Tobak­slag (1993:581). För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2018:2088

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Upp­hävd:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1993:581
Depar­te­ment: Soci­al­de­par­te­men­tet
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2018:572
Övrigt: Rät­tel­se­blad 2005:369 har iakt­ta­gits.
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1993:581
Depar­te­ment/myn­dig­het: Soci­al­de­par­te­men­tet
Utfär­dad: 1993-​06-03
Omtryck: SFS 2005:369
Änd­rad: t.o.m. SFS

2018:572
Övrig text: Rät­tel­se­blad 2005:369 har iakt­ta­gits.
Upp­hävd: 2019-​07-01
För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS

2018:2088
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


Inle­dande bestäm­melse

1 §   På grund av de häl­so­ris­ker och olä­gen­he­ter som är för­bundna med bruk av tobak och expo­ne­ring för tobaks­rök med­de­las i denna lag bestäm­mel­ser om
   - begräns­ning av rök­ning i vissa loka­ler och utrym­men samt på vissa områ­den utom­hus,
   - rök­fri arbets­miljö,
   - häl­so­var­ningar på för­pack­ningar till tobaksva­ror och ört­pro­duk­ter för rök­ning,
   - begräns­ningar av han­deln med och rät­ten till inför­sel av tobaksva­ror,
   - mark­nads­fö­ring av tobaksva­ror och använd­ning av vissa varu­kän­ne­tec­ken i mark­nads­fö­ring av andra varor eller tjäns­ter, samt
   - inne­hålls­re­gle­ring och pro­dukt­kon­troll m.m. av tobaksva­ror. Lag (2016:353).

1 a §   Denna lag inne­hål­ler även bestäm­mel­ser om pro­duk­ter som är base­rade på väx­ter, örter eller fruk­ter som inte inne­hål­ler tobak och kan för­bru­kas via för­brän­ning (ört­pro­duk­ter för rök­ning). Lag (2016:353).

1 b §   Lagen ska inte tilläm­pas på rök­bara pro­duk­ter som är klas­si­fi­ce­rade som nar­ko­tika enligt nar­ko­ti­ka­straff­la­gen (1968:64) eller som häl­so­far­liga varor enligt lagen (1999:42) om för­bud mot vissa häl­so­far­liga varor. Lag (2016:353).

Begräns­ning av rök­ning i vissa loka­ler och utrym­men samt på vissa områ­den utom­hus

2 §   Rök­ning är för­bju­den
   1. i loka­ler som är avsedda för barnom­sorg, skol­verk­sam­het eller annan verk­sam­het för barn eller ung­dom samt på skol­går­dar och på mot­sva­rande områ­den utom­hus vid för­sko­lor och fri­tids­hem,
   2. i loka­ler som är avsedda för hälso-​​ och sjuk­vård,
   3. i loka­ler som är avsedda för gemen­samt bruk i bostä­der och inrätt­ningar med sär­skild ser­vice eller vård,
   4. på färd­me­del i inri­kes kol­lek­tiv­tra­fik eller i loka­ler och andra utrym­men som är avsedda att använ­das av den som reser med sådana färd­me­del,
   5. i restau­ranger och på andra ser­ve­rings­stäl­len, utom när ser­ve­ring sker utom­hus,
   6. i andra loka­ler än sådana som avses i 1-5 när en all­män sam­man­komst eller en offent­lig till­ställ­ning som avses i 2 kap. 1-3 §§ ord­nings­la­gen (1993:1617) anord­nas och i loka­ler som är avsedda att använ­das av den som del­tar i sam­man­koms­ten eller till­ställ­ningen, samt
   7. i andra loka­ler än sådana som avses i 1-6 om all­män­he­ten har till­träde till loka­lerna. Lag (2004:485).

3 §   har upp­hävts genom lag (1994:98).

4 §   I hotell och andra inrätt­ningar där till­fäl­lig bostad yrkes­mäs­sigt upp­låts, skall i ett visst antal av de rum eller lik­nande som upp­låts rök­ning vara för­bju­den. I fråga om sov­ku­péer och andra utrym­men som upp­låts för till­fäl­lig bostad på färd­me­del i inri­kes kol­lek­tiv­tra­fik gäl­ler i stäl­let 2 § 4.
Lag (2004:485).

5 §   Bestäm­mel­serna i 2 § gäl­ler inte i fråga om bostä­der och andra loka­ler för boende som inte är till­fäl­ligt. Lag (1994:98).

