SFS 1918:523 Vat­ten­lag

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

syemsk för­fätt­hi­egs­sil­li­fie. 1918 ^9.^ uttöm från tryctot 17:1' 523. {bubrit och dntom fcna-​gör­fla frsn pred­l­hito­lon.) tat­ten­lag; given stoch­li­olms slott den 28 juni 1918. vi g-​ustaf, med g-nds nåde, sve­ri­ges, götes ocil ven­des konung, göra veter­ligt: att vi, med rilvs­da­gen, fun­nit gott för­ordna som föl­jer: 1 kap. om rätt till vat­ten. om jord­ä­ga­res rätt tiu vatt­net å hans grund. 1 §. envar äger att, med liär nedan stad­gade eller eljest lag­li­gen gäl­lande inskränk ningar, råda över det vat­ten, som fin­nes ä hans grund. 2 §. i rin­nande vat­ten njute var­dera sidans ägare lika lott i vatt­net, ändå att större del därav fram­rin­ner å den enes grund än å den andres. genom vad nu sagts göras ej rubb­ning i den rätt till större lott i vatt­net, som kan grun­das å dom, urmin­nes hävd eper annan sär­skild rätts­grund. där utan sådan rätts­grund ena sidans ägare, då denna lag trä­der i kraft, vid låg­vat­ten till­go­do­gör sig mer än hälf­ten av den fram­rin­nande vat­ten­mäng­den, äge han till beva­rande av sin rätt till vatt­net åbe­ropa förut gäl­lande lag. om inskränk­ningar i jord­ä­ga­rens rätt att råda över vatt­net å grun­den. om insjcränj­mingar i all­män­het. s §• ägare av strand vid sjö eller annat vat­ten vare, där vat­ten­om­rå­det ej är honom till­hö­rigt, ändock berät­ti­gad att vid sin strand hava mindre brygga, båt-, bad- eller tvätt­hus euer annan dylik bygg­nad, såframt ej vat­ten­om­rå­dets ägare genom bygg naden lider men av någon bety­delse eller hin­der mot bygg­na­den möter av stadgan-​​ dena i 2 kap. 4 §. huru­le­des under vissa för­ut­sätt­ningar den, som äger råda över vat­ten, kan för plik­tas att till följd av före­tag, som avses i 2 eller 3 kap., under­kasta sm lori­ust i lonom tiu­kom­mande vat­ten­mängd eller vat­ten­kraft, därom stad­gas inamnda kapi­tel; och gäue i fråga om rätt till ersätt­ning för sålunda till­skyn­dad for­lust vad i 9 kap. fin­nes före­skri­vet, dock med de inskränk­ningar, som för­an­le­das av stad­gan­dena i g och föl­jande §§ av detta kap. samt i 2 kap. / och 8 gg. j i i. • r-. beträf­fande skyl­dig­het att i andra fau än i första styc­ket sägs tmder­kasta sig for lust, som ovan nämnts, så ock om gott­gö­relse där­för galle vad sär­skilt ar stad­gat, 302—i80074. svensk för­fatt­nings­sam­ling w18, 8f:rå23 529. 1118 — 1918. n:r 523. dock med här nedan före­skrivna inskränk­ningar i rät­ten till ersätt­ning o. kun­nat eljest ifrå­ga­komma, & sadan om kunqsa­dra. 5 §. knngsädra skall anses fin­nas i sådana områ­den i rin­nande vat­ten, som äio tagna å laga­kraft­ä­gande för­teck­ning, upp­rät­tad i den ord­ning sär­skilt stad­gas a för­teck­ning, som nu sagts, skola upp­fö­ras de vat­ten­drag, räk­nat från viss aenn utlopp ur sjö eller sär­skilt till­flöde bestämd plats, i vilka vid låg­vat­ten fram­rinn? en vat­ten­mängd av fem kubik­me­ter eller mer i sekun­den. 6 §. tages i vat­ten­drag, där kungs­ådra fin­nes, vat­ten i anspråk för inrät­tande, ntyid gande eller för­bätt­rande av all­män far­led eller all­män fiott­led eller för fis­kets till godo­se­ende eller för torr­lägg­ning eller bevatt­ning av mark, vare ägare av ström­fall eller annat område i vat­ten­dra­get plik­tig att utan gott­gö­relse under­kasta sig däri genom upp­kom­men för­lust i vat­ten­mängd, i den mån för­lus­ten till­sam­mans med de t vat­ten, som förut utan att ersätt­ning där­för utgått må ha^m tagits i anspråk för ända­mål, som nyss nämnts, icke över­sti­ger en tred­je­del av den i varje tidsni­o­ment fram­rin­nande vat­ten­mäng­den. r»är viss myc­ken­het vat­ten tages i anspråk obero ende av väx­ling­arna i vat­tenf öring, skall om för­mälda anpart beräk­nas av lågvatten-​​ mäng­den. om för ända­mål, som ovan nämnts, åtgärd vid­ta­ges, vari­ge­nom i ström­fall, där ljungsådra fin­nes, fall­höj­den min­slcas, vare fallä­ga­ren plik­tig att ntan gott­gö­relse vid­kän­nas en tred­je­del av^ den där­i­ge­nom upp­komna för­lus­ten i vmt­ten­kraft; dock sli­all, där fallä­ga­ren går eller förut gått för­lus­tig jäm­väl vat­ten­mängd, sam­man­lagt alle­nast en tred­je­del av den ursprung­liga vat­ten­kraf­ten i den del av fal­let, som bort tages, avstås ntan ersätt­ning. där­est genom vat­ten­re­gle­ring, som verir­ställts inom de när­maste tjngn åren före fram­stäl­lan­det av anspråk enligt denna §, låg­vat­ten­mäng­den bli­vit ökad, skola de nu givna bestäm­mel­serna icke vinna tillämp­ning i avse­ende å den vunna öka­ingen. 7 §. har vat­ten­dom­stol läm­nat med­gi­vande till bebyg­gande av ström­fall, där kungs-​​ ådra fin­nes, och havm ej fyr­tio år för­flu­tit frän den för bygg­na­dens full­bor­dande jäm­likt 11 kap. 63 § bestämda tid, vare ström­fal­lets ägare icke pä grund av vad i 6 § stad­gats plik­tig att ntan gott­gö­relse under­kasta sig minsk­ning i den fall­höjd, som han enligt vat­ten­dom­sto­lens beslut äger till­go­do­göra sig, i vidare mån än att för varje för­flu­tet är utö­ver tjugu en tjngon­del av sådan anpart, som i c § sägs, skall avstås ntan ersätt­ning. är fråga om avstå­ende av vat­ten­mängd och över sti­ger den vat­ten­mängd ström­fal­lets ägare går eller förut ntan ersätt­ning gått för lus­tig en tred­je­del av den i 6 § angivna anpart, skall beträ­fi­ande den över­skju­tande vat­ten­mäng­den vad nu sagts om för­lust av fall­höjd äga mot­sva­rande tillämp­ning. 8 §. ^har ström­fall, där jäm­likt denna lag kungs­ådra fin­nes, bebyggts enligt konung­ens på grund av äldre la^ med­de­lade till­stånd till byg­gande i knngsädra, och har vid till­stån­dets läm­nande gjorts för­be­håll om skyl­dig­het för ström­lal­lets ägare att imu­ejv kasta ^sig de inskränk­ningar eller jämk­ningar i avse­ende å nytt­jan­det av vatt­net i kungs­ådran eller de ytter­li­gare vill­kor för rät­ten att till­go­do­göra sig dess vatt en, som kunna för­an­le­das av ny lag­stift­ning, skola stad­gan­dena i g § träda i stäl­le­tior de i sam­man­hang med till­stån­det givna bestäm­mel­ser, dock e] i den mån ^dessa alägga ström­fall­sä­ga­ren sär­skilda skyl­dig­he­ter beträ­fi­ande vid tiden för till­s­tande — 1918. n;r 523. — 1119 jned­de­lande för­li­an­dei­i­va­rande intres­sen. har för­be­liåll med bän­syn till ny lag­stift ning icke skett, gäile ock vad nn sagts, där ej ström­fall­sä­ga­ren genom anmä­lan till vat­ten­dom­sto­len mom etthnn­dra­åt­tio dagar efter det denna lag trätt i kraft för­kla­rar sig vilja fort­fa­rande vara nnder­kas­tad de vid till­stån­dets bevil­jande med­de­lade be stäm­mel­serna. skola stad­gan­dena i 6 § lända till efter­rät­telse beträf­fande ström­fall, varom i första ^ styc­ket för­mä­les, skall vad i 7 § fin­nes före­skri­vet äga mot­sva­rande tiuämp-​​ ning å sådant ström­fall; dock att de i sist­nämnda § angivna tider räk­nas från den dag, da denna lag trä­der i kraft. fin­nes icke jäm­likt denna lag kungs­ådra i ström­fall, som bebyggts enligt konun gens på grund av ^äldre lag med­de­lade till­stånd till byg­gande i kungs­ådra, vare strö­miau­ets ägare, såvitt angår sådant i 6 § avsett före­tag, om vars utfö­rande fråga väc­kes efter det denna lag trätt i kraft, icke under­kas­tad de vid till­stån­dets bevil jande givna bestäm­mel­serna. . ... 9 §- ar, då denna lag trä­der i kraft, ström­fall, där jäm­likt denna lag kungs­ådra fin nes, bebyggt i annan ord­ning än efter till­stånd, som i 8 § sägs, eller var­der sådant ström­fall där­ef­ter utan dylikt till­stånd bebyggt i enlig­het med beslut, som med­de­lats jäm­likt äldre lag, vare fal­lets ägare icke pa grund av stad­gan­dena i 6 § plik­tig att utan ersätt­ning under­kasta sig minsk­ning i den vat­ten­mängd eller fall­höjd, som han lag­li­gen äger till­go­do­göra sig medelst bygg­na­den. 10 §. är ström­fall, som avses i 7 eller 8 §, bebyggt för till­go­do­gö­rande endast av en del av den äga­ren till­kom­mande vat­ten­mäng­den, skall, ändå att äga­ren efter ty ovan stad­gas är plik­tig att utan gott­gö­relse under­kasta sig minsk­ning i det av honom tiu­go­dogjorda vatt­net, denna skyl­dig­het åligga honom alle­nast, i äen mån den obe gag­nade delen av vatt­net må under­stiga en tred­je­del av vat­ten­mäng­den eller den mindre del därav, vil­ken tages i anspråk för ända­mål, som i 6 § omför­mä­les. har, sedan ström­fall bebyggts för utnytt­jande av en del av vatt­net, ytter­li­gare bygg­nad skett för till­go­do­gö­rande av annan åel därav, varde, såvitt ej stad­gan­det i 9 § gäl­ler i fråga om först­nämnda del av vatt­net, den i 6 § omför­mälda anpart be räk­nad pro­por­tions­vis å de olika vat­ten­mäng­der, för vil­kas till­go­do­gö­rande bygg­nad sålunda å skilda tider skett. är stad­gan­det i 9 § tillämp­ligt beträf­fande någon del av vat­ten­mäng­den i fal­let, skall vat­ten, som tages i anspråk för något av de i 6 § omnämnda ända­mål, anses belöpa å nämnda del av vat­ten­mäng­den alle­nast, i den mån det i anspråk tagna vatt­net över­skju­ter den av stad­gan­det ej berörda vat­ten mäng­den. 11 §. bygo-​nad, som avser att till­go­do­göra belt eller del­vis samma vat­ten­mängd och fall­li­öjs, som genom förut befint­lig bygg­nad varit utnytt­jad, vare i de hän­se­en­den, som i 7—10 §§ för­mä­las, utan annan rätts­ver­kan beträf­fande den sålunda ånyo till godogjorda vat­ten­mäng­den ocb fall­höj­den än den bygg­nad skulle haft,, i vars ställe den trätt, 12 §. prö­vas för tillo-​​odo­se­ende av sådant, i 6 § ej omnämnt all­mänt ända­mål, som är 22^20 — 1918. n:r 523. 13 §. där ffe­nom för­lust i vat­ten­mängd till följd av före­tag, som avses i 6 §, eller o-ärd enligt 12 § ägare av ström­fall eller annat vat­ten­om­råde lider skada utö­ver den som för­lus­ten i sig inne­bär, vare han, ändå att enligt reg­lerna i 9 kap. eller ew gäl­lande bestäm­mel­ser ersätt­ning för ska­dan sko­lat utga, ej l^erät­ti­gad till g^dan ersätt­ning, i den mån ska­dan för­an­le­des av för­lust, vil­ken han efter ty i före­gå­ende §§ stad­gas är plik­tig att utan gott­gö­relse vid­kän­nas. 2 kap. om byg­gande i vat­ten. 1 §. med byg­gande i vat­ten avses i denna lag njd­ji­fö­rande av damm, bro, brygga, vall, hus eller annan anlägg­ning ävensom verk­stäl­lande av fyll­ning^ eller pai­ning i vat­ten drag, sjö eller mindre vat­ten­sam­ling eller havet eller ock på land så nära .strand bräd­den, att inver­kan kan ske på vat­ten­stån­det. till byg­gande i vat­ten hän­fö­res ock, sedan bygg­nad, som nu sagts, kom­mit till stånd, varje ändrings-​​ eller repara tions­ar­bete därå nedom högsta kända vat­ten­stån­det. vad i denna lag stad­gas om byg­gande i vat­ten skall äga mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om bort­le­dande av vat­ten ur vat­ten­om­råde, som ovan nämnts, gräv­ning ock spräng­ning i sådant vat­ten­om­råde samt annan åtgärd till för­änd­ring av vatt­nets dl up eller läge där­stä­des. • 2 §. bygg­nad i vat­ten skall göras så, att ända­må­let må iitan.oskä­lig kost­nad vin­nas med minsta inträng och olä­gen­het för annan. o §. ej må någon så bygga i vat­ten, att genom upp­däm­ning, sänk­ning av vat­ten­stån det eller annan inver­kan pä vat­ten­för­hål­lan­dena skada till­fo­gas eller intrång gores å annan till­hö­rig egen­dom, vare sig jord, hus, fiske, bebyggt eller obe­byggt ström­fall eller annat, utan så är att nyt­tan av bygg­na­den eller den del därav, som för­an­le­der ska­dan eller intrånget, prö­vas efter avdrag av bygg­nads­kost­na­den nppgå till ett värde, mot­sva­rande tre gånger den skada och det intrång, som göres å åker och äng, samt två gånger ska­dan och intrånget å annan egen­dom. i bygg­nads­kost­na­den skar in räk­nas det belopp, vartill ska­dan och intrånget å den byg­gande till­hö­rig egen­dom må skat­tas. eör skada och intrång skall ersätt­ning givas etter ty i 9 kap. akils. skulle byg­gande i vat­ten hava till följd, att ett avse­värt antal bofasta per­so­ner berö­vas sina bostä­der, eller att större fabrik eller annan anlägg­ning, varav hava uppe­häre, måste ned­läg­gas eller dess drift väsent­ligt mins­kas, eller att odlad jord till en efter orts­för­häl­lan­dena bety­dande omfatt­ning sät­tes undm vat­ten eller eljest väsent­ligt ska­das, eller att fis­ke­ri­nä­ring av större bety­den­het rder väsent­ligt för­fång, må bygg­na­den, ändå .att nyt­tan upp­går till värde, som ovan sagts, icke she. lag ^ samma vare, där genom byg­gande i vat­ten skulle för­or­sa­kas sådan oestaena änd­ring av natur­för­bäl­lan­dena, vari­ge­nom väsent­ligt mins­kad trev­nad för när­boen eller bety­dande för­lust för lan­dets djur- eller växt­värld är att befara. _ „ prö­vas bygg­nad i vat­ten vara av syn­ner­lig bety­delse för närings­li­vet erer orten erer eljest från armän syn­punkt, må konungen, ändå att bin­der mot byfis den skure möta av vad i första och andra styc­kena sägs, efter hem­stä­ran av va • dom­sto­len på sätt i 20 § 2 mom. stad­gas, lämna med­gi­vande tir bygg­na­den. — 1918. n:r 523. — 1121 om byg­gande, vari­ge­noni annans ström­fall eller del av ström­fall till­go­do­gö­res, gälle vad i 5—7 §§ fin­nes stad­gat. 4 §. där genom byg­gande i vat­ten väl­las npp­däm­ning, som hind­rar euer för­svå­rar fram­tida torr­lägg­ning av mark, vare sådant hin­der eller för­svå­rande att hän­föra till skada i den mening 3 § avser; dock skall vid jäm­fö­relse enligt första styc­ket av samma § skada i omför­mälda hän­se­ende tagas i beräk­ning alle­nast en gång. 5 §. till­hör ett ström­fall till skilda delar olika ägare, och vill en av dem till­go­do­göra sig för­u­tom egen jäm­väl annans del i fal­let, vare han, där fall­de­lar­nas gemen­samma tis­go­do­gö­rande inne­bär väsent­lig eko­no­misk euer tek­nisk för­del, berät­ti­gad där­tiu mot ersätt­ning, som i 9 kap. skils, såframt han såsom ägare eller på grund av servi tuts­rätt, som är gäu­ande för all fram­tid, råder över mer än hälf­ten av den efter vat­ten­mängd och natur­lig fall­höjd beräk­nade vat­ten­kraf­ten i fal­let eller den del därav, om vars bebyg­gande är fråga. yad nu sagts äge mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om två eller flera, olika ägare till­hö­riga ström­fall. 6 §. aro å ömse sidor av ett ström­fall olika ägare, må ena sidans ägare bjuda äga­ren av mot­satta sidan att gemen­samt utnytt­ja­fal­let; vill denne det ej, äge den, som biu­dit, att mot ersätt­ning, som i 9 kap. skils, till­go­do­göra sig jäm­väl andra sidans lott i vatt­net, såframt det prö­vas kunna ske utan syn­ner­lig skada för dess ägare. denne för­kla­rat sig vil­lig del­taga i fal­lets till­go­do­gö­rande, men kan ej enig­het näs om sät­tet för dess bebj^ggande eller vatt­nets nytt­jande, bestämme vat­ten­dom­sto­len de vill­kor, varun­der till­go­do­gö­ran­det må äga rum. a båda var för sig utnyttja hela ström­fal­let, prove vat­ten­dom­sto­len, åt vilken-​​ r dera före­träde bör givas. 7 §. kan ström­fall, som till­hör oskift by eller annan sam­fälld mark eller som vid skifte av sam­fäl­lig­bet ej ingått i skif­tet, icke ytan delä­ga­res för­fång skif­tas vare sig en samt eller i för­e­ning med annat sam­fä­i­lig­he­ten till­hö­rigt vat­ten­om­råde, och vill en delä­gare till­go­do­göra sig hela fal­let, vare han, såframt det prö­vas knuna ske utan sig fal­let jämte det utmål, som enligt bestäm­mäse vid skifte ma fin­nas avsatt för fal­lets till­go­do­gö­rande. grän­serna för ström­fal­let ovan och nedan i vat­ten­dra­get skola bestltm­mas av vat­ten­dom­sto­len. om delä­gare 1 sam­fällt ström­fall, vil­ket ej kan utan delä­ga­res för­fång skifta^ vill utan att fösa fal­let bygga kvarn, såg eller annan mindre anlägg­ning for vatt­nets tiu­go­do­gö­rande, bjude de andra att taga del däri; vilja de ej, och pro­var vat­ten dom­sto­len det kunna ske utan syn­ner­lig skada för dem, före­lagge hononi, pa vad sätt, viu­kor och tid han må bygga och nyttja anlägg­ningen andå att tid, som ma vara bestämd för bibe­båu­ande av sådan anlägg­ning, icke gatt till ända, age under de i första styc­ket omför­mälda för­ut­sätt­ningar delä­gare begagna sig av lös­nings­rätt, som däj nämnts. ^ ^ yiu någon i vat­ten, där fis­ken har sin gång, göra damm euex annan bygg­nad, vare han plik­tig att utan ersätt­ning vid­taga och för fram­ti­den under­hålla nödiga 1122 — 1918- 523. ~ anord­ningar för fis­kens fram­komst eller eljest för tryg­gande av fis­kets bestä a till­släppa för ända­må­let nödigt vat­ten så ock att ställa sig till efter­rät­telse ? skilda före­skrif­ter i övrigt, vilka till följd av bygg­na­den må erfordras till för fis­ket. kan nyt­tan av ifrå­ga­satt anord­ning icke skä­li­gen anses mots^ för­lust ock kost­nad, som där­i­ge­nom skulle till­skyn­das bygg­na­dens ägare efter inhäm­tat ytt­rande av sta­tens fis­ke­ritjäns­te­man befri­else frän sagda skvlv med­gi­vas. ^ 9 §. kro­nan, kom­mun eller hiishåll­nings­säll­skap äge rätt att i eller invid vat­tend där till följd av natur­för­hål­lan­dena eller upp­förd bygg­nad fis­kens upp- och hind­ras, för fis­kens fram­komst anordna sär­skild fisk­väg eller eljest vidtao-​​a anstalf^ för fis­kets befräm­jande ävensom taga i anspråk det vat­ten, som för ända­må­let fordras. beträf­fande före­tag, som nu nämnts, gälle vad angå­ende bygo-​aude i vatte^" i denna lag fin­nes före­skri­vet; dock iit­göre bestäm­mel­serna i 3 § första styc­ket icke hin­der för sådant före­tag, där ej genom det­samma syn­ner­ligt men till­skyn­das den som äger råda över vatt­net, eller annan. ' vad nu stad­gats skall äga mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om utvido-​​ande eller för­bätt­rande av befint­lig fisk­väg eller annan anord­ning till fis­kets befräm­jande . m 10 §. ^ • byg­ges damm för till­go­do­gö­rande av vatt­net såsom driv­kraft, eller göres för nämnda ända­mål" annan bygg­nad i vat­ten, vari­ge­nom de natur­liga vattenständsför-​​ hål­lan­dena änd­ras, vare bygg­na­dens ägare plik­tig att till befräm­jande av fis­ket inom lan­det från och med året näst efter det, då arhe­tet ä bygg­na­den pdhor­fats, så länge bygg­na­den hibe­häl­les, erlägga en ärlig avgift av minst tio öre och högst en krona för varjs häst­lvraffc, som vio. lag­vat­ton kan utta­gas "vid bygg­na­den.. gröxes bygg­nad i vat­ten för regle­ring av vatt­nets avrin­ning eller för till­go­do­gö­rande av vatt­net annor­le­des än såsom driv­kraft,_ vare lag samma, dock att i sådant fall avgif­ten skall beräk­nas efter den före regle­ringen fram­rin­nande låg­vat­ten­mäng­den eller, där fråga är om vatt­nets till­go­do­gö­rande, efter den låg­vat­ten­mängd, som kan vid bygg­na­den utta­gas, samt utgå med miust tio och högst ett­hundra kro­nor for varje seknndkubik-​​ meter. ^ g-ör es bygg­nad såväl i ända­mål av vatt­nets till­go­do­gö­rande såsom driv­kraft som för utnytt­jande av vatt­net annor­le­des eller för regle­ring av vatt­nets avrin­ning, skall i fråga om beräk­nings­grun­den vid avgif­tens bestäm­mande hän­syn tagas till det ända­mal, som är det huvud­sak­liga. avgift, som i första styc­ket sägs, skall inom ovan angivna grän­ser, efter för­slag fis­ke­ritjäns­te­man, bestäm­mas med fäst avse­ende bland annat därå, om n v genom bygg­na­den ska­das, om med hän­syn till bygg­na­dens stor­lek och beskaf­fen­het i övrigt samt dess belä­gen­het inver­kan fiärav å fis­ket är mer euer mindre men­lig, om bygg­na­dens ägare jäm­likt stad­gan­det i 8 § för­plik­tats att vid­taga och under­hålla anord­ningar för fis­kets bestånd, samt om före­skrivna dylika anord-​​ ni^ar för äga­ren med­föra större eller mindre kost­nad. bär genom bygg­nad, som i första styc­ket avses, alle­nast obe­tyd­lig änd­ring i ^^^®^®^^^^®^örhål­lan­dena för­or­sa­kas, må befri­else från ovan stad­gad skyl­dig­het med- ^yggi­iäd) som till­kom­mit jäm­likt äldre lag, ombyggd eller änd­rad, och med- mx ombygg­na­den eller änd­ringen väsent­ligt större skada a fis­ket än den bygg­na­den ^ <^6 i första och andra styc­kena givna bestäm­mel­serna länd» tiu efter­rät­telse i avse­ende å bygg­na­den. — 1918. ls[:r 523. — 1123 huru avgift, varom i denna § för­mä­les, skall indri­vas och för det där­med avsedda ända­må­let använ­das, därom för­ord­nar konungen. _ 11 §. i eller vid all­män far­led må ej byg­gas, med mindre bygg­na­den göres på sådant sätt eller sådana sär­skilda anord­ningar vid­ta­gas, att leden fort­fa­rande kan utan olä gen­het av någon bety­delse använ­das för det där­med avsedda ända­må­let. lag samma vare, där någon vill bygga i all­män flott­led. 12 §. ej må så byg­gas i vat­ten, att men­lig inver­kan på kli­ma­tet eller pä all­männa hälso till­stån­det vål­las eller eljest all­männa intres­sen i avse­värd mån för­när­mas. är natur­min­nesmärlce ej i laga ord­ning frid­lyst, böra lik­väl till beva­rande därav vid byg­gande i vat­ten vid­ta­gas sådana anord­ningar, som utan att för före­ta­get med föra kost­na­der av bety­den­het må anses för ända­må­let lämp­liga. 13 §. fin­nes, då någon vill bygga i vat­ten, det skä­li­gen kunna anta­gas, att före­tag för i inrät­tande, utvid­gande eller för­bätt­rande av all­män far­led eller av all­män flott­led i eller av ask­väg euer för befräm­jande av annat all­mänt eller enskilt ända­mål av be- • . tyden­het fram­de­les kan ifrå­ga­komma, ändå att behov därav vid tiden för byg­gan­det ef före­fin­nes, skall, där bygg­na­den häri­ge­nom icke i nämn­värd mån för­dy­ras, denna så inrät­tas, att före­tag, som nu nämnts, såvitt möj­ligt icke försvä­ras. 11 §• tamuas för ända­måls­en­ligt till­go­do­gö­rande av vat­ten, att å annan till­hö­rig fastig het läg­ges damm, vall eller väg eller led­ning för vatt­net, eller att å annans grund i eller vid vat­ten­drag verk­stäl­les gräv­ning, spräng­ning euer annan åtgärd till ström-​​ i bäd­dens regle­rande eller till föreb^^ggande eller min­nande av skada, vare ägare av fij fas­tig­het, som sålunda tages i anspråk, plik­tig att tåla sådant intrång mot ersätt­ning, t som i 9 kap. skils. om rätt att över annans mark fram­draga led­ning för vat­ten tiu hus­be­hovs­för­bruk­ning gäue vad sär­skilt är stad­gat. där vid med­de­lande av beslut angå­ende inrät­tande av fisk­väg eller vid­ta­gande av annan anord­ning till före­byg­gande av skada a fiske eller till fis­kets befräm­jande för bud fin­nes böra givas mot bedri­vande av fiske inom visst område, skall beträf­fande intrång, som där­i­ge­nom till­skyn­das annan i hans rätt till fis­ket, vad i första styc­ket stad­gas äga mot­sva­rande tillämp­ning. 15 §. vill någon för till­go­do­gö­rande av vat­ten begagna sig av annan till­hö­rig bygg­pad i vat­ten, och kan det ske utan väsent­lig olä­gen­het för bygg­na­dens ägare, vare han • , där­tin berät­ti­gad; dock åligge honom att, efter ty bygg­na­den prö­vas vara honom tiu ga<^n, gott­göra äga­ren skä­lig andel av bygg­na­dens varde i det skick, van befin­nes, samt taga del i kost­na­den för dess fram­tida under­håll. för inträng och olä­gen­het, som till­skyn­das bygg­na­dens ägare, skau ersätt­ning givas enligt regi­erna . ' ® 16 §. 1 där utmål för vat­ten­kraft­s­ta­tion med eller utan elekt­risk utrust­ning icke utan i oskä­hga kost­na­der annor­le­des står till buds, vare ägare av mark vid eller i nyhe­ten av vat­ten­dra­get plik­tig att mot ersätt­ning, som i 9 kap. sägs, tiu sådant utmål upp låta det område, som för ända­må­let oundg^gli­gen tar­vas. ej må för ända­mål, som i 14 och 16 §§ nämnts, tagas i ^språk tomt­plats, tröd- gård «ller park, där det utan syn­ner­lig olä­gen­het kan und­vi­kas. 1124 — 1918. ntr 523. 18 §. skall ersät­tamg för för­lo­rad vat­ten­kraft, efter ty i 9 kap. skils, läm­nas tiu­kan­dakål­lande av kraft medelst elekt­risk över­fö­ring, och tar­vas att led­ning­vat dragés över område, till­hö­rigt annan än ersätt­nings­gi­va­ren eller ersätt­nings­tagarmi' bestäm­mer konungen led­ning­ens sträck­ning enligt de grun­der, som i fråga om elek triska starb­ströms­led­ningar äro i lag stad­gade; och skall, jäm­väl såvitt angår kro­nan till­hö­rig fas­tig­het, beträf­fande skyl­dig­het att för led­ning­ens fram­dra­gande avstå ellei upp­låta mark så ock angå­ende ersätt­ning samt sät­tet för ersätt­ning­ens bestäm­mande gäua vad som fin­nes stad­gat för det fall, att konungen prö­vat nödigt, att jord euer lägen­het, som till­hör enskild man, menig­het eller inrätt­ning, använ­des till fram­dra gande av elekt­risk stark­ströms­led­ning. erfordras led­ning alle­nast över mark, till hörig ersätt­nings­gi­va­ren och ersätt­nings­ta­ga­ren, eller skall irraft till­han­da­hål­las ge nom meka­nisk över­fö­ring, vare lag som i 14 § sägs. såvitt angår eljest stad­gad skyl­dig­het för den, som vill utföra elekt­risk anlägg­ning, att under vissa för­ut­sätt­ningar söka konung­ens till­stånd till före­ta­get, vare jord euer lägen­het, till­hö­rig den, till vil­ken kraftö­ver­fö­ring sker i ersätt­ning för för­lo­rad vat­ten kraft, ansedd lika med mark, som till­hör anlägg­ning­ens ägare. j3är konung­ens till stånd erfordras, skall sådant till­stånd avse den tid rät­ten till ersätt­ning medelst elek trisk över­fö­ring äger bestånd. 19 §. den, som med stöd av stad­gan­dena i 5, 6 eller 7 § vill till­go­do­göra sig annan till­hö­rigt vat­ten eller lösa sam­fällt ström­fall, vare, där för ända­må­let erfordras, att annans bygg­nad i vat­ten utri­ves eller änd­ras, plik­tig att draga försorg om arbe­tet. cl 1__ji i . «i ^ ^ - 71 ?-* ^ _ f-7 i — a ^ ^ ^ a.. a ll n sa ogjort, plik­tig fuli­göm arbe­tet inom tid och på sätt, som i sam­man­hang med beslu­tet om änd­ringen bestäm­mes. 20 §. 1 mom. ej må i älv, ström, ä eller större bäck arbete för upp­fö­rande eller för änd­rande av damm påbör­jas, för­rän efter ansö­kan i den ord­ning, som i 11 kap. sägs, vat­ten­dom­sto­len med­de­lat besked, huru och under vilka vill­kor arbe­tet må göras. om genom annat byg­gande 1 älv, ström, å eller större bäck märk­bar inver­kan kan ske på vat­ten­stån­det eller vatt­nets lopp, gälle ock därom vad nu sagts, såframt det ej är uppen­bart, att­hvar­ken all­män eller enskild-​​"rätt genom bygg­na­den för när­mas. äro i andra fall än ovan nämnts san­no­lika skäl, att genom byg­gande i vat­ten all män eller enskild rätt för­när­mas, erfordras jäm­väl dom­sto­lens pröv­ning; dock äge vad nu sagts icke tillämp­ning i fråga om fis­ke­bygg­nad i vat­ten, där varje svensk p^der- såte äger rätt att fiska, ej hel­ler beträf­fande sådan bygg­nad i annat vat­ten,^ sai­raint det icke kan anta­gas, att bygg­na­den för­när­mar all­män rätt eller inver­kar på vat­ten stån­det eller vatt­nets lopp. _ tar­vas till följd av inträf­fad skada å bygg­nad i vat­ten eller ä annan egen­dom eiier till före­kom­mande av dylik skada, att ändrings-​​ eller repa­ra­tions­ar­bete utaii drom- mål yerk­stäl­les å bygg­na­den, må arbe­tet, ändå att det­samma är av den beskaf­fen e . som i första ^ eller andra styc­ket sägs, ske utan före­gängen pröv­ning av vat­ten­doms o v ' det bygg­na­dens ägare att, där arbe­tet iir av nyss­nämnda het, oför­dröj­li­gen efter dess verk­stäl­lande hos vat­ten­dom­sto­len göra ansö­kan om » kän­nande av arbe­tet. ti — 1918. n:r .523. — 1126 f där någon ärnar verk­ställa bygg­nad i vat­ten, var­för ej erfordras vat­ten­dom­sto­lens növ­ning, stånde lio­nom ändock fritt, om kan så öns­kar, att till bere­dande av tr^^gg- let för fram­ti­den medelst ansö­kan påkalla sådan pröv­ning. s mom. fin­ner vat­ten­dom­sto­len vid pröv­ning, som i 1 mom. sägs, tilläm­nad bygg nad, mot vil­ken kin­der skulle möta av bestäm­mel­serna i 3 § första ock andra styc kena, med kän­syn till stad­gan­det i tredje stj^cket i samma § ändock böra tillå­tas, ( skall frå­gan därom av dom­sto­len kem­stäl­las konuno-​​ens avs:örande. 1 §• v • yad i sär­skilda för­fatt­ningar fin­nes eller kan varda stad­gat angå­ende sär­skilt till stånd till byg­gande i eller vid all­män hamn eller annan all­män far­led vare jämte före­skrif­terna i 20 § till efter­rät­telse gäl­lande. 22 §. inne­fat­tar beslut, som med­de­las i anled­ning av ansö­kan enligt 20 §, med­gi­vande att bj'-gga i vat­ten, vare beslu­tet, sedan det tagit ät sig laga kraft, gäl­lande mot envar såväl vad angår rät­ten att verk­ställa ock för fram­ti­den bibe­kålla bygg­na­den jämte de anlägg­ningar, vilka efter ty förut sagts med bygg­na­den äga sam­band, som ock, där med bygg­na­den avses till­go­do­gö­rande av vatt­net, beträf­fande rät­ten där till, dock med • de inskränk­ningar, som i 23 § 1 mom. ock 24 § omför­mä­las, samt med iakt­ta­gande av vad i 4 ock 9 kap. fin­nes stad­gat angå­ende för­nyad pröv ning i vissa fall. hurusom under viss för­ut­sätt­ning beslu­tet är gäl­lande även i fråga om rät­ten till annat vat­ten än det, vars till­go­do­gö­rande avses med bygg­na­den, därom stad­gas i 23 § 2 mom. har bygg­na­den ej bli­vit full­bor­dad inom tid, som enligt 11 kap. 03 § av vat­ten dom­sto­len bestämts. vare beslu­tet för­fal­let, såvitt det avser sådan del av bygg­na­den, som ej kom­mit till stånd; ock må förty där­ef­ter sådant arbete å bygg­na­den, för vil­ket enligt 20 § vat­ten­dom­sto­lens pröv­ning erfordras, ej ske utan för­nyad pröv ning. yisas gil­tigt skäl för dröjs­mål eller skulle genom arbe­tets instäl­lande syn ner­ligt men upp­stå, äge dock vat­ten­dom­sto­len, pa därom före nämnda tids utgång gjord ansö­kan, bevilja anstånd med bygg­na­dens full­bor­dande pä kögst tio år. 23 §. 