Lag (2010:449) om För­svars­mak­tens per­so­nal vid inter­na­tio­nella mili­tära insat­ser

Lagens tillämp­nings­om­råde

1 §   Denna lag ska tilläm­pas på anställda i För­svars­mak­ten vid tjänst­gö­ring i en inter­na­tio­nell mili­tär insats. Lagen ska dock inte tilläm­pas på den som är lokalt anställd av För­svars­mak­ten i insats­om­rå­det.

Med inter­na­tio­nell mili­tär insats enligt denna lag avses verk­sam­het som För­svars­mak­ten bedri­ver i ett insats­om­råde utom­lands i syfte att
   1. avvärja risk för en väp­nad kon­flikt,
   2. hejda en pågående väp­nad kon­flikt,
   3. över­vaka över­ens­kom­mel­ser om fred och vapen­stil­le­stånd, eller
   4. skapa för­ut­sätt­ningar för var­ak­tig fred och säker­het genom huma­ni­tärt arbete i sam­band med en väp­nad kon­flikt.

Anställ­ning

2 §   Den som ska tjänst­göra i en inter­na­tio­nell mili­tär insats och inte har en anställ­ning i För­svars­mak­ten får anstäl­las sär­skilt för tjänst­gö­ring i en sådan insats.

3 §   En anställ­ning enligt 2 § ska vara tids­be­grän­sad och avse tiden för både utbild­ning och tjänst­gö­ring. Anställ­ningen får dock tids­be­grän­sas till att avse endast utbild­nings­ti­den eller tjänst­gö­rings­ti­den.

Anställ­ningen får sägas upp före anställ­nings­ti­dens utgång med en upp­säg­nings­tid av tre måna­der för både arbets­gi­vare och arbets­ta­gare. Arbets­gi­va­ren får dock bevilja den anställde kor­tare upp­säg­nings­tid. Om den anställde genom­gått utbild­ning för tjänst­gö­ring utan att få god­kända vits­ord får arbets­gi­va­ren säga upp anställ­ningen med en upp­säg­nings­tid av en månad.

För den som anställs enligt 2 § ska 15-17 §§ lagen (1982:80) om anställ­nings­skydd inte tilläm­pas.

4 §   För den som är anställd i För­svars­mak­ten och tjänst­gör i en inter­na­tio­nell mili­tär insats ska arbets­tids­la­gen (1982:673) och 12 § semester­la­gen (1977:480) inte tilläm­pas.

Arbets­miljö

5 §   I fråga om För­svars­mak­tens arbets­mil­jö­an­svar i en inter­na­tio­nell mili­tär insats ska föl­jande bestäm­mel­ser i arbets­mil­jö­la­gen (1977:1160) tilläm­pas i insats­om­rå­det, om inte tjänst­gö­rings­för­hål­lan­dena hind­rar detta:
   - 2 kap. 1-8 §§,
   - 3 kap. 1-3 och 4 §§, 7 g § första och andra styc­kena samt 12 §,
   - 6 kap. 1-6 §§, 6 a § första styc­ket första och andra mening­arna och andra styc­ket samt 8 och 9 §§.
Lag (2015:144).

Sär­skilt upp­följ­nings­an­svar

6 §   För­svars­mak­ten ska utreda om per­so­nal som tjänst­gjort i en inter­na­tio­nell mili­tär insats har fått fysiska eller psy­kiska besvär till följd av tjänst­gö­ringen i insats­om­rå­det.

Utred­ningen enligt första styc­ket ska ha den form och den omfatt­ning som moti­ve­ras av för­hål­lan­dena under tjänst­gö­ringen i insats­om­rå­det. Utred­ningen ska inne­fatta per­son­lig kon­takt, om detta inte kan anses uppen­bart obe­höv­ligt eller inte kan genom­fö­ras.

För­svars­mak­tens ansvar enligt första och andra styc­kena kvar­står under fem år efter det att tjänst­gö­ringen i insats­om­rå­det avslu­tats.

7 §   För­svars­mak­ten ska vid utred­ning enligt 6 § bistå den enskilde med infor­ma­tion och väg­led­ning. Detta gäl­ler även efter den tid som anges i 6 § tredje styc­ket.

Stödåt­gär­der

8 §   Om någon drab­bas av fysiska eller psy­kiska besvär under tjänst­gö­ring i insats­om­rå­det eller vid resa till eller från sådan tjänst­gö­ring ska För­svars­mak­ten i sam­råd med den ska­dade utreda beho­vet av och vid behov lämna stöd till den enskilde för att bidra till att stärka den­nes möj­lig­het att
   1. återfå full arbets­för­måga, eller
   2. för­sörja sig genom för­värvs­ar­bete.

För­svars­mak­ten ska ge den enskilde lämp­lig arbets­trä­ning inom ramen för För­svars­mak­tens verk­sam­het, om det är möj­ligt.

Om besvä­ren kan antas leda till bestå­ende funk­tions­hin­der eller annars är av all­var­lig art, ska För­svars­mak­ten stödja och bistå den enskilde så att hans eller hen­nes möj­lig­het att leva ett aktivt och själv­stän­digt liv stärks.

9 §   I de fall där besvär som avses i 8 § första styc­ket för­an­le­der behov av till­gång till lämp­lig yrkes­ut­bild­ning eller fort­bild­ning för den enskilde i syfte att stärka den­nes för­värvs­för­måga, ska För­svars­mak­ten ge eko­no­miskt stöd till sådan utbild­ning eller utbild­ning som för­längs till följd av besvä­ren.

