För­säk­rings­rö­rel­se­lag (2010:2043)

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2010:2043
Depar­te­ment: Finans­de­par­te­men­tet FMA FPM
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2025:183
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2010:2043
Depar­te­ment/myn­dig­het: Finans­de­par­te­men­tet FMA FPM
Utfär­dad: 2010-​12-22
Änd­rad: t.o.m. SFS

2025:183
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

Lagens tillämp­nings­om­råde

1 §   Denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser om för­säk­rings­rö­relse som drivs av för­säk­rings­fö­re­tag och om verk­sam­het som drivs av svenska spe­ci­al­fö­re­tag. Lagen gäl­ler inte för­säk­rings­rö­relse som drivs enligt andra för­fatt­ningar än denna lag. Lag (2015:700).

2 §   För utländska för­säk­rings­gi­vares verk­sam­het i Sve­rige gäl­ler lagen (1998:293) om utländska för­säk­rings­gi­vares och tjäns­te­pen­sions­in­sti­tuts verk­sam­het i Sve­rige.

För­säk­rings­fö­re­tag

3 §   Med för­säk­rings­fö­re­tag avses för­säk­rings­ak­tie­bo­lag, ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag och för­säk­rings­för­e­ning.

4 §   Med liv­för­säk­rings­fö­re­tag avses för­säk­rings­fö­re­tag som ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande dri­ver direkt liv­för­säk­rings­rö­relse eller rörelse avse­ende åter­för­säk­ring av liv­för­säk­ring. Andra för­säk­rings­fö­re­tag är ska­de­för­säk­rings­fö­re­tag.

Ska­de­för­säk­ring och liv­för­säk­ring

5 §   Med ska­de­för­säk­ring avses en sådan för­säk­ring som anges i 2 kap. 11 § första styc­ket. Med liv­för­säk­ring avses en sådan för­säk­ring som anges i 2 kap. 12 §.

Sär­skilt om tillämp­ningen av bestäm­mel­serna om liv­för­säk­ring

Tillämp­ning av bestäm­mel­ser om liv­för­säk­ring på sjuk- och olycks­falls­för­säk­ring m.m.

6 §   Bestäm­mel­serna om liv­för­säk­ring, med undan­tag för 8 kap., får tilläm­pas på ska­de­för­säk­ringar som avses i 2 kap. 11 § första styc­ket klas­serna 1 och 2 samt på avgångs­bi­drags­för­säk­ringar.

Bestäm­mel­serna om liv­för­säk­ring, med undan­tag för 5 och 8 kap., behö­ver inte tilläm­pas på sådana liv­för­säk­ringar som avses i 2 kap. 12 § klas­serna I b och IV, om pre­mien är beräk­nad och bestämd för längst fem år. Lag (2015:700).

Liv­ränta och sjukränta

7 §   Ersätt­ning som beta­las i form av liv­ränta eller sjukränta utgör liv­för­säk­ring om ersätt­ningen beta­las från en liv­för­säk­ring, och ska­de­för­säk­ring om ersätt­ningen beta­las från en ska­de­för­säk­ring. Om en sådan ränta har köpts i ett liv­för­säk­rings­fö­re­tag, ska den dock i detta före­tag utgöra liv­för­säk­ring.

För sådan liv­ränta eller sjukränta som till­hör ska­de­för­säk­ring gäl­ler de sär­skilda bestäm­mel­serna om liv­för­säk­ring i 14 kap. 16 och 17 §§. Lag (2015:700).

8 §   Har upp­hävts genom lag (2015:700).

Åter­för­säk­ring

9 §   Med åter­för­säk­ring avses verk­sam­het som består i att överta ris­ker som över­låts av ett för­säk­rings­fö­re­tag, en utländsk för­säk­rings­gi­vare eller ett tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag.
Lag (2019:766).

Åter­för­säk­rings­bo­lag

10 §   Med åter­för­säk­rings­bo­lag avses ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag eller ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag som har fått till­stånd för rörelse som bara avser åter­för­säk­ring.

För­säk­rings­ta­gare och för­säk­rad

11 §   Med för­säk­rings­ta­gare avses den som har ingått ett avtal om för­säk­ring med ett för­säk­rings­fö­re­tag. Med för­säk­rad avses den vars intresse är för­säk­rat mot en skada eller den vars liv eller hälsa en för­säk­ring gäl­ler för.

Övriga defi­ni­tio­ner

Behö­rig myn­dig­het, EES, för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag och spe­ci­al­fö­re­tag

12 §   I denna lag bety­der
   1. behö­rig myn­dig­het: en utländsk myn­dig­het som har behö­rig­het att utöva till­syn över en utländsk för­säk­rings­gi­vare eller över ett för­säk­rings­fö­re­tag,
   2. blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag: ett sådant före­tag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om sär­skild till­syn över finan­si­ella konglo­me­rat,
   3. EES: Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det,
   4. EES-​för­säk­rings­gi­vare: en utländsk för­säk­rings­gi­vare vars hem­land hör till EES och som omfat­tas av Sol­vens II- direk­ti­vet,
   5. externt kre­dit­vär­de­rings­in­sti­tut: ett kre­dit­vär­de­rings­in­sti­tut som har fått till­stånd eller bli­vit cer­ti­fi­e­rat enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1060/2009 av den 16 sep­tem­ber 2009 om kre­dit­vär­de­rings­in­sti­tut eller en cen­tral­bank som utfär­dar kre­dit­vär­de­ringar som inte omfat­tas av den för­ord­ningen,
   6. för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag: ett moder­fö­re­tag som inte är ett för­säk­rings­fö­re­tag, en EES-​för­säk­rings­gi­vare, ett för­säk­rings­fö­re­tag från tred­je­land eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag och vars huvud­sak­liga verk­sam­het är att för­värva och för­valta ande­lar i dot­ter­fö­re­tag som ute­slu­tande eller huvud­sak­li­gen är för­säk­rings­fö­re­tag, EES- för­säk­rings­gi­vare eller för­säk­rings­gi­vare från tred­je­land,
   7. för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag med blan­dad verk­sam­het: ett moder­fö­re­tag som inte är ett för­säk­rings­fö­re­tag, en EES- för­säk­rings­gi­vare, en för­säk­rings­gi­vare från tred­je­land, ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag eller ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag och som har minst ett dot­ter­fö­re­tag som är för­säk­rings­fö­re­tag,
   8. för­säk­rings­gi­vare från tred­je­land: en utländsk för­säk­rings­gi­vare vars hem­land inte hör till EES och som skulle omfat­tas av Sol­vens II-​direk­ti­vet om dess hem­land hörde till EES,
   9. grupp­till­syns­myn­dig­het: den myn­dig­het som enligt 19 kap. 6 § ansva­rar för grupp­till­sy­nen,
   10. Sol­vens II-​direk­ti­vet: Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2009/138/EG av den 25 novem­ber 2009 om upp­ta­gande och utö­vande av försäkrings-​​ och åter­för­säk­rings­verk­sam­het (Sol­vens II), i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2019/2177,
   11. spe­ci­al­fö­re­tag: ett aktie­bo­lag eller en eko­no­misk för­e­ning som, utan att vara ett för­säk­rings­fö­re­tag eller en utländsk för­säk­rings­gi­vare, över­tar för­säk­rings­ris­ker från ett för­säk­rings­fö­re­tag eller en EES-​för­säk­rings­gi­vare och som till fullo finan­si­e­rar sin expo­ne­ring för ris­kerna genom inkoms­ter från emis­sio­ner av skul­debrev eller någon annan lik­nande form av finan­sie­ring, för vil­ken rät­ten till åter­be­tal­ning är under­ord­nad före­ta­gens skyl­dig­he­ter enligt avtal om riskö­ver­ta­gande,
   12. till­syn­skol­le­gium: en per­ma­nent men flex­i­bel struk­tur för sam­ar­bete, sam­ord­ning och besluts­fat­tande mel­lan Finan­sin­spek­tio­nen och en eller flera behö­riga myn­dig­he­ter eller mel­lan flera behö­riga myn­dig­he­ter vid till­sy­nen över en grupp enligt 19 kap., och
   13. tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag: ett före­tag som har till­stånd att driva tjäns­te­pen­sions­verk­sam­het enligt lagen (2019:742) om tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag. Lag (2021:461).

Ägar­in­tresse

13 §   Med ägar­in­tresse avses att ett före­tag direkt eller indi­rekt inne­har minst 20 pro­cent av kapi­ta­let eller minst 20 pro­cent av samt­liga rös­ter i ett annat före­tag. Lag (2015:700).

Nära för­bin­del­ser

14 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag och ett annat före­tag ska anses ha nära för­bin­del­ser, om
   1. det ena före­ta­get direkt eller indi­rekt genom dot­ter­fö­re­tag äger minst 20 pro­cent av kapi­ta­let eller dis­po­ne­rar över minst 20 pro­cent av samt­liga rös­ter i det andra före­ta­get,
   2. det ena före­ta­get direkt eller indi­rekt utgör moder­fö­re­tag till det andra eller det finns en annan likar­tad för­bin­delse mel­lan före­ta­gen, eller
   3. båda före­ta­gen är dot­ter­fö­re­tag till eller har en likar­tad för­bin­delse med en och samma juri­diska per­son eller står i ett mot­sva­rande för­hål­lande till en och samma fysiska per­son.

Nära för­bin­del­ser ska även ett för­säk­rings­fö­re­tag och en fysisk per­son anses ha, om
   1. den fysiska per­so­nen
      a) äger minst 20 pro­cent av kapi­ta­let i för­säk­rings­fö­re­ta­get,
      b) dis­po­ne­rar över minst 20 pro­cent av samt­liga rös­ter i för­säk­rings­fö­re­ta­get, eller
      c) på annat sätt har sådant infly­tande över för­säk­rings­fö­re­ta­get att per­so­nens ställ­ning mot­sva­rar den som ett moder­fö­re­tag har i för­hål­lande till ett dot­ter­fö­re­tag, eller
   2. det finns en annan likar­tad för­bin­delse mel­lan denna per­son och för­säk­rings­fö­re­ta­get.

Kva­li­fi­ce­rat inne­hav

15 §   Med ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav avses enligt denna lag ett direkt eller indi­rekt ägande i ett före­tag, om inne­ha­vet repre­sen­te­rar tio pro­cent eller mer av kapi­ta­let eller av samt­liga rös­ter eller annars möj­lig­gör ett väsent­ligt infly­tande över led­ningen av före­ta­get.

16 §   Vid bedöm­ningen av om ett inne­hav är kva­li­fi­ce­rat enligt 15 § ska föl­jande bestäm­mel­ser i 4 kap. lagen (1991:980) om han­del med finan­si­ella instru­ment tilläm­pas:
   - 2 § första styc­ket 1 om depå­be­vis,
   - 4 § om beräk­ning av inne­ha­vet,
   - 5 § andra styc­ket om beräk­ning av anta­let aktier eller rös­te­tal,
   - 12 § 1 och 2 om undan­tag för aktier som inne­has för clea­ring och avveck­ling eller för­val­tas för någon annans räk­ning,
   - 13 § om aktier som ingår i han­dels­la­ger,
   - 14 § om aktier som inne­has av mark­nads­ga­ran­ter, samt
   - 16 och 17 §§ om undan­tag för vissa moder­fö­re­tag.

Vid bedöm­ningen ska det också tilläm­pas före­skrif­ter
   - om aktier som inne­has av mark­nads­ga­ran­ter, som har med­de­lats med stöd av 7 kap. 1 § 3 lagen om han­del med finan­si­ella instru­ment eller 23 kap. 15 § 1 lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den, och
   - om undan­tag för vissa moder­fö­re­tag, som har med­de­lats med stöd av 7 kap. 1 § 4 lagen om han­del med finan­si­ella instru­ment.

Det som före­skrivs om aktier i de bestäm­mel­ser som ska tilläm­pas enligt första och andra styc­kena ska också tilläm­pas för andra ande­lar i före­tag.

Aktier eller ande­lar som ett vär­de­pap­pers­in­sti­tut eller ett kre­di­tin­sti­tut som dri­ver finan­sie­rings­rö­relse inne­har till följd av verk­sam­het enligt 2 kap. 1 § 6 lagen om vär­de­pap­pers­mark­na­den ska dock inte beak­tas vid bedöm­ningen, under för­ut­sätt­ning att
   1. röst­rät­ten inte utnytt­jas eller används på annat sätt för att ingripa i emit­ten­tens för­valt­ning, samt
   2. akti­erna eller ande­larna avytt­ras inom ett år från för­vär­vet.

Det som före­skrivs i fjärde styc­ket ska också gälla för aktier eller ande­lar som inne­has under mot­sva­rande för­ut­sätt­ningar av ett utländskt vär­de­pap­pers­fö­re­tag eller av ett utländskt kre­di­tin­sti­tut som dri­ver finan­sie­rings­rö­relse. Lag (2017:233).

Anknu­tet före­tag

16 a §   Ett anknu­tet före­tag är ett före­tag som är
   1. ett dot­ter­fö­re­tag,
   2. ett före­tag som annars är före­mål för ägar­in­tresse, eller
   3. ett före­tag som har gemen­sam eller i huvud­sak gemen­sam led­ning enligt 16 b § med ett annat före­tag. Lag (2015:700).

16 b §   Före­tag har gemen­sam eller i huvud­sak gemen­sam led­ning om de
   1. står under samma led­ning på grund av ett avtal mel­lan före­ta­gen eller en bestäm­melse i före­ta­gens bolags­ord­ning, bolags­av­tal eller där­med jäm­för­bara stad­gar, eller
   2. har sty­rel­ser eller mot­sva­rande organ i utländska före­tag som till större delen består av samma per­so­ner och som har full­gjort sitt upp­drag under räken­skaps­å­ret och fram till dess att års­re­do­vis­ningar har upp­rät­tats i de berörda före­ta­gen. Lag (2015:700).

Land där ris­ken är belä­gen vid ska­de­för­säk­ring

17 §   För ska­de­för­säk­ring avses med land där ris­ken är belä­gen
   1. det land där för­säk­rings­ta­ga­ren har sin van­liga vis­tel­se­ort, om för­säk­rings­ta­ga­ren är en fysisk per­son, och
   2. det land där det eta­ble­rings­ställe som för­säk­ringen gäl­ler är belä­get, om för­säk­rings­ta­ga­ren är en juri­disk per­son.

När det gäl­ler föl­jande ska­de­för­säk­ringar ska dock med land där ris­ken är belä­gen avses
   1. det land som bygg­na­den är belä­gen i, om för­säk­ringen avser bygg­nad eller bygg­nad och dess inne­håll, till den del bygg­na­den och inne­hål­let omfat­tas av samma för­säk­ring,
   2. det land där for­do­net är regi­stre­rat, om för­säk­ringen avser ett regi­stre­rings­plik­tigt for­don, utom i de fall som avses i 3,
   3. det land till vil­ket for­do­net ska infö­ras, under 30 dagar från det att for­do­net har kom­mit i en köpa­res besitt­ning, om för­säk­ringen avser ett for­don som är regi­stre­rat i ett EES- land och som köps i syfte att infö­ras till och sta­dig­va­rande bru­kas i ett annat EES-​land och köpa­ren väl­jer att för­säkra for­do­net i det lan­det, och
   4. det land där för­säk­rings­ta­ga­ren har teck­nat för­säk­ringen, om för­säk­ringen har en gil­tig­hets­tid av fyra måna­der eller mindre och omfat­tar rese- eller semes­ter­ris­ker obe­ro­ende av för­säk­rings­klass. Lag (2023:671).

Land där åta­gan­det ska full­gö­ras vid liv­för­säk­ring

18 §   För liv­för­säk­ring avses med land där åta­gan­det ska full­gö­ras
   1. det land där för­säk­rings­ta­ga­ren har sin van­liga vis­tel­se­ort, om för­säk­rings­ta­ga­ren är en fysisk per­son, och
   2. det land där det eta­ble­rings­ställe som för­säk­ringen gäl­ler är belä­get, om för­säk­rings­ta­ga­ren är en juri­disk per­son.

Undan­tag

Undan­tag bero­ende på stor­lek

19 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag får bevil­jas undan­tag från 5-9, 16 och 19 kap. om
   1. före­ta­gets årliga teck­nade brut­topre­mi­e­in­koms­ter inte över­sti­ger ett belopp som mot­sva­rar 5 400 000 euro,
   2. före­ta­gets totala för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar brutto, inklu­sive belopp som kan åter­vin­nas enligt åter­för­säk­rings­av­tal och från spe­ci­al­fö­re­tag, inte över­sti­ger ett belopp som mot­sva­rar 26 600 000 euro,
   3. före­ta­get ingår i en grupp, om grup­pens totala för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar, inklu­sive belopp som kan åter­vin­nas brutto enligt åter­för­säk­rings­av­tal och från spe­ci­al­fö­re­tag, inte över­sti­ger ett belopp som mot­sva­rar 26 600 000 euro,
   4. före­ta­gets verk­sam­het inte omfat­tar försäkrings-​​ eller åter­för­säk­rings­ris­ker som täc­ker kredit-​​ och bor­gens­för­bin­del­ser,
   5. före­ta­gets verk­sam­het inte omfat­tar försäkrings-​​ eller åter­för­säk­rings­ris­ker som täc­ker ansvars­för­bin­del­ser, såvida de inte utgör under­ord­nade ris­ker,
   6. före­ta­gets verk­sam­het inte omfat­tar mot­ta­gen åter­för­säk­ring
      a) med pre­mier som över­sti­ger ett belopp som mot­sva­rar 600 000 euro eller tio pro­cent av brut­topre­mi­e­in­koms­terna, eller
      b) där för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar brutto, för belopp som kan åter­vin­nas enligt åter­för­säk­rings­av­tal och från spe­ci­al­fö­re­tag, inte över­sti­ger ett belopp som mot­sva­rar 2 700 000 euro eller tio pro­cent av de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna, och
   7. inte något av de belopp som anges i 1-3 och 6 har över­skri­dits under de före­gå­ende tre på varandra föl­jande åren och inte hel­ler för­vän­tas göra detta inom de föl­jande fem åren.

Undan­tag enligt första styc­ket får inte bevil­jas för ett för­säk­rings­fö­re­tag som dri­ver grän­sö­ver­skri­dande verk­sam­het eller verk­sam­het som sekun­däre­ta­ble­ring. Lag (2023:724).

19 a §   Om något av de belopp som anges i 19 § första styc­ket 1-3 och 6 har över­skri­dits under tre på varandra föl­jande år, ska ett bevil­jat undan­tag upp­höra att gälla från och med det fjärde året. Ett för­säk­rings­fö­re­tag ska sna­rast möj­ligt anmäla ett sådant över­skri­dande till Finan­sin­spek­tio­nen. Lag (2023:111).

19 b §   Ett före­tag får bevil­jas undan­tag från 5-9, 16 och 19 kap. i sam­band med att det får till­stånd att bedriva för­säk­rings­rö­relse, om före­ta­gets teck­nade brut­topre­mi­e­in­koms­ter eller för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar brutto, inklu­sive belopp som kan åter­vin­nas enligt åter­för­säk­rings­av­tal och från spe­ci­al­fö­re­tag, inte för­vän­tas över­skrida något av de belopp som anges i 19 § första styc­ket 1-3 och 6 inom de föl­jande fem åren. Lag (2023:111).

19 c §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag som bevil­jats undan­tag enligt 19 eller 19 b § ska åtminstone ha
   1. till­gångar som upp­går till ett belopp som mot­sva­rar för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar för egen räk­ning,
   2. ett sär­skilt anpas­sat, risk­ba­se­rat kapi­tal­krav,
   3. sär­skilt anpas­sade garan­ti­be­lopp,
   4. en till­räck­lig kapi­tal­bas, och
   5. ett före­tags­styr­nings­sy­stem som säker­stäl­ler att före­ta­get styrs på ett sunt och ansvars­fullt sätt. Lag (2015:700).

Undan­tag för för­säk­rings­för­e­ningar som har varit regi­stre­rade som under­stöds­för­e­ningar

19 d §   En för­säk­rings­för­e­ning som upp­fyl­ler vill­ko­ren i 19 § får i sam­band med att den ges till­stånd att driva för­säk­rings­rö­relse bevil­jas undan­tag från 4 kap. 2 och 4 §§ och 5-10, 16 och 19 kap., om för­e­ningen
   1. vid tid­punk­ten för ansö­kan om till­stånd att driva för­säk­rings­rö­relse är regi­stre­rad enligt lagen (1972:262) om under­stöds­för­e­ningar,
   2. inte med­de­lar annan tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring än sådan som avses i 1 kap. 4 § andra styc­ket 1 lagen (2019:742) om tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag, och
   3. inte väsent­li­gen änd­rat inrikt­ningen eller utö­kat omfatt­ningen av sin verk­sam­het i för­hål­lande till den verk­sam­het som drevs enligt lagen om under­stöds­för­e­ningar.

En för­säk­rings­för­e­ning som bevil­jats undan­tag enligt första styc­ket anses vara en mindre för­e­ning om dess genom­snitt­ligt beräk­nade för­säk­rings­för­må­ner per med­lem eller annan ersätt­nings­be­rät­ti­gad under­sti­ger 50 pro­cent av det pris­bas­belopp som fast­ställs enligt 2 kap. 7 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken. Lag (2021:1322).

19 e §   En för­säk­rings­för­e­ning som har bevil­jats undan­tag enligt 19 d § ska
   1. säker­ställa att infor­ma­tion till för­säk­rings­ta­gare och de som erbjuds att teckna en för­säk­ring är anpas­sad efter för­säk­ring­ens art och tyd­ligt visar för­säk­ring­ens vill­kor och vär­de­ut­veck­ling, att andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade ges den infor­ma­tion de behö­ver och att för­säk­rings­brev inne­hål­ler upp­gif­ter om vill­ko­ren för för­säk­ringen,
   2. ha till­gångar som minst upp­går till ett belopp som mot­sva­rar de beräk­nade för­säk­rings­för­må­nerna med tillägg av ett belopp som mot­sva­rar ett scha­blon­be­räk­nat kapi­tal­krav,
   3. ha samt­liga till­gångar pla­ce­rade på ett akt­samt sätt, och
   4. sty­ras på ett sunt och ansvars­fullt sätt i med­lem­mar­nas intresse.

Kra­ven i första styc­ket ska vara anpas­sade efter om det bevil­jade undan­ta­get avser en mindre för­e­ning. Lag (2020:660).

19 f §   Om något av de belopp som anges i 19 § första styc­ket 1-3 och 6 har över­skri­dits under tre på varandra föl­jande år, ska ett undan­tag enligt 19 d § upp­höra att gälla från och med det fjärde året. En för­säk­rings­för­e­ning ska sna­rast möj­ligt anmäla ett sådant över­skri­dande till Finan­sin­spek­tio­nen.

Finan­sin­spek­tio­nen får besluta att ett bevil­jat undan­tag enligt 19 d § ska upp­höra att gälla om en för­säk­rings­för­e­ning väsent­li­gen änd­rar inrikt­ningen eller utö­kar omfatt­ningen av sin verk­sam­het. En för­säk­rings­för­e­ning ska sna­rast möj­ligt anmäla en sådan änd­ring till Finan­sin­spek­tio­nen.
Lag (2023:111).

Undan­tag bero­ende på verk­sam­het

20 §   Undan­tag från denna lag i ett enskilt fall får beslu­tas helt eller till vissa delar för
   1. för­säk­rings­fö­re­tag som bara till­han­da­hål­ler för­säk­rings­för­må­ner vid döds­fall, om för­må­nerna inte över­sti­ger den genom­snitt­liga begrav­nings­kost­na­den för en avli­den per­son eller utgår i annan form än pengar, och
   2. lokala ska­de­för­säk­rings­bo­lag som bara med­de­lar för­säk­ring enligt 2 kap. 11 § första styc­ket klass 18 (assi­stans) i form av natu­ra­för­må­ner och vil­kas årliga pre­mi­e­in­komst inte över­sti­ger ett belopp som mot­sva­rar 200 000 euro.
Lag (2015:700).

Undan­tag för för­säk­rings­rö­relse i utlan­det

21 §   I fråga om för­säk­rings­rö­relse som drivs i utlan­det får undan­tag från denna lag beslu­tas i ett enskilt fall, om det på grund av inne­hål­let i utländsk rätt eller utländsk rätts­tillämp­ning finns skäl för det.

Pröv­ningen av frå­gor om undan­tag

22 §   Frå­gor om undan­tag enligt 19-21 §§ prö­vas av Finan­sin­spek­tio­nen. Lag (2013:456).

Bemyn­di­gan­den

23 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. dri­vande av för­säk­rings­rö­relse för att upp­fylla Sve­ri­ges åta­gan­den till följd av avtal mel­lan Euro­pe­iska uni­o­nen (EU) och Schweiz,
   2. hur till­gång­arna enligt 19 c § 1 ska defi­nie­ras, pla­ce­ras och vär­de­ras,
   3. hur kapi­tal­kra­vet enligt 19 c § 2 ska beräk­nas,
   4. fast­stäl­lande av garan­ti­be­lopp enligt 19 c § 3,
   5. kapi­tal­ba­sens nivå, sam­man­sätt­ning och beräk­ningen av denna enligt 19 c § 4,
   6. hur ett före­tags­styr­nings­sy­stem enligt 19 c § 5 ska utfor­mas,
   7. hur för­säk­rings­för­må­nerna enligt 19 d § andra styc­ket och 19 e § första styc­ket 2 ska beräk­nas,
   8. infor­ma­tion enligt 19 e § första styc­ket 1,
   9. kapi­tal­krav enligt 19 e § första styc­ket 2,
   10. till­gångar enligt 19 e § första styc­ket 3,
   11. styr­ning av en för­e­ning enligt 19 e § första styc­ket 4, och
   12. den genom­snitt­liga begrav­nings­kost­na­den enligt 20 § 1.
Lag (2020:660).

Över­gångs­reg­ler för vissa för­säk­ringar

24 §   För för­säk­ringar som har teck­nats i ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag eller ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag före den 1 janu­ari 2000 gäl­ler kra­vet på skä­lig­het enligt 7 kap. 4 § första styc­ket och 19 kap. 5 § för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (1982:713) i deras lydelse före utgången av år 1999, om inte annat avta­las. Det­samma gäl­ler om en sådan för­säk­ring har för­ny­ats efter utgången av år 1999.

25 §   För för­säk­ringar som har med­de­lats av en under­stöds­för­e­ning enligt lagen (1972:262) om under­stöds­för­e­ningar före den 1 april 2011 gäl­ler kra­vet på skä­lig­het enligt 11 § första styc­ket första meningen den lagen, om inte annat avta­las. Det­samma gäl­ler om sådana för­säk­ringar har för­ny­ats efter det att den här lagen har bör­jat tilläm­pas.


2 kap. Till­stånd för för­säk­rings­fö­re­tag

Till­stånds­plikt

1 §   För­säk­rings­rö­relse får dri­vas bara efter till­stånd. Till­stånd får ges ett aktie­bo­lag, ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag, en för­säk­rings­för­e­ning, ett ömse­si­digt tjäns­te­pen­sions­bo­lag eller en tjäns­te­pen­sions­för­e­ning.
Lag (2019:766).

Euro­pa­bo­lag och euro­pa­koo­pe­ra­tiv

2 §   I fråga om euro­pa­bo­lag och euro­pa­koo­pe­ra­tiv som dri­ver för­säk­rings­rö­relse och som har ett sådant för­valt­nings­sy­stem som avses i artik­larna 39-42 i rådets för­ord­ning (EG) nr 2157/2001 av den 8 okto­ber 2001 om stadga för euro­pa­bo­lag eller artik­larna 37-41 i rådets för­ord­ning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för euro­pe­iska koo­pe­ra­tiva för­e­ningar ska föl­jande bestäm­mel­ser i denna lag om sty­rel­sen eller dess leda­mö­ter tilläm­pas på till­syns­or­ga­net eller dess leda­mö­ter:

2 kap. 4 § första styc­ket 4 om led­nings­pröv­ning,

4 kap. 9 § första styc­ket 1 om avtal med eller till för­mån för sty­rel­se­le­da­mot,

11 kap. 8 § och 13 kap. 17 § om upp­gif­ter inför sty­rel­se­val,

11 kap. 10 § och 13 kap. 11 § om jäv för sty­rel­se­le­da­mot,
17 kap. 13 § om rätt för Finan­sin­spek­tio­nen att sam­man­kalla sty­rel­sen och när­vara vid sådant sam­man­träde samt delta i över­lägg­ning­arna,
18 kap. 11 § om åter­kal­lelse av till­stånd, och

19 kap. 45 § om tyst­nads­plikt.

Av 16 § andra styc­ket och 22 § lagen (2004:575) om euro­pa­bo­lag samt 21 § andra styc­ket och 26 § lagen (2006:595) om euro­pa­koo­pe­ra­tiv fram­går att de i första styc­ket angivna bestäm­mel­serna om sty­rel­sen eller dess leda­mö­ter ska tilläm­pas också på ett euro­pa­bo­lags eller ett euro­pa­koo­pe­ra­tivs lednings-​​ eller för­valt­nings­or­gan eller dess leda­mö­ter.
Lag (2019:766).

För­hands­be­sked

3 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska, efter ansö­kan, lämna för­hands­be­sked om huruvida det krävs till­stånd för en pla­ne­rad verk­sam­het.

För­ut­sätt­ningar för till­stånd att driva för­säk­rings­rö­relse

För­ut­sätt­ningar för till­stånd

4 §   Ett före­tag ska ges till­stånd att driva för­säk­rings­rö­relse, om
   1. bolags­ord­ningen eller stad­garna stäm­mer över­ens med denna lag och andra för­fatt­ningar som regle­rar ett före­tags bolags­ord­ning eller stad­gar samt i övrigt inne­hål­ler de sär­skilda bestäm­mel­ser som behövs med hän­syn till omfatt­ningen och arten av den pla­ne­rade verk­sam­he­ten,
   2. den pla­ne­rade verk­sam­he­ten kan antas komma att upp­fylla kra­ven enligt bestäm­mel­serna i denna lag och andra för­fatt­ningar som regle­rar före­ta­gets verk­sam­het,
   3. den som kom­mer att ha ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav i ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag bedöms lämp­lig att utöva ett väsent­ligt infly­tande över led­ningen av för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get, och
   4. de som avses ingå i sty­rel­sen för före­ta­get eller vara verk­stäl­lande direk­tör i det, eller vara ersät­tare för någon av dem, eller de som avses ansvara för en sådan cen­tral funk­tion som avses i 10 kap. 4 § har de insik­ter och den erfa­ren­het som måste krä­vas av den som del­tar i styr­ningen av ett för­säk­rings­fö­re­tag och även i övrigt är lämp­liga för en sådan upp­gift.

Vid bedöm­ningen enligt första styc­ket 3 ska kri­te­ri­erna i 15 kap. 5 § första styc­ket 1, 3 och 4 samt 6 § beak­tas.
Lag (2023:111).

Omvand­ling

4 a §   Ett tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag ska ges till­stånd att driva för­säk­rings­rö­relse enligt denna lag (omvand­ling), om
   1. för­ut­sätt­ning­arna enligt 4 § är upp­fyllda,
   2. den rätt som till­kom­mer för­säk­rings­ta­garna, de för­säk­rade och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ringar inte för­säm­ras, och
   3. ansö­kan om till­stånd har god­känts,
      a) i fråga om ett tjäns­te­pen­sions­ak­tie­bo­lag, genom ett bolags-​​ stäm­mo­be­slut som stöds av aktieä­gare med minst två tred­je­de­lar av såväl de avgivna rös­terna som de aktier som är före­trädda på stäm­man,
      b) i fråga om ett ömse­si­digt tjäns­te­pen­sions­bo­lag, genom ett bolags­stäm­mo­be­slut som stöds av minst två tred­je­de­lar av de rös­tande, och
      c) i fråga om en tjäns­te­pen­sions­för­e­ning, genom ett förenings-​​ stäm­mo­be­slut som stöds av minst två tred­je­de­lar av de rös­tande. Lag (2019:766).

Nära för­bin­del­ser

5 §   Om före­ta­get har eller kan för­vän­tas komma att få nära för­bin­del­ser med någon annan, får till­stånd ges bara om för­bin­del­serna inte hind­rar en effek­tiv till­syn av före­ta­get.

Till­stånds var­ak­tig­het

Tids­pe­riod

6 §   Till­stånd enligt 4 § ges tills vidare eller, om sär­skilda omstän­dig­he­ter ger anled­ning till detta, för bestämd tid, högst tio år, och där­ut­ö­ver till det löpande räken­skaps­å­rets slut.

Vid för­läng­ning av ett till­stånd som har getts ett för­säk­rings­fö­re­tag för bestämd tid samt vid änd­ring av ett med­de­lat till­stånd gäl­ler 4 och 5 §§ i till­lämp­liga delar.

Beslut att ansöka om för­läng­ning av till­stånd

7 §   Beslut att ansöka om för­läng­ning av ett till­stånd ska i ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag och ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag fat­tas av bolags­stäm­man och i en för­säk­rings­för­e­ning av för­e­nings­stäm­man.

Pröv­ning av bolags­ord­ning m.m.

8 §   Frå­gan om god­kän­nande av bolags­ord­ning eller stad­gar för ett före­tag ska prö­vas i sam­band med att frå­gan om före­ta­get ska få till­stånd att driva för­säk­rings­rö­relse prö­vas.

Ett före­tags beslut om att anta bolags­ord­ning eller stad­gar får inte regi­stre­ras innan bolags­ord­ningen eller stad­garna har god­känts.

9 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag som har beslu­tat att ändra sin bolags­ord­ning eller sina stad­gar ska ansöka om god­kän­nande av änd­ringen. Änd­ringen ska god­kän­nas om bolags­ord­ningen eller stad­garna över­ens­stäm­mer med denna lag och andra för­fatt­ningar som regle­rar ett före­tags bolags­ord­ning eller stad­gar samt i övrigt inne­hål­ler de sär­skilda bestäm­mel­ser som behövs med hän­syn till omfatt­ningen och arten av före­ta­gets verk­sam­het.

Ett för­säk­rings­fö­re­tags beslut om änd­ring av bolags­ord­ning eller stad­gar får inte regi­stre­ras innan det har god­känts.

Kapi­tal­bas när för­säk­rings­rö­rel­sen påbör­jas

10 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag ska när rörel­sen påbör­jas ha en kapi­tal­bas som upp­går minst till garan­ti­be­lop­pet enligt 8 kap. 17 eller 18 §. Lag (2015:700).

Till­stånd för direkt ska­de­för­säk­rings­rö­relse

11 §   Till­stånd för direkt ska­de­för­säk­rings­rö­relse ska avse en eller flera av föl­jande för­säk­rings­klas­ser eller risk som hän­för sig till en sådan klass:
   1. olycks­fall, dock inte för­säk­ring som avses i 12 § klass IV,
   2. sjuk­dom, dock inte för­säk­ring som avses i 12 § klass IV,
   3. land­for­don (andra än spår­for­don),
   4. spår­for­don,
   5. luft­far­tyg,
   6. far­tyg,
   7. gods­trans­port,
   8. brand och natur­kraf­ter,
   9. annan sak­skada,
   10. motor­for­don­s­an­svar,
   11. luft­far­tygs­an­svar,
   12. far­tygs­an­svar,
   13. all­män ansva­rig­het,
   14. kre­dit,
   15. bor­gen,
   16. annan för­mö­gen­hets­skada,
   17. rätts­skydd, och
   18. assi­stans.

Ett för­säk­rings­fö­re­tag får för­säkra ris­ker som inte omfat­tas av före­ta­gets till­stånd, om ris­ken är under­ord­nad i för­hål­lande till den risk som omfat­tas av till­stån­det (huvud­ris­ken). En rätts­skydds­för­säk­ring får dock behand­las som under­ord­nad bara om den avser tvis­ter eller ris­ker med anknyt­ning till hög­sjö­fart under klass 6 eller 12 eller om huvud­ris­ken fal­ler under klass 18. Ris­ker enligt klass 14 och 15 får inte behand­las som under­ord­nade.

Till­stånd för direkt liv­för­säk­rings­rö­relse

12 §   Till­stånd för direkt liv­för­säk­rings­rö­relse ska avse en eller flera av föl­jande för­säk­rings­klas­ser eller risk som hän­för sig till en sådan klass:
   - I. a) för­säk­ring där utbe­tal­ning av för­säk­rings­be­lopp (engångs­be­lopp eller peri­o­diska utbe­tal­ningar) är bero­ende av en per­sons eller flera per­so­ners liv, dock inte för­säk­ringar enligt klass III,
   - I. b) för­säk­ring som med­de­las som tillägg till för­säk­ring enligt klass I a,
   - II. a) för­säk­ring som utfal­ler vid gif­ter­mål,
   - II. b) för­säk­ring som utfal­ler vid födelse,
   - III. för­säk­ring som avses i klas­serna I a, II a och II b som är anknu­ten till fon­der vilka för­val­tas av den som har rätt att driva fond­verk­sam­het enligt lagen (2004:46) om vär­de­pap­pers­fon­der eller till spe­ci­al­fon­der vilka för­val­tas av den som har rätt att för­valta spe­ci­al­fon­der enligt lagen (2013:561) om för­val­tare av alter­na­tiva inve­ste­rings­fon­der (fond­för­säk­ring), och
   - IV. sjuk­för­säk­ring och olycks­falls­för­säk­ring som gäl­ler för längre tid än fem år, under obe­stämd tid eller till dess den för­säk­rade upp­nått en viss ålder och som inte får sägas upp av för­säk­rings­fö­re­ta­get eller får sägas upp bara under sär­skilda för­hål­lan­den som anges i för­säk­rings­av­ta­let.
Lag (2013:583).

Till­stånd för rörelse avse­ende mot­ta­gen åter­för­säk­ring

13 §   Till­stånd för rörelse avse­ende mot­ta­gen åter­för­säk­ring ska avse ris­ker som hän­för sig till en eller flera av de skade-​​ eller liv­för­säk­rings­klas­ser som anges i 11 och 12 §§.

Till­stånd att ute­slu­tande driva åter­för­säk­rings­rö­relse

14 §   Till­stånd att ute­slu­tande driva åter­för­säk­rings­rö­relse får endast ges ett aktie­bo­lag eller ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag.

Pröv­ningen av ansö­kan

15 §   En ansö­kan om till­stånd att driva för­säk­rings­rö­relse, lik­som frå­gor om god­kän­nande av bolags­ord­ning eller stad­gar enligt 8 eller 9 §, prö­vas av Finan­sin­spek­tio­nen.
Lag (2013:456).

Finan­sin­spek­tio­nens sam­råd med behö­rig myn­dig­het

16 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska innan den beslu­tar i fråga om till­stånd sam­råda med behö­rig myn­dig­het i ett annat land inom EES, om före­ta­get
   1. är eller kan för­vän­tas bli dot­ter­fö­re­tag till en för­säk­rings­gi­vare, ett kre­di­tin­sti­tut eller ett vär­de­pap­pers­fö­re­tag med auk­to­ri­sa­tion i det lan­det,
   2. är eller kan för­vän­tas bli dot­ter­fö­re­tag till moder­fö­re­ta­get till en för­säk­rings­gi­vare, ett kre­di­tin­sti­tut, ett före­tag för elektro­niska pengar eller ett vär­de­pap­pers­fö­re­tag med auk­to­ri­sa­tion i det lan­det, eller
   3. kon­trol­le­ras eller kan för­vän­tas komma att kon­trol­le­ras av samma fysiska eller juri­diska per­so­ner som har ägar­kon­troll över en för­säk­rings­gi­vare, ett kre­di­tin­sti­tut, ett före­tag för elektro­niska pengar eller ett vär­de­pap­pers­fö­re­tag med auk­to­ri­sa­tion i det lan­det. Lag (2013:456).

Finan­sin­spek­tio­nens under­rät­telse om grän­sö­ver­skri­dande verk­sam­het eller sekun­däre­ta­ble­ring

16 a §   Finan­sin­spek­tio­nen ska innan den beslu­tar i fråga om till­stånd under­rätta Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten och den behö­riga myn­dig­he­ten i ett annat land inom EES, om
   1. före­ta­get avser att driva grän­sö­ver­skri­dande verk­sam­het eller inrätta en sekun­däre­ta­ble­ring i det lan­det, och
   2. det med hän­syn till det som anges i före­ta­gets verk­sam­hets­plan är san­no­likt att dess verk­sam­het kom­mer att vara rele­vant för mark­na­den i det lan­det. Lag (2021:461).

Ansö­kan om till­stånd

Aktie­bo­lags ansö­kan före regi­stre­ring

17 §   Ett aktie­bo­lag får ansöka om till­stånd att driva för­säk­rings­rö­relse innan bola­get har regi­stre­rats i aktiebolags-​​ eller euro­pa­bo­lags­re­gist­ret.

Om ett aktie­bo­lag har ansökt om till­stånd inom sex måna­der från stif­tel­seur­kun­dens under­teck­nande, ska tids­fris­ten i 2 kap. 22 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) för när sty­rel­sen ska anmäla bola­get för regi­stre­ring räk­nas från till­stånds­be­slu­tet.

Ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag och en för­säk­rings­för­e­ning ska ansöka om till­stånd innan bola­get respek­tive för­e­ningen har bil­dats.

Verk­sam­hets­plan

18 §   En ansö­kan om till­stånd att driva för­säk­rings­rö­relse ska inne­hålla en plan för den till­tänkta verk­sam­he­ten.

Bemyn­di­gan­den

19 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. de krav som ska gälla för del­ta­gande i styr­ningen av ett för­säk­rings­fö­re­tag enligt 4 § första styc­ket 4,
   2. de ris­ker som hän­för sig till varje för­säk­rings­klass enligt 11 och 12 §§ samt om beteck­ningar för grup­per av för­säk­rings­klas­ser enligt 11 §, och
   3. vad en verk­sam­hets­plan enligt 18 § ska inne­hålla.
Lag (2015:700).


3 kap. Verk­sam­het i ett annat land inom EES

All­männa bestäm­mel­ser om sekun­däre­ta­ble­ring

Under­rät­telse till Finan­sin­spek­tio­nen om avsikt att inrätta en sekun­däre­ta­ble­ring

1 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag som inte är ett åter­för­säk­rings­bo­lag, och som avser att inrätta en filial, agen­tur eller annat lik­nande drift­ställe (sekun­däre­ta­ble­ring) inom EES ska under­rätta Finan­sin­spek­tio­nen innan verk­sam­he­ten påbör­jas. Under­rät­tel­sen ska inne­hålla
   1. en plan för den till­tänkta verk­sam­he­ten, med upp­gift om sekun­däre­ta­ble­ring­ens orga­ni­sa­tion och vil­ken för­säk­rings­verk­sam­het som ska dri­vas där, och
   2. upp­gift om i vil­ket land sekun­däre­ta­ble­ringen ska inrät­tas samt om sekun­däre­ta­ble­ring­ens adress och dess före­trä­dare.

Om ett för­säk­rings­fö­re­tag från en sekun­däre­ta­ble­ring avser att med­dela för­säk­ringar som anges i 2 kap. 11 § första styc­ket klass 10 (motor­for­don­s­an­svar) och som inte ute­slu­tande avser för­säk­ring av frakt­fö­ra­res ansvar, ska under­rät­tel­sen dess­utom inne­hålla en för­säk­ran om att före­ta­get är med­lem i mot­sva­rig­he­ten till Tra­fik­för­säk­rings­för­e­ningen i det EES-​land där sekun­däre­ta­ble­ringen ska inrät­tas och anslu­ten till det lan­dets natio­nella garan­ti­fond.

Med­de­lande från Finan­sin­spek­tio­nen till behö­rig myn­dig­het

2 §   Om för­ut­sätt­ning­arna enligt andra styc­ket är upp­fyllda, ska Finan­sin­spek­tio­nen inom tre måna­der från det att en under­rät­telse enligt 1 § togs emot lämna med­de­lande om under­rät­tel­sen till den behö­riga myn­dig­he­ten i det land där sekun­däre­ta­ble­ringen avses inrät­tas. Inspek­tio­nen ska sam­ti­digt lämna ett intyg om att för­säk­rings­fö­re­ta­get upp­fyl­ler sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet och mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet enligt 8 kap.

Ett med­de­lande enligt första styc­ket ska läm­nas om det inte finns skäl att ifrå­ga­sätta att
   1. för­säk­rings­fö­re­ta­gets orga­ni­sa­tion är ända­måls­en­lig,
   2. för­säk­rings­fö­re­ta­gets finan­si­ella situ­a­tion är till­freds­stäl­lande med hän­syn till den pla­ne­rade verk­sam­he­tens omfatt­ning och art, eller
   3. före­trä­da­ren för sekun­däre­ta­ble­ringen har till­räck­lig kom­pe­tens och erfa­ren­het och i övrigt är läm­pad att leda verk­sam­he­ten vid sekun­däre­ta­ble­ringen. Lag (2015:700).

Under­rät­telse till för­säk­rings­fö­re­ta­get om att med­de­lande läm­nas

3 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska under­rätta för­säk­rings­fö­re­ta­get när inspek­tio­nen läm­nar ett med­de­lande enligt 2 § första styc­ket.

När verk­sam­he­ten får påbör­jas

4 §   Verk­sam­he­ten vid en sekun­däre­ta­ble­ring får påbör­jas tidi­gast två måna­der efter det att Finan­sin­spek­tio­nen har läm­nat det med­de­lande som avses i 2 § första styc­ket.

Om för­ut­sätt­ningar för inrät­tande av en sekun­däre­ta­ble­ring inte finns

5 §   Om Finan­sin­spek­tio­nen fin­ner att det inte finns för­ut­sätt­ningar för att inrätta en sekun­däre­ta­ble­ring, ska inspek­tio­nen med­dela beslut om det inom tre måna­der från det att under­rät­tel­sen enligt 1 § togs emot.

Under­rät­telse om änd­rade för­hål­lan­den

6 §   Om ett för­säk­rings­fö­re­tag avser att ändra något av de för­hål­lan­den som har angetts i en under­rät­telse enligt 1 § efter det att en sekun­däre­ta­ble­ring har inrät­tats, ska före­ta­get under­rätta Finan­sin­spek­tio­nen och den behö­riga myn­dig­he­ten minst en månad innan änd­ringen genom­förs.

Finan­sin­spek­tio­nens beslut att vägra god­känna en änd­ring

7 §   Om Finan­sin­spek­tio­nen fin­ner att en sådan änd­ring som har angetts i en under­rät­telse enligt 6 § inte får göras, ska inspek­tio­nen med­dela beslut om det inom en månad från det att under­rät­tel­sen togs emot. Den behö­riga myn­dig­he­ten ska genast under­rät­tas om beslu­tet.

8 §   Har upp­hävts genom lag (2015:700).

9 §   Har upp­hävts genom lag (2015:700).

10 §   Har upp­hävts genom lag (2015:700).

11 §   Har upp­hävts genom lag (2015:700).

12 §   Har upp­hävts genom lag (2015:700).

13 §   Har upp­hävts genom lag (2015:700).

14 §   Har upp­hävts genom lag (2015:700).

All­männa bestäm­mel­ser om grän­sö­ver­skri­dande verk­sam­het

Under­rät­telse till Finan­sin­spek­tio­nen om avsikt att driva grän­sö­ver­skri­dande verk­sam­het

15 §   Om ett för­säk­rings­fö­re­tag som inte är ett åter­för­säk­rings­bo­lag vill med­dela för­säk­ringar från Sve­rige eller från en sekun­däre­ta­ble­ring i ett land inom EES för ris­ker belägna i eller för åta­gan­den som ska full­gö­ras i något annat EES-​land och om detta ska ske utan för­med­ling av en sekun­däre­ta­ble­ring i det andra lan­det (grän­sö­ver­skri­dande verk­sam­het), ska före­ta­get under­rätta Finan­sin­spek­tio­nen om det. I under­rät­tel­sen ska det anges vil­ket eller vilka slag av ris­ker eller åta­gan­den för­säk­ring­arna ska omfatta.

Undan­tag för sam­för­säk­ring avse­ende stora ris­ker

16 §   Bestäm­mel­serna i 15 § gäl­ler inte när ett för­säk­rings­fö­re­tag i annan egen­skap än ledande för­säk­rings­gi­vare del­tar i sam­för­säk­ring (koas­su­rans­av­tal) avse­ende stora ris­ker.

Med stora ris­ker avses
   1. de för­säk­ringar som anges i 2 kap. 11 § första styc­ket klas­serna 4-7 samt 11 och 12,
   2. de för­säk­ringar som anges i 2 kap. 11 § första styc­ket klas­serna 14 och 15, om för­säk­rings­ta­ga­ren är näringsid­kare och den för­säk­rade ris­ken avser närings­verk­sam­he­ten, och
   3. de för­säk­ringar som anges i 2 kap. 11 § första styc­ket klas­serna 3, 8-10, 13 och 16, om för­säk­rings­ta­ga­ren är näringsid­kare och minst två av föl­jande för­ut­sätt­ningar är upp­fyllda enligt senast fast­ställda resultat-​​ och balans­räk­ning:
      a) för­säk­rings­ta­ga­ren har en balansom­slut­ning som upp­går till minst ett belopp mot­sva­rande 6 600 000 euro,
      b) för­säk­rings­ta­ga­ren har en brut­to­om­sätt­ning som upp­går till minst ett belopp mot­sva­rande 13 600 000 euro,
      c) för­säk­rings­ta­ga­ren har haft i genom­snitt minst 250 per­so­ner anställda.

Om för­säk­rings­ta­ga­ren ingår i en kon­cern som avger kon­cern­re­do­vis­ning, ska för­ut­sätt­ning­arna i andra styc­ket 3 gälla kon­cer­nen. Lag (2023:724).

Med­de­lande från Finan­sin­spek­tio­nen till behö­rig myn­dig­het

17 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska, inom en månad från det att en under­rät­telse enligt 15 § togs emot, lämna med­de­lande om under­rät­tel­sen till den behö­riga myn­dig­he­ten i det land där den grän­sö­ver­skri­dande verk­sam­he­ten ska dri­vas.
Finan­sin­spek­tio­nen ska sam­ti­digt lämna ett intyg om att för­säk­rings­fö­re­ta­get upp­fyl­ler sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet och mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet enligt 8 kap. och en upp­lys­ning om vilka för­säk­rings­klas­ser före­ta­gets till­stånd för för­säk­rings­rö­relse omfat­tar. Lag (2015:700).

Under­rät­telse till för­säk­rings­fö­re­ta­get om att med­de­lande läm­nas

18 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska under­rätta för­säk­rings­fö­re­ta­get när inspek­tio­nen läm­nar ett med­de­lande enligt 17 §.

När verk­sam­he­ten får inle­das

19 §   Den grän­sö­ver­skri­dande verk­sam­he­ten får påbör­jas tidi­gast när Finan­sin­spek­tio­nen har under­rät­tat före­ta­get enligt 18 §.

Finan­sin­spek­tio­nens beslut att inte lämna med­de­lande till behö­rig myn­dig­het

20 §   Om Finan­sin­spek­tio­nen fin­ner att det inte finns för­ut­sätt­ningar för före­ta­get att driva grän­sö­ver­skri­dande verk­sam­het, ska inspek­tio­nen inte lämna något med­de­lande enligt 17 §. Beslut om detta ska fat­tas inom en månad från det att en under­rät­telse enligt 15 § togs emot.

Under­rät­telse om änd­rade för­hål­lan­den

21 §   Om ett för­säk­rings­fö­re­tag avser att ändra något av de för­hål­lan­den som har angetts i en under­rät­telse enligt 15 §, efter det att den grän­sö­ver­skri­dande verk­sam­he­ten har inletts, ska 15-20 §§ tilläm­pas.

Sam­ar­bets­platt­for­mar

22 §   Finan­sin­spek­tio­nen får till­sam­mans med berörda behö­riga myn­dig­he­ter inrätta en sådan sam­ar­bets­platt­form som avses i arti­kel 152b i Sol­vens II-​direk­ti­vet för att för­bättra infor­ma­tions­ut­by­tet och stärka sam­ar­be­tet mel­lan dem när ett för­säk­rings­fö­re­tag dri­ver verk­sam­het i ett eller flera andra län­der inom EES. Lag (2021:461).

22 a §   Om Finan­sin­spek­tio­nen och de berörda behö­riga myn­dig­he­terna inte kan enas om inrät­tan­det av en sam­ar­bets­platt­form, får inspek­tio­nen begära att Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten inrät­tar en sam­ar­bets­platt­form. Lag (2021:461).

22 b §   Finan­sin­spek­tio­nen ska på begä­ran av Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten lämna de upp­gif­ter som den myn­dig­he­ten behö­ver för att en sam­ar­bets­platt­form ska fun­gera väl. Lag (2021:461).

Bemyn­di­gande

23 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vad en verk­sam­hets­plan enligt 1 § första styc­ket 1 i övrigt ska inne­hålla.


4 kap. Grund­läg­gande bestäm­mel­ser om ett för­säk­rings­fö­re­tags rörelse

Sta­bi­li­tet

1 §   För­säk­rings­rö­relse ska dri­vas med en för rörel­sens omfatt­ning och art till­freds­stäl­lande soli­di­tet, lik­vi­di­tet och kon­troll över för­säk­rings­ris­ker, pla­ce­rings­ris­ker och rörel­se­ris­ker, så att åta­gan­dena mot för­säk­rings­ta­garna och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ringar kan full­gö­ras.

Infor­ma­tion

2 §   Infor­ma­tion till för­säk­rings­ta­gare och dem som erbjuds att teckna en för­säk­ring ska vara anpas­sad efter för­säk­ring­ens art och tyd­ligt visa för­säk­ring­ens vill­kor och vär­de­ut­veck­ling. Även andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ringar ska ges den infor­ma­tion de behö­ver.

Ett för­säk­rings­brev ska inne­hålla upp­gif­ter både om de all­männa för­säk­rings­vill­ko­ren och om de sär­skilda vill­ko­ren för den för­säk­ring som avses i bre­vet. Lag (2015:700).

God för­säk­rings­stan­dard

3 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tags rörelse ska dri­vas enligt god för­säk­rings­stan­dard.

För­säk­rings­främ­mande verk­sam­het

4 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag får inte driva annan rörelse än för­säk­rings­rö­relse och där­med sam­man­häng­ande verk­sam­het.

Utveck­lande och dis­tri­bu­tion av PEPP-​pro­duk­ter

4 a §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag som har till­stånd för direkt liv­för­säk­rings­rö­relse enligt 2 kap. 12 § får, trots det som anges i 4 §, utveckla och dis­tri­bu­era sådana PEPP-​pro­duk­ter som avses i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2019/1238 av den 20 juni 2019 om en paneu­ro­pe­isk pri­vat pen­sions­pro­dukt (PEPP-​pro­dukt). Lag (2022:1759).

Pro­por­tio­na­li­tets­prin­cip

5 §   Bestäm­mel­serna i 5-10, 17 och 19 kap. ska tilläm­pas pro­por­tio­nellt i för­hål­lande till arten, omfatt­ningen och kom­plex­i­te­ten av ris­kerna i varje för­säk­rings­fö­re­tags verk­sam­het. Lag (2015:700).

Upp­lå­ning

6 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag får ta upp eller ta över lån (upp­lå­ning) bara om det görs för att effek­ti­vi­sera kapi­tal­för­valt­ningen eller om det i övrigt är moti­ve­rat av för­säk­rings­rö­rel­sen.

Utö­ver första styc­ket krävs att den sam­lade upp­lå­ningen är av ringa bety­delse med hän­syn till rörel­sens omfatt­ning och kapi­tal­ba­sens stor­lek.

Om det finns sär­skilda skäl, får Finan­sin­spek­tio­nen i ett enskilt fall besluta om undan­tag från kra­vet på att upp­lå­ningen ska vara av ringa bety­delse. Lag (2015:700).

Direkt liv- och ska­de­för­säk­rings­rö­relse i samma före­tag

7 §   Direkt liv­för­säk­rings­rö­relse får bara för­e­nas med direkt ska­de­för­säk­rings­rö­relse som avses i 2 kap. 11 § första styc­ket klas­serna 1 och 2 samt med rörelse avse­ende åter­för­säk­ring av för­säk­ring enligt någon av dessa klas­ser och av liv­för­säk­ring.

Direkt liv­för­säk­rings­rö­relse och ska­de­för­säk­rings­rö­relse får dock dri­vas i samma för­säk­rings­fö­re­tag, om sådan verk­sam­het sam­ti­digt drevs vid tid­punk­ten för under­teck­nan­det av avta­let om EES, den 2 maj 1992.

Direkt liv­för­säk­rings­rö­relse och ska­de­för­säk­rings­rö­relse som drivs i samma för­säk­rings­fö­re­tag ska hål­las åtskilda hos före­ta­get.

8 §   Har upp­hävts genom lag (2015:700).

Avtal med en jäv­skrets om tjäns­ter

9 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag får inte ingå avtal om tjäns­ter på andra vill­kor än sådana som före­ta­get nor­malt tilläm­par eller ingå andra avtal på vill­kor som inte är affärs­mäs­sigt beting­ade med eller till för­mån för
   1. sty­rel­se­le­da­mot eller verk­stäl­lande direk­tör i för­säk­rings­fö­re­ta­get eller i annat före­tag i samma kon­cern,
   2. aktu­a­rie eller anställd som inne­har en ledande ställ­ning inom före­ta­get,
   3. den som är gift eller sambo med eller är sys­kon eller släk­ting i rätt upp- eller ned­sti­gande led till den som avses i 1 eller 2,
   4. den som är besvågrad med den som avses i 1 eller 2 i rätt upp- eller ned­sti­gande led eller så att den ene är gift med den andres sys­kon, eller
   5. en juri­disk per­son i vil­ken sådan per­son som avses i 1-4 har ett väsent­ligt eko­no­miskt intresse i egen­skap av delä­gare.

Första styc­ket gäl­ler inte i fråga om stäl­lande av säker­het i verk­sam­het avse­ende tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring.

Finan­sin­spek­tio­nen prö­var om en anställd har en sådan ledande ställ­ning som avses i första styc­ket 2.

10 §   För­säk­rings­fö­re­ta­gets sty­relse ska behandla ären­den som avses i 9 § första styc­ket. Den ska vidare i en för­teck­ning föra in upp­gif­ter om de avtal som har träf­fats.

För­säk­ringar med soli­da­risk ansva­rig­het

11 §   För­säk­rings­fö­re­tag får inte utan Finan­sin­spek­tio­nens till­stånd med­dela för­säk­ringar med soli­da­risk ansva­rig­het.

För­bud mot att före­spegla åter­bä­ring

12 §   För­säk­rings­fö­re­tag får inte före­spegla fram­tida åter­bä­ring som sak­nar grund i för­säk­rings­av­ta­let.

För­bud mot med­de­lande av nya för­säk­ringar vid lik­vi­da­tion eller kon­kurs

13 §   När ett för­säk­rings­fö­re­tag har gått i lik­vi­da­tion eller för­satts i kon­kurs, får det inte med­dela nya för­säk­ringar.

Ett för­säk­rings­fö­re­tag som har gått i lik­vi­da­tion får dock med­dela sådana liv­för­säk­ringar som för­an­leds av gäl­lande för­säk­rings­av­tal.

Sek­re­tess m.m.

14 §   En per­son­upp­gift som anger att en för­säk­rings­ta­gare har vid­ta­git dis­po­si­tio­ner beträf­fande för­säk­rings­be­lopp som utfal­ler i fram­ti­den till för­mån för någon annan får inte läm­nas ut till för­månsta­ga­ren om upp­gif­ten behand­las enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska per­so­ner med avse­ende på behand­ling av per­son­upp­gif­ter och om det fria flö­det av sådana upp­gif­ter och om upp­hä­vande av direk­tiv 95/46/EG (all­män data­skydds­för­ord­ning). Lag (2018:330).

15 §   Den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot 14 § döms till böter eller fäng­else i högst ett år.

16 §   Upp­gift om gene­tisk under­sök­ning eller gene­tisk infor­ma­tion som avser en enskild per­son får inte obe­hö­ri­gen röjas.

I det all­män­nas verk­sam­het tilläm­pas i stäl­let för 14 och 15 §§ samt första styc­ket bestäm­mel­serna i offentlighets-​​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).

Huvud­kon­tor i Sve­rige

17 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag ska ha sitt huvud­kon­tor i Sve­rige.

Åter­köp och över­fö­ring

17 a §   Om en för­säk­rings­ta­gare har rätt till åter­köp eller över­fö­ring enligt 11 kap. 5 § för­säk­rings­av­talsla­gen (2005:104), ska för­säk­rings­fö­re­ta­get se till att detta och de när­mare vill­ko­ren för åter­kö­pet eller över­fö­ringen fram­går av för­säk­rings­av­ta­let. Lag (2015:700).