1 mom. avses med beslut, som i 22 § sägs, bygg­nad för till­go­do­gö­rande av vat ten, ock vilar beslu­tet på anta­gande, att vatt­net till­kör fastig­ket, för vipien sökan den såsom ägare fört talan i målet, må, utan kin­der av vad i 22 b stad­gas, påstå ende som grun­das därå, att vatt­net eller del därav till­kör annan fastm­het eder utgör oskift sam­fäl­lig­ket för flera fastig­ke­ter eller ock all­män egen­dom, väc­kas intih dess fem år gått till ända från det beslu­tet vun­nit laga ^aft och tillika _tva ar for flu­tit antingen efter utgången av den i beslu­tet eller seder­mera i anled­ning av an sökan om anstånd bestämda tid för bygg­na­dens full­bor­dande eller ock, där bygg naden dess­förin­nan fuh­bor­dats ock efter besikt­ning anteck­ning därom ^orts i vat­ten boken, från dagen för sådan anteck­ning. för­sit­tes tid, som nn nämnts, vare den på beslu­tet grun­dade rät­ten till vatt­nets till­go­do­gö­rande fri fran klan­der, dar den, som erhål­lit med­gi­van­det att upp­föra kygg­na­den, vid tiden for beslu­tets med­de­lande vatit i god tro rörande rät­ten till vatt­net eller oek någon till vil­ken bygg­na­den seder mera må kava över­gått, i god tro rörande sagda rätt för­vär­vat bifaues talan, som i första styc­ket sägs, vare, där den ankängig^orts, sedan bygg naden full­bor­dats eller arbe­tet därå bör­jats, bygg­na­dens äg^e, smramt kan wit i god tro icke plik­tig att avstå vatt­net, med mindre gott­gör^e läm­nas honom för bygg­na­dens vär^e i let skick, vari den befanns, då kan blev instämd i saken, även- 30a—svensh för/ati­nings­sam­ling 1318, jv.*r s23. — 1918. n;r 523. som för nödig kost­nad, som kan där­ef­ter ned­lagt å bygg­na­den; dock skall då fvå är alle­nast om en del av det vat­ten, för vars till­go­do­gö­rande bygg­na­den är avsf den vin­nande icke vara skyl­dig att av sagda värde och kost­nad ersätta mera a som belö­per å den del av bygg­na­den, vil­ken genom vatt­nets avstå­ende blir för ära ren onyt­tig. vill bygg­na­dens ägare bellre än att avstå vatt­net i stäl­let ersätta vs' ten­kra­åen efter reg­lerna i 9 kap., vare ban berät­ti­gad där­till, om kan aniänmf­feör talan därom kos vat­ten­dom­sto­len inom tret­tio dagar, efter det domen i tvis­ten om vatt­net vnn­nit laga kraft, ock där­ef­ter bekö­ri­gen full­föl­jer samma talan. den, so m åter­vun­nit vatt­net, må ock av vat­ten­dom­sto­len berät­ti­gas att, mot avstå­ende av rät­ten till vatt­nets till­go­do­gö­rande, av bygg­na­dens ägare erkålla ersätt­ning för vat ten­kraf­ten enligt nämnda reg­ler, såframt kan därom för talan inom tid, som nyss sagts, ock väsent­lig olä­gen­ket icke där­i­ge­nom skulle till­skyn­das bygg­na­dens ägare. 2 mom. där beslut, vari­ge­nom med­gi­vande läm­nas till bygg­nad för till­go­dogö rande av alle­nast en del av det fram­rin­nande vatt­net, vilar pä anta­gande, att jäm­väl vatt­net i övrigt i ström­fal­let eller den del därav, vars fall­höjd tages i anspråk, till- kör fas­tig­het, för vil­ken sökan­den såsom ägare fört talan i målet, skall vad i 1 mom. första styc­ket är stad­gat äga mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om det sålunda ej till­go­dogjorda vatt­net. avser beslu­tet alle­nast den del av vatt­net, som till­köx ström­fal­lets ena sida, gäue ock vad nu sagts i den mån ej andra sidans rätt tra­des för när. 24 §. där genom bygg­nad, vil­ken verk­ställts i enlig­het med beslut, som i 22 § sägs, eller genom kuskåll­ningen med vatt­net i över­ens­stäm­melse med reg­lerna i sådant beslnt vål­las skada eller intrång, som vid beslu­tets med­de­lande icke av vat­ten­dom sto­len för­irt­setts, må utan kin­der av bestäm­mel­sen i 22 § den, som lider ska­dan eller intrånget, fram­ställa anspråk å ersätt­ning enligt reg­lerna i 9 liap.; dock skall bygg­na­dens slu­tet eller ock seder­mera i anled­ning av sökt anstånd bestämda tiden. är skada eller inträng, som i första stycl­jet avses, av bety­den­het, må inom tid, som gäl­ler för anmä­lan av anspråk enligt nämnda stycke, talan föras om medde lande av sådana änd­rade före­skrif­ter rörande knskäll­ningen med vatt­net ock vid tagande pä äga­rens bekost­nad av sådana för­änd­ringar i bygg­na­dens anord­nande, som utan att för­närma tredje mans rätt eller för äga­ren med­föra väsent­lig olä­gen­bet äro ägnade att före­bygga eller 1 största möj­liga mån minska ska­dan eller intrånget för fram­ti­den. 25 §. har bygg­nad i vat­ten verk­ställts ntan att med­gi­vande enligt denna eller äldre lag där­till erhål­lits, vare äga­ren berät­ti­gad att medelst ansö­kan i den ord­ning, som i 11 kap. sägs, påkalla pröv­ning av b^^ggna­dens lag­lig­het. beträf­fande ver­kan av vat­ten­dom­sto­lens beslnt skall vad i 22—24 §§ fin­nes stad­gat i tifiänip­liga delar lända till efter­rät­telse. har, efter det denna lag trätt i kraft, bygg­nad i vat­ten verk­ställts utan 1. pröv­ning av dom­stol, vare bygg­na­dens ilgare bevis­nings­skyl­dig i avsöcn e de före bygg­na­dens till­komst rådande för­hål­lan­dena i vatt­net. — 1918. n;r 523. — 1127 27 §. har vid bygg­nad i "fat­ten utsatts vat­ten­märke till utmär­kande av tillå­ten däm- nings­köjd eller till beteck­nande av det vat­ten­stånd, under vil­ket vatt­net ej må sän­kas, skola de i sam­man­bang där­med med­de­lade bestäm­mel­ser om bus­häll­ningen ined vatt­net av bygg­na­dens ägare noga iakt­ta­gas. ein­nes vat­ten­märke utsatt till utmär­kande av tillä­ten däm­nings­höjd, utan att sär­skilda bestäm­mel­ser med­de­lats om huskåll­ningen med vatt­net, äligge honom att, i vad på hans åtgärd ankom­mer, sä för­fara, att vatt­net ej må stiga över mär­ket. 28 §. är för damm­luc­kas öpp­nande viss tid i laga ord­ning bestämd eller eljest sär­skild före­skrift om vatt­nets fram­släp­pande given, lände det till efter­rät­telse. 29 §. har ej vat­ten­märke utsatts, och hava ej hel­ler eljest med­de­lats bestäm­mel­ser om hus­håll­ningen med vatt­net, skall damm­lucka eller där­e­mot sva­rande inrätt­ning för vatt­nets avlopp hål­las öppen, när sådant tar­vas till före­kom­mande av skada för dem, som ovan eller nedan äga jord, ström­fall eller annan egen­dom. 30 §. ändå att viss tillå­ten däm­nings­höjd är bestämd, må ej det till­rin­nande vatt­net, med mindre sär­skild rät­tig­het där­till föreån­nes, inne­hål­las till för­fång för all­männa eller enskilda intres­sen, som äro bero­ende av vatt­nets lopp nedom dam­men. 31 §. ägare av bygg­nad i vat­ten må, vare sig sär­skilda reg­ler för vat­ten­hus­håll­ningen vid bygg­na­den bli­vit med­de­lade eller icke, hos vat­ten­dom­sto­len söka fast­stäl­lande av änd­rade eller nya bestäm­mel­ser i ämnet. ena­handa rätt tul­komme ock annan än bygg­na­dens ägare för bättre utnytt­jande av vat­ten­kraf­ten i honom till­hö­rigt ström fåll. ärende, som nu nämnts, prö­vas i enlig­het med de för byg­gande i vat­ten stad gade grun­der, och gälle om ver­kan av vat­ten­dom­sto­lens beslut i tillämp­liga delar vad ovan fin­nes sagt beträf­fande beslut i bygg­nads­mål. sak­nas beträf­fande bygg­nad i vat­ten bestäm­mel­ser om vat­ten­hus­håll­ningen, eller äro o-​ällande bestäm­mel­ser ofull­stän­diga, må på talan av någon, som av hus­håll ningen lider skada, vat­ten­dom­sto­len, där det kan ske utan för­när­mande av tredje mans rätt, till efter­rät­telse mel­lan par­terna i målet och deras rätts­in­ne­ha­vare last- ställa sådana bestäm­mel­ser, som utan att ändra vad lag­lig en må gälla äro agnade att för fram­ti­den före­bygga ska­dan. ^ ej må vid avtapp­ning så myc­ket vat­ten pä en gång fram­släp­pas, att all­män eller enslhld rätt sät­tes i fara. ^ ägare av bygg­nad i yat­fcen vare, där för­sum­melse i nnder­bäl­let kan fd^da fara för aumän eller enskild rätt, puk­tig att under­hålla bygg­na­den sa, att sadan fara före­byg­ges. ^ dam­bygg­nad i älv, ström, å eller större bäck eller ^ f förd bygg­nad, vari­ge­nom märk­bar inver­kan sker pa vat­ten­stån­det, må ej utri­vas, med mindre dylik åtgärd bli­vit i laga ord­ning med­gi­ven. yin äcrnre av bygg­nad, som i första styc­ket avses, icke längre nyttja bygg­nad^ göre i den ord­ning ll kap. stad­gar ansö­kan hos vat­ten­dom­sto­len om tillåt^e att sa bvggnl­den prö­vas bygg­na­dens bort­ta­gande med­föra syn­ner­lig skada for an- na^tiff­l­firf^t egen­dom,dom­sto­len efter åta­gande av ägare tfil sådan egen- — 1918. n:r 523. — ägtooh fuu­göra tad beträf­pmde btgg­nadm i öti­igt ealigt lag ålig­ger äga­ren; ,äb las genom bygg­na­dens bibe­hål­lande aga­ren skada, skall den ersät­tas. &onan må ock till skydd för aumänna intres­sen ataga sig under­balls­skyl­dig­liet, som nu nämats göres ej åta­gande, varom nu är sagt, med­dele vat­ten­dom­sto­len nödiga före­skrif­ter i avse­ende ä bygg­na­dens ntri­vande och äge i sam­man­hang där­med bestämma att där byo-​gna­dens ägare bris­ter i full­gö­ran­det av vad honom alagts, den, vars rätt är be roende därav, må ntföra arbe­tet på äga­rens bekost­nad.^ har, på sätt i andra styc­ket stad­gas, ägare av fast egen­dom jäm­likt åta­gande ålagts att under­hålla annan till­hö­rig bygg­nad i vat­ten, skall vat­ten­rätts­do­ma­rea oför­drö­ji­i­gen därom göra anmä­lan bos doma­ren i det tings­lag eller hos rät­ten i den stad, där^egen­do­men är belä­gen; och varde med anmä­lan så för­fa­ret, som om be vis ano-​äende verk­ställd utmät­ning av fast egen­dom fin­nes före­skri­vet. sö §. i vat­ten må ej utkas­tas eller utsläp­pas fast avfall från såg­verk, fabrik eller annan indust­ri­ell inrätt­ning, skogs­av­fall eller andra fasta före­mål eller ämnen, om där­ige nom npp­grund­ning eller hin­der för vatt­nets fria lopp till men för all­män eller en skild rätt för­or­sa­kas eller skä­li­gen kan befa­ras; sker det, äge konung­ens hefallnings-​​ havande stadga vites­för­bud, där ansvar å för­fa­ran­det ej fin­nes sär­skilt stad­gat, så ock vid vite eller annat även­tyr till­hålla den skyl­dige att vid­taga erfor­der­hga åt- o-​ärder tiu upp­grund­ning­ens eller hind­rets bort­ta­gande. där fråga är om avfall vid skogs­avi^erk­ning, må, ändå att avverk­nings­rät­ten är till annan upp­lå­ten, före­läg gande, som nyss sagts, givas jäm­väl skogs­mar­kens ägare, dock endast såvitt angar vat­ten­drag inom honom till­hö­rigt område; äga­ren lik­väl obe­ta­get att av den skyl­dige söka åter vad han till följd av före­läg­gan­det nöd­gats utgiva. vad sålunda stad­gats om utkas­tande eller utsläp­pande av fasta före­mål eller äm nen gälle ock beträftånde sådana före­måls eller ämnens upp­läg­gande på stran­den så nära vatt­net, att de kunna däri ned­sköl­jas. om utsläp­pande i vat­ten av ämnen, vari­ge­nom vatt­net kan för­o­re­nas, gähe vad sär­skilt är eller kan varda stad­gat. kens­ning, som för bibe­hål­lande av vat­tens djup eller läge är av nöden, age nen, som av upp­grund­ningen kan lida men, verk­ställa utan vat­ten­dom­stols pröv­ning, som i 20 § sägs, ändå att arbete inom annans område tar­vas; dock skall i ty fall denne förut därom till­sä­gas. vill den, som ämnar före­taga rens­ning, hos vat­ten­dom­sto­len påkalla pröv­ning av arbe­tets lag­lig­het, äge han rätt där­till; och gälle om sådan pröv­ning vad angå­ende byg­gande i vat­ten är i denna lag stad­gat. ^ har pröv­ning som nu sagts, icke ägt rum, skall i fråga om rens­ning stad­gan­det i 26 b 3,^ kap. äga mot­sva­rande tillämp­ning. , , jord eller annat, som vid rens­ning upp­ta­ges, må, om ej avse­värda olä­genne er vål­las därav, upp­läg­gas på när­maste strand eller föras till lämp­ligt ^ heten. lider mar­kens ägare men av upp­la­get, njute ersätt­ning, som i 9 kap. sao • 3t § har vat­ten­drag vikit från sitt förra läge eller eljest för­änd­rat vat­ten­dra­gets åter­stäl­lande i dess förra äiek lag som om rens­ning i 36 § ° ' dock att, där ej åter­stäl­lan­det sker ome­del­bart efter för­änd­ringen, vad i 20 9. stad­gat om byg­gande i vat­ten skall äga mot­sva­rande tillämp­ning. var­der ej tre år från det för­änd­ringen inträtt åtgärd för vatt­nets åter­fö­rande vid­tag — 1918. n;r 523. — 1129 där­ef­ter ntan oskä­ligt dröjs­mål full­följd, vare den, som vill åter­föra vatt­net, skyl­dig ersätta kost­nad, som efter för­änd­ringen antingen bli­vit ned­lagd å mark, var­i­från vatt­net vikit, eller skett för till­go­do­gö­rande av vatt­net i dess nya lopp eller läge, oeh som genom vatt­nets åter­fö­rande skulle bliva ntan nytta. har någon i tio år varit i besitt­ning av för­mån, som skn­lle genom åter­fö­ran­det gå för­lo­rad, gälle be trä­dande dylik åtgärd vad om vatt­nets bort­le­dande är stad­gat. 38 §. där arbete, som i detta kap. sägs, avser huvud­sak­li­gen utfö­rande av vat­ten­regle ring eller inrät­tande, utvid­gande eller för­bätt­rande av all­män far­led eller av albnän flott­led, torr­lägg­ning av mark" eller avle­dande av klo­akvat­ten, skola stad­gan­dena i detta kap. äga tillämp­ning endast, såvitt sådant fin­nes för varje fall i 3, 5, 6, 7 eller 8 kap. före­skri­vet. 39 §. utö­ver vad i detta kap. är sagt om byg­gande i vat­ten i all­män­het skall beträf fande fis­ke­bygg­nad lända till efter­rät­telse jäm­väl vad därom fin­nes sär­skilt stad­gat. 40 §. yad i denna lag fin­nes stad­gat om byg­gande i vat­ten skall jäm­väl äga tillämp ning i fråga om upp­fö­rande av bro eller annat byg­gande i vat­ten för all­män väg eller för järn­väg, vare sig sta­tens eller enskild, till vars anläg­gande konungen läm nat till­stand; dock utgöre bestäm­mel­serna i 3 § första styc­ket icke hin­der för före tag, som nu nämnts. har konungen för någon orts för­se­ende med dess behov av vat­ten eller för annat i 38 § ej omnämnt all­mänt ända­mål prö­vat nödigt, att vat­ten ur sjö eller vat­ten­drag ledes bort för att annor­stä­des nytt­jas, gälle i fråga om dylikt före­tag vad i första styc­ket sägs. a 41 §. ^ g-​enom vad i detta kap. fin­nes före­skri­vet göres ej rubb­ning i den rätt och fri­het, detta kap. stad­gat, tåla för­lust, skada eller intrång till för­mån för den, som äger eller vih verk­ställa bygg­nad i vat­ten, eller till fis­kets befräm­jande. 3 kap. om vat­ten­re­gle­ring. om vat­ten­re­gle­ring med tvångs­del­ak­tig­liet. 1 §. yill ägare av ström­fall till gemen­samt gagn för sig och annan ström­fall­säg^e reglera vatt­nets avrin­ning ur sjö eller annan vat­ten­sam­ling euer i vat­ten­drag för åstad­kom­mande av bättre lus­håu­ning med vatt­net eller eljest for bere­dande av okad möj­lig­het att utnyttja vat­ten­kraf­ten i fauea, och paford­rar han, att ovrma stro^ap- ägiet vilka hava gagn av före­ta­get, skola efter ty nedan sägs taga del i kost­na­den för det­samma, äge fan vits­ord tiu före­ta­get, såfra^ mer hälf­ten av ^n präk- nade båt­na­den därav belö­per å det eller de pöm­fall, som till­hora honom eller honom oeh andra, vilka för­ena sig med honom om före­ta­get. 2 §• i fråga om rätt att verk­stäua vat­ten­re­gle­ring, som_ i 1 § sägs, så, att genom upp- däm­nini, sänk­ning av vat­ten­stån­det eller annan mver­kan pa vat­ten­för­hål­lan­dena — 1918. n:r 523. — skada till­fo­gas eller inträng göres ä jord, hus fiske, bebyggt eller obe­byr.o-t - fall eller annan egen­dom skall vad i 2 kap. 3 § stad­gas angå­ende byg­gande i v äga mot­sva­rande tillämp­ning, dock att skada eller inträng å egen­dom, tillki).:,, f tagare i före­ta­get, skall lik­stäl­las med skada eller intrång ä annans egen­dom ~ i den mån ej sär­skilda stad­gan­den givas i detta kap., skola beträf­fande förei-​​ varom nu är fråga, jäm­väl övriga bestäm­mel­ser i 2 kap. i tillämp­liga dehr 1?^?' till efter­rät­telse. 3 §. alla ström­fall, för vilka vat­ten­re­gle­ring, som i 1 § sägs, med­för båt­nad, nto-​öre " avse­ende ä före­ta­get en sam­fäl­lig­bet med siijd­dig­het för ägarna, med de ins­feänk' ningar nedan stad­gas, att taga del i kost­na­den för före­ta­get, envar i mån av vär­det å den båt­nad, som bere­des hans ström­fall. vid upp­skatt­ning av båt­nad genom vat­ten­re­gle­ring skola, där ej sam­fäl­lig­ke­tens delä­gare annor­le­des över­ens­komma, de i 9 kap. stad­gade grun­der beträf­fande värde ring av vat­ten­kraft, för vill­ren ersätt­ning skae givas, i tillämp­liga delar lända till efter­rät­telse. d§. omfat­tar före­tag, som i 1 § avses, regle­ring av två eller flera sjöar eller skilda sträc­kor i vat­ten­drag, för vil­kas regle­rande tar­vas sär­skilda damm­bygg­na­der eller eljest sär­skilda anlägg­ningar, skall kost­na­den för varje sådan del av före­ta­get sär skilt beräk­nas ^ ocb å de ström­fall­sä­gare, som bava gagn dära-^'-, för­de­las i mån av vär­det å den båt­nad, som där­i­ge­nom bere­des. fförty vare ej i fall, som nu nämnts, någon plik­tig att del­taga i kost­na­den för sådan del av regle­ringen, varav han för sitt ström­fall ej har njflta. ö §• ej vare ägare av ström­fall skyl­dig att vid­kän­nas större bidrag till kost­na­den för utfö­rande av vat­ten­re­gle­ring än som sva­rar mot vär­det å den båt­nad bans ström­fall där­i­ge­nom bere­des, utan så är att han sökt före­ta­get. lik­ställd med sökan­den vare den, som för­e­nat sig med honom om före­ta­get eller för vin­nande av ökad båt­nad fört talan, som för­an­lett större anlägg­ning än sökan­den äskat. x . . • <5 §, ägare av ström­fall inom regle­rings­sam­fäuig­het vare, såframt han ej själv .sökt vat­ten­re­gle­ringen eller efter ty i 5 § sägs är lik­ställd med sökan­den, icke skjd­dig att del­taga i kost­na­den för före­ta­get, för­rän han begag­nar den genom regle­ringen vnnna för­bätt­ringen. len å hans fall belö­pande andel i kost­na­den skall, intill dess den var­der av bonorn erlagd, gäl­das av övriga delä­gare i sam­fä­li­ig­be­ten med för­del ning dem emel­lan jäm­likt bestäm­mel­serna i o—5 §§; ocb åligga den, som efter regle­ring­ens utfö­rande trä­der till före­ta­get, att taga del jäm­väl i sådan kost­nad, som belö­per å ström­fall, för vars ägare betal­nings­skyl­dig­het ännu ej inträtt. _ \ årder efter regle­ringen anlägg­ning för till­go­do­gö­rande av ström­fall inom regle-​​ rings­sam­fäl­lig­he­ten änd­rad, eller infö­res vid amägg­ning­ens drift för­änd­rad ord­ning, eller var­der förut obe­gag­nat ström­fall inom sam­fäl­lig­fle­ten bebyggt, skall, såframt ej annat för­hål­lande är uppen­bart eller kan visas, äga­ren av ström­fal­let anses .. 5 regle­ringen vunna för­bätt­ringen i bruk, ötrö­mi­all­sä­gare, som efter regle­ring­ens utfö­rande inträ­der såsom del­ta­gare i före- get,_ vare ej ^ plik­tig att taga del i sådär *" isswrm­nan gjorts. har för regle­ringen ver u 11 1 annan likar­tad omstän­dig­het skall kost­na­den där­för räk­nas såsom anlägg­nings­kost­nad. ~ 1918. n:r 523. — 1131 är vid den. tid, då ström­fall­sä­gare efter ty ovan sägs är plik­tig att taga del i liost­na­den för vat­ten­re­gle­ring, bygg­nad eller annan anlägg­ning, som för före­ta­get utförts, i sådant skick, att dess värde kan anses väsent­ligt mins­kat, äge vat­ten­dom sto­len på därom fram­ställt yrkande före­skriva, att den kost­nad, vari ström­fall­säga ren kar att taga del, skall beräk­nas till mindre belopp än det, vartill anlägg­nings kost­na­den upp­gått. å belopp, som ström­fall­sä­gare, vil­ken efter regle­ring­ens utfö­rande inträ­der såsom del­ta­gare i före­ta­get, kar att gälda, skall ej beräk­nas ränta för tiden före betalnings-​​ <?kvl­dig­ke­tens inträde. 7 §•! har, efter det med­gi­vande läm­nats till utfö­rande av vat­ten­re­gle­ring, som i 1 § sägs, ström­fall inom regle­rings­sam­fäl­lig­ke­ten över­gått till ny ägare, vare jäm­väl denne plik­tig att efter ty ovan stad­gats taga del i kost­na­den för före­ta­get; dock skall, där före­gå­ende äga­res sleyl­dig­ket att erlägga ä ström­fal­let belö­pande andel i kost­na­den bli­vit genom dom eller annor­le­des fast­ställd eller, oav­sett nurn­vida den genom regle­ringen vunna för­bätt­ringen av denne tagits i bruk, åvi­lat konom, ny ägare ej svara för bidrag, som för­fal­lit till betal­ning mer än ett år innan kan blev ägare till ström­fal­let eller, om kan inro­pat fal­let å exe­ku­tiv auk­tion, för bidrag, som före för­sälj­nings­da­gen för­fal­lit till betal­ning. 8 §. har kom­mun, som av vat­ten­re­gle­ring enligt 1 § till­skyn­das sta­dig­va­rande nytta i annat kän­se­ende än såsom ström­fall­sä­gare, till regle­ring­ens utfö­rande läm­nat msst anslag, ined för­be­kåll om del­ak­tig­ket i före­ta­get, vare kom­mu­nen ansedd såsom del tagare i det­samma, där­vid som grund för del­ak­tig­be­ten skall gälla ansla­gets stor­lek i fork ål lan de till den av vat­ten­dom­sto­len keräk­nade kost­na­den för regle­ring­ens ut förande; dock må båt­na­den för kom­mu­nen i ovan­nämnda kän­se­ende ej tagas i ke- räk­ning vid avgö­rande, om före­ta­get må komma till stånd. vad nu sagts om kom­mun gälle även om kro­nan ock lands­ting. 9 §. visas, efter det vat­ten­re­gle­ring, som i 1 § sägs, kli­vit utförd, att den­samma län der tiu sta­dig­va­rande n^dta för all­män hamn euer annan all­män far­led, för aibnän sett­led eller för klo­ak­led­ning eller annan avlopps­led­ning för spill­vat­ten, må äga-​ren av far­le­den, flott­le­den eller kloak-​​ eller avlopps­led­ningen, där den vunna nyt­tan kan qpp.skat­tas till visst pen­ning­be­lopp, på talan av del­ta­garna för­plik­tas att antingen på en gäng eller med för­del­ning på visst antal är erlägga kögst sa stor del av nämnda belopp, som sva­rar mot för­kål­lan­det mel­lan å ena sidan iöre­ta­gets anlägg nings­kost­nad ock å den andra den båt­nad, som före­ta­get beräk­nats med­föra for ström fall hör bidrag, som nn nämnts, för­vär­vas ej del­ak­tig­ket i före­ta­get, ock vare forty bidrags­gi­va­ren ej skyl­dig att taga del i fram­tida kost­nad för ^detta. anslag, som i 8 § sägs, räk­nas i avse­ende, varom nu är fraga, den till godo, som givit ansla­get. ^ bygg­nad i vat­ten euer annan anlägg­ning, som gjorts för vat­ten­re­gle­ring, skall, där någons rätt kan vara därav bero­ende, av del­ta­garna i förete­get bekö­ri­gen nn- der­kål­las. beträf­fande för­del­ningen av kost­nad för nnderkau ock sköt­sel sa ock av andra utgif­ter för före­ta­get, vilka icke äro att hän­föra till anlägg­nings­kost­nad, gälle i tillämp­liga delar vad i 3, 4, 6 ock 8 §§ är stad­gat. ej må vat­ten­re­gle­ring, som i 1 § ayses, terls­stäl­las fönän efter ansö­kan i den 1132 — 1918. n:r 523. — ord­ning 11 kap. stad­gar vat­ten­dom­sto­len med­de­lat besked, burn ocb und vid­kor före­ta­get må utfö­ras, så ock angå­ende del­ak­tig­he­ten i kost­na­den fl f taget. ^ 12 §. har till vat­ten­re­gle­ring, som i 1 § sägs, med­gi­vande i laga ord­ning erhål­lits sv i stad­gar anta­gas rörande hand­ha­van­det av de med före­ta­get för­e­nade anfre­läf.b«l ? sä osk sty­relle för före­ta­get uts.es. ^sei­a­gen­he­ter vid anta­gande av stad­gar gälle i fråga om röst­rätt och besluts fat­tandp • 22 § fin­nes före­skri­vet. ^ ^ 13 §. stad­gar rörande vat­ten­re­gle­rings­fö­re­tag skola angiva: före­ta­gets benäm­ning och ända­mål under hän­vis­ning till de beträf­fande före­ta­gets utfö­rande och del­ak­tig­be­tén däri med­de­lade beslut; ^ den ort, där sty­rel­sen skall hava sitt säte; huru sty­rel­sen skall sam­man­sät­tas och grun­derna för dess beslnt­för­het; huru revi­sion av sty­rel­sens för­valt­ning skall ske; tiden för räken­skaps­av­slut­ning; huru ofta ordi­na­rie sam­man­träde med del­ta­garna i före­ta­get skall hållas-​​ det sätt, varpå kal­lelse till sam­man­träde skall ske och andra med­de­lan­den bringas tiu. del­ta­gar­nas kän­ne­dom, ävensom den tid före sam­man­träde, då före­skrivna kallelse-​​ åtgär­der senast skola vara vid­tagna; sä ock vad i övrigt kan fin­nas nödigt. sty­rel­sen skau hava sitt säte inom den vat­ten­dom­stols område, som läm­nat med givande till före­ta­get. ej må i stad­garna inta­gas bestäm­melse, som fin­nes stri­dande mot denna eller annan lags före­skrif­ter. stad­garna skola för att bliva gäl­lande grans­kas och fast­stäl­las av honung­ens befall­nings­ha­vande i den ort, där stj­mel­sen har sitt säte, eller i fall, som omför­mä­les i 4 kap. 13 §, av konungen. vid granslmingen skall sär­skilt till­ses, att stad­garna inne­hålla betrj^ggande före­skrif­ter för till­go­do­se­ende av sådana ström­fall­sä­ga­res rätt, för vilka efter ty i g § sägs skyl­dig­het att del­taga i före­ta­get fram­de­les kan komma att inträda. beslu­tad änd­ring av stad­garna äge ej gil­tig­het, med mindre den var­der i nyss nämnda ord­ning fast­ställd. 14 §. innan stad­gar för vat­ten­re­gle­rings­fö­re­tag bli­vit antagna och fast­ställda samt an mälan om sty­rel­se­val gjorts hos konung­ens befall­nings­ha­vande, må ej arbete å an nans mark verk­stäl­las eller åtgärd eljest till för­fång för annan vid­ta­gas. sker . änd­ring i sty­rel­sens sam­man­sätt­ning, skall sty­rel­sen oför­dröj­li­gen göra an mälan därom hos konung­ens befall­nings­ha­vande. da anmä­lan om val av sty­relse eller om änd­ring i dess sam­man­sätt­ning skett, skall på del­ta­gar­nas i före­ta­get bekost­nad kun­gö­relse därom infö­ras i all­männa tid ning­arna samt en eller flera av ortens tid­ningar. 15 §. sty­rel­sen för vat­ten­re­gle­rings­fö­re­tag må ej utses annan än här i riket bosatt svensk med­bor­gare, där ej för sär­skilt fall konungen med­gi­ver, att sty rei­sen må till viss del, ej över­sti­gande en tred­je­del av hela anta­let, bestå av med bor­gare i annat land eller å utri­kes ort bosatta svenska med­bor­gare. — 1918. n:r 523. — 1133 ändå att tid, för vil­ken s^else­le­da­mot bli­vit utsedd, ej gått till ända, må han skil­jas från upp­dra­get genom beslut av del­ta­garna i före­ta­get. 16 §. konungen äger, om ocli när det för till­go­do­se­ende av all­mänt väl prö­vas nödigt, utse en leda­mot i sty­rel­sen för vat­ten­re­gle­rings­fö­re­tag. sådan sty­re­me­le­da­mot äge samma rätt att del­taga i hand­ha­van­det av de med före­ta­get för­e­nade ange­lä­gen­he­ter som de med­lem­mar, vilka bli­vit i enlig­het med stad­garna till sty­relse valda, och åt- niute arvode, som bestäm­mes av konungen. ^ 17 §. har av del­ta­garna vald sty­rel­se­le­da­mot avgått eller den tid, för vil­ken han bli­vit vald, gått till ända utan att anmä­lan om nytt val skett, och är sty­rel­sen med kvar stå­ende leda­mö­ter ej beslut­för, äge konung­ens befall­nings­ha­vande pä yrkande av någon, vars rätt kan vara bero­ende därav, att behö­rig sty­relse fin­nes, för­ordna sysslo man att, intill dess efter inkom­men anmä­lan om verk­ställt val för­ord­nan­det åter kal­las, antingen ensam eller jämte de sty­rel­se­le­da­mö­ter, som må fin­nas, hand­hava de med före­ta­get för­e­nade ange­lä­gen­he­ter och före­träda del­ta­garna på sätt om sty rel­sen fin­nes nedan stad­gat. „ kör­ord­nande av sysslo­man skall på del­ta­gar­nas bekost­nad kun­gö­ras så som i 14 § sägs. sysslo­man åtnjute av del­ta­garna arvode, som bestäm­mes av konung­ens be- falt­nings­ha­vande. 18 §. sty­rel­sen för vat­ten­re­gle­rings­fö­re­tag äge ombe­sörja verk­stäl­lan­det av erfo­deruga arbe­ten för före­ta­get, hos del­ta­garna uttaga här­för nödiga bidrag på sätt i 20 § stado-​​as och i övrigt, i enlig­het med vad i stad­garna eller genom del­ta­gar­nas beslut där detta ej är mot stad­garna euer mot lag stri­dande, före­skri­vits, han^ava de med före­ta­get för­e­nade ange­lä­gen­he­ter. sty­rel­sen äge att i afit vad som rör del­ta­garna i före­ta­get sam­fällt själv eller genom ombud ej mindre i för­hal­lande tik tredje man handla a del­ta­gar­nas väg­nar' än även inför dom­sto­lar och andra myn­dig­he­ter före träda del­ta­garna. ,, , . . .. n. angå­endi befo­gen­het för sty­rel­se­le­da­mot att mot­taga stäm­ning i mal, som ror före taget, så ock annat med­de­lande i fråga om före­ta­get skau vad i 11 kap. 15 b rätte gångs­bal­ken är stad­gat äga mot­sva­rande ^tillämp­ning. såsom sty­rel­sens teslut gålle, dite ej aenor­londa är bestämt i stad­garna dea me- uine, om vil­ken vid sam­man­träde de flesta rdstmde för­ena sig, men vid lika roste-​​ tal den mening, som biträ­des av ord­fö­ran­den vid sam­man­trä­det. , sm^t av sty­rel­sen äge ej del­taga i behand­lingen av fraga rörande a^al meuan honom och del­ta­garna i före­ta­get sam­fällt, ej hel­ler ang­aende avtal mel­lan del­ta­garna och tre­die manf där han i frå­gan äger ett väsent­ligt intresse, som kan vara stri dande mot del­ta­gar­nas. vad sålunda stad­gats ä.ge mot­sva­rande tillämp­ning beträf fande rät­te­gång eller annan talan mot sty­rel­se­le­da­mo­ten eller tredje man. uttax­e­ring av del­ta­gar­nas bidrag skall,""där ej annan ord­ning fin­nes i föress­föm verk­stäuas° sålunda, att sty­rel­sen upp­rät­tar och vid sam­man­träde oransk­nins:' fram­läg­ger dehite­rings­längd, upp­ta­gande ^det helopp, som skall ntföxe­ras, vad därav enligt ref­lerna för del­ak­tig­he­ten belö­per a varje del­ta­gare samt tiden för '^^^pnfr­del­tai­rare att den i läng­den verk­stäuda för­del­ningen ej är med lag «vfre™stämmt­nde®ä«; kan genom stäm­ning ä sty­rel­sen inom tret­tio dagar efter sam- 304—^80074. 3veiisk/örfaunivgsmamlingl913,n:r 523. 1x34 — 1918. n;r 523. — man­trä­det påfordra rät­telse i den gjorda debi­te­ringen. talan, som nu nämnts t anbäng­ig­gö­ras bos all­män under­rätt i den ort, där sty­rel­sen bar sitt säte ' ändå att dylik klan­der­ta­lan väc­kes, -vare del­ta­gare plik­tig att å tid, som a kr rel­sen bestämts, inbe­tala ä bonom^ belö­pande bidrag vid även­tyr att, där ef jafg' annorlunda för­ord­nar, belop­pet må bos nonom utsö­kas i ena­handa ordu­inff so betaj­nings­skyl­dig­bet vore honom genom laga­kraft­ä­gande dom ålagd. bi om 21 §, sty­rel­se­le­da­mö­ter, som genom att över­skrida den dem till­kom­mande before h eller eljest upp­sät­li­gen eller av vårds­lös­het till­skynda del­ta­garna i företao-​​et skåd^ svare för ska­dan en för alla och alla för en; svare ock på sätt nu nämnts för skada, som genom över­trä­delse av bestäm­melse i 13 och föl­jande §§ av detta eller i gäl­lande stad­gar till­skyn­das tredje man. har i mål, som rör del­ta­garna i före­ta­get sam­fällt, betalningsskyldio-​​het bli­tit dem ålagd, vare sty­rel­sen plik­tig att utan dröjs­mål bos del­ta­garna uttax­era och in driva bidrag, som må erfordras för betal­nings­skyl­dig­he­tens full­gö­rande. prö­vas för" sum­lig­het häru­tin­nan ligga sty­rel­sens leda­mö­ter till last, svare de för gäl­den en för alla och alla för en såsom för egen skuld. 