Lag (1999:268) om betal­nings­ö­ver­fö­ringar inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det. För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2010:751

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Upp­hävd:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1999:268
Depar­te­ment: Finans­de­par­te­men­tet
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2009:69
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1999:268
Depar­te­ment/myn­dig­het: Finans­de­par­te­men­tet
Utfär­dad: 1999-​05-12
Änd­rad: t.o.m. SFS

2009:69
Upp­hävd: 2010-​08-01
För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS

2010:751
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


Tillämp­nings­om­råde

1 §   Denna lag gäl­ler betal­ning som en fysisk eller juri­disk per­son (bestäl­lare) gör från Sve­rige till en fysisk eller juri­disk per­son (betal­nings­mot­ta­gare) i en annan stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES) eller från en bestäl­lare i en sådan stat till en betal­nings­mot­ta­gare i Sve­rige. Betal­ningen skall där­vid utfö­ras av en bank eller annat före­tag, som utför betal­nings­ö­ver­fö­ringar till utlan­det, genom att belop­pet över­förs till en bank eller annat mot­sva­rande före­tag som betal­nings­mot­ta­ga­ren anli­tar.

Lagen är endast tillämp­lig på betal­ningar som görs i euro eller någon annan av EES-​staternas valu­tor till ett högsta belopp mot­sva­rande 50 000 euro.

Lagen gäl­ler inte betal­nings­ö­ver­fö­ringar som görs på upp­drag av ban­ker eller andra före­tag som avses i första styc­ket.

Defi­ni­tio­ner

2 §   I denna lag avses med

för­med­lande bank: en bank som med­ver­kar i en betal­nings­ö­ver­fö­ring utan att ha anli­tats av bestäl­la­ren eller betal­nings­mot­ta­ga­ren,
accept­dag: den dag då bestäl­la­ren har erlagt det belopp och läm­nat de upp­gif­ter som ban­ken krä­ver för att kunna verk­ställa betal­nings­ö­ver­fö­ringen,
bank­dag: dag då ban­ken har öppet.

Vad som sägs i denna lag om bank gäl­ler även sådana andra före­tag som avses i 1 § första styc­ket.

Infor­ma­tions­skyl­dig­het

3 §   Ban­ker som verk­stäl­ler betal­nings­ö­ver­fö­ringar skall infor­mera kun­derna om vill­ko­ren för en betal­nings­ö­ver­fö­ring.
Infor­ma­tio­nen skall läm­nas skrift­li­gen eller i elektro­nisk form. Den skall inne­hålla
   1. den tid det tar att över­föra ett belopp till den bank som betal­nings­mot­ta­ga­ren anli­tar, med angi­vande av hur tiden beräk­nas, och den tid det tar från det att betal­nings­mot­ta­ga­rens bank har tagit emot ett belopp till dess att det betal­nings­mot­ta­ga­rens konto kre­di­te­ras,
   2. hur kun­dens kost­na­der för över­fö­ringen skall beräk­nas,
   3. den dag ban­ken debi­te­rar bestäl­la­rens konto respek­tive kre­di­te­rar betal­nings­mot­ta­ga­rens konto,
   4. hur de väx­lings­kur­ser som används beräk­nas,
   5. lagens tillämp­nings­om­råde och ban­kens ersätt­nings­skyl­dig­het enligt 14 § när en betal­nings­ö­ver­fö­ring inte verk­ställs och
   6. möj­lig­he­terna att få kla­go­mål och begä­ran om ersätt­ning prö­vade när ett upp­drag utförs fel­ak­tigt och hur kun­den i så fall skall skall gå till väga.

