SFS 1917:269

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

syemsk för­fltt­hings­säm­li­hft 1917 s:r 269-​380 a> n utkom från tryc­ket den 19 jnni 1917. nir 269. (rnbrik och datum lain- görus från pre­dik­sto­len.) xag om fastig­li­ets­bild­ning i stad; given stocl­cji­ol­vis slott den 12 vxoj 1917. vi &ustaf, med guds uåde, sve­ri­ges, ^^tes och konung, gsrå teterligt-​​ att ti, med rits­da­gen, fan­nit gott för­ordna som föl­jer: 1 kap, om stads­plan oetl tom­tin­del­ning. om stads­plan. 1 §för stads ord­nande ocli bebyg­gande skall fin­nas plaii? nads­kvar­ter som ock gator, torg och andra all­männa plat­ser (gat­npro­fi­ler). stads­plan anta­ges av stads­full­mäk­tige eller, if'^av konungen^sf^ råi­muga men vare ej gäl­lande, innan därom fat­tat besl orn­råde vars plan ­ ställt, innan stads­plan anta­ges, skall ägare ay mark mom ffij.siao- ’till plan. lägg­ning är i fråga, wnas tiu­fäue att yttra sig över “adäas i av- väe­tes för­slag, att för visst område sär­skilda ^ ; £j,4o-a om anta­gan­de­se­ende å sät­tet för bygg­nads­kvar­te­rens använ­dande, skall i föst­stä­li­ande av sådana bestäm­mel­ser vad ovan stadg © i fråga om änd­ring eller utsträc­kande av stads­plan så oi om i avse­ende å sät­tet för vad^van är sagt. dock av sta­dens område i övrigt gä ;«mknino-​​ av ringa be- eller all­män rådstu­gas beslut j ®- honans rätt ^ bygg­nads­kvar­ters grän­ser, gat­npro­fi­ler x^^jja­vande fast­stäl­les;gäl­lande, om beslu­tet ay ät om sådan jämk­ning av .^önang­ens befall­nings­ha­vande jäm­väl fast^äll i i oj,j.gj.0as använ­dande, som bestäm­mel­ser i avse­ende å sät­tet för byggu konung­ens befall-​​äil­rav, att stads­plam jäm­kas genom beslut vaiä jxon g som av ålder består eller före den ^ tyres i den ord­ning ttad^ande lända till efter­rät­telse, tiu dess änd­rmg däri « 18s- '‘^^0074. svemh fdr/ait­nings­sam­ling, 1917 n:r 269 —280. ¬ 572 1917. n:r 269. — -^1 ej fast­stäl­las, utan att konungen där­till givit lov. 4 §. skall enligt fast­ställd stads­plan mark läg­gas till bygg­nads­kvar­ter eller där­i­fråb r'clrillqc itat» l-​xtt-n^rvt^ o 4-1 .r^. x ^1- /’f.r y _____ ^ 1. __ 1__j änd­ring av befint­lig toni­tin­del­ning må ske endast i den mån sådant fin­nes för kvar ­ terets ända­måls­en­liga bebyg­gande nödigt. ar befint­lig tom­tin­del­ning ej över­ens­stäm­mande med bestå­ende äganderättsför-​​ båj­lan­den eller bar kvar­ter belt ocb bål­let eller till större delen avbrun­nit, skall tom­tin­del­ning före­ta­gas, när ägare av mark inom kvar­te­ret det begär eller bygg­nads­nämn­den så nödigt fin­ner. ej iiaå 1 andra fall än nu är sagt befint­lig tom­tin­del­ning änd­ras, med nimto ägarna till de tom­ter, som av änd­ringen berö­ras, därom äro ense ocb änd­ringea fan­nes för ett ända­måls­en­ligt bebyg­gande lämp­lig. 5 §.kvar­ters jndel­ning i tom­ter bör så vitt möj­ligt ske i ett sam­man­bang för kela ing endast en del av ett kvar­ter, skall till­ses, aivar­te­ret omfat­tar tom­tin­del­nini, u.,. av .vv ava,merstaende delen ar krar­te­ret kan upp­de­las i lämp­liga tom­ter. „ hefatk?. fir gräns mot gata, torg euer to befa­rande med åkdon avsedd del q-​nnon o++ fnmf.ftrna erhaba skall äpän ^ aunan anord­ning käru­tin­nan, för­fa­res där­ef­ter. i kens ägare ägan­de­rätts­för­hål­lan­den samt de falli varje av laai* ida öns­ke­mål. for­rättsnt!™'"'® ’*-.'"'! ’'^ fast­stäl­lelse sokl.^'skall vara inlagd ä karta, som ineåft^rlp^^^* i sä stor skala att den tyd­ligt utvi­sar varj tom­ter ^p-afn utdel­ning, med dess grän­ser ocb belä­gen­het i för­bal­land åtfölls av l all­männa, plat­ser, vilka gränsa till tom­ten. av äe6sbärskildf*ido? “?’» tomt dess clri 1 a rt 4? __ j • ^ jskilda tom­ten skali bil­das av mark, som bör­g­be­ter, eller av tom­ten någon del ingår i gata, torg eller annan ila­pa­kom tom­tin­del­ning. 3 §. ar stads­plan till stön-​e eller mindre del grun­dad på viss tom­tin­delmne där­med står i ome­del­bart sam­band, eller äro sär­skilda bestäm­mel­ser i avse­ende^ u? sät­tet fur bygg­nad skvar­te­rens använ­dande bero­ende av viss tom­tin­del­ning, skali dej tom­tin­del­ning i sam­man­bang med stads­pla­nen eller med de sär­skilda bestäm­mel­serna under­stäl­las konung­ens pröv­ning. i andra fall till­kom­mer det sta­dens bj^ggnads­nämnd att hand­lägga fi-​ågor om kvar­ters inde­lande i bygg­nads­tom­ter; dock vare nämn­dens beslut ej gäl­lande?innan det bli­vit av konung­ens befall­nings­ba­vande fast­ställt. innan nämn­den fatkr be- ^ sin t, skall ägare av mark, som av tom­tin­del­ningen b erö­res, läm­nas till­fillle att 1^^ yttra sig i äre^et, ocb må beslut, som angår kro­nan till­hö­rigt område, ej fast- inb pröt avskil­jas eller bar bygg­nads­kvar­ter utlagts ä mark, som förut ej varit plan­lagd, f skall, så vitt ej tom­tin­del­ning fast­ställts i sam­man­bang med stads­pla­nen, ksmr­ters inde­lande i tom­ter äga rum, när ägare av mark inom kvar­te­ret det begär; dock att onrit^iirirr n-rr 4-.-*.^.. 4--! j .t../- '! n e*i j/> p»*__ 1 __ _ _ nft­lky som län iina cdi rtc gen va x enli enli fall för rin att det ¬ k»- — 1917. ner 269- — 573 tten­om­råde eller i område, som vid mät­nings­för­rätt­ning nndan­ta­gits plats eller i g^g^^xama behov eller låmio­i­ats oskif­tat, hiuii stor areal en var av delä­gii^s g ]7ör varje i tom­tin­del­ning ingå­ende fas­tig­het eller annat tcdi­tens delar mn . jjg^gx-​egis­ter är för sta­den upp­lagt, dess beteck­ning i fastig-​​-​-------------------------------------- -​-​-------^ j beskriv­ningen. om för­bud mot nybygg­nad i vissa fall. 7 §.' ö*å mark, som enligt gäl­lande stads­plan ingår i gata, torg eller annan all­män ‘‘’ir bffi­tal inte­ganlf av stads­plan^ för förut ej plan­lagt omrmo euer om indrino-​​ i gäl­lande stads­plan, må, innan fra­gan om beslu­tets iast­staj­lande bli­vit - .ni -f/xv-​rnfcln'f>c iti­niti omvri.flo. soin beslu­tet tivsgr^ dock dge konnn-​​mms 1 gali­a­nae siuaspictu, jua, ^ -​prö­vad, nybygg­nad ej före­ta­gas inom omrade, som avser; ^ fjl övpr virst oniråde, ma ivonung­ens beialinings-​​frdga om änö­ring i den mr det avo­ranna umraueo .-​-​---fråga om stads­plans utsträc­kande över visst område, ivonung­ens e a hvande på fram­ställ­ning av sta­den med­dela för­bud mot nybygg­nad^ som av frå­gan berö­res, till dess beslut i frå­gan bli­vit fat­tat, dock i inte ^ längre tid än ses måna­der. 'i.:si;.?äää' iha­stä ” sä |£s die stvo­ken..^fr3o-.. tomtinde uin^r för större eller mindre område bli­vit hau, innan varom nn är sagt. 9 §.jybygg­nad -i"* i-​llc-​va^-l vd-​jjlllc öji-​ca-​fi- en, innan sådant med­gi­vande läm­nats. . i vad i vissa fau bör iakt­ta­gas, då bygg­nad upp­förts utö­ver tomt­gräns. ' fifflm ”'°yi vil­ket stads­p­fan bli­vit fast­ställd, bygg- ssr ' ^^derböx-​​lig ord­nia| bestämt. eller iii- slf­tiu gran­nens tomt, vare, där­est bygg­na­dens ne - gwj­dig“ kostuad elier olä­ge­niet ff ^föf “tagna mar­ken, för­rän bygg­na­den nedn­ves eller ax nr. ^fi ss ^ “frkääf ^ lider av bi'^ggna­den, niute denne ersättni emot lösen ,, „lats må bygg-^pp^örd bygg­nad å gata, torg eller annan all­män plats, m y^^s ■^^ine' crx ^ uedri­ves eller avbrin­ner. . a-r ntt bän­fora till ny-​som, efter ty därom är av konungen stad­gat, är att baniora j •t .1 ■s ? ¬ /v- 574 — 1917. nrr 269. bygg­nad, mä icke vid­ta­gas å bygg­na­den, där ej äga­ren av den intagna aar­ken det med­gi­ver. ^ har före den 1 jan­nari 1900 bygg­nad upp­förts inom plan­lagt område, så att den ski­u­ter över grän­sen till gran­nes tomt euer gatu­un­jen, vare lag som i 10 § säw såvida icke visas kan, att inkräkt­ningen till­kom­mit med avsi­lit ocb, där bygg­na­den över^^ått till ny ägare, att denne vid för­vär­van­det vetat, att inkräkt­ning skett ock varit avsikt­lig. 12 g. skall enligt dom­stols beslut eller par­ters åsäm­jande jord lösas eller ersätt­ning för intrång ntgä efter ty i 10 § sägs, gälle därom i tillämp­liga delar vad i lagen om expro­pri­a­tion är stad­gat. 13 §. yad i 10 —12 §§ är stad­gat gäl­ler icke om trappa, som skju­ter över gatu­lin­jen. v ]m hplan v tore 0 s a om marks avstå­ende och. inlö­sande. 