Semester­lag (1977:480)

Semester­för­må­ner

1 §   Arbets­ta­gare har rätt till semester­för­må­ner enligt denna lag. Semester­för­må­nerna utgörs av semester­le­dig­het, semester­lön och semeste­rer­sätt­ning.

Sär­skilda bestäm­mel­ser för vissa arbets­ta­gare finns i
   1. lagen (1963:115) om för­längd semes­ter för vissa arbets­ta­gare med radi­o­lo­giskt arbete,
   2. lagen (2010:449) om För­svars­mak­tens per­so­nal vid inter­na­tio­nella mili­tära insat­ser, och
   3. lagen (2012:332) om vissa för­svars­makt­san­ställ­ningar.
Lag (2012:333).

Över­ens­kom­mel­ser mel­lan arbets­gi­vare och arbets­ta­gare

2 §   Ett avtal, som inne­bär att arbets­ta­ga­res rät­tig­he­ter enligt denna lag inskränks, är ogil­tigt i den delen. Detta gäl­ler dock inte, om något annat fram­går av lagen.
Lag (2009:1439).

2 a §   Genom avtal får avvi­kelse göras från 5, 12, 12 b, 19-21 och 30 a §§, i den utsträck­ning som fram­går av de bestäm­mel­serna.

Genom kol­lek­tivav­tal, som på arbets­ta­gar­si­dan har slu­tits eller god­känts av en cen­tral arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion, får avvi­kelse göras från 3, 3 a, 9, 11 § andra styc­ket, 16-16 b, 22, 26, 26 a, 29, 29 a och 30 §§.

En arbets­gi­vare, som är bun­den av ett kol­lek­tivav­tal som omfat­tar frå­gor som avses i första och andra styc­kena, får i dessa frå­gor tillämpa avta­let även på en arbets­ta­gare som inte är med­lem av den avtals­slu­tande arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen. Detta gäl­ler under för­ut­sätt­ning att arbets­ta­ga­ren sys­sel­sätts i arbete som avses med avta­let och inte omfat­tas av något annat tillämp­ligt kol­lek­tivav­tal.
Lag (2009:1439).

Semesterår och intjä­nan­deår

3 §   Med semesterår avses tiden från och med den 1 april ett år till och med den 31 mars påföl­jande år. Mot­sva­rande tid när­mast före ett semesterår kal­las intjä­nan­deår.
Lag (2009:1439).

Semester­le­dig­het och semester­da­gar

3 a §   Semester­le­dig­het avser hela dagar. I ledig­he­ten ingår enstaka semester­da­gar eller en period av semester­da­gar, inklu­sive arbets­fria dagar. Ledig­he­ten bör­jar och slu­tar med en semester­dag.

Lör­dag och sön­dag räk­nas inte som semester­da­gar annat än i fall som avses i 9 § tredje styc­ket. Med sön­dag jäm­ställs all­män helg­dag samt mid­som­ma­raf­ton, julaf­ton och nyårsaf­ton.
Lag (2009:1439).

4 §   En arbets­ta­gare har rätt till tju­go­fem semester­da­gar varje semesterår. Om anställ­ningen påbör­jas efter den 31 augusti under semesterå­ret, har arbets­ta­ga­ren rätt till endast fem semester­da­gar.

Under semester­le­dig­het ska arbets­ta­ga­ren ha semester­lön, om sådan har tjä­nats in enligt 7 §. Lag (2009:1439).

5 §   När det gäl­ler en anställ­ning som avses pågå i högst tre måna­der och som inte varar längre tid, får det avta­las att semester­le­dig­het inte ska läg­gas ut. I sådant fall har arbets­ta­ga­ren rätt till semeste­rer­sätt­ning.

Arbets­ta­gare i gym­na­sial lär­lings­an­ställ­ning har rätt till semester­le­dig­het enbart om detta har avta­lats sär­skilt. En arbets­ta­gare i sådan anställ­ning har rätt till semeste­rer­sätt­ning för den semester­lön som tjä­nats in men inte tagits ut. Sådan ersätt­ning ska, om inte annat avta­lats eller föl­jer av 28 § första och andra styc­kena eller 30 §, beta­las ut senast en månad efter vår­ter­mi­nens slut.
Lag (2014:424).

6 §   En arbets­ta­gare som byter anställ­ning har rätt till semester­le­dig­het i den nya anställ­ningen endast i den utsträck­ning arbets­ta­ga­ren inte redan har haft sådan ledig­het i den tidi­gare anställ­ningen.

