Folk­bok­fö­rings­lag (1991:481)

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1991:481
Depar­te­ment: Finans­de­par­te­men­tet S3
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2024:692
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1991:481
Depar­te­ment/myn­dig­het: Finans­de­par­te­men­tet S3
Utfär­dad: 1991-​05-30
Änd­rad: t.o.m. SFS

2024:692
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


Inle­dande bestäm­melse

1 §   Folk­bok­fö­ring enligt denna lag inne­bär fast­stäl­lande av en per­sons bosätt­ning samt regi­stre­ring av de upp­gif­ter om per­so­nen som enligt lagen (2001:182) om behand­ling av per­son­upp­gif­ter i Skat­te­ver­kets folk­bok­fö­rings­verk­sam­het får före­komma i folk­bok­fö­rings­da­ta­ba­sen.

Vig­sel, födelse och döds­fall i lan­det ska regi­stre­ras även i fråga om en per­son som inte är eller har varit folk­bok­förd.

Folk­bok­fö­ring och sådan regi­stre­ring som avses i andra styc­ket sker genom Skat­te­ver­kets försorg.

Bestäm­mel­ser om sam­ord­nings­num­mer för den som inte är eller har varit folk­bok­förd finns i lagen (2022:1697) om sam­ord­nings­num­mer. Lag (2022:1698).

När folk­bok­fö­ring skall ske

2 §   Ett barn som föds levande här i lan­det ska folk­bok­fö­ras om modern är folk­bok­förd eller om fadern är folk­bok­förd och vård­nads­ha­vare.

Även ett barn som föds levande utom lan­det ska folk­bok­fö­ras, om
   1. modern är folk­bok­förd med stöd av 14 §,
   2. fadern är folk­bok­förd med stöd av 14 § och vård­nads­ha­vare, eller
   3. det finns syn­ner­liga skäl för att bar­net ska folk­bok­fö­ras. Lag (2013:380).

2 a §   Ett barn som har vis­tats utom lan­det sedan födel­sen utan att vara folk­bok­fört, ska folk­bok­fö­ras om fadern eller bar­nets för­äl­der enligt 1 kap. 9 § för­äld­ra­bal­ken var folk­bok­förd med stöd av 14 § vid bar­nets födelse och senare blir vård­nads­ha­vare.

Ett barn under 18 år som adop­te­ras av en per­son som är folk­bok­förd med stöd av 14 §, ska folk­bok­fö­ras när adop­tio­nen blir gil­tig i Sve­rige. Lag (2013:380).

3 §   Den som efter inflytt­ning anses vara bosatt i Sve­rige ska folk­bok­fö­ras. En per­son anses bosatt här i lan­det om han eller hon kan antas komma att regel­mäs­sigt till­bringa sin natt­vila eller mot­sva­rande vila (dygns­vi­lan) i lan­det under minst ett år. Även den som kan antas komma att regel­mäs­sigt till­bringa sin dygns­vila både inom och utom lan­det ska folk­bok­fö­ras om han eller hon med hän­syn till samt­liga omstän­dig­he­ter får anses ha sin egent­liga hem­vist här.

En per­son ska anses regel­mäs­sigt till­bringa sin dygns­vila här i lan­det om han eller hon under sin nor­mala livs­fö­ring till­bringar dygns­vi­lan här minst en gång i vec­kan eller i samma omfatt­ning men med en annan för­lägg­ning i tiden.

Ett barn som har vis­tats i lan­det sedan födel­sen utan att vara folk­bok­fört ska folk­bok­fö­ras om det har sådan anknyt­ning till lan­det som sägs i första styc­ket.

Undan­tag från första-​tredje styc­kena finns i 4, 5 och 5 a §§.
Lag (2024:454).

4 §   En utlän­ning som måste ha uppe­hålls­rätt eller uppe­hålls­till­stånd för att få vis­tas i Sve­rige, får folk­bok­fö­ras endast om detta vill­kor är upp­fyllt eller om det finns syn­ner­liga skäl för att han eller hon ändå ska folk­bok­fö­ras.

En utlän­ning som har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd med till­fäl­ligt skydd, eller uppe­hålls­till­stånd efter till­fäl­ligt skydd, enligt 21 kap. 2, 3, 4 eller 6 § utlän­nings­la­gen (2005:716) ska inte folk­bok­fö­ras, om utlän­ningen kan antas komma att vis­tas i lan­det med stöd av det bevil­jade till­stån­det under kor­tare tid än tre år. Detta gäl­ler dock inte, om utlän­ningen har bevil­jats en flyk­tingsta­tus­för­kla­ring enligt 4 kap. 3 c § utlän­nings­la­gen eller en mot­sva­rande för­kla­ring enligt äldre bestäm­mel­ser eller ett rese­do­ku­ment enligt 4 kap. 4 § utlän­nings­la­gen eller om det i övrigt finns syn­ner­liga skäl för folk­bok­fö­ring.

Av 2 § lagen (2024:691) om folk­bok­fö­ring av utlän­ningar med till­fäl­ligt skydd i vissa fall fram­går att andra styc­ket inte gäl­ler för den som omfat­tas av den lagen. Lag (2024:692).

5 §   Den som till­hör en främ­mande makts beskick­ning eller lönade kon­su­lat eller dess betjä­ning och omfat­tas av 2 eller 3 § lagen (1976:661) om immu­ni­tet och pri­vi­le­gier i vissa fall, folk­bok­förs endast om han eller hon är svensk med­bor­gare eller, utan att vara svensk med­bor­gare, var bosatt här när han eller hon kom att till­höra beskick­ningen, kon­su­la­tet eller dess betjä­ning. Detta gäl­ler även en sådan per­sons famil­je­med­lem eller tjä­nare.

