Lag (2002:160) om läke­me­dels­för­må­ner m.m.

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2002:160
Depar­te­ment: Soci­al­de­par­te­men­tet
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2024:231
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2002:160
Depar­te­ment/myn­dig­het: Soci­al­de­par­te­men­tet
Utfär­dad: 2002-​04-11
Änd­rad: t.o.m. SFS

2024:231
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


All­männa bestäm­mel­ser

1 §   I denna lag finns bestäm­mel­ser om läke­me­dels­för­må­ner, pris­re­gle­ring av läke­me­del och andra varor, utbyte av läke­me­del och där­med sam­man­häng­ande frå­gor.
Lag (2018:1237).

2 §   Med läke­me­del avses i denna lag sådana läke­me­del enligt läke­me­delsla­gen (2015:315) som är avsedda att till­fö­ras män­ni­skor. Lag (2015:319).

3 §   Det som i denna lag sägs om regi­o­ner gäl­ler även kom­mu­ner som inte ingår i en region. Lag (2019:911).

För­måns­be­rät­ti­gade per­so­ner

4 §   Rätt till för­må­ner enligt denna lag har
   1. den som är bosatt i Sve­rige,
   2. den som, utan att vara bosatt här, har rätt till vård­för­må­ner i Sve­rige vid sjuk­dom eller moder­skap enligt vad som föl­jer av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om sam­ord­ning av de soci­ala trygg­hets­sy­ste­men, och
   3. den som avses i 5 kap. 7 § första styc­ket soci­al­för­säk­rings­bal­ken och som omfat­tas av nämnda för­ord­ning.

Rätt till för­må­ner enligt 5 och 20 §§ med undan­tag för varor som avses i 18 § andra punk­ten har även den som i annat fall, utan att vara bosatt i Sve­rige, har anställ­ning här.
Lag (2017:49).

Läke­me­dels­för­må­ner­nas inne­håll

5 §   Med läke­me­dels­för­må­ner enligt denna lag avses ett skydd mot höga kost­na­der vid inköp av sådana för­måns­be­rät­ti­gade varor som avses i 15-18 §§. För­må­nerna inne­bär en redu­ce­ring av den enskil­des kost­na­der för sådana varor.

Kost­nads­re­du­ce­ringen beräk­nas på den sam­man­lagda kost­na­den för varor som den för­måns­be­rät­ti­gade köper under ett år räk­nat från det första inköpstill­fäl­let. Redu­ce­ringen läm­nas vid varje inköpstill­fälle på grund­val av den sam­man­lagda kost­na­den för de dit­tills och vid till­fäl­let inköpta varorna.

Den för­måns­be­rät­ti­gade ska under ettårs­pe­ri­o­den sam­man­lagt inte betala mer än ett belopp som mot­sva­rar 0,05 gånger pris­bas­belop­pet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken, avrun­dat nedåt till när­maste fem­ti­o­tal kro­nor (kost­nads­ta­ket).

Så länge den sam­man­lagda kost­na­den för varor enligt andra styc­ket inte över­sti­ger ett belopp som mot­sva­rar 0,5 gånger kost­nads­ta­ket läm­nas ingen kost­nads­re­du­ce­ring. När den sam­man­lagda kost­na­den över­sti­ger detta belopp, utgör kost­nads­re­du­ce­ringen
   1. 50 pro­cent av den del som över­sti­ger 0,5 gånger men inte 0,954 gånger kost­nads­ta­ket,
   2. 75 pro­cent av den del som över­sti­ger 0,954 gånger men inte 1,773 gånger kost­nads­ta­ket, och
   3. 90 pro­cent av den del som över­sti­ger 1,773 gånger men inte 2,454 gånger kost­nads­ta­ket.

När den sam­man­lagda kost­na­den över­sti­ger ett belopp som mot­sva­rar 2,454 gånger kost­nads­ta­ket är den för­måns­be­rät­ti­gade befriad från att betala ytter­li­gare kost­na­der under den res­te­rande delen av ettårs­pe­ri­o­den.

Andra-​femte styc­kena gäl­ler inte varor som är kost­nads­fria enligt 19 §. Lag (2015:968).

