Sjö­manslag (1973:282)

Utfär­dad:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1973:282
Depar­te­ment: Landsbygds-​ och infra­struk­tur­de­par­te­men­tet RSIB TM
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2021:362
Övrigt: Rät­tel­se­blad 2012:93 har iakt­ta­gits.
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1973:282
Depar­te­ment/myn­dig­het: Landsbygds-​ och infra­struk­tur­de­par­te­men­tet RSIB TM
Utfär­dad: 1973-​05-18
Änd­rad: t.o.m. SFS

2021:362
Övrig text: Rät­tel­se­blad 2012:93 har iakt­ta­gits.
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Denna lag gäl­ler arbets­ta­gare, som är anställd för far­tygs­ar­bete på svenskt far­tyg och som under den tid han tjänst­gör ombord har befatt­ning på far­ty­get.

I fråga om arbets­ta­gare, som utför far­tygs­ar­bete på svenskt far­tyg men ej har befatt­ning ombord, äger 24, 26, 27, 36 §§, 37 § första och andra styc­kena, 41 §, 42 § första och andra styc­kena, 44, 45 §§, 47 § första styc­ket, 48, 51, 53-​-55, 59, 60, 65, 67-​-70 §§, 72 § andra styc­ket och 74-​-76 §§ mot­sva­rande tillämp­ning.

I andra styc­ket angivna bestäm­mel­ser gäl­ler även den som tas med ombord på svenskt far­tyg enligt 22 kap. 2 § sjö­la­gen (1994:1009).
Lag (1994:1019).

2 §   Bestäm­mel­serna i 4, 6, 7, 15-28, 29, 34, 35 §§, 36 § första och tredje styc­kena, 43, 55, 56 §§, 62 § tredje styc­ket, 64 § och 72 § första styc­ket gäl­ler ej i fråga om arbets­ta­gare, för vil­ken stats­tjäns­te­man­na­la­gen (1965:274) är tillämp­lig, och ej hel­ler arbets­ta­gare, som är anställd av kom­mun.

Bestäm­mel­serna i 38-40, 47, 48, 70 §§ och 72 § andra styc­ket gäl­ler ej i fråga om arbets­ta­gare, för vil­ken stats­tjäns­te­man­na­la­gen är tillämp­lig.
Bestäm­mel­sen i 48 § gäl­ler ej hel­ler i fråga om arbets­ta­gare, för vil­ken kom­mu­nal­tjäns­te­man­na­la­gen (1965:275) är tillämp­lig.

3 §   I denna lag avses med

far­tygs­ar­bete: sådant arbete för far­ty­gets räk­ning som utförs ombord på far­ty­get eller på annat ställe av arbets­ta­gare som föl­jer med far­ty­get,
befatt­ning på far­tyg: sådan befatt­ning ombord som huvud­sak­li­gen avser far­tygs­ar­bete och gäl­ler annat än enbart till­fäl­liga göro­mål,
sjö­man: sådan arbets­ta­gare som är anställd för far­tygs­ar­bete och som under den tid han eller hon tjänst­gör ombord har befatt­ning på far­ty­get,
vän­te­tid: sådan del av anställ­nings­ti­den under vil­ken sjö­mannen inte har befatt­ning på far­tyg men utför arbete för arbets­gi­va­rens räk­ning eller står till den­nes för­fo­gande för att utföra arbete eller i form av fri­tid får ersätt­ning för ordi­na­rie arbets­tid eller gott­gö­relse för över­tids­ar­bete,
inre fart: fart inom lan­det i ham­nar eller på flo­der, kana­ler, insjöar, inom­skärs vid kus­terna eller i Kal­marsund om inte annat sär­skilt anges. Lag (2012:93).

Anställ­nings­av­tal

4 §   Arbets­gi­va­ren skall sörja för att anställ­nings­av­tal med sjö­man om far­tygs­ar­bete upp­rät­tas skrift­ligt.

5 §   Är sjö­man anställd för bestämd tid och utgår tiden medan far­ty­get befin­ner sig till sjöss, gäl­ler anställ­nings­av­ta­let till far­ty­gets ankomst till hamn. Avta­let upp­hör dock ej i utländsk hamn, som far­ty­get anlö­per enbart för bunk­ring, land­sätt­ning av sjuk eller ska­dad per­son eller för kort­va­rigt besök av hän­syn till de ombordsva­ran­des, far­ty­gets eller las­tens säker­het.

6 §   Har över­ens­kom­melse ej träf­fats om var anställ­nings­av­ta­let skall från­trä­das efter upp­säg­ning, får avta­let från­trä­das endast i hamn, som är belä­gen i det land där sjö­mannen har sin hem­ort, eller på orten där han ingick anställ­nings­av­ta­let.

Säger sjö­mannen upp anställ­nings­av­ta­let, gäl­ler första styc­ket endast från­trä­dande under tid när sjö­mannen har befatt­ning på far­tyg eller under vän­te­tid.

7 §   Sjö­man, som har varit anställd hos samme arbets­gi­vare eller på samma far­tyg under nio måna­der har rätt att bli fri från anställ­ningen efter gäl­lande upp­säg­nings­tid, även om annat föl­jer av avta­let. Har sjö­mannen befatt­ning på far­tyg, får han dock från­träda avta­let först när far­ty­get anlöpt hamn för loss­ning, last­ning eller upp­lägg­ning.

Första styc­ket gäl­ler ej, om sjö­mannen skrift­li­gen sam­tyc­ker till att avta­let för­länges. Sådant sam­tycke får ej läm­nas tidi­gare än en månad före utgången av tid som avses i första styc­ket. Det får ej hel­ler avse längre tid än nio måna­der.

8 §   Visar sjö­man, att han kan få befatt­ning av högre grad på far­tyg än den han inne­har eller annan anställ­ning, vars anta­gande är av väsent­lig bety­delse för honom, har han rätt att ome­del­bart bli fri från anställ­ningen, om dug­lig man kan sät­tas i hans ställe utan ökad utgift för arbets­gi­va­ren.

Första styc­ket gäl­ler även när sådan omstän­dig­het inräf­far som gör det till en väl­färds­fråga för sjö­mannen att bli fri från anställ­ningen.
Vill­ko­ret att arbets­gi­va­ren ej får orsa­kas ökad utgift skall jäm­kas, om det är skä­ligt med hän­syn till den tid sjö­mannen varit anställd hos arbets­gi­va­ren och övriga för­hål­lan­den.