Om över­fö­ring av semester­för­må­ner till ny anställ­ning hos samma arbets­gi­vare finns bestäm­mel­ser i 30 b §.
Lag (2009:1439).

Semester­da­gar med semester­lön

7 §   Anta­let semester­da­gar med semester­lön beräk­nas på föl­jande sätt. Från de dagar arbets­ta­ga­ren har varit anställd hos arbets­gi­va­ren under intjä­nan­deå­ret (anställ­nings­ti­den) sub­tra­he­ras de dagar då arbets­ta­ga­ren varit helt från­va­rande från arbe­tet utan lön. Från­varo som beror på semester­le­dig­het, per­mit­te­ring, kort­tids­ar­bete eller ledig­het som enligt 17-17 b §§ är semester­lö­ne­grun­dande, lik­som arbets­fria dagar som infal­ler under sådana från­va­ro­pe­ri­o­der, ska dock räk­nas in i anställ­nings­ti­den. Dif­fe­ren­sen divi­de­ras med anta­let dagar under intjä­nan­deå­ret. Kvo­ten mul­ti­pli­ce­ras med tju­go­fem. Om ett bru­tet tal då upp­står, avrun­das detta till när­mast högre hela tal. Lag (2013:950).

Semester­da­gar utan semester­lön

8 §   En arbets­ta­gare får avstå från rätt till semester­le­dig­het som inte är för­e­nad med semester­lön.

En arbets­ta­gare ska på begä­ran lämna arbets­gi­va­ren besked om sina öns­ke­mål när det gäl­ler utlägg­ningen av semester­le­dig­het utan semester­lön eller i vil­ken omfatt­ning arbets­ta­ga­ren öns­kar avstå från sådan ledig­het. Besked behö­ver inte läm­nas innan arbets­gi­va­ren har med­de­lat hur många semester­da­gar utan lön arbets­ta­ga­ren har eller kan beräk­nas få rätt till.

Har semester­le­dig­het utan lön lagts ut med anled­ning av arbets­ta­ga­rens besked enligt första styc­ket, får arbets­ta­ga­ren inte senare avstå från ledig­he­ten utom i fall som anges i 13 §. Lag (2009:1439).

Semester­le­dig­het för arbets­ta­gare som regel­bun­det arbe­tar lör­dag eller sön­dag

9 §   En arbets­ta­gare, som regel­bun­det arbe­tar lör­dag eller sön­dag eller båda dessa dagar, har vid semester­le­dig­het som omfat­tar minst fem dagar rätt till ledig­het mot­sva­rande tid av vec­ko­slut, dels under semester­le­dig­he­ten, dels antingen ome­del­bart före eller ome­del­bart efter denna. Omfat­tar semester­le­dig­he­ten minst nit­ton dagar har arbets­ta­ga­ren rätt till ledig­het mot­sva­rande tid av vec­ko­slut såväl ome­del­bart före som ome­del­bart efter ledig­he­ten, om inte sär­skilda skäl talar emot detta.

Har i fall som avses i första styc­ket arbets­ta­ga­ren ledig­het av mot­sva­rande omfatt­ning en vec­ko­dag, som inte är lör­dag eller sön­dag, och som infal­ler under semester­le­dig­he­ten, räk­nas den vec­ko­da­gen som semester­dag.

Om semester­le­dig­he­ten är kor­tare än fem dagar och arbets­ta­ga­ren är ledig en lör­dag eller sön­dag, som annars skulle ha utgjort arbets­dag, räk­nas sådan dag som semester­dag. Arbets­fri dag ska då inte anses som semester­dag.
Lag (2009:1439).

Semester­le­dig­he­tens för­lägg­ning

10 §   Mel­lan par­ter som träf­far kol­lek­tivav­tal om löner och all­männa anställ­nings­vill­kor bör det, om arbets­ta­gar­par­ten begär det, även träf­fas kol­lek­tivav­tal om med­be­stäm­man­de­rätt för arbets­ta­garna i frå­gor som rör för­lägg­ningen av semester­le­dig­het. I fråga om en arbets­ta­gare för vil­ken ett sådant avtal inte har träf­fats gäl­ler bestäm­mel­serna i andra och tredje styc­kena.

Det som före­skrivs om arbets­gi­vares för­hand­lings­skyl­dig­het i 11 och 13 §§ lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet ska tilläm­pas på mot­sva­rande sätt när det gäl­ler för­lägg­ning av sådan semester­le­dig­het som avses i 12 §. Om arbets­ta­ga­ren inte före­träds av en för­hand­lings­be­rät­ti­gad orga­ni­sa­tion eller om en sådan orga­ni­sa­tion inte öns­kar för­handla, ska arbets­gi­va­ren sam­råda med arbets­ta­ga­ren om ledig­he­tens för­lägg­ning.

