SFS 1981:359

SFS 1981:359

Lag

Utkom från trycket

om änidring i ärvdabalken;

den 26 maj 1981

utfärdad den 23 april 1981.

Enligt riksdagens beslut' föreskrivs i fråga om ärvdabalken ''

dels att 18 kap. 2§, 21 kap., 23 kap. 2 §, 24 kap. 1 § samt 25 kap. 1 och

5 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i balken skall inforas tre nya p aragrafer, 18 kap. 1 a§ samt 19

kap. 12 a och 20 a§§, av nedan angivna lydelse.

Till följd härav kommer ärvdabalken att ha följande lydelse från och

med den dag då denna lag träder i kraft.

1 kap. Om rätt att taga arv

1 § Arv kan tagas endast av den som lever vid arvlåtarens död; dock må

barn, som är avlat dessförinnan, taga arv, om det sedermera fÖdes med liv.

Är fråga om rätt till del i boet efter arvlåtarens efterlevande make, skall

hänsyn tagas tUl tiden för makens dö d.

2 § Är arvinge till den, efter vilken arv fallit, jämväl avliden, och kan be­

vis ej förebringas att han överlevat arvlåtaren, skall med arvet så förfaras

som om han icke överlevat denne.

3 § Utländsk medborgare må lika med svensk taga arv här i riket. Är i

annan stat svensk medborgare icke likställd med inlänning i fråga o m rät­

ten att taga arv, eller måste han där vidkännas större avdrag än denne, äger

Konungen fÖrordna att motsvarande inskränkning skall gälla fÖr den sta­

tens medborgare här i riket.

2 kap. Om skyldemans arvsrätt

1 § Närmaste arvingar på grund av sky ldskapäro arvlåtarens avkomling-
ar i bröstarvingar).

Arvlåtarens bam taga lika lott. Är bam dött, skola dess avkomlingar trä­

da i dess ställe , och skall var gren taga lika lott.

2 § Finnas ej bröstarvingar, taga arvlåtarens fader och moder hälften var
av arvet.

Är fader eller moderdöd, dela arvlåtarens syskon faderns eller modems

lott. I avlidet syskons ställe träda dess avkomlingar, och skall var gren taga
lika lott. Finnas ej syskon eller avkomlingar av dem, men lever endera av

arvlåtarens föräldrar, skall denne taga hela arvet.

Äro halvsyskon efter arvlåtaren, taga de med helsyskon eller deras av-

' Prop. 1980/81:48, LU ll,rskr 224.

602

" Senaste lydelse av 21 kap. 10§ 1970: 1001.

¬

komlingar del i lo tt, som skolat tillfalla deras fader eller moder. Finnas ej

SFS 1981; 359

helsyskon, och äro båda föräldrarna döda, skola arvlåtarens halvsyskon

taga hela arvet. I avlidet halvsyskons ställe träda dess avkomlingar.

3 § Leva ej arvlåtarens fader, moder, syskon eller syskons avkomlingar,

taga farfader, farmoder, morfader och mormoder arvet. Envar ärver lika

lott.

Är farfader, farmoder, morfader eller mormoder död, skola den dödes

barn dela hans lott. Äro ej barn efter den döde, tager den andre av farför­
äldrarna eller morföräldrarna eller, om även han är död men eft erlämnat

barn, hans barn den dödes lott. Finnes ej arvinge å den sidan, skall hela ar­
vet gå till arvingarna å den andra.

4 § Andra skyldemän än ovan sägs äga ej ärva.

3 kap. Om maltes arvsrätt; så ock om rätt for den först avlidne ma­

kens arvingar i boet efter den sist avlidne malten

1 § Var arvlåtaren gift och lämnar ej efter sig bröstarvinge, tillfaller kvar-

låtenskapen maken. Lever vid m akens död den först avlidnes fader, mo­

der, syskon eller syskons avkomling, äga de som då äro närmast till arv ef­

ter den först avlidne taga hälften av efterlevande makens bo, där ej nedan

annorlunda stadgas. Ej må efterlevande maken genom testamente förord­

na om vad sålunda skall tillfalla den först avlidnes arvingar.

2 § Ägde vid den först avlidne makens död makarna eller en av dem en­

skild egendom, eller motsvarade eljest kvarlåtenskapen efter den först av­
lidne annan andel än hälften av makarnas egendom, taga de arvingar efter

den först avlidne som i 1 § nämnts samma andel i boet efter den sist avlid­
ne.

Har den först avlidne maken genom testamente förordnat, att något av

kvarlåtenskapen efter honom skall tillfalla annan än efterlevande maken,

skall avdrag härför göras vid an delens beräkning.

3 § Har efterlevande maken genom gåva eller annan därmed jämförlig

handling, utan tillbörlig hänsyn till den fö rst avlidnes arvingar, orsakat vä­

sentlig minskning av sin egendom, skall av den lott, som vid efterlevande

makens död tillkommer hans arvingar, vederlag utgå till arvingarna efter

den först avlidne för vad av minskningen belöper å deras andel i boet.

Kan vederlag ej utgå, skall gåvan eller dess värde återbäras, såframt den

som mottog gåvan insåg eller bort inse, att den lände arvingarna efter den

först avlidne till förfång. Talan härom må dock ej väckas, sedan fem år för­
flutit från det gåvan mottogs.

Var vid dödsfallet gåva, som tillkommit under omständigheter varom

ovan sägs, ej fullbordad, må den ej göras gällande, i den mån det skulle län­
da arvingarna efter den först avlidne till förfång.

4 § Överstiger boets värde vid efterlev ande makens död dess värde vid
den först avlidnes frånfälle, skall denna förkovran tilläggas den efterlevan-

603

¬

SFS 1981:359

des arvingar, såvitt visas att egendom till motsvarande värde tillfallit den
efterlevande i ar v, gåva eller testamente eller ock må antagas att boets för­

kovran härrör från förvärvsarbete, som efter den först avlidne makens död

drivits av den efterlevande.

Har efterlevande maken gjort sig skyldig till förfarande som avses i 3§ ,

skall, vid beräkning huruvida förkovran föreligger, kvarlåtenskapen ökas

med ett belopp, motsvarande den minskning av boet som orsakats av efter­
levande maken.

5 § Vid d elningen av boet efter den sist avlidne maken äga vardera ma­

kens arvingar på sin lott erhålla egendom, som under äktenskapet tillhört

den maken, och den sist avlidnes arvingar jämväl egendom, som sederme­

ra förvärvats av denne. Fastighet må, även om den i vä rde överstiger vad å

lotten belöper, uttagas, om penningar lämnas till fyllnad av andra sidans

lott.

I övrigt skall beträffande förrättningen i tillämpliga delar gälla vad om

bodelning är stadgat.

6 § Har efterlevande maken gått i nytt gifte, skall vid hans död delning

enligt detta kapitel av hans behållna giftorättsgods och enskilda egendom

äga rum, innan bodelning må förrättas.

Skall i efterlevande makens livstid bodelning äga rum mellan honom och

hans make i nytt äktenskap eller dennes arvingar, skall av efterlevande

makens behållna giftorättsgods och enskilda egendom fore delningen utta­

gas egendom till värde, motsvarande vad enligt l-4§§ belöper å den först
avlidnes arvingar.

Vad i 4§ stadgas för det fall, att egendom tillfallit efterlevande maken i

arv, gåva eller testamente, skall äga motsvarande tillämpning, därest han,

till följd av nytt gifte, vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt erhållit

egendom utöver vad förut tillkom honom.

7 § Om efterlevande maken jämlikt 13 kap. 12 § giftermålsbalken ägt er­

hålla hela kvarlåtenskapen vid bodelning efter den först avlidne, skall vad

ovan är stadgat om rätt för dennes arvingar i boe t efter den sist avlidne ma­
ken ej gälla.

8 § Vad i de tta kapitel är stadgat om efterlevande makes arvsrätt skall ej

äga tillämpning, om vid arvlåtarens död talan om äktenskapsskillnad var
anhängig utan att frågan därom förfallit enligt ] 1 kap. 3 § giftermålsbalken.

4 I;ap.^

1-2 §§^

3-5 §§5

^ Ka pitlet upphävt genom 1971: 872.

Paragraferna upphävda genom 197 1: 872.

604

'"• P aragraferna upphävda genom 19 69: 621.

¬

5 kap. Om allmänna arvsfondens rätt Éill arv

1981; 359

1 § Finnes ej arvinge jämlikt ovan givna bestämmelser, skall arvet tillfal­

la en fond, benämnd allmänna arvsfonden.

2-4 §§«

6 kap. öra förskott å arv

1 § Vad arvlåtaren i livstiden givit bröstarvinge skall såsom förskott av­

räknas å hans arv, såframt icke annat föreskrivits eller med hänsyn till om­

ständigheterna måste antagas hava varit avsett. Är m ottagaren annan ar­

vinge, skall avräkning ske allenast om detta stadgats eller på grund av om­

ständigheterna måste anses hava varit avsett, då egendomen gavs.

Är till makars gemensamma bröstarvinge förskott å arv givet av enderas

giftorättsgods, skall, såvitt det kan ske, avräkning därför äga rum å arvet
efter den först avlidne. Återstoden skall avräknas å arvet efter andra ma­

ken.

2 § Kostnader, som fader eller moder nedlagt å barns uppehälle och ut­
bildning, skola ej avräknas å dess arv, såvitt den som vidkänts kostnaden
därmed endast fullgjort honom åliggande underhållsskyldighet.

Ej heller skall å bröstarvinges arv avräkning äga rum for sedvanliga

skänker, vilkas värde icke står i miss förhållande till givarens villkor.

3 § Avräkning av förskott skall ske efter egendomens värde vid motta­
gandet, såframt icke på grund av omständigheterna annat bör gälla.

