För­säk­rings­rö­rel­se­lag (1982:713). För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2010:2044

1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   För­säk­rings­rö­relse får dri­vas endast av för­säk­rings­ak­tie­bo­lag och ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag som fått till­stånd (kon­ces­sion) till detta enligt denna lag, om inte annat föl­jer av 2 § eller 10 § tredje styc­ket.

I 1 a kap. denna lag finns sär­skilda bestäm­mel­ser om sådana euro­pa­bo­lag enligt rådets för­ord­ning (EG) nr 2157/2001 av den 8 okto­ber 2001 om stadga för euro­pa­bo­lag (SE-​för­ord­ningen) som har bevil­jats kon­ces­sion att driva för­säk­rings­rö­relse.

Finan­sin­spek­tio­nen skall efter ansö­kan lämna för­hands­be­sked om huruvida kon­ces­sion enligt första styc­ket krävs för en pla­ne­rad verk­sam­het.

För­säk­rings­bo­la­gen skall stå under till­syn av Finan­sin­spek­tio­nen.

Regi­stre­rings­myn­dig­het för för­säk­rings­bo­lag är Bolags­ver­ket.

För varje för­säk­rings­bo­lag skall fin­nas ett huvud­kon­tor i Sve­rige. Lag (2006:601).

1 a §   För­säk­rings­rö­relse skall bedri­vas med en för rörel­sens omfatt­ning och beskaf­fen­het till­freds­stäl­lande soli­di­tet, lik­vi­di­tet och kon­troll över för­säk­rings­ris­ker, pla­ce­rings­ris­ker och rörel­se­ris­ker, så att åta­gan­dena mot för­säk­rings­ta­garna och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ring­arna kan full­gö­ras.

Infor­ma­tion till liv- och ska­de­för­säk­rings­ta­gare och dem som erbjuds att teckna en sådan för­säk­ring skall vara anpas­sad efter för­säk­ring­ens art och tyd­ligt visa för­säk­ring­ens vill­kor och vär­de­ut­veck­ling. Även andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av liv- och ska­de­för­säk­ringar skall ges den infor­ma­tion de behö­ver. I fråga om sådana för­säk­ringar som anges i 3 a § skall infor­ma­tio­nen inne­hålla upp­gif­ter om för­säk­rings­bo­la­get och dess verk­sam­het samt om de över­ens­kom­mel­ser som lig­ger till grund för för­säk­ring­arna.

Verk­sam­he­ten skall bedri­vas enligt god för­säk­rings­stan­dard.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela när­mare före­skrif­ter om vil­ken infor­ma­tion som ett för­säk­rings­bo­lag skall lämna till för­säk­rings­ta­garna, andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ring­arna och till dem som erbjuds att teckna en för­säk­ring i bola­get.
Lag (2005:1121).

2 §   Denna lag gäl­ler inte för för­säk­rings­rö­relse som drivs enligt andra för­fatt­ningar eller som utövas av för­säk­rings­an­stal­ter som inrät­tats av sta­ten.

Sär­skilda bestäm­mel­ser om utländska för­säk­rings­gi­vare finns i lagen (1998:293) om utländska för­säk­rings­gi­vares och tjäns­te­pen­sions­in­sti­tuts verk­sam­het i Sve­rige.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela sär­skilda före­skrif­ter om bedri­vande av för­säk­rings­rö­relse för att upp­fylla Sve­ri­ges åta­gan­den till följd av avtal mel­lan Euro­pe­iska gemen­ska­perna (EG) och Schweiz. Lag (2005:1121).

3 §   Ett för­säk­rings­bo­lag får inte driva annan rörelse än för­säk­rings­rö­relse, om det inte finns sär­skilda skäl för det.

Rörelse som avses i 2 kap. 3 b § (direkt liv­för­säk­rings­rö­relse) får för­e­nas endast med direkt ska­de­för­säk­rings­rö­relse som avses i 2 kap. 3 a § första styc­ket klas­serna 1 och 2 samt med rörelse avse­ende åter­för­säk­ring av för­säk­ring enligt någon av dessa klas­ser och av liv­för­säk­ring, om inte något annat föl­jer av tredje styc­ket.

Utö­ver vad som föl­jer av andra styc­ket får direkt liv­för­säk­rings­rö­relse och ska­de­för­säk­rings­rö­relse bedri­vas i samma för­säk­rings­bo­lag, om sådan verk­sam­het sam­ti­digt bedrevs vid tid­punk­ten för under­teck­nan­det av avta­let om Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det, den 2 maj 1992.