5 a §   Vid beräk­ning av kost­nads­re­du­ce­ring enligt 5 § ska sådana belopp som enligt 9 § andra styc­ket lagen (2013:513) om ersätt­ning för kost­na­der till följd av vård i ett annat land inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det har lagts till grund för bestäm­man­det av en beslu­tad ersätt­ning med­räk­nas.

Första styc­ket gäl­ler inte sådana kost­na­der som avser livs­me­del för sär­skilda närings­än­da­mål. Lag (2013:516).

6 §   Före­skrif­terna i 5 § tilläm­pas i fråga om ett läke­me­del som ingår i läke­me­dels­för­må­nerna om det har för­skri­vits för män­ni­skor av läkare, tand­lä­kare, sjuk­skö­terska, barn­morska eller legi­ti­me­rad tand­hy­gi­e­nist i syfte att före­bygga, påvisa, lindra eller bota sjuk­dom eller sym­tom på sjuk­dom eller i likar­tat syfte och under för­ut­sätt­ning att recep­tet är för­sett med en kod som iden­ti­fi­e­rar den arbets­plats som recep­tut­fär­da­ren tjänst­gör vid (arbets­platskod).

Tandvårds-​ och läke­me­dels­för­månsver­ket

7 §   Tandvårds-​ och läke­me­dels­för­månsver­ket beslu­tar om ett läke­me­del eller en vara som avses i 18 § ska ingå i läke­me­dels­för­må­nerna och fast­stäl­ler inköps­pris och för­sälj­nings­pris som, med de undan­tag som anges i 7 a och 7 b §§, ska tilläm­pas av öppen­vårdsa­po­te­ken.

Det som sägs i första styc­ket om tillämp­ningen av fast­ställda pri­ser gäl­ler också när läke­med­let är kost­nads­fritt för pati­en­ten enligt 7 kap. 1 § smitt­skydds­la­gen (2004:168).

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om hur inköps­pris och för­sälj­nings­pris ska fast­stäl­las. Lag (2018:1237).

7 a §   Ett öppen­vårdsa­po­tek får köpa in läke­me­del, som inte är utbyt­bara enligt 21 § första styc­ket, till pri­ser som under­sti­ger det inköps­pris som Tandvårds-​ och läke­me­dels­för­månsver­ket har fast­ställt enligt 7 §.
Lag (2014:460).

7 b §   Ett öppen­vårdsa­po­tek får köpa in och sälja paral­lel­lim­por­te­rade läke­me­del, som är utbyt­bara enligt 21 § andra styc­ket, till pri­ser som under­sti­ger det inköps­pris respek­tive för­sälj­nings­pris som Tandvårds-​ och läke­me­dels­för­månsver­ket har fast­ställt enligt 7 §.
Lag (2014:460).

8 §   Den som mark­nads­för ett läke­me­del eller en vara som avses i 18 § får ansöka om att läke­med­let eller varan ska ingå i läke­me­dels­för­må­nerna enligt denna lag. Sökan­den ska visa att vill­ko­ren enligt 15 § är upp­fyllda och lägga fram den utred­ning som behövs för att fast­ställa inköps­pris och för­sälj­nings­pris.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vem som får ansöka om att ett läke­me­del som får säl­jas enligt 4 kap. 10 § eller 5 kap. 1 § andra styc­ket läke­me­delsla­gen (2015:315) ska ingå i för­må­nerna.

Den som enligt första styc­ket ansö­ker om att ett läke­me­del som avses i 16 a § första styc­ket ska ingå i för­må­nerna får även ansöka om att läke­med­let ska omfat­tas av för­må­nerna till dess att ansö­kan enligt första styc­ket har prö­vats.

Den som, enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av andra styc­ket, ansö­ker om att ett läke­me­del ska ingå i för­må­nerna ska visa att vill­ko­ren i före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 16 § andra styc­ket 1 är upp­fyllda. Den som enligt tredje styc­ket ansö­ker om att ett läke­me­del ska ingå i för­må­nerna ska visa att vill­ko­ren i före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 16 a § andra styc­ket 1 är upp­fyllda. Lag (2018:487).

