Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2008:579
Depar­te­ment: Klimat-​​ och närings­livs­de­par­te­men­tet RSN
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2024:706
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2008:579
Depar­te­ment/myn­dig­het: Klimat-​​ och närings­livs­de­par­te­men­tet RSN
Utfär­dad: 2008-​06-18
Änd­rad: t.o.m. SFS

2024:706
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

Lagens ända­mål m.m.

1 §   Denna lag har till ända­mål att undan­röja och mot­verka hin­der för en effek­tiv kon­kur­rens i fråga om pro­duk­tion av och han­del med varor, tjäns­ter och andra nyt­tig­he­ter.

2 §   Lagen är inte tillämp­lig på över­ens­kom­mel­ser mel­lan arbets­gi­vare och arbets­ta­gare om lön eller andra anställ­nings­vill­kor.

3 §   I rådets för­ord­ning (EG) nr 1/2003 av den 16 decem­ber 2002 om till­lämp­ning av kon­kur­rens­reg­lerna i artik­larna 81 och 82 i för­dra­get och rådets för­ord­ning (EG) nr 139/2004 av den 20 janu­ari 2004 om kon­troll av före­tags­kon­cent­ra­tio­ner finns bestäm­mel­ser av bety­delse för tillämp­ningen av denna lag.

4 §   Rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om vilka dom­sto­lar och andra myn­dig­he­ter som är kon­kur­rensmyn­dig­he­ter enligt rådets för­ord­ning (EG) nr 1/2003, om det inte föl­jer av denna lag.

Defi­ni­tio­ner

5 §   I denna lag avses med före­tag en fysisk eller juri­disk per­son som dri­ver verk­sam­het av eko­no­misk eller kom­mer­si­ell natur, dock inte till den del verk­sam­he­ten består i myn­dig­hets­ut­öv­ning.

Med före­tag avses också en sam­man­slut­ning av före­tag, om inte annat anges i denna lag. Lag (2021:81).

6 §   Det som i lagen sägs om avtal ska tilläm­pas även på
   1. beslut av en sam­man­slut­ning av före­tag, och
   2. sam­ord­nade för­fa­ran­den av före­tag.

7 §   Med pri­mär lant­bruks­för­e­ning avses i denna lag en eko­no­misk för­e­ning vars med­lem­mar är enskilda lant­bru­kare eller andra före­tag som bedri­ver jord­bruk, träd­gårds­verk­sam­het eller skogs­bruk. Om sam­man­slut­ningar av sådana före­tag är med­lem­mar i för­e­ningen, anses den dock vara pri­mär lant­bruks­för­e­ning endast om sam­man­slut­ning­arna bara utgörs av lokala sam­man­slut­ningar av före­tag med verk­sam­het av angi­vet slag.

I lagen (2000:1025) om inne­bör­den av begrep­pen jordbruks-​​, trädgårds-​​ och skogs­pro­duk­ter i kon­kur­rensla­gen (2008:579) finns bestäm­mel­ser om vad som avses med sådana pro­duk­ter.

8 §   Med tax­i­fö­re­tag avses i denna lag ett före­tag som till­han­da­hål­ler eller utför tax­itjäns­ter eller där­med jäm­för­bara trans­port­tjäns­ter.

Med beställ­nings­cen­tral avses en gemen­sam eller fri­stå­ende funk­tion som tar emot beställ­ningar och för­de­lar trans­portupp­drag mel­lan tax­i­fö­re­tag. Funk­tio­nen kan även utföra sådan verk­sam­het som har sam­band där­med.

9 §   En före­tags­kon­cent­ra­tion enligt denna lag ska anses upp­stå om kon­trol­len av före­tag var­ak­tigt för­änd­ras till följd av
   1. att två eller flera tidi­gare själv­stän­diga före­tag slås sam­man, eller
   2. att antingen en eller flera per­so­ner, som redan kon­trol­le­rar minst ett före­tag, eller också ett eller flera före­tag genom för­värv av vär­de­pap­per eller till­gångar, genom avtal eller på annat sätt direkt eller indi­rekt får kon­troll över ett eller flera före­tag eller delar därav.

Bildan­det av ett gemen­samt före­tag som på var­ak­tig basis fyl­ler en själv­stän­dig eko­no­misk enhets samt­liga funk­tio­ner utgör en före­tags­kon­cent­ra­tion enligt första styc­ket 2.

Lagens dis­po­si­tion

10 §   Lagen inne­hål­ler bestäm­mel­ser om
   - för­bjudna kon­kur­rens­be­gräns­ningar (2 kap.),
   - åtgär­der mot kon­kur­rens­be­gräns­ningar (3 kap.),
   - före­tags­kon­cent­ra­tio­ner (4 kap.),
   - utred­ning av kon­kur­ren­sä­ren­den (5 kap.),
   - vite (6 kap.),
   - över­kla­gande (7 kap.), och
   - hand­lägg­ningen i dom­stol (8 kap.).


2 kap. För­bjudna kon­kur­rens­be­gräns­ningar

Kon­kur­rens­be­grän­sande sam­ar­bete mel­lan före­tag

1 §   Sådana avtal mel­lan före­tag som har till syfte eller resul­tat att hindra, begränsa eller sned­vrida kon­kur­ren­sen på mark­na­den på ett märk­bart sätt är för­bjudna, om inte annat föl­jer av denna lag.

Detta gäl­ler sär­skilt sådana avtal som inne­bär att
   1. inköps-​​ eller för­sälj­nings­pri­ser eller andra affärs­vill­kor direkt eller indi­rekt fast­ställs,
   2. pro­duk­tion, mark­na­der, tek­nisk utveck­ling eller inve­ste­ringar begrän­sas eller kon­trol­le­ras,
   3. mark­na­der eller inköpskäl­lor delas upp,
   4. olika vill­kor tilläm­pas för lik­vär­diga trans­ak­tio­ner, vari­ge­nom vissa han­dels­part­ner får en kon­kur­ren­snack­del, eller
   5. det ställs som vill­kor för att ingå ett avtal att den andra par­ten åtar sig ytter­li­gare för­plik­tel­ser som var­ken till sin natur eller enligt han­dels­bruk har något sam­band med före­må­let för avta­let.

Undan­tag från för­bu­det mot kon­kur­rens­be­grän­sande sam­ar­bete mel­lan före­tag

2 §   För­bu­det i 1 § gäl­ler inte för ett avtal som
   1. bidrar till att för­bättra pro­duk­tio­nen eller dis­tri­bu­tio­nen eller till att främja tek­niskt eller eko­no­miskt fram­åt­skri­dande,
   2. till­för­säk­rar kon­su­men­terna en skä­lig andel av den vinst som där­i­ge­nom upp­nås,
   3. bara åläg­ger de berörda före­ta­gen begräns­ningar som är nöd­vän­diga för att uppnå målet i 1, och
   4. inte ger de berörda före­ta­gen möj­lig­het att sätta kon­kur­ren­sen ur spel för en väsent­lig del av nyt­tig­he­terna i fråga.

3 §   Från för­bu­det i 1 § gäl­ler undan­tag för sådana grup­per av avtal (gruppun­dan­tag) som avses i
   1. lagen (2008:580) om gruppun­dan­tag för kon­kur­rens­be­grän­sande avtal om viss tax­i­sam­ver­kan,
   2. lagen (2008:581) om gruppun­dan­tag för ver­ti­kala kon­kur­rens­be­grän­sande avtal,
   3. lagen (2008:582) om gruppun­dan­tag för kon­kur­rens­be­grän­sande spe­ci­a­li­se­rings­av­tal,
   4. lagen (2008:583) om gruppun­dan­tag för kon­kur­rens­be­grän­sande forsknings-​​ och utveck­lings­av­tal,
   5. lagen (2008:584) om gruppun­dan­tag för ver­ti­kala kon­kur­rens­be­grän­sande avtal inom motor­for­dons­sek­torn, och
   6. lagen (2008:586) om gruppun­dan­tag för kon­kur­rens­be­grän­sande avtal om tek­ni­kö­ver­fö­ring.

Om ett enskilt avtal enligt någon av lagarna som räk­nas upp i första styc­ket är undan­ta­get från för­bu­det i 1 § men har följ­der som är ofören­liga med 2 §, får Kon­kur­rens­ver­ket besluta att avta­let inte ska omfat­tas av gruppun­dan­ta­get.
Lag (2024:706).

4 §   För­bu­det i 1 § gäl­ler inte för sådana avtal inom en pri­mär lant­bruks­för­e­ning eller dess dot­ter­fö­re­tag som avser sam­ver­kan mel­lan för­e­ning­ens med­lem­mar om
   1. pro­duk­tion, insam­ling, för­äd­ling, för­sälj­ning eller där­med sam­man­häng­ande verk­sam­het såsom använ­dan­det av gemen­samma anlägg­ningar, lag­ring, bered­ning, dis­tri­bu­tion eller mark­nads­fö­ring i fråga om jord­bruks­pro­duk­ter, träd­gårds­pro­duk­ter eller skogs­pro­duk­ter, eller
   2. inköp av varor eller tjäns­ter för sådan verk­sam­het som avses i 1.

Första styc­ket gäl­ler dock inte avtal som har till syfte eller ger till resul­tat
   1. att en med­lems fria rör­lig­het på mark­na­den för­hind­ras eller för­svå­ras
      a) i fråga om valet av avnä­mare eller leve­ran­tör,
      b) i fråga om möj­lig­he­ten att lämna för­e­ningen, eller
      c) i annat avse­ende av mot­sva­rande bety­delse, eller
   2. att för­sälj­nings­pri­ser direkt eller indi­rekt fast­ställs på varor när för­sälj­ningen sker direkt mel­lan med­lem­men och tredje man.

5 §   För­bu­det i 1 § gäl­ler inte för ett skrift­ligt avtal mel­lan tax­i­fö­re­tag eller mel­lan en beställ­nings­cen­tral och tax­i­fö­re­tag om avta­let
   1. avser gemen­sam trans­port­verk­sam­het genom sam­ver­kan i en beställ­nings­cen­tral eller på något annat sätt i syfte att uppnå effek­ti­vi­tets­vins­ter eller andra sådana eko­no­miska för­de­lar,
   2. behövs för att till­go­dose det sam­häl­le­liga intres­set av till­gång till tax­i­ser­vice, och
   3. omfat­tar högst 40 tax­i­for­don.