17 b §   Om en för­säk­rings­ta­gare som har rätt till åter­köp eller över­fö­ring enligt 11 kap. 5 § för­säk­rings­av­talsla­gen (2005:104) vill flytta för­säk­ring­ens värde till ett annat för­säk­rings­fö­re­tag, ska det för­säk­rings­fö­re­tag från vil­ket vär­det flyt­tas så snart som möj­ligt över­föra vär­det och de upp­gif­ter om för­säk­ringen som behövs till det andra före­ta­get. Lag (2015:700).

17 c §   Vid åter­köp eller över­fö­ring enligt 11 kap. 5 § för­säk­rings­av­talsla­gen (2005:104) får för­säk­rings­fö­re­ta­get ta ut avgif­ter som högst upp­går till ett belopp som mot­sva­rar
   1. direkta kost­na­der för den admi­nist­ra­tiva han­te­ringen av åter­köp eller över­fö­ringar, beräk­nade för för­säk­ringar av samma slag, och
   2. kvar­stå­ende anskaff­nings­kost­na­der som är direkt hän­för­liga till den åter­köpta eller över­förda för­säk­ringen.

För­säk­rings­fö­re­ta­get får inte ta ut avgift enligt första styc­ket 2 senare än tio år efter det att för­säk­rings­av­ta­let ingicks.

I fråga om för­säk­ringar där för­säk­rings­ta­garna eller andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade bär pla­ce­rings­ris­ken, får avgif­ten bara avse sådana kost­na­der som anges i första styc­ket 1. Avgif­ten får högst uppgå till ett belopp som mot­sva­rar 0,0127 pris­bas­belopp. Om för­säk­ring­ens värde upp­går till högst ett pris­bas­belopp, får för­säk­rings­fö­re­ta­get inte ta ut någon avgift. Lag (2021:130).

Bemyn­di­gan­den

18 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. vilka åtgär­der som ett för­säk­rings­fö­re­tag ska vidta för att upp­fylla de krav på soli­di­tet, lik­vi­di­tet och risk­han­te­ring som avses i 1 §,
   2. vil­ken infor­ma­tion enligt 2 § som ett för­säk­rings­fö­re­tag ska lämna till för­säk­rings­ta­garna, till andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ringar och till dem som erbjuds att teckna en för­säk­ring i före­ta­get,
   3. vilka åtgär­der som ett för­säk­rings­fö­re­tag ska vidta för att upp­fylla de krav på god för­säk­rings­stan­dard som avses i 3 §,
   4. vill­kor för upp­lå­ning enligt 6 §, och
   5. vilka kost­na­der som får beak­tas vid beräk­ningen av de direkta kost­na­derna för den admi­nist­ra­tiva han­te­ringen av åter­köp eller över­fö­ring enligt 17 c § första styc­ket 1.
Lag (2019:740).


5 kap. Till­gångar, skul­der och för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar

Sol­vens­ba­lans­räk­ning

1 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag ska upp­rätta en sär­skild balans­räk­ning för sol­ven­sän­da­mål (sol­vens­ba­lans­räk­ning).

I sol­vens­ba­lans­räk­ningen ska till­gångar och skul­der vär­de­ras enligt 2 § och för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar beräk­nas enligt 3-16 §§. Lag (2015:700).

Vär­de­ring av till­gångar och skul­der

2 §   Till­gångar och skul­der ska tas upp till verk­ligt värde.
Med verk­ligt värde avses det belopp till vil­ket en till­gång eller en skuld skulle kunna över­lå­tas eller regle­ras i en trans­ak­tion mel­lan sinse­mel­lan obe­ro­ende par­ter som har ett intresse av att trans­ak­tio­nen genom­förs.

Vid vär­de­ringen av skul­der får hän­syn inte tas till för­säk­rings­fö­re­ta­gets egen kre­ditvär­dig­het. Lag (2015:700).

För­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar

Vär­de­ring av för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar

3 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag ska göra för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar för sina åta­gan­den med anled­ning av ingångna för­säk­rings­av­tal.

De för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna ska mot­svara det belopp som för­säk­rings­fö­re­ta­get skulle få betala om det ome­del­bart skulle föra över sina åta­gan­den till ett annat för­säk­rings­fö­re­tag, som är obe­ro­ende och som har intresse av att trans­ak­tio­nen genom­förs.Lag (2015:700).

Ansvars­full beräk­ning

4 §   Beräk­ningen av de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna ska grun­das på anta­gan­den om risk­mått, rän­te­sat­ser och drifts­kost­na­der som var för sig är ansvars­fulla, till­för­lit­liga och objek­tiva. Lag (2015:700).

För­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­ar­nas sam­man­sätt­ning

5 §   De för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna ska utgö­ras av sum­man av en bästa skatt­ning av fram­tida kassa­flö­den enligt 6, 7 och 9-12 §§ samt en risk­mar­gi­nal enligt 13 §.

Någon sepa­rat beräk­ning av risk­mar­gi­nal ska inte göras, om de för­vän­tade fram­tida kassa­flö­dena till följd av ingångna för­säk­rings­av­tal har en mot­sva­rig­het i kassa­flö­den hos finan­si­ella instru­ment för vilka det finns ett säkert mark­nads­värde. I ett sådant fall ska vär­det av de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna i stäl­let mot­svara mark­nads­vär­det för dessa finan­si­ella instru­ment.
Lag (2015:700).

Beräk­ning av den bästa skatt­ningen

6 §   Den bästa skatt­ningen av fram­tida kassa­flö­den ska mot­svara det för­vän­tade nuvär­det av de fram­tida kassa­flö­den som kan upp­komma med anled­ning av ingångna för­säk­rings­av­tal.
Den ska beräk­nas med en rele­vant risk­fri rän­te­struk­tur.
Lag (2015:700).

7 §   Finan­sin­spek­tio­nen får i ett enskilt fall besluta att ett för­säk­rings­fö­re­tag får använda en match­ning­sju­ste­rad risk­fri rän­te­struk­tur vid beräk­ningen av den bästa skatt­ningen.

Ett för­säk­rings­fö­re­tag som har fått till­stånd enligt första styc­ket får inte återgå till att använda en risk­fri rän­te­struk­tur utan match­ning­sju­ste­ring. Lag (2015:700).

8 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag ska ome­del­bart under­rätta Finan­sin­spek­tio­nen, om före­ta­get inte upp­fyl­ler vill­ko­ren för använd­ning av match­ning­sju­ste­ring enligt 7 §. Av under­rät­tel­sen ska det framgå när vill­ko­ren inte längre var upp­fyllda.

Ett för­säk­rings­fö­re­tag som har fått ett före­läg­gande enligt 17 kap. 7 a § att ome­del­bart upp­höra med använd­ningen av match­ning­sju­ste­ring, får inte bevil­jas till­stånd enligt 7 § första styc­ket inom två år från före­läg­gan­det. Lag (2015:700).

9 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag får använda en vola­ti­li­tetsju­ste­rad risk­fri rän­te­struk­tur vid beräk­ningen av de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna.

Om Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen har anta­git en genom­fö­ran­de­akt med stöd av Sol­vens II-​direk­ti­vet och denna gäl­ler för för­säk­rings­fö­re­ta­get, får före­ta­get för vola­ti­li­tetsju­ste­ringen endast använda de tek­niska upp­gif­ter som anges i den rätts­ak­ten. Lag (2018:1982).

10 §   Finan­sin­spek­tio­nen får i ett enskilt fall besluta att ett för­säk­rings­fö­re­tag får använda en till­fäl­ligt juste­rad risk­fri rän­te­struk­tur vid beräk­ningen av den bästa skatt­ningen. Lag (2015:700).

11 §   Den bästa skatt­ningen av fram­tida kassa­flö­den ska beräk­nas utan att avdrag görs för avgi­ven åter­för­säk­ring eller för belopp som kan åter­fås från spe­ci­al­fö­re­tag.

Ett för­säk­rings­fö­re­tag ska göra en sepa­rat beräk­ning av belopp som kan åter­fås på grund av avgi­ven åter­för­säk­ring eller från spe­ci­al­fö­re­tag. Sådana belopp ska tas upp på sol­vens­ba­lans­räk­ning­ens till­gångs­sida. Lag (2015:700).

12 §   Finan­sin­spek­tio­nen får i ett enskilt fall besluta att ett för­säk­rings­fö­re­tag får använda ett till­fäl­ligt avdrag vid beräk­ningen av de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna.
Lag (2015:700).

Beräk­ning av risk­mar­gi­na­len

13 §   Risk­mar­gi­na­len ska mot­svara det belopp som ett annat för­säk­rings­fö­re­tag kan för­vän­tas kräva, utö­ver den bästa skatt­ningen av fram­tida kassa­flö­den, för att ta över och infria för­säk­rings­fö­re­ta­gets åta­gan­den mot för­säk­rings­ta­garna och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade. Lag (2015:700).

Garan­tier och optio­ner

14 §   Vid beräk­ningen av de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna ska hän­syn tas till vär­det av garan­tier och optio­ner i ingångna för­säk­rings­av­tal. Lag (2015:700).

Sepa­rat beräk­ning för olika för­säk­rings­ris­ker

15 §   Vid beräk­ningen av de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna ska ett för­säk­rings­fö­re­tag dela upp sina för­säk­ringså­ta­gan­den i för­säk­rings­ris­ker av likar­tat slag eller åtminstone efter före­ta­gets olika affärs­gre­nar. Lag (2015:700).

Beräk­ning vid soli­da­risk ansva­rig­het

16 §   Om flera för­säk­rings­fö­re­tag ansva­rar soli­da­riskt för en för­säk­ring, ska bara den del av för­säk­ringen som enligt avtal mel­lan före­ta­gen avser det enskilda före­ta­get beak­tas vid beräk­ningen av det före­ta­gets för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar. Lag (2015:700).

Bestäm­mande av pre­mier för liv­för­säk­ringar och vissa ska­de­för­säk­ringar

17 §   Pre­mier för liv­för­säk­ringar, och ska­de­för­säk­ringar som med­de­las för längre tid än tio år ska bestäm­mas på anta­gan­den om död­lig­het och andra risk­mått, rän­te­sats och drifts­kost­na­der som var för sig är ansvars­fulla, till­för­lit­liga och objek­tiva, om inte en avvi­kelse är för­svar­lig med hän­syn till för­säk­rings­fö­re­ta­gets eko­no­miska situ­a­tion. Lag (2015:700).

Bemyn­di­gan­den

18 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­ar­nas inne­håll och beräk­ning enligt 4, 6, 11 och 13-16 §§,
   2. vilka krav som ska vara upp­fyllda för att ett för­säk­rings­fö­re­tag ska få till­stånd att använda match­ning­sju­ste­ring enligt 7 §,
   3. hur en vola­ti­li­tetsju­ste­ring enligt 9 § ska beräk­nas,
   4. vill­ko­ren för undan­tag enligt 10 § och beräk­ningen av en till­fäl­ligt juste­rad risk­fri rän­te­struk­tur, och
   5. vill­ko­ren för undan­tag enligt 12 § och beräk­ningen av det till­fäl­liga avdra­get. Lag (2015:700).


6 kap. Inve­ste­ringar

Inle­dande bestäm­mel­ser

Akt­sam­het

1 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tags till­gångar ska inve­ste­ras på ett akt­samt sätt enligt 2-10 §§.

Vid intres­se­kon­flik­ter mel­lan för­säk­rings­fö­re­ta­get och för­säk­rings­ta­garna ska till­gång­arna inve­ste­ras på det sätt som bäst gag­nar för­säk­rings­ta­gar­nas och andra ersätt­nings­be­rät­ti­ga­des intres­sen. Lag (2015:700).

Risk­kon­troll

2 §   Inve­ste­ringar får endast göras i sådana finan­si­ella instru­ment och andra till­gångar vars ris­ker för­säk­rings­fö­re­ta­get kan iden­ti­fi­era, mäta, över­vaka, han­tera, kon­trol­lera och rap­por­tera samt på lämp­ligt sätt beakta i den egna risk- och sol­vens­be­döm­ningen enligt 10 kap. 11 § andra styc­ket 1. Lag (2015:700).

Risk­sprid­ning

3 §   Inve­ste­ringar i finan­si­ella instru­ment och andra till­gångar ska göras så att lämp­lig risk­sprid­ning upp­nås.

Samt­liga till­gångar ska, med beak­tande av för­säk­rings­fö­re­ta­gets för­säk­ringså­ta­gan­den och för­änd­ringar i till­gång­ar­nas fram­tida värde och avkast­ning, inve­ste­ras så att före­ta­gets betal­nings­be­red­skap är till­freds­stäl­lande och den för­vän­tade avkast­ningen till­räck­lig. Lag (2015:700).

Loka­li­se­ring av till­gångar

4 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tags till­gångar ska för­va­ras så att de är åtkom­liga för före­ta­get. Lag (2015:700).

Sär­skilda begräns­ningar för inve­ste­ringar i vissa till­gångar

Deri­va­t­in­stru­ment

5 §   Deri­va­t­in­stru­ment får använ­das för att sänka ris­ken i ett för­säk­rings­fö­re­tag eller för att i övrigt effek­ti­vi­sera för­valt­ningen av före­ta­gets till­gångar och skul­der.
Lag (2015:700).

Ono­te­rade till­gångar

6 §   Inve­ste­ringar i finan­si­ella instru­ment och andra till­gångar som inte är upp­tagna till han­del på en regle­rad mark­nad ska hål­las på akt­samma nivåer. Lag (2015:700).

Till­gångar som sva­rar mot för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar

Hän­syn till åta­gan­de­nas art och löp­tid

7 §   Till­gångar som mot­sva­rar för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar enligt 5 kap. 3-7 och 9-16 §§ ska, utö­ver vad som föl­jer av 1-6 §§, inve­ste­ras på ett sätt som är lämp­ligt med hän­syn till åta­gan­de­nas art och löp­tid. Inve­ste­ring av dessa till­gångar ska även göras på ett sätt som bäst gag­nar för­säk­rings­ta­gar­nas intres­sen, mot bak­grund av de mål för inve­ste­ring­arna som har upp­ställts och offent­lig­gjorts.
Lag (2015:700).

Till­gångar för vilka för­säk­rings­ta­ga­ren bär pla­ce­rings­ris­ken

8 §   Bestäm­mel­serna i 3 § första styc­ket samt 5 och 6 §§ gäl­ler inte för till­gångar som sva­rar mot avsätt­ningar för vilka för­säk­rings­ta­ga­ren eller andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade bär pla­ce­rings­ris­ken. För sådana till­gångar ska 1 §, 2 §, 3 § andra styc­ket och 4 § tilläm­pas, och i före­kom­mande fall även 9 och 10 §§.

När för­må­ner som är knutna till till­gångar enligt första styc­ket inne­fat­tar en garan­te­rad avkast­ning på inve­ste­ringar eller någon annan garan­te­rad för­mån, gäl­ler 1-6 §§ för de till­gångar som mot­sva­rar ytter­li­gare avsätt­ningar för den garan­te­rade för­må­nen. Lag (2015:700).

Sär­skilt om fond­för­säk­rings­till­gångar

9 §   Pre­mier för fond­för­säk­ringar ska inve­ste­ras så att de så nära som möj­ligt mot­sva­rar ande­lar i sådana fon­der som är knutna till för­säk­ringen och som för­säk­rings­ta­ga­ren eller den för­säk­rade från tid till annan bestäm­mer.
För­säk­rings­fö­re­ta­get får begränsa anta­let fon­der i vilka pre­mier får pla­ce­ras.

Utdel­ning och ersätt­ning vid inlö­sen av ande­larna får bara använ­das för för­värv av nya ande­lar i anknutna fon­der och för utbe­tal­ning eller betal­ning av kost­na­der enligt för­säk­rings­av­ta­let. Lag (2015:700).

Sär­skilt om till­gångar knutna till annat refe­rens­värde

10 §   Pre­mier för för­säk­rings­för­må­ner som är knutna till ett akti­e­in­dex eller till något annat refe­rens­värde, ska inve­ste­ras så att de så nära som möj­ligt mot­sva­rar de för­må­ner som refe­rens­vär­det base­ras på. Lag (2015:700).

Regis­ter över till­gångar som sva­rar mot för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar

Krav på regis­ter­fö­ring

11 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag ska föra ett regis­ter som vid varje tid­punkt utvi­sar de till­gångar, vär­de­rade enligt 5 kap. 2 §, som används för att täcka de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna.

Om en till­gång som har anteck­nats i regist­ret har upp­lå­tits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnytt­jas för att täcka för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar, ska detta anteck­nas i regist­ret. Lag (2015:700).

Till­gångar som inte ska anteck­nas i regist­ret

12 §   Föl­jande till­gångar ska inte anteck­nas i regist­ret:
   1. ford­ringar på någon annan än för­säk­rings­ta­gare som under­sti­ger det belopp som gäl­de­nä­ren har att fordra av för­säk­rings­fö­re­ta­get, och
   2. för­säk­rings­ak­tie­bo­lags egna aktier.
Lag (2015:700).

För­måns­rätt

13 §   För­måns­rätt enligt 4 a § för­måns­rättsla­gen (1970:979) föl­jer med ford­ran som
   1. grun­das på för­säk­rings­av­tal, eller
   2. avser åter­be­tal­ning av pre­mier för att ett för­säk­rings­av­tal inte har kom­mit till stånd eller har upp­hört att gälla.

För­måns­rät­ten omfat­tar de till­gångar som finns upp­tagna i det regis­ter som anges i 11 § när före­ta­get för­sätts i kon­kurs eller utmät­ning äger rum.

Ford­ran grun­dad på avtal om åter­för­säk­ring har för­måns­rätt efter sådan ford­ran som anges i första styc­ket.
Lag (2015:700).

Liv­för­säk­rings­fö­re­tags prin­ci­per för aktieä­ga­ren­ga­ge­mang

13 a §   Ett liv­för­säk­rings­fö­re­tag som inve­ste­rar i aktier som är upp­tagna till han­del på en sådan regle­rad mark­nad som avses i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska anta prin­ci­per för sitt aktieä­ga­ren­ga­ge­mang i fråga om sådana aktier. Av prin­ci­perna ska det framgå hur för­säk­rings­fö­re­ta­get inte­gre­rar aktieä­ga­ren­ga­ge­manget i sin inve­ste­rings­stra­tegi.

Prin­ci­perna ska beskriva hur för­säk­rings­fö­re­ta­get
   1. över­va­kar rele­vanta frå­gor om bolag som det inve­ste­rar i (port­följ­bo­lag), där­ibland bola­gens stra­tegi, finan­si­ella och icke-​finan­si­ella resul­tat och ris­ker, kapi­tal­struk­tur, soci­ala och mil­jö­mäs­siga påver­kan och bolags­styr­ning,
   2. för dia­lo­ger med före­trä­dare för port­följ­bo­lag,
   3. utö­var röst­rätt och andra rät­tig­he­ter som är knutna till akti­e­in­ne­ha­vet,
   4. sam­ar­be­tar med andra aktieä­gare,
   5. kom­mu­ni­ce­rar med rele­vanta intres­sen­ter i port­följ­bo­lag, och
   6. han­te­rar fak­tiska och poten­ti­ella intres­se­kon­flik­ter.

Denna para­graf gäl­ler inte sådana pla­ce­ringar där för­säk­rings­ta­garna eller andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade bär pla­ce­rings­ris­ken. Lag (2019:290).

13 b §   Ett liv­för­säk­rings­fö­re­tag ska varje år redo­göra för hur prin­ci­perna för aktieä­ga­ren­ga­ge­mang som avses i 13 a § har tilläm­pats.

Redo­gö­rel­sen ska inne­hålla
   1. en all­män beskriv­ning av för­säk­rings­fö­re­ta­gets röst­nings­be­te­ende i port­följ­bo­la­gen,
   2. en för­kla­ring av de vik­ti­gaste omröst­ning­arna, och
   3. upp­gift om i vilka frå­gor som för­säk­rings­fö­re­ta­get har använt sig av råd eller röst­nings­re­kom­men­da­tio­ner från en röst­nings­råd­gi­vare.

Av redo­gö­rel­sen ska det också framgå hur för­säk­rings­fö­re­ta­get har rös­tat på port­följ­bo­la­gens stäm­mor. Omröst­ningar som är obe­tyd­liga på grund av ämnet eller stor­le­ken på akti­e­in­ne­ha­vet behö­ver dock inte redo­vi­sas. Lag (2019:290).

13 c §   Ett liv­för­säk­rings­fö­re­tag får avstå från att upp­fylla ett eller flera av kra­ven i 13 a och 13 b §§, om före­ta­get tyd­ligt anger skä­len för det. Lag (2019:290).

13 d §   Prin­ci­perna för aktieä­ga­ren­ga­ge­mang enligt 13 a §, den årliga redo­gö­rel­sen enligt 13 b § och upp­gif­ter enligt 13 c § ska hål­las till­gäng­liga på liv­för­säk­rings­fö­re­ta­gets webb­plats. Om för­säk­rings­fö­re­ta­get inte har en egen webb­plats får infor­ma­tio­nen hål­las till­gäng­lig på en annan webb­plats som enkelt kan nås.

Om för­säk­rings­fö­re­ta­get inte redo­vi­sar omröst­ningar i den årliga redo­gö­rel­sen på grund av att före­ta­get har gett en sådan kapi­tal­för­val­tare som avses i arti­kel 2 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnytt­jande av vissa av aktieä­ga­res rät­tig­he­ter i börsno­te­rade före­tag, i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2017/828, i upp­drag att ansvara för inve­ste­ring­arna, ska för­säk­rings­fö­re­ta­get på webb­plat­sen uppge var kapi­tal­för­val­ta­ren har offent­lig­gjort infor­ma­tio­nen om omröst­ning­arna.

Infor­ma­tio­nen ska till­han­da­hål­las utan kost­nad.
Lag (2019:290).

Bemyn­di­gande

14 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. vad som avses med lämp­lig risk­sprid­ning enligt 3 § första styc­ket,
   2. för­va­ring av till­gångar enligt 4 §,
   3. använd­ning av deri­va­t­in­stru­ment enligt 5 §, och
   4. förande av regis­ter enligt 11 §.
Lag (2015:700).


7 kap. Kapi­tal­bas

Till­räck­lig kapi­tal­bas

1 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag ska ha en kapi­tal­bas som minst upp­går till sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet beräk­nat enligt 8 kap. 1 § eller 17 kap. 26 §.

Kapi­tal­ba­sen ska dock ald­rig vara mindre än mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet beräk­nat enligt 8 kap. 13-15 och 17-21 §§. Lag (2015:700).

Kapi­tal­ba­sens sam­man­sätt­ning

2 §   Kapi­tal­ba­sen består av pri­mär­ka­pi­tal och av tilläggs­ka­pi­tal som har god­känts av Finan­sin­spek­tio­nen enligt 6 §. Lag (2015:700).

Pri­mär­ka­pi­tal

3 §   I pri­mär­ka­pi­ta­let ska föl­jande pos­ter ingå:
   1. den posi­tiva skill­na­den mel­lan till­gångar och skul­der, inklu­sive för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar, och
   2. efter­ställda skul­der.

Till­gångar och skul­der enligt första styc­ket ska vär­de­ras enligt 5 kap. 1-7 och 9-16 §§.

Den posi­tiva skill­na­den mel­lan till­gångar och skul­der enligt första styc­ket 1 ska mins­kas med vär­det på inne­hav av egna aktier. Lag (2015:700).

Tilläggs­ka­pi­tal

4 §   Tilläggs­ka­pi­tal är en post som inte ingår i pri­mär­ka­pi­ta­let men som kan krä­vas in för att täcka för­lus­ter. Lag (2015:700).

5 §   I tilläggs­ka­pi­ta­let får föl­jande pos­ter ingå:
   1. akti­e­ka­pi­tal eller garan­ti­ka­pi­tal som inte har beta­lats in och som inte hel­ler har begärts in,
   2. kre­di­tut­rymme hos bank,
   3. garan­tier,
   4. fram­tida ford­ringar grun­dade på uttax­e­rings­rätt, och
   5. andra rätts­ligt bin­dande utfäs­tel­ser till för­säk­rings­fö­re­ta­get.

För att få god­kän­nas som tilläggs­ka­pi­tal krävs att pos­tens för­lust­täck­nings­för­måga är till­räck­lig. Pos­ten ska vär­de­ras till ett belopp som åter­speg­lar dess för­måga att täcka för­lus­ter. Lag (2015:700).

6 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska fast­ställa det belopp som en post i tilläggs­ka­pi­ta­let får tas upp till eller den metod som ska använ­das för att fast­ställa ett visst belopp.

Finan­sin­spek­tio­nens beslut om att använda en metod enligt första styc­ket ska gälla för en viss tid. Lag (2015:700).

Indel­ning av kapi­tal­ba­sen

7 §   Pos­terna i kapi­tal­ba­sen ska delas in i nivåer enligt föl­jande.

Nivå 1: pos­ter i pri­mär­ka­pi­ta­let som kan täcka för­lus­ter helt och är fullt efter­ställda.

Nivå 2: pos­ter i pri­mär­ka­pi­ta­let som är fullt efter­ställda samt pos­ter i till­läggs­ka­pi­ta­let som kan täcka för­lus­ter helt och är fullt efter­ställda.

Nivå 3: övriga pos­ter.

En post ska anses kunna täcka för­lus­ter helt om den i sin hel­het är till­gäng­lig eller kan infordras på begä­ran för att täcka för­lus­ter, både i den löpande verk­sam­he­ten och vid lik­vi­da­tion eller kon­kurs.

En post ska anses vara fullt efter­ställd om den i sin hel­het, vid lik­vi­da­tion eller kon­kurs, inte får åter­be­ta­las till inne­ha­va­ren för­rän för­säk­rings­fö­re­ta­gets alla andra för­plik­tel­ser har upp­fyllts. Lag (2015:700).

8 §   Vid bedöm­ning av om en post ska anses kunna täcka för­lus­ter helt eller vara fullt efter­ställd enligt 7 §, ska det beak­tas om pos­ten är fri från
   1. krav på eller inci­ta­ment till att lösa in det nomi­nella belop­pet,
   2. obli­ga­to­riska fasta kost­na­der, och
   3. belast­ningar.

Vid bedöm­ningen enligt första styc­ket ska även pos­tens löp­tid beak­tas. Om en post är tids­bun­den, ska hän­syn tas till om den genom­snitt­liga löp­ti­den på pos­ten är till­räck­lig i för­hål­lande till löp­ti­den på åta­gan­dena. Lag (2015:700).

Klas­si­fi­ce­ring av kapi­tal­bas­pos­ter

9 §   En post ska klas­si­fi­ce­ras som nivå 1 eller 2 om den i väsent­lig grad upp­fyl­ler för­ut­sätt­ning­arna för en sådan klas­si­fi­ce­ring enligt 7 och 8 §§. Lag (2015:700).

10 §   Acku­mu­le­rade vins­ter som inte har gjorts till­gäng­liga för utdel­ning till för­säk­rings­ta­gare och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade (över­skotts­me­del) får klas­si­fi­ce­ras som nivå 1, om pos­terna upp­fyl­ler för­ut­sätt­ning­arna för en sådan klas­si­fi­ce­ring enligt 7 och 8 §§.

En post i tilläggs­ka­pi­ta­let får klas­si­fi­ce­ras som nivå 2 om den avser
   1. kre­di­tut­rymme hos bank och garan­tier som för­va­ras som säker­het för för­säk­rings­gi­vares bor­ge­nä­rer av en obe­ro­ende för­val­tare och är utfär­dade av kre­di­tin­sti­tut som är auk­to­ri­se­rade enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rät­ten att starta och driva verk­sam­het i kre­di­tin­sti­tut, och
   2. fram­tida ford­ringar grun­dade på uttax­e­rings­rätt under de kom­mande tolv måna­derna som kan stäl­las på delä­gare eller med­lem­mar i ömse­si­diga för­säk­rings­fö­re­tag. Lag (2015:700).

Täc­kande av sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet

11 §   Pri­mär­ka­pi­tal som har klas­si­fi­ce­rats som nivå 1 enligt 9 § eller 10 § första styc­ket ska uppgå till mer än en tred­je­del av sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet enligt 8 kap. 1 §.

Pri­mär­ka­pi­tal eller tilläggs­ka­pi­tal som har klas­si­fi­ce­rats som nivå 3 enligt 9 § ska vara mindre än en tred­je­del av sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet enligt 8 kap. 1 §. Lag (2015:700).

Täc­kande av mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet

12 §   Den kapi­tal­bas som ska täcka mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet enligt 8 kap. 13 § får bestå av pri­mär­ka­pi­tal som har delats in i nivå 1 och 2 enligt 9 § och 10 § första styc­ket.

Pri­mär­ka­pi­tal som har klas­si­fi­ce­rats som nivå 1 enligt 9 § och 10 § första styc­ket ska uppgå till mer än hälf­ten av mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet.

Mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet får i övrigt täc­kas av pri­mär­ka­pi­tal som har klas­si­fi­ce­rats som nivå 2 enligt 9 §. Lag (2015:700).

Bemyn­di­gan­den

13 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. de krav som ska gälla för god­kän­nande av pos­ter som tilläggs­ka­pi­tal och grun­der för vär­de­ring av pos­ter i tilläggs­ka­pi­ta­let enligt 5 §,
   2. vilka egen­ska­per och kri­te­rier som ska beak­tas vid indel­ning i nivåer enligt 7 §,
   3. vilka egen­ska­per och kri­te­rier som ska beak­tas vid klas­si­fi­ce­ringen av kapi­tal­bas­pos­ter enligt 9 §, och
   4. vilka egen­ska­per och kri­te­rier som ska beak­tas vid klas­si­fi­ce­ring av pos­ter i tilläggs­ka­pi­ta­let enligt 10 § andra styc­ket. Lag (2015:700).


8 kap. Sol­vens­ka­pi­tal­krav och mini­mi­ka­pi­tal­krav

Sol­vens­ka­pi­tal­krav

Beräk­ning av sol­vens­ka­pi­tal­krav

1 §   Sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet utgör den minsta stor­lek på det med­räk­nings­bara pri­mär­ka­pi­ta­let som krävs för att för­säk­rings­fö­re­ta­get med 99,5 pro­cents san­no­lik­het ska ha till­gångar under kom­mande tolv måna­der som täc­ker vär­det av åta­gan­dena gente­mot för­säk­rings­ta­garna och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ringar (skydds­nivå).
Denna skydds­nivå ska även beak­tas vid beräk­ningen av kapi­tal­kra­vet för var och en av de ris­ker som ingår i sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet.

Sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet ska beräk­nas under anta­gan­det att för­säk­rings­fö­re­ta­get kom­mer att fort­sätta att driva sin verk­sam­het. Lag (2015:700).

2 §   Sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet ska beräk­nas med beak­tande av alla mät­bara ris­ker som före­ta­get är utsatt för.

Vid beräk­ningen ska minst föl­jande ris­ker beak­tas:
   1. för­säk­rings­ris­ker,
   2. mark­nads­ris­ker,
   3. kre­di­tris­ker, och
   4. ope­ra­tiva ris­ker.
Lag (2015:700).

3 §   Vid beräk­ningen av sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet ska för­säk­rings­fö­re­ta­get beakta effek­terna av sådana tek­ni­ker som före­ta­get använ­der för att redu­cera sina ris­ker.
Lag (2015:700).

Beräk­nings­me­to­der

4 §   Sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet ska beräk­nas enligt en stan­dard­for­mel som anges i 5 §. Finan­sin­spek­tio­nen får i ett enskilt fall besluta att ett för­säk­rings­fö­re­tag får använda en intern modell enligt 9 kap. 1 § första styc­ket för att beräkna sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet. Lag (2015:700).

Beräk­ning enligt stan­dard­for­meln

5 §   Sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet beräk­nat enligt stan­dard­for­meln ska utgöra sum­man av
   - ett pri­märt sol­vens­ka­pi­tal­krav beräk­nat enligt 6-8 §§, och
   - ett kapi­tal­krav för ope­ra­tiv risk beräk­nat enligt 9 §,
mins­kat med
   - ett juste­rings­be­lopp beräk­nat enligt 10 §.
Lag (2015:700).

Pri­märt sol­vens­ka­pi­tal­krav

6 §   Det pri­mära sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet ska beräk­nas genom en juste­rad sam­man­lägg­ning av kapi­tal­kra­ven för minst föl­jande ris­ker:
   1. för­säk­rings­ris­ker,
   2. mark­nads­ris­ker, och
   3. mot­parts­ris­ker.
Lag (2015:700).

7 §   Finan­sin­spek­tio­nen får i ett enskilt fall besluta att ett för­säk­rings­fö­re­tag får använda lämp­liga para­met­rar som är spe­ci­fika för före­ta­get vid beräk­ningen av kapi­tal­kra­vet för för­säk­rings­ris­ker. Lag (2015:700).

8 §   Finan­sin­spek­tio­nen får i ett enskilt fall besluta att ett för­säk­rings­fö­re­tag som med­de­lar sådana pen­sions­för­säk­ringar som anges i 58 kap. 2 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) får beräkna kapi­tal­kra­vet för akti­e­kurs­risk, som ingår i kapi­tal­kra­vet för mark­nads­risk, enligt en sär­skild metod anpas­sad för denna verk­sam­het. Lag (2015:700).

Kapi­tal­krav för ope­ra­tiv risk

9 §   Kapi­tal­kra­vet för ope­ra­tiv risk ska beräk­nas med beak­tande av sådana ope­ra­tiva ris­ker som för­säk­rings­fö­re­ta­get är utsatt för och som inte har beak­tats vid beräk­ningen av kapi­tal­kra­vet för för­säk­rings­ris­ker, mark­nads­ris­ker eller mot­parts­ris­ker. Lag (2015:700).

Juste­rings­be­lopp

10 §   Juste­rings­be­lop­pet enligt 5 § ska mot­svara den minsk­ning av för­säk­rings­fö­re­ta­gets oför­ut­sedda för­lus­ter som beror på
   1. att före­ta­gets åta­gan­den gente­mot för­säk­rings­ta­gare eller andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade mins­kar till följd av vill­ko­ren i för­säk­rings­av­ta­let,
   2. att före­ta­gets upp­skjutna skatt för­änd­ras, eller
   3. en kom­bi­na­tion av 1 och 2.
Lag (2015:700).

För­enk­lade beräk­ningar

11 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag får göra för­enk­lade beräk­ningar av kapi­tal­kra­vet för en spe­ci­fik risk om
   1. det är moti­ve­rat med hän­syn till arten, omfatt­ningen och kom­plex­i­te­ten av de ris­ker som före­ta­get är utsatt för, och
   2. det är opro­por­tio­ner­ligt betung­ande att göra beräk­ningar enligt stan­dard­for­meln. Lag (2015:700).

Under­rät­telse om bris­tande sol­vens­ka­pi­tal­krav

12 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag ska ome­del­bart under­rätta Finan­sin­spek­tio­nen, om före­ta­get inte upp­fyl­ler sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet eller om det finns risk för detta under de när­maste tre måna­derna.

Ett för­säk­rings­fö­re­tag som tilläm­par 5 kap. 10 eller 12 § ska ome­del­bart under­rätta Finan­sin­spek­tio­nen, om före­ta­get inte skulle upp­fylla sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet utan en tillämp­ning av dessa bestäm­mel­ser. Lag (2015:700).

Mini­mi­ka­pi­tal­krav

Beräk­ning av mini­mi­ka­pi­tal­krav

13 §   Mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet utgör den minsta stor­lek på det med­räk­nings­bara pri­mär­ka­pi­ta­let som krävs för att för­säk­rings­fö­re­ta­get med 85 pro­cents san­no­lik­het ska ha till­gångar under kom­mande tolv måna­der som täc­ker vär­det av åta­gan­dena gente­mot för­säk­rings­ta­garna och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ringar.
Lag (2015:700).

14 §   Mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet ska beräk­nas med beak­tande helt eller del­vis av
   1. för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar,
   2. pre­mi­e­in­komst,
   3. posi­tiv risk­summa,
   4. upp­skjutna skat­ter,
   5. admi­nist­ra­tiva kost­na­der, och
   6. avgi­ven åter­för­säk­ring.
Lag (2015:700).

Juste­ring av beräk­nat mini­mi­ka­pi­tal­krav

15 §   Mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet beräk­nat enligt 13 och 14 §§ får var­ken under­stiga 25 pro­cent eller över­stiga 45 pro­cent av sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet, inklu­sive kapi­tal­tillägg enligt 17 kap. 24 §. Mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet får ald­rig vara lägre än garan­ti­be­lop­pet enligt 17-21 §§. Lag (2015:700).

Under­rät­telse om bris­tande mini­mi­ka­pi­tal­krav

16 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag ska ome­del­bart under­rätta Finan­sin­spek­tio­nen, om
   1. före­ta­get inte upp­fyl­ler mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet,
   2. före­ta­get inte upp­fyl­ler ett kapi­tal­krav som gäl­ler efter det att före­ta­get har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §, eller
   3. det finns risk för att någon av situ­a­tio­nerna enligt 1 och 2 inträf­far under de när­maste tre måna­derna.
Lag (2015:700).

Garan­ti­be­lopp

17 §   För ska­de­för­säk­rings­fö­re­tag ska garan­ti­be­lop­pet uppgå till ett belopp som minst mot­sva­rar 2 700 000 euro. Om rörel­sen omfat­tar för­säk­ring eller risk som hän­för sig till någon av klas­serna 10-15 enligt 2 kap. 11 § första styc­ket ska dock garan­ti­be­lop­pet uppgå till ett belopp som minst mot­sva­rar 4 000 000 euro. Lag (2023:724).

18 §   För liv­för­säk­rings­fö­re­tag ska garan­ti­be­lop­pet uppgå till ett belopp som minst mot­sva­rar 4 000 000 euro. Lag (2023:724).

19 §   För åter­för­säk­rings­bo­lag som inte är cap­ti­ve­bo­lag ska garan­ti­be­lop­pet uppgå till ett belopp som minst mot­sva­rar 3 900 000 euro. Lag (2023:724).

20 §   För ett sådant cap­ti­ve­bo­lag för åter­för­säk­ring som avses i arti­kel 13.5 i Sol­vens II-​direk­ti­vet ska garan­ti­be­lop­pet uppgå till ett belopp som minst mot­sva­rar 1 300 000 euro. Lag (2023:724).

21 §   För för­säk­rings­fö­re­tag som bedri­ver både liv- och ska­de­för­säk­ring enligt 4 kap. 7 § andra styc­ket ska garan­ti­be­lop­pet uppgå till sum­man av de belopp som anges i 17 första meningen och 18 §§. Lag (2015:700).

Bemyn­di­gan­den

22 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. hur det pri­mära sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet ska beräk­nas enligt 6 §,
   2. vilka krav som ska vara upp­fyllda för att ett för­säk­rings­fö­re­tag ska få till­stånd att använda före­tags­spe­ci­fika para­met­rar enligt 7 §,
   3. vilka krav som ska vara upp­fyllda för att ett för­säk­rings­fö­re­tag ska få beräkna kapi­tal­kra­vet för akti­e­kurs­risk uti­från en sär­skild metod enligt 8 §,
   4. hur kapi­tal­kra­vet för ope­ra­tiv risk ska beräk­nas enligt 9 §, och
   5. hur juste­rings­be­lop­pet ska beräk­nas enligt 10 §.
Lag (2015:700).


9 kap. Interna model­ler

All­männa bestäm­mel­ser

Krav på till­stånd

1 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag får, efter till­stånd av Finan­sin­spek­tio­nen, använda en intern modell för att beräkna sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet. Ett sådant till­stånd får avse en full­stän­dig intern modell eller en par­ti­ell intern modell.

Bestäm­mel­serna i 8 kap. 1 och 2 §§ gäl­ler även när sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet beräk­nas med en intern modell.
Lag (2015:700).

För­ut­sätt­ningar för att använda en intern modell

2 §   Till­stånd för ett för­säk­rings­fö­re­tag att använda en intern modell ska ges, om
   1. för­säk­rings­fö­re­ta­get har ett för ända­må­let lämp­ligt utfor­mat risk­han­te­rings­sy­stem som upp­fyl­ler kra­ven i 10 kap. 6 §, och
   2. kra­ven i 6 och 9-18 §§ är upp­fyllda.
Lag (2021:461).

Under­rät­telse till Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten om en ansö­kan om till­stånd

2 a §   Finan­sin­spek­tio­nen ska under­rätta Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten om en ansö­kan om till­stånd att använda en intern modell. Lag (2021:461).

Hjälp av Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten vid pröv­ning av en ansö­kan om till­stånd

2 b §   Finan­sin­spek­tio­nen får begära hjälp av Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten när inspek­tio­nen prö­var en ansö­kan om till­stånd att använda en intern modell.
Lag (2021:461).

Hand­lägg­ning av en ansö­kan om till­stånd

2 c §   Finan­sin­spek­tio­nen ska fatta beslut i fråga om till­stånd att använda en intern modell inom sex måna­der från det att en full­stän­dig ansö­kan kom in till inspek­tio­nen. Lag (2021:461).

Par­ti­ell intern modell

3 §   En par­ti­ell intern modell får använ­das för att beräkna
   1. kapi­tal­kra­vet för en eller flera av de ris­ker eller under­grup­per av ris­ker som ingår i det pri­mära sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet enligt 8 kap. 6 §,
   2. kapi­tal­kra­vet för ope­ra­tiv risk enligt 8 kap. 9 §,
   3. juste­rings­be­lop­pet enligt 8 kap. 10 §, eller
   4. kom­bi­na­tio­ner av 1, 2 eller 3.

En par­ti­ell intern modell får tilläm­pas på hela verk­sam­he­ten eller på en eller flera av för­säk­rings­fö­re­ta­gets större affär­sen­he­ter. Lag (2015:700).

Till­stånd att använda en par­ti­ell intern modell

4 §   För att ett för­säk­rings­fö­re­tag ska få till­stånd att använda en par­ti­ell intern modell krävs, utö­ver det som anges i 2 §, att
   1. det finns god­tag­bara skäl att avgränsa tillämp­nings­om­rå­det för den interna model­len på det sätt som för­säk­rings­fö­re­ta­get har gjort,
   2. sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet kan beräk­nas mer rätt­vi­sande uti­från för­säk­rings­fö­re­ta­gets risk­pro­fil och bestäm­mel­serna i 8 kap. 1 och 2 §§ än uti­från stan­dard­for­meln enligt 8 kap. 5-11 §§, och
   3. den par­ti­ella interna model­len kan inte­gre­ras helt med de beräk­ningar som ska ske enligt stan­dard­for­meln.

För Finan­sin­spek­tio­nens pröv­ning gäl­ler 2 a-2 c §§.
Lag (2021:461).

Över­gångs­plan för utvidg­ning av en par­ti­ell intern modell

5 §   Finan­sin­spek­tio­nen får i sam­band med hand­lägg­ningen av en ansö­kan om använd­ning av en par­ti­ell intern modell som är avgrän­sad till att avse endast en eller flera ris­ker eller under­grup­per av ris­ker, eller en eller flera större affär­sen­he­ter, eller avgrän­sad i båda dessa avse­en­den, före­lägga ett för­säk­rings­fö­re­tag att ge in en över­gångs­plan för hur före­ta­get avser att utvidga model­lens tillämp­nings­om­råde. Lag (2015:700).

God­kän­nande av styr­do­ku­ment för änd­ring av en intern modell

6 §   När ett för­säk­rings­fö­re­tag ansö­ker om till­stånd att använda en intern modell, ska före­ta­get lämna in ett styr­do­ku­ment för änd­ring av model­len. Styr­do­ku­men­tet ska inne­hålla en för­teck­ning eller spe­ci­fi­ka­tion över möj­liga större och mindre änd­ringar av den interna model­len. När Finan­sin­spek­tio­nen prö­var ansö­kan, ska inspek­tio­nen också pröva om styr­do­ku­men­tet kan god­kän­nas. Lag (2015:700).

Änd­ring av en intern modell och styr­do­ku­ment

7 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag som fått till­stånd att använda en intern modell får göra mindre änd­ringar av denna i enlig­het med det styr­do­ku­ment för änd­ring av den interna model­len som god­känts av Finan­sin­spek­tio­nen enligt 6 §.

För större änd­ringar i den interna model­len krävs till­stånd från Finan­sin­spek­tio­nen, som vid sin pröv­ning ska tillämpa kra­ven i 2 §. Vid pröv­ningen gäl­ler 2 a-2 c §§.

Samt­liga änd­ringar av styr­do­ku­men­tet ska god­kän­nas av Finan­sin­spek­tio­nen, som vid sin pröv­ning ska tillämpa kra­ven i 2 §. Vid pröv­ningen gäl­ler 2 c §. Lag (2021:461).

Åter­gång till stan­dard­for­meln

8 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag som använ­der en intern modell får, efter till­stånd av Finan­sin­spek­tio­nen, återgå till att helt eller del­vis beräkna solvenskapital-​​kra­vet enligt stan­dard­for­meln i 8 kap. 5-11 §§. Ett sådant till­stånd får ges endast om för­säk­rings­fö­re­ta­get har visat att det finns god­tag­bara skäl för en åter­gång till stan­dard­for­meln.
Lag (2015:700).

Krav på en intern modell och på använd­ningen av den

Krav på använd­ning

9 §   En intern modell ska använ­das i ett för­säk­rings­fö­re­tags företagsstyrnings-​​ och risk­han­te­rings­sy­stem, i dess besluts­pro­ces­ser och i den egna risk- och sol­vens­be­döm­ningen.

Sty­rel­sen ska ansvara för att säker­ställa att utform­ningen och använd­ningen av den interna model­len är ända­måls­en­lig och ger ett till­freds­stäl­lande uttryck för risk­pro­fi­len.
Lag (2015:700).

Sta­tis­tisk kva­li­tet

10 §   Den beräk­ning av san­no­lik­hets­för­del­ning som lig­ger till grund för en intern modell ska bygga på
   1. rele­vanta för­säk­rings­ma­te­ma­tiska och sta­tis­tiska tek­ni­ker som stäm­mer över­ens med de meto­der som används för beräk­ning av för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar, och
   2. rea­lis­tiska anta­gan­den som ska kunna moti­ve­ras av för­säk­rings­fö­re­ta­get.

Upp­gif­ter som används för den interna model­len ska vara läm­pade för ända­må­let. De ska vara kor­rekta, full­stän­diga och aktu­ella.

För­säk­rings­fö­re­ta­get ska minst en gång per år upp­da­tera de upp­gif­ter som används för beräk­ningen av san­no­lik­hets­för­del­ningen. Lag (2015:700).

Diver­si­fi­e­ring

11 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag får i en intern modell ta hän­syn till inbör­des bero­en­den inom och mel­lan olika ris­ker (diver­si­fi­e­rings­ef­fek­ter), om de meto­der som används är ända­måls­en­liga. Lag (2015:700).

Riskre­du­ce­rande tek­ni­ker

12 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag får i en intern modell beakta effek­terna av riskre­du­ce­rings­tek­ni­ker, om före­ta­get även fullt ut inklu­de­rar de ris­ker som är för­e­nade med dessa tek­ni­ker. Lag (2015:700).

Beak­tande av finan­si­ella garan­tier och optio­ner

13 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag ska i en intern modell ta hän­syn till vär­det av garan­tier och optio­ner i ingångna för­säk­rings­av­tal. Lag (2015:700).

Beak­tande av samt­liga för­vän­tade utbe­tal­ningar

14 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag ska i en intern modell beakta alla för­vän­tade utbe­tal­ningar till för­säk­rings­ta­gare och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade, oav­sett om betal­ning­arna är garan­te­rade genom avtal eller inte. Lag (2015:700).

Kalibre­ring av en intern modell

15 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag ska kalibrera en intern modell på ett sätt som ger för­säk­rings­ta­garna och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade en skydds­nivå som är lik­vär­dig med den nivå som anges i 8 kap. 1 §. Lag (2015:700).

Resul­tata­na­lys

16 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag som använ­der en intern modell ska minst en gång per år granska vad som gett upp­hov till vins­ter eller orsa­kat för­lus­ter inom de olika större affär­sen­he­terna.

Ana­ly­sen ska visa hur den kate­go­ri­se­ring av ris­ker som har valts i den interna model­len för­kla­rar käl­lor och orsa­ker till vins­ter och för­lus­ter. Risk­ka­te­go­ri­se­ringen ska åter­spegla för­säk­rings­fö­re­ta­gets risk­pro­fil. Lag (2015:700).

Vali­de­ring av en intern modell

17 §   En intern modell ska regel­bun­det vali­de­ras. Vali­de­ringen ska inne­fatta en utvär­de­ring av model­lens funk­tion och en kon­troll av att model­len är lämp­lig med hän­syn till före­ta­gets risk­pro­fil. Lag (2015:700).

Krav på doku­men­ta­tion

18 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag som använ­der en intern modell ska doku­men­tera
   1. hur den är utfor­mad och fun­ge­rar,
   2. att den stäm­mer över­ens med de krav som gäl­ler för interna model­ler enligt 9-17 §§,
   3. vilka omstän­dig­he­ter som skulle kunna med­föra att den inte fun­ge­rar effek­tivt, och
   4. vilka större änd­ringar som gjorts i den enligt 7 §.
Lag (2015:700).

Bemyn­di­gan­den

19 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. för­ut­sätt­ning­arna för till­stånd att använda en full­stän­dig eller par­ti­ell intern modell enligt 1, 2 och 3-5 §§,
   2. för­ut­sätt­ning­arna för änd­ring av en intern modell och styr­do­ku­ment enligt 6 och 7 §§,
   3. krav på använd­ning av sta­tis­tiska kva­li­tets­nor­mer för en intern modell enligt 9-14 §§,
   4. kalibre­ring av en intern modell enligt 15 §,
   5. vali­de­ring av en intern modell enligt 17 §, och
   6. krav på doku­men­ta­tion enligt 18 §.
Lag (2021:461).


10 kap. Före­tags­styr­ning

Före­tags­styr­nings­sy­stem

1 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag ska ha ett före­tags­styr­nings­sy­stem som säker­stäl­ler att före­ta­get styrs på ett sunt och ansvars­fullt sätt.

Syste­met ska ses över regel­bun­det av före­ta­get. Lag (2015:700).

Styr­do­ku­ment

2 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag ska upp­rätta och följa styr­do­ku­ment för
   1. risk­han­te­ring,
   2. intern­kon­troll,
   3. intern­re­vi­sion,
   4. verk­sam­het som omfat­tas av upp­drags­av­tal enligt 19 §,
   5. upp­gifts­läm­nande till Finan­sin­spek­tio­nen och kva­li­tets­kon­troll av upp­gif­terna, och
   6. änd­ring av före­ta­gets interna modell, om en sådan modell används.

Styr­do­ku­men­ten ska fast­stäl­las av sty­rel­sen. De ska utvär­de­ras och ses över minst en gång per år.
Lag (2015:700).

Kon­ti­nu­i­tet i verk­sam­he­ten

3 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag ska ha system, resur­ser och ruti­ner som är lämp­liga för att verk­sam­he­ten ska kunna bedri­vas med kon­ti­nu­i­tet och i enlig­het med gäl­lande reg­ler. Nätverks-​​ och infor­ma­tions­sy­stem ska upp­fylla kra­ven i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2022/2554 av den 14 decem­ber 2022 om digi­tal ope­ra­tiv mot­stånds­kraft för finans­sek­torn och om änd­ring av för­ord­ning­arna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 600/2014, (EU) nr 909/2014 och (EU) 2016/1011.

Ett för­säk­rings­fö­re­tag ska ha en bered­skaps­plan.
Lag (2024:1287).

Cen­trala funk­tio­ner

4 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag ska ha funk­tio­ner för risk­han­te­ring, regel­ef­ter­lev­nad och intern­re­vi­sion samt en aktu­a­ri­e­funk­tion (cen­trala funk­tio­ner). Lag (2015:700).

Lämp­lig­hets­krav

5 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag ska säker­ställa att den som ingår i sty­rel­sen för före­ta­get eller är verk­stäl­lande direk­tör i det, eller är ersät­tare för någon av dem, eller den som ansva­rar för eller utför arbete i en cen­tral funk­tion i före­ta­get upp­fyl­ler de krav som anges i 2 kap. 4 § första styc­ket 4.

För­säk­rings­fö­re­ta­get ska sna­rast möj­ligt till Finan­sin­spek­tio­nen anmäla änd­ringar av vilka som ingår i dess led­ning enligt första styc­ket eller som ansva­rar för en cen­tral funk­tion i före­ta­get.

För­säk­rings­fö­re­ta­get ska under­rätta inspek­tio­nen om någon av de per­so­ner som avses i första styc­ket har ersatts på grund av att han eller hon inte längre upp­fyl­ler lämp­lig­hets­kra­ven.
Lag (2020:400).

System för risk­han­te­ring

6 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag ska ha ett system för risk­han­te­ring som ska inne­hålla de stra­te­gier, pro­ces­ser och rap­por­te­rings­ru­ti­ner som behövs för att säker­ställa att före­ta­get fort­lö­pande kan iden­ti­fi­era, vär­dera, över­vaka, han­tera och rap­por­tera ris­ker samt bero­en­den mel­lan ris­ker.

Syste­met ska vara inte­gre­rat i före­ta­gets organisations-​​ och besluts­struk­tur. Det ska vara utfor­mat med lämp­lig hän­syn till de per­so­ner som leder före­ta­get eller annars ingår i en cen­tral funk­tion. Lag (2015:700).

Ris­ker och krav på inne­håll i styr­do­ku­men­tet för risk­han­te­ring

7 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tags system för risk­han­te­ring ska avse såväl de ris­ker som täcks av sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet, eller ett kapi­tal­krav som ska upp­fyl­las av ett före­tag som har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §, som ris­ker som inte, eller endast del­vis, beak­tas vid beräk­ningen av detta.

Syste­met ska omfatta
   1. för­säk­rings­ris­ker,
   2. match­nings­ris­ker,
   3. inve­ste­rings­ris­ker, sär­skilt avse­ende deri­va­t­in­stru­ment och lik­nande åta­gan­den,
   4. likviditets-​​ och kon­cent­ra­tions­ris­ker,
   5. ope­ra­tiva ris­ker,
   6. ris­ker hän­för­liga till åter­för­säk­ring och andra riskre­du­ce­rings­tek­ni­ker, och
   7. bero­en­den mel­lan ris­ker som före­ta­get är eller kan komma att bli expo­ne­rade för.

Ett för­säk­rings­fö­re­tags styr­do­ku­ment för risk­han­te­ring enligt 2 § 1 ska omfatta de ris­ker som avses i andra styc­ket 1-6.

I ett för­säk­rings­fö­re­tag som använ­der vola­ti­li­tetsju­ste­ring enligt 5 kap. 9 § ska styr­do­ku­ment för risk­han­te­ring också inne­hålla rikt­lin­jer för vola­ti­li­tetsju­ste­ringen.
Lag (2015:700).

Krav på före­tag som använ­der match­ning­sju­ste­ring eller vola­ti­li­tetsju­ste­ring

8 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag som använ­der match­ning­sju­ste­ring enligt 5 kap. 7 § eller vola­ti­li­tetsju­ste­ring enligt 5 kap. 9 § ska
   1. upp­rätta en lik­vi­di­tets­plan, och
   2. regel­bun­det utvär­dera sin använd­ning av juste­ringar.
Lag (2015:700).

Krav på regel­bun­den utvär­de­ring

9 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag ska regel­bun­det bedöma hur käns­liga de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna och de med­räk­nings­bara kapi­tal­bas­med­len är för de anta­gan­den som lig­ger till grund för fast­stäl­lan­det av den ränta som används vid beräk­ningen av den bästa skatt­ningen av fram­tida kassa­flö­den. Lag (2015:700).

Krav på ana­lys av externa bedöm­ningar

10 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag som använ­der bedöm­ningar från externa kre­dit­vär­de­rings­in­sti­tut vid beräk­ningar av de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna eller sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet ska, när det är möj­ligt, göra en egen bedöm­ning av de externa vär­de­ring­arna. Lag (2015:700).

En egen risk- och sol­vens­be­döm­ning

11 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag ska genom­föra en egen risk- och sol­vens­be­döm­ning.

I den egna risk- och sol­vens­be­döm­ningen ska för­säk­rings­fö­re­ta­get göra en bedöm­ning av
   1. före­ta­gets totala sol­vens­be­hov med hän­syn till dess spe­ci­fika risk­pro­fil, risk­to­le­rans och affärs­stra­tegi,
   2. före­ta­gets fort­lö­pande efter­lev­nad av bestäm­mel­serna om solvens-​​ och mini­mi­ka­pi­tal­kra­ven, eller ett kapi­tal­krav som ska upp­fyl­las av ett före­tag som har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §, samt för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar, och
   3. hur bety­dande skill­na­derna är mel­lan före­ta­gets risk­pro­fil och de anta­gan­den om ris­ker som har legat till grund för beräk­ningen av sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet eller ett kapi­tal­krav som ska upp­fyl­las av ett före­tag som har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §.

För bedöm­ningen enligt andra styc­ket 1 ska för­säk­rings­fö­re­ta­get ha pro­ces­ser som säker­stäl­ler att de ris­ker som före­ta­get är eller kan komma att bli expo­ne­rade för, på såväl kort som lång sikt, iden­ti­fie­ras och vär­de­ras.
Före­ta­get ska kunna redo­visa de meto­der som använts vid bedöm­ningen.

Ett för­säk­rings­fö­re­tag som använ­der match­ning­sju­ste­ring enligt 5 kap. 7 §, vola­ti­li­tetsju­ste­ring enligt 5 kap. 9 §, en till­fäl­ligt juste­rad risk­fri rän­te­struk­tur enligt 5 kap. 10 § eller ett till­fäl­ligt avdrag vid beräk­ningen av de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna enligt 5 kap. 12 §, ska i den bedöm­ning som avses i andra styc­ket 2 göra en bedöm­ning av efter­lev­na­den av bestäm­mel­serna om solvens-​​ och mini­mi­ka­pi­tal­kra­ven, såväl med som utan använd­ning av match­ning­sju­ste­ring, vola­ti­li­tetsju­ste­ring, juste­rad risk­fri rän­te­struk­tur eller till­fäl­ligt avdrag vid beräk­ningen av de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna.

Den egna risk- och sol­vens­be­döm­ningen ska ingå som en inte­gre­rad del i ett för­säk­rings­fö­re­tags affärs­stra­te­gier och ska beak­tas vid före­ta­gets stra­te­giska beslut.
Lag (2015:700).

Regel­bundna bedöm­ningar

12 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag ska genom­föra en egen risk- och sol­vens­be­döm­ning minst en gång per år. Om en väsent­lig för­änd­ring skett av de ris­ker som för­säk­rings­fö­re­ta­get är utsatt för, ska en ny sådan bedöm­ning genom­fö­ras sna­rast möj­ligt. Lag (2015:700).

Rap­por­te­ring

13 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag ska rap­por­tera resul­ta­tet av varje egen risk- och sol­vens­be­döm­ning till Finan­sin­spek­tio­nen. Lag (2015:700).

System för intern­kon­troll

14 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag ska ha ett system för intern­kon­troll.

Syste­met ska omfatta förvaltnings-​​ och redo­vis­nings­me­to­der, ramar för intern­kon­trol­len, lämp­liga rap­por­te­rings­ru­ti­ner och en funk­tion för regel­ef­ter­lev­nad. Lag (2015:700).

Funk­tion för risk­han­te­ring

15 §   Funk­tio­nen för risk­han­te­ring ska ges en struk­tur som under­lät­tar genom­fö­rande av risk­han­te­rings­sy­ste­met.
Lag (2015:700).

Funk­tion för regel­ef­ter­lev­nad

16 §   Funk­tio­nen för regel­ef­ter­lev­nad ska
   1. rap­por­tera till sty­rel­sen och den verk­stäl­lande direk­tö­ren i fråga om efter­lev­na­den av
      a) bestäm­mel­serna i denna lag och före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen,
      b) bestäm­mel­ser som har med­de­lats av Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen med anled­ning av Sol­vens II-​direk­ti­vet, och
      c) de rikt­lin­jer och rekom­men­da­tio­ner som har med­de­lats med anled­ning av det direk­ti­vet av Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten, Finan­sin­spek­tio­nen och, om före­ta­get har inrät­tat en sekun­däre­ta­ble­ring i ett land inom EES, den behö­riga myn­dig­he­ten i det lan­det,
   2. lämna råd till före­ta­gets sty­relse och den verk­stäl­lande direk­tö­ren om före­byg­gande av bris­tande efter­lev­nad av bestäm­mel­ser enligt 1,
   3. bedöma kon­se­kven­serna av för­änd­ringar i bestäm­mel­ser, rikt­lin­jer och rekom­men­da­tio­ner enligt 1, och
   4. iden­ti­fi­era och bedöma ris­ker för bris­tande efter­lev­nad av bestäm­mel­ser, rikt­lin­jer och rekom­men­da­tio­ner enligt 1.
Lag (2015:700).

Funk­tion för intern­re­vi­sion

17 §   Funk­tio­nen för intern­re­vi­sion ska
   1. utvär­dera syste­met för intern­kon­troll,
   2. utvär­dera andra delar av före­tags­styr­nings­sy­ste­met, och
   3. rap­por­tera resul­tat och lämna rekom­men­da­tio­ner efter utvär­de­ring­arna till före­ta­gets sty­relse.