4 § Kan vad arvinge mottagit i försko tt ej till fullo avräknas å hans arvs­

lott, är han ej skyldig återbära överskottet, med mindre bestämmelse där­

om träffats då förskottet gavs.

5 § Har förskott givits, skall, för bestämmande av arvslotternas storlek,

kvarlåtenskapen före delningen ökas med för skottets värde eller, om av­

räkning ej kan till fullo ske å forskottstagarens arv, med vad därå kan av­

räknas.

6 § Har arvinge som mottagit förskott avlidit före arvlåtaren, äro för-

skottstagarens avkomlingar pliktiga att avräkna förskottet å sina arvslot­

ter.

Skall arv delas mellan flera grenar och har arvinge i en gren mottagit för­

skott, äro, om han avlidit före arvlåtaren utan att efterlämna avkomlingar

som äga träda i hans ställe, övriga arvingar inom samma gren pliktiga att
avräkna förskottet å sina arvslotter; dock taga de ej mindre del i kvarlåten­

skapen än de ägt bekomma, om förskottstagaren levat.

Paragraferna upphävda genom 1969: 224.

605

¬

SFS 1981:359

7 § Vad ma ke av sitt giftorättsgods givit styvbarn eller dess avkomling

skall avräknas å mottagarens arv efter andra maken, såframt icke annat fö­
reskrivits eller med hänsyn till omständigheterna måste antagas hava varit

avsett. Med samma förbehåll skall vad ef terlevande make givit sådan ar­

vinge eller testamentstagare, som enligt 3 kap. 1 § eller 12 kap. 1 § äger taga

del i efterlevande makens bo, avräknas å mottagarens lott däri. Bestämmel­
serna i 2 -6 §§ skola även i dessa fall tillämpas.

7 kap. Om lagliott

1 § Hälften av den arvslott, som enligt lag tillkommer bröstarvinge, ut­

gör hans laglott,

2 § Bröstarvinge är pliktig att å sin laglott avräkn a vad han av arvlåtaren

mottagit i förskott å sitt arv, så ock vad han mottagit på grund av testamen­

te, såframt icke annat föranledes av detta.

3 § För utfående av laglott äger bröstarvinge påkalla jämkning i testa­

mente. Äro flera förordnanden, skall, om ej annat följer av testamentet, le­

gat utgå före förordnande till universell testamentstagare och legat, som

avser viss egendom, utgå före annat samt i övrigt nedsättning ske i förhå l­

lande till storleken av vaije förordnande eller, vad a ngår förordnande till

bröstarvinge, till den del därav som han ej är pliktig avräkna å sin laglott.

Bröstarvinge, som ej inom sex månader efter det han erhöll del av testa­

mentet på sätt i 14 kap. sägs påkallat jämkning genom att giva testaments-

tagaren sitt anspråk tillkänna eller genom att väcka talan mot honom, har

förlorat sin rä tt.

4 § Har arvlåtaren i livstiden bortgivit egendom under sådana omstän­

digheter eller på sådana villkor att gåvan till syftet är att likställa med testa­
mente, skall i avseende å gåvan vad i 2 och 3§§ är stadgat om testamente

äga motsvarande tillämpning, om ej särskilda skäl äro däremot; och skall

vid nedsättning av gåvan motsvarande del av den bortgivna egendome n

återbäras eller, om det ej kan sk e, ersättning utgivas för dess värde. Vid

laglottens beräkning skall värdet av den bortgivna egendomen läggas till
kvarlåtenskapen.

Vill bröstarvinge mot gåvotagare göra gällande rätt som avses i första

stycket, skall han väcka talan inom ett år från det bouppteckning efter arv­

låtaren avslutades. Försittes denna tid, är rätt till talan förlora d.

Var vid dödsfallet gåvan ej fullbo rdad, må den ej, med mindre särskilda

skäl äro därtill, göras gällande, i den mån det skulle lända till intrång i
bröstarvinges laglott.

5 § Har arvlåtaren genom testamente tillerkänt någon nyttjanderätt, av-

komst eller annan förmån att utgå av kvarlåtenskapen eller genom före ­

skrifter rörande dennas förvaltning eller på annat sätt inskränkt rätten att

förfoga över den, äger bröstarvinge utan hinder av sådant förordnande utf å

606

sin laglott i egendom, varö ver han äger fritt förfoga.

¬

6

SFS 1981:359

7 § Bröstarvinges rätt enligt detta kapitel att påkalla jämkning av testa­

mente eller gåva övergår ej till hans borgenärer.

8 kap.®

1-8 §§®

9 §'»

10 § "

9 kap. Om rätt att göra eller taga testamente

1 § Den som fyllt aderton år må genom testamente förordna om sin kvar-

låtenskap. Testamente må ock göras av underårig, som är eller varit gift el­

ler som efter fyllda sexton år vill forordna om egendom, över vilken han

äger själv råda.

2 § Förordnande till annan än den som är född vid testators död eller då
är avlad och sedermera födes med liv ä r utan verkan.

Utan hinder av vad nu är sagt gäller förordnande, enligt vilket blivande

arvsberättigade avkomlingar till någon, som enligt f örsta stycket äger taga

testamente, skola erhålla egendom till full ägo sist vid dennes död eller då

annan, som skall åtnjuta rätt till egendomen, avlider eller hans rätt eljest

upphör. Ej må i så dant förordnande olikhet göras mellan sy skon, vilka ej
äro födda eller avlade vid t estators död.

3 § Om rätt för utländsk medborgare att här i riket taga testamente gäller

vad om utlännings rätt att taga arv är stadgat.

10 kap. Om upprättande och återkallelse av testamente

1 § Testamente skall upprättas skriftligen med två vittnen. I deras samti­

diga närvaro skall testator underskriva testamentshandlingen eller vidkän­
nas sin underskrift därå. Vittnena skola bestyrka handlingen med sina

namn. De sk ola äga kännedom om handlingens egenskap av testamente,

men det står testator fritt att låta dem veta dess innehåll eller ej.

^ Paragrafen upphävd genom 1978: 855.

® Kapitlet upphävt genom 1978: 855.

® Paragraferna upphävda genom 1978: 855.

Paragrafen upphävd genom 1971: 872.

" Paragrafen upphävd genom 1969: 621.

607

\

¬

SFS 1981:359

2 § Testamenisvittnena böra vid sina namn anteckna yrke och hemvist.
De böra ock å handlingen teckna intyg rörande tiden för bevittnandet samt
övriga omständigheter som kunna vara av betydelse for testamentets gil­

tighet.

Hava vittnena å handlingen intygat att vid tes tamentets upprättande så

tillgått som i 1 § sägs, skall intyget, där klander väckes, äga tilltro, såframt

omständigheter ej förekomma som förringa intygets trovärdighet.

3 § Är någon av sjukdom eller annat nödfall förhindrad att upprätta tes­

tamente på sätt i 1 § sägs, må han förordna om sin kvarlåtens kap muntligen
inför två vittnen eller ock utan vittnen genom egenhändigt skriven och un­
dertecknad handling.

Sådant testamente är ogillt, om testator sedermera under tre månader

varit i tillfäl le att förordna om sin kv arlåtenskap såsom i 1 § är stadgat.

4 § Till testamentsvittne må ej tagas den som är under femton år eller på

grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverk­

samheten saknar insikt om betydelsen av vittnesbekräftelsen, ej heller tes­

tators make eller den som med honom är i rätt upp- eller nedstigande
skyldskap eller svågerlag eller är hans syskon.

Ej må någon tagas till vittne vid förordnande till honom själv, hans make

eller någon, vilken med honom är i skyldskap eller svågerlag som n yss är
sagt. Förordnande att vara testamentsexekutör medför dock ej hinder att
vara vittne.

Åberopas testamentsvittne till bevis i rättegång, gäller vad i rättegångs­

balken är stadgat om sådant bevis.

5 § Har testator i den ordning som gäller för testamentes upprättande

återkallat sitt förordnande eller har han förstört testamentshandlingen eller

eljest otvetydigt givit tillkänna att förordnandet ej längre var uttryck för

hans yttersta vilja, är förordnandet utan veiican.

Utfästelse att ej återkalla testamente är icke bindande.

6 § Vill någon, i samband med återkallelse av visst förordnande eller el­

jest, göra tillägg till sitt testamente, gäller vad om upprättande av testa­

mente är stadgat.

7 § Har någon genom ensidig återkallelse eller ändring av inbördes testa­

mente väsentligt rubbat förutsättningarna för det ömsesidiga förordnandet,

är han fÖrlustig sin rätt på grund av tes tamentet.

11 kap. Om t^tamentes tolkning

1 § Åt testamente skall givas den tolkning som må antagas överensstäm­

ma med testators vilja; och skall förty vad nedan i 2- 9 §§ stadgas lända till
efterrättelse allenast såvitt icke med hänsyn till förordnandets syfte och

övriga omständigheter annat får anses följa av förordnandet.

Har testamente genom felskrivning eller eljest till följd av misstag fått

annat innehåll än testator åsyftat, skall d et likväl ve rkställas, såvitt rätta

608

meningen kan utrönas.

¬

2 § Legat skall utgå av oskifto och ej rä knas å viss lott.

SFS 1981:359

3 § Kunna samtliga legat ej utgå, skall legat som avser viss egendom äga

företräde framför annat, men skall i övrigt nedsättning ske efter legatens

värde.

4 § Avser förordnande viss egendom och finnes den ej i kv arlåtenska-

pen, är förordnandet utan verkan.

5 § Besväras viss egendom, varom förordnande gjorts, av panträtt eller

annan rättighet, äger testamentstagaren icke i anledning därav njuta ersätt­

ning.

6 § Dör testamentstagare innan hans rätt inträtt eller kan testamentet el­
jest ej verkställas i vad honom angår, skola hans avkomlingar träda i hans

ställe, såframt de i fråga om arv efter testator varit berättigade därtill.