14 §. mark, som erfordras för de i fast­ställd stads­plan upp­tagna gator, torg ock anto 1-» 1 r* 4- c» n 1 1 ötto #1 tt» o-»^irckti ir'n/v'm r» n ckllö'! ’* qtl­cl­r­llh tté . tnftulff­llöv a all­männa plat­ser, skall, evad mar­ken till­bör kro­nan eller enskild man, menig­het eller inrätt­ning, avstås till sta­den. ,har tom­tin­del­ning ägt rum, ocb fin­nes, att efter från­skil­jande av gatu­mark, kge varom nyss är sagt, äga­ren ej bar kvar b el bygg­nads­tomt invid gat­nmar­ken, vare sta­den plik­tig lösa gatu­mar­ken. h all­män väg, som enligt fast­ställd stads­plan ingår i gatu­mark, till­fälle sta­den utan ersätt­ning. _ var­der stads­plan fast­ställd över trångt eller eljest olämp­ligt bebyggt områfc äger honungen för­ordna, att jäm­väl mark, som ingår i bygg­nads­kvar­ter, säa i, mar­ken till­hör enskild man, menig­het eller inrätt­ning, till sta­den avstås. lag samma vare, där i fast­ställd stads­plan upp­ta­get tomt­om­råde, vara för sta­dens utveck­ling ound­gäng­li­gen erfor­der­ligt, icke annor­le­des skä­liga vill­kor för­vär­vas för bebyg­gande. v bo 85 bn,ekil' j ^ § tor­vill stad inom den del av dess område, som ej ingår i stads­plan, soni fram­de­les kunna bliva erfor­der­liga, för­värva mark, till­böng enskim ^ mgbet eller inrätt­ning, må sta­den bos honungen söka -​för­ord­nande, att mar tiu sta­den avstås. h 5iaj pbr av åxo, sedan ett år för­flu­tit från det tom­tin­del­ning bli­vit fast­ställd, särs j jjé j» område, som enligt tom­tin­del­ningen utgör en tomt, uti olika fista­den tiu. sig lösa de sär­skilda tomt­de­larna; den vare ock, då det ^ s+latods® plik­tig, dock ej i det fall, att tomt­del utgör mer än balva tom­ten ocb av tom­ten är obe­byggd. , stycke^ bin­der av vad nu är sagt må sta­den, där på grund av 14 § y ^nde väc­kes om sta­dens för­plik­tande att lösa gatu­mark, genast 1 om lör gat­nmar­kens ägare invid gatu­mar­ken kan åter­stå. ¬ t — 1917. n:r 269. — 575 denna § stad­gat om stads rätt ocli plikt att lösa tomt­del skall gälla sonan till­hö­rigt område. ^ 1 ‘ida delar av fastig­ket kom­mit i olika äga­res kand, efter det stads-​​ hava eller av stad anta­gen, må därav ej för­an­le­das skyl­dig­ket förslä-​​ark enug­tji^euerjsj.^^ - , skall icke äga tillämp­ning, där för­änd­ringen i ägan­de­rätt skett fsrevn 13 sep­tem­ker 1907. om ersätt­ning för mark ook annat ska­de­stånd så ock om dess bestäm­mande ocb gäl­dande. 20 §.skall enlifft detta kapi­tel mark tiu sta­den avstås eller av sta­den lösas, skola i ase häs stad­gan­dena i lagen om expro­pri­a­tion i tillämp­liga delar gälla, med iakt­ta­gande av vad nedan i 21 —29 §§ är stad­gat. 21 §•ansö­kan om stäm­ning må, där sta­den enligt 14 eller 18 § är skyl­dig lösa mark, gbras såväl av sta­den som av mar­kens ägare. är fråga om marks avstå­ende enligt 17 §, skola stad­gan­dena i 78 ock 79 §§ av lagen om expro­pri­a­tion äga tillämp­ning. o q q har stad sökt anstånd enhgt 32 eller 33 §, varde frå­gan om nämnds till­sät­tande ™nde, tiu dess sig visat, om anstånd var­der bevil­jat. , vad i 12 § av lagen om expro­pri­a­tion är stad­gat skall icke äga tillämp­ning det område, stads­pla­nen ommt­tar. fr r? 8, bygg­nad, stäng­sel, plan­termg eller^ mark, som avses i 14 eller 17 §, bygg­nau, oinlva mar-​bör ock lösas skall, bör särs­lilt värde sät­tas ås ej eäl mark, som npps­kat­tas, prö­vas kava lika värde, de vär­dena utsät­tas. i wwl7 §,enlist^kuta^^ ens^d ntfarts­väg eller till all­mänt begag­nande, skau vi “eatäm­mande kän­syn tagas till sådant för­hål­lande. vad i 48 § första stycke ”avta­gen om tillf stad- .skall avstås, enligt med­gi­vande „ j ig “ n§o-on till er- ber­hhi i besitt­ning av sta­den, så vitt på hans­av­trä­dande, sä vit p st expro­pri­a­tiol är stad­gat f^orts av mlf­kes w 21 § i detta kapi­tel ansö­kan om stäm­ning gjorts ^ ^öfien ej kom­mer till stånd/ i l ¬ 576 — 1917. n:r 269. 29 §. i fråga om mark, som i detta kapi­tel avses, skola stad­gan­dena i 68 —70 8<^ jagen om expro­pri­a­tion icke äga tillämp­ning. 88 30 §. av till­fåls v p8s 50d1 ntm sa?b u fh yar­der vid genom­fö­ran­det av fast­ställd stads­plan all­män väg, gata tora 11 annan all­män plats lielt eller del­vis igen lagd, eller var­der gata, ’tor o- eller tra all­män plats till sitt liöjd­läge änd­rad, ock upp­står där­i­ge­nom skada'^for ät^are ar ibv invid lig­gande mark eller för den, som kar n3^ttjan­de­rätt till mar­ken eiler bve? b' nad därå, eller för inne­ka­vare av ser vitu t, som å mar­ken vilar, den sbndp v!f sta­den plik­tig att ersätta. ’ 31 §, tvist, huruvida ska­de­stånd, varom i 30 § sägs, kör utgå, prö­vas av rät­ten tten ar genom laga kraft ägande dom eller par­ter­nas åsäm­jande avgjort, att skade-​​ 41 .stand skall ntga, ock kunna par­terna ej enas om ska­de­stån­dets kelöpp, skall fråt^ti kärom avgö­ras av uäu­ind, ^till­satt i den ord­ning, lagen om expro­pri­a­tion före­skri­ver. ile ansö­kan om sti­im­ning i sådant fall må göras såväl av ersätt­nings­ta­gan­den som av isjg sta­den., oka­des­tan­det må ej sät­tas lägre än sta­den med­gi­vit eller kö jas utö­ver vaå ersätt­nings­ta­gan­den jukat. ska­de­stånd skall utgi­vas inom tre måna­der efter det ™b e oppet bli­vit kestämt. gott­gö­relse till nämn­den och annan kost­nad gäl­das av s acien, da ska­de­stån­det var­der satt till kögre belopp än sta­den med­gi­vit, men eljest av ersätt­nings­ta­gan­den. o j i ö . om anstand med genom­fö­rande av stads­plan och tom­tin­del­ning. äerli m\ lores y kån 32 §.kan det befa­ras, att ome­del­bart genom­fö­rande av stads­plan i dess hel­het skulle or smd med­föra all tior betung­ande utgif­ter, må sta­den med avse­ende å visst oni' la e hos konungen söka anstånd med pla­nens genom­fö­rande. , , aon­no­gen­sj­be­fall­ningska­vande må, när skäl där­till äro, på fram­ställ­ning av stad genom­fö­rande av tom­tin­del­ning inom visst kvar­ter puer de ^ k ^ anstand med stads­plans eller tom­tin­del­nings genom­fö­rande bevil­jat, ska räh sl f i om rätt att verk­ställa nybygg­nad sam v? ^^der den tid, för vil­ken anstån­det nlatr^ enligt stads­plan ingår i gata, torg eller annan al p , skall, enligt 14 § första styc­ket, till sta­den avstås, när sta­den det begår. 33 §. . 1 låti går forme nnnffi^ fsi- vil­ket anstånd, som i 32 § sägs. ej gäuer, sgwj»; "1 s s?s" -• “ avli' till nnder viss tid anstå. om gatas upp­lå­tande och under­håll. 34 §. da åon kyeåndvt^ ^ behö­rig skick upp­lå­taé­för all­mänt begag­nande i ^en av gan^ att efter kvar­ter fort­skri­der från förut upp­lå­ten gata, “ omlag­dis utj t., upp­lå­tas, då tom­ter met o, lin­jer bli­vit hpf, ^ minst en tred­je­del av de vid gatu­de­len befint g ^jer blmt bebyggda. konung­ens befau­ning­a­ha­vande må, när syn­ner­liga sm bo olu ¬ — 1917. n:r 269. 577 ^ .föllnino-​​ av stad för viss tid med­giva upp­skov med upp­lå­tande av till ftro. xl'bygg­nad fin­nes upp­förd. fädan del av f’ jned avse­ende å torg och annan dylik all­män plats tilläm-​​ yad nu är bredd av ader­ton meter från tomt­lin­je­rua betrak­tas så­pas så, o'tt mar' bel­het upp­lå­tas, då tom­ter med en sam­man­lagd längd^“faen­sammrav två tred­je­de­lar av de där­vid befint­liga tomt­lin­jer bli­vit inbyggda. utvid­gas, skall ny gatu­del upp­lå­tas för all­mänt be-”»del den s fott t.id den syä gatu­del^u.it bebyggd. 