SFS 1997:238 Lag om arbetslöshetsförsäkring

SFS 1997:238
Utkom från trycket
den 6 juni 1997

Lag
om arbetslöshetsförsäkring;

utfärdad den 29 maj 1997.

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs följande.

Vilka som omfattas av lagen

1 § Arbetslöshetsförsäkringen omfattar både arbetstagare och företagare.

Vissa särskilda bestämmelser som endast gäller för företagare finns i 34-
37§§.

2 § Vad som i denna lag sägs om medlemmar i en arbetslöshetskassa skall
också tillämpas på dem som är anslutna till den kompletterande arbetslös-
hetskassan.

3 § Rätt till ersättning har endast personer som i Sverige uppfyller ersätt-
ningsvillkoren enligt denna lag, om inte något annat följer av rådets förord-
ning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen
för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlem-
mar flyttar inom gemenskapen.

Om regeringen har träffat överenskommelse med någon annan stat om

andra villkor för rätt att få ersättning än som föreskrivs i denna lag, skall ar-

betslöshetskassan tillämpa dessa villkor.

3 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, så-
som försöksverksamhet under tiden den 1 juli 1997-den 31 december 1998,
besluta att personer som redan får ersättning enligt denna lag skall kunna få
fortsatt ersättning enligt lagen utan att villkoren i 9 §, med undantag av
tredje punkten, är uppfyllda.

Grundförsäkring och inkomstbortfallsförsäkring

4 § Arbetslöshetsförsäkringen består av en grundförsäkring och en in-
komstbortfallsförsäkring.

5 § Arbetslöshetsförsäkringen handhas av arbetslöshetskassor. Bestäm-
melser om arbetslöshetskassor finns i lagen (1997:239) om arbetslöshetskas-
sor.

Grundförsäkringen

6 § Ersättning enligt grundförsäkringen lämnas till den som

- inte är medlem i en arbetslöshetskassa, eller
- är medlem i en arbetslöshetskassa men inte uppfyller de villkor som gäl-

ler för rätt till en inkomstrelaterad ersättning.

Ersättningen lämnas tidigast den 1 juli det år den arbetslöse fyller 20 år.

400

1

Prop. 1996/97:107 och 150, bet. 1996/97:AU13, rskr. 1996/97:236.

401

SFS 1997:238

Inkomstbortfallsförsäkringen

7 § Ersättning enligt inkomstbortfallsförsäkringen lämnas till den som va-
rit medlem i en arbetslöshetskassa under minst tolv månader, under förutsätt-
ning att medlemmen efter det senaste inträdet i kassan uppfyllt arbetsvillko-
ret enligt 12-14 §§ (medlemsvillkor).

8 § Personer som omedelbart före inträdet i en arbetslöshetskassa har varit
medlemmar i en annan sådan kassa får för uppfyllandet av medlemsvillkoret
tillgodoräkna sig tid i den kassan.

Allmänna villkor för rätt till ersättning

9 § Rätt till ersättning vid arbetslöshet har sökande som

1. är arbetsföra och oförhindrade att åta sig arbete för en arbetsgivares räk-

ning minst 3 timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar i
veckan,

2. är beredda att anta erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken de inte

anmält hinder som kan godtas av arbetslöshetskassan,

3. är anmälda som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen i

den ordning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer, och

4. inte kan få lämpligt arbete.

10 § Ersättning enligt denna lag lämnas inte i följande fall.

1. Ersättning lämnas inte till personer som deltar i utbildning.

2. Ersättning lämnas inte till personer som är permitterade utan lön.
3. Ersättning enligt grundförsäkringen lämnas inte till personer som enligt

37 § första stycket 2 lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor har uteslutits
från medlemskap under en tid av ett år från uteslutningen.