7 § Är förordnande gjort om hela kvarlåtenskapen eller om allt som ej ut­

gör bröstarvinges laglott, och kan testamentet ej verkställas såvitt angår

viss testamentstagare, skola, där ej annat följer av 6§, universella testa­
mentstagare s lotter i motsvarande mån ökas.

8 § Har någon gjort testamente till sin trolovade eller make och upplöses

därefter trolovningen eller äktenskapet annorledes än genom testators
död, är förordnandet utan verkan. Samma lag vare, där någon gjort testa­

mente till sin make och sådant fall är för handen som i 3 kap. 8 § sägs.

9 § Är ändamålsbestämmelse meddelad beträffande egendom som till­
kommer viss arvinge eller testamentstagare, åligger det denne att verkstäl­
la förordnandet. I andra fall skall ändamålsbestämmelse verkställas av
oskifto.

10 § Med legat förstås särskild i t estamente given f örmån, såsom viss

sak eller visst penningbelopp eller nyttjanderätt till egendom eller rätt att

därav njuta ränta eller avkomst.

Universell testamentstagare är den som testator insatt i arvinges ställe

genom att tillerkänna honom kvarlåtenskapen i dess helhet, viss andel av

kvarlåtenskapen eller överskott därå.

12 kap. Om testamentstagares rätt i vissa fall

1 § Är genom testamente förordnat att egendom, soni tillkommer efterle­

vande make såsom arvinge eller universell testamentstagare, skall, sedan
makens rätt upphört, tillfalla annan, äger vad i 3 ka p. är stadgat motsva­
rande tillämpning, såvitt ej annat följer av testamentet.

2 § Har någon genom testamente erhållit nyttjanderätten till eg endom,
vartiU äganderätten vid tes tators död eller senare skall tillfalla an nan, gäl­
ler vad ned an i 3 -9§§ stadgas, såvitt ej annat följer av testamentet.

609

39-SFS 1981

¬

SFS 1981; 359

3 § Nyttjanderättshavaren förvaltar egendomen och njuter avkastningen

därav. Vid förvaltningen skall han iakttaga Jämväl ägarens rätt och bästa.
Egendomen må ej sammanblandas med annan, såframt ej dess ändamåls­

enliga användning föranleder därtill.

Nyttjanderättshavaren skall vidkännas alla nödiga kostnader för egen­

domen som böra gäldas med avkastningen under hans besittningstid.

4 § Lösören som ej hava särskilt värde för ägaren må nyttjanderättsha­

varen avyttra. Äro särskilda skäl till avyttring eller pantsättning av annan

lös egendom och kan ägarens medverkan därtill ej vinnas, äger rätten på
ansökan bemyndiga nyttjanderättshavaren att vidtaga åtgärden. Fordring­
ar är nyttjanderättshavaren behörig att uppsäga, och må han jämväl för

dem uppbära betalning.

Ej må nyttjanderätten överlåtas.

5 § Kapitalbelopp skola av nyttjanderättshavaren göras räntebärande på

sätt om omyndigs medel är föreskrivet, såframt ej ägaren eller, när hans
samtycke ej kan erhållas, rätten medgivit annat. Utan sådant tillstånd må
dock vad som varit anbragt i jo rdbruk eller annan näring ånyo tagas i an­

språk för samma ändamål samt mindre belopp, som eljest influtit för avytt­

rade lösören, användas till i nköp av egendom av samma slag.

6 § Ej må ägaren utan nyttjanderättshavarens samtycke överlåta eller el­

jest förfoga över egendomen. Beträffande fast egendom eller tomträtt skall
samtycket lämnas skriftligen med två vittnen.

Kan samtycke ej erhållas, äger rätten på ansökan tillåta åtgärden, när

skäl äro därtill.

Har ägaren utan erforderligt samtycke förfogat över egendom, är åtgär­

den ogill, om nyttjanderättshavaren påstår det.

7 § Egendom som omfattas av nyttjanderätten må ej tagas i m ät för äga­

rens gäld, med mindre den på grund av panträtt eller eljest särskilt häftar

därför eller fråga är om gäld, för vilken ägaren svarar enligt 21 kap.

8 § Vad som trätt i stället för egendom som omfattats av nyttjanderätten

skall tillhöra ägaren.

9 § Om nyttjanderättshavaren genom vanvård av egendomen eller ge­

nom annat otillbörligt förfarande uppenbarligen äventyrar ägarens bästa,

må rätten på ansökan ålägga honom att ställa säkerhet för egendomen eller

ock förordna, att denna skall ställas under vård och förvaltning av god man
som avses i 18 k ap. föräldrabalken.

För skada, som nyttjanderättshavaren uppsåtligen eller av vårdslöshet

tillskyndat ägaren, skall ersättning gäldas, då nyttjanderätten upphör eller

egendomen ställes under vård och förvaltning av god man.

10 § Har genom testamente förordnats att legat skall tillfalla två eller fle­

ra efter varandra, skall, såvitt ej annat följer av testamentet, vad i 9 § stad­

gas äga motsvarande tillämpning, om någon bland dem, såsom där sägs,

610

äventyrar efterföljande testamentstagares bästa eller tillskyndar honom
skada.

¬

11 § Skali enligt testamente någon njuta avkomst av egendom i kv arlå-

SFS 1981: 359

tenskapen och egendomen, till betryggande av hans rätt, sättas under sär­

skild vård , skall den, där ej annat följer av testamentet, ställas under för­

valtning av god man som avses i 18 kap. föräldrabalken.

12 § Förvärv genom förordnande i te stamente, som innebär att visst om­

råde av fastighet som legat kommer i särskild ägares hand, är giltigt endast

om fastighetsbildn ing sker i öv erensstämmelse med f örordnandet genom

förrättning, som är sökt senast sex månader efter det testamentet vunnit

laga kraft och legatet utgivits samt, om förrättningen ej är avslutad vid ut­

gången av nä mnda tid, skall verkställas på grundval av förordnandet.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i f all då legatet avser andel

i fastighet med villkor att a ndelen skall utbrytas genom fastighetsbildning

eller fastighets andel i mark som är samfälld för flera fastigheter.

13 § • Den som genom förordn ande i te stamente såsom legat erhållit andel

i fastighet, vilken i sin helhet ingår i dödsboet efter testator, utan villkor att

andelen skall ut brytas genom fastighetsbildning innehar fastigheten under
samäganderätt med den eller d e andra delägarna.

13 kap. Om testamentes ogiltighet

1 § Var testator ej behörig att förordna om sin k varlåtenskap eller är tes­

tamentet ej upprättat i laga form, är det ej gällande. I fall, varo m sägs i 10

kap. 4 § andra stycket, är dock testamentet ogillt allenast i den del som d är

avses.

2 § Testamente är ej gällande, om det upprättats under inflytande av sin­

nessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten.

3 § Har någon tvungit te stator att upprätta testamentet eller förmått ho­

nom därtill genom missbruk av hans oförstånd, viljesvaghet eller beroende

ställning, är testamentet ej gällande.

Samma lag vare, om testator blivit svikligen förledd att upprätta testa­

mentet eller om han eljest svävat i villfarelse som varit bestämmande för
hans vilja att göra testamentet.

14 kap. Om bevakning, delgivning och klander av testamente

1 § Testamente skall vid domstol bevakas inom sex månader från det

testamentstagaren fått kännedom om testators död och det till hans förmån

gjorda förordnandet.

Skall någon på grund av testamente njuta rätt efter annan och har testa­

mentet ej bevakats enligt vad i första stycket sägs, må bevakning med laga
verkan äga rum inom ti d. som där stadgas, efter det han fått veta att den

föregående testamentstagarens rätt upphört.

Bevakning gäller till förmån för enva r testamentstagare. för vilken tiden

icke gått till än da.

5J1

\

¬

.1

v . ,

SFS 1981:359

2 § Bevakning sker vid den rätt där testator skolat svara i tvis temål i all­

mänhet eller, om behörig domstol ej sålunda finnes, vid S tockholms tings­
rätt.

Vid bevakning uppvisas testamentet i huvudskrift och intages i pro tokol­

let. Har den som vill bevaka icke testamentet i sin besittning eller är det
muntligen upprättat, sker bevakningen genom förordnandets tillkännagi­

vande.

3 § Testamentstagare, för vilken bevakning ej ägt rum enligt vad i I och

2 §§ är sagt. har förlorat sin rätt mot arvinge som ej avstått från klanderta­

lan.

4 § Testamente skall sedan bevakning ägt rum delgivas arvinge genom
överlämnande av, förutom bevis om bevakningen, testamentshandlingen i

bestyrkt avskrift eller, i fråg a om muntligt testamente, protokoll över för­
hör med testamentsvittnena eller annan skriftlig uppgift om testamentets

innehåll.

Efterlämnar testator. jämte make, arvingar som avses i 3 kap. 1 §. må

testamentet, såvitt dessa angår, delgivas dem som vid t iden för delgivning-

en äro närmast till arv efter testator,

Äro flera testamentstagare, gäller delgivning, som verkställts av en

bland dem.jämväl förde övriga.

5 § Vill arvinge göra gällande att testamente är ogillt enligt 13 kap., skall

han därom väcka klandertalan inom sex månader efter det han erhöll del
av testamentet såsom i 4 § är stadgat. Försittes denna tid, är rätt till tala n

forlorad.

Om påkallande av jämkning i te stamente för utfående av laglott stadgas i

7 kap.

6 § Arvinges rätt att väcka talan om klander av testamente övergår ej till

hans borgenärer.

15 kap. Om förverkande av rätt att taga arv eller testamente

1 § EJ må någon taga arv eller testamente efter den som han genom

brottslig gärning uppsåtligen bragt om livet.