När det gäl­ler för­lägg­ningen av annan semester­le­dig­het än sådan som avses i 12 §, ska arbets­gi­va­ren sam­råda med arbets­ta­ga­ren, om för­hand­ling med arbets­ta­ga­rens orga­ni­sa­tion inte har ägt rum. Lag (2009:1439).

11 §   Om det inte går att komma över­ens om hur semester­le­dig­het ska för­läg­gas, bestäm­mer arbets­gi­va­ren om för­lägg­ningen, om inte något annat har avta­lats.

Har beslut om för­lägg­ning av semester­le­dig­he­ten träf­fats på något annat sätt än genom över­ens­kom­melse med en arbets­ta­gare eller den­nes före­trä­dare, ska arbets­gi­va­ren under­rätta arbets­ta­ga­ren om beslu­tet. Under­rät­tel­sen ska läm­nas senast två måna­der före ledig­he­tens bör­jan. Om det finns sär­skilda skäl, får den läm­nas senare, dock om möj­ligt minst en månad före ledig­he­tens bör­jan. Lag (2009:1439).

12 §   Om inte annat har avta­lats, ska semester­le­dig­he­ten för­läg­gas så, att arbets­ta­ga­ren får en ledig­hets­pe­riod av minst fyra vec­kor under juni-​augusti. Även utan stöd av avtal får en sådan semester­pe­riod för­läg­gas till annan tid, när sär­skilda skäl för­an­le­der det. Lag (2009:1439).

12 a §   Semester­le­dig­het ska för­läg­gas så, att arbets­ta­gare med lägre sys­sel­sätt­nings­grad än hel­tid eller med ore­gel­bun­den arbets­tid får lika lång ledig­het som en arbets­ta­gare som arbe­tar hel­tid eller en arbets­ta­gare med regel­bun­den arbets­tid. Lag (2009:1439).

12 b §   Av semester­da­gar som läggs ut under ett visst semesterår ska dagar med semester­lön läg­gas ut först, om inte annat har avta­lats. Lag (2009:1439).

Semester­le­dig­het vid per­mit­te­ring eller kort­tids­ar­bete

13 §   Beslu­tar en arbets­gi­vare om per­mit­te­ring som arbets­ta­ga­ren inte hade anled­ning att räkna med när besked läm­na­des enligt 8 §, har arbets­ta­ga­ren rätt att avstå från utlagd semester­le­dig­het utan semester­lön, om ledig­he­ten sam­man­fal­ler med per­mit­te­rings­pe­ri­o­den.

Har en arbets­ta­gare läm­nat besked enligt 8 § innan han eller hon fått infor­ma­tion om hur arbets­ti­den ska läg­gas ut vid kort­tids­ar­bete, har arbets­ta­ga­ren rätt att avstå från utlagd semester­le­dig­het utan semester­lön, om semester­le­dig­he­ten sam­man­fal­ler med tid då arbets­ta­ga­ren ska vara helt från­va­rande på grund av kort­tids­ar­bete.

Första och andra styc­kena gäl­ler dock endast om arbets­ta­ga­ren under­rät­tar arbets­gi­va­ren senast två vec­kor före semester­le­dig­he­tens bör­jan. Får arbets­ta­ga­ren först senare kän­ne­dom om per­mit­te­ringen eller hur arbets­ti­den ska läg­gas ut vid kort­tids­ar­bete, får arbets­ta­ga­ren avstå från semester­le­dig­he­ten om han eller hon utan dröjs­mål under­rät­tar arbets­gi­va­ren. Har semester­le­dig­he­ten då inletts, upp­hör ledig­he­ten vid utgången av den dag då arbets­gi­va­ren under­rät­ta­des. Lag (2013:950).

Semester­le­dig­het i sam­band med upp­säg­ning och sjuk­dom m.m.

14 §   Semester­le­dig­het får inte utan arbets­ta­ga­rens med­gi­vande för­läg­gas till upp­säg­nings­tid.

Skulle vid upp­säg­ning från arbets­gi­va­rens sida upp­säg­nings­ti­den helt eller del­vis infalla under redan utlagd semester­le­dig­het och beror upp­säg­ningen på för­hål­lan­den som inte hän­för sig till arbets­ta­ga­ren per­son­li­gen, ska semester­le­dig­he­tens för­lägg­ning i samma mån upp­hä­vas, om arbets­ta­ga­ren begär det.

