SFS 2008:861 Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring;

utfärdad den 6 november 2008.

Enligt riksdagens beslut

1

föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om all-

män försäkring

2

dels

att 16 kap. 15 § ska upphöra att gälla,

dels

att 3 kap. 2, 5, 7 och 9 §§, 4 kap. 7 och 14 §§, 16 kap. 7–8, 14 och

16 §§ samt 22 kap. 9 § ska ha följande lydelse,

dels

att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 16 kap. 7 a och 17 §§,

och ett nytt kapitel, 16 a kap., av följande lydelse.

3 kap.

2 §

3

Sjukpenningrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar som en

försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete här i landet, an-
tingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställ-
ning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Som inkomst
av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte inkomst som
avses i 10 kap. 3 § 1–3 inkomstskattelagen (1999:1229) eller sådan ersätt-
ning som anges i 1 § första stycket 1–5 och fjärde stycket lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Som inkomst av annat för-
värvsarbete räknas inte sådan ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller
trygghetsförsäkring vid arbetsskada som enligt 2 § första stycket lagen om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda
skatt. Den sjukpenninggrundande inkomsten fastställs av Försäkringskassan.
Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete ska därvid var
för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan in-

komst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och en
halv gånger prisbasbeloppet. Det belopp som sålunda ska undantas ska i för-
sta hand räknas av från inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning för utfört
arbete i annan form än pension räknas som inkomst av anställning, såvida
ersättningen under ett år uppgår till minst 1 000 kronor, även om mottagaren
inte är anställd hos den som utger ersättningen. I nu angivna fall ska den som

1

Prop. 2007/08:124, bet. 2008/09:SfU4, rskr. 2008/09:23.

2

Lagen omtryckt 1982:120.

Senaste lydelse av 16 kap. 15 § 2001:489.

3

Senaste lydelse 2006:1537.

SFS 2008:861

Utkom från trycket
den 18 november 2008

2

SFS 2008:861

utför arbetet anses såsom arbetstagare och den som utger ersättningen såsom
arbetsgivare. Kan ersättning för arbete för någon annans räkning under året
inte antas uppgå till minst 1 000 kronor, ska ersättningen från denne inte tas
med vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten i annat fall
än då den utgör inkomst av näringsverksamhet. Vid beräkning av sjukpen-
ninggrundande inkomst av anställning ska bortses från ersättning som enligt
2 a § ska anses som inkomst av annat förvärvsarbete samt ersättning som
idrottsutövare får från sådan ideell förening som avses i 7 kap. 7 § första
stycket inkomstskattelagen (1999:1229) och som har till huvudsakligt syfte
att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året
inte kan antas uppgå till minst ett halvt prisbasbelopp. Vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst av anställning bortses även från ersättning
från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska in-
tressen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som läm-
nat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse) eller från en annan juridisk per-
son med motsvarande ändamål, om ersättningen avser en sådan anställd och
inte utgör ersättning för arbete för den juridiska personens räkning. Detta
gäller dock endast om de bidrag arbetsgivaren lämnat till den juridiska per-
sonen varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att på lik-
artade villkor tillkomma en betydande del av de anställda. Om arbetsgivaren
är ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag ska vid beräkningen inte
bortses från ersättning som den juridiska personen lämnar till sådan före-
tagsledare eller delägare i företaget eller en person som är närstående till nå-
gon av dem. Med fåmansföretag, fåmanshandelsbolag, företagsledare och
närstående person avses detsamma som i inkomstskattelagen. Vid beräkning
av sjukpenninggrundande inkomst av anställning ska alltid bortses från er-
sättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgiva-
ren lämnat under åren 1988–1991.

Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten ska, där förhållan-

dena inte är kända för Försäkringskassan, grundas på de upplysningar som
Försäkringskassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare
eller som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den
försäkrades inkomst. Semesterlön får inte inräknas i den sjukpenninggrun-
dande inkomsten till högre belopp än vad som skulle ha utgivits i lön för ut-
fört arbete under motsvarande tid. En liknande begränsning ska gälla semes-
terersättning. Inkomst av arbete för egen räkning får ej beräknas högre än
som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning.

Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst enligt denna paragraf

ska det bortses från inkomst som hänför sig till sådant förvärvsarbete som
avses i 16 a kap. 2 §.

5 §

4

Försäkringskassan ska besluta om en försäkrads tillhörighet till sjuk-

penningförsäkringen och fastställa sjukpenninggrundande inkomst. För en
försäkrad som inte är bosatt i Sverige gäller detta så snart anmälan om hans
inkomstförhållanden gjorts hos Försäkringskassan. Av beslutet ska framgå i
vad mån den sjukpenninggrundande inkomsten är att hänföra till anställning
eller till annat förvärvsarbete. Sjukpenningförsäkringen ska omprövas

4

Senaste lydelse 2007:811.

3

SFS 2008:861

a) när Försäkringskassan fått kännedom om att den försäkrades inkomst-

förhållanden eller andra omständigheter har undergått ändring av betydelse
för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,

b) när sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt denna lag eller sär-

skild efterlevandepension enligt lagen (2000:462) om införande av lagen
(2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn har bevil-
jats den försäkrade eller sådan ersättning eller pension som redan utges har
ändrats med hänsyn till ändring i den försäkrades arbetsförmåga eller, vid
särskild efterlevandepension, förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst
genom arbete,

d) när tjänstepension har beviljats den försäkrade,
e) när ett beslut om vilandeförklaring av sjukersättning eller aktivitetser-

sättning enligt 16 kap. 16 § har upphört, samt

f) när livränta har beviljats den försäkrade enligt lagen (1976:380) om ar-

betsskadeförsäkring eller redan utgående livränta har ändrats.

Ändring som avses i första stycket ska gälla från och med den dag då an-

ledningen till ändringen uppkommit. Den sjukpenninggrundande inkomst
som ändrats enligt första stycket a får dock läggas till grund för ersättning ti-
digast från och med första dagen i den ersättningsperiod som inträffar i an-
slutning till att Försäkringskassan fått kännedom om inkomständringen.

Under tid som anges under 1–6 får, om inte första stycket b, d eller f är

tillämpligt, den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten sänkas lägst till
vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om Försäkringskassan då känt
till samtliga förhållanden. Detta gäller tid då den försäkrade

1. bedriver studier enligt de grunder som fastställs av regeringen eller den

myndighet regeringen bestämmer,

2. erhåller periodiskt ekonomiskt stöd, utgivet enligt särskilda avtal mel-

lan arbetsmarknadens parter, enligt de grunder som fastställs av regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer,

3. deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd eller

utvecklingsersättning eller står till arbetsmarknadens förfogande enligt de
grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet regeringen bestäm-
mer,

4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex

månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,

5. helt eller delvis avstår från förvärvsarbete för vård av barn, om den för-

säkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt 1 § föräldra-
ledighetslagen (1995:584) och barnet inte har fyllt ett år. Motsvarande gäller
vid adoption av barn som ej fyllt tio år eller vid mottagande av sådant barn i
avsikt att adoptera det, om mindre än ett år har förflutit sedan den försäkrade
fick barnet i sin vård,

6. fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.
För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 eller 2 eller deltar i ett arbets-

marknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning
ska Försäkringskassan, vid sjukdom under den aktuella tiden, beräkna sjuk-
penningen på en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på
grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas
få under denna tid. Om därvid den sjukpenninggrundande inkomsten helt
eller delvis är att hänföra till anställning, ska årsarbetstiden beräknas på

4

SFS 2008:861

grundval av enbart det antal arbetstimmar som den försäkrade kan antas ha i
ifrågavarande förvärvsarbete under den aktuella tiden.

För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering som avses i

7 b § eller 22 kap. 7 § och som under denna tid får livränta enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt en
annan författning ska Försäkringskassan, vid sjukdom under den tid då liv-
ränta betalas ut, beräkna sjukpenningen på en sjukpenninggrundande in-
komst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete
som den försäkrade kan antas få under denna tid.

För en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2 ska dock under

studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte uppbär
studiesocial förmån för studier som avses i tredje stycket 1, sjukpenningen
beräknas på den sjukpenninggrundande inkomst som följer av första–tredje
styckena, om sjukpenningen blir högre än sjukpenning beräknad på den
sjukpenninggrundande inkomsten enligt fjärde stycket.