Funk­tio­nen för intern­re­vi­sion ska utföra sina upp­gif­ter med opar­tisk­het och vara obe­ro­ende från den verk­sam­het som utvär­de­ras. Lag (2015:700).

Aktu­a­ri­e­funk­tion

18 §   Aktu­a­ri­e­funk­tio­nen ska
   1. sam­ordna och svara för kva­li­te­ten i de för­säk­rings­tek­niska beräk­ning­arna och utred­ning­arna,
   2. bistå sty­rel­sen och den verk­stäl­lande direk­tö­ren och på eget ini­ti­a­tiv rap­por­tera till dem i frå­gor som rör meto­der, beräk­ningar och bedöm­ningar av
      a) de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna,
      b) vär­de­ringen av för­säk­rings­ris­kerna, och
      c) åter­för­säk­rings­skydd och andra riskre­du­ce­rings­tek­ni­ker, och
   3. bidra till före­ta­gets risk­han­te­rings­sy­stem.

Den som ska ansvara för eller utföra upp­gif­ter i aktu­a­ri­e­funk­tio­nen ska ha de kun­ska­per och erfa­ren­he­ter av funk­tio­nens upp­gif­ter som är till­räck­liga med hän­syn till arten, omfatt­ningen och kom­plex­i­te­ten av ris­kerna i före­ta­gets verk­sam­het.

Finan­sin­spek­tio­nen får för ett för­säk­rings­fö­re­tag som har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 eller 19 b § besluta om undan­tag från vill­ko­ren för behö­rig­het för den som ansva­rar för eller utför upp­gif­ter i aktu­a­ri­e­funk­tio­nen och från kra­vet att upp­rätta en aktu­a­ri­e­funk­tion. Lag (2015:700).

Upp­drags­av­tal

19 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag får, med de begräns­ningar som föl­jer av 20 §, upp­dra åt någon annan att utföra ett visst arbete och vissa funk­tio­ner som ingår i före­ta­gets för­säk­rings­rö­relse (upp­drags­av­tal). Ett sådant upp­drag inskrän­ker dock inte före­ta­gets ansvar enligt denna lag.
Lag (2015:700).

Begräns­ningar i möj­lig­he­ten att ingå upp­drags­av­tal

20 §   Ett upp­drags­av­tal får inte avse ope­ra­tiv verk­sam­het eller funk­tio­ner som är av väsent­lig bety­delse, om det kan leda till att
   1. kva­li­te­ten i före­tags­styr­nings­sy­ste­met för­säm­ras väsent­ligt,
   2. den ope­ra­tiva ris­ken i före­ta­get ökar väsent­ligt,
   3. Finan­sin­spek­tio­nens möj­lig­het att utöva till­syn för­säm­ras, eller
   4. för­säk­rings­ta­gar­nas möj­lig­het till till­freds­stäl­lande och fort­lö­pande ser­vice inte kan upp­rätt­hål­las. Lag (2015:700).

Anmä­lan av upp­drags­av­tal

21 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag som har ingått ett upp­drags­av­tal som avser sådan ope­ra­tiv verk­sam­het eller sådana funk­tio­ner som är av väsent­lig bety­delse ska innan avta­let bör­jar gälla anmäla detta till Finan­sin­spek­tio­nen. Ett för­säk­rings­fö­re­tag ska sna­rast möj­ligt anmäla till Finan­sin­spek­tio­nen om det inträf­far väsent­liga för­änd­ringar inom den ope­ra­tiva verk­sam­he­ten eller funk­tio­nerna. Lag (2015:700).

Åtgär­der som krävs av ett för­säk­rings­fö­re­tag som ingår ett upp­drags­av­tal

22 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag som ingår ett upp­drags­av­tal ska vidta de åtgär­der som krävs för att säker­ställa att upp­drags­ta­ga­ren
   1. sam­ar­be­tar med Finan­sin­spek­tio­nen när det gäl­ler den verk­sam­het eller de funk­tio­ner som omfat­tas av upp­drags­av­ta­let,
   2. ger för­säk­rings­fö­re­ta­get, dess revi­so­rer och Finan­sin­spek­tio­nen till­gång till upp­gif­ter som rör den verk­sam­het eller de funk­tio­ner som omfat­tas av upp­drags­av­ta­let, och
   3. ger Finan­sin­spek­tio­nen fak­tiskt till­träde till upp­drags­ta­ga­rens loka­ler. Lag (2015:700).

Kom­plet­te­rande rikt­lin­jer m.m.

23 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag ska upp­rätta och följa för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jer. Rikt­lin­jerna ska kom­plet­te­ras med ett för­säk­rings­tek­niskt beräk­nings­un­der­lag.

För­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jer för liv­för­säk­ring ska ges in till Finan­sin­spek­tio­nen senast den dag de bör­jar använ­das eller änd­ras.

Till­sam­mans med rikt­lin­jerna ska det läm­nas en redo­gö­relse för de kon­se­kven­ser som rikt­lin­jerna får för för­säk­rings­fö­re­ta­get samt för för­säk­rings­ta­garna och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ringar.

Om det med hän­syn till för­säk­ring­ar­nas beskaf­fen­het eller av något annat sär­skilt skäl sak­nas anled­ning att upp­rätta ett för­säk­rings­tek­niskt beräk­nings­un­der­lag, får Finan­sin­spek­tio­nen i ett enskilt fall besluta om undan­tag från skyl­dig­he­ten att upp­rätta ett sådant under­lag.
Lag (2015:700).

24 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag ska upp­rätta och följa rikt­lin­jer för han­te­ring av intres­se­kon­flik­ter mel­lan före­ta­gets intres­sen­ter. Lag (2015:700).

25 §   Sty­rel­sen ska fast­ställa för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jer och rikt­lin­jer för han­te­ring av intres­se­kon­flik­ter.
Rikt­lin­jerna ska utvär­de­ras och ses över minst en gång per år. Lag (2015:700).

Bemyn­di­gan­den

26 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. vad ett system för risk­han­te­ring enligt 6 § ska inne­hålla när ett för­säk­rings­fö­re­tag fått till­stånd att använda en par­ti­ell eller full­stän­dig intern modell,
   2. inne­hål­let i de rikt­lin­jer för vola­ti­li­tetsju­ste­ring som avses i 7 § fjärde styc­ket,
   3. inne­hål­let i en sådan lik­vi­di­tets­plan som avses i 8 § 1,
   4. kra­ven på regel­bundna utvär­de­ringar som ska göras av för­säk­rings­fö­re­tag som använ­der matchnings-​​ eller vola­ti­li­tetsju­ste­ring enligt 8 § 2,
   5. kra­ven på regel­bundna utvär­de­ringar som ska göras av för­säk­rings­fö­re­tag när det gäl­ler före­ta­gets käns­lig­het för de anta­gan­den som lig­ger till grund för fast­stäl­lan­det av den rele­vanta risk­fria rän­te­struk­tu­ren enligt 9 §,
   6. hur en sådan egen bedöm­ning som avses i 10 § ska genom­fö­ras,
   7. rap­por­te­ring av resul­tat av den egna risk- och sol­vens­be­döm­ning enligt 13 §,
   8. vad funk­tio­nen för risk­han­te­ring enligt 15 § ska ansvara för när ett för­säk­rings­fö­re­tag fått till­stånd att använda en par­ti­ell eller full­stän­dig intern modell,
   9. vill­kor för behö­rig­het för den som ska ansvara för eller utföra upp­gif­ter i aktu­a­ri­e­funk­tio­nen enligt 18 §,
   10. inne­hål­let i för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jer och beräk­nings­un­der­lag som avses i 23 §, och
   11. vilka upp­gif­ter som rikt­lin­jer för han­te­ring av intres­se­kon­flik­ter enligt 24 § ska omfatta.
Lag (2015:700).


11 kap. Asso­ci­a­tions­rätts­liga bestäm­mel­ser för för­säk­rings­ak­tie­bo­lag

Tillämp­ning av all­männa bestäm­mel­ser för aktie­bo­lag

1 §   För för­säk­rings­ak­tie­bo­lag gäl­ler före­skrif­terna för aktie­bo­lag i all­män­het, om inte något annat föl­jer av denna lag eller är sär­skilt före­skri­vet. Hän­vis­ningar i aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) till bestäm­mel­ser i samma lag ska i de fall de före­kom­mer avse de bestäm­mel­ser i denna lag som gäl­ler i stäl­let för eller utö­ver bestäm­mel­serna i aktie­bo­lags­la­gen.

I fråga om för­säk­rings­ak­tie­bo­lag ska det som anges om Bolags­ver­ket i föl­jande bestäm­mel­ser avse Finan­sin­spek­tio­nen:
   1. 8 kap. 9 och 30 §§ samt 37 § andra styc­ket aktie­bo­lags­la­gen,
   2. 23 kap. 45 b § aktie­bo­lags­la­gen,
   3. 24 kap. 47 § aktie­bo­lags­la­gen, och
   4. 24 a kap. 24 § aktie­bo­lags­la­gen.

Bestäm­mel­serna i 32 kap. aktie­bo­lags­la­gen om aktie­bo­lag med sär­skild vinstut­del­nings­be­gräns­ning gäl­ler inte för för­säk­rings­ak­tie­bo­lag. Lag (2024:1287).

Hin­der mot bildande

2 §   Om teck­ning av aktier inne­bär att någon som inte har prö­vats enligt 2 kap. 4 § första styc­ket 3 kom­mer att ha ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav i för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get, får bola­get inte bil­das utan att en sådan pröv­ning görs. Om per­so­nen vid den pröv­ningen inte anses lämp­lig, får bola­get inte bil­das.

Bolags­ord­ning­ens inne­håll

3 §   Ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lags bolags­ord­ning ska, utö­ver det som föl­jer av 3 kap. 1 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551), inne­hålla upp­gift om huruvida
   1. rörel­sen ska avse såväl direkt för­säk­ring som mot­ta­gen åter­för­säk­ring, och
   2. bola­get ska driva för­säk­rings­rö­relse utan­för EES.

I ett liv­för­säk­rings­ak­tie­bo­lag gäl­ler, i stäl­let för 3 kap. 3 § aktie­bo­lags­la­gen, att det i bolags­ord­ningen ska anges hur bolags­stäm­man får för­foga över bola­gets vinst eller på annat sätt täcka bola­gets för­lust.

Bolags­stämma

Finan­sin­spek­tio­nens skyl­dig­het att kalla till bolags­stämma

4 §   Den skyl­dig­het att kalla till bolags­stämma som Bolags­ver­ket har enligt 7 kap. 17 § andra styc­ket aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) ska för för­säk­rings­ak­tie­bo­lag i stäl­let gälla för Finan­sin­spek­tio­nen. Lag (2013:745).

Inskränk­ning av beslu­tan­de­rät­ten

5 §   Utö­ver 7 kap. 47 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) gäl­ler att bolags­stäm­man i ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag inte får fatta ett beslut som är ägnat att ge en otill­bör­lig för­del åt en aktieä­gare eller någon annan till nack­del för de för­säk­rings­ta­gare eller andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade som på grund av för­säk­rings­av­tal har rätt till en andel av de acku­mu­le­rade vins­ter som har upp­stått i rörel­sen.

Talan mot bolags­stäm­mo­be­slut

6 §   Utö­ver 7 kap. 50 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) gäl­ler för för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som inte får dela ut vinst, att talan får föras mot ett bolags­stäm­mo­be­slut som stri­der mot de för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jerna. Lag (2015:700).

Bola­gets led­ning

Sty­rel­sen

7 §   I stäl­let för 8 kap. 1 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) gäl­ler att ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag ska ha en sty­relse med minst tre leda­mö­ter. I ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som inte får dela ut vinst ska mer än hälf­ten av sty­rel­se­le­da­mö­terna vara per­so­ner som var­ken är anställda i bola­get eller anställda eller sty­rel­se­le­da­mö­ter i före­tag som ingår i samma kon­cern som bola­get eller i en före­tags­grupp av mot­sva­rande slag.

I ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som inte får dela ut vinst ska minst en av sty­rel­se­le­da­mö­terna utses av för­säk­rings­ta­garna eller av någon intres­se­grupp som har anknyt­ning till dem. Sådan sty­rel­se­le­da­mot får inte vara
   1. aktieä­gare i bola­get,
   2. anställd i bola­get, eller
   3. aktieä­gare, anställd eller sty­rel­se­le­da­mot i före­tag som ingår i samma kon­cern som bola­get eller i en före­tags­grupp av mot­sva­rande slag.

Arbets­ord­ning och instruk­tio­ner om arbets­för­del­ningen mel­lan bolags­or­ga­nen

7 a §   Skyl­dig­he­ten enligt 8 kap. 46 a § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) för sty­rel­sen i ett publikt aktie­bo­lag att årli­gen fast­ställa en skrift­lig arbets­ord­ning för sitt arbete gäl­ler även för sty­rel­sen i ett pri­vat för­säk­rings­ak­tie­bo­lag.
Det­samma gäl­ler skyl­dig­he­ten enligt 8 kap. 46 b § samma lag för sty­rel­sen i ett publikt aktie­bo­lag att i skrift­liga instruk­tio­ner ange arbets­för­del­ningen mel­lan bolags­or­ga­nen.

Sty­rel­sens ord­fö­rande ska bevaka att sty­rel­sen full­gör de upp­gif­ter som anges i denna para­graf. Lag (2014:552).

Revi­sions­ut­skott

7 b §   I fråga om revi­sions­ut­skott ska ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som inte har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 eller 20 § anses som ett sådant aktie­bo­lag som avses i 8 kap. 49 a § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551).
Lag (2016:439).

Upp­gif­ter inför sty­rel­se­val

8 §   Bolags­stäm­mans ord­fö­rande ska innan sty­rel­se­val hålls i ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag lämna upp­gift till stäm­man om vilka upp­drag den som valet gäl­ler har i andra före­tag.

Verk­stäl­lande direk­tör

9 §   I stäl­let för 8 kap. 27 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) gäl­ler att sty­rel­sen i ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag ska utse en verk­stäl­lande direk­tör. Den verk­stäl­lande direk­tö­ren får inte vara ord­fö­rande i sty­rel­sen.

Jäv för sty­rel­se­le­da­mot och den verk­stäl­lande direk­tö­ren

10 §   För för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som inte får dela ut vinst ska andra styc­ket tilläm­pas i stäl­let för 8 kap. 23 § andra styc­ket och 34 § andra styc­ket aktie­bo­lags­la­gen (2005:551).

Bestäm­mel­serna om jäv i 8 kap. 23 § första styc­ket 3 och 34 § första styc­ket 3 aktie­bo­lags­la­gen gäl­ler inte om
   1. för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get äger samt­liga aktier i bola­gets mot­part, och
   2. mot­par­ten är ett annat bolag än ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som inte får dela ut vinst.

Inskränk­ning av befo­gen­he­ten

11 §   Utö­ver 8 kap. 41 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) gäl­ler att sty­rel­sen eller någon annan ställ­fö­re­trä­dare för ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag inte får företa en rätts­hand­ling eller någon annan åtgärd som är ägnad att ge en otill­bör­lig för­del åt en aktieä­gare eller någon annan till nack­del för de för­säk­rings­ta­gare eller andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade som på grund av för­säk­rings­av­tal har rätt till en andel av de acku­mu­le­rade vins­ter som har upp­stått i rörel­sen.

En ställ­fö­re­trä­dare för bola­get får inte hel­ler följa en anvis­ning av bolags­stäm­man eller något annat bolags­or­gan, om anvis­ningen inte gäl­ler där­för att den stri­der mot denna lag.

Revi­sion

Kom­pe­tenskrav

12 §   I stäl­let för 9 kap. 13-16 §§ aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) gäl­ler för för­säk­rings­ak­tie­bo­lag att minst en revi­sor som bolags­stäm­man har utsett ska vara auk­to­ri­se­rad revi­sor. Lag (2013:235).

Jäv för revi­sor och lek­man­na­re­vi­sor

13 §   Vid tillämp­ningen av 9 kap. 17 § och 10 kap. 10 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) om jäv för revi­sor och lek­man­na­re­vi­sor ska för­säk­rings­ak­tie­bo­lag anses som aktie­bo­lag som avses i 9 kap. 13 eller 14 § samma lag.

Revi­sorns upp­drags­tid

13 a §   I fråga om upp­drags­tid för revi­sorn ska ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som inte har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 eller 20 § anses som ett sådant aktie­bo­lag som avses i 9 kap. 21 a § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551). Möj­lig­he­ten enligt den para­gra­fen att för­länga revi­sions­upp­dra­get till högst tjugo eller tju­go­fyra år gäl­ler dock inte upp­drag i ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag. Lag (2016:439).

Dom­stols ent­le­di­gande av revi­sorn

13 b §   I fråga om en dom­stols ent­le­di­gande av revi­sorn ska ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som inte har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 eller 20 § anses som ett sådant aktie­bo­lag som avses i 9 kap. 22 a § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551).
Lag (2016:439).

EU:s revi­sors­för­ord­ning

13 c §   Bestäm­mel­ser om revi­sion av för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som inte har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 eller 20 § eller vars över­låt­bara vär­de­pap­per är upp­tagna till han­del på en regle­rad mark­nad finns även i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 537/2014 av den 16 april 2014 om sär­skilda krav avse­ende lagstad­gad revi­sion av före­tag av all­mänt intresse och om upp­hä­vande av kom­mis­sio­nens beslut 2005/909/EG. Lag (2016:439).

Sär­skilt om vissa pen­ning­lån och emis­sio­ner i liv­för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som inte får dela ut vinst

14 §   För liv­för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som inte får dela ut vinst gäl­ler inte föl­jande bestäm­mel­ser i aktie­bo­lags­la­gen (2005:551):
   1. 11 kap. 11 § om upp­ta­gande av vissa pen­ning­lån,
   2. 12 kap. om fon­de­mis­sion,
   3. 14 kap. om emis­sion av teck­nings­op­tio­ner, och
   4. 15 kap. om emis­sion av kon­ver­tib­ler.

15 §   Ett liv­för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som inte får dela ut vinst får inte ta upp ett pen­ning­lån på vill­kor att lånet ska beta­las på något annat sätt än med ett nomi­nellt pen­ning­be­lopp eller med ett pen­ning­be­lopp som bestäms med hän­syn till för­änd­ringar i pen­ning­vär­det.

Sär­skilt om vär­deö­ver­fö­ringar från och över­skotts­han­te­ring i liv­för­säk­rings­ak­tie­bo­lag

Vinstut­del­ning

16 §   I ett liv­för­säk­rings­ak­tie­bo­lag får vinstut­del­ning ske bara om det föl­jer av bolags­ord­ningen.

Bestäm­mel­serna i 19 kap. 13-30 §§ aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) om vissa pub­lika aktie­bo­lags för­värv av egna aktier gäl­ler inte för liv­för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som inte får dela ut vinst.

Använd­ningen av års­vins­ten

17 §   Års­vins­ten i ett liv­för­säk­rings­ak­tie­bo­lag och belopp som förs över från bun­det eget kapi­tal till fritt eget kapi­tal i bola­get ska använ­das för åter­bä­ring, i den utsträck­ning inte
   1. vins­ten eller det över­förda belop­pet får tas i anspråk för vinstut­del­ning eller för att täcka för­lus­ter enligt bestäm­mel­ser i bolags­ord­ningen, eller
   2. annat föl­jer av denna lag eller lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag.

För­del­ning av åter­bä­ring

18 §   Ett liv­för­säk­rings­ak­tie­bo­lag ska gott­skriva åter­bä­ring till för­säk­rings­ta­garna och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade med en för­del­ning som utgår från för­säk­ring­ens bidrag till över­skot­tet, om inte annat föl­jer av bestäm­mel­ser i för­säk­rings­av­ta­let eller i bolags­ord­ningen.

Vid åter­köp eller över­fö­ring enligt 11 kap. 5 § för­säk­rings­av­talsla­gen (2005:104) ska rät­ten till åter­bä­ring bestäm­mas enligt samma för­del­ning och prin­ci­per som skulle ha gällt för för­säk­rings­fall, om inte en avvi­kelse är för­svar­lig med hän­syn till det kvar­va­rande för­säk­rings­ta­gar­kol­lek­ti­vets rätt till åter­bä­ring eller för­säk­rings­bo­la­gets eko­no­miska situ­a­tion. Lag (2019:740).

18 a §   Har upp­hävts genom lag (2015:68).

Kon­so­li­de­rings­fond

19 §   Liv­för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som inte får dela ut vinst ska ha en kon­so­li­de­rings­fond. Kon­so­li­de­rings­fon­den får sät­tas ned bara för att täcka för­lus­ter eller för ett annat ända­mål som anges i bolags­ord­ningen. En sådan ned­sätt­ning får bara beslu­tas av bolags­stäm­man.

Ombild­ning till liv­för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som får dela ut vinst

20 §   Vill­kor om vinstut­del­ning som införs i bolags­ord­ningen för ett liv­för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som inte får dela ut vinst får god­kän­nas bara om
   1. beslu­tet har biträtts vid bolags­stäm­man av aktieä­gare som före­trä­der minst nio tion­de­lar av samt­liga aktier i bola­get,
   2. de för­säk­rings­ta­gare vars rätt berörs av vill­ko­ret har under­rät­tats om att detta tas in eller änd­ras,
   3. högst fem­tio pro­cent av de under­rät­tade för­säk­rings­ta­gare som hörts av eller högst tio pro­cent av samt­liga under­rät­tade för­säk­rings­ta­gare mot­sät­ter sig änd­ringen,
   4. änd­ringen inte kan antas för­sämra rät­ten för för­säk­rings­ta­gare och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ringar.

Första styc­ket 4 gäl­ler även vill­kor i bolags­ord­ningen om för­lust­täck­ning.

En sådan under­rät­telse som avses i första styc­ket 2 ska ske genom att en redo­gö­relse för änd­ringen av bolags­ord­ningen och dess kon­se­kven­ser till­ställs för­säk­rings­ta­garna på deras senast kända post­a­dress.

Första styc­ket 2-4 och tredje styc­ket gäl­ler även när en liv­för­säk­ring över­går från en verk­sam­het där vinstut­del­ning inte är tillå­ten till en vinstut­de­lande verk­sam­het genom fusion eller över­lå­telse av för­säk­rings­be­stånd, om det inte finns sär­skilda skäl för undan­tag. Det som före­skrivs om god­kän­nande av vill­kor om vinstut­del­ning gäl­ler då i stäl­let till­stånd att verk­ställa fusions­plan och över­lå­tel­se­av­tal.

21 §   För ett liv­för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som dri­ver verk­sam­het utan vill­kor om vinstut­del­ning i bolags­ord­ningen och som ska övergå till vinstut­de­lande verk­sam­het får sådana vill­kor om vinstut­del­ning som avses i 20 § god­kän­nas bara om upp­skriv­nings­fon­den, kon­so­li­de­rings­fon­den, kapi­ta­lan­dels­fon­den, fon­den för verk­ligt värde, fon­den för utveck­lings­ut­gif­ter och andra över­vär­den i bola­get, med avdrag för akti­e­ka­pi­ta­let och över­kurs­fon­derna, gott­skrivs för­säk­rings­ta­garna och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ring­arna som åter­bä­ring eller på annat sätt.
Lag (2020:993).

Minsk­ning av akti­e­ka­pi­ta­let, den bundna över­kurs­fon­den och reserv­fon­den

Till­stånd att verk­ställa minsk­nings­be­slut för åter­be­tal­ning till aktieä­garna

22 §   Vid minsk­ning av akti­e­ka­pi­ta­let i ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag för avsätt­ning till fritt eget kapi­tal eller för åter­be­tal­ning till aktieä­garna gäl­ler inte 20 kap. 23-29 §§ aktie­bo­lags­la­gen (2005:551). I stäl­let gäl­ler 23-27 §§ i det här kapit­let. Lag (2014:552).

23 §   Om minsk­nings­be­lop­pet helt eller del­vis ska använ­das för ända­mål som avses i 20 kap. 1 § första styc­ket 2 eller 3 aktie­bo­lags­la­gen (2005:551), får bola­get inte verk­ställa minsk­nings­be­slu­tet utan till­stånd från all­män dom­stol.

Finan­sin­spek­tio­nen får besluta att akti­e­ka­pi­ta­let får mins­kas utan till­stånd från all­män dom­stol, om bola­get sam­ti­digt vid­tar åtgär­der som med­för att var­ken bola­gets bundna egna kapi­tal eller dess akti­e­ka­pi­tal mins­kar.

Ansö­kan om till­stånd

24 §   Bola­get ska ansöka om till­stånd att verk­ställa ett minsk­nings­be­slut enligt 23 § hos tings­rät­ten i den ort där sty­rel­sen har sitt säte. Ansö­kan ska ges in inom två måna­der efter det att minsk­nings­be­slu­tet regi­stre­ra­des. Till­sam­mans med ansö­kan ska bola­get ge in ett bevis om att minsk­nings­be­slu­tet har regi­stre­rats.

Inhäm­tande av Finan­sin­spek­tio­nens ytt­rande och kal­lelse på bor­ge­nä­rer

25 §   Dom­sto­len ska omgå­ende inhämta Finan­sin­spek­tio­nens ytt­rande om och i så fall i vil­ken utsträck­ning minsk­ningen kan komma att inverka på den rätt som till­kom­mer för­säk­rings­ta­garna och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ringar. Om dom­sto­len med hän­syn till ytt­ran­dets inne­håll fin­ner att minsk­ningen inte bör verk­stäl­las, ska ansö­kan genast avslås. I annat fall ska dom­sto­len kalla bola­gets bor­ge­nä­rer och före­lägga dem som vill mot­sätta sig ansö­kan att senast en viss dag skrift­li­gen anmäla detta hos dom­sto­len. Dom­sto­len ska dock inte kalla de bor­ge­nä­rer vil­kas anspråk avser en ford­ran på lön, pen­sion eller annan ersätt­ning som omfat­tas av löne­ga­ranti enligt löne­ga­ran­ti­la­gen (1992:497).

Före­läg­gan­det ska inne­hålla en upp­lys­ning om att den som inte gör någon anmä­lan ska anses ha med­gett ansö­kan. I kal­lel­sen ska ett kort­fat­tat sam­man­drag av inspek­tio­nens ytt­rande tas in.
Dom­sto­len ska se till att kal­lel­sen skynd­samt kun­görs i Post- och Inri­kes Tid­ningar.

När all­män dom­stol ska lämna till­stånd

26 §   Till­stånd ska ges, om inte någon av de bor­ge­nä­rer som har kal­lats mot­sät­ter sig ansö­kan inom före­lagd tid eller om det visas att de bor­ge­nä­rer som har mot­satt sig ansö­kan har fått full betal­ning eller har betryg­gande säker­het för sina ford­ringar. Att en för­säk­rings­ta­gare eller någon annan ersätt­nings­be­rät­ti­gad på grund av en för­säk­ring mot­sät­ter sig ansö­kan utgör dock inte något hin­der, om Finan­sin­spek­tio­nens ytt­rande ger grund för att ge till­stånd.

Regi­stre­ring

27 §   Dom­sto­len ska under­rätta Bolags­ver­ket om ansök­ningar enligt 24 § och om laga­kraft­vunna beslut som med­de­lats med anled­ning av sådana ansök­ningar.

Till­stånd till vinstut­del­ning efter minsk­nings­be­slut för för­lust­täck­ning

28 §   I stäl­let för 20 kap. 30 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) gäl­ler för för­säk­rings­ak­tie­bo­lag att vinstut­del­ning inte får beslu­tas utan till­stånd från all­män dom­stol under tre år efter regi­stre­ringen av ett beslut om minsk­ning av akti­e­ka­pi­ta­let för för­lust­täck­ning. Till­stånd behövs dock inte om akti­e­ka­pi­ta­let efter eller i sam­band med minsk­nings­be­slu­tet har ökats med minst minsk­nings­be­lop­pet. I fråga om dom­sto­lens till­stånd gäl­ler 24-27 §§ i tillämp­liga delar.

Minsk­ning av den bundna över­kurs­fon­den och reserv­fon­den

29 §   I stäl­let för 20 kap. 35 § 3 aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) gäl­ler för för­säk­rings­ak­tie­bo­lag att minsk­ning av den bundna över­kurs­fon­den och reserv­fon­den får ske för åter­be­tal­ning till aktieä­garna eller något annat ända­mål, om all­män dom­stol med tillämp­ning av 24-26 §§ ger till­stånd till minsk­ningen.
Lag (2020:993).

Lån m.m. till när­stå­ende

30 §   I stäl­let för 21 kap. 1-4 §§ aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) om pen­ning­lån och stäl­lande av säker­het gäl­ler 4 kap. 9 § denna lag för en sådan per­son som avses i 21 kap. 1 § 2 aktie­bo­lags­la­gen och för en per­son eller ett före­tag som har en sådan anknyt­ning som avses i 3-5 samma para­graf till denna per­son.

Fusion

Över­lå­tande bolag

31 §   Ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag får vara över­lå­tande bolag vid en fusion bara om ett annat svenskt för­säk­rings­ak­tie­bo­lag eller en mot­sva­rande juri­disk per­son med hem­vist i ett annat land inom EES än Sve­rige är över­ta­gande bolag.

Tillämp­liga bestäm­mel­ser

32 §   Vid fusion med ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag tilläm­pas inte 23 kap. 19-21, 22-24, 45, 45 a och 45 c-45 e §§ aktie­bo­lags­la­gen (2005:551). I stäl­let tilläm­pas 33-35 §§ i detta kapi­tel. I 37 § finns det sär­skilda bestäm­mel­ser om fusion genom absorp­tion av ett helägt dot­ter­bo­lag.
Lag (2022:1650).

Ansö­kan om till­stånd att verk­ställa fusions­pla­nen

33 §   När fusions­pla­nen har bli­vit gäl­lande i samt­liga bolag, ska såväl det eller de över­lå­tande bola­gen som det över­ta­gande bola­get ansöka hos Finan­sin­spek­tio­nen om till­stånd att verk­ställa pla­nen. Vid en grän­sö­ver­skri­dande fusion ska ansö­kan göras av det eller de svenska bolag som del­tar i fusio­nen.

Vid fusion genom kom­bi­na­tion ska bola­gen dess­utom ansöka om till­stånd enligt 2 kap. 4 § och god­kän­nande av bolags­ord­ningen enligt 2 kap. 8 § för det över­ta­gande bola­get. Vid grän­sö­ver­skri­dande fusion gäl­ler detta bara om det över­ta­gande bola­get ska ha sin hem­vist i Sve­rige.

En ansö­kan enligt första styc­ket ska ges in inom en månad efter det att fusions­pla­nen gäl­ler i samt­liga bolag. Om pla­nen har regi­stre­rats enligt 23 kap. 14 § första styc­ket aktie­bo­lags­la­gen (2005:551), gäl­ler dess­utom att ansö­kan ska ges in senast två år efter det att en upp­gift om att pla­nen har regi­stre­rats har kun­gjorts enligt 27 kap. 3 § samma lag.

Finan­sin­spek­tio­nen ska under­rätta Bolags­ver­ket om ansök­ningar enligt första styc­ket och om beslut som har med­de­lats med anled­ning av sådana ansök­ningar. Lag (2022:1650).

34 §   Vid behand­lingen av en ansö­kan om till­stånd att verk­ställa en fusions­plan ska det prö­vas att för­säk­rings­ta­garna och andra bor­ge­nä­rer till­för­säk­ras en betryg­gande säker­het, om ett sådant skydd behövs med hän­syn till de fusio­ne­rande bola­gens eko­no­miska för­hål­lan­den och om bor­ge­nä­rerna inte redan har en sådan säker­het.

När en ansö­kan ska avslås

35 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska avslå en ansö­kan enligt 33 §, om
   1. fusions­pla­nen inte har god­känts i behö­rig ord­ning eller till sitt inne­håll stri­der mot lag eller annan för­fatt­ning eller mot bolags­ord­ningen,
   2. fusio­nen har för­bju­dits enligt kon­kur­rensla­gen (2008:579) eller enligt rådets för­ord­ning (EG) nr 139/2004 av den 20 janu­ari 2004 om kon­troll av före­tags­kon­cent­ra­tio­ner eller om pröv­ning av fusio­nen pågår enligt kon­kur­rensla­gen eller den nämnda för­ord­ningen,
   3. vid kom­bi­na­tion, revi­sor­sytt­ran­dena enligt 23 kap. 11 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) inte utvi­sar att de över­lå­tande bola­gens sam­man­lagda verk­liga värde för det över­ta­gande bola­get upp­går till minst akti­e­ka­pi­ta­let i detta,
   4. för­säk­rings­ta­garna och andra bor­ge­nä­rer inte har till­för­säk­rats en sådan betryg­gande säker­het som avses i 34 § eller de fusio­ne­rande bola­gens eko­no­miska för­hål­lan­den i övrigt är sådana att fusio­nen inte kan anses för­en­lig med för­säk­rings­ta­gar­nas och andra bor­ge­nä­rers intres­sen,
   5. det är moti­ve­rat av hän­syn till all­mä­nin­tres­set,
   6. det enligt 23 kap. 36 c § aktie­bo­lags­la­gen finns hin­der mot att ett eller flera av de svenska bola­gen del­tar i en grän­sö­ver­skri­dande fusion,
   7. fusio­nen genom­förs för otill­bör­liga eller bedräg­liga ända­mål som leder till att uni­ons­rät­ten eller natio­nell rätt und­gås eller kring­gås eller som syf­tar till detta, eller för brotts­liga ända­mål, eller
   8. fusio­nen för­ut­sät­ter ett för­fa­rande enligt lagen (2008:9) om arbets­ta­ga­res med­ver­kan vid grän­sö­ver­skri­dande fusio­ner, del­ningar och ombild­ningar men något sådant för­fa­rande inte har inletts.

Om ansö­kan inte kan bevil­jas på grund av att pröv­ning pågår enligt kon­kur­rensla­gen eller rådets för­ord­ning (EG) nr 139/2004 och pröv­ningen kan antas bli avslu­tad inom kort tid, får till­stånds­frå­gan för­kla­ras vilande under högst sex måna­der. Lag (2022:1650).

Regi­stre­ring av fusio­nen

36 §   I stäl­let för det som före­skrivs i 23 kap. 25 § andra styc­ket aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) om tid­punk­ten för anmä­lan av fusio­nen för regi­stre­ring ska anmä­lan göras senast två måna­der från det att Finan­sin­spek­tio­nens till­stånd att verk­ställa fusions­pla­nen har vun­nit laga kraft.
Lag (2013:456).

Absorp­tion av helägt dot­ter­bo­lag

37 §   Vid absorp­tion av ett helägt dot­ter­bo­lag tilläm­pas inte 23 kap. 32 och 33 §§ aktie­bo­lags­la­gen (2005:551). I stäl­let ska moder­bo­la­get ansöka om till­stånd att verk­ställa fusions­pla­nen hos Finan­sin­spek­tio­nen. Ansö­kan ska ges in senast en månad efter det att fusions­pla­nen har bli­vit gäl­lande hos moder­bo­la­get. Om fusions­pla­nen har regi­stre­rats enligt 23 kap. 30 § aktie­bo­lags­la­gen, gäl­ler dess­utom att ansö­kan ska ges in senast två år efter det att en upp­gift om att pla­nen har regi­stre­rats har kun­gjorts enligt 27 kap. 3 § samma lag.

I ett ärende som avser absorp­tion av ett helägt dot­ter­bo­lag gäl­ler 34 och 35 §§ i tillämp­liga delar. Det som anges om över­lå­tande bolag ska avse dot­ter­bo­lag och det som anges om över­ta­gande bolag ska avse moder­bo­lag.

Finan­sin­spek­tio­nen ska under­rätta Bolags­ver­ket om ansök­ningar enligt första styc­ket och om beslut som har med­de­lats med anled­ning av sådana ansök­ningar. Bolags­ver­ket ska efter en sådan under­rät­telse regi­strera till­stån­det enligt 23 kap. 34 § aktie­bo­lags­la­gen. Lag (2022:1650).

Ogil­tig­het

38 §   Det som anges i 23 kap. 56 § tredje styc­ket aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) om att väcka talan tilläm­pas inte. I stäl­let gäl­ler för ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag, utö­ver det som anges i 7 kap. 51 § första styc­ket aktie­bo­lags­la­gen och 23 kap. 56 § första styc­ket samma lag, att talan inte får väc­kas efter det att Finan­sin­spek­tio­nen eller en dom­stol genom ett beslut som har fått laga kraft har läm­nat till­stånd enligt 33-35 §§ att verk­ställa fusions­pla­nen. Lag (2022:1650).

Inhemsk del­ning

Krav på till­stånd för över­lå­telse av viss verk­sam­het

39 §   När ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag genom­för en inhemsk del­ning tilläm­pas 40-43 §§.

Ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag får inte genom inhemsk del­ning över­låta verk­sam­het som bara får dri­vas efter till­stånd till ett bolag som inte har ett sådant till­stånd. Lag (2022:1650).

Del­ning

Undan­tag från krav på under­rät­telse till vissa bor­ge­nä­rer

40 §   Ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag behö­ver inte under­rätta sina kända bor­ge­nä­rer enligt 24 kap. 21 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551). Lag (2022:1650).

Inhäm­tande av Finan­sin­spek­tio­nens ytt­rande

41 §   Bolags­ver­ket ska inte kalla ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lags bor­ge­nä­rer enligt 24 kap. 24 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551). I stäl­let ska ver­ket inhämta ett ytt­rande från Finan­sin­spek­tio­nen. Ytt­ran­det ska inne­hålla upp­gift om huruvida
   1. för­säk­rings­ak­tie­bo­la­gets för­säk­rings­ta­gare och andra bor­ge­nä­rer har till­för­säk­rats en betryg­gande säker­het, om ett sådant skydd behövs med hän­syn till de del­ta­gande bola­gens eko­no­miska för­hål­lan­den och bor­ge­nä­rerna inte redan har en sådan säker­het, och
   2. de del­ta­gande bola­gens eko­no­miska för­hål­lan­den i övrigt är sådana att del­ningen kan anses för­en­lig med för­säk­rings­ta­ga­res och andra ford­rings­ä­ga­res intres­sen. Lag (2022:1650).

Över­läm­nande av ären­det till all­män dom­stol

42 §   När Finan­sin­spek­tio­nen har kom­mit in med sitt ytt­rande och den tid inom vil­ken bor­ge­nä­rerna kan mot­sätta sig ansö­kan enligt 24 kap. 25 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) har gått ut, ska Bolags­ver­ket över­lämna ären­det till tings­rät­ten i den ort där sty­rel­sen i det över­lå­tande bola­get har sitt säte.
Lag (2022:1650).

När all­män dom­stol ska avslå en ansö­kan

43 §   I stäl­let för 24 kap. 26 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) gäl­ler att all­män dom­stol ska avslå en ansö­kan om till­stånd att verk­ställa del­nings­pla­nen om
   1. det inte av Finan­sin­spek­tio­nens ytt­rande fram­går att
      a) för­säk­rings­ak­tie­bo­la­gets för­säk­rings­ta­gare och andra bor­ge­nä­rer har till­för­säk­rats en sådan betryg­gande säker­het som avses i 42 § 1, eller
      b) de del­ta­gande bola­gens eko­no­miska för­hål­lan­den i övrigt är sådana att del­ningen kan anses för­en­lig med för­säk­rings­ta­ga­res och andra ford­rings­ä­ga­res intres­sen, och
   2. det inte visas att de bor­ge­nä­rer som har mot­satt sig ansö­kan har fått full betal­ning eller har betryg­gande säker­het för sina ford­ringar.

Att någon av för­säk­rings­ak­tie­bo­la­gets bor­ge­nä­rer mot­sät­ter sig ansö­kan inne­bär inte att ansö­kan ska avslås, om Finan­sin­spek­tio­nens ytt­rande ger grund för att till­stånd ska ges.

Om dom­sto­len anser det nöd­vän­digt får den begära att Finan­sin­spek­tio­nen kom­plet­te­rar sitt ytt­rande. Lag (2022:1650).

Grän­sö­ver­skri­dande del­ning

44 §   När ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag genom­för en grän­sö­ver­skri­dande del­ning tilläm­pas 44 a-44 e §§ i stäl­let för 24 kap. 21-26, 45, 46, 48 och 49 §§ aktie­bo­lags­la­gen (2005:551). Lag (2022:1650).

44 a §   När del­nings­pla­nen har bli­vit gäl­lande i bola­get, ska bola­get ansöka hos Finan­sin­spek­tio­nen om till­stånd att verk­ställa pla­nen. Ansö­kan ska ges in inom en månad efter det att del­nings­pla­nen har bli­vit gäl­lande i bola­get. Om del­nings­pla­nen har regi­stre­rats enligt 24 kap. 16 § första styc­ket aktie­bo­lags­la­gen (2005:551), gäl­ler dess­utom att ansö­kan ska ges in senast två år efter det att en upp­gift om att pla­nen har regi­stre­rats har kun­gjorts enligt 27 kap. 3 § samma lag.

Finan­sin­spek­tio­nen ska under­rätta Bolags­ver­ket om ansök­ning­arna och om beslut som har med­de­lats med anled­ning av sådana ansök­ningar. Lag (2022:1650).

44 b §   Vid behand­lingen av en ansö­kan om till­stånd att verk­ställa en del­nings­plan ska det prö­vas om bola­gets bor­ge­nä­rer till­för­säk­ras en betryg­gande säker­het, om ett sådant skydd behövs med hän­syn till bola­gets eko­no­miska för­hål­lan­den och om bor­ge­nä­rerna inte redan har en sådan säker­het. Lag (2022:1650).

44 c §   Finan­sin­spek­tio­nen ska avslå en ansö­kan enligt 44 a §, om
   1. del­nings­pla­nen inte har god­känts i behö­rig ord­ning eller till sitt inne­håll stri­der mot lag eller annan för­fatt­ning eller mot bolags­ord­ningen,
   2. del­ningen har för­bju­dits enligt kon­kur­rensla­gen (2008:579) eller rådets för­ord­ning (EG) nr 139/2004 om kon­troll av före­tags­kon­cent­ra­tio­ner eller om pröv­ning av del­ningen pågår enligt kon­kur­rensla­gen eller den nämnda för­ord­ningen,
   3. revi­sor­sytt­ran­dena enligt 24 kap. 13 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) inte visar att den del av det över­lå­tande bola­get som ska över­tas av det nybil­dade bola­get har ett verk­ligt värde för detta bolag som upp­går till minst dess akti­e­ka­pi­tal,
   4. revi­sor­sytt­ran­dena enligt 24 kap. 13 § aktie­bo­lags­la­gen vid par­ti­ell del­ning eller del­ning genom sepa­ra­tion inte visar att det över­lå­tande bola­get har full täck­ning för det bundna egna kapi­ta­let,
   5. bola­gets bor­ge­nä­rer inte har till­för­säk­rats en sådan betryg­gande säker­het som avses i 44 b § eller bola­gets eko­no­miska för­hål­lan­den i övrigt är sådana att del­ningen inte kan anses för­en­lig med för­säk­rings­ta­ga­res eller andra ford­rings­ä­ga­res intres­sen,
   6. det är moti­ve­rat av hän­syn till all­mä­nin­tres­set,
   7. det enligt 24 kap. 32 § aktie­bo­lags­la­gen finns hin­der mot att det över­lå­tande bola­get del­tar i en grän­sö­ver­skri­dande del­ning,
   8. del­ningen genom­förs för otill­bör­liga eller bedräg­liga ända­mål som leder till att uni­ons­rät­ten eller natio­nell rätt und­gås eller kring­gås eller som syf­tar till detta, eller för brotts­liga ända­mål, eller
   9. del­ningen för­ut­sät­ter ett för­fa­rande enligt lagen (2008:9) om arbets­ta­ga­res med­ver­kan vid grän­sö­ver­skri­dande fusio­ner, del­ningar och ombild­ningar men något sådant för­fa­rande inte har inletts.

Om ansö­kan inte kan bifal­las på grund av att pröv­ning pågår enligt kon­kur­rensla­gen eller enligt rådets för­ord­ning (EG) nr 139/2004 och pröv­ningen kan antas bli avslu­tad inom kort tid, får till­stånds­frå­gan för­kla­ras vilande under högst sex måna­der. Lag (2022:1650).

44 d §   Om ett över­ta­gande bolag som ska ha sin hem­vist i Sve­rige ska bedriva för­säk­rings­rö­relse enligt denna lag gäl­ler utö­ver det som anges i 24 kap. 53 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) att Bolags­ver­ket får regi­strera det över­ta­gande bola­get endast om Finan­sin­spek­tio­nen eller en dom­stol genom ett beslut som har fått laga kraft har gett bola­get till­stånd att driva sådan rörelse. Lag (2022:1650).

44 e §   Det som anges i 24 kap. 61 § tredje styc­ket aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) om att väcka talan tilläm­pas inte. I stäl­let gäl­ler, utö­ver det som anges i 7 kap. 51 § första styc­ket aktie­bo­lags­la­gen och 24 kap. 61 § första styc­ket samma lag, att talan inte får väc­kas efter det att Finan­sin­spek­tio­nen eller en dom­stol genom ett beslut som har fått laga kraft har läm­nat till­stånd enligt 44 a-44 c §§ att verk­ställa del­nings­pla­nen. Lag (2022:1650).

Grän­sö­ver­skri­dande ombild­ning

44 f §   När ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag genom­för en grän­sö­ver­skri­dande ombild­ning tilläm­pas inte 24 a kap. 21-23 och 25-27 §§ aktie­bo­lags­la­gen (2005:551). I stäl­let tilläm­pas 44 g-44 j §§ i detta kapi­tel. Lag (2022:1650).

44 g §   När ombild­nings­pla­nen har bli­vit gäl­lande i bola­get, ska det ansöka hos Finan­sin­spek­tio­nen om till­stånd att verk­ställa pla­nen. Ansö­kan ska ges in inom en månad efter det att ombild­nings­pla­nen har bli­vit gäl­lande i bola­get. Om ombild­nings­pla­nen har regi­stre­rats enligt 24 a kap. 13 § första styc­ket aktie­bo­lags­la­gen (2005:551), gäl­ler dess­utom att ansö­kan ska ges in senast två år efter det att en upp­gift om att pla­nen har regi­stre­rats har kun­gjorts enligt 27 kap. 3 § samma lag.

Finan­sin­spek­tio­nen ska under­rätta Bolags­ver­ket om ansök­ning­arna och om beslut som har med­de­lats med anled­ning av sådana ansök­ningar. Lag (2022:1650).

44 h §   Vid behand­lingen av en ansö­kan om till­stånd att verk­ställa en ombild­nings­plan ska det prö­vas om bola­gets bor­ge­nä­rer till­för­säk­ras en betryg­gande säker­het, om ett sådant skydd behövs med hän­syn till bola­gets eko­no­miska för­hål­lan­den och om bor­ge­nä­rerna inte redan har en sådan säker­het. Lag (2022:1650).

44 i §   Finan­sin­spek­tio­nen ska avslå en ansö­kan enligt 44 g §, om
   1. bola­gets bor­ge­nä­rer inte har till­för­säk­rats en sådan betryg­gande säker­het som avses i 44 h § eller bola­gets eko­no­miska för­hål­lan­den i övrigt är sådana att ombild­ningen inte kan anses för­en­lig med för­säk­rings­ta­ga­res eller andra ford­rings­ä­ga­res intres­sen,
   2. det är moti­ve­rat av hän­syn till all­mä­nin­tres­set,
   3. ombild­nings­pla­nen inte har god­känts i behö­rig ord­ning eller till sitt inne­håll stri­der mot lag eller någon annan för­fatt­ning,
   4. det enligt 24 a kap. 2 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) finns hin­der mot att bola­get genom­för en grän­sö­ver­skri­dande ombild­ning,
   5. ombild­ningen genom­förs för otill­bör­liga eller bedräg­liga ända­mål som leder till att uni­ons­rät­ten eller natio­nell rätt und­gås eller kring­gås eller som syf­tar till detta, eller för brotts­liga ända­mål, eller
   6. ombild­ningen för­ut­sät­ter ett för­fa­rande enligt lagen (2008:9) om arbets­ta­ga­res med­ver­kan vid grän­sö­ver­skri­dande fusio­ner, del­ningar och ombild­ningar men något sådant för­fa­rande inte har inletts. Lag (2022:1650).

44 j §   Om en utländsk juri­disk per­son efter ombild­ning ska utgöra ett svenskt aktie­bo­lag som ska bedriva för­säk­rings­rö­relse enligt denna lag gäl­ler utö­ver det som anges i 24 a kap. 31 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) att Bolags­ver­ket får regi­strera bola­get endast om Finan­sin­spek­tio­nen eller en dom­stol i ett beslut som har fått laga kraft har gett bola­get till­stånd att driva sådan rörelse.
Lag (2022:1650).

44 k §   Det som anges i 24 a kap. 38 § andra styc­ket aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) om att väcka talan tilläm­pas inte. I stäl­let gäl­ler, utö­ver det som anges i 7 kap. 51 § första styc­ket aktie­bo­lags­la­gen och 24 a kap. 38 § första styc­ket samma lag, att talan inte får väc­kas efter det att Finan­sin­spek­tio­nen eller en dom­stol genom ett beslut som har fått laga kraft har läm­nat till­stånd enligt 44 g-44 i §§ att verk­ställa ombild­nings­pla­nen. Lag (2022:1650).

Lik­vi­da­tion

Tvångs­lik­vi­da­tion på grund av Bolags­ver­kets beslut

45 §   Utö­ver det som före­skrivs i 25 kap. aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) om lik­vi­da­tion gäl­ler att Bolags­ver­ket ska besluta att bola­get ska gå i lik­vi­da­tion om
   1. ett till­stånd att driva för­säk­rings­rö­relse för bestämd tid har gått ut utan att något nytt till­stånd har bevil­jats, eller
   2. till­stån­det att driva för­säk­rings­rö­relse har åter­kal­lats utan att bola­get i stäl­let har fått ett till­stånd att driva tjäns­te­pen­sions­verk­sam­het enligt lagen (2019:742) om tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag eller någon annan till­stånds­plik­tig finan­si­ell rörelse.

Beslu­tet enligt första styc­ket 2 ska fat­tas så snart det är prak­tiskt möj­ligt, dock senast dagen efter det att ansö­kan eller anmä­lan om lik­vi­da­tion kom in till Bolags­ver­ket. Beslu­tet om lik­vi­da­tion gäl­ler ome­del­bart.

I ären­den om lik­vi­da­tion av för­säk­rings­ak­tie­bo­lag vars till­stånd att driva för­säk­rings­rö­relse har åter­kal­lats utan att bola­get i stäl­let har fått ett till­stånd att driva tjäns­te­pen­sions­verk­sam­het enligt lagen om tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag eller någon annan till­stånds­plik­tig finan­si­ell rörelse, ska 25 kap. 24 § aktie­bo­lags­la­gen inte tilläm­pas.

En fråga om lik­vi­da­tion enligt första styc­ket prö­vas på ansö­kan av sty­rel­sen, en sty­rel­se­le­da­mot, den verk­stäl­lande direk­tö­ren, en aktieä­gare eller på anmä­lan av Finan­sin­spek­tio­nen. Lag (2020:400).

46 §   I stäl­let för det som före­skrivs i 25 kap. 11 § första styc­ket 2 aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) om 8 kap. 3 § första styc­ket och 16 § års­re­do­vis­nings­la­gen (1995:1554) ska 8 kap. 5 och 8 §§ lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag gälla för för­säk­rings­ak­tie­bo­lag.

Finan­sin­spek­tio­nens anmä­lan

47 §   Utö­ver det som före­skrivs i 25 kap. 11 § tredje styc­ket och 17 § andra styc­ket aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) ska en fråga om lik­vi­da­tion enligt dessa para­gra­fer också prö­vas efter anmä­lan av Finan­sin­spek­tio­nen.

Kon­troll­ba­lans­räk­ning­ens inne­håll

48 §   Utö­ver det som före­skrivs i 25 kap. 14 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) om kon­troll­ba­lans­räk­ning­ens inne­håll gäl­ler för för­säk­rings­ak­tie­bo­lag föl­jande.

Vid beräk­ningen av det egna kapi­ta­lets stor­lek ska det läm­nas upp­gift om den ökning av till­gång­ar­nas sam­man­lagda värde som skulle följa om de redo­vi­sa­des till för­sälj­nings­vär­det med avdrag för de för­vän­tade för­sälj­nings­kost­na­derna. I fråga om sådana till­gångar som anges i 4 kap. 2 § 4 och 5 lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag gäl­ler att de tas upp till anskaff­nings­vär­det mins­kat med nöd­vän­diga avskriv­ningar och ned­skriv­ningar, om ett högre värde fås genom detta.

Föl­jande vär­de­hand­lingar får tas upp till högre värde än det som föl­jer av lagen om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag, om de mot­sva­rar för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar enligt 6 kap. 11 § första styc­ket och kan avytt­ras till detta högre värde vid sådana tid­punk­ter att för­ut­sätt­ning­arna att infria de för­säk­ringså­ta­gan­den som vär­de­hand­ling­arna säker­stäl­ler kan anses till­freds­stäl­lande:
   1. obli­ga­tio­ner eller andra skuld­för­bin­del­ser som svenska sta­ten, en svensk kom­mun eller där­med jäm­för­lig sam­fäl­lig­het sva­rar för,
   2. obli­ga­tio­ner eller andra skuld­för­bin­del­ser som Euro­pe­iska uni­o­nen eller en utländsk stat eller cen­tral­bank sva­rar för,
   3. obli­ga­tio­ner eller andra skuld­för­bin­del­ser som en utländsk kom­mun eller där­med jäm­för­lig utländsk sam­fäl­lig­het med befo­gen­het att kräva in skat­ter eller avgif­ter sva­rar för,
   4. obli­ga­tio­ner eller andra skuld­för­bin­del­ser som en inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion sva­rar för,
   5. obli­ga­tio­ner och andra skuld­för­bin­del­ser som en bank, ett kre­dit­mark­nads­fö­re­tag, Svenska skepps­hy­po­teks­kas­san eller ett vär­de­pap­pers­bo­lag med till­stånd enligt 2 kap. 2 § första styc­ket 2 och 8 lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den sva­rar för,
   6. obli­ga­tio­ner och andra skuld­för­bin­del­ser som ett utländskt kre­di­tin­sti­tut sva­rar för,
   7. obli­ga­tio­ner och andra skuld­för­bin­del­ser som ett publikt aktie­bo­lag eller ett mot­sva­rande utländskt bolag sva­rar för,
   8. skuld­för­bin­del­ser som fysiska per­so­ner och andra sub­jekt än de som anges i 1-7 sva­rar för och för vilka panträtt i fas­tig­het eller tomträtt har läm­nats som säker­het, och
   9. skuld­för­bin­del­ser som fysiska per­so­ner och andra sub­jekt än de som anges i 1-7 sva­rar för och för vilka en annan betryg­gande säker­het än panträtt i fas­tig­het eller tomträtt har läm­nats.

Om det finns sär­skilda skäl för det får andra vär­de­hand­lingar än de som avses i tredje styc­ket tas upp över det verk­liga vär­det, dock högst till anskaff­nings­vär­det. Detta gäl­ler dock bara vär­de­hand­lingar som utgörs av revers­ford­ringar som ska beta­las eller kan sägas upp till betal­ning av för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get först efter längre tid än ett år.
Lag (2020:400).

Hin­der mot beslut om upp­hö­rande av lik­vi­da­tion

49 §   Utö­ver 25 kap. 45 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) gäl­ler att ett beslut om att en lik­vi­da­tion ska upp­höra och för­säk­rings­ak­tie­bo­la­gets verk­sam­het åter­upp­tas inte får fat­tas, om
   1. bola­get har fått till­stånd att driva för­säk­rings­rö­relse för en bestämd tid och den tiden har gått ut utan att något nytt till­stånd har bevil­jats, eller
   2. bola­gets till­stånd att driva för­säk­rings­rö­relse har åter­kal­lats.

För­säk­rings­ak­tie­bo­la­gets före­tags­namn

50 §   Ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lags före­tags­namn ska inne­hålla ordet för­säk­ring. Lag (2018:1689).

Ska­de­stånd

51 §   Det som före­skrivs i 29 kap. 1-3 §§ aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) om ska­de­stånds­an­svar vid över­trä­delse av där angivna bestäm­mel­ser gäl­ler för för­säk­rings­ak­tie­bo­lag även vid över­trä­delse av denna lag.


12 kap. Asso­ci­a­tions­rätts­liga bestäm­mel­ser för ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag

Inle­dande bestäm­mel­ser

Delä­gare

1 §   Delä­gare i ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag är för­säk­rings­ta­garna. Åter­för­säk­rings­ta­gare ska dock inte på grund av åter­för­säk­ringen anses som delä­gare.

I bolags­ord­ningen får det före­skri­vas att också de för­säk­rade, även om de inte sam­ti­digt är för­säk­rings­ta­gare, ska vara delä­gare för en för­säk­ring som
   1. teck­nas av en arbets­gi­vare för att ge för­säk­rings­skydd åt anställda, och
   2. grun­das på kol­lek­tivav­tal.

Ansvar för ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lags för­plik­tel­ser

2 §   I ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag har delä­garna inte något per­son­ligt betal­nings­an­svar för bola­gets för­plik­tel­ser.

I bolags­ord­ningen för ett ömse­si­digt ska­de­för­säk­rings­bo­lag får det dock före­skri­vas att en delä­gare ska täcka skul­der, avsätt­ningar eller för­lus­ter i direkt ska­de­för­säk­rings­rö­relse, som bola­get inte kan täcka genom att ta i anspråk egna till­gångar eller medel, genom att göra kapi­tal­till­skott till bola­get (uttax­e­ring).

En delä­ga­res skyl­dig­het enligt andra styc­ket gäl­ler bara för ska­de­för­säk­ring som inte har teck­nats av en kon­su­ment eller ett dödsbo för enskilt eller i huvud­sak enskilt ända­mål.

Om det finns sär­skilda skäl, får Finan­sin­spek­tio­nen i ett enskilt fall besluta om undan­tag från bestäm­mel­serna i tredje styc­ket för lokala ska­de­för­säk­rings­bo­lag med en årlig pre­mi­e­in­komst från ska­de­för­säk­rings­rö­rel­sen som inte över­sti­ger ett belopp mot­sva­rande fem mil­jo­ner euro och där minst hälf­ten av pre­mi­e­in­koms­ten kom­mer från bola­gets delä­gare.

Hän­vis­ningar till all­männa bestäm­mel­ser för eko­no­miska för­e­ningar

3 §   När det i detta kapi­tel hän­vi­sas till lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar ska det som sägs om
   1. eko­no­misk för­e­ning i stäl­let avse ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag,
   2. med­lem i stäl­let avse delä­gare,
   3. stad­gar i stäl­let avse bolags­ord­ning,
   4. för­e­nings­stämma i stäl­let avse bolags­stämma, och
   5. för­e­nings­re­gist­ret i stäl­let avse för­säk­rings­re­gist­ret.

Hän­vis­ningar i lagen om eko­no­miska för­e­ningar till bestäm­mel­ser i samma lag ska i före­kom­mande fall avse de bestäm­mel­ser i denna lag som gäl­ler i stäl­let för eller utö­ver bestäm­mel­serna i lagen om eko­no­miska för­e­ningar.

När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om eko­no­miska för­e­ningar tilläm­pas på ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag ska det som sägs om Bolags­ver­ket i stäl­let avse Finan­sin­spek­tio­nen.
Lag (2020:400).

Defi­ni­tio­ner m.m.

4 §   Bestäm­mel­serna i 1 kap. 10-15 §§ lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar om moder­för­e­ning, dot­ter­fö­re­tag, kon­cern och avan­ce­rad elektro­nisk under­skrift ska gälla för ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag. Lag (2018:731).

4 a §   Bestäm­mel­serna om infor­ma­tion med elektro­niska hjälp­me­del i 1 kap. 16 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar gäl­ler när ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag skic­kar kal­lel­ser och annan infor­ma­tion i enlig­het med detta kapi­tel eller lagen om eko­no­miska för­e­ningar. Lag (2018:731).

5 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att bestäm­mel­serna om kon­cer­ner i denna lag, i före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av denna lag och i lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar, ska gälla helt eller del­vis för en grupp av före­tag som inte utgör en kon­cern enligt 1 kap. 10-14 §§ lagen om eko­no­miska för­e­ningar, men som har en gemen­sam eller i huvud­sak gemen­sam led­ning. Lag (2018:731).

Bildande av ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag

Stif­tare

6 §   Ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag bil­das av en eller flera fysiska eller juri­diska per­so­ner (stif­tare). Lag (2014:552).

7 §   Den som är underå­rig eller i kon­kurs eller som har för­val­tare enligt 11 kap. 7 § för­äld­ra­bal­ken får inte vara stif­tare. Att det­samma gäl­ler den som har närings­för­bud föl­jer av 11 § lagen (2014:836) om närings­för­bud.
Lag (2014:852).