6 §   Rök­ning är trots bestäm­mel­serna i 2 § 2-4, 6 och 7 tillå­ten i delar av de loka­ler eller andra utrym­men som avses där, om dessa delar sär­skilt avsatts för rök­ning. Det­samma gäl­ler loka­ler som avses i 2 § 1 och som är upp­låtna enbart för per­so­nal.

Trots bestäm­mel­sen i 2 § 5 får rök­ning tillå­tas i restau­ranger och på andra ser­ve­rings­stäl­len i sepa­rata rum som sär­skilt avsatts för rök­ning. Rum där rök­ning tillåts får endast utgöra en mindre del av ser­ve­rings­stäl­lets yta. Rum­men skall vara belägna så att besö­kare inte måste pas­sera genom dessa.
Arbets­ta­gare skall endast till­fäl­ligt­vis behöva vis­tas i rum­men, när rök­ning pågår. Ser­ve­ring eller annan lik­nande verk­sam­het får inte bedri­vas i rum­men när rök­ning pågår. Detta gäl­ler dock inte sådan verk­sam­het som har direkt sam­band med rum­mens funk­tion. Mat eller dryck får inte föras med in i dessa rum.

Avvi­kelse från 2 § 1-4, 6 och 7 samt 4 § får göras om det finns sär­skilda skäl till det på grund av utrym­mets eller områ­dets beskaf­fen­het eller använd­nings­sätt eller av omstän­dig­he­terna i övrigt. Lag (2004:485).

6 a §   Rege­ringen, eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer, får med­dela före­skrif­ter om utform­ning och ven­ti­la­tion av sådana rum som avses i 6 § andra styc­ket. Lag (2004:485).

7 §   Den som i egen­skap av ägare eller på annan grund dis­po­ne­rar över en lokal, ett annat utrymme eller ett område utom­hus som omfat­tas av någon av bestäm­mel­serna i 2 och 4 §§ sva­rar för att bestäm­mel­serna följs.

Om någon trots till­sä­gelse röker där rök­ning inte är tillå­ten, får denne avvi­sas. Lag (1994:98).

Rök­fri arbets­miljö

8 §   I andra fall än som avses i 2 och 4 §§ sva­rar arbets­gi­va­ren för att en arbets­ta­gare inte mot sin vilja utsätts för tobaks­rök i den arbets­lo­kal eller det lik­nande utrymme där arbets­ta­ga­ren är verk­sam. Som arbets­ta­gare räk­nas här per­so­ner som avses i 1 kap. 2 § första styc­ket och 3 § arbets­mil­jö­la­gen (1977:1160). Lag (1994:98).

Häl­so­var­ningar m.m.

9 §   För­pack­ningar till tobaksva­ror och ört­pro­duk­ter för rök­ning som är avsedda att till­han­da­hål­las kon­su­men­ter på mark­na­den ska för­ses med tex­ter och illust­ra­tio­ner som upp­ly­ser om de häl­so­ris­ker som är för­e­nade med bruk av tobak och ört­pro­duk­ter för rök­ning samt om rökav­vänj­ning (häl­so­var­ningar).

För­pack­ningar till tobaksva­ror som är avsedda att till­han­da­hål­las kon­su­men­ter på mark­na­den ska för­ses med upp­gif­ter för att säker­ställa iden­ti­fi­ka­tion av plat­sen och tiden för tobaksva­rans till­verk­ning.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om hur häl­so­var­ningar enligt första styc­ket ska utfor­mas och om de upp­gif­ter som enligt andra styc­ket ska fin­nas på tobaks­för­pack­ningar. Lag (2016:353).

9 a §   Märk­ningen på för­pack­ningar till tobaksva­ror och ört­pro­duk­ter för rök­ning och på själva tobaksva­ran får inte
   1. antyda att en viss tobaksvara eller ört­pro­dukt för rök­ning är mindre skad­lig än andra sådana varor eller pro­duk­ter,
   2. inne­hålla infor­ma­tion om hal­ten av niko­tin, tjära eller kol­mo­noxid i tobaksva­ror eller ört­pro­duk­ter för rök­ning, eller
   3. likna ett livs­me­del eller kos­me­tisk pro­dukt.

Märk­ningen på för­pack­ningar till tobaksva­ror eller på själva tobaksva­ran får inte hel­ler
   1. antyda att en viss tobaksvara har mil­jö­för­de­lar, eller
   2. hän­visa till smak, doft eller till­sat­ser.

För­bu­det mot att hän­visa till smak, doft eller till­sat­ser gäl­ler dock inte snus. Lag (2016:353).