Första och andra styc­kena gäl­ler inte om upp­säg­nings­ti­den över­sti­ger sex måna­der. Lag (2009:1439).

15 §   Om det under semester­le­dig­he­ten infal­ler en eller flera dagar då arbets­ta­ga­ren inte hade kun­nat arbeta på grund av sjuk­dom eller arbets­skada, eller en eller flera dagar som är semester­lö­ne­grun­dande enligt 17 a och 17 b §§ ska, om arbets­ta­ga­ren utan dröjs­mål begär det, sådana dagar inte räk­nas som semester­da­gar. I sådant fall ska de semester­da­gar som åter­står för­läg­gas i ett sam­man­hang, om arbets­ta­ga­ren inte med­ger annat. Lag (2011:129).

Beräk­ning av semester­lön

16 §   Semester­lön för en arbets­ta­gare som har lön bestämd per vecka eller månad beräk­nas enligt 16 a §, om inte annat fram­går av andra styc­ket eller arbets­gi­va­ren väl­jer att beräkna semester­lö­nen enligt 16 b §.

Semester­lön beräk­nas enligt 16 b § för en arbets­ta­gare som har
   1. lön som inte är bestämd per vecka eller månad,
   2. lön som regel­bun­det består av en fast och en rör­lig del om den rör­liga löne­de­len kan upp­skat­tas till minst tio pro­cent av den sam­man­lagda lönen under semesterå­ret, eller
   3. en sys­sel­sätt­nings­grad som har vari­e­rat under intjä­nan­deå­ret, eller som har
   4. änd­rat sys­sel­sätt­nings­grad mel­lan intjä­nan­deå­ret och semester­till­fäl­let, eller
   5. varit från­va­rande under intjä­nan­deå­ret av skäl som inte är semester­lö­ne­grun­dande enligt 17-17 b §§, dock inte om från­va­ron pågått i samma omfatt­ning under hela intjä­nan­deå­ret och pågår i den omfatt­ningen vid semester­till­fäl­let.

Sär­skilda bestäm­mel­ser om vissa för­må­ner vid beräk­ning av semester­lön finns i 24 och 25 §§. Lag (2009:1439).

Semester­lön enligt sam­ma­lö­ne­re­geln

16 a §   Semester­lön enligt sam­ma­lö­ne­re­geln är den vid semester­till­fäl­let aktu­ella vecko-​ eller månads­lö­nen, even­tu­ella fasta löne­tillägg samt ett semester­tillägg.

Semester­tilläg­get för varje betald semester­dag är för vec­ko­av­lö­nade arbets­ta­gare 1,82 pro­cent av vec­ko­lö­nen och för månads­av­lö­nade arbets­ta­gare 0,43 pro­cent av månads­lö­nen. Har arbets­ta­ga­ren fasta löne­tillägg ska vecko-​ respek­tive månads­lö­nen ökas med dessa tillägg före beräk­ningen av semester­tilläg­get.

Har arbets­ta­ga­ren även rör­liga löne­de­lar är semester­lö­nen för dessa löne­de­lar tolv pro­cent av arbets­ta­ga­rens sam­man­lagda för­fallna rör­liga lön under semesterå­ret. Lag (2009:1439).

Semester­lön enligt pro­centre­geln

16 b §   Semester­lön enligt pro­centre­geln utgör tolv pro­cent av arbets­ta­ga­rens för­fallna lön i en anställ­ning under intjä­nan­deå­ret.

I löne­sum­man ska inte föl­jande inräk­nas:
   1. semester­lön,
   2. ersätt­ning för dag då arbets­ta­ga­ren helt eller del­vis har haft semester­lö­ne­grun­dande från­varo enligt 17-17 b §§, eller
   3. per­mit­te­rings­lön som läm­nas i anled­ning av driftsup­pe­håll med sam­ti­dig semes­ter när rätt till semester­lön inte före­lig­ger för samma tid.

För varje sådan från­va­ro­dag som anges i andra styc­ket 2 ökas i stäl­let löne­sum­man med ett belopp mot­sva­rande den inkomst arbets­ta­ga­ren skulle ha haft om arbete i stäl­let utförts i nor­mal omfatt­ning för arbets­gi­va­rens räk­ning. Med nor­mal omfatt­ning avses arbets­ta­ga­rens ordi­na­rie arbets­tidsmått. Går belop­pet inte att fast­ställa ska det upp­skat­tas till den inkomst som kan antas skulle ha beta­lats om arbets­ta­ga­ren under från­va­ro­ti­den hade arbe­tat för arbets­gi­va­rens räk­ning.
Lag (2009:1439).