Den som omfat­tas av 4 § lagen om immu­ni­tet och pri­vi­le­gier i vissa fall och har rätt till mot­sva­rande immu­ni­tet och pri­vi­le­gier som en diplo­ma­tisk före­trä­dare vid en främ­mande makts beskick­ning, folk­bok­förs endast om han eller hon är svensk med­bor­gare eller, utan att vara svensk med­bor­gare, var bosatt här när han eller hon kom att till­höra det inter­na­tio­nella orga­net. Detta gäl­ler även en sådan per­sons famil­je­med­lem. Lag (2022:1698).

5 a §   Den som till­hör en främ­mande stats mili­tära styrka eller ett Nato­hög­kvar­ter, inklu­sive deras civila kom­po­nen­ter, och omfat­tas av 7, 8 eller 10 § lagen (1976:661) om immu­ni­tet och pri­vi­le­gier i vissa fall ska inte folk­bok­fö­ras.

Första styc­ket gäl­ler inte den som är anställd av en utländsk orga­ni­sa­tion och ingår i den civila kom­po­nen­ten av en sådan mili­tär styrka som avses i 10 § lagen om immu­ni­tet och pri­vi­le­gier i vissa fall, om han eller hon är svensk med­bor­gare.

Den som är anhö­rig till den som avses i första styc­ket eller är en sådan leve­ran­tör till styr­kan som avses i 10 § lagen om immu­ni­tet och pri­vi­le­gier i vissa fall, ska endast folk­bok­fö­ras om han eller hon är svensk med­bor­gare eller, utan att vara svensk med­bor­gare, var bosatt här när han eller hon fick ställ­ning som anhö­rig eller leve­ran­tör. Lag (2024:538).

Rätt folk­bok­fö­rings­ort m. m.

6 §   En per­son ska folk­bok­fö­ras på den fas­tig­het och i den kom­mun där han eller hon enligt 7 och 8-13 §§ är att anse som bosatt. Den kom­mun där en per­son är folk­bok­förd är hans eller hen­nes folk­bok­fö­rings­ort.

En per­son som folk­bok­förs på en fas­tig­het som inne­hål­ler flera bostads­lä­gen­he­ter ska folk­bok­fö­ras också på lägen­het.
Med bostads­lä­gen­het avses lägen­het som är regi­stre­rad i lägen­hets­re­gist­ret enligt lagen (2006:378) om lägen­hets­re­gis­ter.

Ett nyfött barn som enligt 2 § ska folk­bok­fö­ras, folk­bok­förs där modern är folk­bok­förd eller, om modern inte är folk­bok­förd, där fadern är folk­bok­förd. Den kom­mun där ett nyfött barn folk­bok­förs är hans eller hen­nes födel­se­he­m­ort.

Undan­tag från första styc­ket finns i 14 och 16 §§.
Lag (2013:380).

7 §   En per­son anses vara bosatt på den fas­tig­het där han eller hon regel­mäs­sigt till­bringar eller, när byte av bostad har skett, kan antas komma att regel­mäs­sigt till­bringa sin dygns­vila. Den som där­i­ge­nom kan anses vara bosatt på fler än en fas­tig­het anses vara bosatt på den fas­tig­het där han eller hon med hän­syn till samt­liga omstän­dig­he­ter får anses ha sin egent­liga hem­vist.

En per­son ska anses regel­mäs­sigt till­bringa sin dygns­vila på en fas­tig­het där han eller hon under sin nor­mala livs­fö­ring till­bringar dygns­vi­lan minst en gång i vec­kan eller i samma omfatt­ning men med en annan för­lägg­ning i tiden.

Undan­tag från första styc­ket finns i 8-11 och 15 §§.
Lag (2013:380).

7 a §   Om ett barn står under vård­nad av två vård­nads­ha­vare som inte bor till­sam­mans och bar­net under sin nor­mala livs­fö­ring till­bringar dygns­vi­lan i unge­fär samma omfatt­ning hos var och en av dem, får bar­net folk­bok­fö­ras hos den av vård­nads­ha­varna som de båda kom­mer över­ens om.
Lag (2013:380).

8 §   Om en per­son under en på för­hand bestämd tid av högst ett år regel­mäs­sigt till­bringar sin dygns­vila på en annan fas­tig­het än den där han eller hon har sin egent­liga hem­vist, anses detta inte leda till änd­rad bosätt­ning. Lag (2013:380).

9 §   En vis­telse anses inte leda till änd­rad bosätt­ning om den för­an­leds enbart av
   1. befatt­ning som poli­tiskt till­satt tjäns­te­man eller upp­drag att biträda som poli­tiskt sak­kun­nig inom Rege­rings­kans­liet,
   2. tjänst­gö­ring enligt lagen (1994:1809) om total­för­svars­plikt,
   3. vård vid en insti­tu­tion för sjuk­vård, vård av unga, kri­mi­nal­vård eller vård av miss­bru­kare, eller
   4. vis­telse i skyd­dat boende.

En per­son som regel­mäs­sigt till­bringar dygns­vi­lan endast på en fas­tig­het där han eller hon med tillämp­ning av första styc­ket inte ska anses bosatt, anses bosatt på den fas­tig­het som han eller hon med hän­syn till omstän­dig­he­terna i övrigt kan anses ha sin star­kaste anknyt­ning till. Lag (2024:83).

10 §   En vis­telse anses inte leda till änd­rad bosätt­ning om den för­an­leds enbart av upp­drag som riks­dags­le­da­mot, stats­råd eller hel­tidsar­vo­de­rad för­tro­en­de­vald i region.

En vis­telse på viss fas­tig­het som inte enbart för­an­leds av för­hål­lande som avses i första styc­ket anses inte hel­ler leda till änd­rad bosätt­ning om per­so­nen har anknyt­ning till en annan fas­tig­het genom att dis­po­nera en bostad där.

En per­son som regel­mäs­sigt till­bringar dygns­vi­lan endast på en fas­tig­het där han eller hon med tillämp­ning av första eller andra styc­ket inte ska anses bosatt, anses bosatt på den fas­tig­het som han eller hon med hän­syn till omstän­dig­he­terna i övrigt kan anses ha sin star­kaste anknyt­ning till.

