Lag (1980:424) om åtgär­der mot för­ore­ning från far­tyg

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1980:424
Depar­te­ment: Landsbygds-​​ och infra­struk­tur­de­par­te­men­tet RSIB TM
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2023:171
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1980:424
Depar­te­ment/myn­dig­het: Landsbygds-​​ och infra­struk­tur­de­par­te­men­tet RSIB TM
Utfär­dad: 1980-​06-05
Änd­rad: t.o.m. SFS

2023:171
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   I denna lag finns bestäm­mel­ser om för­bud mot för­ore­ning från far­tyg, mot­tag­ning av skad­liga ämnen från far­tyg, far­tygs kon­struk­tion, till­syn och andra åtgär­der för att före­bygga eller begränsa för­ore­ning från far­tyg samt om för­un­der­sök­ning vid brott mot bestäm­mel­ser i denna lag eller mot före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen.

Bestäm­mel­ser om rede­ri­ers och far­tygs säker­hets­or­ga­ni­sa­tion, vilka även avser att skydda mil­jön, finns i far­tygs­sä­ker­hets­la­gen (2003:364). Lag (2003:366).

2 §   I lagen används beteck­ningar som har föl­jande bety­delse.

Beteckning              Betydelse
Östersjöområdet         Allt vattenområde i den egentliga
                        Östersjön med Bottniska viken, Finska
                        viken och inloppet till Östersjön upp
                        till latitudparallellen genom Skagen i
                        Skagerack vid 57° 44,8' nord
Fartyg                    Fartyg, svävare, undervattensfartyg, 
                        fasta eller flytande plattformar samt 
                        andra flytande anordningar som används 
                        till sjöss
Skadligt ämne            Olja och andra ämnen som, om de kommer 
                        ut i havet, i något annat vattenområde 
                        eller i luften, kan innebära risker för 
                        människors hälsa, vara skadliga för den 
                        marina faunan eller floran, skada 
                        skönhets- eller rekreationsvärden eller 
                        störa annat rättmätigt utnyttjande av 
                        havet eller andra vattenområden
Utsläpp                    Varje utsläpp i havet, i andra 
                        vattenområden eller i luften, såsom 
                        utströmning, kvittblivning, spill, 
                        läckage, utpumpning, utspridning eller 
                        uttömning
Sådant avfall från far­tyg som avses i denna lag eller i före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till lagen utgör avfall också enligt 15 kap. 1 § mil­jö­bal­ken. Lag (2023:171).

3 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen utser med­de­lar före­skrif­ter om vad som vid tillämp­ningen av lagen för­stås med olja, andra skad­liga fly­tande kemi­ka­lier som trans­por­te­ras i bulk än olja, skad­liga ämnen i övrigt samt olje­tank­far­tyg.

4 §   Lagen skall inte tilläm­pas på andra utländska stats­far­tyg än sådana som används i affärs­drift.

På svenska stats­far­tyg som inte används i affärs­drift är lagen tillämp­lig endast i den mån rege­ringen före­skrif­ter det.
Lag (2001:1294).

5 §   Före­skrif­ter som med­de­las med stöd av denna lag får inte strida mot sådana bestäm­mel­ser i inter­na­tio­nella över­ens­kom­mel­ser som är bin­dande för Sve­rige. Det­samma gäl­ler undan­tag som i enskilda fall med­de­las från bestäm­mel­ser i denna lag eller från före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av denna lag.

Vid tillämp­ningen av lagen skall sådana begräns­ningar som föl­jer av all­mänt erkända folk­rätts­liga grund­sat­ser beak­tas.
Lag (2001:1294).

6 §   Vad som sägs i denna lag om redare skall även gälla den som i reda­rens ställe utö­var ett avgö­rande infly­tande över far­ty­gets drift. Lag (2001:1294).


2 kap. För­bud mot för­ore­ning från far­tyg

1 §   Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel gäl­ler sådana utsläpp av skad­liga ämnen från far­tyg som här­rör från eller i övrigt står i sam­band med far­ty­gens drift. Bestäm­mel­serna gäl­ler dock inte i fråga om sådana utsläpp av skad­liga ämnen som är en ome­del­bar följd av utforsk­ning, utvin­ning och där­med för­e­nad, ej land­ba­se­rad han­te­ring av havs­bott­nens mine­ral­till­gångar.

2 §   Inom Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium och eko­no­miska zon samt Öster­sjö­om­rå­det utan­för dessa vat­ten­om­rå­den får olja inte släp­pas ut från far­tyg.

I fråga om andra vat­ten­om­rå­den får rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen utser med­dela före­skrif­ter om för­bud mot utsläpp av olja.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen utser får före­skriva eller i enskilda fall medge undan­tag från första styc­ket. När undan­tag med­de­las får sär­skilda vill­kor före­skri­vas. Lag (2001:1294).

3 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen utser med­de­lar före­skrif­ter om för­bud mot utsläpp från far­tyg av andra skad­liga ämnen än olja.

4 §   Om, till följd av olycks­hän­delse, från far­tyg släpps ut skad­liga ämnen, beträf­fande vilka gäl­ler för­bud mot utsläpp, skall utsläp­pet begrän­sas så långt det är möj­ligt.


3 kap. Mot­tag­ning av avfall från far­tyg

1 §   Anord­ningar för mot­tag­ning och behand­ling av olje­hal­tigt barlast-​​ eller tank­spol­vat­ten skall fin­nas på de plat­ser där olja las­tas eller olje­tank­far­tyg repa­re­ras. Den som las­tar ut olja eller dri­ver repa­ra­tions­verk­sam­het sva­rar för att det finns behöv­liga mottagnings-​​ och behand­lings­an­ord­ningar.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen utser får före­skriva att mottagnings-​​ och behand­lings­an­ord­ningar för olje­hal­tigt barlast-​​ eller tank­spol­vat­ten skall fin­nas även på andra plat­ser. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen utser får även före­skriva vem som skall svara för anord­ning­arna.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen utser får före­skriva eller i enskilda fall medge undan­tag från första styc­ket. När undan­tag med­de­las får sär­skilda vill­kor före­skri­vas. Lag (2001:1294).

2 §   Anord­ningar för mot­tag­ning av bar­last­vat­ten eller tank­spolvätska som inne­hål­ler lastres­ter av andra skad­liga fly­tande kemi­ka­lier än olja skall fin­nas på de plat­ser som rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen utser före­skri­ver. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen utser får även före­skriva vem som skall svara för anord­ning­arna. Lag (2000:847).

3 §   Anord­ningar för mot­tag­ning av annat avfall som inne­hål­ler skad­liga ämnen än sådant som avses i 1 och 2 §§ skall fin­nas på de plat­ser som rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen utser före­skri­ver. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen utser får även före­skriva vem som skall svara för anord­ning­arna. Lag (2000:847).

4 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­het för den som ansva­rar för en anord­ning för mot­tag­ning av avfall från far­tyg att ta ut avgif­ter för mot­ta­gan­det.

Avgif­ter­nas stor­lek ska grun­das på kost­na­derna för mot­ta­gan­det. Lag (2023:171).

5 §   Har upp­hävts genom lag (2023:171).

6 §   Den som avser att avlämna olje­hal­tigt barlast-​​ eller tank­spol­vat­ten till en mot­tag­nings­an­ord­ning som avses i 1 § skall lämna upp­gif­ter om lös­nings­me­del eller andra ämnen i vatt­net som har bety­delse för behand­lingen.

Ett far­tyg får inte las­tas eller repa­re­ras hos den som sva­rar för att det finns behöv­lig mottagnings-​​ och behand­lings­an­ord­ning som avses i 1 § första styc­ket, om han under­lå­ter att omhän­derta olje­hal­tigt barlast-​​ eller tank­spol­vat­ten från far­ty­get. För de fall som avses i 1 § andra styc­ket med­de­lar rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen utser mot­sva­rande före­skrif­ter om för­bud mot last­ning, repa­ra­tion eller annan verk­sam­het.

I fråga om mot­tag­ning av bar­last­vat­ten eller tank­spolvätska som inne­hål­ler lastres­ter av andra skad­liga fly­tande kemi­ka­lier än olja med­de­lar rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen utser före­skrif­ter i de hän­se­en­den som avses i första och andra styc­kena.