Direkt liv­för­säk­rings­rö­relse och ska­de­för­säk­rings­rö­relse som bedrivs i samma för­säk­rings­bo­lag enligt andra eller tredje styc­ket ska hål­las åtskilda hos bola­get.

Sär­skilda bestäm­mel­ser finns i 5 kap. 1 § om för­säk­rings­bo­la­gets upp­lå­ning. Lag (2008:102).

3 a §   Med tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring för­stås i denna lag liv­för­säk­ring som har sam­band med yrkes­ut­öv­ning och där utbe­tal­ning av för­säk­rings­be­lopp (engångs­be­lopp eller peri­o­diska utbe­tal­ningar) beror av att en eller flera per­so­ner uppnår eller för­vän­tas uppnå en viss ålder samt för­säk­ringar som med­de­las som tillägg till sådana för­säk­ringar.

Ett för­säk­rings­bo­lags för­valt­ning av till­gångar som mot­sva­rar dess åta­gan­den för tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring skall hål­las åtskild från för­valt­ningen av bola­gets övriga till­gångar. De för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna enligt 7 kap. 1 § för tjäns­te­pen­sions­för­säk­ringar skall hål­las åtskilda från bola­gets övriga avsätt­ningar.

Bestäm­mel­serna i andra styc­ket gäl­ler inte sådana för­säk­ringar som teck­nas för egen räk­ning av en egen­fö­re­ta­gare.
Lag (2005:1121).

3 b §   Med åter­för­säk­ring för­stås i denna lag verk­sam­het som består i att överta ris­ker som över­låts av ett för­säk­rings­fö­re­tag eller av en med­lem i en för­säk­rings­sam­man­slut­ning inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES).

Med åter­för­säk­rings­bo­lag avses ett för­säk­rings­bo­lag som har fått kon­ces­sion bara för rörelse som avser åter­för­säk­ring.

Ett åter­för­säk­rings­bo­lag får inte driva annan rörelse än åter­för­säk­rings­rö­relse och där­med sam­man­häng­ande verk­sam­het.
Lag (2008:102).

4 §   Med liv­för­säk­rings­bo­lag för­stås i denna lag bolag som ute­slu­tande eller så gott som ute­slu­tande dri­ver direkt liv­för­säk­rings­rö­relse enligt 2 kap. 3 b § eller rörelse avse­ende åter­för­säk­ring av liv­för­säk­ring. Andra bolag är ska­de­för­säk­rings­bo­lag. Lag (1993:1304).

5 §   Bestäm­mel­serna om liv­för­säk­ring, med undan­tag för 1 kap. 8 a § samt 7 kap. 22, 23 och 26 §§, får tilläm­pas för ska­de­för­säk­ringar som avses i 2 kap. 3 a § första styc­ket klas­serna 1 och 2 samt för avgångs­bi­drags­för­säk­ringar.

Bestäm­mel­serna om liv­för­säk­ring, med undan­tag för 1 kap. 8 a § samt 7 kap. 2, 22, 23 och 26 §§, behö­ver inte tilläm­pas för sådana liv­för­säk­ringar som avses i 2 kap. 3 b § första styc­ket klas­serna 1 b och 4 om pre­mien är beräk­nad och bestämd för längst fem år.

Ersätt­ning, som utges i form av liv­ränta eller sjukränta, till­hör endera liv­för­säk­ring eller annan för­säk­ring bero­ende på vil­ket av dessa slag av för­säk­ringar som har med­de­lats. Har en sådan ränta inköpts i ett liv­för­säk­rings­bo­lag, skall den dock i detta bolag höra till liv­för­säk­ring.

För sådan liv­ränta eller sjukränta som till­hör annan för­säk­ring än liv­för­säk­ring gäl­ler de sär­skilda bestäm­mel­serna om liv­för­säk­ring i 7 kap. 2 och 11 a §§ samt 14 kap. 7, 21 och 24-28 §§. Lag (1999:600).

6 §   I ett för­säk­rings­bo­lag sva­rar aktieä­garna eller delä­garna inte per­son­li­gen för bola­gets för­plik­tel­ser. I 7 § finns bestäm­mel­ser om kapi­tal­till­skott i form av uttax­e­ring hos delä­gare.

För­säk­rings­ak­tie­bo­lag är pri­vat för­säk­rings­ak­tie­bo­lag eller publikt för­säk­rings­ak­tie­bo­lag. Denna lag gäl­ler för samt­liga för­säk­rings­ak­tie­bo­lag, om inte annat före­skrivs.