Undan­tag enligt första styc­ket gäl­ler inte
   1. till den del sam­ar­be­tet avser för­fa­rande eller vill­kor som inne­bär eller omfat­tar
      a) fast­stäl­lande av gemen­samma pri­ser,
      b) upp­del­ning av mark­na­der,
      c) en upp­säg­nings­tid för anslu­tet tax­i­fö­re­tag som över­sti­ger sex måna­der från upp­säg­nings­till­fäl­let eller, i fråga om en eko­no­misk för­e­ning, vill­kor att upp­säg­ning inte får göras för­rän tidi­gast efter sex måna­der eller längre tid från inträ­det, eller
      d) för­bud för anslu­tet tax­i­fö­re­tag att efter avtals­ti­dens utgång kon­kur­rera med den gemen­samma trans­port­verk­sam­he­ten, och
   2. till den del det är uppen­bart att syf­tet med den gemen­samma trans­port­verk­sam­he­ten eller intres­set av till­gång till tax­i­ser­vice enligt första styc­ket 1 och 2 kan till­go­do­ses utan att sam­ar­be­tet omfat­tar ett sådant för­fa­rande eller vill­kor som avses i 1.

Ogil­tig­het

6 §   Avtal eller avtals­vill­kor som är för­bjudna enligt 1 § är ogil­tiga.

Före­tags miss­bruk av en domi­ne­rande ställ­ning

7 §   Miss­bruk från ett eller flera före­tags sida av en domi­ne­rande ställ­ning på mark­na­den är för­bju­det.

Sådant miss­bruk kan sär­skilt bestå i att
   1. direkt eller indi­rekt påtvinga någon oskä­liga inköps-​​ eller för­sälj­nings­pri­ser eller andra oskä­liga affärs­vill­kor,
   2. begränsa pro­duk­tion, mark­na­der eller tek­nisk utveck­ling till nack­del för kon­su­men­terna,
   3. tillämpa olika vill­kor för lik­vär­diga trans­ak­tio­ner, vari­ge­nom vissa han­dels­part­ner får en kon­kur­ren­snack­del, eller
   4. ställa som vill­kor för att ingå ett avtal att den andra par­ten åtar sig ytter­li­gare för­plik­tel­ser som var­ken till sin natur eller enligt han­dels­bruk har något sam­band med före­må­let för avta­let.


3 kap. Åtgär­der mot kon­kur­rens­be­gräns­ningar

Åläg­gande

1 §   Kon­kur­rens­ver­ket får ålägga ett före­tag att upp­höra med över­trä­del­ser av för­bu­den i 2 kap. 1 eller 7 § eller i arti­kel 101 eller 102 i EUF-​för­dra­get.

Ett åläg­gande enligt första styc­ket får inne­fatta bete­en­de­mäs­siga eller struk­tu­rella åtgär­der som är nöd­vän­diga för att över­trä­del­sen ska upp­höra. Vid valet mel­lan åtgär­der som är lika effek­tiva ska den åtgärd väl­jas som är minst betung­ande för före­ta­get.

Ett åläg­gande enligt första styc­ket gäl­ler ome­del­bart, om något annat inte bestäms. Lag (2021:81).

1 a §   Kon­kur­rens­ver­ket får besluta att ett för­bud enligt 2 kap. 1 eller 7 § eller enligt arti­kel 101 eller 102 i EUF- för­dra­get har över­trätts. Lag (2021:81).

2 §   Om Kon­kur­rens­ver­ket i ett visst fall beslu­tar att inte med­dela ett åläg­gande enligt 1 §, får ett före­tag som berörs av över­trä­del­sen väcka talan om ett sådant åläg­gande. En sådan tale­rätt gäl­ler dock inte i de fall ver­ket har tilläm­pat arti­kel 13 i rådets för­ord­ning (EG) nr 1/2003.
Lag (2016:224).

3 §   Om det finns sär­skilda skäl, får ett åläg­gande enligt 1 § med­de­las för tiden till dess att frå­gan slut­ligt har avgjorts. Dom­sto­len får med­dela ett sådant åläg­gande bara sedan rät­te­gång inletts. Lag (2016:224).

Åta­gande från före­tag

4 §   Om det har upp­kom­mit en fråga om att ett före­tag över­trä­der något av för­bu­den i 2 kap. 1 eller 7 § eller i arti­kel 101 eller 102 i EUF-​för­dra­get, kan ett åta­gande från före­ta­get ge Kon­kur­rens­ver­ket anled­ning att inte ingripa. Ver­kets beslut att godta åta­gan­det får avse en begrän­sad tid. Så länge beslu­tet gäl­ler får ver­ket i de avse­en­den som åta­gan­det omfat­tar inte med­dela ett åläg­gande enligt 1 eller 3 § eller ett beslut enligt 1 a §.

Kon­kur­rens­ver­ket får åter­kalla ett beslut enligt första styc­ket om
   1. de omstän­dig­he­ter som låg till grund för beslu­tet har för­änd­rats i något väsent­ligt avse­ende,
   2. den som beslu­tet gäl­ler bry­ter mot något åta­gande som har angetts i beslu­tet, eller
   3. beslu­tet grun­da­des på ofull­stän­diga, orik­tiga eller vil­se­le­dande upp­gif­ter som par­terna har läm­nat.

Innan Kon­kur­rens­ver­ket beslu­tar att godta ett åta­gande enligt första styc­ket, ska ver­ket ge andra som berörs av åta­gan­det till­fälle att lämna syn­punk­ter på det. Lag (2021:81).

Kon­kur­rens­ska­de­av­gift

5 §   Kon­kur­rens­ver­ket får besluta att ett före­tag ska betala en sär­skild avgift (kon­kur­rens­ska­de­av­gift), om före­ta­get eller någon som hand­lar på dess väg­nar upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het har över­trätt
   1. ett för­bud enligt 2 kap. 1 eller 7 § eller enligt arti­kel 101 eller 102 i EUF-​för­dra­get,
   2. ett beslut om åläg­gande enligt 1 § första styc­ket eller 3 §, eller
   3. ett beslut att godta ett åta­gande enligt 4 § första styc­ket.

Avgif­ten till­fal­ler sta­ten.

Innan Kon­kur­rens­ver­ket beslu­tar om kon­kur­rens­ska­de­av­gift för ett före­tag, ska före­ta­get ges till­fälle att yttra sig över ver­kets utkast till beslut. Lag (2021:81).

6 §   Kon­kur­rens­ska­de­av­gif­ten får inte över­stiga tio pro­cent av före­ta­gets omsätt­ning före­gå­ende räken­skapsår.

Om ett beslut om kon­kur­rens­ska­de­av­gift enligt 5 § första styc­ket 1 rik­tas mot en sam­man­slut­ning av före­tag för en över­trä­delse som har sam­band med dess med­lem­mars verk­sam­het, får avgif­ten inte över­stiga tio pro­cent av den sam­lade omsätt­ningen före­gå­ende räken­skapsår för de med­lems­fö­re­tag som är verk­samma på den mark­nad som påver­kas av över­trä­del­sen.

Om beslu­tet rik­tas mot flera före­tag, ska avgif­ten fast­stäl­las sär­skilt för vart och ett av dem. Lag (2021:81).

7 §   Kon­kur­rens­ska­de­av­gift får inte påfö­ras
   1. för åtgär­der som omfat­tas av ett åläg­gande enligt 1, 2 eller 3 § eller ett för­bud enligt 27 eller 30 § som har med­de­lats vid vite enligt denna lag om talan om utdö­mande av vitet har väckts, eller
   2. för åtgär­der som har vid­ta­gits under den tid då ett beslut om att godta ett åta­gande enligt 4 § första styc­ket har gällt, om åtgär­derna är för­en­liga med beslu­tet.

I fall som avses i första styc­ket 2 får kon­kur­rens­ska­de­av­gift påfö­ras om beslu­tet har åter­kal­lats med stöd av 4 § andra styc­ket 3. Lag (2021:81).

8 §   Kon­kur­rens­ska­de­av­gif­ten ska bestäm­mas efter över­trä­del­sens sank­tions­värde.

Vid bedöm­ningen av sank­tions­vär­det ska det beak­tas hur all­var­lig över­trä­del­sen är och hur länge den har pågått.

Vid bedöm­ningen av över­trä­del­sens all­var ska sär­skilt föl­jande beak­tas:
   1. över­trä­del­sens art,
   2. mark­na­dens omfatt­ning och bety­delse, och
   3. över­trä­del­sens kon­kreta eller poten­ti­ella påver­kan på kon­kur­ren­sen på mark­na­den.

9 §   Som för­svå­rande omstän­dig­he­ter vid bedöm­ningen av före­ta­gets över­trä­delse ska det sär­skilt beak­tas:
   1. om före­ta­get har för­mått annat före­tag att med­verka i över­trä­del­sen, eller
   2. om före­ta­get har haft en ledande roll i över­trä­del­sen.

10 §   Som förmild­rande omstän­dig­het vid bedöm­ningen av före­ta­gets över­trä­delse ska det sär­skilt beak­tas om före­ta­gets med­ver­kan i över­trä­del­sen har varit begrän­sad.

11 §   När kon­kur­rens­ska­de­av­gif­tens stor­lek bestäms ska, för­u­tom omstän­dig­he­ter hän­för­liga till själva över­trä­del­sen, sär­skilt föl­jande beak­tas:
   1. om före­ta­get tidi­gare har över­trätt för­bu­den i 2 kap. 1 eller 7 § eller i arti­kel 101 eller 102 i EUF-​för­dra­get,
   2. om före­ta­get snabbt har upp­hört med över­trä­del­sen sedan den påta­lats av Kon­kur­rens­ver­ket, eller
   3. före­ta­gets eko­no­miska situ­a­tion.