4 §   En bank som har verk­ställt en betal­nings­ö­ver­fö­ring eller tagit emot ett över­fört belopp skall lämna bestäl­la­ren respek­tive betal­nings­mot­ta­ga­ren tyd­lig infor­ma­tion om över­fö­ringen. Infor­ma­tio­nen skall läm­nas skrift­li­gen eller i elektro­nisk form. Den skall inne­hålla
   1. upp­gif­ter som gör det möj­ligt för bestäl­la­ren och betal­nings­mot­ta­ga­ren att iden­ti­fi­era betal­ningen,
   2. det belopp som betal­nings­ö­ver­fö­ringen avsåg,
   3. samt­liga kost­na­der för bestäl­la­ren respek­tive betal­nings­mot­ta­ga­ren och
   4. den dag ban­ken debi­te­rat bestäl­la­rens konto respek­tive kre­di­te­rat betal­nings­mot­ta­ga­rens konto.

Om bestäl­la­ren har angett att kost­na­derna helt eller del­vis skall bäras av betal­nings­mot­ta­ga­ren, skall den bank som betal­nings­mot­ta­ga­ren anli­tar infor­mera honom om detta. Om valuta har väx­lats, skall den bank som har utfört väx­lingen infor­mera sin kund om den kurs som har använts.

Infor­ma­tion behö­ver inte läm­nas enligt denna para­graf om bestäl­la­ren eller betal­nings­mot­ta­ga­ren för­kla­rar att han avstår från den.

5 §   Om infor­ma­tion enligt 3 och 4 §§ inte läm­nas ska mark­nads­fö­rings­la­gen (2008:486) tilläm­pas, med undan­tag av bestäm­mel­serna i 29-36 §§ om mark­nads­stör­nings­av­gift. Sådan infor­ma­tion ska anses vara väsent­lig enligt 10 § tredje styc­ket mark­nads­fö­rings­la­gen. Lag (2008:503).

Över­ens­kom­melse om tid och kost­na­der för en betal­nings­ö­ver­fö­ring

6 §   När en bank åtar sig att verk­ställa en betal­nings­ö­ver­fö­ring, skall ban­ken på bestäl­la­rens begä­ran lämna bin­dande utfäs­telse i fråga om tiden och kost­na­derna för över­fö­ringen. Mot­sva­rande gäl­ler för en bank som på betal­nings­mot­ta­ga­rens begä­ran åtar sig att ta emot det belopp som en betal­nings­ö­ver­fö­ring avser.

Tid för utfö­rande av en betal­nings­ö­ver­fö­ring och ersätt­ning vid för­se­ning

7 §   Det belopp som en betal­nings­ö­ver­fö­ring avser ska över­fö­ras till den bank som betal­nings­mot­ta­ga­ren anli­tar senast före utgången av femte bank­da­gen från accept­da­gen, om inte bestäl­la­ren och den anli­tade ban­ken uttryck­li­gen har kom­mit över­ens om någon annan tid.

Den bank som bestäl­la­ren anli­tar är inte bun­den av den angivna tids­fris­ten eller över­ens­kom­men tids­frist om den vid­tar åtgär­der med stöd av lagen (2009:62) om åtgär­der mot pen­ning­tvätt och finan­sie­ring av ter­ro­rism. Lag (2009:69).

8 §   Om det belopp som en betal­nings­ö­ver­fö­ring avser inte har över­förts till den bank som betal­nings­mot­ta­ga­ren anli­tar inom den tid som avses i 6 § eller 7 § första styc­ket, har bestäl­la­ren rätt till ersätt­ning av den bank som han har anli­tat. Ersätt­ningen utgörs av ränta på belop­pet enligt 6 § rän­te­la­gen (1975:635) från den dag då belop­pet senast skulle ha över­förts till den dag då över­fö­ringen skedde.

Om det beror på en för­med­lande bank att belop­pet inte har över­förts till betal­nings­mot­ta­ga­rens bank inom den tid som avses i första styc­ket, skall den för­med­lande ban­ken betala ersätt­ning till bestäl­la­rens bank beräk­nad på det sätt som anges i första styc­ket.