För­säk­rings­ak­tie­bo­lag skall ha ett akti­e­ka­pi­tal. Akti­e­ka­pi­ta­let skall vara bestämt i bola­gets redo­vis­nings­va­luta. Av 4 kap. 6 § bok­fö­rings­la­gen (1999:1078) fram­går att redo­vis­nings­va­lu­tan får vara antingen svenska kro­nor eller euro. Om akti­e­ka­pi­ta­let är för­de­lat på flera aktier, skall dessa lyda på lika belopp.

En akties nomi­nella belopp skall vara bestämt i samma valuta som akti­e­ka­pi­ta­let. Lag (2000:37).

7 §   Delä­gare i ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag är för­säk­rings­ta­garna. Åter­för­säk­rings­ta­gare skall dock inte på grund av åter­för­säk­ringen anses som delä­gare.

I bolags­ord­ningen får det före­skri­vas att också de för­säk­rade skall vara delä­gare, även om de inte sam­ti­digt är för­säk­rings­ta­gare, för en för­säk­ring som
   1. teck­nas av en arbets­gi­vare för att ge för­säk­rings­skydd åt anställda, och
   2. grun­das på kol­lek­tivav­tal.

I bolags­ord­ningen för ett ska­de­för­säk­rings­bo­lag får före­skri­vas att en sådan delä­gare som avses i första styc­ket skall täcka skul­der, avsätt­ningar eller för­lus­ter i direkt ska­de­för­säk­rings­rö­relse genom att göra kapi­tal­till­skott till bola­get (uttax­e­ring).

En delä­ga­res skyl­dig­het enligt tredje styc­ket får endast göras gäl­lande
   1. för ska­de­för­säk­ring som inte teck­nats av en kon­su­ment eller ett dödsbo för enskilt eller i huvud­sak enskilt ända­mål, och
   2. om det sak­nas till­gångar eller medel för att täcka skul­der, avsätt­ningar eller för­lus­ter.

Med delä­gare avses i denna lag endast delä­gare i ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag.

Finan­sin­spek­tio­nen får, om det finns sär­skilda skäl, medge undan­tag från bestäm­mel­serna i fjärde styc­ket 1 för lokala ska­de­för­säk­rings­bo­lag med en årlig pre­mi­e­in­komst från ska­de­för­säk­rings­rö­rel­sen som inte över­sti­ger ett belopp mot­sva­rande fem mil­jo­ner euro och där minst hälf­ten av pre­mi­e­in­koms­ten kom­mer från bola­gets delä­gare. Lag (2003:510).

8 §   Ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag får inte bil­das utan garan­ti­ka­pi­tal, om det inte finns sär­skilda skäl för det. Om det behövs får till­skott av garan­ti­ka­pi­tal göras även under rörel­sens gång. Garan­ti­ka­pi­ta­let skall beta­las med pengar.
Garan­ti­ka­pi­ta­let skall åter­be­ta­las när det inte längre behövs för rörel­sens ända­måls­en­liga bedri­vande och en åter­be­tal­ning är för­en­lig med bestäm­mel­serna om kapi­tal­ba­sens sam­man­sätt­ning och stor­lek i 7 kap. 22-27 §§. Om vill­kor för sådan åter­be­tal­ning finns bestäm­mel­ser i 12 kap. 4 §. Lag (1999:600).

8 a §   Ett för­säk­rings­bo­lag ska, utö­ver till­gångar som krävs för skuld­täck­ning enligt 7 kap. 9 §, vid varje tid­punkt ha en till­räck­lig kapi­tal­bas. Bestäm­mel­ser om vilka pos­ter kapi­tal­ba­sen får omfatta och om avräk­ning från den finns i 7 kap. 22 och 24 a §§ och 26 § femte styc­ket för liv­för­säk­rings­rö­relse samt i 7 kap. 24 och 24 a §§ och 27 § fjärde styc­ket för ska­de­för­säk­rings­rö­relse.

När verk­sam­he­ten utövas ska kapi­tal­ba­sen minst uppgå till en nivå som beräk­nas med utgångs­punkt i verk­sam­he­tens art och omfatt­ning (sol­vensmar­gi­na­len) enligt bestäm­mel­serna i 7 kap. 23 § för liv­för­säk­rings­rö­relse och i 7 kap. 25 § för ska­de­för­säk­rings­rö­relse. Dock ska kapi­tal­ba­sen ald­rig vara mindre än det garan­ti­be­lopp som anges i 7 kap. 26 § för liv­för­säk­rings­rö­relse och i 7 kap. 27 § för ska­de­för­säk­rings­rö­relse.

När ett för­säk­rings­bo­lag bil­das ska kapi­tal­ba­sen minst uppgå till garan­ti­be­lop­pet.