9 §   Innan Tandvårds-​ och läke­me­dels­för­månsver­ket med­de­lar beslut i frå­gor som avses i 7 § ska sökan­den och regi­o­nerna ges till­fälle till över­lägg­ningar med myn­dig­he­ten.
Lag (2019:911).

10 §   Tandvårds-​ och läke­me­dels­för­månsver­ket får på eget ini­ti­a­tiv besluta att ett läke­me­del eller en annan vara som ingår i läke­me­dels­för­må­nerna inte längre ska ingå i för­må­nerna.

Innan Tandvårds-​ och läke­me­dels­för­månsver­ket beslu­tar att ett läke­me­del eller en annan vara inte längre ska ingå i för­må­nerna, ska regi­o­nerna och den som mark­nads­för läke­med­let eller varan ges till­fälle till över­lägg­ningar med myn­dig­he­ten.
Lag (2024:231).

11 §   Om det finns sär­skilda skäl får Tandvårds-​ och läke­me­dels­för­månsver­ket besluta att ett läke­me­del eller en annan vara ska ingå i läke­me­dels­för­må­nerna endast för ett visst använd­nings­om­råde (för­måns­be­gräns­ning).

Myn­dig­he­tens beslut får för­e­nas med andra sär­skilda vill­kor. Lag (2018:1237).

12 §   På begä­ran av den som mark­nads­för ett läke­me­del eller en vara som avses i 18 § ska Tandvårds-​ och läke­me­dels­för­månsver­ket besluta att läke­med­let eller varan inte längre ska ingå i läke­me­dels­för­må­nerna.

På begä­ran av den som enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 8 § andra styc­ket har ansökt om att ett läke­me­del ska ingå i för­må­nerna, får Tandvårds-​ och läke­me­dels­för­månsver­ket besluta att läke­med­let inte längre ska ingå i för­må­nerna. Lag (2016:530).

13 §   En fråga om änd­ring av ett tidi­gare fast­ställt inköps­pris eller för­sälj­nings­pris får, för­u­tom på eget ini­ti­a­tiv av Tandvårds-​ och läke­me­dels­för­månsver­ket, tas upp av myn­dig­he­ten på begä­ran av den som mark­nads­för läke­med­let eller varan, en region eller den som enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 8 § andra styc­ket har ansökt om att läke­med­let ska ingå i för­må­nerna. Den som begär änd­ringen har även rätt till över­lägg­ningar med myn­dig­he­ten. Om över­lägg­ningar inte begärs, eller om över­lägg­ning­arna inte leder till en över­ens­kom­melse, kan myn­dig­he­ten fast­ställa det nya inköps­pri­set eller för­sälj­nings­pri­set på grund­val av till­gäng­lig utred­ning.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om för­ut­sätt­ningar för änd­ring av inköps­pris och försäljnings-​pris för ett läke­me­del som ingår i läke­me­dels­för­må­nerna om det
   1. har gått 15 år efter det att läke­med­let god­känts för för­sälj­ning, eller
   2. finns läke­me­del som är utbyt­bara mot läke­med­let och som mark­nads­förs till öppen­vårdsa­po­tek i Sve­rige.
Lag (2019:911).

14 §   Ett fast­ställt inköps­pris och för­sälj­nings­pris för ett läke­me­del eller en vara som avses i 18 § ska inte längre gälla om god­kän­nan­det för för­sälj­ning av läke­med­let eller varan upp­hör att gälla eller Tandvårds-​ och läke­me­dels­för­månsver­ket beslu­tar att läke­med­let eller varan inte längre ska ingå i läke­me­dels­för­må­nerna. Lag (2009:373).