Om det finns särskilda skäl får regeringen eller den myndighet som rege-

ringen bestämmer, med avvikelse från vad som anges i punkterna 1 och 2,
föreskriva att ersättning får lämnas till personer som deltar i utbildning eller

är permitterade utan lön samt de villkor för rätt till ersättning som i sådana
fall skall gälla.

11 § Erbjudet arbete skall anses lämpligt, om

1. det inom ramen för tillgången på arbetstillfällen tagits skälig hänsyn till

den sökandes förutsättningar för arbetet samt andra personliga förhållanden,

2. anställningsförmånerna är förenliga med de förmåner som arbetstagare

får som är anställda enligt kollektivavtal eller, om kollektivavtal inte finns, är
skäliga i förhållande till de förmåner arbetstagare med likvärdiga arbetsupp-
gifter och kvalifikationer får vid jämförliga företag,

3. arbetet inte hänför sig till en arbetsplats där arbetskonflikt råder till

följd av stridsåtgärder som är lovliga enligt lag och kollektivavtal, och

4. förhållandena på arbetsplatsen motsvarar vad som anges i författning

eller myndighets föreskrifter om åtgärder till förebyggande av ohälsa eller
olycksfall.

SFS 1997:238

Övriga villkor för rätt till ersättning

Arbetsvillkoret

12 § Rätt till ersättning vid arbetslöshet har sökande som under en ramtid

av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde

1. haft förvärvsarbete i minst 6 månader och utfört arbetet under minst 70

timmar per kalendermånad, eller

2. haft förvärvsarbete i minst 450 timmar under en sammanhängande tid

av 6 kalendermånader och utfört arbetet under minst 45 timmar under var
och en av dessa månader (arbetsvillkor).

För att ha rätt till en inkomstrelaterad ersättning skall den sökande ha upp-

fyllt arbetsvillkoret efter det senaste inträdet i arbetslöshetskassan. En sö-
kande som omedelbart före inträdet har varit medlem i en annan sådan kassa
får för att uppfylla arbetsvilkoret tillgodoräkna sig tid i den kassan.

13 § Med förvärvsarbete avses även tid då den sökande

1. haft semester,

2. varit ledig med helt eller delvis bibehållen lön av någon annan anled-

ning än sjukdom, tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt
eller barns födelse, eller

3. får annan ersättning än pension på grund av anställningens upphörande

(avgångsvederlag).

Tid med avgångsvederlag beräknas med utgångspunkt i avgångsvederla-

gets storlek i förhållande till den sökandes genomsnittliga inkomst per må-
nad i anställningen under en viss period. Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om beräk-
ningen.

14 § Vid prövning av arbetsvillkoret bortses från utfört förvärvsarbete

1. som arbetsgivaren finansierat med stöd av

- förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd, eller
- förordningen (1987:411) om beredskapsarbete, eller

2. som bedrivits med stöd av förordningen (1984:523) om bidrag till ar-

betslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet.

Detta gäller dock inte om den sökande när det i första stycket nämnda ar-

betet påbörjades uppfyllde arbetsvillkoret med annat förvärvsarbete enligt

12-13 §§.

15 § Tid då förvärvsarbete har utförts får inte räknas mer än en gång för att
uppfylla arbetsvillkoret. Förvärvsarbete som använts för att uppfylla villko-

ret för dagpenning i form av grundbelopp får dock senare räknas med för att
uppfylla villkoret för den inkomstrelaterade ersättningen, om arbetet utförts
efter det senaste inträdet i kassan.

Ramtiden

16 § När ramtid skall bestämmas enligt 12 § räknas inte den tid då den sö-

kande varit hindrad att arbeta på grund av

1. styrkt sjukdom,

2. avslutad heltidsutbildning som den sökande har avslutat efter fyllda 25

402

SFS 1997:238

år eller som har föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i
minst 5 månader,

3. tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,

4. frihetsberövande på kriminalvårdens område,
5. vård av eget barn som inte har fyllt 2 år eller vård av adoptivbarn i 2 år

efter barnets ankomst i familjen,

6. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472) eller livsmedelslagen

(1971:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av livsmedelsla-
gen, eller

7. utlandsvistelse till följd av att den sökande följt med sin make eller

maka vid dennes arbete i utlandet under förutsättning att makens eller ma-
kans arbetsgivare har sitt säte i Sverige och att lönen utbetalas från Sverige,
varvid med make eller maka jämställs person med vilken den sökande sam-
manbor under förhållanden som liknar makars.