Om kapi­tal­ba­sen under­sti­ger sol­vensmar­gi­na­len eller garan­ti­be­lop­pet ska Finan­sin­spek­tio­nen vidta åtgär­der enligt bestäm­mel­serna i 19 kap. 11 § fjärde, sjätte och sjunde styc­kena.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vill­kor för att ta in pos­ter i kapi­tal­ba­sen och räkna av pos­ter från den enligt 7 kap. 22, 24 och 24 a §§ samt 7 a kap. 4 §, och om omfatt­ningen av dessa pos­ter och hur kapi­tal­ba­sen i övrigt ska beräk­nas.
Lag (2008:102).

9 §   Ett för­säk­rings­bo­lag är moder­bo­lag och en annan juri­disk per­son är dot­ter­fö­re­tag, om för­säk­rings­bo­la­get
   1. inne­har mer än hälf­ten av rös­terna för samt­liga aktier eller ande­lar i den juri­diska per­so­nen,
   2. äger aktier eller ande­lar i den juri­diska per­so­nen och på grund av avtal med andra delä­gare i denna för­fo­gar över mer än hälf­ten av rös­terna för samt­liga aktier eller ande­lar,
   3. äger aktier eller ande­lar i den juri­diska per­so­nen och har rätt att utse eller avsätta mer än hälf­ten av leda­mö­terna i dess sty­relse eller mot­sva­rande led­nings­or­gan, eller
   4. äger aktier eller ande­lar i den juri­diska per­so­nen och har rätt att ensamt utöva ett bestäm­mande infly­tande över denna på grund av avtal med den juri­diska per­so­nen eller på grund av före­skrift i dess bolags­ord­ning, bolags­av­tal eller där­med jäm­för­bara stad­gar.

Vidare är en juri­disk per­son dot­ter­fö­re­tag till moder­bo­la­get, om ett annat dot­ter­fö­re­tag till moder­bo­la­get eller moder­bo­la­get till­sam­mans med ett eller flera andra dot­ter­fö­re­tag eller flera andra dot­ter­fö­re­tag till­sam­mans
   1. inne­har mer än hälf­ten av rös­terna för samt­liga aktier eller ande­lar i den juri­diska per­so­nen,
   2. äger aktier eller ande­lar i den juri­diska per­so­nen och på grund av avtal med andra delä­gare i denna för­fo­gar över mer än hälf­ten av rös­terna för samt­liga aktier eller ande­lar, eller
   3. äger aktier eller ande­lar i den juri­diska per­so­nen och har rätt att utse eller avsätta mer än hälf­ten av leda­mö­terna i dess sty­relse eller mot­sva­rande led­nings­or­gan.

Om ett dot­ter­fö­re­tag äger aktier eller ande­lar i en juri­disk per­son och på grund av avtal med den juri­diska per­so­nen eller på grund av före­skrift i dess bolags­ord­ning, bolags­av­tal eller där­med jäm­för­liga stad­gar har rätt att ensamt utöva ett bestäm­mande infly­tande över den juri­diska per­so­nen, är även denna dot­ter­fö­re­tag till moder­bo­la­get.

Moder­bo­lag och dot­ter­fö­re­tag utgör till­sam­mans en kon­cern.

Med kon­cern­fö­re­tag avses i denna lag före­tag i samma kon­cern.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får före­skriva att denna lags bestäm­mel­ser, eller före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av denna lag, om kon­cer­ner skall gälla helt eller del­vis för en grupp av före­tag, som inte utgör en kon­cern enligt första-​​tredje styc­kena, men som har en gemen­sam eller i huvud­sak gemen­sam led­ning. Lag (1999:600).

9 a §   För ska­de­för­säk­ring avses enligt denna lag med land där ris­ken är belä­gen
   1. när för­säk­ringen avser bygg­nad eller bygg­nad och dess inne­håll, till den del bygg­na­den och inne­hål­let täcks av samma för­säk­ring, det land som egen­do­men är belä­gen i,
   2. när för­säk­ringen avser regi­stre­rings­plik­tigt for­don, det land där for­do­net är regi­stre­rat, utom i det fall som avses i 3,
   3. när ett for­don som är regi­stre­rat i ett EES-​land köps i syfte att infö­ras och sta­dig­va­rande bru­kas i ett annat EES- land, under 30 dagar från det att for­do­net kom­mit i köpa­rens besitt­ning, det land till vil­ket for­do­net ska infö­ras,
   4. när för­säk­ringen har en gil­tig­hets­tid av fyra måna­der eller mindre och obe­ro­ende av för­säk­rings­klass täc­ker rese- eller semes­ter­ris­ker, det land där för­säk­rings­ta­ga­ren har teck­nat för­säk­ringen,
   5. i andra fall än de som omfat­tas av 1-4, om för­säk­rings­ta­ga­ren är en fysisk per­son, det land där för­säk­rings­ta­ga­ren har sin van­liga vis­tel­se­ort eller, om för­säk­rings­ta­ga­ren är en juri­disk per­son, det land där det eta­ble­rings­ställe som för­säk­ringen gäl­ler är belä­get.