När kon­kur­rens­ska­de­av­gif­tens stor­lek bestäms får den ersätt­ning som före­ta­get beta­lat i en upp­gö­relse i godo beak­tas som en förmild­rande omstän­dig­het. Lag (2016:966).

Efter­gift och ned­sätt­ning av kon­kur­rens­ska­de­av­gift

12 §   Kon­kur­rens­ska­de­av­gift får efter­ges för ett före­tag som har över­trätt för­bu­det i 2 kap. 1 § eller i arti­kel 101 i EUF- för­dra­get, om före­ta­get är det första att anmäla över­trä­del­sen till Kon­kur­rens­ver­ket och anmä­lan inne­hål­ler sådana upp­gif­ter att ver­ket först genom dessa har till­räck­ligt under­lag för att ingripa mot över­trä­del­sen.

När Kon­kur­rens­ver­ket redan har till­räck­ligt under­lag för att ingripa mot över­trä­del­sen, får kon­kur­rens­ska­de­av­gift efter­ges för ett före­tag som över­trätt nämnda för­bud om före­ta­get är först med att lämna sådana upp­gif­ter som leder till att det kan klar­läg­gas att över­trä­del­sen har före­kom­mit.

Kon­kur­rens­ska­de­av­gift får inte efter­ges för ett före­tag som har tvingat ett annat före­tag att delta i över­trä­del­sen. I fall som avses i andra styc­ket får kon­kur­rens­ska­de­av­gift inte hel­ler efter­ges om
   1. ett annat före­tag har fått anstånd enligt 14 a § och sådana upp­gif­ter som krävs för efter­gift har läm­nats innan anstånds­ti­den löpt ut, eller
   2. ett beslut enligt 15 § har med­de­lats.
Lag (2021:81).

13 §   Kon­kur­rens­ska­de­av­gift får fast­stäl­las till ett lägre belopp än vad som föl­jer av 8-11 §§ för ett före­tag som har över­trätt för­bu­det i 2 kap. 1 § eller i arti­kel 101 i EUF- för­dra­get, om före­ta­get läm­nar upp­gif­ter till Kon­kur­rens­ver­ket som i väsent­lig mån under­lät­tar utred­ningen av över­trä­del­sen.

Vid bedöm­ning av ned­sätt­ning­ens stor­lek ska det beak­tas om något annat före­tag redan läm­nat sådana upp­gif­ter som i väsent­lig mån under­lät­tat utred­ningen.

Om ett före­tag har läm­nat sådana upp­gif­ter som leder till att kon­kur­rens­ska­de­av­gif­ten kan fast­stäl­las till ett högre belopp för de före­tag som del­ta­git i över­trä­del­sen än vad som annars hade varit fal­let, ska dessa upp­gif­ter inte beak­tas när avgif­ten fast­ställs för det före­tag som läm­nat upp­gif­terna.
Lag (2021:81).

14 §   För att komma i fråga för efter­gift enligt 12 § eller ned­sätt­ning enligt 13 § ska före­ta­get utö­ver vad som anges där
   1. lämna Kon­kur­rens­ver­ket all den infor­ma­tion och bevis­ning om över­trä­del­sen som det har eller får till­gång till,
   2. aktivt sam­ar­beta med Kon­kur­rens­ver­ket under utred­ningen av över­trä­del­sen,
   3. inte för­störa bevis eller på något annat sätt för­svåra fram­tida eller pågående utred­ning av över­trä­del­sen, och
   4. när anmä­lan görs eller upp­gif­ter läm­nas ha upp­hört eller sna­rast där­ef­ter upp­höra med sitt del­ta­gande i över­trä­del­sen.

14 a §   Kon­kur­rens­ver­ket får ge ett före­tag anstånd med att lämna sådana upp­gif­ter som krävs för att kon­kur­rens­ska­de­av­gift ska få efter­ges enligt 12 § första styc­ket. Om före­ta­get läm­nar upp­gif­terna innan anstånds­ti­den har löpt ut, ska upp­gif­terna anses ha läm­nats när anmä­lan gjor­des.
Lag (2021:81).

15 §   Kon­kur­rens­ver­ket ska i ett beslut fast­ställa om det finns för­ut­sätt­ningar för efter­gift enligt 12 § första styc­ket för det före­tag som anmält över­trä­del­sen och infor­mera före­ta­get om beslu­tet. Ett sådant beslut är bin­dande för ver­ket i ett ärende enligt 5 §. Lag (2021:81).

15 a §   Rege­ringen kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela när­mare före­skrif­ter om
   1. hand­lägg­ningen av en anmä­lan om efter­gift enligt 12 § eller en fråga om ned­sätt­ning enligt 13 §,
   2. de krav på sam­ar­bete som ska gälla enligt 14 § 2, och
   3. den infor­ma­tion som ett före­tag ska lämna för att få anstånd enligt 14 a §. Lag (2021:81).

15 b §   Bestäm­mel­serna i 12-15 §§ gäl­ler inte för en sam­man­slut­ning av före­tag. Lag (2021:81).

16 §   Har upp­hävts genom lag (2021:81).

17 §   Har upp­hävts genom lag (2021:81).

18 §   Har upp­hävts genom lag (2021:81).

19 §   Har upp­hävts genom lag (2021:81).

Pre­skrip­tion

20 §   För att kon­kur­rens­ska­de­av­gift ska få påfö­ras måste Kon­kur­rens­ver­ket ha med­de­lat beslut om sådan avgift inom fem år från det att över­trä­del­sen upp­hörde. Om det berörda före­ta­get inom denna tid får del av ett beslut om under­sök­ning enligt 5 kap. 3 § eller ges till­fälle att yttra sig över Kon­kur­rens­ver­kets utkast till beslut, ska tiden i stäl­let räk­nas från den dag detta skedde. I sådana fall gäl­ler dock att avgift får påfö­ras endast om Kon­kur­rens­ver­kets beslut om kon­kur­rens­ska­de­av­gift med­de­las inom tio år från det att över­trä­del­sen upp­hörde. Lag (2021:81).

20 a §   Fris­terna enligt 20 § avbryts om en natio­nell kon­kur­rensmyn­dig­het i en annan med­lems­stat inom Euro­pe­iska uni­o­nen eller Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen prö­var samma avtal eller för­fa­rande som kan strida mot arti­kel 101 eller 102 i EUF- för­dra­get som Kon­kur­rens­ver­ket utre­der eller kan utreda.

En frist som avses i första styc­ket avbryts när minst ett före­tag del­ges den första for­mella utred­nings­åt­gär­den. Avbrot­tet gäl­ler alla före­tag som har del­ta­git i över­trä­del­sen.

En ny frist löper från den dag det finns ett över­trä­del­se­av­gö­rande eller när den natio­nella kon­kur­rensmyn­dig­he­ten eller kom­mis­sio­nen har avslu­tat sitt för­fa­rande på något annat sätt. Den nya fris­ten ska dock ald­rig sträcka sig längre än tio år från det att över­trä­del­sen upp­hörde. Lag (2021:81).

Kvar­stad

21 §   För att säker­ställa ett anspråk på kon­kur­rens­ska­de­av­gift får dom­sto­len besluta om kvar­stad. I ett sådant fall gäl­ler bestäm­mel­serna i 15 kap. rät­te­gångs­bal­ken om kvar­stad för ford­ran. Lag (2016:224).

Betal­ning av kon­kur­rens­ska­de­av­gift m.m.

22 §   Kon­kur­rens­ska­de­av­gift ska beta­las till Kon­kur­rens­ver­ket inom tret­tio dagar från det att beslu­tet fick laga kraft eller inom den längre tid som anges i beslu­tet.

Om kon­kur­rens­ska­de­av­gif­ten inte beta­las i tid, ska Kon­kur­rens­ver­ket lämna den obe­talda avgif­ten för indriv­ning. Bestäm­mel­ser om indriv­ning finns i lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m. Verk­stäl­lig­het får ske enligt utsök­nings­bal­kens bestäm­mel­ser. Lag (2021:81).

23 §   En påförd kon­kur­rens­ska­de­av­gift fal­ler bort i den mån verk­stäl­lig­het inte har skett inom fem år från det att beslu­tet fick laga kraft. Lag (2021:81).

23 a §   En sam­man­slut­ning av före­tag som inte kan betala en påförd kon­kur­rens­ska­de­av­gift inom den tid som anges i 22 § första styc­ket ska kräva att med­lems­fö­re­ta­gen bidrar till den avgift som sam­man­slut­ningen ska betala, om avgif­ten har fast­ställts med hän­syn till dess med­lem­mars omsätt­ning på den mark­nad som påver­kas av sam­man­slut­ning­ens över­trä­delse.
Lag (2021:81).

23 b §   Om en kon­kur­rens­ska­de­av­gift som har påförts en sam­man­slut­ning av före­tag har fast­ställts med hän­syn till den omsätt­ning som med­lem­marna i sam­man­slut­ningen har och full betal­ning inte sker inom den tid som anges i 22 § första styc­ket, får Kon­kur­rens­ver­ket besluta att ett eller flera av de med­lems­fö­re­tag som vid tid­punk­ten för över­trä­del­sen var före­trädda i sam­man­slut­ning­ens besluts­fat­tande organ ska betala res­te­rande del av avgif­ten.

Om full betal­ning inte sker enligt första styc­ket får Kon­kur­rens­ver­ket besluta att ett eller flera andra med­lems­fö­re­tag ska betala res­te­rande del av avgif­ten.

Den avgift som ett före­tag ska betala enligt första eller andra styc­ket får inte över­stiga tio pro­cent av före­ta­gets omsätt­ning under räken­skaps­å­ret före det år då beslu­tet om kon­kur­rens­ska­de­av­gift med­de­la­des. Lag (2021:81).

23 c §   En avgift enligt 23 b § får inte beslu­tas för ett med­lems­fö­re­tag som visar att det inte genom­förde det beslut av sam­man­slut­ningen som ledde till över­trä­del­sen och innan Kon­kur­rens­ver­ket påbör­jade sin utred­ning av över­trä­del­sen
   1. var omed­ve­tet om beslu­tet, eller
   2. aktivt tog avstånd från beslu­tet.
Lag (2021:81).

