Lag (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet

Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Denna lag äger tillämp­ning på för­hål­lan­det mel­lan arbets­gi­vare och arbets­ta­gare.

Som arbets­ta­gare anses i lagen även den som utför arbete åt annan och där­vid ej är anställd hos denne men har en ställ­ning av väsent­li­gen samma slag som en anställd. Den för vars räk­ning arbe­tet utfö­res skall i sådant fall anses som arbets­gi­vare.

2 §   Arbets­gi­vares verk­sam­het som är av reli­giös, veten­skap­lig, konst­när­lig eller annan ide­ell natur eller som har koo­pe­ra­tivt, fack­ligt, poli­tiskt eller annat opi­ni­ons­bildande ända­mål undan­ta­ges från lagens tillämp­nings­om­råde såvitt avser verk­sam­he­tens mål och inrikt­ning.

3 §   Inne­hål­ler lag eller med stöd av lag med­de­lad för­fatt­ning sär­skild före­skrift som avvi­ker från denna lag, gäl­ler den före­skrif­ten.

4 §   Ett avtal är ogil­tigt i den mån det inne­bär att en rät­tig­het eller skyl­dig­het enligt denna lag upp­hävs eller inskränks.

Genom ett kol­lek­tivav­tal får det dock göras avvi­kel­ser från 11, 12, 14 och 19 §§, 20 § första styc­ket, 21, 22 och 28 §§, 29 § tredje meningen, 33-40 §§, 43 § andra styc­ket samt 64 och 65 §§. Kol­lek­tivav­ta­let får inte inne­bära att mindre för­mån­liga reg­ler ska tilläm­pas för arbets­ta­gar­si­dan än som föl­jer av rådets direk­tiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om till­närm­ning av med­lems­sta­ter­nas lag­stift­ning om kol­lek­tiva upp­säg­ningar, eller av rådets direk­tiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om till­närm­ning av med­lems­sta­ter­nas lag­stift­ning om skydd för arbets­ta­ga­res rät­tig­he­ter vid över­lå­telse av före­tag, verk­sam­he­ter eller delar av före­tag eller verk­sam­he­ter, båda i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2015/1794.

I ett kol­lek­tivav­tal får det också före­skri­vas längre gående freds­plikt än som anges i 41, 41 a, 41 b, 41 e och 44 §§ eller ett längre gående ska­de­stånds­an­svar än det som föl­jer av denna lag. Lag (2019:503).

5 §   Vad i denna lag före­skrivs inne­bär inte rätt till insyn för en part i sådana för­hål­lan­den hos mot­par­ten, som har bety­delse för en före­stå­ende eller redan utbru­ten arbets­kon­flikt, eller rätt till infly­tande över mot­par­tens beslut rörande sådan kon­flikt.

Före­skrif­terna i 11, 12, 19, 34, 35, 38 och 39 §§ skall tilläm­pas även när kol­lek­tivav­tal till­fäl­ligt inte gäl­ler. Lag (1994:1686).

6 §   Med arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion avses sådan sam­man­slut­ning av arbets­ta­gare som enligt sina stad­gar skall till­va­ra­taga arbets­ta­gar­nas intres­sen i för­hål­lan­det till arbets­gi­va­ren. Med arbets­gi­var­or­ga­ni­sa­tion avses mot­sva­rande sam­man­slut­ning på arbets­gi­varsi­dan.

Med lokal arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion avses sådan sam­man­slut­ning av arbets­ta­gare som är part i lokal för­hand­ling med arbets­gi­vare. Med cen­tral arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion avses för­bund eller där­med jäm­för­lig sam­man­slut­ning av arbets­ta­gare.

Bestäm­mel­ser som avser arbetsgivar-​ eller arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion gäl­ler i tillämp­liga delar sam­man­slut­ning av flera sådana orga­ni­sa­tio­ner. Vad som sägs om med­lem i orga­ni­sa­tion gäl­ler i sådant fall de anslutna orga­ni­sa­tio­nerna och deras med­lem­mar.

För­e­nings­rätt

7 §   Med för­e­nings­rätt avses rätt för arbets­gi­vare och arbets­ta­gare att till­höra arbetsgivar-​ eller arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion, att utnyttja med­lem­ska­pet och att verka för orga­ni­sa­tio­nen eller för att sådan bil­das.

8 §   För­e­nings­rät­ten skall läm­nas okränkt. Kränk­ning av för­e­nings­rät­ten före­lig­ger, om någon på arbetsgivar-​ eller arbets­ta­gar­si­dan vid­ta­ger åtgärd till skada för någon på andra sidan för att denne har utnytt­jat sin för­e­nings­rätt eller om någon på ena sidan vid­ta­ger åtgärd mot någon på andra sidan i syfte att förmå denne att icke utnyttja sin för­e­nings­rätt. Sådan kränk­ning före­lig­ger även om åtgär­den vid­ta­ges för att åta­gande mot annan skall upp­fyl­las.

Arbetsgivar-​ eller arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion är icke skyl­dig att tåla sådan kränk­ning av för­e­nings­rät­ten som inne­bär intrång i dess verk­sam­het. Finns både lokal och cen­tral orga­ni­sa­tion, gäl­ler vad som nu har sagts den cen­trala orga­ni­sa­tio­nen.

Sker kränk­ning av för­e­nings­rät­ten genom avtalsupp­säg­ning eller annan sådan rätts­hand­ling eller genom bestäm­melse i kol­lek­tivav­tal eller annat avtal, är rätts­hand­lingen eller bestäm­mel­sen ogil­tig.

9 §   Det ålig­ger arbetsgivar-​ och arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion att söka hindra, att med­lem vid­ta­ger åtgärd som krän­ker för­e­nings­rät­ten, Har med­lem vid­ta­git sådan åtgärd, är orga­ni­sa­tio­nen skyl­dig att söka förmå honom att upp­höra där­med.

För­hand­lings­rätt

10 §   Arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion har rätt till för­hand­ling med arbets­gi­vare i fråga rörande för­hål­lande mel­lan arbets­gi­va­ren och sådan med­lem i orga­ni­sa­tio­nen, som är eller har varit arbets­ta­gare hos arbets­gi­va­ren. Arbets­gi­vare har mot­sva­rande rätt att för­handla med arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion.

För­hand­lings­rätt enligt första styc­ket till­kom­mer arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen även i för­hål­lande till orga­ni­sa­tion som arbets­gi­va­ren till­hör och arbets­gi­va­rens orga­ni­sa­tion i för­hål­lande till arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen.

11 §   Innan arbets­gi­vare beslu­tar om vik­ti­gare för­änd­ring av sin verk­sam­het, skall han på eget ini­ti­a­tiv för­handla med arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion i för­hål­lande till vil­ken han är bun­den av kol­lek­tivav­tal. Det­samma skall iakt­ta­gas innan arbets­gi­vare beslu­tar om vik­ti­gare för­änd­ring av arbets-​ eller anställ­nings­för­hål­lan­dena för arbets­ta­gare som till­hör orga­ni­sa­tio­nen.

Om syn­ner­liga skäl för­an­le­der det, får arbets­gi­va­ren fatta och verk­ställa beslut innan han har full­gjort sin för­hand­lings­skyl­dig­het enligt första styc­ket.

12 §   När arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion som avses i 11 § påkal­lar det, skall arbets­gi­vare även i annat fall än där anges för­handla med orga­ni­sa­tio­nen innan han fat­tar eller verk­stäl­ler beslut, som rör med­lem i orga­ni­sa­tio­nen. Om sär­skilda skäl för­an­le­der det, får arbets­gi­va­ren dock fatta och verk­ställa beslu­tet innan han har full­gjort sin för­hand­lings­skyl­dig­het.