För liv­för­säk­ring avses enligt denna lag med land där åta­gan­det ska full­gö­ras, om för­säk­rings­ta­ga­ren är en fysisk per­son, det land där för­säk­rings­ta­ga­ren har sin van­liga vis­tel­se­ort eller, om för­säk­rings­ta­ga­ren är en juri­disk per­son, det land där det eta­ble­rings­ställe som för­säk­ringen gäl­ler är belä­get. Lag (2009:351).

9 b §   Om ett före­tag äger ande­lar i en juri­disk per­son som inte är dot­ter­fö­re­tag och utö­var ett bety­dande infly­tande över den juri­diska per­so­nens drifts­mäs­siga och finan­si­ella styr­ning samt ägan­det utgör ett led i en var­ak­tig för­bin­delse mel­lan före­ta­get och den juri­diska per­so­nen, är den juri­diska per­so­nen intres­se­fö­re­tag till före­ta­get.

Inne­har ett före­tag minst tjugo pro­cent av rös­terna för samt­liga ande­lar i en annan juri­disk per­son, skall det anses ha sådant infly­tande över och sådan för­bin­delse med denna som avses i första styc­ket, om inte annat fram­går av omständighe-​​ terna. Det­samma gäl­ler om före­ta­gets dot­ter­fö­re­tag eller före­ta­get till­sam­mans med ett eller flera dot­ter­fö­re­tag eller flera dot­ter­fö­re­tag till­sam­mans inne­har minst tjugo pro­cent av rös­terna för samt­liga ande­lar i den juri­diska per­so­nen.
Lag (2000:623).

9 c §   Ett för­säk­rings­bo­lag och ett annat före­tag skall anses ha nära för­bin­del­ser, om
   1. det ena före­ta­get direkt eller indi­rekt genom dot­ter­fö­re­tag äger minst 20 pro­cent av kapi­ta­let eller dis­po­ne­rar över minst 20 pro­cent av samt­liga rös­ter i det andra före­ta­get,
   2. det ena före­ta­get direkt eller indi­rekt utgör moder­fö­re­tag till det andra eller det finns någon annan likar­tad för­bin­delse mel­lan före­ta­gen, eller
   3. båda före­ta­gen är dot­ter­fö­re­tag till eller har någon likar­tad för­bin­delse med en och samma juri­diska per­son eller står i ett mot­sva­rande för­hål­lande till en och samma fysiska per­son.

Nära för­bin­del­ser har även en fysisk per­son och ett för­säk­rings­bo­lag, om
   1. den fysiska per­so­nen
      a) äger minst 20 pro­cent av kapi­ta­let i för­säk­rings­bo­la­get,
      b) dis­po­ne­rar över minst 20 pro­cent av samt­liga rös­ter i för­säk­rings­bo­la­get, eller
      c) på annat sätt har sådant infly­tande över för­säk­rings­bo­la­get att per­so­nens ställ­ning mot­sva­rar den som ett moder­fö­re­tag har i för­hål­lande till ett dot­ter­fö­re­tag, eller
   2. det finns någon annan likar­tad för­bin­delse mel­lan denna per­son och för­säk­rings­bo­la­get. Lag (2006:533).

9 d §   En aktie som inne­has av för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get självt (egen aktie) eller av dess dot­ter­fö­re­tag ska inte räk­nas med när det enligt denna lag eller bolags­ord­ningen för gil­tigt beslut eller för utö­vande av befo­gen­het krävs sam­tycke av ägare till en viss andel av akti­erna. En sådan aktie ska inte hel­ler räk­nas med vid tillämp­ningen av bestäm­mel­ser i denna lag eller bolags­ord­ningen som för­ut­sät­ter att någon eller några inne­har en viss andel av akti­erna eller rös­terna i bola­get. Lag (2009:351).

9 e §   Med för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag avses enligt denna lag ett moder­fö­re­tag som inte är ett för­säk­rings­fö­re­tag eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag enligt 1 kap. 3 § 3 lagen (2006:531) om sär­skild till­syn över finan­si­ella konglo­me­rat och vars verk­sam­het huvud­sak­li­gen består i att för­värva och för­valta ande­lar i dot­ter­fö­re­tag som ute­slu­tande eller huvud­sak­li­gen är för­säk­rings­bo­lag eller utländska för­säk­rings­fö­re­tag. Lag (2006:533).