9 §   En sjö­man har rätt att från­träda sin befatt­ning på far­ty­get
   1. om det är fara för att far­ty­get skall upp­bringas av krig­fö­rande eller utsät­tas för krigs­skada, eller
   2. om någon av föl­jande sjuk­do­mar har vun­nit utbred­ning i den hamn som far­ty­get är des­ti­ne­rat till:
   - dif­teri
   - fläck­fe­ber
   - gula febern
   - hepa­tit A-E
   - hepa­tit non A non B non C non D non E
   - kolera
   - meningokoc­kin­fek­tion
   - mjält­brand
   - para­ty­fo­id­fe­ber
   - pest
   - polio
   - rabies
   - sal­mo­nel­lain­fek­tion
   - shi­gel­lain­fek­tion
   - tuber­ku­los
   - tyfo­id­fe­ber
   - virala hemor­ra­giska feb­rar exkl. nefro­pat­hia epi­de­mica
   - åter­falls­fe­ber.

Rät­ten att från­träda befatt­ningen gäl­ler dock inte om sjö­mannen har god­ta­git att följa med far­ty­get under de angivna för­hål­lan­dena.

Vill en sjö­man från­träda sin befatt­ning på grund av för­hål­lande som avses i första styc­ket skall sjö­mannen under­rätta arbets­gi­va­ren utan dröjs­mål efter det att han eller hon fått kun­skap om för­hål­lan­det. Sjö­mannen har där­ef­ter rätt att från­träda befatt­ningen innan far­ty­get anlän­der till det område där för­hål­lan­det råder. Lag (2004:172).

10 §   Är en sjö­man anställd för en bestämd resa och änd­ras denna väsent­ligt, har han eller hon rätt att bli fri från anställ­ningen. Han eller hon skall då säga upp avta­let utan dröjs­mål efter det att han eller hon fått kun­skap om för­hål­lan­det. Där­ef­ter upp­hör avta­let ome­del­bart om far­ty­get befin­ner sig i hamn och i annat fall i första hamn som far­ty­get anlö­per. Lag (2003:369).

11 §   En sjö­man har rätt att från­träda sin befatt­ning på far­ty­get, om far­ty­get
   1. inte är sjö­vär­digt för resa i avsedd fart,
   2. inte är behö­ri­gen las­tat eller bar­las­tat,
   3. med­för pas­sa­ge­rare utö­ver det högsta tillåtna anta­let, eller
   4. inte är beman­nat på betryg­gande sätt,
allt under för­ut­sätt­ning att de ombord­va­rande på grund av felet eller bris­ten kan antas bli utsatta för all­var­lig fara under resan och felet eller bris­ten inte undan­röjs.

En sjö­man har rätt att från­träda sin befatt­ning på far­ty­get även när far­ty­get i väsent­ligt avse­ende bris­ter i fråga om skyd­det mot ohälsa och olycks­fall och rät­telse inte sker.

Vill en sjö­man från­träda sin befatt­ning på grund av för­hål­lande som avses i första eller andra styc­ket skall sjö­mannen under­rätta arbets­gi­va­ren utan dröjs­mål efter det att han eller hon fått kun­skap om för­hål­lan­det. Sjö­mannen har där­ef­ter rätt att från­träda befatt­ningen innan nästa resa bör­jar om far­ty­get befin­ner sig i hamn, och i annat fall så snart far­ty­get har möj­lig­het att komma i för­bin­delse med land. Lag (2003:369).

11 a §   En sjö­man som från­trä­der sin befatt­ning med stöd av 9 eller 11 § kan av arbets­gi­va­ren ompla­ce­ras till ett annat far­tyg. Lag (2003:369).

12 §   Tillå­ter ej myn­dig­het på den ort där anställ­nings­av­tal skall från­trä­das att sjö­mannen kom­mer in i lan­det eller fordras för till­stånd här­till säker­het, som denne ej kan ställa, gäl­ler avta­let tills far­ty­get kom­mer till ort, där sådant hin­der ej före­kom­mer. Avta­let för­länges dock ej, om det inne­bär avse­värd olä­gen­het för part.

13 §   Påkal­las sjö­mans när­varo vid sjö­för­kla­ring, är han, tills för­kla­ringen avgi­vits, skyl­dig att stanna kvar på orten eller i sådan när­het, att han på kal­lelse kan infinna sig till för­rätt­ningen utan dröjs­mål. Även om anställ­nings­av­ta­let upp­hört, skall arbets­gi­va­ren utge lön och under­håll för den tid som sjö­mannen stan­nar kvar för ända­må­let.

13 a §   Om en sjö­man som är anställd på ett far­tyg som omfat­tas av 2006 års sjö­ar­betskon­ven­tion hålls fången till följd av vad som enligt kon­ven­tio­nen utgör sjö­rö­veri eller väp­nat rån mot far­ty­get gäl­ler under fång­en­ska­pen att
   - anställ­nings­av­ta­let ska fort­sätta att gälla även om den dag då avta­let annars skulle ha upp­hört pas­se­rats,
   - avta­let inte får sägas upp eller anställ­ningen från­trä­das eller avbry­tas, och
   - sjö­mannen har rätt att behålla sin lön och andra anställ­nings­för­må­ner. Lag (2020:392).

14 §   En tvist om en sjö­mans anställ­nings­för­hål­lande får inte dras inför en utländsk myn­dig­het.

Första styc­ket gäl­ler inte om något annat föl­jer av de uni­ons­rätts­ak­ter och inter­na­tio­nella instru­ment som anges i 1 § 1-4 lagen (2014:912) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser om dom­stols behö­rig­het och om erkän­nande och inter­na­tio­nell verk­stäl­lig­het av vissa avgö­ran­den. Lag (2014:919).

Befatt­ning på far­tyg

15 §   När en sjö­man till­trä­der en befatt­ning på far­tyg, skall arbets­gi­va­ren eller befäl­ha­va­ren förse honom med tjänst­gö­rings­be­sked.
Beske­det skall inne­hålla upp­gif­ter om sjö­mannens befatt­ning och tjäns­te­vill­kor ombord.