Semester­lö­ne­grun­dande från­varo

17 §   Från­varo från arbe­tet är semester­lö­ne­grun­dande när det gäl­ler ledig­het på grund av sjuk­dom, om från­va­ron under intjä­nan­deå­ret inte över­sti­ger 180 dagar, eller om från­va­ron beror på arbets­skada. I sådan från­va­ro­pe­riod inräk­nas även dagar när arbets­ta­ga­ren inte skulle ha utfört arbete.

Från­va­ron upp­hör att vara semester­lö­ne­grun­dande då arbets­ta­ga­ren varit helt eller del­vis från­va­rande från arbe­tet under ett helt intjä­nan­deår, utan längre avbrott i från­va­ron än fjor­ton dagar i en följd. Lag (2009:1439).

17 a §   Från­varo från arbe­tet är semester­lö­ne­grun­dande när det gäl­ler ledig­het enligt för­äld­ra­le­dig­hets­la­gen (1995:584) i fråga om
   1. ledig­het enligt 8 § första styc­ket nämnda lag, om från­va­ron under intjä­nan­deå­ret inte över­sti­ger 120 dagar, eller för ensam­stå­ende för­äl­der 180 dagar,
   2. tid för vil­ken gra­vi­di­tets­pen­ning utges enligt 10 kap.
soci­al­för­säk­rings­bal­ken, eller
   3. tid för vil­ken för­äld­ra­pen­ning läm­nas med anled­ning av barns födelse eller adop­tion enligt 12 kap.
soci­al­för­säk­rings­bal­ken, om från­va­ron för varje barn eller vid fler­barns­börd sam­man­lagt inte över­sti­ger 120 dagar eller för ensam­stå­ende för­äl­der 180 dagar.

I en från­va­ro­pe­riod enligt första styc­ket räk­nas in även dagar när arbets­ta­ga­ren inte skulle ha utfört arbete.
Lag (2010:1223).

17 b §   Från­varo från arbe­tet är semester­lö­ne­grun­dande när det gäl­ler
   1. ledig­het med anled­ning av risk för över­fö­rande av smitta,
      a) om arbets­ta­ga­ren är berät­ti­gad till smitt­bä­ra­rer­sätt­ning enligt 46 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken, och
      b) om från­va­ron under intjä­nan­deå­ret inte över­sti­ger 180 dagar,
   2. ledig­het enligt lagen (1988:1465) om ledig­het för när­stå­en­de­vård, om från­va­ron under intjä­nan­deå­ret inte över­sti­ger 45 dagar,
   3. ledig­het för utbild­ning som till väsent­lig del avser fack­liga eller med fack­lig verk­sam­het sam­man­häng­ande frå­gor eller för ersätt­nings­be­rät­ti­gande tec­ken­språks­ut­bild­ning för vissa för­äld­rar (TUFF), om från­va­ron under intjä­nan­deå­ret inte över­sti­ger 180 dagar och ledig­he­ten inte ger rätt till semester­lön enligt någon annan lag,
   4. ledig­het på grund av grund­ut­bild­ning om högst 60 dagar eller repe­ti­tions­ut­bild­ning enligt lagen (1994:1809) om total­för­svars­plikt, om från­va­ron under intjä­nan­deå­ret inte över­sti­ger 60 dagar, eller
   5. ledig­het enligt lagen (1986:163) om rätt till ledig­het för utbild­ning i svenska för invand­rare.

I en från­va­ro­pe­riod enligt första styc­ket räk­nas in även dagar när arbets­ta­ga­ren inte skulle ha utfört arbete.
Lag (2010:1224).

Rätt att spara semester­le­dig­het

18 §   En arbets­ta­gare, som under ett semesterår har rätt till mer än tjugo semester­da­gar med lön, får spara en eller flera sådana över­skju­tande dagar till ett senare semesterår.

En spa­rad semester­dag ska läg­gas ut inom fem år från utgången av det semesterår då den spa­ra­des, om inte annat föl­jer av 20 § andra styc­ket.

Semester­da­gar får inte spa­ras under ett semesterår då arbets­ta­ga­ren får ut semester­da­gar, som har spa­rats från tidi­gare år. Lag (2009:1439).