17 § När ramtid skall bestämmas enligt 12 § räknas inte heller tid då den
sökande fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän för-
säkring eller varit hindrad att arbeta på grund av

1. tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,

2. arbetsmarknadsutbildning,
3. yrkesinriktad rehabilitering,
4. utbildning för vilken utbildningsbidrag lämnas enligt förordningen

(1996:1654) om särskilt utbildningsbidrag, eller

5. deltagande i verksamhet där ersättning enligt 3 a § har utgått, i den mån

tiden inte jämställs enligt vad som följer av 19 §.

Studerandevillkoret

18 § Sökande är berättigade till ersättning enligt grundförsäkringen utan
att ha uppfyllt arbetsvillkoret, om de stått till arbetsmarknadens förfogande
som arbetssökande genom den offentliga arbetsförmedlingen eller förvärvs-
arbetat i minst 90 kalenderdagar under en ramtid av 10 månader i anslutning

till att de avslutat en utbildning på heltid som omfattar minst ett läsår och

som berättigar till studiesocialt stöd. När ramtiden bestäms räknas inte in
den tid då sökandena har varit hindrade att stå till arbetsmarknadens förfo-
gande på grund av sjukdom, tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om total-
försvarsplikt, havandeskap, vård av eget barn som inte har fyllt 2 år eller

vård av adoptivbarn i 2 år efter barnets ankomst i familjen.

Återkvalificeringsvillkoret

19 § För sökande som en gång har påbörjat en ersättningsperiod enligt
denna lag gäller följande. När det arbetsvillkor skall uppfyllas som skall
ligga till grund för en ny ersättningsperiod skall med tid under vilken sö-

kande enligt 12-14 §§ skall ha förvärvsarbetat jämställas den tid då de

1. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt arbetsmark-

nadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbild-
ningsbidrag lämnats,

2. deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt utbildning för

vilken utbildningsbidrag lämnats enligt förordningen (1996:1654) om sär-

403

SFS 1997:238

skilt utbildningsbidrag,

3. fullgjort tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt el-

ler fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring, i båda fallen dock tillsammans högst 2 månader,

4. utfört förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med stöd av
- förordningen (1986:414) om rekryteringsstöd, eller
- förordningen (1987:411) om beredskapsarbete,
5. bedrivit egen näringsverksamhet med stöd av förordningen (1984:523)

om bidrag till arbetslösa m.fl. som startar egen näringsverksamhet, eller

6. fullföljt verksamhet där ersättning enligt 3 a § utgått.

Ersättningens form

20 § För all dagpenning gäller följande.

- Dagpenningen lämnas i form av ett belopp som beräknas per dag.
- Summan under en kalendervecka av antalet ersatta och arbetade dagar

samt karens- och avstängningsdagar får uppgå till högst fem.

- Dagpenningen får inte lämnas för lördag eller söndag, om inte rege-

ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medger undantag.

- Dagpenningen får inte lämnas för tid under vilken den sökande får för-

äldrapenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

- Dagpenning som understiger 10 kronor per dag betalas inte ut och bru-

tet krontal jämnas ut till närmaste högre krontal.

Karenstiden och ersättningstidens längd

21 § Dagpenningen får inte lämnas förrän den sökande under en samman-
hängande tid av 12 månader har varit arbetslös 5 dagar (karensvillkor). I ka-
renstiden räknas in endast de dagar för vilka dagpenning skulle ha lämnats
om karenstiden löpt ut.