23 d §   En avgift enligt 23 b § ska beta­las till Kon­kur­rens­ver­ket inom tret­tio dagar från det att beslu­tet fick laga kraft eller den längre tid som anges i beslu­tet.

I fråga om verk­stäl­lig­het av ett beslut enligt 23 b § tilläm­pas 22 § andra styc­ket och 23 §. Lag (2021:81).

Närings­för­bud

24 §   I lagen (2014:836) om närings­för­bud finns bestäm­mel­ser om att närings­för­bud kan med­de­las för vissa över­trä­del­ser av för­bu­det i 2 kap. 1 § eller i arti­kel 101 i EUF-​för­dra­get. Lag (2014:850).

Ska­de­stånd

25 §   I kon­kur­rens­ska­de­la­gen (2016:964) finns bestäm­mel­ser om ska­de­stånd för över­trä­del­ser av för­bu­den i 2 kap. 1 och 7 §§ och i artik­larna 101 och 102 i EUF-​för­dra­get. Lag (2016:966).

26 §   Har upp­hävts genom lag (2016:224).

Kon­kur­rens­be­grän­sande offent­lig sälj­verk­sam­het

27 §   Sta­ten, en kom­mun eller en region får för­bju­das att i en sälj­verk­sam­het som omfat­tas av 1 kap. 5 § första styc­ket tillämpa ett visst för­fa­rande, om detta
   1. sned­vri­der, eller är ägnat att sned­vrida, för­ut­sätt­ning­arna för en effek­tiv kon­kur­rens på mark­na­den, eller
   2. häm­mar, eller är ägnat att hämma, före­koms­ten eller utveck­lingen av en sådan kon­kur­rens.

För­bud får inte med­de­las för för­fa­ran­den som är för­svar­bara från all­män syn­punkt.

En kom­mun eller en region får även för­bju­das att bedriva en viss sälj­verk­sam­het i fall som avses i första styc­ket. En sådan verk­sam­het får dock inte för­bju­das, om den är för­en­lig med lag.

Ett för­bud gäl­ler ome­del­bart, om något annat inte bestäms.
Lag (2019:933).

28 §   Det som sägs i 27 § gäl­ler även ett för­fa­rande eller en verk­sam­het i en annan juri­disk per­son om sta­ten, en kom­mun eller en region direkt eller indi­rekt har ett domi­ne­rande infly­tande över den juri­diska per­so­nen genom ägar­skap, finan­si­ell med­ver­kan, gäl­lande reg­ler eller på annat sätt. Det som sägs om sta­ten, en kom­mun eller en region tilläm­pas då på den juri­diska per­so­nen. Lag (2019:933).

29 §   Ett för­bud enligt 27 § får även omfatta ett för­fa­rande eller en verk­sam­het som väsent­li­gen över­ens­stäm­mer med det för­fa­rande eller den verk­sam­het som för­bjuds. Lag (2009:1280).

30 §   Om det finns sär­skilda skäl för det, får ett för­bud enligt 27 § med­de­las för tiden till dess att frå­gan slut­ligt har avgjorts. Ett sådant för­bud får med­de­las bara sedan rät­te­gång inletts. Lag (2009:1280).

31 §   Har rät­ten läm­nat en talan om för­bud enligt 27 § utan bifall, får frå­gan prö­vas på nytt, om de omstän­dig­he­ter som låg till grund för avgö­ran­det har för­änd­rats i något väsent­ligt avse­ende.

Ett för­bud enligt 27 § får omprö­vas, om det finns sär­skilda skäl för att upp­häva eller mildra för­bu­det. Lag (2009:1280).

32 §   Kon­kur­rens­ver­ket får väcka talan om för­bud enligt 27 § eller ompröv­ning enligt 31 § andra styc­ket. En talan om ompröv­ning av ett med­de­lat för­bud får också väc­kas av den som för­bu­det rik­tar sig mot.

Om Kon­kur­rens­ver­ket för ett visst fall beslu­tar att inte väcka en talan om för­bud enligt 27 §, får talan väc­kas av ett före­tag som berörs av för­fa­ran­det eller av verk­sam­he­ten.
Lag (2016:224).


4 kap. Före­tags­kon­cent­ra­tio­ner

För­bud mot före­tags­kon­cent­ra­tio­ner m.m.

1 §   En före­tags­kon­cent­ra­tion som prö­vas enligt denna lag ska för­bju­das, om kon­cent­ra­tio­nen är ägnad att påtag­ligt hämma före­koms­ten eller utveck­lingen av en effek­tiv kon­kur­rens inom lan­det i dess hel­het eller en avse­värd del av det. Vid pröv­ningen av om en före­tags­kon­cent­ra­tion ska för­bju­das ska det sär­skilt beak­tas om den med­för att en domi­ne­rande ställ­ning ska­pas eller för­stärks.

Ett för­bud får med­de­las endast om inga väsent­liga natio­nella säkerhets-​​ eller för­sörj­nings­in­tres­sen där­i­ge­nom åsi­do­sätts.

I den utsträck­ning som bildan­det av ett gemen­samt före­tag, som utgör en före­tags­kon­cent­ra­tion enligt 1 kap. 9 § andra styc­ket, har till syfte eller får till resul­tat att sam­ordna kon­kur­rens­be­te­en­det hos före­tag som för­blir själv­stän­diga, ska vid pröv­ningen av fråga om för­bud mot före­tags­kon­cent­ra­tio­nen sam­ord­ningen bedö­mas enligt 2 kap. 1 och 2 §§.

2 §   Om det är till­räck­ligt för att undan­röja de skad­liga effek­terna av en före­tags­kon­cent­ra­tion, får en part i kon­cent­ra­tio­nen i stäl­let för för­bud enligt 1 § åläg­gas att
   1. avyttra ett före­tag eller en del av ett före­tag, eller
   2. genom­föra någon annan kon­kur­rens­främ­jande åtgärd.

Ett åläg­gande enligt första styc­ket får inte vara mer långt­gå­ende än vad som krävs för att de skad­liga effek­terna av kon­kur­rens­be­gräns­ningen ska undan­rö­jas.

3 §   Ett för­bud mot en före­tags­kon­cent­ra­tion inne­bär att en rätts­hand­ling som utgör en del i före­tags­kon­cent­ra­tio­nen eller som har till syfte att genom­föra kon­cent­ra­tio­nen där­ef­ter blir ogil­tig. Detta gäl­ler dock inte sådana rätts­hand­lingar som utgörs av för­värv som har skett på en regle­rad mark­nad som avses i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den, en mot­sva­rande mark­nad utan­för Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det eller en MTF-​platt­form som avses i 1 kap. 4 b § lagen om vär­de­pap­pers­mark­na­den eller genom inrop på exe­ku­tiv auk­tion. I sådana fall får för­vär­va­ren i stäl­let åläg­gas att avyttra det som har för­vär­vats. Lag (2017:696).

4 §   Har fråga upp­kom­mit om för­bud enligt 1 § eller åläg­gande enligt 2 §, kan ett åta­gande från en part i före­tags­kon­cent­ra­tio­nen med­föra att Kon­kur­rens­ver­ket läm­nar kon­cent­ra­tio­nen utan åtgärd.

5 §   Ett beslut av Kon­kur­rens­ver­ket att lämna en före­tags­kon­cent­ra­tion utan åtgärd ska även omfatta sådana begräns­ningar som har direkt anknyt­ning till och är nöd­vän­diga för genom­fö­ran­det av den anmälda före­tags­kon­cent­ra­tio­nen.

Anmä­lan om före­tags­kon­cent­ra­tion

6 §   En före­tags­kon­cent­ra­tion ska anmä­las till Kon­kur­rens­ver­ket, om
   1. de berörda före­ta­gen till­sam­mans har haft en omsätt­ning före­gå­ende räken­skapsår i Sve­rige som över­sti­ger en mil­jard kro­nor, och
   2. minst två av de berörda före­ta­gen har haft en omsätt­ning i Sve­rige före­gå­ende räken­skapsår som över­sti­ger 200 mil­jo­ner kro­nor för vart och ett av före­ta­gen.

7 §   Om omsätt­nings­kra­vet enligt 6 § 1 är upp­fyllt men omsätt­ningen inte över­sti­ger vad som anges i 6 § 2, får
   1. Kon­kur­rens­ver­ket ålägga en part i en före­tags­kon­cent­ra­tion att anmäla kon­cent­ra­tio­nen, när det är påkal­lat av sär­skilda skäl, eller
   2. part eller annan med­ver­kande i en kon­cent­ra­tion fri­vil­ligt anmäla kon­cent­ra­tio­nen.

8 §   Om en före­tags­kon­cent­ra­tion består av flera trans­ak­tio­ner mel­lan samma per­so­ner eller före­tag, vari­ge­nom delar av ett eller flera före­tag för­vär­vas, ska vid beräk­ningen av omsätt­ningen de trans­ak­tio­ner som ägt rum inom en tvåårs­pe­riod behand­las som endast en kon­cent­ra­tion.

9 §   Om anmäl­nings­skyl­dig­het gäl­ler enligt 6 §, ska anmä­lan göras av den eller dem som för­vär­var kon­trol­len över ett före­tag eller en del av det. Om kon­cent­ra­tio­nen inne­bär att två eller flera före­tag slås sam­man, ska kon­cent­ra­tio­nen anmä­las av dessa före­tag.

10 §   En anmä­lan om före­tags­kon­cent­ra­tion får göras så snart part eller någon annan med­ver­kande kan visa att de avser att genom­föra en kon­cent­ra­tion.

En anmä­lan om före­tags­kon­cent­ra­tion ska göras innan kon­cent­ra­tio­nen genom­förs.

Sär­skild under­sök­ning av före­tags­kon­cent­ra­tion

11 §   Kon­kur­rens­ver­ket ska inom tju­go­fem arbets­da­gar från det att en full­stän­dig anmä­lan om före­tags­kon­cent­ra­tion har kom­mit in till ver­ket med­dela beslut om att antingen genom­föra en sär­skild under­sök­ning av kon­cent­ra­tio­nen eller lämna kon­cent­ra­tio­nen utan åtgärd.