8 §   Stif­tarna anger vill­ko­ren för bolags­bild­ningen och upp­rät­tar en bolags­ord­ning. De ska bestämma att ett visst antal för­säk­ringar till minst ett visst sam­man­lagt belopp ska vara teck­nade, innan bola­get får anses bil­dat. Vid bestäm­man­det av antal för­säk­ringar och belopp ska hän­syn tas till arten av den pla­ne­rade rörel­sen och till garan­ti­ka­pi­ta­lets stor­lek.

Garan­ti­ka­pi­tal

9 §   Ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag får inte bil­das utan garan­ti­ka­pi­tal, om det inte finns sär­skilda skäl för det.

Om det behövs får till­skott av garan­ti­ka­pi­tal göras även under rörel­sens gång. Beslut om sådant till­skott ska anmä­las för regi­stre­ring senast sex måna­der efter beslu­tet. För regi­stre­ring krävs att hälf­ten av till­skot­tet har beta­lats in.
Garan­ti­ka­pi­ta­let är ökat när regi­stre­ring har skett.
Garan­ti­ka­pi­ta­let ska vara helt inbe­ta­lat senast sex måna­der efter regi­stre­ringen av till­skot­tet.

Till­skott av garan­ti­ka­pi­tal ska all­tid göras med pengar.

10 §   Garan­ti­ka­pi­ta­let ska åter­be­ta­las när det inte längre behövs för att rörel­sen ska kunna dri­vas ända­måls­en­ligt och en åter­be­tal­ning är för­en­lig med bestäm­mel­serna om kapi­tal­ba­sens sam­man­sätt­ning och stor­lek i 7 kap. Bestäm­mel­ser om vill­kor för sådan åter­be­tal­ning finns i 66 §.

Garan­ti­ka­pi­ta­let ska också åter­be­ta­las om inte regi­stre­ring sker enligt 18 §.

Bolags­ord­ning

11 §   Ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lags bolags­ord­ning ska inne­hålla upp­gif­ter om
   1. bola­gets före­tags­namn,
   2. den ort i Sve­rige där bola­gets sty­relse ska ha sitt säte,
   3. före­må­let för bola­gets verk­sam­het, var­vid det ska anges sär­skilt om rörel­sen ska avse såväl direkt för­säk­ring som mot­ta­gen åter­för­säk­ring,
   4. om för­säk­rings­rö­relse ska dri­vas utan­för EES,
   5. anta­let eller lägsta och högsta anta­let av de sty­rel­se­le­da­mö­ter, revi­so­rer och even­tu­ella sty­rel­sesupple­an­ter som får utses av bolags­stäm­man och tiden för sty­rel­se­le­da­mö­ter­nas och revi­so­rer­nas upp­drag,
   6. den krets av för­säk­rade som i denna egen­skap är delä­gare, om inte bara för­säk­rings­ta­garna är delä­gare,
   7. garan­ti­ka­pi­ta­let,
   8. reg­ler för hur röst­rät­ten och för­slags­rät­ten ska utövas och hur beslut ska fat­tas på stäm­man, var­vid det ska anges sär­skilt i vil­ken utsträck­ning garan­terna ska ha röst­rätt,
   9. för vilka för­säk­ringar, i vilka situ­a­tio­ner, intill vil­ket belopp och i vil­ken ord­ning uttax­e­ring kan ske hos delä­garna i ska­de­för­säk­rings­fö­re­tag och hur uttax­e­ringen ska genom­fö­ras,
   10. i vil­ken ord­ning garan­terna ska betala in det teck­nade garan­ti­ka­pi­ta­let,
   11. om och i vil­ken ord­ning vinst ska delas ut till garan­terna och i vil­ken ord­ning garan­ti­ka­pi­ta­let ska åter­be­ta­las,
   12. hur en bolags­stämma ska sam­man­kal­las,
   13. de ären­den som ska före­komma på en ordi­na­rie bolags­stämma,
   14. de reg­ler enligt vilka bolags­stäm­man får för­foga över bola­gets vinst eller, i ett liv­för­säk­rings­bo­lag, på annat sätt täcka bola­gets för­lust,
   15. antal och sam­man­lagt belopp av de för­säk­ringar som ska vara teck­nade innan bola­get kan anses bil­dat,
   16. hur till­gång­arna ska för­de­las mel­lan delä­garna vid bola­gets upp­lös­ning, och
   17. det som ska gälla för sådana för­lagsin­sat­ser som avses i 11 kap. lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar, om sådana ska före­komma.

Om för­säk­rings­bo­la­get ska ha euro som redo­vis­nings­va­luta, ska det anges i bolags­ord­ningen. Lag (2018:1689).

Stif­tel­seur­kund

12 §   Sedan till­stånd att driva för­säk­rings­rö­relse har med­de­lats, ska stif­tarna upp­rätta och skriva under en date­rad stif­tel­seur­kund som ska inne­hålla upp­gif­ter om sät­tet och tiden för kal­lelse till den kon­sti­tu­e­rande stäm­man.

Teck­ning av för­säk­ringar

13 §   Teck­ning av för­säk­ringar i bola­get ska ske på stif­tel­seur­kun­den eller på en teck­nings­lista som inne­hål­ler en kopia av stif­tel­seur­kun­den. Till­sam­mans med stif­tel­seur­kun­den ska det fin­nas kopior av till­stån­det att driva för­säk­rings­rö­relse och bolags­ord­ningen.

En teck­ning av för­säk­ring som har gjorts på ett annat sätt än det som anges i första styc­ket kan göras gäl­lande bara om bola­get regi­stre­ras utan att teck­na­ren dess­förin­nan har anmält felet hos Bolags­ver­ket.

Om en för­säk­ring har teck­nats med vill­kor är teck­ningen ogil­tig. Har ogil­tig­he­ten inte anmälts hos Bolags­ver­ket före bola­gets regi­stre­ring, är dock teck­na­ren bun­den fastän han eller hon inte kan åbe­ropa vill­ko­ret.

Kon­sti­tu­e­rande stämma

14 §   Beslu­tet om bola­gets bildande ska fat­tas på en kon­sti­tu­e­rande stämma.

Stif­tarna ska kalla dem som har teck­nat för­säk­ringar och röst­be­rät­ti­gade garan­ter till den kon­sti­tu­e­rande stäm­man enligt bestäm­mel­serna i bolags­ord­ningen om kal­lelse till bolags­stämma.
Stif­tarna ska även se till att teck­nings­lis­torna och de hand­lingar som stif­tel­seur­kun­den hän­vi­sar till hålls till­gäng­liga för teck­narna under minst en vecka före stäm­man på den plats som har angetts i kal­lel­sen.
Om alla för­säk­ringar teck­nas vid stäm­man och alla de som har teck­nat för­säk­ringar och röst­be­rät­ti­gade garan­ter är ense, kan beslu­tet om bola­gets bildande fat­tas även om någon kal­lelse till stäm­man inte har skett.

På den kon­sti­tu­e­rande stäm­man ska stif­tarna lägga fram stif­tel­seur­kun­den och de till den fogade hand­ling­arna i ori­gi­nal. Stif­tarna ska lämna upp­gif­ter om anta­let teck­nade för­säk­ringar, det sam­man­lagda belop­pet av dessa och det belopp som har inbe­ta­lats på garan­ti­ka­pi­ta­let. Samt­liga upp­gif­ter ska föras in i pro­to­kol­let.

Beslut vid kon­sti­tu­e­rande stämma

15 §   Om det vid den kon­sti­tu­e­rande stäm­man inte visas att för­säk­ringar har teck­nats till minst det antal och det sam­man­lagda belopp som anges i bolags­ord­ningen och att garan­ti­ka­pi­ta­let har beta­lats in till den andel som före­skrivs i bolags­ord­ningen, har frå­gan om bola­gets bildande fal­lit.

Om fler­ta­let av de när­va­rande röst­be­rät­ti­gade rös­tar för beslu­tet att bilda bola­get, är bola­get bil­dat. I annat fall har frå­gan om bola­gets bildande fal­lit.

När ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag är bil­dat, ska en sty­relse och revi­so­rer väl­jas.

I fråga om den kon­sti­tu­e­rande stäm­man gäl­ler i övrigt bestäm­mel­serna om stämma i denna lag, lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar och bolags­ord­ningen. Lag (2018:731).

Betal­ning av för­säk­ringar och garan­ti­ka­pi­tal

16 §   En skuld på grund av teck­ning av garan­ti­ka­pi­tal får inte kvit­tas mot en ford­ran hos bola­get.

Bola­get får inte över­låta eller pant­sätta ford­ringar på garan­ti­ka­pi­tal.

17 §   Betal­ningar i pengar av för­säk­ringar och garan­ti­ka­pi­ta­let ska ske genom insätt­ning på ett sär­skilt konto som stif­tarna har öpp­nat för ända­må­let hos en bank, ett kre­dit­mark­nads­fö­re­tag eller ett mot­sva­rande utländskt kre­di­tin­sti­tut i ett land inom EES. Belopp som har satts in på kon­tot får lyf­tas av bola­get först när sty­rel­sen har valts.

Om frå­gan om bola­gets bildande har fal­lit eller om teck­ningen av för­säk­ringar eller garan­ti­ka­pi­tal av annat skäl inte är bin­dande, ska de inbe­talda belop­pen beta­las till­baka enligt 19 § andra styc­ket.

Regi­stre­ring av bola­get

För­ut­sätt­ningar för regi­stre­ring

18 §   Ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag ska anmä­las för regi­stre­ring senast sex måna­der efter beslu­tet om till­stånd att driva för­säk­rings­rö­relse.

För regi­stre­ring av ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag, där garan­ti­ka­pi­tal ska fin­nas, krävs att hela garan­ti­ka­pi­ta­let är inbe­talt.

Ver­kan av att regi­stre­ring inte sker

19 §   Frå­gan om bolags­bild­ning fal­ler, om
   1. någon anmä­lan för regi­stre­ring av bola­get inte har gjorts inom före­skri­ven tid, eller
   2. Bolags­ver­ket genom ett beslut som vun­nit laga kraft har avskri­vit ett ärende om sådan regi­stre­ring eller har väg­rat regi­stre­ring av bola­get.

Om frå­gan om bolags­bild­ning har fal­lit, ansva­rar sty­rel­se­le­da­mö­terna soli­da­riskt för åter­be­tal­ningen av de belopp som har beta­lats på grund av garan­ti­av­ta­let eller de teck­nade för­säk­ring­arna. Upp­kom­men avkast­ning ska läg­gas till belop­pen och avdrag ska göras för kost­na­derna på grund av åtgär­der enligt 20 § tredje meningen.

Rätts­hand­lingar före bola­gets regi­stre­ring

20 §   Innan det ömse­si­diga för­säk­rings­bo­la­get har regi­stre­rats, kan det inte för­värva rät­tig­he­ter eller åta sig skyl­dig­he­ter.
Det kan inte hel­ler föra talan inför dom­stol eller någon annan myn­dig­het. Sty­rel­sen kan dock föra talan i mål rörande bolags­bild­ningen och i övrigt vidta åtgär­der för att erhålla de belopp som teck­nats som garan­ti­ka­pi­tal.

21 §   För en åtgärd som vid­tas på bola­gets väg­nar före regi­stre­ringen sva­rar de som har del­ta­git i åtgär­den eller beslu­tet om denna soli­da­riskt. När bola­get har regi­stre­rats, över­går ansva­ret på bola­get, om för­plik­tel­sen föl­jer av stif­tel­seur­kun­den eller har till­kom­mit efter det att bola­get har bil­dats.

22 §   Om det har slu­tits avtal för bola­get före regi­stre­ringen gäl­ler föl­jande. En avtals­part som inte kände till att bola­get inte var regi­stre­rat, kan från­träda avta­let till dess att bola­get har regi­stre­rats. En avtals­part som kände till att bola­get inte var regi­stre­rat kan, om annat inte har avta­lats, från­träda avta­let bara om frå­gan om bola­gets bildande har fal­lit enligt 19 §.

Änd­ring av bolags­ord­ningen

22 a §   Bestäm­mel­serna i 3 kap. 4, 5 och 7-9 §§ lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar om änd­ring av stad­garna gäl­ler för änd­ring av bolags­ord­ningen för ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag. Lag (2018:731).

För­lagsin­sat­ser

23 §   Ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag ska i bolags­ord­ningen kunna ange att kapi­tal får skju­tas till i enlig­het med det som gäl­ler om för­lagsin­sat­ser enligt 11 kap. lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar. Lag (2018:731).

Bola­gets led­ning

Tillämp­liga bestäm­mel­ser om bola­gets led­ning

24 §   Bestäm­mel­serna i 7 kap. lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar om för­e­ning­ens led­ning ska gälla även för ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag med de undan­tag och tillägg som föl­jer av 25-30 §§. Lag (2018:731).

Sty­rel­sen

25 §   Bestäm­mel­sen i 7 kap. 7 § första styc­ket lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar om att sty­rel­se­le­da­mö­ter ska vara med­lem­mar i för­e­ningen ska inte gälla för ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag.

I ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag ska mer än hälf­ten av sty­rel­se­le­da­mö­terna vara per­so­ner som var­ken är anställda i bola­get eller anställda eller sty­rel­se­le­da­mö­ter i före­tag som ingår i samma kon­cern som bola­get eller i en före­tags­grupp av mot­sva­rande slag. Lag (2018:731).

Revi­sions­ut­skott

25 a §   I fråga om revi­sions­ut­skott ska ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag som inte har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 eller 20 § anses som en sådan eko­no­misk för­e­ning som avses i 7 kap. 47 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar.

Vid tillämp­ningen av bestäm­mel­sen om revi­sions­ut­skot­tets upp­gif­ter i 7 kap. 48 § lagen om eko­no­miska för­e­ningar ska det som sägs om finan­si­ell rap­por­te­ring och revi­sion även omfatta håll­bar­hets­rap­por­te­ring och gransk­ning av en håll­bar­hets­rap­port. Lag (2024:358).

Upp­gif­ter inför sty­rel­se­val

26 §   Bolags­stäm­mans ord­fö­rande ska innan sty­rel­se­val hålls i ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag lämna upp­gift till stäm­man om vilka upp­drag den som valet gäl­ler har i andra före­tag.

Verk­stäl­lande direk­tör

27 §   I ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag ska sty­rel­sen utse en verk­stäl­lande direk­tör. Den verk­stäl­lande direk­tö­ren får inte vara ord­fö­rande i sty­rel­sen.

Jäv för sty­rel­se­le­da­mot och den verk­stäl­lande direk­tö­ren

28 §   I stäl­let för 7 kap. 23 § andra styc­ket och 34 § andra styc­ket lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar gäl­ler föl­jande för ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag. Bestäm­mel­serna i 7 kap. 23 § första styc­ket 3 och 34 § första styc­ket 3 i den lagen gäl­ler inte om
   1. det ömse­si­diga för­säk­rings­bo­la­get äger samt­liga aktier i bola­gets mot­part, och
   2. mot­par­ten är ett annat bolag än ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som inte får dela ut vinst. Lag (2018:731).

Gene­rella inskränk­ningar

29 §   Utö­ver 6 kap. 38 § och 7 kap. 42 § första styc­ket lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar gäl­ler att beslut, rätts­hand­lingar eller andra åtgär­der enligt dessa bestäm­mel­ser inte hel­ler får fat­tas eller före­tas till nack­del för garan­ter eller ersätt­nings­be­rät­ti­gade som på grund av för­säk­rings­av­tal har rätt till en andel av de acku­mu­le­rade vins­ter som har upp­stått i rörel­sen.
Lag (2018:731).

30 §   Bestäm­mel­serna i 7 kap. 42 § andra styc­ket lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar om för­bud för en ställ­fö­re­trä­dare att följa vissa före­skrif­ter av för­e­nings­or­gan gäl­ler även före­skrif­ter som står i strid med denna lag eller lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag. Lag (2018:731).

31 §   Har upp­hävts genom lag (2016:121).

Bolags­stämma

Tillämp­liga bestäm­mel­ser om bolags­stämma

32 §   Bestäm­mel­serna om för­e­nings­stämma i 6 kap. lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar ska gälla för ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag med de undan­tag och tillägg som föl­jer av 29 och 33-41 §§. Lag (2018:731).

Till­han­da­hål­lande av hand­lingar vid och inför års­stäm­man

32 a §   Vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna om års­stäm­man och till­han­da­hål­lan­det av hand­lingar inför års­stäm­man i 6 kap. 9 och 23 §§ lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar ska det som sägs om revi­sions­be­rät­tel­sen och kon­cern­re­vi­sions­be­rät­tel­sen även gälla gransk­nings­be­rät­tel­sen och gransk­nings­be­rät­tel­sen för kon­cer­nen. Lag (2024:358).

Röst­rätt för garan­ter

33 §   Garan­ters rätt att besluta i ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lags ange­lä­gen­he­ter utövas vid bolags­stäm­man. Bestäm­mel­serna i lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar om röst­rätt för med­lem­mar gäl­ler även garan­ter, om en garant enligt bolags­ord­ningen har röst­rätt på bolags­stäm­man.
Lag (2018:731).

Ort för bolags­stäm­man

34 §   Bestäm­mel­serna om ort för stäm­man i 6 kap. 14 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar ska inte gälla för ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag. Lag (2018:731).

Fort­satt bolags­stämma

35 §   Bestäm­mel­serna om upp­skov med beslut till en fort­satt stämma i 6 kap. 13 § andra styc­ket lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar ska gälla för ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag, om en tion­del av de när­va­rande röst­be­rät­ti­gade begär det. Lag (2018:731).

För­slags­rätt

36 §   Den för­slags­rätt som delä­garna har enligt 6 kap. 15 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar får inskrän­kas i ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lags bolags­ord­ning, om full­mäk­tige har utsetts.

Det som sägs i första styc­ket gäl­ler dock inte ett för­slag om att utse en revi­sor att granska vissa delar av håll­bar­hets­rap­por­ten. Lag (2024:358).

Finan­sin­spek­tio­nens skyl­dig­het att kalla till bolags­stämma

37 §   Den skyl­dig­het att kalla till stämma som Bolags­ver­ket har enligt 6 kap. 16 § andra styc­ket lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar ska för ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag i stäl­let gälla för Finan­sin­spek­tio­nen.
Lag (2018:731).

Full­mäk­tige m.m.

38 §   Utö­ver bestäm­mel­serna om full­mäk­tige i 6 kap. lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar gäl­ler för ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag att minst hälf­ten av full­mäk­tige ska utses av delä­garna eller av orga­ni­sa­tio­ner som kan anses före­träda delä­gar­nas intres­sen.

Bestäm­mel­serna om full­mäk­ti­ges man­dat­tid och vem som får utses till full­mäk­tig i 6 kap. 43 respek­tive 44 § lagen om eko­no­miska för­e­ningar ska inte gälla för ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag.

Om full­mäk­tige har utsetts får bestäm­mel­ser tas in i bolags­ord­ningen om att års­re­do­vis­ningen och revi­sions­be­rät­tel­sen och i före­kom­mande fall kon­cern­re­do­vis­ningen och kon­cern­re­vi­sions­be­rät­tel­sen ska till­han­da­hål­las enligt 6 kap. 23 § lagen om eko­no­miska för­e­ningar, genom att fram till bolags­stäm­man hål­las till­gäng­liga för med­lem­marna och inne­ha­varna av för­lags­an­de­lar på bola­gets webb­plats.

Delä­garna har rätt att när­vara och yttra sig vid ett full­mäk­ti­ge­möte, om inte något annat anges i bolags­ord­ningen. Lag (2018:731).

Änd­ring av bolags­ord­ningen

39 §   I stäl­let för 6 kap. 35 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar gäl­ler att ett beslut att ändra bolags­ord­ningen i ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag är gil­tigt om två tred­je­de­lar av samt­liga rös­tande har för­e­nat sig om det. Lag (2018:731).

40 §   En änd­ring av vill­kor om vinstut­del­ning till garan­ter eller inne­ha­vare av för­lags­an­de­lar eller om för­lust­täck­ning i ett ömse­si­digt liv­för­säk­rings­bo­lags bolags­ord­ning får god­kän­nas bara om änd­ringen inte kan antas för­sämra rätt­ten för för­säk­rings­ta­gare och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ringar.

41 §   Om ett beslut att ändra bolags­ord­ningen avser delä­gar­nas ansva­rig­het vid uttax­e­ring enligt 2 § andra styc­ket, får beslu­tet inte tilläm­pas tidi­gare än ett år efter regi­stre­ringen av beslu­tet, om inte samt­liga delä­gare har biträtt det.

Efter regi­stre­ring ska beslu­tet genast kun­gö­ras i Post- och Inri­kes Tid­ningar och den eller de orts­tid­ningar som sty­rel­sen bestäm­mer. Dess­utom ska en under­rät­telse om beslu­tet sän­das till varje delä­gare vars post­a­dress är känd.

Den som är delä­gare när beslu­tet fat­tas men som inte sam­tyc­ker till beslu­tet har rätt att inom ett år från beslu­tets regi­stre­ring häva för­säk­rings­av­ta­let utan att rätta sig efter den upp­säg­nings­tid som annars skulle ha gällt. Om avta­let hävs har delä­gare rätt att få ut den på för­säk­ringen belö­pande ande­len av ej intjä­nade pre­mier och åter­bä­ring. Beräk­ningen av denna andel ska göras för den tid­punkt då avta­let upp­hör att gälla.

Revi­sion och sär­skild gransk­ning

Tillämp­liga bestäm­mel­ser om revi­sion och sär­skild gransk­ning

42 §   Bestäm­mel­serna i 8 och 9 kap. lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar om revi­sion respek­tive sär­skild gransk­ning ska gälla för ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag med de avvi­kel­ser och tillägg som föl­jer av 43-43 d §§.
Lag (2018:731).

Gransk­ning av en håll­bar­hets­rap­port

42 a §   Gransk­ningen av en håll­bar­hets­rap­port eller av en håll­bar­hets­rap­port för en kon­cern ska göras enligt de stan­dar­der som har anta­gits med stöd av arti­kel 26a.3 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstad­gad revi­sion av års­re­do­vis­ning, års­bok­slut och sam­man­ställd redo­vis­ning och om änd­ring av rådets direk­tiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upp­hä­vande av rådets direk­tiv 84/253/EEG, i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2022/2464.

För gransk­ningen gäl­ler också det som sägs i 8 kap. 3 § första styc­ket andra och tredje mening­arna lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar. Lag (2024:358).

42 b §   Revi­sorn ska efter varje räken­skapsår lämna en gransk­nings­be­rät­telse till för­e­nings­stäm­man. Om det ömse­si­diga för­säk­rings­bo­la­get är en moder­för­e­ning ska revi­sorn även lämna en gransk­nings­be­rät­telse för kon­cer­nen.

Det ömse­si­diga för­säk­rings­bo­la­get får utse en revi­sor att enbart granska håll­bar­hets­rap­por­ten. Det­samma gäl­ler för gransk­ningen av håll­bar­hets­rap­por­ten för kon­cer­nen, om bola­get är en moder­för­e­ning.

Om samma revi­sor utför revi­sio­nen av de finan­si­ella rap­por­terna och gransk­ningen av håll­bar­hets­rap­por­ten får gransk­nings­be­rät­tel­sen tas in som ett eget avsnitt i revi­sions­be­rät­tel­sen. Det­samma gäl­ler om den revi­sor som utför revi­sio­nen av kon­cer­nens finan­si­ella rap­por­ter även utför gransk­ningen av håll­bar­hets­rap­por­ten för kon­cer­nen.
Lag (2024:358).

42 c §   Det som före­skrivs om erin­ringar och påpe­kan­den i 8 kap. 6 och 42 §§ lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar gäl­ler även vid gransk­ningen av håll­bar­hets­rap­por­ten.
Lag (2024:358).

Jäv för en revi­sor

42 d §   Det som före­skrivs om vem revi­sorn får anlita vid revi­sio­nen i 8 kap. 20 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar gäl­ler även vid gransk­ningen av håll­bar­hets­rap­por­ten. Lag (2024:358).

Huvud­an­sva­rig revi­sor

42 e §   Det som gäl­ler för den huvud­an­sva­riga för revi­sio­nen enligt 17 § revi­sorsla­gen (2001:883) ska även gälla den huvud­an­sva­riga för gransk­ningen av en håll­bar­hets­rap­port.
Lag (2024:358).

Kom­pe­tenskrav m.m.

43 §   I ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag ska minst en revi­sor utses av bolags­stäm­man. Av de revi­so­rer som utses att enbart granska en håll­bar­hets­rap­port, ska minst en utses av bolags­stäm­man.

Bara den som är auk­to­ri­se­rad eller god­känd revi­sor får vara revi­sor i ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag. Minst en av de revi­so­rer som bolags­stäm­man har utsett ska vara auk­to­ri­se­rad revi­sor. En håll­bar­hets­rap­port får grans­kas endast av en auk­to­ri­se­rad revi­sor med sär­skild behö­rig­het för gransk­ning av håll­bar­hets­rap­port.

Bestäm­mel­serna i 8 kap. 51 och 52 §§ lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar om regi­stre­ring av revi­sor ska även gälla för en revi­sor som har utsetts enligt denna para­graf.
Lag (2024:358).

Revi­sorns upp­drags­tid

43 a §   I fråga om upp­drags­tid för revi­sorn ska ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag som inte har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 eller 20 § anses som en sådan eko­no­misk för­e­ning som avses i 8 kap. 54 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar. Möj­lig­he­ten enligt den para­gra­fen att för­länga revi­sions­upp­dra­get till högst tjugo eller tju­go­fyra år gäl­ler dock inte upp­drag i ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag.

Revi­sions­be­rät­tel­sen

43 b §   I fråga om revi­sions­be­rät­tel­sens inne­håll ska ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag som inte har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 eller 20 § anses som en sådan eko­no­misk för­e­ning som avses i 8 kap. 56-59 §§ lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar. Lag (2018:731).

Kon­cern­re­vi­sion

43 c §   I fråga om kon­cern­re­vi­sion ska ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag som inte har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 eller 20 § anses som en sådan eko­no­misk för­e­ning som avses i 8 kap. 60 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar. Lag (2018:731).

Dom­stols ent­le­di­gande av revi­sorn

43 d §   I fråga om en dom­stols ent­le­di­gande av revi­sorn ska ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag som inte har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 eller 20 § anses som en sådan eko­no­misk för­e­ning som avses i 8 kap. 55 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar. Lag (2018:731).

EU:s revi­sors­för­ord­ning

43 e §   Bestäm­mel­ser om revi­sion av ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag som inte har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 eller 20 § eller vars över­låt­bara vär­de­pap­per är upp­tagna till han­del på en regle­rad mark­nad finns även i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 537/2014 av den 16 april 2014 om sär­skilda krav avse­ende lagstad­gad revi­sion av före­tag av all­mänt intresse och om upp­hä­vande av kom­mis­sio­nens beslut 2005/909/EG. Lag (2016:439).

Gransk­nings­be­rät­telse över en håll­bar­hets­rap­port

43 f §   I fråga om gransk­nings­be­rät­tel­sen gäl­ler 8 kap. 32, 33, 56 och 58 §§ lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar. Det som sägs där om revi­sion, revi­sions­be­rät­tel­sen och års­re­do­vis­ningen ska avse gransk­ning av en håll­bar­hets­rap­port, gransk­nings­be­rät­tel­sen och håll­bar­hets­rap­por­ten.

En gransk­nings­be­rät­telse ska utar­be­tas i enlig­het med de stan­dar­der som har anta­gits med stöd av arti­kel 26a.3 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2006/43/EG, i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2022/2464.

Gransk­nings­be­rät­tel­sen ska inne­hålla ett utta­lande om huruvida håll­bar­hets­rap­por­ten har upp­rät­tats i över­ens­stäm­melse med tillämp­lig lag om års­re­do­vis­ning och de stan­dar­der som avses i andra styc­ket samt kra­ven i arti­kel 8 i för­ord­ning (EU) 2020/852. Lag (2024:358).

Gransk­nings­be­rät­telse över en håll­bar­hets­rap­port för kon­cer­nen

43 g §   Bestäm­mel­serna i 43 f § gäl­ler även gransk­nings­be­rät­tel­sen för kon­cer­nen. Det som sägs där om revi­sion, revi­sions­be­rät­tel­sen och års­re­do­vis­ningen ska i stäl­let avse gransk­ning av en håll­bar­hets­rap­port för kon­cer­nen, gransk­nings­be­rät­tel­sen för kon­cer­nen och håll­bar­hets­rap­por­ten för kon­cer­nen. Lag (2024:358).

43 h §   I sam­band med gransk­ning av en håll­bar­hets­rap­port för kon­cer­nen ska revi­sorn bedöma och utvär­dera det gransk­nings­ar­bete som har utförts av revi­so­rer och andra obe­ro­ende granskare i de övriga kon­cern­fö­re­ta­gen. Revi­sorn ska se till att han eller hon kan få till­gång till doku­men­ta­tion av det gransk­nings­ar­bete som är rele­vant för kon­cern­gransk­ningen.

Om revi­sorn är för­hind­rad att göra den bedöm­ning och utvär­de­ring som avses i första styc­ket, ska han eller hon utföra kom­plet­te­rande gransk­nings­ar­bete avse­ende dot­ter­fö­re­ta­gen eller vidta andra lämp­liga åtgär­der. Revi­sorn ska också under­rätta Revi­sors­in­spek­tio­nen om hind­ret.
Lag (2024:358).

All­män gransk­ning

44 §   Om inte något annat anges i bolags­ord­ningen, får det i ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag utses en eller flera per­so­ner (lek­man­na­re­vi­so­rer) att utföra sådan gransk­ning som anges i 46 §.

Bestäm­mel­serna om revi­so­rer i denna lag och lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar är inte tillämp­liga på lek­man­na­re­vi­so­rer. Lag (2018:731).

45 §   För en lek­man­na­re­vi­sor får en eller flera sup­ple­an­ter utses. Bestäm­mel­serna i denna lag om lek­man­na­re­vi­sor gäl­ler i tillämp­liga delar även sup­ple­ant.

Lek­man­na­re­vi­sorns upp­gif­ter

46 §   Lek­man­na­re­vi­sorn ska granska om bola­gets verk­sam­het sköts på ett ända­måls­en­ligt och från eko­no­misk syn­punkt till­freds­stäl­lande sätt och om bola­gets interna kon­troll är till­räck­lig. Gransk­ningen ska vara så ingå­ende och omfat­tande som god sed vid detta slag av gransk­ning krä­ver.

47 §   Lek­man­na­re­vi­sorn ska följa bolags­stäm­mans anvis­ningar, om de inte stri­der mot lag, bolags­ord­ningen eller god sed.

48 §   Lek­man­na­re­vi­sorn ska efter varje räken­skapsår lämna en gransk­nings­rap­port till bolags­stäm­man. Bestäm­mel­ser om rap­por­tens inne­håll och den tid­punkt då den ska läm­nas till bola­gets sty­relse finns i 56 §.

49 §   Lek­man­na­re­vi­sorn får inte under­teckna en sådan revi­sions­be­rät­telse som avses i 8 kap. 5 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar. Lag (2018:731).

Till­han­da­hål­lande av upp­lys­ningar m.m.

50 §   Sty­rel­sen och den verk­stäl­lande direk­tö­ren ska ge lek­man­na­re­vi­sorn till­fälle att genom­föra gransk­ningen i den omfatt­ning lek­man­na­re­vi­sorn anser vara nöd­vän­dig. De ska lämna de upp­lys­ningar och det biträde som lek­man­na­re­vi­sorn begär.

Samma skyl­dig­he­ter har sty­rel­sen, den verk­stäl­lande direk­tö­ren, revi­sorn och lek­man­na­re­vi­sorn i ett dot­ter­bo­lag gente­mot en lek­man­na­re­vi­sor i moder­bo­la­get.

Hur en lek­man­na­re­vi­sor utses

51 §   En lek­man­na­re­vi­sor väljs av bolags­stäm­man, om inte bolags­ord­ningen inne­hål­ler bestäm­mel­ser om att lek­man­na­re­vi­sorn ska utses på något annat sätt.

Obe­hö­rig­hets­grun­der

52 §   Den som är underå­rig eller i kon­kurs eller har fått närings­för­bud eller har för­val­tare enligt 11 kap. 7 § för­äld­ra­bal­ken får inte vara lek­man­na­re­vi­sor.

Jäv

53 §   Lek­man­na­re­vi­sor får inte den vara som
   1. är sty­rel­se­le­da­mot, verk­stäl­lande direk­tör eller inne­har en befatt­ning i ledande ställ­ning i för­säk­rings­bo­la­get eller dess dot­ter­fö­re­tag eller biträ­der vid bola­gets bok­fö­ring eller medels­för­valt­ning eller bola­gets kon­troll där­ö­ver,
   2. är anställd hos eller på något annat sätt har en under­ord­nad eller bero­ende ställ­ning till för­säk­rings­bo­la­get eller till någon som avses i 1,
   3. är verk­sam i samma före­tag som den som yrkes­mäs­sigt biträ­der bola­get vid bok­fö­ringen eller medels­för­valt­ningen eller bola­gets kon­troll där­ö­ver,
   4. är gift med eller sambo med eller är sys­kon eller släk­ting i rätt upp- eller ned­sti­gande led till en per­son som avses i 1,
   5. är besvågrad med en per­son som avses i 1 i rätt upp- eller ned­sti­gande led eller är gift med den andres sys­kon, eller
   6. står i lånes­kuld till bola­get eller något annat före­tag i samma kon­cern eller har en för­plik­telse som ett sådant före­tag har ställt säker­het för.

Den som enligt första styc­ket inte är behö­rig att vara lek­man­na­re­vi­sor i ett moder­bo­lag får inte hel­ler vara lek­man­na­re­vi­sor i dess dot­ter­fö­re­tag.

Anli­tande av biträde

54 §   En lek­man­na­re­vi­sor får vid gransk­ningen av bola­get inte anlita någon som enligt 53 § inte är behö­rig att vara lek­man­na­re­vi­sor. Om bola­get eller dess moder­bo­lag har anställda med upp­gift att ute­slu­tande eller huvud­sak­li­gen sköta den interna revi­sio­nen, får lek­man­na­re­vi­sorn dock vid gransk­ningen anlita sådana anställda i den utsträck­ning det är för­en­ligt med god sed.

Lek­man­na­re­vi­sorns avgång

55 §   Ett upp­drag som lek­man­na­re­vi­sor upp­hör, om lek­man­na­re­vi­sorn eller den som har utsett lek­man­na­re­vi­sorn anmä­ler att upp­dra­get ska upp­höra. Anmä­lan ska göras hos sty­rel­sen. Om en lek­man­na­re­vi­sor som inte är vald på bolags­stämma vill avgå, ska han eller hon anmäla det också hos den som har utsett honom eller henne.

Lek­man­na­re­vi­sorns gransk­nings­rap­port

56 §   Gransk­nings­rap­por­ten ska läm­nas till bola­gets sty­relse senast två vec­kor före den ordi­na­rie bolags­stäm­man.

I rap­por­ten ska lek­man­na­re­vi­sorn uttala sig om sådana för­hål­lan­den som avses i 46 § och om sådana för­hål­lan­den som han eller hon har varit skyl­dig att granska enligt 47 §. Om lek­man­na­re­vi­sorn fin­ner anled­ning till anmärk­ning mot någon sty­rel­se­le­da­mot eller mot den verk­stäl­lande direk­tö­ren, ska han eller hon upp­lysa om detta i rap­por­ten och lämna upp­gift om anled­ningen till anmärk­ningen.

Lek­man­na­re­vi­sorn får i gransk­nings­rap­por­ten även lämna andra upp­lys­ningar som han eller hon anser att delä­garna, de dele­ge­rade eller garan­terna bör få kän­ne­dom om.

57 §   Gransk­nings­rap­por­ten ska till­han­da­hål­las på samma sätt som anges i 6 kap. 23 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar. Lag (2018:731).

Lek­man­na­re­vi­sorns när­varo vid bolags­stämma

58 §   Lek­man­na­re­vi­sorn har rätt att när­vara vid bolags­stämma.
Han eller hon är skyl­dig att när­vara, om det med hän­syn till ären­dena kan anses nöd­vän­digt.

Lek­man­na­re­vi­sorns tyst­nads­plikt

59 §   Lek­man­na­re­vi­sorn får inte till en enskild delä­gare, dele­ge­rad, garant eller utom­stå­ende obe­hö­ri­gen lämna upp­lys­ningar om sådana bolags­an­ge­lä­gen­he­ter som lek­man­na­re­vi­sorn får kän­ne­dom om när han eller hon full­gör sitt upp­drag, om det kan vara till skada för bola­get.

Lek­man­na­re­vi­sorns upp­lys­nings­plikt

60 §   Lek­man­na­re­vi­sorn är skyl­dig att till bolags­stäm­man lämna alla upp­lys­ningar som bolags­stäm­man begär, i den mån det inte skulle vara till väsent­lig skada för bola­get.

61 §   Lek­man­na­re­vi­sorn är skyl­dig att lämna bola­gets revi­sor, annan lek­man­na­re­vi­sor, en sär­skild granskare och, om bola­get har för­satts i kon­kurs, kon­kurs­för­val­ta­ren de upp­lys­ningar som behövs om bola­gets ange­lä­gen­he­ter.

Lek­man­na­re­vi­sorn är dess­utom skyl­dig att på begä­ran lämna upp­lys­ningar om bola­gets ange­lä­gen­he­ter till under­sök­nings­le­da­ren under en för­un­der­sök­ning i brott­mål eller till åkla­ga­ren under en utred­ning om själv­stän­digt för­ver­kande. Lag (2024:867).

Regi­stre­ring

62 §   Bestäm­mel­serna i 7 kap. 44 och 45 §§ lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar om regi­stre­ring av sty­rel­se­le­da­mö­ter ska även gälla för lek­man­na­re­vi­so­rer. Lag (2018:731).

Vinstut­del­ning m.m.

Tillåtna for­mer för vär­deö­ver­fö­ring till garan­ter och inne­ha­vare av för­lags­an­de­lar

63 §   Ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lags medel får beta­las ut till garan­ter och inne­ha­vare av för­lags­an­de­lar bara enligt bestäm­mel­serna i denna lag om vinstut­del­ning, åter­be­tal­ning av garan­ti­ka­pi­tal och det som gäl­ler enligt denna lag och lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar om utskift­ning vid bola­gets lik­vi­da­tion. Lag (2018:731).

Vinstut­del­ning

64 §   Vinstut­del­ning till garan­ter och inne­ha­vare av för­lags­an­de­lar får bara ske om det föl­jer av bolags­ord­ningen.

Vinstut­del­ningen får inte över­stiga det som i den fast­ställda balans­räk­ningen och, i fråga om moder­bo­lag som ska upp­rätta kon­cern­re­do­vis­ning, i den fast­ställda kon­cern­ba­lans­räk­ningen för det senaste räken­skaps­å­ret redo­vi­sats som bola­gets respek­tive kon­cer­nens net­to­vinst för året, vinst och fria fon­der sedan avdrag gjorts för
   1. det belopp som enligt 68 § ska använ­das för åter­bä­ring,
   2. den redo­vi­sade för­lus­ten,
   3. det belopp som enligt lag eller bolags­ord­ning ska avsät­tas till bun­det eget kapi­tal eller, i fråga om moder­bo­lag, det belopp som av det fria egna kapi­ta­let i kon­cer­nen enligt års­re­do­vis­ning­arna för före­tag inom denna ska föras över till det bundna egna kapi­ta­let, och
   4. det belopp som enligt bolags­ord­ningen på annat sätt ska använ­das för något annat ända­mål än vinstut­del­ning.

Även om det inte finns något hin­der enligt andra styc­ket, får bola­get genom­föra vinstut­del­ning endast om den fram­står som för­svar­lig med hän­syn till
   1. de krav som verk­sam­he­tens art, omfatt­ning och ris­ker stäl­ler på stor­le­ken av det egna kapi­ta­let, och
   2. bola­gets kon­so­li­de­rings­be­hov, lik­vi­di­tet och ställ­ning i övrigt.

Om bola­get är ett moder­bo­lag, ska vid tillämp­ningen av tredje styc­ket hän­syn tas även till de krav som kon­cern­verk­sam­he­tens art, omfatt­ning och ris­ker stäl­ler på kon­cer­nens egna kapi­tal samt till kon­cer­nens kon­so­li­de­rings­be­hov, lik­vi­di­tet och ställ­ning i övrigt. Lag (2016:121).

65 §   Beslut om vinstut­del­ning till garan­ter eller inne­ha­vare av för­lags­an­de­lar fat­tas av bolags­stäm­man. Stäm­man får bara i den utsträck­ning den har skyl­dig­het till detta enligt bolags­ord­ningen besluta om utdel­ning av större belopp än det som sty­rel­sen före­sla­git eller god­känt.

Åter­be­tal­ning av garan­ti­ka­pi­tal m.m.

66 §   Åter­be­tal­ning av garan­ti­ka­pi­ta­let får bara beslu­tas av bolags­stäm­man. Stäm­mans beslut ska anmä­las till Bolags­ver­ket för regi­stre­ring. För regi­stre­ring krävs att Finan­sin­spek­tio­nen har gett sitt till­stånd till åter­be­tal­ningen. Någon åter­be­tal­ning får inte göras innan beslu­tet har regi­stre­rats.

Om ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag har gått i lik­vi­da­tion eller för­satts i kon­kurs, får en garant eller inne­ha­vare av för­lags­an­de­lar inte ta emot betal­ning ur bola­gets till­gångar för ford­ran avse­ende inbe­talt garan­ti­ka­pi­tal eller för­lagsin­sat­ser för­rän bola­gets övriga skul­der har bli­vit fullt betalda eller till­räck­liga medel avsatts till detta.

Olag­liga vär­deö­ver­fö­ringar

67 §   Om utbe­tal­ning till garan­ter eller inne­ha­vare av för­lags­an­de­lar görs i strid med denna lag eller lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar, ska mot­ta­ga­ren betala till­baka det belopp som tagits emot med ränta, beräk­nad enligt 5 § rän­te­la­gen (1975:635), från det att belop­pet togs emot intill dess ränta, till följd av 3 eller 4 § rän­te­la­gen, ska beta­las enligt 6 § samma lag. Om utbe­tal­ningen har skett i form av vinstut­del­ning, är dock mot­ta­ga­ren åter­bä­rings­skyl­dig bara om bola­get visar att mot­ta­ga­ren insåg eller borde ha insett att utbe­tal­ningen stred mot denna lag eller lagen om eko­no­miska för­e­ningar.

Om det upp­står en brist vid åter­bä­ring enligt första styc­ket, är de per­so­ner som har med­ver­kat till beslu­tet om vär­deö­ver­fö­ringen ansva­riga för bris­ten. Det­samma gäl­ler de som har med­ver­kat till verk­stäl­lan­det av beslu­tet eller till upp­rät­tan­det eller fast­stäl­lan­det av en orik­tig balans­räk­ning som har legat till grund för beslu­tet om vär­deö­ver­fö­ring.

För ansvar enligt andra styc­ket för­ut­sätts i fråga om sty­rel­se­le­da­mö­ter, verk­stäl­lande direk­tör, revi­sor och sär­skild granskare, upp­såt eller oakt­sam­het, och, i fråga om delä­gare och andra, upp­såt eller grov oakt­sam­het.

För en brist som upp­står vid åter­bä­ring av vinstut­del­ning ansva­rar även den som har tagit emot egen­dom från en per­son som avses i första styc­ket med vet­skap om att den här­rör från en olag­lig vär­deö­ver­fö­ring.

Vid tillämp­ningen av andra-​​fjärde styc­kena gäl­ler 21 kap. 4 och 5 §§ lagen om eko­no­miska för­e­ningar. Lag (2018:731).

För­lust­täck­ning och för­del­ning av över­skott i ömse­si­diga liv­för­säk­rings­bo­lag

Använd­ning av års­vins­ten

68 §   Års­vins­ten i ett ömse­si­digt liv­för­säk­rings­bo­lag och belopp som förs över från bun­det eget kapi­tal till fritt eget kapi­tal i bola­get ska använ­das för åter­bä­ring, i den utsträck­ning
   1. vins­ten eller det över­förda belop­pet inte får tas i anspråk för vinstut­del­ning eller för att täcka för­lus­ter enligt bestäm­mel­ser i bolags­ord­ningen, eller
   2. annat inte föl­jer av denna lag eller lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag.

För­del­ning av åter­bä­ring

69 §   Ett ömse­si­digt liv­för­säk­rings­bo­lag ska gott­skriva åter­bä­ring till för­säk­rings­ta­garna och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ringar med en för­del­ning som utgår från för­säk­ring­ens bidrag till över­skot­tet, om inte annat föl­jer av bestäm­mel­ser i för­säk­rings­av­ta­let eller bolags­ord­ningen.

Vid åter­köp eller över­fö­ring enligt 11 kap. 5 § för­säk­rings­av­talsla­gen (2005:104) ska rät­ten till åter­bä­ring bestäm­mas enligt samma för­del­ning och prin­ci­per som skulle ha gällt för för­säk­rings­fall, om inte en avvi­kelse är för­svar­lig med hän­syn till det kvar­va­rande för­säk­rings­ta­gar­kol­lek­ti­vets rätt till åter­bä­ring eller för­säk­rings­bo­la­gets eko­no­miska situ­a­tion. Lag (2019:740).

69 a §   Har upp­hävts genom lag (2015:68).

Kon­so­li­de­rings­fond

70 §   Ett ömse­si­digt liv­för­säk­rings­bo­lag ska ha en kon­so­li­de­rings­fond. Kon­so­li­de­rings­fon­den får sät­tas ned bara för att täcka för­lus­ter eller för ett annat ända­mål som anges i bolags­ord­ningen. En sådan ned­sätt­ning får bara beslu­tas av bolags­stäm­man.

Reserv­fond

71 §   För reserv­fond i ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag gäl­ler 10 kap. 14 §, 11 kap. 6 § och 15 kap. lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar. Lag (2018:731).

Gåvor till all­män­nyt­tiga eller jäm­för­liga ända­mål

72 §   Bolags­stäm­man eller, om saken är av ringa bety­delse med hän­syn till bola­gets ställ­ning, sty­rel­sen får besluta om en gåva till ett all­män­nyt­tigt eller där­med jäm­för­ligt ända­mål, om det med hän­syn till ända­må­lets art, bola­gets ställ­ning och omstän­dig­he­terna i övrigt får anses skä­ligt och gåvan inte stri­der mot 64 § andra-​​fjärde styc­kena. Lag (2016:121).

Lik­vi­da­tion

Fri­vil­lig lik­vi­da­tion

73 §   Beslut om fri­vil­lig lik­vi­da­tion av ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag fat­tas av bolags­stäm­man.

För beslut om lik­vi­da­tion i andra fall än när det finns grund för tvångs­lik­vi­da­tion enligt 74 § krävs att det biträds av två tred­je­de­lar av samt­liga rös­tande. Längre gående vill­kor för att beslu­tet ska bli gil­tigt får före­skri­vas i bolags­ord­ningen.

När det finns grund för tvångs­lik­vi­da­tion enligt 74 §, har beslu­tet ome­del­bar ver­kan. I övriga fall kan bolags­stäm­man besluta att lik­vi­da­tio­nen ska inträda en viss senare dag.

Bestäm­mel­sen i 17 kap. 9 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar om anmä­lan av beslu­tet ska gälla också för ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag. Lag (2018:731).

Tvångs­lik­vi­da­tion

74 §   Bestäm­mel­sen i 17 kap. 16 § första styc­ket 1 lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar om all­män dom­stols beslut om lik­vi­da­tion ska gälla också för ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag.

Bolags­ver­ket ska besluta att ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag ska gå i lik­vi­da­tion om
   1. bola­gets hela för­säk­rings­be­stånd har över­lå­tits,
   2. ett till­stånd att driva för­säk­rings­rö­relse som har bevil­jats för en bestämd tid har gått ut utan att något nytt till­stånd har bevil­jats,
   3. till­stån­det att driva för­säk­rings­rö­relse har åter­kal­lats utan att bola­get i stäl­let har fått ett till­stånd att driva tjäns­te­pen­sions­verk­sam­het enligt lagen (2019:742) om tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag, eller
   4. bola­get sak­nar till för­säk­rings­re­gist­ret anmäld behö­rig sty­relse eller verk­stäl­lande direk­tör.

En fråga om lik­vi­da­tion enligt första eller andra styc­ket prö­vas på anmä­lan av Finan­sin­spek­tio­nen eller på ansö­kan av sty­rel­sen, en sty­rel­se­le­da­mot, den verk­stäl­lande direk­tö­ren, en delä­gare eller en röst­be­rät­ti­gad som inte är delä­gare. I de fall som avses i andra styc­ket 4 prö­vas frå­gan på ansö­kan även av en bor­ge­när eller någon annan vars rätt kan vara bero­ende av att det finns någon som kan före­träda bola­get.

I de fall som avses i andra styc­ket 3 ska Bolags­ver­ket fatta beslu­tet om lik­vi­da­tion så snart det är prak­tiskt möj­ligt, dock senast dagen efter det att ansö­kan eller anmä­lan om lik­vi­da­tion kom in till Bolags­ver­ket. Ett beslut om lik­vi­da­tion ska inte med­de­las, om det styrks att lik­vi­da­tions­grun­den upp­hört under ären­dets hand­lägg­ning.

Bestäm­mel­ser om all­män dom­stols beslut om lik­vi­da­tion vid kon­kurs finns i 18 kap. 13 och 14 §§ lagen om eko­no­miska för­e­ningar. Lag (2023:671).

74 a §   Det som före­skrivs om lik­vi­da­tion i 17 kap. 11 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar ska också gälla när det ömse­si­diga för­säk­rings­bo­la­get inte har kom­mit in med en gransk­nings­be­rät­telse eller en gransk­nings­be­rät­telse för kon­cer­nen. Lag (2024:358).

Genom­fö­rande av lik­vi­da­tio­nen

75 §   I ären­den enligt 74 § andra styc­ket 3 ska 17 kap. 12 och 18 §§ lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar inte tilläm­pas.

I övrigt gäl­ler för genom­fö­ran­det av lik­vi­da­tio­nen för ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag 17 kap. 13, 18, 19 och 23-45 §§ lagen om eko­no­miska för­e­ningar med de tillägg som föl­jer av 76-78 §§.

I ett ärende enligt 74 § andra styc­ket 1, 2 eller 4 gäl­ler även 17 kap. 12 § lagen om eko­no­miska för­e­ningar. Lag (2023:671).

Redo­vis­ning för tiden innan en lik­vi­da­tor utses

75 a §   Det som sägs om redo­vis­ningen och revi­sions­be­rät­tel­sen i 17 kap. 29 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar ska även gälla gransk­nings­be­rät­tel­sen. Lag (2024:358).

Redo­vis­ning under lik­vi­da­tio­nen

76 §   I 17 kap. 33 § första styc­ket lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar anges att vissa bestäm­mel­ser inte ska tilläm­pas på lik­vi­da­to­rer­nas års­re­do­vis­ning och dess behand­ling på stäm­man. Bestäm­mel­serna i 5 kap. 1 § och 2 § 6 och 7 lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag om tillämp­ning av 5 kap. 20, 37-44 och 48 §§ års­re­do­vis­nings­la­gen (1995:1554) ska inte hel­ler tilläm­pas. Lag (2018:731).

Skifte

77 §   Vid skifte av ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lags till­gångar ska de som var delä­gare i bola­get vid tiden för lik­vi­da­tions­be­slu­tet få del i till­gång­arna enligt de för­del­nings­grun­der som anges i bolags­ord­ningen.

Hin­der mot beslut om upp­hö­rande av lik­vi­da­tion

78 §   Utö­ver 17 kap. 43 § första styc­ket andra meningen lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar gäl­ler att ett beslut om att en lik­vi­da­tion ska upp­höra och det ömse­si­diga för­säk­rings­bo­la­gets verk­sam­het åter­upp­tas inte får fat­tas, om det finns anled­ning till lik­vi­da­tio­nen enligt denna lag. Ett beslut om att åter­uppta verk­sam­he­ten får inte fat­tas om det inte finns full täck­ning för bola­gets skyl­dig­he­ter.
Lag (2018:731).

Kon­kurs

79 §   Bestäm­mel­serna om kon­kurs i 18 kap. 10-14 §§ lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar ska även gälla för ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag. Lag (2018:731).

Fusion

Över­lå­tande bolag

80 §   Ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag får vara över­lå­tande bolag vid en fusion bara om ett annat ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag eller mot­sva­rande juri­disk per­son med hem­vist inom ett annat land inom EES än Sve­rige är över­ta­gande bolag.

Tillämp­liga bestäm­mel­ser

81 §   Vid fusion med ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag gäl­ler 16 kap. lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar med de undan­tag och tillägg som föl­jer av andra styc­ket.

I stäl­let för 16 kap. 17-19, 21-23, 41, 41 a och 41 c-41 e §§ lagen om eko­no­miska för­e­ningar tilläm­pas 82-84 och 86 §§ i detta kapi­tel. I 85 § i detta kapi­tel finns det reg­ler om tillämp­ning av 16 kap. 24 § lagen om eko­no­miska för­e­ningar. I 86 § i detta kapi­tel finns det reg­ler om tillämp­ning av 16 kap. 28 och 29 §§ samma lag.

När 16 kap. 41 b § lagen om eko­no­miska för­e­ningar tilläm­pas på ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag ska det som där anges om Bolags­ver­ket i stäl­let avse Finan­sin­spek­tio­nen. Lag (2022:1650).

Ansö­kan om till­stånd att verk­ställa fusions­pla­nen

82 §   När fusions­pla­nen har bli­vit gäl­lande i samt­liga för­säk­rings­bo­lag, ska såväl det eller de över­lå­tande bola­gen som det över­ta­gande bola­get ansöka hos Finan­sin­spek­tio­nen om till­stånd att verk­ställa pla­nen. Vid en grän­sö­ver­skri­dande fusion ska ansö­kan göras av det eller de svenska bolag som del­tar i fusio­nen.

Vid fusion genom kom­bi­na­tion ska för­säk­rings­bo­la­gen dess­utom ansöka om till­stånd enligt 2 kap. 4 § och god­kän­nande av bolags­ord­ningen enligt 2 kap. 8 § för det över­ta­gande bola­get. Vid grän­sö­ver­skri­dande fusion gäl­ler detta bara om det över­ta­gande bola­get ska ha sin hem­vist i Sve­rige.

En ansö­kan enligt första styc­ket ska läm­nas in inom en månad efter det att fusions­pla­nen gäl­ler i samt­liga bolag. Om fusions­pla­nen har regi­stre­rats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar, gäl­ler dess­utom att ansö­kan ska läm­nas in senast två år efter det att en upp­gift om att pla­nen har regi­stre­rats har kun­gjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.

Finan­sin­spek­tio­nen ska under­rätta Bolags­ver­ket om ansök­ningar enligt första styc­ket och om beslut som har med­de­lats med anled­ning av sådana ansök­ningar. Lag (2022:1650).

83 §   Vid behand­lingen av en ansö­kan om till­stånd att verk­ställa en fusions­plan ska Finan­sin­spek­tio­nen pröva om för­säk­rings­ta­garna och andra bor­ge­nä­rer till­för­säk­ras en betryg­gande säker­het, om ett sådant skydd behövs med hän­syn till de fusio­ne­rande för­säk­rings­bo­la­gens eko­no­miska för­hål­lan­den och om bor­ge­nä­rerna inte redan har en sådan säker­het. Lag (2013:456).

När en ansö­kan ska avslås

84 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska avslå en ansö­kan enligt 82 §, om
   1. fusions­pla­nen inte har god­känts i behö­rig ord­ning eller till sitt inne­håll stri­der mot lag eller annan för­fatt­ning eller mot bolags­ord­ningen,
   2. fusio­nen har för­bju­dits enligt kon­kur­rensla­gen (2008:579) eller enligt rådets för­ord­ning (EG) nr 139/2004 av den 20 janu­ari 2004 om kon­troll av före­tags­kon­cent­ra­tio­ner eller om pröv­ning av fusio­nen pågår enligt kon­kur­rensla­gen eller den nämnda för­ord­ningen,
   3. för­säk­rings­ta­garna och andra bor­ge­nä­rer inte har till­för­säk­rats en sådan betryg­gande säker­het som avses i 83 § eller de fusio­ne­rande bola­gens eko­no­miska för­hål­lan­den i övrigt är sådana att fusio­nen inte kan anses för­en­lig med för­säk­rings­ta­gar­nas eller andra bor­ge­nä­rers intres­sen,
   4. det är moti­ve­rat av hän­syn till all­mä­nin­tres­set,
   5. det enligt 16 kap. 30 b § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar finns hin­der mot att en eller flera av de svenska för­e­ning­arna del­tar i en grän­sö­ver­skri­dande fusion,
   6. fusio­nen genom­förs för otill­bör­liga eller bedräg­liga ända­mål som leder till att uni­ons­rät­ten eller natio­nell rätt und­gås eller kring­gås eller som syf­tar till detta, eller för brotts­liga ända­mål, eller
   7. fusio­nen för­ut­sät­ter ett för­fa­rande enligt lagen (2008:9) om arbets­ta­ga­res med­ver­kan vid grän­sö­ver­skri­dande fusio­ner, del­ningar och ombild­ningar men något sådant för­fa­rande inte har inletts.

Om ansö­kan inte kan bevil­jas på grund av att pröv­ning pågår enligt kon­kur­rensla­gen eller rådets för­ord­ning (EG) nr 139/2004 och pröv­ningen kan antas bli avslu­tad inom kort tid, får ären­det för­kla­ras vilande under högst sex måna­der.
Lag (2022:1650).

Regi­stre­ring av fusio­nen

85 §   I stäl­let för det som före­skrivs om tid­punk­ten för anmä­lan för regi­stre­ring i 16 kap. 24 § andra styc­ket lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar, ska en sådan anmä­lan göras senast två måna­der från det att Finan­sin­spek­tio­nens till­stånd till verk­stäl­lande av fusions­pla­nen har fått laga kraft. Lag (2020:400).

Absorp­tion av helägt dot­ter­bo­lag

86 §   Bestäm­mel­serna om fusion genom absorp­tion i 16 kap. 28 och 29 §§ lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar ska bara gälla vid fusion mel­lan bolag enligt 80 § i detta kapi­tel.

Moder­bo­la­get ska ansöka om till­stånd att verk­ställa fusions­pla­nen hos Finan­sin­spek­tio­nen. Ansö­kan ska läm­nas in senast en månad efter det att fusions­pla­nen har bli­vit gäl­lande hos moder­bo­la­get. Om fusions­pla­nen har regi­stre­rats enligt 16 kap. 12 § lagen om eko­no­miska för­e­ningar, gäl­ler dess­utom att ansö­kan ska läm­nas in senast två år efter det att en upp­gift om att pla­nen har regi­stre­rats har kun­gjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.

I fråga om ett sådant ärende gäl­ler 83 och 84 §§ i tillämp­liga delar. Det som sägs om över­lå­tande bolag ska då avse dot­ter­bo­lag och det som sägs om över­ta­gande bolag ska avse moder­bo­lag.

Finan­sin­spek­tio­nen ska under­rätta Bolags­ver­ket om ansök­ningar enligt andra styc­ket och om beslut som har med­de­lats med anled­ning av sådana ansök­ningar. Bolags­ver­ket ska efter en under­rät­telse om ett sådant beslut regi­strera till­stån­det enligt 16 kap. 29 § lagen om eko­no­miska för­e­ningar.
Lag (2022:1650).

Ska­de­stånd

87 §   Bestäm­mel­serna i 21 kap. lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar om ansvar vid över­trä­delse av bestäm­mel­serna som anges där gäl­ler även för ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag. Det som före­skrivs där ska för ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag även gälla vid över­trä­delse av denna lag.

Det som före­skrivs i 21 kap. 1 § lagen om eko­no­miska för­e­ningar om sty­rel­se­le­da­mot ska även gälla för stif­tare av ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag.

Vid tillämp­ningen av 21 kap. 9, 10 och 12 §§ lagen om eko­no­miska för­e­ningar om tid för att väcka talan och hin­der för att väcka talan ska det som före­skrivs om revi­sions­be­rät­tel­sen även tilläm­pas i fråga om gransk­nings­be­rät­tel­sen. Lag (2024:358).

Före­tags­namn

88 §   Ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lags före­tags­namn ska inne­hålla orden ömse­si­dig och för­säk­ring. Om verk­sam­he­ten avser att med­dela för­säk­ring av egen­dom bara inom ett begrän­sat geo­gra­fiskt område, ska före­tags­nam­net ange områ­det för bola­gets verk­sam­het men ordet ömse­si­dig får ute­läm­nas.

Bola­gets sty­relse får anta ett sär­skilt före­tags­namn. Ett sär­skilt före­tags­namn får inte inne­hålla ordet ömse­si­dig.

Före­tags­nam­net ska tyd­ligt skilja sig från före­tags­namn som är införda i det regis­ter som avses i 17 kap. 1 §. I övrigt finns bestäm­mel­ser om regi­stre­ringen i lagen (2018:1653) om före­tags­namn. Lag (2019:766).