22 § Ersättning lämnas under längst 300 dagar (ersättningsperiod). Om
den sökande har fyllt 57 år före ersättningsperiodens slut är perioden i stället
450 dagar.

I ersättningsperioden räknas inte in dagar under vilka den sökande har an-

visats verksamhet för arbetslivsutveckling, ett offentligt tillfälligt arbete för
äldre arbetslösa, verksamhet med resursarbete eller verksamhet där ersätt-
ning enligt 3 a § utgår i enlighet med föreskrifter som har meddelats av rege-
ringen.

Om den sökande omedelbart före inträdet i en arbetslöshetskassa har fått

ersättning från en annan arbetslöshetskassa, räknas ersättningsdagar i den
andra kassan in i ersättningsperioden.

Rätten till dagpenning upphör vid månadsskiftet före den månad då den

arbetslöse fyller 65 år.

23 § Om arbetslösheten upphör före ersättningsperiodens slut, har den sö-
kande rätt till ersättning under det återstående antalet dagar av perioden vid
ny arbetslöshet, även om den sökande då inte uppfyller arbets- och karens-
villkoren. Vad som nu har sagts gäller dock inte om en sammanhängande tid
av 12 månader har förflutit sedan den sökande senast fick ersättning. I sådan

404

405

SFS 1997:238

tid räknas inte in tid då den sökande varit hindrad att arbeta på grund av nå-
gon av de orsaker som anges i 16 och 17 §§.

Om ersättningsperioden har löpt ut men den sökande under perioden på

nytt uppfyllt arbetsvillkoret lämnas ersättning under ytterligare en ersätt-
ningsperiod. Då skall dock karensvillkoret på nytt uppfyllas. Den nya ersätt-
ningsperioden räknas från inträdet av den arbetslöshet då den sökande upp-
fyllde det arbetsvillkor som ligger till grund för den nya perioden.

Dagpenningens storlek

Grundbelopp

24 § Ersättning enligt grundförsäkringen lämnas med ett belopp per dag
som inte är baserat på tidigare förvärvsinkomster (dagpenning i form av
grundbelopp).

Dagpenning i form av grundbelopp lämnas med det belopp som rege-

ringen fastställer, om inte annat följer av denna lag.

Inkomstrelaterad ersättning

25 § Ersättning enligt inkomstbortfallsförsäkringen lämnas med ett belopp
per dag som är baserat på tidigare förvärvsinkomster (dagpenning i form av
inkomstrelaterad ersättning).

Dagpenning i form av inkomstrelaterad ersättning lämnas med högst det

belopp som regeringen fastställer och lägst det belopp som bestäms enligt
24 § andra stycket, om inte annat följer av denna lag.

26 § Om inte annat följer av 25 § andra stycket eller 27 §, lämnas dagpen-
ning med 80 procent av den sökandes dagsförtjänst under normalarbetstiden.

27 § Dagpenning till sökande som har tillerkänts ålderspension i form av
folkpension, allmän tilläggspension eller annan pension som lämnas på
grund av förvärvsarbete, lämnas med 65 procent av den sökandes dagsför-
tjänst under normalarbetstiden med den begränsning som följer av 25 § and-
ra stycket.

28 § Som normalarbetstid skall gälla den genomsnittliga arbetstiden i det
förvärvsarbete som innebär att arbetsvillkoret uppfylldes. Om arbetsvillkoret
uppfyllts genom det arbetsvillkor som anges i 12 § första stycket 1 får, om
detta är förmånligare för den sökande, som normalarbetstid gälla den ge-
nomsnittliga arbetstiden i allt det förvärvsarbete som utförts under hela ram-
tiden enligt samma paragraf. Vid denna beräkningsmetod får dock endast
månad då den sökande utfört arbete under minst 70 timmar räknas med.