19 §   Vill en arbets­ta­gare spara semester­da­gar eller ta ut spa­rade semester­da­gar i anslut­ning till semester­le­dig­he­ten i övrigt, ska arbets­gi­va­ren under­rät­tas i sam­band med att för­lägg­ningen av årets semester­le­dig­het bestäms.
Under­rät­telse behö­ver dock inte läm­nas för­rän arbets­gi­va­ren har med­de­lat hur många semester­da­gar med lön arbets­ta­ga­ren har eller kan beräk­nas få rätt till. En arbets­ta­gare som vill ta ut spa­rade semester­da­gar utan sam­man­hang med semester­le­dig­he­ten i övrigt, ska med­dela arbets­gi­va­ren detta senast två måna­der i för­väg.

Första styc­ket gäl­ler endast om inte annat har avta­lats.
Lag (2009:1439).

För­lägg­ning av spa­rade semester­da­gar

20 §   Spa­rade semester­da­gar ska för­läg­gas till det semesterår som arbets­ta­ga­ren väl­jer. Detta gäl­ler dock inte om något annat har avta­lats eller om det finns sär­skilda skäl mot att semester­da­garna för­läggs till det året.

Om arbets­ta­ga­ren har avsett att spa­rade semester­da­gar ska för­läg­gas till det femte året efter det semesterår då de spa­ra­des och om sådan för­lägg­ning skulle med­föra bety­dande olä­gen­het, får över­ens­kom­melse träf­fas om att semester­da­garna ska läg­gas ut under det sjätte året. Lag (2009:1439).

21 §   Öns­kar en arbets­ta­gare sam­ti­digt få ut minst fem spa­rade semester­da­gar, ska dessa och hela semester­le­dig­he­ten för semesterå­ret läg­gas ut i en följd, om inte annat har avta­lats. Lag (2009:1439).

Semester­lön för spa­rade semester­da­gar

22 §   Semester­lön för spa­rade semester­da­gar beräk­nas enligt 16-16 b §§. Samt­liga spa­rade semester­da­gar som läggs ut ska betrak­tas som intjä­nade under det när­mast före­gå­ende intjä­nan­deå­ret. Lag (2009:1439).

23 §   Har upp­hävts genom lag (2009:1439).

Sär­skilda bestäm­mel­ser om semester­lön

24 §   Vid beräk­ning av semester­lön ska hän­syn inte tas till för­mån av fri bostad eller till en löne­för­mån, som är avsedd att utgöra ersätt­ning för sär­skilda kost­na­der.
Lag (2009:1439).

25 §   En arbets­ta­gare, som får fri kost i arbets­gi­va­rens hus­håll, har rätt till skä­lig kos­ter­sätt­ning för de semester­da­gar då för­må­nen inte har utnytt­jats till någon del.
Lag (2009:1439).

Utbe­tal­ning av semester­lön

26 §   Arbets­gi­va­ren ska betala ut semester­lön till arbets­ta­ga­ren i sam­band med semester­le­dig­he­ten.

Semester­lön för rör­liga löne­de­lar som avses i 16 a § tredje styc­ket ska beta­las senast en månad efter semesterå­rets utgång. Lag (2009:1439).

Semester­lön för semes­ter som inte har kun­nat läg­gas ut

26 a §   Semester­da­gar med semester­lön som inte har spa­rats enligt 18 § och som inte har kun­nat läg­gas ut under semesterå­ret ersätts med semester­lön. Sådan semester­lön bestäms enligt grun­derna för beräk­ning av semester­lön i 16-16 b §§, och ska beta­las ut senast en månad efter semesterå­rets utgång. Semester­lön beta­las dock ut endast för det antal dagar som till­sam­mans med det antal dagar som intjä­nats under intjä­nan­deå­ret över­sti­ger tju­go­fem.
Lag (2009:1439).

27 §   Har upp­hävts genom lag (2009:1439).

Semeste­rer­sätt­ning

28 §   Om anställ­ningen upp­hör innan arbets­ta­ga­ren har fått den semester­lön som tjä­nats in, ska arbets­ta­ga­ren i stäl­let få semeste­rer­sätt­ning. Detta gäl­ler inte om annat föl­jer av 30 b eller 31 §.

Mot­sva­rande ska gälla om arbets­ta­ga­rens anställ­nings­vill­kor änd­ras så att semester­le­dig­het med semester­lön ska för­läg­gas redan under intjä­nan­deå­ret. I sådant fall ska bestäm­mel­serna om semeste­rer­sätt­ning tilläm­pas som om anställ­ningen hade upp­hört vid den tid­punkt från vil­ken de nya anställ­nings­vill­ko­ren ska gälla.