Regi­stre­ring m.m.

89 §   I 17 kap. 1 § finns bestäm­mel­ser om regi­stre­rings­myn­dig­het och för­säk­rings­re­gis­ter.
Lag (2019:766).

90 §   För regi­stre­ring av ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag gäl­ler 19 kap. 2-9 §§ och 23 kap. 1 och 2 §§ lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar.

För över­kla­gande av beslut av Finan­sin­spek­tio­nen gäl­ler 21 kap. 1-3 §§ i denna lag i stäl­let för 23 kap. 1 och 2 §§ lagen om eko­no­miska för­e­ningar. Lag (2020:400).

Straff och vite

91 §   Bestäm­mel­serna i 22 kap. 1 § första styc­ket 2 och 3 och andra och tredje styc­kena samt 2 och 3 §§ lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar om straff och vite gäl­ler för ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag. Lag (2018:731).


13 kap. Asso­ci­a­tions­rätts­liga bestäm­mel­ser för för­säk­rings­för­e­ningar

Inle­dande bestäm­mel­ser

Vad en för­säk­rings­för­e­ning är

1 §   En för­säk­rings­för­e­ning är en för­e­ning som har till ända­mål att främja med­lem­mar­nas eko­no­miska intres­sen genom att driva för­säk­rings­rö­relse i vil­ken med­lem­marna del­tar genom att använda för­e­ning­ens tjäns­ter som för­säk­rings­ta­gare eller som för­säk­rad.

Tillämp­ning av all­männa bestäm­mel­ser för eko­no­miska för­e­ningar

2 §   Lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar gäl­ler för för­säk­rings­för­e­ningar om inte något annat föl­jer av denna lag. Vid tillämp­ning av lagen om eko­no­miska för­e­ningar på för­säk­rings­för­e­ningar ska det som sägs om
   1. eko­no­misk för­e­ning avse för­säk­rings­för­e­ning, och
   2. för­e­nings­re­gist­ret avse för­säk­rings­re­gist­ret.

Hän­vis­ningar i lagen om eko­no­miska för­e­ningar till bestäm­mel­ser i samma lag ska i före­kom­mande fall avse de bestäm­mel­ser i denna lag som gäl­ler i stäl­let för eller utö­ver lagen om eko­no­miska för­e­ningar.

När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om eko­no­miska för­e­ningar tilläm­pas på en för­säk­rings­för­e­ning ska det som sägs om Bolags­ver­ket i stäl­let avse Finan­sin­spek­tio­nen.
Lag (2020:400).

3 §   De grund­läg­gande bestäm­mel­serna om en eko­no­misk för­e­ning i 1 kap. 4, 5 och 7 §§ lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar gäl­ler inte för för­säk­rings­för­e­ningar.

Bestäm­mel­serna om inve­ste­rande med­lem­mar i lagen om eko­no­miska för­e­ningar gäl­ler inte för för­säk­rings­för­e­ningar. Lag (2018:731).

Ansvar för en för­säk­rings­för­e­nings för­plik­tel­ser

4 §   Utö­ver bestäm­mel­serna om ansvar för en för­e­nings skyl­dig­he­ter i 1 kap. 9 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar får det i en för­säk­rings­för­e­nings stad­gar före­skri­vas att en med­lem ska täcka skul­der, avsätt­ningar eller för­lus­ter i för­säk­rings­rö­rel­sen, som för­e­ningen inte kan täcka genom att ta i anspråk egna till­gångar eller medel, genom att göra kapi­tal­till­skott till för­e­ningen (uttax­e­ring). Lag (2018:731).

Bildande av en för­säk­rings­för­e­ning

Verk­sam­hets­ka­pi­tal

5 §   En för­säk­rings­för­e­ning får inte bil­das utan verk­sam­hets­ka­pi­tal. Kapi­ta­let får till­skju­tas även av andra än med­lem­mar.

För regi­stre­ring av en för­säk­rings­för­e­ning, krävs att hela verk­sam­hets­ka­pi­ta­let har beta­lats in.

Verk­sam­hets­ka­pi­ta­let ska åter­be­ta­las när det inte längre behövs för att rörel­sen ska kunna dri­vas ända­måls­en­ligt och en åter­be­tal­ning är för­en­lig med bestäm­mel­serna om kapi­tal­ba­sens stor­lek och sam­man­sätt­ning i 7 kap.

Verk­sam­hets­ka­pi­ta­let ska också åter­be­ta­las om inte regi­stre­ring sker enligt 7 §.

Stad­gar

6 §   En för­säk­rings­för­e­nings stad­gar ska, utö­ver det som föl­jer av 3 kap. 1 § 1-3 och 5-10 lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar, inne­hålla upp­gif­ter om
   1. huruvida rörel­sen ska avse såväl direkt för­säk­ring som mot­ta­gen åter­för­säk­ring,
   2. huruvida för­e­ningen ska driva för­säk­rings­rö­relse utan­för EES,
   3. de vill­kor som ska gälla för inträde i för­e­ningen,
   4. stor­le­ken på verk­sam­hets­ka­pi­ta­let,
   5. den even­tu­ella rätt till avkast­ning som till­fal­ler den som skju­tit till verk­sam­hets­ka­pi­tal,
   6. den even­tu­ella röst­rätt på för­e­nings­stämma som till­fal­ler den som skju­tit till verk­sam­hets­ka­pi­tal,
   7. i vil­ken ord­ning verk­sam­hets­ka­pi­ta­let ska beta­las in och åter­be­ta­las, och
   8. för vilka slag av för­säk­ringar, i vilka situ­a­tio­ner, intill vil­ket belopp och i vil­ken ord­ning uttax­e­ring kan göras hos med­lem­marna samt hur uttax­e­ringen ska genom­fö­ras.

I en liv­för­säk­rings­för­e­ning gäl­ler dess­utom att det i stad­garna ska anges hur för­e­ning­ens för­lust får täc­kas.

I en för­säk­rings­för­e­ning som har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 d § gäl­ler i stäl­let för första styc­ket 1 och 4-7 att det i stad­garna ska anges
   1. vil­ken typ av för­säk­rings­rö­relse som ska dri­vas,
   2. för­säk­rings­för­må­ner­nas beskaf­fen­het och stor­lek eller grun­derna för hur de ska beräk­nas,
   3. de pre­mier och avgif­ter som ska beta­las till för­e­ningen eller grun­derna för hur de ska beräk­nas,
   4. vill­kor för utbe­tal­ning av för­säk­rings­be­lopp och, i fråga om kapi­tal­för­säk­ring, högsta tillåtna för­säk­rings­be­lopp för en med­lem,
   5. vill­kor för belå­ning av för­säk­rings­brev hos för­e­ningen och för fri­brev och åter­köp, om sådana ska tillå­tas, och
   6. vill­kor för åter­bä­ring och annan vär­deö­ver­fö­ring.
Lag (2020:660).

Regi­stre­ring m.m.

7 §   I stäl­let för bestäm­mel­serna om regi­stre­ring i 2 kap. 2 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar, gäl­ler för en för­säk­rings­för­e­ning att
   1. verk­sam­he­ten får påbör­jas när beslut om till­stånd att driva för­säk­rings­rö­relse har med­de­lats, och
   2. anmä­lan för regi­stre­ring ska göras senast sex måna­der efter det att ett sådant beslut har med­de­lats.

Det som före­skrivs i 2 kap. 4 § tredje meningen lagen om eko­no­miska för­e­ningar om åtgär­der för att kräva in utfästa insat­ser eller avgif­ter ska i stäl­let avse verk­sam­hets­ka­pi­ta­let. Lag (2018:731).

För­e­ning­ens med­lem­mar m.m.

8 §   Det som före­skrivs om en med­lems rätt att säga upp med­lem­ska­pet i för­e­ningen i 4 kap. 7 § första styc­ket lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar gäl­ler inte i fråga om för­säk­rings­för­e­ningar, om med­lem­men på grund av sin anställ­ning är skyl­dig att till­höra för­säk­rings­för­e­ningen.

Bestäm­mel­sen om skyl­dig­het att hålla med­lems­för­teck­ningen till­gäng­lig i 5 kap. 5 § lagen om eko­no­miska för­e­ningar gäl­ler inte för för­säk­rings­för­e­ningar. Lag (2018:731).

För­lagsin­sat­ser

9 §   Har upp­hävts genom lag (2016:121).

Revi­sions­ut­skott

9 a §   I fråga om revi­sions­ut­skott ska en för­säk­rings­för­e­ning som inte har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19, 19 d eller 20 § anses som en sådan eko­no­misk för­e­ning som avses i 7 kap. 47 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar.

Vid tillämp­ningen av bestäm­mel­sen om revi­sions­ut­skot­tets upp­gif­ter i 7 kap. 48 § lagen om eko­no­miska för­e­ningar ska det som sägs om finan­si­ell rap­por­te­ring och revi­sion även omfatta håll­bar­hets­rap­por­te­ring och gransk­ning av en håll­bar­hets­rap­port. Lag (2024:358).

För­e­ning­ens led­ning

Verk­stäl­lande direk­tör

10 §   Bestäm­mel­sen om verk­stäl­lande direk­tör i 7 kap. 27 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar gäl­ler inte för för­säk­rings­för­e­ningar. I stäl­let gäl­ler att sty­rel­sen i en för­säk­rings­för­e­ning ska utse en verk­stäl­lande direk­tör. Den verk­stäl­lande direk­tö­ren får inte vara ord­fö­rande i sty­rel­sen.

I en mindre för­säk­rings­för­e­ning som har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 d § behö­ver det inte utses någon verk­stäl­lande direk­tör. Lag (2020:660).

Jäv för sty­rel­se­le­da­mot och den verk­stäl­lande direk­tö­ren

11 §   I stäl­let för bestäm­mel­serna om jäv för en sty­rel­se­le­da­mot och den verk­stäl­lande direk­tö­ren i 7 kap. 23 § andra styc­ket respek­tive 34 § andra styc­ket lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar gäl­ler föl­jande för för­säk­rings­för­e­ningar. Bestäm­mel­serna i 7 kap. 23 § första styc­ket 3 och 7 kap. 34 § första styc­ket 3 gäl­ler inte om
   1. för­säk­rings­för­e­ningen äger samt­liga aktier i för­e­ning­ens mot­part, och
   2. mot­par­ten är ett annat bolag än ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som inte får dela ut vinst. Lag (2018:731).

12 §   Bestäm­mel­serna om för­bud för ställ­fö­re­trä­dare att följa vissa före­skrif­ter av för­e­nings­or­gan i 7 kap. 42 § andra styc­ket lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar gäl­ler för för­säk­rings­för­e­ningar, om före­skrif­terna står i strid med denna lag eller lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag. Lag (2018:731).

13 §   Har upp­hävts genom lag (2016:121).

För­e­nings­stämma

Rätt att besluta i för­e­ning­ens ange­lä­gen­he­ter

14 §   Utö­ver bestäm­mel­serna om för­e­nings­med­lem­mar­nas rätt att besluta i för­e­ning­ens ange­lä­gen­he­ter i 6 kap. 1-3 §§ lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar får en för­säk­rings­för­e­ning i stad­garna före­skriva om röst­rätt för den som har skju­tit till verk­sam­hets­ka­pi­tal. Lag (2018:731).

Ort för för­e­nings­stäm­man

14 a §   Bestäm­mel­serna om ort för för­e­nings­stäm­man i 6 kap. 14 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar gäl­ler inte för för­säk­rings­för­e­ningar. Lag (2018:731).

Till­han­da­hål­lande av hand­lingar vid och inför års­stäm­man

14 b §   Vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna om års­stäm­man och till­han­da­hål­lan­det av hand­lingar inför års­stäm­man i 6 kap. 9 och 23 §§ lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar ska det som sägs om revi­sions­be­rät­tel­sen och kon­cern­re­vi­sions­be­rät­tel­sen även gälla gransk­nings­be­rät­tel­sen och gransk­nings­be­rät­tel­sen för kon­cer­nen. Lag (2024:358).

Finan­sin­spek­tio­nens skyl­dig­het att kalla till för­e­nings­stämma

15 §   Den skyl­dig­het att kalla till för­e­nings­stämma som Bolags­ver­ket har enligt 6 kap. 16 § andra styc­ket lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar ska för för­säk­rings­för­e­ningar i stäl­let gälla för Finan­sin­spek­tio­nen. Lag (2018:731).

Full­mäk­tige

16 §   Utö­ver bestäm­mel­serna om full­mäk­tige i 6 kap. 41-46 §§ lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar gäl­ler för för­säk­rings­för­e­ningar att minst hälf­ten av full­mäk­tige ska utses av för­e­ning­ens med­lem­mar eller av orga­ni­sa­tio­ner som kan anses före­träda med­lem­marna. Lag (2018:731).

Upp­gif­ter inför sty­rel­se­val

17 §   För­e­nings­stäm­mans ord­fö­rande ska innan sty­rel­se­val hålls i en för­säk­rings­för­e­ning lämna upp­gift till stäm­man om vilka upp­drag den som valet gäl­ler har i andra före­tag.

Revi­sion och sär­skild gransk­ning

Gransk­ning av en håll­bar­hets­rap­port

17 a §   Gransk­ningen av en håll­bar­hets­rap­port eller en håll­bar­hets­rap­port för kon­cer­nen ska göras enligt de stan­dar­der som har anta­gits med stöd av arti­kel 26a.3 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2006/43/EG, i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2022/2464.

För gransk­ningen gäl­ler också det som sägs i 8 kap. 3 § första styc­ket andra och tredje mening­arna lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar. Lag (2024:358).

17 b §   Revi­sorn ska efter varje räken­skapsår lämna en gransk­nings­be­rät­telse till för­e­nings­stäm­man. Om för­säk­rings­för­e­ningen är en moder­för­e­ning ska revi­sorn även lämna en gransk­nings­be­rät­telse för kon­cer­nen.

För­säk­rings­för­e­ningen får utse en revi­sor att enbart granska håll­bar­hets­rap­por­ten. Om för­e­ningen är en moder­för­e­ning gäl­ler detta även för gransk­ningen av håll­bar­hets­rap­por­ten för kon­cer­nen.

Om samma revi­sor utför revi­sio­nen av de finan­si­ella rap­por­terna och gransk­ningen av håll­bar­hets­rap­por­ten, får gransk­nings­be­rät­tel­sen tas in som ett eget avsnitt i revi­sions­be­rät­tel­sen. Det­samma gäl­ler om den revi­sor som utför revi­sio­nen av kon­cer­nens finan­si­ella rap­por­ter även utför gransk­ningen av håll­bar­hets­rap­por­ten för kon­cer­nen.
Lag (2024:358).

17 c §   Det som före­skrivs om erin­ringar och påpe­kan­den i 8 kap. 6 och 42 §§ lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar ska även gälla vid gransk­ningen av håll­bar­hets­rap­por­ten.
Lag (2024:358).

Jäv för en revi­sor

17 d §   Det som före­skrivs om vem revi­sorn får anlita vid revi­sio­nen i 8 kap. 20 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar gäl­ler även vid gransk­ningen av en håll­bar­hets­rap­port. Lag (2024:358).

Huvud­an­sva­rig revi­sor

17 e §   Det som gäl­ler för den huvud­an­sva­riga för revi­sio­nen enligt 17 § revi­sorsla­gen (2001:883) ska även gälla den huvud­an­sva­riga för gransk­ningen av en håll­bar­hets­rap­port.
Lag (2024:358).

Kom­pe­tenskrav m.m.

18 §   I stäl­let för 8 kap. 1 § och 8 § första styc­ket och 14-16 §§ lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar gäl­ler för för­säk­rings­för­e­ningar att
   1. för­e­nings­stäm­man ska välja minst en revi­sor,
   2. det i stad­garna får bestäm­mas att en eller flera revi­so­rer ska utses på något annat sätt,
   3. bara den som är auk­to­ri­se­rad eller god­känd revi­sor får vara revi­sor i en för­säk­rings­för­e­ning, och
   4. minst en av de revi­so­rer som utses av för­e­nings­stäm­man ska vara auk­to­ri­se­rad revi­sor.

Första styc­ket 3 och 4 gäl­ler inte för mindre för­säk­rings­för­e­ningar som har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 d §.

En håll­bar­hets­rap­port får grans­kas endast av en auk­to­ri­se­rad revi­sor med sär­skild behö­rig­het för gransk­ning av håll­bar­hets­rap­port. Det som sägs i första styc­ket 1 och 2 gäl­ler även en revi­sor som enbart ska granska håll­bar­hets­rap­por­ten.

Bestäm­mel­serna i 8 kap. 51 och 52 §§ lagen om eko­no­miska för­e­ningar om regi­stre­ring av revi­sor ska även gälla för en revi­sor som har utsetts enligt denna para­graf. Lag (2024:358).

Revi­sorns upp­drags­tid

18 a §   I fråga om upp­drags­tid för revi­sorn ska en för­säk­rings­för­e­ning som inte har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19, 19 d eller 20 § anses som en sådan eko­no­misk för­e­ning som avses i 8 kap. 54 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar. Möj­lig­he­ten enligt den para­gra­fen att för­länga revi­sions­upp­dra­get till högst tjugo eller tju­go­fyra år gäl­ler dock inte upp­drag i en för­säk­rings­för­e­ning.
Lag (2020:660).

Revi­sions­be­rät­tel­sen och gransk­nings­be­rät­tel­sen

18 b §   I fråga om revi­sions­be­rät­tel­sens inne­håll ska en för­säk­rings­för­e­ning som inte har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19, 19 d eller 20 § anses som en sådan eko­no­misk för­e­ning som avses i 8 kap. 56-59 §§ lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar.

I fråga om gransk­nings­be­rät­tel­sen gäl­ler 8 kap. 32, 33, 56 och 58 §§ lagen om eko­no­miska för­e­ningar. Det som sägs där om revi­sion, revi­sions­be­rät­tel­sen och års­re­do­vis­ningen ska avse gransk­ning av en håll­bar­hets­rap­port, gransk­nings­be­rät­tel­sen och håll­bar­hets­rap­por­ten.

En gransk­nings­be­rät­telse ska utar­be­tas i enlig­het med de stan­dar­der som har anta­gits med stöd av arti­kel 26a.3 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2006/43/EG, i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2022/2464.

Gransk­nings­be­rät­tel­sen ska inne­hålla ett utta­lande om huruvida håll­bar­hets­rap­por­ten har upp­rät­tats i över­ens­stäm­melse med tillämp­lig lag om års­re­do­vis­ning och de stan­dar­der som avses i tredje styc­ket samt kra­ven i arti­kel 8 i för­ord­ning (EU) 2020/852. Lag (2024:358).

Kon­cern­re­vi­sion

18 c §   I fråga om kon­cern­re­vi­sion ska en för­säk­rings­för­e­ning som inte har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19, 19 d eller 20 § anses som en sådan eko­no­misk för­e­ning som avses i 8 kap. 60 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar.

I sam­band med gransk­ning av en håll­bar­hets­rap­port för kon­cer­nen ska revi­sorn bedöma och utvär­dera det gransk­nings­ar­bete som har utförts av revi­so­rer och andra obe­ro­ende granskare i de övriga kon­cern­fö­re­ta­gen. Revi­sorn ska se till att han eller hon kan få till­gång till doku­men­ta­tion av det gransk­nings­ar­bete som är rele­vant för kon­cern­gransk­ningen.

Om revi­sorn är för­hind­rad att göra den bedöm­ning och utvär­de­ring som avses i andra styc­ket, ska han eller hon utföra kom­plet­te­rande gransk­nings­ar­bete avse­ende dot­ter­fö­re­ta­gen eller vidta andra lämp­liga åtgär­der. Revi­sorn ska också under­rätta Revi­sors­in­spek­tio­nen om hind­ret.

Bestäm­mel­serna i 18 b § andra-​​fjärde styc­kena gäl­ler även gransk­nings­be­rät­tel­sen för kon­cer­nen. Det som sägs där om revi­sion, revi­sions­be­rät­tel­sen och års­re­do­vis­ningen ska i stäl­let avse gransk­ning av en håll­bar­hets­rap­port för kon­cer­nen, gransk­nings­be­rät­tel­sen för kon­cer­nen och håll­bar­hets­rap­por­ten för kon­cer­nen. Lag (2024:358).

Dom­stols ent­le­di­gande av revi­sorn

18 d §   I fråga om en dom­stols ent­le­di­gande av revi­sorn ska en för­säk­rings­för­e­ning som inte har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19, 19 d eller 20 § anses som en sådan eko­no­misk för­e­ning som avses i 8 kap. 55 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar. Lag (2020:660).

EU:s revi­sors­för­ord­ning

18 e §   Bestäm­mel­ser om revi­sion av för­säk­rings­för­e­ningar som inte har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19, 19 d eller 20 § eller vars över­låt­bara vär­de­pap­per är upp­tagna till han­del på en regle­rad mark­nad finns även i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 537/2014 av den 16 april 2014 om sär­skilda krav avse­ende lagstad­gad revi­sion av före­tag av all­mänt intresse och om upp­hä­vande av kom­mis­sio­nens beslut 2005/909/EG. Lag (2020:660).

Åter­bä­ring och annan använd­ning av för­e­ning­ens egen­dom

Utdel­ning av för­e­ning­ens medel till med­lem­mar

19 §   I stäl­let för bestäm­mel­serna om vär­deö­ver­fö­ringar från för­e­ningen i 12 kap. 1 och 2 §§ lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar gäl­ler för för­säk­rings­för­e­ningar att för­e­ning­ens medel får delas ut till med­lem­mar bara i form av åter­bä­ring eller, i sam­band med för­e­ning­ens lik­vi­da­tion, som skif­tes­lik­vid.

Bestäm­mel­serna om insat­se­mis­sion, vär­deö­ver­fö­ringar, vinstut­del­ning och gott­gö­relse i 10 kap. 3-10 §§, 12 kap. 3-5 §§, 13 kap. respek­tive 14 kap. lagen om eko­no­miska för­e­ningar gäl­ler inte för utbe­tal­ningar av för­e­ning­ens medel till med­lem­marna i en för­säk­rings­för­e­ning. Lag (2018:731).

Vinstut­del­ning till dem som till­skju­tit verk­sam­hets­ka­pi­tal

20 §   I en för­säk­rings­för­e­ning får vinstut­del­ning ske till dem som till­skju­tit verk­sam­hets­ka­pi­tal, om det föl­jer av stad­garna.

Använd­ning av års­vins­ten

21 §   Års­vins­ten i en liv­för­säk­rings­för­e­ning och belopp som förs över från bun­det eget kapi­tal till fritt eget kapi­tal ska använ­das för åter­bä­ring, i den utsträck­ning
   1. vins­ten eller det över­förda belop­pet inte får tas i anspråk för vinstut­del­ning eller för att täcka för­lus­ter enligt bestäm­mel­ser i stad­garna, eller
   2. annat inte föl­jer av denna lag eller lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag.

Första styc­ket gäl­ler inte för för­säk­rings­för­e­ningar som har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 d §. Lag (2020:660).

Kon­so­li­de­rings­fond

22 §   En liv­för­säk­rings­för­e­ning ska ha en kon­so­li­de­rings­fond. Kon­so­li­de­rings­fon­den får sät­tas ned bara för att täcka för­lus­ter eller för ett annat ända­mål som anges i stad­garna. En sådan ned­sätt­ning får bara beslu­tas av för­e­nings­stäm­man.

Första styc­ket gäl­ler inte för för­säk­rings­för­e­ningar som har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 d §. Lag (2020:660).

För­del­ning av åter­bä­ring

23 §   En liv­för­säk­rings­för­e­ning ska gott­skriva åter­bä­ring till för­säk­rings­ta­garna och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ringar med en för­del­ning som utgår från för­säk­ring­ens bidrag till över­skot­tet, om inte annat föl­jer av bestäm­mel­ser i för­säk­rings­av­ta­let eller stad­garna.

Vid åter­köp eller över­fö­ring enligt 11 kap. 5 § för­säk­rings­av­talsla­gen (2005:104) ska rät­ten till åter­bä­ring bestäm­mas enligt samma för­del­ning och prin­ci­per som skulle ha gällt för för­säk­rings­fall, om inte en avvi­kelse är för­svar­lig med hän­syn till det kvar­va­rande för­säk­rings­ta­gar­kol­lek­ti­vets rätt till åter­bä­ring eller för­säk­rings­för­e­ning­ens eko­no­miska situ­a­tion.

I en mindre för­säk­rings­för­e­ning som har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 d § gäl­ler i stäl­let för andra styc­ket de för­ut­sätt­ningar för för­del­ning av åter­bä­ring och över­fö­ring som anges i stad­garna. Lag (2020:660).

23 a §   Har upp­hävts genom lag (2015:68).

24 §   Har upp­hävts genom lag (2016:121).

Åter­be­tal­ning av verk­sam­hets­ka­pi­tal

25 §   Åter­be­tal­ning av verk­sam­hets­ka­pi­tal får bara beslu­tas av för­e­nings­stäm­man. Stäm­mans beslut ska anmä­las till Bolags­ver­ket för regi­stre­ring. För regi­stre­ring krävs att Finan­sin­spek­tio­nen har gett sitt till­stånd till åter­be­tal­ningen. Någon åter­be­tal­ning får inte göras innan beslu­tet har regi­stre­rats.

Om en för­säk­rings­för­e­ning har gått i lik­vi­da­tion eller för­satts i kon­kurs, får den som beta­lat in verk­sam­hets­ka­pi­tal inte ta emot betal­ning ur för­e­ning­ens till­gångar för ford­ran avse­ende inbe­talt verk­sam­hets­ka­pi­tal för­rän för­e­ning­ens övriga skul­der har bli­vit fullt betalda eller till­räck­liga medel avsatts till detta.

Lik­vi­da­tion

Tvångs­lik­vi­da­tion

26 §   Det som före­skrivs om lik­vi­da­tion i 17 kap. 11 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar ska också gälla när för­säk­rings­för­e­ningen inte har kom­mit in med en gransk­nings­be­rät­telse eller en gransk­nings­be­rät­telse för kon­cer­nen. Lag (2024:358).

27 §   Utö­ver bestäm­mel­serna om tvångs­lik­vi­da­tion i 17 kap. 11 § och 16 § första styc­ket 1-3 lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar gäl­ler för för­säk­rings­för­e­ningar att Bolags­ver­ket ska besluta att för­e­ningen ska gå i lik­vi­da­tion, om
   1. för­e­ning­ens hela för­säk­rings­be­stånd har över­lå­tits,
   2. ett till­stånd att driva för­säk­rings­rö­relse för bestämd tid har gått ut utan att något nytt till­stånd har bevil­jats, eller
   3. till­stån­det att driva för­säk­rings­rö­relse har åter­kal­lats utan att för­e­ningen i stäl­let har fått ett till­stånd att driva tjäns­te­pen­sions­verk­sam­het enligt lagen (2019:742) om tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag.

I de fall som avses i första styc­ket 3 ska Bolags­ver­ket fatta beslu­tet om lik­vi­da­tion så snart det är prak­tiskt möj­ligt, dock senast dagen efter det att ansö­kan eller anmä­lan om lik­vi­da­tion kom in till Bolags­ver­ket. Beslu­tet om lik­vi­da­tion gäl­ler ome­del­bart.

En fråga om lik­vi­da­tion enligt första styc­ket prö­vas på ansö­kan av sty­rel­sen, en sty­rel­se­le­da­mot, den verk­stäl­lande direk­tö­ren, en för­e­nings­med­lem eller en inne­ha­vare av för­lags­an­de­lar eller på anmä­lan av Finan­sin­spek­tio­nen.

I ären­den enligt första styc­ket 3 ska 17 kap. 12 § lagen om eko­no­miska för­e­ningar inte tilläm­pas. Lag (2019:766).

Redo­vis­ning för tiden innan en lik­vi­da­tor utses

27 a §   Det som sägs om redo­vis­ningen och revi­sions­be­rät­tel­sen i 17 kap. 29 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar ska även gälla gransk­nings­be­rät­tel­sen. Lag (2024:358).

Finan­sin­spek­tio­nens anmä­lan

28 §   I 17 kap. 11 § tredje styc­ket och 17 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar finns det bestäm­mel­ser om att frå­gor om tvångs­lik­vi­da­tion av en eko­no­misk för­e­ning i vissa fall ska prö­vas efter anmä­lan av Bolags­ver­ket eller på ansö­kan av vissa befatt­nings­ha­vare i för­e­ningen. Dess­utom ska frå­gor om lik­vi­da­tion av en för­säk­rings­för­e­ning enligt dessa para­gra­fer prö­vas efter anmä­lan av Finan­sin­spek­tio­nen.
Lag (2018:731).

Redo­vis­ning under lik­vi­da­tio­nen

29 §   I 17 kap. 33 § första styc­ket lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar anges att vissa bestäm­mel­ser inte ska tilläm­pas på lik­vi­da­to­rer­nas års­re­do­vis­ning och dess behand­ling på stäm­man. Bestäm­mel­serna i 5 kap. 1 § och 2 § 6 och 7 lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag om tillämp­ning av 5 kap. 20, 37-44 och 48 §§ års­re­do­vis­nings­la­gen (1995:1554) ska inte hel­ler tilläm­pas. Lag (2018:731).

Hin­der mot beslut om upp­hö­rande av lik­vi­da­tion

30 §   Utö­ver 17 kap. 43 § första styc­ket andra meningen lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar gäl­ler för för­säk­rings­för­e­ningar att ett beslut om att en lik­vi­da­tion ska upp­höra och för­e­ning­ens verk­sam­het åter­upp­tas inte får fat­tas, om det finns anled­ning till lik­vi­da­tio­nen enligt denna lag. Ett beslut om att åter­uppta verk­sam­he­ten får inte fat­tas om det inte finns full täck­ning för för­e­ning­ens skyl­dig­he­ter. Lag (2018:731).

Upp­lös­ning utan före­gå­ende lik­vi­da­tion

30 a §   Bestäm­mel­serna i 18 kap. 1-7 §§ lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar om upp­lös­ning genom för­enklad avveck­ling gäl­ler inte för för­säk­rings­för­e­ningar.
Lag (2018:731).

Fusion

Över­lå­tande för­e­ning

31 §   En för­säk­rings­för­e­ning får vara över­lå­tande för­e­ning vid en fusion bara om en annan för­säk­rings­för­e­ning eller en mot­sva­rande juri­disk per­son med hem­vist i en annat land inom EES än Sve­rige är över­ta­gande för­e­ning.

Tillämp­liga bestäm­mel­ser

32 §   Vid fusion med en för­säk­rings­för­e­ning gäl­ler inte 16 kap. 17-19, 21-23, 41, 41 a och 41 c-41 e §§ lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar. I stäl­let gäl­ler 33-35 §§ i detta kapi­tel. I 36 § i detta kapi­tel finns sär­skilda bestäm­mel­ser om tillämp­ning av 16 kap. 24 § lagen om eko­no­miska för­e­ningar. När fusio­nen avser en för­säk­rings­för­e­ning och ett helägt dot­ter­bo­lag, gäl­ler 33-35 §§ i tillämp­liga delar. Det som där anges om över­lå­tande för­e­ning ska i stäl­let avse dot­ter­bo­la­get.

När 16 kap. 41 b § lagen om eko­no­miska för­e­ningar tilläm­pas på en för­säk­rings­för­e­ning ska det som sägs om Bolags­ver­ket i stäl­let avse Finan­sin­spek­tio­nen. Lag (2022:1650).

Ansö­kan om till­stånd att verk­ställa fusions­pla­nen

33 §   När fusions­pla­nen har bli­vit gäl­lande i samt­liga för­e­ningar, ska såväl den eller de över­lå­tande för­säk­rings­för­e­ning­arna som den över­ta­gande för­säk­rings­för­e­ningen ansöka hos Finan­sin­spek­tio­nen om till­stånd att verk­ställa pla­nen. Vid en grän­sö­ver­skri­dande fusion ska ansö­kan göras av den eller de svenska för­e­ningar som del­tar i fusio­nen.

Vid fusion genom kom­bi­na­tion ska för­säk­rings­för­e­ning­arna dess­utom ansöka om till­stånd enligt 2 kap. 4 § och god­kän­nande av stad­garna enligt 2 kap. 8 § för den över­ta­gande för­e­ningen. Vid grän­sö­ver­skri­dande fusion gäl­ler detta bara om den över­ta­gande för­e­ningen ska ha sin hem­vist i Sve­rige.

Ansö­kan enligt första styc­ket ska läm­nas in inom en månad efter det att fusions­pla­nen gäl­ler i samt­liga för­e­ningar. Om fusions­pla­nen har regi­stre­rats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar, gäl­ler dess­utom att ansö­kan ska läm­nas in senast två år efter det att en upp­gift om att pla­nen har regi­stre­rats har kun­gjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.

Finan­sin­spek­tio­nen ska under­rätta Bolags­ver­ket om ansök­ningar enligt första styc­ket och om beslut som har med­de­lats med anled­ning av sådana ansök­ningar. Lag (2022:1650).

34 §   Vid behand­lingen av en ansö­kan om till­stånd att verk­ställa en fusions­plan ska Finan­sin­spek­tio­nen pröva om för­säk­rings­ta­garna och andra bor­ge­nä­rer till­för­säk­ras en betryg­gande säker­het, om ett sådant skydd behövs med hän­syn till de fusio­ne­rande för­säk­rings­för­e­ning­ar­nas eko­no­miska för­hål­lan­den och om bor­ge­nä­rerna inte redan har en sådan säker­het. Lag (2013:456).

När en ansö­kan ska avslås

35 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska avslå en ansö­kan enligt 33 §, om
   1. fusions­pla­nen inte har god­känts i behö­rig ord­ning eller till sitt inne­håll stri­der mot lag eller annan för­fatt­ning eller mot stad­garna,
   2. fusio­nen har för­bju­dits enligt kon­kur­rensla­gen (2008:579) eller rådets för­ord­ning (EG) nr 139/2004 av den 20 janu­ari 2004 om kon­troll av före­tags­kon­cent­ra­tio­ner eller om pröv­ning av fusio­nen pågår enligt kon­kur­rensla­gen eller den nämnda för­ord­ningen,
   3. för­säk­rings­ta­garna och andra bor­ge­nä­rer inte har till­för­säk­rats en sådan betryg­gande säker­het som avses i 34 § eller de fusio­ne­rande för­e­ning­ar­nas eko­no­miska för­hål­lan­den i övrigt är sådana att fusio­nen inte kan anses för­en­lig med för­säk­rings­ta­gar­nas och andra bor­ge­nä­rers intres­sen,
   4. det är moti­ve­rat av hän­syn till all­mä­nin­tres­set,
   5. det enligt 16 kap. 30 b § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar finns hin­der mot att en eller flera av de svenska för­e­ning­arna del­tar i en grän­sö­ver­skri­dande fusion,
   6. fusio­nen genom­förs för otill­bör­liga eller bedräg­liga ända­mål som leder till att uni­ons­rät­ten eller natio­nell rätt und­gås eller kring­gås eller som syf­tar till detta, eller för brotts­liga ända­mål, eller
   7. fusio­nen för­ut­sät­ter ett för­fa­rande enligt lagen (2008:9) om arbets­ta­ga­res med­ver­kan vid grän­sö­ver­skri­dande fusio­ner, del­ningar och ombild­ningar men något sådant för­fa­rande inte har inletts.

Om ansö­kan inte kan bevil­jas på grund av att pröv­ning pågår enligt kon­kur­rensla­gen eller rådets för­ord­ning (EG) nr 139/2004 och pröv­ningen kan antas bli avslu­tad inom kort tid, får Finan­sin­spek­tio­nen för­klara att ären­det ska vila under en viss tid som inte får över­stiga sex måna­der.
Lag (2022:1650).

Regi­stre­ring av fusio­nen

36 §   I stäl­let för det som före­skrivs om anmä­lan till Bolags­ver­ket i 16 kap. 24 § andra styc­ket lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar ska anmä­lan göras senast två måna­der från det att Finan­sin­spek­tio­nens till­stånd till verk­stäl­lande av fusions­pla­nen har fått laga kraft. Lag (2018:731).

Talan mot stäm­mo­be­slut om grän­sö­ver­skri­dande fusion

37 §   I stäl­let för bestäm­mel­sen om väc­kande av talan i 6 kap. 48 § tredje styc­ket första meningen lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar gäl­ler, utö­ver det som anges i 6 kap. 48 § första styc­ket samma lag, föl­jande. Talan mot ett stäm­mo­be­slut om god­kän­nande av en fusions­plan rörande en grän­sö­ver­skri­dande fusion får inte väc­kas efter det att Finan­sin­spek­tio­nen genom ett beslut som har fått laga kraft har läm­nat till­stånd till verk­stäl­lande av fusions­pla­nen.
Lag (2018:731).

Ska­de­stånd

38 §   Bestäm­mel­serna i 21 kap. 1-3 §§ lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar om ansvar vid över­trä­delse av bestäm­mel­ser som anges där gäl­ler för för­säk­rings­för­e­ningar även vid över­trä­delse av denna lag.

Vid tillämp­ningen av 21 kap. 9, 10 och 12 §§ lagen om eko­no­miska för­e­ningar om tid för att väcka talan och hin­der för att väcka talan ska det som före­skrivs om revi­sions­be­rät­tel­sen även tilläm­pas i fråga om gransk­nings­be­rät­tel­sen. Lag (2024:358).

Före­tags­namn

39 §   I stäl­let för bestäm­mel­serna i 20 kap. 1 § första styc­ket första meningen och 2 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar om en för­e­nings före­tags­namn gäl­ler för för­säk­rings­för­e­ningar att dess före­tags­namn ska inne­hålla ordet för­säk­rings­för­e­ning och att ordet för­säk­rings­för­e­ning eller en för­kort­ning av det uttryc­ket inte får fin­nas med i ett sär­skilt före­tags­namn.

Endast för­säk­rings­för­e­ningar får i sitt före­tags­namn använda uttryc­ket för­säk­rings­för­e­ning.

Utö­ver första styc­ket gäl­ler för en för­säk­rings­för­e­ning som har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 d § att före­tags­nam­net i stäl­let för ordet för­säk­rings­för­e­ning får inne­hålla ordet under­stöds­för­e­ning eller, om för­e­ningen huvud­sak­li­gen med­de­lar sjuk­för­säk­ring, ordet sjuk­kassa. Lag (2020:660).

Straff

40 §   Till böter döms den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot 13 kap. 39 § andra styc­ket denna lag.
Lag (2018:731).


14 kap. Över­lå­telse av för­säk­rings­be­stånd

Avtal om över­lå­telse

1 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag (det över­lå­tande före­ta­get) får helt eller del­vis över­låta sitt för­säk­rings­be­stånd till en annan för­säk­rings­gi­vare (den över­ta­gande för­säk­rings­gi­va­ren). Över­lå­telse får ske till
   1. ett svenskt för­säk­rings­fö­re­tag,
   2. en utländsk för­säk­rings­gi­vare som har till­stånd att driva för­säk­rings­rö­relse i Sve­rige eller som är auk­to­ri­se­rad i ett land inom EES, eller
   3. ett tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag.

För­säk­rings­be­stånd får över­lå­tas även om det över­lå­tande före­ta­get har gått i lik­vi­da­tion. Lag (2019:766).

Stäm­mans god­kän­nande

2 §   Ett avtal mel­lan för­säk­rings­fö­re­tag om över­lå­telse av för­säk­rings­be­stånd ska för att bli gil­tigt god­kän­nas av stäm­man i det över­lå­tande före­ta­get. Det­samma gäl­ler för ett avtal om över­lå­telse från ett för­säk­rings­fö­re­tag till ett tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag. Lag (2019:766).

Hand­lingar som ska hål­las till­gäng­liga för stäm­man

3 §   Föl­jande hand­lingar ska hål­las till­gäng­liga för aktieä­garna och de röst­be­rät­ti­gade i det över­lå­tande före­ta­get under minst en vecka före den stämma vid vil­ken frå­gan om god­kän­nande av över­lå­tel­se­av­ta­let ska behand­las samt läg­gas fram på stäm­man:
   1. ett för­slag till stäm­mo­be­slut,
   2. avta­let om över­lå­telse,
   3. en redo­gö­relse av sty­rel­sen för de omstän­dig­he­ter som kan vara av vikt vid bedöm­ningen av för­sla­gets lämp­lig­het för före­ta­get och för för­säk­rings­ta­garna och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ringar,
   4. ett ytt­rande av revi­so­rerna över sty­rel­sens redo­gö­relse enligt 3, samt
   5. om års­re­do­vis­ningen inte ska behand­las på stäm­man,
      a) en kopia av den års­re­do­vis­ning som inne­hål­ler de senast fast­ställda balans-​​ och resul­tat­räk­ning­arna, för­sedd med en anteck­ning om stäm­mans beslut om före­ta­gets vinst eller för­lust,
      b) en kopia av revi­sions­be­rät­tel­sen för det år års­re­do­vis­ningen avser,
      c) en av sty­rel­sen under­teck­nad redo­gö­relse för sådana hän­del­ser efter det att års­re­do­vis­ningen läm­na­des som är av väsent­lig bety­delse för före­ta­gets ställ­ning, och
      d) ett ytt­rande över den redo­gö­relse som avses i c, under­teck­nat av före­ta­gets revi­so­rer.

Hand­ling­arna ska genast sän­das till de aktieä­gare och de röst­be­rät­ti­gade som begär det och upp­ger sin post­a­dress.
Lag (2015:700).

Regi­stre­ring av stäm­mans god­kän­nande

4 §   När ett avtal om över­lå­telse av för­säk­rings­be­stånd har god­känts av stäm­man, ska det över­lå­tande före­ta­get anmäla stäm­mans beslut för regi­stre­ring.

Om en anmä­lan enligt första styc­ket inte har gjorts inom fyra måna­der från beslu­tet eller om Bolags­ver­ket genom ett beslut som har vun­nit laga kraft har avskri­vit en sådan anmä­lan eller väg­rat regi­stre­ring av beslu­tet, har frå­gan om över­lå­telse av för­säk­rings­be­stån­det fal­lit. Om en talan mot stäm­mans beslut har ogil­lats, ska tiden dock räk­nas från den dag när domen vann laga kraft. Lag (2015:700).

Till­stånd till över­lå­telse

5 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag får verk­ställa ett över­lå­tel­se­av­tal med till­stånd av Finan­sin­spek­tio­nen. Lag (2015:700).

Ansö­kan om till­stånd till verk­stäl­lig­het

6 §   Ansö­kan om till­stånd att verk­ställa ett över­lå­tel­se­av­tal ska göras av såväl det över­lå­tande före­ta­get som den över­ta­gande för­säk­rings­gi­va­ren. Ansök­ning­arna ska ges in till Finan­sin­spek­tio­nen inom fyra måna­der från det att stäm­mo­be­slu­tet i det över­lå­tande före­ta­get om god­kän­nande av över­lå­tel­se­av­ta­let regi­stre­ra­des.

Finan­sin­spek­tio­nen ska under­rätta Bolags­ver­ket om ansök­ning­arna och om laga­kraft­vunna beslut som har med­de­lats med anled­ning av dem.

Om ansök­ning­arna inte har gjorts inom före­skri­ven tid eller om de har avsla­gits, ska Bolags­ver­ket för­klara att frå­gan om över­lå­telse har fal­lit. Lag (2015:700).

För­ut­sätt­ningar för till­stånd

7 §   Till­stånd att verk­ställa ett över­lå­tel­se­av­tal ska ges, om
   1. den rätt som till­kom­mer för­säk­rings­ta­garna och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ringar inte för­säm­ras,
   2. den över­ta­gande för­säk­rings­gi­va­ren har den kapi­tal­bas som krävs sedan över­lå­tel­sen har beak­tats, var­vid hän­syn har tagits till sådant undan­tag som kan ha med­getts i enlig­het med 5 kap. 16 § lagen (1998:293) om utländska för­säk­rings­gi­vares och tjäns­te­pen­sions­in­sti­tuts verk­sam­het i Sve­rige, och
   3. behö­rig myn­dig­het i det land där ris­ker är belägna eller där åta­gan­den ska full­gö­ras sam­tyc­ker till över­lå­tel­sen eller inte har ytt­rat sig.

Om den över­ta­gande för­säk­rings­gi­va­ren sak­nar till­stånd att driva för­säk­rings­verk­sam­het i Sve­rige, ska kapi­tal­ba­sen inty­gas av till­syns­myn­dig­het. Med till­syns­myn­dig­het avses, för EES- för­säk­rings­gi­vare, den behö­riga myn­dig­he­ten i dess hem­land och, för för­säk­rings­gi­vare hem­ma­hö­rande i ett land utan­för EES, den behö­riga myn­dig­he­ten i det EES-​land som över­va­kar för­säk­rings­gi­va­rens soli­di­tet. Lag (2015:700).

Före­läg­gande om kom­plet­te­rande utred­ning

8 §   Finan­sin­spek­tio­nen får före­lägga det över­lå­tande före­ta­get eller den över­ta­gande för­säk­rings­gi­va­ren att komma in med den ytter­li­gare utred­ning som är nöd­vän­dig för att inspek­tio­nen ska kunna fast­ställa att den rätt som till­kom­mer för­säk­rings­ta­garna och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ringar inte för­säm­ras. Lag (2015:700).

Kun­gö­rande av ansö­kan

9 §   Om ansö­kan inte ska avslås genast, ska Finan­sin­spek­tio­nen i Post- och Inri­kes Tid­ningar och den eller de orts­tid­ningar som inspek­tio­nen fin­ner lämp­liga kun­göra ansö­kans inne­håll med upp­gift om att ett avtal om över­lå­telse av för­säk­rings­be­stånd har träf­fats och var avta­let och annan utred­ning hålls till­gäng­liga.

Kun­gö­rel­sen ska inne­hålla före­läg­gande för de för­säk­rings­ta­gare och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ringar som berörs av över­lå­tel­sen att på bestämd tid, minst en månad efter kun­gö­rel­sen, hos Finan­sin­spek­tio­nen anmäla om de har något att invända mot ansö­kan. Lag (2015:700).

Ytt­rande från behö­rig myn­dig­het

10 §   Innan till­stånd läm­nas, ska Finan­sin­spek­tio­nen ge den behö­riga myn­dig­he­ten i det land där ris­ker är belägna eller där åta­gan­den ska full­gö­ras till­fälle att yttra sig. Om över­lå­tel­sen avser för­säk­rings­av­tal som har träf­fats genom en sekun­däre­ta­ble­ring i ett annat land, ska även den behö­riga myn­dig­he­ten i det lan­det ges till­fälle att yttra sig.
Lag (2015:700).

När ansö­kan får prö­vas

11 §   Finan­sin­spek­tio­nen får pröva ansö­kan om till­stånd att verk­ställa över­lå­tel­se­av­ta­let när myn­dig­he­terna som avses i 10 § har ytt­rat sig eller, om de inte har ytt­rat sig, tre måna­der från det att den utländska myn­dig­he­ten tog emot Finan­sin­spek­tio­nens med­de­lande. Lag (2015:700).

Regi­stre­ring av till­stånd till verk­stäl­lig­het

12 §   När till­stånd att verk­ställa över­lå­tel­se­av­ta­let har läm­nats, ska den över­ta­gande för­säk­rings­gi­va­ren genast anmäla beslu­tet för regi­stre­ring. Om den över­ta­gande för­säk­rings­gi­va­ren är en utländsk för­säk­rings­gi­vare, ska anmä­lan göras av det över­lå­tande före­ta­get.

Bolags­ver­ket ska genast regi­strera beslu­tet. När regi­stre­ring har skett över­går ansva­ret för det över­låtna för­säk­rings­be­stån­det på den över­ta­gande för­säk­rings­gi­va­ren.
Lag (2015:700).

Under­rät­tel­ser från den över­ta­gande för­säk­rings­gi­va­ren

13 §   Om över­lå­tel­sen sker till ett för­säk­rings­fö­re­tag, till en utländsk för­säk­rings­gi­vare med till­stånd att driva för­säk­rings­rö­relse i Sve­rige eller till ett tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag ska, sedan över­lå­tel­sen har verk­ställts, den över­ta­gande för­säk­rings­gi­va­ren lämna en under­rät­telse om över­lå­tel­sen till varje för­säk­rings­ta­gare som berörs av den. Finan­sin­spek­tio­nen får i ett enskilt fall besluta på vil­ket sätt under­rät­tel­sen ska läm­nas.
Lag (2019:766).

Kun­gö­rande av beståndsö­ver­lå­tel­ser i ett annat land inom EES

14 §   Om det i ett bestånd av direkt för­säk­ring som har över­lå­tits ingår ris­ker som är belägna i eller åta­gan­den som ska full­gö­ras i ett annat land inom EES, ska Finan­sin­spek­tio­nen offent­lig­göra den tillåtna över­lå­tel­sen i det lan­det enligt bestäm­mel­serna där. Om över­lå­tel­se­be­slu­tet offent­lig­görs på mot­sva­rande sätt i det berörda lan­det, behö­ver inspek­tio­nen inte offent­lig­göra beslu­tet där. Lag (2015:700).

Talan i kon­kurs om åter­gång av över­lå­tel­se­av­tal

15 §   Om det över­lå­tande före­ta­get för­sätts i kon­kurs sedan till­stånd till över­lå­tel­sen har getts, ska, vid tillämp­ning av det som före­skrivs i kon­kursla­gen (1987:672) om rätt till talan om åter­gång av avtal, sådana avtal som avses i 1 § detta kapi­tel anses ingångna den dag till­stånd att verk­ställa avta­len gavs. Lag (2015:700).

Sär­skilda bestäm­mel­ser om över­lå­telse av liv­för­säk­rings­be­stånd vid lik­vi­da­tion eller kon­kurs

16 §   När ett liv­för­säk­rings­fö­re­tag har gått i lik­vi­da­tion eller för­satts i kon­kurs, ska bestån­det av liv­för­säk­ringar om möj­ligt över­lå­tas till en eller flera andra för­säk­rings­gi­vare som anges i 1 § första styc­ket. Lag (2015:700).

17 §   Till­stånd att verk­ställa ett över­lå­tel­se­av­tal vid lik­vi­da­tion eller kon­kurs ska ges om de för­ut­sätt­ningar som anges i 7 § första styc­ket 2 och 3 och andra styc­ket är upp­fyllda. I fråga om ett sådant avtal gäl­ler i övrigt 8-15 §§.
Lag (2015:700).


15 kap. Lämp­lig­hets­pröv­ning av ägare i för­säk­rings­ak­tie­bo­lag

Krav på för­värvs­till­stånd

1 §   Ett direkt eller indi­rekt för­värv av aktier i ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag, som med­för att för­vär­va­rens sam­man­lagda inne­hav utgör ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav enligt 1 kap. 15 §, får bara ske efter till­stånd av Finan­sin­spek­tio­nen. Det­samma gäl­ler för­värv som inne­bär att ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav ökas
   1. så att det upp­går till eller över­sti­ger 20, 30 eller 50 pro­cent av akti­e­ka­pi­ta­let eller rös­te­ta­let för samt­liga aktier, eller
   2. så att för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get blir dot­ter­fö­re­tag.

Till­stånd enligt första styc­ket ska ha med­de­lats före för­vär­vet. En ansö­kan om till­stånd ska göras skrift­li­gen.

2 §   Om ett för­värv som anges i 1 § första styc­ket har gjorts genom bodel­ning, arv, tes­ta­mente, bolags­skifte eller på annat lik­nande sätt, krävs i stäl­let till­stånd för att för­vär­va­ren ska få behålla akti­erna. För­vär­va­ren ska ansöka om till­stånd till ett sådant för­värv inom sex måna­der efter det att akti­erna erhål­lits.

Bekräf­telse av att ansö­kan kom­mit in

3 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska inom två arbets­da­gar från det att en full­stän­dig ansö­kan enligt 1 § kom­mit in till inspek­tio­nen skicka en bekräf­telse till för­vär­va­ren om detta.

För­ut­sätt­ningar för till­stånd till för­värv

4 §   Till­stånd ska ges till för­värv som avses i 1 och 2 §§, om för­vär­va­ren bedöms lämp­lig att utöva ett väsent­ligt infly­tande över led­ningen av för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get och det kan antas att för­vär­vet är eko­no­miskt sunt. Hän­syn ska tas till för­vär­va­rens san­no­lika påver­kan på för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get.

5 §   Vid bedöm­ningen enligt 4 § ska föl­jande beak­tas:
   1. för­vär­va­rens anse­ende och kapi­tal­styrka,
   2. om den som till följd av för­vär­vet kom­mer att ingå i sty­rel­sen för för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get eller vara verk­stäl­lande direk­tör i det, eller vara ersät­tare för någon av dem, har till­räck­lig insikt och erfa­ren­het för att delta i led­ningen av ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag och även i övrigt är lämp­lig för en sådan upp­gift,
   3. om det finns skäl att anta att för­vär­va­ren kom­mer att mot­verka att för­säk­rings­ak­tie­bo­la­gets verk­sam­het drivs på ett sätt som är för­en­ligt med denna lag och andra för­fatt­ningar som regle­rar bola­gets verk­sam­het, och
   4. om det finns skäl att anta att för­vär­vet har sam­band med eller kan öka ris­ken för
      a) pen­ning­tvätt enligt 1 kap. 6 § lagen (2017:630) om åtgär­der mot pen­ning­tvätt och finan­sie­ring av ter­ro­rism, eller
      b) finan­sie­ring av ter­ro­rism enligt 6 § ter­ro­rist­brottsla­gen (2022:666) eller för­sök till sådant brott, avse­ende ter­ro­rist­brott enligt 4 § samma lag. Lag (2022:683).

För­värvs­till­stånd för för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag

6 §   Om för­vär­va­ren är ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag, ska det vid bedöm­ningen av för­vär­va­rens anse­ende sär­skilt beak­tas om dess led­ning upp­fyl­ler de krav som ställs på led­ningen i ett sådant före­tag enligt 19 kap. 63 § första styc­ket denna lag respek­tive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om sär­skild till­syn över finan­si­ella konglo­me­rat. Lag (2017:233).

För­värvs­till­stånd vid nära för­bin­del­ser

7 §   Om för­vär­vet skulle leda till nära för­bin­del­ser mel­lan för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get och någon annan, ska till­stånd ges bara om för­bin­del­serna inte hind­rar en effek­tiv till­syn av för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get.

När beslut i fråga om för­värvs­till­stånd ska med­de­las m.m.

8 §   Finan­sin­spek­tio­nens beslut i en fråga om till­stånd till för­värv som avses i 1 och 2 §§ ska med­de­las inom 60 arbets­da­gar efter det att den bekräf­telse som avses i 3 § skic­ka­des (bedöm­nings­pe­ri­o­den). Om inspek­tio­nen begär kom­plet­te­rande upp­gif­ter, får bedöm­nings­pe­ri­o­den för­längas.

Finan­sin­spek­tio­nen ska anses ha bevil­jat till­stånd till för­värv som avses i 1 och 2 §§, om inspek­tio­nen inte inom bedöm­nings­pe­ri­o­den har med­de­lat slut­ligt beslut i ären­det.

Sam­råd med behö­rig myn­dig­het

9 §   Frå­gan om till­stånd enligt 1 § får avgö­ras först efter sam­råd med behö­rig myn­dig­het i ett annat land inom EES om för­vär­va­ren är
   1. ett i det lan­det auk­to­ri­se­rat för­säk­rings­fö­re­tag, kre­di­tin­sti­tut, före­tag för elektro­niska pengar eller vär­de­pap­pers­fö­re­tag, eller ett i det lan­det hem­ma­hö­rande för­valt­nings­bo­lag som där har till­stånd att driva verk­sam­het enligt bestäm­mel­serna i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om sam­ord­ning av lagar och andra för­fatt­ningar som avser före­tag för kol­lek­tiva inve­ste­ringar i över­låt­bara vär­de­pap­per (fond­fö­re­tag),
   2. ett moder­fö­re­tag till ett sådant före­tag som avses i 1, eller
   3. en fysisk eller juri­disk per­son som kon­trol­le­rar ett sådant före­tag som avses i 1. Lag (2011:887).

Beslut om tid för genom­fö­rande av för­värv

10 §   Om Finan­sin­spek­tio­nen bevil­jar till­stånd till ett för­värv, får inspek­tio­nen besluta att för­vär­vet ska genom­fö­ras inom en viss tid. Inspek­tio­nen får besluta att för­länga denna tid.

Anmäl­nings­skyl­dig­het för den som avytt­rar

11 §   Den som har beslu­tat att avyttra ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav eller en så stor del av ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav av akti­erna i ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag att det åter­stå­ende inne­ha­vet kom­mer att under­stiga någon av de i 1 § första styc­ket angivna grän­serna ska skrift­li­gen under­rätta Finan­sin­spek­tio­nen om det.

Anmäl­nings­skyl­dig­het för för­säk­rings­ak­tie­bo­lag

12 §   Ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag ska årli­gen till Finan­sin­spek­tio­nen anmäla nam­nen på de ägare som har ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav av aktier i bola­get samt stor­le­ken på inne­ha­ven.

När ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag får kän­ne­dom om att bola­gets aktier har bli­vit före­mål för ett sådant för­värv som avses i 1 eller 2 § eller för en sådan avytt­ring som avses i 11 §, ska bola­get sna­rast anmäla för­vär­vet eller avytt­ringen till Finan­sin­spek­tio­nen.

När ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag i annat fall får kän­ne­dom om att det har nära för­bin­del­ser med någon annan, ska bola­get sna­rast anmäla det till Finan­sin­spek­tio­nen.

Anmäl­nings­skyl­dig­het för ägare som är juri­disk per­son

13 §   Om en juri­disk per­son har ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav i ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag, ska den juri­diska per­so­nen sna­rast anmäla änd­ringar av vilka som ingår i dess led­ning till Finan­sin­spek­tio­nen.

Röst­för­bud

14 §   Finan­sin­spek­tio­nen får besluta att äga­ren till ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav av aktier vid stäm­man inte får före­träda fler aktier än som mot­sva­rar ett inne­hav som inte är kva­li­fi­ce­rat
   1. om äga­ren mot­ver­kar eller kan antas komma att mot­verka att för­säk­rings­ak­tie­bo­la­gets verk­sam­het drivs på ett sätt som är för­en­ligt med kra­ven i denna lag och andra för­fatt­ningar som regle­rar bola­gets verk­sam­het,
   2. om äga­ren i väsent­lig mån har åsi­do­satt skyl­dig­he­ter i närings­verk­sam­het eller i andra eko­no­miska ange­lä­gen­he­ter eller gjort sig skyl­dig till all­var­lig brotts­lig­het,
   3. om äga­ren är ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag och dess led­ning inte upp­fyl­ler de krav som ställs på led­ningen i ett sådant före­tag enligt 19 kap. 63 § första styc­ket denna lag respek­tive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om sär­skild till­syn över finan­si­ella konglo­me­rat, eller
   4. om det finns skäl att anta att inne­ha­vet har sam­band med eller kan öka ris­ken för
      a) pen­ning­tvätt enligt 1 kap. 6 § lagen (2017:630) om åtgär­der mot pen­ning­tvätt och finan­sie­ring av ter­ro­rism, eller
      b) finan­sie­ring av ter­ro­rism enligt 6 § ter­ro­rist­brottsla­gen (2022:666) eller för­sök till sådant brott, avse­ende ter­ro­rist­brott enligt 4 § samma lag.

Om äga­ren till ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav av aktier inte har ansökt om till­stånd till ett för­värv som avses i 1 eller 2 §, får Finan­sin­spek­tio­nen besluta att äga­ren vid stäm­man inte får före­träda akti­erna till den del de omfat­tas av ett krav på till­stånd.

Om någon i strid med ett beslut av Finan­sin­spek­tio­nen har ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav av aktier, får inne­ha­va­ren inte före­träda akti­erna vid stäm­man till den del inne­ha­vet står i strid med beslu­tet. Lag (2022:683).

Avytt­rings­plikt

15 §   Finan­sin­spek­tio­nen får före­lägga en ägare som avses i 14 § första styc­ket att avyttra så stor del av akti­erna att inne­ha­vet där­ef­ter inte är kva­li­fi­ce­rat. En ägare som avses i 14 § andra eller tredje styc­ket får före­läg­gas att avyttra så stor del av akti­erna att inne­ha­vet inte står i strid med inspek­tio­nens beslut.

16 §   Om ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag har nära för­bin­del­ser med någon annan och det hind­rar en effek­tiv till­syn av bola­get, får Finan­sin­spek­tio­nen före­lägga inne­ha­vare av aktier, vilka med­för att för­bin­del­serna är nära, att avyttra så stor del av akti­erna att detta inte längre är fal­let.

Finan­sin­spek­tio­nen får även besluta att den eller de som omfat­tas av ett beslut enligt första styc­ket inte får före­träda akti­erna vid stäm­man. I så fall ska 18 § tilläm­pas.

