Sam­bo­lag (2003:376)

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2003:376
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet L2
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2011:493
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2003:376
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L2
Utfär­dad: 2003-​06-12
Änd­rad: t.o.m. SFS

2011:493
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


Vad som avses med sam­bor

1 §   Med sam­bor avses två per­so­ner som sta­dig­va­rande bor till­sam­mans i ett par­för­hål­lande och har gemen­samt hus­håll.

När det i en lag eller annan för­fatt­ning talas om sam­bor eller per­so­ner som bor till­sam­mans under äkten­skaps­lik­nande för­hål­lan­den eller används lik­nande uttryck, avses där­med sam­bor enligt första styc­ket.

Denna lag gäl­ler endast sådana sam­bo­för­hål­lan­den där ingen av sam­borna är gift. Lagen gäl­ler sam­bor­nas gemen­samma bostad och bohag.

Det som i denna lag sägs om äkten­skap gäl­ler också regi­stre­rat part­ner­skap. Lag (2009:261).

När ett sam­bo­för­hål­lande upp­hör

2 §   Ett sam­bo­för­hål­lande upp­hör
   1. om sam­borna eller någon av dem ingår äkten­skap,
   2. om sam­borna flyt­tar isär eller
   3. om någon av sam­borna avli­der.

Ett sam­bo­för­hål­lande skall också anses upp­höra om en sambo ansö­ker om för­ord­nande av bodel­nings­för­rät­tare enligt 26 § eller om rätt att få bo kvar i bosta­den enligt 28 § eller om en sambo väc­ker talan om över­ta­gande av bostad enligt 22 §.

Sam­bors egen­dom

3 §   Sam­bors gemen­samma bostad och bohag utgör sam­bo­e­gen­dom, om egen­do­men för­vär­vats för gemen­sam använd­ning och inte annat föl­jer av 4 eller 9 §.

4 §   I sam­bo­e­gen­do­men ingår inte
   1. egen­dom som en sambo har fått i gåva av någon annan än den andra sam­bon med det vill­ko­ret att egen­do­men skall vara mot­ta­ga­rens enskilda,
   2. egen­dom som en sambo har erhål­lit genom tes­ta­mente med det vill­ko­ret att egen­do­men skall vara mot­ta­ga­rens enskilda,
   3. egen­dom som en sambo har ärvt och som enligt tes­ta­mente av arv­lå­ta­ren skall vara mot­ta­ga­rens enskilda och
   4. vad som har trätt i stäl­let för egen­dom som avses i 1-3, om inte annat har före­skri­vits genom den rätts­hand­ling på grund av vil­ken egen­do­men är enskild.

5 §   Med sam­bors gemen­samma bostad avses i denna lag, om inte annat föl­jer av 7 §,
   1. fast egen­dom som sam­borna eller någon av dem äger eller inne­har med tomträtt, om det finns en bygg­nad inom egen­do­men som är avsedd som sam­bor­nas gemen­samma hem och egen­do­men inne­has huvud­sak­li­gen för detta ända­mål,
   2. fast egen­dom som sam­borna eller någon av dem inne­har med nytt­jan­de­rätt i för­e­ning med bygg­nad på egen­do­men som sam­borna eller någon av dem äger, om bygg­na­den är avsedd som sam­bor­nas gemen­samma hem och egen­do­men inne­has huvud­sak­li­gen för detta ända­mål,
   3. bygg­nad eller del av bygg­nad som sam­borna eller någon av dem inne­har med hyres­rätt, bostads­rätt eller annan lik­nande rätt, om bygg­na­den eller bygg­nads­de­len är avsedd som sam­bor­nas gemen­samma hem och inne­has huvud­sak­li­gen för detta ända­mål och
   4. bygg­nad eller del av bygg­nad som sam­borna eller någon av dem har rätt att fram­de­les för­värva med bostads­rätt enligt för­hands­av­tal som sägs i 5 kap. bostads­rättsla­gen (1991:614), om rät­ten gäl­ler en lägen­het som när avta­let träf­fa­des var avsedd att bli sam­bor­nas gemen­samma hem och att inne­has huvud­sak­li­gen för detta ända­mål.

Sam­borna får i en av dem under­teck­nad hand­ling anmäla till inskriv­nings­myn­dig­he­ten att en fas­tig­het som är lag­fa­ren för en av dem eller en tomträtt för vil­ken en av dem är inskri­ven som inne­ha­vare är gemen­sam bostad för dem båda. Lag (2009:185).