Sam­man­le­ver en per­son som omfat­tas av första eller andra styc­ket med sin familj på en fas­tig­het där han eller hon enligt 7 § skulle anses vara bosatt, får Skat­te­ver­ket på ansö­kan besluta att han eller hon ska folk­bok­fö­ras på den fas­tig­he­ten. Lag (2019:871).

10 a §   En vis­telse av stats­mi­nis­terns famil­je­med­lem­mar i stats­mi­nis­terns tjäns­te­bo­stad anses inte leda till änd­rad bosätt­ning.

En sådan famil­je­med­lem som regel­mäs­sigt till­bringar dygns­vi­lan endast i stats­mi­nis­terns tjäns­te­bo­stad, anses bosatt på den fas­tig­het som han eller hon med hän­syn till omstän­dig­he­terna i övrigt kan anses ha sin star­kaste anknyt­ning till.

Skat­te­ver­ket får på ansö­kan besluta att en famil­je­med­lem till stats­mi­nis­tern ska folk­bok­fö­ras på den fas­tig­het som inrym­mer tjäns­te­bo­sta­den. Lag (2013:380).

11 §   En elev under 18 år som har sin egent­liga hem­vist till­sam­mans med för­äld­rar eller andra anhö­riga anses bosatt där även om han eller hon till följd av skol­gången regel­mäs­sigt till­bringar sin dygns­vila på en annan fas­tig­het.
Det­samma gäl­ler om ett barn under 18 år, som har sin egent­liga hem­vist till­sam­mans med för­äld­rar eller andra anhö­riga, till följd av ett beslut om boende i bostad med sär­skild ser­vice för barn eller ung­do­mar enligt lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade, regel­mäs­sigt till­bringar sin dygns­vila på en annan fas­tig­het.

Första styc­ket tilläm­pas även efter det att bar­net fyllt 18 år så länge han eller hon går i grund­skola eller gym­na­sie­skola eller genom­går annan jäm­för­lig grund­ut­bild­ning, dock längst till dess bar­net fyl­ler 21 år. Lag (2013:380).

12 §   Den som inte regel­mäs­sigt till­bringar sin dygns­vila på någon viss fas­tig­het anses bosatt på den fas­tig­het till vil­ken han eller hon med hän­syn till samt­liga omstän­dig­he­ter kan anses ha sin star­kaste anknyt­ning. Lag (2013:380).

13 §   Kan en per­sons bosätt­ning med tillämp­ning av 7-12 §§ hän­fö­ras till en kom­mun men inte till en viss fas­tig­het inom denna, ska han eller hon anses bosatt i kom­mu­nen.
Lag (2013:380).

13 a §   Om en per­son san­no­likt är fel­ak­tigt folk­bok­förd på en fas­tig­het eller lägen­het och detta leder till besvär för någon annan som är folk­bok­förd på samma fas­tig­het eller lägen­het eller som äger eller hyr fas­tig­he­ten eller lägen­he­ten, får per­so­nen i stäl­let folk­bok­fö­ras i den kom­mun där han eller hon senast var folk­bok­förd, till dess något annat har beslu­tats. Om per­so­nen inte har varit folk­bok­förd i någon annan kom­mun, får han eller hon folk­bok­fö­ras i den aktu­ella kom­mu­nen.
Lag (2022:1280).

14 §   Den som är utsänd för anställ­ning på utländsk ort i svenska sta­tens tjänst folk­bok­förs under denna tjänst­gö­ring till­sam­mans med sin med­föl­jande familj på den fas­tig­het och i den kom­mun där den utsände senast var eller borde ha varit folk­bok­förd eller, om änd­rade för­hål­lan­den för­an­le­der det, endast i kom­mu­nen.

Den utsände får efter ansö­kan med­ges att till­sam­mans med sin med­föl­jande familj folk­bok­fö­ras på en fas­tig­het i en kom­mun där den utsände eller någon annan i famil­jen dis­po­ne­rar en bostad.

Vad som sägs i 11 § ska tilläm­pas på med­föl­jande barn som för skol­gång vis­tas i utlan­det på annan ort än den där den utsände är sta­tio­ne­rad. Lag (2013:380).

15 §   En vis­telse för ser­vice och omvård­nad eller för stöd, hjälp och annan lättåt­kom­lig ser­vice i en sådan bostad för äldre män­ni­skor som avses i 5 kap. 5 § andra och tredje styc­kena soci­al­tjänst­la­gen (2001:453) i en annan kom­mun än den där per­so­nen var eller borde ha varit folk­bok­förd när han eller hon flyt­tade till den aktu­ella bosta­den, ska inte anses leda till änd­rad bosätt­ning om vis­tel­sen har beslu­tats av den kom­mun där han eller hon var eller borde ha varit folk­bok­förd. Om per­so­nen inte längre dis­po­ne­rar en bostad på den fas­tig­het där han eller hon förut var eller borde ha varit folk­bok­förd, anses per­so­nen bosatt endast i kom­mu­nen eller, om änd­rade för­hål­lan­den för­an­le­der det, på en annan fas­tig­het.

Första styc­ket ska även tilläm­pas på den som vis­tas i ett hem för äldre som drivs av någon annan än kom­mu­nen, om boen­det med hän­syn till upp­lå­tel­se­form och till­gång till vård eller stöd, hjälp och annan lättåt­kom­lig ser­vice kan anses mot­svara vis­telse som avses i första styc­ket. Lag (2018:1722).

Skyd­dad folk­bok­fö­ring

16 §   En per­son som av sär­skilda skäl kan antas bli utsatt för brott, för­föl­jel­ser eller all­var­liga tra­kas­se­rier på annat sätt, får efter egen ansö­kan med­ges att vara folk­bok­förd på en annan folk­bok­fö­rings­ort än där per­so­nen är bosatt (skyd­dad folk­bok­fö­ring) om åtgär­den med hän­syn till den enskil­des för­måga och övriga för­ut­sätt­ningar kan antas till­go­dose beho­vet av skydd.