7 §   Den som sva­rar för sådana mot­tag­nings­an­ord­ningar som avses i 1-3 §§ ska se till att anord­ning­arna
   1. är pla­ce­rade och utfor­made och drivs så att beho­ven att lämna avfall till­go­do­ses hos de far­tyg som nor­malt anlö­per den hamn där anord­ning­arna finns och att far­ty­gen inte orsa­kas onö­diga för­se­ningar, och
   2. möj­lig­gör han­te­ring av avfall från far­tyg på ett mil­jö­mäs­sigt håll­bart sätt. Lag (2023:171).

7 a §   Befäl­ha­va­ren skall vidta de åtgär­der ombord på far­ty­get som krävs för att avfall skall kunna läm­nas utan onö­dig för­se­ning. I den mån sådana åtgär­der omfat­tar far­ty­gets maski­neri med till­hö­rande anord­ningar ålig­ger denna skyl­dig­het maskin­che­fen. Lag (2002:874).

7 b §   Den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het i strid med 7 eller 7 a § orsa­kar en onö­dig för­se­ning i sam­band med avläm­ning eller mot­tag­ning av avfall från far­tyg skall ersätta den skada som för­se­ningen orsa­kar den som tar emot eller läm­nar avfal­let.

Ersätt­ningen får sät­tas ned efter vad som är skä­ligt med hän­syn till beskaf­fen­he­ten av det fel eller den för­sum­melse som orsa­kat ska­dan, ska­dans stor­lek och omstän­dig­he­terna i övrigt.

I fråga om reda­res ansvar för skada som befäl­ha­vare eller besätt­nings­med­lem orsa­kar genom fel eller för­sum­melse i tjäns­ten och om reda­res rätt till åter­krav finns bestäm­mel­ser i 7 kap. 1 § sjö­la­gen (1994:1009). Om ska­dan har vål­lats av en arbets­ta­gare i tjäns­ten gäl­ler 4 kap. 1 § ska­de­stånds­la­gen (1972:207). Lag (2002:874).

8 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­het för den eller de som är ansva­riga i varje sär­skilt fall att
   1. från far­tyg lämna avfall som inne­hål­ler olja eller andra skad­liga ämnen till en mot­tag­nings­an­ord­ning,
   2. i för­väg anmäla avläm­ning av avfall från far­tyg till en mot­tag­nings­an­ord­ning, utom i de avse­en­den som anges i 6 §, och att spara anmäl­ning­arna ombord,
   3. vidta åtgär­der i sam­band med mot­tag­ningen och han­te­ringen av avfall som inne­hål­ler skad­liga ämnen från far­tyg,
   4. upp­rätta och inneha en god­känd plan för mot­tag­ning och han­te­ring av avfall från far­tyg (avfalls­han­te­rings­plan), infor­mera om inne­hål­let i pla­nen och rap­por­tera upp­gif­ter från pla­nen,
   5. lämna kvitto på mot­ta­get avfall, spara kvit­tona ombord och vida­re­be­fordra upp­gif­ter från kvit­tona, och
   6. lämna upp­gif­ter om verk­sam­het på sådana plat­ser som avses i 1 § första styc­ket eller som omfat­tas av före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 1-3 §§.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får också med­dela före­skrif­ter om vad som krävs för att en avfalls­han­te­rings­plan ska god­kän­nas och om för­fa­ran­det för pröv­ningen. Lag (2023:171).

9 §   Kom­mu­nen prö­var frå­gor om att god­känna avfalls­han­te­rings­pla­ner när det gäl­ler verk­sam­het på sådana plat­ser som avses i 1 § första styc­ket eller som omfat­tas av före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 1-3 §§ under för­ut­sätt­ning
   1. att verk­sam­he­ten är avsedd i huvud­sak för fri­tids­bå­tar, och
   2. att kom­mu­nen enligt mil­jö­bal­ken eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av den lagen ska utöva till­syn över verk­sam­he­ten.

Rege­ringen kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om vil­ken myn­dig­het som prö­var frå­gor om att god­känna avfalls­han­te­rings­pla­ner som inte omfat­tas av första styc­ket. Lag (2023:171).

10 §   Har upp­hävts genom lag (2023:171).

11 §   Har upp­hävts genom lag (2023:171).


4 kap. Far­tygs kon­struk­tion, m. m.

1 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen utser med­de­lar före­skrif­ter om far­tygs kon­struk­tion, utrust­ning och drift för att före­bygga eller begränsa för­ore­ning samt om cer­ti­fi­kat som visar att sådana före­skrif­ter är upp­fyllda. Lag (1996:527).

2 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen utser får före­skriva att far­tyg inte får använ­das till sjö­fart eller, såvitt avser utländska far­tyg,
till sjö­fart inom Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium eller eko­no­miska zon, om de inte
   1. har cer­ti­fi­kat, som avses i 1 §, eller mot­sva­rande hand­lingar som har utfär­dats av behö­riga utländska myn­dig­he­ter,
   2. är så under­hållna att de i fråga om kon­struk­tion och utrust­ning upp­fyl­ler före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 1 §,
   3. drivs i enlig­het med före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 1 §.
Lag (1992:1143).

3 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen utser med­de­lar före­skrif­ter om hur skad­liga ämnen som trans­por­te­ras till sjöss i för­pac­kad form eller i fraktcon­tain­rar eller på lik­nande sätt skall han­te­ras för att för­ore­ning skall före­byg­gas eller begrän­sas.
Lag (1996:527).


5 kap. Dag­böc­ker m. m.

1 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen utser med­de­lar före­skrif­ter om dag­böc­ker och andra hand­lingar rörande han­te­ringen av skad­liga ämnen ombord på far­tyg.

2 §   Hand­lingar som avses i 1 § ska i fråga om svenska far­tyg på begä­ran hål­las till­gäng­liga för Polis­myn­dig­he­ten, Kust­be­vak­ningen, den till­syns­myn­dig­het som avses i 6 kap. 5 § eller annan myn­dig­het som rege­ringen utser. Det­samma gäl­ler i fråga om mot­sva­rande hand­lingar på utländska far­tyg, som befin­ner sig inom Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium, i den mån rege­ringen före­skri­ver detta.

Inom en främ­mande stats sjö­ter­ri­to­rium är befäl­ha­vare på svenska far­tyg skyl­diga att låta behö­riga utländska myn­dig­he­ter ta del av sådana hand­lingar som avses i 1 §.
Lag (2014:722).


6 kap. Till­syn

Besikt­ning

1 §   Svenska far­tyg, som omfat­tas av före­skrif­ter enligt 4 kap. 1 § om kon­struk­tion, utrust­ning eller drift, skall besik­tas innan de sätts i tra­fik och där­ef­ter genomgå regel­bundna besikt­ningar.

Vid besikt­ning­arna skall fast­stäl­las om far­ty­gen upp­fyl­ler de före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 4 kap. 1 § i fråga om kon­struk­tion, utrust­ning och drift.

Inspek­tion

2 §   Far­tyg skall inspek­te­ras när den till­syns­myn­dig­het som avses i 5 § anser att det behövs.

Ett utländskt far­tyg som är under genom­fart av Sve­ri­ges ter­ri­to­ri­al­hav får inspek­te­ras endast om det finns grun­dad anled­ning att anta att ett för­bju­det utsläpp har skett från far­ty­get inom Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium.

Om utsläpp har skett från ett utländskt far­tyg i Sve­ri­ges eko­no­miska zon, gäl­ler i fråga om rätt att inspek­tera vad som före­skrivs i 2 a och 2 b §§. Lag (2001:1294).

2 a §   Ett utländskt far­tyg, som befin­ner sig i Sve­ri­ges ter­ri­to­ri­al­hav eller eko­no­miska zon, får med anled­ning av ett utsläpp i den eko­no­miska zonen inspek­te­ras endast
   1. om det är klar­lagt att det har skett ett för­bju­det utsläpp från far­ty­get, och
   2. detta utsläpp har med­fört eller kan med­föra bety­dande ska­dor på den svenska kus­ten eller där­med sam­man­häng­ande intres­sen eller på till­gångar inom Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium eller i Sve­ri­ges eko­no­miska zon.

Trots bestäm­mel­serna i första styc­ket får ett utländskt far­tyg som befin­ner sig i Sve­ri­ges ter­ri­to­ri­al­hav eller eko­no­miska zon inspek­te­ras, om det finns grun­dad anled­ning att anta att det har skett ett för­bju­det utsläpp från far­ty­get i den eko­no­miska zonen och
   1. utsläp­pet har med­fört eller kan med­föra bety­dande för­ore­ning av den marina mil­jön, och
   2. far­ty­gets befäl­ha­vare har väg­rat att lämna upp­gif­ter om far­ty­gets iden­ti­tet och regi­stre­rings­hamn, senaste och nästa anlöp­nings­hamn eller annan rele­vant infor­ma­tion som har begärts, eller har läm­nat upp­gif­ter som uppen­bar­li­gen inte över­ens­stäm­mer med verk­liga för­hål­lan­den, och
   3. inspek­tio­nen är påkal­lad av omstän­dig­he­terna i övrigt.
Lag (2001:1294).