29 § Med dagsförtjänst avses en femtedel av den veckoinkomst eller, i
fråga om sökande med månadslön, 1/22 av den månadsinkomst, som den sö-
kande före arbetslöshetens inträde vanligen fick under arbetstid som var nor-
mal för den sökande.

Bestämmelser om beräkningen av dagsförtjänsten för företagare finns i

37 §.

SFS 1997:238

30 § Dagpenning till sökande som uppfyllt arbetsvillkoret huvudsakligen
genom arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken
de har fått statligt utbildningsbidrag får bestämmas till belopp som motsva-
rar utbildningsbidraget. Detta gäller trots bestämmelserna i 26-29 §§.

31 § Får en sökande med anledning av arbetslöshet fortlöpande ersättning
från någon annan än arbetslöshetskassan, får dagpenning lämnas med högst
skillnaden mellan det högsta belopp som får lämnas enligt 26-29 §§ och er-
sättningen.

Avdrag på dagpenningen

32 § Dagpenning i form av inkomstrelaterad ersättning enligt 27 § skall
minskas med 1/260 av årspensionen. Motsvarande avdrag skall göras på
dagpenning i form av grundbelopp, om den sökande tillerkänts ålderspen-
sion eller annan pension på sätt som anges i 27 §.

33 § Vad som förekrivs i 27 § och 32 § skall inte gälla, om regeringen av

särskilda skäl föreskriver något annat.

Företagare

34 § Med företagare avses i denna lag personer som äger eller är delägare

- direkt eller indirekt - i näringsverksamhet som de är personligen verk-

samma i och som de har ett väsentligt inflytande över.

35 § En företagare skall, om inte något annat anges i andra stycket, anses
vara arbetslös när företagarens personliga verksamhet i rörelsen vid en sam-
lad bedömning kan anses ha upphört annat än tillfälligt.

En företagare som tillfälligt upphör att bedriva verksamhet i rörelsen skall

anses vara arbetslös under förutsättning att uppehållet i rörelsen inte till nå-
gon del är av säsongkaraktär och att någon verksamhet inte bedrivs i rörel-
sen. En företagare som återupptagit verksamheten efter ett tillfälligt upphö-
rande med ersättning enligt detta stycke har rätt till ersättning endast om för-
utsättningarna enligt första stycket är uppfyllda. Ersättning enligt detta
stycke får bara utnyttjas en gång per rörelse.

36 § Om det finns särskilda skäl, får regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer föreskriva att en företagare skall anses vara arbetslös
även i andra fall än som sägs i 35 §.

37 § När underlaget bestäms för beräkningen av dagsförtjänsten skall för
företagare dagsförtjänsten bygga på den genomsnittliga inkomsten under de
tre senaste åren före avvecklingsåret. Om företagaren har lagt ned sin verk-
samhet inom 12 månader från det att företagaren startade den kan ersätt-
ningen baseras på företagarens tidigare anställning.

406

Deltid och bisyssla

38 § Ersättning till personer som söker deltidsarbete lämnas med det antal
dagpenningbelopp per vecka som enligt en av regeringen fastställd omräk-
ningstabell svarar mot den arbetslöshet som skall ersättas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får utfärda fö-

reskrifter för beräkning av ersättning vid deltidsarbete för det fall att arbetsti-
den inte är bestämd till ett visst antal timmar per dag eller vecka.

39 § Är någon arbetslös under del av vecka i andra fall än som avses i 38 §,
lämnas ersättning med det antal dagpenningbelopp per vecka som svarar mot
den arbetslöshet som skall ersättas enligt den av regeringen fastställda om-
räkningstabellen.

Vid sådan beräkning av arbetslöshet tas inte hänsyn till en sådan bisyssla

som den sökande före arbetslöshetens inträde under minst 6 månader utfört
vid sidan av sitt heltidsarbete, om

- inkomsten från bisysslan i genomsnitt inte överstigit ett belopp som

motsvarar 6 grundbelopp per vecka,

- bisysslan inte utvidgas under arbetslösheten, och
- bisysslan inte hindrar personen från att anta ett lämpligt heltidsarbete.
Om inkomsten från bisysslan efter arbetslöshetens inträde överstiger ett

belopp som motsvarar 6 grundbelopp per vecka skall hela det överskjutande
beloppet dras av från dagpenningen.