När sjö­mannen läm­nar befatt­ningen ombord, skall arbets­gi­va­ren eller befäl­ha­va­ren ange detta i tjänst­gö­rings­be­ske­det.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får före­skriva och i enskilda fall besluta att bestäm­mel­serna om tjänst­gö­rings­be­sked skall tilläm­pas även på sådana arbets­ta­gare som avses i 2 § första styc­ket och på inhyrda utländska far­tyg samt medge undan­tag från bestäm­mel­serna om tjänst­gö­rings­be­sked.

Tjänst­gö­rings­be­sked upp­rät­tas enligt for­mu­lär som fast­ställs av Trans­port­sty­rel­sen. Sty­rel­sen med­de­lar också i övrigt när­mare före­skrif­ter om tjänst­gö­rings­be­sked. Lag (2008:1360).

16 §   Reda­ren får när som helst skilja befäl­ha­va­ren från hans befatt­ning på far­ty­get. Där­vid gäl­ler ej 22 eller 23 §.

17 §   Befäl­ha­va­ren får skilja sjö­man från hans befatt­ning på far­ty­get, om sjö­mannen har sjuk­dom, som med­för fara för de ombordsva­rande, eller om han på grund av sjuk­dom eller skada ej kan full­göra sitt arbete på far­ty­get under längre tid. Med sjuk­dom jäm­stäl­les havan­de­skap, som utgör hin­der för befatt­ning­ens utö­vande.

18 §   Befäl­ha­va­ren får skilja sjö­man från hans befatt­ning på far­ty­get, om sjö­mannen
   1. är odug­lig för befatt­ningen,
   2. ej infin­ner sig ombord i rätt tid och far­ty­get skall avgå eller annan måste anta­gas i hans ställe,
   3. gör sig skyl­dig till svå­rare tjäns­te­för­se­else, såsom upp­re­pad väg­ran att åtlyda för­mans order, våld mot över­ord­nad eller miss­han­del av andra ombord­va­rande,
   4. i tjäns­ten vid upp­re­pade till­fäl­len upp­trä­der påver­kad av alko­hol­hal­tiga dryc­ker eller annat berus­nings­me­del,
   5. gör sig skyl­dig till stöld eller annat svå­rare brott, döl­jer obe­hö­rig per­son ombord under omstän­dig­he­ter, som kan utsätta far­ty­get för även­tyr, eller ombord döl­jer gods, som är tull­plik­tigt eller för­bju­det till utför­sel på avgångs­or­ten eller inför­sel på bestäm­mel­se­or­ten, eller
   6. drar tvist om anställ­nings­för­hål­lan­det inför utländsk myn­dig­het i strid med bestäm­mel­serna i 14 §.

Om under­sök­ning av far­tygs­nämnd i de fall där sådan skall fin­nas gäl­ler 22 eller 23 §. Lag (1994:1019).

19 §   Sjö­mans anställ­nings­av­tal upp­hör ej genom att han skil­jes från befatt­ning på far­tyg.

Innan befäl­ha­va­ren enligt 17 eller 18 § skil­jer sjö­mannen från hans befatt­ning skall han, om far­tygs­nämnd ej skall fin­nas på far­ty­get, först ha sam­rått med övriga befatt­nings­ha­vare ombord. Anteck­ning om sam­rå­det skall göras i skepps­dag­bo­ken. Befäl­ha­va­ren skall också under­rätta reda­ren och för­vissa sig om att det efter omstän­dig­he­terna är sörjt för sjö­mannens uppe­hälle i land. Befin­ner sig far­ty­get utom riket, skall även när­maste svenska utlands­myn­dig­het under­rät­tas. Lag (1982:342).

Far­tygs­nämnd

20 §   För sam­råd eller under­sök­ning i fråga som avses i 22-24 § skall fin­nas en far­tygs­nämnd på far­tyg, som har en besätt­ning om minst sex per­so­ner. Befäl­ha­va­ren för­an­stal­tar om att nämn­den till­sätts.

Far­tygs­nämn­den består av befäl­ha­va­ren som ord­fö­rande och ytter­li­gare tre leda­mö­ter. Av sist­nämnda leda­mö­ter skall en till­höra befä­let och två den övriga per­so­na­len ombord. Befäls­le­da­mo­ten skall om möj­ligt vara antingen den främste av maskin­be­fä­let eller styr­män­nen eller före­stån­da­ren för inten­den­turav­del­ningen allt­ef­tersom saken rör sjö­man, som till­hör maskin-​, däcks-​ eller inten­den­turav­del­ningen. Övriga leda­mö­ter skall om möj­ligt vara av den övriga per­so­na­len utsedda för­tro­en­de­män. Lag (1982:342).

21 §   Far­tygs­nämn­den kal­las sam­man av befäl­ha­va­ren.

I frå­gor där far­tygs­nämn­den har att fatta beslut, gäl­ler den mening om vil­ken de flesta för­e­nar sig eller, vid lika rös­te­tal, den mening som ord­fö­ran­den biträ­der.

22 §   Upp­kom­mer fråga om att på grund av för­hål­lande som avses i 18 § skilja sjö­man från befatt­ning på far­tyg eller säga upp anställ­nings­av­tal för sjö­man som har sådan befatt­ning, skall far­tygs­nämn­den göra under­sök­ning av de omstän­dig­he­ter som åbe­ro­pas till stöd för åtgär­den.
Innan under­sök­ningen har avslu­tats, får sjö­mannen ej skil­jas från befatt­ningen eller sägas upp.

Upp­kom­mer fråga om att på annan grund än som avses i första styc­ket skilja sjö­man från hans befatt­ning på far­tyg eller säga upp anställ­nings­av­tal för sjö­man som har sådan befatt­ning, får sjö­mannen, innan han läm­nar far­ty­get, hos far­tygs­nämn­den påkalla sam­råd eller under­sök­ning med anled­ning av den ifrå­ga­satta åtgär­den.

23 §   Har sjö­man ej inställt sig ombord vid tiden för far­ty­gets avgång, skall far­tygs­nämn­den sna­rast göra under­sök­ning om anled­ningen till att sjö­mannen ute­bli­vit.

24 §   Anmä­les till far­tygs­nämn­den att sjö­man för­sum­mat sig i tjäns­ten eller bru­tit mot ord­ning och skick ombord eller att där för­ö­vats brott, som hör under all­mänt åtal, eller före­lig­ger miss­tanke om sådant brott, skall nämn­den sna­rast under­söka saken. Under­sök­ning får dock under­lå­tas, om det är uppen­bart att utred­ningen kom­mer att göras av svensk myn­dig­het eller vid sjö­för­kla­ring och att nämn­dens under­sök­ning där­för ej behövs.