För­svars­mak­ten ska också ge eko­no­miskt stöd till andra åtgär­der som främ­jar den enskil­des åter­gång till arbets­li­vet samt till anskaf­fande av hjälp­me­del som han eller hon behö­ver.

10 §   Stöd enligt 8 § första styc­ket och 9 § ska ges endast om det inte ska till­han­da­hål­las av någon annan till följd av andra bestäm­mel­ser och i den utsträck­ning som det fram­står som skä­ligt med hän­syn till besvä­ren samt omstän­dig­he­terna i övrigt.

11 §   Vid full­gö­ran­det av de upp­gif­ter som avses i 8 och 9 §§ ska För­svars­mak­ten sam­ar­beta med andra berörda myn­dig­he­ter och orga­ni­sa­tio­ner.

12 §   För­svars­mak­tens ansvar enligt 8 och 9 §§ inne­bär ingen inskränk­ning i det ansvar som den ska­da­des arbets­gi­vare har enligt 3 kap. 2 a § och 3 § andra styc­ket arbets­mil­jö­la­gen (1977:1160) samt 30 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken.

Om en annan arbets­gi­vare har vid­ta­git stödåt­gär­der ska För­svars­mak­tens stödåt­gär­der enligt 8 och 9 §§ sam­ord­nas med dessa.

Arbets­skada

13 §   För tjänst­gö­ringen i en inter­na­tio­nell mili­tär insats gäl­ler bestäm­mel­serna om arbets­ska­de­för­säk­ring i soci­al­för­säk­rings­bal­ken från det att den första fär­den till insats­om­rå­det påbör­jas till det att den sista fär­den från insats­om­rå­det avslu­tas. En skada som inträf­far under denna tid ska anses som arbets­skada, om över­vä­gande skäl talar för det.

Ska­dor som inträf­far under semes­ter eller mot­sva­rande ledig­het utan­för insats­om­rå­det ska omfat­tas av arbets­ska­de­för­säk­ringen endast om det finns sär­skilda skäl för det.

Vid pröv­ning av om den som tjänst­gör i en inter­na­tio­nell mili­tär insats drab­bats av en arbets­skada ska bestäm­mel­serna i 43 kap. 4-6 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken tilläm­pas för den tid som avses i första och andra styc­kena, om det är för­mån­li­gare för den enskilde än en tillämp­ning av 39 kap. 3 och 5-7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken.

14 §   Vid tillämp­ning enligt 13 § av bestäm­mel­serna om arbets­skada i soci­al­för­säk­rings­bal­ken utgör liv­rän­te­un­der­la­get minst 7 pris­bas­belopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ nämnda balk.

15 §   Trots 42 kap. 12 § soci­al­för­säk­rings­bal­ken ska För­säk­rings­kas­san på begä­ran av den enskilde pröva om han eller hon har fått en arbets­skada i ett sådant fall som avses i denna lag.

Stöd till anhö­riga

16 §   För­svars­mak­ten ska till­han­da­hålla stöd i form av infor­ma­tion till anhö­riga till anställda som tjänst­gör i en inter­na­tio­nell mili­tär insats. För­svars­mak­ten ska vidare ha en sam­man­hål­len pla­ne­ring för sitt arbete med anhö­riga i sin hel­het.

17 §   Om den som tjänst­gör i en inter­na­tio­nell mili­tär insats ska­das så att han eller hon behö­ver sjuk­hus­vård eller för­o­lyc­kas, ska För­svars­mak­ten efter ansö­kan av den anhö­rige ersätta denne för skä­ligt antal resor till den ska­dade eller för­o­lyc­kade samt uppe­hälle och tids­spil­lan vid sådan resa på samma grun­der som gäl­ler i fråga om ersätt­ning av all­männa medel till vitt­nen.

I fall som avses i första styc­ket ska För­svars­mak­ten efter ansö­kan ge skä­ligt bidrag till kost­na­der för psy­ko­so­ci­alt stöd till anhö­riga som är i behov av det om det fram­står som skä­ligt med hän­syn till omstän­dig­he­terna i övrigt.
För­svars­mak­ten får även i övrigt ge sådant bidrag om det finns sär­skilda skäl för det.

Om en anhö­rigs med­ver­kan är av sär­skild bety­delse för den ska­da­des reha­bi­li­te­ring, ska För­svars­mak­ten efter ansö­kan ge den anhö­rige skä­lig ersätt­ning för kost­na­der som sådan med­ver­kan med­för.

Över­kla­gande

18 §   För­svars­mak­tens beslut enligt 8, 9 och 17 §§ får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

För­säk­rings­kas­sans beslut som inne­bär tillämp­ning av 13, 14 eller 15 § får änd­ras, omprö­vas och över­kla­gas i den ord­ning som före­skrivs i 113 kap. soci­al­för­säk­rings­bal­ken.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2010:449
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2011. Genom lagen upp­hävs lagen (1999:568) om utlands­styr­kan inom För­svars­mak­ten.
   2. Den gamla lagen gäl­ler dock fort­fa­rande i tillämp­liga delar för den som tjänst­gör i Poli­sens utlands­styrka.
   3. Den nya lagen tilläm­pas även i fråga om tidi­gare anställda i utlands­styr­kan som ska­dats efter utgången av 1992.
Ersätt­ning enligt 17 § andra styc­ket för kost­na­der som upp­kom­mit av annan anled­ning än i sam­band med att en när­stå­ende för­o­lyc­kats eller ska­dats så svårt att sjuk­hus­vård krävs, beta­las dock endast för kost­na­der som har upp­kom­mit efter ikraft­trä­dan­det.