40 § Om det finns särskilda skäl, får regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer föreskriva om begränsningar i ersättningsrätten och
om karenstid utöver vad som följer av denna lag för personer som regelbun-
det utför deltidsarbete under veckor då de i övrigt är arbetslösa.

41 § Överstiger de sökandes arbetsutbud per vecka den veckotid, under
vilken de normalt utfört arbete närmast före arbetslösheten, räknas den över-

skjutande tiden inte med när ersättningen skall fastställas.

Begränsning vid säsongarbetslöshet

42 § Om det finns särskilda skäl, får regeringen eller den myndighet som
regeringens bestämmer begränsa rätten till ersättning för arbetstagare som
huvudsakligen är sysselsatta i yrke där arbetslöshet årligen regelbundet före-
kommer.

Avstängning från rätt till ersättning

43 § Den sökande skall stängas av från rätt till ersättning under tid som
anges i 44 §, om den sökande

1. lämnat sitt arbete utan giltig anledning,

2. skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande,
3. avvisat ett erbjudet lämpligt arbete utan godtagbart skäl, eller

4. utan att uttryckligen ha avvisat sådant arbete ändå genom sitt uppträ-

dande uppenbarligen vållat att anställning inte kommit till stånd.

407

SFS 1997:238

SFS 1997:238

44 § Är det sannolikt att ett arbete som avses i 43 § skulle ha varat högst 5
dagar eller mer än 5 men högst 10 dagar eller mer än 10 dagar, utgör av-
stängningstiden

- 10, 20 respektive 45 ersättningsdagar vid avstängning enligt 43 § 1, och
- 20, 40 respektive 60 ersättningsdagar vid avstängning enligt 43 § 2-4.
I avstängningstiden räknas in bara dagar för vilka karenstid skulle ha till-

godoräknats eller dagpenning skulle ha lämnats, om avstängningen inte hade
skett, eller dagar under vilka den sökande har utfört förvärvsarbete. Den to-
tala avstängningstiden får dock inte överstiga

- 28, 56 respektive 112 kalenderdagar vid avstängning enligt 43 § 1, och
- 56, 112 respektive 168 kalenderdagar vid avstängning enligt 43 § 2-4.

45 § Inträffar under avstängningstiden förhållande som avses i 43 §, beräk-
nas ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i 44 §, om inte den
nya avstängningstiden ryms inom den löpande avstängningstiden.

Är det uppenbart att den sökande inte vill anta lämpligt arbete, såsom när

den sökande vid upprepade tillfällen antingen har avvisat erbjudet sådant ar-
bete utan godtagbart skäl eller lämnat sitt arbete utan giltig anledning, skall
den sökande vara avstängd till dess han eller hon utfört sådant förvärvsarbete
som enligt 12 och 13 §§ får tillgodoräknas för uppfyllande av arbetsvillkoret
under 80 dagar.

Avstängningstiden skall räknas från den dag då det förhållande som anges

i 43 § inträffat.

46 § Bestämmelserna i 43 § 1-3 om arbete skall tillämpas i fråga om ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder som berättigar till utbildningsbidrag och ut-
bildningar för vilka utbildningsbidrag lämnas enligt förordningen
(1996:1654) om särskilt utbildningsbidrag. Bestämmelserna i 44 och 45 §§
skall därvid gälla i tillämpliga delar.