6 §   Med sam­bors gemen­samma bohag avses i denna lag, om inte annat föl­jer av 7 §, möb­ler, hus­hålls­ma­ski­ner och annat inre lösöre som är avsett för det gemen­samma hem­met. Till gemen­samt bohag räk­nas inte sådant bohag som används ute­slu­tande för den ena sam­bons bruk.

7 §   Till sam­bors gemen­samma bostad och bohag räk­nas inte egen­dom som används huvud­sak­li­gen för fri­tidsän­da­mål.

Bodel­ning

8 §   När ett sam­bo­för­hål­lande upp­hör av annat skäl än att sam­borna ingår äkten­skap med varandra, skall på begä­ran av någon av sam­borna sam­bo­e­gen­do­men för­de­las mel­lan dem genom bodel­ning. Bodel­ningen skall göras med utgångs­punkt i egen­doms­för­hål­lan­dena den dag då sam­bo­för­hål­lan­det upp­hörde.

Begä­ran om bodel­ning skall fram­stäl­las senast ett år efter det att sam­bo­för­hål­lan­det upp­hörde. Om sam­bo­för­hål­lan­det upp­hör genom att en sambo avli­der eller om en sambo avli­der inom ett år från det att sam­bo­för­hål­lan­det upp­hörde, skall dock begä­ran fram­stäl­las senast när boupp­teck­ningen för­rät­tas.

9 §   Sam­bor eller bli­vande sam­bor får avtala om att bodel­ning inte skall ske eller att viss egen­dom inte skall ingå i bodel­ningen. Genom ett nytt avtal får de ändra vad som tidi­gare över­ens­kom­mits.

Avta­let skall upp­rät­tas skrift­li­gen och under­teck­nas av sam­borna eller de bli­vande sam­borna. Detta gäl­ler även om någon av dem är underå­rig eller om avta­let avser egen­dom som till någon del omfat­tas av för­val­tar­skap enligt för­äld­ra­bal­ken. I så fall skall dock för­myn­da­rens eller för­val­ta­rens skrift­liga med­gi­vande inhäm­tas.

Om ett vill­kor i avta­let är oskä­ligt med hän­syn till avta­lets inne­håll, omstän­dig­he­terna vid avta­lets till­komst, senare inträf­fade för­hål­lan­den och omstän­dig­he­terna i övrigt, får det jäm­kas eller läm­nas utan avse­ende vid bodel­ningen.

10 §   Sam­bor får inför ett ome­del­bart före­stå­ende upp­hö­rande av sam­bo­för­hål­lan­det avtala om den kom­mande bodel­ningen eller om annat som har sam­band med denna (för­av­tal). Över avta­let skall upp­rät­tas en hand­ling som under­teck­nas av sam­borna.

Vad som sägs i 9 § tredje styc­ket om vill­kor i avtal rörande bodel­ning gäl­ler även vill­kor i för­av­tal.

11 §   Varje sambo är skyl­dig att tills bodel­ningen görs, eller frå­gan om bodel­ning fal­lit, redo­visa för sin sam­bo­e­gen­dom, för sådan gemen­sam bostad som kan över­tas enligt 22 § och för sådan sam­bo­e­gen­dom som sam­bon har haft hand om men som till­hör den andra sam­bon.

12 §   Vid bodel­ningen skall först sam­bor­nas ande­lar i sam­bo­e­gen­do­men beräk­nas.

13 §   Vid beräk­ningen av sam­bor­nas ande­lar i sam­bo­e­gen­do­men skall från vad en sambo äger av egen­do­men så myc­ket avräk­nas att det täc­ker de skul­der som den sam­bon hade när sam­bo­för­hål­lan­det upp­hörde.

För sådana ford­ringar mot en sambo som inte är för­e­nade med sär­skild för­måns­rätt i sam­bo­e­gen­do­men och som inte hel­ler på annat sätt är att hän­föra till sådan egen­dom skall sam­bon få täck­ning ur sam­bo­e­gen­do­men endast i den mån betal­ning inte kan erhål­las ur annan egen­dom.

14 §   Det som åter­står av sam­bo­e­gen­do­men, sedan avdrag gjorts för att skul­derna skall täc­kas enligt 13 §, skall läg­gas sam­man. Vär­det därav skall där­ef­ter delas lika mel­lan sam­borna.

15 §   I den mån det med hän­syn sär­skilt till sam­bo­för­hål­lan­dets längd men även till sam­bor­nas eko­no­miska för­hål­lan­den och omstän­dig­he­terna i övrigt är oskä­ligt att en sambo när sam­lev­na­den upp­hör skall lämna egen­dom till den andra i den omfatt­ning som föl­jer av 12-14 §§, skall bodel­ningen i stäl­let göras så att den först­nämnda sam­bon får behålla mer av sin egen­dom. Är en sambo för­satt i kon­kurs när bodel­ningen skall för­rät­tas eller finns det andra sär­skilda skäl att inte dela sam­bor­nas egen­dom, skall varje sambo behålla sin egen­dom som sin andel.