35 §. vare sta-​ftr mtas npn­lå­tande till all­mänt begag­nande a tid som i o41 sags, tari j motrie tenom detta stad­gande göres ej rubb­ning i vad for stad ma ande i fvset­nde ä tomt­ä­ga­res skyl­dig­het att bekosta gatas anläg­gande fl» där nå "rund av vad nu föreslm­vits stad ntiört gat­na­niäm­ning, som eljest st tmtfg^e att ombe­sorja, tomt­ä­gare till sta­den åter­gälda kost­na­den for an- “sffde sät­tet for ord­nande oeh anlägg­ning av gata ävensom skyl­fe­he­ten att kube­sörja och bekosta gatas under­hall galle vad for varje stad ar fore. . ler­håuét av all­män väg, som ingått i gatu­mark, skall inpp­lå­tande for all­mänt begag­nande är stad­gat, över­ta­gas av den, som, enli^^t vad feskri­vet är, har att under­hålla gatan. . a vl it all-​vad nn är sagt skall ock äga tillämp­ning beträf­fande torg eller annan dyuk a eän plats. om tomt­ä­ga­res skyl­dig­ket att ersätta vär­det av gatu­mark. ågare av tomt vid gata, som efter den 1 janu­ari 1908 fpande, vare skyl­dig ersätta sta­den vär­det av g^umar­ken fcs mitt, dock ej till större bredd än nio meter. har tom­tag fri in-​gatu­mark till sta­den, vare han frän skyl­dig­het att e^atta den k t ^^taan väg i gat­nmar­ken, skall tomt­ä­gare utgiva j^ögst ni ^hägg­ning där­ut­ö­ver erfor­der­liga mark till en _ tomt helägi den del ■räns- erer. belä­gen vid gatu­kors, omfat­tar ersätt­nings­skyl­dig­he­ten gatu­kor­set, som inne­slu­tes av den nyss angivna gatu­mar­kens u o ö å avse­ende å torg eller betrak­ta­sen bredd av ader­ton meter iiån tomui j ^ hlr att ^nsä^^^tssät­tes i den vid tiden för ersätt­ning­ens utgi­vande n upp­står tvist­len vid­käuts för mar­kens pla­ne­rande och or vlde sät­tas ^ark s^fumark, tomt­ä­ga­ren har att ersätta, sk kost­nad gäl­das­tvis­ten gäl­ler. gott­gö­re­lae till nämn­den och annan kosim ben 1 u il { p 1 t / ¬ 578 1917. n:r 269. utav sta­den, dä ersätt­ningen var­der satt till lägre belopp, än sta­den ford­rat eljest av tomt­ä­ga­ren men38 §. om viss besitt­nings­rätt. 40 §. rnn. ° + sapi­tel sägs om ägare av mark eller tomt skall ock gälla om den: atfsträst eges ” besit­tai:.gsrätt, som eoligt lag « före­skrif­ter ang­ä­ende vissa områ­den å lan­det. der fäl­ler ^ janu­ari 1908 gäl­lande före­skrif­ter, bygg­nads­stad­gan för rikets f8?htmmlf »kall äga mot­sva­rande med­före sådant annan ort med större sam­man­trängd befolå­ninp­si­lande w m'?’'. ena­handa ver­kan, som enligt före den 1 3a ”?“‘s -1 s utay för­ord tl a tirjp nm +^^^^tyn-k^'>^v-^r^ 'k'rr/i-rvn o fl för r mälan därom till kom­mu­nals -​-​---------------------------------- klst atfmed” ^"’ ”ta^si “edde­las för någon ort, äger konnn^ fg aii~. , avse­ende å viss bebyggd del av dess område ek^l för­vilk®^^ vis btfy^tdel ;;xsatm­råd;b^^^^ g^la vad^^ sål­lit för­ordnsnfl^^isln ’ av ålder består. inom det område i %a mm med mfvfj g^er, må icke, för­rän stads­plan bli­vit fast­ställd, e rum, med mindre konung­ens befall­nings­ha­vaide för sär­skilt fall där­tib s lov­sådfl ersätt­ning för gata­mark skall av tomt­ä­gare utgi­vas, då efter stads­plans fast­stsl lande nybygg­nad bli­vit å tom­ten upp­förd, dock ej innan gatan upp­lå­tits för jä’ mänt begag­nande. ' ' har tomt utfarts­väg åt en för all­mänt begag­nande upp­lå­ten gata, vare tom­täsa ren ej skyl­dig utgiva ersätt­ning för mark till annan gata, som utmed tom­ten nm! låtes, för­rän nybygg­nad å tom­ten var­der verk­ställd invid den nya gatan. hybygg­nad, som i denna § avses, må ej före­ta­gas, innan tomt­ä­ga­ren bos bvep. nads­nämn­den för ersätt­ning­ens utgi­vande ställt säker­het, som av nämn­den godfi-​​ nes. från stäl­lande av säker­het, varom nu är sagt, vare krouan fri 39 §. stall gata vid­gas, och med­för vidg­ningen, efter ty därom är av konungen stad- gat, rätt att vid gatan upp­föra högre bygg­nad än förut tillå­tits, vare den, som äger tomt vid nagon­dera sidan av gatan, skyl­dig ersätta sta­den en ijär­de­del av vär­det a den mark, som fordras för gatans vidg­ning intill ader­ton meter fram­för hans tomt. 1 psätt­nings­be­lop­pets fast­stäl­lande skola de i 36 och 37 §§ med­de­la­de­be­stäm­mel­ser äga_ mot­sva­rande tillämp­ning. belop­pet skall utgi­vas, dä, efter det eslut om vidg­ningen fast­ställts, ^bj^^gguad, som här är sagd, bli­vit upp­förd, dock ellei ej inna,n gatan fram­för tom­ten bli­vit vid­gad; och må sådan bygg­nad ej upp­fö­ras, f3rb innan tomt­ä­ga­ren hos bygg­nads­nämn­den ställt säker­het, som av nämn­den godkän-​​ f nes. kro­nan vare från stäl­lande av säker­het fri. icke rät fevan fi stad ligt. jdvå sen om lav nng eket­flm äve atai tyi av to ¬ 1917. n:r 269. 579 - .4 fl lilian icke fast­ställd för ort, som i första styc­ket ijdanfför­w­sude ock om för­kiid mot nybygg­nad lag samma. styc­ket sägs, vare i fråga om uuiiu" ■ytir ■■ r hve:f>-​nads­y­erk­sam­het att för­vänta inom område å lan­det, å vil­ket 41 § ^ swrre d}ö& - konungen för­ordna, att stads­plan för områ­det skall upp- äger inom^ område, för vil­ket sådant för­ord­nande gäl­ler, nybygg ad icke, fm ssplan bli­vit fast­ställd, äga rum, med mindre konung­ens beiallningsha-​​ t4lsg^^o^fs)rdnande, som nyss är nämnt, så ock om fast­stäl­lande av .kn amt^arså­dan^ för områ­det i äess kel­ket eller viss del därav fin­nes lämp- £ ts ai sär­skilda bestäm­mel­ser i avse­ende å sät­tet för bygg­nads­kvar­te­rensqj..1cx viljo li-​cifitvtg^säsifsf:? ten bkau ingå i gata, torg eller annan all­män plats. yar­der seder­mera forordnan-​​ le, som i 41 § sägs, för områ­det me ddel at, skall stads­pla­nen jäm­väl i ovrigt vinna ome­del­bar tillämp­ning inom områ­det. ^ år stads­plan fast­ställd för område, som i 42 § avses, äger konung­ens befall­nings tavande pa fram­ställ­ning av områ­dets ägare fast­ställa tom­tin­del­ning or o eller viss del därav. tom­tin­del­ning, enli^ vil­ken sär­skilda delar av o för­bliva i olika äga­res kand, må ej fast­stäl­las. t . ^ snil­faat­stii.11,1 -ms 1 rudra fall, än då enligt fast­staild änd­ as an gäl­lande tomt­grän­sej nybygg­nad ske all­männa bbstam­ni­öl­ser,2ixlllia;iii­iai uöölaiuuli-​​u.wj^w-., ■dre­ta­ges nybygg­nad i strid mot vad i 7, s, 9, 41, 42 eller^exe­ku­tor till rät­telse i vad olag­li­gen skett med­dela kandräck­ning, och äu jttt ena­kanda bestäm­mel­ser, som för det i 191 § ntsök­nings­la­gen avsedda lau [igade. o n kandräck­ning, varom..nn är sagt, må göras av där sådan fin­nes. är ansö­kan gjord av all­män­för­rätt­ningli skau för­skju­tas, ma det ske id i “dda medel. är sagt om aybylg­nad siall ock gälla om sådan 'ssad\äätea ’ ty ilrom är av konungen stad­gat, ar må attef-​​erfor­der­liga i fräga om^stadsgl^^^^^^^^ ' bygg­nads­nämnds • jgf^a kapi­tel avses,^®lar stad, köping ock annat område, som , , , . . •; detta kapi­tel avses, eonnn ock annat omraae, suui x t,,. köping ock annat samkpe, avse­ende i '1’!oo 7^ att sär­skilda före­skrif­ter skola tilläm­pas m • ^'^^^/crfau­nings­sam­ling 1917, n»- 269 —280. it i i i ii h ¬ 580 — 1917. n:r 260. bvf^crnads­rerk­sam­he­tens ord­nande inom sådan del av sam­täl­lets område, smii45 nes" npp­tag'en i gäl­lande stads­plan. j 2 kap. om tomt­mät­ning. 1 §. mät­ning av tomt i stad skall äga rum, dä tom­tens ägare därom skrift­li­gen % ansök­ning hos bygg­nads­nämn­den eller bj^ggnads­nämn­den, utan att sädan ansök­n­nif skett, fin­ner mät­ningen nödig. ' ^ 2 §■ torat­mut­ning skall verk­stäl­las av i sta­dens tjänst anställd mät­nings­man eder, flff- som mät­ning. konnngen mä på därom gjord ansök­ning med­giva per­son, som ej avlagt exa­men, m nyss sagts, bebö­rig­liet såsom mät­nings­man i stad,g § sedan för­rätt­nings­man­nen från bygg­nads­nämn­den erhål­lit med­de­lande att tomt skaii matas, har han att skynd­samt före­taga för­rätt­ningen och, så vitt ske kan, i ett sam­man­hang bringa den till slnt. åx ott __ ^___ / f .. i ♦ ^ ^4?;u^/^r«ntlio'rn ä u ^ av fcdsrs ässd befallmn­gsia­vande utverb ^i'sg«r att om för­rätt­ningen ocl, tiden där­för minst a»» - av såväl den tomt, som stall mätas, o _ rsman. 