10 §   Till­ver­kare och impor­tö­rer sva­rar för att för­pack­ningar till tobaksva­ror och ört­pro­duk­ter för rök­ning för­ses med häl­so­var­ningar. Lag (2016:353).

11 §   Om en för­pack­ning till en tobaksvara eller en ört­pro­dukt för rök­ning sak­nar häl­so­var­ning eller denna är uppen­bart orik­tig, får varan eller pro­duk­ten inte till­han­da­hål­las kon­su­men­ter på mark­na­den. Lag (2016:353).

Han­del m.m.

Ålders­gräns

12 §   Tobaksva­ror får inte säl­jas eller på annat sätt läm­nas ut i närings­verk­sam­het till den som inte har fyllt 18 år. Den som läm­nar ut tobaksva­ror skall för­vissa sig om att mot­ta­ga­ren har upp­nått nämnda ålder.

Om det finns sär­skild anled­ning att anta att en tobaksvara är avsedd att läm­nas över till någon som inte har fyllt 18 år får varan inte läm­nas ut.

På varje för­sälj­nings­ställe för tobaksva­ror skall det fin­nas en tyd­lig och klart syn­bar skylt med infor­ma­tion om för­bu­det mot att sälja eller lämna ut sådana varor till den som inte har fyllt 18 år. Lag (2005:369).

12 a §   Tobaksva­ror som säljs till kon­su­men­ter skall till­han­da­hål­las på ett sådant sätt att det går att kon­trol­lera mot­ta­ga­rens ålder. Detta gäl­ler även när för­sälj­ningen sker genom auto­mat, via postor­der eller lik­nande. Lag (2005:369).

Styc­ke­för­sälj­ning

12 b §   En styck­för­pack­ning med ciga­ret­ter ska inne­hålla minst 20 styc­ken ciga­ret­ter.

En styck­för­pack­ning med rull­to­bak ska inne­hålla tobak som väger minst 30 gram.

Ciga­ret­ter och rull­to­bak får inte till­han­da­hål­las kon­su­men­ter på mark­na­den i mindre mängd än vad som fram­går av första och andra styc­kena.

Rege­ringen får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om styck­för­pack­ningar för ciga­ret­ter och rull­to­bak. Lag (2016:353).

Anmä­lan och egen­kon­troll

12 c §   En näringsid­kare får inte till­han­da­hålla tobaksva­ror för för­sälj­ning till kon­su­men­ter utan att först ha anmält för­sälj­ningen till den kom­mun där för­sälj­ningen ska ske.

Näringsid­ka­ren ska utöva sär­skild kon­troll (egen­kon­troll) över för­sälj­ningen och ansvara för att det finns ett för verk­sam­he­ten lämp­ligt egen­kon­troll­pro­gram.

Till anmä­lan enligt första styc­ket ska näringsid­ka­ren foga egen­kon­troll­pro­gram­met och de övriga upp­gif­ter som behövs för kom­mu­nens till­syn. Om upp­gif­terna änd­ras ska det anmä­las till kom­mu­nen utan dröjs­mål. Lag (2010:682).

12 d §   En näringsid­kare som till­han­da­hål­ler tobaksva­ror för för­sälj­ning till kon­su­men­ter ska ge per­so­na­len den infor­ma­tion och det stöd som behövs för att per­so­na­len ska kunna följa denna lag och anslu­tande före­skrif­ter. Lag (2010:682).

12 e §   En näringsid­kare som via distans­för­sälj­ning till­han­da­hål­ler tobaksva­ror för för­sälj­ning till kon­su­men­ter i ett annat land än det land där näringsid­ka­ren har sitt säte eller sin affärs­verk­sam­het får inte lämna ut per­son­upp­gif­ter om kon­su­men­ten till till­ver­ka­ren av tobaksva­ror eller till före­tag som ingår i samma kon­cern eller till andra tredje par­ter. Per­son­upp­gif­ter får inte hel­ler använ­das eller över­fö­ras för andra ända­mål än det aktu­ella köpet.
Lag (2016:353).

12 f §   Till­ver­kare och impor­tö­rer ska till Folk­hälso­myn­dig­he­ten anmäla nya tobaksva­ror som de avser att till­han­da­hålla kon­su­men­ter på den svenska mark­na­den.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om hur anmä­lan ska göras och vad den ska inne­hålla.

En ny tobaksvara som inte har anmälts i enlig­het med första och andra styc­kena får inte till­han­da­hål­las kon­su­men­ter på den svenska mark­na­den. Lag (2016:353).