Skyd­dad folk­bok­fö­ring ska vid flytt­ning ske på den gamla folk­bok­fö­rings­or­ten eller, om det bedöms ge ett bättre skydd, på en annan ort. Skyd­dad folk­bok­fö­ring kan också ske utan att per­so­nen flyt­tar om det kan antas ge till­räck­ligt skydd.

Skyd­dad folk­bok­fö­ring får även med­ges en famil­je­med­lem som är bosatt till­sam­mans med den utsatta per­so­nen. Lag (2018:684).

17 §   Skyd­dad folk­bok­fö­ring får begrän­sas till en viss tid.

Om den som har med­getts skyd­dad folk­bok­fö­ring anmä­ler hos Skat­te­ver­ket att skyd­dad folk­bok­fö­ring inte längre behövs eller om det finns sär­skilda skäl för det, ska Skat­te­ver­ket besluta att den skyd­dade folk­bok­fö­ringen ska upp­höra att gälla.

Om ett barn har med­getts skyd­dad folk­bok­fö­ring efter ansö­kan av soci­al­nämn­den enligt 30 § tredje styc­ket, upp­hör den skyd­dade folk­bok­fö­ringen att gälla
   1. om soci­al­nämn­den anmä­ler hos Skat­te­ver­ket att den inte längre behövs,
   2. om det finns sär­skilda skäl för det, eller
   3. senast när vår­den enligt 2 § lagen (1990:52) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga upp­hör. Lag (2018:684).

17 a §   Skat­te­ver­ket ska begära biträde av Polis­myn­dig­he­ten vid utred­ning av frå­gor om skyd­dad folk­bok­fö­ring om det inte är obe­höv­ligt.

Polis­myn­dig­he­ten och soci­al­nämn­den ska på Skat­te­ver­kets begä­ran lämna biträde vid utred­ning av frå­gor om skyd­dad folk­bok­fö­ring eller sek­re­tess­mar­ke­ring i folk­bok­fö­ringen.
Lag (2018:684).

17 b §   Skat­te­ver­ket ska lämna stöd till den som har med­getts skyd­dad folk­bok­fö­ring så att skyd­det kan upp­rätt­hål­las. Lag (2018:684).

Per­son­num­mer

18 §   För varje folk­bok­förd per­son fast­ställs ett per­son­num­mer som iden­ti­tets­be­teck­ning. Per­son­num­ret inne­hål­ler födel­se­tid, födel­se­num­mer och kon­trollsiffra.

Födel­se­ti­den anges med sex siff­ror, två för året, två för måna­den och två för dagen i nu nämnd ord­ning. Födel­se­num­ret består av tre siff­ror och är udda för män och jämnt för kvin­nor. Mel­lan födel­se­ti­den och födel­se­num­ret sätts ett bin­de­streck som byts mot ett plus­tec­ken det år en per­son fyl­ler 100 år.

Om det för en viss födel­se­tid inte finns fler födel­se­num­mer att till­dela, får födel­se­da­gen i stäl­let anges med en när­lig­gande dag i måna­den.

Om det inte är obe­höv­ligt ska födel­se­ti­den i per­son­num­ret lag­ras med åtta siff­ror i regis­ter som förs med hjälp av auto­ma­tisk data­be­hand­ling; fyra för året, två för måna­den och två för dagen. Lag (2009:272).

18 a §   Har upp­hävts genom lag (2022:1698).

18 b §   En per­son som enligt 5 § inte ska folk­bok­fö­ras får till­de­las ett per­son­num­mer enligt 18 § om han eller hon har rätt att vis­tas i lan­det och upp­fyl­ler de för­ut­sätt­ningar som anges i 3 § första styc­ket. Lag (2009:272).

18 c §   Har upp­hävts genom lag (2022:1698).

18 d §   Har upp­hävts genom lag (2022:1698).

18 e §   Har upp­hävts genom lag (2022:1698).

18 f §   Har upp­hävts genom lag (2022:1698).

Avre­gi­stre­ring från folk­bok­fö­ringen

19 §   Den som avli­der eller död­för­kla­ras skall avre­gi­stre­ras från folk­bok­fö­ringen.

20 §   Den som kan antas komma att regel­mäs­sigt till­bringa sin dygns­vila utom lan­det under minst ett år ska avre­gi­stre­ras från folk­bok­fö­ringen som utflyt­tad om inte annat föl­jer av fjärde styc­ket eller 14 §. Även den som kan antas komma att regel­mäs­sigt till­bringa sin dygns­vila både inom och utom lan­det ska avre­gi­stre­ras om han eller hon med hän­syn till samt­liga omstän­dig­he­ter får anses ha sin egent­liga hem­vist utom lan­det.

En per­son anses regel­mäs­sigt till­bringa sin dygns­vila utom lan­det om han eller hon under sin nor­mala livs­fö­ring till­bringar dygns­vi­lan där minst en gång i vec­kan eller i samma omfatt­ning men med en annan för­lägg­ning i tiden.

Om en utlän­ning som måste ha uppe­hålls­till­stånd för att få vis­tas i lan­det sak­nar ett sådant till­stånd, ska det sär­skilt beak­tas vid tillämp­ningen av första och andra styc­kena.

En vis­telse utom lan­det som för­an­leds av upp­drag som leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet efter val i Sve­rige ska inte leda till avre­gi­stre­ring enligt första styc­ket om leda­mo­ten har anknyt­ning till lan­det genom att dis­po­nera en bostad här. På ansö­kan av leda­mo­ten får dock Skat­te­ver­ket besluta om avre­gi­stre­ring under de för­ut­sätt­ningar som anges i första styc­ket. Lag (2013:380).

21 §   Den som inte anses bosatt på någon fas­tig­het eller i någon kom­mun enligt 7-13 §§ och inte ska avre­gi­stre­ras från folk­bok­fö­ringen som utflyt­tad enligt 20 §, ska avre­gi­stre­ras från folk­bok­fö­ringen som för­svun­nen.