13 §   Om en fråga sär­skilt angår arbets-​ eller anställ­nings­för­hål­lan­dena för arbets­ta­gare som till­hör en arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion i för­hål­lande till vil­ken arbets­gi­va­ren inte är bun­den av kol­lek­tivav­tal, är arbets­gi­va­ren skyl­dig att för­handla enligt 11 och 12 §§ med den orga­ni­sa­tio­nen.

Om arbets­gi­va­ren inte är bun­den av något kol­lek­tivav­tal alls, är arbets­gi­va­ren skyl­dig att för­handla enligt 11 § med alla berörda arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­ner i frå­gor som rör upp­säg­ning på grund av arbets­brist eller en sådan över­gång av ett före­tag, en verk­sam­het eller en del av en verk­sam­het som omfat­tas av 6 b § lagen (1982:80) om anställ­nings­skydd. Detta gäl­ler dock inte om arbets­gi­va­ren endast till­fäl­ligt inte är bun­den av något kol­lek­tivav­tal.
Lag (1994:1686).

14 §   Finns lokal arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion, skall för­hand­lings­skyl­dig­he­ten enligt 11-13 §§ full­gö­ras i första hand genom för­hand­ling med denna.

Upp­nås icke enig­het vid för­hand­ling enligt första styc­ket, skall arbets­gi­va­ren på begä­ran för­handla även med cen­tral arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion.

15 §   En part som är skyl­dig att för­handla skall själv eller genom ombud inställa sig vid för­hand­lings­sam­man­träde och, om det behövs, lägga fram ett moti­ve­rat för­slag till lös­ning av den fråga som för­hand­lingen avser. Par­terna kan gemen­samt välja någon annan form för för­hand­ling än sam­man­träde.

En arbets­gi­vare skall i sam­band med för­hand­ling inför beslut om upp­säg­ning på grund av arbets­brist i god tid skrift­li­gen under­rätta mot­par­ten om
   1. skä­len till de pla­ne­rade upp­säg­ning­arna,
   2. anta­let arbets­ta­gare som avses bli upp­sagda och vilka kate­go­rier de till­hör,
   3. anta­let arbets­ta­gare som nor­malt sys­sel­sätts och vilka kate­go­rier de till­hör,
   4. den tids­pe­riod under vil­ken upp­säg­ning­arna är avsedda att verk­stäl­las, och
   5. beräk­nings­me­to­den för even­tu­ella ersätt­ningar utö­ver vad som föl­jer av lag eller kol­lek­tivav­tal vid upp­säg­ning.

Arbets­gi­va­ren skall också lämna mot­par­ten en kopia av de var­sel som har läm­nats till Arbets­för­med­lingen enligt 2 a § första och andra styc­kena lagen (1974:13) om vissa anställ­nings­främ­jande åtgär­der. Lag (2007:402).

16 §   Part som vill för­handla skall göra fram­ställ­ning hos mot­par­ten om för­hand­ling. Om mot­par­ten begär det, skall fram­ställ­ningen vara skrift­lig och ange den fråga om vil­ken för­hand­ling påkal­las.

I annat fall än som avses i 11-13 §§ skall, om par­terna ej enas om annat, sam­man­träde för för­hand­ling hål­las inom två vec­kor efter det att mot­par­ten har fått del av för­hand­lings­fram­ställ­ning, när mot­par­ten är enskild arbets­gi­vare eller lokal arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion, och annars inom tre vec­kor efter det att fram­ställ­ningen har kom­mit mot­par­ten till handa. Det ankom­mer i övrigt på par­terna att bestämma tid och plats för för­hand­lings­sam­man­träde.

För­hand­ling skall bedri­vas skynd­samt. Om part begär det, skall föras pro­to­koll som juste­ras av båda par­ter. Enas par­terna ej om annat, skall för­hand­ling anses avslu­tad, när part som har full­gjort sin för­hand­lings­skyl­dig­het har givit mot­par­ten skrift­ligt besked om att han från­trä­der för­hand­lingen.

17 §   Arbets­ta­gare som har utsetts att före­träda sin orga­ni­sa­tion vid för­hand­ling får ej väg­ras skä­lig ledig­het för att del­taga i för­hand­lingen.

Rätt till infor­ma­tion

18 §   Part som vid för­hand­ling åbe­ro­par skrift­lig hand­ling skall hålla den till­gäng­lig för mot­par­ten, om denne begär det.

19 §   Arbets­gi­vare skall fort­lö­pande hålla arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion i för­hål­lande till vil­ken han är bun­den av kol­lek­tivav­tal under­rät­tad om hur hans verk­sam­het utveck­las pro­duk­tions­mäs­sigt och eko­no­miskt lik­som om rikt­lin­jerna för per­so­nal­po­li­ti­ken. Arbets­gi­va­ren skall dess­utom bereda arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen till­fälle att granska böc­ker, räken­ska­per och andra hand­lingar, som rör arbets­gi­va­rens verk­sam­het, i den omfatt­ning som orga­ni­sa­tio­nen behö­ver för att till­va­ra­taga med­lem­mar­nas gemen­samma intres­sen i för­hål­lande till arbets­gi­va­ren.

Om det kan ske utan oskä­lig kost­nad eller omgång, skall arbets­gi­va­ren på begä­ran förse arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen med avskrift av hand­ling och biträda orga­ni­sa­tio­nen med utred­ning, som den behö­ver för nyss angi­vet ända­mål.

19 a §   En arbets­gi­vare som inte är bun­den av något kol­lek­tivav­tal alls skall fort­lö­pande hålla arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­ner som har med­lem­mar som är arbets­ta­gare hos arbets­gi­va­ren under­rät­tade om hur verk­sam­he­ten utveck­las pro­duk­tions­mäs­sigt och eko­no­miskt lik­som om rikt­lin­jerna för per­so­nal­po­li­ti­ken. Lag (2005:392).

19 b §   Arbets­ta­gare som har utsetts att före­träda sin orga­ni­sa­tion för att ta emot infor­ma­tion enligt 19 a § får inte väg­ras skä­lig ledig­het för att ta emot infor­ma­tio­nen.
Lag (2005:392).

20 §   Finns lokal arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion, skall infor­ma­tions­skyl­dig­he­ten enligt 19 § full­gö­ras mot denna. Vid för­hand­ling enligt 14 § andra styc­ket skall skyl­dig­he­ten full­gö­ras även mot cen­tral arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion, i den mån infor­ma­tio­nen är av bety­delse för för­hand­lings­frå­gan.

Infor­ma­tions­skyl­dig­he­ten enligt 19 a § skall full­gö­ras mot lokal arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion om sådan finns.
Lag (2005:392).

21 §   Part som skall lämna infor­ma­tion har rätt till för­hand­ling med mot­par­ten om tyst­nads­plikt rörande den infor­ma­tion som skall läm­nas.
Om för­hand­lingen avser infor­ma­tion enligt 19 §, äger 14 § mot­sva­rande tillämp­ning.

Upp­nås icke enig­het vid för­hand­ling enligt första styc­ket, kan par­ten väcka talan vid dom­stol om tyst­nads­plikt. Sådan talan skall väc­kas inom tio dagar efter det att för­hand­ling har avslu­tats. Dom­sto­len skall för­ordna om tyst­nads­plikt, i den mån det kan anta­gas att det annars skulle före­ligga risk för väsent­lig skada för part eller annan.