Inför­sel

13 §   Tobaksvara får föras in i lan­det endast av den som har fyllt 18 år.

Mark­nads­fö­ring

Reklam och annan mark­nads­fö­ring

14 §   En näringsid­kare som mark­nads­för tobaksva­ror till kon­su­men­ter får inte använda kom­mer­si­ella annon­ser i
   1. peri­o­diska skrif­ter eller andra jäm­för­bara skrif­ter på vilka tryck­fri­hets­för­ord­ningen är tillämp­lig,
   2. ljudradio-​​ eller tv-​pro­gram eller tv-​sänd­ningar över satel­lit som omfat­tas av radio-​​ och tv-​lagen (2010:696), eller
   3. andra över­fö­ringar eller tek­niska upp­tag­ningar på vilka ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen är tillämp­lig.

Även annan mark­nads­fö­ring av tobaksva­ror till kon­su­men­ter än som avses i första styc­ket är för­bju­den. Detta gäl­ler dock inte
   1. i tryckta skrif­ter på vilka tryck­fri­hets­för­ord­ningen är tillämp­lig eller i över­fö­ringar eller tek­niska upp­tag­ningar på vilka ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen är tillämp­lig,
   2. mark­nads­fö­ring som endast består i att till­han­da­hålla tobaksva­ror för för­sälj­ning, eller
   3. kom­mer­si­ella med­de­lan­den inne på för­sälj­nings­stäl­len som inte är påträng­ande, upp­sö­kande eller upp­ma­nar till bruk av tobak.

Kom­mer­si­ella med­de­lan­den enligt andra styc­ket 3 ska i den omfatt­ning det är möj­ligt pla­ce­ras så att de inte är syn­liga från utsi­dan av för­sälj­nings­stäl­let. Lag (2010:727).

Varu­kän­ne­tec­ken

14 a §   En näringsid­kare som mark­nads­för antingen en annan vara än en tobaksvara eller en tjänst till kon­su­men­ter får inte använda ett varu­kän­ne­tec­ken som helt eller del­vis används för en tobaksvara eller enligt gäl­lande bestäm­mel­ser om varu­mär­ken är regi­stre­rat eller inar­be­tat för en sådan vara, om mark­nads­fö­ringen sker i kom­mer­si­ella annon­ser i
   1. peri­o­diska skrif­ter eller i andra jäm­för­bara skrif­ter på vilka tryck­fri­hets­för­ord­ningen är tillämp­lig,
   2. ljudradio-​​ eller tv-​pro­gram eller i tv-​sänd­ningar över satel­lit som omfat­tas av radio-​​ och tv-​lagen (2010:696), eller
   3. andra över­fö­ringar eller tek­niska upp­tag­ningar på vilka ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen är tillämp­lig.

Om en näringsid­kare använ­der ett sådant varu­kän­ne­tec­ken som avses i första styc­ket vid mark­nads­fö­ring till kon­su­men­ter på något annat sätt än som där sägs, ska näringsid­ka­ren iaktta den mått­full­het som är betingad av att kän­ne­teck­net också kan för­knip­pas med tobaksva­ran.

Bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena tilläm­pas inte
   1. i fråga om ett varu­kän­ne­tec­ken som i endast begrän­sad omfatt­ning före­kom­mer vid mark­nads­fö­ring av tobaksva­ror,
   2. i fråga om ett varu­kän­ne­tec­ken som fram­trä­der i en form som tyd­ligt skil­jer sig från utse­en­det på tobaksva­rans kän­ne­tec­ken, eller
   3. i andra fall om det är oskä­ligt. Lag (2010:727).

Spons­ring

14 b §   Till­ver­kare, par­ti­hand­lare och impor­tö­rer av tobaksva­ror får inte sponsra ett eve­ne­mang eller en verk­sam­het dit all­män­he­ten har till­träde eller som kan antas få grän­sö­ver­skri­dande effekt, om spons­ringen kan antas med­föra att avsätt­ningen av tobaksva­ror främ­jas.

Bestäm­mel­ser om för­bud mot spons­ring av pro­gram i radio och tv samt om pro­dukt­pla­ce­ring i tv finns i radio-​​ och tv-​lagen (2010:696). Lag (2010:727).