Sär­skilda bestäm­mel­ser om semeste­rer­sätt­ning finns i 5 § för
   1. arbets­ta­gare som anställs för arbete som avses pågå i högst tre måna­der, och
   2. arbets­ta­gare i gym­na­sial lär­lings­an­ställ­ning.
Lag (2014:424).

29 §   Semeste­rer­sätt­ning bestäms enligt grun­derna för beräk­ning av semester­lön.

För spa­rade semester­da­gar ska semeste­rer­sätt­ning beräk­nas som om de tagits ut under det semesterår då anställ­ningen upp­hörde. Lag (2009:1439).

29 a §   Har en arbets­ta­gare mot­ta­git semester­lön i för­skott, mins­kas semeste­rer­sätt­ningen med sådan semester­lön. Detta gäl­ler dock inte, om den semester­lön som togs emot i för­skott utbe­ta­la­des mer än fem år före anställ­ning­ens upp­hö­rande eller om anställ­ningen har upp­hört på grund av
   1. arbets­ta­ga­rens sjuk­dom,
   2. för­hål­lan­den som avses i 4 § tredje styc­ket lagen (1982:80) om anställ­nings­skydd, eller
   3. upp­säg­ning från arbets­gi­va­rens sida som beror på för­hål­lan­den som inte hän­för sig till arbets­ta­ga­ren per­son­li­gen, utom när upp­säg­ning sker i sam­band med en kon­kurs. Lag (2009:1439).

Utbe­tal­ning av semeste­rer­sätt­ning

30 §   Semeste­rer­sätt­ning ska beta­las ut till arbets­ta­ga­ren utan oskä­ligt dröjs­mål och senast en månad efter anställ­ning­ens upp­hö­rande.

Om det inte går att beräkna semeste­rer­sätt­ning inom en månad efter anställ­ning­ens upp­hö­rande, ska den beta­las ut inom en vecka efter det att hind­ret mot att beräkna ersätt­ningen upp­hörde. Lag (2009:1439).

Okon­trol­le­rade arbets­ta­gare

30 a §   Om en arbets­ta­gare utför arbete under sådana för­hål­lan­den att det inte kan anses vara arbets­gi­va­rens upp­gift att vaka över hur arbe­tet är ord­nat, får avtal träf­fas om avvi­kelse från bestäm­mel­serna om för­lägg­ning av semester­le­dig­het i 9-15 §§. Sådan avvi­kelse får inte inne­bära en inskränk­ning i arbets­ta­ga­rens rätt att ta ut tju­go­fem semester­da­gar, eller det mindre antal semester­da­gar som arbets­ta­ga­ren har rätt till varje semesterår.
Lag (2009:1439).

Ny anställ­ning i anslut­ning till en tidi­gare anställ­ning

30 b §   Om det innan en anställ­ning har upp­hört står klart att en ny anställ­ning mel­lan par­terna kom­mer att påbör­jas i nära anslut­ning till den tidi­gare, ska anställ­ning­arna i semester­hän­se­ende räk­nas som en enda anställ­ning.

Första styc­ket tilläm­pas endast om
   1. den intjä­nade semester­le­dig­he­ten inte redan har lagts ut,
   2. semeste­rer­sätt­ning inte redan har beta­lats ut, och
   3. arbets­ta­ga­ren har för­kla­rat att intjä­nade semester­för­må­ner ska över­fö­ras till den nya anställ­ningen. Lag (2009:1439).

Över­gång till ny arbets­gi­vare

31 §   En arbets­ta­ga­res rätt enligt denna lag påver­kas inte av att ett före­tag, en verk­sam­het eller en del av en verk­sam­het, över­går till en ny arbets­gi­vare genom en sådan över­gång som omfat­tas av 6 b § lagen (1982:80) om anställ­nings­skydd.
Arbets­ta­ga­rens rätt påver­kas inte hel­ler av att ett före­tag eller en del av ett före­tag över­går till en ny arbets­gi­vare i sam­band med kon­kurs.

Över­går en arbets­ta­gare till en ny arbets­gi­vare inom samma kon­cern, ska arbets­ta­ga­ren i semester­hän­se­ende ha samma rätt i den nya anställ­ningen som i den tidi­gare. Detta för­ut­sät­ter dock, att arbets­ta­ga­ren inte får semeste­rer­sätt­ning av den tidi­gare arbets­gi­va­ren och att arbets­ta­ga­ren senast en månad efter anställ­ning­ens upp­hö­rande för­kla­rar för både den tidi­gare och den nye arbets­gi­va­ren, att han eller hon vill över­föra intjä­nade semester­för­må­ner till den nya anställ­ningen.