Fjärde stycket tillämpas även för försäkrad som avses i tredje stycket

6 när den försäkrade genomgår grundutbildning som är längre än 60 dagar.

Omprövning av sjukpenningförsäkringen enligt första stycket a ska ej om-

fatta ändring av den försäkrades inkomstförhållanden på grund av sådant
förvärvsarbete som avses i 16 a kap. 2 §.

Omprövning av sjukpenningförsäkringen enligt första stycket ska göras

senast när den försäkrade gör anspråk på ersättning som betalas ut per dag.

7 §

5

Sjukpenning utges vid sjukdom som sätter ned den försäkrades arbets-

förmåga med minst en fjärdedel. Vid bedömningen av om sjukdom förelig-
ger ska bortses från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och lik-
nande förhållanden. Med sjukdom jämställs ett tillstånd av nedsatt arbetsför-
måga, som orsakats av sjukdom för vilken sjukpenning utgetts och som fort-
farande kvarstår efter det att sjukdomen upphört.

Saknar den försäkrade arbetsförmåga utges hel sjukpenning. Om arbets-

förmågan inte saknas helt men är nedsatt med minst tre fjärdedelar utges tre
fjärdedels sjukpenning. Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men med
minst hälften utges halv sjukpenning. I annat fall utges en fjärdedels sjuk-
penning.

Vid bedömningen av om arbetsförmågan är nedsatt ska det beaktas om

den försäkrade på grund av sjukdomen är ur stånd att utföra sitt vanliga eller
annat lämpligt arbete som arbetsgivaren tillfälligt erbjuder den anställde.
Om den försäkrade på grund av sjukdomen behöver avstå från förvärvsar-
bete under minst en fjärdedel av sin normala arbetstid en viss dag, ska hans
eller hennes arbetsförmåga anses nedsatt i minst motsvarande mån den da-
gen.

Från och med den tidpunkt då den försäkrade har haft nedsatt arbetsför-

måga under 90 dagar ska det även beaktas om den försäkrade kan försörja
sig efter en omplacering till annat arbete hos arbetsgivaren.

Från och med den tidpunkt då den försäkrade har haft nedsatt arbetsför-

måga under 180 dagar ska det dessutom, om det inte finns särskilda skäl mot
det, beaktas om den försäkrade har sådan förmåga så att han eller hon kan
försörja sig själv genom förvärvsarbete på den reguljära arbetsmarknaden i

5

Senaste lydelse 2008:480.

5

SFS 2008:861

övrigt, eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäk-
rade.

Från och med den tidpunkt då den försäkrade har haft nedsatt arbetsför-

måga under 365 dagar ska det alltid beaktas om den försäkrade har sådan
förmåga som anges i femte stycket.

I de fall den försäkrade är i behov av någon åtgärd som avses i 7 b § eller

22 kap., ska bedömningen enligt tredje–sjätte styckena göras med beaktande
av den försäkrades arbetsförmåga efter en sådan åtgärd.

När det beräknas hur lång tid den försäkrade har haft nedsatt arbetsför-

måga enligt tredje–sjätte styckena ska dagar i sjukperioder läggas samman,
om den försäkrade

1. har förvärvsarbetat under en period om mindre än 90 dagar mellan

sjukperioderna, eller

2. inte har förvärvsarbetat alls mellan sjukperioderna.
Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning enligt fjärde–sjätte styck-

ena ska göras i förhållande till högst ett heltidsarbete.

Vid prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning för tid under vilken

han eller hon annars skulle ha uppburit föräldrapenning, ska arbetsförmågan
anses nedsatt endast i den utsträckning som den försäkrades förmåga att
vårda barnet är nedsatt på grund av sjukdomen.

Om den försäkrade uppbär sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt

denna lag eller särskild efterlevandepension enligt lagen (2000:462) om in-
förande av lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd
till barn eller livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, ska
vid prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning bedömningen av hans
eller hennes arbetsförmåga ske med bortseende från den nedsättning av för-
mågan eller möjligheten att bereda sig inkomst genom arbete som ligger till
grund för den sjukersättning, aktivitetsersättning, pension eller livränta som
utges.