22 §. rät­ten att hand­hava de med regle­rings­fö­re­tag för­e­nade ange­lä­gen­he­ter utövas å sam­man­träde, där­vid envar del­ta­gare i före­ta­get äger röst­rätt efter det andel­stal som jäm­likt 3, 6 och 8 §§ är bestäm­mande för hans skyl­dig­het att taga del i kost^ nåden för före­ta­get. del­ta­gare, som icke guldit för­fal­let bidrag, är förlustio-​​ sin röst­rätt, intill dess betal­ningen full­gö­res. ej må någon utöva röst­rätt för mer än en fem­te­del av del­ta­gar­nas sam­man­lagda, å sam­man­trä­det före­trädda andel­stal. ej hel­ler må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan del­taga i behand­lingen av fråga rörande avtal mel­lan honom och del­ta­garna sam­fällt eller angå­ende avtal mel­lan dessa och tredje man, där han i frå­gan äger ett väsent­ligt intresse, som kan vara stri­dande mot del­ta­gar­nas gem'ensamma. vad sålunda stad gats äge mot­sva­rande tillämp­ning beträf­fande rät­te­gång eller annan talan mot ho nom eller tredje man. vid avgö­rande av fråga, som rör ute­slu­tande sådan del av före­ta­get, i vars ut förande alle­nast vissa av del­ta­garna efter ty i 4 § sägs äro plik­tiga att taga del, till­komme endast dessa del­ta­gare röst­rätt. för beslut vid sam­man­träde erfordras, där ej i stad­garna fin­nes för visst fall an- ^^ble­des bestämt, alle­nast enkel plu­ra­li­tet i rös­te­tal, beräk­nat på sätt ovan nämnts, u-i. "7^^^ avgö­res val genom lott­ning, i andra frå­gor gälle den mening, som biträ­des av de flesta rös­tande eller, om jäm­väl anta­let rös­tande är lika, av ord­fö­ran den vid sam­man­trä­det. i regle­rings­sam­fäl­lig­he­ten, för vil­ken skyl­dig­het att taga del i kost­na­den för före­ta­get efter ty i 6 § sägs ännu ej inträtt, stände öppet att vid sam­man­träde näp-​ara och del­taga i för­hand­ling­arna. over beslut, som å sam­man­trääe fat­tas, skall genom sty­rel­sens försorg föras proto-​​ „ 't , ^ .senast fjor­ton dagar efter sam­man­trä­det skall vara för del­ta­garna till gäng­ligt. 23 §. menar del­ta­gare i regle­rings­fö­re­tag, att beslut, som fat­tats ä sam­man­träde, icke i benong ord­ning till­kom­mit eller eljest stri­der mot lag eller för­fatt­ning eller mot staa­garna, äge tala därå genom stäm­ning å st^^'rel­sen inom tret­tio dagar frän beslå-​​ — 1918. n:r 523. — 1135 tets dag. försnm­mas det, vare rätt tol^ talan för­lo­rad. ändå att talan föres mot beslu­tet, gånge det i verk­stäl­lig­bet, där ej dom­sto­len annorlunda för­ord­nar. talan, som ovan nämnts, skall ankäng­ig­gö­ras hos all­män under­rätt i den ort, där sty­rel­sen har sitt säte. . §• sty­rel­sen äge, när den fin­ner lämp­ligt, kalla del­ta­garna i före­ta­get till extra sam man­träde. var­der extra sam­man­träde för upp­gi­vet ända­mål påford­rat av minst en fem­te­del av före­ta­gets del­ta­gare eller det mindre antal, som må vara i stad­garna bestämt, skall sam­man­träde av sty­rel­sen utly­sas. 25 §. under­lå­ter sty­rel­sen att i före­skri­ven ord­ning kalla del­ta­garna i före­ta­get till or dina­rie sam­man­träde, eller har sty­rel­sen ej senast två vec­kor efter påford­ran, som i 24 § sägs, utlyst extra sam­man­träde att hål­las så snart det med iakt­ta­gande av före­skri­ven kal­lel­se­tid kan ske, eller fin­nes ej behö­ri­gen utsedd sty­relse, dä skall, för den hän­delse ej i stad­garna bestäm­melse fin­nes för dylikt fall, kal­lelse, som ut fär­das av minst en fem­te­del av del­ta­garna, äga samma gil­tig­het som kal­lelse av sty­rel­sen. om vat­ten­re­gle­ring utan tvångs­del­ak­tig­liet. . 26 §. vill ägeuce av ström­fall utan att påfordra för­plik­tande för annan ström­fall­sä­gare att del­taga i kost­na­den reglera vatt­nets avrin­ning ur sjö eller annan vat­ten­sam­ling eller i vat­ten­drag för åstad­kom­mande av bättre hus­håll­ning med vatt­net eller eljest för bere­dande av ökad möj­lig­het att utnyttja vat­ten­kraf­ten i honom till­hö­rigt fall, eller vilja flera ström­fall­sä­gare utföra dylikt före­tag, och är ej fråga om kost­na­der nas för­del­ning dem emel­lan eller om skyl­dig­het för annan ström­fall­sä­gare att däri taga del, skola bestäm­mel­serna i 2 kap. om byg­gande i vat­ten äga tillämp­ning be träf­fande före­ta­get. 27 §. har med­gi­vande enligt denna lag läm­nats till före­tag, som i 26 § sägs, äger konungen att, om och när det för till­go­do­se­ende av all­mänt väl prö­vas nödigt, utse lämp­lig per­son att över­vaka före­ta­gets utfö­rande samt utöva till­syn å före­ta­gets sköt­sel och hand­ha­van­det i övrigt av de med före­ta­get för­e­nade ange­lä­gen­he­ter. sådan per­son åtnjute av den, för vars räk­ning före­ta­get utfö­res, arvode, som be stäm­mes av konungen. 4 kap. om s ärskilda vill­kor beträf­fande större vat­ten­kraf­tan­lägg­ningar ocb. vatten-​​regle­ringar. om vat­ten­kraf­tan­lägg­ningar. om till­han­da­hål­lande av icraft åt kring­lig­gande hygd. 1 §. var­der ström­fau bebyggt jäm­likt denna lag och npp­går den vat­ten­kraä, som kan vid ore­gle­rat låg­vat­ten utta­gas vid bygg­na­den, till minst fem­hundra tur­bin­häsk kraf­ter, vare, såframt vat­ten­kraf­ten icke inom tio ^ före det vat­ten­dom­sto­lens med givande läm­nas till bygg­na­den varit utnytt­jad vid bygg­nad, som tdl­kom­mit enligt 1136 — 1918. n:r 523. — äldre lag, bygg­na­dens ägare plik­tig afct för till­go­do­se­ende av kring­lig­gande hv9-<1 bekov av kraft till använd­ning i hant­verk, små­in­du­stri eller lant­bruk eller till i lys­ning eller upp­värm­ning till­han­da­hålla intill en tion­del av den årliga kraft­mäi som kan med det instal­le­rade maski­ne­riet bliva utta­gen. sd, stor­le­ken av nämnda andel bestäm­mes av vat­ten­dom­sto­len; och skall här­vid h" syn tagas dels till omfatt­ningen av den rätt anlägg­ning­ens ägare erhål­lit att fö" vat­ten­kraf­tens till­go­do­gö­rande för­ändra förut rådande vattenständs-​​ och avri­naia för­hål­lan­den dels ock ä ena sidan till det behov av kraft, som inom byo-​den xed^^" före­lig­ger eller i en nära fram­tidsår att motse, och å andra sidan till den tilleån^ pä kraft, som må eljest vara att påräkna för ända­må­let. ^ ^ avgö­rande, som nu nämnts, gälle för en tidrj­rmd av tjugu år i sän­der första gången räk­nat från det kalen­derår, under vil­ket bygg­na­den enligt därom med­de­lad bestäm­melse skall hava full­bor­dats. där ej under nit­tonde året av sådan tids­pe­riod anlägg­ning­ens ägare eller någon, som må anses berät­ti­gad att komma i ätni­u­tande av kraft, varom här är fråga, eller ock myn­dig­het, åt vil­ken konungen upp­dra­git att bevaka byg­dens intresse i före­va­rande hän­se­ende, genom ansö­kan hos vat­teu­dom sto­len påkal­lar ny pröv­ning, skall den förut med­de­lade bestäm­mel­sen lända till efter rät­telse jäm­väl för nästa period. 2 §. var­der i ström­fall, vars vat­ten­kraft till viss del inom de tio när­mast för­flutna åren varit utnytt­jad vid bygg­nad, som till­kom­mit enligt äldre lag, jäm­likt denna lag verk­ställd bygg­nad, som är avsedd att ersätta eller utgör till­bygg­nad till den äldre bygg­na­den, och med­för åtgär­den, att i ström­fal­let minst tre­hundra turbinhäst-​​ kraf­ter mera än förut kunna vid låg­vat­ten utta­gas, skola, såframt den uttacr­bara vat­ten­kraf­ten sam­man­lagt upp­går till fem­hundra tnr­bin­häst­kraf­ter vid ore­gle­rat lå<^- vatien, i avse­ende å ökningen bestäm­mel­serna i 1 § äga mot­sva­rande tillämp­ning lag samma vare, där vid bygg­nad, som till­kom­mit enligt äldre lag och vid vil­ken kun­nat vid ore­gle­rat lag­vat­ten utta­gas minst fem­hundra tnr­bin­häst­kraf­ter, genom yat­ten­re­gle­ring jäm­likt denna lag vin­nes en ökning av minst tre­hundra tnr­bin­häst kraf­ter 1 den vat­ten­kraft, som kan utta­gas antingen i medel­tal eller ock vid iå(^-​vat­ten. ° _ 3 §. ^ear ström­fall, där jäm­likt denna lag kungs­ådra fin­nes, bebyggts enligt konung­ens i» äldre lag ^med­de­lade till­stånd till byg­gande i kungs­ådra, skall, såframt 1 ^ s^^ts s^ädant för­be­håll, som omför­mä­les i 1 kap. 8 §, och kiingså­di­ans vat­ten­kraft i den mån den­samma kan vid bygg­na­den ntta­gas, tillika npp­går till ininst fem­hundra tnr­bin­häst­kraf­ter vid ore­gle­rat låg­vat­ten, stad­gan­det i 1 § första styc­ket äga mot­sva­rande tillämp­ning beträf­fande vat­ten­kraf­ten i kungs­äd­ran, dock först sedan tjugu ar för­flu­tit efter det denna lag trätt i kraft. vid tillämp­ning av ya nu sagts skall kungs­ådrans vat­ten­kraft anses utgöra en tred­je­del av vat­ten kraf­ten 1 ström­fal­let. ^ i avse­ende å pröv­ningen huruvida och i vill­ven utsträck­ning skyl­dig­he­ten må göras gai­i­ande gent emot ägare av anlägg­ning, varom i denna § är fråga, skola be- ^ \ t^ämp­liga delar lända till efter­rät­telse, med iakt­ta­gande lik- ctq prov­ningen skall av sakä­gare eller veder­bö­rande myn­dig­het påkal­las första f ugon­dex efter denna lags trä­dande i kraft och seder­mera vart 4: § vill någon, som må anses där­till berät­ti­gad, komma i åtnju­tande av hela eller någon — 1918. n:r 523. — 1137 del av den kraft ägare av kraf­tan­lägg­ning efter ty ovan sagts för­plik­tats att till- han­da­hålla, göre i den ord­ning 11 kap. stad­gar ansö­kan därom kos vat­ten­dom­sto­len. där ^ annorlunda över­ens­kom­mes, vare äga­ren icke plik­tig att till­han­da­hålla sökan­den kraft tidi­gare än två år efter det ansök­ningen del­gi­vits honom. kraf­ten skall efter vat­ten­dom­sto­lens bestäm­mande utta­gas antingen vid kraft­sta­tio­nen eller, där det lämp­li­gen kan ske, å äga­ren till­hö­rig led­ning. eraf­tens för­del­ning på olika delar av dyg­net eller året varde bestämd på sätt, som med hän­syn till före­lig­gande för­hål­lan­den må anses skä­ligt. i den mån kraft, varom nu är fråga, tages i anspråk, skall ersätt­ning där­för givas med det belopp, som mot­sva­rar äga­rens själv­kost­nad med tillägg av två pro­cent å anlägg­nings­ka­pi­ta­let. i fråga om stor­le­ken av nämnda ersätt­ning ävensom vill­ko­ren i övrigt för kraf­tens till­han­da­hål­lande skall vat­ten­dom­sto­len med­dela bestäm­mel­ser i sam­band med beslut i anled­ning av ansö­kan, som nyss sagts; och gäjle beträf­fande rätt att påkalla änd­ring i sålunda med­de­lade bestäm­mel­ser vad i 9 kap. 29 § fin­nes för där avsett fall före­skri­vet. vad i 9 kap. 37 § första styc­ket, 38, 40 och 41 §§ stad­gas beträf­fande över­fö­ring av kraft, som läm­nas i ersätt­ning för för­lo­rad vat­ten­kraft, skall i tillämp­liga delar lända till efter­rät­telse i fråga om till­han­da­hål­lande av kraft enligt denna §. 07n nypröv­ning. 5 §. har ström­fall bli­vit bebyggt jäm­likt denna lag, ä.^ under de i 1 § stad­gade för utsätt­ningar konungen eller myn­dig­het, åt vieen konungen upp­dra­git att i iore- varande hän­se­ende bevaka det aff­män­nas rätt, så ock bygg­na­dens ägare i den ord ning 11 kap. stad­gar påkalla ny pröv­ning angå­ende de vill­kor, v^under med hän syn till all­männa intres­sen bygg­na­den må bibe­hål­las och nytt­jas. yrkande om sadan pröv­ning skall fram­stäl­las under fem­tio­femte året efter det kalen­derår, under vil­ket lyo-'^naden enligt därom med­de­lad bestäm­melse skall hava full­bor­dats, samt daret­ter vart° fyr­tionde år. var­der ej å före­skri­ven tid n^mröv­ning pakal­lad, vare a^ren berät­ti­gad att under förut fast­ställda vill­kor bibe­hålla och nyttja by-​gna­den intill - dess i anled­ning av nypröv­ning, som seder­mera enhgt vad nu sagts bliyt pakauad, annan bestäm­melse häru­tin­nan med­de­las och skau landa till efter­rät­telse. ^ i nypröv­ning, varom nn stad­gats, skall ske i enlig­het med den lag­stift­ning som vid varje sär­skild tid­punkt är gäl­lande i fråga om icke tm" kast­stäl­las vid n\t)röv­ningen andra vill­kor an de fornt gäl­lande, må de icke till fö?rän fem i? för­flu­tit från utgången av det kalen­derår, varun­der nyprövmngen i • påkal­lats. ^ g 1 mom läm­nas md nypi­öt­ning, som i i) § sägs, färe­skrift, att byg­pa­den sml s^mätres­sen i älänkras f^äätmä sti­ger en ^ berättio-​​ad att av stats­me­del erbålla ersätt­ning för överskju-​​tagas vid bygg­na­den, berät­ti­gaa bestäm­mel­serna i aån 6 och ai'§§ yxn­mängd eller fall­böjd tagits i anspråk utan att ersätt­ning därfo?' utgått, må deu för­lust, som bygg­na­dens ägare har att vid­kän­nas utan gott- 1138 — 1918. n:r 523. — rörelse let ilse, sam­man­lagt icke över­stiga det belopp, vartill med iakt­ta­gande av stado-​​ i 1 kap. 13 § för­lus­ten av allt kungs­ådrans vat­ten må skat­tas. vid beråk­ning av vär­det ä vat­ten­kraf­ten skall avdrag göras dels för den d 1 därav, för vil­ken bygg­na­dens ägare jäm­likt vat­ten­dom­sto­lens beslut bar att tiil ban­da­bäua ersätt­ning medelst kraftö­ver­fö­ring, och dels för kraft, var­med till föl d av sådan vat­ten­re­gle­ring, som enligt bestäm­mel­serna i 16 § är under­kas­tad nynrö ning, den vid bygg­na­den eljest uttag­bara kraf­ten bli­vit ökad. ej må vat­ten­kraf­ten sam­man­lagda värde beräk­nas bögre än till anlägg­ning­ens saluvärde. av ett . med­gi­vande till arbe­tets utfö­rande bestämma, buruvid^ ocb i vad mången "därav för­an­ledda kost­na­den må avräk­nas frän det värde å vat­ten­kraf­ten, varom stad­gas i första styc­ket. vid pröv­ning av dylik fråga skall till­ses, att skä­lig amor­te­rings­tid bere­des bygg­na­dens ägare. ° 2 mom. anspråk å ersätt­ning skall, vid påföljd att rätt där­till eljest är för­lo­rad fram­stäl­las i inlaga till konungen inom ett år efter det de nya vill­ko­ren skola träda i tillämp­ning. frå­gan huruvida ocb i vad mån ersätt­ning bör utgå avgö­res av fem ojä­viga skil­je­män, av vilka konungen utser två och bygg­na­dens ägare två samt de sålunda utsedda den femte. under­lå­ter någon­dera par­ten att utse skil­je­man eller kunna de av par­terna utsedda skil­je­män­nen icke enas om valet av den femte, äge doma­ren i den ort, där bygg­na­den är belä­gen, för­ordna om valet. var­der ej ainor-​​ lunda över­ens­kom­met, skall skil­je­do­men med­de­las inom ett år efter det ersätt­nings ansprå­ket bos konungen anmäl­des. i övrigt skall beträf­fande dylikt mål vad i lag är eller^^ ka n varda stad­gat för det fall, att tvist bän­skju­tes till avgö­rande av skilje män på grund av avtal, som slu­tits utan för­be­håll om rätt för par­terna att kla­nora ski­be­do­men, äga mot­sva­rande tillämp­ning. kost­na­den för skil­je­manna­för­fa­ran­det skau gäl­das av den, som skil­je­män­nen pröva där­till skyl­dig; ej må dock sådan skyl dig­het åläg­gas bygg­na­dens ägare, utan så är att hans påstå­ende uppen­bar­li­gen fram ställts utan skäl. nn s ersätt­ning för vär­de­minsk­ning å fast egen­dom skall bestäm­mas sär­skilt för varje f^tig­bet. 1 fråga om sät­tet för erläg­gande av sådan ersätt­ning, den­sam­mas för­del ning mel­lan rätt­sä­gare i den fasta egen­dom, varom fråga är, samt egen­do­mens be fri­ande från ansva­rig­het för inteck­nad ford­ran gälle vad i lag fin­nes eller kan varda stad­gat för det fall, att till följd av byg­gande i vat­ten ersätt­ning skall utgå för skada a fast egen­dom. ö ö 7 §. skall fran^ anlägg­ning, beträf­fande vil­ken nypröv­ning äger rum, på grund av vatten-​​ dom­sto­lens jäin­likt denna lag med­de­lade före­skrift kraft tin­han­da­bål­las någon i er- sätt­ning lör för­lo­rad vat­ten­kraft eller annat, ocb kom­mer sådan ersätt­nings­ta­ga­res rm 1 anled­ning av nypröv­ningen att upp­höra eller inskrän­kas, vare han berät­ti­gad . av stats­me­del undfå gott­gö­relse för den för­lust han lider. än fråga om ersätt-​​ v^ten­kraft, som till­go­do­gö­res genom anlägg­ningen, ocb bar sådan vatten-​​ kxait icto före dess avstå­ende varit av ersätt­nings­ta­ga­ren utnytt­jad eller av denne iiw ull avses i 5 §, skau dock beträf­fande ersätt­nings­ta­ga­rens v ,1 • fott­gö­relse vad i 6 § 1 mom. fin­nes stad­gat äga mot­sva­rande tillämp­ning, vaa 1 b 5 2 mom. är före­skri­vet beträf­fande fram­stäl­lande av ersätt­nings­an­språk, anspråk samt sät­tet för ersätt­ning­ens erläg­gande med 3&mväl gula , mga om gott­gö­relse, som i denna § avses. mera skall — 1918. n:r 523. — 1139 s §• var­der beträf­fande byg­mad i ström­fall, vil­jien till­kom­mit enligt äldre lag, jäm­likt denna lag verk­ställd sådan ombygg­nad euer till­bygg­nad, som i 2 § första styc­ket avses, skola under de i nämnda stad­gande angivna för­ut­sätt­ningar bestäm­mel­serna i 5—7 §§ gälla i fråga om anlägg­ningen; dock vare äga­ren icke plik­tig att av värde minsk­ning ocb kost­nad, som omför­mä­las i 6 §, utan ersätt­ning vid­kän­nas mera än som mot­sva­rar en fjär­de­del av vär­det i till­go­dogjort skick å den vid anlägg­ningen uttag­bara vat­ten­kraft, som icke kun­nat tiu­go­do­gö­ras vid den äldre bygg­na­den. vad i 5 ocb 6 §§ är stad­gat i fråga om bygg­nad, som till­kom­mit jäm­likt denna lag, skall äga mot­sva­rande tillämp­ning beträf­fande sådan bygg­nad i ström­fall, som i g § avses, med iakt­ta­gande lik­väl att yrkande om nypröv­ning skall fram­stäl­las under fem­tio­femte året efter det denna lag trätt i kraft samt att bygg­na­dens äg^e ej är plik­tig att utan ersätt­ning vid­kän­nas större vär­de­minsk­ning ocb kost­nad^ än som mot­svara en fjär­de­del av vär­det å kungs­ådrans vat­ten­kraft i till­go­dogjort skick, med beräk­ning av nämnda vat­ten­kraft på sätt i 3 § sagts. om icro­nans lös­ninqs­rätt. 9 §. har ström­fall bli­vit bebyggt jäm­likt denna lag, äge under de i 1 § stad­gade för utsätt­ningar kro­nan att, där det påkal­las för tiu­go­do­se­ende av all­mänt bebov, vid utgången av fyr­tionde året efter det kalen­derår, under vil­ket enligt därom med­de­lad bestäm­melse bygg­na­den skall bava full­bor­dats, tillösa sig ström­fal­let med vatteu-​​ verks­bygg­na­der, kraft­sta­tion med instal­le­rat maski­neri samt för kraft­sta­tio­nens per sonal avsedda bostä­der ocb, där mar­ken tiu­bör anlägg­ning­ens ägare, nödigt utmäl. lös­nings­rätt, som ej vid nämnda tid­punkt begag­nas, skall sta kro­nan öppen vid ut- 1) gången av vart fyr­tionde år där­ef­ter. ' var­der i ström­fall, vars vat­ten­kraft tiu viss del varit inom de tio_ nä rmast tor- ilutna åren utnytt­jad vid bygg­nad, som till­kom­mit enligt äldre lag, jäm­likt de^a i lag verk­ställd bygg­nad, vil­ken är avsedd att ersätta eller utgör till­bygg­nad tih den äldre bygg­na­den, ocb med­för åtgär­den, att i ström­fal­let kan utta­gas i medel­tal rnmst dub­belt så stor vat­ten­kraft som förut, vare kro­nan såframt den uttag­bara vat­ten kraf­ten sam­man­lagt upp­går till minst fem­hundra tur­bin­bäst­kraf­ter vid ore­gle­rat låg- tat­ten, på sätt man sigts lös­nings­be­rät­ti­gad till ström­fal­let med vattenterksbygg-​​ nåder, kraft­sta­tion ocb utmål. 10 s. vin kro­nan begagna sig av lös­nings­rätt, som i_ 9 § stad­gats, skau nndex­rät­telse därom med­de­las ström­fal­lets ägare ™ stämda tid­punk­ten samt frå­gan där­ef­ter ffae sist­nämnda tid­punkt g™™ ansö­kan om stäm­ning tiu all­män dom­stol. har kro­nan å tid, v®® s®gt^ rät­tat ström­fal­lets ägare, att kro­nan till begagna sig av lös­nings­rät­ten, äge ock strbm-​​ vtrds''^'^ unkvtt­tels^å åre­sven tid^ läm­nad strömf^säga­ren eller efter sådan 1 under­rät­telse frå­gan före tid­punk­ten t på nämnda sätt fuu­följd, vare lös­nings­rät­ten for den gängen föriauen. 11 §• skall nå otund av lös­nings­rätt, varom i 9 § for­mä­les, egen­dom avstås tiu faonm, ägrvad^ om expro­pri­a­tion^ all­män­het är eller kan varda stad­gat motsv^ tiu- wmn­ninff dock med iakt­ta­gande av vad i denna § fin­nes sär­skilt fbre­su­i­vet. ksf'lös­nings­rät­tens begag­nande, att annan, ström­fau­ets ägare tiu­böng egen­dom 1140 — 1918. n:r 523. — än den, som enligt 9 § är före­mål för lös­nings­rät­ten, såsom reserv­sta­tion • för över­fö­ring av kraft eller fabrik eller annan anlägg­ning, kom­mer att lida s\m lig minsk­ning i värde, vare äga­ren berät­ti­gad påfcrdra, att nämnda miski­ner oob till­be­hör skau av kro­nan lösas. ^genaom med där till följd av kro­nans inlö­sen av anlägg­ning, som i 9 § avses, den grund av utfäs­telse av anlägg­ning­ens ägare är berät­ti­gad till leve­rans av kraft°f anlägg­ningen, går för­lus­tig dylik rät­tig­het, skola i fråga om egen­dom, tiuhö • rät­tig­he­tens inne­ha­vare, bestäm­mel­serna i andra styc­ket äga mot­sva­rande tillä ning. beträf­fande rät­tig­het, som nu nämnts, skall i övrigt gälla vad om särs­sfd" rätt till fas­tig­het, som avstås på grund av expro­pri­a­tion, är stad­gat. tvist om vil­ken egen­dom kro­nan har rätt eller skyl­dig­het att lösa skall prö­vas dom­sto­len. ^ ' nämnd för bestäm­mande av ersätt­ning i anled­ning av inlös­ning, varom nu är fräo-​a skall bestå av veder­bö­rande ord­fö­rande i expro­pri­a­tions­nämnd odi fyra leda­mö­ter av vilka var­dera ppten äger utse två; under­lå­ter part utan styrkt laga för­fall att full göra valet, välje rät­ten i hans ställe. leda­mot i nämn­den skall vara svensk med" bor­gare och hava upp­nått tju­gu­fem års ålder. ej må till leda­mot utses den, som ei råder över sig och sin egen­dom eller är för­kla­rad ovär­dig att i rikets tjänst vidare nytt­jas eller eljest på grund av honom ådömd straff­på­följd icke må utöva all­män befatt­ning eller bli­vit dömd ovär­dig att föra annans talan inför rätta / _ 12 §. där från kraf­tan­lägg­ning, till vil­ken lös­nings­rätt enligt vad ovan stad­gats göres av kra­nan gäl­lande, på grund av vat­ten­dom­sto­lens jäm­likt denna lag med­de­lade före­skrift kraft skall till­han­da­hål­las någon i ersätt­ning för vat­ten­kraft, som tillgodo-​​ görp genom anlägg­ningen, äge kro­nan tillösa sig jäm­väl sådan rät­tig­het. vad nu sagts gälle dock ej i fråga om vat­ten­kraft, som före dess avstå­ende varit av ersätt-​​ nings­ta­ga­ren utnytt­jad vid anlägg­ning, beträf­fande vil­ken icke enligt bestäm­mel­serna 1 9 8 lös­nings­rätt till­kom­mit kro­nan. i denna § avses, skola bestäm­mel­serna i 10 och 11 89 1 tillämp­liga delar lända till efter­rät­telse. om vat­ten­re­gle­ringar. om konung­ens övning sr ätt. 13 § vatt­nets avrin­ning ur någon av sjö­arna vänern, vät­tern, mäla­ren, hjäl­ma­ren, stor­sjön i jämt­land eller sil­jan, äger konungen pröva, huruvida av nii­li­tära skäl eller av hän­syn till viss orts all­männa eko­no­miska in tres­sen eller på grand av vad i 2 kap. 3 § andra styc­ket, 11 § samt 12 § första a ^ hin­der möter mot före­ta­get eller sär­skilda vill­kor böra före­skri­vas tor dess utfö­rande; och skall förty, innan frå­gan av vat­ten­dom­sto­len slut­li­gen av- gores, den­sa­nima hem­stäl­las konung­ens pröv­ning. lag samma vare beträf­fande an nan vat­ten­re­gle­ring, som med hän­syn till dess inver­kan på vatt­nets avrin­ning är av ik o^-​is-​htning, såframt konungen för­be­hål­ler sig sådan pröv­ning och besked om läm­nas vat­ten­dom­sto­len före det målet av dom­sto­len slut­h­gen avgjorts. om avgif­ter. t7 j id §. vat­ten­re­gle­ring, som verk­stäl­les jäm­hkt denna lag, den uttag­baia en 1 det eller de ström­fall, för vil­kas räk­ning regle­ringen ufö­res, ökad med .i» — 1918. n:r 523. — 1141 i medel­tal fem­li­ui­idra tur­bin­lis^tkraf­ter, vare ägare av sådant ström­fall plik­tig att för nedan angivna ända­mal erlägga en årlig avgift av minst tio öre och. högst tre kro­nor lör varje tnr­bin­häst­kraft, var­med genom regle­ringen den nttag­bara vat­ten kraf­ten 1 ström­fal­let i medel­tal bli­vit ökad. avgift, som nn nämnts, skall erläg­gas ftån och med kalen­derå­ret näst efter det då enligt därom med­de­lad bestäm­melse före­ta­get skau hava full­bor­dats. äj fråga om före­tag, som avses i 3 kap. 1 §, skall dock, såvitt angår ström­fall, för vars ägare enligt bestäm­mel­serna i nämnda kap. skyl­dig­he­ten att taga del i kost­na­den för före­ta­get inträ­der efter dess full­bor­dande, avgift ej utgå för­rän från och med kalen­derå­ret näst efter betal­nings­skyl­dig­he­tens inträde. belop­pet av avgif­ten skall av vat­ten­dom­sto­len bestäm­mas sär­skilt för varje ström fall; och bör här­vid hän­syn tagas dels till den större euer mindre för­änd­ring av vattenstånds-​​ och avrin­nings­för­håu­an­den, som genom före­ta­get för­or­sa­kas, och den olä­gen­het eller för­del, vil­ken häri­ge­nom upp­kom­mer för den kring­lig­gande byg­den, dels ock till den större euer mindre kost­nad, som är för­e­nad med före­ta­get, samt före­ta­gets eko­no­miska bety­delse för varje sär­skilt ström­fall. avgö­ran­det gäue för en tidrymd av tjugu är i sän­der, första gången räk­nat från det kalen­derår, under vil­ket före­ta­get skall hava full­bor­dats. var­der ej genom an sökan hos vat­ten­dom­sto­len under nit­tonde året av sådan tids­pe­riod ny pröv ning påkal­lad av ström­fal­lets ägare eller av myn­dig­het, åt vil­ken konungen upp dra­git att föra talan i före­va­rande hän­se­ende, skall den förut med­de­lade bestämmm-​​ sen lända till efter­rät­telse jäm­väl for nästa period. huru avgif­ter, som nu nämnts, skola indri­vas, därom för­ord­nar konungen. 15 §. influtna avgif­ter skola efter de när­mare bestäm­mel­ser, som häru­tin­nan med­de­las av konungen, i första hand använ­das till före­byg­gande eller mins­kande av skada eller olä­gen­het, som vål­las genom före­ta­get och lör vil­ken ersätt­ning icke hli­vit av vat­ten­dom­sto­len bestämd, så ock till gott­gö­relse för sådan skada eller olä­gen­bet. i den mån med­len för­slå där­till, må. de ock använ­das för till­go­do­se­ende av annat ända mål beträf­fande den bygd, som berö­res av före­ta­get, såsom jord­bru­kets främ­jande, sär­skilt genom jords torr­lägg­ning, eller bere­dande av till­gång till elekt­risk kraft för sam­färd­sel, jord­bruk, hant­verk eller små­in­du­stri eller eljest för befolk­ning­ens behov. om nyij­rövnmg. 16 §. i fråga om vat­ten­re­gle­ring, som avses i 14 §, skall beträf­fande rätt att göra frå gan angå­ende de vill­kor, varun­der med hän­syn till all­männa intres­sen före­ta­get må äga bestånd, till före­mål för nypröv­ning gälla vad i 5 § är för där avsett fall stad­gat. 1 . t . 1, där till följd av före­skrift, som med­de­las vid nyprövnm­gen, vär­de­minsknmg eller kost­nad tiu­skyn­das ström­fall­sä­gare, som vid befint­lig bygg­nad till­go­do­gör sig den genom regle­ringen vunna kraftök­ningen, skola i fråga om ström­fall­sä­ga­rens rätt till »ri ersätt­ning bestäm­mel­serna i 6 § äga mot­sva­rande tfllämp­nin^; dock skall vid be- stäm­mande av det värde å vat­ten­kraf­ten, som avses i nämnda hän­syn tagas alle nast till den vat­ten­kraft, var­med till följd av regle­ringen den vid bygg­na­den eljest nttag­bara kraf­ten bli­vit ökad. 305—i80074, bvensl-​​för­jatt­nin­pe­sam­ling 19w,n:r s23. 2142 — 1918. k:r 523. — 5 kap. om aumän f arled. 1 §. angå­ende all­män far­led gäue vad därom fin­nes euer kan varda sär­skilt stad­gat 6 kap. om all män flott­led. 1 §. angå­ende all­män flott­led gälle vad därom fin­nes eller kan varda sär­skilt stad­gat. 7 kap. om torr­lägg­ning av mark genom dik­ning eller annat avle­dande av vat­ten eller genom invall­ning. 1 §. angå­ende dik­ning och annat avle­dande av vat­ten samt invall­ning för torr­lägg­ning av mark gälle vad därom fin­nes eller kan varda sär­skilt stad­gat. 8 kap. om klo­ak­led­ningar. 1 §. angå­ende avle­dande av spill­vat­ten euer annan fly­tande oren­lig­het gäu­ei­vad därom fin­nes eller kan varda sär­skilt stad­gat. 9 kap. om e rsätt­ning. om ersätt­nings­skyl­dig­het i allmänhet-​​ 1 §• där jäm­likt denna lag rätt med­gi­ves någon att tillösa sig sam­fällt ström­fall med eller utan ntmål eller att till utmål för vat­ten­kraft­s­ta­tion taga i anspråk annan till hörigt område eller att till­go­do­göra sig vat­ten­mängd eller vat­ten­kraft, som till­hör annan, eller att vid­taga åtgärd, vari­ge­nom eljest annans egen­dom lider skada eller intrång, varde, såvitt ej i 1 kap. annor­le­des stad­gas, honom ålagt att efter ty nedan sägs gälda ersätt­ning för egen­dom, som avstås, ^er för för­lust, skada eller intrång, som för­or­sa­kas. 2 §. skall en del av en fas­tig­het avstås, och var­der genom avstå­en­det en åter­stå­ende del för äga­ren onyt­tig eller upp­står syn­ner­ligt men vid begag­nan­det därav, v^ö äga­ren berät­ti­gad fordra, att jäm­väl denna del löses. upp­kom­mer eljest skada eller intrång å åter­sto­den av fas­tig­he­ten, skall ersätt­ning där­för givas. 3 §. där genom vat­ten­upp­däm­ning euer annan åtgärd enligt denna lag hel eller del därav var­der för äga­ren onyt­tig eller syn­ner­ligt men vid begag­nan­det äm- av upp­kom­mer, skall, om äga­ren ford­rar det, hela fas­tig­he­ten eller den. sär­ski­laa • 1 — 1918. n:r 523, — 1x4:3 ^ega^andet av fas­tig­het för­svå­rat eller för­dy­rat, skall, i den män fas­tig­he­ten ej löses, sådan skada ersät­tas, 4 §. till­sl­syn­das ägaie av strom­fall ftir­luot m en del av vat­ten­mäng­den euer fallhbi-​​ den, v^e han, om begag­nan­det av åter­sto­den där­i­ge­nom för­svå­ras euer för­dy­ras, be rät­ti­gad till ersät­to­ing för sådan skada; var­der åter­sto­den för äga­ren onyt­tig eller upp­kom­naer syn­ner­ligt men vid bep­g­nan­det därav, skall, om äga­ren ford­rar det, er-​sätt­ning läm­nas för åter­sto­dens hela värde. 5 §. hör tm ström­fall, vars vat­ten­kraft till följd av före­tag enligt denna las ffår för äga­ren för­lo­rad, sär­skilt ntmål eller är där­med eljest mark för­e­nad, och va?dir mar ken där­ef­ter för äga­ren onyt­tig eller upp­kom­mer syn­ner­hgt men vid dess begag nande, da skau, där äga­ren det begär, den mark lösas. är vat­ten­kraf­ten i ström­fall, som nyss nämnts, avsedd till dri­vande av kvarn, säg, fabrik eller annan anlägg­ning, eller är med ström­fal­let för­e­nad annan fast eller lös egen­dom, för vars till­go­do­gö­rande vat­ten­kraf­ten är avsedd, ocb uder sådan egen dom minsk­ning i värde för äga­ren, dä vat­ten­kraf­ten från­går honom, njnte han er sätt­ning för ska­dan eller äge, där minsk­ningen i egen­do­mens värde är av bety­den het, fordra, att egen­do­men skall lösas. 