Dräper han sålunda någon, som är arvinge eller testamentstagare efter

annan, äger han ej bättre rätt till arv eller testamente efter denne än om den
dräpte levat.

Vad nu sagts skall ej gälla, om gärningsmannen var under femton år eller

handlat under inflytande av sådan själslig abnormitet, som avses i 33 k ap.
2§ brottsbalken.

2 § Har någon genom tvång, forledande eller missbruk av annans oför-

stånd, viljesvaghet eller beroende ställning förmått denne att upprätta el­

ler återkalla testamente eller att avstå därifrån, har han förverkat rätten att
taga arv eller testamente efter honom, såvitt ej särskilda skäl äro däremot.

612

Vad sålunda är stadgal äger motsvarande tillämpning, där någon uppsåtli­

gen förstört eller undanhållit testamente.

¬

3 § Vad i I och 2 §§ är sagt om förövare av brottslig gärning gäller envar

SFS 1981:359

som medverkat till br ottet såsom i 23 kap. 4 och 5§§ brottsbalken sägs.

4 § Har någon förverkat sin rätt att taga arv, skall ärvas såsom hade han
dött före arvlåtaren.

16 kap. Om preskription av rätt att taga arv eller testamente

1 § Vistas, då bouppteckning föirättas, till namnet känd arvinge efter

den döde å okänd ört, skall det hos rätten anmälas av den som har boet i

sin vård. När sådan anmälan sker eller förhållandet eljest varder kunnigt,

skall rätten låta i Post- och Inrik es Tidningar ofördröjligen intaga kungörel­
se, att arv efter den döde tillfallit den bortovarande, med anmaning till ho­

nom att göra sin rätt till arvet gällan de inom fem år från den dag, kungörel­

sen var införd i tidningen. I kungörelsen skall den bortovarandes namn

upptagas.

I fall som avses i 3 k ap. 1 § skall, vid tillämpning av vad nu sagts, den

rätt, som tillkommer den först avlidne makens arvingar i den efterlevandes
bo, behandlas som arv efter den efterlevande maken.

2 § Kan, när bouppteckning förrättas, ej utrönas huruvida arvinge finnes

som före allmänna arvsfonden eller före eller jämte annan känd arvinge är

berättigad till arv , skall rätten, på anmälan av den som har boet i sin vård
eller då förhållandet eljest varder kunnigt, låta i Post- och Inrikes Tid­

ningar ofördröjligen intaga kungörelse om arvfallet, med anmaning till

okända arvingar att göra sin rätt till arvet gällande inom fem år från den
dag, kungörelsen var införd i tidni ngen. Vad nu är sagt skall ock gälla, där

vid b ouppteckningen kännedom finnes om arvinge men kunskap saknas

såväl om arvingens namn som om hans vistelseort.

3 § Är testamentstagare okänd eller vistas han å okänd ort, skall vad i 1 §
första stycket är stadgat om anmälan och kungörelse angående arv äga

motsvarande tillämpning med avs eende å testamentsförordnandet.

Skall testamentstagarens rätt inträda vid annan tid än t estators död, må

kungörelse ej ske förrän den tiden är inne.

3 a § Är vid någons död faderskapet till honom ej fastställt och är fadern
ej heller på annat sätt känd för annan dödsbodelägare, boutredningsman
eller den som sitter i boet, skall den som vill grunda arvsrätt på faderskapet

göra sin rätt gällande inom tre månader från dödsfallet eller, om boupp­

teckningen förrättas senare, senast vid bouppteckningen.

4 § Arvinge eller testamentstagare, som ej har att göra sin rätt gällande
efter vad i 1 - 3 a § sägs, skall göra det inom tio år från dödsfallet eller, om

hans rätt inträder först vid senare tidpunkt, från denna.

5 § Undandrager sig arvinge eller testamentstagare att giva tillkänna hu­

ruvida han vil l göra anspråk på arv eller på rätt enligt testamentet, äger rät­
ten förelägga honom att göra sin rätt gällande inom sex månader från det

613

¬

SFS 1981:359

föreläggandet delgavs honom. Delgivning får ej ske enligt 12 - 15 §§ delgiv­

ningslagen (1970:428).

Sådant föreläggande skall meddelas, såframt ansökan därom göres av

någon som är berättigad till arvingens eller testamentstagarens del i kvarlå-
tenskapen ifall denne försummar att bevara sin rätt.

6 § Vill arvinge eller testamentstagare, utan att tillträda kvarlåtenskapen

eller sin lott däri, göra sin rät t gällande, skall han anmäla sitt anspråk hos
god man, om sådan förordnats att bevaka hans rätt, eller hos var dödsbo­
delägare som tillträtt kvarlåtenskapen eller ock, om skifte ej skett, hos bo­

utredningsman eller annan som sitter i bo et. Anmälan må ock göras hos

rätten.

Har god man mottagit anmälan, skall han tillkännagiva den hos rätten .

Om anmälan, som gjorts eller tillkännagivits hos rätten, skall genom dess

försorg med posten underrättelse översändas till övriga dödsbodeläga re,

vilkas namn och vistelseort äro upptagna i bouppteckningen efter den döde

eller eljest kända for rätten.

7 § Har arvinge eller testamentstagare icke inom tid, som i 1 -5 §§ är för

varje fall stadgad, tillträtt kvarlåtenskapen eller sin lott däri eller anmält

anspråk därpå efter vad i 6 § sägs, är han sin rätt förlustig.

8 § Arv, som arvinge enligt 7 § gått förlustig, skall tillfalla dem som skul­

le varit berättigade därtill, om arvingen avlidit före arvlåtaren eller, i fa ll
som avses i 3 kap. I §, före den sist avlidne maken.

9 § Närmare bestämmelser om kungörelse varom stadgas i 1 -3 §§ med­
delas av Konungen.

17 kap. Om arvsavtal

1 § Har någon i fråga om arv efter d en som ännu lever träffat avtal med

annan än denne, är det ogillt.

Samma lag vare om avtal angående rätt på grund av te stamente.

2 § Avsäger sig arvinge, genom god kännande av testamente eller eljest,

skriftligen hos arvlåtaren sin rätt till arv, är det gällande. Bröstarvinge äger

dock utfå sin laglott, med mindre han avs tått från denna mot skälig t veder­

lag eller ock egendom, svarande mot laglotten, tillkommer arvingens make

enligt testamente eller tillfaller hans avkomlingar enligt lag eller testamente

med föreskrift om fördelning på sätt om bröstarv är stadgat.

Ej må underårig avsäga sig arv, ej heller omyndigförklarad utan förmyn­

darens skriftliga samtycke.

Där ej annat framgår av omständigheterna, gäller arvsavsägelse ock mot

arvinges avkomlingar.

3 § Avtal, varigenom arvlåtare förfogat över sin kvarlåt enskap, är ej gäl­

lande. Utfästelse om gåva, som icke må göras gällande under givarens livs-

614

tid, är giltig allenast såvitt följer av vad om testamente ä r stadgat.

¬

18 kap. Allmänna bestämmelser om dödsbo

SFS 1981:359

1 § Efterlevande make, arvingar och universella testamentstagare (döds­

bodelägare) hava alt, om ej särskild dödsboförvaltning är anordnad efter

vad i 19 kap. stadgas, för boets utredning gemensamt förvalta den dödes

egendom. De företräda därvid dödsboet mot tr edje man sa mt äga att tala
och svara i mål som röra boet. Åtgärd som ej tål uppskov må f öretagas,
oaktat samtliga delägares samtycke ej kan inhämtas.

Har bodelning skett eller är giftorätt eljest utesluten, är efterlevande ma­

ken ej dödsbodelägare, om han ej är arvinge eller universell testamentsta­

gare. Den som äger taga arv eller testamente först sedan annan arvinge el­

ler universell testamentstagare avlidit är delägare i dennes bo, men ej i arv-
låtarens.

Innan te stamente blivit ståndande, anses såsom delägare såväl arvinge,

vilken uteslutits från arv, som ock den, vilken ins atts till universell testa­
mentstagare.

1 a § När särskild dödsboförvaltning inte har anordnats enligt 19 kap.

får enskilda delägare i mål som rör boet väcka och föra talan som parter i
eget namn men för boets räkning, om övriga delägare är motparter i målet.

Delägare som har väckt talan har rätt till ersättning av dödsboet för kost­

naderna i målet, i den mån ko stnaderna täcks av det som har kommit boet
till godo genom rätte gången.

Väcker någon delägare talan mot dö dsboet för egen räkning och har sär­

skild död sboförvaltning inte anordnats, förs boets talan i målet av övriga

delägare.

2

Till dess att egendomen har tagits om hand av samtliga dödsbodel­

ägare eller av den som i annat fall har att förvalta boet, skall egendomen,
om den e j står under vård av förmyndare, syssloman eller annan, vårdas
av delägare som sammanbodde med de n avlidne eller annars kan ta hand
om egendomen. Den som har tagit hand om egendomen skall gena st under­
rätta övriga delägare om dödsfallet och, om det behövs god man för någon

delägare, göra anmälan hos rätten enligt 18 kap. förä ldrabalken. Vad som

har sagts om delägare gäller också efterlevande make som inte är delägare.

Finns det inte någon som sålunda tar hand om den dödes egendom, skall

- medlem av hushållet som den dö de tillhörde, hyresvärd eller annan som är

närmast till det ta hand om egendomen samt tillkalla delägare eller anmäla

dödsfallet till socialnäm nden. Då anmälan skett eller förhållandet på annat
sätt blir kä nt, skall socialnämnden, om det behövs, göra vad som enligt
första stycket åligger delägare. För kostnaderna med anledning av detta
har kommunen rä tt till ersättning av boet.

3 § Göres för dödsbo annan gäld än som erford ras för begravningen eller
för boets uppteckning, vård eller förvaltning eller företages eljest för döds­

boet rättshandling som ej är för sådant ändamål erforderlig, är det ej för
boet bindande, med mindre t redje man var i g od tr o.