Har part påkal­lat för­hand­ling om tyst­nads­plikt och iakt­ta­ger han före­skrif­terna i första och andra styc­kena, gäl­ler till dess frå­gan har bli­vit slut­ligt avgjord den tyst­nads­plikt som han krä­ver. Är kra­vet obe­fo­gat och har par­ten insett eller bort inse detta, före­lig­ger dock ej tyst­nads­plikt. Lag (1977:532).

22 §   Den som med tyst­nads­plikt har mot­ta­git infor­ma­tion för lokal eller cen­tral arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tions räk­ning får utan hin­der av tyst­nads­plik­ten föra infor­ma­tio­nen vidare till leda­mot i sty­rel­sen för orga­ni­sa­tio­nen. I sådant fall gäl­ler tyst­nads­plik­ten även för sty­rel­se­le­da­mo­ten.

Kol­lek­tivav­tal

23 §   Med kol­lek­tivav­tal avses skrift­ligt avtal mel­lan arbets­gi­var­or­ga­ni­sa­tion eller arbets­gi­vare och arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion om anställ­nings­vill­kor för arbets­ta­gare eller om för­hål­lan­det i övrigt mel­lan arbets­gi­vare och arbets­ta­gare.

Avtal anses skrift­ligt även när dess inne­håll har upp­ta­gits i juste­rat pro­to­koll eller när för­slag till avtal och god­kän­nande därav har upp­ta­gits i skilda skrif­ter.

24 §   Avser kol­lek­tivav­tal arbets­ta­ga­res hyres­för­hål­lande, har avta­let i den delen ver­kan som kol­lek­tivav­tal endast i den mån det är fråga om parts­ställ­ning och inne­håll är sådant som anges i 12 kap. 67 § jor­da­bal­ken.

25 §   Avtal sak­nar ver­kan som kol­lek­tivav­tal i den mån det har annat inne­håll än sådant som avses i 23 och 24 §§.

25 a §   Ett kol­lek­tivav­tal som är ogil­tigt enligt utländsk rätt på den grun­den att det till­kom­mit efter en strids­åt­gärd är trots detta gil­tigt här i lan­det, om strids­åt­gär­den var tillå­ten enligt denna lag. Lag (1991:681).

26 §   Kol­lek­tivav­tal som har slu­tits av arbetsgivar-​ eller arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion bin­der inom sitt tillämp­nings­om­råde även med­lem i orga­ni­sa­tio­nen. Detta gäl­ler oav­sett om med­lem­men har trätt in i orga­ni­sa­tio­nen före eller efter avta­lets till­komst, dock ej i den mån han redan är bun­den av annat kol­lek­tivav­tal.

Utträ­der med­lem ur orga­ni­sa­tion som har slu­tit kol­lek­tivav­tal, upp­hör han ej där­med att vara bun­den av avta­let.

27 §   Arbets­gi­vare och arbets­ta­gare som är bundna av kol­lek­tivav­tal kan ej med gil­tig ver­kan träffa över­ens­kom­melse som stri­der mot avta­let.

28 §   När ett före­tag, en verk­sam­het eller en del av en verk­sam­het över­går från en arbets­gi­vare som är bun­den av ett kol­lek­tivav­tal till en ny arbets­gi­vare, genom en sådan över­gång som omfat­tas av 6 b § i lagen (1982:80) om anställ­nings­skydd, gäl­ler avta­let i tillämp­liga delar för den nya arbets­gi­va­ren. Detta gäl­ler dock inte om den nya arbets­gi­va­ren redan är bun­den av något annat kol­lek­tivav­tal som kan tilläm­pas på de arbets­ta­gare som föl­jer med.

I det fall som avses i första styc­ket får arbets­ta­gar­par­ten säga upp avta­let inom tret­tio dagar efter det att den har under­rät­tats om över­gången. Görs upp­säg­ning inom denna tid, upp­hör avta­let att gälla vid över­gången eller, om upp­säg­ningen görs efter över­gången, vid tid­punk­ten för upp­säg­ningen. Kol­lek­tivav­ta­let gäl­ler inte hel­ler för den nya arbets­gi­va­ren, om den tidi­gare arbets­gi­va­ren säger upp avta­let före över­gången. Görs en sådan upp­säg­ning senare än sex­tio dagar före över­gången, gäl­ler dock avta­let för den nya arbets­gi­va­ren till dess sex­tio dagar har för­flu­tit från upp­säg­ningen.

När arbets­ta­ga­res anställ­nings­av­tal och anställ­nings­för­hål­lan­den har över­gått till en ny arbets­gi­vare enligt 6 b § lagen (1982:80) om anställ­nings­skydd, är den nya arbets­gi­va­ren skyl­dig att under ett år från över­gången tillämpa anställ­nings­vill­ko­ren i det kol­lek­tivav­tal som då gällde för den tidi­gare arbets­gi­va­ren. Vill­ko­ren skall tilläm­pas på samma sätt som den tidi­gare arbets­gi­va­ren var skyl­dig att tillämpa dessa vill­kor. Detta gäl­ler dock inte sedan kol­lek­tivav­ta­lets gil­tig­hets­tid har löpt ut eller sedan ett nytt kol­lek­tivav­tal har bör­jat gälla för de över­tagna arbets­ta­garna.

Om två eller flera arbetsgivar-​ eller arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­ner slås sam­man, skall kol­lek­tivav­tal som gäl­ler för orga­ni­sa­tion som upp­lö­ses, gälla för den sam­man­slagna orga­ni­sa­tio­nen som om avta­let hade slu­tits av denna. Lag (1994:1686).

29 §   Är kol­lek­tivav­tal på den ena sidan eller på båda sidor slu­tet av flera par­ter och krä­ves upp­säg­ning för att avta­let skall upp­höra att gälla, får part för egen del säga upp avta­let hos en eller flera par­ter på andra sidan. Har sådan upp­säg­ning skett till viss tid, får annan part säga upp avta­let till samma tid­punkt. Den­nes upp­säg­ning skall dock göras inom tre vec­kor efter det att upp­säg­ningen annars skulle ha skett eller, om den avta­lade upp­säg­nings­ti­den under­sti­ger sex vec­kor, inom hälf­ten av upp­säg­nings­ti­den.

30 §   Upp­säg­ning av kol­lek­tivav­tal skall ske skrift­li­gen.

Har med­de­lande om upp­säg­ning avsänts under mot­par­tens senast kända adress så tidigt att det hade bort komma denne till handa innan upp­säg­ning senast skulle ha skett, skall upp­säg­ning anses ha ägt rum i tid även om med­de­lan­det icke kom­mer fram eller kom­mer fram för sent.

31 §   Har arbets­gi­vare, arbets­ta­gare eller orga­ni­sa­tion som är bun­den av kol­lek­tivav­tal grovt bru­tit mot sådant avtal eller mot denna lag och har för­fa­ran­det väsent­lig bety­delse för avtals­för­hål­lan­det i dess hel­het, får dom­stol på yrkande av mot­part för­klara att kol­lek­tivav­tal som bin­der par­terna icke längre skall gälla mel­lan dem.

Är kol­lek­tivav­tal på den ena sidan eller på båda sidor slu­tet av flera par­ter och har för­kla­ring enligt första styc­ket gjorts för endast vissa av dem, får annan part inom tre vec­kor där­ef­ter med ome­del­bar ver­kan säga upp samma avtal för egen del.

