Lag (1964:163) om infö­rande av brotts­bal­ken

Utfär­dad:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1964:163
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet L5
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2024:794
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1964:163
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L5
Utfär­dad: 1964-​03-20
Änd­rad: t.o.m. SFS

2024:794
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


1 §   Den av riks­da­gen år 1962 antagna och den 21 decem­ber samma år (nr 700) utfär­dade brotts­bal­ken skall jämte vad nedan stad­gas träda i kraft den 1 janu­ari 1965; dock må dess­förin­nan bestäm­mel­ser med­de­las av Konungen enligt vad i bal­ken och denna lag är för vissa fall stad­gat.

2 §   Genom brotts­bal­ken upp­hä­vas med den begräns­ning som föl­jer av vad här nedan stad­gas

straff­la­gen den 16 feb­ru­ari 1864 med undan­tag av 6 kap. 1-7 §§;

3 § för­ord­ningen den 16 novem­ber 1841 (nr 58) emot fyl­leri och dryc­ken­skap;

lagen den 22 april 1927 (nr 110) om till­syn över dem, som utskri­vits på prov från för­va­ring eller inter­ne­ring i säker­hets­an­stalt;

lagen den 24 sep­tem­ber 1931 (nr 328) med vissa bestäm­mel­ser om bötes­straff utom straff­la­gens område (sär­skild böte­slag);

lagen den 15 juni 1935 (nr 343) om ung­doms­fäng­else;

lagen den 18 juni 1937 (nr 461) om för­va­ring och inter­ne­ring i säker­hets­an­stalt;

lagen den 22 juni 1939 (nr 314) om vill­kor­lig dom;

lagen den 18 sep­tem­ber 1943 (nr 691) om vill­kor­lig fri­giv­ning;

lagen den 20 april 1951 (nr 175) med vissa bestäm­mel­ser om böter och viten; samt

lagen den 30 decem­ber 1952 (nr 789) med vissa bestäm­mel­ser om påföljd för brott av underå­rig;

så ock vad i övrigt fin­nes i lag eller för­fatt­ning eller i reg­le­mente, instruk­tion eller annan sär­skild före­skrift stri­dande mot bestäm­mel­serna i brotts­bal­ken eller denna lag.

3 §   Före­kom­mer i lag eller för­fatt­ning hän­vis­ning till eller avses eljest däri lag­rum, som ersatts genom bestäm­melse i brotts­bal­ken eller denna lag, skall den bestäm­mel­sen i stäl­let tilläm­pas.

4 §   Är i lag eller för­fatt­ning för brott stad­gat fäng­else utan angi­vande av längsta tid där­för, må fäng­else ej ådö­mas på längre tid än ett år.

Till straf­far­bete må ej vidare dömas; i stäl­let dömes till fäng­else på tid som är stad­gad för straf­far­bete. Vad nu sagts skall dock ej äga tillämp­ning i mål, vari dom­stol före den 1 janu­ari 1965 dömt till straf­far­bete.

5 §   Ingen må dömas för gär­ning, för vil­ken ej var stad­gat straff när den begicks.

Straff skall bestäm­mas efter den lag som gällde när gär­ningen före­togs. Gäl­ler annan lag när dom med­de­las, skall den lagen tilläm­pas, om den leder till fri­het från straff eller till lind­ri­gare straff; vad nu är sagt skall dock ej gälla, när fråga är om gär­ning som under viss tid varit straff­be­lagd på grund av då rådande sär­skilda för­hål­lan­den.

Beträf­fande ådö­mande av annan påföljd för brott än straff skall vad i brotts­bal­ken stad­gas äga tillämp­ning även å gär­ning som begåtts före den 1 janu­ari 1965; dock må i sådant fall för gär­ning, som någon begått under infly­tande av sin­nes­be­skaf­fen­het som avses i 5 kap. 5 § straff­la­gen, ej tilläm­pas annan påföljd än över­läm­nande till sär­skild vård.
Lag (2024:794).

6 §   I annat mål än sådant, som av första dom­stol avgjorts före den 1 janu­ari 1965, skola bestäm­mel­serna i 34 kap. brotts­bal­ken, med iakt­ta­gande av vad i 9-11 §§ denna lag sägs, tilläm­pas jäm­väl när fråga är om brott, som begåtts före sagda dag. Lag (1975:1396).