För en försäkrad som förvärvsarbetar med stöd av 16 a kap. 2 § ska ned-

sättningen av arbetsförmågan, om det inte går att avgöra under vilken tid och
till vilket förvärvsarbete nedsättningen är hänförlig, i första hand anses hän-
förlig till sådant förvärvsarbete som avses i 16 a kap. 2 §.

För en försäkrad som förvärvsarbetar med stöd av bestämmelserna i 16 a

kap. 2 § ska bedömningen enligt elfte stycket alltid göras som om sjukersätt-
ning och livränta utges med oavkortade belopp.

9 §

6

En försäkrad kvinna har rätt till havandeskapspenning, om havande-

skap har satt ned hennes förmåga att utföra uppgifterna i sitt förvärvsarbete
med minst en fjärdedel och hon inte kan omplaceras till annat mindre an-
strängande arbete enligt 19 § föräldraledighetslagen (1995:584).

En kvinna har även rätt till havandeskapspenning om hon inte får syssel-

sättas i sitt förvärvsarbete på grund av en föreskrift om förbud mot arbete
under havandeskap, som har meddelats med stöd av 4 kap. 6 § arbetsmiljöla-
gen (1977:1160), om hon inte kan omplaceras till annat arbete enligt 18 §
föräldraledighetslagen.

Havandeskapspenning utges i fall som avses i första stycket för varje dag

som nedsättningen består, dock tidigast från och med den sextionde dagen

6

Senaste lydelse 2008:480.

6

SFS 2008:861

före den beräknade tidpunkten för barnets födelse, och i fall som avses i an-
dra stycket för varje dag som förbudet gäller. Havandeskapspenning utges
längst till och med den elfte dagen före den beräknade tidpunkten för barnets
födelse.

Som förvärvsarbete ska inte betraktas sådant förvärvsarbete som utförs

under tid då kvinnan förvärvsarbetar med stöd av 16 a kap. 2 §. Om det inte
går att avgöra under vilken tid kvinnan avstår från förvärvsarbete ska frånva-
ron i första hand anses som frånvaro från sådant förvärvsarbete som avses i
16 a kap. 2 §.

4 kap.

7 §

7

Hel föräldrapenning för dag utges när föräldern inte förvärvsarbetar.

Tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels föräldrapenning utges
när föräldern förvärvsarbetar högst en fjärdedel, hälften, tre fjärdedelar res-
pektive sju åttondelar av normal arbetstid.

Vid tillämpning av första stycket ska som förvärvsarbete inte betraktas

vård av barn, som har tagits emot för stadigvarande vård och fostran i föräld-
erns hem. Vårdar föräldern ett sådant barn och betalas ersättning för vården,
ska vid beräkningen enligt 6 § av föräldrapenning bortses från den del av
den sjukpenninggrundande inkomsten som grundas på ersättningen för vår-
den.

Vid tillämpning av första stycket ska som förvärvsarbete inte betraktas så-

dant förvärvsarbete som utförs under tid då föräldern förvärvsarbetar med
stöd av 16 a kap. 2 §. Om det inte går att avgöra under vilken tid föräldern
avstår från förvärvsarbete ska frånvaron i första hand anses som frånvaro
från sådant förvärvsarbete som avses i 16 a kap. 2 §.

14 §

8

Hel tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som avstår från

förvärvsarbete. Tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels tillfällig
föräldrapenning utges till en förälder som arbetar högst en fjärdedel, hälften,
tre fjärdedelar respektive sju åttondelar av den tid föräldern skulle ha arbetat
om han eller hon inte vårdat barnet. Bestämmelserna i 7 § andra och tredje
styckena gäller i tillämpliga delar även i fråga om tillfällig föräldrapenning.

Om inte annat följer av tredje eller fjärde stycket eller 14 a § ska till grund

för beräkningen av beloppet för hel tillfällig föräldrapenning för dag läggas
det tal som erhålls när 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten
av anställning delas med årsarbetstiden. Vid beräkningen tillämpas 3 kap.
10 a § fjärde–sjätte styckena på motsvarande sätt för den tid som förmånen
avser.