Senaste lydelse 1976:221.

615

¬

SFS 1981:359

4 § Vad t redje man i g od tro slutit med dem som en ligt bouppteckningen

äro dödsbodelägare är gällande, ändå att annan delägare finnes.

Har. innan bouppteckning skett, rättshandling företagits utan medver­

kan av testamentstagare. är den ej på sådan grund ogiltig, där tredje man
var i god tro och rättshandlingen skäligen ej kunde anstå tills bouppteck­

ningen förrättats.

5 § Delägare som var for sin försöijning beroende av den döde äger så­

som förskott å sin lott utfå vad för sådant ändamål erfordras, såvitt lotten

uppenbarligen forslår och förskottet kati lämnas utan olägenhet för utred­

ningen.

Efterlevande make och oförsöijda barn skola städse njuta nödigt under­

håll ur boet under tre månader från dödsfallet.

6 § Dödsbodelägare är pliktig att ersätta skada, som han med avseende å

boets vård eller förvaltning uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskyndat nå­

gon. vars rätt är beroende av utredningen,

Äro flera ersättningspliktiga, svara de en för alla och alla för en. Vad så­

lunda utgivits skall dem emellan fördelas efter deras andelar i kvarlåten-
skapen. så långt de förslå, och därutöver efter huvudtalet, där ej jämkning

prövas skälig med hänsyn till den större eller mindre skuld som ligger en­
var delägare till last.

19 kap. Om boutredningsman och testamentsexekutör

1 § Då dödsbodeläga re begär det, skall rätten forordna, att egendomen

skall a vträdas till förvaltning av boutredningsman, samt utse någon att i
sådan egenskap handhava förvaltningen. Har någon genom testamente bli­

vit utsedd att i avseend e å förvaltningen träda i arvingars och universella

testamentstagares ställe (testamentsexekutör), äger jämväl han påkalla be­
slut som nu är sagt. Sådant beslut skall ock meddelas på begäran av den

som erhållit legat eller äger föra talan om fullgörande av ändamålsbestäm­

melse, där det prövas nödigt för legatets eller ändamålsbestämmelsens

verkställande, eller på begäran av borgenär eller den som står i ansvar för

betalning av gäld efter den döde, där det måste antagas att dödsboet är på

obestånd eller att sökandens rätt eljest äventyras. Är dödsbodelägare eller

den som erhållit legat omyndig eller har enligt 18 kap. 3 eller 4 § föräldra-

balken god man förordnats för honom, skall dödsboet avträdas till förvalt­
ning av boutredningsman, om överförmyndaren begär det och rätten finner
skäl därtill.

Skall enligt test amente egendomen vara undantagen delägarnas förvalt­

ning. men är testamentsexekutör ej utsedd eller kan den utsedde ej utföra
uppdraget, skall rätten, då ansökan göres av någon vars rätt är beroende

av utredningen eller förhållandet eljest varder kunnigt, meddela beslut s om

i första stycket sägs.

Beslut enligt denna paragraf må grundas jämväl å testamente som ej vun-

616

nit lag a kr aft.

¬

2 § Vid an sökan som i 1 § sägs fogas avskrift av bouppteckningen efter

SFS 1981:359

den döde eller, där inregistrering skett, uppgift å dagen därför. Är ej bo­

uppteckning förrättad, lämnas trovärdig uppgift om delägarna i boet och

deras hemvist samt, där testamentsexekutör är förordnad, om dennes

namn och hemvist.

3 § Val av boutredningsman skall så träffas att uppdraget kan förväntas

bliva utfört med den insikt som boets beskaffenhet kräver. Särskilt avseen­

de skall fästas vid förslag av dem, vilkas rätt är beroende av utredningen.

Delägare må föror dnas till boutredning sman.
Är testamentsexekutör utsedd, skall förordnandet meddelas honom, om

ej skäl äro däremot.

4 § Där det prövas erforderligt, må flera boutredningsmän förordnas.
Rätten äger bestämma, att förvaltningen skall delas mellan dem, och skall
därvid tillika föreskr iva, efter vilka grunder delningen skall ske.

5 § Vill boutredn ingsman frånträda sitt uppdrag och visar han skälig or­
sak, skall han av rätten entledigas.

Finnes boutredningsman icke vara lämplig eller bör han av annan sär­

skild orsa k skiljas från uppdraget, skall han entledigas, då det begäres av

någon vars rätt är beroende av utredningen eller förhållandet eljest varder
kunnigt.

Är testamentsexekutör fbrordnad till boutredningsman och förklaras

testamentet sedermera ogiltigt, skall rätten på begäran pröva, huruvida
uppdraget likväl bör vara honom anförtrott.

6 § Göres av samtliga delägare ansökan att boet ej längre skall förvaltas

av boutredningsman, och är ej fall för handen som i 1 § andra st ycket sägs,

skall rätten, med bou tredningsmannens entledigande, förordna därom, så­
framt det kan ske utan fara för någon vars rätt är beroende av utredningen.

Är testamentsexekutör förordnad till boutredningsman, skall hans samtyc­

ke inhämtas.

7 § Avträdes dödsbos egendom till konkurs, är förordnandet för bo­

utredningsman förfallet.

8 § Dör boutredningsman, skall det av den som har hans egendom i sin

vård utan dröjsmål a nmälas hos rätten.

9 § Har den som gjort ansökan enligt I § ej fullgjort vad i 2 § är s tadgat,
skall rätten förelägga honom viss tid därtill, vid äventyr att, där det felande
ej är tillgängligt då ärendet upptages till v idare behandling, ansökningen
skall vara förfallen.

Innan rätten meddelar beslut som avses i 1 eller 5 §, skola dödsbodel­

ägarna genom särskilda meddelanden av rätten erhålla tillfälle att yttra sig,
såvitt det kan ske utan märklig tidsutdräkt. Där det prövas erforderligt,
skall delägare jämte sökanden på sätt nyss är sagt kallas att inställa sig in­

för rätten.

Ej må någon förordnas till boutredningsman utan att han samtyckt därtill

617

. . ^

' i.'v'-

¬

SFS 1981:359

eller entledigas från sådant uppdrag utan att han erhållit tilirålle att yttra
sig.

10 § Kan i ärende som avses i 1 e ller 5 § slutligt beslut ej omedelbart

meddelas, äger rätten, där det erfordras, meddela beslut att gälla intill dess

att slutligt beslut föreligger; och skall vad i 9 § tredje stycket sägs vinna
tillämpning, i frå ga om entledigande av boutredningsman dock endast där

så kan ske utan märklig tidsutdräkt.

Mot rättens beslut skall i h ändelse av missnöje talan föras särskilt. Mot

hovrättens beslut må talan ej föras.

11 § Boutredningsmannen har att, med iakttagande av vad nedan är stad­

gat, företaga alla för boets utredning erforderliga åtgärder.

Finnas tillgångarna ej förslå till gäldens betalning, skall boutrednings­

mannen söka träffa uppgörelse med borgenärerna. Om uppgörelse ej kan
nås och delägarna ej fylla bristen samt ej heller offentligt ackord kommer

till stånd, skall boutredningsmannen avträda boets egendom till k onkurs.

I frå ga om rättshandlingar som i avs evärd mån inverka på delägarnas be­

hållning i b oet samt beträffande andra angelägenheter av vikt, såsom av­

yttring av egendom som har särskilt värde for delägarna, avveckling av rö­
relse som den döde idkat eller uppgörelse med borgenärerna, skall bo­
utredningsmannen inhämta delägarnas mening, om det lämpligen kan ske.

12 § Boutredningsmannen företräder dödsboet mot tredje man samt äger
att tala och svara i mål som röra boet.

12 a § När dödsboet förvaltas av boutredningsman får var och en av del­
ägarna i mål som rör boet väcka och föra talan som part i ege t namn men
för boets räkning, om övriga delägare är motparter i målet och boutred­

ningsmannen avstår från att föra boets talan.

Delägare som har väckt talan har rätt till ersättning av dödsboet för kost­

naderna i m ålet, i den mån kostnaderna täcks av det som har kommit boet

till godo genom rättegången.

618

13 § Fast egendom eller tomträtt må ej av boutredningsmannen överlå­

tas utan att delägarna skriftligen lämna sitt samtycke eller, där det ej kan

erhållas, rätten på ansökan tillåter åtgärden. Vad nu är sagt länder dock ej

till inskränkning i den förfoganderätt som kan tillkomma boutrednings­
mannen enligt lagakraftvunnet testamente.

Har boutredningsmannen utan erforderligt samtycke företagit åtgärd

som i första stycket sägs, är den ogill, om delägare väcker talan om klander

därå inom tre månader från det han fick kännedom om åtgärden och senast

inom ett år sedan lagfart eller inskrivning beviljades.

14 § Till dödsboet hörande penningmedel, som göras räntebärande ge­

nom insättning i bank, skola insättas i bo ets namn. Dödsboets egendom må

ej heller eljest sammanblandas med vad boutredningsmannen eller annan

tillhör. Värdehandlingar skola nedsättas i öppet förvar i ba nk. om det sam­
manlagda värdet överstiger ett belopp motsvarande två gånger gällande

basbelopp enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

\

¬

Utöver vad av 18 kap. 5 § fö ranledes må egendom ej förskottsvis utgivas

SFS 1981: 359

till delägare, med mindre det kan ske utan men för annan, vars rätt är be­
roende av utredningen.

14 a § Före den 1 april varje år skall boutredningsmannen avge redovis­

ning för medelsförvaltningen under föregående kalenderår. 1 redovisning­

en skola upptagas saido vid årets början och slut samt in- och utbetalningar

under året. Ha medel innestått i bank eller annan inrättning skall vid redo­
visningen fogas bevis om insättningar och uttag under året samt behållning
vid årets slut. När värdehandlingar nedsatts i bank skall vid redovi sningen

fogas bevis av motsvarande innehåll.