2 b §   Ett utländskt far­tyg som befin­ner sig utan­för Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium får, utö­ver vad som anges i 2 och 2 a §§, inspek­te­ras om de för­ut­sätt­ningar som anges i 2 eller 2 a § före­lig­ger och far­ty­get har bli­vit före­mål för ome­del­bart för­föl­jande. Rät­ten till ome­del­bart för­föl­jande upp­hör när far­ty­get kom­mer in på en annan stats ter­ri­to­ri­al­hav.
Lag (2001:1294).

3 §   Vid en inspek­tion ska det kon­trol­le­ras att far­ty­get och dess utrust­ning är i det skick och att drift­för­hål­lan­dena är sådana som behövs för att före­bygga för­ore­ning. Vid en inspek­tion får det även kon­trol­le­ras om det har skett en miss­tänkt över­trä­delse av bestäm­mel­ser i denna lag eller i före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen. Inspek­tio­nen får vidare gälla kon­troll av efter­lev­na­den av sådana bestäm­mel­ser som har med­de­lats med stöd av 3 kap. 8 § 1.

I fråga om utländska far­tyg som har cer­ti­fi­kat som avses i 4 kap. 1 § eller mot­sva­rande hand­lingar som har utfär­dats av behö­riga utländska myn­dig­he­ter ska inspek­tio­nen begrän­sas till gransk­ning av dessa hand­lingar och av hand­lingar som avses i 5 kap. 1 § samt till kon­troll av det system som används för att hindra påväxt på far­ty­gets skrov, såvida
   1. det inte finns grun­dad anled­ning att anta att far­ty­get eller dess utrust­ning eller drift­för­hål­lan­den i väsent­liga avse­en­den avvi­ker från upp­gif­terna i cer­ti­fi­ka­ten eller hand­ling­arna, eller
   2. inne­hål­let i cer­ti­fi­ka­ten eller hand­ling­arna inte är till­räck­ligt för att bekräfta en miss­tänkt över­trä­delse av bestäm­mel­ser i denna lag eller i före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av denna lag eller i inter­na­tio­nella över­ens­kom­mel­ser som är bin­dande för Sve­rige.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från den begräns­ning som anges i andra styc­ket under för­ut­sätt­ning att det föl­jer av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2009/16/EG av den 23 april 2009 om hamn­stats­kon­troll eller av Paris Memo­ran­dum of Unders­tan­ding on Port State Con­trol. Lag (2010:1359).

Före­skrif­ter om till­sy­nen

4 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om till­syn över att denna lag och före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen följs. Lag (2023:171).

Till­syns­myn­dig­het

5 §   Rege­ringen kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om vil­ken myn­dig­het som utö­var till­syn enligt denna lag och enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen, i andra fall än de som omfat­tas av 5 a §.

Till­syns­myn­dig­he­ten får upp­dra åt sak­kun­niga att verk­ställa till­syns­för­rätt­ningar utan­för Sve­rige. Lag (2023:171).

5 a §   Kom­mu­nen utö­var till­syn över att 3 kap. och före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av de bestäm­mel­serna följs av de verk­sam­he­ter som avses i 3 kap. 9 § första styc­ket.
Lag (2023:171).

Före­läg­gan­den

5 b §   Till­syns­myn­dig­he­terna får besluta de före­läg­gan­den som behövs
   1. för till­sy­nen enligt 3 kap., och
   2. för att de som omfat­tas av till­sy­nen ska full­göra sina skyl­dig­he­ter enligt 3 kap. och enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 3 kap.

Ett före­läg­gande får för­e­nas med vite. Lag (2023:171).

Gil­tig­het av vissa cer­ti­fi­kat m.m.

6 §   Har en sådan orga­ni­sa­tion som anges i 1 kap. 5 § far­tygs­sä­ker­hets­la­gen (2003:364) före­ta­git under­sök­ning av far­tyg och utrust­ning eller utfär­dat cer­ti­fi­kat efter en sådan under­sök­ning, har under­sök­ningen eller cer­ti­fi­ka­tet samma gil­tig­het som en under­sök­ning verk­ställd av eller ett cer­ti­fi­kat utfär­dat av en svensk myn­dig­het. Lag (2003:366).

Till­syns­för­rätt­ningar

7 §   Den som verk­stäl­ler en till­syns­för­rätt­ning som gäl­ler ett far­tyg eller biträ­der vid en sådan för­rätt­ning skall få till­träde till far­ty­get för att göra nöd­vän­diga under­sök­ningar och ta del av de hand­lingar i fråga om far­ty­get som finns ombord. Lag (2001:1294).

7 a §   Polis­myn­dig­he­ten skall lämna den handräck­ning som behövs för till­syn enligt denna lag. Lag (2001:1294).

8 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om avgif­ter till sta­ten för
   1. till­syn,
   2. prov­ning och gransk­ning av mate­rial och utrust­ning till far­tyg, och
   3. ären­de­hand­lägg­ning enligt denna lag och enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen.

En kom­mun får med­dela före­skrif­ter om avgif­ter till kom­mu­nen för till­syn enligt 5 a § och för god­kän­nande enligt 3 kap. 9 § av pla­ner för mot­tag­ning och han­te­ring av avfall från far­tyg.
Lag (2023:171).

9 §   Far­ty­gets redare och ägare ansva­rar för att far­ty­get under­går sådan till­syn som avses i 1 §.

10 §   Den som har tagit befatt­ning med till­syn enligt denna lag får inte obe­hö­ri­gen röja eller utnyttja vad han eller hon i sin tjänst har fått veta om enskil­das affärs-​​ eller drift­för­hål­lan­den eller för­hål­lan­den av bety­delse för rikets säker­het.

I det all­män­nas verk­sam­het tilläm­pas i stäl­let bestäm­mel­serna i offentlighets-​​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).
Lag (2009:426).

Anmä­lan om brott m.m.

11 §   Om den till­syns­myn­dig­het som avses i 5 eller 5 a § har anled­ning att anta att det har begåtts ett brott som avses i denna lag ska myn­dig­he­ten skynd­samt anmäla detta till Polis­myn­dig­he­ten eller åkla­gare. Gäl­ler miss­tan­ken ett för­bju­det utsläpp ska också Kust­be­vak­ningen under­rät­tas.

Om det har inletts en för­un­der­sök­ning om brott som avses i denna lag ska till­syns­myn­dig­he­ten på begä­ran bistå Polis­myn­dig­he­ten, Kust­be­vak­ningen och åkla­gare vid under­sök­ningen. Lag (2014:722).

Sank­tions­av­gift

11 a §   Den som under­lå­ter att följa före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 3 kap. 8 § första styc­ket ska påfö­ras sank­tions­av­gift av till­syns­myn­dig­he­ten om under­lå­ten­he­ten avser att
   1. upp­rätta och inneha en god­känd avfalls­han­te­rings­plan,
   2. anmäla det avfall som ska läm­nas i en mot­tag­nings­an­ord­ning,
   3. lämna avfall från far­ty­get i en mot­tag­nings­an­ord­ning,
   4. lämna kvitto på mot­ta­get avfall,
   5. vida­re­be­fordra upp­gif­ter från kvit­tona, eller
   6. spara för­hands­an­mä­lan eller avfalls­av­läm­nings­kvit­ton ombord.

Mot­sva­rande gäl­ler den som under­lå­ter att se till att det i enlig­het med 3 kap. 1-3 och 7 §§ eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 3 kap. 1-3 §§ eller i anslut­ning till 3 kap. 7 § finns anord­ningar för mot­ta­gande av avfall från far­tyg. Lag (2023:171).

11 b §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om sank­tions­av­gif­tens stor­lek och om vem som ska påfö­ras sank­tions­av­gif­ten.

Avgif­ten ska uppgå till minst 1 000 kro­nor och högst 500 000 kro­nor. När rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om avgif­tens stor­lek ska hän­syn tas till över­trä­del­sens all­var och bety­del­sen av den bestäm­melse som över­trä­del­sen avser.
Lag (2023:171).