Ska tillfällig föräldrapenning utges på grundval av inkomst av annat för-

värvsarbete beräknas hel förmån för dag efter 80 procent av den fastställda
sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365. Beloppet avrundas till
närmaste hela krontal.

Ska tillfällig föräldrapenning utges på grundval av sjukpenninggrundande

inkomst av såväl anställning som annat förvärvsarbete beräknas den del av
förmånen som svarar mot inkomst av anställning enligt andra stycket medan

7

Senaste lydelse 2001:141.

8

Senaste lydelse 2008:480.

7

SFS 2008:861

den del av förmånen som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete beräk-
nas enligt tredje stycket.

16 kap.

7 §

9

Om arbetsförmågan väsentligt förbättras för en försäkrad som uppbär

aktivitetsersättning, ska förmånen dras in eller minskas med hänsyn till för-
bättringen. En försäkrad som regelbundet och under en längre tid har uppvi-
sat en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om aktivi-
tetsersättning fattades ska därvid, om inte annat framkommer, antas ha en
väsentligt förbättrad arbetsförmåga.

Sådan aktivitetsersättning som har vilandeförklarats enligt 16 § får inte

dras in eller minskas på grund av att den försäkrade under den tid och i den
omfattning som anges i beslutet genom förvärvsarbete eller studier har upp-
visat en väsentligt förbättrad arbetsförmåga.

Aktivitetsersättning får inte dras in eller minskas på grund av att den för-

säkrade deltar i sådan aktivitet som avses i 7 kap. 5 §.

7 a §

Om arbetsförmågan förbättras för en försäkrad som uppbär sjuker-

sättning ska förmånen dras in eller minskas med hänsyn till förbättringen.
En försäkrad som har uppvisat en arbetsförmåga som han eller hon antogs
sakna när beslutet om sjukersättning fattades ska därvid, om inte annat fram-
kommer, antas ha en förbättrad arbetsförmåga.

Sådan sjukersättning som har vilandeförklarats enligt 16 § får inte dras in

eller minskas på grund av att den försäkrade under tid och i den omfattning
som anges i beslutet genom förvärvsarbete eller studier har uppvisat en för-
bättrad arbetsförmåga.

Sjukersättning, som utges tills vidare, som ska minskas eller dras in på

grund av att arbetsförmågan har förbättrats får utges till dess att den försäk-
rade fått ett arbete som motsvarar den förbättring som uppkommit, dock
längst sex månader.

7 b §

10

En försäkrad som förvärvsarbetar med utnyttjande av en arbetsför-

måga som han eller hon antogs sakna när beslutet om sjukersättning eller ak-
tivitetsersättning fattades har inte rätt att uppbära sådan ersättning för
samma tid och i den omfattning som förvärvsarbetet utförs.

8 §

11

Den som uppbär sjukersättning eller aktivitetsersättning är skyldig att

anmäla till Försäkringskassan om han eller hon avser att

– börja förvärvsarbeta,
– börja förvärvsarbeta i större omfattning än tidigare eller
– fortsätta att förvärvsarbeta efter tid som avses i 16 §.
Detsamma gäller om arbetsförmågan för den som uppbär sjukersättning

eller aktivitetsersättning förbättras respektive väsentligt förbättras utan att
han eller hon avser att

– börja förvärvsarbeta,

9

Senaste lydelse 2006:365.

10

Senaste lydelse 2001:489.

11

Senaste lydelse 2004:781.

8

SFS 2008:861

– börja förvärvsarbeta i större utsträckning än tidigare eller
– fortsätta att förvärvsarbeta efter tid som avses i 16 §.
Anmälan om förvärvsarbete ska göras innan detta påbörjas, utökas eller

fortsätter efter tid som avses i 16 §. Anmälan om förbättrad respektive vä-
sentligt förbättrad arbetsförmåga ska göras utan oskäligt dröjsmål.

Om den försäkrade har en god man eller förvaltare enligt föräldrabalken,

har denne motsvarande skyldighet att göra anmälan, om det kan anses ingå i
uppdraget.