Ansökan om ersättning och utfärdande av intyg

47 § Ansökan om ersättning görs skriftligen hos arbetslöshetskassan. Till
ansökan skall fogas intyg av arbetsgivaren om den sökandes arbetsförhållan-
den samt de uppgifter i övrigt som behövs för bedömande av den sökandes
ersättningsrätt. Kan ett sådant intyg bara skaffas med stora svårigheter, får
arbetsförhållandena och övriga uppgifter styrkas på annat sätt. Arbetsgivare
skall på begäran utfärda intyget enligt formulär som fastställts av Arbets-
marknadsstyrelsen.

Intyg och övriga uppgifter skall förvaras bland kassans handlingar.

48 § Till personer som uppfyller villkoren för rätt att med bibehållen er-
sättning söka arbete i något annat EU- eller EES-land utfärdar Arbetsmark-
nadsstyrelsen intyg som visar rätten till ersättning.

Överklagande, omprövning och ändring

Överklagande i ärenden om rätt till ersättning

49 § Beslut av en arbetslöshetskassa i ärenden om rätt till ersättning enligt
denna lag överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, om inte annat följer

408

av lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt.

Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål som avses i

första stycket skall nämndemän ingå i kammarrätten, om nämndemän delta-
git i länsrätten.

50 § Arbetslöshetskassans beslut får inte överklagas av en enskild innan
kassan har omprövat sitt beslut enligt 61 §. Om ett beslut överklagas innan
det har omprövats, skall överklagandet anses som en begäran om ompröv-
ning.

51 § Arbetsmarknadsstyrelsen får, även till förmån för enskild part, över-
klaga en domstols och en arbetslöshetskassas beslut i ärenden som avses i
49 §.

Överklagande i ärenden om utfärdande av intyg

52 § Beslut av Arbetsmarknadsstyrelsen i ärenden om utfärdande av intyg
enligt 48 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Gemensamma bestämmelser om överklagande

53 § Ett beslut skall överklagas skriftligt.

I skrivelsen skall anges vilket beslut som överklagas och den ändring av

beslutet som begärs.

54 § Skrivelsen med överklagandet skall ges in till den instans som har
meddelat beslutet. Skrivelsen skall ha kommit in till den instansen inom två
månader från den dag klaganden fick del av beslutet eller, om överklagandet
anförts av Arbetsmarknadsstyrelsen eller en arbetslöshetskassa, inom två
månader från beslutets dag.

55 § Den instans som har meddelat det överklagade beslutet prövar om
skrivelsen med överklagandet har kommit in i rätt tid.

Om skrivelsen har kommit in för sent, skall den avvisas utom när

1. förseningen beror på att den instans som har fattat det överklagade be-

slutet har lämnat klaganden en felaktig underrättelse om hur man överklagar,
eller

2. skrivelsen inom tiden för överklagande har kommit in till den instans

som skall pröva överklagandet.

I fall som avses i 2 skall den instans dit skrivelsen kommit vidarebefordra

den till den instans som har meddelat beslutet och samtidigt lämna uppgift
om vilken dag skrivelsen kom in till den högre instansen.

56 § Om skrivelsen med överklagandet inte avvisas enligt 55 § andra
stycket, skall den instans som har meddelat det överklagade beslutet lämna
över denna och övriga handlingar i ärendet till den instans som skall pröva
överklagandet.

57 § En arbetslöshetskassas, Arbetsmarknadsstyrelsens eller en domstols
beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte något annat har angetts i
beslutet eller bestämts av den instans som skall överpröva beslutet.

409

SFS 1997:238

SFS 1997:238

58 § I ett mål där en enskild part överklagar en arbetslöshetskassas beslut
är kassan den enskildes motpart.

59 § Arbetsmarknadsstyrelsen får överta en arbetslöshetskassas uppgift att
i länsrätten och kammarrätten föra det allmännas talan.

Arbetsmarknadsstyrelsen för det allmännas talan i Regeringsrätten.

60 § Vid överklagande till kammarrätt krävs det prövningstillstånd.

Omprövning och ändring

61 § Beslut av en arbetslöshetskassa i ärenden som sägs i 49 § skall om-
prövas av kassan, om det begärs av den enskilde som beslutet angår.