Om Kon­kur­rens­ver­ket inom fris­ten i första styc­ket har mot­ta­git ett åta­gande från en part i före­tags­kon­cent­ra­tio­nen som syf­tar till att ver­ket ska lämna kon­cent­ra­tio­nen utan åtgärd, för­längs fris­ten till tret­tio­fem arbets­da­gar.

12 §   Innan fris­ten enligt 11 § har löpt ut, får en part och någon annan med­ver­kande i en före­tags­kon­cent­ra­tion inte vidta någon åtgärd för att full­följa kon­cent­ra­tio­nen. För­bu­det gäl­ler inte om Kon­kur­rens­ver­ket före fris­tens utgång beslu­tar att lämna kon­cent­ra­tio­nen utan åtgärd.

Om det finns sär­skilda skäl, får Kon­kur­rens­ver­ket besluta om undan­tag från för­bu­det i första styc­ket.

Om det är nöd­vän­digt för att säker­ställa att för­bu­det i första styc­ket följs, får Kon­kur­rens­ver­ket med­dela för­bud eller åläg­gande för par­terna eller andra med­ver­kande i före­tags­kon­cent­ra­tio­nen. Lag (2014:443).

Beslut om åtgärd mot före­tags­kon­cent­ra­tion

13 §   Om Kon­kur­rens­ver­ket har beslu­tat att genom­föra en sär­skild under­sök­ning ska ver­ket inom tre måna­der från det att beslu­tet med­de­la­des besluta om för­bud enligt 1 §, om åläg­gande enligt 2 § eller att lämna före­tags­kon­cent­ra­tio­nen utan åtgärd.

Ett för­bud enligt 1 § eller ett åläg­gande enligt 2 § får inte med­de­las senare än två år efter det att före­tags­kon­cent­ra­tio­nen upp­kom.

Ett för­bud enligt 1 § eller ett åläg­gande enligt 2 § gäl­ler ome­del­bart, om något annat inte bestäms. Lag (2017:986).

13 a §   Innan fris­ten enligt 13 § första styc­ket har löpt ut, får en part och någon annan med­ver­kande i före­tags­kon­cent­ra­tio­nen inte vidta någon åtgärd för att full­följa kon­cent­ra­tio­nen. För­bu­det gäl­ler inte om Kon­kur­rens­ver­ket före fris­tens utgång med­de­lar ett beslut som avses i 13 § första styc­ket.

Om det finns sär­skilda skäl, får Kon­kur­rens­ver­ket besluta om undan­tag från för­bu­det i första styc­ket.

Om det är nöd­vän­digt för att säker­ställa att för­bu­det i första styc­ket följs, får Kon­kur­rens­ver­ket med­dela för­bud eller åläg­gande för par­terna eller andra med­ver­kande i före­tags­kon­cent­ra­tio­nen. Lag (2017:986).

14 §   Kon­kur­rens­ver­ket får för­länga fris­ten i 13 § första styc­ket med högst en månad i sän­der, om par­terna i kon­cent­ra­tio­nen sam­tyc­ker till det. I de fall annan med­ver­kande anmält kon­cent­ra­tio­nen enligt 7 § 2 krävs även den­nes sam­tycke. Om kon­cent­ra­tio­nen ägt rum på det sätt som anges i 3 § andra meningen, är för­vär­va­rens sam­tycke till­räck­ligt.

Om det finns syn­ner­liga skäl, får fris­ten för­längas utan sådant sam­tycke som anges i första styc­ket. Lag (2017:986).

15 §   Om Kon­kur­rens­ver­kets beslut om för­bud enligt 1 § eller åläg­gande enligt 2 § över­kla­gas, ska Patent-​​ och mark­nads­dom­sto­len avgöra ären­det inom sex måna­der från det att över­kla­gan­det kom in.

Den i första styc­ket angivna fris­ten får för­längas av dom­sto­len under samma för­ut­sätt­ningar som anges i 14 §.
Lag (2017:986).

16 §   Om Patent-​​ och mark­nads­dom­sto­lens beslut över­kla­gas ska Patent-​​ och mark­nads­ö­ver­dom­sto­len avgöra ären­det inom tre måna­der från det att tiden för över­kla­gande gick ut.

Den i första styc­ket angivna fris­ten får för­längas av dom­sto­len under samma för­ut­sätt­ningar som anges i 14 §.
Lag (2017:986).

16 a §   Ny beteck­ning 17 § genom lag (2017:986).

Till­fäl­ligt stopp av löp­ti­der för fris­ter

17 §   Kon­kur­rens­ver­ket får till­fäl­ligt stoppa löp­ti­den för en frist som anges i 11 § eller 13 § första styc­ket, om en part i före­tags­kon­cent­ra­tio­nen inte har följt ett åläg­gande enligt 5 kap. 1 § första styc­ket 1. Fris­ten bör­jar löpa igen första arbets­da­gen efter det att åläg­gan­det har följts.

På begä­ran av en part i före­tags­kon­cent­ra­tio­nen får Kon­kur­rens­ver­ket till­fäl­ligt stoppa löp­ti­den för den tids­frist som anges i 11 § under så många arbets­da­gar som ver­ket bestäm­mer.

Kon­kur­rens­ver­kets beslut enligt första styc­ket kan prö­vas av dom­stol i sam­band med pröv­ningen av ett över­kla­gat beslut om för­bud enligt 1 § eller åläg­gande enligt 2 §. Lag (2017:986).

18 §   Har upp­hävts genom lag (2017:986).

Rätts­kraft och ompröv­ning

19 §   Om ett beslut att lämna en före­tags­kon­cent­ra­tion utan åtgärd har grun­dats på en orik­tig upp­gift som läm­nats av en part eller någon annan med­ver­kande i kon­cent­ra­tio­nen, får Kon­kur­rens­ver­ket besluta att genom­föra en sär­skild under­sök­ning. Lag (2017:986).

20 §   Om dom­sto­len efter över­kla­gande har upp­hävt ett beslut om för­bud enligt 1 § eller åläg­gande enligt 2 §, får frå­gan prö­vas på nytt, om en part eller någon annan med­ver­kande i före­tags­kon­cent­ra­tio­nen har läm­nat orik­tiga upp­gif­ter om sak­för­hål­lan­den av väsent­lig bety­delse för dom­sto­lens beslut.

En ansö­kan om för­nyad pröv­ning får göras av Kon­kur­rens­ver­ket till Patent-​​ och mark­nads­dom­sto­len. Ansö­kan ska göras inom ett år från det att ären­det slut­ligt har avgjorts.
Lag (2017:986).

21 §   Om ett beslut om för­bud enligt 1 § eller åläg­gande enligt 2 § inte längre behövs eller inte längre är lämp­ligt, får beslu­tet omprö­vas av Kon­kur­rens­ver­ket på eget ini­ti­a­tiv eller på begä­ran av någon som berörs av beslu­tet. Lag (2017:986).


5 kap. Utred­ning av kon­kur­ren­sä­ren­den

Utred­ning ini­ti­e­rad av Kon­kur­rens­ver­ket

1 §   Om det behövs för att Kon­kur­rens­ver­ket ska kunna full­göra sina upp­gif­ter enligt denna lag, får ver­ket ålägga
   1. ett före­tag eller någon annan att till­han­da­hålla upp­gif­ter, hand­lingar eller annat,
   2. den som för­vän­tas kunna lämna upp­lys­ningar i saken att inställa sig för för­hör på tid och plats som ver­ket bestäm­mer, eller
   3. en kom­mun eller en region som dri­ver verk­sam­het av eko­no­misk eller kom­mer­si­ell natur att redo­visa kost­na­der och intäk­ter i verk­sam­he­ten.

Ett åläg­gande enligt första styc­ket gäl­ler ome­del­bart, om något annat inte bestäms. Lag (2019:933).

2 §   Vid för­hör enligt 1 § första styc­ket 2 ska utsaga av den som för­hörs upp­teck­nas. Utsa­gan ska läsas upp eller till­fälle ges den för­hörde att på annat sätt granska upp­teck­ningen.

Upp­teck­ning och gransk­ning ska ske innan för­hö­ret avslu­tats eller, om för­hö­ret är sär­skilt omfat­tande eller behand­lar kom­pli­ce­rade sak­för­hål­lan­den, så snart som möj­ligt där­ef­ter.

Den för­hörde ska till­frå­gas om han eller hon har något att invända mot inne­hål­let i upp­teck­ningen. En invänd­ning som inte med­för någon änd­ring ska anteck­nas. Efter gransk­ningen får upp­teck­ningen inte änd­ras.

3 §   Patent-​​ och mark­nads­dom­sto­len får på ansö­kan av Kon­kur­rens­ver­ket besluta att ver­ket får genom­föra en under­sök­ning hos ett före­tag för att utreda om det har över­trätt för­bu­den i 2 kap. 1 eller 7 § eller i arti­kel 101 eller 102 i EUF-​för­dra­get, om
   1. det finns anled­ning att anta att en över­trä­delse har skett,
   2. den som ansö­kan gäl­ler inte rät­tar sig efter ett åläg­gande enligt 1 § första styc­ket 1 eller det annars finns risk för att bevis undan­hålls eller för­vans­kas, och
   3. vik­ten av att åtgär­den vid­tas är till­räck­ligt stor för att upp­väga det intrång eller annat men som åtgär­den inne­bär för den som drab­bas av åtgär­den.

Ett beslut enligt första styc­ket får också avse en utred­ning som gäl­ler en över­trä­delse av
   1. ett beslut om åläg­gande enligt 3 kap. 1 eller 3 §,
   2. ett beslut att godta ett åta­gande enligt 3 kap. 4 §, eller
   3. 21 § första styc­ket 1-5.
Lag (2021:81).

4 §   Ett beslut enligt 3 § får också avse en juri­disk per­son eller något annat före­tag än det före­tag som är före­mål för utred­ning, om
   1. för­ut­sätt­ning­arna i 3 § första styc­ket 1-3 är upp­fyllda, och
   2. det finns sär­skild anled­ning att anta att bevis finns hos den som ansö­kan gäl­ler. Lag (2021:81).