9 f §   I de fall som avses i 9 § första styc­ket 1-3 och andra styc­ket samt 9 b § skall sådana rät­tig­he­ter som till­kom­mer någon som hand­lar i eget namn men för en annan fysisk eller juri­disk per­sons räk­ning anses till­komma den per­so­nen.

Vid bestäm­man­det av anta­let rös­ter i ett dot­ter­fö­re­tag beak­tas inte de aktier eller ande­lar i dot­ter­fö­re­ta­get som inne­has av före­ta­get självt eller av dess dot­ter­fö­re­tag. Det­samma gäl­ler aktier eller ande­lar som inne­has av den som hand­lar i eget namn men för dot­ter­fö­re­ta­gets eller dess dot­ter­fö­re­tags räk­ning.
Lag (2000:623).

9 g §   Med behö­rig myn­dig­het för­stås i denna lag en utländsk myn­dig­het inom EES som har behö­rig­het att utöva till­syn över utländska för­säk­rings­fö­re­tag eller tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut.
Lag (2008:102).

9 h §   Med spe­ci­al­fö­re­tag för­stås i denna lag ett utländskt före­tag som, utan att vara för­säk­rings­fö­re­tag, över­tar ris­ker från ett för­säk­rings­fö­re­tag och som helt finan­si­e­rar sin verk­sam­het genom emis­sio­ner av skul­debrev eller någon annan lik­nande form av finan­sie­ring, för vil­ken rät­ten till åter­be­tal­ning är under­ord­nad före­ta­gets skyl­dig­he­ter enligt avtal om riskö­ver­ta­gande. Lag (2008:102).

9 i §   Med ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav avses enligt denna lag ett direkt eller indi­rekt ägande i ett före­tag, om inne­ha­vet repre­sen­te­rar tio pro­cent eller mer av kapi­ta­let eller av samt­liga rös­ter eller annars möj­lig­gör ett väsent­ligt infly­tande över led­ningen av före­ta­get.

Vid bedöm­ningen av om ett inne­hav är kva­li­fi­ce­rat ska föl­jande bestäm­mel­ser i 4 kap. lagen (1991:980) om han­del med finan­si­ella instru­ment till­läm­pas:
   - 2 § första styc­ket 1 om depå­be­vis,
   - 4 § första styc­ket, andra styc­ket 1-8, samt tredje och femte styc­kena, om beräk­ning av inne­ha­vet,
   - 5 § andra styc­ket om beräk­ning av anta­let aktier eller rös­te­tal,
   - 12 § 1 och 2 om undan­tag för aktier som inne­has för clea­ring och avveck­ling eller för­val­tas för någon annans räk­ning,
   - 13 § om aktier som ingår i han­dels­la­ger,
   - 14 § om aktier som inne­has av mark­nads­ga­ran­ter, samt
   - 16 och 17 §§ om undan­tag för vissa moder­fö­re­tag.

Vid bedöm­ningen ska också tilläm­pas före­skrif­ter
   - om aktier som inne­has av mark­nads­ga­ran­ter, som har med­de­lats med stöd av 7 kap. 1 § 3 lagen om han­del med finan­si­ella instru­ment eller 23 kap. 15 § 1 lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den, och
   - om undan­tag för vissa moder­fö­re­tag, som har med­de­lats med stöd av 7 kap. 1 § 4 lagen om han­del med finan­si­ella instru­ment.

Det som före­skrivs om aktier i de bestäm­mel­ser som ska tilläm­pas enligt andra och tredje styc­kena ska också tilläm­pas för andra ande­lar i före­tag.

Aktier eller ande­lar som ett vär­de­pap­pers­in­sti­tut eller ett kre­di­tin­sti­tut som dri­ver finan­sie­rings­rö­relse inne­har till följd av verk­sam­het enligt 2 kap. 1 § 6 lagen om vär­de­pap­pers­mark­na­den ska dock inte beak­tas vid bedöm­ningen, under för­ut­sätt­ning att
   1. röst­rät­ten inte utnytt­jas eller används på annat sätt för att ingripa i emit­ten­tens för­valt­ning, samt
   2. akti­erna eller ande­larna avytt­ras inom ett år från för­vär­vet.

Det som före­skrivs i femte styc­ket ska gälla också för aktier eller ande­lar som inne­has under mot­sva­rande för­ut­sätt­ningar av ett utländskt vär­de­pap­pers­fö­re­tag eller av ett utländskt kre­di­tin­sti­tut som dri­ver finan­sie­rings­rö­relse.
Lag (2009:351).