Den som folk­bok­förs med fin­ge­rade per­son­upp­gif­ter ska avre­gi­stre­ras när det gäl­ler de tidi­gare upp­gif­terna.
Lag (2022:1280).

22 §   Den som i folk­bok­fö­ringen har regi­stre­rats under en falsk iden­ti­tet ska avre­gi­stre­ras från folk­bok­fö­ringen när det gäl­ler den iden­ti­te­ten. Lag (2018:684).

Anmäl­ningar och ansök­ningar m. m.

23 §   En anmä­lan eller ansö­kan enligt denna lag ska göras skrift­li­gen, om inte annat anges.

Om det finns sär­skilda skäl får Skat­te­ver­ket begära att en anmä­lan, ansö­kan eller upp­gift ska läm­nas vid per­son­lig instäl­lelse. Lag (2018:684).

24 §   Ett barns födelse ska anmä­las till Skat­te­ver­ket om bar­net föds inom lan­det. Det­samma gäl­ler om bar­net föds utom lan­det och ska folk­bok­fö­ras enligt 2 § andra styc­ket.

Föds bar­net på ett sjuk­hus eller enskilt sjuk­hem ska inrätt­ningen göra anmä­lan. Om en barn­morska hjäl­per till vid födel­sen i annat fall, ska hon göra födel­se­an­mä­lan. Anmä­lan ska göras så snart som möj­ligt.

I andra fall ska bar­nets vård­nads­ha­vare göra anmä­lan inom en månad från födel­sen.

Anmä­lan enligt första styc­ket ska göras för en nyfödd, som efter födel­sen andats eller visat något annat livs­tec­ken, samt död­född som avli­dit efter utgången av tju­go­andra havan­de­skaps­vec­kan. Lag (2013:380).

25 §   Den som är folk­bok­förd och har flyt­tat ska inom en vecka anmäla flytt­ningen till Skat­te­ver­ket.

Den som är folk­bok­förd och änd­rar post­a­dress utan att flytt­ning skett ska göra anmä­lan enligt första styc­ket om post­a­dres­sen ska gälla för minst sex måna­der.
Lag (2013:380).

26 §   Den som har flyt­tat in från utlan­det och ska folk­bok­fö­ras ska anmäla inflytt­ningen till Skat­te­ver­ket. En sådan anmä­lan ska göras inom en vecka efter det att han eller hon har vis­tats i lan­det i tre måna­der. Om den som måste ha uppe­hålls­till­stånd för att få vis­tas i Sve­rige har vis­tats i lan­det i mer än tre måna­der utan att upp­fylla vill­ko­ren i 4 §, ska dock anmä­lan göras inom fyra vec­kor efter den dag för­ut­sätt­ning­arna för folk­bok­fö­ring har upp­fyllts.

En anmä­lan ska även göras när den som är avre­gi­stre­rad som för­svun­nen ska folk­bok­fö­ras och när ett barn ska folk­bok­fö­ras här i lan­det enligt 2 a § eller 3 § tredje styc­ket.

Anmäl­nings­skyl­dig­he­ten enligt första styc­ket gäl­ler inte en utländsk med­bor­gare som omfat­tas av 4 § lagen (1976:661) om immu­ni­tet och pri­vi­le­gier i vissa fall och som inte har rätt till mot­sva­rande immu­ni­tet och pri­vi­le­gier som en diplo­ma­tisk före­trä­dare vid en främ­mande makts beskick­ning. Lag (2024:692).

26 a §   Den som enligt 26 § ska lämna en anmä­lan om inflytt­ning från utlan­det ska inställa sig per­son­li­gen hos Skat­te­ver­ket för iden­ti­tets­kon­troll. Det­samma gäl­ler i fråga om en anmä­lan enligt samma para­graf av den som är avre­gi­stre­rad som för­svun­nen och ska folk­bok­fö­ras.

Om det finns sär­skilda skäl får Skat­te­ver­ket avstå från kra­vet på per­son­lig instäl­lelse. Lag (2022:1280).

26 b §   Vid en iden­ti­tets­kon­troll enligt 26 a § ska den som inne­har ett pass, ett iden­ti­tets­kort eller annan mot­sva­rande hand­ling på begä­ran över­lämna hand­lingen.

Den som har bevil­jats uppe­hålls­till­stånd i Sve­rige ska på begä­ran över­lämna sitt uppe­hålls­till­stånds­kort.

Första och andra styc­kena gäl­ler också när den som är folk­bok­förd vill ändra upp­gift om sin iden­ti­tet och Skat­te­ver­ket enligt 23 § andra styc­ket har begärt att upp­gif­ten ska läm­nas vid per­son­lig instäl­lelse. Lag (2022:1280).

26 c §   Om en hand­ling som över­läm­nats enligt 26 b § har ett lag­rings­me­dium där fin­gerav­tryck eller ansikts­bild är spa­rade, ska inne­ha­va­ren på begä­ran låta Skat­te­ver­ket ta fin­gerav­tryck och ansikts­bild i digi­talt for­mat för att kon­trol­lera att dessa mot­sva­rar dem som finns i hand­lingen. Lag (2022:1280).

27 §   Den som är folk­bok­förd och avser att flytta till utlan­det ska anmäla detta till Skat­te­ver­ket. Anmä­lan ska göras senast en vecka före utre­san och ska inne­hålla upp­gift om utre­se­da­gen. Om utre­san ställs in eller skjuts upp ska detta anmä­las senast den tidi­gare upp­givna utre­se­da­gen.
Lag (2013:380).

27 a §   Har upp­hävts genom lag (2022:1698).