Läke­me­del som ingår i läke­me­dels­för­må­nerna

15 §   Ett recept­be­lagt läke­me­del ska omfat­tas av läke­me­dels­för­må­nerna och inköps­pris och för­sälj­nings­pris ska fast­stäl­las för läke­med­let under för­ut­sätt­ning att
   1. kost­na­derna för använd­ning av läke­med­let, med beak­tande av bestäm­mel­serna i 3 kap. 1 § hälso-​ och sjuk­vårds­la­gen (2017:30), fram­står som rim­liga från medi­cinska, huma­ni­tära och sam­hälls­e­ko­no­miska syn­punk­ter, och
   2. det inte finns andra till­gäng­liga läke­me­del eller behand­lings­me­to­der som enligt en sådan avväg­ning mel­lan avsedd effekt och ska­de­verk­ningar som avses i 4 kap. 1 § första styc­ket läke­me­delsla­gen (2015:315) är att bedöma som väsent­ligt mer ända­måls­en­liga. Lag (2017:49).

16 §   Ett läke­me­del som får säl­jas enligt 4 kap. 10 § eller 5 kap. 1 § andra styc­ket läke­me­delsla­gen (2015:315) får ingå i läke­me­dels­för­må­nerna utan att vill­ko­ren i 15 § är upp­fyllda eller att ett pris har fast­ställts för läke­med­let.
Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. vill­ko­ren för att ett läke­me­del som avses i första styc­ket får ingå i för­må­nerna, och
   2. inköps­pris, för­sälj­nings­pris och änd­ring av ett tidi­gare fast­ställt inköps­pris och för­sälj­nings­pris för läke­med­let.
Lag (2018:487).

16 a §   Om den som mark­nads­för ett läke­me­del har ansökt om att läke­med­let ska omfat­tas av läke­me­dels­för­må­nerna enligt 15 § och läke­med­let kan ersätta ett läke­me­del som tidi­gare har fått säl­jas enligt 4 kap. 10 § läke­me­delsla­gen (2015:315) och har ingått i för­må­nerna, får Tandvårds-​ och läke­me­dels­för­månsver­ket besluta att läke­med­let ska ingå i för­må­nerna till dess att ansö­kan har prö­vats.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. vill­ko­ren för att ett läke­me­del som avses i första styc­ket får ingå i för­må­nerna, och
   2. inköps­pris, för­sälj­nings­pris och änd­ring av ett tidi­gare fast­ställt inköps­pris och för­sälj­nings­pris för läke­med­let.
Lag (2018:487).

16 b §   Ett recept­be­lagt läke­me­del mot en smitt­sam sjuk­dom (vac­cin) får inte ingå i läke­me­dels­för­må­nerna, om sjuk­do­men omfat­tas av ett natio­nellt vac­ci­na­tions­pro­gram enligt smitt­skydds­la­gen (2004:168) och vac­ci­net är avsett för samma använd­nings­om­råde och samma pati­ent­grupp som omfat­tas av vac­ci­na­tions­pro­gram­met. Lag (2016:530).

17 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om för­ut­sätt­ning­arna för att ett visst recept­fritt läke­me­del eller en viss grupp av sådana läke­me­del skall ingå i läke­me­dels­för­må­nerna.

Andra varor som ingår i läke­me­dels­för­må­nerna

18 §   Läke­me­dels­för­må­nerna ska, när beslut fat­tas enligt 7 §, omfatta
   1. varor för vilka det med stöd av 18 kap. 2 § läke­me­delsla­gen (2015:315) har före­skri­vits att läke­me­delsla­gen helt eller del­vis ska gälla och som för­skrivs enbart i födel­se­kon­trol­le­rande syfte av läkare eller barn­mors­kor,
   2. för­bruk­nings­ar­tik­lar som en för­måns­be­rät­ti­gad behö­ver vid stomi och som för­skrivs av läkare eller någon annan som Soci­al­sty­rel­sen för­kla­rat har behö­rig­het till sådan för­skriv­ning, och
   3. för­bruk­nings­ar­tik­lar som en för­måns­be­rät­ti­gad på grund av sjuk­dom behö­ver för att till­föra krop­pen ett läke­me­del eller för egen­kon­troll av medi­ci­ne­ring och som för­skrivs av läkare, tand­lä­kare eller någon annan som Soci­al­sty­rel­sen för­kla­rat har behö­rig­het till sådan för­skriv­ning. Lag (2015:969).