Underlåts anmälan utan giltigt skäl, får sjukersättningen eller aktivitetser-

sättningen dras in för viss tid eller tills vidare.

14 §

12

Försäkringskassan får efter ansökan av den försäkrade besluta att

dennes sjukersättning eller aktivitetsersättning i den omfattning som anges i
16 § ska förklaras vilande under tid som den försäkrade förvärvsarbetar eller
studerar med utnyttjande av en arbetsförmåga som han eller hon antogs
sakna när beslutet om förmånen fattades. Ett sådant beslut får endast fattas
om den försäkrade under minst tolv månader omedelbart dessförinnan har
uppburit sjukersättning eller aktivitetsersättning.

Sjukersättning och aktivitetsersättning som har förklarats vilande ska inte

betalas ut för den tid som vilandeförklaringen avser.

Vilandeförklaring får avse hel sjukersättning eller aktivitetsersättning el-

ler en sådan kvotdel därav som anges i 7 kap. 2 §. Vid bedömning av hur
stor del av förmånen som ska vilandeförklaras ska beaktas omfattningen av
det förvärvsarbete som den försäkrade avser att utföra. Vid studier ska dock
alltid den beviljade förmånen i sin helhet vilandeförklaras.

16 §

13

Försäkringskassan får besluta att sjukersättningen eller aktivitetser-

sättningen ska förklaras vilande från och med den månad som anges i ansö-
kan.

Sjukersättningen får vilandeförklaras enligt första stycket under högst tju-

gofyra månader, dock längst till utgången av tjugofjärde månaden från och
med den första månad som beslutet omfattar.

Aktivitetsersättningen får vilandeförklaras enligt första stycket längst till

utgången av den period som beslutet om aktivitetsersättning omfattar.

17 §

Försäkringskassan får besluta att en försäkrad som förvärvsarbetar,

då sjukersättningen eller aktivitetsersättningen helt eller delvis har förklarats
vilande, för varje månad under en period om tolv månader ska erhålla ett be-
lopp som motsvarar 25 procent av den sjukersättning eller aktivitetsersätt-
ning som har förklarats vilande.

16 a kap. Särskilda bestämmelser om sjukersättning

1 §

För den som för juni 2008 hade rätt till sjukersättning enligt 7 kap. 1 §

och vars arbetsförmåga har ansetts varaktigt nedsatt (icke tidsbegränsad
sjukersättning) ska bestämmelserna i detta kapitel gälla i stället för bestäm-
melserna i 16 kap. 7 a, 8, 14 och 16–18 §§ om inte annat följer av 14 eller

12

Senaste lydelse 2006:365.

13

Senaste lydelse 2004:781.

9

SFS 2008:861

15 §. Detsamma gäller för den som före den 1 juli 2008 beviljats icke tidsbe-
gränsad sjukersättning för tid från och med juli 2008.

Vad som sägs i första stycket ska inte gälla för en försäkrad som får sjuk-

ersättning med en högre förmånsnivå efter juni eller, för den som avses i för-
sta stycket andra meningen, juli 2008.

2 §

Försäkringskassan får efter ansökan av den försäkrade besluta att hans

eller hennes sjukersättning, i den omfattning som anges i 3 och 4 §§, ska be-
talas ut när den försäkrade förvärvsarbetar med utnyttjande av en arbetsför-
måga som han eller hon antogs sakna när beslutet om sjukersättningen fatta-
des.

3 §

Sjukersättning enligt 2 § ska betalas ut med ett preliminärt belopp och

bestämmas slutligt i efterhand på grundval av den fastställda reduceringsin-
komsten.

4 §

Sjukersättningen ska minskas med 50 procent av reduceringsinkom-

sten till den del den överstiger ett visst fribelopp, som

– för den som får hel sjukersättning är 1 prisbasbelopp,
– för den som får tre fjärdedels sjukersättning är 2,6 prisbasbelopp,
– för den som får två tredjedelar av hel sjukersättning är 3,6 prisbasbe-

lopp,

– för den som får halv sjukersättning är 4,2 prisbasbelopp, och
– för den som får en fjärdedels sjukersättning är 5,8 prisbasbelopp.
Sjukersättning utges inte i den utsträckning den beräknade sjukersätt-

ningen tillsammans med reduceringsinkomsten överstiger åtta prisbasbe-
lopp.