28 §   En anmä­lan enligt 25 eller 26 § ska inne­hålla föl­jande upp­gif­ter:
   1. namn och person-​ eller sam­ord­nings­num­mer,
   2. datum för änd­ring av bostads-​ eller post­a­dress,
   3. ny bostads-​ och post­a­dress samt beräk­nad gil­tig­hets­tid,
   4. regis­ter­be­teck­ning för den fas­tig­het som den nya bostads­a­dres­sen avser och, om fas­tig­he­ten inne­hål­ler flera bostads­lä­gen­he­ter med samma belä­gen­hetsa­dress, lägen­hets­num­mer som avses i lagen (2006:378) om lägen­hets­re­gis­ter, och
   5. vem som upp­lå­tit den fas­tig­het eller bostads­lä­gen­het som den nya bostads­a­dres­sen avser.

En anmä­lan enligt 26 § första styc­ket ska dess­utom inne­hålla
   1. upp­gift om födel­se­tid och med­bor­gar­skap,
   2. upp­gift om inflytt­nings­dag till lan­det, avsik­ten med vis­tel­sen här och dess beräk­nade var­ak­tig­het,
   3. upp­gift om per­son­num­mer som per­so­nen har till­de­lats i ett annat nor­diskt land, och
   4. övriga upp­gif­ter som får föras in i folk­bok­fö­rings­da­ta­ba­sen enligt lagen (2001:182) om behand­ling av per­son­upp­gif­ter i Skat­te­ver­kets folk­bok­fö­rings­verk­sam­het. Lag (2022:1280).

29 §   Anmä­lan enligt 27 § skall inne­hålla föl­jande upp­gif­ter:
   1. namn och per­son­num­mer,
   2. bostads-​ och post­a­dress i Sve­rige,
   3. datum för utre­san,
   4. adress i utlan­det samt bostads­typ,
   5. avsik­ten med vis­tel­sen och dess beräk­nade var­ak­tig­het,
   6. arbets­gi­vare under vis­tel­sen i utlan­det,
   7. fas­tig­het eller bostad i Sve­rige som efter utre­san fort­fa­rande ägs eller för­hyrs.

30 §   För barn under 18 år ska anmä­lan enligt 25 §, 26 § första eller andra styc­ket eller 27 § göras av bar­nets vård­nads­ha­vare. Barn som har fyllt 16 år har dock rätt att själv göra sådan anmä­lan.

För barn under 18 år får ansö­kan enligt 16 § göras av endast en vård­nads­ha­vare, om syf­tet med ansök­ningen är att skydda mot den andre vård­nads­ha­va­ren.

För barn under 18 år får ansö­kan enligt 16 § göras av soci­al­nämn­den, om bar­net vår­das med stöd av ett laga­kraft­vun­net beslut enligt 2 § lagen (1990:52) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga och syf­tet med ansök­ningen är att skydda bar­net
   1. mot båda vård­nads­ha­varna eller, om bar­net endast har en vård­nads­ha­vare, mot vård­nads­ha­va­ren,
   2. mot den ena vård­nads­ha­va­ren när den andre vård­nads­ha­va­ren inte vill eller förmår skydda bar­net, eller
   3. mot en annan per­son än vård­nads­ha­va­ren eller vård­nads­ha­varna när vård­nads­ha­va­ren eller vård­nads­ha­varna inte vill eller förmår skydda bar­net. Lag (2018:684).

30 a §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från kra­vet i 26 c § på att låta Skat­te­ver­ket ta ansikts­bild och fin­gerav­tryck.
Lag (2022:1280).

Utred­ning och kon­troll

31 §   Skat­te­ver­ket får före­lägga en per­son som kan antas vara skyl­dig att göra en anmä­lan enligt denna lag, att antingen göra en sådan anmä­lan eller lämna de upp­gif­ter eller visa upp de hand­lingar som behövs för att full­göra anmäl­nings­skyl­dig­he­ten. Skat­te­ver­ket får även i annat fall före­lägga en per­son att lämna de upp­gif­ter eller visa upp de hand­lingar som behövs för kon­troll av bosätt­ningen enligt denna lag eller för kon­troll eller kom­plet­te­ring av andra upp­gif­ter om en per­son som får föras in i folk­bok­fö­rings­da­ta­ba­sen enligt lagen (2001:182) om behand­ling av per­son­upp­gif­ter i Skat­te­ver­kets folk­bok­fö­rings­verk­sam­het. I före­läg­gan­det ska det anges vilka upp­gif­ter som ska läm­nas eller vilka hand­lingar som ska visas upp. Lag (2022:1280).

32 §   Skat­te­ver­ket får före­lägga en fas­tig­hets­ä­gare eller inne­ha­vare av bostads­lä­gen­het, som upp­lå­ter en bostad åt någon annan, att uppge till vem bosta­den upp­låts och om denne med fas­tig­hets­ä­ga­rens eller lägen­hets­in­ne­ha­va­rens med­gi­vande upp­lå­ter bosta­den åt någon annan samt vilka per­so­ner som enligt fas­tig­hets­ä­ga­rens eller lägen­hets­in­ne­ha­va­rens kän­ne­dom bor i fas­tig­he­ten respek­tive lägen­he­ten. I fråga om en per­son som bor på en fas­tig­het som inne­hål­ler flera bostads­lä­gen­he­ter får före­läg­gan­det också avse upp­gift om per­son­num­mer, adress, fas­tig­hets­be­teck­ning och lägen­hets­num­mer.

Med fas­tig­hets­ä­gare avses i denna lag även ägare av bygg­nad.
Lag (2006:379).

32 a §   Skat­te­ver­ket får besluta om kon­troll­be­sök för att kon­trol­lera en per­sons bosätt­ning, om det behövs för bedöm­ningen av frå­gan om folk­bok­fö­ring. Ett sådant kon­troll­be­sök får bara genom­fö­ras där den enskilde är folk­bok­förd, har upp­gett sig vara bosatt eller där det annars finns anled­ning att anta att han eller hon är bosatt.

Om det finns skäl för det får Skat­te­ver­ket också besluta om kon­troll­be­sök på en fas­tig­het eller i en lägen­het för att kon­trol­lera vilka som kan anses bosatta där.