Sär­skilda bestäm­mel­ser om kost­nads­fri­het

19 §   För­måns­be­rät­ti­gade varor som avses i 15-18 §§ ska vara kost­nads­fria för en för­måns­be­rät­ti­gad per­son som vid inköpstill­fäl­let inte har fyllt 18 år.

Varor som avses i 18 § 1 ska även vara kost­nads­fria för en för­måns­be­rät­ti­gad per­son som vid inköpstill­fäl­let inte har fyllt 21 år.

Varor som avses i 18 § 3 ska även vara kost­nads­fria för en för­måns­be­rät­ti­gad per­son som vid inköpstill­fäl­let har fyllt 18 år. Lag (2016:1284).

Sär­skilda bestäm­mel­ser om vissa varor

20 §   Om rege­ringen före­skri­ver det, har den som är under 16 år rätt till redu­ce­ring av sina kost­na­der för inköp av sådana livs­me­del för sär­skilda närings­än­da­mål som för­skri­vits av läkare med det belopp som vid varje inköpstill­fälle över­sti­ger 120 kro­nor.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer fast­stäl­ler vill­kor för redu­ce­ringen av kost­na­derna för sådana livs­me­del.

Kost­na­derna för livs­med­len får inte räk­nas sam­man med köp av sådana läke­me­del, födel­se­kon­trol­le­rande medel och för­bruk­nings­ar­tik­lar som avses i 15 och 18 §§.
Lag (2006:829).

Utbyte av läke­me­del

21 §   Ett öppen­vårdsa­po­tek ska byta ut ett läke­me­del som har för­skri­vits inom läke­me­dels­för­må­nerna mot det till­gäng­liga läke­me­del inom för­må­nerna som det är utbyt­bart mot och som har lägst fast­ställt för­sälj­nings­pris.

Ett öppen­vårdsa­po­tek ska byta ut ett läke­me­del som har för­skri­vits inom läke­me­dels­för­må­nerna mot något av de läke­me­del inom för­må­nerna som är till­gäng­liga och har ett lägre fast­ställt för­sälj­nings­pris, när det inom för­må­nerna finns utbyt­bar­het enbart mel­lan
   1. ett läke­me­del och ett eller flera av dess paral­lel­lim­por­te­rade läke­me­del, eller
   2. ett läke­me­dels paral­lel­lim­por­te­rade läke­me­del.

Ett läke­me­del får inte bytas ut om
   1. för­skri­va­ren på medi­cinska grun­der har mot­satt sig ett utbyte,
   2. den expe­di­e­rande far­ma­ceu­ten på öppen­vårdsa­po­te­ket har mot­satt sig utbyte av läke­med­let med hän­syn till att det finns anled­ning att anta att ett utbyte skulle inne­bära bety­dande olä­gen­het för pati­en­ten, eller
   3. pati­en­ten beta­lar mel­lan­skill­na­den mel­lan det för­sälj­nings­pris som fast­ställts för det för­skrivna läke­med­let och lägsta för­sälj­nings­pris för det utbyt­bara läke­me­del som finns till­gäng­ligt.

Om något annat utbyt­bart läke­me­del inom för­må­nerna finns till­gäng­ligt, kan utbyte ske mot detta läke­me­del, under för­ut­sätt­ning att pati­en­ten beta­lar hela kost­na­den för det läke­med­let.

Ett öppen­vårdsa­po­tek ska upp­lysa pati­en­ten om att utbyte kom­mer i fråga och om pati­en­tens rätt att mot betal­ning få det för­skrivna läke­med­let eller något annat utbyt­bart läke­me­del inom för­må­nerna. När utbyte sker ska öppen­vårdsa­po­te­ket skrift­li­gen under­rätta för­skri­va­ren.
Lag (2018:1237).

21 a §   Ett öppen­vårdsa­po­tek ska byta ut ett läke­me­del som har för­skri­vits utan­för för­må­nerna men i övrigt enligt 4 och 6 §§, mot
   1. det till­gäng­liga läke­me­del inom för­må­nerna utan för­måns­be­gräns­ning som det är utbyt­bart mot och som har lägst fast­ställt för­sälj­nings­pris, eller
   2. något av de till­gäng­liga läke­med­len inom för­må­nerna utan för­måns­be­gräns­ning, när det inom för­må­nerna finns utbyt­bar­het enbart mel­lan ett läke­me­del och ett eller flera av dess paral­lel­lim­por­te­rade läke­me­del, eller mel­lan ett läke­me­dels paral­lel­lim­por­te­rade läke­me­del.