Fin­ner dom­stol att visst för­fa­rande stri­der mot kol­lek­tivav­tal eller mot denna lag, får dom­sto­len på yrkande befria arbets­gi­vare, arbets­ta­gare eller orga­ni­sa­tion från för­plik­telse enligt kol­lek­tivav­tal eller enligt lagen, i den mån det med hän­syn till det otillåtna för­fa­ran­det icke skä­li­gen kan krä­vas att för­plik­tel­sen full­gö­res. Lag (1977:532).

31 a §   Är en arbets­gi­vare bun­den av ett kol­lek­tivav­tal som denna lag inte är direkt tillämp­lig på och träf­far han där­ef­ter ett kol­lek­tivav­tal enligt bestäm­mel­serna i 23-​-24 §§ skall i de delar avta­len är ofören­liga det senare avta­let gälla. Lag (1991:681).

Med­be­stäm­man­de­rätt genom kol­lek­tivav­tal

32 §   Mel­lan par­ter som träf­far kol­lek­tivav­tal om löner och all­männa anställ­nings­vill­kor bör, om arbets­ta­gar­par­ten begär det, även träf­fas kol­lek­tivav­tal om med­be­stäm­man­de­rätt för arbets­ta­garna i frå­gor som avser ingå­ende och upp­hö­rande av anställ­nings­av­tal, led­ningen och för­del­ningen av arbe­tet och verk­sam­he­tens bedri­vande i övrigt.

I kol­lek­tivav­tal om med­be­stäm­man­de­rätt kan par­terna, med beak­tande av vad som före­skri­ves i 3 §, bestämma att beslut, som annars skulle fat­tas av arbets­gi­va­ren, skall fat­tas av före­trä­dare för arbets­ta­garna eller av sär­skilt inrät­tat parts­sam­man­satt organ. Lag (1977:529).

Bestäm­man­de­rätt om tvist om tolk­ning av avtal

33 §   Inne­hål­ler kol­lek­tivav­tal före­skrif­ter om med­be­stäm­man­de­rätt för arbets­ta­garna i fråga som avses i 32 § och upp­kom­mer tvist om tillämp­ning i visst fall av sådan före­skrift eller av beslut som har fat­tats med stöd därav, gäl­ler arbets­ta­gar­par­tens mening till dess tvis­ten har slut­ligt prö­vats. Det­samma gäl­ler tvist om kol­lek­tivav­tal rörande påföljd för arbets­ta­gare som har begått avtals­brott. Vad som nu har sagts ger dock ej arbets­ta­gar­par­ten rätt att verk­ställa beslut på arbets­gi­va­rens väg­nar.

Inta­ger två eller flera arbets­ta­gar­par­ter ofören­liga stånd­punk­ter i sådan tvist som avses i första styc­ket, får arbets­gi­va­ren ej fatta eller verk­ställa beslut som berö­res av tvis­ten för­rän denna har slut­ligt prö­vats.

Arbets­gi­va­ren behö­ver ej iakt­taga vad som före­skri­ves i första och andra styc­kena, om syn­ner­liga skäl före­lig­ger eller om arbets­ta­gar­parts mening är orik­tig och par­ten har insett eller bort inse detta. Lag (1977:529).

34 §   Upp­kom­mer mel­lan arbets­gi­vare och arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion, som är bundna av samma kol­lek­tivav­tal, tvist om med­lems arbets­skyl­dig­het enligt avtal, gäl­ler orga­ni­sa­tio­nens mening till dess tvis­ten har slut­ligt prö­vats.

Före­lig­ger enligt arbets­gi­va­rens upp­fatt­ning syn­ner­liga skäl mot att omtvis­tat arbete upp­skju­tes, får han utan hin­der av första styc­ket kräva att arbe­tet utfö­res enligt hans mening i tvis­ten. Arbets­ta­ga­ren är då skyl­dig att utföra arbe­tet. Sådan skyl­dig­het före­lig­ger dock ej, om arbets­gi­va­rens mening i tvis­ten är orik­tig och arbets­gi­va­ren har insett eller bort inse detta eller om arbe­tet inne­bär fara för liv eller hälsa eller där­med jäm­för­ligt hin­der möter.

Blir arbe­tet utfört enligt andra styc­ket, skall arbets­gi­va­ren ome­del­bart påkalla för­hand­ling i tvis­ten. Kan tvis­ten icke lösas vid för­hand­ling, skall han väcka talan vid dom­stol. Lag (1977:532).

35 §   Upp­kom­mer mel­lan arbets­gi­vare och arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion, som är bundna av samma kol­lek­tivav­tal, rätts­tvist om lön eller annan ersätt­ning till med­lem i orga­ni­sa­tio­nen, är arbets­gi­va­ren skyl­dig att ome­del­bart påkalla för­hand­ling i tvis­ten. Kan tvis­ten icke lösas vid för­hand­ling, skall han väcka talan vid dom­stol. Under­lå­ter arbets­gi­va­ren att påkalla för­hand­ling eller väcka talan, är han såvitt avser det omtvis­tade belop­pet skyl­dig att utge ersätt­ning enligt arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nens mening, om kra­vet ej är oskä­ligt. Lag (1977:532).

36 §   Arbets­ta­gar­par­tens rätt enligt 33-35 §§ till­kom­mer den avtals­slu­tande arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen och utövas av lokal arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion, om sådan finns. Har cen­tral för­hand­ling påkal­lats, utövas rät­ten av den cen­trala arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen.

37 §   Skall enligt före­skrift i kol­lek­tivav­tal för­hand­ling enligt 34 § tredje styc­ket eller 35 § äga rum både lokalt och centralt, skall cen­tral för­hand­ling påkal­las inom tio dagar efter det att den lokala för­hand­lingen har avslu­tats. Talan vid dom­stol skall väc­kas inom tio dagar efter det att för­hand­ling har avslu­tats. Lag (1977:532).

Fack­lig veto­rätt i vissa fall

38 §   Innan en arbets­gi­vare beslu­tar att låta någon utföra visst arbete för hans räk­ning eller i hans verk­sam­het utan att denne där­vid ska vara arbets­ta­gare hos honom, ska arbets­gi­va­ren på eget ini­ti­a­tiv för­handla med den arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion i för­hål­lande till vil­ken han är bun­den av kol­lek­tivav­tal för sådant arbete. Arbets­gi­va­ren är vid för­hand­lingen skyl­dig att lämna den infor­ma­tion om det till­tänkta arbe­tet som arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen behö­ver för att kunna ta ställ­ning i för­hand­lings­frå­gan.

Första styc­ket gäl­ler inte, om arbe­tet är av kort­va­rig och till­fäl­lig natur eller krä­ver sär­skild sak­kun­skap och det inte är fråga om att anlita arbets­ta­gare enligt lagen (2012:854) om uthyr­ning av arbets­ta­gare. Första styc­ket gäl­ler inte hel­ler om den till­tänkta åtgär­den i allt väsent­ligt mot­sva­rar en åtgärd som har god­ta­gits av arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen. Om orga­ni­sa­tio­nen i ett sär­skilt fall begär det, är arbets­gi­va­ren dock skyl­dig att för­handla innan han fat­tar eller verk­stäl­ler ett beslut.

Om syn­ner­liga skäl för­an­le­der det, får arbets­gi­va­ren fatta och verk­ställa ett beslut innan för­hand­lings­skyl­dig­he­ten enligt första styc­ket har full­gjorts. Begärs för­hand­ling enligt andra styc­ket, är arbets­gi­va­ren inte skyl­dig att skjuta upp beslu­tet eller verk­stäl­lig­he­ten till dess för­hand­lings­skyl­dig­he­ten har full­gjorts, om det finns sär­skilda skäl mot upp­skov. I fråga om för­hand­ling enligt första och andra styc­kena ska 14 § tilläm­pas.