10 §   Om ett för­säk­rings­bo­lag dri­ver rörelse i utlan­det, får sådana avvi­kel­ser från denna lag i enskilda fall beslu­tas som för­an­leds av hän­syn till utländsk rätt eller rätts­tillämp­ning.

I fråga om ska­de­för­säk­ringar får undan­tag från denna lag i ett enskilt fall beslu­tas helt eller till vissa delar för
   1. ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag som dri­ver ska­de­för­säk­rings­rö­relse under för­ut­sätt­ning att verk­sam­he­ten inte omfat­tar kredit-​​ eller bor­gens­för­säk­ring eller annan ansvars­för­säk­ring än sådan som enligt 2 kap. 3 a § tredje styc­ket behand­las som under­ord­nad, bolags­ord­ningen inne­hål­ler bestäm­mel­ser som i enlig­het med 7 § tillå­ter uttax­e­ring från delä­gare, den årliga pre­mi­e­in­koms­ten från ska­de­för­säk­rings­rö­rel­sen inte över­sti­ger ett belopp mot­sva­rande fem mil­jo­ner euro, samt att minst hälf­ten av pre­mi­e­in­koms­ten kom­mer från bola­gets delä­gare, och
   2. lokala ska­de­för­säk­rings­bo­lag som med­de­lar endast för­säk­ring enligt 2 kap. 3 a § första styc­ket klass 18 (assi­stans) i form av natu­ra­för­må­ner och vil­kas årliga pre­mi­e­in­komst inte över­sti­ger ett belopp mot­sva­rande 200 000 euro.

Finan­sin­spek­tio­nen fat­tar beslut enligt denna para­graf.
Rege­ringen prö­var dock ären­den som är av prin­ci­piell bety­delse eller av syn­ner­lig vikt. Lag (2008:102).

11 §   Ett pri­vat för­säk­rings­ak­tie­bo­lag eller en aktieä­gare i ett sådant bolag får inte genom annon­se­ring söka sprida aktier eller teck­nings­rät­ter i bola­get eller av bola­get utgivna skul­debrev eller options­be­vis.

Ett bolag eller en aktieä­gare som avses i första styc­ket får inte hel­ler på annat sätt söka sprida i första styc­ket angivna vär­de­pap­per genom att erbjuda fler än 200 per­so­ner att teckna eller för­värva vär­de­pap­pe­ren. Detta gäl­ler dock inte om erbju­dan­det rik­tar sig enbart till en krets som i för­väg har anmält intresse av sådana erbju­dan­den och anta­let utbjudna pos­ter inte över­sti­ger 200.

Begräns­ning­arna i första och andra styc­kena gäl­ler inte erbju­dan­den som avser över­lå­telse till högst tio för­vär­vare.

Sådana vär­de­pap­per som anges i första styc­ket och som har getts ut av ett pri­vat för­säk­rings­ak­tie­bo­lag får inte bli före­mål för han­del på en regle­rad mark­nad eller mot­sva­rande mark­nad utan­för Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES) eller annan orga­ni­se­rad mark­nads­plats. Lag (2007:532).

12 §   En hand­ling enligt denna lag som ska vara under­teck­nad får, om något annat inte anges, under­teck­nas med avan­ce­rad elektro­nisk sig­na­tur enligt lagen (2000:832) om kva­li­fi­ce­rade elektro­niska sig­na­tu­rer. Lag (2007:1459).

1 a kap. Sär­skilt om euro­pa­bo­lag som dri­ver för­säk­rings­rö­relse

Tillämp­liga bestäm­mel­ser

1 §   Bestäm­mel­serna i denna lag om pub­lika för­säk­rings­ak­tie­bo­lag ska till­läm­pas även på euro­pa­bo­lag som har säte i Sve­rige och har bevil­jats kon­ces­sion att driva för­säk­rings­rö­relse när det gäl­ler frå­gor som inte regle­ras i SE-​för­ord­ningen. För sådana euro­pa­bo­lag gäl­ler också 2-5, 7, 8 och 9 a §§, 16 § första och andra styc­kena, 17-29 och 32 §§ lagen (2004:575) om euro­pa­bo­lag samt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel.