25 §   Efter under­sök­ning som avses i 24 § får far­tygs­nämn­den till­dela sjö­man erin­ran, om under­sök­ningen ger anled­ning till det.

26 §   Om det efter en under­sök­ning som avses i 24 § finns anled­ning att anta att brott, som hör under all­mänt åtal, har för­ö­vats ombord eller det finns miss­tanke om ett sådant brott, ska far­tygs­nämn­den skynd­samt anmäla vad som fram­kom­mit till Åklagar­myn­dig­he­ten eller Polis­myn­dig­he­ten. Är far­ty­gets när­maste bestäm­mel­se­hamn inte svensk, ska i stäl­let när­maste svenska utlands­myn­dig­het under­rät­tas om den gjorda utred­ningen. Nämn­den kan avstå från anmä­lan och under­rät­telse, om nämn­den fin­ner att brot­tet ska bedö­mas som ringa.

Befäl­ha­va­ren ansva­rar för att anmä­lan eller under­rät­telse görs. Befäl­ha­va­ren är även skyl­dig att över­sända den utred­ning som gjorts inom far­tygs­nämn­den till behö­rig myn­dig­het. Lag (2014:717).

27 §   Vid under­sök­ning enligt 22-24 § skall far­tygs­nämn­den höra den sjö­man som åtgär­den rör, om hin­der ej före­lig­ger här­för, och de per­so­ner som anta­ges kunna lämna upp­lys­ning i saken. Vid för­hö­ret får sjö­mannen fram­ställa frå­gor om sådant som kan bidraga till sakens utred­ning.

Far­tygs­nämn­den avger utlå­tande över det som kom­mit fram i sam­band med under­sök­ningen. Utlå­tan­det och vid för­hö­ret avgivna utsa­gor skall föras in i skepps­dag­bo­ken eller fogas till denna. Före­kom­mer skilj­ak­tig mening inom nämn­den skall även denna anteck­nas. Ord­fö­ran­den och övriga leda­mö­ter skall med sina under­skrif­ter bestyrka rik­tig­he­ten av det anteck­nade. Sker sam­råd med nämn­den, skall anteck­ning göras i skepps­dag­bo­ken om detta.

Befäl­ha­va­ren sva­rar för att avskrift av utlån­det och vid far­tygs­nämn­den avgivna utsa­gor utan dröjs­mål till­stäl­les arbets­gi­va­ren och sjö­mannen.

28 §   Ytter­li­gare före­skrif­ter om far­tygs­nämnd med­de­las av Trans­port­sty­rel­sen efter sam­råd med riks­å­kla­ga­ren.
Lag (2008:1360).

Fri resa

29 §   En sjö­man, som har varit anställd i utri­kes fart under nio måna­der i följd hos samme arbets­gi­vare eller på samma far­tyg, har rätt till fri resa med under­håll till sin hem­ort, om sjö­mannen i annat land än där han eller hon är bosatt får semes­ter eller annan ledig­het, från­trä­der sitt anställ­nings­av­tal eller från­trä­der sin befatt­ning med stöd av 9 eller 11 §. När sjö­mannen utnytt­jat rätt till sådan fri hem­resa, har han eller hon rätt till ny fri resa först nio måna­der efter det han eller hon trätt i tjänst efter den före­gå­ende ledig­he­ten. Rät­ten till fri hem­resa gäl­ler under för­ut­sätt­ning, i fråga om sjö­man som får semes­ter eller annan ledig­het, att han eller hon inte haft till­fälle att under de senaste 60 dagarna åtnjuta semestern eller ledig­he­ten i det land där han eller hon är bosatt eller, i fråga om sjö­man som från­trä­der sitt avtal, att han eller hon inte under samma tid haft till­fälle att lämna anställ­ningen i bosätt­nings­lan­det.

Inträ­der rätt till fri resa enligt första styc­ket medan sjö­mannen har befatt­ning på far­tyg, som inom 30 dagar beräk­nas nå hamn, från vil­ken hem­re­san kan ske med avse­värt mindre kost­nad, gäl­ler rät­ten endast om sjö­mannen stan­nar kvar i sin befatt­ning på far­ty­get tills det når sådan hamn. Om sär­skilda skäl före­lig­ger, kan nämnda tid genom kol­lek­tivav­tal för­längas till högst 90 dagar i fråga om den som har befatt­ning på far­tyg i regel­bun­den lin­je­tra­fik på Sve­rige. Sådant avtal skall på arbets­ta­gar­si­dan ha slu­tits eller god­känts av orga­ni­sa­tion, som är att anse som huvud­or­ga­ni­sa­tion enligt lagen (1936:506) om förenings-​ och för­hand­lings­rätt.

Vad som anges i andra styc­ket gäl­ler inte om sjö­mannen från­trä­der sin befatt­ning med stöd av 9 eller 11 §.
Lag (2003:369).

30 §   En sjö­man, som vill utnyttja rät­ten till fri resa enligt 29 §, skall göra en skrift­lig fram­ställ­ning därom sam­ti­digt som han eller hon begär semes­ter eller annan ledig­het, säger upp sitt anställ­nings­av­tal eller under­rät­tar arbets­gi­va­ren om att han eller hon vill från­träda sin befatt­ning med stöd av 9 eller 11 §. Lag (2003:369).

31 §   Sjö­man har rätt till fri resa med under­håll till sin hem­ort, om arbets­gi­va­ren eller sjö­mannen har sagt upp anställ­nings­av­ta­let på grund av sjuk­dom eller skada som avses i 17 §. Sjö­mannen har samma rätt om han har från­trätt anställ­nings­av­ta­let av annan grund men sådan sjuk­dom eller skada förelåg när anställ­ningen upp­hörde.

Sjö­man har dock ej rätt till fri hem­resa enligt första styc­ket, om han för­teg sjuk­do­men eller ska­dan när han ingick anställ­nings­av­ta­let eller om han, utom såvitt angår köns­sjuk­dom, där­ef­ter har ådra­git sig den upp­såt­li­gen eller genom grovt vål­lande.