Första och andra styc­kena gäl­ler inte, om ban­ken visar att dröjs­må­let beror på bestäl­la­ren.

9 §   Den bank som betal­nings­mot­ta­ga­ren anli­tar ska göra det belopp som betal­nings­mot­ta­ga­ren ska erhålla till­gäng­ligt för honom eller henne före utgången av bank­da­gen efter den då belop­pet över­för­des till ban­ken, om inte betal­nings­mot­ta­ga­ren och ban­ken har kom­mit över­ens om någon annan tid.

Den bank som betal­nings­mot­ta­ga­ren anli­tar är inte bun­den av den angivna tids­fris­ten eller över­ens­kom­men tids­frist om den vid­tar åtgär­der med stöd av lagen (2009:62) om åtgär­der mot pen­ning­tvätt och finan­sie­ring av ter­ro­rism. Lag (2009:69).

10 §   Om den bank som betal­nings­mot­ta­ga­ren anli­tar inte har gjort det belopp som han skall erhålla till­gäng­ligt för honom inom den tid som avses i 6 § eller 9 § första styc­ket, är betal­nings­mot­ta­ga­ren berät­ti­gad till ersätt­ning av ban­ken.
Ersätt­ningen utgörs av ränta på belop­pet enligt 6 § rän­te­la­gen (1975:635) från den dag då belop­pet senast skulle ha varit till­gäng­ligt för betal­nings­mot­ta­ga­ren till den dag då det blev till­gäng­ligt.

Första styc­ket gäl­ler inte, om ban­ken visar att dröjs­må­let beror på betal­nings­mot­ta­ga­ren.

För­bud mot avdrag för kost­na­der

11 §   En bank som med­ver­kar vid en betal­nings­ö­ver­fö­ring får inte göra avdrag för kost­na­der från det belopp som skall över­fö­ras, om inte bestäl­la­ren har angett att kost­na­derna helt eller del­vis skall bäras av betal­nings­mot­ta­ga­ren.

Den rätt till ersätt­ning som den av betal­nings­mot­ta­ga­ren anli­tade ban­ken kan ha för för­valt­ning av hans konto i ban­ken får inte dras av från det över­förda belop­pet i sam­band med redo­vis­ningen av detta.

12 §   Om den bank som bestäl­la­ren anli­tar eller en för­med­lande bank har gjort avdrag för kost­na­der i strid med 11 §, skall bestäl­la­rens bank på hans begä­ran betala det avdragna belop­pet till betal­nings­mot­ta­ga­ren eller, om bestäl­la­ren begär det, till honom.

Om en för­med­lande bank har gjort avdrag för kost­na­der i strid med 11 § är ban­ken skyl­dig att betala det avdragna belop­pet till bestäl­la­rens bank eller, om denna begär det, till betal­nings­mot­ta­ga­ren.

13 §   Har den bank som betal­nings­mot­ta­ga­ren anli­tar gjort avdrag för kost­na­der i strid med 11 §, är ban­ken skyl­dig att betala det avdragna belop­pet till betal­nings­mot­ta­ga­ren.

Ersätt­nings­skyl­dig­het när en betal­nings­ö­ver­fö­ring inte har genom­förts

14 §   Om det belopp som en betal­nings­ö­ver­fö­ring avser inte har över­förts till den bank som betal­nings­mot­ta­ga­ren anli­tar, skall den bank bestäl­la­ren anli­tar till honom
   1. betala till­baka belop­pet, dock högst mot­sva­rande 12 500 euro,
   2. betala ränta på belop­pet, dock på högst mot­sva­rande 12 500 euro, enligt 6 § rän­te­la­gen (1975:635) från den dag då bestäl­la­ren gav ban­ken upp­dra­get att utföra betal­nings­ö­ver­fö­ringen till den dag då åter­be­tal­ning sker, och
   3. ersätta de kost­na­der som bestäl­la­ren har haft för betal­nings­ö­ver­fö­ringen.