6 §. skall fas­tig­het eller del därav eller anlägg­ning, som i 5 § andra styc­ket sägs, lö sas, varde^ock lös egen­dom, som hör till fas­tig­he­ten eller anlägg­ningen och som ge nom avstå­en­det göres onyt­tig för äga­ren, pä den­nes begä­ran inlöst. lag samma vare i fråga om egen­dom, som till följd av skada å jord, hus, fiske eller annat var der för äga­ren onyt­tig. 7 §. där genom före­tag eller åtgärd enligt denna lag för­or­sa­kas annan skada eller för­lust än ovan nämnts, skall ock sådan skada eller för­lust ersät­tas. 8 §. yid avgö­rande, om och i vil­ken mån skada till­skyn­das någon genom före­tag eller åtgärd enligt denna lag, skall hän­syn tagas jäm­väl till skada mler lidande av an nan beskaf­fen­het än rent eko­no­misk. 9 §. ändå att fas­tig­het, för vil­ken till följd av före­tag enligt denna lag vat­ten­kraft går för­lo­rad, till­hör samme ägare som den fas­tig­het, för vars räk­ning före­ta­get ut- iöres, skall ersätt­ning för den för­lo­rade vat­ten­kraf­ten gäl­das, såframt först­nämnda fas­tig­het är besvä­rad av inteck­ning för ford­ran eller kan jäm­likt 11 kap. 2 § jorda bal­ken i äga­rens band häfta för ogul­den köpeskil­ling samt ford­rings­ä­ga­ren ej läm nat med­gi­vande till före­ta­get. vad nii sagts gäue dock ej, där för­lus­ten av vat­ten kraft prö­vas vara väsent­li­gen utan bety­delse för ford­rings­ä­ga­rens säker­het. i fråga om skada, som genom vat­ten­npp­däm­ning eller annan änd­ring av vatten-​​ sfcänds­för­hål­lan­dena till­skyn­das fas­tig­het, till­hö­rig samme ägare som den fas­tig­het, för vars räk­ning före­ta­get sker, skall vad nu stad­gats beträf­fande för­lust av vat­ten kraft äga mot­sva­rande tillämp­ning. ^ ^ med vat­ten­kraf­ten i ett ström­fall avses i detta kap. den kraft, som kan utta­gas vid axeln å en eller flera för fauet avpas­sade vat­ten­mo­to­rer. yid beräk­nande av vat­ten­kraf­ten skall hän­syn tagas till mera bety­dande väx­lin gar i vat­ten­fö­ringen. ixu — 1^18. n:r 523. — 11 §. ersätt­ning för till­go­dogjord vat­ten­kraft skall, vare sig ersätt­ningen efter ty nedan sägs ntgår medelst jn-​aftö­ver­fö­ring eller i pen­ningar, anses inne­fatta gott­gö­relse för vat­ten­verks­bygg­na­derna eller den del därav, som för fram­ti­den var­der för äo-​aren on^tig; dock att, där bygg­na­derna till mate­rial eller bygg­nads­sätt äro med avse ende å deras ända­mål särsmlt vär­de­fulla, gott­gö­relse i mån därav skall erläg­gas har ej ersätt­nings­gi­va­ren inom ett år efter utgången ay den bestämda tiden för full­bor­dande av det före­tag, för vil­ket vat­ten­kraf­ten ayståtts, från ersättningstaga-​​ rens fas­tig­het bort­fört vad av vat­ten­verks­bygg­na­derna sålunda ^blir hans tilu­i­ö­rig­het, till­fälle det utan lösen ersätt­nings­ta­ga­ren. med vat­ten­verks­bygg­na­der avses anord­ningar dels för vatt­nets däm­ning och le dande till ock från kraf­tan­lägg­ning, såsom dam­mar, rän­nor, kana­ler, tuber, tunn­lar ock turl3inkammare, dels ock för fis­kets ock flott­ning­ens till­go­do­se­ende, såsom lax trap­por, älle­dare, flott­nings­utskov ock tim­mer­le­dare, sä ock vad till dylika anord ningar kör, luc­kor med manö­ver­a­nox­d­ningar, isgrin­dar ock dylikt. 12 §. skall till följd av före­tag eller åtgärd enligt denna lag egen­dom lösas eller er sätt­ning givas för skada euer intrång därå omi kar, efter det kun­gö­relse om fö re taget eller åtgär­den bli­vit på sätt i 11 kap. stad­gas offent­lig­gjord, kost­nad ned­lagts å egen­do­men, må vid ersätt­ning­ens bestäm­mande den kost­nad tagas i beräk­ning alle­nast, såvitt den prö­vas kava varit nödig eller nyt­tig samt icke bli­vit gjord i uppen­bar avsikt att köja ersätt­ningen.; om ersätt­ning medelst kraftö­ver­fö­ring. 13 §. där någon på grnnd av stad­gan­dena i 2 kap. 5 eller 6 § berät­ti­gas att till­godo göra sig annan till­hö­rig vat­ten­kraft, skall ersätt­ning för vat­ten­kraf­ten utgå genom till­kan­dakå­hande medelst elekt­risk eller annan över­fö­ring av mot­sva­rande kraft­be­lopp efter nedan angivna grun­der, såframt ocb i den mån ej ersätt­ning­ens utgö­rande i kraft prö­vas med­föra ölä­gen­he­ter av bety­den­het för ena eller andra par­ten. med avse­ende å ersätt­ning för sam­fällt ström­fall, som löses jäm­likt 2 kap. 7 §, vare lag samma, såvitt angår andel i fal­let, till­hö­rig annan än den lösande. ersätt­ning for vat­ten­kraft på grund av bestäm­mel­serna i 2 kap. 23 § skall under nyss angivna för­ut­sätt­ning lika­le­des läm­nas genom över­fö­ring av kraft. kraft, som läm­nas i ersätt­ning efter ty nu sagts, skall, med det undan­tag alle nast, vartill stad­gan­det i 33 § ^ista styc­ket för­an­le­der, till­ban­da­hål­las från den för vat­ten­kraf­tens utnytt­jande avsedda anlägg­ning. 14 §. eör vat­ten­kraft, som för ström­fall­sä­gare går för­lo­rad till följd av sådan enhgt denna lag med­gi­ven åtgärd, var­med ej åsyf­tas vat­ten­kraf­tens till­go­do­gö­rande, ma ock ersätt­ningen bestäm­mas att utgå i kraft, där­est sådan på fnllt betryg­gande sätt står att erbålla från väl­be­lä­get ström­fall och det med bän­syn till inteck­nings­ha­vares rätt, kost­na­der och andra omstän­dig­he­ter prö­vas lämp­ligt. 15 §. vskyl­dig­he­ten att jäm­likt 13 § till­han­da­hålla kraft åvi­lar den fas­tig­het, var­med rät­ten till till­go­do­gö­ran­det av den vat­ten­kraft, som ersät­tas, enligt vat­ten­dom­stoi­ens beslut skall vara för­e­nad. läm­nas ersätt­ning i kraft pä grund av stad­gan­det i 14 §, skall skyl­dig­he­ten vara — 1918. istir 6 23. — ii45 1 h^såj­las vartill den anlägg­ning hör, från vil­ken kraf­ten skall tiu- r x6 § . \ skyl­dig­het, som i 15 § sagts, skau ohe­ro­ende av avytt­ring eller exe­ku­tiv för­sälj ning av den fas­tig­het, vara skyl­dig­he­ten vilar, äga beståhd, i vems hand fastig heten kom­mer. ° ^ r . . 17 §. eät­tig­het till ^aft­he­lopp, som utgår såsom ersätt­ning för för­lo­rad vat­ten­kraft, , _ ; skall vara för­e­nad med den fas­tig­het, till vil­ken vat­ten­kraf­ten hört eller ock rät­tig heten 1 la ga ord­ning över­flyt­tats. ° _ p rövas rät­tig­he­ten till hela euer en del av kraft­be­lop­pet kunna utan för­fång för inte­ek­nings­ha­vare eller andra rätt­sä­gare avhän­das den fas­tig­het, var­med den är för enad, ma vat­ten­dom­sto­len på ansö­kan av fas­tig­he­tens ägare hesluta om rät­tig­he­tens över­flytt­ning, dock alle­nast till fas­tig­het i när­he­ten av det ström­fall, var­i­från vat ten­kraf­ten gått för­lo­rad, euer av det, var­i­från ersätt­ningen läm­nas. vid ägo­styck­ning av fas­tig­het, med vil­ken rät­tig­het till ersätt­nings­kraft är för enad, må rät­tig­he­ten i sin hel­het tilläg­gas viss eller vissa lot­ter. 18 §. _ eät­tig­het, som i 17 § sägs, må av äga­ren till den fas­tig­het, var­med den är för enad, på viss tid upp­lå­tas; och gälle i fråga om tiden för upp­lå­tel­sens bestånd vad beträf­fande nytt­jan­de­rätt till fast egen­dom å lan­det är i all­män­het stad­gat. 19 §. där ersätt­ning för vat­ten­kraft skall utgå medelst kraftö­ver­fö­ring, vare ersättnings-​​ taga­ren plik­tig att för kraf­tens utta­gande och över­fö­ring gälda veder­lag antingen i pen­ningar eller ock på sådant sätt, att det kraft­he­lopp, som skae läm­nas i. ersätt ning, var­der i mot­sva­rande mån mins­kat. detta veder­lag, som här nedan benäm­nes uttag­nings­kost­na­den, bestäm­mes av vat­ten­dom­sto­len efter de i 20 § angivna grun­der. 20 §. är fråga om ersätt­ning för vat­ten­kraft, som ersätt­nings­gi­va­ren på grund av stad- gan­dena i 2 kap. 5 eeer 6 § berät­ti­gas att tie­go­do­göra sig, skall uttag­nings­kostna den bestäm­mas sålunda, att den gott­gö­relse för vat­ten­kraf­ten, som bere­des ersätt-​​ nings­tagaxen genom det efter avdrag av sagda kost­nad åter­stå­ende vär­det ä den kraft han äger bekomma, kan anses skä­lig med hän­syn jäm­väl tie den nytta, som upp­kom­mer för ersätt­nings­gi­va­ren. ej må uttag­nings­kost­na­den sät­tas lägre än tie den för ersätt­nings­gi­va­ren beräk­nade kost­na­den för ttll­han­da­hå­e­ande av ersättnings-​​ taga­ren till­kom­mande kraft å den i 26 § angivna plats, utan så är att kraf­ten kun nat utta­gas med mindre kost­nad genom själv­stän­digt hehyg­gande och utnytt­jande av det ström­fae, vars vat­ten­kraft avstås, ej heeer högre än till sist­nämnda kost­nad. där fråga är om ersätt­ning för sam­fäet ström­fae, som löses jäm­likt 2 kap. 7 §, skae uttag­nings­kost­na­den bestäm­mas tie den för ersätt­nings­gi­va­ren beräk­nade kost naden för till­ban­da­hä­e­ande å den i 26 § angivna plats av den kraft, vartie ersätt-​​ aings­ta­ga­ren är berät­ti­gad. 1 vad i första och andra styc­kena sägs gäee i tieämp­liga delar beträf­fande ersätt ning: för vat­ten­kraft på grund av stad­gan­det i 2 kap, 23 §. ^ 21 §. uttagnino-​​skost­na­den skall bestäm­mas i anlägg­nings­kost­nad samt underhåes-​​ och drift­kost­nad. i sist­nämnda kost­nad skae inbe­gri­pas skäeg avsätt­ning tie förnyelse-​​ fond, men må ej inräk­nas ränta å anlägg­ning^ost­na­den. är den vat­ten­kraft, för vil­ken ersätt­ning skae läm­nas medelst över­fö­ring av kraft, 1146 — 1918. ]sr:r 523. ~ till­go­dogjord vid befint­lig anläg^ing, skall såsom nttag­nings­kost­nad i den 20 § avser räk­nas alle­nast nndernålls-​​ ocb drift­kost­na­den. sien­lng 22 §. utom i fall, som i andra och tredje styc­kena sägs, äge ersätt­ningstaf­fa­ren om ntta^nings­kost­na­den skall av honom gäl­das helt eller del­vis i penninp-​​^^^??^' genom minsk­ning av det honom till­kom­mande kraft­be­lop­pet. läm­nar ei ersitt * taga­ren besked i frå­gan, skall han anses vilia vara fullständie-​​t fri från nho kdgt­na­dens gäl­dande i pen­ningar. ^ ^ iittagmngs-​​ år fråga om ersätt­ning för vat­ten­kraft på grund av bestäm­mel­serna i 2 ka o" §, må ersätt­nings­ta­ga­ren icke mot ersätt­nings­gi­va­rens bestri­dande påfordra att nh nings­kost­na­den bestäm­mes i pen­ningar. ' a^tag- hurusom ersätt­nings­gi­va­ren i visst fall äger fordra, att uttag­nings­kost­na­den gäl­das 1 pen­ningar, därom stad­gas i 28 §. s» n del­vis 23 §. psx uttagnmgs­kostaa­den skall av ersät­taings­ta­ga­ren g^das i pen­ningar, varde dm som utgör anlägg­nings­kost­nad, erlagd till minst en tred­jeds pä, en gs och tiu äte­re­to­den under en tidrymd av högst fyr­tio är medelst årliga annusf bestämda sålunda, ^ att däri inga,r läm­väl ränta ä ogul­det kapi­tal­be­lopp efter den rän­te­fot, som i varje fall fin­nes skä­lig. den del, som utgör underhålls-​​ och drift­kost­nad, skall, där den uto-​år i nenninp-​​ar erlägps genom stän­dig avgäld, som till årligt belopp bestäm­mes fb°r viss tid dock minst^ tio ar, med rätt för var­dera par­ten att vid utgången av sagda tid erhålla nv pröv­ning av avgäl­dens belopp har ej talan om sådan pröv­ning lhäng­ig­gjorts före utgången av den fast­sull­rfa tiden, skall avgäl­den utgå med oför­änd­rat telopp un der hka, tid, som förut bestäm­des, med rätt för den, som där­ef­ter vill erhålla nv prov­ning av belop­pet, att därom föra talan på sätt nyss är safrt 24 §. ® ' 11 \ hestäm­mande av det belopp av uttag­nings­kost­na­den, som en ligt 23 § skall pa en gang erläg­gas, äge vat­ten­dom­sto­len pä yrkande av ersättnings-​​ lore­lägga ersätt­nings­ta­ga­ren att hos konung­ens befall­nings­ha­vande antingen ned­sätta belop­pet eller ock ställa pant eller bor­gen för det­samma iore­lag­gande, som nu sagts, bli­vit med­de­lat, åligga det ersätt­nings­ta­ga­ren att mom nit­tio dagar efter det vat­ten­dom­sto­lens beslut vun­nit laga kraft till vatten-​​ att före­läg­gan­det full­gjorts. för­sum­mas det, vare ersätt-​​ o-q-r^^r'rif ^tt luot bef­fi­else från uttagn­lngs­kost­na­dens gäl­dande i pennin-​​ minsk­ning 1 den honom till­kom­mande kraf­ten till så stor del, som av vat­ten­dom­sto­len pro­vats i värde mot­svara nämnda kost­nad. ned­sät­tas hos konung­ens befallnings-​​ „ , ' f-n j insatta i ban­k­in­rätt­ning för att där inne­stå mot till godo°^ ^ ^ angivna för­fal­lo­da­gen skall komma ersätt­nings­ta­ga­ren till godo. 25 § i som åta­git sig att gälda uttag­nings­kost­na­den eller del därav vij­kännaf erballa befri­else här­i­från, vare han plik­tig att för fram­ti­den kost­nad pftpr c ^ k raf­ten med det belopp, som prö­vas i värde mot­svara sagda sst­t­ninf.i.lti # anlägg­nings­kost­na­den må hava guld­its. intill dess nämnts fknln -p f "^s-​tten­dom­sto­len anhäng­ig­gjort talan om befri­else, som na av honim ä j avgäl­der till uttagn­lngs­kost­na­dens gäl­dande ggas. där tiu följd av de änd­rade hestäm­mel­bema ersätt­nings­gi­va­ren 1918. lf:r 523. — ii4.7 gott­gö­relse där­för givas av ersät­tamgs­tagaxen. kis ersätt­nmgs­gi­va­ren phk­tig att åter­bära redan gni­den nlagäinga-​​ ersätt­nings­ta­ga­ren över­fö­ras, bestämts sålnnda, att avdrag skett för uttagnmgs­kost­na­den, äge ej ersätt­nings­ta­ga­ren seder­mera ^in^ar^^^ erhål­lande av större kraft­be­lopp mot kost­na­dens gäl­dande i pen- 26 §. :&att, som skall öfver­fö­ras såsom ersätt­ning för för­lo­rad vat­ten­kraft, skau tiu- han­da­hal­las ersätt­nings­ta­ga­ren a den fas­tig­het, tiu vil­ken vat­ten­kraf­ten hört, på lämp­lig plats nära det ström­fall, var­i­från vat­ten­kraf­ten gått för­lo­rad aga­ren av den kraf­tan­lägg­ning, var­i­från kraf­ten skau till­han­da­hål­las, vare plik­tig att anlägga och för fram­ti­den under­hälla samt i fall av hehov ombygga för kraf­tens över­fö­rande till plats, _ som nyss sagts, erfor­der­lig led­ning med tiu­be­hör. trans­for mato­rer lör elekt­risk över­fö­ring samt lin- eller xem­ski­vor för meka­nisk över­fö­ring räk­nas tiu led­ning, som nu nämnts. 27 §. vid elekt­risk över­fö­ring skall den elekt­riska kraf­ten till­han­da­hål­las med strö­mart, spän­ning och peri­od­tal, som må fin­nas lämp­liga. är den vat­ten­kraft, som skall ersät­tas, icke av ersätt­nings­ta­ga­ren till­go­dogjord, skall vid över­fö­ring, som nyss sagts, den vid omsätt­ningen i elekt­risk kiatt upp­kom mande kraft­för­lus­ten vid­kän­nas av ersätt­nings­ta­ga­ren. lag samma vare, där vat­ten­kraf­ten är av ersätt­nings­ta­ga­ren till­go­dogjord medelst omsätt­ning i elekt­risk kraft. 28 §. för kraftö­ver­fö­ring såsom ersätt­ning för för­lo­rad vat­ten­kraft skola sådana före skrif­ter med­de­las, att kraf­ter­sätt­ningen ntgär i väx­lande stor­lek vid olika vatten-​​ föring eller under skilda tids­pe­ri­o­der, allt i största möj­liga över­ens­stäm­melse med de mera bety­dande väx­ling­arna i kraft­till­gång i ersätt­nings­ta­ga­rens ström­fall. vill i fall, som avses i 13 §, ersätt­nings­ta­ga­ren bekomma kraft, mot­sva­rande större vat­ten­mängd än den, som ntgör medel­ta­let av de i vat­ten­dra­get fram­rin­nande olika vat­ten­mäng­der, och har han ej vid befint­lig anlägg­ning till­go­dogjort sig jäm­väl så dan kraft, äge vat­ten­dom­sto­len på yrkande av ersätt­nings­gi­va­ren före­lägga ersätt nings­ta­ga­ren, vid påföljd att hans rätt till nämnda kraft eljest är för­lo­rad, att inom viss tid hos konung­ens befall­nings­ha­vande antingen ned­sätta eller ställa pant eller bor­gen för det av vat­ten­dom­sto­len bestämda belopp, var­med uttagnmgs­kost­na­den ökas, ävensom därom till vat­ten­dom­sto­len ingiva bevis. i fråga om medel, som ned­sät­tas enligt denna §, skall vad i 2f § sista styc­ket är stad­gat äga tillämp­ning. 29 §. om före­skrif­ter, som med­de­lats jäm­likt 28 §, seder­mera befin­nas i avse­ende å be räk­nad vat­ten­mängd eller andra omstän­dig­he­ter vila på orik­tiga för­ut­sätt­ningar eller eljest vara otill­freds­stäl­lande, äge vat­ten­dom­sto­len på därom förd talan före­skriva av för­hål­lan­dena påkal­lade änd­ringar; dock må talan därom ej föras, innan fem är för flu­tit frän det före­skrif­terna med­de­lats eller änd­rats. vad nu sagts gälle ock i fråga om före­skrif­ter, som i övrigt givits rörande kraftö­ver­fö­ring­ens anord­nande och kon trol­len därå. 30 §. lär ström­fall­sä­gare, som jäm­likt 13 § skall medelst över­fö­ring av kraft ersätta annan till­hö­rig vat­ten­kraft, på grund av stad­gan­dena i 4 kap. för­plik­tas att åt kring-​​ llis ~ ~ liff^ande bygd tiu­ban­da­håua kraft, skau mot skä­lig jft­rnkniag ay utta­gaia„i,„,( den det bas­belopp, som ersät­taingstay­a­ren ager bekomma, mmskas mel så st„ andel av den enligt sist­nämnda lag­rum bestamda kraf­ten, som vat­ten­kraf­ten i b,5 staöm­fau utgör i för­hå­nande till den sam­man­lagda vat­ten­faa­flen i de fall, gemen­samt tni­gc­dog­bras; doek vare ej på grund av vad nu sagts ersätt­nings­fe­gate nuk­tiv att vid­kän­nas minsk­ning 1 den kraft, som till­kom­mer honom 1 ersätt­ning fep vat­tenwt, vil­ken vid befint­lig anlägg­ning utnytt­jas. 31 §. går ersätt­nings­gi­vare, som jäm­likt 13 § skall tih­han­dakålla ersätt­nings­ta­gare kiaft medelst över­fö­ring, för­li­is­tig vat­ten­kraft genom minsk­ning i vat­ten­mängd eller fall- köld till följd av före­tag eller annan åtgärd, vartill med­gi­vande i laga ord­ning läm- nas, euer var­der genom vat­ten­re­gle­ring den vat­ten­kraft, som av ersätt­nings­gi­va­rea tiu^odo­gö­res, ökad, skall vat­ten­dom­sto­len, ändå att tid, som_ i 29 § sägs, icke gått tiu" ända, på därom av någon­dera par­ten förd talan före­skriva den jämk­ning mej avse­ende å det i ersätt­ning ntgå­e­nae kraftl)elo]3pet så ock beträf­fande uttagnings-​​ kost­na­den, som av de för­änd­rade för­kål­lan­dena betingas. har ersätt­nings­gi­va­ren nppbn­rit gott­gö­relse för vat­ten­kraft, som från­går kononi, prove vat­ten­dom­sto­len, om ock i vil­ken mån andel däri må tiller­kän­nas ersätt­nings­ta­ga­ren. ersätt­nings­ta­gare, som tiller­kän­nes ökat kraft­be­lopp i anled­ning av vat­ten­regle ring, som i 3 kap. 1 § avses, vare plik­tig att, på sätt om uttag­nings­kost­nad fin­nes i 19 § stad­gat, gott­göra ersätt­nings­gi­va­ren den på ersätt­nings­ta­ga­rens ström­fall be löpande andel i regle­rings­kost­na­den. vad i denna § stad­gas om jämk­ning av kraft­be­lopp, som utgår i ersätt­ning, samt av nttag­nings­kost­nad, skall äga mot­sva­rande tillämp­ning, där till följd av nypröv-​​ ning enligt 4 kap. ersätt­nings­gi­va­ren går förins­tig vat­ten­kraft; dock att före­skrift härn­tin­nan skau med­de­las i sam­band med nypröv­ningen. 32 §. skall vat­ten­kraft, som är av ersätt­nings­ta­ga­ren till­go­dogjord utan omsätt­ning i elekt­risk kraft, ersät­tas medelst elekt­risk över­fö­ring av kraft, åligge det ersättning-​​ giva­ren att gott­göra ersätt­nings­ta­ga­ren kost­na­den för anskaf­fande ock upp­sät­tande samt fram­tida under­båll av lämp­ligt mot­tag­nings­or­gan (motor) med tiu­bö­rande instau­a­tions­an­ord­ningar. skau ersätt­nings­ta­ga­ren erlägga avgäld, som i 23 § andra styc­ket sägs, varde kost­na­den för nnder­båuet av mot­tag­nings­or­ga­net gott­gjord bonom genom mot­sva­rande minsk­ning av avgäl­den. 33 §. i sam­mau­bang med beslut om ersät­tande av för­lo­rad vat­ten­kraft medelst kraftö­ver föring skall viss tid bestäm­mas, inom vil­ken över­fö­ringen senast skau böj^j^- sådan tid skau, där fråga är om tiu­go­dogjord vat­ten­kraft, räk­nas frän den genom upp­säg­ning, efter ty i 5ö—61 §§ stad­gas, bestämda tiu­tiä­des­dag ocb må ej m an ersätt­nings­ta­ga­rens med­gi­vande bestäm­mas längre än en månad euer, om sä rsk­naa för­bål­lan­den för­an­leda där­tiu, tre måna­der efter nämnda dag. är vat­ten­kraf­ten icke tiu­go­dogjord, skau tiden räk­nas från det ersätt­nings­i­raga^ slut­li­gen avgjor­des samt må ej sät­tas längre än för utfö­rande av erfor­deruga arbe skä­li­gen må anses behöv­ligt. ' „ tiu und­vi­kande av dröjs­mål med kraftö­ver­fö­ring­ens bör­jan skola, där sa pro nödigt, pro­vi­so­riska anord­ningar före­skri­vas. 34 §. avstås på grund av stad­gan­dena i 2 kap. 5, 6 euer 7 § kraft, vare ersätt­nings­gi­va­ren plik­tig att till säker­het för den kost­naa och sii auöi 1918. ]sr:r 523. — 1x49 däng­e­nom, att kraf­tan­lägg­ningen ock anord-​​ rf s w äve­niyrs icke varda inom ires&iven tid fnu-​bor­dade, kos konung­ens kei­all­nin­plia­vande ställa pant eller bor­gen till det belopp, som for varje tall i laga ord­ning bestämts ö ^ ue^upp, till­go­dogjord vat­ten­kraft, må ock, om sär­skilda för­hål­lan­den för­an­leda där­till, före­skri­vas stäl­lande av säker­het, som nn sagts. ' 35 §. den del av nttag­nings­kost­na­den, som ersätt­nings tagare enligt 23 § för­plik­tats att erkägga pa en gang, är föri­al­len^ till betal­ning fjor­ton dagar efter det kraftö­ver­fö­rin gen 1 före­skri­ven ord­ning påbör­jats. från tiden för kraftö­ver­fö­ring­ens bör­jan räk­nas ersätt­nings­ta­ga­rens skyl­dig­het att erlägga annu­i­tet ocb avgäld. ° o ./o 36 §. ström­fall­sä­gare, som skall i ersätt­ning för för­lo­rad vat­ten­kraft till­ban­da­håua ki-​aft åt annan medelst elekt­risk över­fö­ring, vare plik­tig att, då det kan ske ntan väsent­lig olä­gen­bet, mot skä­lig gott­gö­relse tilli­an­dagä krafte­mot­ta­ga­ren med nödigt biträdg tid ter­ksti­il­lande ay eri­ordcr­liga rbj^ara­tioncr å den­nes moto­rer och ovrio'a mstal­la­tions­an­ord­ningar. ® 37 §. bris­ter ersätt­nings­gi­va­ren i full­gö­rande av bonom ålig­gande kraftö­ver­fö­ring, gott- göre han ersätt­nings­ta­ga­ren all skada ocb för­lust, som till följd därav upp­står för denne, utan så är att bris­ten i full­gö­ran­det berott pä omstän­dig­bet, som i 40 eller 41 § sägs. ersätt­ning för skada och för­lust till följd av avbrott, som ej berott på dylik om stän­dig­het, må i sam­band med beslu­tet om kraftö­ver­fö­ringen eller ock eljest på talan av ersätt­nings­ta­ga­ren kunna pä för­band upp­skat­tas "till visst vite för varje dag eller annan tids­pe­riod avbrot­tet varar, ersätt­nings­ta­ga­ren obe­ta­get, då avbrott sker, att äska bögre ska­de­stånd än sålunda bestämts, om lian där­till fin­ner fog. bestämt vite inä på sär­skild talan kunna efter änd­rade för­bål­lan­den för fram­ti­den böjas eller sän­kas; dock må talan därom ej föras, innan fem år för­flu­tit frän det vites­be­stäm­melse med­de­lats eller änd­rats. ss §. har avbrott, som i 37 § sägs, fort­gått under fjor­ton dagar, eller fin­nes eljest an led­ning befara, att sådant avbrott ej är av blott till­fäl­lig natur, äge pä ansö­kan av ersätt­nings­ta­ga­ren konung­ens befall­nings­ha­vande för­ordna sj-​sslo­man att, intill dess betrj­rg­gande för­hål­lan­den inträtt, omhän­der­taga och driva kraf­tan­lägg­ningen på .äga rens bekost­nad; dock vare i ty fall sökan­den skyl­dig att för­skjuta medel till nödiga kost­na­der. 39 §. yisar ersätt­nings­gi­va­ren fort­gå­ende för­sum­lig­het i full­gö­rande av kraftö­ver­fö­ringen, vare ersätt­nings­ta­ga­ren fri frän de skyl­dig­he­ter, som må hava ålagts honom mot ersi­itt­nings­gi­va­ren, och iige på hans bekost­nad äter komma i åtnju­tande, så vitt möj ligt, av den vat­ten­kraft, som avstätts. • 40 §. tilliällio-​​t avbrott i kr.aftö­ver­fö­ringen för repa­ra­tio­ner, under­sök­ningar och dylikt med­för ef skadeståndsskyldio-​​het, med mindre avbrot­tet skett i strid mot sär­skilda rörande liraftö­ver­fö­ringen med­de­lade före­skrif­ter. det ålig­ger dock ersätt­nings­gi­va­ren att tillse, att avbrot­tet icke blir av längre 30(3—130074, svensk fsr­fntt­nings­si­im­ling 1918, iv.t 523—529, 1150 — 1918- n:r 523. — var­ak­tig­het än heho­vet ound­gäng­h­gen krä­ver; under­rätte ock, där det kan nå fr hand beräk­nas, i god tid ersätt­nings­ta­ga­ren. ^ 41 §, beror brist i kraf­tens till­han­da­hål­lande av omstän­dig­het, som ersättningso-​​ivar ej kun­nat med iakt­ta­gande av skä­lig för­sik­tig­het före­komma, såsom hin­der t kraf­tan­lägg­ning­ens dri­vande till följd av flod, isgång, iskrav­ning (sörpnino-​​) åsksh^^ våd­eld, all­män arbets­in­stäl­lelse, krig eller annan jäm­för­lig hän­delse, vare ersätt­nino'?' giva­ren fri frän ska­de­stånds­skyl­dig­het; och skall, där på grund av sådan omstän" dig­het kraftut­tag­ningen vid anlägg­ningen mins­kas, ersätt­nings­ta­ga­ren vid­kän­nas en mot minsk­ningen sva­rande ned­sätt­ning i den till honom utgå­ende kraf­ten. bör­sum­mar ersätt­nings­gi­va­ren att inom skä­lig tid vid­taga erfor­der­lio'a åtgär­der för kraftö­ver­fö­ring­ens åter­stäl­lande, vare lag som i 37—39 §§ sägs. var­der kraftö­ver­fö­ring­ens åter­stäl­lande omöj­lig­gjort, gälle vad i 39 § stad­gas bris­ter ersätt­nings­ta­gare i betal­ning av uttag­nings­kost­nad, som skall gäl­das i pen ningar, må kraftö­ver­fö­ringen avbry­tas, intill dess betal­ningen full­gjorts; dock wre ny ägare till den fas­tig­het, var­med rät­ten till kraf­ten är för­e­nad, ej plik­tig att i annan mån än nedan sägs svara för kost­nad, som för­fal­lit till betal­ning innan han blev ägare, och må förty avbrott i kraftö­ver­fö­ringen icke ske på grund av förec^ående äga­res bétal­nings­för­sum­melse. drö­jer ersätt­nings­ta­gare med erläg­gande av uttag­nings­kost­nad utö­ver sex måna­der efter för­fallo dagen, vare han, där ersätt­nings­gi­va­ren inom ett år efter samma dao- hos vat­ten­dom­sto­len väc­ker talan därom, plik­tig att mot befri­else frän nttagnino-​​s^ kost­na­dens gäl­dande i pen­ningar för fram­ti­den vid­kän­nas minsk­ning i det honom till­kom­mande kraft­be­lop­pet till sä stor del, som prö­vas i värde svara mot nttag-​​ nings­kost­na­den efter avdrag av vad av anlägg­nings­kost­na­den må hava gni­dits. 43 §. bör tid, varun­der avbrott i kraftö­ver­fö­ring äger rum, vare ersätt­nings­ta­ga­ren ej plik­tig att_ utgiva stad­gad avgäld enligt 23 § andra styc­ket, såframt ej avbrot­tet är av sådan till­fäl­lig art, som i 40 § sägs, eller ock för­an­le­des av betal­nings­försnm­melse från ersätt­nings­ta­ga­rens sida efter ty i 42 § första styc­ket skils. _ 44 §. ^ för vite och ska­de­stånd, som i 37 § sägs, njuta i den fas­tig­het, ä vil­ken skyl­dig heten att till­han­da­hålla kraf­ten vilar, ersätt­nings­ta­ga­ren för­måns­rätt, som i 17 kap. 6 § han­dels­hal­ken stad­gas för avgäld av fast egen­dom, dock ej till högre belopp än som mot-​sva­rar hälf­ten av vär­det ä det kraft­be­lopp, som skall till­han­da­hål­las. nyss­nämnda värde skall av vat­ten­dom­sto­len fast­stäl­las i sam­man­hang med be stäm­mande av skyl­dig­he­ten att till­han­da­hålla kraf­ten. gri­ves före­läg­gande enligt 24 §, skall sän­skilt värde åsät­tas det mindre kraft­he­lopp, var­med ersätt­nings­ta­ga­ren skall åtnöjas, för den hän­delse före­läg­gan­det icke fuli­gö­res. där för­änd­rade före skrif­ter med­de­las beträf­fande stor­le­ken av den kraft, som skall till­han­da­hål­las, varde i sam­hand där­med det för fram­ti­den utgå­ende kraft­be­lop­pets värde fast­ställt. 45 §. hava par­terna träf­fat över­ens­kom­melse i fråga, som avses i 23 § första sh^cket, styc­ket eller 28 § första styc­ket, vare sådan över­ens­kom­melse gäl­lande, sai­ramt vat­ten­dom­sto­len fin­ner den lämj­p­lig och därå grun­dar sitt beslut. — 1918- n.t 523, — 1151 om ersätt­ning i pen­ningar. 46 §. 1 de fall där ersätt­ning för för­lo­rad vat­ten­kraft icke skau ntgå medelst kraftöver-​​ föring, _ varde den lie­stämd i pen­ningar. till grund för ersätt­ning­ens bestäm­mande skall lag­gas vär­det a vat­ten­kraf­ten i till­go­dogjort skick. ersätt­ning för annat än för­lo­rad vat­ten­kraft skall ntgå i pen­ningar. hava par­terna träf­fat över­ens­kom­melse, att ersätt­ning sk^ ntgå i annat än pen ningar, vare sadan över­ens­kom­melse gäl­lande, såframt den av vat­ten­dom­sto­len fin­nes lämp­lig ocil v arder genom dess beslnt fast­ställd. 47 §. ersätt­ning i pen­ningar varde bestämd att ntgå på en gäng, 48 §. ersätt­ning i pen­ningar skall beräk­nas till fnua vär­det och bäjf­ten där­ut­ö­ver, då fråga är om ersätt­ning för: 1. till­go­dogjord vat­ten­kraft så ock icke till­go­dogjord, som uppen­bar­li­gen är avsedd för befint­lig eller nnder bygg­nad varande anlägg­ning; 2. fis­ke­verk, bevatt­nings­an­stalt samt annan där­med eller med bygg­nad för ntta­gande av vat­ten­kraft jäm­för­lig anlägg­ning för vatt­nets nytt­jande så ock skada å sådan an lägg­ning; b. mark, vartill ägan­de­rätt avstås, ävensom skada å mark till följd av vatten-​​ npp­däm­ning eller annan änd­ring i vat­ten­stånds­för­bål­lan­dena, dock med nndan­tag av skada, som består däri, att fram­tida torr­lägg­ning av mark genom vat­ten­upp­däm­ning tind­ras eller för­svå­ras; 4. fiske eller skada därå så ock sådant inträng i rätt till fiske, som för­an­le­des av för­bud, varom i 2 kap. 14 § andra siyc­ket för­mä­les; 5. intrång, som avses i 2 kap. 14 oeb 16 §§, så ock intrång genom led­ning for elekt­risk kraftö­ver­fö­ring. om nndan­tae* för vissa fall från vad sålunda före­skri­vits skils i 50 §. 49 §. där ej efter ty i 48 § stad­gas ersätt­ning skall ntgå med för­böj­ning, varde den bestämd till fulla vär­det av den egen­dom, som avstås, eller, då fråga är om för­lust, skada eller intrång, till belopp, mot­sva­rande full gott­gö­relse för för­lus­ten, ska­dan euer intrånget. 50 §. i fråga om ersätt­ning till följd av byg­gande i vat­ten eller annan åtgärd enligt denna lag för all­mänt ända­mål skau, där ei tiuika åsyf­tas vat­tens utnytt­jande vid kraf­tan­lägg­ning eller eljest i indust­ri­ellt eller pri­va­te­ko­no­miskt s^te, vad i 48 § stad­gas om för­böj­ning över vär­det ej vinna tillämp­ning. dykk för­böj­ning skall ej bel­ler äga rum beträf­fande ersätt­ning, som utgår enligt 9 §. 51 §. vid bestäm­mande av ersätt­ning för jord enligt den i 48 § stud­gade beräk­nings grund varde i jor­dens värde inräk­nat vär­det av till jor­den börande, för dess bru kande erfor­der­liga bygg­na­der. 52 är fast egen­dom, som skau lösas med pen­ningar, besvä­rad av nytt­jan­de­rätt eller rätt tiu ser­vi­tut eller tiu avkomst euer annan för­mån, skall ersätt­ningen till egen domens ägare ocb den gott­gö­relse, som må till­komma rät­tig­be­tens inne­ba­vaxe, var för sig bestäm­mas. med­för rät­tig­het, som nyss nämnts, för­minsk­ning av den fasta 1152 — 1918. n:r 523. det tärde egen­do­men ntan sadant besvär skulle aga. erfordras för tillämpnin-​​^ a! reg­lerna i 89 § andra styc­ket, att utö­ver vad nu sagts sär­skild vil­r­de­ring sker den fasta egen­do­men med eller utan viss rät­tig­het besvä­rande den­samma, varde så^ dan i sam­band med ersätt­ning­ens fast­stäl­lande verk­stäed. 53 §. ^ o ' o — sva­rande tillämp­ning. om sät­tet ocli tiden för erläg­gande av pen­ning­er­sätt­ning sä ock om tiden för till­träde av egen­dom, som löses. 