Sank­tio­ner enligt mark­nads­fö­rings­la­gen

15 §   En mark­nads­fö­ringsåt­gärd som stri­der mot 9 a § eller 14-14 b §§ ska vid tillämp­ningen av 5, 23 och 26 §§ mark­nads­fö­rings­la­gen (2008:486) anses vara otill­bör­lig mot kon­su­men­ter. En mark­nads­fö­ringsåt­gärd som stri­der mot 14 § första styc­ket 2 eller 3 eller 14 a § första styc­ket 2 eller 3 kan med­föra mark­nads­stör­nings­av­gift enligt bestäm­mel­serna i 29-36 §§ mark­nads­fö­rings­la­gen. Lag (2008:495).

Inne­hålls­re­gle­ring och pro­dukt­kon­troll, m.m.

16 §   Till­ver­kare och impor­tö­rer av tobaksva­ror eller ört­pro­duk­ter för rök­ning ska till Folk­hälso­myn­dig­he­ten lämna upp­gif­ter om ingre­di­en­ser och kvan­ti­te­ter av dessa ingre­di­en­ser i tobaksva­ror och ört­pro­duk­ter för rök­ning.

Till­ver­kare och impor­tö­rer av tobaksva­ror ska till Folk­hälso­myn­dig­he­ten även lämna upp­gif­ter om ingre­di­en­ser­nas effek­ter på häl­san och genom­föra ana­ly­ser av till­sat­ser i ciga­ret­ter och rull­to­bak samt lämna upp­gif­ter om resul­ta­tet av ana­ly­serna till Folk­hälso­myn­dig­he­ten.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om de skyl­dig­he­ter som anges i första och andra styc­kena.

Tobaksva­ror och ört­pro­duk­ter för rök­ning får inte till­han­da­hål­las kon­su­men­ter på mark­na­den om de rap­por­te­rings­skyl­dig­he­ter som föl­jer av para­gra­fen eller som har med­de­lats med stöd av den inte har upp­fyllts. Lag (2016:353).

17 §   Rege­ringen får, om det finns sär­skilda häl­so­skäl, före­skriva att vissa slag av tobaksva­ror inte får till­ver­kas i eller föras in till Sve­rige för för­sälj­ning till kon­su­men­ter.

18 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. vilka ciga­ret­ter och vil­ken rull­to­bak som ska anses ha karak­te­ris­tisk smak,
   2. vilka till­sat­ser i tobaksva­ror som ska för­bju­das,
   3. gräns­vär­den för skad­liga ämnen som tobaksva­ror får inne­hålla eller ge upp­hov till, samt
   4. mät­ning och över­vak­ning av sådana gräns­vär­den.

Ciga­ret­ter och rull­to­bak med karak­te­ris­tisk smak och tobaksva­ror som inne­hål­ler till­sat­ser som har för­bju­dits med stöd av första styc­ket får inte till­han­da­hål­las kon­su­men­ter på mark­na­den.

Tobaksva­ror som inte upp­fyl­ler de före­skrif­ter om tillåtna gräns­vär­den eller mät­ning och över­vak­ning av sådana gräns­vär­den som har med­de­lats med stöd av första styc­ket får inte till­ver­kas eller till­han­da­hål­las kon­su­men­ter på mark­na­den. Lag (2016:353).

18 a §   Tobaksva­ror som inte upp­fyl­ler före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av 18 § i fråga om gräns­vär­den för skad­liga ämnen som en tobaksvara får inne­hålla eller ge upp­hov till, samt om mät­ning och över­vak­ning av sådana gräns­vär­den, får inte föras ut till ett land utan­för Euro­pe­iska uni­o­nen. Lag (2016:353).

18 b §   Till­ver­kare, par­ti­hand­lare och impor­tö­rer av tobaksva­ror ska till Folk­hälso­myn­dig­he­ten lämna upp­gif­ter om de kost­na­der som de har haft för reklam, annan mark­nads­fö­ring och spons­ring för sådana varor.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om upp­gifts­skyl­dig­he­tens omfatt­ning. Lag (2013:630).

18 c §   Till­ver­kare och impor­tö­rer av tobaksva­ror ska varje år till Folk­hälso­myn­dig­he­ten lämna in mark­nads­un­der­sök­ningar, stu­dier, rap­por­ter om för­sälj­nings­vo­ly­mer och i före­kom­mande fall sådana sam­man­fatt­ningar av mark­nads­un­der­sök­ningar som utförs i sam­band med lan­se­ringen av nya tobaks­pro­duk­ter.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om rap­por­te­rings­skyl­dig­he­ten enligt första styc­ket.

Tobaksva­ror får inte till­han­da­hål­las kon­su­men­ter på mark­na­den om de rap­por­te­rings­skyl­dig­he­ter som föl­jer av para­gra­fen eller som har med­de­lats med stöd av den inte har upp­fyllts. Lag (2016:353).