När aktier inte får med­räk­nas

17 §   Aktier som omfat­tas av ett för­bud enligt 14 § eller före­läg­gande enligt 15 § ska inte med­räk­nas när det fordras sam­tycke av ägare till en viss del av akti­erna i för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get för att ett beslut ska bli gil­tigt eller en befo­gen­het ska få utövas såvida inte för­val­tare har för­ord­nats enligt 18 §.

För­ord­nande av för­val­tare

18 §   Om det finns sär­skilda skäl, får Finan­sin­spek­tio­nen begära att tings­rät­ten för­ord­nar en lämp­lig per­son att som för­val­tare före­träda sådana aktier som enligt 14 § inte får före­trä­das av äga­ren. Sådan ansö­kan prö­vas av tings­rät­ten i den ort där äga­ren har sin hem­vist, eller om äga­ren inte har hem­vist i Sve­rige, av Stock­holms tings­rätt.

En för­val­tare har rätt till skä­lig ersätt­ning för arbete och utlägg. Ersätt­ningen ska beta­las av äga­ren till akti­erna och ska på begä­ran för­skot­te­ras av för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get. Om den betal­nings­skyl­dige inte god­tar för­val­ta­rens anspråk, bestäms ersätt­ningen av tings­rät­ten.

Bemyn­di­gan­den

19 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om hand­lägg­ningen av till­stånd­sä­ren­den enligt 1-7 §§.


16 kap. Offent­lig­gö­rande

Offent­lig­gö­rande av solvens-​​ och verk­sam­hets­rap­port

1 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag ska offent­lig­göra en solvens-​​ och verk­sam­hets­rap­port en gång per år. Rap­por­ten ska upp­da­te­ras i de fall som anges i 4 och 6 §§. Lag (2015:700).

Inne­hål­let i solvens-​​ och verk­sam­hets­rap­por­ten

2 §   Solvens-​​ och verk­sam­hets­rap­por­ten ska inne­hålla en beskriv­ning av för­säk­rings­fö­re­ta­gets
   1. verk­sam­het och resul­tat,
   2. före­tags­styr­nings­sy­stem,
   3. risk­pro­fil,
   4. vär­de­rings­me­to­der för sol­ven­sän­da­mål, och
   5. sol­vens­si­tu­a­tion.

Ett för­säk­rings­fö­re­tag som använ­der match­ning­sju­ste­ring enligt 5 kap. 7 § ska i rap­por­ten beskriva denna och den port­följ av åta­gan­den och mot­sva­rande till­gångar på vilka juste­ringen används samt kvan­ti­fi­era effek­terna av en slo­pad match­ning­sju­ste­ring på före­ta­gets finan­si­ella ställ­ning. Ett för­säk­rings­fö­re­tag som använ­der vola­ti­li­tetsju­ste­ring enligt 5 kap. 9 § ska i rap­por­ten kvan­ti­fi­era effek­terna av en slo­pad vola­ti­li­tetsju­ste­ring på före­ta­gets finan­si­ella ställ­ning.

Ett för­säk­rings­fö­re­tag får helt eller del­vis lämna de upp­gif­ter som ska offent­lig­gö­ras genom rap­por­ten genom hän­vis­ning till upp­gif­ter som före­ta­get offent­lig­gjort för att upp­fylla andra rätts­liga eller admi­nist­ra­tiva krav, om dessa upp­gif­ter är lik­vär­diga till art och omfatt­ning.
Lag (2015:700).

Undan­tag från kra­vet på offent­lig­gö­rande

3 §   Finan­sin­spek­tio­nen får i ett enskilt fall besluta att ett för­säk­rings­fö­re­tag inte behö­ver offent­lig­göra upp­gif­ter som anges i 2 § första styc­ket 1-4, om ett offent­lig­gö­rande skulle inne­bära att
   1. före­ta­gets kon­kur­ren­ter otill­bör­ligt gyn­nas, eller
   2. före­ta­get bry­ter mot tyst­nads­plikt avsedd att skydda för­säk­rings­ta­gare eller annan som före­ta­get har en mot­parts­re­la­tion till.

Ett för­säk­rings­fö­re­tag som har bevil­jats undan­tag ska ange detta och skä­len för undan­ta­get i rap­por­ten.
Lag (2015:700).

Upp­da­te­ringar av solvens-​​ och verk­sam­hets­rap­por­ten

Upp­da­te­ringar om sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet inte är upp­fyllt

4 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag som inte upp­fyl­ler sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet ska ome­del­bart upp­da­tera tidi­gare offent­lig­gjorda upp­gif­ter i solvens-​​ och verk­sam­hets­rap­por­ten, om
   1. under­skot­tet är bety­dande, och
   2. Finan­sin­spek­tio­nen inte har fått någon rea­lis­tisk åtgärds­plan inom två måna­der räk­nat från det datum då före­ta­get upp­täckte att under­skot­tet var bety­dande.

Om Finan­sin­spek­tio­nen har ansett att åtgärds­pla­nen är rea­lis­tisk, men under­skot­tet inte har kor­ri­ge­rats inom sex måna­der från det att det upp­täck­tes, ska under­skot­tet offent­lig­gö­ras av före­ta­get vid utgången av denna period.
Sam­ti­digt ska före­ta­get offent­lig­göra en för­kla­ring av orsa­kerna till det kvar­va­rande under­skot­tet, följ­derna av detta, vilka kor­ri­ge­rande åtgär­der som har vid­ta­gits av före­ta­get och vilka ytter­li­gare kor­ri­ge­rande åtgär­der som är pla­ne­rade. Lag (2015:700).

5 §   På begä­ran av Finan­sin­spek­tio­nen ska ett för­säk­rings­fö­re­tag som inte upp­fyl­ler sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet, sam­ti­digt som under­skot­tet är bety­dande och någon rea­lis­tisk åtgärds­plan inte har över­läm­nats till inspek­tio­nen inom den tid som anges i 4 § första styc­ket 2, offent­lig­göra
   1. hur stort under­skot­tet är,
   2. en för­kla­ring av orsa­kerna till under­skot­tet,
   3. följ­derna av under­skot­tet, och
   4. vilka kor­ri­ge­rande åtgär­der som har vid­ta­gits av före­ta­get. Lag (2015:700).

Upp­da­te­ringar om mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet inte är upp­fyllt

6 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag som inte upp­fyl­ler mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet ska ome­del­bart upp­da­tera tidi­gare offent­lig­gjorda upp­gif­ter i solvens-​​ och verk­sam­hets­rap­por­ten, om Finan­sin­spek­tio­nen
   1. bedö­mer att före­ta­get inte kom­mer att kunna över­lämna en rea­lis­tisk, kort­sik­tig finan­si­ell sane­rings­plan, eller
   2. inte har fått någon sådan plan inom en månad från den dag då före­ta­get upp­täckte att mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet inte var upp­fyllt.

Om Finan­sin­spek­tio­nen har ansett att en finan­si­ell sane­rings­plan är rea­lis­tisk, men under­skot­tet inte har kor­ri­ge­rats inom tre måna­der från det att det upp­täck­tes, ska under­skot­tet offent­lig­gö­ras av före­ta­get senast vid utgången av denna period. Sam­ti­digt ska före­ta­get offent­lig­göra en för­kla­ring av orsa­kerna till det kvar­va­rande under­skot­tet, följ­derna av detta, vilka kor­ri­ge­rande åtgär­der som har vid­ta­gits av före­ta­get och vilka ytter­li­gare kor­ri­ge­rande åtgär­der som är pla­ne­rade. Lag (2015:700).

7 §   På begä­ran av Finan­sin­spek­tio­nen ska ett för­säk­rings­fö­re­tag som inte upp­fyl­ler mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet, sam­ti­digt som någon av de omstän­dig­he­ter som anges i 6 § första styc­ket före­lig­ger, offent­lig­göra
   1. hur stort under­skot­tet är,
   2. en för­kla­ring av orsa­kerna till under­skot­tet,
   3. följ­derna av under­skot­tet, och
   4. vilka kor­ri­ge­rande åtgär­der som har vid­ta­gits av före­ta­get. Lag (2015:700).

System och styr­do­ku­ment

8 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag ska ha upp­rät­tat lämp­liga informations-​​ och rap­por­te­rings­sy­stem för att kunna upp­fylla bestäm­mel­serna i 1-7 §§ och ha styr­do­ku­ment som säker­stäl­ler att alla upp­gif­ter som offent­lig­görs fort­lö­pande är rele­vanta.

Solvens-​​ och verk­sam­hets­rap­por­ter samt upp­da­te­ringar av dessa ska god­kän­nas av för­säk­rings­fö­re­ta­gets sty­relse innan de offent­lig­görs. Lag (2015:700).

Liv­för­säk­rings­fö­re­tags redo­gö­rel­ser för inve­ste­ringar i aktier

8 a §   Ett liv­för­säk­rings­fö­re­tag som inve­ste­rar i aktier som är upp­tagna till han­del på en sådan regle­rad mark­nad som avses i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska i fråga om sådana aktier redo­göra för hur de vik­ti­gaste insla­gen i inve­ste­rings­stra­te­gin stäm­mer över­ens med pro­fi­len och löp­ti­den för för­säk­rings­fö­re­ta­gets åta­gan­den och hur de insla­gen bidrar till till­gång­ar­nas utveck­ling på medel­lång till lång sikt.

Denna para­graf gäl­ler inte sådana pla­ce­ringar där för­säk­rings­ta­garna eller andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade bär pla­ce­rings­ris­ken. Lag (2019:290).

8 b §   Om en sådan kapi­tal­för­val­tare som avses i arti­kel 2 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnytt­jande av vissa av aktieä­ga­res rät­tig­he­ter i börsno­te­rade före­tag, i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2017/828, inve­ste­rar för ett liv­för­säk­rings­fö­re­tag och inve­ste­ring­arna avser aktier som är upp­tagna till han­del på en sådan regle­rad mark­nad som avses i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska för­säk­rings­fö­re­ta­get i fråga om sådana aktier redo­göra för
   1. hur över­ens­kom­mel­sen med kapi­tal­för­val­ta­ren främ­jar att inve­ste­rings­stra­te­gin och inve­ste­rings­be­slu­ten stäm­mer över­ens med pro­fi­len och löp­ti­den för för­säk­rings­fö­re­ta­gets åta­gan­den,
   2. hur över­ens­kom­mel­sen med kapi­tal­för­val­ta­ren främ­jar inve­ste­rings­be­slut som grun­das på bedöm­ningar av port­följ­bo­la­gens finan­si­ella och icke-​finan­si­ella resul­tat på medel­lång till lång sikt och främ­jar ett enga­ge­mang i port­följ­bo­la­gen i syfte att för­bättra deras resul­tat på medel­lång till lång sikt,
   3. hur dels meto­den och tiden för utvär­de­ring av kapi­tal­för­val­ta­rens pre­sta­tio­ner, dels ersätt­ningen för kapi­tal­för­valt­nings­tjäns­terna stäm­mer över­ens

med pro­fi­len och löp­ti­den för för­säk­rings­fö­re­ta­gets åta­gan­den och hur det lång­sik­tiga resul­ta­tet i abso­luta tal beak­tas,
   4. hur för­säk­rings­fö­re­ta­get beva­kar dels kapi­tal­för­val­ta­rens kost­na­der för port­föl­jens omsätt­ning, dels port­föl­jens avsedda omsätt­nings­has­tig­het eller grän­ser för omsätt­nings­has­tig­he­ten, och
   5. hur lång tid som över­ens­kom­mel­sen med kapi­tal­för­val­ta­ren gäl­ler.

Om över­ens­kom­mel­sen med kapi­tal­för­val­ta­ren sak­nar en eller flera av de delar som redo­gö­rel­sen ska omfatta, ska för­säk­rings­fö­re­ta­get tyd­ligt ange skä­len för det.
Lag (2019:290).

8 c §   Den infor­ma­tion som avses i 8 a och 8 b §§ ska hål­las till­gäng­lig utan kost­nad på liv­för­säk­rings­fö­re­ta­gets webb­plats. Om för­säk­rings­fö­re­ta­get inte har en egen webb­plats får infor­ma­tio­nen hål­las till­gäng­lig på en annan webb­plats som enkelt kan nås.

Infor­ma­tio­nen ska upp­da­te­ras varje år. För­säk­rings­fö­re­ta­get får dock avstå från att göra en upp­da­te­ring om det inte har skett någon väsent­lig för­änd­ring.

För­säk­rings­fö­re­ta­get får lämna infor­ma­tio­nen i den solvens-​​ och verk­sam­hets­rap­port som avses i 2 §. Lag (2019:290).

Bemyn­di­gan­den

9 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. inne­hål­let i solvens-​​ och verk­sam­hets­rap­por­ten enligt 2 §,
   2. vilka upp­gif­ter en ansö­kan om undan­tag från kra­vet på offent­lig­gö­rande enligt 3 § ska inne­hålla, och
   3. inne­hål­let i informations-​​ och rap­por­te­rings­sy­stem och styr­do­ku­ment enligt 8 §. Lag (2015:700).


17 kap. Till­syn

Regi­stre­rings­myn­dig­het

1 § Bolags­ver­ket är regi­stre­rings­myn­dig­het för  för­säk­rings­fö­re­tag. Bolags­ver­ket ska föra ett  för­säk­rings­re­gis­ter. I detta skrivs de upp­gif­ter in som  enligt denna lag, aktie­bo­lags­la­gen (2005:551), lagen 
(2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar eller andra för­fatt­ningar  ska anmä­las för regi­stre­ring. Lag (2018:731).

Till­sy­nen och dess omfatt­ning

2 §   Finan­sin­spek­tio­nen har till­syn över för­säk­rings­fö­re­tag.

Till­sy­nen omfat­tar att verk­sam­he­ten drivs enligt
   1. denna lag,
   2. andra för­fatt­ningar som regle­rar före­ta­gets verk­sam­het,
   3. före­ta­gets bolags­ord­ning eller stad­gar,
   4. före­ta­gets för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jer och beräk­nings­un­der­lag samt rikt­lin­jer för han­te­ring av intres­se­kon­flik­ter, och
   5. styr­do­ku­ment som före­ta­get har upp­rät­tat och som har sin grund i för­fatt­ningar som regle­rar före­ta­gets verk­sam­het.

Finan­sin­spek­tio­nen har dess­utom till­syn över att för­säk­rings­fö­re­ta­gets ägare och styr­ning upp­fyl­ler lämp­lig­hets­kra­ven i denna lag.

Finan­sin­spek­tio­nens till­syn ska utgå från en pro­ak­tiv och risk­ba­se­rad metod. Lag (2015:700).

Sam­ar­bete med behö­riga myn­dig­he­ter

3 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska, i den utsträck­ning som föl­jer av Sve­ri­ges med­lem­skap i Euro­pe­iska uni­o­nen, i sin till­syns­verk­sam­het sam­ar­beta och utbyta infor­ma­tion med
   - behö­riga myn­dig­he­ter,
   - Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen,
   - Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten, och
   - Euro­pe­iska cen­tral­ban­ken.
Lag (2021:461).

3 a §   Finan­sin­spek­tio­nen ska under­rätta Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten och den behö­riga myn­dig­he­ten i ett annat land inom EES, om
   1. inspek­tio­nen kon­sta­te­rar för­säm­ringar av de eko­no­miska för­hål­lan­dena eller andra fram­väx­ande ris­ker i ett för­säk­rings­fö­re­tag som dri­ver grän­sö­ver­skri­dande verk­sam­het eller verk­sam­het från en sekun­däre­ta­ble­ring i det lan­det, och
   2. ris­kerna kan ha en grän­sö­ver­skri­dande effekt.
Lag (2021:461).

3 b §   Finan­sin­spek­tio­nen får hän­skjuta frå­gor som rör ett för­fa­rande av en behö­rig myn­dig­het inom EES till Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten för tvist­lös­ning i de fall som fram­går av artik­larna 33, 38, 155 och 158 i Sol­vens II-​direk­ti­vet.

Finan­sin­spek­tio­nen får även hän­skjuta frå­gor till Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten och begära hjälp av myn­dig­he­ten i de fall som fram­går av arti­kel 152a i Sol­vens II-​direk­ti­vet. Lag (2021:461).

Under­rät­telse från ett för­säk­rings­fö­re­tag om påbör­jad verk­sam­het

4 §   När ett för­säk­rings­fö­re­tag har påbör­jat sin verk­sam­het, ska sty­rel­sen eller den verk­stäl­lande direk­tö­ren genast under­rätta Finan­sin­spek­tio­nen om det. Lag (2015:700).

Upp­lys­ningar från ett för­säk­rings­fö­re­tag

5 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag ska lämna Finan­sin­spek­tio­nen de upp­lys­ningar om sin verk­sam­het som inspek­tio­nen begär. Om före­ta­get dri­ver verk­sam­het i ett annat land inom EES, ska det, i den utsträck­ning som föl­jer av Sve­ri­ges med­lem­skap i Euro­pe­iska uni­o­nen, lämna de upp­lys­ningar till behö­rig myn­dig­het i det lan­det som den myn­dig­he­ten behö­ver för att full­göra sina upp­gif­ter. Lag (2015:700).

5 a §   En för­säk­rings­för­e­ning som har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 d § ska ome­del­bart under­rätta Finan­sin­spek­tio­nen om för­e­ningen inte upp­fyl­ler det krav på till­gångar som ska upp­fyl­las av en sådan för­e­ning eller det finns risk för att för­e­ningen inte kom­mer göra det under de när­maste tre måna­derna. Lag (2020:660).

6 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om att vissa upp­gif­ter som enligt 5 § ska läm­nas till Finan­sin­spek­tio­nen i stäl­let ska läm­nas till Sta­tis­tiska cen­tral­by­rån. Lag (2014:494). Lag (2015:700).

Plats­un­der­sök­ning

7 §   Finan­sin­spek­tio­nen får när inspek­tio­nen anser att det är nöd­vän­digt genom­föra en under­sök­ning hos ett för­säk­rings­fö­re­tag.

Sty­rel­sen och den verk­stäl­lande direk­tö­ren ska vid den tid­punkt som Finan­sin­spek­tio­nen bestäm­mer hålla för­säk­rings­fö­re­ta­gets till­gångar, räken­skaps­ma­te­rial och andra hand­lingar till­gäng­liga för gransk­ning av befatt­nings­ha­vare hos inspek­tio­nen eller av någon annan som inspek­tio­nen har för­ord­nat.

Finan­sin­spek­tio­nen får genom­föra en under­sök­ning hos ett före­tag som har fått i upp­drag av ett för­säk­rings­fö­re­tag att utföra viss verk­sam­het eller vissa funk­tio­ner, om det behövs för till­sy­nen av för­säk­rings­fö­re­ta­get. Lag (2015:700).

Match­ning­sju­ste­ring

7 a §   Om ett för­säk­rings­fö­re­tag inte längre upp­fyl­ler vill­ko­ren för till­stånd att använda match­ning­sju­ste­ring enligt 5 kap. 7 §, ska Finan­sin­spek­tio­nen före­lägga före­ta­get att åtgärda bris­terna inom två måna­der från den dag då vill­ko­ren inte längre var upp­fyllda.

Om bris­terna inte har åtgär­dats inom den tid som anges i första styc­ket, ska före­ta­get före­läg­gas att ome­del­bart upp­höra med använd­ningen av match­ning­sju­ste­ring.
Lag (2015:700).

Upp­lys­ningar från och under­sök­ningar hos andra än för­säk­rings­fö­re­tag

8 §   Skyl­dig­he­ten enligt 5 och 7 §§ att lämna upp­lys­ningar och hålla till­gångar och hand­lingar till­gäng­liga för gransk­ning gäl­ler även för
   1. sty­rel­sen och den verk­stäl­lande direk­tö­ren eller mot­sva­rande organ i ett före­tag vars verk­sam­het ute­slu­tande ska vara att biträda ett för­säk­rings­fö­re­tag eller som ett för­säk­rings­fö­re­tag har ett bestäm­mande infly­tande i,
   2. ord­fö­ran­den och den verk­stäl­lande direk­tö­ren eller mot­sva­rande befatt­nings­ha­vare i en ska­de­re­gle­rings­nämnd, vill­kors­nämnd eller i annat lik­nande organ, som biträ­der ett för­säk­rings­fö­re­tag, och
   3. sty­rel­sen och den verk­stäl­lande direk­tö­ren i ett aktie­bo­lag, om Finan­sin­spek­tio­nen med bola­gets sam­tycke har fat­tat beslut om en sådan skyl­dig­het. Lag (2015:700).

9 §   Om det finns intres­se­ge­men­skap mel­lan å ena sidan ett för­säk­rings­fö­re­tag och å andra sidan ett aktie­bo­lag som denna lag inte är tillämp­lig på eller en eko­no­misk för­e­ning, får Finan­sin­spek­tio­nen före­lägga aktie­bo­la­get eller för­e­ningen att lämna en sär­skild redo­vis­ning över intres­se­ge­men­ska­pen. Sådant före­läg­gande får dock bara med­de­las om det behövs med hän­syn till till­sy­nen över för­säk­rings­verk­sam­he­ten. Redo­vis­ningen ska läm­nas enligt anvis­ningar av Finan­sin­spek­tio­nen.
Lag (2015:700).

För­ord­nande av aktu­a­rie

10 §   Finan­sin­spek­tio­nen får för­ordna en eller flera aktu­a­rier att till­sam­mans med för­säk­rings­fö­re­ta­gets aktu­a­rie utföra de för­säk­rings­tek­niska utred­ning­arna och beräk­ning­arna i före­ta­get.

Aktu­a­rien har rätt till skä­ligt arvode från för­säk­rings­fö­re­ta­get för sitt arbete. Stor­le­ken på arvo­det beslu­tas av Finan­sin­spek­tio­nen.

Finan­sin­spek­tio­nen ska utfärda en instruk­tion för de aktu­a­rier som har för­ord­nats av inspek­tio­nen. En aktu­a­rie som har för­ord­nats av Finan­sin­spek­tio­nen ska oav­sett stäm­mans anvis­ningar följa den instruk­tion som inspek­tio­nen har utfär­dat. Lag (2015:700).

För­ord­nande av revi­sor

11 §   Finan­sin­spek­tio­nen får för­ordna en eller flera revi­so­rer att till­sam­mans med övriga revi­so­rer delta i revi­sio­nen av ett för­säk­rings­fö­re­tag.

Revi­sorn har rätt till skä­ligt arvode från för­säk­rings­fö­re­ta­get för sitt arbete. Stor­le­ken på arvo­det beslu­tas av Finan­sin­spek­tio­nen.

Finan­sin­spek­tio­nen ska utfärda en instruk­tion för de revi­so­rer som har för­ord­nats av inspek­tio­nen. En revi­sor som har för­ord­nats av Finan­sin­spek­tio­nen ska oav­sett stäm­mans anvis­ningar följa den instruk­tion som inspek­tio­nen har utfär­dat. Lag (2015:700).

Revi­sors och sär­skild granska­res rap­por­te­rings­skyl­dig­het

12 §   En revi­sor eller en sär­skild granskare ska genast rap­por­tera till Finan­sin­spek­tio­nen om han eller hon vid full­gö­ran­det av sitt upp­drag i ett för­säk­rings­fö­re­tag får kän­ne­dom om för­hål­lan­den som
   1. kan utgöra en väsent­lig över­trä­delse av de för­fatt­ningar som regle­rar före­ta­gets verk­sam­het,
   2. kan påverka före­ta­gets fort­satta drift nega­tivt,
   3. kan leda till att revi­sorn avstyr­ker att balans­räk­ningen eller resul­tat­räk­ningen fast­ställs eller till anmärk­ning enligt 9 kap. 33 eller 34 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) eller 8 kap. 36 eller 37 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar, eller
   4. kan inne­bära att före­ta­get bris­ter eller har brustit i upp­fyl­lan­det av solvens-​​ eller mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet eller av ett kapi­tal­krav som ska upp­fyl­las av ett före­tag som har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19, 19 b eller 19 d §.

Revi­sorn och granska­ren har en mot­sva­rande rap­por­te­rings­skyl­dig­het om han eller hon får kän­ne­dom om för­hål­lan­den som avses i första styc­ket vid full­gö­rande av upp­drag som revi­sorn eller den sär­skilda granska­ren har i för­säk­rings­fö­re­ta­gets moder­fö­re­tag eller dot­ter­fö­re­tag eller ett före­tag som har en likar­tad för­bin­delse med för­säk­rings­fö­re­ta­get. Lag (2020:660).

Sam­man­kal­lande av sty­rel­sen eller stämma

13 §   Finan­sin­spek­tio­nen får sam­man­kalla sty­rel­sen i ett för­säk­rings­fö­re­tag. Inspek­tio­nen får även begära att sty­rel­sen kal­lar till extra stämma. Om sty­rel­sen inte rät­tar sig efter en sådan begä­ran, får inspek­tio­nen utfärda en sådan kal­lelse.

Före­trä­dare för inspek­tio­nen får när­vara vid stäm­man och vid ett sådant sty­rel­se­sam­man­träde som inspek­tio­nen har sam­man­kal­lat samt delta i över­lägg­ning­arna. Lag (2015:700).

All­mänt ombud vid kon­kurs

14 §   När ett för­säk­rings­fö­re­tag har för­satts i kon­kurs, ska Finan­sin­spek­tio­nen för­ordna ett all­mänt ombud. Det all­männa ombu­det ska som kon­kurs­för­val­tare delta i kon­kurs­bo­ets för­valt­ning till­sam­mans med den eller de för­val­tare som utses enligt kon­kursla­gen (1987:672).

Det all­männa ombu­det ska se till att för­säk­rings­ta­garna omfat­tas av den för­måns­rätt som föl­jer av för­säk­rings­av­ta­len.

Det all­männa ombu­det kan göra en sådan fram­ställ­ning om ent­le­di­gande av för­val­tare som avses i 7 kap. 5 § kon­kursla­gen.

Även om beslut om del­ning av kon­kurs­bo­ets för­valt­ning har fat­tats, får det all­männa ombu­det delta i för­valt­ningen i dess hel­het.

Bestäm­mel­serna i kon­kursla­gen om arvode till kon­kurs­för­val­tare gäl­ler också det all­männa ombu­det. Lag (2015:700).

Finan­sin­spek­tio­nens befo­gen­he­ter vid ett för­säk­rings­fö­re­tags lik­vi­da­tion

15 §   Under ett för­säk­rings­fö­re­tags lik­vi­da­tion har Finan­sin­spek­tio­nen samma befo­gen­he­ter i fråga om lik­vi­da­to­rerna som inspek­tio­nen har i fråga om sty­rel­sen. Lag (2015:700).

Redo­gö­relse för före­ta­gets för­måga att han­tera änd­rade eko­no­miska för­hål­lan­den

16 §   På begä­ran av Finan­sin­spek­tio­nen ska ett för­säk­rings­fö­re­tag upp­rätta och till inspek­tio­nen lämna en redo­gö­relse avse­ende före­ta­gets för­måga att han­tera hän­del­ser eller för­änd­ringar av eko­no­miska för­hål­lan­den som skulle kunna påverka före­ta­gets finan­si­ella ställ­ning nega­tivt.

Skyl­dig­he­ten enligt första styc­ket gäl­ler även för verk­sam­het som omfat­tas av upp­drags­av­tal enligt 10 kap. 19 §.
Lag (2015:700).

Rap­port angå­ende de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna

17 §   På begä­ran av Finan­sin­spek­tio­nen ska ett för­säk­rings­fö­re­tag lämna in en rap­port som utvi­sar att nivån på de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna är lämp­lig och att beräk­ningen av dem utförs med rele­vanta meto­der och med ade­kvata sta­tis­tiska under­lag. Lag (2015:700).

För­säk­rings­tek­nisk utred­ning i vissa för­säk­rings­för­e­ningar

17 a §   En för­säk­rings­för­e­ning som har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 d § ska på begä­ran av Finan­sin­spek­tio­nen upp­rätta och till inspek­tio­nen ge in en för­säk­rings­tek­nisk utred­ning. Lag (2020:660).

Till­syn av intern modell

18 §   På begä­ran av Finan­sin­spek­tio­nen ska ett för­säk­rings­fö­re­tag som använ­der en intern modell lämna in en beräk­ning av sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet med använd­ning av stan­dard­for­meln. Lag (2015:700).

19 §   På begä­ran av Finan­sin­spek­tio­nen ska ett för­säk­rings­fö­re­tag som använ­der en intern modell, men som inte längre upp­fyl­ler kra­ven för att få använda en sådan, lämna in en hand­lings­plan för hur före­ta­get avser att inom skä­lig tid rätta till bris­terna. En sådan plan behö­ver inte upp­rät­tas, om före­ta­get kan visa att över­trä­del­sen är ringa. Lag (2015:700).

20 §   Ett före­tag som inte upp­rät­tar och genom­för den plan som anges i 19 § ska efter beslut av Finan­sin­spek­tio­nen beräkna sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet med använd­ning av stan­dard­for­meln. Lag (2015:700).

21 §   På begä­ran av Finan­sin­spek­tio­nen ska ett för­säk­rings­fö­re­tag som använ­der en intern modell veri­fi­era kalibre­ringen av den interna model­len och kon­trol­lera att dess spe­ci­fi­ka­tion stäm­mer över­ens med all­mänt accep­te­rad mark­nads­praxis. Detta ska ske genom använd­ning av rele­vanta refe­rens­port­föl­jer och anta­gan­den som har sin grund i externa upp­gif­ter. Lag (2015:700).

Före­tags­spe­ci­fika para­met­rar

22 §   Om ett för­säk­rings­fö­re­tags risk­pro­fil avvi­ker väsent­ligt från de anta­gan­den som lig­ger till grund för beräk­ning av sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet enligt stan­dard­for­meln och det där­för är olämp­ligt att beräkna sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet enligt denna, får Finan­sin­spek­tio­nen besluta att före­ta­get, vid beräk­ningen av kapi­tal­kra­vet för risk­ka­te­go­rier som avser för­säk­rings­risk, ska ersätta en under­grupp av para­met­rar enligt stan­dard­for­meln med före­tags­spe­ci­fika para­met­rar.
Lag (2015:700).

Beräk­ning enligt en intern modell i stäl­let för med stan­dard­for­meln

23 §   Om ett för­säk­rings­fö­re­tags risk­pro­fil avvi­ker väsent­ligt från de anta­gan­den som lig­ger till grund för beräk­ning av sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet enligt stan­dard­for­meln och det där­för är olämp­ligt för före­ta­get att beräkna sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet enligt denna, får Finan­sin­spek­tio­nen besluta att före­ta­get ska använda en full­stän­dig eller par­ti­ell intern modell för beräk­ning av sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet. Lag (2015:700).

Kapi­tal­tillägg

24 §   Finan­sin­spek­tio­nen får efter gransk­ning besluta om ett tillägg till sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet (kapi­tal­tillägg) för ett för­säk­rings­fö­re­tag, om
   1. före­ta­gets risk­pro­fil avvi­ker väsent­ligt från de anta­gan­den som lig­ger till grund för beräk­ningen av sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet enligt stan­dard­for­meln, och
      a) ett beslut om använd­ning av en intern modell enligt 23 § är olämp­ligt eller har visat sig sakna ver­kan, eller
      b) en full­stän­dig eller par­ti­ell intern modell hål­ler på att utar­be­tas,
   2. före­ta­gets risk­pro­fil avvi­ker väsent­ligt från de anta­gan­den som lig­ger till grund för beräk­ningen av sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet enligt en full­stän­dig eller par­ti­ell intern modell, till följd av att en eller flera kvan­ti­fi­er­bara ris­ker inte beak­tats i till­räck­lig utsträck­ning och före­ta­get inte inom skä­lig tid har anpas­sat model­len till sin risk­pro­fil,
   3. före­ta­get använ­der match­ning­sju­ste­ring enligt 5 kap. 7 §, vola­ti­li­tetsju­ste­ring enligt 5 kap. 9 §, en till­fäl­ligt juste­rad risk­fri rän­te­struk­tur enligt 5 kap. 10 § eller ett till­fäl­ligt avdrag vid beräk­ningen av de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna enligt 5 kap. 12 § och före­ta­gets risk­pro­fil avvi­ker väsent­ligt från de anta­gan­den som lig­ger till grund för juste­ring­arna, eller
   4. före­ta­gets före­tags­styr­nings­sy­stem avvi­ker väsent­ligt från kra­ven i 10 kap. 1 §, sam­ti­digt som avvi­kel­serna med­för att före­ta­get inte kan garan­tera en kor­rekt iden­ti­fi­e­ring, mät­ning, över­vak­ning, han­te­ring och rap­por­te­ring av de ris­ker som före­ta­get expo­ne­ras för eller kan komma att bli expo­ne­rat för och det är osan­no­likt att bris­terna kan åtgär­das inom skä­lig tid. Lag (2015:700).

25 §   Ett kapi­tal­tillägg som avses i 24 § 1 och 2 ska beräk­nas så att det säker­stäl­ler att för­säk­rings­fö­re­ta­get upp­fyl­ler skydds­ni­vån enligt 8 kap. 1 §.

Ett kapi­tal­tillägg som avses i 24 § 3 ska vara pro­por­tio­nellt till de väsent­liga ris­ker som upp­står till följd av de avvi­kel­ser som har för­an­lett kapi­tal­tilläg­get.

Ett kapi­tal­tillägg som avses i 24 § 4 ska vara pro­por­tio­nellt mot de ris­ker som finns på grund av bris­terna i före­tags­styr­nings­sy­ste­met. Lag (2015:700).

26 §   Efter ett beslut om kapi­tal­tillägg ska för­säk­rings­fö­re­ta­gets sol­vens­ka­pi­tal­krav utgö­ras av sum­man av kapi­tal­tilläg­get och sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet beräk­nat enligt stan­dard­for­meln eller, om före­ta­get har fått till­stånd att använda en full­stän­dig eller par­ti­ell intern modell, i enlig­het med denna. Ett kapi­tal­tillägg som beslu­tas med stöd av 24 § 4 ska inte ingå i sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet vid beräk­ning av risk­mar­gi­na­len i ett före­tag som vär­de­rar bästa skatt­ningen och risk­mar­gi­na­len sepa­rat. Lag (2015:700).

27 §   När kapi­tal­tillägg beslu­tas enligt 24 § 2 eller 4, ska Finan­sin­spek­tio­nen före­lägga för­säk­rings­fö­re­ta­get att vidta de åtgär­der som behövs för att avhjälpa de bris­ter som har för­an­lett kapi­tal­tilläg­get. Lag (2015:700).

28 §   Ett beslut om kapi­tal­tillägg ska omprö­vas minst en gång per år. Beslu­tet ska änd­ras när de för­hål­lan­den som låg till grund för beslu­tet har änd­rats. Lag (2015:700).

Avgif­ter till Finan­sin­spek­tio­nen

29 §   För­säk­rings­fö­re­tag ska med avgif­ter bidra till att täcka kost­na­derna för Finan­sin­spek­tio­nens verk­sam­het samt Sta­tis­tiska cen­tral­by­råns verk­sam­het enligt lagen (2014:484) om en data­bas för över­vak­ning av och till­syn över finans­mark­na­derna. Lag (2014:494). Lag (2015:700).

Bemyn­di­gan­den

30 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om sådana avgif­ter som avses i 29 §.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. vilka upp­lys­ningar ett för­säk­rings­fö­re­tag ska lämna till Finan­sin­spek­tio­nen enligt 5 § samt när och hur de ska läm­nas, och
   2. när och hur en för­säk­rings­för­e­ning ska upp­rätta och ge in en för­säk­rings­tek­nisk utred­ning enligt 17 a §. Lag (2020:660).


18 kap. Ingri­pan­den

Ingri­pande mot för­säk­rings­fö­re­tag och vissa fysiska per­so­ner

När Finan­sin­spek­tio­nen ska ingripa

1 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska ingripa om
   1. ett för­säk­rings­fö­re­tag har åsi­do­satt sina skyl­dig­he­ter enligt denna lag, andra för­fatt­ningar som regle­rar före­ta­gets verk­sam­het, före­ta­gets bolags­ord­ning eller stad­gar eller före­ta­gets för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jer, beräk­nings­un­der­lag, rikt­lin­jer för han­te­ring av intres­se­kon­flik­ter eller sådana styr­do­ku­ment som har sin grund i för­fatt­ningar som regle­rar före­ta­gets verk­sam­het,
   2. bolags­ord­ningen, stad­garna, de för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jerna, beräk­nings­un­der­la­get, rikt­lin­jerna för han­te­ring av intres­se­kon­flik­ter eller styr­do­ku­men­ten inte längre är till­freds­stäl­lande med hän­syn till omfatt­ningen och arten av före­ta­gets verk­sam­het, eller
   3. för­säk­rings­be­stån­det inte är till­räck­ligt för erfor­der­lig ris­k­ut­jäm­ning. Lag (2015:700).

1 a §   Finan­sin­spek­tio­nen ska ingripa mot någon som ingår i för­säk­rings­fö­re­ta­gets sty­relse eller är dess verk­stäl­lande direk­tör, eller ersät­tare för någon av dem, om före­ta­get har befun­nits ansva­rigt för en över­trä­delse av lagen (2017:630) om åtgär­der mot pen­ning­tvätt och finan­sie­ring av ter­ro­rism eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av den lagen.

Ett ingri­pande enligt första styc­ket får ske endast om över­trä­del­sen är all­var­lig, upp­re­pad eller sys­te­ma­tisk och per­so­nen i fråga upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het orsa­kat över­trä­del­sen. Lag (2017:653).

1 b §   Finan­sin­spek­tio­nen ska ingripa mot någon som ingår i för­säk­rings­fö­re­ta­gets sty­relse eller är dess verk­stäl­lande direk­tör, eller ersät­tare för någon av dem, om före­ta­get har åsi­do­satt sina skyl­dig­he­ter enligt någon av artik­larna 5-10, 11.1-11.10, 12-14, 16.1, 16.2, 17, 18.1, 18.2, 19.1, 19.3, 19.4, 23-25, 26.1-26.8, 27, 28.1-28.8, 29, 30.1-30.4, 31.12 eller 45 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2022/2554.

Ett ingri­pande enligt första styc­ket får ske bara om före­ta­gets över­trä­delse är all­var­lig och den fysiska per­so­nen i fråga upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het orsa­kat över­trä­del­sen. Lag (2024:1287).

Hur Finan­sin­spek­tio­nen ska ingripa

2 §   Ingri­pande med stöd av 1 § sker genom utfär­dande av före­läg­gande att vidta rät­telse inom viss tid, genom för­bud att verk­ställa beslut eller genom anmärk­ning.
Finan­sin­spek­tio­nen får också med stöd av 10 § begränsa ett för­säk­rings­fö­re­tags för­fo­gan­de­rätt eller för­bjuda före­ta­get att för­foga över sina till­gångar i Sve­rige.

Om en över­trä­delse är all­var­lig ska för­säk­rings­fö­re­ta­gets till­stånd åter­kal­las eller, om det är till­räck­ligt, var­ning med­de­las. Lag (2015:700).

2 a §   Ett ingri­pande enligt 1 a eller 1 b § får ske genom en eller båda av föl­jande sank­tio­ner:
   1. beslut att per­so­nen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får upp­rätt­hålla en funk­tion som avses i 1 a § första styc­ket och 1 b § första styc­ket i ett för­säk­rings­fö­re­tag, eller
   2. beslut om sank­tions­av­gift. Lag (2024:1287).

Omstän­dig­he­ter som ska beak­tas och Finan­sin­spek­tio­nens möj­lig­he­ter att avstå från ingri­pande

3 §   Vid valet av ingri­pande ska Finan­sin­spek­tio­nen ta hän­syn till hur all­var­lig över­trä­del­sen är och hur länge den har pågått. Sär­skild hän­syn ska tas till ska­dor som har upp­stått och gra­den av ansvar.

Finan­sin­spek­tio­nen får avstå från ingri­pande om
   1. en över­trä­delse är ringa eller ursäkt­lig,
   2. för­säk­rings­fö­re­ta­get gör rät­telse eller om den fysiska per­so­nen ver­kat för att före­ta­get gör rät­telse, eller
   3. någon annan myn­dig­het har vid­ta­git åtgär­der mot före­ta­get eller den fysiska per­so­nen och dessa åtgär­der bedöms till­räck­liga. Lag (2017:653).

3 a §   I för­svå­rande rikt­ning ska det beak­tas om för­säk­rings­fö­re­ta­get tidi­gare har begått en över­trä­delse eller om den fysiska per­so­nen tidi­gare orsa­kat en sådan över­trä­delse.

I förmild­rande rikt­ning ska det beak­tas om
   1. före­ta­get eller den fysiska per­so­nen i väsent­lig utsträck­ning genom ett aktivt sam­ar­bete har under­lät­tat Finan­sin­spek­tio­nens utred­ning, och
   2. före­ta­get snabbt har upp­hört med över­trä­del­sen, eller den fysiska per­so­nen snabbt ver­kat för att över­trä­del­sen ska upp­höra, sedan den anmälts till eller påta­lats av Finan­sin­spek­tio­nen. Lag (2017:653).

Åtgärds­plan vid bris­tande sol­vens­ka­pi­tal­krav

4 §   Om ett för­säk­rings­fö­re­tag inte upp­fyl­ler sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet, ska Finan­sin­spek­tio­nen före­lägga före­ta­get att
   1. inom två måna­der från dagen då bris­terna kon­sta­te­ra­des upp­rätta en åtgärds­plan och över­lämna pla­nen till inspek­tio­nen för god­kän­nande, och
   2. vidta nöd­vän­diga åtgär­der för att inom sex måna­der från dagen då bris­ten kon­sta­te­ra­des åter upp­fylla sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet.

Om det är lämp­ligt, får Finan­sin­spek­tio­nen för­länga tids­fris­ten enligt första styc­ket 2 med tre måna­der.
Lag (2015:700).

För­längd tids­frist vid excep­tio­nella för­hål­lan­den

5 §   Om den Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten har med­de­lat att det före­lig­ger excep­tio­nella för­hål­lan­den och dessa för­hål­lan­den påver­kar ett för­säk­rings­fö­re­tag som är före­mål för åtgär­der enligt 4 §, får Finan­sin­spek­tio­nen för­länga den tids­frist som avses i 4 § 2 med högst sju år.

Ett för­säk­rings­fö­re­tag ska under en sådan tids­frist var tredje månad ge in en läges­rap­port om vilka åtgär­der som har vid­ta­gits och i vil­ken mån sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet åter upp­fyllts.

Om ett för­säk­rings­fö­re­tags läges­rap­port visar att det inte har skett några väsent­liga fram­steg med att åter upp­fylla sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet från det att bris­ten kon­sta­te­ra­des fram till dess rap­por­ten gavs in, ska Finan­sin­spek­tio­nen besluta att den för­längda tids­fris­ten ska upp­höra att gälla.
Lag (2015:700).

6 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska före­lägga ett för­säk­rings­fö­re­tag att vidta nöd­vän­diga åtgär­der för att säker­ställa att före­ta­get kan upp­fylla sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet utan tillämp­ning av en till­fäl­ligt juste­rad risk­fri rän­te­struk­tur enligt 5 kap. 10 § eller ett till­fäl­ligt avdrag enligt 5 kap. 12 § senast den 1 janu­ari 2032 och att inom två måna­der från dagen då bris­ten kon­sta­te­ra­des över­lämna en plan för infas­ning till inspek­tio­nen.

Före­ta­get ska varje år lämna en läges­rap­port till Finan­sin­spek­tio­nen. Lag (2020:400).

7 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska åter­kalla ett till­stånd att använda en till­fäl­ligt juste­rad risk­fri rän­te­struk­tur enligt 5 kap. 10 § eller ett till­fäl­ligt avdrag enligt 5 kap. 12 §, om den läges­rap­port som avses i 6 § andra styc­ket visar att före­ta­get inte kom­mer att kunna upp­fylla sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet senast den 1 janu­ari 2032. Lag (2015:700).

Finan­si­ell sane­rings­plan vid bris­tande mini­mi­ka­pi­tal­krav m.m.

8 §   Om ett för­säk­rings­fö­re­tag inte upp­fyl­ler mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet eller ett kapi­tal­krav som gäl­ler efter det att före­ta­get har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §, ska Finan­sin­spek­tio­nen före­lägga före­ta­get att inom en månad från dagen då bris­ten kon­sta­te­ra­des upp­rätta en finan­si­ell sane­rings­plan och över­lämna pla­nen till inspek­tio­nen för god­kän­nande.

Den finan­si­ella sane­rings­pla­nen ska inne­hålla åtgär­der som före­ta­get ska vidta för att inom tre måna­der från den dag då bris­ten kon­sta­te­ra­des åter upp­fylla mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet eller det kapi­tal­krav som gäl­ler efter det att före­ta­get har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §.
Lag (2015:700).

Åtgärds­plan vid bris­tande upp­fyl­lelse av kapi­tal­krav i vissa för­säk­rings­för­e­ningar

8 a §   Om en för­säk­rings­för­e­ning som har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19 d § inte upp­fyl­ler det kapi­tal­krav som ska upp­fyl­las enligt 1 kap. 19 e § första styc­ket 2, ska Finan­sin­spek­tio­nen före­lägga för­e­ningen att inom en månad från dagen då bris­ten kon­sta­te­ra­des upp­rätta en åtgärds­plan och över­lämna pla­nen till inspek­tio­nen för god­kän­nande.

Åtgärds­pla­nen ska inne­hålla åtgär­der som för­e­ningen ska vidta för att inom tre måna­der från den dag då bris­ten kon­sta­te­ra­des åter upp­fylla kapi­tal­kra­vet. Lag (2020:660).

Över­trä­del­ser av beslut om rät­telse

9 §   Om ett för­säk­rings­fö­re­tag dri­ver verk­sam­het i ett annat land inom EES och före­ta­get inte rät­tar sig efter Finan­sin­spek­tio­nens eller behö­rig myn­dig­hets begä­ran om rät­telse, ska inspek­tio­nen vidta de åtgär­der som behövs för att för­hindra fort­satta över­trä­del­ser. Inspek­tio­nen ska under­rätta den behö­riga myn­dig­he­ten om vilka åtgär­der som vid­tas. Lag (2021:461).

För­bud eller begräns­ning i rät­ten att för­foga över till­gångar

10 §   Finan­sin­spek­tio­nen får begränsa ett för­säk­rings­fö­re­tags för­fo­gan­de­rätt eller för­bjuda före­ta­get att för­foga över sina till­gångar i Sve­rige, om
   1. före­ta­get inte föl­jer gäl­lande bestäm­mel­ser om för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar,
   2. före­ta­get inte upp­fyl­ler sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet och det före­lig­ger sär­skilda omstän­dig­he­ter som ger anled­ning att befara att före­ta­gets finan­si­ella ställ­ning kom­mer att för­säm­ras ytter­li­gare,
   3. före­ta­get inte upp­fyl­ler mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet eller ett kapi­tal­krav som ska upp­fyl­las av ett före­tag som har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19, 19 b eller 19 d §, eller
   4. det vid beslut om åter­kal­lelse av före­ta­gets till­stånd bedöms vara nöd­vän­digt för att skydda de intres­sen som för­säk­rings­ta­garna och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ringar har.

Finan­sin­spek­tio­nen får besluta hur för­säk­rings­verk­sam­he­ten ska dri­vas efter ett sådant beslut som avses i första styc­ket.
Lag (2020:660).

Åter­kal­lelse av till­stånd

11 §   Om någon som ingår i ett för­säk­rings­fö­re­tags sty­relse eller är dess verk­stäl­lande direk­tör eller ansva­rar för en cen­tral funk­tion inte upp­fyl­ler de krav som anges i 2 kap. 4 § 4, ska Finan­sin­spek­tio­nen åter­kalla före­ta­gets till­stånd.
Det får dock ske bara om inspek­tio­nen först har beslu­tat att anmärka på att per­so­nen ingår i sty­rel­sen eller är verk­stäl­lande direk­tör eller ansva­rar för en cen­tral funk­tion och om han eller hon, sedan en av inspek­tio­nen bestämd tid om högst tre måna­der har gått, fort­fa­rande finns kvar i sty­rel­sen eller som verk­stäl­lande direk­tör eller som ansva­rig för en cen­tral funk­tion.

I stäl­let för att åter­kalla till­stån­det får Finan­sin­spek­tio­nen besluta att en sty­rel­se­le­da­mot eller verk­stäl­lande direk­tör eller den som ansva­rar för en cen­tral funk­tion inte längre får kvar­stå i sin befatt­ning.
Finan­sin­spek­tio­nen får då för­ordna en ersät­tare. Ersät­ta­rens upp­drag gäl­ler till dess för­säk­rings­fö­re­ta­get har utsett en ny sty­rel­se­le­da­mot eller verk­stäl­lande direk­tör eller ansva­rig för en cen­tral funk­tion. Lag (2015:700).

12 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska åter­kalla ett för­säk­rings­fö­re­tags till­stånd, om före­ta­get
   1. inte har anmälts för regi­stre­ring inom före­skri­ven tid eller anmä­lan har avskri­vits eller avsla­gits genom ett beslut som har fått laga kraft,
   2. har för­kla­rat sig avstå från till­stån­det,
   3. har för­satts i kon­kurs eller om beslut har fat­tats om att före­ta­get ska gå i tvångs­lik­vi­da­tion,
   4. inte upp­fyl­ler mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet eller ett kapi­tal­krav som ska upp­fyl­las av ett före­tag som har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19, 19 b eller 19 d §, och före­ta­gets finan­si­ella sane­rings­plan eller åtgärds­plan är uppen­bart otill­räck­lig,
   5. inte inom tre måna­der från den tid­punkt då före­ta­get inte längre upp­fyllde mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet eller ett kapi­tal­krav som ska upp­fyl­las av ett före­tag som har bevil­jats undan­tag enligt 1 kap. 19, 19 b eller 19 d §, har vid­ta­git de åtgär­der som finns angivna i en god­känd finan­si­ell sane­rings­plan eller åtgärds­plan, eller
   6. får till­stånd att driva tjäns­te­pen­sions­verk­sam­het som tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag. Lag (2020:660).

13 §   Finan­sin­spek­tio­nen får åter­kalla ett för­säk­rings­fö­re­tags till­stånd, om före­ta­get
   1. inte längre upp­fyl­ler kra­ven för till­stånd,
   2. inte inom ett år från det till­stånd gavs har bör­jat driva sådan rörelse som till­stån­det avser,
   3. under en sam­man­häng­ande tid av sex måna­der inte har dri­vit för­säk­rings­rö­relse,
   4. inte inom de tids­fris­ter som anges i 4 och 5 §§ har vid­ta­git de åtgär­der för att åter upp­fylla sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet som finns angivna i en god­känd åtgärds­plan, eller
   5. i annat fall all­var­ligt åsi­do­sät­ter gäl­lande bestäm­mel­ser för verk­sam­he­ten.

I de fall som anges i första styc­ket får i stäl­let var­ning med­de­las, om det är till­räck­ligt. Lag (2015:700).

14 §   Om ett för­säk­rings­fö­re­tags till­stånd åter­kal­las, får Finan­sin­spek­tio­nen bestämma hur avveck­lingen av rörel­sen ska ske.

Ett beslut om åter­kal­lelse får för­e­nas med för­bud att fort­sätta hela eller delar av rörel­sen. Lag (2015:700).

Anmä­lan till behö­rig myn­dig­het och till Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten

15 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska anmäla ett beslut enligt 10 § till de behö­riga myn­dig­he­terna i de EES-​län­der där före­ta­get enligt under­rät­telse dri­ver för­säk­rings­verk­sam­het enligt 3 kap. 1 eller 8 §. Ett sådant beslut ska dess­utom anmä­las till behö­riga myn­dig­he­ter i de EES-​län­der där före­ta­get har till­gångar samt till Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten.

Finan­sin­spek­tio­nen ska anmäla ett beslut om åter­kal­lelse av till­stånd för ett för­säk­rings­fö­re­tag att driva för­säk­rings­rö­relse till behö­riga myn­dig­he­ter i övriga län­der inom EES samt till Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten.

Finan­sin­spek­tio­nen får i sam­band med en anmä­lan enligt första eller andra styc­ket begära att den behö­riga myn­dig­he­ten i sam­ar­bete med inspek­tio­nen vid­tar mot­sva­rande åtgär­der. Om före­ta­gets till­stånd har åter­kal­lats, får begä­ran avse att den behö­riga myn­dig­he­ten även i övrigt vid­tar de åtgär­der som behövs för att skydda de intres­sen som för­säk­rings­ta­garna och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ringar har.
Lag (2015:700).

Sank­tions­av­gift

16 §   Om Finan­sin­spek­tio­nen har med­de­lat ett beslut om anmärk­ning eller var­ning mot ett för­säk­rings­fö­re­tag, får inspek­tio­nen besluta att före­ta­get ska betala en sank­tions­av­gift.

Avgif­ten till­fal­ler sta­ten. Lag (2017:653).

17 §   Sank­tions­av­gif­ten ska fast­stäl­las till lägst 5 000 kro­nor och högst 50 mil­jo­ner kro­nor.

Avgif­ten får inte över­stiga tio pro­cent av för­säk­rings­fö­re­ta­gets omsätt­ning när­mast före­gå­ende räken­skapsår. Om över­trä­del­sen har skett under för­säk­rings­fö­re­ta­gets första verk­sam­hetsår eller om upp­gif­ter om omsätt­ningen annars sak­nas eller är brist­fäl­liga, får omsätt­ningen upp­skat­tas.

Avgif­ten får inte vara så stor att för­säk­rings­fö­re­ta­get där­ef­ter inte upp­fyl­ler kra­ven enligt 4 kap. 1 §.
Lag (2017:653).

17 a §   När det är fråga om en över­trä­delse av lagen (2017:630) om åtgär­der mot pen­ning­tvätt och finan­sie­ring av ter­ro­rism eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av den lagen, ska den sank­tions­av­gift som kan beslu­tas enligt 16 § första styc­ket uppgå till lägst 5 000 kro­nor och som högst fast­stäl­las till det högsta av
   1. tio pro­cent av för­säk­rings­fö­re­ta­gets omsätt­ning när­mast före­gå­ende räken­skapsår eller, i före­kom­mande fall, mot­sva­rande omsätt­ning på kon­cern­nivå,
   2. två gånger den vinst som för­säk­rings­fö­re­ta­get gjort till följd av regelö­ver­trä­del­sen, om belop­pet går att fast­ställa, eller
   3. ett belopp i kro­nor mot­sva­rande fem mil­jo­ner euro.

Avgif­ten får inte vara så stor att för­säk­rings­fö­re­ta­get där­ef­ter inte upp­fyl­ler kra­ven enligt 4 kap. 1 §.
Lag (2017:653).

17 b §   En sank­tions­av­gift för en fysisk per­son ska som högst fast­stäl­las till det högsta av
   1. två gånger den vinst som den fysiska per­so­nen gjort till följd av regelö­ver­trä­del­sen, om belop­pet går att fast­ställa, eller
   2. ett belopp som per den 25 juni 2015 i kro­nor mot­sva­rade fem mil­jo­ner euro.

Avgif­ten till­fal­ler sta­ten. Lag (2017:653).

18 §   När sank­tions­av­gif­tens stor­lek fast­ställs, ska sär­skild hän­syn tas till sådana omstän­dig­he­ter som anges i 3 § första styc­ket och 3 a § samt till för­säk­rings­fö­re­ta­gets eller den fysiska per­so­nens finan­si­ella ställ­ning och, om det går att fast­ställa, den vinst som gjorts till följd av regelö­ver­trä­del­sen. Lag (2017:653).

Sank­tions­före­läg­gande

18 a §   Frå­gor om ingri­pan­den mot fysiska per­so­ner för över­trä­del­ser enligt 1 a eller 1 b § tas upp av Finan­sin­spek­tio­nen genom sank­tions­före­läg­gande.

Finan­sin­spek­tio­nen ska då tillämpa bestäm­mel­serna om sank­tions­före­läg­gande i 15 kap. 9 a-9 d §§ lagen (2004:297) om bank- och finan­sie­rings­rö­relse. Lag (2024:1287).

För­se­nings­av­gift

19 §   Om ett för­säk­rings­fö­re­tag inte i tid läm­nar de upp­lys­ningar som har före­skri­vits med stöd av 17 kap. 30 § andra styc­ket, får Finan­sin­spek­tio­nen besluta att före­ta­get ska betala en för­se­nings­av­gift med högst 100 000 kro­nor.

Avgif­ten till­fal­ler sta­ten. Lag (2017:233).

Verk­stäl­lig­het av beslut om sank­tions­av­gift och för­se­nings­av­gift

20 §   Sank­tions­av­gif­ten eller för­se­nings­av­gif­ten ska beta­las till Finan­sin­spek­tio­nen inom tret­tio dagar efter det att beslu­tet om den har fått laga kraft eller sank­tions­före­läg­gan­det god­känts eller inom den längre tid som anges i beslu­tet. Lag (2017:653).

21 §   Finan­sin­spek­tio­nens beslut att ta ut sank­tions­av­gift eller för­se­nings­av­gift får verk­stäl­las utan före­gå­ende dom eller utslag, om avgif­ten inte har beta­lats inom den tid som anges i 20 §. Lag (2017:653).

22 §   Om sank­tions­av­gif­ten eller för­se­nings­av­gif­ten inte beta­las inom den tid som anges i 20 §, ska Finan­sin­spek­tio­nen lämna den obe­talda avgif­ten för indriv­ning. Bestäm­mel­ser om indriv­ning av stat­liga ford­ringar finns i lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m. Lag (2017:653).

23 §   En beslu­tad sank­tions­av­gift eller för­se­nings­av­gift fal­ler bort i den utsträck­ning verk­stäl­lig­het inte har skett inom fem år från det att beslu­tet fick laga kraft eller sank­tions­före­läg­gan­det god­kän­des. Lag (2017:653).

Ingri­pande mot för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag

24 §   Om någon i led­ningen för ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag inte upp­fyl­ler de krav som anges i 19 kap. 63 § första styc­ket, får Finan­sin­spek­tio­nen före­lägga före­ta­get att rätta till för­hål­lan­det.

Det­samma gäl­ler om ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag inte upp­fyl­ler de krav som ställs på det enligt EU-​för­ord­ningar som anta­gits med stöd av Sol­vens II-​direk­ti­vet, 19 kap. eller före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av det kapit­let. Lag (2020:400).

Ingri­pande mot den som sak­nar till­stånd

25 §   Om någon dri­ver sådan rörelse som omfat­tas av denna lag utan att vara berät­ti­gad till det, ska Finan­sin­spek­tio­nen före­lägga denne att upp­höra med rörel­sen. Inspek­tio­nen får besluta hur avveck­lingen av rörel­sen ska ske. I före­läg­gan­det ska Finan­sin­spek­tio­nen upp­lysa om att rät­ten efter ansö­kan av inspek­tio­nen kan komma att besluta att före­ta­get ska gå i lik­vi­da­tion om före­läg­gan­det inte följs.

Om det är osä­kert om lagen är tillämp­lig på viss rörelse, får Finan­sin­spek­tio­nen före­lägga den som dri­ver rörel­sen att lämna de upp­lys­ningar om rörel­sen som inspek­tio­nen behö­ver för att bedöma om så är fal­let. Den som är revi­sor i ett före­tag är skyl­dig att på begä­ran av inspek­tio­nen lämna sådana upp­lys­ningar om före­ta­gets rörelse som revi­sorn har fått kän­ne­dom om vid full­gö­ran­det av sitt upp­drag. Lag (2015:700).

26 §   Om ett aktie­bo­lag eller en eko­no­misk för­e­ning inte föl­jer ett före­läg­gande enligt 25 § första styc­ket att upp­höra med rörel­sen, ska rät­ten, efter ansö­kan av Finan­sin­spek­tio­nen, besluta att före­ta­get ska gå i lik­vi­da­tion.

I dessa fall tilläm­pas 25 kap. 10, 25, 28-44, 46 och 47 §§ aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) och 17 kap. 18, 19, 26-42, 44 och 45 §§ lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar.

Ett beslut om lik­vi­da­tion ska inte med­de­las om det under ären­dets hand­lägg­ning vid rät­ten visas att rörel­sen har upp­hört.

Beslu­tet om lik­vi­da­tion gäl­ler ome­del­bart. Lag (2018:731).

Vite

27 §   Om Finan­sin­spek­tio­nen med­de­lar före­läg­gande eller för­bud enligt denna lag, får inspek­tio­nen för­ena före­läg­gan­det med vite. Lag (2015:700).

Bemyn­di­gande

28 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. inne­hål­let i en åtgärds­plan enligt 4 §,
   2. inne­hål­let i en plan för infas­ning och en läges­rap­port enligt 6 §, och
   3. inne­hål­let i en finan­si­ell sane­rings­plan enligt 8 §.
Lag (2015:700).


19 kap. Grupp­till­syn

Före­tag som ingår i en grupp

1 §   I en grupp ingår ett före­tag, dess dot­ter­fö­re­tag och andra anknutna före­tag samt de före­tag som dot­ter­fö­re­ta­get har ett ägar­in­tresse i.