Ersätt­ning som anges i första styc­ket 1-3 skall beta­las till bestäl­la­ren inom fjor­ton bank­da­gar från det att han fram­ställde begä­ran om ersätt­ning, om inte det belopp som betal­nings­ö­ver­fö­ringen avser dess­förin­nan har över­förts till betal­nings­mot­ta­ga­rens bank.

Begä­ran enligt andra styc­ket får inte fram­stäl­las före utgången av den tid som avses i 6 § eller 7 § första styc­ket.

15 §   Bestäm­mel­serna i 14 § tilläm­pas även på en för­med­lande bank, som har mot­ta­git det belopp som en betal­nings­ö­ver­fö­ring avser. Ersätt­ningen skall dock beta­las till den bank som upp­drog åt den för­med­lande ban­ken att med­verka. Om anled­ningen till att betal­nings­ö­ver­fö­ringen inte har genom­förts är att den upp­drags­gi­vande ban­ken har läm­nat fel­ak­tiga eller brist­fäl­liga instruk­tio­ner, gäl­ler i stäl­let att den för­med­lande ban­ken skall vidta de åtgär­der som skä­li­gen kan krä­vas för att det belopp som betal­nings­ö­ver­fö­ringen avser skall beta­las till­baka.

16 §   Om anled­ningen till att det belopp som en betal­nings­ö­ver­fö­ring avser inte har över­förts till den bank som betal­nings­mot­ta­ga­ren anli­tar är att bestäl­la­ren har läm­nat sin bank fel­ak­tiga eller brist­fäl­liga instruk­tio­ner eller att en för­med­lande bank, som bestäl­la­ren själv har valt, inte har utfört sitt upp­drag, gäl­ler inte 14 och 15 §§. I stäl­let skall bestäl­la­rens bank och övriga berörda ban­ker vidta de åtgär­der som skä­li­gen kan krä­vas för att det belopp som betal­nings­ö­ver­fö­ringen avser skall beta­las till­baka.

Om belop­pet beta­las till­baka till bestäl­la­rens bank, skall denna betala belop­pet till bestäl­la­ren. De berörda ban­kerna är berät­ti­gade att göra avdrag för de kost­na­der som åter­be­tal­ningen har med­fört.

17 §   Om anled­ningen till att det belopp som en betal­nings­ö­ver­fö­ring avser inte har över­förts till den bank som betal­nings­mot­ta­ga­ren anli­tar är att en för­med­lande bank, som har fått sitt upp­drag av betal­nings­mot­ta­ga­rens bank, inte har utfört upp­dra­get, gäl­ler inte 14 och 15 §§. I stäl­let är betal­nings­mot­ta­ga­rens bank skyl­dig att till betal­nings­mot­ta­ga­ren betala det belopp som betal­nings­ö­ver­fö­ringen avser, dock högst mot­sva­rande 12 500 euro.

Avslu­tande bestäm­mel­ser

18 §   Bestäm­mel­serna i 8, 10 och 12-17 §§ inver­kar inte på de rät­tig­he­ter som bestäl­lare, betal­nings­mot­ta­gare eller ban­ker, som har med­ver­kat vid en betal­nings­ö­ver­fö­ring, kan ha enligt annan lag eller enligt avtal.

Avtals­vill­kor som i jäm­fö­relse med bestäm­mel­sen i 14 § är till nack­del för bestäl­la­ren är utan ver­kan mot denne.

19 §   Att en bank inte full­gör en för­plik­telse som ban­ken har enligt denna lag skall inte med­föra någon påföljd som anges i lagen, om ban­ken visar att detta beror på ett hin­der utan­för ban­kens kon­troll som den inte skä­li­gen kunde för­vän­tas ha räk­nat med när avta­let ingicks och vars följ­der den inte hel­ler skä­li­gen kunde ha und­vi­kit eller över­vun­nit.