Har arbets­gi­vare eller arbets­ta­gare sagt upp anställ­nings­av­ta­let på grund av havan­de­skap som avses i 17 § äger första styc­ket mot­sva­rande tillämp­ning. Rätt till fri hem­resa före­lig­ger dock ej, om kvin­nan för­teg sitt till­stånd när hon ingick anställ­nings­av­ta­let.

32 §   En sjö­man, som blir fri från sin anställ­ning enligt 10 § och inte är berät­ti­gad till resa enligt 29 § eller som från­trä­der sin befatt­ning enligt 9 eller 11 §, har rätt till fri resa med under­håll till när­maste ort, där avta­let skulle från­trä­das efter upp­säg­ning från arbets­gi­va­rens sida. Om sjö­mannen ome­del­bart skall ompla­ce­ras enligt 11 a §, har han eller hon rätt till fri resa med under­håll till den ort dit ompla­ce­ring skall ske.

I fall som avses i första styc­ket äger 30 § mot­sva­rande tillämp­ning. Lag (2003:369).

33 §   Resa, som avses i 29, 31 eller 32 §, skall ord­nas av arbets­gi­va­ren eller, om detta ej kan ske, av svensk utlands­myn­dig­het.

Lön och vård till följd av sjuk­dom eller skada, m.m.

34 §   Till en sjö­man som har befatt­ning på ett far­tyg som inte ute­slu­tande går i inre fart beta­las lön ut även om han eller hon är arbetso­för­mögen på grund av sjuk­dom eller skada. Lön beta­las dock endast ut så länge sjö­mannen är ombord.

Med inre fart avses det­samma som i 64 kap. 6 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229). Lag (2010:341).

35 §   En sjö­man har inte rätt till lön enligt 34 §, om han eller hon är arbetso­för­mögen på grund av sjuk­dom eller skada, som han eller hon inte infor­me­rade om vid anställ­nings­av­ta­lets ingå­ende eller som han eller hon, utom när det gäl­ler köns­sjuk­dom, där­ef­ter har ådra­git sig upp­såt­li­gen eller genom grovt vål­lande.

En sjö­man har inte hel­ler rätt till lön enligt 34 § om sjö­mannens anställ­nings­av­tal sagts upp på grund av sådant för­hål­lande som avses i 18 § första styc­ket 1, 3, 4, 5 eller 6.
Det­samma gäl­ler om avta­let sagts upp på grund av sådant för­hål­lande som avses i 18 § första styc­ket 2 och sjö­mannen sak­nat gil­tig ursäkt för sin från­varo. Lag (2010:341).

36 §   Sjö­man är skyl­dig att under­kasta sig läkar­un­der­sök­ning, när befäl­ha­va­ren begär det.

Kan det anta­gas att sjö­mannen är sjuk eller ska­dad, skall befäl­ha­va­ren såvitt möj­ligt låta honom under­sö­kas av läkare, om sådan under­sök­ning ej fram­står såsom uppen­bart opå­kal­lad.

Läkar­un­der­sök­ning, som avses i första eller andra styc­ket, skall bekostas av arbets­gi­va­ren.

37 §   Befäl­ha­va­ren skall sörja för att sjuk eller ska­dad sjö­man, som har befatt­ning på far­tyg, erhål­ler betryg­gande vård ombord eller i land.
Vår­den omfat­tar också under­håll, läkar­be­hand­ling och läke­me­del.

Kan det anta­gas att sjö­man har sjuk­dom, som med­för fara för de ombord­va­rande, skall befäl­ha­va­ren låta föra honom i land, om betryg­gande åtgär­der ej kan vid­ta­gas ombord.

Är sjö­man sjuk eller ska­dad under vän­te­tid, åvi­lar skyl­dig­he­ten enligt första styc­ket arbets­gi­va­ren.

37 a §   Befäl­ha­va­ren ska sörja för att en sjö­man, som har befatt­ning på far­tyg som inte ute­slu­tande går i inre fart, får ound­gäng­lig tand­vård. Lag (2012:93).

38 §   Arbets­gi­va­ren ska betala kost­na­den för vård av en sjuk eller ska­dad sjö­man, som har befatt­ning på far­tyg.

Om en sjö­man har en sjuk­dom eller en skada när han eller hon läm­nar befatt­ning på far­tyg eller om han eller hon får en sjuk­dom eller en skada under vän­te­tid, ska arbets­gi­va­ren betala kost­na­den för vård av sjö­mannen i högst 42 dagar eller, om sjö­mannen vår­das i ett annat land än det där han eller hon är bosatt, i högst 112 dagar om far­ty­get inte ute­slu­tande går i inre fart och i annat fall i högst 84 dagar. Lag (2012:93).

38 a §   Arbets­gi­va­ren ska betala kost­na­den för ound­gäng­lig tand­vård för en sjö­man som har befatt­ning på ett sådant far­tyg som inte ute­slu­tande går i inre fart. Lag (2012:93).

39 §   Arbets­gi­va­rens skyl­dig­het att betala kost­nad för vård enligt 38 § andra styc­ket upp­hör, om vår­den inte har getts inom sex måna­der från det att sjö­mannens behov av vård inträdde. Har sjö­mannen under anställ­nings­ti­den haft befatt­ning på far­tyg, upp­hör arbets­gi­va­rens skyl­dig­het dock tidi­gast sex måna­der efter det att sjö­mannen senast läm­nade sådan befatt­ning.

Visar en sjö­man att han eller hon på grund av omstän­dig­het, som han eller hon inte råder över, har sak­nat möj­lig­het att få vår­den inom den tid som anges i första styc­ket, för­längs arbets­gi­va­rens skyl­dig­het att betala sjuk­hus­vård och där­med sam­man­häng­ande kost­na­der till ett år. Lag (2012:93).

40 §   Sjö­man har ej rätt till fri sjuk­vård enligt 38 § för sjuk­dom eller skada, som han för­teg vid anställ­nings­av­ta­lets ingå­ende eller som han, utom såvitt angår köns­sjuk­dom, där­ef­ter har ådra­git sig upp­såt­li­gen eller genom grovt vål­lande.

41 §   Har sjö­man köns­sjuk­dom i smitt­samt skede när han läm­nar befatt­ning på far­tyg, ersät­ter stats­ver­ket arbets­gi­va­rens kost­nad för sjuk­hus­vård, läkar­be­hand­ling och läke­me­del enligt 38 § andra styc­ket, om vår­den utgått i annat land än det där sjö­mannen är bosatt.