Har för­hand­ling begärts enligt första eller andra styc­ket är arbets­gi­va­ren skyl­dig att på begä­ran av arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen lämna sådan infor­ma­tion om det till­tänkta arbe­tet som orga­ni­sa­tio­nen behö­ver för att kunna ta ställ­ning i frå­gan. Lag (2012:855).

39 §   Har för­hand­ling enligt 38 § ägt rum och för­kla­rar den cen­trala arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen eller, om en sådan inte finns, den arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion som har slu­tit kol­lek­tivav­ta­let, att den av arbets­gi­va­ren till­tänkta åtgär­den kan antas med­föra att lag eller kol­lek­tivav­tal för arbe­tet åsi­do­sätts eller att åtgär­den på annat sätt stri­der mot vad som är all­mänt god­ta­get inom par­ter­nas avtals­om­råde, får åtgär­den inte beslu­tas eller verk­stäl­las av arbets­gi­va­ren.

Vid upp­hand­ling enligt lagen (2016:1145) om offent­lig upp­hand­ling, lagen (2016:1146) om upp­hand­ling inom för­sörj­nings­sek­to­rerna, lagen (2016:1147) om upp­hand­ling av kon­ces­sio­ner, lagen (2011:1029) om upp­hand­ling på försvars-​ och säker­hets­om­rå­det eller lagen (2008:962) om val- fri­hets­sy­stem får en för­kla­ring enligt första styc­ket göras endast om den grun­dar sig på omstän­dig­he­ter som anges i
   - 13 kap. 1, 2 och 3 §§ samt 19 kap. 17 § lagen om offent­lig upp­hand­ling,
   - 13 kap. 1 och 2-4 §§ samt 19 kap. 17 § lagen om upp­hand­ling inom för­sörj­nings­sek­to­rerna,
   - 11 kap. 1 och 2-4 §§ lagen om upp­hand­ling av kon­ces­sio­ner,
   - 11 kap. 1-3 §§ samt 15 kap. 16 § lagen om upp­hand­ling på försvars-​ och säker­hets­om­rå­det, eller
   - 7 kap. 1 § lagen om val­fri­hets­sy­stem.
Lag (2021:1114).

40 §   För­bud enligt 39 § inträ­der inte, om arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen sak­nar fog för sin stånd­punkt. För­bud inträ­der inte hel­ler, om arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen vid sådan upp­hand­ling som avses i 39 § andra styc­ket har grun­dat sin för­kla­ring på andra omstän­dig­he­ter än som anges i de bestäm­mel­ser som räk­nas upp där.

Har arbets­gi­va­ren med stöd av 38 § tredje styc­ket verk­ställt beslut i den fråga som för­hand­lingen avser, ska 39 § inte tilläm­pas. Lag (2016:1149).

Freds­plikt

41 §   Arbets­gi­vare och arbets­ta­gare som är bundna av kol­lek­tivav­tal får inte vidta eller delta i arbets­in­stäl­lelse (lock­out eller strejk), bloc­kad, boj­kott eller annan där­med jäm­för­lig strids­åt­gärd, om avta­let har ingåtts av en orga­ni­sa­tion och denna orga­ni­sa­tion inte i behö­rig ord­ning har beslu­tat åtgär­den, om åtgär­den stri­der mot en bestäm­melse om freds­plikt i kol­lek­tivav­tal eller om åtgär­den har till ända­mål
   1. att utöva påtryck­ning i en tvist om ett kol­lek­tivav­tals gil­tig­het, bestånd eller rätta inne­börd eller i en tvist huruvida ett visst för­fa­rande stri­der mot avta­let eller mot denna lag,
   2. att åstad­komma änd­ring i avta­let,
   3. att genom­föra bestäm­melse, som är avsedd att tilläm­pas sedan avta­let har upp­hört att gälla, eller
   4. att stödja någon annan, när denne inte själv får vidta strids­åt­gärd.

Strids­åt­gär­der som har vid­ta­gits i strid mot första styc­ket beteck­nas som olov­liga.

Första styc­ket hind­rar inte arbets­ta­gare att delta i en bloc­kad som har beslu­tats av en arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion i behö­rig ord­ning och som har till ända­mål att utverka betal­ning av klar och för­fal­len ford­ran på lön eller på någon annan ersätt­ning för utfört arbete (indriv­nings­bloc­kad). En sådan strids­åt­gärd är inte olov­lig.
Lag (1993:1498).

41 a §   En arbets­gi­vare får inte såsom strids­åt­gärd eller som ett led i en strids­åt­gärd hålla inne lön eller någon annan ersätt­ning för utfört arbete som har för­fal­lit till betal­ning. Arbets­gi­va­ren får inte hel­ler hålla inne lön eller någon annan ersätt­ning för utfört arbete, som har för­fal­lit till betal­ning, med anled­ning av att arbets­ta­garna del­tar i en strejk eller någon annan strids­åt­gärd.

Sådana åtgär­der som avses i första styc­ket är att anse som olov­liga strids­åt­gär­der. Lag (1993:1498).

41 b §   En arbets­ta­gare får inte vidta eller delta i en strids­åt­gärd som har till ända­mål att kol­lek­tivav­tal skall träf­fas med ett före­tag som inte har några arbets­ta­gare eller där bara före­ta­ga­ren eller före­ta­ga­rens famil­je­med­lem­mar är arbets­ta­gare och ensamma ägare. Det­samma gäl­ler när en strids­åt­gärd har till ända­mål att stödja någon som vill träffa kol­lek­tivav­tal med ett sådant före­tag. Vad som nu sagts hind­rar inte en arbets­ta­gare från att delta i en anställ­nings­bloc­kad som rik­tar sig mot ett sådant före­tag och som har beslu­tats i behö­rig ord­ning av en arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion.

Strids­åt­gär­der som har vid­ta­gits i strid mot första styc­ket är att anse som olov­liga. För­änd­ringar i anställnings-​ eller ägar­för­hål­lan­den som har inträf­fat sedan en strids­åt­gärd har vars­lats eller inletts skall inte beak­tas vid bedöm­ningen av om en strids­åt­gärd är att anse som olov­lig enligt första styc­ket.
Lag (2000:166).

41 c §   En strids­åt­gärd som vid­tas i strid mot 15, 16 eller 19 § lagen (1999:678) om utsta­tio­ne­ring av arbets­ta­gare är olov­lig. Lag (2020:595).

41 d §   En arbets­ta­gare får inte vidta eller delta i en strids­åt­gärd mot en kol­lek­tivav­tals­bun­den arbets­gi­vare till stöd för krav i en fråga som är regle­rad genom arbets­gi­va­rens kol­lek­tivav­tal
   1. om strids­åt­gär­den inte i behö­rig ord­ning har beslu­tats av arbets­ta­ga­rens orga­ni­sa­tion,
   2. om strids­åt­gär­den inte har till ända­mål att uppnå kol­lek­tivav­tals­bun­den­het mel­lan arbets­gi­va­ren och arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen,
   3. om arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen inte har för­hand­lat med arbets­gi­va­ren eller arbets­gi­va­rens orga­ni­sa­tion om de krav som arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen stäl­ler, eller
   4. om arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen krä­ver att arbets­gi­va­ren ska tillämpa det kol­lek­tivav­tal som orga­ni­sa­tio­nen vill uppnå på ett sådant sätt att det tränger undan arbets­gi­va­rens befint­liga kol­lek­tivav­tal.