11 c §   En sank­tions­av­gift får inte påfö­ras för en över­trä­delse som omfat­tas av ett före­läg­gande som har för­e­nats med vite, om det har gjorts en ansö­kan om utdö­mande av vitet. Lag (2023:171).

11 d §   Till­syns­myn­dig­he­ten får helt eller del­vis avstå från att påföra sank­tions­av­gif­ten om över­trä­del­sen är ringa eller ursäkt­lig eller om det annars med hän­syn till omstän­dig­he­terna fram­står som oskä­ligt att ta ut avgif­ten. Lag (2023:171).

11 e §   En sank­tions­av­gift får beslu­tas endast om den som är påtänkt att påfö­ras avgif­ten har getts till­fälle att yttra sig inom två år från det att över­trä­del­sen ägde rum.

Ett beslut om sank­tions­av­gift ska del­ges. Lag (2023:171).

11 f §   En sank­tions­av­gift ska beta­las till den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer inom 30 dagar efter det att ett beslut om avgif­ten har fått laga kraft eller inom den längre tid som anges i beslu­tet.

Sank­tions­av­gif­ten till­fal­ler sta­ten. Lag (2023:171).

11 g §   Om sank­tions­av­gif­ten inte har beta­lats inom den tid som föl­jer av 11 f §, ska den obe­talda avgif­ten läm­nas för indriv­ning enligt lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m. Lag (2023:171).

11 h §   En sank­tions­av­gift fal­ler bort om beslu­tet om avgif­ten inte har verk­ställts inom fem år från det att beslu­tet fick laga kraft. Lag (2023:171).


7 kap. Sär­skilda åtgär­der mot för­ore­ning

För­bud mot tra­fik m.m.

1 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen utser får före­skriva sådana begräns­ningar av eller för­bud mot tra­fik i far­vat­ten inom Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium och eko­no­miska zon som behövs för att före­bygga för­ore­ning. Lag (1996:527).

2 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen utser med­de­lar sådana före­skrif­ter om läkt­ring av skad­liga ämnen inom Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium och eko­no­miska zon som behövs för att före­bygga för­ore­ning. Före­skrif­terna får avse för­bud mot läkt­ring inom vissa områ­den. Lag (1996:527).

Rap­por­te­ring

3 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen utser med­de­lar före­skrif­ter om skyl­dig­het
   1. att rap­por­tera utsläpp av skad­liga ämnen och hän­del­ser som inne­bär risk för för­ore­ning,
   2. att lämna sådana upp­gif­ter om far­tyg och far­tygs last som behövs för att före­bygga eller bekämpa utsläpp av skad­liga ämnen.
Lag (1996:527).

För­bud och före­läg­gan­den beträf­fande far­tyg

4 §   Om ett far­tyg har väsent­liga bris­ter i fråga om kon­struk­tion, utrust­ning eller drift i de hän­se­en­den som avses i 4 kap. 1 § eller om före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 1 § detta kapi­tel över­träds, får Trans­port­sty­rel­sen eller annan myn­dig­het som rege­ringen utser med­dela
   1. för­bud mot far­ty­gets avgång eller vidare resa,
   2. för­bud mot att använda viss utrust­ning,
   3. före­läg­gande att far­ty­get skall följa en viss färd­väg,
   4. före­läg­gande att far­ty­get skall anlöpa eller avgå från en viss hamn eller annan uppe­hålls­plats,
   5. före­läg­gande i fråga om far­ty­gets fram­fö­rande eller drift.

Om något beslut om sådan åtgärd inte med­de­las får myn­dig­he­ten, när det gäl­ler bris­ter i fråga om kon­struk­tion, utrust­ning eller drift, i stäl­let med­dela före­läg­gande att bris­terna skall avhjäl­pas. Lag (2008:1364).

5 §   Släpps olja eller något annat skad­ligt ämne ut från ett far­tyg eller kan det skä­li­gen befa­ras att så kom­mer att ske och finns det grun­dad anled­ning att anta att svenskt ter­ri­to­rium, svenskt luft­rum eller svenska intres­sen i övrigt på grund av detta kan ska­das i avse­värd mån, får Trans­port­sty­rel­sen eller annan myn­dig­het som rege­ringen utser med­dela de för­bud och före­läg­gan­den som är nöd­vän­diga för att före­bygga eller begränsa för­ore­ning. Sådana för­bud och före­läg­gan­den kan vara
   1. för­bud mot far­ty­gets avgång eller vidare resa,
   2. för­bud att påbörja eller fort­sätta last­ning, loss­ning, läkt­ring eller bunk­ring,
   3. för­bud att använda viss utrust­ning,
   4. före­läg­gande att far­ty­get skall följa en viss färd­väg,
   5. före­läg­gande att far­ty­get skall anlöpa eller avgå från en viss hamn eller annan uppe­hålls­plats,
   6. före­läg­gande i fråga om far­ty­gets fram­fö­rande eller drift,
   7. före­läg­gande att läktra olja eller annat skad­ligt ämne.

Ett för­bud eller före­läg­gande enligt första styc­ket får även med­de­las om det finns ett all­var­ligt hot om för­ore­ning av andra sta­ters havs- eller kust­om­rå­den. Lag (2008:1364).

5 a §   Ett utländskt far­tyg som befin­ner sig utan­för svenskt inre vat­ten får för­bju­das att fort­sätta sin resa enligt 4 eller 5 § endast om
   1. utsläpp eller risk för utsläpp före­lig­ger som en följd av en sjö­o­lycka eller åtgär­der i sam­band med en sådan olycka, eller
   2. far­ty­get har inspek­te­rats med stöd av 6 kap. 2 § andra styc­ket, 2 a § eller 2 b § och far­ty­gets fort­satta resa med­för eller kan med­föra bety­dande risk för skada på den marina mil­jön. Lag (2001:1294).

6 §    /Upp­hör att gälla U:den dag som rege­ringen bestäm­mer/ Om ett far­tyg ombord sak­nar ett cer­ti­fi­kat som det ska ha enligt 10, 10 a eller 11 a kap. sjö­la­gen (1994:1009), får Trans­port­sty­rel­sen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer besluta om
   1. för­bud för far­ty­get att anlöpa eller avgå från en svensk hamn eller från en tilläggs­plats som lig­ger inom svenskt ter­ri­to­rium,
   2. för­bud mot far­ty­gets vidare resa, om det är fråga om ett svenskt far­tyg. Lag (2017:724).

6 §    /Trä­der i kraft I:den dag som rege­ringen bestäm­mer/ Om ett far­tyg ombord sak­nar ett cer­ti­fi­kat som det ska ha enligt 10, 10 a, 11 eller 11 a kap. sjö­la­gen (1994:1009), får Trans­port­sty­rel­sen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer besluta om
   1. för­bud för far­ty­get att anlöpa eller avgå från en svensk hamn eller från en tilläggs­plats som lig­ger inom svenskt ter­ri­to­rium,
   2. för­bud mot far­ty­gets vidare resa, om det är fråga om ett svenskt far­tyg. Lag (2018:1860).

6 a §   Rege­ringen får med­dela sådana före­skrif­ter om för­bud för far­tyg att anlöpa svensk hamn som föl­jer av ett direk­tiv eller en för­ord­ning som anta­gits inom Euro­pe­iska uni­o­nen eller av något inter­na­tio­nellt avtal eller mot­sva­rande som Sve­rige har ingått.

Om ett far­tyg har för­bju­dits att anlöpa svensk hamn enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av första styc­ket, får Trans­port­sty­rel­sen även för­bjuda svenska ham­nar att ta emot det far­ty­get. Det­samma gäl­ler om far­ty­get har för­bju­dits att anlöpa hamn med stöd av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 530/2012 av den 13 juni 2012 om ett påskyn­dat infö­rande av krav på dub­belskrov eller lik­vär­dig kon­struk­tion för olje­tank­far­tyg med enkelskrov, i den ursprung­liga lydel­sen. Lag (2023:171).

6 b §   Om det beträf­fande ett far­tyg inte har full­gjorts vad som anges i före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 3 kap. 8 § första styc­ket 1, får Trans­port­sty­rel­sen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer för­bjuda far­ty­get att avgå från en svensk hamn. Lag (2023:171).

7 §   Beslut enligt 4, 5, 6 a eller 6 b § om för­bud ska inne­hålla upp­gift om de åtgär­der som ska vid­tas för rät­telse. Beslut om före­läg­gande enligt 4 eller 5 § ska inne­hålla upp­gift om den tid inom vil­ken åtgär­derna ska vara vid­tagna.
Lag (2023:171).