Årsredovisning skall tillställas minst en delägare i boet. Övriga delägare

samt rätten skola samtidigt underrättas om vem som tillställts redovisning­
en. Dödsbodelägare som icke har tillställts redovisningen har rätt att på be­
gäran hos boutrednings mannen erhålla ett exemplar av den. Finnes omyn­
dig delägare i boet skall ett exemplar tillställas överförmyndaren.

Fullgör boutredningsman ej vad som åligger honom enligt denna para­

graf, kan rätten vid vite förelägga honom a tt fullgöra sin skyldighet.

15 § Så snart dödsboet baretts för bodelning eller arvskifte samt delning

kan äga rum utan men för någon, vars rätt är beroende av utredningen,

skall boutredningsmannen göra anmälan härom till delägarna och avgiva

redovisning för sin förvaltning.

Sedan bodelning eller arvskifte förrättats av delägarna, skall boutred­

ningsmannen till envar av dem utgiva honom tillkommande egendom.

Samma lag vare, där av skiftesman verkställd delning blivit ståndande.

Har boutredningsman frånträtt uppdraget utan att det blivit slu tfört efter

vad nu är sa gt, är han ock redovisningsskyldig.

När boutredningsman slutfört sitt uppdrag, må han på b egäran entledi­

gas av rätten.

16 § Kunna flera boutredningsmän, som hava förvaltningen odelad, ej
enas i ärende , vari avgörandet tillkommer dem, och föreligger ej flertal för

viss mening, skall saken hänskjutas till r ättens avgörande. Mot rät tens be­

slut må talan ej för as.

17 § När dödsbodelägare begär det eller rätten eljest prövar lämpligt,

skall rätten förordna god man att öva tillsyn å boutredningsmannens för­

valtning, såframt boutredningsmannen icke ställer säkerhet för ersättning

som han kan finnas skyldig a tt utgiva. Gode mannen äger genomgå räken­

skaper och andra handlingar ävensom verkställa inventering av egendo­

men. Han skall, på föreläggande av rätten eller framställning av delägare,

meddela uppl ysningar om boet och dess förvaltning samt, där anledning

föreligger till anmärkning, göra anmälan hos rätten.

Är god man ej utsedd, äger rätten, på ansökan av delägare eller eljest,

förelägga boutredningsmannen att avgiva redogörelse för sin förvaltning
eller ock förordna någon att granska förvaltningen och däröver avgiva be­
rättelse.

Har beslut enligt denna paragraf meddelats på ansökan av allenast vissa

delägare, må rä tten på talan av delägare föreskriva, att kostnaden ej skall

619

¬

SFS 1981:359

stanna å boet utan av sökandena slutligen gäldas, med fördelning dem

emellan efter deras lotter i boet.

18 § Boutredningsman är pliktig att ersätta skada, som han uppsåtligen

eller av vårdslöshet tillskyndat dödsboet eller någon, vars rätt är beroende

av utredningen.

Äro flera utredningsmän ersättningspliktiga, svara de en för alla och alla

för en. Ersättningsbeloppet skall utredningsmännen emellan slutligen för­

delas efter den större eller mindre skuld som prövas ligga envar av dem till

last.

• Om skyldighet att hos bank nedsätta eller inbetala värdehandlingar och

penningmedel, som tillkomma omyndig eller den för vilken god man för­
ordnats, stadgas i for äldrabalken.

19 § Om talan å boutredningsmans förvaltning gäller vad om syssloman

är stadgat. Klandertalan må foras av envar delägare. Den som anställt
klandertalan är berättigad att av dödsboet erhålla ersättning för rättegångs­

kostnaden, i d en mån den täckes av vad genom rättegången kommit boet

till godo.

Boutredningsmannen äger av dödsboet erhålla skäligt arvode ävensom

ersättning för sina kostnader. Lämnar boet ej tillgång, skall sådan gottgö-

relse gäldas av den på vars ansökan förordnandet meddelats. Äro flera be­

talningsskyldiga, svara de en för alla och alla för en.

20 § Förordnande att vara testamentsexekutör skall, såvitt ej annat
framgår av testamentet, anses innefatta bemyndigande att företaga alla for

boets utredning erforderliga åtgärder.

Vad i 1 4-16,18 och 19 §§ sagts om boutredningsman skall äga motsva­

rande tillämpning å testamentsexekutör ävensom å den som genom testa­
mente forordnats att allenast i viss del verkställa utredningen efter den
döde; och skall jämväl om entledigande gälla vad om boutredningsman är

stadgat.

20 a § När dödsboet förvaltas av testamentsexekutör med behörighet
att företräda boet i rätt egång får var och en av delägarna i mål so m rör boet
väcka och föra talan som part i eget namn men för boets räkning, om övri­

ga delägare är motparter i målet och testamentsexekutom avstår från att
föra boets talan.

Delägare som har väckt talan har rätt till ersättning av dödsboet for kost­

naderna i m ålet, i den mån kostnaderna täcks av det som har kommit boet

till godo genom rättegången.

21 § Rättens beslut i ärenden enligt detta kapitel skola utan hinder av
förd klagan lända till efterrättelse, dock ej beslut enligt 6 §.

620

20 kap. Om bouppteckning och dödsboanmälan

1 § Bouppteckning skall förrättas sist tre månader efter dödsfallet, så­
framt ej på ansökan inom samma tid rätten med hänsyn till boets beskaf­
fenhet eller av annan särskild orsak förlänger tiden.

¬

Om dödsboanmälan och undantag på grund av sådan anmälan från skyl-

SFS 1981: 359

digheten att förrätta bouppteckning föreskrives i 8a §.

2 § Dödsbodelägare som har egendomen i sin vård eller ock boutred­
ningsman eller testamentsexekutör skall bestämma tid och ort för boupp­
teckning samt utse två kunniga och trovärdiga gode män att förrätta den.

Till förrättningen skola i god tid kallas samtliga delägar e. Efterlevande ma­

ke skall kallas, ändå att han ej är delägare. Skall lott i kvarlå tenskapen åt­
njutas först sedan arvinge eller universell testamentstagare avlidit, skall

ock den kallas som vid tiden för bouppteckningen är närmast att sålunda

taga arv eller testamente.

Omhändertages ej egendomen av delägare, boutredningsman eller testa­

mentsexekutör. ankommer på annan, som efter vad i 18 kap. 2§ sägs har

egendomen i sin vård. att föranstalta om bouppteckning.

3 § I bouppteckningen angivas dagen för förrättningen, den dödes full­
ständiga namn. yrke och hemvist samt dödsdagen, så ock deras namn och

hemvist, vilka skolat kallas till förrättningen, med uppgift tillika, för under-

årig om hans födelsedag och för arvinge om hans skyldskap med den döde.

Arvinge skall an givas, ändå att det står fast att han ä r utesluten från del i

kvarlåtenskapen. Kan uppgift i visst hänseen de ej lämnas, skall det anmär­

kas.

Av bouppteckning en skall framgå vilka som närvarit vid för rättningen.

Där någon som skolat kallas ej närvarit, skall vid b ouppteckningen fogas
bevis att han i tid blivit kalla d.

4 § Boets tillgångar och skulder antecknas sådana de voro vid dödsfallet.

Tillgångarna upptagas med angivande av värdet.

Lever make efter, skola jämväl hans tillgångar och skulder antecknas;

dock att, där giftorättsgemenskap var utesluten, anteckning skall ske alle­

nast om efter den döde är arvinge eller universell testamentstagare som

äger efter maken taga andel i b oet. Värdering verkställes av den efterle-

vandes giftorättsgods samt. där efter den döde är arvinge eller universell

testamentstagare varom nyss sagts, även av hans enskilda egendom.

5 § Är efter den döde testamente eller, om han var gift, äktenskapsför­

ord angående förmögenhetsordningen, skall det intagas i bouppteckni ngen
eller i bestyrkt av skrift fogas därvid såsom bilaga.

Bouppteckningen skall jämväl innehålla uppgift om såd an den döde till­

hörig livförsäkring som, enär förmånstagare är insatt, ej ingår i kvar låten­

skapen.

Är bland de lägarna laglottsberättigad arvinge, skall, där delägare begär

det, i bouppteckningen uppgift lämnas om vad a rvinge eller hans avkom-

ling av den döde mottagit i förskott elle r eljest såsom gåva. så ock om gåva
som efterlevande maken, dennes avkomling eller universell testamentsta­

gare mottagit av den döde; och skall tillika uppgivas vad arv inge i förskott

erhållit av efterlevande makens giftorättsgods. Vad nu är sagt skall ej gälla,
där fråga är om sedvanliga skänker vilkas värde icke står i missförhållande

till givarens villkor.

621

¬

SFS 1981:359

6 § Boet uppgives av den som vårdar egendomen eller eljest är med boet
bäst förtrogen. Det åligger envar delägare och efterlevande make, ändå att
han ej är delägare, att på anmaning lämna uppgifter till b ouppteckningen.

Den som uppgivit boet skall å handlingen teckna försäkran under edlig

förpliktelse att hans uppgifter till bouppteckningen äro i allo riktiga och att

ej något är med vilja och vetskap utelämnat; och skall detta av honom med

ed bestyrkas, där talan om sådan edgång föres av någon, vars rätt kan bero

därav, eller ock av boutredningsman eller testamentsexekutör. Edgångs-

plilct åligger jämväl delägare eller efterlevande make som ej uppgivit boet.,
Har annan tagit befattning med egendomen, må ock edgång åläggas ho­

nom, om skäl äro därtill.

Gode männen skola å handlingen teckna bevis att allt blivit rätteligen an­

tecknat och tillgångarna efter bästa förstånd värderade.