16 §   Med led­ning av de ande­lar som har beräk­nats för sam­borna skall sam­bo­e­gen­do­men för­de­las mel­lan dem på lot­ter.

Den sambo som bäst behö­ver bosta­den eller boha­get har rätt att få denna egen­dom i avräk­ning på sin lott eller, om vär­det är ringa, utan avräk­ning. En för­ut­sätt­ning för att en sambo skall få överta bostad eller bohag som till­hör den andra sam­bon är dock att ett sådant över­ta­gande även med hän­syn till omstän­dig­he­terna i övrigt kan anses skä­ligt.

Sva­rar egen­do­men för ford­ran som är för­e­nad med sär­skild för­måns­rätt i egen­do­men, är en ytter­li­gare för­ut­sätt­ning för ett över­ta­gande att den andra sam­bon befrias från ansvar för ford­ringen eller att medel till att betala denna har satts under sär­skild vård.

17 §   En sambo har rätt att i stäl­let för att lämna egen­dom till den andra sam­bon betala mot­sva­rande belopp i pengar. Om god­tag­bar säker­het ställs för betal­ningen, kan sam­bon få skä­ligt anstånd med denna. Läm­nas inte någon betal­ning, har den andra sam­bon rätt att så långt det är möj­ligt få sådan egen­dom som inte är uppen­bart olämp­lig för den sam­bon.

Om en sambo över­tar bostad eller bohag mot avräk­ning och inte till­go­do­ser den andra sam­bon med egen­dom ur sam­bo­e­gen­do­men, skall den över­ta­gande sam­bon betala mot­sva­rande belopp i pengar. Om god­tag­bar säker­het ställs för betal­ningen, kan sam­bon få skä­ligt anstånd med denna.

18 §   Om en sambo avli­der, gäl­ler bestäm­mel­serna om rätt att begära bodel­ning och om rätt att överta bostad eller bohag endast till för­mån för den efter­le­vande sam­bon.

Om ett sam­bo­för­hål­lande upp­hör till följd av att en sambo avli­der, har den efter­le­vande sam­bon rätt att vid för­del­ning av sam­bo­e­gen­do­men som sin andel all­tid få ut så myc­ket av den behållna egen­do­men efter avdrag för skul­der, i den mån den räc­ker, att det mot­sva­rar två gånger det vid tiden för döds­fal­let gäl­lande pris­bas­belop­pet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken.

Bestäm­mel­serna i 15 kap. 1 och 3 §§ ärv­da­bal­ken om för­lust av rätt till arv ska också gälla i fråga om rät­ten för den efter­le­vande sam­bon att vid bodel­ning få del i den avlid­nes egen­dom. Lag (2010:1287).

19 §   Om bodel­ningen har lett till att en fas­tig­het har delats så att sam­borna har fått skilda ande­lar utan att vill­kor om utbryt­ning har ställts upp i bodel­nings­hand­lingen, inne­har de fas­tig­he­ten med samä­gan­de­rätt.

I den mån bodel­ningen i andra fall inne­bär att en del av en fas­tig­het kom­mer i en sär­skild äga­res hand är bodel­ningen utan ver­kan.

20 §   Bestäm­mel­serna i 9 kap. 5, 7, 9 och 10 §§ äkten­skaps­bal­ken gäl­ler även vid bodel­ning enligt denna lag. Vad som sägs om makar skall där­vid gälla sam­bor. I stäl­let för den tid­punkt då talan om äkten­skaps­skill­nad väcks skall gälla den dag då sam­bo­för­hål­lan­det upp­hör.

21 §   Har en sambo vid bodel­ningen till skada för sina bor­ge­nä­rer avstått egen­dom som enligt 13-16 §§ har belöpt på sam­bons andel, gäl­ler vad som före­skrivs i 13 kap. 1 och 2 §§ äkten­skaps­bal­ken om ver­kan av en sådan åtgärd vid bodel­ning mel­lan makar.

Över­ta­gande av bostad i vissa fall

22 §   Inne­har den ena sam­bon den gemen­samma bosta­den med hyres­rätt eller bostads­rätt och utgör egen­do­men inte sam­bo­e­gen­dom, har den andra sam­bon rätt att överta den när sam­bo­för­hål­lan­det upp­hör, om den sam­bon bäst behö­ver bosta­den och ett sådant över­ta­gande även med hän­syn till omstän­dig­he­terna i övrigt kan anses skä­ligt. Om sam­borna inte har eller har haft barn till­sam­mans, gäl­ler detta dock endast om syn­ner­liga skäl talar för det.