5 §. st åtta da- rstl hil(i f uad bldg däit ler f lm itäl lall anför­tros före­sla­gen per­son, för­ordne konung­ens befall­nings­ha­vande som skä­ligt ''’ppro­vas. behö­rig­het till befatt­ning såsom mät­nings­man i stad till­kom­mer den, som avlagt lant­mä­te­ri­ex­a­men, sä ock den, som avlagt full­stän­dig exa­men frän tek­niska hö, sko­lä­lis fäclislvols. ifijp vrl o'- nr^k v» + nltl cr v' av sko­lans fack­skola för väg- och vat­ten­bygg­nad eller fran mot­sva­rande avdel­ning vid ohal­mers tek­niska insti­tut samt dess­utom styrkt sig äga prak­tisk dug­lig­het i ägo- j leds sam tad tä u to gnåil ällts ut^varf hlivdt run­sot­drmr­dens^r^^^ uppe­håuas av sami­sirä­det^fsv ^ ^ övriet må trn åtkomst­hand­lingar jämte de kar­tor och ^ä länla till upp­lys­ning i ären­det, ävens^^ där fasti fbo? ’ genom ombud på mar­ken utvisa gräns för to ghets­re­gis­ter är för sta­den upp­lagt, skall för­rätt­nings­man­nen ¬ 1917. n:r 269. — 581 rfitt­di­ogefs torex-​​! liildnidgs­lädg^®^- före­ta­gande angå­ende tom­ten anskaffa utdrag av tomt­bo­ken eller tomt- .u..4r..,aman­nen äjre utan sär­skilt lov erhålla till­träde till tom­ter och bygg- för­rättn o « befin­nes erfor­der­ligt för för­rätt­ningen. det ålig- rsws­si­an­nen att tillse det skada å egen­dom så vitt möj­ligt nnd­vi­kes. ^mr under för­rätt­ningen sär­skilda sig­na­ler eller mär­ken prö­vas nödma för mät- • niw otäns­be­stäm­ning, äge för­rä­ti­nings­man­nen anbringa sadana; inhämte doek ;“å “ tit­tan­led­ning före­kom­mer att dylika sigaa-​​!ifdle?mto­kett timna välla kin­der eller ^olä­gen­het för sam­färdseln. rsr­ritt­nings­man­nen skall föra pro­to­koll över allt som_ före­kom­mer under förrätt-​​ dineen pro­to­kol­let skall inne­hålla upp­gift om tiden, da för­rätt­ningen bli­vit verk- anled­ningen till den­samma, toint­ä­ga­rens och övriga sakä­ga­res namn, iinru kelse till för­rätt­ningen ägt rum och vilka av sakä­garna till­sta­des­kom­mit även ­ som om tom­tens läge, stor­lek och beskaf­fen­het samt egen­skap av fri eller oiri. bär tom­ten bil­dats genom åtgärd, till vil­ken enligt 3 kap rät­tens med­gi­vande åall sökas, skall i pro­to­kol­let anteck­nas stor­le­ken av vart och ett av de omra­den, avv­dka tom­ten bil­dats. i pro­to­kol­let skola noga anmär­kas alla före­tedda a mm iand­lingar jämte de kar­tor ocb hand­lingar, som i ömgt tjäna tiu upp­lys­ning i pro­to­kol­let skall vidare anteck­nas, huruvida när­va­rande f tffls grän­ser ostri­diga eller, om så ej sker, vilka anmärk­ningar framsta c simma, så oek huruvida grän­serna häv­das i över­ens­stäm­melse med renast upprai-​​ tomt­karta eller, om skilj­ak­tig­het i sådant hän­se­ende före­lig­ger, omfatt­ningen utdrag av tomt­bok eller tomt­bild­nings­längd, som efter ty i 5 § sägs anskaf­fats, stall biläg­gas pro­to­kol­let. lä ^'j^^iiiäu­ningen skall över tom­ten upp­rät­tas tarta i skala ej ä kar­tan skau utvisa ej blott själva tom­ten med dess i för­hål­lande till gata, to^ eller annan all­män plats och angiän­san­cie beskriv­ning, som i varje fall skall skilda beskaf­fen­het samt om tom­tens ytin­ne­håll och läng slt­tot. var­ak­tigt sätt sätt­så­sot^^^ kga tillämp­ning, där gräns är på ett fy ^ tomt­gräns ws bygg­nads­linje, stäng­sel eller dylikt, ej heuer ua oa eller av annan anled­ning; icke åtkomlig-​​ mar­ken 1 dock att vad p uygg­nau­si­inje, stangsei bijlcx v ^. annan anled­ning icke åtkom­lig, in ft ^tlåt^s. sl-^^sbe­stäm­ning avslu­tad; med­dele ock, instämma ''»tm b''..'*** för­lust inom tret­tio dagai där­el­ter fjor­ton dagar^fte^för­rätt­ning­ens avslu­tande skall pro­to­koll över den­sam i v j i i t i ¬ t 582 1917. n:r 269. — ma jämte jra­ria utläm­nas till sakä­gare, som därom vid för­rätt­ningen fram­ställt b ^ sedan utlå­tan­det genom veder­bö­rande sakä­ga­res skrift­liga god­kän­nande eller eli­esf vun­nit laga kraft, eller, där klan­der bli­vit instämt, tvis­ten bli­vit alnt­lif­fen liga delar gälla. 3 eap. om för­änd­ring av tomts område, så ock om sammanläg-​​gning till tomt av områ­den, som förut ej ingå i tom­tin­del­ning ’. som om avsycwtss^del att^med annat ei inp>^t \ tomt, eller med tomt sam­man­lägga område, son­ro­niffl+m^ tomt­del, som för­vär­vats i den ord­ning lagenp före­skri­ver, söke rät­tens med­gi­vande till den åtgärd. jvi­sar ^ ej den, som söker med­gi­vande, varom i 1 § sägs, att genom ande medd­mats om den tomt­bild­ning, varom fråga iägande beslut a varom i i fe sägs, auu ° ^arde­an­sök­ningen niedd­mats ^ ^ lag­farts­px­o­tok­ouet fin­nes anteck­nat,eller aådan/^® område, varom fråga är, eller rät­ten där­till ehest fin» , cyer smant område hr r.+rr,a++ __el­ler omraae, varom fråga är, euer rät­ten där­tiu eii­esx,ninff f3r.tr ^råde är utmätt eller beslnt med­de­lat om dess för­sälj­ning ^g, bom om utmätt fast egen­dom är stad­gad. vnb ellns dea att sam fo v med de slut­li­gen bestämda gräns­lin­jerna. h §. kost­nad för tomt­mät­ning skall gäl­das av tomt­ä­ga­ren. 12 §. vad i detta kapi­tel sägs om ägare av mark eller tomt skall ock gälla om den, som inne­bar tomt eller annan mark under sådan besitt­nings­rätt, som enliat laa sr att bän­föra till fast egen­dom. 13 §. vad detta kapi­tel inne­hål­ler om bestäm­mande av tomt­gräns i sam­man­hang med tomt­mät­ning skall även gälla, då fråga om bestäm­mande av sådan gräns eljest fsie- kom­mer. 14 §.kon­cep­takt rörande ärende, som i detta kapi­tel avses, skall för­va­ras under bygg ­nads­nämn­dens vård. 15 §vad i detta kapi­tel före­skri­ves för stad skall ock gälla för sam­hälle å lan­det, varest fin­nes tom­tin­del­ning såsom i stad. _i fråga om tomt­mät­ning inom område, som avses i 1 kap. 42 och 43 §§, för­ordne k^oht] ti p‘ptl r np’f’cl 1 1 t tl rw _____ "t _ j 1 .. ___ v /_j. ^ o ti ocfl am det ar lä v i att ök nin tec oin tec aa ¬ _ 1917. n:r 269. 583 3 §-1 av tom­ter må ej av rät­ten med­gi­vas, utan så är, att sökan­den­sam­ma­magg^ tom­terna samt ej mer än en av tom­terna är besvä­rad av bevil­jad jii­nit p.llfir ock, där flera av tom­terna äro sålunda besvä­rade, ickey­ai­i­nit elle­rel­ler sökt in ]jg,ftar för andra inteck­ningar än sådana, som äro i samma inbör-​​ u^goa av jäm­väl i en var av de andra, dock vare den omstän­dig­ke­ten des ^gjj^d;erna tillika må fin­nas inteck­ning med sämre rätt ej bin­der motsr­lifä?-".*.■ää.sss fan^ellér annan rät­tig­het, som avses i 11 kap 2 § jor­da­bal­ken. vad sålunda stad­gats skall äga mot­sva­rande tillämpnmg_ i avse­ende å sam­man ­ lägg­ning till en tomt av områ­den, som förut ej ingå i tom­tin­del­ning. med­gi­vande att med tomt sam­man­lägga oin­råde, som förut ingår i tomtindel-​​ aing, må ej av rät­ten läm­nas, utan att sökan­den vun­nit lag­fart ä saväl tom­ten som 1 j nit'rtii i-in'»-r»mon 1 o*ni*pg• pi hpllpt (1 äi* sisti­i­iä­ni­i­iq­sii oiiiräd-​​6 ning* ma ei av rät­ten iäm­nasj uran art suad^uutju vuu­ui­u­let område, vil­ket där­med skall sam­man­läg­gas; ej hel­ler där sist­nämnda område 6r besvä­rat av bevil­jad eller sökt inteck­ning eller kan jäm­likt 11 kap. 2 § jorda-​​ wken i sökan­dens hand häfta för ford­ran eller annan rät­tig­net.aisen soka­nu­ens nana naira lur j.uiux­ali. ___ vad nu är sagt äge mot­sva­rande tillämp­ning, där nagon vill m^d tomt sam lägga tomt­del, som för­vär­vats i den ord­ning lagen om expro­pri­a­tion iore­skri­ver. ej må rät­ten med­giva ägare av tomt att där­i­från ayst;^cka viss n&t honom till­hö­rigt område till en tomt för­e­nas, med mindre han erna i s , itom­ten och å det område, var­med torat­de­len skall för­e­nas. söker ägar ak där­i­från må avstyc­kas viss del att med område, som till­hör _ ^gas till en tomt, må ej med­gi­vande där­till läm­nas, 'iär ^1 <^åväl^ å tom­ten samt äga­ren j det område, var­med tomt­de­len skall ä lag­fart å det område som ock, på grund av över­lå­tel­seå tomt­de­len gjort ansö­kan, yilln^för­kla­rats vilande i avhi­dan pa styck-​​ fia­gana avgö­rande. , tomt, där­i­tvån när oåk­ning utgången av den tid, inom vil­ken för­vär­vats genom fång, var­med på grund av f^^råst^ej f fall, som i 3, 4 och 5 §§ avses, lag­fart ä omr j ä. aar äga­rens åtkomst inför rät­ten styr­kes. 4*^' be^jy om sam­man­lägg­ning ^av flera tom­tor och är ^ en ioke gäl­fer i den eller el^est med tomt, b sålunda bil­dade tom­ten. samjna­föäg» .1 jäm­väl i det är bevil­jad, annat område, vare inteck­ningen gäi­la­nae jam § li i i .i ¬ 584 — 1917- n:r 269. — ss ’fifi fräbe {5i 1 -m jlad