7 §   Åkla­ga­res befo­gen­het att tala å brott skall bedö­mas efter den lag som gäl­ler när åtal väc­kes. Bedöm­ningen skall dock all­tid ske efter äldre lag, om när hand­lingen före­togs brot­tet var undan­ta­get från all­mänt åtal eller för sådant åtal var stad­gat sär­skilt vill­kor och bestäm­mel­sen härom icke upp­ta­gits i den nya lagen.

8 §   Före­komma till verk­stäl­lig­het på en gång dom, vari­ge­nom någon dömts till straf­far­bete på viss tid, och annan dom, med­de­lad före den 1 janu­ari 1965, enligt vil­ken han har att undergå fäng­else, skall fort­fa­rande tilläm­pas vad i 4 kap. 5 § andra styc­ket och 6 § första styc­ket straff­la­gen sägs.

9 §   Vad i brotts­bal­ken stad­gas om fäng­else skall, med de undan­tag som angi­vas nedan, i tillämp­liga delar gälla i fråga om straf­far­bete och beträf­fande fäng­else som ådömts före bal­kens ikraft­trä­dande.
   1. Vid pröv­ning av fråga om vill­kor­lig fri­giv­ning från gemen­samt straff, som bestämts jäm­likt 4 kap. 3 § straff­la­gen, skall alltjämt iakt­ta­gas vad i 1 § andra styc­ket, 14 § andra styc­ket och 20 § första styc­ket lagen om vill­kor­lig fri­giv­ning sägs.
   2. I fråga om den som vid brotts­bal­kens ikraft­trä­dande är vill­kor­ligt fri­gi­ven från straf­far­bete eller fäng­else skall beträff­nde prö­vo­ti­dens längd och inne­hål­let i honom med­de­lade sär­skilda före­skrif­ter alltjämt tilläm­pas vad därom stad­gas i lagen om vill­kor­lig fri­giv­ning. Vid tillämp­ning av 26 kap. 18 § brotts­bal­ken må, såvitt avser för­hål­lande som hän­för sig till tiden före bal­kens ikraft­trä­dande, ej före­läg­gas vite. Ej hel­ler må den som på grund av sådant för­hål­lande omhän­der­ta­ges jäm­likt 26 kap. 22 § brotts­bal­ken kvar­hål­las längre än en vecka.
   3. I fråga om bort­fal­lande av straf­far­bete eller av fäng­else, som ådömts före brotts­bal­kens ikraft­trä­dande, skall gälla vad i 5 kap. 20 och 22 §§ straff­la­gen stad­gas; i stäl­let för tid som där sägs skall dock för bort­fal­lande av straf­far­bete på kor­tare tid än sex måna­der gälla en tid av fem år.

10 §   Lagen om vill­kor­lig dom skall med nedan angivna avvi­kel­ser alltjämt äga tillämp­ning i fall då vill­kor­lig dom enligt 1 § nämnda lag med­de­lats före brotts­bal­kens ikraft­trä­dande.
   1. Vad i lagen om vill­kor­lig dom sägs om över­vak­nings­dom­stol skall i stäl­let gälla över­vak­nings­nämnd varom för­mä­les i 37 kap. 1 § brotts­bal­ken; dock skall fråga om för­ver­kande av vill­kor­ligt anstånd all­tid avgö­ras av dom­stol. Beträf­fande över­vak­nings­nämnds och dom­stols hand­lägg­ning och beslut i ären­den enligt lagen om vill­kor­lig dom skola bestäm­mel­serna i 37 och 38 kap. brotts­bal­ken äga mot­sva­rande tillämp­ning. Över­vak­nings­nämnd må icke fin­nas till­satt jäm­likt 25 § lagen om vill­kor­lig dom efter det att brotts­bal­ken trätt i kraft.
   2. Fin­nes den som erhål­lit vill­kor­ligt anstånd hava begått annat brott skall, i stäl­let för vad i 13 § 1 mom. lagen om vill­kor­lig dom sägs, gälla att rät­ten må döma sär­skilt till påföljd för detta brott eller för­klara anstån­det för­ver­kat och, med undn­rö­jande av vad som må hava bestämts om straff, döma till påföljd för det brott som avsågs med den vill­kor­liga domen och det nya brot­tet eller ock, om brot­tet begåtts före prö­vo­ti­dens bör­jan, utan att bestämma annan påföljd för­ordna att anstån­det skall avse jäm­väl ådö­mande av straff för detta brott. I fall som nu avses skola bestäm­mel­serna i 14 och 16 §§ lagen om vill­kor­lig dom äga mot­sva­rande tillämp­ning.
   3. För­kla­ras vill­kor­ligt anstånd för­ver­kat, må rät­ten, jäm­väl i annat fall än som avses ovan under 2, under för­ut­sätt­ningar som angi­vas i 28-31 kap. brotts­bal­ken döma till skydds­till­syn, ung­doms­fäng­else eller inter­ne­ring eller för­ordna om över­läm­nande till sär­skild vård att träda i stäl­let för straff för det brott som avsågs med den vill­kor­liga domen.
   4. Vad i 34 kap. 11, 12 och 13 §§ brotts­bal­ken stad­gas om att vissa påfölj­der skola träda i stäl­let för vill­kor­lig dom skall jäm­väl avse vill­kor­lig dom enligt 1 § lagen om vill­kor­lig dom och straff som utsatts i domen.