7 a §   Ett för­bud mot ett far­tygs avgång som med­de­lats enligt 4-6 §§ skall gälla till dess rät­telse har skett och betal­ning har erlagts eller säker­het ställts för de kost­na­der för till­syns­för­rätt­ningen eller kvar­hål­lan­det som enligt denna lag eller före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av lagen skall beta­las av reda­ren eller far­tygs­ä­ga­ren. Lag (2003:366).

8 §   I beslut enligt 4, 5, 6 a eller 6 b § får vite sät­tas ut.
Ett före­läg­gande eller för­bud som för­e­nas med vite får allt efter omstän­dig­he­terna rik­tas mot far­ty­gets befäl­ha­vare, redare eller ägare. Lag (2003:366).

9 §   Under­lå­ter någon att inom den före­lagda tiden vidta åtgärd som ålig­ger honom enligt beslut som har med­de­lats med stöd av 4 eller 5 § eller kan han inte under­rät­tas om beslu­tet utan sådant dröjs­mål som även­ty­rar syf­tet med beslu­tet, får myn­dig­he­ten låta verk­ställa åtgär­den på bekost­nad av far­ty­gets redare eller ägare. Det­samma gäl­ler även i andra fall när ett beslut har med­de­lats med stöd av 4 eller 5 §, om ome­del­bar åtgärd krävs men inte kan vän­tas bli vid­ta­gen av den som avses med beslu­tet.

10 §   Den myn­dig­het som med stöd av 4, 5, 6, 6 a eller 6 b § har för­bju­dit ett far­tygs avgång eller vidare resa eller för­bju­dit ett far­tyg att anlöpa svensk hamn ska, om far­ty­get befin­ner sig inom Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium eller, i fråga om beslut enligt 4 eller 5 §, Sve­ri­ges eko­no­miska zon, genast anmäla beslu­tet till Polis­myn­dig­he­ten, Tull­ver­ket, Sjö­farts­ver­ket och Kust­be­vak­ningen samt berörda ham­nar.
Polis­myn­dig­he­ten och Kust­be­vak­ningen ska, om det behövs, vidta åtgär­der för att för­hindra över­trä­delse av för­bu­det.
Tull­ver­ket och Sjö­farts­ver­ket ska, så länge för­bu­det gäl­ler, ställa in de för­rätt­ningar för far­ty­gets resa som ankom­mer på dem.

Gäl­ler för­bu­det ett svenskt far­tyg som befin­ner sig inom en främ­mande stats sjö­ter­ri­to­rium, är befäl­ha­va­ren skyl­dig att på begä­ran av en svensk utlands­myn­dig­het lämna far­ty­gets natio­na­li­tets­hand­lingar till myn­dig­he­ten. Lag (2014:722).

Märk­ning av olja och tagande av olje­prov

11 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om sådan märk­ning av olja ombord på far­tyg som behövs för att det ska kunna fast­stäl­las var­i­från för­o­re­nande olja har kom­mit.

För att under­söka var­i­från för­o­re­nande olja har kom­mit får Polis­myn­dig­he­ten eller den myn­dig­het som har befo­gen­het att med­dela beslut enligt 5 § ta olje­prov ombord på ett far­tyg och för sådant ända­mål avbryta far­ty­gets resa, om det inte leder till någon väsent­lig olä­gen­het. Lag (2014:722).

12 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­het för far­ty­gets ägare eller redare att utge ersätt­ning för kost­na­der i sam­band med sådant kvar­hål­lande av far­ty­get som har skett med stöd av denna lag eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen.
Lag (2003:366).


8 kap. Vat­ten­för­ore­nings­av­gift

1 §   En sär­skild avgift (vat­ten­för­ore­nings­av­gift) skall tas ut, om något av de för­bud mot utsläpp av olja från far­tyg som avses i 2 kap. 2 § har över­trätts och utsläp­pet inte är obe­tyd­ligt. Det­samma gäl­ler om ett sådant utsläpp av olja som avses i 2 kap. 4 § inte har begrän­sats så långt det är möj­ligt.

Vat­ten­för­ore­nings­av­gif­ten till­fal­ler sta­ten. Lag (1983:463).

2 §   Vat­ten­för­ore­nings­av­gif­ten skall påfö­ras den fysiska eller juri­diska per­son som vid över­trä­del­sen var far­ty­gets ägare eller redare. Om äga­ren visar att han eller hon har sak­nat infly­tande över far­ty­gets drift får avgift dock inte påfö­ras honom eller henne.

För vat­ten­för­ore­nings­av­gift som delä­garna i ett par­tre­deri skall betala enligt första styc­ket, sva­rar de soli­da­riskt.
Lag (2001:1294).

3 §   Vat­ten­för­ore­nings­av­gif­ten ska bestäm­mas med hän­syn till utsläp­pets omfatt­ning samt far­ty­gets stor­lek (brut­to­dräk­tig­het) enligt föl­jande tabell.

Med brut­to­dräk­tig­het avses det brut­to­dräk­tig­hets­tal som anges i det för far­ty­get gäl­lande mät­bre­vet. Med pris­bas­belopp avses det pris­bas­belopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken som gällde när utsläp­pet inträf­fade.

/Tabel­len är ej med här./ Lag (2010:1228).

4 §   Om en vat­ten­för­ore­nings­av­gift enligt 3 § med hän­syn till omstän­dig­he­terna fram­står som uppen­bart oskä­lig, får den ned­sät­tas eller efter­ges. Lag (1983:463).

5 §   Frå­gor om vat­ten­för­ore­nings­av­gift prö­vas av kust­be­vak­ningen. Lag (1988:437).

6 §   Kan det skä­li­gen antas att vat­ten­för­ore­nings­av­gift skall tas ut, får Kust­be­vak­ningen eller annan myn­dig­het som rege­ringen utser med­dela de för­bud eller före­läg­gan­den beträf­fande far­ty­get som är nöd­vän­diga för att säkra bevis­ning, såsom för­bud mot far­ty­gets avgång eller vidare resa eller före­läg­gande att far­ty­get skall anlöpa viss hamn.

En åtgärd enligt första styc­ket som rik­tas mot ett utländskt far­tyg, som befin­ner sig i Sve­ri­ges ter­ri­to­ri­al­hav eller eko­no­miska zon, får med anled­ning av ett för­bju­det utsläpp i den eko­no­miska zonen vid­tas en dast om
   1. det är klar­lagt att det har skett ett utsläpp från far­ty­get och
   2. detta utsläpp har med­fört eller kan med­föra bety­dande ska­dor på strän­der i Sve­rige eller där­med sam­man­häng­ande intres­sen eller på till­gångar i Sve­ri­ges ter­ri­to­ri­al­hav eller eko­no­miska zon.

Finns det inte längre fog för en åtgärd enligt första styc­ket, skall åtgär­den ome­del­bart hävas. Lag (1992:1143).

7 §   Påförs någon som är ägare av far­ty­get eller las­ten vat­ten­för­ore­nings­av­gift, får kust­be­vak­ningen sam­ti­digt beträf­fande egen­do­men besluta sådant för­bud eller före­läg­gande som avses i 6 § första styc­ket, om det behövs för att säker­ställa sta­tens anspråk på avgif­ten. Beslu­tet gäl­ler längst till dess verk­stäl­lig­het sker.

Beslut enligt första styc­ket får med­de­las även innan avgift­sä­ren­det avgörs, om det finns san­no­lika skäl att avgift kom­mer att påfö­ras någon som är ägare av far­ty­get eller las­ten.

Ställs säker­het för avgifts­skyl­dig­he­tens full­gö­rande eller finns det i övrigt inte längre fog för ett beslut enligt första eller andra styc­ket, skall beslu­tet ome­del­bart hävas. Lag (1988:437).

8 §   Beslut om för­bud eller före­läg­gande enligt 6 eller 7 § gäl­ler inte i något fall längre än fjor­ton dagar efter det att ett sådant beslut med anled­ning av utsläp­pet först med­de­la­des rörande far­ty­get eller dess last. Lag (1983:463).

9 §   I fråga om för­bud eller före­läg­gande enligt 6 eller 7 § gäl­ler 7 kap. 7 - 10 §§ i tillämp­liga delar. Lag (2001:1294).

