Lag (2002:444) om straff för finan­sie­ring av sär­skilt all­var­lig brotts­lig­het i vissa fall. För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2022:666

Lagens syfte

1 §   Denna lag inne­hål­ler straff­rätts­liga bestäm­mel­ser för genom­fö­rande av
   1. den inter­na­tio­nella kon­ven­tio­nen om bekäm­pande av finan­sie­ring av ter­ro­rism som antogs av För­enta natio­ner­nas gene­ral­för­sam­ling den 9 decem­ber 1999 (54/109),
   2. punkt 6 i För­enta natio­ner­nas säker­hets­råds reso­lu­tion 2178 (2014),
   3. tilläggs­pro­to­koll den 19 maj 2015 till Euro­parå­dets kon­ven­tion den 16 maj 2005 om före­byg­gande av ter­ro­rism, och
   4. Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekäm­pande av ter­ro­rism, om ersät­tande av rådets ram­be­slut 2002/475/RIF och om änd­ring av rådets beslut 2005/671/ RIF.

I lagen (2017:630) om åtgär­der mot pen­ning­tvätt och finan­sie­ring av ter­ro­rism finns ytter­li­gare bestäm­mel­ser för att genom­föra den inter­na­tio­nella kon­ven­tio­nen om bekäm­pande av finan­sie­ring av ter­ro­rism. De avser åtgär­der som den som bedri­ver finan­si­ell verk­sam­het och annan närings­verk­sam­het är skyl­dig att vidta för att för­hindra att verk­sam­he­ten utnytt­jas för pen­ning­tvätt eller finan­sie­ring av ter­ro­rism.
Lag (2018:1311).

Sär­skilt all­var­lig brotts­lig­het

2 §   Med sär­skilt all­var­lig brotts­lig­het avses i denna lag
   1. mord, dråp, grov miss­han­del, syn­ner­li­gen grov miss­han­del, män­ni­sko­rov, olaga fri­hets­be­rö­vande, grovt olaga tvång, mord­brand, grov mord­brand, all­män­far­lig öde­läg­gelse, sabo­tage och spri­dande av gift eller smitta om syf­tet med gär­ningen är att injaga skräck i en befolk­ning eller en befolk­nings­grupp eller att förmå en rege­ring eller en inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion att vidta eller att avstå från att vidta en åtgärd,
   2. ter­ro­rist­brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för ter­ro­rist­brott, grovt sabo­tage, kap­ning, sjö- eller luft­farts­sa­bo­tage och flyg­plats­sa­bo­tage,
   3. sådan brotts­lig­het som avses i
      a) arti­kel 1 i den inter­na­tio­nella kon­ven­tio­nen den 17 decem­ber 1979 mot tagande av giss­lan,
      b) arti­kel 7 i kon­ven­tio­nen den 3 mars 1980 om fysiskt skydd av kärn-​ämne,
      c) arti­kel 2 i den inter­na­tio­nella kon­ven­tio­nen den 15 decem­ber 1997 om bekäm­pande av bom­bat­ten­tat av ter­ro­ris­ter, och
      d) arti­kel 2 i den inter­na­tio­nella kon­ven­tio­nen den 13 april 2005 för bekäm­pande av nuk­leär ter­ro­rism, samt
   4. mord, dråp, miss­han­del, grov miss­han­del, syn­ner­li­gen grov miss­han­del, män­ni­sko­rov, olaga fri­hets­be­rö­vande, grov ska­de­gö­relse, mord­brand, grov mord­brand samt hot om sådana brott, om gär­ningen utförs mot sådana inter­na­tio­nellt skyd­dade per­so­ner som avses i kon­ven­tio­nen den 14 decem­ber 1973 om före­byg­gande och bestraff­ning av brott mot diplo­ma­ter och andra inter­na­tio­nellt skyd­dade per­so­ner. Lag (2017:334).

Ansvar

3 §   Till fäng­else i högst två år döms den som sam­lar in, till­han­da­hål­ler eller tar emot pengar eller annan egen­dom i syfte att egen­do­men ska använ­das eller med vet­skap om att den är avsedd att använ­das
   1. för att begå eller annars med­verka till sär­skilt all­var­lig brotts­lig­het eller för­sök, för­be­re­delse eller stämp­ling till sådan brotts­lig­het,
   2. av en per­son eller en sam­man­slut­ning av per­so­ner som begår sär­skilt all­var­lig brotts­lig­het eller gör sig skyl­dig till för­sök, för­be­re­delse, stämp­ling eller med­ver­kan till sådan brotts­lig­het, eller
   3. för sam­röre med en ter­ro­rist­or­ga­ni­sa­tion enligt 2 b § lagen (2010:299) om straff för offent­lig upp­ma­ning, rekry­te­ring och utbild­ning avse­ende ter­ro­rist­brott och annan sär­skilt all­var­lig brotts­lig­het.