h nifd för liem ki omikde var­der efter sam­man­lägg­ningen, men pä grand ay tidi­gare rätt tillw ramied' annat område sam­man­lagts, ansö­kan om inteck­ning gjord eller £*1;^ m skall den inteck­ning, där ansök­ningen bifal­les, last­stäl­las att gälla i hela den nya ss’sa ^^b^täm­mel­serna i första styc­ket första och andra punk­terna skola äga mot­sva ­ rande tillämp­ning, där tomt eller annat område, som ingår i sam­man­lägg­ning, ^ai- om här är fråga, häf­tar för tionde, ränta eller annan sådan avgäld eller eljest ftr ning all­männa ntskyl­der och besvär eller för län, som av all­männa medel läm­nats för ■ bere­dande av odlings­fö­re­tag, eller för för­skott av dylika medel för avlös­ning ay fräl­se­ränta.vad i denna § är stad­gat för det fall, att tomt sam­man­läg­ges med annat områiö, skall äga mot­sva­rande tillämp­ning, där område, som förut ej ingår i tom­tin­de­bing, med del av tomt sam­man­läg­ges till en tomt, så ock där sär­skilda områ­den, som förut ej ingå i tom­tin­del­ning, sam­man­läg­gas till en tomt. ^ b §.jfin­nes inteck­ning i tomt, därav någon del avstyc­kas och med annat område sam­ man­läg­ges till en tomt, skall den inteck­ning ej vidare häfta vid det avstjm­kaöe områ­det; inteck­nings­an­sö­kan, som då avstyck­ning kom­mer till stånd är bero­ed_åf. på pröv­ning, skall, så vitt den avser det avstjm­kade områ­det, anses för­fal­len. _ ar ^ iråga om inteck­ning för ford­ran, skall ansva­ret för ford­ring­ens hela belopp vila ä den åter­stå­ende tom­ten. om ansök­ning, som i detta kapi­tel sägs, sä ock om rät­tens beslut där­ö­ver skall anteck­ning göras i lag­farts­pro­to­kol­let. skall enligt vad i 7 eller 8 § sägs ning gälla ^jäm­väl i annat område än det, vari den bevil­jats, eller upp­köra att­gaj^ i visst område eller ansö­kan om inteck­ning anses till någon del för­fal­len, göreia ten anteck­ning därom i inteck­nings­pro­to­koi­let. . i n »tbe­slut, vari­ge­nom ansök­ning, som i detta kapi­tel avses, bli­vit bifal­len, sk rät­ten kun­gö­ras b5 ’’ggnads­nä­tan­den ävensom, där fas­tig­hets­re­gis­ter bli­vit lör s a upp­lagt, den som för samma regis­ter. vad i detta kapi­tel sägs om ägare av mark eller tomt skall ock gälla ^0111 ipne­bar tomt eller annan mark under sådan besitt­nings­rätt, som eni­igt iag ^ att hän­föra till fast egen­dom. vad i detta kapi­tel är stad­gat för stad skall även gälla för ort a lan­det, v tin­nes tom­tin­del­ning såsom i stad. fl sirs som v för 4 kåjp. åäär ifi om sam­man­lägg­ning av områ­den, som ej ingå i tom­tin­del­ning* stads­ä­gor, vilka var för sig bestå av ett eller flera områ­den, må, där de g res hand, efter ty här nedan sägs sam­man­läg­gas till en fas­tighe . tiu­å­teh! sam­man­lägg­ning enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel sfeil­da­in­ne­ha­vas med samma rätt eller om de köra uu off- f ’ till den nybil­dade fas­tig­he­ten skuun l^^ra stö^ n som hör till någon av de fas­tig­he­ter, om vil­kas sam­man­läg» s tå, k ¬ 1917. in[:r 269. 2 §•. 585 till sam­man­lägg­ning, som i 1 § sägs, sökes hos rät­ten; och ingive f den där­viä utdrag av fas­tig­hets­re­gist­ret, upp­ta­gande de fas­tig­he­ter, varom fréga är. ii5r g avses och om under­rät­telse till den, som för fas­tig­hets­re­gist­ret, skola iga^mot­sva­rande tillämp­ning beträf­fande sam­man­lägg­ning, varom i detta kapi­tel 5tsdgas. g fläf­tar fas­tig­het, varom fråga är, för fräl­se­ränta eller för lån, som av all­männa ii ___ l-t _ pllpr fnv frtrcjl­rnti; a.v flvi­ika medel fleui­ui­tuii uuu vj-​iai cj ana­vaj. ocl­jax^iai*. -​-​-------------- -​-​------- o .le övriga fas­tig­he­terna, må sam­man­lägg­ning ej äga rum, sa iramt ej den, som pi grund av inteck­ning eller jäm­likt 11 kap. 2 § jor­da­bal­ken i nagon ay sist­ nämnda fas­tig­he­ter äger säker­het för ford­ran eller annan rät­tig­het, med­gi­vit sam- nan­löggningen. 4 §. har någon av de fas­tig­he­ter, varom fråga är, andel i sam­fäuig­het ol^or i annan säre­kild rät­tig­het eller för­mån, som ej till­kom­mer övriga fas­tig­he­ter, mediör sam­ man­lägg­ningen ej för den nybil­dade fas­tig­he­ten vid­sträck­tare rätt där­utm­nan an ibrnt till­kom­mit först­nämnda fas­tig­het. j>a i detta kapi­tel är stad­gat för st!ä skall ock gälla för sam­hälle å lan­det, vil­ket föres fas­tig­hets­re­gis­ter enligt de för stad med­de­lade bestäm­mel­ser. 5 kap. om avstyck­ning av område, som ej ingår i tom­tin­del­ning. i stad må område, som ej ingår i tom­tin­del­ning, avskil­jas till astig­het genom avstyck­ning på sätt nedan sägs. verk­stäl­las ay lis­te­dens tjänst anställd mtoin|sma­neuer s^^an befatt­ning behö­rig per­son !^äare ^örord­nas av konung­ens befali­ningsta­vande att tills^ pin­nes upp­dra­get ej kunna anför­tros io befall­nings­ha­vande som skä­ligt pro­vas.skrift­lig ansö­kan av fas­tig­he­tens ägare h ^by^g_ il?’ skall över­läm­nar den­samma till för­rätt­nings­manne • töver­lå­tet, äge ock han rätt göra =>■« akynd­samt före­taga för­rätt­ningen samt, där si ske för­rätt­nings­man­nen minst ätta dagar ^ bygg­nads­nämn­den. f '5 i ■t / j ¬ 586 - 1917. nir 269. yid för­rätt­ningen skola gäl­lande före­skrif­ter rörande annan lant­mä­te­ri­förr­fittn' beträf­fande jord å lan­det än laga skifte äga mot­sva­rande tillämp­ning, så vitt^^ dp a lanaet an la^ nedan annorlunda stad­gas. år för­rätt­nings­man av jäv hind­rad före­taga för­rätt­ning, anmäle oför­dröj­li­een föi hål­lan­det hos bygg­nads­nämn­den, som, där ej annan efter ty i första styc­ket shw behö­rig för­rätt­nings­man är att tillgå, har att hos konung­ens befau­nings­ha­vanl ntverka för­ord­nande för sär­skild för­rätt­nings­man. för . 3 §.utan hin­der av att kun­gö­rande och kal­lelse ej verk­ställts i den ord­ning, som i22 och 23 §§ skif­tesstad­gan sägs, må avstyck­nings­för­rätt­ning före­ta­gas, därek aga­rei av stam­fas­tig­he­ten och i fail, dä områäe, som skall avstyc­kas, bli­vit över­lås ti annan, jäm­väl denne infinna sig eller av för­rätt­nings­man nen bli­vit minst åtta da ­ gar förut bevis­li­gen kal­lade till för­rätt­ningen, samt fråga ej är om bestäm­mande av gräns mot fas­tig­het, som ej ingår i för­rätt­ningen.4 §. åvsty­ek­ning må verk­stäl­las utan biträde av gode män, så vitt icke är fråga om j., bestäm­mande av gräns mot fas­tig­het, som ej ingår i avstyck­nings­för­rätt­ninged, ellet ock för­rätt­nings man nen eller sakä­gare fin­ner biträde av gode män erfor­der­ligt. ^ ® bestäm­mes under för­rätt­ning­ens gång, att gode män skola till­kal­las, må det ej ^ verka rubb­ning av åtgärd, som vid­ta­gits där­fö­rin­nan. huru gräns mot fas­tig­het, som ej ingår i avstyck­nings­for­rätt­ningen, skall te- stäm­mas därom gälle vad före­skri­vet är om rågång vid laga skifte av jord ålan­det badant bestäm­mande skall ej äga rum, där det ej påfordras å någon­dera sidan eller av lör­rätt­nings­man­nen aktas nödigt. ö §•åvsty­ek­ning skall så verk­stäl­las, att såväl stam­fas­tig­he­ten som det område, so® io » följ me av trä sto dia för be 1 1 ^ > t a.bo od/>t:tjl obd­ll­lld^ölrig­lic/vcji. suiij. ^skall ^.'jstyc­kas, koni­mer att äga rätt till nödiga vägar. . ber­vi­tut till för­mån för fas­tig­het, som herö­res av för­rätt­ningen, må läg­gas å &n sa^n fas­tig­het i den män sådant är -​tillå­tet vid laga skifte av jord å jan­det. lör område, som skall avstyc­kas, ej annor­le­des lämp­li­gen i^ere­das, ^ .