Avdraget enligt första stycket ska i första hand göras från inkomstrelate-

rad sjukersättning.

Reduceringsinkomst

5 §

Reduceringsinkomsten beräknas med utgångspunkt i den pensions-

grundande inkomst som beslutats enligt lagen (1998:674) om inkomstgrun-
dad ålderspension. Från denna inkomst ska avdrag göras för sådan inkomst
som avses i 2 kap. 5 § 2 när det gäller belopp enligt lägstanivån, 5, 7 och
17 samma lag. Därefter ska det avdrag som enligt 2 kap. 22 § samma lag ska
göras för debiterad allmän pensionsavgift läggas till reduceringsinkomsten i
den utsträckning avgiften hänför sig till de i reduceringsinkomsten inräk-
nade inkomsterna.

Utländska inkomster ska ingå i reduceringsinkomsten, om de är av mot-

svarande slag som dem i första stycket och skulle ha varit pensionsgrun-
dande enligt 2 kap. lagen om inkomstgrundad ålderspension om de intjänats
i Sverige.

Preliminär sjukersättning

6 §

Preliminär sjukersättning beräknas efter en uppskattad reduceringsin-

komst och ska så nära som möjligt motsvara den slutliga sjukersättning som
kan antas komma att bestämmas enligt detta kapitel.

10

SFS 2008:861

Preliminär sjukersättning betalas ut med ett månadsbelopp, som avrundas

nedåt till närmast hela krontal.

Slutlig sjukersättning

7 §

Slutlig sjukersättning bestäms för varje år under vilket preliminär sjuk-

ersättning har betalats ut. Slutlig sjukersättning bestäms efter den tidpunkt
då pensionsgrundande inkomst har beslutats enligt lagen (1998:674) om in-
komstgrundad ålderspension.

Återbetalning, m.m.

8 §

Bestäms den slutliga sjukersättningen till högre belopp än som har be-

talats ut i preliminär sjukersättning för samma år, ska skillnaden betalas ut.
Bestäms den slutliga sjukersättningen till lägre belopp än som har betalats ut
i preliminär sjukersättning för samma år, ska skillnaden betalas tillbaka.

Belopp under 1 200 kronor ska inte betalas ut eller betalas tillbaka.
Belopp som ska betalas ut enligt första stycket ska ökas med ett tillägg.

Tillägget på det överskjutande beloppet beräknas med ledning av den stats-
låneränta som gällde vid utgången av det år som sjukersättningen avser. På
belopp som ska betalas tillbaka enligt första stycket ska en avgift betalas.
Avgiften på återbetalningsbeloppet beräknas med ledning av den statslåne-
ränta som gällde vid utgången av det år som sjukersättningen avser.

Regeringen fastställer tillägget och avgiften.

9 §

Försäkringskassan ska besluta om återbetalning enligt 8 §. Om det

finns särskilda skäl för det får Försäkringskassan efterge krav på återbetal-
ning helt eller delvis. Vid bedömning av om det finns sådana skäl ska den
försäkrades förmåga att kunna betala tillbaka sjukersättningen särskilt beak-
tas. För att rätten till eftergift ska kunna prövas ska skyldigheten enligt 10 §
att anmäla ändringar i fråga om inkomst ha fullgjorts av den försäkrade. Om
han eller hon inte har anmält sådana ändringar kan eftergift ändå prövas om
den försäkrade skäligen inte borde ha insett att han eller hon var skyldig att
göra sådan anmälan. Om den försäkrade medvetet eller av oaktsamhet läm-
nat felaktiga uppgifter till grund för beräkningen av den preliminära sjuker-
sättningen, får kravet på återbetalning inte efterges.

Ändrade förhållanden

10 §

Den som får eller har fått preliminär sjukersättning är skyldig att utan

oskäligt dröjsmål till Försäkringskassan anmäla sådana ändringar i fråga om
inkomst och andra förhållanden, som kan antas innebära att slutlig sjuker-
sättning inte kommer att beviljas eller kommer att beviljas med lägre belopp
än den preliminära sjukersättningen.