Om brott som anges i första styc­ket är grovt, döms till fäng­else i lägst sex måna­der och högst sex år. Vid bedöm­ningen av om brot­tet är grovt ska det sär­skilt beak­tas om brot­tet har utgjort ett led i en verk­sam­het som bedri­vits i större omfatt­ning eller om det annars har varit av sär­skilt far­lig art.

I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.
Lag (2020:15).

3 a §   Den som sam­lar in, till­han­da­hål­ler eller tar emot pengar eller annan egen­dom i syfte att egen­do­men ska använ­das eller med vet­skap om att den är avsedd att använ­das för att begå eller annars med­verka till brott som avses i 3-6 §§ lagen (2010:299) om straff för offent­lig upp­ma­ning, rekry­te­ring och utbild­ning avse­ende ter­ro­rist­brott och annan sär­skilt all­var­lig brotts­lig­het döms till fäng­else i högst två år.

I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.
Lag (2018:1311).

4 §   För för­sök till brott enligt denna lag döms det till ansvar enligt bestäm­mel­serna i 23 kap. 1 § brotts­bal­ken.
Lag (2018:1311).

5 §   Ansvar enligt denna lag ska inte dömas ut om gär­ningen är belagd med samma eller sträng­are straff i brotts­bal­ken eller i lagen (2003:148) om straff för ter­ro­rist­brott.
Lag (2016:94).

Doms­rätt

6 §   Även om det inte finns doms­rätt enligt 2 kap. 3 § brotts­bal­ken är svensk dom­stol behö­rig att döma över brott enligt denna lag om brot­tet har begåtts
   1. av en svensk med­bor­gare, av en utlän­ning med hem­vist i Sve­rige eller av en utlän­ning som befin­ner sig här i lan­det,
   2. till för­mån för en juri­disk per­son som är eta­ble­rad i Sve­rige, eller
   3. mot en av Euro­pe­iska uni­o­nens insti­tu­tio­ner eller mot en av dess byråer eller ett av dess organ, om byrån eller orga­net har säte i Sve­rige.

Första styc­ket gäl­ler även om brot­tet i enlig­het med 5 § ska bestraf­fas enligt brotts­bal­ken eller lagen (2003:148) om straff för ter­ro­rist­brott.

Bestäm­mel­ser om krav på till­stånd att väcka åtal i vissa fall finns i 2 kap. 7 § brotts­bal­ken. Lag (2021:1033).

För­ver­kande

7 §   Egen­dom som varit före­mål för brott enligt denna lag ska för­kla­ras för­ver­kad, om det inte är uppen­bart oskä­ligt. I stäl­let för egen­do­men kan vär­det av den för­kla­ras för­ver­kat.
Även utbyte av brott enligt denna lag ska för­kla­ras för­ver­kat, om det inte är uppen­bart oskä­ligt.
Lag (2014:312).

Pen­ning­be­slag

8 §   Egen­dom i form av pengar, ford­ran eller annan rät­tig­het som skä­li­gen kan antas vara före­mål för brott enligt denna lag, eller ett mot­sva­rande värde, får tas i beslag (pen­ning­be­slag).

Pen­ning­be­slag får beslu­tas endast om skä­len för åtgär­den upp­vä­ger det intrång eller men i övrigt som åtgär­den inne­bär för den miss­tänkte eller för något annat mot­stå­ende intresse. Lag (2014:312).

9 §   Under­sök­nings­le­da­ren eller åkla­ga­ren beslu­tar om pen­ning­be­slag. Pen­ning­be­slag får avse endast sådan egen­dom som finns till­gäng­lig.

Avser pen­ning­be­sla­get en ford­ran eller annan rät­tig­het, ska gäl­de­nä­ren eller annan för­plik­tad med­de­las för­bud att full­göra sin för­plik­telse till någon annan än Polis­myn­dig­he­ten.

För pen­ning­be­slag gäl­ler i övrigt bestäm­mel­serna om beslag i rät­te­gångs­bal­ken. Lag (2014:624).

10 §   Har upp­hävts genom lag (2009:73).

11 §   Har upp­hävts genom lag (2009:73).

12 §   Har upp­hävts genom lag (2009:73).

13 §   Har upp­hävts genom lag (2009:73).

14 §   Har upp­hävts genom lag (2009:73).

15 §   Har upp­hävts genom lag (2009:73).

16 §   Har upp­hävts genom lag (2009:73).

17 §   Har upp­hävts genom lag (2009:73).

18 §   Har upp­hävts genom lag (2009:73).

19 §   Har upp­hävts genom lag (2009:73).

20 §   Har upp­hävts genom lag (2009:73).

21 §   Har upp­hävts genom lag (2009:73).

22 §   Har upp­hävts genom lag (2009:73).