54 §. ersätt­ning för fast egen­dom, som skall lösas, samt, om endast en del av en fas­tig­het i det län, där egen­do­men är belä­gen. i fråga om ersätt­ning, som bestämts jäm­likt 9 §, vare lag samma. ersätt­ning för vat­ten­kraft samt för skada och inträng ä fast egen­dom i andra fall än i första st^mket avses skall ock ned­sät­tas bos konung­ens befau­nings­ba­vande, såframt jäm­lild stad­gau­dena i 59 euer 60 § upp­säg­ning skall ske eller den fastig­bet' till vil­ken vat­ten­kraf­ten bör eller som ska­das, är besvål­rad av inteck­ning för ford­ran eller kan jäm­likt 11 kap. 2 § jor­da­bal­ken i äga­rens band bäfta för ogul­den köpe skil­ling; ocb varde i fall, som nn sagts, jäm­väl ersätt­ning, som må hava bestämts till inne­ha­vare av särsldld rätt till fas­tig­he­ten, ned­satt. skall ej upp­säg­ning ske, ocb prö­vas för­lus­ten av vat­ten­kraft eller ska­dan eller intrånget vara väsent­bgen ntan bety­delse för ford­rings­ä­ga­rens säker­het, erfordras dock ej ned­sätt­ning. i sam­band där­med att ersätt­ning enligt denna lag bestäm­mes, skall givas till känna, om ocb i vil­ken män ned­sätt­ning efter ty ovan sagts skall ske. 55 §. har mel­lan ägare, inne­ha­vare av nytt­jan­de­rätt eller andra tvist yppats om bättre rätt till vad såsom ersätt­ning skall utgå, eller skall ersätt­ning gax­das för egen­dom, som inne­ha­ves såsom fide­i­kom­miss, varde ersätt­ningen ned­satt bos konung­ens be- fall­nings­ba­vande, ändå att enligt före­skrif­terna i 54 § ned­sätt­ning ej erfordras; och stände sedan i avbi­dan på tvis­tens slut­liga avgö­rande eller konixng­ens före­skrift angå­ende fido­i­kom­miss­me­dien ersätt­nings­be­lop­pet i kvar­stad, där ej enligt 69 § ut del­ning bör äga rum. - .. . . sö § . ersätt­ning, som ej efter ty i 54 ocb 55 §§ stad­gas skall bos konung­ens befau­nings bavande ned­sät­tas, varde exlagd till den, vil­ken ersätt­ningen tiller­känts. avser er sätt­ning arbete till före­byg­gande av skada å fast egen­dom, bygg­nads änd­rande eller liyt­tande till annan plats eller dylikt, bör d.ock, om intecku­ings­ba­vare äskar det eller det eljest anses erfor­der­ligt, i sam­man­hang med ersätt­ning­ens fast­stäl­lande be- s ämmelse med­de­las till bere­dande av säker­het att med­len varda använda på före skri­vet sätt. 1918. n:r 523. — 1153 tr 1 j 11 kap. 67 § givits, bevis att utsla­get vun­nit laga kraft. yarda namnda band­lm­gar ej ingivna till konung­ens befau­nings­ba­vande vid ned sätt­ning av ersätt­ningen, aligge konung­ens befall­nings­ba­vande att oför­dr­ö­i­li­gen på ersatt­nings­gi­va­rens bekost­nad anskaffa fesamma j 0 i -n . ös §• fast egen­doni, som på grund av bestäm­melse i denna lag skau lösas, så ock lös egen­dom, som det mä aiigga den lösande att där­jämte över­taga, skau, om ej annor-​​ lunda över­ens­kom­mes eller jäm­likt stad­gan­det i 61 § annorlunda bestäm­mes, av trä­das ä den lar­dag för avträ­dande av fömyrd lägen­het eller, där fråga är om jord- brukstastig­bet, a den airen­de­far­dag, som inträf­far näst efter sex måna­der, sedan er sätt­ning­ens belopp bli­vit fast­ställt genom utslag, som vun­nit laga kraft, samt där efter upp­säg­ning skett bos äga­ren. upp­säg­ning må ej med laga ver­kan ske, med mindre ersätt­ningen för den fasta egen­do­men, såvitt den skall utgå i pen­ningar, ocb, om endast en del av en fas­tig­het skall lösas, ersätt­ning för skada ocb intrång å den åter­stå­ende delen så ock ersätt­nin" lör för­lust av eller intrång i sär­skild rätt till egen­do­men gni­dits i den ord­ning 54 § stad­gar samt, där ström­fall skall lösas mot ersätt­ning för vat­ten­kraf­ten medelst kraftö­ver­fö­ring, säker­het, ^som enligt 34 § före­skri­vits, ini­vit ställd. sker ej sådan upp­säg­ning inom ett år, sedan ersätt­ningen bli­vit fast­ställd genom utslag, som vun nit laga kraft, eller, där ersätt­ningen äall utgå medelst kraftö­ver­fö­ring, inom den längre tid, som av vat­ten­dom­sto­len må hava bestämts, vare den då väckta frå­gan för­fal­len, såvitt fas­tig­hets­ä­ga­rens rätt är bero­ende därav. har jäm­likt 11 kap. 67 § för­ord­nats, att vat­ten­dom­stols utslag, på grund varav fast egen­dom skall lösas, må verk­stäl­las utan bin­der därav, att det icke äger laga kraft, skall egen­do­men avträ­das å far­dag, som infal­ler näst efter sex måna­der sedan utsla­get med­de­lats ocb där­ef­ter upp­säg­ning i den ord­ning ovan sägs ägt rum; dock skall i sådant fall vad i nyss­nämnda lag­rum stad­gas om stäl­lande av pant eller bor­gen vara full­gjort före upp­säg­ningen. ersätt­ning för lös egen­dom, som skall jämte den fasta egen­do­men över­ta­gas, så ock annan ersätt­ning, som till följd av den fasta egen­do­mens avträ­dande till­kom­mer äga­ren eller annan ocb som icke efter ty ovan sägs, skall före upp­säg­ningen ned sät­tas, varde före till­trä­des­da­gen gul­den. ej må före den dag arbete eller annan åtgärd, vari­ge­nom den fasta egen­do­men kan hda men, av tkl­trä­da­ren verk­stäl­las. 59 §. har före­skrift med­de­lats, att bonings­bus, kvarn, såg eller annan bygg­nad, som använ­des till bandels-​​, hantverks-​​ eller fabriks­rö­relse eller annan v^esut­övnmg, skall till följd av skada därå genom före­tag enli^ denna lag i dess "hel­het ersät­tas eller ock flyt­tas till annan plats, skall vad i 58 § stad­gas för det fall, att fast egen dom skall lösas, äga mot­sva­rande tillämp­ning. lag samma vare, där ström­fall­sä­gare skall avstå vat­ten­kraft, som är av honom till­go­dogjord. 60 §, prö­vas genom före­tag enligt denna lag sådant men till­skyn­das jord­bruks­fastig­bet, att jord­bru­ket därå för fram­ti­den icke kan med för­del dri­vas, skola, ändå att äga­ren icke påkal­lar fas­tig­he­tens lösande, bestäm­mel­serna i 58 § om upp­säg­ning och far­dag äga mot­sva­rande tillämp­ning. 1154 — 1918. n:r 523. — 61 §. irtaii hin­der av före­skrif­terna i 58—60 §§ må kunna bestäm­mas längre eller korta upp­säg­nings­tid eller annan till­trä­des­dag än där stad­gas, såframt sådant fin­nes p? for­der­ligt till före­byg­gande av allt­för skilda till­trä­des­ti­der beträf­fande olika fasts' beter eller lägen­he­ter eller ook gag­net av änd­ring i tids­be­stäm­mel­serna med hänsvn tiu det ifrå­ga­satta före­ta­gets snara genom­fö­rande eller annan omständio-​​het prö^ vara över­vä­gande i för­hål­lande till den olä­gen­het, som därav imn följa för den an^ dra par­ten; till­skyn­das genom dylika bestäm­mel­ser sär­skild olä­gen­het, skall gott- görelse där­för givas. 62 §. i sam­man­hang med beslut om ersätt­ning i fall, som avses i 58—60 §§, skall be sked med­de­las _ om vad ersättu­ings­gi­va­ren ålig­ger i avse­ende ä upp­säg­ning så ock om tiden för till­träde. 63 §. där i fall, som i 58—60 §§ för­mä­las, fin­nes i målet upp­gi­ven arren­da­tor eller hyres­gäst, vars rätt är av före­ta­get bero­ende, vare han ej plik­tig att a-\^ytta eller avstå frän vad han inne­har för­rän efter åtnju­ten upp­säg­nings­tid i enlig­het med ovan givna före­skrif­ter; och må dess­förin­nan arbete, vari­ge­nom bans rätt krän­kes, ej av till­trä­da­ren vid­ta­gas. 64 §. om sät­tet för verk­stäl­lande av upp­säg­ning enligt före­stå­ende §§ gähe vad om upp­säg­ning av arrende-​​ och hyres­av­tal fin­nes sär­skilt stad­gat. 65 §. har, sedan värde sat­tes ä egen­dom, som skall lösas, men innan ersätt­nings­be­lop pet guk­lits, äga­ren gjort nödig eller nyt­tig kost­nad därå, vare han herät­ti­gad att undfå ersätt­ning här­för, där­est icke kost­na­den hli­vit gjord i uppen­bar avsikt att vinna högre ersätt­ning. tvist härom varde prö­vad av all­män dom­stol, och må emel ler­tid egen­do­men till­trä­das, där den, som skall utgiva ersätt­ningen, hos konung­ens hefall­nings­ha­vande stäl­ler pant eller bor­gen för det, varom tvis­tas. 66 §. skall i andra fall än i 58—60 §§ sägs ersätt­ning gäl­das med pen­ningar för skada, för­lust ^eller intrång, som tlllsli^mdas någon genom före­tag eller åtgärd enligt denna lag; då må ej arbete å annans mark verk­stäl­las eller åtgärd eljest till för­fång för annan vid­ta­gas, innan före­skri­ven ersätt­ning gni­dits. var­der ej ersätt­ningen gni­den inom tid, som genom avtal eller eljest i laga ord­ning hli­vit bestämd, eller, om sådan bestäm­melse sak­nas, inom fem år efter det ersätt­ning­ens belopp bli­vit fast­ställt ge nom utslag, som vun­nit laga kraft, vare den då väckta frå­gan för­fal­len, i vad sådan ersätt­nings­ta­ga­res rätt angår. vad i 65 § fin­nes stad­gat i fråga om ersätt­ning för nödig eller nyt­tig kost­nad å egen­dom, som skall lösas, äge mot­sva­rande tillämp­ning, där dylik kost­nad göres å egen­dom, som ska­das eller lider intrång. 67 §. har på grund av för­ord­nande jäm­likt 11 kap. 67 § vat­ten­dom­stols utslag gått i verk­stäl­lig­het, innan det vun­nit inga kraft, och var­der till följd av kla­gan över ut sla­get ersätt­ning, som enligt ovan givna reg­ler skall hos konung­ens befallnings-​​ lia­vande ned­sät­tas, slut­li­gen bestämd till högre belo­jip än det redan ned­satta, åligge ersätt­nings­gi­va­ren att inom tret­tio dagar från det utslag i målet vun­nit laga kraft neas­åtta det över­skju­tande belop­pet, vid även­tyr att detta eljest på ansö­kan av den tiu erseitt­ningen berät­ti­gade eller, där flera ihå äga rätt diiv­till, nägon av dem gc- 1918. n:r 523. — 1155 -if • ^ aaaauxu iiu s jxonubgens berau­nings­lia­vande. ej må, ändå att ®--no 4°??. ^estämd, vad redan ned­satts åter­krä­vas, ock ^äåitt­nint^ sagts jam­val, da ersät­to­ingen gni­dits i annan ord­ning än genom dess har eljest ersätt­ning till följd av före­tag enligt denna lag fast­ställts först efter det fore­ta­get kli­vit ntfort ock skall enligt stad­gan­dena i 54 § ersätt­ningen kos ko nung­ens bei­all­ningska­vande ned­sät­tas, vare ersätt­nings­gi­va­ren plik­tig att inom tret­tio dagar sedan det utslag, ^ vari­ge­nom ersätt­nings­be­lop­pet bli­vit bestämt, vnn­nit laga kraft, ned­sätta belop­pet lad äve­niyr, som i första styc­ket sägs. om konung­ena befall­nings­lia­van­des befatt­ning med ned­satta ersätt­nings­me­del 68 §. ersätt­nings­gi­va­ren till godo. §. hed­satta ersätt­nings­me­del skola jämte därå nppln­pen ränta av konnng­ens be- fal­lu­ingska­vande utbe­ta­las till den, sorn är till desamma berät­ti­gad. i fa.il, som av ses i 58—60 §§, må dock ntbe­tal­ning ej ske före till­trä­des­da­gen. besvä­ras fast egen­dom, som löses, av sökt eller bevil­jad inteck­ning för ford­ran, eller kan egen­do­men jämlikt-​​ 11 kap. 2 § jor­da­bal­ken i äga­rens kand käfta för ogul­den köpeskil­ling, varde den för egen­do­men bestämda ersätt­ningen så ock, om endast en del av fastig­ket löses, ersätt­ning till äga­ren för skada ock intrång ä den åter­stå­ende delen av konnng­ens befall­ningska­vande för­de­lad i den ord­ning, som för för­del­ning av köpeskil­ling för utmät­nings­vis såld fast egen­dom är stad­gad. är egen­do­men för­u­tom av ford­ran besvä­rad av sådan n3d:tj ande­rätt, rätt till ser­vitnt eller rätt till avkomst eller annan för­män, vari­ge­nom egen­do­mens värde mins­kas, ock åtnju­ter rät­tig­ke­ten sämre rätt än ford­ringen, vare ford­rings­ä­ga­ren berät­ti­gad att, om ock i den mån ersätt­ningen för egen­do­men under­sti­ger det värde denna skulle äga, där­est den ej varit av rät­tig­ke­ten besvä­rad, för den del av ford­ringen, som må över­skjuta ersätt­ningen för egen­do­men, erkälla betal­ning ur det tiu rättig-​​ ketens inne­ka­vare bestämda ersätt­nings­be­lop­pet, ock varde gott­gö­rel­sen till denne i mot­sva­rande mån för­mins­kad. i fråga om ersätt­ning, som bestämts på grund av stad­gan­dena i 9 § eller som bli­vit jäm­likt 54 § andra styc­ket ned­satt, skall vad nyss sagts om för­del­ning äga mot­sva­rande tillämp­ning; dock att utbe­tal­ning må ske^till veder­bö­rande fastigkets-​​ ägare eller till den, vil­ken ersätt­ningen eljest tiller­känts, där det visas, att ford­rings ägare, som i andra styc­ket omför­mä­les, läm­nat med­gi­vande där­till. ^ 70 §. sam­man­träde för för­del­ning av ersätt­ning efter ty i 69 § sägs varde kål­let så snart ske kan, dock i fall, som avses i 58—60 §g, ej före till­trä­des­da­gen. kal­lelse till sam­man­träde skall genom konung­ens befali­nings­ba­van­des försorg med pos­ten sä-​ndas till äga­ren av den fastig­ket, varom fråga är, kända inne­ka­vare av ford­ran, som skall utgå ur ersätt­ningen, samt rät­tig­ketska­vare, åt vilka sär­skild ersätt­ning bli­vit bestäms; är inne­ka­vare av ford­ran okänd, för­an­stalte ock konu­u­gens befall-​​ ningska­vanåe, att kun­gö­relse om sam­man­trä­det minst fjor­ton dagar förut upp­lä­ses i 1156 — n:r 523. kyx­kan för den för­sam­ling, där fas­tig­he­ten är belä­gen, samt infö­res i all­männa tid hing­axna och tid­ning inom orten. r>e med för­del­ning, som nu nämnts, för­e­nade kost­na­der skola gäl­das av ersätt nings­gi­va­ren. om anmä­lan i vissa fall till veder­bö­rande dom­stol 71 §. är fast egen­dom, som enligt denna lag löses med pen­ningar, inteck­nad, åligo-​​e oni­ing­ens befall­nings­ha­vande att, sedan den genom laga­kraft­vim­net utslao-​​ b^, stämda ersätt­ningen bli­vit ned­satt samt egen­do­men avträdd, därom oför­dröj­licren göra anmä­lan ä lan­det lios doma­ren ock i stad kos rät­ten. har egen­do­men av- trätts, innan ersätt­ningen bli­vit slut­ligt fast­ställd, ock var­der ersätt­ningen ej be stämd till kögre kei­opp än det enligt stad­gan­det i 58 § redan ned­satta, slall anmä lan, som nu sagts, göras sä snart laga­kraft­ä­gande utslag i målet till konung­ens befall­ningska­vande ingi­vits. utfal­ler, dä en del av inteck­nad fas­tig­het eller en eller flera av gemen­samt in teck­nade fas­tig­he­ter bli­vit avträdda, vid för­del­ning av ersätt­ningen lik­vid ä inteck nings huvud­stol, äligge ock konung­ens befall­nings­ha­vande att därom, sedan för­del ningen bli­vit god­kiiud eller vun­nit laga kraft, oför­dröj­li­gen göra anmä­lan efter ty nyss sagts och tillika insända för­del­nings­läng­den. lag samma vare, där vid för del­ning av ersätt­ning, som bestämts jäm­likt 9 § eller som bli­vit på grund av stad gan­det i 54 § andra styc­ket ned­satt, lik­vid utfal­lit å huvud­stol av inteck­nad gäld. utan hin­der därav, att för­del­ning av ersätt­ning ägt rnm och bli­vit god­känd eller vim­nit laga kraft, äge inteck­nings­ha­vare, vars ford­ran icke bli­vit till fullo betäckt, den rätt, varom i 73 § för­mä­les. 72 §. ^hai för sam­fällt ström­fall, som löses jäm­likt 2 kap. 7 §, ersätt­ningen, såvitt an går andel i fal­let, till­hö­rig annan än den lösande, bestämts att utgå medelst kraft över­fö­ring, ock är sådan del av ström­fal­let med inteck­ning besvä­rad, ankomme på den lösande att, sedan han till­trätt fal­let och kraftö­ver­fö­ringen i före­skri­ven ord­ning påbör­jats, därom göra anmä­lan å lan­det hos doraa­ren och i stad hos rät­ten; sko­lande till styr­kande av det för­hål­lande, varom anmä­lan göres, före­tes intyg av veder börande ersätt­nings­ta­gare eller ock av två stäm­nings­män eller andra tro­vär­diga per­so­ner. om rätt för ford­rings­ä­gare att påkalla pröv­ning av ersätt­nings belopp. 73 §. för­me­nar inne­ha­vare av ford­ran, var­för fast egen­dom pä grund av inteck­ning eller jäm­likt 11 kap. 2 § jor­da­bal­ken häf­tar, att ersätt­ning för denna eller för där ifrån för­lo­rad vat­ten­kraft eller för skada och intrång ä egen­do­men bli­vit för iågt beräk­nad, vare han, i den män dom­stol till följd av över­enslvom­melse mel­lan ersätt-​​ nings­gl­va­ren och egen­do­mens ägare rörande ersätt­ning­ens belopp eller av annan an led­ning ej ingått i pröv­ning av ersätt­nings­be­lop­pet, berät­ti­gad att, där ej full betal­ning lör hans ford­ran läm­nas honom, äska att ersätt­ningen, såvitt på kans eller annan sadan ford­rings­ä­ga­res rätt inver­kar, var­der av vat­ten­dom­sto­len bestämd. talan härom skall ^ anhäng­ig­gö­ras sist inom sex måna­der efter det för­del­ning av^ exsätt-​​ nmgen vun­nit laga kraft eller, där ersätt­ningen bestämts att utgå i kraft, eiter den lor krai­to­ver­fö­ring­ens bör­jan bestämda tid; för­sit­tes tid, som nu sagts, vare rätt­tiu talan för­lo­rad. — 1918. n:r 523. — 1157 om åter­lös­nmgs­rätt. 74 §. har fast egen­dom bli­vit pa gxnnd av stad­gande i denna lag mot ersätt­ning i pen ningar avträdd, ocb var­der ej inom den bestämda tiden för fnll­bor­dan­det av det före­tag, för vars utfö­rande egen­do­men bli­vit 16st, egen­do­men för det med­givna ända målet använd; då äge förre äga­ren eller bans rätts­in­ne­ha­vare och, om en del av en fasti-​​^het avträtts, äga­ren av den åter­stå­ende delen inom tvä år där­ef­ter hos vat­ten dom­sto­len anhäng­ig­göra talan om rätt att få åter­lösa egen­do­men. prö­vas sädana omstän­dig­he­ter för han­den, att före­ta­get eller den del därav, för vill^en egen­do­men bli­vit löst, må anses såsom över­gi­vet, varde talan bifal­len; eli­est äge dom­sto­len för ordna, att med pröv­ningen bör på viss, av doras­to­len bestämd tid anstå. god­kän­nes ansprå­ket, och kunna par­terna ej säm­jas om ersätt­ning­ens belopp, varde detta av dom­sto­len bestämt till egen­do­mens fulla värde vid den tid åter­lö­sen sker; ei må dock vär­det sät­tas högre än det belopp, för vil­ket egen­do­men bli­vit avträdd. öar efter det egen­do­men bli­vit avträdd å den­samma iipx­hörts bygg­nad eller eljest ned­lagts kost­nad, skall med avse­ende härå vad om lös­nings­rätt till expro­pri­e­rad egen­dom är stad­gat äga mot­sva­rande tillämp­ning. 10 kap. om sy neför­rätt­ning". 1 §. annä­ende syne­för­rätt­ning, som avser dik­ning eller annat avle­dande av vat­ten för torr­lägg­ning av mark, gälle vad därom fin­nes eller kan varda sär­skilt stad­gat. 11 kap. om dom­sto­lar ocli rät­te­gång i vat­ten­mål. om de dom­sto­lar, som döma i vat­ten­mål ösosf als i den sam­man­sätt. tarmu, som' dia­gas under konung­ens pröv­ning, dömer tögsta dom­sto­len. gin vat­ten­dom­stol yat­ten­dom­stol bes­tar av en vat­ten­rätts­do­maxe ^ ^^vx'rral­te­do­mars"^^^^ sak­kun­niga oepers betr^^^^ i v'^tten oot den andre sär skilt i foå­gor om torr­lägg­ning av jnark. ketrodda, om sin orts föthäl-​​ lan~^^räts'wa ™ vid bä rads­rätt inom orten och må ej hava npp­natt sex­tio­fem ars ålder. 307—is0074. svensk j5rfamings$avdin<; 1918 523 529. 1158 — 1918. n:r 523. — 3 §. vat­ten­rätts­do­mare för­ord­nas av konungen för viss tid. lag samma vare beträf­fande vat­ten­rättsin­gen­jör; dock att, om lämplio-​​ popo viuig att åtaga sig för­ord­nan­det för viss tid, ej fin­nes att tillgå, konungen ä^e' upp­draga åt vat­ten­rätts­do­ma­ren att, intill dess annorlunda kan varda bestämt varje mål till leda­mot inkalla per­son; som av konungen för­kla­rats behö­rig att mot taga sådan kal­lelse. ^ 4 §. vat­ten­rätts­nämn­de­män utses för sex år, i norr­land ävensom värm­lands och kon par­bergs län en för varje tings­lag samt i övriga delar av riket en för varje dom saga, på det sätt som om utse­ende av leda­mot i ägo­del­ningsrätt fin­nes stadgi; dock skall vid val av de soc­ken­full­mäk­tige, som skola utse vat­ten­rätts­nämn­de­man en var, som i kom­mu­nens all­männa ange­lä­gen­li­e­ter är röst­be­rät­ti­gad, äga en röst. ' be star dom­saga, för vil­ken alle­nast en vat­ten­rätts­nämn­de­man skau utses, av tvä euer flera tings­lag, för­rät­tas valet av vat­ten­rätts­nämn­de­man inför den av dom­sa­gans härads­rät­ter, som dom­ha­van­den bestäm­mer. om valets utgång skall dom­ha­van­den så snart ske kan med­dela vat­ten­rätts­do­ma­ren under­rät­telse. fin­ner dom­ha­van­den eller vat­ten­rätts­do­ma­ren, att vat­ten­rätts­nämn­de­man upp­hört att vara val­bar, eller har vat­ten­rätts­nämn­de­man hos dom­ha­van­den eller vat­ten­rätts doma­ren lag­li­gen avsagt sig upp­dra­get, för­ordne dom­ha­van­den om nytt val. om skyl­dig­het att åtaga sig ni^pdrag som vat­ten­rätts­nämn­de­man och att kvar­stå i upp­dra­get så ock att efter avgång fort­fa­rande bestrida befatt­ningen, intill dess besked inkom­mit till vat­ten­rätts­do­ma­ren att annan bli­vit utsedd, skatl vad som fin nes stad­gat beträf­fande nämn­de­man i härads­rätt äga mot­sva­rande tillämp­ning. 5 §. av de till vat­ten­rätts­nämn­de­män valda skola i vat­ten­dom­sto­len tjänst­göra de två, som av vat­ten­rätts­do­ma­ren för varje mål kal­las där­till. till tjänst­gö­ring böra kal­las nämn­de­män från det län, som berö­ras av det ifrå­ga­va­rande målet; avser målet före tag, som berör mer än ett län, avgöre vat­ten­rätts­do­ma­ren, om nämn­de­män­nen skola tagas från olika län eller frän ett av dem. hål­les vat­ten­dom­sto­lens sam­man­träde vid syn pä stäl­let, böra före­trä­des­vis de när­mast boende nämn­de­män­nen kal­las att tjänst­göra. 6 §. jäv eller annat för­fall för vat­ten­rätts­do­ma­ren eller vat­ten­rättsin­gen­jör, som för viss tid för­ord­nats, varde ställ­fö­re­trä­dare för­ord­nad av vat­ten­ö­ver­dom­sto­len; och skall vad i 2 § fin­nes stad­gat beträf­fande vat­ten­rätts­do­mare och vat­ten­rättsin­gen­jör äga tillämp­ning jäm­väl i fråga om ställ­fö­re­trä­dare för dem. där annan leda­mot i vat­ten­dom­sto­len än vat­ten­rätts­do­ma­ren eller vattenrätts-​​ ingen­jör, som av konungen för viss tid för ord­nats, är av jäv euer annat föx­fau hind­rad att del­taga i visst måls hand­lägg­ning eller i visst dom­sto­lens sam­man­träde, kalle vat­ten­rätts­do­ma­ren annan behö­rig per­son i stäl­let. vid för­fall för nämn­de­man ma vat­ten­rätts­do­ma­ren, där annan vald nämn­de­mans till­kal­lande skulle med­föra avse­värd tidsnt­dräkt, kalla annan ojä­vig, till befatt­ning som vat­ten­rätts­nämn­de­man val­bar man att tjänst­göra i dom­sto­len. 7 " • leda­mot i vat­ten­dom­stol ej förut' avlagt doma­reed, skall han före inträde 1 tjänst­gö­ring avlägga sådan ed inför vat­ten­rätts­do­ma­ren eller ock inför all­män under­rätt. för­u­tom de i rät­te­gångs­bal­ken stad­gade jäv mot domare i all­män­het gälle såsom — 1918. isr-.r ö23. — 1159 jäv mot leda­mot i vat­ten­dom­stol: om lian såsom sak­kun­nigt biträde åt vat­ten­dom sto­len eller eljest tagit befatt­ning med det före­tag eller den åtgärd, varom i målet är fraga. 8 §. hos vat­ten­dom­stol skall vara anställd en lag­knn­nig sek­re­te­rare, för­ord­nad av konungen, som ock äger, när sådant fin­nes lämp­hgt, åter­kalla för­ord­nan­det. 9 anta­let vat­ten­dom­sto­lar i riket bestäm­mes av konungen. grän­serna för de till varje vat­ten­dom­stol börande områ­den skola följa vatten-​​ delare mel­lan okka vat­ten­sy­stem, efter ty konungen när­mare för­ord­nar. 10 §. yat­ten­mal prö­vas av den vat­ten­dom­stol, inom vars område anlägg­ning, före­tag eller åtgärd, varom fråga är, verk­ställts eller skall verk­stäl­las. skulle på grund av vad nu sagts pröv­ningen av visst vat­ten­mål till­komma mer än en vat­ten­dom­stol, vare den av dom­sto­larna bebö­rig, inom vars område anlägg­ningen, före­ta­get eller åtgär­den buvud­sak­li­gen verk­ställts eller skall verk­stäl­las. "kräga om vat­ten­äom­sto­lar­nas inbör­des bebö­rig­bet må ej upp­ta­gas av bögre rätt. 11 §. för sina sam­man­trä­den vare vat­ten­dom­stol berät­ti­gad att dis­po­nera över nödiga loka­ler i tings-​​ eller råd­bus, all­män skola eller annan all­män bygg­nad, som icke är för till­fäl­let upp­ta­gen för sitt buvud­sak­liga ända­mål eder utgö­res av guds­tjänst lokal. vål­las sär­skilda utgif­ter för upp­värm­ning, belys­ning, städ­ning eder dylikt, skola de ersät­tas. 12 §. yppas, då beslut skall av vat­ten­dom­stol med­de­las, skilj­ak­tiga meningar, vpe lag som i rät­te­gångs­bal­ken stad­gas beträf­fande andra dom­sto­lar än bärads­rätt. add om röst­ning säge vat­ten­rätts­do­ma­ren sin mening först, där­ef­ter vat­ten­rättsin­gen­jö­rerna ocb sist nämn­de­män­nen. 13 §. åtal mot leda­mot i vat­ten­dom­stol för fel eder för­sum­melse i ämbe­tet skall upp tagas av svea bov­rätt, 14 §. i aut, varom ej i denna lag eder i annan lag eder för­fatt­ning är sär­skilt stad­gat, skad beträf­fande vat­ten­dom­sto­lar ocb rät­te­gängen där­stä­des lända tid efter­rät­telse vad i fråo-​a om all­män under­rätt fin­nes före­skri­vet, där det tidämp­dgt är. 15 §. vat­ten­rätts­do­mare vare plik­tig att för tid, då ban till följd av sam­man­träde med vat­ten­dom­sto­len ej kan träf­fas å sitt tjäns­te­rum skrift­dgen för­ordna någon att - ^ v ,.11 ri t "ii*. ,-.1, ».».1 j-, -m jin 11 4-iri ici­in­vui ni6cio.gia ije­siui i xid­gux, vj-​uxa -i t * i tjäns­te­rum­met. ei må dock annan än vat­ten­rätts­do­ma­reu prova, huruvida gjord vade­an­mä­lan rät­te­li­gen skett. . . . har under vat­ten­rätts­do­ma­rens från­varo inkom­mit band­ling, i anlednm^g varav skynd­samt beslut är av nöden, ocb tid­kom­mer det ej den, som mot­ta­git band­hngen, att beslu­tet med­dela, skall, där så lämp­li­gen kan ske, band­hngen ofordroj­li­gen tdl- sän­das vat­ten­rätts­do­ma­ren. 1160 — 1918. n:r 523. — om vat­ten­ö­ver­dom­stol 16 §, vid utö­van­det av sin verk­sam­het som vat­ten­ö­ver­dom­stol skall svea hov­rätt hp f av ord­fö­ran­den ä en av hov­rät­tens divi­sio­ner såsom ord­fö­rande, tre andra ledarn t i hov­rät­ten samt en leda­mot i kam­mar­kol­le­giet. ® är fråga alle­nast om för­ord­nande av ställ­fö­re­trä­dare för vat­ten­rätts­do­maie elj vat­ten­rätts ingen­jör eller om före­läg­gande att i yat­ten­mål inkomma med hand­li­aes eller om utsät­tande av ny tid eller bevil­jande av anstånd med avse­ende å ino-​ivandp av hand­ling eller vid­ta­gande av annan åtgärd i dylikt mål, må hov­rät­ten vara sam man­satt såsom vid hand­lägg­ning av andra mål än vat­ten­mäl. har leda­mot i vat­ten­ö­ver­dom­stol ej förut avlagt doma­reed, skall han före inträde i tjänst­gö­ring avlägga sådan ed inför svea hov­rätt. angå­ende jäv mot leda­mot i vat­ten­ö­ver­dom­stol gälle vad i 7 § andra styc­ket fin nes stad­gat om jäv mot leda­mot i vat­ten­dom­stol. om vad till vat­ten­mål är att iiän­föra, 17 §. till vat­ten­mål hän­fö­ras föl­jande mål: a. ansöl­c­ninsrsm­fil: 1. ansö­kan om pröv­ning jäm­likt 2 kap. 20 §, huruvida och under vilka vill­kor byg­gande i vat­ten må ske; 2. ansö­kan om god­kän­nande jäm­likt tredje styc­ket i nyss­nämnda lag­rum av verk­ställt ändrings-​​ eller repa­ra­tions­ar­bete ä bygg­nad i vat­ten; o. ansö­kan om pröv­ning jäm­likt 2 kap. 25 § av befint­lig vat­ten­hjmgnads lag lig­het; 4. ansö­kan^ jäm­likt 2 kap. 31 § första styc­ket om med­de­lande av bestäm­mel­ser rörande hns­håll­ning med vat­ten; 5. ansö­kan jäm­likt 2 kap. 34 § om rätt att utriva bygg­nad i vat­ten; 6. ansö­kan om pröv­ning jäm­likt 3 kap. 11 § rörande sät­tet och vill­ko­ren för verk stäl­lande av vat­ten­re­gle­riug, som avses i 3 kapi. 1 §, så ock angå­ende del­ak­tig­he­ten i kost­na­den för före­ta­get; 7. ansö­kan om anstånd med full­bor­dande av före­tag, vartill med­gi­vande enligt denna lag läm­nats; grund av dylikt åläg­gande skall till­han­da­hål­las; 9. ansö­kan om nj^möv­ning enligt 4 kap. 5 eller 16 §; 10. ansö­kan om bestäm­mande av avgift enligt 4 kap. 14 §; 11. ansö­kan jäm­likt 9 kap. 17 § om över­fiytt­ning från en fas­tig­het till en annan av rät­tig­het till kraft­he­lopp, vil­ket utgår i ersätt­ning för för­lo­rad vat­ten­kraft. a. stu­ji­miii^^smål: 12. talan om bort­ta­gande eller änd­rande av annan till­hö­rig bygg­nad i vat­ten för u agande av vat­ten­kraft eller vatt­nets till­go­do­gö­rande annor­le­des i indnstricut syfte, or vat­ten­re­gle­ring, för fiske eller fis­kens ifam­l­vo­inst, för bevatt­ning eller lör ånda- ma , som avses i 2 kap. 40 § andra styc­ket, eller för järn­vägs­bro eller all­miin viig- pro, sai­ramt talan grun­das därå, att bygg­na­den icke til­hom­mit i laga ord­ning eller icke ar av laga beska­fi­pen­bet; '.ii.' '• 1918. n:r ö23. — 116x 13. ^alan om ersätt­ning för skada eller intrång av sådan bygg­nad i vat­ten, som under 12 sags; ' 14. talan om ansvar för det sådan bygg­nad utförts eller änd­rats i strid mot stad gande 1 denna lag eller mot före­skrift, som med­de­lats i sam­man­hang med arbe­tets uiecl­gi­vande, eller för det någon mot stad­gan­det i 2 kap. 20 § tredje styc­ket tin- der­la­tit att soka vat­ten­dom­sto­lens god­kän­nande av verk­ställd änd­ring å dylik bygg- xlä^u.) 15. talan jäm­likt 2 24 § om änd­rande av bygg­nad i vat­ten, vartill vat­ten dom­sto­len med­de­lat till­stand, eller om änd­rade före­skrif­ter rörande bn.shåll­ningen med vatt­net vid sadan bygg­nad; 16. talan om ansvar eller ska­de­stånd för hus­håll­ning med eller fram­släp­pande av vatt­net i strid mot lag eller givna före­skrif­ter så ock talan jäm­likt 2 kap. 31 § andra stycl­cet om med­de­lande av d^dika före­skrif­ter eller änd­rande av fornt givna sådana i fråga om annan till­hö­rig bygg­nad i vat­ten; 17. talan, som grun­das därå, att den, vil­ken är skyl­dig att nnder­bälla sådan bygg­nad i vat­ten, som under ^ 12 sägs, _ bris­ter i full­gö­rande av denna skyl­dig­het, eller dära, att någon ntan erhål­let med­gi­vande, där sådant erfordras, utri­ver dylik bygg­nad; 18. talan, som ntan sam­band med ansöku­ings­mål föres jäm­likt 2 kap. 23 § om gott­gö­relse för damm eller annan vattenb3'ggnad eller om fort­satt till­go­do­gö­rande av annan tili­bö­rigt vat­ten och bestäm­mande av ersätt­ning där­för, jäm­likt 2 kap. 10 § om^ bestäm­mande av fis­ke­av­gift, 3ämlikt 2 kap. 14 g om rätt tiu inträng å annans fastig­bet i vissa avse­en­den, jäm­likt 2 kap. 15 § om rätt att begagna annan till­hö­rig bj'ggnad i vat­ten eller jäm­likt 2 kap. 16 § om rätt till utmål å annans fas­tig­het; 19. talan utan sam­band med ansök­ning­s­mäl om tillämp­ning av stad­gan­dena i 1 kap. 6—13 §§; 20. talan jäm­likt .3 kap. 6 § om skjd­dig­bet för ägare av ström­fall att del­taga i kost­nad för vat­ten­re­gle­ring och om beräk­ning av den kost­nad, vari ström­fausä­gare har att taga del; 21. talan jäm­likt 3 kap. 9 § om sk^ddig­het för den, som av vat­ten­re­gle­ring till- skjmdats båt­nad i annat hän­se­ende än såsom ägare av ström­fall, att lämna bidrag till före­ta­get; 22. talan jäm­likt 9 kap. 25, 29, 31 eller 42 § om änd­rade före­skrif­ter rörande kraft­be­lopp, som ntgår i ersätt­ning för för­lo­rad vat­ten­kraft, samt om änd­ring i vad förut bestämts angå­ende iit­tag­nings­kost­na­dens stor­lek och dess gäl­dande, så ock talan om för­nyad pröv­ning av sådan stän­dig avgälds belopp, som omför­mä­les i 9 'lo."talan om för­del­ning av upp­bu­ren pen­ning­er­sätt­ning, varom i 9 kap. 31 § för- uiriss' 24. 