11 §

Ett beslut om preliminär sjukersättning ska ändras om något har in-

träffat som ska påverka storleken av sjukersättningen. Försäkringskassan får
underlåta att besluta om ändring, om ändringen endast i ringa utsträckning
påverkar sjukersättningen.

11

SFS 2008:861

12 §

Om den försäkrades pensionsgrundande inkomst ändras efter det att

slutlig sjukersättning bestämts och ändringen innebär att sjukersättningen
skulle ha varit högre eller lägre, ska en ny slutlig sjukersättning bestämmas,
om den försäkrade begär det inom ett år från det att beslutet om ändring av
den pensionsgrundande inkomsten meddelades eller om Försäkringskassan
tar upp frågan.

En fråga om ny slutlig sjukersättning enligt denna paragraf får inte tas upp

efter utgången av femte året efter det år beslutet om pensionsgrundande in-
komst meddelades.

Ansökan m.m.

13 §

Ansökan ska göras skriftligen hos Försäkringskassan varje år innan

sådant förvärvsarbete som avses i 2 § påbörjas för året.

14 §

Ansökan som, utan giltig anledning, görs efter den tid som anges i

13 § ska avslås. Därvid ska bestämmelserna i detta kapitel inte gälla. I stället
ska bestämmelserna i 16 kap. 7 a § första och andra styckena och 7 b, 8, 14
samt 16–18 §§ gälla. Motsvarande ska gälla för den som förvärvsarbetar
utan att ha gjort en ansökan.

15 §

Efter ansökan av den försäkrade får Försäkringskassan besluta att

minska eller dra in sjukersättningen, dock inte i större omfattning än vad den
försäkrade har ansökt om. Därvid ska bestämmelserna i 16 kap. 7 a § första
stycket tillämpas. För sådan sjukersättning som återstår efter minskning ska
bestämmelserna i detta kapitel fortfarande gälla.

22 kap.

9 §

14

Saknar den försäkrade arbetsförmåga utges hel rehabiliteringspen-

ning. Om arbetsförmågan inte saknas helt men är nedsatt med minst tre fjär-
dedelar utges tre fjärdedels rehabiliteringspenning. Är arbetsförmågan ned-
satt i mindre grad men med minst häften utges halv rehabiliteringspenning. I
annat fall utges en fjärdedels rehabiliteringspenning.

Arbetsförmågan ska under tiden för rehabiliteringsåtgärden anses nedsatt

i den mån den försäkrade på grund av åtgärden är förhindrad att förvärvsar-
beta.

Vid tillämpning av första stycket ska det bortses från sådan arbetsförmåga

som den försäkrade nyttjar i samband med förvärvsarbete som utförs med
stöd av 16 a kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Om det inte
går att avgöra under vilken tid och till vilket förvärvsarbete nedsättningen av
arbetsförmågan är hänförlig ska denna i första hand anses hänförlig till så-
dant förvärvsarbete som avses i 16 a kap. 2 §.

1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2008 i fråga om 16 a kap. och i

övrigt den 1 januari 2009. Bestämmelserna i 16 a kap. ska dock tillämpas
först för tid från och med den 1 januari 2009.

14

Senaste lydelse 1991:1040.

12

SFS 2008:861

Thomson Förlag AB, tel. 08-587 671 00

Elanders, Vällingby 2008

2. Äldre bestämmelser i 16 kap. 15 § gäller fortfarande för beslut som har

fattats före ikraftträdandet och som avser försäkrade som inte omfattas av
bestämmelserna i 16 a kap. 1 §. De nya bestämmelserna i 16 kap. 17 § gäller
i ett sådant fall först från och med månaden efter den tid som beslutet enligt
16 kap. 15 § avsåg.

3. Äldre bestämmelser i 3 kap. 5 § och 16 kap. 7 och 7 b §§ gäller fortfa-

rande för sådan tid som omfattas av ett beslut enligt den upphävda 16 kap.
15 §.

På regeringens vägnar

CRISTINA HUSMARK PEHRSSON

Kjell Rempler
(Socialdepartementet)