Detta gäller inte om arbetslöshetskassan redan har ändrat beslutet med

stöd av 63 §.

62 § Bestämmelserna i 53-56 §§ om överklagande skall tillämpas i fråga
om en begäran om omprövning.

63 § En arbetslöshetskassa skall utan begäran ändra sitt beslut i ärenden
som sägs i 49 § och som inte överprövats av en högre instans, om

1. beslutet på grund av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende

innehåller uppenbar oriktighet,

2. beslutet har blivit oriktigt på grund av att det fattats på uppenbart felak-

tigt eller ofullständigt underlag, eller

3. beslutet har blivit oriktigt på grund av en uppenbart felaktig rättstill—

lämpning eller någon annan liknande orsak.

En ändring enligt första stycket behöver inte göras, om oriktigheten är av

ringa betydelse.

64 § En ändring med stöd av 63 § av ett beslut får inte göras sedan mer än
två år förflutit från den dag då beslutet meddelades.

Ett beslut får ändras även efter det att tiden har gått ut, om det först däref-

ter har kommit fram att beslutet har fattats på uppenbart felaktigt eller ofull-
ständigt underlag eller om det finns andra synnerliga skäl.

65 § Vid omprövning enligt 61 § får beslutet inte ändras till den enskildes
nackdel.

Vid ändring enligt 63 § får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel,

om det finns synnerliga skäl mot det.

Särskilda bestämmelser

66 § Sökande som medvetet eller av grov vårdslöshet lämnat oriktiga eller
vilseledande uppgifter om förhållanden av betydelse för bedömningen av de-
ras rätt till ersättning skall frånkännas rätt till ersättning. När sökanden är
medlem i en arbetslöshetskassa skall ett sådant frånkännande ske först sedan
arbetslöshetskassan med stöd av 37 § andra stycket lagen (1997:239) om ar-
betslöshetskassor beslutat att inte utesluta den sökande som medlem. Från-
kännandet skall gälla under minst 130 ersättningsdagar. Om det finns sär-

410

411

Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (1997:240)

om införande av lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och lagen
(1997:239) om arbetslöshetskassor.

På regeringens vägnar

GÖRAN PERSSON

ANDERS SUNDSTRÖM

(Arbetsmarknadsdepartementet)

skilda skäl får frånkännandet gälla under färre dagar.

Till sökande som frånkänts ersättning enligt första stycket får ersättning

betalas ut först sedan de har utfört sådant förvärvsarbete som avses i 12 och

13 §§ under 80 dagar från den tidpunkt då det förhållande som ledde till

frånkännandet kom till arbetslöshetskassans kännedom.

Finns det sannolika skäl att en sökande gjort sig skyldig till ett förfarande

som avses i första stycket, kan ersättning som tillkommer den sökande inne-
hållas i avvaktan på utredning i ärendet.

Beslut enligt första stycket skall av kassan genast anmälas till Arbets-

markn adssty rel sen.

67 § Lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonmkt
skall tillämpas på ersättning enligt denna lag.

68 § Har någon genom oriktig uppgift eller genom underlåtenhet att full-
göra sin uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt orsakat att
ersättning lämnats obehörigen eller med för högt belopp eller har någon på
annat sätt obehörigen eller med för högt belopp fått ersättning och har han
eller hon skäligen bort inse detta, skall det som betalats ut för mycket betalas
tillbaka. Detta gäller om det inte i det särskilda fallet finns anledning att helt
eller delvis befria från återbetalningsskyldighet.

Vid återbetalningsskyldighet enligt första stycket får vid senare utbetal-

ning skäligt belopp innehållas i avräkning från vad som betalats ut för
mycket.

69 § När det gäller minskning av vissa ersättningar med utgiven dagpen-
ning gäller föreskrifterna i 17 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring och 6 kap. 7 § andra stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk-
ring.

SFS 1997:238