Ett läke­me­del får inte bytas ut om
   1. för­skri­va­ren på medi­cinska grun­der har mot­satt sig ett utbyte,
   2. den expe­di­e­rande far­ma­ceu­ten på öppen­vårdsa­po­te­ket har mot­satt sig utbyte av läke­med­let med hän­syn till att det finns anled­ning att anta att ett utbyte skulle inne­bära bety­dande olä­gen­het för pati­en­ten, eller
   3. pati­en­ten beta­lar hela kost­na­den för det för­skrivna läke­med­let.

Om något annat utbyt­bart läke­me­del inom för­må­nerna finns till­gäng­ligt, kan utbyte ske mot detta läke­me­del, under för­ut­sätt­ning att pati­en­ten beta­lar hela kost­na­den för det läke­med­let.

Ett öppen­vårdsa­po­tek ska upp­lysa pati­en­ten om att utbyte kom­mer i fråga och om pati­en­tens rätt att mot betal­ning få det för­skrivna läke­med­let eller något annat utbyt­bart läke­me­del inom för­må­nerna. När utbyte sker ska öppen­vårdsa­po­te­ket skrift­li­gen under­rätta för­skri­va­ren.
Lag (2018:1237).

21 b §   Ett öppen­vårdsa­po­tek ska byta ut ett läke­me­del som har för­skri­vits enligt 7 kap. 1 § smitt­skydds­la­gen (2004:168) mot det läke­me­del som utbyte skulle ha skett mot vid ett utbyte enligt
   1. 21 § första och andra styc­kena om det för­skrivna läke­med­let har fast­ställda pri­ser enligt 7 §, eller
   2. 21 a § första styc­ket om det för­skrivna läke­med­let inte har fast­ställda pri­ser enligt 7 §.

Ett läke­me­del får inte bytas ut om
   1. för­skri­va­ren på medi­cinska grun­der har mot­satt sig ett utbyte, eller
   2. den expe­di­e­rande far­ma­ceu­ten på öppen­vårdsa­po­te­ket har mot­satt sig utbyte av läke­med­let med hän­syn till att det finns anled­ning att anta att ett utbyte skulle inne­bära bety­dande olä­gen­het för pati­en­ten eller i annat fall dröjs­mål med behand­lingen.

Ett öppen­vårdsa­po­tek ska upp­lysa pati­en­ten om att utbyte kom­mer i fråga. När utbyte sker ska öppen­vårdsa­po­te­ket skrift­li­gen under­rätta för­skri­va­ren. Lag (2018:1237).

21 c §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. utbyte mot läke­me­del som omfat­tas av för­måns­be­gräns­ningar, och
   2. utbyte av läke­me­del i övrigt.
Lag (2018:1237).

21 d §   Den som har ett god­kän­nande för för­sälj­ning av ett läke­me­del som har lägst fast­ställt för­sälj­nings­pris enligt 21 § första styc­ket och har bekräf­tat att läke­med­let ska vara till­gäng­ligt ska till­han­da­hålla läke­med­let till öppen­vårdsa­po­te­ken. Lag (2018:1237).

Kost­na­der för för­må­ner m.m.

22 §   Kost­na­der för för­må­ner enligt denna lag ersätts av den region inom vars område den berät­ti­gade är bosatt.

Om den berät­ti­gade inte är bosatt inom någon regi­ons område, ska den region inom vars område den berät­ti­gade är för­värvs­verk­sam eller, när det gäl­ler en per­son som är arbets­lös, den region inom vars område per­so­nen är regi­stre­rad som arbets­sö­kande, svara för kost­na­der för för­må­ner enligt denna lag. När det gäl­ler den som är berät­ti­gad till för­må­ner enligt denna lag i egen­skap av famil­je­med­lem till anställd eller egen­fö­re­ta­gare enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 883/2004, ska i stäl­let den region inom vars område den anställde eller egen­fö­re­ta­ga­ren är för­värvs­verk­sam eller regi­stre­rad som arbets­sö­kande svara för kost­na­derna för för­må­nerna.