En strids­åt­gärd som stri­der mot första styc­ket är olov­lig.

Den all­männa för­hand­lings­rät­ten i 10 § ska tilläm­pas vid för­hand­lingar enligt första styc­ket även om arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen sak­nar med­lem­mar som är anställda hos arbets­gi­va­ren. Skyl­dig­he­ten att för­handla gäl­ler inte om det har fun­nits hin­der mot för­hand­lingen som inte har berott på arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen.

Bestäm­mel­serna i denna para­graf ska inte tilläm­pas på en strids­åt­gärd som har till ända­mål att stödja någon annans lov­liga strids­åt­gärd eller på en indriv­nings­bloc­kad.
Lag (2019:503).

41 e §   En arbets­gi­vare eller en arbets­ta­gare får inte vidta eller delta i en strids­åt­gärd som har till ända­mål att utöva påtryck­ning i en rätts­tvist.

En strids­åt­gärd som stri­der mot första styc­ket är olov­lig.

Första styc­ket tilläm­pas inte på strids­åt­gär­der som omfat­tas av för­bu­det mot strids­åt­gär­der i rätts­tvis­ter i 41 § första styc­ket 1.

Första styc­ket hind­rar inte en indriv­nings­bloc­kad.
Lag (2019:503).

42 §   En arbetsgivar-​ eller arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion får inte anordna eller på något annat sätt för­an­leda en olov­lig strids­åt­gärd. En sådan orga­ni­sa­tion får inte hel­ler genom under­stöd eller på något annat sätt med­verka vid en olov­lig strids­åt­gärd.

En orga­ni­sa­tion som själv är bun­den av ett kol­lek­tivav­tal är skyl­dig att, om en olov­lig strids­åt­gärd av en med­lem före­står eller pågår, för­söka hindra åtgär­den eller verka för att den upp­hör.

Om någon har vid­ta­git en olov­lig strids­åt­gärd, får ingen annan delta i den. Lag (2010:229).

42 a §   Bestäm­mel­serna i 41 d § första styc­ket 4 och 42 § första styc­ket ska inte tilläm­pas när en orga­ni­sa­tion vid­tar åtgär­der med anled­ning av arbets­för­hål­lan­den som denna lag inte är direkt tillämp­lig på.

Trots första styc­ket ska 41 d § första styc­ket 4 och 42 § första styc­ket tilläm­pas när åtgär­der vid­tas mot en arbets­gi­vare som är eta­ble­rad inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det eller Schweiz och som utsta­tio­ne­rar arbets­ta­gare i Sve­rige enligt lagen (1999:678) om utsta­tio­ne­ring av arbets­ta­gare. Lag (2019:503).

43 §   Har olov­lig strids­åt­gärd vid­ta­gits av arbets­ta­gare som är bundna av kol­lek­tivav­tal, ålig­ger det arbets­gi­va­ren och berörd arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion att ome­del­bart taga upp över­lägg­ning med anled­ning av strids­åt­gär­den och att gemen­samt verka för dess upp­hö­rande.

Första styc­ket gäl­ler lokal arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion, om sådan finns.

44 §   Om en part vid en för­hand­ling om kol­lek­tivav­tal har begärt att en fråga som avses i 32 § ska regle­ras i avta­let eller i ett sär­skilt avtal, men frå­gan inte har bli­vit uttryck­ligt regle­rad när avta­let sluts, ska frå­gan inte till följd av det slutna avta­let anses omfat­tad av freds­plikt enligt 41 § vid en senare för­hand­ling om regle­ring av frå­gan i ett sär­skilt avtal.

Första styc­ket ska inte tilläm­pas om det slutna kol­lek­tivav­ta­let har till­kom­mit efter en strids­åt­gärd mot en kol­lek­tivav­tals­bun­den arbets­gi­vare i en sådan situ­a­tion som avses i 41 d §. Lag (2019:503).

Var­sel

45 §   När en arbets­gi­var­or­ga­ni­sa­tion, arbets­gi­vare eller arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion avser att vidta en strids­åt­gärd eller att utvidga en pågående strids­åt­gärd, skall den skrift­li­gen varsla mot­par­ten och Med­lings­in­sti­tu­tet minst sju arbets­da­gar i för­väg. Som arbets­dag räk­nas varje dag utom lör­dag, sön­dag, annan all­män helg­dag, mid­som­ma­raf­ton, julaf­ton och nyårsaf­ton.
Tids­fris­ten skall räk­nas från samma tid­punkt på dagen som den då strids­åt­gär­den skall inle­das.

Omfat­tar en strids­åt­gärd från arbets­gi­varsi­dan även arbets­ta­gare som inte är med­lem­mar i berörd arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion, bör de varslas genom all­mänt syn­liga anslag på arbets­plat­sen eller på annat lämp­ligt sätt.

Varsel­skyl­dig­he­ten gäl­ler inte om det finns gil­tigt hin­der mot att varsla. Skyl­dig­het att varsla finns inte i fråga om strids­åt­gärd som avses i 41 § tredje styc­ket.

Var­sel enligt första och andra styc­kena skall inne­hålla upp­gift om anled­ningen till strids­åt­gär­den och om strids­åt­gär­dens omfatt­ning. Lag (2000:163).

Med­ling

46 §   För med­ling i arbets­tvis­ter mel­lan å ena sidan en arbets­gi­vare eller arbets­gi­var­or­ga­ni­sa­tion och å andra sidan en arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion finns Med­lings­in­sti­tu­tet.
Insti­tu­tet ska verka för en väl fun­ge­rande löne­bild­ning.
Lag (2013:615).

47 §   Med­lings­in­sti­tu­tet skall genom över­lägg­ningar med par­ter eller på annat sätt infor­mera sig om kom­mande eller pågående avtals­för­hand­lingar.

Insti­tu­tet skall också ge råd och upp­lys­ningar till par­terna på arbets­mark­na­den om för­hand­lingar och kol­lek­tivav­tal.

En part som träf­fat kol­lek­tivav­tal om löner och all­männa anställ­nings­vill­kor skall på begä­ran ge in en kopia av avta­let till Med­lings­in­sti­tu­tet. Lag (2000:163).

47 a §   Efter sam­tycke från par­ter som för­hand­lar om kol­lek­tivav­tal kan Med­lings­in­sti­tu­tet utse en eller flera för­hand­lings­le­dare eller med­lare. Lag (2000:163).

47 b §   Om Med­lings­in­sti­tu­tet bedö­mer att det i en tvist finns risk för strids­åt­gär­der eller om strids­åt­gär­der redan har påbör­jats, får insti­tu­tet även utan sam­tycke från par­terna utse en eller flera med­lare för att medla i tvis­ten.

Med­lings­in­sti­tu­tets beslut enligt första styc­ket får inte över­kla­gas.

Par­ter som är ense om att de är bundna av ett avtal om för­hand­lings­ord­ning som inne­hål­ler tids­pla­ner för för­hand­lingar, tids­ra­mar och reg­ler för till­sätt­ning av med­lare, reg­ler om med­la­rens befo­gen­he­ter och reg­ler om upp­säg­ning av avta­let kan anmäla avta­let till Med­lings­in­sti­tu­tet för regi­stre­ring. När avta­let har regi­stre­rats, får under dess gil­tig­hets­tid med­lare inte utses utan sam­tycke från par­terna. Lag (2000:163).