18 d §   Till­ver­kare och impor­tö­rer av sådana nya tobaksva­ror som har anmälts enligt 12 f § ska varje år till Folk­hälso­myn­dig­he­ten lämna in alla nya eller upp­da­te­rade upp­gif­ter om de stu­dier, under­sök­ningar och annan infor­ma­tion som ska redo­vi­sas i eller i sam­band med anmä­lan.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om rap­por­te­rings­skyl­dig­he­ten enligt första styc­ket.

Tobaksva­ror får inte till­han­da­hål­las kon­su­men­ter på mark­na­den om de rap­por­te­rings­skyl­dig­he­ter som föl­jer av para­gra­fen eller som har med­de­lats med stöd av den inte har upp­fyllts.
Lag (2016:353).

Till­syn

19 §   Den cen­trala till­sy­nen över att denna lag och anslu­tande före­skrif­ter följs utövas av
   1. Arbets­mil­jö­ver­ket när det gäl­ler
      a) loka­ler och andra utrym­men som avses i 2 § och som är upp­låtna enbart för per­so­nal, och
      b) loka­ler och andra utrym­men på vilka 8 § ska tilläm­pas
   2. Folk­hälso­myn­dig­he­ten när det gäl­ler
      a) mil­jöer som avses i 2 § och som inte är upp­låtna enbart för per­so­nal,
      b) loka­ler som avses i 4 §,
      c) häl­so­var­ningar m.m. enligt 9, 9 a, 10 och 11 §§,
      d) han­del m.m. enligt 12-12 d och 12 f §§,
      e) inne­hålls­re­gle­ring och pro­dukt­kon­troll m.m. enligt 16-18 §§, och
      f) upp­gif­ter om kost­na­der för mark­nads­fö­ring enligt 18 b § och upp­gif­ter som ska läm­nas in enligt 18 c och 18 d §§, och
   3. Kon­su­ment­om­buds­man­nen när det gäl­ler mark­nads­fö­ring enligt 14-14 b §§.

Vid Kon­su­ment­om­buds­man­nens till­syn tilläm­pas bestäm­mel­serna i mark­nads­fö­rings­la­gen (2008:486). Lag (2016:353).

19 a §   Den ome­del­bara till­sy­nen över att denna lag och anslu­tande före­skrif­ter följs utövas av
   1. Arbets­mil­jö­ver­ket när det gäl­ler loka­ler och andra utrym­men för vilka ver­ket har den cen­trala till­sy­nen,
   2. kom­mu­nen när det gäl­ler
      a) de mil­jöer och loka­ler för vilka Folk­hälso­myn­dig­he­ten har den cen­trala till­sy­nen,
      b) bestäm­mel­serna om häl­so­var­ningar m.m. i 9, 9 a och 11 §§ på för­sälj­nings­stäl­len, och
      c) bestäm­mel­serna om mark­nads­fö­ring m.m. i 14 och 14 a §§ när det gäl­ler mark­nads­fö­ringsåt­gär­der på eller i anslut­ning till för­sälj­nings­stäl­len, och
   3. kom­mu­nen och Polis­myn­dig­he­ten när det gäl­ler bestäm­mel­serna om han­del m.m. enligt 12-12 d och 12 f §§,
Läns­sty­rel­sen utö­var inom länet till­syn enligt första styc­ket 2 och 3. Läns­sty­rel­sen ska
   1. följa kom­mu­ner­nas verk­sam­het och biträda kom­mu­nerna med infor­ma­tion och råd, och
   2. främja sam­ar­bete mel­lan olika till­syns­myn­dig­he­ter och mel­lan till­syns­myn­dig­he­ter och andra. Lag (2016:353).

19 b §   En kom­mun får ta ut avgift för sin till­syn av den som bedri­ver anmäl­nings­plik­tig närings­verk­sam­het med tobaksva­ror.

Folk­hälso­myn­dig­he­ten får ta ut avgif­ter för sin till­syn över 16 och 18 §§ samt 18 c § av till­ver­kare och impor­tö­rer av tobaksva­ror.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om avgif­terna. Lag (2016:353).

19 c §   Har upp­hävts genom lag (2018:572).

20 §   Folk­hälso­myn­dig­he­ten får med­dela de före­läg­gan­den och för­bud som behövs för att bestäm­mel­serna i 9, 9 a, 10, 11 och 16-18 §§ eller med stöd av dem med­de­lade före­skrif­ter ska föl­jas.