5 §   Ett beslut enligt 3 § får också avse bostä­der och andra utrym­men som nytt­jas av sty­rel­se­le­da­mö­ter och anställda i det före­tag som är före­mål för utred­ning, om
   1. för­ut­sätt­ning­arna i 3 § första styc­ket 1-3 är upp­fyllda, och
   2. det finns sär­skild anled­ning att anta att bevis finns hos den som ansö­kan gäl­ler. Lag (2021:81).

6 §   När Kon­kur­rens­ver­ket genom­för en under­sök­ning har ver­ket rätt att
   1. få till­träde till loka­ler, mark­om­rå­den, trans­port­me­del och andra utrym­men,
   2. ta del av all infor­ma­tion som är till­gäng­lig för den som under­sök­ningen genom­förs hos, oav­sett i vil­ken form den finns,
   3. granska bok­fö­ring och andra affärs­hand­lingar,
   4. ta kopior av eller göra utdrag ur bok­fö­ring och affärs­hand­lingar,
   5. för­segla före­tags­lo­ka­ler, bok­fö­ring eller affärs­hand­lingar så länge och i den omfatt­ning det är nöd­vän­digt för att genom­föra under­sök­ningen, och
   6. begära munt­liga för­kla­ringar direkt på plat­sen.
Lag (2021:81).

6 a §   Kon­kur­rens­ver­ket får ta hand om en hand­ling för att genom­föra åtgär­derna i 6 § 3 och 4 i Kon­kur­rens­ver­kets loka­ler eller i någon annan lokal.

När en hand­ling tas om hand får även pär­mar, map­par eller lik­nande för­va­rings­ma­te­rial tas med.

Om det är möj­ligt ska ett exem­plar av den hand­ling som tas om hand läm­nas kvar. Lag (2021:81).

6 b §   När Kon­kur­rens­ver­ket vid­tar åtgär­der enligt 6 § 3 och 4 i Kon­kur­rens­ver­kets loka­ler eller i någon annan lokal har den som under­sök­ningen gäl­ler rätt att följa de åtgär­der som ver­ket vid­tar. Lag (2021:81).

6 c §   Kon­kur­rens­ver­ket ska lämna till­baka hand­lingar och annat som har tagits om hand enligt 6 a § så snart de inte längre behövs.

Om den som beslu­tet om under­sök­ning gäl­ler har för­satts i kon­kurs, ska Kon­kur­rens­ver­ket
   1. över­lämna hand­ling­arna och annat till kon­kurs­för­val­ta­ren, och
   2. under­rätta den som beslu­tet gäl­ler om att hand­ling­arna har läm­nats över.

Kon­kur­rens­ver­ket ska på begä­ran av den som beslu­tet gäl­ler pröva om en hand­ling eller annat som tagits om hand ska läm­nas till­baka. Lag (2021:81).

7 §   Ett beslut om under­sök­ning får med­de­las utan att den som ansö­kan avser får till­fälle att yttra sig, om det kan befa­ras att under­sök­ningen annars skulle för­lora i bety­delse.

Beslut enligt första styc­ket ska sän­das endast till Kon­kur­rens­ver­ket. När under­sök­ningen bör­jar ska ver­ket över­lämna ett exem­plar av beslu­tet till den hos vil­ken under­sök­ningen ska genom­fö­ras.

8 §   Ett beslut om under­sök­ning ska inne­hålla upp­gif­ter om
   1. före­må­let för och syf­tet med under­sök­ningen,
   2. tid­punk­ten när under­sök­ningen ska börja, och
   3. Kon­kur­rens­ver­kets befo­gen­he­ter enligt 6 § och 6 a § första och andra styc­kena.

Ett beslut enligt första styc­ket gäl­ler ome­del­bart, om rät­ten inte bestäm­mer något annat. Lag (2021:81).

9 §   Den som Kon­kur­rens­ver­ket ska genom­föra en under­sök­ning hos har rätt att till­kalla ett juri­diskt biträde.

I avvak­tan på att ett sådant biträde instäl­ler sig får Kon­kur­rens­ver­ket inte påbörja under­sök­ningen. Detta gäl­ler dock inte, om
   1. under­sök­ningen häri­ge­nom onö­digt för­dröjs, eller
   2. under­sök­ningen har beslu­tats enligt 7 § första styc­ket.

10 §   Kon­kur­rens­ver­ket får begära handräck­ning av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten för att genom­föra de åtgär­der som avses i 6 § 1-5 eller 6 a § första och andra styc­kena.

Vid handräck­ning gäl­ler bestäm­mel­serna i utsök­nings­bal­ken om verk­stäl­lig­het av för­plik­tel­ser som inte avser betal­nings­skyl­dig­het, avhys­ning eller avlägs­nande. Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten ska dock inte under­rätta den som under­sök­ningen ska genom­fö­ras hos innan verk­stäl­lig­het sker.
Lag (2021:81).

11 §   Åtgär­der enligt 1 eller 6 § första styc­ket får inte avse en skrift­lig hand­ling
   1. vars inne­håll kan antas vara sådant att en advo­kat eller en advo­kats biträde inte får höras som vittne om inne­hål­let, och
   2. som inne­has av advo­ka­ten eller biträ­det eller av den som tyst­nads­plik­ten gäl­ler till för­mån för.

Om Kon­kur­rens­ver­ket anser att en viss hand­ling bör omfat­tas av en under­sök­ning och den som åtgär­den avser åbe­ro­par att hand­lingen är skyd­dad enligt första styc­ket, ska hand­lingen ome­del­bart för­seglas och skynd­samt över­läm­nas till Patent-​​ och mark­nads­dom­sto­len av Kon­kur­rens­ver­ket.

Dom­sto­len ska utan dröjs­mål pröva om hand­lingen ska omfat­tas av Kon­kur­rens­ver­kets under­sök­ning. Lag (2016:224).

12 §   Har upp­hävts genom lag (2021:81).

13 §   Den som är upp­gifts­skyl­dig eller är före­mål för under­sök­ning enligt denna lag får inte betungas onö­digt eller tvingas att erkänna en över­trä­delse av ett för­bud enligt 2 kap. 1 eller 7 § eller enligt arti­kel 101 eller 102 i EUF- för­dra­get. Lag (2021:81).

Utred­ning på begä­ran av EU-​kom­mis­sio­nen eller myn­dig­het i annan med­lems­stat

14 §   Bestäm­mel­serna i 1 och 11-13 §§ om inhäm­tande av upp­gif­ter gäl­ler även när Kon­kur­rens­ver­ket vid­tar sådana åtgär­der på begä­ran av en kon­kur­rensmyn­dig­het i en annan med­lems­stat i Euro­pe­iska uni­o­nen.

14 a §   Kon­kur­rens­ver­ket får över­sända en sådan hand­ling som anges i 1 kap. 2 § 10 kon­kur­rens­ska­de­la­gen (2016:964) till en annan konkurrens-​​myn­dig­het inom Euro­pe­iska uni­o­nen eller till Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen endast med tillämp­ning av arti­kel 12 i rådets för­ord­ning (EG) nr 1/2003 och endast om den som har gett in hand­lingen sam­tyc­ker till det. Lag (2021:81).

15 §   Bestäm­mel­serna i 3-13 §§ om under­sök­ningar gäl­ler även när Kon­kur­rens­ver­ket vid­tar sådana åtgär­der på begä­ran av en kon­kur­rensmyn­dig­het i en annan med­lems­stat i Euro­pe­iska uni­o­nen.

15 a §   En kon­kur­rensmyn­dig­het i en annan med­lems­stat i Euro­pe­iska uni­o­nen som har fram­ställt en sådan begä­ran som avses i arti­kel 22 i rådets för­ord­ning (EG) nr 1/2003 har rätt att när­vara och aktivt bistå Kon­kur­rens­ver­ket när ett för­hör enligt 1 § första styc­ket 2 hålls eller en under­sök­ning enligt 6 § genom­förs. Lag (2021:81).

16 §   Bestäm­mel­serna i 6 och 9-13 §§ gäl­ler även när Kon­kur­rens­ver­ket, på begä­ran av Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen, genom­för en sådan under­sök­ning som avses i
   1. arti­kel 22.2 i rådets för­ord­ning (EG) nr 1/2003,
   2. arti­kel 12.1 i rådets för­ord­ning (EG) nr 139/2004, eller
   3. arti­kel 14.7 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2022/2560 av den 14 decem­ber 2022 om utländska sub­ven­tio­ner som sned­vri­der den inre mark­na­den.

Trots första styc­ket gäl­ler inte 9 § andra styc­ket första meningen om det kan befa­ras att under­sök­ningen skulle för­lora i bety­delse ifall den inte påbör­jas ome­del­bart.

Vid en under­sök­ning enligt arti­kel 14.7 i för­ord­ning (EU) 2022/2560 gäl­ler även 1 § första styc­ket 1 och 2 och andra styc­ket samt 2 §. Lag (2024:706).

17 §   Om Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen har beslu­tat om en under­sök­ning enligt
   1. arti­kel 20.4 i rådets för­ord­ning (EG) nr 1/2003,
   2. arti­kel 13.4 i rådets för­ord­ning (EG) nr 139/2004,
   3. arti­kel 23.6 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2022/1925 av den 14 sep­tem­ber 2022 om öppna och rätt­visa mark­na­der inom den digi­tala sek­torn och om änd­ring av direk­tiv (EU) 2019/1937 och (EU) 2020/1828 (för­ord­ningen om digi­tala mark­na­der), eller
   4. arti­kel 14.3 i för­ord­ning (EU) 2022/2560, får Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten efter ansö­kan av Kon­kur­rens­ver­ket besluta om handräck­ning för att under­sök­ningen ska kunna genom­fö­ras.

Vid handräck­ning enligt första styc­ket tilläm­pas 10 § andra styc­ket. Lag (2024:706).

18 §   Frå­gor om för­hands­god­kän­nande enligt arti­kel 21.3 i rådets för­ord­ning (EG) nr 1/2003 prö­vas av Patent-​​ och mark­nads­dom­sto­len på ansö­kan av Kon­kur­rens­ver­ket.