48 §   En med­lare som utsetts av Med­lings­in­sti­tu­tet skall för­söka få till stånd en över­ens­kom­melse mel­lan par­terna. Med­la­ren skall för det ända­må­let kalla par­terna till för­hand­ling eller vidta annan lämp­lig åtgärd. För att främja en god lös­ning av tvis­ten, kan med­la­ren lägga fram egna för­slag till över­ens­kom­melse.

Med­la­ren skall också verka för att en part upp­skju­ter eller instäl­ler en strids­åt­gärd. Lag (2000:163).

49 §   Om det främ­jar en god lös­ning av tvis­ten, får Med­lings­in­sti­tu­tet på med­la­rens begä­ran besluta att en part skall skjuta upp vars­lade strids­åt­gär­der under en sam­man­häng­ande tid av högst 14 dagar för varje strids­åt­gärd eller utvidg­ning av en strids­åt­gärd. Ett sådant beslut får med­de­las endast en gång för varje med­lingsupp­drag. Tids­fris­ten skall räk­nas från den dag då åtgär­den enligt varsel­med­de­lan­det skall påbör­jas eller utvid­gas. Beslu­tet skall om möj­ligt före­gås av sam­råd med par­terna.

Med­lings­in­sti­tu­tets beslut enligt första styc­ket får inte över­kla­gas. Lag (2000:163).

50 §   En parts skyl­dig­het enligt 18 § att vid för­hand­ling hålla skrift­lig hand­ling till­gäng­lig för mot­par­ten gäl­ler även i för­hål­lande till en med­lare som med­ver­kar vid för­hand­lingen.
Lag (2000:163).

51 §   En med­lare kan före­slå par­terna att låta en tvist avgö­ras genom skil­je­för­fa­rande.

Med­lings­in­sti­tu­tet kan med­verka vid utse­ende av skil­je­män.

Om strids­åt­gär­der har påbör­jats, kan Med­lings­in­sti­tu­tet upp­mana par­terna att låta tvis­ten avgö­ras genom skil­je­för­fa­rande.

En med­lare får inte åta sig skil­je­man­naupp­drag i arbets­tvist, om inte Med­lings­in­sti­tu­tet i sär­skilt fall med­ger det.
Lag (2000:163).

52 §   Om en part har kal­lats till en över­lägg­ning enligt 47 § första styc­ket och inte infin­ner sig, kan Med­lings­in­sti­tu­tet före­lägga par­ten vid vite att komma till en över­lägg­ning.

Om en part, som enligt 10 § är för­hand­lings­skyl­dig, har kal­lats till en för­hand­ling inför med­lare men inte infin­ner sig eller om par­ten på annat sätt under­lå­ter att full­göra sina skyl­dig­he­ter enligt 15 § första styc­ket, kan Med­lings­in­sti­tu­tet på begä­ran av med­la­ren före­lägga par­ten vid vite att full­göra sin för­hand­lings­skyl­dig­het.

Med­lings­in­sti­tu­tets beslut enligt första och andra styc­kena får inte över­kla­gas.

Talan om utdö­mande av vite förs av Med­lings­in­sti­tu­tet vid Arbets­dom­sto­len. I mål om utdö­mande av vite får Arbets­dom­sto­len bedöma även vitets lämp­lig­het. Lag (2000:163).

53 §   Om en part under­lå­ter att full­göra sin skyl­dig­het enligt 47 § tredje styc­ket att ge in en kopia av ett kol­lek­tivav­tal, kan Med­lings­in­sti­tu­tet före­lägga par­ten vid vite att ge in kopian.

Med­lings­in­sti­tu­tets beslut enligt första styc­ket får inte över­kla­gas.

Talan om utdö­mande av vite förs av Med­lings­in­sti­tu­tet vid Arbets­dom­sto­len. I mål om utdö­mande av vite får Arbets­dom­sto­len bedöma även vitets lämp­lig­het. Lag (2000:163).

Ska­de­stånd och andra påfölj­der

54 §   Arbets­gi­vare, arbets­ta­gare och orga­ni­sa­tion som bry­ter mot denna lag eller mot kol­lek­tivav­tal skall ersätta upp­kom­men skada, om ej annat föl­jer av vad nedan sägs.

55 §   Vid bedö­mande om och i vad mån skada har upp­kom­mit för någon skall hän­syn tagas även till den­nes intresse av att lagens eller kol­lek­tivav­ta­lets bestäm­mel­ser iakt­ta­ges och till övriga omstän­dig­he­ter av annan än rent eko­no­misk bety­delse.

56 §   Bry­ter arbets­gi­vare eller arbets­ta­gare mot tyst­nads­plikt som avses i denna lag eller utnytt­jar han obe­hö­ri­gen vad han under sådan tyst­nads­plikt har fått kän­ne­dom om, skall han ersätta upp­kom­men skada.

Om någon som före­trä­der arbets­gi­vare eller orga­ni­sa­tion gör sig skyl­dig till hand­ling som avses i första styc­ket, sva­rar arbets­gi­va­ren eller orga­ni­sa­tio­nen för ska­dan.

I fall som avses i denna para­graf skall ej följa ansvar enligt 20 kap. 3 § brotts­bal­ken.

57 §   Arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion skall ersätta upp­kom­men skada, om den i tvist som avses i 33 eller 34 § har för­an­lett eller god­känt fel­ak­tig tillämp­ning av avtal eller av denna lag och orga­ni­sa­tio­nen har sak­nat fog för sin stånd­punkt i tvis­ten. Det­samma gäl­ler om orga­ni­sa­tio­nen har sak­nat fog för för­kla­ring enligt 39 §.

Arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion sva­rar vidare för skada, som till­fo­gas arbets­gi­va­ren genom att före­trä­dare för orga­ni­sa­tio­nen i för­hål­lande till honom miss­bru­kar sin ställ­ning som leda­mot i sär­skilt genom avtal inrät­tat besluts­or­gan eller i sådan ställ­ning för­far grovt vårds­löst. Lag (1994:1686).

58 §   Har arbets­gi­vare utan fog utkrävt arbete enligt 34 § andra styc­ket utan att sådana syn­ner­liga skäl som där avses har före­le­gat, skall han ersätta upp­kom­men skada.

59 §   Har orga­ni­sa­tion, som är bun­den av kol­lek­tivav­tal, eller över­ord­nad orga­ni­sa­tion anord­nat eller för­an­lett olov­lig strids­åt­gärd, kan ska­de­stånd ej åläg­gas enskild arbets­gi­vare eller arbets­ta­gare för att han har del­ta­git i åtgär­den.

Ska­de­stånd kan icke åläg­gas arbets­ta­gare, om han med sin orga­ni­sa­tions god­kän­nande har väg­rat att utföra arbete som arbets­gi­va­ren har krävt enligt 34 § andra styc­ket.

60 §   Om det är skä­ligt kan ska­de­stånd sät­tas ned eller helt falla bort.

Vid bedö­mande enligt första styc­ket av arbets­ta­ga­res ska­de­stånds­skyl­dig­het för del­ta­gande i olov­lig strids­åt­gärd skall sär­skild hän­syn tas till omstän­dig­he­ter, som har fram­kom­mit vid över­lägg­ning enligt 43 §, och verk­ning­arna av över­lägg­ningen.

I mål om ska­de­stånd för arbets­ta­ga­res del­ta­gande i en olov­lig strids­åt­gärd skall dom­sto­len, om arbets­kon­flik­ten ännu pågår och om dom­sto­len fin­ner den olov­lig, så snart som möj­ligt ålägga arbets­ta­garna att återgå till arbe­tet. Lag (1992:440).