Skat­te­ver­ket får vid kon­troll­be­sök begära att de per­so­ner som befin­ner sig på fas­tig­he­ten eller i lägen­he­ten läm­nar upp­gift om sin iden­ti­tet. Lag (2022:1280).

32 b §   Någon under­rät­telse om ett beslut om kon­troll­be­sök enligt 32 a § behö­ver inte läm­nas före besö­ket.

Kon­troll­be­sök ska genom­fö­ras på ett sådant sätt att det inne­bär så litet intrång för den enskilde som möj­ligt.
Lag (2022:1280).

32 c §   En myn­dig­het ska under­rätta Skat­te­ver­ket om det kan antas att en upp­gift i folk­bok­fö­ringen om en per­son som är eller har varit folk­bok­förd är orik­tig eller ofull­stän­dig.

En sådan under­rät­telse behö­ver inte läm­nas om sär­skilda skäl talar mot det.

Skyl­dig­he­ten i första styc­ket gäl­ler inte för Skat­te­ver­kets brotts­be­käm­pande verk­sam­het. Den gäl­ler inte hel­ler i fråga om upp­gif­ter som omfat­tas av sek­re­tess enligt 24 kap. 8 § offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400). Lag (2021:375).

33 §   Bestäm­mel­ser om döds­be­vis och intyg om döds­or­sa­ken finns i begrav­nings­la­gen (1990:1144).

Beslut om folk­bok­fö­ring m. m.

34 §   Skat­te­ver­ket beslu­tar i ärende enligt denna lag efter anmä­lan eller ansö­kan eller annars när det finns skäl till det.
Lag (2003:657).

35 §   Vid flytt­ning gäl­ler den nya folk­bok­fö­ringen från och med flytt­nings­da­gen om den som flyt­tat gör en sådan anmä­lan som avses i 25 eller 26 § inom en vecka från flytt­ningen.
Kom­mer anmä­lan in senare gäl­ler folk­bok­fö­ringen från och med den dag då anmä­lan kom in.

Har beslut om folk­bok­fö­ring med­de­lats utan före­gå­ende anmä­lan, gäl­ler folk­bok­fö­ringen från och med beslu­tets dag.
Om ett sådant beslut avser ett barn som står under vård­nad av två vård­nads­ha­vare och beslu­tet inne­bär att bar­net folk­bok­förs på samma fas­tig­het som den ena vård­nads­ha­va­ren har flyt­tat till, får Skat­te­ver­ket bestämma att bar­nets nya folk­bok­fö­ring ska gälla från och med den dag då vård­nads­ha­va­ren folk­bok­för­des på den fas­tig­he­ten.
Lag (2013:380).

36 §   Vid flytt­ning inom lan­det upp­hör den flyt­tande att vara folk­bok­förd på utflytt­nings­or­ten den dag då han blir folk­bok­förd på inflytt­nings­or­ten.

Vid flytt­ning till utlan­det upp­hör den flyt­tande att vara folk­bok­förd utre­se­da­gen eller om flytt­ningen anmäls senare den dag anmä­lan kom in.

Vite

37 §   Vite kan av Skat­te­ver­ket före­läg­gas den som inte föl­jer ett före­läg­gande enligt 31 eller 32 §.

Fråga om utdö­mande av vite prö­vas av den för­valt­nings­rätt som är behö­rig att pröva ett över­kla­gande av beslut enligt denna lag.

Vid pröv­ning av en fråga om utdö­mande av vite får även vitets lämp­lig­het bedö­mas. Lag (2010:12).

Över­kla­gande

38 §   Skat­te­ver­kets beslut enligt denna lag över­kla­gas, utom i de fall som avses i andra och tredje styc­kena, hos den för­valt­nings­rätt inom vars dom­krets den per­son, vars folk­bok­fö­ring beslu­tet gäl­ler, vid tid­punk­ten för beslu­tet var eller, om beslu­tet avser en änd­rad folk­bok­fö­rings­ort, genom det över­kla­gade beslu­tet bli­vit folk­bok­förd.

Beslut att inte folk­bok­föra en per­son enligt en anmä­lan över­kla­gas hos den för­valt­nings­rätt inom vars dom­krets folk­bok­fö­ring skulle ha skett om anmä­lan hade god­ta­gits.

Skat­te­ver­kets övriga beslut enligt denna lag över­kla­gas hos För­valt­nings­rät­ten i Stock­holm. Lag (2010:12).

39 §   Föl­jande beslut enligt lagen får inte över­kla­gas:
   1. beslut om vites­före­läg­gande,
   2. beslut om kon­troll­be­sök, och
   3. beslut om fast­stäl­lande av födel­se­num­mer och kon­trollsiffra i per­son­num­mer. Lag (2022:1698).

40 §   Andra beslut av Skat­te­ver­ket än som anges i 39 § får över­kla­gas av den per­son som beslu­tet gäl­ler och av det all­männa ombu­det hos Skat­te­ver­ket. Om ett barn står under vård­nad av två vård­nads­ha­vare, får ett beslut om bar­nets folk­bok­fö­ring även över­kla­gas av en av dem ensam. Om en soci­al­nämnd har ansökt om skyd­dad folk­bok­fö­ring enligt 30 § tredje styc­ket, får beslu­tet även över­kla­gas av nämn­den. Ett beslut om en per­sons bosätt­ning får även över­kla­gas av en kom­mun som berörs av beslu­tet.

En enskilds över­kla­gande av ett beslut om folk­bok­fö­ring enligt 3-17, 20, 21 och 22 §§ ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket inom tre vec­kor från den dag den kla­gande fick del av beslu­tet. Beslut i en annan fråga får över­kla­gas av en enskild utan begräns­ning till en viss tid.

Det all­männa ombu­dets eller en kom­muns över­kla­gande ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket inom tre vec­kor från den dag beslu­tet med­de­la­des. Lag (2021:375).

41 §   Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten. Lag (1997:989).