7 § Finnes egendom å flera orter, må särskild bouppteckning förrättas å

vatje ort. 1 en av bouppteckningarna skall intagas sammanfattning av boets
tillgångar och skulder, och skall vad i 5 § stadgas äga tillämpning allenast å
den bouppteckningen.

8 § Bouppteckning skall inom en månad efter upprättandet jämte be­

styrkt avskrift för registrering ingivas till rätten i den ort där den döde sko­

lat svara i tvistemål i a llmänhet eller, om behörig domstol ej sålunda fin­

nes, till Stockholms tingsrätt. Äro flera bouppteckningar, skola de ingivas

samtidigt; och skall tiden härför räknas från det den sista bouppteckningen

upprättades.

Bestyrkt avskrift av bouppteckningen skall förvaras hos rätten.
Har omyndig del i boet eller finnes delägare, för vilken god man skall

förordnas, skall ytterligare en bestyrkt avskrift ingivas för varje överför­

myndare som skall ha tillsyn över ifrågavarande förmynderskap eller god-
manskap. Är bouppteckningen av vidlyftig beskaffenhet, må denna av­
skrift omfatta endast erforderliga delar.

Äro ej erforderliga avskrifter ingivna, skola sådana tagas på boets be­

kostnad.

8a § Förslå den dödes tillgångar eller, när han efterlämnar make, till­

gångarna jämte hans andel i makens giftorättsgods icke till annat än be­

gravningskostnader och andra utgifter med anledning av dödsfallet och

omfatta tillgångarna ej fast egendom eller tomträtt, behöver bouppteck­

ning icke förrättas, om dödsboanmälan göres till rätten av socialnämnden.

Dödsboanmälan skall vara skriftlig och upptaga den dödes fullständiga

namn, personnummer, hemvist, bostadsadress och dödsdag samt intyg,
utvisande att beträffande tillgångarna föreligger fall som avses i första

stycket. I an mälan skola även angivas namn och bostadsadresser beträf­

fande dödsbodelägare, om uppgifter därom kunna inhämtas utan avsevärd

tidsutdräkt. Dödsboanmälan bör göras inom två månader efter dödsfallet.
Den skall förvaras hos rätten.

Även om dödsboanmälan gjorts, skall bouppteckning förrättas, om del

begäres av dödsbodelägare eller annan vars rätt kan bero därav och denne

ställer säkerhet för bouppteckningskostnaden eller om ny tillgång yppas

522

och det därför ej längre föreligger sådant fall som avses i första stycket. Bo-

¬

uppteckning skall förrättas sist tre månader efter det att begäran därom

SFS 1981:359

gjordes och säkerhet ställdes eller den nya tillgången yppades. Om förläng­

ning av tiden för boupptecknings förrättande äger 1 § första stycket mot­

svarande tillämpning.

9 § Det åligger rätten att tillse att bouppteckning, när sådan erfordras,
inom laga tid förrätt ats och ingivits. Finnes det vara försummat äger rätten

vid vite förelägga viss tid eller, där bouppteckning ej skett, förordna någon

att föranstalta därom. Sådant förordnande utgör ej hinder att vara god man

vid förrättningen.

Registrering av bouppteckning må ej äga rum, där vid boupp teckningen

finnes ej hava så förfarits som i d etta kapitel sägs. Är bouppteckningen

bristfällig, äger rätten med föreläggande av vite utsätta tid inom vilken

bristen skall avhjälpas.

Den som är pliktig att lämna uppgift til l bouppteckning må vid vite hållas

därtill.

10 § Yppas efter boupptecknings förrättande ny tillgång eller gäld e ller

annan felaktighet i boupptec kningen, skall inom en månad uppgöras hand­

ling, innefattande tillägg eller rättelse; och gäller om sådan handling vad

ovan är stadgat om bouppteckning.

21 kap. Om den dödes skulder

1 § Innan en månad har förflutit efter det att bouppteckning förrättades

eller, om boet förvaltas av boutredningsman, uppgörelse har träffats med

samtliga bo rgenärer om betalningen av skulderna får en skuld betalas en­
dast om det med fog kan antas att betalningen inte är till skada för borgenä­
rerna.

2 § Sedan en månad har förflutit e fter det att bouppteckning förrättades

får borgenärerna kräva säkerhet för sådana skulder efter den döde vilka in­

te har förfal lit till betalning och för vilka det inte redan finns tillräcklig sä­
kerhet. Ställs ej säkerhet inom tre månader, får dödsboet inte längre till­
godoräkna sig någon förfallotid.

3 § Finns det flera delägare i dödsboet eller är allmänna arvsfonden

ensam delägare, får en skuld som inte förfaller till b etalning inom sex må­

nader sägas upp hos borgenären till betalning sex månader efter uppsäg­

ningen. Om borgenären till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast egen­

dom eller tomträtt eller har inteckning och han inom tre månader efter upp­

sägningen meddelar att han vill hålla sig endast till säkerheten, är han dock
inte skyldig att ta emot betalning före forfallodagen.

4 § Sker bodelning eller arvskifte innan den dödes och boets andra skul­

der har betalts eller medel till deras betalning har ställts under särskild

vård, skall bodelningen e ller skiftet gå åter.

Är skulderna inte större än att de kan betalas av den dödes tillgångar

623

¬

\

SFS 1981:359

och. om han var gift, vad som av den andra makens egendom skulle ha be­

löpt på hans lott för det fall att skulderna hade bealitats vid bodelningen,
skall återgången begränsas till vad som behövs för att skulderna och kost­

naderna för boets förvaltning skall kunna betalas. Vad som sålunda behövs
skall utges av delägarna i förhållande till vad var och en av dem har fått for

mycket vid bodelningen eller arvskiftet. I övrigt skall bodelningen eller

skiftet bestå.

Finns egendom som skall lämnas åter inte i be håll, skall ersättning utges

för det värde egendomen hade när återgång påkallades, om det inte finns
särskilda skäl mot detta. Uppkommer brist hos någon delägare, skall de

övriga delägarna täcka bristen med vad de har fått vid bodelningen eller
skiftet. Vad som behövs för att bristen skall kunna täckas skall utges av

delägarna i forhållande till vad var och en av dem sålunda har fått.

5 § Egendom som har utgetts som legat eller i enl ighet med en ändamåls­

bestämmelse skall lämnas tillbaka till boet, om det behövs för att den dö­

des skulder skall kunna betalas. Finns egendomen inte i behåll, skall er­

sättning utges för det värde egendomen hade när återlämnande påkallades,
om det inte finns särskilda skäl mot detta.

6 § Den som enligt 4 eller 5 § är skyldig att lämna tillbaka egendom till

boet eller att ersätta egendomens värde skall utge även ränta eller avkomst

av egendomen. Han har dock själv rätt till ersättning för nödvändiga kost­

nader för egendomen och, om han var i god t ro, kostnader som har varit till
nytta för egendomen.

624

22 kap. Om verkställighet av legat cch ändamålsbestämmelser

1 § Legat av oskifto skall utgivas så snart det kan ske utan men för nå­

gon, vars rätt är beroende av boets utredning.

Företages arvskifte innan legatet utgivits eller egendom, som därför er­

fordras, blivit ställd under särskild vård, äro delägarna en för alla och alla
för en ansvariga för förordnandets verkställande såsom om skifte ej ägt

rum. Vad sålunda utgivits skall dem emellan fördelas enligt den i 18 ka p.

6 § stadgade grunden.

2 § Skall legat fullgöras av viss arvinge eller testamentstagare. är denne

pliktig att verkställa förordnandet, när han mottagit den egendom som är

avsedd för legatets fullgörande. Där av hans försummelse beror att egen­

domen ej utgivits till h onom, skall han gälda skadan.

3 § Varder i fråg a om legat testamentstagarens rätt genom vanvård eller

eljest äventyrad, må rätten på ansökan förordna, att säkerhet skall ställas
för legatets utgörande eller att egendom, varom fråga är, skall sättas under
särskild vård.

4 § Avser legat viss egendom, skall, där ej annat följer av testamentet,

avkastningen tillfalla testamentstagaren men nödig kostnad, vilken ej för-

anletts av boutredningen, av honom gäldas innan egendomen utgives.

¬

-4M .

5 § Å legat, som avser visst penningbelopp, äger testamentstagaren, så-

SFS 1981: 359

vitt ej annat framgår av testamentet, tillgodonjuta ränta, sedan fyra måna­

der förflutit från testators död. Räntan beräknas enligt 5 § räntelagen
(1975; 635) för tiden fram till dess legatet enligt 1 § i detta kapitel skall utgi­

vas och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.

6 § Vad i detta kapitel är stadgat om legat skall äga motsvarande tillämp­

ning å ändamålsbestämmelse.

7 § Underlåter någon vad honom åligger med avse ende å verkställande

av ändamålsbestämmelse, må talan därom föras av testators arvinge, vare
sig han äger del i boet eller ej, e fterlevande make, arvinges avkomling eller
universell te stamentstagare, så ock av boutredningsman eller testaments­

exekutör.

Då fråga är om allmännyttigt ä ndamål, må talan jämväl föras på förord­

nande av länsstyrelsen i det län där verkställigheten huvudsakligen skall

ske.

23 kap. Om arvskifte

1 § Arvskifte förrättas av arvingar och universella testamentstagare.

Var den döde gift, skall först bodelning äga rum mellan efterle vande ma­

ken och övriga delägare e fter vad i giftermålsbalken s ägs.

2 § Mot någon deläg ares bestridande får skifte ej företas innan boupp­
teckning har förrättats och alla kända skulder har betalts eller medel till de­
ras betalning har ställts under särskild vård.

Skall legat eller ändamålsbestämmelse fullgöras av oskifto, får skifte ej

mot delägares bestridande äga rum innan förordnandet har verkställts eller

delägaren ha r fritagits från att svara för dess fullgörande eller erforderlig

egendom har blivit ställd und er särskild vård.