Om beslut om för­hands­god­kän­nande med­de­lats enligt första styc­ket, gäl­ler bestäm­mel­serna i 17 § om handräck­ning.
Lag (2016:224).

Rätts­lig hjälp åt myn­dig­het i annan stat

19 §   Kon­kur­rens­ver­ket får med­dela ett åläg­gande enligt 1 §, om det begärs av en myn­dig­het i en stat med vil­ken Sve­rige har ingått en över­ens­kom­melse om rätts­lig hjälp i kon­kur­ren­sä­ren­den. Om åläg­gande med­de­las ska bestäm­mel­serna i 11-13 §§ gälla.

20 §   Efter en begä­ran av en myn­dig­het i en stat med vil­ken Sve­rige har ingått en över­ens­kom­melse om rätts­lig hjälp i kon­kur­ren­sä­ren­den får Patent-​​ och mark­nads­dom­sto­len på ansö­kan av Kon­kur­rens­ver­ket besluta att ver­ket får genom­föra en under­sök­ning hos ett före­tag eller någon annan för att bistå den andra sta­ten med att utreda om någon har över­trätt den sta­tens kon­kur­rens­reg­ler, om
   1. det som före­skrivs i 5 § 1-3 är upp­fyllt, och
   2. det för­fa­rande som utreds är av ett slag som vid tillämp­ningen av denna lag eller Euro­pe­iska uni­o­nens kon­kur­rens­reg­ler skulle ha inne­fat­tat en över­trä­delse av för­bu­den i 2 kap. 1 eller 7 § eller i arti­kel 101 eller 102 i EUF- för­dra­get, om något av dessa regel­verk hade tilläm­pats på för­fa­ran­det.

I fall som avses i första styc­ket gäl­ler bestäm­mel­serna i 6-13 §§. Lag (2016:224).

Utred­nings­ska­de­av­gift

21 §   Kon­kur­rens­ver­ket får besluta att ett före­tag ska betala en sär­skild avgift (utred­nings­ska­de­av­gift), om före­ta­get eller någon som hand­lar på dess väg­nar upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het vid Kon­kur­rens­ver­kets utred­ning av om före­ta­get över­trätt något av för­bu­den i 2 kap. 1 eller 7 § eller arti­kel 101 eller 102 i EUF-​för­dra­get
   1. har läm­nat orik­tiga, ofull­stän­diga eller vil­se­le­dande upp­gif­ter som svar på ett åläg­gande enligt 1 § första styc­ket 1, eller inte läm­nat begärda upp­gif­ter, hand­lingar eller annat inom en angi­ven tids­frist,
   2. inte har sett till att en före­trä­dare inställt sig till ett sådant för­hör som avses i 1 § första styc­ket 2,
   3. har hind­rat Kon­kur­rens­ver­ket att genom­föra någon av de åtgär­der som anges i 6 § 1-5,
   4. har bru­tit en sådan för­seg­ling som avses i 6 § 5, eller
   5. har läm­nat ett orik­tigt, ofull­stän­digt eller vil­se­le­dande svar på en begä­ran om för­kla­ring som avses i 6 § 6 eller inte läm­nat någon för­kla­ring.

Avgif­ten till­fal­ler sta­ten.

Innan Kon­kur­rens­ver­ket beslu­tar om utred­nings­ska­de­av­gift för ett före­tag, ska före­ta­get ges till­fälle att yttra sig över ver­kets utkast till beslut. Lag (2021:81).

22 §   Utred­nings­ska­de­av­gift får inte påfö­ras för en åtgärd som omfat­tas av ett beslut som har för­e­nats med vite enligt denna lag om talan om utdö­mande av vite har väckts. Lag (2021:81).

23 §   När utred­nings­ska­de­av­gif­tens stor­lek bestäms ska hän­syn tas till över­trä­del­sens all­var och var­ak­tig­het.

Utred­nings­ska­de­av­gif­ten får inte över­stiga en pro­cent av före­ta­gets omsätt­ning före­gå­ende räken­skapsår.
Lag (2021:81).

24 §   I fråga om utred­nings­ska­de­av­gift tilläm­pas bestäm­mel­serna om
   1. pre­skrip­tion i 3 kap. 20 och 20 a §§,
   2. kvar­stad i 3 kap. 21 §, och
   3. betal­ning av kon­kur­rens­ska­de­av­gift i 3 kap. 22 och 23 §§.

Det som där sägs om kon­kur­rens­ska­de­av­gift gäl­ler då i stäl­let utred­nings­ska­de­av­gift. Lag (2021:81).


6 kap. Vite

Före­läg­gande av vite

1 §   Föl­jande beslut får för­e­nas med vite:
   1. åläg­gande enligt 3 kap. 1, 2 eller 3 §,
   2. för­bud enligt 3 kap. 27 eller 30 §,
   3. för­bud enligt 4 kap. 1 §,
   4. åläg­gande enligt 4 kap. 2 eller 3 §,
   5. för­bud eller åläg­gande enligt 4 kap. 12 § tredje styc­ket eller 13 a § tredje styc­ket, och
   6. åläg­gande enligt 5 kap. 1 §.

Ett beslut om under­sök­ning enligt 5 kap. 3 eller 20 § får för­e­nas med vite. Kon­kur­rens­ver­ket får för­ena ett beslut om full­gö­rande av skyl­dig­he­ter enligt 4 kap. 6 § eller 7 § 1 med vite.

Kon­kur­rens­ver­ket får för­ena ett beslut att godta ett åta­gande som har läm­nats enligt 3 kap. 4 § första styc­ket eller enligt 4 kap. 4 § med vite. Ett sådant beslut gäl­ler ome­del­bart, om något annat inte bestäms. Lag (2017:986).

1 a §   När föl­jande beslut för­e­nas med löpande vite, ska det fast­stäl­las till ett belopp som står i pro­por­tion till före­ta­gets genom­snitt­liga dag­liga omsätt­ning före­gå­ende räken­skapsår räk­nat från den dag som anges i beslu­tet:
   1. åläg­gande enligt 3 kap. 1, 2 eller 3 §,
   2. beslut enligt 3 kap. 4 § första styc­ket,
   3. åläg­gande enligt 5 kap. 1 § första styc­ket 1 eller 2 vid utred­ning av om före­ta­get över­trätt något av för­bu­den i 2 kap. 1 eller 7 § eller arti­kel 101 eller 102 i EUF-​för­dra­get, eller
   4. beslut enligt 5 kap. 3 §.
Lag (2021:81).

Utdö­mande av vite

2 §   En talan om att döma ut vite som har före­lagts med stöd av denna lag förs av Kon­kur­rens­ver­ket. I fråga om vite som har före­lagts på talan av ett före­tag får talan om att döma ut vitet föras även av det före­ta­get. Lag (2016:224).


7 kap. Över­kla­gande

1 §   Beslut av Kon­kur­rens­ver­ket i föl­jande frå­gor får över­kla­gas till Patent-​​ och mark­nads­dom­sto­len:
   1. åtgär­der enligt 2 kap. 3 § andra styc­ket,
   2. åläg­gan­den som ver­ket har med­de­lat enligt 3 kap. 1 § första styc­ket eller 3 §,
   3. beslut enligt 3 kap. 1 a §, 4 § andra styc­ket, 5 eller 23 b §,
   4. för­bud enligt 4 kap. 1 §,
   5. åläg­gan­den enligt 4 kap. 2 §,
   6. för­bud eller åläg­gan­den enligt 4 kap. 12 § tredje styc­ket eller 13 a § tredje styc­ket,
   7. beslut enligt 4 kap. 14 eller 21 §,
   8. åläg­gan­den enligt 5 kap. 1 §,
   9. beslut enligt 5 kap. 21 §, och
   10. åter­kal­lel­ser av undan­tag enligt arti­kel 29.2 i rådets för­ord­ning (EG) nr 1/2003.

Andra beslut av Kon­kur­rens­ver­ket enligt denna lag får inte över­kla­gas. Lag (2021:81).

2 §   Beslut av Patent-​​ och mark­nads­dom­sto­len enligt 3 kap. 30 § får över­kla­gas sär­skilt. Lag (2017:986).


8 kap. Hand­lägg­ningen i dom­stol

Behö­rig dom­stol

1 §   Patent-​​ och mark­nads­dom­sto­len är rätt dom­stol i mål om
   1. åläg­gande som avses i 3 kap. 2 §,
   2. kvar­stad enligt 3 kap. 21 §,
   3. för­bud som avses i 3 kap. 27 och 31 §§ och 32 § andra styc­ket, och
   4. utdö­mande av vite enligt 6 kap. 2 §.
Lag (2021:81).

Tillämp­ligt regel­sy­stem

2 §   Bestäm­mel­serna i rät­te­gångs­bal­ken om tvis­te­mål där för­lik­ning om saken inte är tillå­ten tilläm­pas i mål som avses i 3 kap. 2, 21, 27 och 31 §§ och 32 § andra styc­ket.

Bestäm­mel­serna i lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den tilläm­pas i ären­den som inleds genom en ansö­kan till Patent-​​ och mark­nads­dom­sto­len. Lag (2021:81).

3 §   Har upp­hävts genom lag (2021:81).

För­bud mot att åbe­ropa visst skrift­ligt bevis

4 §   En part som i ett för­fa­rande vid en natio­nell kon­kur­rensmyn­dig­het inom Euro­pe­iska uni­o­nen har fått till­gång till en sådan för­kla­ring inom ramen för ett efter­gifts­pro­gram eller för­lik­nings­in­laga som anges i 1 kap. 2 § 10 och 12 kon­kur­rens­ska­de­la­gen (2016:964) får inte åbe­ropa hand­lingen som bevis i dom­stol i ett mål eller ärende enligt denna lag.

Första styc­ket gäl­ler inte om målet eller ären­det avser pröv­ning av ett beslut genom vil­ket det har kon­sta­te­rats en över­trä­delse av 2 kap. 1 eller 7 § eller arti­kel 101 eller 102 i EUF-​för­dra­get och ett åbe­ro­pande är nöd­vän­digt för att par­ten ska kunna utöva sin rätt till för­svar. Lag (2021:81).