61 §   Är flera ansva­riga för skada, skall ska­de­stånds­skyl­dig­he­ten för­de­las mel­lan dem efter vad som är skä­ligt med hän­syn till omstän­dig­he­terna.

62 §   Kan enligt denna lag ska­de­stånd följa på åtgärd eller under­lå­ten­het av arbets­ta­gare, får annan påföljd icke åläg­gas arbets­ta­ga­ren utan stöd i för­fatt­ning eller kol­lek­tivav­tal. Det­samma gäl­ler i fall när av 56 § andra styc­ket eller 59 § föl­jer, att arbets­ta­gare icke kan åläg­gas ska­de­stånd.

Är annan påföljd än ska­de­stånd före­skri­ven i kol­lek­tivav­tal, får den utan hin­der av första styc­ket tilläm­pas även på arbets­ta­gare som ej är med­lem av den avtals­slu­tande arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen men sys­sel­sätts i sådant arbete som avses med avta­let.

Varsel­av­gift

62 a §   Den som under­lå­ter att varsla Med­lings­in­sti­tu­tet enligt 45 § skall åläg­gas att betala en varsel­av­gift till sta­ten.
Varsel­av­gif­ten skall bestäm­mas till lägst 30 000 kr och högst 100 000 kr. Om det finns sär­skilda skäl kan varsel­av­gif­ten bestäm­mas till ett lägre belopp eller helt falla bort.

Den som vid­tar en strids­åt­gärd i strid mot Med­lings­in­sti­tu­tets beslut enligt 49 § att en vars­lad strids­åt­gärd skall skju­tas upp skall åläg­gas att betala en för­höjd varsel­av­gift om minst 300 000 kr och högst 1 000 000 kr till sta­ten. Om det finns sär­skilda skäl kan varsel­av­gif­ten bestäm­mas till ett lägre belopp eller helt falla bort.

Varsel­av­gif­ten åläggs av tings­rätt på talan av Med­lings­in­sti­tu­tet. Talan skall väc­kas inom ett år från den dag var­sel skulle ha läm­nats eller, när det gäl­ler för­höjd varsel­av­gift enligt andra styc­ket, den dag då strids­åt­gär­den vid­togs. För­sum­mas det får talan inte väc­kas.
Lag (2000:163).

Tvis­te­för­hand­ling och rät­te­gång

63 §   I mål, vari denna lag skall tilläm­pas, gäl­ler lagen (1974:371) om rättte­gången i arbets­tvis­ter.

I fråga om mål enligt 62 a § tilläm­pas för rät­te­gången vad som är före­skri­vet om tvis­te­mål där för­lik­ning om saken inte är tillå­ten. Över­kla­gande av tings­rät­tens avgö­rande sker till Arbets­dom­sto­len. I sådant fall tilläm­pas lagen om rät­te­gången i arbets­tvis­ter med beak­tande av första meningen i detta stycke.

I fråga om mål om utdö­mande av vite enligt 52 § fjärde styc­ket och 53 § tredje styc­ket gäl­ler vad som i 8 § lagen (1985:206) om viten före­skrivs om all­män dom­stols hand­lägg­ning av mål om vitets utdö­mande. Lag (2000:163).

64 §   Vill någon som har för­hand­lings­rätt enligt 10 § yrka ska­de­stånd eller annan full­gö­relse enligt denna lag eller kol­lek­tivav­tal, skall han påkalla för­hand­ling inom fyra måna­der efter det att han har fått kän­ne­dom om den omstän­dig­het vartill yrkan­det hän­för sig och senast inom två år efter det att omstän­dig­he­ten har inträf­fat. Skall enligt före­skrift i kol­lek­tivav­tal för­hand­ling äga rum både lokalt och centralt, gäl­ler vad som nu har sagts den lokala för­hand­lingen.
Cen­tral för­hand­ling skall i sådant fall påkal­las inom två måna­der efter det att den lokala för­hand­lingen har avslu­tats.

Första styc­ket äger mot­sva­rande tillämp­ning, när part som avses där vill vinna för­kla­ring att rätts­hand­ling eller avtals­be­stäm­melse är ogil­tig av det skä­let att den inne­bär kränk­ning av för­e­nings­rät­ten.

Påkal­lar part ej för­hand­ling inom före­skri­ven tid, för­lo­rar han rät­ten till för­hand­ling.

65 §   Talan i fall som avses i 64 § skall väc­kas inom tre måna­der efter det att för­hand­ling har avslu­tats. När både lokal och cen­tral för­hand­ling har ägt rum, räk­nas tiden från det att den cen­trala för­hand­lingen har avslu­tats. Har mot för­hand­ling före­le­gat hin­der som ej har berott av käran­den, räk­nas tiden från det att för­hand­ling senast skulle ha hål­lits.

66 §   Har orga­ni­sa­tion ej iakt­ta­git före­skri­ven tid för för­hand­ling eller väc­kande av talan, får den som är eller har varit med­lem i orga­ni­sa­tio­nen och som berö­res av tvis­ten väcka talan inom en månad efter det att tiden har löpt ut. Skall enligt 4 kap. 7 § lagen (1974:371) om rät­te­gången i arbets­tvis­ter talan före­gås av för­hand­ling men har sådan ej ägt rum, gäl­ler vad som nu har sagts i stäl­let rätt att påkalla för­hand­ling. Talan skall i sådant fall väc­kas inom tid som anges i 65 §.

I tvist, vari arbets­ta­gare ej kan före­trä­das av orga­ni­sa­tion, skall han väcka talan inom fyra måna­der efter det att han fått kän­ne­dom om den omstän­dig­het vartill yrkan­det hän­för sig och senast inom två år efter det att omstän­dig­he­ten har inträf­fat.

67 §   Talan om ska­de­stånd eller annan full­gö­relse med anled­ning av olov­lig strids­åt­gärd får ej i något fall väc­kas senare än tre måna­der efter det att strids­åt­gär­den har avslu­tats.

68 §   Väc­ker part ej talan inom före­skri­ven tid, för­lo­rar han rät­ten till talan.

69 §   Före­skrif­terna i 33-​-35 och 39 §§ utgör inte hin­der mot beslut enligt 15 kap. rät­te­gångs­bal­ken. Lag (1994:1686).

70 §   har upp­hävts genom lag (1980:238).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1984:817

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1985. De nya bestäm­mel­serna i 60 § tilläm­pas när ska­de­stånds­skyl­dig­he­ten har upp­kom­mit efter ikraft­trä­dan­det. I annat fall tilläm­pas 60 § i dess äldre lydelse.

1992:440

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1992. I fråga om ska­de­stånds­an­svar som har upp­kom­mit före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 60 § i sin äldre lydelse.

1994:1686

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1995. En arbets­gi­vare är dock inte skyl­dig att för­handla eller under­rätta enligt de nya bestäm­mel­serna i 13 § andra styc­ket och 15 § andra styc­ket, om det skulle inne­bära att för­hand­ling skulle ha inletts eller under­rät­telse skulle ha läm­nats före ikraft­trä­dan­det.

2007:1095
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2008.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om upp­hand­lingar på vilka lagen (1992:1528) om offent­lig upp­hand­ling är tillämp­lig.

2016:1149
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2017.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för upp­hand­lingar som har påbör­jats före den 1 janu­ari 2017.

2019:503
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2019.
   2. Bestäm­mel­serna ska inte tilläm­pas när det gäl­ler en strids­åt­gärd som har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det.

2021:1114
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 feb­ru­ari 2022.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för sådana upp­hand­lingar som har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det.