11 §   Beträf­fande ung­doms­fäng­else, ådömt enligt äldre lag, skall i tillämp­liga delar gälla vad i brotts­bal­ken stad­gas om ung­doms­fäng­else och beträf­fande för­va­ring eller inter­ne­ring i säker­hets­an­stalt vad i bal­ken är stad­gat om inter­ne­ring, var­vid utskriv­ning på prov skall anses såsom vård utom anstalt. Vid tillämp­ning av 29 kap. 8 § och 30 kap. 11 § brotts­bal­ken må, såvitt avser för­hål­lande som hän­för sig till tiden före bal­kens ikraft­trä­dande, ej före­läg­gas vite.
Beträf­fande den, som vid bal­kens ikraft­trä­dande under­går ung­doms­fäng­else, må icke med­de­las före­skrift enligt 34 kap. 8 § andra styc­ket brotts­bal­ken om tid för vård i anstalt, när fråga är om brott som begåtts före bal­kens ikraft­trä­dande. I fråga om den som under­går för­va­ring eller inter­ne­ring i säker­hets­an­stalt och för vil­ken minsta tiden för påfölj­den gått till ända skall tid, varom stad­gas i 30 kap. 8 § brotts­bal­ken, räk­nas från dagen för bal­kens ikraft­trä­dande.

12 §   För brott som begåtts före den 1 janu­ari 1965 må, även om hin­der ej möter till följd av vad i 35 kap. brotts­bal­ken sägs, påföljd ej ådö­mas, om straff skulle vara att anse som för­fal­let vid bedöm­ning efter lag som gällde då brot­tet begicks. Lag (1986:119).

13 §   Vad i lag eller för­fatt­ning är före­skri­vet om sär­skild rätts­ver­kan av att straf­far­bete kan följa å brott skall tilläm­pas, när fråga är om brott varå kan följa fäng­else i mer än ett år. Stad­gande om sär­skild rätts­ver­kan av att någon dömes till straf­far­bete skall äga tillämp­ning, när fäng­else i minst sex måna­der ådö­mes.

14 §   Föl­jande lag­rum skola alltjämt äga tillämp­ning i deras lydelse vid brotts­bal­kens ikraft­trä­dande:

16 § 6 punk­ten för­ord­ningen den 16 feb­ru­ari 1864 (nr 11 s. 101) om nya straff­la­gens infö­rande och vad i avse­ende därå iakt­ta­gas skall;

1 punk­ten över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen den 3 juni 1938 (nr 251) om änd­ring i vissa delar av straff­la­gen;

3 punk­ten över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen den 12 juni 1942 (nr 378) om änd­ring i vissa delar av straff­la­gen; ävensom

5 och 7 §§ lagen den 30 juni 1948 (nr 451) angå­ende infö­rande av lagen om änd­ring i straff­la­gen m.m. Lag (1970:315).

15 §   har upp­hävts genom lag (1983:241).

16 §   har upp­hävts genom lag (1983:241).