10 §   I avgift­sä­ren­den hos Kust­be­vak­ningen är far­ty­gets befäl­ha­vare behö­rig att på par­tens väg­nar ta emot en under­rät­telse och yttra sig enligt 25 § för­valt­nings­la­gen (2017:900). Befäl­ha­va­ren är på mot­sva­rande sätt behö­rig att ta emot en under­rät­telse om inne­hål­let i Kust­be­vak­ning­ens beslut enligt 33 och 34 §§ för­valt­nings­la­gen och att över­klaga beslu­tet. Lag (2018:790).


9 kap. Över­kla­gande m.m.

1 §   Om ett beslut enligt 7 kap. 4 § första styc­ket, 5, 6 eller 6 b § har med­de­lats av någon annan myn­dig­het än Trans­port­sty­rel­sen, skall det genast under­stäl­las sty­rel­sen.
Om ett beslut enligt 8 kap. 6 § har med­de­lats av någon annan myn­dig­het än Kust­be­vak­ningen, skall det genast under­stäl­las detta verk. Lag (2008:1364).

2 §   Beslut som rör sådana frå­gor som avses i 3 kap. 9 §, 6 kap. 5 b och 11 a §§ och 7 kap. 4 § första styc­ket och 5, 6, 6 a och 6 b §§ får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

Beslut i andra frå­gor som avses i 1-7 kap. får över­kla­gas hos
   1. Trans­port­sty­rel­sen, om beslu­tet har med­de­lats av en annan myn­dig­het som inte är cen­tral för­valt­nings­myn­dig­het och inte hel­ler kom­mu­nal myn­dig­het, eller
   2. rege­ringen, om beslu­tet har med­de­lats av Trans­port­sty­rel­sen eller av en annan myn­dig­het som är cen­tral för­valt­nings­myn­dig­het. Lag (2023:171).

3 §   Kust­be­vak­ning­ens beslut om vat­ten­för­ore­nings­av­gift och om för­bud eller före­läg­gande enligt 8 kap. 6 eller 7 § får över­kla­gas hos den tings­rätt som är sjö­rätts­dom­stol i den ort där den enhet vid Kust­be­vak­ningen som har med­de­lat det över­kla­gade beslu­tet har sitt säte. Lag (2001:1294).

4 §   Beslut som skall under­stäl­las någon enligt denna lag får inte över­kla­gas. Det­samma gäl­ler beslut som med­de­lats inom Trans­port­sty­rel­sen eller kust­be­vak­ningen och som, enligt vad rege­ringen för­ord­nar, skall under­stäl­las någon inom sty­rel­sen samt kust­be­vak­ning­ens beslut att vägra ta emot erbju­den säker­het för vat­ten­för­ore­nings­av­gift. Lag (2008:1364).

5 §   Beträf­fande talan vid dom­stol rörande beslut om påfö­rande av vat­ten­för­ore­nings­av­gift gäl­ler i tillämp­liga delar bestäm­mel­serna i rät­te­gångs­bal­ken om åtal för brott på vil­ket inte kan följa svå­rare straff än böter.

Första styc­ket tilläm­pas även beträf­fande talan vid dom­stol angå­ende för­bud eller före­läg­gande enligt 8 kap. 6 eller 7 §. I fråga om hand­lägg­ningen vid tings­rätt gäl­ler dock bestäm­mel­serna i 52 kap. 2, 3 och 5--12 §§ rät­te­gångs­bal­ken i tillämp­liga delar. De bestäm­mel­ser som avser hov­rätt gäl­ler där­vid i stäl­let tings­rät­ten.

Bestäm­mel­serna i rät­te­gångs­bal­ken om kvar­stad i brott­mål gäl­ler i tillämp­liga delar i mål som avses i första styc­ket.

All­män åkla­gare före­trä­der sta­ten i mål vid dom­stol rörande beslut av kust­be­vak­ningen som har över­kla­gats enligt 3 §. Lag (1988:437).

6 §   Kust­be­vak­ning­ens beslut och dom­stols dom vari­ge­nom vat­ten­för­ore­nings­av­gift påförs får verk­stäl­las genast, om inte annat för­ord­nas eller säker­het ställs för avgifts­skyl­dig­he­tens full­gö­rande. Om verk­stäl­lig­he­ten gäl­ler i övrigt vad som före­skrivs i utsök­nings­bal­ken om all­mänt mål. Utmätt egen­dom får dock inte säl­jas utan gäl­de­nä­rens sam­tycke, för­rän beslu­tet eller domen har vun­nit laga kraft.

Andra beslut i frå­gor som avses i 1-8 kap., dock inte beslut om sank­tions­av­gift, gäl­ler ome­del­bart, om inte något annat före­skrivs i beslu­tet. I fråga om beslut som ska under­stäl­las Trans­port­sty­rel­sen eller Kust­be­vak­ningen kan Trans­port­sty­rel­sen eller Kust­be­vak­ningen för­ordna att beslu­tet tills vidare inte ska gälla. Lag (2023:171).

7 §   En påförd vat­ten­för­ore­nings­av­gift bort­fal­ler i den mån verk­stäl­lig­het inte har skett inom tio år från det att beslu­tet vann laga kraft.


10 kap. Ansvar m. m.

1 §   Till böter eller fäng­else i högst två år döms den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot för­bud som gäl­ler enligt 2 kap. 2 § första styc­ket eller mot 2 kap. 4 § eller mot en före­skrift som har med­de­lats med stöd av 2 kap. 2 § andra styc­ket eller 2 kap. 3 §, om inte gär­ningen är belagd med sträng­are straff i brotts­bal­ken eller mil­jö­bal­ken.
Lag (2001:1294).

2 §   Till böter eller fäng­else i högst två år döms befäl­ha­va­ren, om han eller hon upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het har brustit i den till­syn som behövs för att utsläpp inte skall ske i strid med denna lag eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen. Om befäl­ha­va­ren har dele­ge­rat ansva­ret för till­sy­nen över han­te­ringen ombord av skad­liga ämnen till ett annat befäl eller om ett visst befäl har sådant ansvar till följd av tjäns­tens beskaf­fen­het, gäl­ler vad som nu har sagts i mot­sva­rande mån det befä­let. Lag (2001:1294).

3 §   Till böter eller fäng­else i högst ett år döms den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot
   1. en före­skrift om begräns­ning av eller för­bud mot tra­fik eller läkt­ring av skad­liga ämnen som har med­de­lats med stöd av 7 kap. 1 eller 2 §,
   2. ett för­bud eller före­läg­gande i fråga om ett far­tyg som har med­de­lats med stöd av 7 kap. 4 eller 5 §,
   3. ett för­bud i fråga om ett far­tyg som har med­de­lats med stöd av 7 kap. 6 § eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 7 kap. 6 a §, eller
   4. ett beslut om för­bud för far­tyg att anlöpa svensk hamn som har med­de­lats med stöd av för­ord­ning (EU) nr 530/2012 om ett påskyn­dat infö­rande av krav på dub­belskrov eller lik­vär­dig kon­struk­tion för olje­tank­far­tyg med enkelskrov, i den ursprung­liga lydel­sen. Lag (2023:171).

4 §   Till böter eller fäng­else i högst sex måna­der döms
   1. en befäl­ha­vare som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het använ­der ett far­tyg i strid med ett för­bud som har med­de­lats med stöd av 4 kap. 2 §,
   2. den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot en före­skrift
      a) om han­te­ring av skad­liga ämnen som har med­de­lats med stöd av 4 kap. 3 §,
      b) om dag­böc­ker och andra hand­lingar som har med­de­lats med stöd av 5 kap. 1 §, eller
      c) om skyl­dig­het att rap­por­tera utsläpp och andra hän­del­ser eller att lämna upp­gif­ter som har med­de­lats med stöd av 7 kap. 3 §,
   3. den som upp­såt­li­gen bry­ter mot före­skrif­ten i 5 kap. 2 § första styc­ket om skyl­dig­het att hålla dag­bok och andra hand­lingar till­gäng­liga,
   4. ett far­tygs redare eller ägare som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het under­lå­ter att se till att far­ty­get genom­går sådan besikt­ning som anges i 6 kap. 1 §. Lag (2023:171).

5 §   Till böter döms
   1. den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot ett för­bud mot last­ning, repa­ra­tion eller annan verk­sam­het enligt 3 kap. 6 § eller bry­ter mot en före­skrift som har med­de­lats med stöd av samma para­graf,
   2. den som upp­såt­li­gen läm­nar en orik­tig upp­gift till en till­syns­myn­dig­het för att få ett cer­ti­fi­kat som utfär­das med stöd av denna lag eller för att få gil­tig­hets­ti­den för ett sådant cer­ti­fi­kat för­längd,
   3. en befäl­ha­vare som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot en före­skrift om märk­ning av olja som har med­de­lats med stöd av 7 kap. 11 § första styc­ket. Lag (2023:171).