42 §   Avli­der sjö­man när han har befatt­ning på far­tyg, skall befäl­ha­va­ren under­rätta sjö­mannens när­maste anhö­riga om döds­fal­let och sörja för hans begrav­ning. Sker eld­be­gäng­else, sva­rar befäl­ha­va­ren också för att urna inne­hål­lande askan sän­des hem.

Befäl­ha­va­ren skall sna­rast möj­ligt i vitt­nens när­varo upp­teckna vad den avlidne har efter­läm­nat på far­ty­get och sörja för att kvar­lå­ten­ska­pen avläm­nas till döds­bo­de­lä­garna eller till annan för deras räk­ning. I den mån kvar­lå­ten­ska­pen är utsatt för för­skäm­ning eller snar för­stö­relse, får befäl­ha­va­ren sälja den på lämp­ligt sätt eller bort­skaffa den.
För­sälj­nings­sum­man skall redo­vi­sas till döds­bo­de­lä­garna eller till annan för deras räk­ning.

Avli­der sjö­man under vän­te­tid, åvi­lar skyl­dig­he­terna enligt första och andra styc­kena arbets­gi­va­ren.

43 §   Kost­nad för en sjö­mans begrav­ning och kost­nad som för­an­leds av eld­be­gäng­else ska beta­las av arbets­gi­va­ren, om döds­fal­let inträf­far medan sjö­mannen har befatt­ning på far­tyg eller vår­das på arbets­gi­va­rens bekost­nad eller under vän­te­tid.
Lag (2012:93).

44 §   Har arbets­gi­va­ren enligt denna lag orsa­kats kost­nad för svensk eller här i riket bosatt utländsk sjö­mans sjuk­vård men är han eller hon enligt lagen inte skyl­dig att betala kost­na­den, ersät­ter sta­ten denna. Där­vid äger dock bestäm­mel­serna i 38 och 39 §§ om begräns­ning av arbets­gi­va­rens ansvar mot­sva­rande tillämp­ning på sta­ten. Lag (2012:93).

Far­tygs­ar­bete

45 §   En arbets­ta­gare får inte sys­sel­sät­tas i far­tygs­ar­bete innan han eller hon fyl­ler 16 år och inte hel­ler, om det inte sker som ett led i skol­ut­bild­ningen, innan han eller hon har full­gjort sin skol­plikt.

Den som är under 18 år får använ­das i far­tygs­ar­bete som eldare endast om Trans­port­sty­rel­sen med­ger det. Lag (2008:1360).

46 §   Far­tygs­ar­bete skall ord­nas med hän­syn till vars och ens befatt­ning ombord och, såvitt möj­ligt, även till arbets­ta­gar­nas fort­satta utbild­ning.

47 §   Sjö­man skall efter­komma för­mans order angå­ende tjäns­ten och noga följa givna före­skrif­ter.

Arbets­ta­gare, som avses i 1 § andra eller tredje styc­ket, är skyl­dig att utföra sådant arbete som befäl­ha­va­ren fin­ner nöd­vän­digt att ålägga honom av hän­syn till säker­he­ten ombord.

48 §   Sjö­man är ej skyl­dig att utföra arbete, som är före­mål för lock­out eller för tillå­ten strejk, bloc­kad, boj­kott eller annan där­med jäm­för­lig strids­åt­gärd, om far­ty­get lig­ger i svensk hamn eller i utländsk lossnings-​, lastnings-​ eller upp­lägg­nings­hamn.

Sjö­man som står utan­för arbets­kon­flikt skall full­göra sina van­liga arbetså­lig­gan­den. Han är även skyl­dig att utföra skydds­ar­bete.

Till skydds­ar­bete hän­fö­res arbete, som vid ett kon­flikt­ut­brott fordras för avveck­ling av verk­sam­he­ten på ett tek­niskt för­svar­ligt sätt eller till före­byg­gande av fara för män­ni­skor eller skada på far­ty­get, las­ten eller annan egen­dom. Lika med skydds­ar­bete anses arbete, som någon är skyl­dig att utföra på grund av sär­skild före­skrift i svensk lag.

49 §   Under far­tygs uppe­håll i hamn eller på annan säker ankar­plats är sjö­man skyl­dig att stanna ombord under fri­tid endast om det behövs med hän­syn till far­ty­gets, de ombord­va­ran­des eller las­tens säker­het eller till far­ty­gets före­stå­ende avresa eller för­hal­ning.

50 §   Egen­dom, som sjö­man läm­nar kvar ombord vid anställ­ning­ens upp­hö­rande, skall av reda­ren för­va­ras för sjö­mannens räk­ning. I den mån egen­do­men med hän­syn till sin beskaf­fen­het, kost­na­derna för för­va­ring eller övriga omstän­dig­he­ter ej kan för­va­ras utan olä­gen­het, får den säl­jas på lämp­ligt sätt. För­sälj­ning får också ske, om sjö­mannen ej inom ett år från det han läm­nade sin anställ­ning hos reda­ren begärt att återfå egen­do­men.

Har sjö­man vid anställ­ning­ens upp­hö­rande läm­nat kvar egen­dom på far­tyg, får reda­ren till säker­het för ford­ran, som upp­kom­mit mot sjö­mannen i sam­band med anställ­ningen, hålla kvar så myc­ket av egen­do­men som sva­rar mot ford­ran, tills sjö­mannen gör rätt för sig eller stäl­ler säker­het.

51 §   Sjö­man får ej taga med något ombord som kan utsätta far­ty­get, ombord­va­rande eller last för även­tyr eller vålla oord­ning ombord. Han får ej hel­ler utan reda­rens sam­tycke taga med han­dels­va­ror för egen eller annans räk­ning.

Har sjö­mannen tagit med gods i strid mot första styc­ket, skall han erlägga frakt och ersätta upp­kom­men skada.

Kan det anta­gas att något olov­li­gen har tagits med ombord, får befäl­ha­va­ren i vitt­nens när­varo låta under­söka sjö­män­nens utrym­men. Det som olov­li­gen har tagits med får befäl­ha­va­ren taga i för­var, låta föra i land eller, om det är nöd­vän­digt, för­störa.