Anspråk på att ta över hyres-​ eller bostads­rät­ten skall fram­stäl­las senast ett år efter det att sam­bo­för­hål­lan­det upp­hörde. Läm­nar sam­bon bosta­den, skall ansprå­ket dock fram­stäl­las senast tre måna­der där­ef­ter. Fris­ten på ett år gäl­ler inte om den sambo som inne­har bosta­den avli­der och den efter­le­vande sam­bon bor kvar i bosta­den.

Den som över­tar bosta­den enligt första styc­ket skall ersätta den andra sam­bon för bosta­dens värde. Det får ske genom att bosta­dens värde avräk­nas vid bestäm­man­det av sam­bor­nas ande­lar i bodel­ningen, om den som läm­nar bosta­den kan till­go­do­ses på det sät­tet. I annat fall skall vad som fat­tas beta­las med pengar. Ställs god­tag­bar säker­het för betal­ningen, kan sam­bon få skä­ligt anstånd med denna.

Inskränk­ningar i rät­ten att för­foga över det gemen­samma hem­met

23 §   En sambo får inte utan den andra sam­bons sam­tycke
   1. avhända sig, hyra ut eller på annat sätt med nytt­jan­de­rätt upp­låta en bostad som utgör sam­bo­e­gen­dom eller som den andra sam­bon kan få rätt att överta enligt 22 §,
   2. låta inteckna fast egen­dom eller tomträtt där det finns en bostad som utgör sam­bo­e­gen­dom,
   3. pant­sätta annan egen­dom som inne­fat­tar en bostad som utgör sam­bo­e­gen­dom eller en bostad som den andra sam­bon kan få rätt att överta enligt 22 § eller
   4. avhända sig eller pant­sätta bohag som utgör sam­bo­e­gen­dom.

Sam­tycke till avhän­delse av eller inteck­ning i fast egen­dom eller tomträtt skall läm­nas skrift­li­gen.

Bestäm­mel­serna om sam­tycke av en sambo till en åtgärd av den andra sam­bon tilläm­pas också när döds­boet efter en avli­den sambo vid­tar en sådan åtgärd.

Sam­tycke behövs inte, om den andra sam­bon inte kan lämna gil­tigt sam­tycke eller om den­nes sam­tycke inte kan inhäm­tas inom rim­lig tid.

24 §   Sak­nas sam­tycke som krävs för en åtgärd enligt 23 §, får dom­sto­len tillåta åtgär­den på ansö­kan av den som vill företa den.

25 §   Om en sambo eller döds­boet efter en avli­den sambo utan det sam­tycke eller till­stånd som krävs har avhänt sig eller till nack­del för den andra sam­bon upp­lå­tit nytt­jan­de­rätt till egen­dom, skall dom­sto­len på talan av denne för­klara att rätts­hand­lingen är ogil­tig och att egen­do­men skall återgå.
Det­samma gäl­ler om en sambo eller döds­boet efter en avli­den sambo utan det sam­tycke eller till­stånd som krävs har pant­satt sam­bor­nas bohag. Över­lå­telse eller pant­sätt­ning av bohag skall dock inte för­kla­ras ogil­tig, om den nya inne­ha­va­ren har fått egen­do­men i sin besitt­ning i god tro.

Talan enligt första styc­ket skall väc­kas hos dom­sto­len inom tre måna­der från det att den andra sam­bon fick kän­ne­dom om för­fo­gan­det över bosta­den eller över­läm­nan­det av boha­get. Har lag­fart eller inskriv­ning bevil­jats med anled­ning av över­lå­telse av fast egen­dom eller tomträtt, får talan inte väc­kas.

Förs talan om avhys­ning, får dom­sto­len medge skä­ligt anstånd med flytt­ningen.

Övriga bestäm­mel­ser

26 §   Bestäm­mel­serna i 17 kap. 1, 2 och 4-9 §§ samt 18 kap. 1 § äkten­skaps­bal­ken gäl­ler även vid tvist mel­lan sam­bor. Vad som sägs om makar skall där­vid gälla sam­bor.

27 §   Vid hand­lägg­ningen av ett ärende enligt denna lag består tings­rät­ten av en lag­fa­ren domare. Om det finns sär­skilda skäl med hän­syn till ären­dets beskaf­fen­het, får tings­rät­ten dock bestå av en lag­fa­ren domare och tre nämn­de­män.