Straff

42 §   Den som läm­nar orik­tig upp­gift till grund för beslut om folk­bok­fö­ring döms, om åtgär­den inne­bär fara i bevis­hän­se­ende, för folk­bok­fö­rings­brott till böter eller fäng­else i högst sex måna­der. Det­samma gäl­ler den som inte full­gör sin anmäl­nings­skyl­dig­het enligt 25, 26 och 27 §§.

Är brot­tet med hän­syn till att brotts­lig­he­ten utö­vats sys­te­ma­tiskt eller i större omfatt­ning eller annars att anse som grovt, döms för grovt folk­bok­fö­rings­brott till fäng­else i högst två år.

I ringa fall ska det inte dömas till ansvar. Lag (2022:1280).

43 §   Skat­te­ver­ket får inte vid vite före­lägga någon att med­verka i en utred­ning av en gär­ning som kan för­an­leda straff för honom eller henne.

En fråga om ansvar enligt 42 § för en gär­ning får inte prö­vas om gär­ningen lig­ger till grund för ett före­läg­gande om vite och Skat­te­ver­ket har ansökt om utdö­mande av vitet.
Lag (2018:684).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1991:481

Före­skrif­ter om ikraft­trä­dan­det av denna lag med­de­las i lagen (1991:482) fom infö­rande av folk­bok­fö­rings­la­gen (1991:481).

1994:768

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1994. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om över­kla­gande som anhäng­ig­gjorts hos Riks­skat­te­ver­ket före ikraft­trä­dan­det.

1995:1538

Denna lag trä­der i kraft, i fråga om Gävle kom­mun och Höga­lids för­sam­ling i Stock­holms kom­mun, den 1 juli 1996, och i övrigt den dag som rege­ringen bestäm­mer.

1997:989
   1. Denna lag trä­der i kraft såvitt avser 18 a § den 1 janu­ari 2000 och i övrigt den 1 janu­ari 1998.
   2. Äldre före­skrif­ter i 18 § om till­del­ning av per­son­num­mer för per­so­ner som inte är folk­bok­förda får tilläm­pas intill utgången av år 1999.
   3. Bestäm­mel­serna i 38-42 §§ tilläm­pas första gången i de fall där det första beslu­tet i ären­det fat­tats efter ikraft­trä­dan­det.

2003:657
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2004.
   2. Om en skatte­myn­dig­het före ikraft­trä­dan­det enligt äldre före­skrif­ter i 23 § andra styc­ket har före­lagt någon att inställa sig hos myn­dig­he­ten, skall efter ikraft­trä­dan­det instäl­lelse i stäl­let ske hos Skat­te­ver­ket.
   3. Om en skatte­myn­dig­het enligt äldre före­skrif­ter i 31 eller 32 § har före­lagt någon att göra en anmä­lan eller att lämna upp­gif­ter till myn­dig­he­ten, skall efter ikraft­trä­dan­det i stäl­let anmä­lan göras eller upp­gif­ten läm­nas till Skat­te­ver­ket.
   4. Före­skrif­terna i 37 § andra styc­ket gäl­ler inte för ansö­kan om utdö­mande av vite som getts in före ikraft­trä­dan­det.
   5. Äldre före­skrif­ter i 38 § gäl­ler fort­fa­rande för över­kla­gande av beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.
Vad som där sägs om Riks­skat­te­ver­ket skall då i stäl­let gälla Skat­te­ver­ket.
   6. Äldre före­skrif­ter i 39 § första styc­ket gäl­ler fort­fa­rande för över­kla­gande av beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.
   7. Äldre före­skrif­ter i 40 § första styc­ket gäl­ler fort­fa­rande för över­kla­gande av beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det. Vad som där sägs om Riks­skat­te­ver­ket skall då i stäl­let gälla det all­männa ombu­det hos Skat­te­ver­ket.

2013:380
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2016 i fråga om 6, 13 och 15 §§, den 1 juli 2013 i fråga om anmäl­nings­fris­ten i 26 § första styc­ket och 35 § första styc­ket och i övrigt den 1 janu­ari 2014.
   2. Det som sägs om kom­mun i 13 a och 14 §§ ska till och med den 31 decem­ber 2015 i stäl­let gälla för­sam­ling.
   3. Bestäm­mel­serna om anmäl­nings­fris­ten i 26 § första styc­ket i sin nya lydelse tilläm­pas även på inflytt­ningar som har skett före ikraft­trä­dan­det.
   4. Äldre bestäm­mel­ser i 2 §, 6 § tredje styc­ket och 24 § gäl­ler fort­fa­rande för för­hål­lan­den som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2018:684
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2018 i fråga om 22, 32 a, 32 b, 39, 40, 42 och 43 §§ och i övrigt den 1 janu­ari 2019.
   2. Bestäm­mel­sen i 40 § första styc­ket i den nya lydel­sen ska tilläm­pas från och med den 1 janu­ari 2019.
   3. Den som har med­getts kvar­skriv­ning enligt 16 § i den äldre lydel­sen ska från och med den 1 janu­ari 2019 anses ha med­getts skyd­dad folk­bok­fö­ring för den tid som åter­står av beslu­tet om kvar­skriv­ning.
   4. Bestäm­mel­serna i 16 och 17 §§ i den äldre lydel­sen gäl­ler fort­fa­rande när en dom­stol prö­var ett över­kla­gande av ett beslut om kvar­skriv­ning.

2021:375
   1. Denna lag trä­der i kraft den 18 juni 2021.
   2. Vid tillämp­ningen av 18 d § 1 ska en per­son som har till­de­lats ett sam­ord­nings­num­mer före 2016 anses ha till­de­lats num­ret under 2016.

2022:1280
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 sep­tem­ber 2023 i fråga om 26 c och 30 a §§ och i övrigt den 1 sep­tem­ber 2022.
   2. Bestäm­mel­sen i 21 § i den äldre lydel­sen gäl­ler fort­fa­rande för den som före den 1 sep­tem­ber 2022 ansetts sakna känd hem­vist.

2022:1698

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2023 i fråga om 5 § och i övrigt den 1 sep­tem­ber 2023.