En till­syns­myn­dig­het som anges i 19 a § får i sin till­syns­verk­sam­het med­dela de före­läg­gan­den eller för­bud som behövs för att lagen eller en före­skrift som har med­de­lats med stöd av lagen ska föl­jas.

I beslut om före­läg­gande eller för­bud får till­syns­myn­dig­he­ten sätta ut vite. Vitet får inte för­vand­las till fäng­else.
Lag (2016:353).

20 a §   Vid all­var­liga eller upp­re­pade över­trä­del­ser av bestäm­mel­serna i denna lag får kom­mu­nen för­bjuda en näringsid­kare som till­han­da­hål­ler tobaksva­ror för för­sälj­ning till kon­su­men­ter att fort­sätta för­sälj­ningen eller, om för­bud får anses vara en allt­för ingri­pande åtgärd, med­dela var­ning.

Ett för­bud enligt första styc­ket med­de­las för en tid av högst sex måna­der.

Beslut enligt första styc­ket gäl­ler ome­del­bart, om inte något annat anges i beslu­tet. Lag (2010:682).

21 §   En till­syns­myn­dig­het får besluta att en tobaksvara ska tas om hand om den bjuds ut till för­sälj­ning eller uppen­bart är avsedd att bju­das ut till för­sälj­ning i strid med denna lag eller anslu­tande före­skrif­ter.

Om en vara har tagits om hand, får äga­ren under till­syns­myn­dig­he­tens kon­troll vidta de rät­tel­ser som behövs för att varan ska få säl­jas. Varan ska åter­läm­nas om det görs san­no­likt att den inte kom­mer att säl­jas i strid med denna lag eller anslu­tande före­skrif­ter. I annat fall får varan för­stö­ras genom till­syns­myn­dig­he­tens försorg.

Ett beslut enligt första styc­ket gäl­ler ome­del­bart, om inte något annat anges i beslu­tet. Lag (2010:682).

22 §   En till­syns­myn­dig­het har rätt att på begä­ran få de upp­lys­ningar, hand­lingar, varu­pro­ver och lik­nande som behövs för myn­dig­he­tens till­syn enligt denna lag.

22 a §   I syfte att ge under­lag för en dia­log mel­lan kom­mu­nen och den som läm­nar ut tobaksva­ror om skyl­dig­he­ten att för­vissa sig om att mot­ta­ga­ren har upp­nått den ålder som anges i 12 §, får kom­mu­nen genom­föra kon­troll­köp. Vid ett sådant köp får kom­mu­nen endast anlita en per­son som har fyllt 18 år.

Ett kon­troll­köp får genom­fö­ras utan att näringsid­ka­ren under­rät­tas i för­väg om kon­troll­kö­pet. Kom­mu­nen ska sna­rast efter ett genom­fört kon­troll­köp under­rätta näringsid­ka­ren om kon­troll­kö­pet. Lag (2014:119).

22 b §   Vad som fram­kom­mit genom kon­troll­köp får inte utgöra grund för kom­mu­nen att med­dela före­läg­gan­den eller för­bud enligt 20 och 20 a §§.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om genom­fö­ran­det av kon­troll­köp.
Lag (2014:119).

23 §   För att full­göra sina upp­gif­ter enligt denna lag har en till­syns­myn­dig­het rätt att få till­träde till områ­den, loka­ler och andra utrym­men som berörs av denna lag eller anslu­tande före­skrif­ter och får där göra under­sök­ningar och ta pro­ver.
För uttagna prov beta­las inte ersätt­ning.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­het att ersätta en till­syns­myn­dig­hets kost­na­der för prov­tag­ning och under­sök­ning av prov. Lag (2010:682).

23 a §   Kom­mu­nen och Polis­myn­dig­he­ten ska under­rätta varandra om för­hål­lan­den som är av bety­delse för till­sy­nen.

En kom­mun som har fat­tat beslut i ett ärende enligt denna lag ska skicka en kopia av beslu­tet till Folk­hälso­myn­dig­he­ten, Polis­myn­dig­he­ten och den läns­sty­relse som berörs av beslu­tet. Lag (2014:757).

23 b §   Polis­myn­dig­he­ten ska på begä­ran av en annan till­syns­myn­dig­het lämna den hjälp som behövs vid tillämp­ningen av 21 och 23 §§.