-fl’ 1 ... dämnda ända­mål erfordras, vid avstyck­ningen ltill del­ak­tig­het i område, som vid mät­nings­för­rätt­ning avsatts för gemen ^ kan områ­det rätt behov. )a le k ]be ak 8 § • 0rk'område, för vil­ket fin­nes fast­ställd stads­plan, rai ejrfi^luo år 7^1 1 lor vunen nnnes tast­stä­iltt snaaspiau. /^^^spm­nens genom­fö­rande eller kvar­te­rens lämp­liga indel­ning nari­ge­nom för­sva­ras. „ -mot- .cket s byg­gare för­svirl^^ åvsty­ek­ning så verk­stäl­las, att mar­kens ända­måls te- ¬ 1917. n:r 269. — 9 §: 587 •låtelse av det område, som skall avstyc­kas, icke ägt rum, bestämme 5^hetens ägare, med iakt­ta­gande av vad i detta kapi­tel är före­ski­vet, huru av- sv® ° jä roo­fi­ir­tip+.rn äffi trldand^ itot"^ före­skrif­terna i detta kapi­tel, varde beslut med­de­lat att av-​trfi­des vara sityck­rm­geii ej kan äga rum. 10 §. har det område, som skall avstyc­kas, bli­vit till annan över­lå­tet, lände den därom ’’^gs'^sa^sna^uto­ver vad avhand­lingen inne­hål­ler över­ens­kom­melse i ämne, com an-^år för­rätt­ningen, såsom att ser­vi­tiit tiu för­mån för en av styck­ningen be ­ rörd falti^het skall läg­gas å annan sådan fas­tig­het eller med avstyc­kat område följa rätt till del­ak­tig­het i område, som vid mät­nings­för­rätt­ning avsatts för ge­ men­samt behov, skall därom upp­rät­tas skrift­lig för­e­ning, som under­skri­ves ay sak- sgama och bestyr­kes av gode män­nen eller, där sådana ej biträda vid lor­ratt­ningen, av för­rätt­nings­man­nen samt biläg­ges pro­to­kol­let.upp­kom­mer mel­lan sakä­garna tvist om den rätt, som enligt avhand­hu­gen e r tiäftäd för­e­ning till­kom­mer en var av dem, hänvdsas de att vid veder­bör ig om dol utföra sin talan, och vile emel­ler­tid för­rätt­ningen.före­kom­mer ei sådan tvist eller har den bli­vit avgjord genom laga kra under­söke för­rätt­nings­man­nen eller, där han biträ­des av i“idgs­mä­mien, huruvida vad av sakä­garna kan vara_ avta­lat euer besyam terörda beslut inne­hål­ler utgör hin­der för avstyck­nings verk­stäl­lande i en y för­skrif­terna i detta kapi­tel, samt med­dele, där sådant hin­der fin­nes iore­bgga, ^slut att avstyck­ningen icke kan äga rum. 11 §att utmärka avstyck­ningen y karta. upp­rät­tande av fht­l­stän­dig karta, skall avstyclpmgs­karta ^pp jjämte säd­lna fasta punk­ter och ^ätnmgs­uppg fter att det o^rädets läge blir faut bestämt. för­rätt­nuigs­man­nen tecl^e ock^ beskriv­ning med hän­vis­ning till varje ^ kar­tan npp­ta­geymra ''et ^ ser­vi­tut till för­mån för en ^ätt till del-^ktig­ket ^ ^ ^p^an sådan fas­tig­het eller med avstyc­kat område j mät­nings­för­rätt­ning avsatts för " g^^ljjjijio-​​sman­nen, lämp­li­gen infö­ras å avstyck­nings­kar­tan, ha opp ta sär­skild beskriv­ning, huru avstyck­ningen bli­vit verks rä“vfns “- äs « j«?atfvf hestän.ts pä sätt i fi^aeriämp^t beskrivu­gen av sadan gräns teck ^^^^hfor/aunings­sam­lin ■ing m?, av 269 —280. i 1 1 i ¬ 588 — 1917. n:r 269. 13 §. n j verk­stäud avstj^ckning gått till ända utan att förrätt-​​ ningen jdand­rats eller ock anförda besvär bli­vit ogil­lade genom beslut, som äger1^ x»i. t - . cii^iuj.ua> ucöv­cij.- ujj.v1u ugi­u­a­cie ffe­nora pesiub, bum <igci n magi­stra­ten att, ifall hin­der enligt detta kapi­tel ej möter, med­dela det avs­ty­sade om?d\^^^'^^k'ltså­vida fram­ställ­ning därom gjorts, åsätta aren­det^ av magi­stra­ten avgö­res, skall, där vid för­rätt­ningen sådant pä- ssen magi­stra­ten eljest sä prö­var nödigt, ytt­rande inhäm­tas från byggnads-​​ r»ä, avst5 ’'ckningen till­li­i­om­mer ej äga­ren vid­sträck­tare rätt att for­foga over fas­tig­he­ten än vad lag och för­fatt­ning eljest med­giva. 15 §. isdrlt^ if ttag^nde av ’ ^ad i? § i^nä orande, före­taga för­rätt­ningen till fast­stäl­lelse. ig s det­taav­styck­ning ägt rum i enlig­het med ntskvlde^ n}i ränta eller annan sådan avgäld eller eljest för delsif pfl. ^ utgö­rande det avstyc­kade områ­det icke omed ibaj före­tag ’p11pt> a,llmänna medel läm­nats för bere­dande avom dft f rskott^av dyhka medel ibr avlös­ning av fräl­se­ränta skalu förorduino-​​ia^den^lr^ —sådant ålig­gande vad i 37 § 3 ® |jj avsöndra^ angå­ende inteck­ning i fast egen­dom är s 0genhets ansvar för inte­ek­nad o-öld jso-a, mot­sva­rande tillämpni g-t r ang­ae­nae inteck­ning 1 tast egenu­uiy y- ^in teck­nad gäld äga tillämpa 1 g* deur^gäill^ 6 aystyck­ning från viss fas­tig­het skall råga om avstyck­ning från mark, som ej ingår 1 fas­tigh cfo for sedan skiuu ad slin­jerna mel­lan stam­fas­tig­he­ten oeh det avstyc­kade områ­det som övriga gräu­ser, som vid avstyck­ningen må hava bestämts, bli­vit utstaka(]7^\' utmärkta samt alla till för­rätt­ningen hörande frå­gor i övrigt bli\dt avcr­jorda för­rätt­nings­man­nen å sam­man­träde med veder­bö­rande sakä­gare till sökan­deo ell annau, som utses av sakä­garna, utgiva ett exem­plar av kar­tan och samt­liga för­rät? niogs­hand­lingar emot bevis, som biläg­ges kon­cep­tak­ten, ävensom till­känna<^iva för­rätt­ningen är avslu­tad. ^ b sakä­gare, som vill full­följa talan emot för­rätt­ningen, har att inom tju-^u daear från dess avslu­tande till magi­stra­ten ingiva sina besvär eller ock på e^t^äventvr insända dem dit med pos­ten sä tidigt, att de före sagda tids utgång lomma m- gistra­ten till­handa; och skall under­rät­telse härom av för­rätt­nings­man­nen med­de­las sakä­garna å det sam­man­träde, vandd för­rätt­ningen för­kla­ras avslu­tad. inom samma tid har för­rätt­ning­man­nen, evad besvär anförts eller icke, att över- u —o — över verk­ställd avstyck­ning gälle ock i 10 § sägs, beslut med­de­lats att avstyck­ning icke kan äga • r"'-, ^r. ”7, ■. -'t—"i skall åligga magi­stra­ten, där besvär anförts, attin­fordra for­ratt­nings­hand­ling­arna frän för­rätt­nings­man­nen. då tid för kla­gan " - --- § öve hav kf val a dl sa medelst a' sna­rast & o ¬ — 1917. n:r 269. 18 §. 589 lö 9- c j fc-​fäll­plse med­de­lats å avstyck­ning, skall myn­dig­ket, som med­de­lat beslu­tet, t pn därom under­rätta den, som för fastig­bets­re­gist­ret, där sådant fin­ne­so­fo­rorö.iug^n fjsr sta­den upp­lagt. 19 §. kon­cep­takt rörande avstyck­ning skall fö^aras under bygg­nads­nämn­dens vård. n täm­mel­serna i detta kapi­tel skola även gälla för sam­bälle å lan­det, för vil­ket jll föras fastig­bets­re­gis­ter enligt de för stad med­de­lade bestäm­mel­ser.' 21 §. _ . ^ * * -t ^ . o ________ ^1..^ v lavande. 22 §. örer beshit, som jäm­likt detta kapi­tel med­de­lats av magi­strat eller konung­ens befali­nings­ha­vande,- må besvär anfö­ras i den ord­ning, som för över­kla­gande av för ­ val­tande myn­dig­he­ters ocb ämbets­verks beslut är bestämd.kätt att över­klaga sådant beslut till­kom­mer ock bygg­nads­nämn­den, som dära\ utan diöjs­mål skall erhålla del. 6 kap. om laga skifte. i stad må laga skifte äga rum alle­nast för utbry­tande av kvot­de­lar av fas­tig­het av område, som vid mät­nings­för­rätt­ning undan­ta­gits för dela­pres geme - ^mma behov eller läm­nats oskif­tat, ocb skola där­vid, där ej annat nedan sä s f ude bestäm­mel­ser om lao-a skifte av jord å lan­det i tillämp­liga delar iända ^ efter­rät­telse. ® . . i i ■konnngen må, där sär­skilda omstän­dig­he­ter sådant för­an­leda, wäxi v redan skif­tad stad­s­i­ord, ocb äjrer konun-​​en i sam­man­hang dpmed bestäm­maav sär­skilda omstän­dig­he­ter sådant loran­lpa, , 'hpcj-​ammå­hfstads­jord, äger konungen ng d^medäls trfof­derå'''°'^ fö?eski-​ifter i övrigt betra­fi­ande skif­tet, 2 §.för­ord jor­den’ i tir­rätt­nings­man. —w öixi 0,11, åt ä, atads­jord före­ta­ges, skall ^” '^^“ g&^v^^kdsnä­iä­den. mtsta sam­man­trä­det minst ätta dagar förut rmder­rätta bygg­naas­namna kj varip al-.,.! ^ . ___ 4. o-​nde-​män, minst " äs- “ä-di »ä i 4 ¬ 590 — 1917. n:r 209. — av ökat- antal gode män yppar sig, för­an­stalta om val ävensom att lämna npp­hff -"'-»t.riör» fill •^tpn­prn­ttrpnna ifl.nr.tnn.tn.rp nnh maf^tt^rw, ____å de valda gode män­nen till veder­bö­rande lant­mä­tare och mät­nings­man samt i fråga om stad, som lyder nnder lands­rätt, till ägo­del­nings­rät­tens ord­fö­rande. ' b §• utan hin­der av att kun­gö­rande och kal­lelse ej verk­ställts i den ord­ning, som m e i 22 och 23 §§ skif­tesstad­gan sägs, mä laga skifte å stads­jord före­ta­gas, där^samt- j liga delä­gare infinna sig eller av för­rätt­nings man­nen bli­vit minst åtta dagar fömt bevis­li­gen kal­lade till för­rätt­ningen samt fråga ej är om bestäm­mande av gräns mot fas­tig­het, som ej ingår i för­rätt­ningen. 6 §. 