I en grupp ingår även före­tag som för­e­nas av starka och var­ak­tiga finan­si­ella för­bin­del­ser på grund av avtal eller på annat sätt, under för­ut­sätt­ning att ett av före­ta­gen genom att sam­ordna besluts­fat­tan­det i före­ta­gen utö­var ett bestäm­mande infly­tande över de övriga före­ta­gen. Det före­tag som utö­var ett bestäm­mande infly­tande ska betrak­tas som moder­fö­re­tag och övriga före­tag som dot­ter­fö­re­tag.

Andra styc­ket gäl­ler endast om det för att upp­rätta och avsluta sådana finan­si­ella för­bin­del­ser som avses där krävs till­stånd av grupp­till­syns­myn­dig­he­ten. Lag (2015:700).

Fall då grupp­till­syn ska utövas

2 §   Sär­skild till­syn över för­säk­rings­fö­re­tag som ingår i en grupp (grupp­till­syn) ska utövas enligt detta kapi­tel.

Grupp­till­syn enligt 4, 5, 7-40, 42-64 och 74-​103 §§ ska utövas över
   1. för­säk­rings­fö­re­tag som är moder­fö­re­tag till eller har ägar­in­tresse i åtminstone ett för­säk­rings­fö­re­tag, en EES-​för­säk­rings­gi­vare eller en för­säk­rings­gi­vare från tred­je­land,
   2. för­säk­rings­fö­re­tag som har en gemen­sam eller i huvud­sak gemen­sam led­ning med ett annat för­säk­rings­fö­re­tag, en EES-​för­säk­rings­gi­vare eller en för­säk­rings­gi­vare från tred­je­land, och
   3. för­säk­rings­fö­re­tag vars moder­fö­re­tag är ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor inom EES eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor inom EES.

Grupp­till­syn enligt 65-73 §§ ska utövas över för­säk­rings­fö­re­tag vars moder­fö­re­tag är en för­säk­rings­gi­vare från tred­je­land, ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor utan­för EES eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor utan­för EES.

Grupp­till­syn enligt 41 § ska utövas över för­säk­rings­fö­re­tag vars moder­fö­re­tag är ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag med blan­dad verk­sam­het. Lag (2015:700).

3 §   I 4-10 §§ finns all­männa bestäm­mel­ser om grupp­till­syn och i 11 och 12 §§ bestäm­mel­ser om beslut att, helt eller del­vis, inte beakta ett före­tag som ingår i en grupp vid grupp­till­sy­nen. Lag (2015:700).

3 a §   Bestäm­mel­ser om grupp­till­syn finns även i det bila­te­rala avta­let mel­lan Euro­pe­iska uni­o­nen och Ame­ri­kas för­enta sta­ter om till­syns­reg­ler för för­säk­ring och åter­för­säk­ring (EUT L 258, 6.10.2017, s. 4-21). Lag (2020:408).

Nivån för grupp­till­syn

4 §   Om det i top­pen av en grupp finns ett för­säk­rings­fö­re­tag, en EES-​för­säk­rings­gi­vare, ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor inom EES eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor inom EES som är moder­fö­re­tag till ett sådant för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 1 eller 2, ska bestäm­mel­serna om grupp­till­syn i 5, 7-40, 42-64 och 74-​103 §§ tilläm­pas enbart på nivån för detta yttersta moder­fö­re­tag inom EES.

Om det i top­pen av en grupp finns ett för­säk­rings­fö­re­tag, en EES-​för­säk­rings­gi­vare, ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor inom EES eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor inom EES som är moder­fö­re­tag till ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag som i sin tur är moder­fö­re­tag till ett sådant för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 3, ska bestäm­mel­serna om grupp­till­syn i 5, 7-40, 42-64 och 74-​103 §§ tilläm­pas enbart på nivån för detta yttersta moder­fö­re­tag inom EES. Lag (2015:700).

Fort­satt till­syn över de enskilda för­säk­rings­fö­re­ta­gen

5 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag som ingår i en grupp som omfat­tas av grupp­till­syn står även under till­syn som enskilt för­säk­rings­fö­re­tag enligt denna lag. Lag (2015:700).

Grupp­till­syns­myn­dig­he­ten och dess ansvar

6 §   För för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 1-3 ska det fin­nas en grupp­till­syns­myn­dig­het med ansvar för grupp­till­sy­nen. Om det finns flera berörda myn­dig­he­ter, ska grupp­till­syns­myn­dig­he­ten utses bland dem. Lag (2015:700).

När Finan­sin­spek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het

7 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska vara grupp­till­syns­myn­dig­het, om det i grup­pen finns ett eller flera för­säk­rings­fö­re­tag, men ingen EES-​för­säk­rings­gi­vare.

Finan­sin­spek­tio­nen ska även vara grupp­till­syns­myn­dig­het
   1. om det i top­pen av en grupp finns ett för­säk­rings­fö­re­tag,
   2. om det i top­pen av en grupp finns ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag som är moder­fö­re­tag till ett för­säk­rings­fö­re­tag,
   3. om ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor i Sve­rige eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor i Sve­rige är moder­fö­re­tag till ett för­säk­rings­fö­re­tag och en eller flera EES-​för­säk­rings­gi­vare,
   4. om det i grup­pen finns fler än ett sådant för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller ett sådant blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag som avses i arti­kel 247.2 b iii i Sol­vens II-​direk­ti­vet, med huvud­kon­tor i olika sta­ter inom EES, där­ibland Sve­rige, och det dess­utom i samma sta­ter finns dot­ter­fö­re­tag som är för­säk­rings­fö­re­tag eller EES-​för­säk­rings­gi­vare varav det dot­ter­fö­re­tag som har den största balansom­slut­ningen är ett för­säk­rings­fö­re­tag,
   5. om ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag är moder­fö­re­tag till ett eller flera för­säk­rings­fö­re­tag och en eller flera EES-​för­säk­rings­gi­vare men inte har huvud­kon­tor i något av de län­der där dot­ter­fö­re­ta­gen finns, och det dot­ter­fö­re­tag som har den största balansom­slut­ningen är ett för­säk­rings­fö­re­tag,
   6. i andra fall än de som anges i 1-5, när ett eller flera för­säk­rings­fö­re­tag och en eller flera EES-​för­säk­rings­gi­vare ingår i en grupp och det före­tag som har den största balansom­slut­ningen är ett för­säk­rings­fö­re­tag, eller
   7. om inspek­tio­nen till­sam­mans med berörda behö­riga myn­dig­he­ter kom­mer över­ens om det i enlig­het med bestäm­mel­serna i 8 § andra styc­ket. Lag (2015:700).

Över­ens­kom­melse och beslut om utse­ende av grupp­till­syns­myn­dig­het

8 §   När Finan­sin­spek­tio­nen enligt 7 § ska vara grupp­till­syns­myn­dig­het, får inspek­tio­nen till­sam­mans med berörda behö­riga myn­dig­he­ter komma över­ens om att en annan myn­dig­het inom EES än inspek­tio­nen ska utses till grupp­till­syns­myn­dig­het. Finan­sin­spek­tio­nen får träffa en sådan över­ens­kom­melse, om det är olämp­ligt att inspek­tio­nen utses till grupp­till­syns­myn­dig­het med hän­syn till grup­pens struk­tur och den rela­tiva bety­del­sen av grup­pens verk­sam­het i olika län­der.

Om det i ett annat fall än det som avses i första styc­ket skulle vara olämp­ligt med hän­syn till en grupps struk­tur och den rela­tiva bety­del­sen av dess verk­sam­het i olika län­der att grupp­till­syns­myn­dig­he­ten utses enligt de grun­der som anges i arti­kel 247.2 i Sol­vens II-​direk­ti­vet, får Finan­sin­spek­tio­nen träffa en över­ens­kom­melse om att inspek­tio­nen eller en behö­rig myn­dig­het ska vara grupp­till­syns­myn­dig­het för grup­pen.

Om en över­ens­kom­melse enligt andra styc­ket inne­bär att Finan­sin­spek­tio­nen utses till grupp­till­syns­myn­dig­het, ska inspek­tio­nen fatta ett beslut om detta och över­lämna beslu­tet till grup­pen.

En över­ens­kom­melse enligt första eller andra styc­ket får träf­fas inom tre måna­der från den dag då frå­gan om en sådan över­ens­kom­melse väck­tes av en berörd myn­dig­het. Den berörda grup­pen ska ges till­fälle att yttra sig. Finan­sin­spek­tio­nen får högst en gång om året väcka frå­gan om en sådan över­ens­kom­melse. Lag (2020:934).

Hän­skju­tande av ett ärende om utse­ende av grupp­till­syns­myn­dig­het till Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten

9 §   Om Finan­sin­spek­tio­nen eller någon av de berörda behö­riga myn­dig­he­terna inom den tre­må­na­ders­frist som anges i 8 § har hän­skju­tit ären­det till Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten och begärt myn­dig­he­tens hjälp i enlig­het med arti­kel 19 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 1094/2010 av den 24 novem­ber 2010 om inrät­tande av en euro­pe­isk till­syns­myn­dig­het (Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten), om änd­ring av beslut nr 716/2009/EG och om upp­hä­vande av kom­mis­sio­nens beslut 2009/79/EG, ska inspek­tio­nen och de berörda behö­riga myn­dig­he­terna invänta det beslut som Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten kan komma att fatta enligt arti­kel 19.3 i samma för­ord­ning. Om Finan­sin­spek­tio­nen utsetts till grupp­till­syns­myn­dig­het, ska inspek­tio­nen över­lämna beslu­tet och skä­len för det till för­säk­rings­fö­re­ta­get och till­syn­skol­le­giet.

Finan­sin­spek­tio­nen får inte hän­skjuta ett ärende till Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten efter det att tre­må­na­ders­pe­ri­o­den löpt ut eller ett beslut har fat­tats. Lag (2021:461).

10 §   Om ett beslut enligt 8 och 9 §§ inte kan fat­tas, ska upp­gif­ten som grupp­till­syns­myn­dig­het utfö­ras av den myn­dig­het som föl­jer av arti­kel 247.2 i Sol­vens II-​direk­ti­vet.
Lag (2015:700).

Sam­ord­nings­ö­ver­ens­kom­melse

10 a §   När Finan­sin­spek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het eller utö­var till­syn över ett enskilt för­säk­rings­fö­re­tag som omfat­tas av grupp­till­syn, ska inspek­tio­nen ingå en sam­ord­nings­ö­ver­ens­kom­melse med de berörda behö­riga myn­dig­he­terna. En sådan över­ens­kom­melse ska avse inrät­tan­det av ett till­syn­skol­le­gium och reglera verk­sam­he­ten i det. Över­ens­kom­mel­sen ska under­teck­nas av inspek­tio­nen.

Sam­ord­nings­ö­ver­ens­kom­mel­sen ska åtminstone inne­hålla för­fa­ran­den för
   1. besluts­pro­ces­sen vid de beslut som avses i artik­larna 231, 232 och 247 i Sol­vens II-​direk­ti­vet, och
   2. det sam­råd som avses i artik­larna 218.5 och 248.4 i Sol­vens II-​direk­ti­vet.

Om Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten har fat­tat ett beslut om upp­rät­tande av en sam­ord­nings­ö­ver­ens­kom­melse ska Finan­sin­spek­tio­nen, när inspek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het, fatta sitt slut­liga beslut i enlig­het med Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­tens beslut. Finan­sin­spek­tio­nen ska över­lämna sitt beslut till de berörda behö­riga myn­dig­he­terna.
Lag (2020:400).

Möte i till­syn­skol­le­giet

10 b §   Finan­sin­spek­tio­nen ska ome­del­bart kalla till möte i till­syn­skol­le­giet, om
   1. inspek­tio­nen får kän­ne­dom om en bety­dande över­trä­delse av sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet för ett för­säk­rings­fö­re­tag i den aktu­ella grup­pen eller en över­trä­delse av mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet för ett för­säk­rings­fö­re­tag i grup­pen,
   2. inspek­tio­nen får kän­ne­dom om en bety­dande över­trä­delse av det grupp­ba­se­rade sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet för den aktu­ella grup­pen, beräk­nat enligt den metod som används i grup­pen, eller
   3. andra excep­tio­nella omstän­dig­he­ter inträf­far eller har inträf­fat. Lag (2020:400).

Sam­råd med behö­riga myn­dig­he­ter inom ett till­syn­skol­le­gium

10 c §   Om ett beslut är av bety­delse för behö­riga myn­dig­he­ter inom ett till­syn­skol­le­gium, ska Finan­sin­spek­tio­nen sam­råda med dem innan inspek­tio­nen fat­tar beslut i fråga om
   1. en för­änd­ring i aktieä­gar­struk­tur, orga­ni­sa­tions­struk­tur eller led­nings­struk­tur för ett för­säk­rings­fö­re­tag i den aktu­ella grup­pen, om för­änd­ringen krä­ver inspek­tio­nens till­stånd,
   2. en för­läng­ning av tids­fris­terna för upp­rät­tande och över­läm­nande av en åter­hämt­nings­plan enligt 18 kap. 4 § 1 eller för att vidta åtgär­der enligt en åtgärds­plan enligt 18 kap. 4 § 2 eller 5 §, eller
   3. bety­dande sank­tio­ner eller excep­tio­nella åtgär­der som ska vid­tas.

Om Finan­sin­spek­tio­nen inte är grupp­till­syns­myn­dig­het, ska sam­råd ske med grupp­till­syns­myn­dig­he­ten innan inspek­tio­nen fat­tar sådana beslut som avses i första styc­ket 2 och 3.

Finan­sin­spek­tio­nen ska också sam­råda med en behö­rig myn­dig­het innan inspek­tio­nen fat­tar ett beslut som byg­ger på infor­ma­tion från den behö­riga myn­dig­he­ten.

Sam­råd enligt första-​​tredje styc­kena behö­ver inte ske om ett beslut är bråds­kande eller om sam­rå­det kan även­tyra beslu­tets effekt. I så fall ska Finan­sin­spek­tio­nen utan dröjs­mål under­rätta de berörda behö­riga myn­dig­he­terna om beslu­tet.
Lag (2020:400).

Beslut om att inte beakta ett före­tag i en grupp vid grupp­till­sy­nen

11 §   När Finan­sin­spek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het får inspek­tio­nen i ett enskilt fall besluta att, helt eller del­vis, inte beakta ett före­tag som ingår i en grupp vid grupp­till­sy­nen om
   1. före­ta­get är belä­get i ett land utan­för EES och det finns rätts­liga hin­der mot över­fö­ring av nöd­vän­dig infor­ma­tion,
   2. före­ta­get är av ringa bety­delse med hän­syn till syf­tet med grupp­till­sy­nen, eller
   3. det skulle vara olämp­ligt eller vil­se­le­dande med hän­syn till syf­tet med grupp­till­sy­nen att låta före­ta­get omfat­tas av den.

När bestäm­mel­sen i första styc­ket 2 är tillämp­lig på flera före­tag, får ett sådant beslut inte fat­tas, utom om före­ta­gen till­sam­mans är av ringa bety­delse med hän­syn till syf­tet med grupp­till­sy­nen.

Innan Finan­sin­spek­tio­nen fat­tar ett beslut med stöd av första styc­ket 2 eller 3 att inte beakta ett för­säk­rings­fö­re­tag eller en EES-​för­säk­rings­gi­vare i en grupp ska inspek­tio­nen höra de behö­riga myn­dig­he­ter som berörs av beslu­tet.
Lag (2015:700).

12 §   Om Finan­sin­spek­tio­nen med stöd av 11 § första styc­ket 2 eller 3 beslu­tar att inte beakta en EES-​för­säk­rings­gi­vare i en grupp ska det före­tag som finns i top­pen av grup­pen i Sve­rige, på begä­ran av Finan­sin­spek­tio­nen, lämna de upp­lys­ningar som en behö­rig myn­dig­het i EES-​för­säk­rings­gi­va­rens hem­land behö­ver för sin till­syn av EES-​för­säk­rings­gi­va­ren. Lag (2015:700).

Paral­lella regel­verk

13 §   Om ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag omfat­tas av lik­vär­diga bestäm­mel­ser om till­syn över för­säk­rings­fö­re­tag som ingår i en grupp och till­syn av konglo­me­rat, sär­skilt avse­ende risk­ba­se­rad till­syn, får Finan­sin­spek­tio­nen, när inspek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het, efter sam­råd med berörda behö­riga myn­dig­he­ter, bevilja undan­tag från detta kapi­tel så att det blan­dade finan­si­ella hol­ding­fö­re­ta­get bara behö­ver tillämpa de rele­vanta bestäm­mel­serna för konglo­me­rat. Lag (2015:700).

14 §   Om ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag omfat­tas av lik­vär­diga bestäm­mel­ser om till­syn över för­säk­rings­fö­re­tag som ingår i en grupp och om grupp­ba­se­rad till­syn enligt lagen (2014:968) om sär­skild till­syn över kre­di­tin­sti­tut och vär­de­pap­pers­bo­lag, sär­skilt avse­ende risk­ba­se­rad till­syn, får Finan­sin­spek­tio­nen, när inspek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het, efter sam­råd med den myn­dig­het som ansva­rar för den grupp­ba­se­rade till­sy­nen enligt den lagen, bevilja undan­tag från detta kapi­tel så att det blan­dade finan­si­ella hol­ding­fö­re­ta­get bara behö­ver tillämpa de rele­vanta bestäm­mel­serna för den största sek­torn enligt 2 kap. 3 § lagen (2006:531) om sär­skild till­syn över finan­si­ella konglo­me­rat. Lag (2015:700).

15 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska under­rätta Euro­pe­iska bank­myn­dig­he­ten och Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten om sådana beslut som inspek­tio­nen fat­tar enligt 13 och 14 §§. Lag (2015:700).

Grupp­sol­vens

Kapi­tal­bas och kapi­tal­krav på grupp­nivå

16 §   Ett sådant för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 1, 2 eller 3 ska säker­ställa att det inom grup­pen sam­man­ta­get finns en grupp­ba­se­rad kapi­tal­bas som all­tid är minst lika med
   1. ett grupp­ba­se­rat sol­vens­ka­pi­tal­krav beräk­nat enligt 17-22 §§, eller
   2. det högre belopp som Finan­sin­spek­tio­nen har beslu­tat med stöd av 29 §.

Vid grupp­sol­vens­be­räk­ningen ska till­gång­arna och skul­derna vär­de­ras enligt 5 kap. 2 §. Lag (2015:700).

Meto­der för beräk­ning av kapi­tal­bas och kapi­tal­krav

17 §   För före­tag som ingår i en grupp där det finns ett sådant för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 1 eller 2 ska den grupp­ba­se­rade kapi­tal­ba­sen och det grupp­ba­se­rade sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet beräk­nas enligt kon­so­li­de­rings­me­to­den (metod 1 enligt artik­larna 230-​232 i Sol­vens II-​direk­ti­vet).

Om det är lämp­ligt får Finan­sin­spek­tio­nen, när inspek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het, besluta att den grupp­ba­se­rade kapi­tal­ba­sen och det grupp­ba­se­rade sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet i stäl­let ska beräk­nas enligt sammanläggnings-​​ och avräk­nings­me­to­den (metod 2 enligt arti­kel 233 i Sol­vens II-​direk­ti­vet) eller enligt en kom­bi­na­tion av de angivna meto­derna.

Innan Finan­sin­spek­tio­nen fat­tar ett sådant beslut som avses i andra styc­ket, ska inspek­tio­nen sam­råda med berörda behö­riga myn­dig­he­ter och med den grupp som beslu­tet rör. När kon­so­li­de­rings­me­to­den används ska bestäm­mel­serna i 7 kap. 2-11 §§ om kapi­tal­bas gälla vid beräk­ningen av den grupp­ba­se­rade kapi­tal­ba­sen. Lag (2015:700).

Pro­por­tio­nellt beak­tande av inne­hav

18 §   Vid beräk­ningen av den grupp­ba­se­rade kapi­tal­ba­sen och det grupp­ba­se­rade sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet ska ett anknu­tet före­tag beak­tas pro­por­tio­nellt efter det inne­hav som ett sådant för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 1 eller 2 eller ett sådant för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 3 har i det anknutna före­ta­get. Om sär­skilda skäl talar för det, får inne­hav och ägar­in­tres­sen beak­tas till en annan andel. Lag (2015:700).

19 §   När Finan­sin­spek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het, ska inspek­tio­nen besluta vil­ken pro­por­tio­nell andel enligt 18 § som ska beak­tas i föl­jande fall:
   1. då det inte finns kapi­tal­bind­ningar mel­lan vissa av före­ta­gen i en grupp,
   2. då en berörd behö­rig myn­dig­het har bedömt att ett direkt eller indi­rekt inne­hav av rös­ter eller kapi­tal i ett före­tag ska räk­nas som ägar­in­tresse på grund av att ett bety­dande infly­tande utövas över det före­ta­get, eller
   3. då en berörd behö­rig myn­dig­het har bedömt att ett före­tag är ett moder­fö­re­tag på grund av att det utö­var ett domi­ne­rande infly­tande över ett annat före­tag.

Innan Finan­sin­spek­tio­nen fat­tar ett sådant beslut, ska inspek­tio­nen sam­råda med berörda behö­riga myn­dig­he­ter och den grupp som beslu­tet rör. Lag (2015:700).

Vissa avdrag vid beräk­ning av den grupp­ba­se­rade kapi­tal­ba­sen

20 §   Vid beräk­ningen av den grupp­ba­se­rade kapi­tal­ba­sen ska avdrag göras så att inte dub­bel­räk­ning sker av pos­ter som ingår i kapi­tal­ba­sen i flera före­tag i grup­pen. Vid beräk­ningen ska avdrag också göras för vär­den som ska­pats internt inom grup­pen och som här­rör från ömse­si­dig finan­sie­ring. Lag (2015:700).

Stan­dard­for­meln och interna model­ler på grupp­nivå

21 §   Om det grupp­ba­se­rade sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet beräk­nas enligt kon­so­li­de­rings­me­to­den, kan beräk­ningen ske antingen med använd­ning av stan­dard­for­meln eller med använd­ning av en full­stän­dig eller par­ti­ell intern modell.

Bestäm­mel­serna i 8 kap. 1-3 och 5-11 §§ ska gälla vid beräk­ning av det grupp­ba­se­rade sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet enligt stan­dard­for­meln. Bestäm­mel­serna i 9 kap. 1-18 §§ ska gälla för en intern modell som används för att beräkna det grupp­ba­se­rade sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet. Om det finns ett till­syn­skol­le­gium, ska 9 kap. 2 a-2 c §§ inte gälla för en sådan ansö­kan som avses i 23 a §. Lag (2021:461).

Minsta värde av det grupp­ba­se­rade sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet om kon­so­li­de­rings­me­to­den används

22 §   Det grupp­ba­se­rade sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet ska, om kon­so­li­de­rings­me­to­den används, uppgå till minst sum­man av
   1. mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet enligt 8 kap. 13-21 §§ för ett sådant för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 1 eller 2, och
   2. den pro­por­tio­nella ande­len av mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet för anknutna för­säk­rings­fö­re­tag och EES-​för­säk­rings­gi­vare.

Det minsta vär­det av det grupp­ba­se­rade sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet enligt första styc­ket ska täc­kas genom med­räk­nings­bara pos­ter i pri­mär­ka­pi­tal­ba­sen enligt 7 kap. 12 §. Lag (2015:700).

Till­stånd till använd­ning av interna model­ler inom en grupp

23 §   En intern modell som används för beräk­ning av det grupp­ba­se­rade sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet får även använ­das för beräk­ning av sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet för ett enskilt för­säk­rings­fö­re­tag eller en enskild EES-​för­säk­rings­gi­vare som ingår i grup­pen. Lag (2021:461).

Ansö­kan om till­stånd att använda en intern modell inom en grupp

23 a §   En ansö­kan om till­stånd att använda en intern modell för beräk­ning av det grupp­ba­se­rade sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet och sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet för för­säk­rings­fö­re­tag eller EES- för­säk­rings­gi­vare som ingår i grup­pen får läm­nas in till Finan­sin­spek­tio­nen, när inspek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het. En sådan ansö­kan får göras av ett för­säk­rings­fö­re­tag, en EES-​för­säk­rings­gi­vare och dess anknutna före­tag eller gemen­samt av före­tag som är anknutna till ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag.

När Finan­sin­spek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het, ska inspek­tio­nen också ta emot ansök­ningar om till­stånd att använda en intern modell för beräk­ningen av sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet för de för­säk­rings­fö­re­tag och EES- för­säk­rings­gi­vare som ingår i grup­pen, om en sådan ansö­kan görs
   1. gemen­samt av ett sådant för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 1 eller 2 och de övriga för­säk­rings­fö­re­tag och EES-​för­säk­rings­gi­vare som ingår i grup­pen, eller
   2. gemen­samt av sådana för­säk­rings­fö­re­tag i en grupp som avses i 2 § andra styc­ket 3 och sådana EES-​för­säk­rings­gi­vare som ingår i grup­pen. Lag (2021:461).

Över­läm­nande av ansök­ningar

23 b §   Finan­sin­spek­tio­nen ska, när inspek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het, sna­rast möj­ligt över­lämna ansök­ningar enligt 23 a § till övriga med­lem­mar i till­syn­skol­le­giet, inbe­gri­pet Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten. Även de hand­lingar som före­tag har läm­nat in till­sam­mans med en sådan ansö­kan ska över­läm­nas.
Lag (2021:461).

23 c §   Om Finan­sin­spek­tio­nen, när inspek­tio­nen inte är grupp­till­syns­myn­dig­het, har tagit emot en sådan ansö­kan som avses i 23 a §, ska den över­läm­nas till grupp­till­syns­myn­dig­he­ten. Lag (2021:461).

Tillämp­lig lag vid pröv­ningen av en till­stånds­an­sö­kan

24 §   När Finan­sin­spek­tio­nen prö­var en ansö­kan enligt 23 a § tilläm­pas denna lag. Inspek­tio­nen får dock även tillämpa bestäm­mel­ser som enligt för­fatt­ningar i en annan stat inom EES gäl­ler för en sådan intern modell som avses i ansö­kan. När ansö­kan har läm­nats in till inspek­tio­nen, gäl­ler detta dock bara om det är nöd­vän­digt för en effek­tiv till­syn över för­säk­rings­fö­re­tag eller EES-​för­säk­rings­gi­vare. Lag (2021:461).

Hjälp av Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten vid pröv­ning av en till­stånds­an­sö­kan

24 a §   Finan­sin­spek­tio­nen får begära hjälp av Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten när inspek­tio­nen prö­var en ansö­kan enligt 23 a §. Lag (2021:461).

Hand­lägg­ningen av till­stånds­an­sök­ningar

25 §   När Finan­sin­spek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het, ska inspek­tio­nen inom sex måna­der från det att en full­stän­dig ansö­kan enligt 23 a § har läm­nats in, om möj­ligt, komma över­ens med de berörda behö­riga myn­dig­he­terna om vil­ket beslut som bör fat­tas med anled­ning av ansö­kan. Denna över­ens­kom­melse och skä­len för den ska redo­vi­sas skrift­li­gen. Finan­sin­spek­tio­nen ska fatta ett beslut i enlig­het med över­ens­kom­mel­sen och sända över det till sökan­dena.

Om en sådan över­ens­kom­melse som avses i första styc­ket inte kan träf­fas inom den angivna peri­o­den, ska Finan­sin­spek­tio­nen ensam fatta beslut med anled­ning av ansö­kan. Beslu­tet ska inne­hålla de skäl som bestämt utgången i ären­det och redo­visa syn­punk­ter och reser­va­tio­ner från behö­riga myn­dig­he­ter som kom­mit till uttryck under sex­må­na­ders­pe­ri­o­den. Lag (2021:461).

Tvist­lös­ning

26 §   Om Finan­sin­spek­tio­nen eller någon av de berörda behö­riga myn­dig­he­terna inom den sex­må­na­ders­pe­riod som avses i 25 § första styc­ket har hän­skju­tit ären­det till Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten i enlig­het med arti­kel 19 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 1094/2010, ska inspek­tio­nen avvakta med ett beslut enligt 25 § andra styc­ket och invänta det beslut som Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten kan komma att fatta enligt arti­kel 19.3 i samma för­ord­ning.

Om Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten har fat­tat ett sådant beslut som avses i första styc­ket, ska Finan­sin­spek­tio­nen fatta sitt slut­liga beslut i enlig­het med Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­tens beslut.

Om ett ärende hän­skju­tits till Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten och den myn­dig­he­ten inte fat­tar ett sådant beslut som avses i första styc­ket inom den tid som anges i arti­kel 231.3 andra styc­ket i Sol­vens II-​direk­ti­vet, ska Finan­sin­spek­tio­nen fatta det slut­liga beslu­tet.

Finan­sin­spek­tio­nen får inte hän­skjuta ett ärende till Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten efter det att den sex­må­na­ders­pe­riod som avses i första styc­ket har löpt ut eller ett beslut har fat­tats. Lag (2021:461).

Beslut av en utländsk grupp­till­syns­myn­dig­het

27 §   Ett beslut av en utländsk grupp­till­syns­myn­dig­het gäl­ler i Sve­rige om det har fat­tats
   1. efter en över­ens­kom­melse med anled­ning av en ansö­kan enligt artik­larna 231 och 233.5 i Sol­vens II-​direk­ti­vet, att använda en intern modell för att beräkna både det grupp­ba­se­rade sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet och sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet för ett för­säk­rings­fö­re­tag eller en EES-​för­säk­rings­gi­vare som ingår i en grupp eller sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet för ett för­säk­rings­fö­re­tag och EES-​för­säk­rings­gi­vare som ingår i grup­pen, eller
   2. på grund av att myn­dig­he­terna inte har kom­mit över­ens inom sex måna­der.

Beslu­tet är bin­dande för de berörda före­ta­gen och Finan­sin­spek­tio­nen och ska ligga till grund för inspek­tio­nens till­syn. Lag (2015:700).

Åtgär­der om ett för­säk­rings­fö­re­tags risk­pro­fil avvi­ker från anta­gan­den för den interna model­len på grupp­nivå

28 §   När ett för­säk­rings­fö­re­tags risk­pro­fil avvi­ker väsent­ligt från de anta­gan­den som lig­ger till grund för en intern modell som beslu­tats enligt 27 § som omfat­tar för­säk­rings­fö­re­ta­get och används för beräk­ning av ett grupp­ba­se­rat sol­vens­ka­pi­tal­krav, får Finan­sin­spek­tio­nen besluta om ett kapi­tal­tillägg utö­ver det sol­vens­ka­pi­tal­krav som gäl­ler för för­säk­rings­fö­re­ta­get enligt den interna model­len, om före­ta­get inte på ett kor­rekt sätt har vid­ta­git åtgär­der med anled­ning av de syn­punk­ter som myn­dig­he­ten fram­fört. Bestäm­mel­serna i 17 kap. 24-28 §§ ska gälla för ett sådant beslut om kapi­tal­tillägg.

Om ett sådant kapi­tal­tillägg som avses i första styc­ket på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter inte är en lämp­lig åtgärd, får Finan­sin­spek­tio­nen i stäl­let före­lägga för­säk­rings­fö­re­ta­get att beräkna sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet enligt stan­dard­for­meln i 8 kap. 1-3 och 5-11 §§. Finan­sin­spek­tio­nen får för ett sådant för­säk­rings­fö­re­tag, i enlig­het med 17 kap. 24 §, besluta om ett kapi­tal­tillägg utö­ver det sol­vens­ka­pi­tal­krav som fram­kom­mer med tillämp­ning av stan­dard­for­meln. Lag (2015:700).

Kapi­tal­tillägg på grupp­nivå till det grupp­ba­se­rade sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet

29 §   Finan­sin­spek­tio­nen får, när inspek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het, besluta om ett kapi­tal­tillägg utö­ver det grupp­ba­se­rade sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet, om detta kapi­tal­krav inte stäm­mer över­ens med grup­pens risk­pro­fil eller om för­ut­sätt­ning­arna enligt 17 kap. 24 § 4 är upp­fyllda.

Vid bedöm­ningen av om grup­pens risk­pro­fil stäm­mer över­ens med det grupp­ba­se­rade sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet ska Finan­sin­spek­tio­nen sär­skilt beakta om sådana omstän­dig­he­ter som avses i 17 kap. 24 § före­lig­ger med avse­ende på grup­pen.

Bestäm­mel­serna i 17 kap. 25-28 §§ ska gälla för ett sådant beslut om kapi­tal­tillägg som avses i första styc­ket.
Lag (2015:700).

Kon­troll av lik­vär­dig­het avse­ende anknutna för­säk­rings­gi­vare från tred­je­land

30 §   I arti­kel 227.1 och 227.2 i Sol­vens II-​direk­ti­vet finns bestäm­mel­ser om
   1. beak­tande av anknutna för­säk­rings­gi­vare från tred­je­land, när sol­ven­sen på grupp­nivå beräk­nas, och
   2. kon­troll av lik­vär­dig­het.

Finan­sin­spek­tio­nen ska, när inspek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het och inga bestäm­mel­ser om lik­vär­dig­het har anta­gits av Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen, på eget ini­ti­a­tiv eller på begä­ran av ett sådant för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 1 eller 2 eller ett sådant för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 3 kon­trol­lera om krav på sol­vens­ord­ning, sol­vens­ka­pi­tal­krav och kapi­tal­bas­pos­ter i ett tred­je­land där en anknu­ten för­säk­rings­gi­vare är belä­gen, är lik­vär­diga med kra­ven i denna lag.

Innan inspek­tio­nen, efter kon­troll enligt första styc­ket, fat­tar ett beslut om lik­vär­dig­het ska den sam­råda med even­tu­ella berörda behö­riga till­syns­myn­dig­he­ter och med Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten. Om en annan myn­dig­het har fat­tat beslut om lik­vär­dig­het, får Finan­sin­spek­tio­nen fatta ett beslut som avvi­ker från det bara om det skett väsent­liga för­änd­ringar i till­syns­ord­ningen i det tred­je­lan­det. Lag (2015:700).

Hän­skju­tande till Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten vid oenig­het om lik­vär­dig­het

31 §   Finan­sin­spek­tio­nen får hän­skjuta ett ärende till Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten i enlig­het med arti­kel 19 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 1094/2010 om inspek­tio­nen inte sam­tyc­ker till ett beslut i fråga om lik­vär­dig­het som fat­tats av en grupp­till­syns­myn­dig­het enligt arti­kel 227.2 i Sol­vens II- direk­ti­vet. Ett ärende får hän­skju­tas till Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten inom tre måna­der från det att grupp­till­syns­myn­dig­he­ten med­de­lat sitt beslut.
Lag (2021:461).

Åter­kom­mande beräk­ningar av kapi­tal­bas och kapi­tal­krav på grupp­nivå

32 §   Den grupp­ba­se­rade kapi­tal­bas och det grupp­ba­se­rade sol­vens­ka­pi­tal­krav som gäl­ler enligt detta kapi­tel ska beräk­nas minst en gång per år. Beräk­ning­arna ska utfö­ras av ett sådant för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 1 eller 2 eller av ett sådant för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 3. Lag (2015:700).

33 §   Om det i top­pen av en grupp finns ett sådant för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 1 eller 2 ska det före­ta­get rap­por­tera resul­ta­tet av beräk­ning­arna enligt 32 § och väsent­liga upp­gif­ter som lig­ger till grund för dem till grupp­till­syns­myn­dig­he­ten. Om det i top­pen av en grupp finns ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor inom EES eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor inom EES, ska i stäl­let det moder­fö­re­ta­get ansvara för rap­por­te­ringen.

Finan­sin­spek­tio­nen får, när inspek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het, efter att ha hört berörda behö­riga myn­dig­he­ter och grup­pen, bestämma att ett annat före­tag i grup­pen ska ansvara för rap­por­te­ringen enligt första styc­ket. Lag (2015:700).

34 §   Det före­tag som ska ansvara för rap­por­te­ringen enligt 33 § ska fort­lö­pande över­vaka sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet för grup­pen.
Om det finns grun­dad anled­ning att anta att grup­pens risk­pro­fil för­änd­rats väsent­ligt sedan dagen för den senaste rap­por­te­ringen av sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet på grupp­nivå, ska före­ta­get göra en ny beräk­ning av detta krav och sna­rast möj­ligt rap­por­tera denna till Finan­sin­spek­tio­nen, när inspek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het. Finan­sin­spek­tio­nen får under samma för­ut­sätt­ningar begära en för­nyad beräk­ning av sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet. Lag (2015:700).

Åtgär­der vid bris­tande efter­lev­nad av sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet för grup­pen

35 §   Om en grupp inte upp­fyl­ler det grupp­ba­se­rade sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet enligt 16 § eller om det finns risk för en sådan brist inom tre måna­der, ska ett sådant för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 1 eller 2 eller ett sådant för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 3 under­rätta grupp­till­syns­myn­dig­he­ten omgå­ende.
Grupp­till­syns­myn­dig­he­ten ska infor­mera berörda myn­dig­he­ter.
Grup­pens situ­a­tion ska ana­ly­se­ras inom till­syn­skol­le­giet.

Bestäm­mel­serna i 18 kap. 4-8 §§ om åtgärds­plan, för­längd tids­frist, under­rät­telse och finan­si­ell sane­rings­plan ska gälla i tillämp­liga delar vid en sådan brist som avses i första styc­ket. Lag (2015:700).

Grupp­sol­vens för för­säk­rings­fö­re­tag som är dot­ter­fö­re­tag till för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag och blan­dade finan­si­ella hol­ding­fö­re­tag

36 §   När ett för­säk­rings­fö­re­tag är dot­ter­fö­re­tag till ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor inom EES eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor inom EES, ska beräk­ningen av grupp­sol­vens göras med hän­syn även till för­säk­rings­hol­ding­fö­re­ta­get eller det blan­dade finan­si­ella hol­ding­fö­re­ta­get. Beräk­ningen ska ske enligt 16 § andra styc­ket samt 17-22 och 29 §§.

Vid beräk­ningen enligt första styc­ket ska moder­fö­re­ta­get han­te­ras som ett för­säk­rings­fö­re­tag som omfat­tas av
   1. bestäm­mel­serna om sol­vens­ka­pi­tal­krav i 8 kap. 1-11 §§, 9 kap. 1-18 §§, och
   2. vill­kor enligt 7 kap. 2-11 §§, för att pos­ter i kapi­tal­ba­sen ska få med­räk­nas för att täcka detta krav.
Lag (2015:700).

Rap­por­te­ring av väsent­liga risk­kon­cent­ra­tio­ner och bety­dande trans­ak­tio­ner inom en grupp

37 §   Väsent­liga risk­kon­cent­ra­tio­ner och bety­dande trans­ak­tio­ner av vissa slag inom en grupp ska minst en gång per år rap­por­te­ras till Finan­sin­spek­tio­nen, när inspek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het. Vilka dessa slag av risk­kon­cent­ra­tio­ner och trans­ak­tio­ner är ska, till­sam­mans med lämp­liga trös­kel­vär­den, beslu­tas av Finan­sin­spek­tio­nen för varje enskild grupp. Trös­kel­vär­dena ska base­ras på sol­vens­ka­pi­tal­krav eller för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar eller båda dessa vär­den och hän­syn ska tas till grup­pens struk­tur och risk­han­te­rings­sy­stem. Inspek­tio­nen ska, innan dessa beslut med­de­las, ha hört berörda behö­riga myn­dig­he­ter och grup­pen.

Vid bedöm­ningen av risk­kon­cent­ra­tio­ner enligt första styc­ket ska Finan­sin­spek­tio­nen beakta ris­ker för sprid­ning inom grup­pen, intres­se­kon­flik­ter samt ris­ker­nas nivå och omfatt­ning.

Även trans­ak­tio­ner som gjorts med fysiska per­so­ner som har nära för­bin­del­ser med något före­tag inom grup­pen ska rap­por­te­ras.

Om en trans­ak­tion har en myc­ket bety­dande omfatt­ning, ska den rap­por­te­ras sna­rast möj­ligt. Lag (2015:700).

38 §   Rap­por­te­ringen enligt 37 § ska göras av det för­säk­rings­fö­re­tag som finns i top­pen av grup­pen eller om det inte finns ett sådant före­tag, av det för­säk­rings­fö­re­tag, för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller blan­dade finan­si­ella hol­ding­fö­re­tag som Finan­sin­spek­tio­nen, när inspek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het, bestäm­mer efter att ha hört berörda behö­riga myn­dig­he­ter och grup­pen.

Skyl­dig­he­ten att rap­por­tera enligt första styc­ket gäl­ler dock inte om Finan­sin­spek­tio­nen enligt 39 § beslu­tat att inte tillämpa bestäm­mel­serna i denna para­graf. Lag (2015:700).

Undan­tag då till­syn även ska utövas enligt lagen om sär­skild till­syn över finan­si­ella konglo­me­rat

39 §   Om det i en grupp finns ett sådant moder­fö­re­tag som avses i 4 § och det före­ta­get i sin tur är dot­ter­fö­re­tag till ett sådant före­tag som avses i 3 kap. 1 § lagen (2006:531) om sär­skild till­syn över finan­si­ella konglo­me­rat, får Finan­sin­spek­tio­nen, när inspek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het, besluta att på nivån för detta dot­ter­fö­re­tag inte tillämpa bestäm­mel­serna om till­syn enligt 37 och 38 §§ avse­ende risk­kon­cent­ra­tio­ner och trans­ak­tio­ner inom en grupp.

Innan Finan­sin­spek­tio­nen fat­tar ett sådant beslut ska inspek­tio­nen sam­råda med de behö­riga myn­dig­he­ter som berörs av beslu­tet. Lag (2015:700).

Undan­tag från kra­vet på till­syn över risk­kon­cent­ra­tio­ner och trans­ak­tio­ner inom en grupp

40 §   Finan­sin­spek­tio­nen får, när inspek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het, efter sam­råd med berörda behö­riga myn­dig­he­ter besluta att till­syn över sådana risk­kon­cent­ra­tio­ner och trans­ak­tio­ner inom en grupp som avses i 37 och 38 §§ inte ska utövas på nivån för ett sådant för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 1 eller 2, eller på nivån för det för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller blan­dade finan­si­ella hol­ding­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 3 och som är ett anknu­tet före­tag till en regle­rad enhet eller självt är en regle­rad enhet eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag som omfat­tas av lagen (2006:531) om sär­skild till­syn över finan­si­ella konglo­me­rat.
Lag (2015:700).

Till­syn över trans­ak­tio­ner inom grup­per där moder­fö­re­ta­get är ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag med blan­dad verk­sam­het

41 §   När ett för­säk­rings­fö­re­tag är dot­ter­fö­re­tag till ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag med blan­dad verk­sam­het, ska för­säk­rings­fö­re­ta­get ha en god kon­troll över trans­ak­tio­ner med för­säk­rings­hol­ding­fö­re­ta­get med blan­dad verk­sam­het och dess andra anknutna före­tag.

Vid Finan­sin­spek­tio­nens till­syn över kra­ven i första styc­ket ska 37 § gälla i tillämp­liga delar. Lag (2015:700).

Före­tags­styr­nings­sy­stem inom en grupp

42 §   Bestäm­mel­serna i 10 kap. om före­tags­styr­ning ska gälla i tillämp­liga delar på grupp­nivå.

Ett­dera av ett sådant för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 1 eller 2 eller ett sådant för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 3 ska ansvara för att kra­ven i 10 kap. på före­tags­styr­ning i tillämp­liga delar följs på grupp­nivå. Om det är lämp­ligt, får Finan­sin­spek­tio­nen i ett enskilt fall besluta att ett annat före­tag i grup­pen ska ansvara för att kra­ven följs.

I en grupp där det finns ett sådant för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 1 eller 2 eller ett sådant för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 3 ska system för risk­han­te­ring, intern­kon­troll och rap­por­te­ring genom­fö­ras kon­se­kvent i alla före­tag som omfat­tas av grupp­till­syn så att dessa system och rap­por­ter kan kon­trol­le­ras på grupp­nivå.

Syste­met för intern­kon­troll inom en grupp ska omfatta
   1. ruti­ner avse­ende grupp­sol­vens för att iden­ti­fi­era och mäta alla bety­dande ris­ker grup­pen är utsatt för och på lämp­ligt sätt anpassa kapi­tal­ba­sen till ris­kerna, och
   2. sunda rapporterings-​​ och redo­vis­nings­me­to­der för att över­vaka och han­tera trans­ak­tio­ner inom grup­pen och risk­kon­cent­ra­tio­ner. Lag (2015:700).

43 §   En egen risk- och sol­vens­be­döm­ning som omfat­tar hela grup­pen ska genom­fö­ras i enlig­het med 10 kap. 11-13 §§ av ett sådant
   1. för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 1 eller 2, eller
   2. för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 3.

När Finan­sin­spek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het får inspek­tio­nen, efter att ha råd­frå­gat med­lem­marna i till­syn­skol­le­giet, besluta att före­tag som avses i första styc­ket får göra en egen risk- och sol­vens­be­döm­ning enligt 10 kap. 11-13 §§ på grupp­nivå och på nivån för ett dot­ter­fö­re­tag inom grup­pen. En enda hand­ling ska omfatta samt­liga bedöm­ningar. En sådan hand­ling ska över­läm­nas sam­ti­digt till Finan­sin­spek­tio­nen och till berörda behö­riga myn­dig­he­ter.

Ett beslut enligt andra styc­ket påver­kar inte dot­ter­fö­re­ta­gets skyl­dig­he­ter enligt 10 kap. 11-13 §§.
Lag (2015:700).

Till­gång till infor­ma­tion

44 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 §, ett före­tag som ingår i samma grupp som ett sådant för­säk­rings­fö­re­tag och sådana fysiska per­so­ner som avses i 37 § tredje styc­ket ska på begä­ran lämna infor­ma­tion till varandra som behövs för att upp­fylla kra­ven i detta kapi­tel. Lag (2015:700).

Tyst­nads­plikt

45 §   En sty­rel­se­le­da­mot eller annan befatt­nings­ha­vare hos ett före­tag som vid full­gö­rande av skyl­dig­he­ter enligt detta kapi­tel får kun­skap om affärs­för­hål­lan­den i ett före­tag eller hos en per­son som enligt 44 § ska lämna upp­gif­ter, får inte obe­hö­ri­gen röja vad han eller hon fått veta och inte hel­ler utnyttja kun­ska­pen i strid med upp­gifts­läm­na­rens intresse.
Lag (2015:700).

Upp­gifts­skyl­dig­het

45 a §    /Trä­der i kraft I:2025-​04-01/ Ett före­tag som vid full­gö­ran­det av skyl­dig­he­ter enligt detta kapi­tel får sådan kun­skap som avses i 45 § ska på begä­ran av Polis­myn­dig­he­ten, Skat­te­ver­ket, Säker­hetspo­li­sen eller Tull­ver­ket lämna upp­gif­ter om enskil­das för­hål­lan­den till före­ta­get, om upp­gif­terna behövs i ett enskilt fall i myn­dig­he­tens verk­sam­het för att före­bygga, för­hindra eller upp­täcka brotts­lig verk­sam­het som inne­fat­tar brott för vil­ket det i straff­ska­lan ingår fäng­else i ett år eller mer. Uppgif-​​ terna ska läm­nas utan dröjs­mål och i elektro­nisk form.

Ett före­tag som omfat­tas av upp­gifts­skyl­dig­he­ten i första styc­ket eller den som är verk­sam i ett sådant före­tag får inte obe­hö­ri­gen röja för kun­den eller för någon utom­stå­ende att en myn­dig­het har gjort en begä­ran eller att upp­gif­ter har läm­nats enligt första styc­ket.

Bestäm­mel­ser om ansvar för den som bry­ter mot tyst­nads­plik­ten enligt andra styc­ket finns i 20 kap. 3 § brotts­bal­ken.
Lag (2025:183).

46 §   Ett före­tag som vid full­gö­ran­det av skyl­dig­he­ter enligt detta kapi­tel får sådan kun­skap som avses i 45 §, är skyl­digt att lämna ut upp­gif­ter om enskil­das för­hål­lan­den till före­ta­get om det
   1. under en utred­ning enligt bestäm­mel­serna om för­un­der­sök­ning i brott­mål begärs av under­sök­nings­le­da­ren,
   2. under en utred­ning om själv­stän­digt för­ver­kande begärs av åkla­ga­ren,
   3. i ett ärende om rätts­lig hjälp i brott­mål begärs av åkla­ga­ren på fram­ställ­ning av en annan stat eller en mel­lan­folk­lig dom­stol, eller
   4. i ett ärende om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av en euro­pe­isk utred­nings­or­der begärs av åkla­ga­ren.

Upp­gif­terna ska läm­nas ut utan dröjs­mål och i elektro­nisk form. Lag (2024:867).

Med­de­lan­de­för­bud

47 §   Den under­sök­nings­le­dare eller åkla­gare som begär upp­gif­ter enligt 46 § får besluta att före­ta­get samt dess sty­rel­se­le­da­mö­ter och anställda inte får röja för kun­den eller för någon utom­stå­ende att upp­gif­ter har läm­nats enligt 46 § eller att det pågår en för­un­der­sök­ning, en utred­ning om själv­stän­digt för­ver­kande, ett ärende om rätts­lig hjälp i brott­mål eller ett ärende om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av en euro­pe­isk utred­nings­or­der.

Ett sådant för­bud får med­de­las om det krävs för att en utred­ning om brott eller själv­stän­digt för­ver­kande inte ska även­ty­ras eller för att upp­fylla en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som är bin­dande för Sve­rige.

För­bu­det ska vara tids­be­grän­sat, med möj­lig­het till för­läng­ning, och får inte avse längre tid än vad som är moti­ve­rat med hän­syn till syf­tet med för­bu­det. I ett ärende om rätts­lig hjälp i brott­mål eller om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av en euro­pe­isk utred­nings­or­der får dock för­bu­det tids­be­grän­sas bara om den stat eller mel­lan­folk­liga dom­stol som ansökt om rätts­lig hjälp eller den utländska myn­dig­het som har utfär­dat utred­nings­or­dern sam­tyc­ker till detta.

Om ett för­bud inte längre är moti­ve­rat med hän­syn till syf­tet med för­bu­det, ska under­sök­nings­le­da­ren eller åkla­ga­ren besluta att för­bu­det ska upp­höra. Lag (2024:867).

Ansvar

48 §   Den som upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het bry­ter mot ett med­de­lan­de­för­bud enligt 47 § döms till böter.
Lag (2015:700).

Skyl­dig­het att lämna upp­lys­ningar till Finan­sin­spek­tio­nen

49 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § ska på begä­ran av Finansin-​​spek­tio­nen lämna de upp­lys­ningar som behövs för grupp­till­sy­nen. Lag (2015:700).

50 §   Om ett för­säk­rings­fö­re­tag inte full­gör sin upp­lys­nings­skyl­dig­het enligt 49 § inom skä­lig tid, får Finan­sin­spek­tio­nen före­lägga ett annat före­tag inom grup­pen att lämna upp­lys­ningar som rör detta före­tag direkt till inspek­tio­nen, om upp­lys­ning­arna behövs för grupp­till­sy­nen.
Lag (2015:700).

Inhäm­tande av infor­ma­tion med hjälp av en behö­rig myn­dig­het

50 a §   När Finan­sin­spek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het får inspek­tio­nen begära att en behö­rig myn­dig­het i ett annat land inom EES, från ett moder­fö­re­tag som har sitt huvud­kon­tor i samma land som den myn­dig­he­ten, inhäm­tar infor­ma­tion som rör grupp­till­syns­myn­dig­he­tens upp­gif­ter och vida­re­be­ford­rar infor­ma­tio­nen till inspek­tio­nen.

Om Finan­sin­spek­tio­nen, när inspek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het, behö­ver sådan infor­ma­tion som avses i arti­kel 254.2 i Sol­vens II-​direk­ti­vet och den infor­ma­tio­nen redan har läm­nats till en behö­rig myn­dig­het, ska inspek­tio­nen begära att få infor­ma­tio­nen från den myn­dig­he­ten.
Lag (2020:400).

Kon­troll av infor­ma­tion

51 §   Finan­sin­spek­tio­nen får på plats kon­trol­lera all infor­ma­tion som behövs för grupp­till­sy­nen hos
   1. för­säk­rings­fö­re­tag som omfat­tas av grupp­till­sy­nen,
   2. före­tag som är anknutna till för­säk­rings­fö­re­ta­get,
   3. moder­fö­re­tag till för­säk­rings­fö­re­ta­get, och
   4. före­tag som är anknutna till moder­fö­re­ta­get till för­säk­rings­fö­re­ta­get. Lag (2015:700).

52 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska, på begä­ran från en behö­rig myn­dig­het i ett annat land inom EES, på plats kon­trol­lera infor­ma­tion som behövs för den myn­dig­he­tens till­syn.
Inspek­tio­nen får utföra kon­trol­len själv eller upp­dra åt en revi­sor eller annan sak­kun­nig att göra detta. Om den behö­riga myn­dig­he­ten begär det, får den när­vara vid kon­trol­len.
Grupp­till­syns­myn­dig­he­ten ska under­rät­tas om de vid­tagna åtgär­derna. Lag (2015:700).

Hän­skju­tande till Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten

53 §   Finan­sin­spek­tio­nen får hän­skjuta frå­gor som rör ett för­fa­rande av en behö­rig myn­dig­het inom EES till Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten för tvist­lös­ning i de fall som fram­går av artik­larna 248, 249, 255 och 260 i Sol­vens II-​direk­ti­vet. Lag (2015:700).

Offent­lig­gö­rande

Offent­lig­gö­rande av en solvens-​​ och verk­sam­hets­rap­port på grupp­nivå

54 §   Ett sådant för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 1 eller 2 eller ett sådant för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 3 ska offent­lig­göra en solvens-​​ och verk­sam­hets­rap­port på grupp­nivå. Rap­por­ten ska offent­lig­gö­ras minst en gång per år.

Bestäm­mel­serna i 16 kap. 2-8 §§ om offent­lig­gö­rande ska gälla i tillämp­liga delar. Lag (2015:700).

Offent­lig­gö­rande av en gemen­sam solvens-​​ och verk­sam­hets­rap­port på grupp­nivå och för enskilda före­tag i en grupp

55 §   Ett sådant för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 1 eller 2 eller ett sådant för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 3 får, efter till­stånd från Finan­sin­spek­tio­nen, om inspek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het, offent­lig­göra en gemen­sam solvens-​​ och verk­sam­hets­rap­port såväl på grupp­nivå som för de enskilda före­ta­gen i grup­pen.

Innan Finan­sin­spek­tio­nen ger sitt till­stånd till en gemen­sam rap­port, ska den sam­råda med berörda behö­riga myn­dig­he­ter i till­syn­skol­le­giet. Lag (2015:700).

Inne­hål­let i den gemen­samma solvens-​​ och verk­sam­hets­rap­por­ten

56 §   Den gemen­samma rap­por­ten enligt 55 § ska inne­hålla upp­gif­ter om
   1. grup­pens sam­lade verk­sam­het och sol­vens enligt 54 §, och
   2. varje enskilt dot­ter­fö­re­tag inom grup­pen som är ett för­säk­rings­fö­re­tag eller en EES-​för­säk­rings­gi­vare och upp­gif­ter om dess verk­sam­het och sol­vens enligt 16 kap. 2-8 §§.

Sak­nas sådana upp­gif­ter som avses i första styc­ket 2 i rap­por­ten, får Finan­sin­spek­tio­nen före­lägga dot­ter­fö­re­ta­get att offent­lig­göra dessa upp­gif­ter, om
   1. dot­ter­fö­re­ta­get är ett för­säk­rings­fö­re­tag,
   2. Finan­sin­spek­tio­nen krä­ver att jäm­för­bara för­säk­rings­fö­re­tag ska offent­lig­göra dessa upp­gif­ter, och
   3. de ute­läm­nade upp­gif­terna är av väsent­lig bety­delse.

Bestäm­mel­serna i 16 kap. 2-8 §§ om offent­lig­gö­rande ska gälla i tillämp­liga delar. Lag (2015:700).

Offent­lig­gö­rande av struk­tu­ren på en grupp

57 §   För­säk­rings­fö­re­tag, för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag och blan­dade finan­si­ella hol­ding­fö­re­tag ska årli­gen på grupp­nivå offent­lig­göra
   1. den juri­diska struk­tu­ren på den grupp som före­ta­get ingår i,
   2. en beskriv­ning av alla dot­ter­fö­re­tag, bety­dande fili­a­ler och väsent­liga anknutna före­tag i grup­pen, och
   3. grup­pens organisations-​​ och besluts­struk­tur.
Lag (2015:700).

För­se­nings­av­gift för för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag och blan­dade finan­si­ella hol­ding­fö­re­tag

58 §   Om ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor i Sve­rige eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor i Sve­rige inte i tid rap­por­te­rar eller offent­lig­gör infor­ma­tion i enlig­het med bestäm­mel­serna i detta kapi­tel, får Finan­sin­spek­tio­nen besluta att före­ta­get ska betala en för­se­nings­av­gift med högst 100 000 kro­nor.
Lag (2015:700).

Avgif­ten till­fal­ler sta­ten.

59 §   För­se­nings­av­gif­ten ska beta­las till Finan­sin­spek­tio­nen inom tret­tio dagar efter det att beslu­tet om den har fått laga kraft eller inom den längre tid som anges i beslu­tet.
Lag (2015:700).

60 §   Finan­sin­spek­tio­nens beslut att ta ut för­se­nings­av­gift får verk­stäl­las utan före­gå­ende dom eller utslag, om avgif­ten inte har beta­lats inom den tid som anges i 59 §.
Lag (2015:700).

61 §   Om för­se­nings­av­gif­ten inte beta­las inom den tid som anges i 59 §, ska Finan­sin­spek­tio­nen lämna den obe­talda avgif­ten för indriv­ning. Bestäm­mel­ser om indriv­ning av stat­liga ford­ringar finns i lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m. Lag (2015:700).

62 §   En beslu­tad för­se­nings­av­gift fal­ler bort i den utsträck­ning verk­stäl­lig­het inte har skett inom fem år från det att beslu­tet fick laga kraft. Lag (2015:700).

Led­ningen i för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag och blan­dade finan­si­ella hol­ding­fö­re­tag

63 §   Ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag ska säker­ställa att de som avses ingå i sty­rel­sen för före­ta­get eller vara verk­stäl­lande direk­tör i det, eller vara ersät­tare för någon av dem upp­fyl­ler de krav som anges i 2 kap. 4 § första styc­ket 4.

Ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag ska sna­rast möj­ligt till Finan­sin­spek­tio­nen anmäla änd­ringar av vilka som ingår i dess led­ning enligt första styc­ket.

Ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag ska under­rätta inspek­tio­nen om någon av de per­so­ner som avses i första styc­ket har ersatts på grund av att han eller hon inte längre upp­fyl­ler lämp­lig­hets­kra­ven.
Lag (2020:400).

64 §   Har upp­hävts genom lag (2020:400).

Moder­fö­re­tag utan­för EES

Kon­troll av lik­vär­dig­het

65 §   När ett moder­fö­re­tag till ett för­säk­rings­fö­re­tag är en för­säk­rings­gi­vare från tred­je­land, ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor utan­för EES eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor utan­för EES enligt 2 § tredje styc­ket, gäl­ler bestäm­mel­serna i 66-73 §§, om Finan­sin­spek­tio­nen skulle ha varit grupp­till­syns­myn­dig­het för det fall att kri­te­ri­erna i arti­kel 247.2 i Sol­vens II-​direk­ti­vet vore tillämp­liga. Vid bedöm­ningen av om inspek­tio­nen skulle ha varit grupp­till­syns­myn­dig­het ska det bort­ses från den del av top­pen av grup­pen som lig­ger utan­för EES. Lag (2015:700).

66 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska, om kom­mis­sio­nen inte anta­git någon dele­ge­rad akt i frå­gan, kon­trol­lera om den till­syn som utövas av en till­syns­myn­dig­het i tred­je­land är lik­vär­dig med den grupp­till­syn som före­skrivs i Sol­vens II-​direk­ti­vet.

Finan­sin­spek­tio­nen är skyl­dig att utföra en sådan kon­troll på begä­ran av moder­fö­re­ta­get eller av en EES-​för­säk­rings­gi­vare inom grup­pen. Lag (2015:700).

67 §   Innan Finan­sin­spek­tio­nen beslu­tar i frå­gan om lik­vär­dig­het, ska inspek­tio­nen sam­råda med berörda behö­riga myn­dig­he­ter. Inspek­tio­nen ska också före ställ­nings­ta­gan­det ha råd­frå­gat Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten. Om en annan myn­dig­het har fat­tat beslut om lik­vär­dig­het, får Finan­sin­spek­tio­nen fatta ett beslut som avvi­ker från det bara om det har skett väsent­liga för­änd­ringar i till­syns­ord­ningen i det tred­je­land som avses.

Om Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen inte har bedömt att till­sy­nen är lik­vär­dig, ska 71 och 72 §§ tilläm­pas. Lag (2023:111).

68 §   Om ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor utan­för EES, ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor utan­för EES eller en för­säk­rings­gi­vare från tred­je­land är moder­fö­re­tag till ett sådant moder­fö­re­tag som avses i 2 § tredje styc­ket, ska den kon­troll av lik­vär­dig­het som avses i 66 § utfö­ras på nivån för detta före­tag i stäl­let för på nivån för det före­tag som avses i 2 § tredje styc­ket.