52 §   Om befäl­ha­vares ansva­rig­het för skada finns bestäm­mel­ser i sjö­la­gen (1994:1009).

I fråga om annan sjö­mans ansva­rig­het för skada, som han vål­lar i tjäns­ten, gäl­ler bestäm­mel­serna i ska­de­stånds­la­gen (1972:207) om arbets­ta­ga­res ska­de­stånds­an­svar. Lag (1994:1019).

Tvångs­me­del

53 §   För att upp­rätt­hålla ord­ning ombord får befäl­ha­va­ren bruka det våld som med hän­syn till omstän­dig­he­terna kan anses för­svar­ligt. Det­samma gäl­ler den som befäl­ha­va­ren beord­rar att biträda här­vid och den som utan anma­ning kom­mer befäl­ha­va­ren till hjälp.

Den som i fall som avses i första styc­ket gjort större våld eller svå­rare skada än som är med­gi­vet dömes lik­väl ej till ansvar, om omstän­dig­he­terna var sådana, att han svår­li­gen kunde besinna sig. Fin­nes gär­ningen brott­lig, får dömas till lind­ri­gare straff än som eljest är stad­gat för brot­tet.

54 §   Begår en sjö­man ett brott, för vil­ket kan följa fäng­else i minst ett år, och upp­täcks brot­tet när far­ty­get inte befin­ner sig i svensk hamn, ska befäl­ha­va­ren se till att sjö­mannen inte läm­nar far­ty­get. Om befäl­ha­va­ren fin­ner det nöd­vän­digt, får han hålla sjö­mannen i för­var ombord tills han eller hon kan över­läm­nas till svensk utlands­myn­dig­het eller till Polis­myn­dig­he­ten. Befäl­ha­va­ren är ansva­rig för att sjö­mannen inte behand­las sträng­are än nöd­vän­digt.
Lag (2014:717).

Sär­skilda bestäm­mel­ser

55 §   Sjö­man får utan kost­nad anlita svensk utlands­myn­dig­het för att sända löne­me­del från utlan­det till Sve­rige. Sta­ten är ansva­rig för för­sän­del­sen.

56 §   En sjö­mans lön ska på begä­ran av sjö­mannen helt eller del­vis månads­vis
   1. beta­las ut till en bestämd per­son här i lan­det, eller
   2. för sjö­mannens räk­ning sät­tas in i bank eller kre­dit­mark­nads­fö­re­tag.

Om det belopp som beta­las ut eller sätts in endast utgör en del av lönen får avdrag göras i belop­pet bara om
   1. sjö­mannen läm­nat sitt sam­tycke, eller
   2. den res­te­rande delen av lönen inte räc­ker till betal­ning av sådana belopp som sjö­mannen enligt lag eller annan för­fatt­ning är skyl­dig att betala eller till kvitt­ning, om sådan får göras enligt lagen (1970:215) om arbets­gi­vares kvitt­nings­rätt.
Lag (2020:1030).

57 §   Har sjuk eller ska­dad sjö­man utom­lands skilts från befatt­ning på far­tyg eller på egen begä­ran läm­nat sin befatt­ning eller har sjö­man utom­lands skilts från befatt­ning enligt 18 §, får löne­be­lopp, som till­kom­mer sjö­mannen och är för­fal­let till betal­ning, till­stäl­las svensk utlands­myn­dig­het, när det behövs med hän­syn till sjö­mannens väl­färd. I den mån belop­pet ej behövs för att täcka utgif­ter för sjö­mannens räk­ning, över­läm­nar myn­dig­he­ten det­samma till sjö­mannen, om denne ej befin­ner sig i sådant till­stånd, att han är oför­mögen att handha sina ange­lä­gen­he­ter.

58 §   Befäl­ha­va­ren ska se till att exem­plar av denna lag, semester­la­gen (1977:480), far­tygs­sä­ker­hets­la­gen (2003:364), de före­skrif­ter som rege­ringen har med­de­lat i anslut­ning till sist­nämnda lag och tillämp­liga kol­lek­tivav­tal finns till­gäng­liga på far­ty­get. På far­tyg som används i inter­na­tio­nell fart ska tillämp­liga kol­lek­tivav­tal även fin­nas till­gäng­liga på eng­elska. Befäl­ha­va­ren ska även se till att ett exem­plar av lagen (1998:958) om vilo­tid för sjö­män och de före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till den lagen finns till­gäng­liga på far­ty­get. Lag (2012:93).

59 §   Har reda­ren eller äga­ren av ett svenskt far­tyg helt eller del­vis upp­lå­tit drif­ten av far­ty­get till en utlän­ning, får rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer efter ansö­kan av reda­ren eller, om denne är utlän­ning, äga­ren medge att denna lag helt eller del­vis inte ska gälla i fråga om far­ty­get. Ett med­gi­vande ska begrän­sas till viss tid och för­e­nas med de vill­kor som behövs. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om avgif­ter för pröv­ning av en sådan ansö­kan.

Ett med­gi­vande enligt första styc­ket får läm­nas endast om det finns sär­skilda skäl och undan­ta­get är för­en­ligt med Sve­ri­ges inter­na­tio­nella åta­gan­den. Vidare krävs att sökan­den visar att arbets­ta­garna på far­ty­get genom utländsk lag­stift­ning eller på annat sätt i rim­lig utsträck­ning till­för­säk­ras skydd i de hän­se­en­den som regle­ras i denna lag och i kol­lek­tivav­tal, som upp­tar frå­gor av den art som behand­las i eller har nära sam­band med denna lag och som på arbets­ta­gar­si­dan har slu­tits eller god­känts av en orga­ni­sa­tion, vil­ken är att anse som cen­tral arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion enligt lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet.

Änd­ras de för­ut­sätt­ningar som lig­ger till grund för ett med­gi­vande enligt första styc­ket, ska den som fått med­gi­van­det eller far­ty­gets befäl­ha­vare utan dröjs­mål under­rätta den myn­dig­het som läm­nat med­gi­van­det om änd­ringen. I ett sådant fall får andra vill­kor för med­gi­van­det före­skri­vas eller, om änd­ringen inne­bär risk för arbets­ta­gar­nas skydd, med­gi­van­det åter­kal­las. Ett med­gi­vande får också åter­kal­las, om vill­ko­ren i det inte iakt­tas. Lag (2010:1555).