1 gäll sta män erfor­der­ligt. bestäm­mes under för­rätt­ning­ens gäng' att gode män skola till­kal­las, må det ej verka rubb­ning av åtgärd, som vid­ta­gits där­fö­rin­nan. vid gra­de­ring av stads­jord skall hän­syn jäm­väl tagas till ägas använd­bar­het till byggnads-​​, npplags-​​ eller hamn­plats, torv­täkt, sten- eller mine­ral­brott, grus- eller ler­täkt eller d^^likt, som ej står i sam­band med ägans tjän­lig­het för jord­bruk. 8 §, inom område, för vil­ket fin­nes fast­ställd stads­plan, må ägo­lott ej så ntläg­gas, att stads­pla­nens genom­fö­rande där­i­ge­nom försvä­ras. har konungen jäm­likt 1 kap. 46 § andra styc­ket eller mot­sva­rande äldre be ­ stäm­melse ^för­ord­nat, att sär­skilda före­skrif­ter skola för visst område tilläm­pas med avse­ende ä hygg­nads­verk­sam­he­tens ord­nande, må inom det område ägo­lott icke sa ntläg­gas, att tillämp­ningen av sådan före­skrift moumr­kas, 9 ^.^0 angå­ende del­ning av stads­jord i dona­tions­brev eller eljest sär­skilda före skrif­ter med­de­lade, lände de till efter­rät­telse. 10 s ® 'stads­jord, som ingår i tom­tin­del­ning, må ej ingå i laga skifte. ej fll skifte äga rum å fas­tig­het eller område av läge och beskaf­fen före­trä­des­vis ägna sig till bygg­nads­plats. 11 f tom 1 kk f f5rntt eom ens om om ell sa tnair an om . vad i skif­tessf.fl.fi d-n n ftt'kanirv.i.. k i 12 öila­gi­strat, där sådan fin­nes, vare ägo­del­nings­rätt i stad. t 13 s 'fldär fast­stäl­ler för­rätt­ning, som avses i a ¬ 1917. n:r 269, 591 inffsr ättens beslut må över­kla­gas av bygg­nads­nämn­den, som därav utan »tall erhilla del. ^arsua da' vh psemn­laj av akt rörande för­rätt­ning, _ som avses i detta kapi­tel, skall av för- l^r^msi­ti­nen kost­nads­fritt över­läm­nas till bygg­nads­nämn­den att föi­ta­ras uirt­t­toi­ug­snai­men iio­si­uau»,,,.. — foi-​varas under jess våri. vad i detta kapi­tel 1 —3, 5 —11 samt 13 och 14 §§ stad­gats för stad, skall ock rälja för sam­hälle å lan­det, för vil­ket skall föras fas­tig­hets­re­gis­ter enligt de för s med­de­lade bestäm­mel­ser. 7 kap. om fastig'liets­re­gis­ter för stad. 1 §■ö ‘för varje stad skall lin­nas ett fastig­li­ets­re­gis­ter, bestå­ende av tomt­bok för tom­tema och stads­ä­go­bok för övriga fas­tig­he­ter inom sta­den. till fas­tig­hets­re­gist­ret skola föras tre bihang, benämnda bihang å, bihang b och iji­i­ang c, näm­li­gen: . . _ i • . i.tomt­bild­nings­längd (bihang a), upp­ta­gande tom­ter, med vil­kas infö­rande i tomt- ktea enligt 3 § skall anstå, . j j. -j.for­teck­ning (bihang b) över områ­den, som vid mät­nings­för­rätt­ning nndante­gits i5r delä­ga­res gemen­samma behov eller vid dylik för­rätt­ning läm­nats oski­i­tade, sa ej sådant område skif­tats mel­lan delä­garna eller i sin hel­het avstyc­kats, samt wrte­ek­ning (bihang c) över vägar, gator, torg och andra all­männa plat­ser även- ^y®^ädana vat­ten­om­rå­den, som ej veter­li­gen höra till en eller flera fas­tig­he­ter tomt­boke eller med­de­lats av jlonungen i emi,3,uc., r^t^oofammpl­sersi äldre bestäm­mel­ser, ävensom om andra byggna^bestäm­mei­ser­far iuteck­ning efter vad om mfom­rät före­skrift om deras anmär­kande, så ock om bnhar konungen jaml kt 1 bes^nbf mot­sva­rande äldre bestäm­melse medd­dat k tgr elleri stads­ä­go­bo­ken eller bihang b vid de fas­tig­he­ter sägs, med­de­las av magi­strat, må läm­nas antingen ä visst slag av beslut eller för sär­skilt fali. områ­den, som upp­ta­gas i jams r 'itwna ande­lar i sam­fäl­lig­he­ter, ^ ^jam­våf vara avfat­tade å en till regist­ret hörande regis­ter­karta. vf’salt®? tapi­tel så vll av mer bestå­ende tomt som ook tomt, tom­tin­del­ning.w va “m''env^'3\ap. råt­tens med­gi­vande ss sådant med­gi­vande läm­nats, / r s i ¬ 592 — 1917, n:r 269. samt i annat fall till dess tom­tens ägare gjort fram­ställ­ning om dess infö­rande ‘ tomt­bo­ken. ^annan fasti^bet i stad kal­las i detta kapi­tel stads­äga. andel för viss fas­tig­het i sam­fälld mark varde, ändå att ande­len ej är ntbrute nr samiål­lig­he­ten, vid regi­stre­ring behand­lad såsom stads­äga, sä framt lag­fart w vil­jats å upp­lå­telse av ande­len eller ande­len på grund av man­tals­för­del­nino' eller ^ annan dylik för­rätt­ning ansetts såsom sär­skild fas­tig­het. * 1 §• leda­mot axt net omräde, som ingår i tom­tin­de­i­ning, -y mma skala, så vitt ej sär­skilda omstän­dig­he­ter annat för­anl eller hesitt­nilf upp­rät­tande må ej uppe­hål­las av j ^pptanna i varde i avbi­dan på tvis­tens utgång veder­böra e^®p^kliet med inne­ha­vet vid tiden ffir för­rätt­ningen, dock att tom ^upn­tap­tia ubdn pä utgäng veaei­uux»-​luueh tiden för at^ i olika ägs ha^^"^ ^ipp­ta­gas såsom en enhet, ändå att särskuda delar i id itä rid sb iot del ftäd sve bli 1 np prove konung­ens helallmn­gs­ha­vande, om regis­ter­fö­ringen kan åt honom anför­tros, föres fas­tig­hets­re­gist­ret av annan än i ägo­mät­ning kun­nig per­son, vare sta­den sk}dd3g bereda regis­ter­fö­ra­ren tek­niskt biträde vid de göromäl, där sådant erfordras. 5 §. 50 till upp­rät­tande av regis­ter­karta för­ord­nar etonung­ens befall­nings­ha­vande per ­ son, behö­rig att iune­hava befatt­ning såsom mät­nings­man i stad; sko­lande där­vid ä vad 1 d § sägs i tillämp­liga delar gälla. ”■ arbe­tet skall plan­läg­gas sålunda, att regis­ter­kar­tan före­lig­ger inom ti-e år från det denna lag trätt i kraft. ^ t) - ® §•skall sä vitt möj­ligt upp­rät­tas med led­ning av förut befint­lig! i sta­den eller enskild sakä­gare vill bekosta uv'^mat­ning, skall för regis­ter ­ karta sådan mät­ning äga rum endast så vitt karta helt och hål­let sak­nas eller, vad angar område, som är upp­de­lat i flera tom­ter eller andra fas­tig­he­ter, erfor­derh^ edmng, anda att karta över områ­det i dess hel­het fin­nes att tiugå, icke kan med kost­nad erhål­las beträf­fande tomt av tom­tin­del­nings­hand­lingar samt i veder­bö­rande fång­es­hand­lingar. område, för vil­ket kar cvo 1?+ ’ ^ nymät­ning sker avfat­tas å regis­ter­kar­tan, där det k-ke utan fara för osä­ker­het efier oreda. , ; upp­rät­tande av regis­ter­karta skall ske efter gra­fisk metod, därej e er veder­bö­rande sakä­gare viil bekosta mät­ning efter sif­fer­me­to­den. f ® ej upp­rät­tas i mindle^ ’skala än att läget av de wj i främ wa t'eteck­ning kan därå tyd­ligt utmär­kas, men i äffl för kar­tan må^kuuuf avse­ende före­trä­des­vis «lstas däxa, ä ‘ ^ s de e å ¬ 1917. n;r 269. 9 §. 593 s*, j xeo'ist erkart ans upp­rät­tande skall för­rätt­nings man­nen upp­göra till stads­ä­go­om­rå­dets indel­ning i sär­skilda stads­ä­gor, vil­ket för­slag nnder-​​ ?^^,?¥gtg^in^^elning­ens^bestä­ni­mande skall såsom stads­äga anses område, som .y^^so-^fnr­rätt­ninff^utlagts såsom sär­skild fas­tig­het eller som eljest i äga­rens anses såsom sär­skild fas­tig­het, så ock varje stads­ä­go­om­råde i övrigt; 1 1 tfi\v\v där område, varom nu är fråga, till­hör flera, de där var för sig äga s mar­ken bestämd ägo­vidd, eller där viss ägo­vidd av dylikt område är_­sär­skilt scbad euer eljest sär­skilt häf­tar för ford­ran eller annan rät­tig­het, varje sadan samma om-​äga­res hand och icke äro områ­den körande tiu järn­väg, å vil­ken lag­fart i sär­skild ord­ning bevil­jats eller +an.;t^ r,+n4-nr, 11 fo-​fivs pd stn.f]sä.n-r. även om de liffffa atskilda a ma råden körande järn­väg, vil­ken iagi­art sar­si­riia ora­ning oevu­jai,^ som tiu­hör sta­ten, skola utgöra en stads­äga, även om de ligga atskilda a mar­ken. hm-rä/idti on-m 1 tit\ q ti it q o /i pf. pti fl. m pfl ä.o^aii d btätt och det endia med stän­dig be- sven om de ligga intul varandra samt äro i en inne­ha­vares hand utgöra en stads­aga. har kro­nan, sta­den, all­män inrätt­ning eller stif­telse, innan fas­tig­hets­in­del­ning n tipp­lå­tits under stän­dig besitt­nings­rätt eller hör till järn­väg. 10 s, ? i fas­tig­hets­re­gist­ret upp­ta­ges 1) varje tomt; såsom en enhet: 2) varje fas­tig­het, men^ seder­mera i sia hel­het atbru­tits eller aystyc­kats fur alt bilda ea stads­äga lör si^* v. f 11®^^dsäga, som upp­kom­mer genom sam­man­lägg­ning av stadsä^oen qdray med annan stads­ä­go­en­het eller del därav; „„+;r.o-pn till följd­fas­tig­hets­in­del­ning­ens ^bestäm­mande antin,^ änd­ring i stads­plan k^^bner att utgå avstyc­kats från flera stads­ä­go­en­he­ter, for j j^ed för­utu­ri­o­i­hang c, såvida ej områ­det skau ^ ^^^rst nämnda två ^¥|?föi^äi^ats för järn­väg, ^ vil­ken såsom enhet regi­stre­rat område, det där är att ^at®^^s,gobo­ken~*^'" ja^iivug nora­nue omraae reua-​u ---- fas­tig­hets­re­gist­rets första upp­läg­gande utbru­ten andel t^es^tiuhö? fl“^^^ v -^s^å m^kerhe°s?