'talan om fast­stäl­lande av vite,_ som i 9 kap. 37 § sägs, eller om höj­ning euer sänk­nina: av redan bestämt sådant vite; som 26. tar, om högre ersätt­ning för egen­do­men för skada, eller intrång därå; ^ v j.- ^ a - a 27. talan jäm­likt 9 kap. 74 § om rätt att fa ater­losa last egen­dom, som pa grund av stad­gande i denna lag bli­vit av annan löst. 1162 — 1918. n:r 523. — där i denna lag annes före­skri­vet, alt vad i något av de tär ovan åter­om­del», rum stad­gas skar aga tiu­ampnmg a annat fall än som avses i samma laerut i n' ock talan, som rör sådan tillämp­ning, liän­fö­ras till vat­ten­mål ' ® 18 §• är i mål, som avses i 17 §, fråga om bygg­nad i vat­ten, utom för annat jäm­väl för all­män far­leds eller all­män flott­leds räk­ning eller för torrläo-​​o-nin mark, vare målet ändock att liän­föra till vat­ten­mål, såframt ei bv^^vna­åen euer skall verk­stäl­las huvud­sak­li­gen för far­le­dens eller flott­le­dens räk­nin o- e ll^ f-​marks torr­lägg­ning. har vat­ten­dom­stol till pröv­ning ui^pta­git mål, som rör far­led eller flott­led piipv marks torr­lägg­ning, må ej målet upp­ta­gas till behand­ling av annan myn­dig­het ä?v ej högre rätt, dit frå­gan om vat­ten­dom­sto­lens behö­rig­het i laga ord­nina drao-​uc-' éla­rat målet ej vara att hän­föra till vat­ten­mäl. 0 ^ , lor- 19 §. om gär­ning, som är belagd med straff enligt 13 kap. 11, 12 eller 13 § är straff bar jäm­väl enligt stad­gande i all­männa straf­da­gen, vil­ket inne­hål­ler sträng­are straff skala än vat­ten­la­gens, varde åtal för sådan gär­ning jämte vad med den^ talan hör sam­man icke räk­nad till vat­ten­mål. 20 §. yid vat­ten­dom­stol anhäng­ig­gjord talan, som ej enligt 17 § är att hän­föra till vat- ten­mal, men som rör 1 denna lag behand­lat ämne, må av vat­ten­dom­sto­len npptao-​​as där­est invänd­ning mot dom­sto­lens behö­rig­het icke i laga ord­ning o-​öres euer "den vackta fra­gan fin­nes hava avse­värd bety­delse för vat­ten­för­hål­lan­dena. itpp­ta­oes talan, som nu nämnts, varde målet räk­nat som vat­ten­mål. ej må dock pa o-​rimd av vad nu sagts vid vat­ten­dom­stol upp­ta­gas talan om ansvar för gär­ning, v^å de i denna lag givna straff­be­stäm­mel­ser icke äro tillämp­liga. där i denna lag stad­gas sär­skild ord­ning för behand­ling av viss fråga, lände det till efter­rät­telse. -rr- . §• ein­nes vid all­män dom­stol anhäng­ig­gjord talan, som ej enligt 17 § är att hän­föra till vat­ten­mal, men sona rör i denna lag behand­lat ämne, angå fråga av avse­värd bety­delse för vat­ten­för­hål­lan­dena, äge, pä hem­stäl­lan av den all­männa dom­sto­len, veder­bö­rande vat­ten­do­ni­stol för­ordna om målets upp­ta­gande där­stä­des, kledcle­las så dant för­ord­nande, hän­vise den all­männa dom­sto­len målet till fort­satt hand­lägg­ning och avdö­mande vid vat­ten­dom­sto­len, och varde målet räk­nat som vat­ten­mål. har vat ten­dom­stol med­de­lat heslut i anled­ning av hem­stäl­lan, som nu sagts, skall vid det beslut för­bliva. där någon, mot vil­ken vid all­män dom­stol föres talan om bort­ta­gande eller änd rande av annan b^^ggnad i vat­ten än som avses i 17 § 12, för­rän målet bli­vit vid nnder­rät­ten avgjort visar, att han hos veder­bö­rande vat­ten­dom­stol gjort ansö­kan om sadan pröv­ning beträf­fande bygg­na­den, som i 17 § 3 sägs, skall, såframt ej frå­gan rör .. ägan­de­rätt till fastig­bet eller omfatt­ningen av fas­tig­hets ägo­om­råde, den a imänna under­rät­ten, hän­visa det där anhäng­iga målet till hand­lägg­ning och av- omande vid vat­ten­dom­sto­len i sam­man­hang med ansök­nings­må­let. var­der den hos va eudom­sto­len gjorda ansök­ningen avvi­sad eller åter­kal­las den­samma eller för- hava för­fal­lit, skall på anmä­lan av någon­dera par­ten den all­männa avdö^^^ s'uyo upp­taga det där anhäng­ig­gjorda målet och det­samma slut­ligon ^ r l^ld. n:i 523. — x163 22 § vat­ten­dom­stol äge, 1 den män det fin­nes lämp­li­gen kunna ske, pröva invänd­ningar i vattp­mal, andå att de rora rätts­för­hål­lan­den, som ej skola bedö­mas efter denna lag, sa ock yrkp­den,^ vilka hava sam­band med den ansö­kan eher talan, varom i inå­let huvuds^ ar fraga; dock må vat­ten­dom­sto­len ej inlåta sig på fråga om ägan­de­rätt till fas­tig­het eller omfatt­ningen av fas­tig­hets ägo­om­råde . ... 23 §. ar mål, som rör i denna lag behand­lat ämne, prö­vat av vat­ten­dom­stol, må fräva, huruvida målet är av beskaf­fen­het att hava bort upp­ta­gas av all­män dom­stol elter av annan myn­dig­het än dom­stol, komma under bedö­mande i högre rätt alle­nast där frå­gan av part i laga ord­ning dra­gits iin­der den högre rät­tens pröv­ning eller ock vat­ten­dom­sto­len mot stad­gande i 20 eller 22 § dömt i ansvars­fråga, som ej bort av vat­ten­dom­sto­len njip­ta­gas, eller inlå­tit sig på fråga om ägan­de­rätt till fas­tig­het eller omfatt­ningen^ av fas­tig­hets ägo­om­råde, eller ock prö­vat fråga, för vars behand­ling sär­skild ord­ning fin­nes i denna lag före.skri­ven. 24: §. väc­ker någon i vat­ten­mål anspråk, av vars bedö­mande vat­ten­må­lets utgång är bero­ende, men som fin­nes ej kunna i det mål avgö­ras, må vat­ten­dom­sto­len, om så dant äskas av part och dom­sto­len ])rövar det lämp­ligt, med hän­vis­ning till par­terna att i sär­skild rät­te­gång tvista om det väckta ansprå­ket emel­ler­tid fort­sätta vat­ten målets hand­lägg­ning och däri med­dela heslut med gil­tig­het alle­nast under för­ut­sätt ning av viss utgång ä den sär­skilda tvis­ten. bris­ter denna för­ut­sätt­ning, är sådant beslut utan ver­kan; och skall i ty fall, sedan den sär­skilda tvis­ten bli­vit slut­li­gen avgjord, på anmä­lan av part vat­ten­må­let upp­ta­gas till för­nämt bedö­mande. 25 §. har i vat­ten­mål, för­rän målet före­ta­gits till hand­lägg­ning vid sam­man­träde med vat­ten­dom­sto­len, sökande eller kärande åter­kal­lat sin talan eller denna för­kla­rats för­fal­len, och vill sva­ran­de­part 3n:ka ersätt­ning för sina kost­na­der å målet, skau sådant yrkande anhäng­ig­gö­ras vid aumän dom­stol.'c'^'t om för­fa­ran­det vid vat­ten­dom­stol i ansök­nings­mål 26 §. ansö­kan, som i 17 § 1—11 sägs, skall göras skrift­li­gen och ingi­vas till vat­ten rätts­do­ma­ren i det antal exem­plar, som fin­nes nedan för varje fall före­skri­vet. 27 §. 1 mom. ansö­kan enligt 17 § 1 skall vara åtföljd av de rit­ningar järnte beskriv ning ocb andra hand­lingar samt inne­hålla de upp­lys­ningar, vilka erlordras för be dömande av det tillum­nade före­ta­gets beskaf­fen­het, omfatt­ning och verk­ningar. sär­skilt skola sä fuh­stän­digt som möj­ligt upp­gi­vas den eller de fas­tig­he­ter, vara byg­gan­det skall ske eller vilka före­ta­get eljest efter ty i 14 kap. 4 b angar, veder­bö­rande äga­res och nytt­jan­deiätts­hay­a­res namn och hem­vist samt de ersätt-​​ nlngs­he­lopp sökan­den för­me­nar höra till följd av före­ta­get ntga till dylik fas­tighe s- äga?e eller andra. är fråga om utfö­rande av bygg­nad för vat­tens till­go­do­gö­rande skau upp­gift läm­nas å det område, med vil­ket, enligt sökan­dens asikt, xiit­ten till vatt­nets tiil­go­do­gö­rande lämp­li­gen hör vara för fram­ti­den för­e­nad. beträff­finde an- lä «-​o-​ning för utta­gande av vat­ten­kraft varde där­jämte stor­le­ken av den vat­ten­kraft, som beräk­nas kunna vid låg­vat­ten utta­gas genom anlägg­ningen, upp­gi­ven. 1164 — 1918. n:r 523. — 1 fråga om ansö­kan enligt 17 § 2, 3, 4 ocli 6 skau vad i första stvokpf c4..;i tiuämp­liga delar lända till efter­rät­telse. i 2 mom. ansö­kan, som i 17 § 5 sägs, skall vara åtföljd av den beskriv • bygg­na­dens läge och beskaf­fen­het samt inne­hålla de upp­lys­ningar i övrio-​​t q ^ fordras för bedö­mande av verk­ning­arna ntav bygg­na­dens utri­vande 3 mom. då ansö­kan göres enligt 17 § 11, skall sökan­den förete bevis ri- huruvida den fas­tig­het, var­i­från rät­tig­he­ten till över­förd kraft skall över­flvttnq besvä­rad med inteck­ning, ävensom de över­ens­kom­mel­ser, som i ären­det mä b träf­fats med inteck­nings­ha­vare. ansök­ningen skall där­jämte inne­hålla unno-​ifr' den plats, dit kraf­ten öns­kas för fram­ti­den över­förd, samt vara ätfö­lid av ulan den erfor­der­liga led­ning­ens sträck­ning. 28 §. avser ansö­kan alter­na­tiva för­slag, varde sådant sär­skilt utmärkt och de åtfö­li­andp hand­ling­arna där­ef­ter läm­pade. är sökan­den oviss om något för­häl­lande, varom i ansök­ningen eller bilaa­orna där­till bör läm­nas besked, bör sådant ock angi­vas. ^ 29 §. i mal, som i 27 § 1 och 2 mom. avses, skola samt­liga ansök­nings­hand­linffar in givas i fem samt, där fråga är om före­tag, som berör två eller flera län eller eli­est ett vid­sträckt område, ytter­li­gare ett eller flera exem­plar efter vat­ten­rätts­do­ma­rens beprö­vande. i övriga ansök­ning­s­mäl skola ansök­nings­hand­ling­arna ino-​ivas i tre exem­plar. ° hava ansök­nings­hand­lingar ej ingi­vits i nödigt antal exem­plar, eller fin­ner vat­ten rätts­do­ma­ren hand­ling­arna eljest i något avse­ende ofull­stän­diga, förelägo-​​e han sö kan­den viss tid att ingiva vad ytter­li­gare erfordras, vid även­tyr, om det för­sum­mas att ansök­ningen för­kla­ras för­fal­len. ' 30 §. avses med ansö­kan enligt 1/ § 1 eller 2 änd­ring av befint­lig bygg­nad i vat­ten, må, där ej enligt denna eller äldre lag med­gi­vande erhål­lits till liygg­na­den i dess skick före vid­ta­gande av den änd­ring, varom fråga är, eller jäm­likt 12 kap. il § första styc­ket äga­rens^ rätt att bibe­hålla bygg­na­den är fri från klan­der, ansök­ningen icke upp­ta­gas, med mindre jäm­väl pröv­ning av bj^ggna­dens lag­lig­het påkal­las. 31 §. hin­ner vat­ten­rätts­do­ma­ren, innan kun­gö­relse utfär­das, som i 32 § sägs, ingi­ven ansö­kan vara av beska­li­en­het, att det uppen­bar­li­gen icke till­kom­mer vat­ten­dom­sto­len att upp­taga den­samma, eller möter mot dess upp­ta­gande hin­der, varom i 30 § för- miues, varde ansök­ningen av vat­ten­ri­itts­do­ma­ren avvi­sad. />.. t ansök­ningen, efter ty i 29 § eller i före­vande § sägs, av vat­ten­ri­itts­do­ma­ren för­kla­ras för­fal­len eller avvi­sas, skall bevis därom med de skäl, vara beslu­tet grun das, teck­nas ä ett exem­plar av ansök­ningen. ä ..1 . . §• aro ansök­ning.shand­ling­arna fnll­stän­diga, eller var­der vad dil­ru­tin­nan bris­ter inom orei­agd tid full­gjort, skall vat­ten­ri­itts­do­ma­ren skjmd­sa­int inhi­imta nödiga upplvs-​​ ningar för bestäm­mande av det eller do stäl­len, dilr hand­ling­arna efter ty nedan lamo-​örelse ^ par­terna till­gäng­liga, samt där­ef­ter om ansök­ningen utfärda 1 ^ kun­gö­rel­sen skola de ^fas­tig­he­ter, som saken för­me­nas angå, namn­gi­vas eller, i n man det kan ske på otör­tyd­bart sätt, utmär­kas medelst gemen­sam geo­gra­fisk — 1918. n:r 523. — 1165 eller annan beteck­ning, varjämte, där sökan­den vill med til­lär­nad bygg­nad tillgo dogöra sig annan till­bö­rig vat­ten­kraft, sär­skild upp­gift därom skall läm­nas. kun­gö­rel­sen skall tillika iune­bålla dels till­kän­na­gi­vande: att, intill dess frå­gan bli­vit slut­li­gen prö­vad, ett exem­plar av ansökningsband-​​ ling­arna skall för dem, som önska taga del därav, fin­nas till­gäng­ligt å viss för par terna väl­be­lä­gen plats bos tjäns­te­man, kom­mu­nal befatt­nings­ha­vare eller pålit­lig enskild per­son eller, där ansök­ningen angår före­tag, som berör två eller flera län eller eljest ett vid­sträckt område, ä flera dylika stäl­len; att, där­est i målet avgi­vas erin­ringar eller påmin­nel­ser, varom i 39 § för­mä­les, eller sådant utlå­tande, som i 45 § sägs, jäm­väl dessa hand­lingar skola hål­las till gäng­liga på förut angivna ställe ellér stäl­len; att även vat­ten­dom­sto­lens utslag i målet skall där­stä­des i avskrift vara för par terna att tillgå; samt att kal­lel­ser och andra med­de­lan­den till par­terna, under det målet är anhäng­igt vid vat­ten­dom­sto­len, skola, där de icke röra alle­nast sökan­den eller ock sär­skilt till stäl­las den eller dem, till vilka de äro rik­tade, ske på det sätt, att de genom vatten-​​ rätts­do­mu­rens försorg infö­ras i viss eller vissa tid­ningar inom orten och hål­las till gäng­liga så som nyss är sagt; dels ock erin­ran om inne­hål­let i 38 och 53 §§ jämte besked om den tid, inom vil­ken erin­ringar enligt 38 § skola iugi­vas. inne­fat­tar ansö­kan om till­stånd till utnytt­jande av sam­fällt ström­fall sä, som i 2 kap. 7 § sägs, tillika inbju­dan till övriga delä­gare att del­taga i före­ta­get, skall i kuno"örel­sen, med omför­mä­lan av sist­nämnda för­hål­lande, jäm­väl inta­gas före­läg gande ^för delä­gare, som vill begagna sig av inbjud­ningen, att till­kän­na­giva'detta i den ord­ning och inom den tid, som är före­lagd för bestri­dande av ansök­ningen eller fram­stäl­lande av invänd­ningar i fråga om före­ta­get, vid även­tyr att den, som under låter detta, skau hava för­sut­tit sin rätt att bliva del­ak­tig i före­ta­get. kr fråga om ansö­kan, varom i 17 § 7 för­mä­les, skall kun­gö­relse enligt denna & utfär­das alle­nast, då vat­ten­rätts dom aren prö­var det nödigt. utfär­das ej sadan knn- o-​örelse skau dock tiden och stäl­let för vat­ten­dom­sto­lens sam­man­träde sist a tjngn-​​ första dagen förut kun­gö­ras.på sätt i 33 § första, styc­ket sägs. _ om kun­gö­rel­sens inne­håll i fa,ll, som^avses i 61 §, gäue vad dar fin­nes stad­gat. kua­gerdse, som i 3. § ock mom ^ tillika med ett exem­plar av ansök-​​ det eber de s«,ueo, som i »elsen angi­vits. „i„ii akriämte såframt i målet är fråga om ansö­kan enbgt wratte­do­ma­ren y t,evkort i pos­ten avli­imna! ntder­rät­telse om knn­gö­rel­sens utfä­i­danéfe, om det ellei de stid­len, rarest mfng­ama i må rt muas fö? par­terna till­gäng­liga, samt om den för erm­rin^« känd ägare ^ f saken. under­rät­tel­sen skau adres­se­ras till den cä v^m' f-ta £ sr ej säker knnsknp vin­nes om annan adress inom 308—rs0074. sve­tisk/ör/att­nings­snm­ling 1918, n:r 523 529. 1x66 — 1918. n:r 523. — lan­det för mot­ta­ga­ren. var­der efter ty i 37 § sägs sökan­den ålagt att del­giva vico sakä­gare kun­gö­rel­sen, erfordras ej under­rät­telse, som nu sagts, till sådan sakäcare där sakä­gare, som i andra styc­ket sägs, var­der för vat­ten­rätts­do­ma­ren känd förs efter under­rät­tel­ser­nas utsän­dande, skall vat­ten­rätts­do­ma­ren oför­dröj­li­gen på ova" nämnda sätt med­dela sådan sakä­gare under­rät­telse om målet så ock "om v ad kan fö" sin rätts beva­kande må kava att iakt­taga. befin­nes under­rät­telse, som bli­vit å pos­ten avläm­nad, kava för­setts med orik­tig adress, ock vin­nes upp­lys­ning om mot­ta­ga­rens rätta adress, eller fin­nes sakä­gare, till vil­ken under­rät­telse efter ty ovan sägs bort sän­das, kava för­bi­gåtts, vare lag samma. ej må dock målets kand­lägg­ning ock av görande uppe­käuas av anled­ning, som nu sagts. är jord eller annan fast egen­dom, som saken angår, sam­fälld för helt skif­te­slag eller eljest för flera fastig­ke­ter, erfordras ej under­rät­telse, varom ovan för­mä­les, till de sär­skilda delä^rna i den sam­fällda egen­do­men. ein­nes för denna känd stnu­else varde sty­rel­sen på nämnda sätt under­rät­tad. ägare av fas­tig­het, som saken angår, vare plik­tig att till vat­ten­rätts­do­ma­ren eller vat­ten­dom­sto­len upp­giva inne­ha­vare av njd­tjan­de­rätt till fas­tig­he­ten, där den­nes rätt herö­res av saken. under­lå­ter han det, och upp­står skada för nytt­jan­de­rätts­ha­vare. som sak­nat kän­ne­dom därom, att före­ta­get eller åtgär­den angår fas­tig­he­ten, skall äga­ren, där han visas hava ägt dylik kän­ne­dom, hålla nytt­jan­de­rätts­ha­va­ren ska­des lös. erin­ran härom varde införd i den kal­lelse, som enligt denna § till­sän­des fas­tig­he­tens ägare. 34 §. fin­nes fas­tig­het, till vars ägare enligt 33 § under­rät­telse skall utsän­das, till­höra kro­nan eller all­män anstalt, eller av kro­nan eller dylik anstalt inne­ha­vas under nytt­jan­de­rätt,^ insände vat­ten­rätts­do­ma­ren utan dröjs­mål under­rät­telse om kungö rel­sens inne­håll till konung­ens befall­nings­ha­vande i det län, där fas­tig­he­ten är be lägen; och åligge konung­ens befall­nings­ha­vande att oför­dröj­li­gen för­ordna ombud till beva­kande av kro­nans eller anstal­tens rätt eller, där sådant beva­kande till­kom mer annan myn­dig­het, över­lämna under­rät­tel­sen till den myn­dig­het. 35 §. där fråga är om ansö­kan, varom i 27 § 1 eller 2 mom. för­mä­les, skall vat­ten rätts­do­ma­ren utan dröjs­mål insända ett exem­plar av ansök­nings­hand­ling­arna jämte kun­gö­rel­sen till kam­mar­kol­le­giet, som har att, där det prö­vas nödigt, föra talan för til^odo­se­ende av de all­männa intres­sen, som kunna vara i fråga. föres efter ty nu sagts talan i målet av all­mänt ombud, åligge ombu­det att på begä­ran till­han­dagå dem, vil­kas rätt berö­res i saken, med kost­na­fls­fria råd angå­ende beva­kan­det av deras rätt. menar part, att på grund av före­ta­gets omfatt­ning eller eljest ålig­gande av nu nämnd art bör upp­dra­gas åt annan än all­mänt ombud, göre anmä­lan därom bos konung­ens befall­nings­ha­vande i det län, inom vil­ket det före­tag eller den åtgärd ansök­ningen avser huvud­sak­li­gen skall verk­stäl­las; och må koniin-​​ fie­fall­ning,sha­vande, där sä prö­vas erfor­der­ligt för till­va­ra­ta­gande av sakä­gar­nas rätt, för­ordna sär­skild per­son att pä sätt nyss nämnts biträda dem. om all­mänt ombuds eller sålunda för­ord­nat biträ­des namn och hem­vist skall så snart ske kan under­rät­telse med­de­las vat­ten­rätts­do­ma­ren. som har att i den för kaflel­ser till par­terna stad­gade ord­ning bringa under­rät­tel­sen till par­ter­nas känne-​​ t . 36 §. . ^ , j. mal, som avses i 27 § 1 ocb 2 mom., skall ett exem­plar av ansökningshana-​​ iing­arna jämte kun­gö­rel­sen utan dröjs­mål av vat­ten­rätts­do­ma­ren över­si­lu­das tiu — 1918. n:r 523. — 1167 lant­brnks­siy­rel­sen. fin­ner denna nppen­baii, att fis­kens npp- ock ned­gång euer eljest fiskex­i­in­tresse icke kan röna inver­kan av det före­tag, varom fråga är, skab. med delande kärom skynd­samt läm­nas vat­ten­rätts­do­ma­ren; i annat fall för­ordne sty­rel­sen fis­ke­ritjäns­te­man att inom den för erin­ring­ars fram­stäl­lande bestämda tid till vat­ten rätts­do­ma­ren avgiva ytt­rande, hnrn­vida fis­ke­ri­nä­ring av bely­den­ket kan genom före­ta­get lida väsent­ligt för­fång, så ock vuka sär­skilda åtgär­der ntö­ver vad sökan den må kava före­sla­git kunna erfordras till skydd för fis­ket. då med­de­lande av lant­bruks­sty­rel­sen, som nyss nämnts, eller ytt­rande av fis­keri tjäns­te­man­nen avgi­ves, skola ansök­nings­kand­ling­arna åter­stäl­las tifl vat­ten­rätts­do­ma­ren. kan ytt­rande, som ovan nämnts, icke avgi­vas ntan att under­sök­ning å plat­sen äger rum, ankomme på vat­ten­rätts­do­ma­ren att efter inkom­men anmä­lan därom upp draga åt den av lant­brnkss­ly­rel­sen för­ord­nade eller ock annan av sty­rel­sen före sla­gen fis­ke­ritjäns­te­man att ät vat­ten­dom­sto­len verk­ställa nnder­sök­ning ock avgiva utlå­tande, som i 45 § sägs. 37 §. kan inver­kan ske pä kanal-​​ eller sluss­an­lägg­ning, fördägge vat­ten­rätts­do­ma­ren sökan­den att inom tid, som i varje fall före­skri­ves, ock vid även­tyr, som nedan sägs, till vat­ten­rätts­do­ma­ren ingiva bevis, att kun­gö­rel­sen del­gi­vits anlägg­ning­ens ägare eller st^'^rel­sen för den­samma på sätt, som for del­gi­vande av stäm­ning är sta­gat. lag samma vare beträf­fande känd för­valt­ning för annan all­män far­led så ock sysslo man för all­män flott­led, där led, som nu nämnts, kerö­res av före­ta­get. är fråga att genom til­lär­nad bygg­nad taga i -​anspråk av annan till­go­dogjord vat­ten­kraft, före­läg­ges sökan­den enå­nanda del­giv­ningssl^ldig­ket med äga­ren av den anlägg­ning, där kraf­ten till­go­do­gö­res. var­der denne vid del­giv­nings­för­sök ä sär skilda dagar ej anträf­fad i sitt k em vist, må kun­gö­rel­sen med samma ver­kan del givas före­stån­da­ren för kraf­tan­lägg­ningen eller, där före­stån­dare ej fin­nes eller ej vid sär­skilda del­giv­nings­för­sök anträf­fas, fäs­tas å lämp­lig plats vid anlägg ningen. där fråga, är om ansö­kan, som i 17 § 11 avses, före­lägge vat­ten­rätts­do­ma­ren sökan­den att inom tid, som vat­ten­rätts­do­ma­ren bestäm­mer, och vid nedan stad­gat även­tyr ingiva bevis om kun­gö­rel­sens del­giv­ning med äga­ren av det ström­fall, frän vil­ket kraft­be­lopp, varom fråga är, till­kan­dakål­les. vad nu sagts äge mot­sva­rande tillämp­ning beträf­fande ansö­kan enligt 17 § 8, 9 eller 10. för­sum­mar sökan­den vad enligt denna § före­läg­ges honom, skall ansök­ningen av vat­ten­rätts­do­ma­ren för­kla­ras för­fal­len; ock varde bevis därom med de skäl, varå beslu­tet grun­das, teck­nat å ett exem­plar av ansök­ningen. till­kän­na­gi­vande om be slu­tet skall läm­nas par­terna i den för kal­lel­ser till dem stad­gade ord­ning. 38 §. vill någon, vars rätt kan vara bero­ende av ansök­ningen eller där­med avsett före tag, bestrida ansök­ningen eller göra invänd­ning mot ifrå­ga­satt före­tags omfatt­ning eller mot til­lär­nad vat­ten­bygg­nads kon­struk­tion euer mot eljest före­sla­gen anord ning, skola hans erin­ringar i lie­rörda hän­se­en­den, vid även­tyr att vat­ten­dom­sto­len eljest icke är plik­tig att fästa avse­ende vid deras inne­hall, fram­stäl­las i skrift­lig inlaga inom viss av vat­ten­rätts­do­ma­ren bestämd tid, mintt tret­tio dagar, efter _k^- görel­sens dag. inlaga, som nu nämnts, skall ingi­vas till,vat­ten­rätts­do­ma­ren i tva exem­plar. 39 §. sedan den för avgi­vande av erin­ringar bestämda tiden tillän­da­gått, låte vat­ten rätts­do­ma­ren, om erin­ringar inkom­mit, på sökan­dens bekost­nad verk­ställa avskrift — 1918. n:r 523. — av desamma i det antal exem­plar, som erfordras för erin­ring­ar­nas till­han­dakål­lande å, det eller de i kun­gö­relse enligt 32 § angivna ställe eller stäl­len, dit avskrif­terna så fort ske kan över­sän­das. av inkomna erin­rings­skrif­ter äge sökan­den utbe­komma ena exem­pla­ret; ock åligge honom, där han vill bemöta vad i dem anförts, att inom viss av vat­ten­rätts­do­ma­ren före­lagd tid, minst fjor­ton dagar, efter utgången av den tid, som bestämta för erin ring­ars avgi­vande, ingiva påmin­nel­ser i det antal exem­plar, som av vattenrätts-​​ doma­ren bestäm­mes. vid påmin­nel­ser, som ingi­vas senare än nu nämnts, vare vat ten­dom­sto­len ej plik­tig att fästa avse­ende; och varde till­kän­na­gi­vande härom läm­nat i före­läg­gan­det. inkomma påmin­nel­ser, skola de exem­plar därav, som äro avsedda för det eller de i kun­gö­relse enligt 32 § angivna stäl­len, oför­dröj ligen av vat­ten­rätts­do­ma­ren dit över­sän­das. 40 §. prö­var vat­ten­rätts­do­ma­ren till­fälle böra läm­nas par­terna att växla flera skrif­ter än ovan sagts, äge han för­ordna därom oeh i den för kal­lel­ser till par­terna stad gade ord­ning med­dela dem de för ända­må­let nödiga före­skrif­ter. 41 §. inne­hål­ler ansö­kan i vat­ten­mål tillika plan till elekt­risk led­ning för över­fö­ring av kraft såsom gott­gö­relse för för­lo­rad vat­ten­kraft, äge till befräm­jande av ären­dets fort­gång vat­ten­rätts­do­ma­ren i sam­man­hang med utred­ningen i vat­ten­må­let eller ock i annan ord­ning inför­skaffa den utred­ning inom orten, som må erfordras för bedö mande av ären­det rörande den elekt­riska anlägg­ningen. vid avgö­rande vare sig av sist­be­rörda ärende eller av vat­ten­må­let gälle den i 24 § stad­gade regel.' 42 §. yitt­nes­stä­ra­ning till vat­ten­dom­sto­lens sam­man­trä­den utfär­das av vat­ten­rätts­doma ren eller vat­ten­rätts­sek­re­terå­ren eller ock av härads­höv­dingen i orten, där vitt­net bor eller vis­tas, eller beträf­fande per­son, som bor eller vis­tas i_ stad, av den,^ som är satt till stäm­ning­ars utfär­dande i den stad, eller, där sådan ej fin­nes, av rådstnvu-​​ rät­tens ord­fö­rande. körande stäm­ning, som utfär­das av annan än vat­ten­rätts­doma ren eller vat­ten­rätts­sek­re­te­ra­ren, skall den, som utfär­dat stäm­ningen, genast avsända under­rät­telse till vat­ten­rätts­do­ma­ren. 43 §. vat­ten­rätts­do­ma­ren eller vat­ten­dom­sto­len äge, där sådant fin­nes lämp­ligt, för­ordna, att till vin­nande av upp­lys­ning, som i målet fin­nes erfor­der­lig, för­bör med vitt­nen eller par­ter skall äga rum vid all­män under­rätt. sker det, över­sände vat­tenrä.tts- doma­ren till den under­rätts ord­fö­rande upp­gift å de omstän­dig­he­ter, varom för­hö­ret skall äga rum, jämte de för för­hö­rets ledande nödiga upp­lys­ningar angå­ende målet eller ock i fall av behov de i detta ingivna hand­lingar. om tiden och stäl­let lör för­hö­rets hål­lande med­dele all­männa under­rät­tens ord­fö­rande i god tid besked till vat­ten­rätts­do­ma­ren, som därom sist å åttonde dagen före för­hö­ret under­rät­tar par terna i den för kal­lel­ser till dem bestämda ord­ning. i sam­band med för­ord­nande om för­hör med part äge vat­ten­dom­sto­len iörelä^g^' par­ten vite eller annat även­tyr; dock skall, där sådant före­läg­gande i par­tens fr&^" varo gives, detta sist å åttonde dagen före för­hö­ret del­gi­vas par­ten pä sätt om stäm ning är stad­gat. 44 §. angår målet fråga, för vars bedö­mande tar­vas sär­skilda fack­kun­ska­per, som icke • — 1918. n:r 523. — 1169 annor­le­des äro för vat­ten­dom­sto­len till­gäng­liga, må vat­ten­rätts doma­ren eller vat­ten dom­sto­len till biträde åt dom­sto­len tilu­i­alla i sådant ämne sak­linn­nig per­son. 45 §. 1 mom. erfordras för bedö­mande av målet sär­skild tek­nisk utred­ning eller vid" lyf­ti­gare vär­de­ring, upp­drage vat­ten­rätts­do­ma­ren, där sådant fin­nes lämp­ligt, åt bi träde, som i 44 § sägs, euer ock åt annan sak­kun­nig per­son att efter för­be­re­dande under­sök­ning avgiva utlå­tande i målet. tar­vas utred­ning av mer än en per­son, varde upp­dra­get läm­pat där­ef­ter. under­sök­ning, som nu nämnts, skall båuas så snart ske kan. om tiden för dess före­ta­gande skall med­de­lande läm­nas vat­ten­rätts­do­ma­ren, som i den för kal­lel­ser till par­terna bestämda ord­ning under­rät­tar dem därom. sedan under­sök­ningen bragts till slut, skall utlå­tan­det utan dröjs­mål över­sän­das till vat­ten­rätts­do­ma­ren och av honom hål­las för par­terna till­gäng­ligt å förut kun­gjorda ställe eller stäl­len. eör- ordas i något hän­se­ende andra tek­nisha anord­ningar eller andra reg­ler för hus­håll ningen med vatt­net än sökan­den må hava före.sla­git, skall utlå­tan­det hål­las till­gäng ligt under minst fjor­ton dagar före vat­ten­dom!5tolens sam­man­träde. 2 mom. vat­ten­rätts­do­ma­ren må ock, där så fin­nes lämp­ligt., upp­draga åt vat­ten rättsin­gen­jö­rerna eller en av dem att, med eller utan biträde av vat­ten­rätts­nämnde män­nen eller en av dem, verk­ställa under­sök­ning å stäl­let. om tiden för sådan under­sök­ning skau vat­ten­rätts­do­ma­ren med­dela par­tema under rät­telse i den för kal­lel­ser till dem bestämda ord­ning. pro­to­koll över under­sök­ningen skall föras av den vat­ten­rätts dom a ren där­till för­ord­nat och seder­mera tpl­stäl­las vat ten­rätts­do­ma­ren. där under­sök­ning sker alle­nast såsom för­be­re­delse för dom­sto­lens sam­man­träde till syn på stäl­let, vare dock under­rät­telse och pro­to­koll, som nu nämnts, e] av nöden. ' 8 mom.. där vid under­sök­ning enligt denna § i mål rörande vat­ten­re­gle­ring, som avses i 3 kap. 1 §. en eller flera ström­fall­sä­gare vilja för­ena sig med sökan­den om före­ta­get eller yrka, att till vin­nande av ökad båt­nad däråt gives större omfatt­ning än sökan­den äskat, .göre det skrift­li­gen; och varde hand­lingen vits­or­dad medelst under­sök­nings­för­rät­ta­rens påskrift samt över­sänd till vat­ten­rätts­do­ma­ren. 46 §. mot sak­kun­nigt biträde, som i 44 § sägs, gälle de jäv, som efter ty förut sföd­gats gäua mot leda­mot i vat­ten­dom­sto­len; dock må den omstän­dig­he­ten att fiskentjänste-​​ san i målet avgi­vit ytt­rande enligt 36 § ieke utgöra hin­der för honom att vara sak kun­nigt biträde i samma mål. ,. . , i .. ..j in j • k o a i fråga om tiden för fram­stäl­lande av^ jäv mot sak­kun­nigt biträde skall vad i 52 § fin­nes s'tad­gat äga mot­sva­rande tiuämpmng^ fram­går av utlå­tande, som i 45 § sägs, eller eljest, att före­fög eller åtgärd, varom i mnlet är fråaa ano-​år fas­tig­het, som icke bli­vit i kun­gö­relse enligt 32 § pa dar omför­mält sätt angi­ven, åligge vat­ten­rätts­do­ma­ren att därom u^da kun­gö­relse ined till­kän­na­gi­vande vad ägare till sådan fas­tig­het sa ock den­nes rätt är i fråga, har att iakt­taga för beva­kande av sm ratt i målet ävensom att i fall, som i 33 § sägs, och på sätt, där fin­nes sta­gat, med­dela sakä­gare, som nu nämnts, unde­rät­telse om kun­gö­rel­sens utfär­dande. kun­gö­rel­sen skall genom vat ten­rätts­do­ma­rens försorg sist å fjor­tonde dagen före vat­ten­dom­sto­lens sam­manto^e infö­ras i en euer flera av ortens tid­ningar så ock i all­männa tid­ning­arna samt for unsande i kyr­kan avsän­das till pas­tor­säm­be­tet i den euer de for^lmg^, dar de i kun­gö­rel­sen angivna fas­tig­he­ter äro belägna. ett exem­plar av kun­gö­rel­sen stau 3^x70 — 1918- n:r 523. — oför­dröj­li­gen säai­das till det eller de i kun­gö­relse enligt 32 § angivna ställe eller stäl­len. där så fin­nes lämp­li­gare ock kän­syn till okända rätt­sä­ga­res rätt ej utgör kin­der där­e­mot, före­lägge vat­ten­rätts­do­ma­ren sökan­den ej mindre att i den för del­gi­vande av stäm­ning stad­gade ord­ning sist å åttonde dagen före vat­ten­dom­sto­lens sam­man träde låta kalla sakä­gare, som ovan sägs, att inställa sig vid sam­man­trä­det för sin rätts beva­kande än även att sist vid nämnda sam­man­träde inkomma med bevis att del­giv­ning skett inom före­skri­ven tid. i fråga om före­läg­gande, som nu sagts, skall i tillämp­liga delar gälla vad i 37 § fin­nes stad­gat. " '' 48 §. för att lämna veder­bö­rande kom­mu­ner, tra­fi­kan­ter och andra till­fälle att yttra sig angå­ende den inver­kan före­tag eller åtgärd, varom i målet är fråga, kan med­föra å all­män sam­färd­sel eller flott­ning eller eljest å all­männa intres­sen samt om vid­ta­gande av åtgär­der för till­go­do­se­ende av dylika intres­sen eller angå­ende ärende, som ? 