Om lik­vär­dig till­syn inte utövas av till­syns­myn­dig­he­ten i det tred­je­land som avses i första styc­ket, får Finan­sin­spek­tio­nen besluta om en ny kon­troll av lik­vär­dig­het på en lägre nivå, för­ut­satt att det där finns ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor utan­för EES, ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor utan­för EES eller en för­säk­rings­gi­vare från tred­je­land som är moder­fö­re­tag till ett för­säk­rings­fö­re­tag. Lag (2015:700).

Om till­sy­nen är lik­vär­dig

69 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska för­lita sig på den till­syn som till­syns­myn­dig­he­ten i tred­je­lan­det utö­var, om denna till­syn bedöms vara lik­vär­dig med den grupp­till­syn som före­skrivs i Sol­vens II-​direk­ti­vet.

Om till­sy­nen bedöms vara lik­vär­dig, får Finan­sin­spek­tio­nen, efter sam­råd med berörda till­syns­myn­dig­he­ter och i ett enskilt fall, besluta att helt eller del­vis inte utöva grupp­till­syn på nivån för det före­ta­get som finns i top­pen av grupp inom EES. Ett sådant beslut får endast fat­tas om detta skulle leda till en effek­ti­vare till­syn av grup­pen.
Lag (2015:700).

Om till­sy­nen är till­fäl­ligt lik­vär­dig

70 §   Grupp­till­sy­nen ska utövas av Finan­sin­spek­tio­nen i de fall Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen har fat­tat ett beslut enligt arti­kel 260.5 i Sol­vens II-​direk­ti­vet, om att den till­syn som utövas av till­syns­myn­dig­he­ten i tred­je­land är till­fäl­ligt lik­vär­dig, sam­ti­digt som det finns ett för­säk­rings­fö­re­tag som är dot­ter­fö­re­tag till ett moder­fö­re­tag utan­för EES och dot­ter­fö­re­ta­get har en balansom­slut­ning som är större än balansom­slut­ningen för moder­fö­re­ta­get. Lag (2015:700).

Om till­sy­nen inte är lik­vär­dig

71 §   Om till­sy­nen inte bedöms lik­vär­dig, ska Finan­sin­spek­tio­nen antingen besluta att bestäm­mel­serna om grupp­till­syn i 4, 5, 7-40, 42-64 och 74-83 §§ ska tilläm­pas på grup­pen på samma sätt som om före­ta­get i top­pen av grup­pen hade haft sitt huvud­kon­tor inom EES, eller besluta att en sådan metod som avses i 72 § ska tilläm­pas på grup­pen.

De all­männa prin­ci­per och meto­der som anges i 4, 5, 7-40, 42-64 och 74-​103 §§ ska tilläm­pas på nivån för ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag från tred­je­land, ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag från tred­je­land eller en för­säk­rings­gi­vare från tred­je­land.

Vid beräk­ningen av grupp­sol­vens ska ett moder­fö­re­tag i tred­je­land han­te­ras som ett för­säk­rings­fö­re­tag som omfat­tas av samma vill­kor för att pos­ter i kapi­tal­ba­sen ska få med­räk­nas för att täcka sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet som gäl­ler enligt 7 kap. 2-11 §§. Lag (2015:700).

72 §   Efter att ha hört berörda behö­riga myn­dig­he­ter får Finan­sin­spek­tio­nen besluta att använda andra till­syns­me­to­der än de som föl­jer av 4, 5, 7-40, 42-64 och 74-​103 §§, om dessa meto­der säker­stäl­ler att till­sy­nen över före­ta­gen i grup­pen är till­räck­lig.

Finan­sin­spek­tio­nen ska under­rätta de berörda behö­riga myn­dig­he­terna, Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen och Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten när sådana andra till­syns­me­to­der används. Lag (2015:700).

73 §   Finan­sin­spek­tio­nen får med stöd av 72 § begära att en ägare som har ett bestäm­mande infly­tande över för­säk­rings­fö­re­ta­get inrät­tar ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor inom EES. Inspek­tio­nen får då besluta att bestäm­mel­serna i denna lag ska till­läm­pas på de före­tag i den grupp som leds av detta hol­ding­fö­re­tag. Lag (2015:700).

Natio­nell under­grupp­till­syn

Beslut om natio­nell under­grupp­till­syn

74 §   Om det moder­fö­re­tag som finns i top­pen av en grupp enligt 4 § har huvud­kon­tor i ett annat land inom EES än Sve­rige, får Finan­sin­spek­tio­nen besluta att bestäm­mel­serna om grupp­till­syn ska tilläm­pas även på nivån för ett sådant för­säk­rings­fö­re­tag som avses i 2 § andra styc­ket 1 eller 2 eller på nivån för ett sådant för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor i Sve­rige eller blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor i Sve­rige som avses i 2 § andra styc­ket 3. Lag (2015:700).

75 §   Ett beslut enligt 74 § får begrän­sas så att det avser ett eller flera av föl­jande områ­den för grupp­till­syn:
   1. grupp­sol­vens enligt 16-36 §§,
   2. väsent­liga risk­kon­cent­ra­tio­ner och interna trans­ak­tio­ner inom en grupp enligt 37 och 38 §§, och
   3. risk­han­te­ring och intern­kon­troll enligt 42 och 43 §§.

Innan Finan­sin­spek­tio­nen fat­tar ett sådant beslut som avses i 74 § ska inspek­tio­nen sam­råda med grupp­till­syns­myn­dig­he­ten och det moder­fö­re­tag inom EES som finns i top­pen av en grupp enligt 4 §. Lag (2015:700).

Beslut om natio­nell under­grupp­till­syn vid tillämp­ning av sär­skild till­syns­ord­ning

76 §   Finan­sin­spek­tio­nen får inte besluta om natio­nell under­grupp­till­syn enligt 74 §, om det före­tag som finns i top­pen av grup­pen inom EES har fått ett sådant till­stånd som avses i arti­kel 237.1 första styc­ket i Sol­vens II-​direk­ti­vet att omfat­tas av en sär­skild till­syns­ord­ning.
Lag (2015:700).

77 §   Om Finan­sin­spek­tio­nen har beslu­tat om natio­nell under­grupp­till­syn och det före­tag som finns i top­pen av grup­pen inom EES får till­stånd enligt arti­kel 237.1 första styc­ket i Sol­vens II-​direk­ti­vet att omfat­tas av en sär­skild till­syns­ord­ning, ska inspek­tio­nen upp­häva beslu­tet om under­grupp­till­syn. Lag (2015:700).

78 §   Om Finan­sin­spek­tio­nen har beslu­tat om natio­nell under­grupp­till­syn avse­ende grupp­sol­vens, får det före­tag som finns i top­pen av grup­pen inom Sve­rige inte ges till­stånd att låta något dot­ter­fö­re­tag omfat­tas av den sär­skilda till­syns­ord­ning som avses i 85 §. Lag (2015:700).

Beräk­ning av grupp­sol­vens efter beslut om natio­nell under­grupp­till­syn

79 §   Den metod som grupp­till­syns­myn­dig­he­ten har fast­ställt för beräk­ning av grupp­sol­vens enligt arti­kel 220 i Sol­vens II-​direk­ti­vet ska gälla även för före­tag som omfat­tas av ett beslut om natio­nell under­grupp­till­syn avse­ende grupp­sol­vens.
Lag (2015:700).

Interna model­ler och natio­nell under­grupp­till­syn

80 §   Om det före­tag som enligt 4 § finns i top­pen av en grupp inom EES har fått till­stånd enligt arti­kel 231.1 eller arti­kel 233.5 i Sol­vens II-​direk­ti­vet att använda en intern modell för beräk­ningen av grup­pens sol­vens­ka­pi­tal­krav och sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet för de för­säk­rings­fö­re­tag och EES-​för­säk­rings­gi­vare som ingår i grup­pen, ska den interna model­len gälla även för före­tag i grup­pen som omfat­tas av ett beslut om natio­nell under­grupp­till­syn avse­ende grupp­sol­vens.
Lag (2015:700).

81 §   Finan­sin­spek­tio­nen får besluta om kapi­tal­tillägg till grup­pens sol­vens­ka­pi­tal­krav för det före­tag som finns i top­pen av grup­pen inom Sve­rige i en sådan situ­a­tion som avses i 80 §, om
   1. risk­pro­fi­len hos det före­tag som finns i top­pen i under­grup­pen avvi­ker väsent­ligt från den risk­pro­fil som den interna model­len är base­rad på, och
   2. före­ta­get inte vid­tar rät­telse efter det att inspek­tio­nen har före­lagt före­ta­get att vidta åtgär­der. Lag (2015:700).

82 §   Om kapi­tal­tillägg enligt 81 § på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter inte är en lämp­lig åtgärd, får Finan­sin­spek­tio­nen under de för­ut­sätt­ningar som anges i 81 § 1 och 2 i stäl­let besluta att före­ta­get som finns i top­pen av under­grup­pen ska beräkna under­grup­pens sol­vens­ka­pi­tal­krav enligt stan­dard­for­meln. Lag (2015:700).

Över­ens­kom­mel­ser om sam­ord­nad grupp­till­syn över en under­grupp

83 §   Finan­sin­spek­tio­nen får komma över­ens med behö­riga myn­dig­he­ter om sam­ord­ning av grupp­till­sy­nen över en under­grupp som avses i 74 § och en mot­sva­rande under­grupp i dessa behö­riga myn­dig­he­ters hem­län­der.

Om en över­ens­kom­melse enligt första styc­ket träf­fats, får natio­nell under­grupp­till­syn enligt 74 § inte utövas.

Bestäm­mel­serna i arti­kel 216.2-216.6 i Sol­vens II-​direk­ti­vet om natio­nell under­grupp­till­syn ska gälla i tillämp­liga delar vid sam­ord­nad grupp­till­syn över en under­grupp.

Om Finan­sin­spek­tio­nen träf­far en sådan över­ens­kom­melse som avses i första styc­ket, ska inspek­tio­nen infor­mera såväl grupp­till­syns­myn­dig­he­ten som före­ta­get som finns i top­pen av grup­pen inom EES om skä­len för över­ens­kom­mel­sen.
Lag (2015:700).

Till­syn över vissa grup­per med cent­ra­li­se­rad risk­han­te­ring - sär­skild till­syns­ord­ning

Ansö­kan om till­stånd för dot­ter­fö­re­tag att omfat­tas av sär­skild till­syns­ord­ning

84 §   Ett för­säk­rings­fö­re­tag, en EES-​för­säk­rings­gi­vare, ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor inom EES eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag med huvud­kon­tor inom EES som är moder­fö­re­tag till ett för­säk­rings­fö­re­tag får ansöka om till­stånd för dot­ter­fö­re­tag att omfat­tas av bestäm­mel­serna om sär­skild till­syns­ord­ning i 88-95 §§. Ansö­kan ska ges in till Finan­sin­spek­tio­nen.

När Finan­sin­spek­tio­nen tagit emot en ansö­kan enligt första styc­ket, ska inspek­tio­nen utan dröjs­mål över­lämna den till övriga med­lem­mar i till­syn­skol­le­giet. Lag (2015:700).

Beslut om sär­skild till­syns­ord­ning

85 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska inom tre måna­der från den dag då alla med­lem­mar i till­syn­skol­le­giet fått del av en ansö­kan enligt arti­kel 237.1 i Sol­vens II-​direk­ti­vet, om möj­ligt, komma över­ens med övriga med­lem­mar i till­syn­skol­le­giet om vil­ket beslut som bör fat­tas med anled­ning av ansö­kan.
Inspek­tio­nen ska fatta beslut i enlig­het med över­ens­kom­mel­sen. Beslu­tet ska inne­hålla de skäl som bestämt utgången i ären­det och över­läm­nas till sökan­dena. Beslu­tet är bin­dande för de berörda före­ta­gen och Finan­sin­spek­tio­nen och ska ligga till grund för inspek­tio­nens till­syn.

Om en sådan över­ens­kom­melse som avses i första styc­ket inte kan träf­fas inom den angivna peri­o­den, ska Finan­sin­spek­tio­nen, när inspek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het, ensam fatta beslut med anled­ning av ansö­kan. Beslu­tet ska inne­hålla de skäl som bestämt utgången i ären­det och redo­visa syn­punk­ter och reser­va­tio­ner från behö­riga myn­dig­he­ter som kom­mit till uttryck under tre­må­na­ders­pe­ri­o­den. Beslu­tet ska över­läm­nas till sökan­den och till övriga berörda till­syns­myn­dig­he­ter. Även ett sådant beslut är bin­dande för de berörda före­ta­gen och Finan­sin­spek­tio­nen och ska ligga till grund för inspek­tio­nens till­syn. Lag (2015:700).

Hän­skju­tande till Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten vid oenig­het om ansök­ningar

86 §   Finan­sin­spek­tio­nen får hän­skjuta ett ärende till Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten i enlig­het med arti­kel 19 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 1094/2010 om inspek­tio­nen inte inom tre måna­der kan komma över­ens med berörda behö­riga myn­dig­he­ter enligt 85 § första styc­ket. Ett ärende får inte hän­skju­tas till Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten efter det att tre­må­na­ders­pe­ri­o­den löpt ut eller ett beslut har fat­tats.

Om ett ärende som avses i första styc­ket hän­skju­tits till Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten och den myn­dig­he­ten inte fat­tar något beslut inom den tid som anges i arti­kel 237.3 andra styc­ket i Sol­vens II-​direk­ti­vet, ska Finan­sin­spek­tio­nen, när inspek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het, fatta det slut­liga beslu­tet.
Lag (2021:461).

87 §   Till­stånd att omfat­tas av sär­skild till­syns­ord­ning får med­de­las endast om
   1. Finan­sin­spek­tio­nen utö­var grupp­till­syn över moder­fö­re­ta­get på grupp­nivå och inte har beslu­tat att ute­lämna dot­ter­fö­re­ta­get med stöd av 11 §,
   2. dot­ter­fö­re­ta­get omfat­tas av moder­fö­re­ta­gets risk­han­te­rings­pro­ces­ser och meka­nis­mer för intern­kon­troll samt de berörda myn­dig­he­terna har kon­sta­te­rat att moder­fö­re­ta­get utö­var en ansvars­full led­ning över dot­ter­fö­re­ta­get,
   3. moder­fö­re­ta­get har fått ett god­kän­nande enligt arti­kel 246.4 i Sol­vens II-​direk­ti­vet att göra en egen risk- och sol­vens­be­döm­ning som omfat­tar hela grup­pen och på nivån för dot­ter­fö­re­ta­get, och
   4. moder­fö­re­ta­get har fått ett god­kän­nande enligt arti­kel 256.2 i Sol­vens II-​direk­ti­vet att offent­lig­göra en gemen­sam solvens-​​ och verk­sam­hets­rap­port på grupp­nivå och på nivån för dot­ter­fö­re­ta­get. Lag (2021:461).

Inne­bör­den av sär­skild till­syns­ord­ning

88 §   Ett moder­fö­re­tag som fått till­stånd enligt 85 § ska beräkna sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet för ett dot­ter­fö­re­tag som omfat­tas av sär­skild till­syns­ord­ning även enligt 89-95 §§.
Beräk­ning­arna ska inte påverka tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i 29 §. Lag (2015:700).

Åtgär­der för det fall dot­ter­fö­re­ta­gets risk­pro­fil avvi­ker från en intern modell inom en grupp

89 §   När sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet för ett för­säk­rings­fö­re­tag som är ett dot­ter­fö­re­tag beräk­nas med en intern modell som beslu­tats enligt 25 §, får Finan­sin­spek­tio­nen, om inspek­tio­nen tagit emot en ansö­kan enligt 84 §, i de fall som avses i 17 kap. 24 §, lämna ett för­slag till övriga med­lem­mar i till­syn­skol­le­giet om att det ska fast­stäl­las ett kapi­tal­tillägg för dot­ter­fö­re­ta­get utö­ver det sol­vens­ka­pi­tal­krav som föl­jer av en tillämp­ning av den interna model­len. Finan­sin­spek­tio­nen får före­slå ett sådant kapi­tal­tillägg endast om
   1. dot­ter­fö­re­ta­gets risk­pro­fil avvi­ker väsent­ligt från den interna model­len, och
   2. före­ta­get inte inom skä­lig tid efter inspek­tio­nens under­rät­telse om avvi­kel­sen har anpas­sat model­len till sin risk­pro­fil.

Om ett sådant kapi­tal­tillägg som avses i första styc­ket på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter inte är en lämp­lig åtgärd, får Finan­sin­spek­tio­nen i stäl­let före­slå till­syn­skol­le­giet att dot­ter­fö­re­ta­get ska beräkna sitt sol­vens­ka­pi­tal­krav enligt stan­dard­for­meln i 8 kap. 1-3 och 5-11 §§.
Lag (2015:700).

Åtgär­der för det fall dot­ter­fö­re­ta­gets risk­pro­fil avvi­ker väsent­ligt från de anta­gan­den som gjorts för beräk­ningen enligt stan­dard­for­meln

90 §   När sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet för dot­ter­fö­re­ta­get beräk­nas med stan­dard­for­meln får Finan­sin­spek­tio­nen, om inspek­tio­nen tagit emot en ansö­kan enligt 84 §, i undan­tags­fall före­slå att före­ta­get ersät­ter en under­grupp av para­met­rar enligt stan­dard­for­meln med före­tags­spe­ci­fika para­met­rar när det beräk­nar teck­nings­risk­mo­du­ler för liv­för­säk­ring, ska­de­för­säk­ring och sjuk­för­säk­ring, i enlig­het med 17 kap. 22 §. Finan­sin­spek­tio­nen får lämna ett sådant för­slag endast om
   1. dot­ter­fö­re­ta­gets risk­pro­fil avvi­ker väsent­ligt från de anta­gan­den som gjorts för beräk­ningen enligt stan­dard­for­meln, och
   2. före­ta­get inte inom skä­lig tid efter inspek­tio­nens under­rät­telse om avvi­kel­sen har anpas­sat anta­gan­dena till sin risk­pro­fil.

Finan­sin­spek­tio­nen får under de för­ut­sätt­ningar som anges i första styc­ket, i de fall som avses i 17 kap. 24 §, före­slå till­syn­skol­le­giet ett kapi­tal­tillägg för dot­ter­fö­re­ta­get utö­ver det sol­vens­ka­pi­tal­krav som en tillämp­ning av stan­dard­for­meln med­för. Lag (2015:700).

Beslut efter över­ens­kom­melse inom till­syn­skol­le­giet

91 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska redo­visa skä­len för de för­slag som avses i 89 och 90 §§ för dot­ter­fö­re­ta­get och till­syn­skol­le­giet. Finan­sin­spek­tio­nen ska, om möj­ligt, komma över­ens med övriga myn­dig­he­ter inom till­syn­skol­le­giet om vil­ket beslut som ska fat­tas med anled­ning av de före­slagna åtgär­derna. Finan­sin­spek­tio­nen ska även fatta ett beslut i enlig­het med över­ens­kom­mel­sen. Lag (2015:700).

Åtgär­der om sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet inte är upp­fyllt

92 §   Om ett dot­ter­fö­re­tag som omfat­tas av sär­skild till­syns­ord­ning inte upp­fyl­ler sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet, ska Finan­sin­spek­tio­nen utan dröjs­mål över­lämna den åtgärds­plan till till­syn­skol­le­giet som dot­ter­fö­re­ta­get efter före­läg­gande enligt 18 kap. 4 § läm­nat in till inspek­tio­nen för att inom sex måna­der från det att bris­ten kon­sta­te­ra­des åter­upp­rätta nivån för kapi­tal­bas­med­len eller redu­cera sin risk­pro­fil för att åter upp­fylla sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet. Finan­sin­spek­tio­nen ska även lämna ett för­slag till god­kän­nande av pla­nen till till­syn­skol­le­giet. Finan­sin­spek­tio­nens skyl­dig­he­ter enligt denna bestäm­melse ska inte påverka mot­sva­rande bestäm­mel­ser som gäl­ler för till­sy­nen av ett enskilt för­säk­rings­fö­re­tag.

Finan­sin­spek­tio­nen ska, om möj­ligt, inom fyra måna­der från dagen då bris­ten kon­sta­te­ra­des träffa en över­ens­kom­melse inom till­syn­skol­le­giet om inspek­tio­nens för­slag till god­kän­nande av åtgärds­pla­nen. Finan­sin­spek­tio­nen ska fatta ett beslut i enlig­het med över­ens­kom­mel­sen. Lag (2015:700).

Åtgär­der vid för­säm­ring av de eko­no­miska för­hål­lan­dena i ett dot­ter­fö­re­tag

93 §   Om Finan­sin­spek­tio­nen kon­sta­te­rar för­säm­ringar av de eko­no­miska för­hål­lan­dena i ett dot­ter­fö­re­tag som omfat­tas av sär­skild till­syns­ord­ning, ska inspek­tio­nen utan dröjs­mål under­rätta till­syn­skol­le­giet om de åtgär­der som inspek­tio­nen före­slår. De före­slagna åtgär­derna ska dis­ku­te­ras i till­syn­skol­le­giet, om det inte är en kris­si­tu­a­tion.

Finan­sin­spek­tio­nen ska inom en månad från under­rät­tel­sen, om det är möj­ligt, komma över­ens med övriga myn­dig­he­ter inom till­syn­skol­le­giet om vil­ket beslut som ska fat­tas med anled­ning av de före­slagna åtgär­derna. Lag (2015:700).

När en över­ens­kom­melse inte kan träf­fas

94 §   Om en sådan över­ens­kom­melse som avses i 92 § andra styc­ket eller 93 § andra styc­ket inte kan träf­fas inom den angivna tids­pe­ri­o­den, ska Finan­sin­spek­tio­nen ensam fatta ett beslut. Beslu­tet ska inne­hålla de skäl som har bestämt utgången i ären­det och redo­visa syn­punk­ter och reser­va­tio­ner från berörda behö­riga myn­dig­he­ter som kom­mit till uttryck under peri­o­den. Lag (2015:700).

Åtgär­der om mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet inte är upp­fyllt

95 §   Om ett dot­ter­fö­re­tag som omfat­tas av sär­skild till­syns­ord­ning inte upp­fyl­ler mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet, ska Finan­sin­spek­tio­nen utan dröjs­mål över­lämna den finan­si­ella sane­rings­plan till till­syn­skol­le­giet som dot­ter­fö­re­ta­get enligt 18 kap. 8 § över­läm­nat till inspek­tio­nen.
Finan­sin­spek­tio­nen ska även infor­mera till­syn­skol­le­giet om varje åtgärd som dot­ter­fö­re­ta­get ska vidta för att åter upp­fylla mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet. Finan­sin­spek­tio­nens skyl­dig­he­ter enligt denna bestäm­melse ska inte påverka mot­sva­rande bestäm­mel­ser som gäl­ler för till­sy­nen av ett enskilt för­säk­rings­fö­re­tag. Lag (2015:700).

Hän­skju­tande till Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten vid oenig­het om åtgärds­för­slag

96 §   Finan­sin­spek­tio­nen får hän­skjuta ett ärende till Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten i enlig­het med arti­kel 19 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 1094/2010 om inspek­tio­nen inte inom angi­ven tid kan komma över­ens med grupp­till­syns­myn­dig­he­ten om sådana för­slag som avses i 89, 90, 92 och 93 §§.

Om Finan­sin­spek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het och inte kan komma över­ens med den behö­riga myn­dig­het som auk­to­ri­se­rat en EES-​för­säk­rings­gi­vare som är ett dot­ter­fö­re­tag och som omfat­tas av sär­skild till­syns­ord­ning, får inspek­tio­nen under de för­ut­sätt­ningar som anges i första styc­ket hän­skjuta ären­det till Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten.

Gäl­ler ett ärende ett för­slag enligt 89 eller 90 § får det hän­skju­tas till Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten inom en månad från inspek­tio­nens för­slag.

Finan­sin­spek­tio­nen får inte hän­skjuta ett ärende enligt 92 eller 93 § till Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten, om det är en kris­si­tu­a­tion och inte hel­ler efter det att fyramå­na­ders­pe­ri­o­den i 92 § andra styc­ket eller enmå­nads­pe­ri­o­den i 93 § andra styc­ket har löpt ut. Lag (2021:461).

97 §   Om ett ärende hän­skju­tits till Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten enligt 86 eller 96 §, ska Finan­sin­spek­tio­nen skjuta upp sitt beslut och invänta det beslut som Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten kan komma att fatta enligt arti­kel 19.3 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 1094/2010. Finan­sin­spek­tio­nen ska följa ett beslut i saken från Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten. Inspek­tio­nen ska även fatta ett beslut i enlig­het med Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­tens beslut. Inspek­tio­nens beslut ska inne­hålla de skäl som har bestämt utgången i ären­det och över­läm­nas till dot­ter­fö­re­ta­get och till­syn­skol­le­giet. Beslu­tet är bin­dande för de berörda före­ta­gen och Finan­sin­spek­tio­nen och ska ligga till grund för inspek­tio­nens till­syn. Lag (2021:461).

Upp­hö­rande av sär­skild till­syns­ord­ning

98 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska besluta att ett till­stånd att omfat­tas av en sär­skild till­syns­ord­ning enligt 85 § ska upp­höra att gälla om:
   1. vill­ko­ren i 87 § 1, 3 eller 4 inte längre är upp­fyllda, eller
   2. vill­ko­ret i 87 § 2 inte längre är upp­fyllt och bris­ten inte åtgär­das inom rim­lig tid. Lag (2015:700).

99 §   När Finan­sin­spek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het, ska inspek­tio­nen i de fall då den sär­skilda till­syns­ord­ningen har upp­hört på grund av att vill­ko­ret i 87 § 1 inte längre är upp­fyllt ome­del­bart under­rätta den berörda behö­riga myn­dig­he­ten och moder­fö­re­ta­get om detta. Lag (2015:700).

100 §   Moder­fö­re­ta­get för ett dot­ter­fö­re­tag som omfat­tas av sär­skild till­syns­ord­ning ansva­rar för att vill­ko­ren i 87 § 2-4 är upp­fyllda. Om vill­ko­ren inte är upp­fyllda, ska moder­fö­re­ta­get utan dröjs­mål under­rätta Finan­sin­spek­tio­nen, om inspek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het, och den berörda behö­riga myn­dig­he­ten för dot­ter­fö­re­ta­get. Moder­fö­re­ta­get ska även lägga fram en plan för att åtgärda bris­terna inom rim­lig tid. Lag (2015:700).

101 §   När Finan­sin­spek­tio­nen är grupp­till­syns­myn­dig­het, ska inspek­tio­nen minst en gång per år kon­trol­lera att de vill­kor som avses i 87 § 2-4 är upp­fyllda. Inspek­tio­nen ska även genom­föra en sådan kon­troll på begä­ran av en berörd behö­rig myn­dig­het, om den myn­dig­he­ten har skäl att befara att vill­ko­ret inte längre följs.

Om Finan­sin­spek­tio­nen vid en kon­troll enligt första styc­ket fin­ner att vill­ko­ren inte är upp­fyllda, ska inspek­tio­nen kräva att moder­fö­re­ta­get läg­ger fram en plan för att åtgärda bris­terna inom rim­lig tid. Lag (2015:700).

Bris­tande vill­korsupp­fyl­lelse

102 §   Om Finan­sin­spek­tio­nen efter att ha råd­frå­gat till­syn­skol­le­giet bedö­mer att en plan som avses i 100 eller 101 § är otill­räck­lig eller om en sådan plan inte genom­förs i rim­lig tid, ska vill­ko­ren i 87 § 2-4 inte anses upp­fyllda.
Inspek­tio­nen ska ome­del­bart under­rätta den berörda behö­riga myn­dig­he­ten om detta. Lag (2015:700).

Tillämp­lig lag vid pröv­ningen av ansök­ningar

103 §   När Finan­sin­spek­tio­nen prö­var en ansö­kan om sär­skild till­syns­ord­ning, ska denna lag tilläm­pas. Inspek­tio­nen får dock även tillämpa bestäm­mel­ser som enligt för­fatt­ningar i en annan stat inom EES gäl­ler för en sådan ansö­kan. När ansö­kan har läm­nats in till inspek­tio­nen, gäl­ler detta dock bara om det är nöd­vän­digt för en effek­tiv till­syn över för­säk­rings­fö­re­tag eller EES-​för­säk­rings­gi­vare.
Lag (2015:700).

Bemyn­di­gan­den

104 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​04-01/ Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. hur den grupp­ba­se­rade kapi­tal­ba­sen och det grupp­ba­se­rade kapi­tal­kra­vet ska beräk­nas enligt 16-22 §§,
   2. hur den grupp­ba­se­rade kapi­tal­ba­sen och det grupp­ba­se­rade kapi­tal­kra­vet ska beräk­nas när kra­ven är lik­vär­diga enligt 30 §,
   3. inne­hål­let i samt omfatt­ningen och full­gö­ran­det av rap­por­te­ringen enligt 33 §,
   4. inne­hål­let i en åtgärds­plan och en finan­si­ell sane­rings­plan enligt 35 § andra styc­ket,
   5. vilka upp­lys­ningar ett före­tag ska lämna till Finan­sin­spek­tio­nen enligt 37 och 49 §§,
   6. före­tagstyr­nings­sy­stem inom en grupp enligt 42 §,
   7. inne­hål­let i en egen risk- och sol­vens­be­döm­ning inom en grupp enligt 43 §,
   8. hur upp­gif­ter enligt 46 § ska läm­nas, och
   9. hur den grupp­ba­se­rade kapi­tal­ba­sen och det grupp­ba­se­rade kapi­tal­kra­vet ska beräk­nas enligt 71 § tredje styc­ket.
Lag (2018:1795).

104 §    /Trä­der i kraft I:2025-​04-01/ Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. hur den grupp­ba­se­rade kapi­tal­ba­sen och det grupp­ba­se­rade kapi­tal­kra­vet ska beräk­nas enligt 16-22 §§,
   2. hur den grupp­ba­se­rade kapi­tal­ba­sen och det grupp­ba­se­rade kapi­tal­kra­vet ska beräk­nas när kra­ven är lik­vär­diga enligt 30 §,
   3. inne­hål­let i samt omfatt­ningen och full­gö­ran­det av rap­por­te­ringen enligt 33 §,
   4. inne­hål­let i en åtgärds­plan och en finan­si­ell sane­rings­plan enligt 35 § andra styc­ket,
   5. vilka upp­lys­ningar ett före­tag ska lämna till Finan­sin­spek­tio­nen enligt 37 och 49 §§,
   6. före­tagstyr­nings­sy­stem inom en grupp enligt 42 §,
   7. inne­hål­let i en egen risk- och sol­vens­be­döm­ning inom en grupp enligt 43 §,
   8. hur upp­gif­ter enligt 45 a § första styc­ket och 46 § ska läm­nas, och
   9. hur den grupp­ba­se­rade kapi­tal­ba­sen och det grupp­ba­se­rade kapi­tal­kra­vet ska beräk­nas enligt 71 § tredje styc­ket.
Lag (2025:183).


20 kap. Spe­ci­al­fö­re­tag

Till­stånd för spe­ci­al­fö­re­tag

Till­stånds­plikt

1 §   Till­stånd krävs för att få driva verk­sam­het som spe­ci­al­fö­re­tag. Lag (2015:700).

För­ut­sätt­ningar för till­stånd

2 §   Ett spe­ci­al­fö­re­tag ska ges till­stånd att driva verk­sam­het, om
   1. bolags­ord­ningen eller stad­garna stäm­mer över­ens med denna lag och andra för­fatt­ningar som regle­rar ett spe­ci­al­fö­re­tags bolags­ord­ning eller stad­gar samt i övrigt inne­hål­ler de sär­skilda bestäm­mel­ser som behövs med hän­syn till omfatt­ningen och arten av den pla­ne­rade verk­sam­he­ten, och
   2. den pla­ne­rade verk­sam­he­ten kan antas komma att upp­fylla kra­ven enligt bestäm­mel­serna i denna lag och andra för­fatt­ningar som regle­rar spe­ci­al­fö­re­ta­gets verk­sam­het.
Lag (2015:700).

Pröv­ning av bolags­ord­ning och stad­gar

3 §   Frå­gan om god­kän­nande av bolags­ord­ning eller stad­gar för ett spe­ci­al­fö­re­tag ska prö­vas i sam­band med att frå­gan om före­ta­get ska få till­stånd att driva verk­sam­het som spe­ci­al­fö­re­tag prö­vas.

Ett spe­ci­al­fö­re­tags beslut om att anta bolags­ord­ning eller stad­gar får inte regi­stre­ras innan bolags­ord­ningen eller stad­garna har god­känts. Lag (2015:700).

4 §   Ett spe­ci­al­fö­re­tag som har beslu­tat att ändra sin bolags­ord­ning eller stad­gar ska ansöka om god­kän­nande av änd­ringen. Änd­ringen ska god­kän­nas om bolags­ord­ningen eller stad­garna stäm­mer över­ens med för­fatt­ningar som regle­rar ett aktie­bo­lags eller en eko­no­misk för­e­nings bolags­ord­ning eller stad­gar samt i övrigt inne­hål­ler de olika bestäm­mel­ser som behövs med hän­syn till omfatt­ningen och arten av före­ta­gets verk­sam­het.

Ett spe­ci­al­fö­re­tags beslut om änd­ring av bolags­ord­ning eller stad­gar får inte regi­stre­ras innan de har god­känts.
Lag (2015:700).

Pröv­ning av ansö­kan

5 §   En ansö­kan om till­stånd att driva verk­sam­het som spe­ci­al­fö­re­tag, lik­som frå­gor om god­kän­nande av bolags­ord­ning eller stad­gar enligt 3 eller 4 §, prö­vas av Finan­sin­spek­tio­nen. Lag (2015:700).

EU-​för­ord­ningar

6 §   Ytter­li­gare bestäm­mel­ser om spe­ci­al­fö­re­tag finns i
   1. kom­mis­sio­nens dele­ge­rade för­ord­ning (EU) 2015/35 av den 10 okto­ber 2014 om kom­plet­te­ring av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2009/138/EG om upp­ta­gande och utö­vande av för­säk­rings­verk­sam­het (Sol­vens II), och
   2. kom­mis­sio­nens genom­fö­ran­de­för­ord­ning (EU) 2015/462 av den 19 mars 2015 om fast­stäl­lande av tek­niska stan­dar­der för genom­fö­rande avse­ende för­fa­ran­den för till­syns­myn­dig­he­tens god­kän­nande av eta­ble­ring av spe­ci­al­fö­re­tag, för sam­ar­bete och infor­ma­tions­ut­byte mel­lan till­syns­myn­dig­he­ter när det gäl­ler spe­ci­al­fö­re­tag samt för att fast­ställa for­mat och mal­lar för de upp­gif­ter som spe­ci­al­fö­re­ta­gen ska rap­por­tera i enlig­het med Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2009/138/EG.

Bestäm­mel­serna gäl­ler
   1. vill­kor för till­stånd,
   2. obli­ga­to­riska avtals­vill­kor,
   3. före­tags­styr­nings­sy­stem,
   4. till­syns­rap­por­te­ring,
   5. sol­venskrav,
   6. åter­kal­lelse av till­stånd, och
   7. sam­ar­bete och infor­ma­tions­ut­byte mel­lan till­syns­myn­dig­he­ter. Lag (2015:700).

Till­syn över spe­ci­al­fö­re­tag

Regi­stre­rings­myn­dig­het

7 §   Bolags­ver­ket är regi­stre­rings­myn­dig­het för spe­ci­al­fö­re­tag. Ett spe­ci­al­fö­re­tag ska vara regi­stre­rat i aktiebolags-​​ eller för­e­nings­re­gist­ret med en sär­skild beteck­ning. I dessa regis­ter skrivs de upp­gif­ter in som enligt för­fatt­ningar ska anmä­las för regi­stre­ring.
Lag (2015:700).

Till­sy­nen och dess omfatt­ning

8 §   Finan­sin­spek­tio­nen har till­syn över spe­ci­al­fö­re­tag.

Till­sy­nen omfat­tar att verk­sam­he­ten drivs enligt
   1. för­fatt­ningar som regle­rar spe­ci­al­fö­re­ta­gets verk­sam­het,
   2. före­ta­gets bolags­ord­ning eller stad­gar, och
   3. styr­do­ku­ment som före­ta­get har upp­rät­tat och som har sin grund i för­fatt­ningar som regle­rar före­ta­gets verk­sam­het.
Lag (2015:700).

Upp­lys­ningar från ett spe­ci­al­fö­re­tag

9 §   Ett spe­ci­al­fö­re­tag ska lämna Finan­sin­spek­tio­nen de upp­lys­ningar om sin verk­sam­het som inspek­tio­nen begär.
Lag (2015:700).

Avgif­ter till Finan­sin­spek­tio­nen

10 §   Spe­ci­al­fö­re­tag ska med avgif­ter bidra till att täcka kost­na­derna för Finan­sin­spek­tio­nens verk­sam­het.
Lag (2015:700).

Ingri­pan­den mot spe­ci­al­fö­re­tag

När Finan­sin­spek­tio­nen ska ingripa

11 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska ingripa om
   1. ett spe­ci­al­fö­re­tag har åsi­do­satt sina skyl­dig­he­ter
      a) enligt för­fatt­ningar som regle­rar före­ta­gets verk­sam­het,
      b) före­ta­gets bolags­ord­ning eller stad­gar, eller
      c) före­ta­gets styr­do­ku­ment som har sin grund i för­fatt­ningar som regle­rar före­ta­gets verk­sam­het, eller
   2. bolags­ord­ningen, stad­garna, eller styr­do­ku­men­ten enligt 1 inte längre är till­freds­stäl­lande med hän­syn till omfatt­ningen och arten av före­ta­gets verk­sam­het.
Lag (2015:700).

Hur inspek­tio­nen ska ingripa

12 §   Ingri­pande med stöd av 11 § sker genom utfär­dande av före­läg­gande att vidta rät­telse inom en viss tid, genom för­bud att verk­ställa beslut eller genom anmärk­ning.

Om en över­trä­delse är all­var­lig ska spe­ci­al­fö­re­ta­gets till­stånd åter­kal­las eller, om det är till­räck­ligt, var­ning med­de­las. Lag (2015:700).

När Finan­sin­spek­tio­nen får avstå från ingri­pande

13 §   Finan­sin­spek­tio­nen får avstå från ingri­pande om
   1. en över­trä­delse är ringa eller ursäkt­lig,
   2. spe­ci­al­fö­re­ta­get gör rät­telse, eller
   3. någon annan myn­dig­het har vid­ta­git åtgär­der mot före­ta­get och dessa åtgär­der bedöms till­räck­liga. Lag (2015:700).

Över­trä­del­ser av beslut om rät­tel­ser

14 §   Om ett spe­ci­al­fö­re­tag dri­ver verk­sam­het i ett annat land inom EES och före­ta­get inte rät­tar sig efter Finan­sin­spek­tio­nens eller en behö­rig myn­dig­hets begä­ran om rät­telse, ska inspek­tio­nen vidta de åtgär­der som behövs för att för­hindra fort­satta över­trä­del­ser. Inspek­tio­nen ska under­rätta den behö­riga myn­dig­he­ten om vilka åtgär­der som vid­tas. Lag (2021:461).

Vid åter­kal­lelse av till­stånd

15 §   Om ett spe­ci­al­fö­re­tags till­stånd åter­kal­las, får Finan­sin­spek­tio­nen bestämma hur avveck­lingen av verk­sam­he­ten ska ske.

Ett beslut om åter­kal­lelse får för­e­nas med för­bud att fort­sätta hela eller delar av verk­sam­he­ten. Lag (2015:700).

Straffav­gift

16 §   Om Finan­sin­spek­tio­nen har med­de­lat ett beslut om anmärk­ning eller var­ning mot ett spe­ci­al­fö­re­tag, får inspek­tio­nen besluta att före­ta­get ska betala en straffav­gift. Lag (2015:700).

Avgif­ten till­fal­ler sta­ten.

17 §   Straffav­gif­ten ska fast­stäl­las till lägst fem­tu­sen kro­nor och högst fem­tio mil­jo­ner kro­nor.

Avgif­ten får inte över­stiga tio pro­cent av spe­ci­al­fö­re­ta­gets omsätt­ning när­mast före­gå­ende räken­skapsår. Om över­trä­del­sen har skett under spe­ci­al­fö­re­ta­gets första verk­sam­hetsår eller om upp­gif­ter om omsätt­ningen annars sak­nas eller är brist­fäl­liga, får omsätt­ningen upp­skat­tas.

Avgif­ten får inte vara så stor att spe­ci­al­fö­re­ta­get efter det att avgif­ten har påförts inte upp­fyl­ler kra­vet på full finan­sie­ring. Lag (2015:700).

18 §   När straffav­gif­tens stor­lek fast­ställs, ska sär­skild hän­syn tas till hur all­var­lig den över­trä­delse är som har för­an­lett anmärk­ningen eller var­ningen och hur länge över­trä­del­sen har pågått. Lag (2015:700).

För­se­nings­av­gift

19 §   Om ett spe­ci­al­fö­re­tag inte i tid läm­nar de upp­lys­ningar som har före­skri­vits med stöd av 26 § första styc­ket får Finan­sin­spek­tio­nen besluta att före­ta­get ska betala en för­se­nings­av­gift med högst 100 000 kro­nor.

Avgif­ten till­fal­ler sta­ten. Lag (2015:700).

Verk­stäl­lig­het av beslut om straffav­gift och för­se­nings­av­gift

20 §   Straffav­gif­ten eller för­se­nings­av­gif­ten ska beta­las till Finan­sin­spek­tio­nen inom tret­tio dagar efter det att beslu­tet om den har vun­nit laga kraft eller inom den längre tid som anges i beslu­tet. Lag (2015:700).

21 §   Finan­sin­spek­tio­nens beslut att ta ut straffav­gift eller för­se­nings­av­gift får verk­stäl­las utan före­gå­ende dom eller utslag, om avgif­ten inte har beta­lats inom den tid som anges i 20 §. Lag (2015:700).

22 §   Om straffav­gif­ten eller för­se­nings­av­gif­ten inte beta­las inom den tid som anges i 20 §, ska Finan­sin­spek­tio­nen lämna den obe­talda avgif­ten för indriv­ning. Bestäm­mel­ser om indriv­ning av stat­liga ford­ringar finns i lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m. Lag (2015:700).

23 §   En beslu­tad straffav­gift eller för­se­nings­av­gift fal­ler bort i den utsträck­ning verk­stäl­lig­het inte har skett inom fem år från det att beslu­tet fick laga kraft. Lag (2015:700).

Ingri­pande mot den som sak­nar till­stånd

24 §   Om någon dri­ver verk­sam­het som spe­ci­al­fö­re­tag utan att vara berät­ti­gad till det, ska Finan­sin­spek­tio­nen före­lägga denne att upp­höra med verk­sam­he­ten. Inspek­tio­nen får besluta hur avveck­lingen av verk­sam­he­ten ska ske. I före­läg­gan­det ska Finan­sin­spek­tio­nen upp­lysa om att rät­ten efter ansö­kan av inspek­tio­nen kan komma att besluta att före­ta­get ska gå i lik­vi­da­tion om före­läg­gan­det inte följs.

Om det är osä­kert om lagen är tillämp­lig på viss verk­sam­het, får Finan­sin­spek­tio­nen före­lägga den som dri­ver verk­sam­he­ten att lämna de upp­lys­ningar om verk­sam­he­ten som inspek­tio­nen behö­ver för att bedöma om så är fal­let. Den som är revi­sor i ett före­tag är skyl­dig att på begä­ran av inspek­tio­nen lämna sådana upp­lys­ningar om före­ta­gets verk­sam­het som revi­sorn har fått kän­ne­dom om vid full­gö­ran­det av sitt upp­drag.
Lag (2015:700).

25 §   Om ett spe­ci­al­fö­re­tag inte föl­jer ett före­läg­gande enligt 24 § första styc­ket att upp­höra med verk­sam­he­ten, ska rät­ten, efter ansö­kan av Finan­sin­spek­tio­nen, besluta att före­ta­get ska gå i lik­vi­da­tion.

I dessa fall tilläm­pas 25 kap. 10, 25, 28-44, 46 och 47 §§ aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) och 17 kap. 18, 19, 26-42, 44 och 45 §§ lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar.

Ett beslut om lik­vi­da­tion ska inte med­de­las om det under ären­dets hand­lägg­ning vid rät­ten visas att verk­sam­he­ten har upp­hört.

Beslu­tet om lik­vi­da­tion gäl­ler ome­del­bart. Lag (2018:731).

Bemyn­di­gan­den

26 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vilka upp­lys­ningar ett spe­ci­al­fö­re­tag ska lämna till Finan­sin­spek­tio­nen enligt 9 §.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om sådana avgif­ter som avses i 10 §. Lag (2015:700).


21 kap. Över­kla­gande m.m.

Över­kla­gande av Finan­sin­spek­tio­nens beslut

1 §   Föl­jande beslut av Finan­sin­spek­tio­nen får inte över­kla­gas:
   1. beslut om sam­man­kal­lande av sty­relse eller stämma enligt 17 kap. 13 § första styc­ket,
   2. beslut om sank­tions­före­läg­gande enligt 18 kap. 18 a §,
   3. beslut om före­läg­gande att den som dri­ver rörel­sen ska lämna de upp­lys­ningar om rörel­sen som inspek­tio­nen behö­ver för att bedöma om lagen är tillämp­lig på rörel­sen enligt 18 kap. 25 § andra styc­ket,
   4. beslut om begä­ran att den som är revi­sor i ett före­tag ska lämna sådana upp­lys­ningar om före­ta­gets rörelse enligt 18 kap. 25 § andra styc­ket, eller
   5. beslut om för­ord­nande av sak­kun­nig enligt
   - 11 kap. 1 § andra styc­ket 2 denna lag och 23 kap. 45 b § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551),
   - 11 kap. 1 § andra styc­ket 3 denna lag och 24 kap. 47 § aktie­bo­lags­la­gen, eller
   - 11 kap. 1 § andra styc­ket 4 denna lag och 24 a kap. 24 § aktie­bo­lags­la­gen. Lag (2024:1287).

2 §   Har upp­hävts genom lag (2024:1287).

3 §   Andra beslut av Finan­sin­spek­tio­nen i enskilda fall enligt denna lag får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2015:700).

För­ord­nande om att ett beslut ska gälla ome­del­bart

4 §   Finan­sin­spek­tio­nen får bestämma att ett beslut om för­bud, före­läg­gande eller åter­kal­lelse ska gälla ome­del­bart.
Lag (2015:700).

För­kla­ring att ären­det onö­digt uppe­hålls

5 §   Om beslut i ett ärende om till­stånd enligt 2 kap. 4 § inte har med­de­lats inom sex måna­der från det att ansö­kan gavs in, eller i ett ärende enligt 3 kap. 2 § inom tre måna­der eller i ett ärende enligt 3 kap. 7 eller 17 § inom en månad, får sökan­den begära för­kla­ring av dom­stol att ären­det onö­digt uppe­hålls.

En begä­ran om en för­kla­ring som avses i första styc­ket ska göras hos all­män för­valt­nings­dom­stol. Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

Om rät­ten läm­nar en för­kla­ring ska ansö­kan anses ha avsla­gits av Finan­sin­spek­tio­nen om beslut där­ef­ter inte har med­de­lats inom mot­sva­rande tids­fris­ter som anges i första styc­ket för respek­tive ärende. Lag (2015:700).

Över­kla­gande av Bolags­ver­kets beslut

6 §   Bolags­ver­kets beslut i ären­den enligt 11 kap. 45 §, 12 kap. 74 § eller 13 kap. 27 § över­kla­gas hos tings­rät­ten i den ort där för­säk­rings­fö­re­ta­gets sty­relse har sitt säte.

Skri­vel­sen med över­kla­gan­det ska ges in till Bolags­ver­ket inom tre vec­kor från dagen för beslu­tet.

Vid ett över­kla­gande enligt första styc­ket gäl­ler lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den. Lag (2015:700).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2010:2043

Före­skrif­ter om ikraft­trä­dande av denna lag med­de­las i lagen (2010:2044) om infö­rande av för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043).

2013:115
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2013.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler för beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.

2013:166
   1. Denna lag trä­der i kraft den 25 april 2013.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för ären­den som har kom­mit in till Bolags­ver­ket före ikraft­trä­dan­det.

2013:456
   1. Denna lag trä­der i kraft den 15 juli 2013.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för ären­den som har kom­mit in till Finan­sin­spek­tio­nen före ikraft­trä­dan­det.

2013:672
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2013.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för den rap­por­te­rings­skyl­dig­het som avser tiden före den 1 janu­ari 2014.

2015:700
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2016.
   2. För för­säk­rings­fö­re­tag som vid lagens ikraft­trä­dande bedri­ver verk­sam­het som avser tjäns­te­pen­sions­för­säk­ringar gäl­ler för den delen av verk­sam­he­ten, till och med den 31 decem­ber 2022, tillämp­liga bestäm­mel­ser i 1-7, 14, 16 och 17 kap. i den äldre lydel­sen samt före­skrif­ter som har med- delats med stöd av dessa bestäm­mel­ser. För verk­sam­he­ten som avser tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring gäl­ler under angi­ven tid i övrigt tillämp­liga bestäm­mel­ser i 10-15 och 19 kap. denna lag.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om tillämp­ningen enligt första styc­ket av bestäm­mel­serna i 10 och 19 kap. denna lag på ett för­säk­rings­fö­re­tags tjäns­te­pen­sions­verk­sam­het.

För ett för­säk­rings­fö­re­tag som avses i första styc­ket gäl­ler bestäm­mel­serna enligt det styc­ket även den del av för­säk­rings­rö­rel­sen som avser övrig liv­för­säk­rings­verk­sam­het, om denna är av endast ringa omfatt­ning.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vad som avses med ringa omfatt­ning enligt tredje styc­ket.

Ett för­säk­rings­fö­re­tag som avses i första styc­ket får, efter anmä­lan till Finan­sin­spek­tio­nen, tillämpa denna lag även på verk­sam­het som avser tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring. Lag (2019:766).
   3. Finan­sin­spek­tio­nen får i ett enskilt fall besluta att ett för­säk­rings­fö­re­tag som senast den 1 janu­ari 2016 upp­hört med att teckna nya för­säk­rings­av­tal och ute­slu­tande för­val­tar sitt befint­liga bestånd i syfte att avsluta sin verk­sam­het inte behö­ver tillämpa delar av denna lag.

För åter­för­säk­rings­bo­lag som senast den 10 decem­ber 2007 har upp­hört att teckna nya åter­för­säk­rings­av­tal och ute­slu­tande för­val­tar sitt befint­liga bestånd i syfte att avsluta verk­sam­he­ten gäl­ler äldre bestäm­mel­ser.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vill­ko­ren enligt första styc­ket för undan­tag och omfatt­ningen av dem.
   4. Ett för­säk­rings­fö­re­tags kapi­tal­bas­pos­ter i pri­mär­ka­pi­ta­let som har emit­te­rats före den 17 janu­ari 2015 och som får ingå i kapi­tal­ba­sen enligt beslut av Finan­sin­spek­tio­nen med stöd av 7 kap. 3 § i den äldre lydel­sen, men som den 31 decem­ber 2015 får utgöra högst 50 pro­cent av kapi­tal­ba­sen, ska till och med den 31 decem­ber 2025 klas­si­fi­ce­ras som nivå 1 enligt 7 kap. 7 § denna lag.

Ett för­säk­rings­fö­re­tags kapi­tal­bas­pos­ter i pri­mär­ka­pi­ta­let som har emit­te­rats före den 17 janu­ari 2015 och som får ingå i kapi­tal­ba­sen enligt beslut av Finan­sin­spek­tio­nen med stöd av 7 kap. 3 § i den äldre lydel­sen, men som den 31 decem­ber 2015 får utgöra högst 25 pro­cent av kapi­tal­ba­sen, ska till och med den 31 decem­ber 2025 klas­si­fi­ce­ras som nivå 2 enligt 7 kap. 7 § denna lag.

Rege­ringen eller den myn­dig­het rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vilka typer av kapi­tal­bas­pos­ter som ska omfat­tas av bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena.
   5. För ett för­säk­rings­fö­re­tag som ompa­ke­te­rar lån till över­låt­bara vär­de­pap­per eller andra finan­si­ella instru­ment gäl­ler, för lån som har emit­te­rats före den 1 janu­ari 2011, vill­ko­ren enligt arti­kel 135.2 i Sol­vens II-​direk­ti­vet endast om den under­lig­gande expo­ne­ringen har utö­kats eller bli­vit ersatt efter den 31 decem­ber 2014.
   6. För för­säk­rings­fö­re­tag som vid lagens ikraft­trä­dande inte upp­fyl­ler kra­ven på till­räck­lig kapi­tal­bas enligt 7 kap. 1 § första styc­ket, men som upp­fyl­ler kra­ven på till­räck­lig kapi­tal­bas enligt 7 kap. 1 § i den äldre lydel­sen, ska bestäm­mel­serna i denna punkt tilläm­pas i stäl­let för bestäm­mel­serna i 18 kap. 4 § denna lag.

Finan­sin­spek­tio­nen ska före­lägga före­ta­get att vidta nöd­vän­diga åtgär­der för att upp­fylla sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet senast den 31 decem­ber 2017 och att var tredje månad över­lämna en läges­rap­port till Finan­sin­spek­tio­nen som ska inne­hålla en beskriv­ning av vilka åtgär­der som har vid­ta­gits och hur arbe­tet fort­lö­per med att upp­fylla sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet.

Om det är lämp­ligt, får Finan­sin­spek­tio­nen för­länga tids­fris­ten med tre måna­der.

Om läges­rap­por­ten visar att det inte har skett några väsent­liga fram­steg när det gäl­ler före­ta­gets möj­lig­het att upp­fylla sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet senast den 31 decem­ber 2017, ska bestäm­mel­serna om ingri­pande i denna lag tilläm­pas.
Lag (2017:233).
   7. För för­säk­rings­fö­re­tag som vid lagens ikraft­trä­dande inte upp­fyl­ler kra­ven på till­räck­lig kapi­tal­bas enligt 7 kap. 1 § andra styc­ket, men som upp­fyl­ler kra­ven på till­räck­lig kapi­tal­bas enligt 7 kap. 1 § i den äldre lydel­sen, ska bestäm­mel­serna i 18 kap. 8 § och 12 § 4 och 5 denna lag inte tilläm­pas under det första året efter lagens ikraft­trä­dande.
   8. Finan­sin­spek­tio­nen får i ett enskilt fall besluta att ett för­säk­rings­fö­re­tag vid juste­ring av beräk­ningen av mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet enligt 8 kap. 14 § denna lag till och med den 31 decem­ber 2017 ska använda ett sol­vens­ka­pi­tal­krav beräk­nat enligt stan­dard­for­meln.
   9. De över­gångs­be­stäm­mel­ser som enligt 2, 4 och 5, och som enligt 5 kap. 10 §, 8 kap. 12 § och 18 kap. 7 § gäl­ler för enskilda för­säk­rings­fö­re­tag gäl­ler, utan hin­der av bestäm­mel­serna om kapi­tal­bas och kapi­tal­krav på grupp­nivå i 19 kap. 16 § denna lag, i tillämp­liga delar även på grupp­nivå.
   10. De över­gångs­be­stäm­mel­ser som enligt 6 gäl­ler för enskilda för­säk­rings­fö­re­tag gäl­ler, utan hin­der av bestäm­mel­serna om kapi­tal­bas och kapi­tal­krav på grupp­nivå i 19 kap. 16 och 35 §§ denna lag, i tillämp­liga delar även på grupp­nivå om för­säk­rings­fö­re­ta­gen i en grupp upp­fyl­ler de grupp­ba­se­rade kapi­tal­kra­ven enligt 9 kap. 4 § i den äldre lydel­sen, men inte upp­fyl­ler kapi­tal­kra­vet på grupp­nivå.
   11. Finan­sin­spek­tio­nen får ta ut avgif­ter även före lagens ikraft­trä­dande för ansök­ningar och anmäl­ningar enligt de nya bestäm­mel­serna om sol­vens, spe­ci­al­fö­re­tag, undan­tag bero­ende på stor­lek, grupp­till­syn och fast­stäl­lande av tillämp­ning av över­gångs­be­stäm­mel­ser, när dessa har kom­mit in till inspek­tio­nen före lagens ikraft­trä­dande.
   12. Ett för­säk­rings­fö­re­tag som vid lagens ikraft­trä­dande har en utjäm­nings­re­serv för kre­dit­för­säk­ring enligt 5 kap. 10 och 11 §§ i den äldre lydel­sen ska, utö­ver ned­sätt­ningar för att täcka tek­niska under­skott i kre­dit­för­säk­rings­rö­rel­sen, årli­gen göra de ned­sätt­ningar som krävs för att avveckla utjäm­nings­re­ser­ven senast den 31 decem­ber 2019.

2015:826
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2016.
   2. Lagen tilläm­pas första gången för det räken­skapsår som inleds när­mast efter den 31 decem­ber 2015.

2016:121
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2016.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler i fråga om vär­deö­ver­fö­ring från ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag, om beräk­ningen ska grunda sig på en års­re­do­vis­ning som har upp­rät­tats före ikraft­trä­dan­det.

2016:439
   1. Denna lag trä­der i kraft den 17 juni 2016.
   2. Om ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag vid ikraft­trä­dan­det inte har över­låt­bara vär­de­pap­per upp­tagna till han­del på en regle­rad mark­nad, tilläm­pas bestäm­mel­serna om redo­vis­nings­kom­pe­tens eller revi­sions­kom­pe­tens i 8 kap. 49 a § första styc­ket tredje meningen och andra styc­ket 2 aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) först efter den första års­stämma som hålls efter den 16 juni 2016.
   3. Om ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag eller en för­säk­rings­för­e­ning vid ikraft­trä­dan­det inte har över­låt­bara vär­de­pap­per upp­tagna till han­del på en regle­rad mark­nad, tilläm­pas bestäm­mel­serna om redo­vis­nings­kom­pe­tens eller revi­sions­kom­pe­tens i 6 kap. 7 § första styc­ket tredje meningen och andra styc­ket 2 lagen (1987:667) om eko­no­miska för­e­ningar först efter den första ordi­na­rie bolags­stämma respek­tive ordi­na­rie för­e­nings­stämma som hålls efter den 16 juni 2016.

2017:653
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2017.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för över­trä­del­ser som inträf­fat före ikraft­trä­dan­det.

2019:290
   1. Denna lag trä­der i kraft den 10 juni 2019.
   2. En årlig redo­gö­relse enligt 6 kap. 13 b § ska hål­las till­gäng­lig första gången 2020.
   3. Bestäm­mel­serna i 6 kap. 13 a-13 d §§ och 16 kap. 8 a-8 c §§ ska även tilläm­pas av för­säk­rings­fö­re­tag som enligt punkt 2 i över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (2015:700) om änd­ring i för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043) tilläm­par delar av för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen i en äldre lydelse för verk­sam­het som avser tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring.

2019:740
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2020.
   2. Vid åter­köp eller över­fö­ring enligt 11 kap. 5 § för­säk­rings­av­talsla­gen (2005:104) ska för­säk­rings­fö­re­ta­get, i fråga om för­säk­rings­av­tal som har ingåtts före ikraft­trä­dan­det, men efter den 30 juni 2007 och inte för­ny­ats efter ikraft­trä­dan­det,
      a) bestämma avgif­ter på grund­val av de kost­na­der som belö­per på åter­kö­pet eller över­fö­ringen, men utan beak­tande av den ford­ran som kvar­står mot för­säk­rings­ta­ga­ren för kost­na­der som har upp­kom­mit i sam­band med att för­säk­rings­av­ta­let ingicks, enligt 11 kap. 18 §, 12 kap. 69 § eller 13 kap. 23 § i den äldre lydel­sen, och
      b) ta ut avgif­ter som högst upp­går till ett belopp som mot­sva­rar kvar­stå­ende anskaff­nings­kost­na­der som är direkt hän­för­liga till den åter­köpta eller över­förda för­säk­ringen enligt 4 kap. 17 c § första styc­ket 2 och andra styc­ket.

Första styc­ket gäl­ler inte i fråga om för­säk­ringar där för­säk­rings­ta­garna eller andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade bär pla­ce­rings­ris­ken. Lag (2021:130).

2021:130
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2021.
   2. Bestäm­mel­serna i 4 kap. 17 c § i den nya lydel­sen tilläm­pas även vid åter­köp eller över­fö­ring enligt 11 kap. 5 § för­säk­rings­av­talsla­gen (2005:104) i fråga om för­säk­ringar där för­säk­rings­ta­garna eller andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade bär pla­ce­rings­ris­ken och där för­säk­rings­av­ta­let har ingåtts före ikraft­trä­dan­det. Lag (2022:644).

2023:671
   1. Denna lag trä­der i kraft den 23 decem­ber 2023.
   2. För lik­vi­da­tio­ner som har beslu­tats före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 12 kap. 74 och 75 §§ i den äldre lydel­sen.