5 §   En part i ett för­fa­rande vid en natio­nell kon­kur­rensmyn­dig­het inom Euro­pe­iska uni­o­nen får inte i ett mål eller ärende enligt denna lag som bevis i dom­stol åbe­ropa sådant som par­ten har fått del av under för­fa­ran­det och som är av föl­jande slag:
   1. hand­lingar som andra har tagit fram sär­skilt för för­fa­ran­det vid kon­kur­rensmyn­dig­he­ten,
   2. hand­lingar som kon­kur­rensmyn­dig­he­ten har tagit fram och över­läm­nat till par­terna under för­fa­ran­det, eller
   3. för­lik­nings­in­la­gor som har åter­kal­lats.

Första styc­ket gäl­ler inte efter att kon­kur­rensmyn­dig­he­ten genom att anta ett beslut eller på något annat sätt har avslu­tat sitt för­fa­rande. Lag (2021:81).

6 §   Har upp­hävts genom lag (2016:224).

7 §   Har upp­hävts genom lag (2016:224).

8 §   Har upp­hävts genom lag (2016:224).

9 §   Har upp­hävts genom lag (2016:224).

10 §   Har upp­hävts genom lag (2016:224).

11 §   Har upp­hävts genom lag (2016:224).

Kon­kur­rens­ver­ket som part

12 §   För Kon­kur­rens­ver­ket som part i mål enligt denna lag gäl­ler i fråga om före­läg­gande för part och parts ute­varo det som i rät­te­gångs­bal­ken är före­skri­vet för åkla­gare.

Ytt­rande från annan än part

13 §   Ett ytt­rande som har läm­nats av Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen eller Kon­kur­rens­ver­ket med tillämp­ning av arti­kel 15 i rådets för­ord­ning (EG) nr 1/2003 får beak­tas av rät­ten utan att det åbe­ro­pas av part. Par­terna ska ges till­fälle att yttra sig över ytt­ran­det. Lag (2010:642).

För­hör i dom­stol

14 §   Vid för­hör i dom­stol med en part eller någon annan ska 36 kap. 16 § andra styc­ket rät­te­gångs­bal­ken tilläm­pas i fråga om det som han eller hon har berät­tat vid ett för­hör enligt 5 kap. 1 § hos Kon­kur­rens­ver­ket.

Rät­te­gångs­kost­na­der

15 §   I mål och ären­den enligt denna lag tilläm­pas i fråga om rät­te­gångs­kost­na­der 31 kap. rät­te­gångs­bal­ken, om inte något annat anges i denna lag.

I mål som avses i 3 kap. 2 § och 32 § andra styc­ket tilläm­pas 18 kap. rät­te­gångs­bal­ken. Om det finns sär­skilda skäl, får rät­ten i sådana mål besluta att var och en av par­terna ska svara för sina rät­te­gångs­kost­na­der. Lag (2016:966).

16 §   Har upp­hävts genom lag (2021:81).

17 §   Har upp­hävts genom lag (2017:986).

18 §   Har mål om ska­de­stånd hand­lagts gemen­samt med mål om kon­kur­rens­ska­de­av­gift sva­rar den som fört talan om ska­de­stånd endast för den sär­skilda kost­nad som denne orsa­kat. För sådan kost­nad sva­rar inte part som yrkat kon­kur­rens­ska­de­av­gift.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2008:579
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 novem­ber 2008, då kon­kur­rensla­gen (1993:20) ska upp­höra att gälla samt lagen (2005:702) om änd­ring i kon­kur­rensla­gen (1993:20) utgå.
   2. För­bu­den i 2 kap. 1 och 7 §§ gäl­ler även i fråga om avtal som före­lig­ger eller för­fa­ran­den som tilläm­pas när denna lag trä­der i kraft, om inte avta­let eller för­fa­ran­det är tillå­tet enligt äldre bestäm­mel­ser. Det­samma gäl­ler i fråga om avtal som före­le­gat eller för­fa­ran­den som tilläm­pats före ikraft­trä­dande av denna lag.
   3. Domar och beslut som har med­de­lats enligt den äldre lagen ska fort­fa­rande gälla, om inte annat före­skrivs i punkt 4-6.
   4. I fråga om undan­tag som har beslu­tats enligt 8 § kon­kur­rensla­gen (1993:20) i dess lydelse före den 1 juli 2004 tilläm­pas då gäl­lande bestäm­mel­ser så länge undan­ta­get gäl­ler enligt beslu­tet om detta. Ett beslut om undan­tag ska dock efter ikraft­trä­dan­det inte kunna för­nyas enligt 11 eller 16 § i den äldre lagens lydelse före den 1 juli 2004.
   5. I fråga om undan­tag som gäl­ler till följd av bestäm­mel­sen i 13 § kon­kur­rensla­gen (1993:20) i dess lydelse före den 1 juli 2004 tilläm­pas då gäl­lande bestäm­mel­ser.
   6. I fråga om icke-​ingri­pan­de­be­sked som har beslu­tats före den 1 juli 2004 tilläm­pas då gäl­lande bestäm­mel­ser i kon­kur­rensla­gen (1993:20).
   7. Kon­kur­rens­ska­de­av­gift får påfö­ras för över­trä­del­ser av för­bu­den i arti­kel 101 eller 102 i EUF-​för­dra­get såvitt avser tid efter den 1 janu­ari 2001. Lag (2010:642).
   8. För över­trä­del­ser som begåtts före den 1 augusti 2005 ska vid bestäm­mande av kon­kur­rens­ska­de­av­gif­ten inte beak­tas att före­ta­get tidi­gare över­trätt för­bu­den i arti­kel 101 eller 102 i EUF-​för­dra­get. Lag (2010:642).
   9. Bestäm­mel­sen i 3 kap. 20 § tilläm­pas även på över­trä­del­ser som har begåtts före ikraft­trä­dan­det, om inte möj­lig­he­ten att påföra kon­kur­rens­ska­de­av­gift har bort­fal­lit dess­förin­nan enligt äldre bestäm­mel­ser.
   10. För ford­ringar på ska­de­stånd som har upp­kom­mit före den 1 augusti 2005 ska rät­ten till ersätt­ning anses ha fal­lit bort om talan inte väcks inom fem år från det att ska­dan upp­kom.
   11. Beträf­fande före­tags­kon­cent­ra­tio­ner som har upp­stått före ikraft­trä­dan­det gäl­ler den äldre kon­kur­rensla­gen.
   12. I fråga om mål och ären­den som före ikraft­trä­dan­det är anhäng­ig­gjorda vid dom­stol ska äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas.

2014:443
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2014.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för före­tags­kon­cent­ra­tio­ner som har anmälts före ikraft­trä­dan­det.

2016:224
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 sep­tem­ber 2016.
   2. Mål och ären­den som har inletts i tings­rätt eller hov­rätt före ikraft­trä­dan­det ska över­läm­nas till Patent-​​ och mark­nads­dom­sto­len respek­tive Patent-​​ och mark­nads­ö­ver­dom­sto­len.
   3. Om huvud­för­hand­ling har inletts före ikraft­trä­dan­det ska hand­lägg­ningen i tings­rät­ten eller hov­rät­ten dock slut­fö­ras enligt äldre bestäm­mel­ser.

2016:966
   1. Denna lag trä­der i kraft den 27 decem­ber 2016.
   2. Mål om ska­de­stånd som har inletts i tings­rätt eller hov­rätt före ikraft­trä­dan­det ska över­läm­nas till Patent-​​ och mark­nads­dom­sto­len respek­tive Patent-​​ och mark­nads­ö­ver­dom­sto­len.
   3. Om huvud­för­hand­ling har inletts före ikraft­trä­dan­det, ska hand­lägg­ningen i tings­rät­ten eller hov­rät­ten dock slut­fö­ras enligt äldre bestäm­mel­ser.

2017:986
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2018.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för före­tags­kon­cent­ra­tio­ner som har anmälts till Kon­kur­rens­ver­ket före ikraft­trä­dan­det.

2021:81
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 mars 2021.
   2. I mål där talan om kon­kur­rens­ska­de­av­gift har väckts före ikraft­trä­dan­det tilläm­pas äldre bestäm­mel­ser.
   3. För avgifts­före­läg­gan­den som god­känts före ikraft­trä­dan­det tilläm­pas äldre bestäm­mel­ser.
   4. För ett före­tag som före ikraft­trä­dan­det på annat sätt i högst väsent­lig mån har under­lät­tat utred­ningen av en över­trä­delse gäl­ler 3 kap. 12 § andra styc­ket 2 i den äldre lydel­sen.
   5. För anstånd som före ikraft­trä­dan­det har bevil­jats med att lämna sådana upp­gif­ter som krävs för att kon­kur­rens­ska­de­av­gift ska få efter­ges tilläm­pas 3 kap. 14 a § i den äldre lydel­sen.
   6. Bestäm­mel­sen i 3 kap. 20 a § tilläm­pas även på över­trä­del­ser som har ägt rum före ikraft­trä­dan­det, om inte möj­lig­he­ten att påföra kon­kur­rens­ska­de­av­gift har fal­lit bort dess­förin­nan enligt äldre bestäm­mel­ser.
   7. Bestäm­mel­serna i 1 kap. 5 § tredje styc­ket, 3 kap. 1 § andra styc­ket, 1 a §, 6 § andra styc­ket i den nya lydel­sen, 7 § i den nya lydel­sen, 23 a-d §§ och 6 kap. 1 a § 1 och 2 tilläm­pas endast på över­trä­del­ser som har ägt rum efter ikraft­trä­dan­det.
   8. Ingri­pande med kon­kur­rens­ska­de­av­gift enligt 3 kap. 5 § första styc­ket 2 och 3 får ske endast för över­trä­del­ser av åläg­gan­den eller god­tagna åta­gan­den som har beslu­tats efter ikraft­trä­dan­det.
   9. Ingri­pande med utred­nings­ska­de­av­gift får ske endast för över­trä­del­ser som ägt rum efter ikraft­trä­dan­det.