41 § sägs, för­ordne vat­ten­rätts­do­ma­ren, där sådant prö­vas lämp­ligt, att sär­skilda sam­man trä­den skola hål­las i sam­man­hang med under­sök­ning, som i 45 § sägs, eller ock i annan ord­ning. för anord­nan­det av sådana sam­man­trä­den äge vat­ten­rätts­do­ma­ren, där det fin­nes lämp­ligt, påkalla konung­ens befall­ningska­van­des biträde. 49 §. vat­ten­dom­sto­len äge^, där sä fin­nes nödigt för målets avgö­rande, från för­val­tande myn­dig­het begära utlå­tande i fråga, som fal­ler inom myn­dig­he­tens verk­sam­hets område. är fråga om bygg­nad i eller vid all­män far­led, skall vat­ten­dom­sto­len eller vatten-​​ rätts­do­ma­ren, för­rän målet avgö­ras, från lots­sty­rel­sen inhämta ytt­rande, huruvida från dess sida något fin­nes att erinra i avse­ende å före­ta­get. 50 §. för målets pröv­ning sam­man­trä­der vat­ten­dom­sto­len till syn på stäl­let eller, där målet kan prö­vas utan syn, å annan plats, som är för par­terna väl­helä­gen. tiden och stäl­let för^ vat­ten­dom­sto­lens sam­man­träde bestäm­mes av vattenrätts-​​ doma­ren och skall sist å fjor­tonde dagen före sam­man­trä­det till­kän­na­gi­vas par­terna i den för kal­lel­ser till dem bestämda ord­ning. har sökan­den begärt syn på stäl­let, må målets avdo mande ej ske utan syn. äskas i mål om bygg­nad för vatt­nets till­go­do­gö­rande syn av någon, som för­me­nar sig lida skada av sådan bygg­nad, vare lag samma, såframt ej sjm fin­nes uppen­bar­li­gen icke vara erfor­der­lig för till­go­do­se­ende av par­ter­nas rätt.' 51 §. yat­ten­rättsm­geu­jö­rerna och de vat­ten­rätts­nämn­de­män, vilka böra tjänst­göra vid dom­sto­lens sam­man­träde, skola av vat­ten­rätts doma­ren sär­skilt kal­las. ^ _ 52 §. _ menar part, att leda­mot i vat­ten­dom­sto­len är jävig, frain­ställe invänd­ningen vid första dom­stols­sam­man­träde, då den, som jävet angår, har säte i dom­sto­len, eller, där par­ten då var av laga för­fall hind­rad att inställa sig eller den omstän­dig­het, v.yå för han­den eller par­ten kun­nig, vid nästa sam­man­träde efter det lori­al­let upp­hörde eller han om jävet erhöll kän­ne­dom. .hål­les vat­ten­dom­sto­lens sam­man­träde, som nu nämnts, vid syn pä stäl­let, skall jävet fram­stäl­las före syne- gang­ens_ bör­jan. för­sum­mas vad salunda stad­gats, vare parts rätt att fram­ställa myan­dum­gen för­sut­ten. ^ t äv mot leda­mot i vat­ten­dom­stol må ock i högre rätt göras, där den part, som — 1918. n:r 523. — 1171 vill fxåg^ väcka, av annan orsak än för­fal­lo­lös ute­varo ej för­rän i den högre rät­ten haft till­fälle att fram­ställa jävet. beträf­fande rätt till talan mot vat­ten­dom­stols be slut rörande jäv mot^ leda­mot i dom­sto­len gälle vad i rät­te­gångs­bal­ken fin­nes stad­gat angå­ende beslnt om jäv mot härads­höv­ding. beslut vari­ge­nom ; ävsin­vänd­ning mot vat­ten­rätts­nämn­de­man var­der gil­lad, skall ej med­föra någon ver­kan till rubb­ning eller upp­hä­vande av åtgärd eller beslut, som till­kom­mit innan invänd­ningen gjor­des, där övriga leda­mö­ter varit om åtgär­den eller beslu­tet ense. 53 §. yrkan­den beträf­fande ersätt­ning till följd av det före­tag eller den åtgärd, varom fråga är, så ock påstå­en­den 1 anled­ning av utlå­tande, som i 45 § sägs, skola göras medelst skrift­lig inlaga i två exem­plar före vat­ten­dom­sto­lens första sam­man­träde i målet eller ock fram­stäl­las å nämnda sam­man­träde och, där syn hål­les, före syne gång­ens bör­jan eller i den ord­ning, som dom­sto­len bestäm­mer. yid yrkan­den och påstå­en­den, som fram­stäl­las senare än nu nämnts, vare vat­ten­dom­sto­len icke p^tig att fästa avse­ende, utan så .är att de för­an­le­das av iakt­ta­gel­ser under syne­gången eller av eljest under 'dom­sto­lens sam­man­trä­den före­komna omstän­dig­he­ter. av inlaga, som nu nämnts, äge sökan­den utbe­komma ena exem­pla­ret. 54 §. tvis­tas om fas­tig­het, som i målet avsett före­tag eller åtgärd angår, vare den av de tvis­tande, som med ägan­de­rätt­san­språk inne­har fas­tig­he­ten, herätti^d att med laga ver­kan tala och svara för den­samma, till dess den lag­li­gen vin­nes från honom-​​ ny ägare må ej rubba över­ens­kom­melse, som förre äga­ren i målet ingått, eller annan i målet vid­ta­gen, för denne bin­dande åtgärd. har i förut angi­ven ortog under­rät­telse om målet bli­vit förre äga­ren till­sänd eller denne kal­lats tiu instäu­else eller eljest kom­mit till­stä­des i målet, vare under­rät­telse tiu nye äga­ren euer kal­lelse å honom ej erfor­der­lig. 55 §. parts ute­vaxo från vat­ten­dom­sto­lens sam­man­träde ntgöre ej hin­der for målets hand­lägg­ning och avdö­mande. ^ vill sökan­den före vat­ten­dom­sto­lens sam­man­träde återma ansöl­mingen, göre det skrift­li­gen hos vat­ten­rätts doma­ren, och avskrive denne m^et från vidaxe heha­nolmg. efter det målet före­ta­gits tiu hand­lägg­ning vid sai­a­man­träde med vat­ten­dom­sto­len, må återkau­else av sökan­dena talan ske aue­nast hos dom­sto­len. är fråga om utfö­rande av vat­ten­re­gle­ring, som avses i 3 kap. _1 dena äro två eller flera, en av dem ej utan de and­ras med­gi­vande ater­fcalla sin återkau­else av talan skett, skau genom vat^&tts­dom^s fta­org medde-​​ lande däxom läm­nas par­terna i den för kaflel­ser till dem bestämda ord­ning. v där ei särsm­lda omstän­dig­he­ter n6dtäm>gg«ra upp­skov med för­kandung^^^ syz^uga äsn™ i pro­tok­ouet angi­vas, tiden sät­tas senare än tva måna­der efter det beske­det läm­nas. ^ gfcau besked om tiden och stal­let :är"dt ääån dom­sto­len "sku­jes ^er ock seder­mera tfll- kän­nis­vas i den ord­ning, som för kal­lel­ser till pax­tema blmt bestämd. 1172 ^ 1918. n:r 523. — i sam­man­li­ang med beslut om upp­skov äge vat­ten­dom­sto­len, där det för målets bebö­riga utred­ning prö­vas erfor­der­ligt, för­ordna om ny skrift­väx­ling mel­lan par­terna ock med­dela de där­för nödiga före­skrif­ter så ock giva före­läg­gande angå­ende viss' parts körande. o8 §. å tid ock plats, som för utsla­gets med­de­lande enligt 57 § bli­vit sär­skilt bestämd skall utsla­get vara för par­terna till­gäng­ligt. då utslag sålunda gives, erfordras ej att vat­ten­dom­sto­len är sam­lad. 59 §. av vat­ten­dom­sto­lens utslag skall avskrift oför­dröj ligen ock sist å åttonde dagen, sedan det avkun­nats eller eljest med­de­lats, av vat­ten­rätts­do­ma­ren sän­das till det eller de i kuneö­relse enligt 32 § angivna stäl­len. 60 §. fin­ner vat­ten­dom­sto­len anled­ning antaga, att före­tag euer åtgärd, som i målet avses, kar vid­sträck­tare verk­ningar än i ansök­ningen upp­gi­vits, skall till­fälle läm­nas till­stä­desva­rande par­ter att yttra sig där­ö­ver. fin­nes anta­gan­det grun­dat, ålägge dom­sto­len, ändå att sär­skilt yrkande ej fram­stäl­les, sökan­den att gälda den ökade ersätt­ning, som därav må för­an­le­das. där på yrkande av någon part upp­skatt­ningen av konom till­kom­mande ersätt­ning fin­nes "böra sät­tas kögre än sökan­den före­sla­git, må dom­sto­len jäm­väl beträf­fande andra par­ter vid­taga sådan jämk­ning i ersätt­nings­be­lopp, som må erfordras för vin nande av lik­for­mig­ket i upp­skatt­ningen. ej må i något fall ersätt­ning sät­tas lägre än sökan­den i ansök­ningen före.sla­git. har sär­skild upp­gö­relse träf­fats, må ersätt­ning ej på grund av före­skrif­terna i denna § bestäm­mas annorlunda än sålunda bli­vit avta­lat. 61 §. där mål fin­nes bekö­ri­gen kunna utre­das utan skrift­väx­ling mel­lan par­terna, äge vat­ten­rätts­do­ma­ren i kun­gö­relse genast utsätta viss tid, minst tre vec­kor efter kun görel­sens utfär­dande, ock viss ort för målets kand­lägg­ning inför vat­ten­dom­sto­len; ock skall beträf­fande sådant mål i tillämp­liga delar gälla vad i 32 § andra styc­ket, 33—37 ock 41—58 §§ samt 60 § före­skri­vits. 62 §. 1 mom. där genom vat­ten­dom­stols utslag läm­nas med­gi­vande att bygga i vat­ten, skall utsla­get innekålla nog­granna bestäm­mel­ser om bygg­na­dens läge ock kon­struk tion, om den ersätt­ning, som skall till följd av före­ta­get utgå, i den mån ej bestäm mel­ser därom skola träf­fas i den för expro­pri­a­tion stad­gade ord­ning, samt om de vill­kor i övrigt, som må vara behöv­liga för till­go­do­se­ende av all­män och enskild rätt, så ock, i den mån det prö­vas erfor­der­ligt, inne­fatta bestäm­melse om vat­ten­märke eller andra före­skrif­ter om hus­håll­ningen med ock fram­släp­pande av vatt­net såväl efter bygg­na­dens .full­bor­dan som under bygg­nads­ti­den. 2 mom. ar frå^a om bygg­nad för vatt­nets till­go­do­gö­rande, skah utsla­get angiva, med vil­ken fasti^et rät­ten till till­go­do­gö­ran­det skall för fram­ti­den vara för­e­nad. denna fas­tig­het (ström­falls­fastig­ke­ten) bör, där så lämp­li­gen kan ske, omfatta alle nast den sökan­den till­hö­riga mark, som npp­ta­ges av bygg­na­den ock där­med för­e­nade anlägg­ningar, jämte den del av vat­ten­om­rå­det, som sökan­den äger. vattenrätts-​​ doma­ren bör förty, när omstän­dig­he­terna där­till för­an­leda, tillse att, såvfft möj- b^d ström­falls­fastig­ket läm­pad fas­tig­het var­der under målets kand­lägg­ning utsla­get skall jäm­väl angiva, i vad mån till­go­do­gö­ran­det med­gi­vits på grund av — 1918. n:r 523. — 1173 ansprak, eller den sida av ström­fal­let, om vars till­go­do­gö­rande är fråga, til­mör fastig het, för vil­ken sökan­den såsom ägare fört talan i målet. i utslag, vari­ge­nom ^ med­gi­vande läm­nas till bygg­nad för utnytt­jande av vat­ten kraft, varde vidare angi­vet, huruvida bygg­na­den är av beska­i­fen­het, att de i 4 kap. med­de­lade bestäm­mel­serna om skyl­dig­het för bygg­na­dens ägare att till­han­da­hålla kraft åt kring­lig­gande bygd ävensom angå­ende nypröv­ning och lös­nings­rätt för kro nan därå äga tillämp­ning. 3 mom. vad i 1 mom. stad­gats skall i tillämp­liga delar lända till efter­rät­telse beträf­fande vat­ten­dom­stols utslag i andra ansök­nings­mål. i utslag, vari­ge­nom läm nas med­gi­vande till utfö­rande av vat­ten­re­gle­ring, varde angi­vet, om re^eringsföre-​​ taget är av beskaf­fen­het, att stad­gan­dena i 4 kap. om nypröv­ning och om avgif­ter därå äga tillämp­ning, och skall, då fråga är om före­tag, som avses i 3 kap. 1 §, ut sla­get tillika inne­hålla upp­gift å det­he­lopp, vartill kost­na­den för regle­ring­ens ut förande bli­vit av vat­ten­dom­sto­len beräk­naci, samt före­skrift om den anpart i kost naden för före­ta­get, som belö­per å varje till regle­rings­sam­fäl­lig­he­ten hörande ström­fall. 63 §. i sam­man­hang med beslut, vari­ge­nom ifrå­ga­satt byg­gande i vat­ten eher u tfö­rande av vat­ten­re­gle­ring med­gi­ves, bestämme vat­ten­dom­sto­len viss tid, i regel ej översti-​​ o-​ande tio år, inom vil­ken före­ta­get skall vara full­bor­dat. 64 §. med­de­las av vat­ten­dom­sto­len bestäm­melse om vat­ten­märke, som ej fin­nes utsatt, före­skrive ock dom­sto­len, när och av vem vat­ten­mär­ket skall på sökan­dens bekost­nad utsät­tas. vat­ten­märke skau på ett för dess orub­bade bestånd betryg­gande sätt an bringas å ett för envar lätt skönj­bart stäue invid det vat­ten, varom fråga är, samt i nog­grant bestämt höjd­för­hål­lande till en eller flera i berg, jord­fast sten eller annat fast före­mål inhuggna fix­punk­ter. 65 §. ändå att sökan­dens talan bifal­les, varde honom ålagt att gott­göra mot­part sä dana kost­na­der å målet, som prö­vas hava varit nödiga för till­va­ra­ta­gande av hans rätt har sva­ran­de­part fram­ställt invänd­ning eller påstå­ende i målet, ändå att han in sett eller skäu­gen bort inse, att fog där­för sak­nas, och våuas därav upp­skov i målet eller eljest ökade kost­na­der, gott­göre kan sökan­den de utgif­ter, som där­i­ge­nom asam- kats denne. ,, „ 66 §. i mål rörande byg­gande i mat­ten eller utfö­rande av vat­ten­re­gle­ring må vat­ten­dom sto­len, när syn­nerll|a skäl där­tiu prö­vas före­h­gga, med­dela slut­ligt ntslag rörande viss del av före­ta­get, innan målet i övrigt avgö­res. 67 §. ersät­togt­pei»^ rätt kas ålägga bonom att utgiva utö­ver vad vatten-​​ 309—js0074. svensk för­fatt­nings­sam­ling 1918, nrr s23—529. 1174 — 1918. n:r 523. — dom­sto­len i sådant avse­ende bestämt, sä ock för det ska­de­stånd, vartill han kan kän nas skyl­dig, om vat­ten­dom­sto­lens beslut eljest änd­ras. är sådant för­ord­nande med­de­lat, och full­föl­jes mot beslu­tet talan i högre rätt äe- denna, när skäl där­till före­komma, att, innan änd­rlngs­sö­kan­det slut­li­gen prö­vas ordna, att verk­stäl­lig­het icke må äga rum. ' 68 §. anmä­lan om ersätt­nings­an­språk, varom i 2 k^. 24 § för­mä­les, skall göras skrift ligen och i tvä exem­plar ingi­vas till vat­ten­rätts­do­ma­ren. ena exem­pla­ret varde ge nom vat­ten­rätts­do­ma­rens försorg i rekom­men­de­rat brev till­sänt äga­ren av den vatiln" bygg­nad, varom fråga är. efter utgången av den tid, inom vil­ken ersätt­nings­an­språk, som nu sagts, må an mälas, skall vat­ten­dom­sto­len för pröv­ning av anspråk, som inom behö­rig tid'anmälts sam­man­träda till syn på stäl­let. äro flera anspråk anmälda, varde de såvitt möj­ligt prö­vade i ett sam­man­hang. om tiden och stäl­let för vat­ten­dom­sto­lens sam­man­träde skall sist å fjor­tonde dagen förut till par­terna avsän­das under­rät­telse' i rekom­men derat brev sä ock kun­gördse infö­ras i en eller flera av ortens tid­ningar. angå­ende skyl­dig­het för bygg­na­dens ägare att ersätta mot­part kost­nad, som för- anle­des av pröv­ning enligt denna §, gälle vad i 65 § är om sökande stad­gat. ein­nes den, som anmält ersätt­nings­an­språk, hava sak­nat skä­lig anled­ning där­till, varde ho nom ålagt att gott­göra bygg­na­dens ägare de utgif­ter, som denne till följd därav fått vid­kän­nas. , 69 §. för ingi­vande av erin­ringar eller påmin­nel­ser eller skrif­ter i anled­ning av för­ord nande om ytter­li­gare eller ny skrift­väx­ling eller ock bevis om del­giv­ning äge vat ten­rätts­do­ma­ren bevilja anstånd på viss tid, när skäl där­till äro. var­der före utgången av tid, inom vil­ken det ålig­ger part att något full­göra, laga för­fall visat, utsätte vattenrät-​​tsdo­ma­ren ny tid. 70 §. beträf­fande fråga, vari det enligt före­stå­ende stad­gan­den till­kom­mer vat­ten­rätts doma­ren att besluta, bör han, där frå­gans beskaf­fen­het det påkal­lar, råd­göra med vat­ten­rättsin­gen­jö­rerna. av vat­ten­rätts­do­ma­rens beslut är vat­ten­dom­sto­len ej för­hind­rad att annorlunda för­ordna. . 71 §. där enligt stad­gande i denna lag hand­ling skall ingi­vas till vat­ten­dom­stol eller vat­ten­rätts­do­ma­ren, må den i stäl­let på veder­bö­rande parts eget ansvar i betalt brev insän­das med pos­ten. 72 §. vat­ten­rätts­sek­re­te­ra­ren åligge att över alla vid vat­ten­dom­sto­len anhäng­ig­gjorda ansök­nings­mål föra för­teck­ning, utvi­sande tiden, då varje mål inkom­mit, där­med vid­tagna åtgär­der samt tiden för målets avgö­rande. 73 §. vat­ten­rätts­do­ma­ren före med biträde av vat­ten­rätts­sek­re­te­ra­ren pro­to­koll vid vat- ien­dom­sto­lens sam­man­trä­den och under­skrive det­samma å dom­sto­lens väg­nar. i ma- ^^iid­ling må ej i pro­to­kol­let inta­gas, ntan där alle­nast anmär­kas. „ ansök­ningsmal skall av vat­ten­rätts­sek­re­te­ra­ren upp­rät­tas en akt, om- fat­tande ett exem­plar av samt­liga de hand­lingar, som i målet ingi­vits, så ock aj- skntt av de ntav vat­ton­rätts­do­ma­ren i målet utfär­dade knn£:örel­ser och med­de­lade in. — 1918. n:r 523.' — 1175 bes­lufc ävensom av vat­ten­dom­sto­lens pro­to­koll ock utslag i målet iämte för­teck­ning a de kar­tor, rit­ningar ock andra kan­di­ingar, som akten omfat­tar. yid akten skall iäm­väl fogas en av vat­ten­rätts­do­ma­ren under­skri­ven för­teck­ning över de ^ under­rät­telse, vilka pä^grund av bestäm­mel­serna i 33 ock 47 §§ bli­vit av honom a p^ten avläm­nade; ock skall för­teck­ningen angiva den dag, då avläm­nan det eljest före­lig­gande omstän­dig­ke­ter annat för­hål­lande fram­går, utgöre för­teck­ning, som nu nämnts, bevis att den upp­givna dagen under­rät­tel­ser avsänts under de i för­teck­ningen upp­tagna adres­ser. beträf­fande skyl^gket att till svea bov­rätt insända ett exem­plar av akten i målet skall vad rörande insän­dande till hov­rätt av under­rätts dom­bok är stad­gat äga mot sva­rande tillämp­ning. 74 §. expe­di­tion i ansök­nings­mål skall mot post­för­skott sän­das till part, som är skyl­dig att lösa den­samma, eller, om flera par­ter äro gemen­samt lösen­skyl­diga, till den av dem, som de i sådant avse­ende må kava upp­gi­vit. yar­der post­för­skott ej utlöst, må post­av­gif­ten utta­gas i den för expe­di­tions­lö­sen stad­gade ord­ning. vad sålunda stad­gats om expe­di­tion gälle ock om andra kan­di­ingar, vilka part är berät­ti­gad att ntfå frän vat­ten­dom­stol. har part avsagt sig rät­ten att på sådant sätt få hand­ling sig till­sänd eller be gärt, att hand­ling skall på sätt nu är nämnt till­stäl­las i stäl­let för honom själv hans rät­te­gångsom­bud eller annan, vare det gäl­lande. om för­fa­ran­det vid vat­ten­dom­stol i stäm­ning­s­mäl 75 §. vill någon mot annan föra talan, som i 17 § 12—27 avses, ingive till vattenrätts-​​ doma­ren ski-​ift­lig inlaga, inne­hål­lande upp­gift å sva­ran­dens namn ock hem­vist så ock å käran­dens påstå­en­den jämte skä­len där­till; bifoge ock de hand­lingar käran­den vill åbe­ropa till stöd för sin talan. inlaga, som nu sagts, skall jämte där­till hörande hand­lingar ingi­vas i två exem plar; dock äge i fråga om kar­tor och rit­ningar samt hand­lingar av vid­lyf­ti­gare be skaf­fen­het vat­ten­rätts­do­ma­ren med­giva befrimse från denna skyl­dig­het. beträf­fande mål rörande häk­tad gäue vad i 84 § fin­nes stad­gat. 76 §. har inlaga, som i 75 § sägs, med till­höx­ande hand­lingar ej ingi­vits i nödigt antal exem­plar, eller fin­ner vat­ten­rätts­do­ma­ren den i inla­gan väckta talan vara av be skaf­fen­het, att den uppen­bar­li­gen icke kan av vat­ten­dom­sto­len upp­ta­gas, skau vad i 29 och 31 §§ stad­gats beträf­fande ansök­nings­mål äga mot­sva­rande tillämp­ning. • 77 ^ möter ej mot talans upp­ta­gande hin­der, som i 76 § avses, teckne vattenrättsdoma-​​ reu å stäm­nings­in­la­gan före­läg­gande för sva­ran­den vid även­tyr, som i 82 § for- mäles, att inom viss av vat­ten­rätts­do­ma­ren före­lagd tid, minst fjor­ton dagar, efter det stäm­nings­hand­ling­arna del­gi­vits honom, till vat­ten­rätts­do­ma­ren ingiva skx­ift­ligt sva­ro­mål å stäm­ningspå­stå­en­dena med bifo­gande av de hand­lingar han vill åbe­ropa till stöd för sva­ro­må­let så ock att inställa sig inför vat­ten­dom­sto­len å tid och ort, som seder­mera var­der bestämd och i den ord­ning 80 § före­skri­ver offent­lig­gjord. har käran­den erhål­lit befri­else från ingi­van­det av vissa hand­lingar i två exem­plar, skall i före­läg­gan­det till­kän­na­gi­vas, att dessa hand­lingar hål­las till­gäng­liga å vat ten­rätts­do­ma­rens tjäns­te­rum.' 1176 — 191ö- n;r 523. — vad i 75 § andra styc­ket stad­gas gälla ock med avse­ende ä sva­ro­mål med fil hörande hand­lingar. 78 sedan reso­lu­tion åteck­nats stäm­nings­in­la­gan, skall ena exem­pla­ret därav ävens av övriga i inm exem­plar ingivna hand­lingar utläm­nas till käran­den. vat­ten­rätt^ doma­ren före­lägge där­vid käran­den att inom viss tid, minst fjor­ton dagar, och v'd även­tyr, som nedan sägs, del­giva sva­ran­den de sålunda heko­inna hand­ling­arna nä sätt, som för del­gi­vande av stäm­ning är stad­gat. har den för sva­romåls avgi­vande bestämda tiden, räk­nat frän utgången av tiden för del­giv­ning­ens verk­stäl­lande gått till ända och har icke, då beslut av vat­ten­rätts­do­ma­ren med­de­las, till honoin inkom­mit bevis, att del­giv­ning skett inom före­skri­ven tid, ej hel­ler sva­ro­mål avei vits, varde käran­dens i målet väckta talan av vat­ten­rätts­do­ma­ren för­kla­rad för fal­len. här ansök­ningen efter ty nu sagts av vat­ten­rätts­do­ma­ren för­kla­ras för­fal­len, skall bevis därom med de skäl, vara beslu­tet grun­das, teck­nas å ett exem­plar av stä­mi­i­ing.s- inla­gan. 79 §. av sva­ro­mål med till­hö­rande hand­lingar äge käran­den utbe­komma ena exem­pla­ret. till bemö­tande av sva­ro­må­let må käran­den^ inom tid, som av vat­ten­rätts­do­ma­ren före­läg­ges, ingiva påmin­nel­ser i två exem­plar; och äge vat­ten­rätts­do­ma­ren, där sä fin­nes nödigt, före­skriva, i vil­ket avse­ende käran­den där­vid skall yttra sig eller före bringa utred­ning vid även­tyr, som i 82 § för­mä­les. fin­ner vat­ten­rätts­do­ma­ren till­fälle böra läm­nas sva­ran­den att före målets behand ling vid vat­ten­dom­sto­len yttra sig över avgivna påmin­nel­ser, före­lägge vat­ten­rätts doma­ren käran­den^ vid även­tyr, som nyss sagts, att inom viss tid inkomma med hevxs, att han del­gi­vit sva­ran­den ena exem­pla­ret av påmin­nel­serna. prö­vas ytter­li­gare skrift­väx­ling mel­lan par­terna nödig, äge vat­ten­rätts­do­ma­ren lör­ordna därom och med­dela de för ända­må­let erfor­der­liga före­skrif­ter. 80 §. efter skrift­väx­lings­ti­dens utgång hestämme vat­ten­rätts­do­ma­ren, när och var vat ten­dom­sto­len skall sam­man­träda för målets hand­lägg­ning; och skall till­kän­na­gi­vadde om tiden och stäl­let för sam­man­trä­det sist ä fjor­tonde dagen förut ej mindre anslås i vat­ten­rätts­do­ma­rens tjäns­te­rum än även till­sän­das par­terna i rekom­men­de­rat brev. . . 81 §. vad i 42 46 §§, 49 § första styc­ket, 50 § första styc­ket, 51, 52, 55 §§, 56 § första sly eket, 57, 58, 64, 67, 69—72 §§, 73 § första, andra och fjärde styc­kena samt 74 b stad­gas beträf­fande ansök­ning­s­mäl skall, där annat ej fram­går av vad nedan i denna^ b sägs, äga mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om stäm­ni­ug­smål. utlå­tande, som i 45 § sägs, skall hål­las för par­terna till­gäng­ligt å vattenrätts-​​doma­rens tjäns­te­rum. i.'-n 1 7 ^ör ansök­nings­mål fin­nes före­skri­vet, par­terna skola er hålla besked i den för kal­lel­ser till dem i 32 § bestämda ord­ning, skall i stämnings-​​ mal med avse­ende å sät­tet för med­de­lande av sådant besked i stäl­let lända till efter rät­telse före­skrif­ten i 80 §. ^ stäm­nings­mål, däri talan om ansvar föres, skall a'ad i 55 § fin­nes stad­gat beträ­fi­fandé ansök­nings­mål icke äga tillämp­ning, såvitt angår sva­rande, vil- hen ej under skrift­väx­lingen erkänt den för­se­else, som läg­ges bonom till last. för ord­nande, som i 67 § sägs, må ej med­de­las angå­ende verk­stäl­lig­bet av straff eller annan påföljd av brotts­lig gär­ning. - 1918. n:r 523. — 1177 vid p ade id, 83 §. ' ^ mot vil­ken talan föres i stäm­nings­måi, till bemö­tande därav bos vat- ten­ratts­dom­jen gor ansö­kan, som i 17 § 2, 3 eller é avses, varde målet i dess hel-, bet hand­lagt i den för ansok­ningsmal stad­gade ordnino-​​ % har i stäm­nings­mål vat­ten­dom­sto­len euer har all­män dom­stol euer över­ex­ek­n­tor g lor­ord­nat om bort­ta­gande eller and­rande av bygg­nad eller annan anlägg­ning i vat- öaret­ter ansö­kan, som nyss nämnts, äge vat­ten­rätts doma­ren, om skäl fal) ' i ^ • sökan­den stäl­ler pant eller bor­gen för kost­nad och skada, för­ordna, aty utsla­get ej ma verk­stäl­las, innan ansök­nings­må­let bli­vit slut­li­gen avgjort eller ock vat­ten­dom­sto­len annorlunda för­ord­nar, f 84 §. vad 1 75—83 §§ före­skri­ves om för­fa­ran­det i stäm­nings­mål skall ej äga tillämp ning ä brott­mål rörande häk­tad, utan skall i fråga om sådant mål lända till efter rät­telse vad härom fin­nes stad­gat för härads­rätt. om bidrag till kost­na­den för vat­ten­dom­sto­la­mas orga­ni­sa­tion ogb, verk­samj­let. 85 §. läm­nas jäm­likt denna lag med­gi­vande till byg­gande i vat­ten för vatt­nets tillgo dogö­rande såsom driv­kraft eller till vat­ten­re­gle­ring, eller med­de­las i syfte att vinna ökad möj­lig­het att utnyttja vat­ten­kraft änd­rade bestäm­mel­ser rörande bns­hå­il­ningen • med vatt­net, åligge sökan­den att, innan med­gi­vet arbete må påbör­jas, eller, där fråga är om änd­rade bns­båll­nings­be­stäm­mel­ser, dessa må tilläm­pas, erlägga viss av gift såsom bidrag till kost­na­den för vat­ten­dom­sto­lar­nas orga­ni­sa­tion och verk sam­het. avgift, som nn nämnts, skall beträf­fande bygg­nad för vatt­nets till­go­do­gö­rande såsom driv­kraft bestäm­mas i för­hål­lande till den förut icke till­go­dogjorda vat­ten kraft, som beräk­nas kunna vid låg­vat­ten utta­gas vid bygg­na­den, dock med avdrag för den vat­ten­kraft, för vil­ken i sam­band med regle­rings­fö­re­tag avgift förnt erlagts. där med vat­ten­re­gle­ring eller med änd­rade hus­håll­nings­be­stäm­mel­ser åsyf­tas ökning i iit­tag­bar vat­ten­kraft, skall avgif­ten bestäm­mas i för­bäl­lande till ökningen i den vat­ten­lo­raft, som vid låg­vat­ten kan uttaps i sökan­dens eller, då fråga är om vat- ten­re­gle­ring enligt 3 kap. 1 §, samt­liga till regle­rings­sam­fäl­lig­be­ten börande ström fall. avses att möj­lig­göra utnytt­jande av förut uttag­bar vat­ten­kraft på för­del­akti gare sätt, varde avgif­ten bestämd i för­hål­lande till den ökning i vat­ten­kraf­tens värde, som genom före­ta­get eller genom de änd­rade hus­båll­nings­be­stäm­mel­serna be- redes. där till grund för avgif­ten skall läg­gas stor­le­ken av viss vat­ten­kraft, skall den nto-å med en krona för varje häst­kraft till och med 5,000, fem­tio öre för varje häst­kraft över 5,000 till och med 10,000 samt tju­gu­fem öre för varje häst­kraft ut över 10,000, men må ej, utom då fråga är om vat­ten­reglcring,^ över­stiga tjugutu­sen kro­nor. ' skall avgif­ten beräk­nas efter ökningen i värde å vat­ten­kraft, varde den er- lagd med en för tusen av vär­deök­ningen. , , , , avgift, som efter ovan nämnd beräk­ning skulle uppgå till mindre belopp än tio kro­nor, skall icke erläg­gas. 1178 — 1918. n:r 523. — 86 §. stor­le­ken av avgift, varom i 85 § för­mä­les, skall enligt där med­de­lade sranh bestäm­mas av vat­ten­dom­sto­len. ^ huru avgif­ter, som nu nämnts, skola indri­vas och för det där­med avsedda and målet använ­das, därom för­ord­nar konungen. 87 §. sökande i ansök­nings­mål vare plik­tig att för­skjuta: kost­na­den för sådana kun­gö­rel­ser och under­rät­tel­ser i målet, vilka det åli­aeer vat­ten­rätts­do­ma­ren att offent­lig­göra eller avsända, så ock för hand­ling­ar­nas till han­da­hål­lande, såsom i 32 § sägs, där sär­skild utgift här­för ifrå­ga­kom­mer; ersätt­ning för sädana utgif­ter för vat­ten­dom­sto­lens sam­man­träde, varom i 11 s andra stve­ket för­mä­les: */ ' gott­gö­relse ät per­son, som jäm­likt 35 § sär­skilt för­ord­nats att biträda sakä­garna i målet; gott­gö­relse ^åt sak­kun­nig per­son, som jäm­likt 44 § till­kal­las i målet såsom sak­kun nigt biträde åt dom­sto­len; ersätt­ning för under­sök­ning enligt 45 §; samt gott­gö­relse åt vat­ten­dom­sto­lens leda­mö­ter och sek­re­te­rare för instäl­lelse vid dom sto­lens sam­man­träde, där detta hål­les vid syn å stäl­let, dock ej ersätt­ning iör län me resa än från järnvägs-​​ eller ång­båts­sta­tion, som lig­ger när­mast sam­man­trä­des plat­sen. _ huruvida kost­nad, som sökan­den sålunda för­plik­tas att gälda, skall helt eller del vis gott­gö­ras honom av annan part, varde avgjort enligt de rörande rät­te­gångs­kost nader i vat­ten­mäl gäu­ande reg­ler. yad nu sagts beträf­fande sökande i ansök­nings­mål äge mot­sva­rande tillämp­ning i avse­ende å kärande i stäm­nings­mål. om full­följd av talan mot vat­ten­dom­stols och vat­ten­rätts doma­res beslut, 88 §. i fråga om full­följd av talan mot vat­ten­dom­stols beslut sivola, såvitt ej här ne dan eller eljest i lag eller för­fatt­ning sär­skilda stad­gan­den därom med­de­las, i till- lämp­liga delar lända till efter­rät­telse rät­te­gångs­bal­kens föreslcrif­ter beträf­fande full följd av talan mot all­män under­rätts beslut, med iakt­ta­gande därav att talan mot vat­ten­dom­stols beslut skall full­föl­jas hos vat­ten över­dom­sto­len och att vad i 25 kap. 8 § och 26 kap. 1 § rät­te­gångs­bal­ken sägs om härads­höv­ding skall i vat­ten­mål gälla om vat­ten­rätts­do­ma­ren. talan mot vat­ten­dom­stols slut­liga utslag i mål, som ej är av brott­måls natur. skau full­föl­jas efter vad. har vat­ten­dom­stol för­kla­rat sig obe­hö­rig eller i stäm­nings­raål för­kla­rat stäm­nin gen ogill, skall över det utslag kla­gan föras genom be.svär, ändå att målet är så- dant, att talan mot slut­ligt utslag däri eljest .sko­lat efter vad full­föl­jas. vad i 25 kap, 5 § rät­te­gångs­bal­ken tin­nes stad­gat rörande sät­tet for full­följd av talan mot där avsedda beslut skall äga mot­sva­rande tillämp­ning i vat­te­n­inål. ..j , 90 §. vad mot vat­ten­dom­stols utslag skall anmä­las sist å fjor­tonde dagen eller, där an- aggnmg, före­tag eller åtgärd, varom fråga är, angår fas­tig­het inom norr­bot­tens e er väs­ter­bot­tens läns lapp­mark, sist å tju­gu­första dagen från den dag, då utslå-​​ 1918. n:r 523. — 1x79 väd­jas; prove dock vattenrättsdoma-​​ ^xäo­mas^ vade­aamä­lan rät­te­li­gen ekett. vad­e­pen­ning tff­l­falle med­de­lar jäm­likt 66 § ^tten­dom­stol skilda utslag rörande olika delar av det före­tag, varom fraga ar, ock kar part erlagt vad­e­pen­ning rörande ett utslag, tar­vas ej ny vad­e­pen­ning, dar kan vill fiill­följa talan jäm­väl ik^ot beslut, som sentre med delas. 