6 §   Ett far­tygs redare eller ägare ska göra vad som skä­li­gen kan fordras av denne för att för­hindra någon av föl­jande gär­ningar:
   1. utsläp­pande av ett skad­ligt ämne i strid med ett för­bud som gäl­ler enligt 2 kap. 2 § första styc­ket eller mot 2 kap. 4 § eller i strid med en före­skrift som har med­de­lats med stöd av 2 kap. 2 § andra styc­ket eller 2 kap. 3 §,
   2. åsi­do­sät­tande av en före­skrift som har med­de­lats med stöd av 4 kap. 2 eller 3 § eller 7 kap. 1, 2 eller 11 §,
   3. över­trä­delse av ett för­bud eller ett före­läg­gande som har med­de­lats med stöd av 7 kap. 4, 5 eller 6 § eller med stöd av före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 7 kap. 6 a §, eller
   4. använd­ning av ett far­tyg i strid med ett beslut som har med­de­lats med stöd av för­ord­ning (EU) nr 530/2012 om ett påskyn­dat infö­rande av krav på dub­belskrov eller lik­vär­dig kon­struk­tion för olje­tank­far­tyg med enkelskrov, i den ursprung­liga lydel­sen.

Om far­ty­gets redare eller ägare inte gör vad som skä­li­gen kan fordras av denne för att för­hindra någon av gär­ning­arna i första styc­ket, döms reda­ren eller äga­ren som om denne själv hade begått gär­ningen. Lag (2023:171).

7 §   Bry­ter någon mot ett för­bud eller före­läg­gande enligt 7 kap. 4, 5 eller 6 b §, som har för­e­nat med vite, skall han inte dömas till ansvar. Lag (2001:1294).

8 §   Mål om ansvar för brott som avses i denna lag eller om ersätt­ning för åtgär­der som verk­ställts enligt 7 kap. 9 § hand­läggs av tings­rätt som är behö­rig dom­stol enligt rät­te­gångs­bal­ken eller enligt 21 kap. 1, 2 och 8 §§ sjö­la­gen (1994:1009).

Om ett brott som avses i denna lag har begåtts på ett svenskt far­tyg utan­för svenskt sjö­ter­ri­to­rium får åtal för brot­tet väc­kas även vid den dom­stol vars dom­krets lig­ger när­mast den plats där brot­tet för­ö­va­des.

Om ett brott som avses i denna lag har begåtts på ett utländskt far­tyg utan­för svensk hamn får åtal för brot­tet väc­kas även vid den dom­stol vars dom­krets omfat­tar eller lig­ger när­mast den plats där brot­tet för­ö­va­des. Lag (2001:1294).

9 §   Om brott enligt denna lag som har begåtts utan­för svenskt inre vat­ten på ett far­tyg som är regi­stre­rat i en främ­mande stat finns sär­skilda bestäm­mel­ser i lagen (1996:517) om begräns­ning av tillämp­ningen av svensk lag vad gäl­ler vissa brott begångna på utländska far­tyg. Lag (1996:527).

10 §   Svensk dom­stol är behö­rig att döma över brott enligt 1, 2, 3 eller 4 § som har begåtts på ett utländskt far­tyg i Sve­ri­ges eko­no­miska zon även om det inte finns doms­rätt enligt 2 kap. 3 § brotts­bal­ken.

Om ett brott enligt 1 eller 2 § har begåtts på ett utländskt far­tyg inom en annan stats inre vat­ten, ter­ri­to­ri­al­hav eller eko­no­miska zon är svensk dom­stol behö­rig att döma även om 2 kap. 3 § brotts­bal­ken inte är tillämp­lig om
   1. över­trä­del­sen har med­fört eller san­no­likt kom­mer att med­föra för­ore­ning inom svenskt inre vat­ten, ter­ri­to­ri­al­hav eller svensk eko­no­misk zon, och
   2. far­ty­get fri­vil­ligt har anlöpt svensk hamn.

Om ett brott enligt 1 eller 2 § har begåtts på ett utländskt far­tyg på det fria havet är svensk dom­stol behö­rig att döma även om 2 kap. 3 § brotts­bal­ken inte är tillämp­lig om far­ty­get fri­vil­ligt har anlöpt svensk hamn.

Det som anges i första-​​tredje styc­kena gäl­ler också om gär­ningen kan för­an­leda ansvar enligt brotts­bal­ken eller mil­jö­bal­ken. Lag (2021:1023).

11 §   Åtal för ett brott som avses i 10 § får väc­kas endast
   1. om brot­tet avser ett för­bju­det utsläpp och detta har med­fört bety­dande ska­dor på den svenska kus­ten eller där­med sam­man­häng­ande intres­sen eller på till­gångar i Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium eller eko­no­miska zon,
   2. om den stat där far­ty­get är regi­stre­rat inte inom sex måna­der från det att sta­ten under­rät­tats om brot­tet har inlett rätts­liga för­fa­ran­den som syf­tar till att ådöma straff för gär­ningen, eller
   3. om den stat där far­ty­get är regi­stre­rat vid upp­re­pade till­fäl­len har under­lå­tit att iaktta sina skyl­dig­he­ter att vidta åtgär­der med anled­ning av över­trä­del­ser begångna på dess far­tyg.

Att åtal för brott som avses i första styc­ket i vissa fall inte får väc­kas utan att åtals­för­ord­nande har med­de­lats föl­jer av 2 kap. 7 § brotts­bal­ken. Lag (2021:1023).

12 §   Det som anges i 23 kap. 4 § brotts­bal­ken om anstif­tan och med­hjälp till brott skall gälla i fråga om en gär­ning som är straff­be­lagd enligt denna lag även om fäng­else inte kan dömas ut för gär­ningen på grund av bestäm­mel­serna i lagen (1996:517) om begräns­ning av tillämp­ningen av svensk lag vad gäl­ler vissa brott begångna på utländska far­tyg. Lag (2006:1318).


11 kap. För­un­der­sök­ningen

Ingri­pan­den mot utländska far­tyg

1 §   Beslut om att hålla för­hör enligt 23 kap. eller om att använda tvångs­me­del enligt 24-28 kap. rät­te­gångs­bal­ken ombord på ett utländskt far­tyg som befin­ner sig utan­för svenskt inre vat­ten ska med­de­las av åkla­ga­ren eller rät­ten.

Vid fara i dröjs­mål får en tjäns­te­man vid Kust­be­vak­ningen eller en polis­man vidta åtgärd enligt första styc­ket, om åtgär­den är sådan att en kust­be­vak­nings­tjäns­te­man eller en polis­man annars får besluta om den enligt rät­te­gångs­bal­ken eller kust­be­vak­nings­la­gen (2019:32). Åtgär­den ska skynd­samt anmä­las till åkla­ga­ren, som ome­del­bart ska pröva frå­gan om åtgär­der beträf­fande far­ty­get. Lag (2019:36).

2 §   Ombord på ett utländskt far­tyg som befin­ner sig i Sve­ri­ges ter­ri­to­ri­al­hav får åtgär­der som avses i 1 § vid­tas endast om det finns grun­dad anled­ning att anta att ett för­bju­det utsläpp har skett från far­ty­get inom Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium eller att det på far­ty­get i svenskt inre vat­ten har begåtts ett brott som avses i 10 kap. 3 eller 4 §.

Om utsläpp har skett från ett utländskt far­tyg i Sve­ri­ges eko­no­miska zon, gäl­ler i fråga om rätt att vidta åtgär­der det som före­skrivs i 3 och 4 §§. Lag (2019:36).

2 a §   Har upp­hävts genom lag (2019:36).

3 §   Ombord på ett utländskt far­tyg som befin­ner sig i Sve­ri­ges ter­ri­to­ri­al­hav eller eko­no­miska zon får åtgär­der som avses i 1 § vid­tas med anled­ning av ett utsläpp i den eko­no­miska zonen endast
   1. om det är klar­lagt att det har skett ett för­bju­det utsläpp från far­ty­get, och
   2. detta utsläpp har med­fört eller kan med­föra bety­dande ska­dor på den svenska kus­ten eller där­med sam­man­häng­ande intres­sen eller på till­gångar inom Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium eller i Sve­ri­ges eko­no­miska zon.