I fall som avses i andra styc­ket är den nye arbets­gi­va­ren berät­ti­gad att av den tidi­gare arbets­gi­va­ren få ett belopp mot­sva­rande den semeste­rer­sätt­ning som den tidi­gare arbets­gi­va­ren annars skulle ha beta­lat till arbets­ta­ga­ren.
Lag (2009:1439).

Ska­de­stånd

32 §   Arbets­gi­vare som bry­ter mot denna lag skall till arbets­ta­ga­ren utge, för­u­tom den semester­lön eller semeste­rer­sätt­ning vartill arbets­ta­ga­ren kan vara berät­ti­gad, ersätt­ning för upp­kom­men skada.

Vid bedö­mande om och i vad mån skada har upp­stått skall hän­syn tagas även till arbets­ta­ga­rens intresse av att erhålla semester­le­dig­het och till övriga omstän­dig­he­ter av annan än rent eko­no­misk bety­delse.

Om det med hän­syn till ska­dans stor­lek eller andra omstän­dig­he­ter är skä­ligt, kan ska­de­stån­det ned­sät­tas eller helt bort­falla.

Pre­skrip­tion

33 §   En arbets­ta­gare som vill begära semester­lön, semeste­rer­sätt­ning eller ska­de­stånd enligt denna lag ska väcka talan inom två år från utgången av det semesterår då arbets­ta­ga­ren enligt lagen skulle ha fått den för­mån som begä­ran gäl­ler. För­sum­mar arbets­ta­ga­ren det, är rät­ten till talan för­lo­rad. Lag (2009:1439).

Rät­te­gång

34 §   Mål om tillämp­ning av denna lag hand­läg­ges enligt lagen (1974:371) om rät­te­gången i arbets­tvis­ter.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1985:86

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1985. Den nya bestäm­mel­sen om semester­lö­ne­grun­dande från­varo i sam­band med havan­de­skaps­pen­ning tilläm­pas endast på från­varo som har inträf­fat efter ikraft­trä­dan­det.

1988:1468
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1989.
   2. Äldre bestäm­mel­ser skall gälla i fråga om ersätt­ning enligt lagen (1956:293) om ersätt­ning åt smitt­bä­rare. Lag (1989:339).

1990:102
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 1990. Semester­le­dig­het enligt den nya lagen utgår dock först under semesterå­ret den 1 april 1991 - den 31 mars 1992, om ej annat över­ens­kom­mes.
   2. Kol­lek­tivav­tal eller annat avtal, som har träf­fats med utgångs­punkt i äldre lag och inne­fat­tar sämre för­må­ner än som föl­jer av den nya lagen, är i sådan del utan ver­kan.

1992:1329

Denna lag trä­der i kraft den 1 april 1993. Såvitt avser semester­le­dig­het tilläm­pas den nya lagen dock först under semesterå­ret den 1 april 1994-​-den 31 mars 1995.

1993:334

Denna lag trä­der i kraft den 1 juni 1993. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas vid beräk­ning av semester­lön för tid från och med den 1 april 1993.
Semester­lön som intjä­nats före ikraft­trä­dan­det skall dock inte mins­kas.

1994:1688

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1995. Lagen skall dock inte tilläm­pas beträf­fande en över­gång av ett före­tag, en verk­sam­het eller en del av en verk­sam­het som inträf­fat före ikraft­trä­dan­det.

1999:1399

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2001. Den äldre lydel­sen gäl­ler fort­fa­rande i fråga om stu­di­e­stöd som bevil­jats enligt den upp­hävda stu­di­e­stöds­la­gen (1973:349) eller enligt över­gångs­be­stäm­mel­serna till stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395).

2002:625
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2003.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för sär­skilt utbild­nings­bi­drag som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2006:1529
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2007.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om rekry­te­rings­bi­drag som har läm­nats enligt den upp­hävda lagen (2002:624) om rekry­te­rings­bi­drag till vux­enstu­de­rande.

2009:1439
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2010.
   2. De nya bestäm­mel­serna i 17 § tilläm­pas första gången på från­va­ro­pe­ri­o­der som påbör­jas efter ikraft­trä­dan­det. När det gäl­ler den som vid lagens ikraft­trä­dande på del­tid är från­va­rande från arbe­tet på grund av sjuk­dom eller arbets­skada, ska de nya bestäm­mel­serna tilläm­pas redan från ikraft­trä­dan­det.
Lag (2011:129).