Står boet under förvaltning av boutredningsman eller testamentsexeku­

tör, får skifte ej företas innan denne har anmält att utredningen har slut­

förts.

3 § Envar delägare äger vid skiftet njuta lott i varje slag av egendom;

dock bör vad ej lämpligen kan d elas eller skiljas såvitt möjligt läggas å en
lott. Fordran å delägare skall tillskiftas denne så långt hans lott förslår.

Har vid skifte fastighet delats så, att delägare fått skilda andelar utan att

villkor om utbrytning uppställts i de n handling som enligt 4 § upprättas

över skiftet, innehava dessa delägare fastigheten under samäganderätt.

Om i annat fall än i andra stycket anges skiftet innebär att del av fastig­

het kommer i särskild äg ares hand, är skiftet ogiltigt i den de len.

4 § Över arvskifte skall upprättas handling, som underskrives av del­
ägarna med vitt nen.

5 § Då delägare begär det, skall rätfen förordna någon a tt vara skiftes­

man. Där det prövas erforderligt, må flera skiftesmän förordnas. Vid an-

625

40-SFS 1981

¬

SFS 1981:359

\

sökningen skall fogas avskrift av bouppteckningen efter den döde eller, där

inregistrering skett, uppgift å dagen därför.

Står boet under förvaltning av sådan boutredningsman eller testaments­

exekutör som ej är delägare, är han utan särskilt förordnande skiftesman,
såframt ej annan förut blivit utsedd därtill .

6 § Finnes skiftesman icke vara lämplig eller bör han av annan särskild

orsak skiljas från uppdraget, skall han entledigas, då det begäres av någon,

vars rätt är beroende av skiftet, eller förhållandet eljest varder kunnigt.

7 § Innan rätten meddelar beslut som avses i 5 eller 6 §, skola delägar na

genom sä rskilda meddelanden av rätten erhålla tillfälle at t yttra sig. Där
det prövas erforderligt, skall delägare jämte sökanden på sätt nyss är sagt

kallas att inställa sig inför rä tten.

Ej må någon förordna s till skiftesman utan att han samtyckt därtill eller

entledigas från sådant uppdrag utan att han erhållit tillfäl le att yttra sig.

8 § Skiftesmannen skall bestämma tid och ort för skifte samt till förrätt­

ningen kalla delägarna. Vid förrättningen skall han lämn a dessa det biträde

som finnes erforderligt.

Kan enighet ej vinnas, har skiftesmannen att själv bestämma om del­

ningen och däröver upprätta handling, som av honom unde rskrives. Skif­
teshandlingen skall ofördröjligen delgivas envar delägare genom överlä m­
nande av besannad avskrift. Vill delägare klandra skiftet, skall han ino m

tre månader efter delgivningen väcka talan mot övriga delägare; försittes

denna tid, är rätt till talan förlorad. I mål som nyss är sagt äger rätten in­

hämta yttrande av skiftesmannen, så ock till honom återförvisa ären det.

9 § Skiftesman äger av dödsboet erhålla skäligt arvode ävensom ersätt­

ning för sina kostnader.

24 kap. Om avtal angående sammanlevnad i oskiftat dödsbo

1 § Om ett dödsbo förvaltas av delägarna gemensamt och de har kommit
överens om att leva samman i oskiftat bo, gäller i fråga om förvaltningen
av boet och rätten att företräda boet vad som sägs i 18 kap. 1 §, om inte an­

nat har avtalats. Också bestämmelserna i 3, 4 och 6 §§ samma kapitel skall

tillämpas.

1 fråga om rätten för enskilda delägare att väcka och föra talan som par­

ter i ege t namn men för boets räkning gäller vad som sägs i 18 kap. 1 a §,

om inte annat avtal as mellan delägarna.

2 § Såvitt avkastningen ej skall användas till bekostnad av gemensam
hushållning eller eljest för gemensam räkning, är envar delägare berättigad
att efter varje kalenderårs utgång fordra delning av behållen avkastning.

626

3 § Har ej tid fastställts för beståndet av avtal om sammanlevnad i o skif­

tat bo, är avtalet gällande tills tre månader förflutit sedan det blivit av nå­

gon delägare uppsagt hos de övriga. Samma lag vare, där vid avtal gällande
för bestämd tid sammanlevnaden fortsa tt efter den tidens utgång.

¬

4 § Träder efterlevande make, som deltagit i avtalet, i nytt gifte, eller dör

SFS 1981; 359

delägare och efterlämnar han såsom dödsbodelägare någon, som ej deltagit

i avtalet, skall detta, om uppsägning sker inom fyra månader därefter, upp­
höra att gälla tr e månader efter uppsägningen.

Där förmyndare eller god man deltagit i avta let, skall vid förmynderska-

pets eller godmanskapets upphörande rätt till uppsägning som i första styc­
ket sägs tillkomma den å vars vägnar avtalet slutits,

5 § Har, efter det avtal om sammanlevnad i oskiftat bo slutits, väsentlig
ändring inträtt i de förhållanden som därvid voro avgörande, eller finnes
avtalet av annan särskild orsak ej böra bestå, må rätten på delägares talan
förklara, att avtalet skall upphöra att gälla.

Om hävande av avtal, vars fortsatta bestånd medför äventyr för delägare

som är omyndig eller for vilken god man är f örordnad, är särskilt stadgat.

6 § Förordnas om b oets avträdande till förvaltning av boutredningsman,

är avtal om sammanlevnad i oskiftat bo förfallet. Ej må sådant förordnande

meddelas på ansökan av delägare.

25 kap. Om dödförklaring

1 § Är någon borta och har det sedan han veterligen senast var vid liv

förflutit tio år eller, om han skulle vara över sjuttiofem år gammal, fem år,

får ansökan göras om hans dödförklaring. Kan det antas att den som är

borta befann sig i livsfara då han veterligen senast var i livet, får ansökan

göras sedan tre år har förflutit. Är det utrett att han befann sig i livsfara, får

ansökan dock göras sedan ett år har förflutit.

2 § Ansökan om dödförklaring göres av den bortovarandes make, ar­

vinge eller annan, vars rätt kan bero av dödförklaringen, hos rätten i den

ort, där den bortovarande senast haft hemvist inom riket, eller, om behörig

domstol ej sålunda finnes, hos Stockholms tingsrätt.

3 § Över ansökningen skall rätten höra den bortovarandes inom riket

vistande make och närmaste fränder, annan som kan antagas senast hava
haft underrättelse om den bortovarande, ävensom pastorsämbetet och po­

lismyndigheten i den ort , där han senast ägt hemvist inom r iket.

4 § Är sådan tid förfluten som i 1 § sägs och utrönes ej att den bortova­

rande avlidit, skall rätten utfärda kungörelse om ansökningen med kallelse

å honom att senast viss dag, som ej må sättas tidigare än ett år därefter, an­

mäla sig hos rätte n. Kungörelsen skall även innehålla anmaning till envar,
som kan lämn a upplysning i äre ndet, att inom samma tid giva det rätten
tillkänna.

Genom rättens försorg skall kungörelsen ofördröjligen införas i Post-

och Inrikes Tidningar och ortstidning.

5 § Har den i kungörelsen fastställda dagen gått till ända, skall rätten, om

sådan tid som ang es i 1 § är förfluten och man ej vet a tt den bortovarande

627

¬

SFS 1981:359

avlidit, förklara att han skall anses för död. Han skall då antas ha avlidit, i
fall som anges i I § fö rsta meningen vid utgången av den månad då nyss

angiven tid gick till ända eller, i fråga om bortovarande som fyllt sextiofem
men ej sjuttio år när han veterligen sist var vid liv, vid utgången av den må­

nad under vilken han skulle ha fyllt sjuttiofem år samt, i fall enligt andra el­

ler tredje meningen i samma paragraf, på den dag e ller, om dagen ej är

känd, vid utgången av den månad då livsfaran förelåg respektive kunde an­

tas föreligga. I rättens beslut skall anges vilken dag som sålunda är att anta

såsom dödsdag.

6 § Då enligt lag tid skall räknas från dödsfall, skall, där dödförklaring

skett, tiden räknas från det beslutet vann laga kraft.

7 § Finnes den dödförklarade sedermera vara vid liv, skall enva r, som i

följd av dödförklaringen tillträtt egend om, bära den åter. Samma lag vare,
där den dödförklarade finnes hava avlidit å annan tid än den som antagits

såsom dödsdag och med hänsyn därtill annan är berättigad till kvarl åten-

skapen.

Har egendom som skall återbäras blivit till annan överlåten, är jämväl

denne återbäringsskyldig, där han ej var i god tro då han åtkom egendo­

men.

Då egendom åte rbäres, skall ock utgivas avkastning som belöper på ti­

den efter det innehavaren vann kunskap, att annan ägde bättre rätt till
egendomen, eller stämning blev honom delgiven. Har han för egend omen

haft nödig kostnad, skall den ersättas; nyttig kostnad skall ock ersättas,

där den ej var gjord å tid som nyss sagts . Utgöres egendomen av pen ning­

belopp, skall ränta gäldas på beloppet enligt 6 § rän telagen {1975:635) från

den dag innehavaren vann kunskap att annan ägde b ättre rätt till belop pet
eller stämning delgavs honom.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag" träder i kraft den 1 juli 1981.

2. I fråga om dödsbodelägares ansvar för den dödes skulder tillämpas

fortfarande äldre bestämmelser, om den döde har avlidit före ikraftträdan­

det.

3. Har ansökan om dödförklaring gjor ts före ikraftträdandet, tillämpas

äldre bestämmelser.

På regeringens vägnar

HÅKAN WINBERG

Edvard Nilsson
(Justitiedepartementet)

628

" 1981:359.

¬