ämd'^lott, skä i i i ( 1 ! f ¬ 594 — 1917. n:r 269. fve i ska lig1 am s fot­lot regi stde1;%^'sfgsre^gistjet ä/ sär­skilt inteck­nad eller eljeft ford­ran eller annan rät­tig­ket. 11 ^. fas­tig­het skall npp­ta­gas i fas­tig­hets­re­gist­ret under sär­skild'regis­ter­be­teck­ni­iig sådan beteck­ning äsät­tes av magi­stra­ten. 12 §. sedan fas­tig­hets­re­gist­ret bli­vit upp­lagt, bar regis­ter­fö­ra­ren att skynd­samt los den i 14 § omfor­mälda kom­mis­sion, över­in­ten­dent­säm­be­tet, lant­mä­te­ri­sty­rei­sen, konung­ens befall­nings­ha­vande oeh magi­stra­ten därom göra anmä­lan. magi­stra­ten kun­göre oför­dröj­li­gen anmä­lan i all­männa tid­ning­arna samt i den eller de orts­tid­ningar, vari kom­mu­nala med­de­lan­den för sta­den inta­gas. 13 §. för­änd­ringar i fas­tig­hets­in­del­ning och regis­ter­be­teck­ningar skola infö­ras i fastig ­ hets­re­gist­ret och utmär­kas ä regis­ter­kar­tan. arbe­tet med fastig­bets­re­gist­rets första upp­läg­gande skall stå under över­in­se­ende av en kom­mis­sion, benämnd fastig­bets­re­gis­ter­kom­mis­sio­nen, bestå­ende av tre per ­ soner, vilka utses av konungen. kom­mis­sio­nen bar sär­skilt att över­vaka, att ej arbe­tet med regis­ter­kar­tans upp­rät­tande ock regist­rets upp­läg­gande för­drö­jes. kom­mis­sio­nen kar ock att över­vaka regist­rets förande intill dess över­in­se­en­det över regist­ret över­ta­ges av annan myn­dig­het. sedan arbe­tet med regist­rets upp­läg­gande bli­vit i huvud­sak avslu­tat för rikets stä­der ävensom övriga sam­häl­len, för vilka fas­tig­hets­re­gis­ter upp­läg­ges efter de iw ^ stad med­de­lade bestäm­mel­ser, skall över­in­se­en­det från kom­mis­sio­nen över­ta­gas av 13 den myn­dig­het, som i all­män lag bestäm­mes. ^ ken när­mare till­sy­nen å arbe­tet ålig­ger för varje stad dess magi­strat. vad om magi­strat i detta kapi­tel sägs gälle i stock­holm för över­ståt­hål­larämbe^ oeu för stad, som lyder under lands­rätt, för konung­ens befall­nings­ha­va­nue, s äger att erhålla nödigt bistånd av stads­sty­rel­sen. 16 8kärmare före­skrif­ter angå­ende upp­läg­gan­det och föran­det av fas­tig­hets­re­gisti med­de­las av konungen. vad i detta kapi­tel stad­gas angå­ende stad, som lyder under lands­rätt, « ijg \ äga mot­sva­rande tillämp­ning i avse­ende ^ ® t stä­derna gäl­lande ord­ning för bebyg­gande skall jl:^es stats­medvl fastig­bets­re­gist­rets första upp­läg­gande ggj^ifter­nöi 4 8^^+ ’ konung­ens befall­nings­ha­vande, utan iakt­ta­gande av för 'r'& “rrätt­nings­man för upp­rät­tande av regis­ter­karta. j? ei sa®'hällpf lan­det vare förste lant­mä­ta­ren regis­ter­fö­rare, så fr spöa-​rv f bekosta regis­ter­fö­ringen. hjr lö ö om f n ,0 i i fall aal bgau etto anmä­lati ^ ^^rde­bo­ken. för åtgär­dens vid­ta­gande bar regis­ter:^ yer­kar.®! rubbnitio-​​ befall­nings­ha­vande. ute­slu­tande ur gugr fasbg'het fas­tig­het till­kom­mande rät­tig­he­ter och för­mån avu­ande utskyl­der, besvär och dylikt. ¬ 1917. n:r 269. 18 §. 595 . gam­bälle eller ens­feiid sakä­gare sin rätt vara för­när­mad genom beslnt, som • th detta kapi­tel med­de­lats av magi­stra­ten, konung­ens befall­nings­ha­vande eller i hcr­tets­ref­fis­ter­kom­mis­sio­nen, äge där­ö­ver anföra besvär i den ord­ning, som för hae­a­nae av för­val­tande myn­dig­be­ters ocb ämbets­verks beslut är bestämd. '’xer kom­mis­sio­nens beslut föres kla­gan bos konungen. pjn­ner nå<^on anled­ning till erin­ran i fråga om åtgärd av regis­ter­fö­ra­ren, göre amn&lan därom bos den myn­dig­het, som bar den när­mare till­sy­nen å regist­ret,19 §. i atad ävensom i köping, som utgör egen kom­mun ocb för vil­ken fas­tig­hets­re­gis­ter stall faras enligt de för stad med­de­lade bestäm­mel­ser, skall fastig­bets­re­gist­ret npp- läg­gas och föras pä sam­häl­lets bekost­nad.till de med regist­rets första upp­läg­gande för­bundna kost­na­der må dock sådant amli­alle efter ty sär­skilt för­ord­nas erhålla bidrag av stats­me­del. stad, som lyder under lands­rätt, ävensom köping, som nyss sagts, skall ej^ svara (5r kost­nad ior npp­gif­ter, vilka för regist­ret läm­nas av den, som för fastigbets-​​ boken, eller av veder­bö­rande bärads­skri­vare eller lands­kon­tor. är förste lant­mä­ta­ren regis­ter­fö­rare för köping, som utgör egen kom­mun, skall r^ster­f­d­ringen ske på stats­ver­kets bekost­nad. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1918, dock att med­gi­vande enligt 2 kap. ^ § sista styc­ket må läm­nas samt stad­gan­dena om fas­tig­hets­re­gis­ter­kom­mis­sio­nen, oh för­ord­nande av för­rätt­nings­man för regis­ter­kar­tas upp­rät­tande, för tomt­mät­ning ^ för avstyck­ning samt om val av gode män må tilläm­pas redan under år 1917. flre­skrif­terna i 4 kap. skola ei vinna tillämp­ning för­rän fas­tig­hets­re­gis­ter upp­lagts ior veder­bö­rande sam­hälle. , i jörw i stad sär­skild bok över tom­ter, ocb inne­hål­ler den­samma i buvmd­sak cle jpp­gd­ter, som skola i tomt­bo­ken med­de­las rörande de sär­skilda tom­terna, ma 6ka11?^ fram­ställ­ning av sta­den antingen för­klara att dylik sär­skild o «{aden föras såsom del av sta­dens fas­tig­hets­re­gis­ter euer oc ’ me ^ ma sf ej ä,r, med upp­läg­gande av tomt­bok i båda konungen de när­mare före­skrif­ter, som av med­gi­van­det ma »r wä?®. “ iäue å lan­det, där den för sta­derna gäl­lande ord­ning ” “ss®'' konung­ens befall­nings­ha­vande att ome­dete i ®äflr4t:mvdn­fn­fen samt där- ^^f^sbets­re­sis­ter lon­rictiv­trdpn e-​ällande föresknl­ter, dox.- ^ö^ste lant­mä­ta­ren under viss av nen den m ^p.pbä­vas: ^ ^ . den 1907 angå­ende stads­plan ocb nnn­förtsi fill bör iakt­ta­gas, då bygg­nad upp­törts angå­ende för­änd­ring av tomts område; '”^‘^'■f^fattmn­gs­samlmg }9l7, 269 —280. \t i t ¬ 596 _ 1917. n:r 269 och 270. — ^ 17 mom. 1 och 2, mom. 3 första oeh audra punk­terna samt mom. 4 även =! och § 20 mom. 2 och 3 i bygg­nads­stad­gan för rikets stä­der den 8 mai iss? ^ ^ "lo §, 19 § näst sista och sista punk­terna, 70 ock 123 §§ i stad­gan den 9 novl ;r 1666 angå­ende skif­tes­ver­ket i riket ävensom kungl. bre­ven den 6 mni isito i 18 och 10 8, ober 1866 angå­ende skif­tes­ver­ket knngl. den 6 mäi den 21 juni 1831 angå­ende jaga skifte å stads­jord; ^ tillika med alla de sär­sjd­lda stad­gan­den, vilka inne­fatta änd­ring i sålunda um hävda bestäm­mel­ser; så ock vad i övrigt fin­nes i lag eller sär­skild för­fatt­ning stri­dande mot denna lat- thir i lap- riirv sär­skild författnitio-​​ fnrp­knmmpv n> fm m___ ^ eller tomt­del ej vinna tillämp­ning med avse­ende ä område, som av änd­ringeu be- rures, för­rän frå­gan bli­vit slut­li­gen ])rövad.beträf­fande ’ j-​---j-:-​j-​t---- eökan stäm­mel tomts område vaxit å den jämk­ning tillämp­lig. sökes till åtgärd, i avses, rät­tens med­gi­vande^ ändå att sådant med hän­syn till äldre lag icke är er- lor­der­ligt, må med­gi­vande till åtgär­den läm­nas, om de i 3 kap. för med­gi­vande till djdik åtgärd stad­gade för­ut­sätt­ningar äro för ban­den; ocb skola för sådant fall be- stäm­mel­serna i sagda kapi­tel jäm­väl i övrigt i til­lärnj­biga delar lända till efter-​​ ratl6js6. det alia, som veder­bör, bava sig bör­sam­li­gen att efter­rätta. till ytter­mera under­skri­vit ocb med yårt kungl. sigill be ­kräfta låtit. stock­holms slott den 12 maj 1917. (j usti­tie­de­par­te­men­tet.) gustaf. (l. s.) steno sten­bebg . 1 äbo mel satts mnff m nss [> om ¬