Trots bestäm­mel­serna i första styc­ket får för­hör enligt 23 kap., beslag enligt 27 kap. i form av olje­prov eller hus­rann­sa­kan enligt 28 kap. 1 § rät­te­gångs­bal­ken genom­fö­ras om det finns grun­dad anled­ning att anta att det har skett ett för­bju­det utsläpp från far­ty­get i den eko­no­miska zonen och
   1. utsläp­pet har med­fört eller kan med­föra bety­dande för­ore­ning av den marina mil­jön, och
   2. far­ty­gets befäl­ha­vare har väg­rat att lämna upp­gif­ter om far­ty­gets iden­ti­tet och regi­stre­rings­hamn, senaste och nästa anlöp­nings­hamn eller annan rele­vant infor­ma­tion som har begärts, eller har läm­nat upp­gif­ter som uppen­bar­li­gen inte över­ens­stäm­mer med verk­liga för­hål­lan­den, och
   3. ett ingri­pande mot far­ty­get är påkal­lat av omstän­dig­he­terna i övrigt. Lag (2019:36).

4 §   Åtgär­der som avses i 1 § får, utö­ver vad som anges i 2 och 3 §§, vid­tas mot ett utländskt far­tyg som befin­ner sig utan­för Sve­ri­ges sjö­ter­ri­to­rium om de för­ut­sätt­ningar som anges i 2 eller 3 § före­lig­ger och far­ty­get har bli­vit före­mål för ome­del­bart för­föl­jande. Rät­ten till ome­del­bart för­föl­jande upp­hör när far­ty­get kom­mer in på en annan stats ter­ri­to­ri­al­hav. Lag (2019:36).

5 §   I fråga om ett utländskt far­tyg som har ett sådant cer­ti­fi­kat som avses i 4 kap. 1 § eller mot­sva­rande hand­lingar utfär­dade av behö­riga utländska myn­dig­he­ter och som med­för hand­lingar som avses i 5 kap. 1 § ska dessa hand­lingar grans­kas innan andra utred­nings­åt­gär­der vid­tas. När hand­ling­arna har grans­kats får en åtgärd som avses i 1 § vid­tas endast om gransk­ningen av hand­ling­arna inte är till­räck­lig för att bekräfta en miss­tanke om att det på far­ty­get har begåtts ett brott mot bestäm­mel­serna i denna lag eller mot före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av denna lag. Detta gäl­ler också när gär­ningen kan leda till ansvar enligt brotts­bal­ken eller mil­jö­bal­ken. Lag (2019:36).

Kvar­hål­lande av far­tyg, m.m.

6 §   En tjäns­te­man vid Kust­be­vak­ningen eller en polis­man får stoppa ett far­tyg och hålla kvar det under den tid som behövs för att hålla för­hör enligt 23 kap. rät­te­gångs­bal­ken eller använda ett tvångs­me­del enligt 24-28 kap. rät­te­gångs­bal­ken.

Om det uppen­bart behövs för att åtgär­den ska kunna vid­tas får far­ty­get även föras in till hamn.

Om ett far­tyg hålls kvar av skäl som anges i 3 § andra styc­ket får far­ty­get föras in till hamn endast om det uppen­bart behövs för att en hus­rann­sa­kan ska kunna genom­fö­ras. Far­ty­get ska där­ef­ter ome­del­bart tillå­tas att avgå, om

det inte efter hus­rann­sa­kan finns för­ut­sätt­ningar enligt 3 § första styc­ket att vidta någon ytter­li­gare åtgärd.

Om det inte längre finns fog för en åtgärd ska den ome­del­bart hävas. Lag (2019:36).

Rap­por­te­ring till flagg­sta­ten

7 §   Om en åtgärd avse­ende ett utländskt far­tyg har vid­ta­gits med stöd av detta kapi­tel ska kon­suln eller den när­maste diplo­ma­tiske repre­sen­tan­ten för den stat där far­ty­get är regi­stre­rat (flagg­sta­ten) genast under­rät­tas om åtgär­den och omstän­dig­he­terna kring den. En sådan under­rät­telse ska, när det är möj­ligt, även läm­nas till sjö­farts­myn­dig­he­ten i samma stat.

Om åtal väcks för ett brott mot bestäm­mel­serna i denna lag eller mot före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av denna lag, och om brot­tet har begåtts på ett utländskt far­tyg i Sve­ri­ges ter­ri­to­ri­al­hav eller eko­no­miska zon, ska flagg­sta­ten under­rät­tas om åta­let på det sätt som anges i första styc­ket. Detta gäl­ler också när gär­ningen kan leda till ansvar enligt brotts­bal­ken eller mil­jö­bal­ken. Lag (2019:36).

8 §   Om en för­un­der­sök­ning har inletts om brott mot en bestäm­melse om för­bud mot utsläpp av olja eller andra skad­liga ämnen, och om det skä­li­gen kan befa­ras att brot­tet har begåtts på ett far­tyg regi­stre­rat i en främ­mande stat, ska rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer pröva om den sta­ten ska upp­ly­sas om över­trä­del­sen och till­stäl­las utred­ningen i syfte att lag­fö­ringen i stäl­let ska ske där (flagg­stats­rap­port).

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om flagg­stats­rap­port vid otillåtna utsläpp av skad­liga ämnen och om flagg­stats­rap­port i fråga om brott mot bestäm­mel­serna i denna lag eller mot före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av denna lag. Detta gäl­ler också när gär­ningen kan leda till ansvar enligt brotts­bal­ken eller mil­jö­bal­ken. Lag (2019:36).

9 §   Har beteck­nats 11 kap. 1 § genom lag (2019:36).

10 §   Har beteck­nats 11 kap. 2 § genom lag (2019:36).

11 §   Har beteck­nats 11 kap. 3 § genom lag (2019:36).

12 §   Har beteck­nats 11 kap. 4 § genom lag (2019:36).

13 §   Har beteck­nats 11 kap. 5 § genom lag (2019:36).

14 §   Har beteck­nats 11 kap. 6 § genom lag (2019:36).

15 §   Har beteck­nats 11 kap. 7 § genom lag (2019:36).

16 §   Har beteck­nats 11 kap. 8 § genom lag (2019:36).

17 §   Har upp­hävts genom lag (2019:36).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1983:57

Denna lag trä­der i kraft den 1 mars 1983. I fråga om avgift för mot­tag­ning eller behand­ling av olje­hal­tigt barlast-​​ eller tank­spol­vat­ten som avläm­nats före ikraft­trä­dan­det gäl­ler dock 3 kap. 4 § i sin äldre lydelse.

1983:463

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1984.

Bestäm­mel­serna i 8 kap. tilläm­pas endast i fråga om över­trä­del­ser som har skett efter ikraft­trä­dan­det.

1985:217

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1985. I fråga om vite som har före­lagts före ikraft­trä­dan­det gäl­ler dock äldre bestäm­mel­ser fort­fa­rande.

1986:1185

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1987. I fråga om beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det gäl­ler dock äldre före­skrif­ter.

1994:1796

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1995. I fråga om utsläpp som inträf­fat före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 8 kap. 3 § i sin äldre lydelse.

1995:52

Denna lag trä­der i kraft den 1 april 1995. Beslut som med­de­lats före ikraft­trä­dan­det över­kla­gas enligt äldre bestäm­mel­ser.

1995:1085
   1. Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer.
   2. När lagen (1973:1198) om ansva­rig­het för olje­skada till sjöss tilläm­pas, skall 7 kap. 6 § gälla i sin äldre lydelse.

2001:1294
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 feb­ru­ari 2002.
   2. För utsläpp som skett före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 8 kap. 2 och 3 §§ i sin äldre lydelse.

2008:1364

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2009. Vid tillämp­ning av 7 a § för­valt­nings­pro­cess­la­gen (1971:291) ska Trans­port­sty­rel­sen i stäl­let för Sjö­farts­ver­ket vara den enskil­des mot­part, om sty­rel­sen efter ikraft­trä­dan­det är behö­rig att hand­lägga den typ av fråga som är före­mål för pröv­ning.

2023:171
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 2023.
   2. Någon sank­tions­av­gift ska inte påfö­ras för över­trä­del­ser som har skett före ikraft­trä­dan­det.
   3. När det gäl­ler över­trä­del­ser av någon som dri­ver verk­sam­het på sådana plat­ser som avses i 3 kap. 9 § första styc­ket ska någon sank­tions­av­gift inte påfö­ras om över­trä­del­sen har skett före den 1 janu­ari 2024.