60 §   Rege­ringen får för­ordna att denna lag helt eller del­vis skall gälla även sjö­man på utländskt far­tyg. Lag (1975:739).

61 §   Har sjö­man i sin anställ­ning annan arbets­gi­vare än reda­ren, sva­rar reda­ren jämte arbets­gi­va­ren för arbets­gi­va­rens skyl­dig­het mot sjö­mannen enligt denna lag.

Till­syn

61 a §   Bestäm­mel­ser om till­syn finns i far­tygs­sä­ker­hets­la­gen (2003:364). Lag (2012:93).

Ansvars­be­stäm­mel­ser

62 §   Den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot 15 § första eller andra styc­ket, 20 § första styc­ket, 21 § första styc­ket jäm­fört med 22-24 §§, 26 § andra styc­ket, 27 § tredje styc­ket eller 37 § döms till böter.

En befäl­ha­vare som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot 45 § döms till böter. Lag (2000:852).

63 §   Bry­ter en befäl­ha­vare mot 37 § första eller andra styc­ket eller 45 §, döms sjö­mannens arbets­gi­vare till böter om han upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het har under­lå­tit att göra vad som skä­li­gen kun­nat krä­vas av honom för att för­hindra för­se­el­sen.

Om 15 § första eller andra styc­ket, 37 § första eller andra styc­ket eller 45 § åsi­do­sätts i fråga om en arbets­ta­gare som är anställd av annan än reda­ren, döms reda­ren till böter, om han upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het har under­lå­tit att göra vad som skä­li­gen kun­nat krä­vas av honom för att för­hindra för­se­el­sen.

Om en arbets­ta­gare används i far­tygs­ar­bete i strid med 45 §, döms vård­nads­ha­va­ren till böter, om han känt till för­se­el­sen.
Lag (2000:852).

64 §   En leda­mot av far­tygs­nämn­den som vid sin med­ver­kan i nämn­den är par­tisk eller bris­ter i omsorg, döms till böter eller fäng­else i högst sex måna­der.

En leda­mot av far­tygs­nämn­den får inte obe­hö­ri­gen yppa vad han har fått veta i denna egen­skap. Lag (2000:852).

65 §   En sjö­man som i strid med 51 § första styc­ket upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het tar med sig gods, som kan utsätta far­ty­get, ombord­va­rande eller last för fara eller vålla oord­ning ombord, döms till böter eller fäng­else i högst sex måna­der.
Lag (2000:852).

66 §   Den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het miss­bru­kar rät­ten att bruka våld enligt 53 § första styc­ket eller att ta någon i för­var ombord enligt 54 §, döms till böter eller fäng­else i högst sex måna­der. Lag (2000:852).

67 §   För­gri­per sig sjö­man med våld eller hot om våld på befäl­ha­va­ren eller annan för­man på far­ty­get i den­nes tjäns­teut­öv­ning eller för att tvinga honom till eller hindra honom från tjäns­teåt­gärd eller häm­nas för sådan åtgärd, dömes till fäng­else i högst två år.

Är brot­tet ringa, dömes till böter eller fäng­else i högst sex måna­der.

68 §   Gör sjö­man myteri genom att visa upp­såt att med för­e­nat våld sätta sig upp mot befäl­ha­va­ren, dömes anstif­tare och anfö­rare till fäng­else i högst två år samt annan del­ta­gare till böter eller fäng­else i högst sex måna­der.

Har del­ta­gare i myteri gått till för­e­nat våld på per­son eller egen­dom, dömes anstif­tare och anfö­rare till fäng­else i högst sex år samt annan del­ta­gare till fäng­else i högst två år.

69 §   För för­be­re­delse eller stämp­ling till brott som avses i 68 § eller under­lå­ten­het att avslöja eller för­hindra sådant brott döms det till ansvar enligt 23 kap. brotts­bal­ken. Det­samma gäl­ler för för­sök eller för­be­re­delse till brott som avses i 67 §, om inte brot­tet skulle ha varit att anse som ringa om det hade full­bor­dats. Lag (2016:543).

70 §   Åsi­do­sät­ter sjö­man i annat fall än som avses i 62, 65 eller 67-69 § upp­såt­li­gen sin skyl­dig­het enligt 47 § första styc­ket att efter­komma given order eller före­skrift och har ordern eller före­skrif­ten bety­delse för far­ty­gets, ombord­va­ran­des eller las­tens säker­het, dömes till böter eller fäng­else i högst sex måna­der.

71 §   Om den som fått ett med­gi­vande enligt 59 § eller far­ty­gets befäl­ha­vare upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het åsi­do­sät­ter före­skri­ven under­rät­tel­se­skyl­dig­het eller något vill­kor i med­gi­van­det, döms han till böter. Lag (1989:992).

72 §   All­mänmt åtal för brott som avses i 70 § får väc­kas endast om reda­ren, befäl­ha­va­ren eller mål­sä­gande anger brot­tet till åtal eller åtal är påkal­lat från all­män syn­punkt. Lag (1975:739).

73 §   Vid tillämp­ning av 62, 63, 66-69, 71 eller 72 § jäm­stäl­les med befäl­ha­vare den som trätt i befäl­ha­va­rens ställe.

74 §   Till straff enligt denna lag skall ej dömas, om gär­ningen är belagd med sträng­are straff i annan lag.

Laga dom­stol

75 §   Om behö­rig­het för tings­rätt att upp­taga tvis­te­mål enligt denna lag gäl­ler, utö­ver bestäm­mel­serna i 10 kap. rät­te­gångs­bal­ken, att talan får väc­kas vid tings­rät­ten för den ort där far­ty­get finns eller där far­ty­get har sin hem­ort.

Är flera redare i ett far­tyg, skall far­ty­gets hem­ort anses som rede­ri­ets hem­vist.

76 §   Mål om ansvar för brott som avses i denna lag får upp­ta­gas av Göte­borgs tings­rätt, om behö­rig dom­stol ej finns enligt 19 kap.
rät­te­gångs­bal­ken.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2020:1030
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2021.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler dock fort­fa­rande för insätt­ningar i aktie­bo­lag och eko­no­miska för­e­ningar som omfat­tas av punkt 2 och 3 i ikraftträdande-​ och över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (2020:1026) om upp­hä­vande av lagen (2004:299) om inlå­nings­verk­sam­het.