Rege­ringen får bestämma att även sådana anställda i en tings­rätt som inte är lag­farna domare skall få för­ordna bodel­nings­för­rät­tare enligt 17 kap. 1 § äkten­skaps­bal­ken.

28 §   På ansö­kan av en sambo ska dom­sto­len i fråga om en bostad som enligt 8 § ska ingå i bodel­ning bestämma vem av sam­borna som ska ha rätt att bo kvar i bosta­den till dess att bodel­ning har gjorts. Dom­sto­len får där­vid också för samma tid, på begä­ran av någon av sam­borna, för­bjuda sam­borna att besöka varandra. Dom­sto­len får även ändra ett tidi­gare för­ord­nande.

På begä­ran av någon av sam­borna får dom­sto­len besluta om vad som ska gälla enligt första styc­ket för tiden till dess att frå­gan har avgjorts genom beslut som har vun­nit laga kraft. Ett sådant inte­ri­mis­tiskt beslut får verk­stäl­las och gäl­ler på samma sätt som ett beslut som har vun­nit laga kraft. Beslu­tet får dock när som helst änd­ras av dom­sto­len och ska omprö­vas när ären­det slut­ligt avgörs.

Om någon över­trä­der ett för­bud som med­de­lats enligt första eller andra styc­ket, tilläm­pas 24 § lagen (1988:688) om kon­takt­för­bud.

Innan dom­sto­len med­de­lar ett beslut ska mot­par­ten få till­fälle att yttra sig. Lag (2011:493).

29 §   Den sambo som dom­sto­len har berät­ti­gat att bo kvar i bosta­den till dess att bodel­ning har gjorts har rätt att använda även det gemen­samma bohag som finns i bosta­den och som till­hör den andra sam­bon. Dom­sto­len får dock beträf­fande viss egen­dom bestämma annat. Avtal som den sist­nämnda sam­bon där­ef­ter ingår med tredje man inskrän­ker inte nytt­jan­de­rät­ten till bosta­den eller boha­get.

Har den ena sam­bon berät­ti­gats att bo kvar i bosta­den, är den andra sam­bon skyl­dig att genast flytta där­i­från.

30 §   Frå­gan om rät­ten att bo kvar i bosta­den till dess att bodel­ning har gjorts skall väc­kas vid en tings­rätt som är behö­rig att pröva tvis­ter om bodel­ning mel­lan sam­borna.
Det­samma gäl­ler frå­gan om dom­sto­lens till­stånd till en sam­bos för­fo­gande över bostad och bohag.

31 §   I mål om rätt att överta bostad enligt 22 § får dom­sto­len, för tiden till dess att frå­gan har avgjorts genom dom som har vun­nit laga kraft, på yrkande av någon av sam­borna bestämma vem av dem som ska ha rätt att bo kvar i bosta­den. Dom­sto­len får där­vid också för samma tid, på begä­ran av någon av sam­borna, för­bjuda sam­borna att besöka varandra. Om rätt att bo kvar i bosta­den tiller­känns den sambo som inte har hyres-​ eller bostads­rät­ten, ska dom­sto­len också på yrkande bestämma vad sam­bon ska betala till den andra sam­bon för nytt­jan­det av bosta­den och vad den först­nämnda sam­bon i övrigt ska iaktta.

Har den ena sam­bon berät­ti­gats att bo kvar i bosta­den, är den andra sam­bon skyl­dig att genast flytta där­i­från.

Ett beslut enligt första styc­ket får verk­stäl­las och gäl­ler på samma sätt som en dom som har vun­nit laga kraft. Beslu­tet får dock när som helst änd­ras av dom­sto­len och ska omprö­vas när målet avgörs.

Om någon över­trä­der ett för­bud som med­de­lats enligt första styc­ket, tilläm­pas 24 § lagen (1988:688) om kon­takt­för­bud.

Innan dom­sto­len med­de­lar ett beslut ska mot­par­ten få till­fälle att yttra sig. Lag (2011:493).

32 §   Med­de­lar dom­sto­len under rät­te­gången beslut i frå­gor som avses i 31 § första styc­ket, skall talan mot beslu­tet föras sär­skilt. Hov­rät­tens beslut får inte över­kla­gas. Lag (2003:485).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2003:376
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2003, då lagen (1987:232) om sam­bors gemen­samma hem och lagen (1987:813) om homo­sex­u­ella sam­bor upp­hör att gälla.
   2. Om ett sam­bo­för­hål­lande har upp­hört före ikraft­trä­dan­det, tilläm­pas äldre bestäm­mel­ser.