En begä­ran enligt första styc­ket får göras endast om
   1. det på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter kan befa­ras att åtgär­den inte kan utfö­ras utan att en polis­mans sär­skilda befo­gen­he­ter enligt 10 § polisla­gen (1984:387) behö­ver till­gri­pas, eller
   2. det annars finns syn­ner­liga skäl.
Lag (2014:757).

24 §   Den som har tagit befatt­ning med något ärende enligt denna lag får inte obe­hö­ri­gen röja eller på annat sätt utnyttja vad han eller hon där­vid har fått veta om yrkes­hem­lig­he­ter eller affärs­för­hål­lan­den.

I det all­män­nas verk­sam­het tilläm­pas bestäm­mel­serna i offentlighets-​​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).
Lag (2009:455).

Över­kla­gande

25 §   Beslut som en kom­mun har fat­tat enligt denna lag får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol.

Beslut som Folk­hälso­myn­dig­he­ten har med­de­lat med stöd av 20 § första styc­ket eller 21 § eller som Arbets­mil­jö­ver­ket med­de­lat får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten. Lag (2013:630).

26 §   Beslut om före­skrif­ter enligt 9 § som en myn­dig­het har med­de­lat med stöd av ett bemyn­di­gande får över­kla­gas hos rege­ringen av till­ver­kare av tobaksva­ror och impor­tö­rer av tobaksva­ror som är avsedda att säl­jas till kon­su­men­ter inom lan­det. Lag (2010:682).

Ansvar m.m.

27 §   Den som upp­såt­li­gen i strid med för­bu­det i 11 § till­han­da­hål­ler tobaksva­ror som sak­nar före­skri­ven häl­so­var­ning eller säl­jer tobaksva­ror i strid med för­bud som har med­de­lats enligt 20 a §, döms för olov­lig tobaks­för­sälj­ning till böter eller fäng­else i högst sex måna­der.

Det­samma gäl­ler den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot 12 § första eller andra styc­ket eller 12 c § första styc­ket.

Är gär­ningen att anse som ringa döms inte till ansvar.
Lag (2016:353).

27 a §   Den som har över­trätt ett vites­före­läg­gande eller ett vites­för­bud ska inte dömas till ansvar enligt denna lag för gär­ning som omfat­tas av före­läg­gan­det eller för­bu­det.
Lag (2010:682).

28 §   Bestäm­mel­ser om ansvar för olov­lig inför­sel och olov­lig utför­sel av tobaksva­ror finns i lagen (2000:1225) om straff för smugg­ling. Lag (2002:586).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1996:941

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1997, men tilläm­pas, såvitt gäl­ler 25 § fjärde styc­ket, inte i de fall där det första beslu­tet i ären­det fat­tats dess­förin­nan.

2005:369
   1. Denna lag trä­der i kraft, såvitt avser 12 b § den dag rege­ringen bestäm­mer, och i övrigt den 1 juli 2005.
   2. Anord­ningar för utom­hus­re­klam vid för­sälj­nings­stäl­len som är i bruk vid lagens ikraft­trä­dande får använ­das till utgången av 2005.

2010:682
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2010.
   2. En anmä­lan om för­sälj­ning av tobaksva­ror enligt 12 c § som

har gjorts före ikraftträdandet har fortsatt giltighet.   

2016:353
   1. Denna lag trä­der i kraft den 20 maj 2016.
   2. Tobaksva­ror som har till­ver­kats eller över­gått till fri omsätt­ning före ikraft­trä­dan­det och som är märkta i enlig­het med Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2001/37/EG av den 5 juni 2001 om till­närm­ning av med­lems­sta­ter­nas lagar och andra för­fatt­ningar om till­verk­ning, pre­sen­ta­tion och för­sälj­ning av tobaksva­ror får fort­sätta till­han­da­hål­las kon­su­men­ter på mark­na­den efter ikraft­trä­dan­det, dock längst till och med den 20 maj 2017.
   3. Ört­pro­duk­ter för rök­ning som har till­ver­kats eller över­gått till fri omsätt­ning före ikraft­trä­dan­det får fort­sätta till­han­da­hål­las kon­su­men­ter på mark­na­den efter ikraft­trä­dan­det, dock längst till och med den 20 maj 2017.
   4. Ciga­ret­ter och rull­to­bak med karak­te­ris­tisk smak som vid ikraft­trä­dan­det har en mark­nads­an­del om minst 3 pro­cent i Euro­pe­iska uni­o­nen i en viss pro­dukt­ka­te­gori får fort­sätta till­han­da­hål­las kon­su­men­ter på mark­na­den efter ikraft­trä­dan­det, dock längst till den 20 maj 2020.