91 §. part, som väd­jat mot vat­ten­dom­stols utslag, skall i vat­ten­ö­ver­dom­sto­len sig in ställa löre kloc­kan tolv a tret­tionde dagen eller, där anlägg­ning, före­tag euer åtgärd, varom fraga är, angar fastig­ket inom norr­kot­tens eller väs­ter­kot­tens läns lapp­mark, före kloc­kan tolv å fyr­tio­femte dagen från den dag, då utsla­get gavs §. där i ansök­nings­mål, vari kun­gö­relse enligt 32 § utfär­dats, talan mot vat­ten­dom stols utslag efter vad full­föl­jes av sökan­den, skola de av konom vid vat­ten­ö­ver­dom sto­len före­tedda inla­ger oek andra kand­kngar, därav enligt 26 kap. 13 § rät­te­gångs kal­ken avskrif­ter skola bifo­gas, kåuas par­terna till­kanda å det eller de i kun­gö­rel sen angivna ställe eller stäl­len. pör sådant ända­mål skall avskrift av kand­ling­ama så fort ske kan dit över­sän­das, ock varde på sökan­dens bekost­nad till­kän­na­gi­vande därom, att sådan avskrift fin­nes att tillgå där­stä­des, införd i den eller de i samma kun­gö­relse angivna orts­tid­ningar. har sökan­den ej ingi­vit avskrif­ter tiu det antal, som erfordras för hand­ling­ar­nas till­kan­dakål­lande på sätt nu nämnts, skall på sö kan­dens bekost­nad verk­stäl­las utskrift av hand­ling­arna i det ytter­li­gare antal ex emplar, som för ända­må­let är behöv­ligt. 93 §. besvär över vat­ten­dom­stols utslag eller beslut skola till vat­ten­ö­ver­dom­sto­len ingi­vas före kloc­kan tolv å tret­tionde dagen eller, där anlägg­ning, före­tag eller åt gärd, varom fråga är, angår fastig­ket inom norr­bot­tens eller väs­ter­bot­tens läns lapp­mark, före ihoc­kan tolv å fyr­tio­femte dagen frän den dag, då ntsla­get euer be slu­tet med­de­la­des. avse besvär beslut, som, där det med­de­lats av all­män dom­stol, må utan inskränk ning till viss tid över­kla­gas, vare då ej beuer kla­gan över vat­ten­dom­sto­lens beslnt till viss tid begrän­sad. yad i 27 kap. 1 § andra styc­ket rät­te­gångs­bal­ken fin­nes stad­gat skau äga till- lämp­ning jäm­väl å part, som hål­les häk­tad i vat­ten­måi. 94 §. skall över besvär mot­part köras, skola i de fall, som avses i 27 kap. 6 ock 10 §§ rät­te­gångs­bal­ken, i stäl­let för de i 1 § i samma kap. stad­gade tider komma till till- lämp­ning de tider, som fin­nas angivna i 93 §. 95 §. skola, där mot beslut i ansök­nings­mål, vari kun­gö­relse enligt 32 § ntfär­dats, be svär anförts av sökan­den, mot­par­terna höras där­ö­ver, varde genom kla­gan­dens försorg besvärs­kand­ling­arna till­ställda i stäl­let för mot­par­terna den eller de per­so­ner, kos vilka enligt nämnda kun­gö­relse de till vat­ten­rätts­do­ma­ren i målet ingivna hand ling­arna kåuas till­gäng­liga, samt till­kän­na­gi­vande därom, att kesvärs­kand­lin^na fin­nas att tillgå där­stä­des, före utgången av den för ingi­vande av del­giv­nings­be­vis bestämda tid infört i den eller de uti samma kun­gö­relse angivna orts­tid­ningar; oek åligo-​​e det kla­gan­den, vid den för under­lå­ten­het att inkomma med del­giv­nings­be­vis 1180 — 1918- n:r 523. — stad­gade påföljd, att inom nämnda tid jäm­väl styrka, att sådant till­kän­namv rl ägt rum. ^ i fall, som i denna § avses, varde den tid, inom vil­ken för­kla­ring skau avei räk­nad från den sista dag, då kand­ling­arna del­gi­vits någon av nyss­nämnda nem eller till­kän­na­gi­vande, som nyss sagts, bli­vit i tid­ning infört. 96 §. har part rät­te­li­gen väd­jat mot vat­ten­dom­stols utslag, åligge vat­ten­rätts­do­mar att före utgången av den tid, inom vil­ken talan skall full­föl­jas, till vat­ten­ö­ver­dom^ sto­len insända akten i målet. har i vat­ten­dom­stols slut­liga utslag eller beslut änd" ring sökts genom besvär, skall akten i målet infordras frän vat­ten­rätts­do­ma­ren laa samma vare, där besvä­ren avse ett av vat­ten­dom­sto­len under rät­te­gången med­de­lat beslut samt besvä­ren prö­vas vara av beskaf­fen­het att icke kunna avgö­ras utan att andra till akten i målet börande hand­lingar än vat­ten­dom­sto­lens pro­to­koll äro för vat­ten­ö­ver­dom­sto­len till­gäng­liga. vad i rät­te­gångs­bal­ken stad­gas om skyl­dig­het för part att vid full­följd av talan mot under­rätts utslag eller beslut ingiva under­rät­tens pro­to­koll i målet, skall utom såvitt angår över­kla­gade utsla­get eller beslu­tet, icke äga tillämp­ning, då talan full följ es mot vat­ten­dom­stols utslag eller beslut, utan sä är att talan genom besvär full föl­jes mot ett av vat­ten­dom­sto­len under rät­te­gången med­de­lat beslut 97 §. angår målet fråga, för vars bedö­mande fordras sär­skilda fack­kun­ska­per, må vat­ten över­dom­sto­len till biträde åt sig till­kalla i sådant ämne sak­kun­nig per­son. till­kal­lad sak­kun­nig bör, sedan till­fälle läm­nats honom att taga del av hand­lin garna i målet, över­vara målets före­drag­ning i vat­ten­ö­ver­dom­sto­len och må där del taga i över­lägg­ning rörande det­samma. han skall, efter det målet före­dra­gits, meil innan det­samma före­ta­ges till avgö­rande, till vat­ten­ö­ver­dom­sto­len avgiva skrift­ligt ytt­rande rörande de delar av målet, i. vilka hans sak­kun­skap av vat­ten­ö­ver­dom­sto­len tagits i anspråk. han ytt­rande, som ^ nyss nämnts, icke avgi­vas utan att under­sök­ning å plat­sen äger rum, ankomme på vat­ten­ö­ver­dom­sto­len att upp­draga åt det sak­kun­niga biträ­det eller ock annan i ämnet sak­kun­nig per­son att före­taga dylik under­sök­ning och där över avgiva utlå­tande. huru ersätt­ning åt sak­kun­nig, varom i denna § för­mä­les, må bestäm­mas, därom för­ord­nar konungen. tt . . ,, talan i vat­ten­mål av vat­ten­rätts­do­ma­ren avvi­sats eller för­kla­rats hava för- lal­lit eller har vat­ten­rätts­do­ma­ren för­kla­rat vade­an­mä­lan ej kunna upp­ta­gas, må kla­gan där­ö­ver föras hos vat­ten­ö­ver­dom­sto­len i ena­handa ord­ning, som ovan fin­nes stad­gad nied avse­ende å besvär mot vat­ten­dom­sto­lens utslag eller beslut. lag samma vare beträf­fande vat­ten­rätts­do­ma­res beslut om inskriv­ning i vat­ten­bok, som i 12 kap. sägs, angå­ende besikt­ning, varom i 13 kap. för­mä­les, samt i fråga, som i 14 kap. 7 § _ avses. över annat av vat­ten­rätts­do­mare med­de­lat beslut än nu nämnts må kla­gan föras alle­nast i sam­man­hang med kla­gan över slut­ligt besked. om full­följd av talan mot vat­ten­ö­ver­dom­sto­lens beslut. 99 § i fråga om full­följd av talan mot vat­ten­ö­ver­dom­sto­lens beslut skall i allt, varom j ne an i 100 102 §§ eller eljest i lag eller för­fatt­ning är sär­skilt stad­gat, lända — 1918. n:r 523. — 1181 till efter­rät­telse yad rörande fnll­följd av talan mot hov­rätts beslut fin­nes före­skri­vet, där det tillämp­ligt är. 100 §. har i mål rörande bygg­nad i vat­ten eller utfö­rande av vat­ten­re­gle­ring vatten-​​ över­dom­sto­len med­de­lat skrida ntslag rörande olika delar av före­ta­get, och har part erlagt full­följds­av­gift rörande ett ntslag, då må sådan ned­sätt­ning av par­ten åbe ropas jäm­väl för full­följd av talan mot senare ntslag i målet; dock åligge par­ten att härom göra anmä­lan hos konung­ens befall­nings­ha­vande ävensom att, då han hos vat­ten­ö­ver­dom­sto­len anmä­ler miss­nöje mot dess ntslag, där­vid tillika ingiva konung­ens befall­nings­ha­van­des bevis såväl angå­ende nämnda anmä­lan som ock därom att den ned­satta full­följds­av­gif­ten icke åter­be­kom­mits. 101 §. före­skrif­ten i rät­te­gångs­bal­ken om skyl­dig­het för part att vid full­följd av talan mot hov­rätts utslag eller beslut ingiva under­rät­tens pro­to­koll i målet skall icke äga tillämp­ning, då talan full­föl­jes mot vat­ten­ö­ver­dom­stols utslag euer beslut, utan så är att talan full­föl­jes mot vat­ten­ö­ver­dom­sto­lens beslut i fråga, som genom besvär över ett av vat­ten­dom­sto­len under rät­te­gången med­de­lat beslut dra­gits under vat­ten över­dom­sto­lens pröv­ning. 102 §. yad i 92, 95 och 97 §§ är stad­gat angå­ende mål, som vid vat­ten­dom­stol anhän-​​ gig­gjorts medelst ansök­ning och däri talan till vat­ten­ö­ver­dom­sto­len fuu­föyts av sö kan­den, skall äga mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om mål, som sökan­den dra­git under konung­ens pröv­ning. 12 kap. om vat­ten­bok ocli inskriv­ning däri. 1 §• för varie vat­ten­dom­stols område skall föras bok'for inskriv­ning av fak­tiska och rätts­liga för­hål­lan­den rörande anlägg­ningar för till­go­do­gö­rande av rin­nande vat­ten såsom driv­kraft eller annor­le­des så ock rörande dammhygg­na­der, anda att ej avse vatt­nets till­go­do­gö­rande; dock att vad nn stad­gats ej äger tillämp­ning a anlaggnm-​​ o-ax för alln­sin far­led eller all­män flott­led. denna hok kal­las vat­ten­bok. i vat­ten­bo­ken böra ock anmär­kas hyd­ro­gra­fiska ocb över de inom vat­ten­dom­sto­lens område belägna vat­ten­drag med till­hö­rande ^ att en- sam­lings­om­rå­den, i den mån sådana beskriv­ningar äro eller varda av veder­bö­rande myn­dig­het utar­be­tade. ^ g betef­fana­fa­sef­knt­nglm ^ vat­ten­iätts­do­ma­ren petraf­fande lydelse av veder­bö­rande vat­ten­rättsm­gen­jör, som, till­för­lit­lig­bet och fnli­stän­dig­het. ^ -vt.. f>; ini­orr frätt 1 k raft beslut uv doms tol eller annan myn­dig­bet när, efter det denna hg i ,, , änd­rande eller bort­tas­rande 1182 " 1918. n:r 523. — ren utan sär­skild ansö­kan att med led­ning av beslu­tet i vat­ten­bo­ken verk­ställa in skriv­ning av de huvud­sak­liga för­hål­lan­den, som äro av vikt för kän­ne­do­men om lägg­ning­ens beskaf­fen­het samt om de rät­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter för fram­ti­den vilka äro för­e­nade med den­samma. vad nu sagts gälle ock i fråga om beslut som inne­fat­tar pröv­ning jäm­likt 2 kap. 25 § av redan verk­ställd anlägg­nings lag­lig­het så ock beträf­fande beslut, vari­ge­nom änd­ring göres i för­häl­lande, som förut inskri­vits' med­de­las jäm­likt stad­gande i 4 kap. före­skrift om skyl­dig­het för ägare av ström­fali att till­han­da­hålla kraft åt kring­lig­gande bygd, skall beträf­fande sagda skyl­dig­het inskriv­ning göras i vat­ten­bo­ken. har beslut, varom inskriv­ning bör ske i vat­ten­bo­ben, bli­vit av annan dom­stol euer myn­dig­tet än vat­ten­dom­sto­len med­de­lat, skall under­rät­telse om beslu­tet jämte erfor­der­liga hand­lingar ^och upp­lys­ningar genom den beslu­tande myn­dig­he­tens för sorg så snart sig göra låter till­sän­das vat­ten­rätts­do­ma­ren. 4 §. där anlägg­ning, som i 1 § första styc­ket avses, till­kom­mit innan denna lag trätt i kraft eller ock där­ef­ter i enlig­het med dom­stols eller annan myn­dig­hets beslut vil­ket dess­förin­nan med­de­lats, vare äga­ren berät­ti­gad att rörande anlägg­ningen söka inskriv­ning i vat­ten­bo­ken. 5 §. ansö­kan om inskriv­ning i vat­ten­bo­ken skall ingi­vas till vat­ten­rätts­do­ma­ren samt vara åtföljd av rit­ningar över anlägg­ningen, sådan denna befin­nes, jämte erfor­der­lig beskriv­ning därå så ock av till­gäng­liga domar och andra hand­lingar, som må angå anlägg­ning­ens rätts­liga för­hål­lan­den. ansök­ningen skall inne­hålla upp­gift, med angi­vande av soc­ken, härad och län, å den eller de fas­tig­he­ter, varå anlägg­ningen är belä­gen, samt å det vat­ten­drag, som därav berö­res, så ock å de reg­ler för hu^åll­ningen med vatt­net, vilka tilläm­pas vid anlägg­ningen, varjämte böra med­de­las de andra upp­lys­ningar, vilka kunna vara av vikt för kän­ne­dom om de med anlägg­ningen för­e­nade rät­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter. avser ansök­ningen inskriv­ning rörande bygg­nad för till­go­do­gö­rande av ström­fall, skall sär­skilt upp­gi­vas, huruvida ström­fal­let eller den del därav, som genom bygg naden till­go­do­gö­res, helt eller del­vis till­hör annan fas­tig­het än bygg­na­den samt, om så är för­hål­lan­det, vil­ken rätt bygg­na­dens ägare har att till­go­do­göra sig vatt­net. upp­gift, som nu nämnts, må läm­nas medelst hän­vis­ning till före­tedd doin euer annan hand­ling, där den­samma inne­hål­ler till­fyl­lest­gö­rande besked i ämnet. är sö kan­den oviss om något för­hål­lande, varom ansök­ning bör inne­hålla upp­gift, varde sådant i ansök­ningen angi­vet. _ _ 6 §. ^då ansö­kan om inskriv­ning inkom­mit, låte vat­ten­rätts­do­ma­ren, där han ej fin­ner sådant fall vara för han­den, att ansök­ningen bör genast avslås, utfärda kun­gö­relse om ansök­ningen med före­läg­gande för dem, som kunna hava något att erinra mot inskriv­ningen, att till vat­ten­rätts­do­ma­ren ingiva skrift­liga erin­ringar inom viss tid, minst sex­tio och högst ett­hund­ratjugu dagar, från den dag kun­gö­rel­sen är dagteck-​​ nad. kun­gö­rel­sen skall inne­hålla upp­gift om tiden för hål­lande av under­sök­ning, varom i 7 § för­mä­les. sådan kun­gö­relse skall genom vat­ten­rätts­do­ma­rens försorg inom tio dagar från nämnda^ dag infö­ras såväl i all­männa tid­ning­arna som ock i en eller, om förbållan-​​ dena påkalla det, flera tid­ningar inom orten. om kun­gö­rel­sens inne­håll varde sär skild under­rät­telse med­de­lad kam­mar­kol­le­giet och lant­bruks­sty­rel­sen. 1918. n:r 523. — 1183 7 §. < »• rörande till­för­lit­lig­he­ten av de ingivna rit­ning­arna ocli beskriv­ningen skall i god tid före ntgången av den för erin­ring­ars avgi­vande bestämda tid efter vattenrätts-​​ doma­rens för­ord­nande pa sökan­dens bekost­nad kal­las under­sök­ning av sak­kun­nig per­son, över vad vid under­sök­ning före­kom­mer skall föras pro­to­koll, som insän­des till vat­ten­rätts­do­ma­ren. 8 §. rin­nas de före­tedda rit­ning­arna ock beskriv­ningen eller ock ansök­nings­hand­lingen vara så orik­tiga eller ofull­stän­diga, att de ej kunna, med mindre de full­stän­digt omar­be­tas, läg­gas till grund för inskriv­ningen, varde ansök­ningen avsla­gen. är sökan­dens rätt med avse­ende å anlägg­ningen bero­ende av tvist, för­klare vat­ten rätts­do­ma­ren, där ej ansök­ningen är av beskaf­fen­het att böra genast avslås, den­sam ma vilande i avbi­dan på tvis­tens utgång. möter eljest kin­der mot inskriv­ningen, före­lägge vat­ten­rätts­do­ma­ren sökan­den viss tid, inom vil­ken kan kar att full­följa ansök­ningen ock visa, att hind­ret bli­vit undan röjt. full­gör sökan­den ej inom utsatt tid vad honom ålagts, varde ansök­ningen av sla­gen, där kan ej visar, att kan ej kun­nat full­göra det inom samma tid; visas det, utsat­tes ny tid. 10 §. var­der i ären­det utrett, att med ansök­ningen avsedd anlägg­ning till­kom­mit eller väsent­ligt änd­rats efter den 30 april 1881, ock visas ej dom­stols eller annan behö­rig mvndin­kets beslut till stöd för vad sålunda åtgjorts, må ansök­ningen ej bevil­jas. 11 §. har på grund av ansö­kan, som ovan sägs, skett inskriv­ning i vat­ten­bo­ken, ock kava där­ef­ter fem år för­flu­tit utan att talan väckts mot lag­lig­ke­ten av de med in skriv­ningen avsedda för­käu­an­den, vare, ändå att till stöd för desamma ej kun­nat påvi­sas dom­stols eller annan myn­dig­hets beslut, sökan­dens rätt att bibe­hålla anlägg ningen ock, där fråga är om anlägg­ning för vatt­nets till­go­do­gö­rande, att i den om fatt­ning inskriv­ningen angi­ver till­go­do­göra vatt­net, fri fran hän­der; dock gäue vad nu sagts rörande rät­ten att till­go­do­göra vatt­net alle­nast, såti­amt d^, som upp­fort anlägg­ningen, varit i god tro rörande rät­ten till vatt­net vid tiden för upp­fö­ran­det eller vid erhål­lan­det av dom­stols eller annan myn­dig­hets med­gi­vande där­tir eller ock någon, till vil­ken anlägg­ningen seder­mera över­gått, i god tro rörande sagda ratt för­vär­vat den­samma. till­go­do­gö­res genom anlägg­ning, rörande vil­ken skett inskriv ning i vat­ten­bo­ken, alle­nast en del av det fram­rin­nande vatt­net, ^h inne­hål­ler in- skrivninn-​​en att ström­fauet eller den del därav, vars fall­höjd ntn^tjas vid anlägg ningen, tiukör sökan­den, skall vado­van stad­gats ägn mot­sva­rande tmämpnrn om det sålunda ej tiu­go­dogjorda vatt­net i ström­fauet euer fau­de­len avser inskriv-​​ tngen alle­nast ien del ay yatt­net, som tilu­iör strsir­fal­lets ena sida, galle ock vad nu sagts i den mån ej andra sidans rätt trä­des för när. » r-.. i oti j vod i ftirsta stvckå stad­gats gäue dock ej med ayse­ende a for­håu^de, som står 1 stod mot dom­stols 3§ april 1881 med­de­lade beslnt, ej heuer beträf­fande "sriäm­likfffi^gratd^^testo^ 1 ett yid den tid, dä de nna lag träde r i kraft^ atkar^d-​io-t mål inskriv­ning skett i vat­ten­ho­ken rörande anlägg­ning, vartill redan ankängig annan myn­dig­het än vat­ten­dom­stol, skau vad i första styc- äxs stad­gat äga mot­sya­rande tiuämp­ning; dock att där omf­drmälda tid ay fem år skall räk­nas från det anlägg­ningen fnlt­bor­da­des. 11s4 — 1918. n:r 523. — 12 §. om inskriv­ning i vat­ten­bo­ken enligt 3 § eller pä grund av ansö­kan, som ovan sägs, skall vat­ten­rätts­do­ma­ren oför­dröj ligen utfärda kun­gö­relse; oeli varde den oif­fenk ligg-​jord pä sätt i 6 § andra styc­ket fin­nes stad­gat. 13 §. har enligt för­ord­nande efter ty i 13 kap. 1 § sägs besikt­ning hål­lits å anläggnino-​​ som i 1 § första styc­ket avses, eller av vat­ten­märke, om vars utsät­tande vat­ten­dom sto­len med­de­lat före­skrift enligt ii kap. 64 §, skall besikt­nings­pro­to­kol­let ingi­vas till yat­ten­rätts­do­ma­ren och anteck­ning om dess huvud­sak­liga inne­håll göras i vat­ten boken. 14 §. när­mare före­skrif­ter om vat­ten­bo­kens inrät­tande och förande med­de­las av ko- nungen. 13 kap. om besikt­ning ocb. handräck­ning så ock om ansvar för över­trä­delse av denna lag. 1 §• . i sam­man­hang med beslut, vari­ge­nom byg­gande i vat­ten eller utfö­rande av vat ten­re­gle­ring med­gi­ves, äge vat­ten­dom­sto­len, när skäl där­till äro, före­skriva att, sedan arbe­tet full­bor­dats eller den för full­bor­dan­det bestämda tid gått till ända, besikt­ning å arbe­tet skall verk­stäl­las av sak­kun­nig per­son. inne­hål­ler vat­ten­dom­sto­lens beslut, att vat­ten­märke jäm­likt 11 kap. 64 § skall utsät­tas, skau sam­ti­digt med­de­las före skrift om besikt­ning av mär­ket. har före­skrift om besikt­ning, som nu sagts, av vat­ten­dom­sto­len läm­nats, men viss besikt­nings­man icke sam­ti­digt för­ord­nats, till­komme vat­ten­rätts­do­ma­ren att för­ordna sådan vid tiden, då besikt­ningen skall ske. kost­nad för besikt­ning enligt denna § skall gäl­das av bygg­na­dens ägare. •tt. . . , ^ pin­nas vid besikt­ning, som i 1 § sägs, sådana avvi­kel­ser från vat­ten­dom­sto­lens beslut vara gjorda, att all­män eller enskild rätt där­i­ge­nom krän­kes, med­dele be sikt­nings­man­nen, att rät­telse bör ske inom viss tid vid även­tyr att för­hål­lan­det eljest anmä­les för aumänne åkla­ga­ren i orten. 3 §. menar någon, vars rätt är bero­ende av annan till­hö­rig, helt eller del­vis upp­förd i vat­ten, att denna icke till­kom­mit i laga ord­ning eller icke är av laga beskaf­fen­het, äge på ansö­kan av honom vat­ten­rätts­do­ma­ren för­ordna sak­kun­nig per son att hålla besikt­ning å bygg­na­den. kost­nad för besikt­ning, som i denna § sägs, skall gäl­das av sökan­den; och vare han, där besikt­nings­man­nen påford­rar det, plik­tig att för­skjuta kost­na­den eller ställa bo^en eller annan säker­het där­för, innan besikt­ningen verk­stäl­les. där sökan­den seder­mera för talan om bygg­na­dens bort­ta­gande eller änd­rande eller om^ ersätt­ning för skada genom bygg­na­den, varde i det mål pä sökan­dens begä­ran 3rö"^at, hnrn­vida den för­skjutna besikt­nings­kost­na­den skall av äga­ren gott­gö­ras sö- • ^ å enna § sagts om besikt­ning å bygg­nad i vat­ten äge mot­sva­rande tillämp-​​ ning beträf­fande vat­ten­märke eller sär­skilt anbragt fix­punkt, vartill dom­stols eller annan myn­dig­hets beslut om byg­gande i vat­ten euer rörande hus­håll­ning med vat ten hän­för sig. — 1918. ]s[;r 523. — 1185 4 §• har bygg­nad i vat­ten till­kom­mit efter pröv­ning i laga ord­ning, stånde äga­ren fritt att hos vat­ten­rätts­do­ma­ren ]^åkalla besikt­ning genom sak­kun­nig per­son till be vis­ning därom, att bygg­na­den utförts i över­ens­stäm­melse med de där­för givna före- 1 .-pv. __ •_f__ 0__. o ^ tji»! .. - - ^.lcvi­u­axij cluu u^y^^lldu-​cii uui­uivo jl uvör­tills­sv­di­ni­li­cisö iilbu. u.6 udl­tor glvilct iutc- skrif­ter eller att de avvi­kel­ser där­i­från,som må hava skett, icke är o av beskaf­fen­het att kränka all­män eller enskild rätt. ägare av bygg­nad i vat­ten må ock eljest på nn tlfl.ttltth?? t^p.cth.tp. l^p.äll\f,intl d* fnr prviållc^nr^o ott inf.trn» l^xrorm'j fl <an a i o ^ äialci styc­ket. om kost­nad för besikt­ning, som i denna § sägs, gälle vad i 3 § andra styc­ket fin­nes stad­gat. 5 §. över vad vid besikt­ning före­kom­mer och utrö­nes skall föras pro­to­koll; och varde, där besikt­ningen hål­les på grund av ansö­kan, som i 3 eller 4 § sägs, avskrift av pro­to­kol­let så snart ske kan sökan­den till­han­da­hål­len. om besikt­nings­mans skyl­dig­het att i vissa fall ingiva pro­to­kol­let till vattenrätts-​​ doma­ren fin­nes i 12 kap. 13 § stad­gat. 6 §. av vat­ten­dom­stol eller vat­ten­rätts domare för­ord­nad besikt­nings­man ätnjute det skydd och vare under­kas­tad det ansvar, som i lag stad­gas beträf­fande tjäns­te­man. ej vare någon för­me­nat att mot rik­tig­he­ten av besikt­ning, varom ovan skils, åbe ropa den bevis­ning, vartill han kan äga till­gäng. 8 §. byg­ger någon i vat­ten utan före­gången pröv­ning i laga ord­ning, vari­ge­nom^ med givande till arbe­tet erhål­lits, och fin­nas för­hål­lan­dena uppen­bar­li­gen vara sådaiia, att dylik pröv­ning sko­lat enligt stad­gande i denna lag föregå, äge över­ex­e­ku­tor för bjuda arbe­tets fort­sät­tande, intill dess sådan pröv­ning rum, så ock, när skäl där till är o, för­ordna om handräck­ning till rät­telse i vad olag­li­gen skett. där bygo-​ande i vat­ten euer annat i denna lag avsett arbete, vartill i la^a ord- nino- medgfvande erhålhts, verk­stäl­les i strid mot de beträf­fande arbe­tets utfö­rande givna före­skrif­ter, må ock för­bud och för­ord­nande, varom nu är. sagt, med­de­las, så framt det ej är uppen­bart, att genom de avvi­kel­ser, som skett, var­ken all­män eller enskild rätt krän­kes. „ t. ... - i i fråga om handräck­ning enligt denna § gälle ena­handa bestäm­mel­ser, som aro stad­gade för det i 191 § utsök­nings­la­gen avsedda fall. varda de rörande hus­håll­ning med och fram­släp­pande av vat­ten i denna lag staff-​​ gade före­skrif­ter euer nr dom­stol euer annan myn­dig­ket i laga ord­ning m^idade bestäm­mel­ser ej iakt­tagna, oeh föl­jer ej rät­telse genast efter det äp-p -nå ansö­kan av den som av för­sum­mel­sen kan lida men, utmät­nmgsi­nan­nen^ i oln att, sedan han med ojämgt vittne håult besikt­ning å stäl­let, med­dela nodig handräck­ning och nttaga kost­na­den där­för av den försnmftge _ tmstängfr nägon lumän far­led euer ataän flot­tied euer ask­väg ma o.i bu bortt^s av sing­sel, som nppen­baru­gen fin­nes stri­dande mot lag, tiandräck­nmg givas såsom nyss är sagt. ^ ansö­kan om besikt­ning och handräck­ning, varom ovan ^nes stad­gat, må, där all- mtana inl­res­sen äro 1 mga. myn­dig­het, som — 1918. n:r 523. — av kör­ningen bes­fcämts; och skall kost­na­den i ty fall för­skju­tas av all­mä­i­ina medel. 11 §. den, som mot bestäm­mel­serna i 2 kap. 20 § första eller andra styc­ket • vat­ten utan där­till av vat­ten­dom­sto­len läm­nat med­gi­vande ^ eller mot nämnda bestäm­mel­ser eller stad­gan­det i 3 kap. 11 § verk­stäl­ler vatten-​​regle­ring utan vat­ten­dom­sto­lens med­gi­vande eller mot före­skrif­ten i 2 kap. 20 § tredje styc­ket under­lå­ter att söka vat­ten­dom sto­lens god­kän­nande av verk­ställd änd­ring å bygg­nad i vat­ten euer mot stad­gan­det i 2 kap. 34 § första styc­ket utan vat­ten­dom­sto­lens med­gi­va­mie utri­ver bygg­nad i vat­ten eller mot vad i 2 kap. 37 § fin­nes stad­gat vid­ta­ger åtgärd för vat­ten­drags åter stäl­lande utan med­gi­vande av vat­ten­dom­sto­len, ° skall, där han insett eller skä­li­gen bort inse att jäm­likt åbe­ro­pade lag­rum med givande eller god­kän­nande, som nu nämnts, varit erfor­der­ligt, straf­fas med böter från och med fem till och med fem tusen kro­nor eller med fäng­else från och m ed en till och med sex måna­der. 12 §. den, som efter erhål­let med­gi­vande till byg­gande i vat­ten eller tiu verk­stäu­ande av vat­ten­re­gle­ring från vat­ten­dom­sto­lens beslut gör avvi­kelse av beskaf­fen­het att kränka all­män eller enskild rätt, straf­fes med böter frän och med fem till och m ed fem tusen kro­nor eller med fäng­else från och med en till och med sex måna­der. 13 §. bry­ter någon mot de rörande hus­håll­ning med eller fram­släp­pande av vat­ten i denna lag stad­gade före­skrif­ter eller av dom­stol eller annan myn­dig­het i laga ord ning med­de­lade bestäm­mel­ser, straf­fes med böter från och med fem till och med fem tusen kro­nor eller med fäng­else från och med en till och med sex måna­der. 14 §. bort­ta­ger eller för­där­var någon upp­såt­li­gen vat­ten­märke eller sär­skilt anbragtfis-​​ pnnkt, vartill dom­stols eller annan myn­dig­hets beslut om byg­gande i vat­ten euer vat­ten­re­gle­ring eller rörande hus­håll­ning med vat­ten hän­för sig, straf­fes med böter från^ och med fem till och med fem tusen kro­nor eller med fäng­else frän och m ed en tiu och med sex måna­der. 15 §. bifier, som enligt denna lag ådö­mas, till­falla kro­nan. sak­nas till­gång till böter nas fulla gäl­dande, skola de fömmnd­las efter all­männa straff­la­gen. 14 kåb. . slutb estäm­mel­ser. 1 §• med låg­vat­ten (låg­vat­ten­mängd) i ett vat­ten­drag avses i denna lag medel­ta­let för ett sa stort antal år som möj­ligt av de vat­ten­mäng­der, vilka var för sig utgöra den minsta vat­ten­mäng­den under året. 2 §. " ^ å rät­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter* som enligt denna lag äro för­e­nade med aga­nae­rätt till fast egen­dom, vare med ägare lik­ställa den, som med stad­gad åbo­rätt esi er hem­man eller lägen­het, till­hö­rande kro­nan eller all­män inrätt­ning, så ock den, som under fide­i­kom­miss­rätt inne­har fast egen­dom. — 1918. n:r 523. — 1187 _ ^ 3 §. i allt, varom denna lag inne­liäl­ler bestäm­melse, vare kro­nan lik­ställd med enskild per­son, där ej för sär­skilt fau fin­nes annor­lnnda stad­gat. kro­nan vare fri frän skyl­dig­het att ställa säke­met, där sådan eljest är före skri­ven. '' 4 §. i^öre­tag eller åtgärd enligt denna lag anses angå viss fas­tig­het: när påstå­ende göres om för­plik­tande för fas­tig­he­tens ägare att del­taga i före-​i . taget; när fas­tig­he­ten eller dess vat­ten tages i anspråk för före­ta­get eller för anlägg­ning i sam­band med detta; när före­ta­get kan men­ligt inverka pä mark euer vat­ten­om­råde, som till­hör fastig heten, eller någon a fas­tig­he­ten belä­gen hygg­nad eller annan fast anlägg­ning eller på fas­tig­he­tens använd­nings­sätt. 5 §. ^ vill någon för upp­gö­rande av plan eller eljest såsom för­be­re­delse tiu före­tag en ligt denna lag verk­ställa mät­ningar, avväg­ningar eller andra nnd ers öknings arbe­ten å fas­tig­het, som äges eller inne­ha­ves av annan, äge konnng­ens befau­nings­ha­vande, när skäl där­tiu äro, före­skriva, att erfor­der­ligt till­träde till fas­tig­he­ten under viss tid skall läm­nas. vid nnder­sök­ning­sar­he­tets utfö­rande skall så för­fa­ras, att skada därav ej eller alle­nast såvitt den är ound­vik­lig orsa­kas annan; väx­ande träd må ej fäl­las ntan sär skilt med­gi­vande av konung­ens befau­nings­ha­vande. för skada och intrång, som vål­las av arbe­tet, skall ersätt­ning gäl­das med fulla vär­det; och vare den, som verk stäl­ler eller låter verk­ställa arbe­tet, plik­tig att, om konung­ens befau­nings­ha­vande prö­var det nödigt, före arbe­tets påbör­jande ställa säker­het för ersätt­ning­ens gäl dande. 6 §. ej må den, vars rätt är bero­ende av hns­håu­ning med vatt­net vid annan till­hö­rig bygg­nad, för­väg­ras till­träde tiu stäue, där vat­ten­märke (vat­ten­stands­mä­tare, pegel) är utsatt, eller att taga del av anteck­ningar, som det ålagts bygg­na­dens ägare att hålla över gjorda iakt­ta­gel­ser rörande vat­ten­stånd euer vatt­nets avrin­ning. vad nu sagts om den, vars rätt är bero­ende av vat­ten­hus­håu­ningen, gäue ock be träf­fande aumän åkla­gare samt tjäns­te­man i hyd­ro­gra­fiska byrån. 7 §. har enligt stad­gan­det i 11 kap. 32 § vat­ten­rätts­do­mare för­ord­nat, att handungar i vat­ten­mål skola häuas för gransk­ning tiugänguga bos ord­fö­rande i kom­mu­nal nämnd euer kom­mu­nal­stämma, muni­ci­pal­nämnd eller muni­ci­pal­s­tämma euer hos dom- havande, lands­fi­skal euer ord­fö­rande i magi­strat, må sådan befatt­nings­ha­vare icke utan gil­tigt skäl undan­draga sig upp­dra­get, såframt före­ta­get i fråga beror den kom­mun euer det mnni­ci­pal­s­am­häue han till­hör euer den dom­saga, det distrikt eller eljest det område, som av hans tjänst omfat­tas. ej heuer må annan per­son, sedan han efter eget åta­gande mot­ta­git upp­drag, som nu nämnts, ntan gil­tigt skäl avsäga sig det­samma. prö­var vat­ten­rätts­do­ma­ren det anförda skä­let gil­tigt, för- ordne han annan per­son att omhän­der­taga hand­ling­arna; och skau kun­gö­relse härom utfär­das i den för med­de­lan­den tiu par­terna bestämda ord­ning. sedan målet slut ligen avgjorts, äge sökan­den utbe­komma hand­lingpna. i sam­man­hang med för­ord­nande, som i denna § avses, må av vat­ten­rätts doma­ren bestäm­mas viss ersätt­ning till den, bos vil­ken hand­ling­arna skola hål­las tiugäng-​​ 1188 — 1918. n:r 523 ocli 524. — liga, att gäl­das av sökan­den i -​pat­ten­mä­let. utgift, som nu nämnts, räk­nas till k nad i målet.- • ® 8 §. skall någon enligt denna lag ställa pant eller bor­gen, ock är ej sådan säkerkpi god­känd av den, till yars för­mån den stäl­les, varde säker­he­ten prö­vad av konnne-​​p befallningskavande-​​, dock gälle vad nu sagts ej i fråga om säker­het, som avses i 1^ kap. 3 §. • bor­gen må ej god­kän­nas av xonung­ens ^befall­ningska­vande, utan att löf­tes­män­nen för­bun­dit sig en för alla ock alla för en såsom för egen skuld. det aua, som veder­bör, kava sig kör­sam­li­gen att efter­rätta. till ytter­mera visso kava vi detta med egen kand under­skri­vit ock med vårt kungl. sinill bekräff-​​i låfu stock­holms slott den 28 juni 1918. gustaf. (l, s.) (justi­tie­de­par­te­men­tet.) ' ____ eliel löp­geeit,