I andra fall än som avses i första och andra styc­kena ersätts kost­na­derna av den region inom vars område den som för­skri­vit en för­måns­be­rät­ti­gad vara har sin verk­sam­hets­ort. Lag (2019:911).

23 §   Rät­ten till för­må­ner enligt denna lag prö­vas av den region som enligt 22 § har att svara för kost­na­den för för­må­nerna. Lag (2019:911).

Utläm­nande av upp­gif­ter

24 §   Läke­me­dels­ver­ket ska på begä­ran av Tandvårds-​ och läke­me­dels­för­månsver­ket lämna upp­gif­ter om ett läke­me­del till myn­dig­he­ten om upp­gif­terna behövs för pröv­ning enligt denna lag. Lag (2008:655).

Till­syn

25 §   Tandvårds-​ och läke­me­dels­för­månsver­ket har till­syn över efter­lev­na­den av denna lag och före­skrif­ter och vill­kor som har med­de­lats i anslut­ning till lagen.

Tandvårds-​ och läke­me­dels­för­månsver­ket har rätt att på begä­ran få de upp­lys­ningar och hand­lingar som behövs för till­sy­nen. Myn­dig­he­ten får med­dela de före­läg­gan­den och för­bud som behövs för att denna lag eller före­skrif­ter och vill­kor som har med­de­lats i anslut­ning till lagen ska efter­le­vas. Beslut om före­läg­gande eller för­bud får för­e­nas med vite. Lag (2009:373).

Sank­tions­av­gif­ter

25 a §   Tandvårds-​ och läke­me­dels­för­månsver­ket får ta ut en sank­tions­av­gift av den som
   1. har till­stånd att bedriva öppen­vårdsa­po­tek om öppen­vårdsa­po­te­ket inte byter ut läke­me­del enligt bestäm­mel­serna i 21-21 b §§ eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 21 c §, eller
   2. har ett god­kän­nande för för­sälj­ning som inte till­han­da­hål­ler ett läke­me­del enligt 21 d § eller enligt före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till 21 d §.

Tandvårds-​ och läke­me­dels­för­månsver­ket får besluta att ta ut sank­tions­av­gift av någon endast om denne, inom fem år från det att över­trä­del­sen ägde rum, har del­getts en under­rät­telse om att myn­dig­he­ten över­vä­ger att fatta ett sådant beslut. Innan en sank­tions­av­gift tas ut ska den som avgif­ten gäl­ler ges till­fälle att yttra sig.

Sank­tions­av­gif­ten till­fal­ler sta­ten.
Lag (2018:1237).

25 b §   Sank­tions­av­gift får tas ut med ett belopp som fast­ställs med hän­syn till över­trä­del­sens all­var.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om hur sank­tions­av­gif­tens stor­lek ska fast­stäl­las. Lag (2014:460).

25 c §   Befri­else från sank­tions­av­gift ska med­ges helt eller del­vis om det är oskä­ligt att ta ut sank­tions­av­gift. Vid denna bedöm­ning ska sär­skilt beak­tas
   1. om över­trä­del­sen berott på en omstän­dig­het som den avgifts­skyl­dige inte för­ut­såg eller borde ha för­ut­sett eller inte kun­nat påverka,
   2. vad den avgifts­skyl­dige har gjort för att und­vika över­trä­del­sen, och
   3. om över­trä­del­sen i övrigt fram­står som ursäkt­lig.
Lag (2014:460).

25 d §   Sank­tions­av­gift får inte tas ut för en över­trä­delse som redan omfat­tas av ett vites­före­läg­gande eller vites­för­bud. Lag (2014:460).

Över­kla­gande m.m.

26 §   Beslut som Tandvårds-​ och läke­me­dels­för­månsver­ket eller en region i ett enskilt fall med­de­lar enligt denna lag eller enligt en före­skrift som har med­de­lats med stöd av lagen får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2019:911).

27 §   Andra beslut än beslut om sank­tions­av­gift som Tandvårds-​ och läke­me­dels­för­månsver­ket eller all­män för­valt­nings­dom­stol med­de­lar enligt denna lag eller enligt en före­skrift som har med­de­lats med stöd av lagen ska gälla ome­del­bart, om inte annat beslu­tas. Lag (2014:460).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2002:160
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 okto­ber 2002 då lagen (1996:1150) om hög­kost­nads­skydd vid köp av läke­me­del m.m.
upp­hör att gälla.
   2. Recept­be­lagda läke­me­del och andra varor för vilka Riks­för­säk­rings­ver­ket fast­ställt för­sälj­nings­pris enligt den äldre lagen skall ingå i läke­me­dels­för­må­nerna. Detta gäl­ler dock inte läke­me­del och varor som inte omfat­tas av hög­kost­nads­skydd.
   3. Ansök­ningar rörande fast­stäl­lande av för­sälj­nings­pris som vid tid­punk­ten för ikraft­trä­dan­det är anhäng­iga hos Riks­för­säk­rings­ver­ket skall där­ef­ter hand­läg­gas av Läke­me­dels­för­måns­nämn­den. En sådan ansö­kan skall anses avse en begä­ran om att läke­med­let eller varan skall ingå i läke­me­dels­för­må­nerna.
   4. Vid över­kla­gande av ett beslut av Riks­för­säk­rings­ver­ket som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det skall den äldre lagen tilläm­pas. Om ett för­sälj­nings­pris fast­ställs skall läke­med­let eller varan ingå i läke­me­dels­för­må­nerna.
   5. För­må­ner som upp­kom­mit för enskild enligt 4 § i den äldre lagen skall anses som läke­me­dels­för­må­ner enligt den nya lagen.
   6. Ett recept som utfär­dats före ikraft­trä­dan­det får expe­die­ras inom läke­me­dels­för­må­nerna trots att det sak­nar arbets­platskod.

2002:1145

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2003. Den nya bestäm­mel­sen tilläm­pas dock för tid från och med den 1 okto­ber 2002.

2007:250
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2007.
   2. Beslut om utbyt­bar­het som har med­de­lats enligt äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande.

2010:1320
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2011.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för den som omfat­tas av rådets för­ord­ning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämp­ningen av syste­men för social trygg­het när anställda, egen­fö­re­ta­gare eller deras famil­je­med­lem­mar flyt­tar inom gemen­ska­pen.

2011:1577
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2012.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för inköp av för­måns­be­rät­ti­gade varor, om det första inköpstill­fäl­let inträf­fat före den 1 janu­ari 2012.

2012:927
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2013.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för kost­nads­be­fri­else som har upp­kom­mit före den 1 janu­ari 2013.

2014:460
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2014.
   2. Bestäm­mel­serna om sank­tions­av­gift ska tilläm­pas endast på över­trä­del­ser som har ägt rum efter det att de nya bestäm­mel­serna har trätt i kraft. Bestäm­mel­sen i 25 a § första styc­ket 1 tilläm­pas, i fråga om över­trä­del­ser på grund av att far­ma­ceut har mot­satt sig utbyte, endast på över­trä­del­ser som har begåtts från och med den 1 janu­ari 2015.

2015:968
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2016.
   2. En för­måns­be­rät­ti­gad per­son som har fyllt 18 år före den 1 janu­ari 2016 och som vid ikraft­trä­dan­det har rätt till kost­nads­re­du­ce­ring med stöd av 5 § sjunde styc­ket behål­ler denna rätt under ett år räk­nat från första inköpstill­fäl­let.
   3. En för­måns­be­rät­ti­gad per­son som fyl­ler 18 år efter den 31 decem­ber 2015 och som vid ikraft­trä­dan­det har rätt till kost­nads­re­du­ce­ring med stöd av 5 § sjunde styc­ket behål­ler denna rätt efter att ha fyllt 18 år under ett år räk­nat från första inköpstill­fäl­let.

2018:1237

Denna lag trä­der i kraft den 1 okto­ber 2018 i fråga om 7 § och i övrigt den 2 juni 2020.