För ett sådant euro­pa­bo­lag ska det som före­skrivs i
   1. 5 § första styc­ket lagen om euro­pa­bo­lag om tillämp­ningen av 23 kap. 3 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551), i stäl­let avse 15 a kap. 1 § tredje styc­ket denna lag,
   2. 7 § första styc­ket lagen om euro­pa­bo­lag om regi­stre­rings­be­stäm­mel­ser, i stäl­let avse bestäm­mel­ser i denna lag och andra för­fatt­ningar om regi­stre­ring i för­säk­rings­re­gist­ret,
   3. 17 § andra styc­ket lagen om euro­pa­bo­lag om tillämp­ningen av 7 kap. 25 § aktie­bo­lags­la­gen, i stäl­let avse 9 kap. 9 § femte styc­ket denna lag,
   4. 21 § lagen om euro­pa­bo­lag om tillämp­ningen av 9 kap. 6 § aktie­bo­lags­la­gen, i stäl­let avse 10 kap. 12 § denna lag,
   5. 27 § andra styc­ket lagen om euro­pa­bo­lag om tillämp­ningen av 7 kap. 18-20 §§ aktie­bo­lags­la­gen, i stäl­let avse 9 kap. 9 § första styc­ket denna lag,
   6. 28 § lagen om euro­pa­bo­lag om aktie­bo­lags­la­gen, i stäl­let avse denna lag, och
   7. 32 § första styc­ket lagen om euro­pa­bo­lag om 11 §, i stäl­let avse 4 § i detta kapi­tel. Lag (2009:708).

Ansö­kan om kon­ces­sion

2 §   Ett euro­pa­bo­lag som med stöd av arti­kel 8 i SE- för­ord­ningen beslu­tat att bola­gets säte ska flyt­tas till Sve­rige får ansöka om kon­ces­sion och stad­fäs­telse av bolags­ord­ningen innan bola­get har regi­stre­rats i Sve­rige. För en sådan ansö­kan gäl­ler 2 kap. 3 § andra-​​nionde styc­kena, 3 a-3 c, 4 och 5 §§. Ansö­kan får prö­vas innan bola­get har regi­stre­rats i euro­pa­bo­lags­re­gist­ret. Lag (2009:351).

Utfär­dande av intyg vid bildande av ett euro­pa­bo­lag genom fusion

3 §   Bolags­ver­ket ska utfärda ett sådant intyg som avses i arti­kel 25.2 i SE-​för­ord­ningen, när beslut om till­stånd har med­de­lats enligt 15 a kap. 13 § och beslu­tet har vun­nit laga kraft. Lag (2009:708).

Flytt­ning av ett euro­pa­bo­lags säte

4 §   Om bolags­stäm­man med stöd av arti­kel 8 i SE-​för­ord­ningen har beslu­tat att bola­gets säte ska flyt­tas till en annan stat, ska bola­get ansöka om till­stånd till flytt­ningen.
Frå­gor om sådant till­stånd prö­vas av Finan­sin­spek­tio­nen.
Ären­den som är av prin­ci­piell bety­delse eller av sär­skild vikt prö­vas dock av rege­ringen.

Ansö­kan ska ges in inom en månad från bolags­stäm­mans beslut om flytt­ning.

Till ansö­kan ska föl­jande hand­lingar fogas:
   1. en kopia av pro­to­kol­let från den bolags­stämma där beslut om flytt­ning fat­ta­des,
   2. en kopia av för­sla­get om flytt­ning, och
   3. en kopia av den redo­gö­relse som avses i arti­kel 8.3 i SE- för­ord­ningen.

Om bola­get inte har fogat de hand­lingar som anges i tredje styc­ket till ansö­kan eller om det finns något annat hin­der mot att ta upp ansö­kan till pröv­ning, ska bola­get före­läg­gas att inom viss tid yttra sig eller avhjälpa bris­ten. Om bola­get inte gör detta, ska ansö­kan avvi­sas.

Finan­sin­spek­tio­nen ska under­rätta Bolags­ver­ket och Skat­te­ver­ket om ansök­ningar enligt första styc­ket.
Finan­sin­spek­tio­nen ska vidare under­rätta Bolags­ver­ket om laga­kraft­vunna beslut som har med­de­lats med anled­ning av sådana ansök­ningar. Lag (2009:708).

4 a §   Under den tid som Finan­sin­spek­tio­nens eller rege­ring­ens hand­lägg­ning av en ansö­kan enligt 4 § pågår får Skat­te­ver­ket besluta om att bola­get under en viss tid om högst tolv måna­der inte får flytta sitt säte till en annan stat. Tiden får för­längas, om det finns sär­skilda skäl, men bara med tre måna­der i taget. Så länge Skat­te­ver­kets beslut gäl­ler, ska Finan­sin­spek­tio­nens eller rege­ring­ens hand­lägg­ning av ansö­kan enligt 4 § vila.

Skat­te­ver­ket får besluta enligt första styc­ket bara om
   1. det är moti­ve­rat av hän­syn till all­mä­nin­tres­set,
   2. ver­ket har beslu­tat om revi­sion hos bola­get, och
   3. det finns skäl att anta att revi­sio­nen skulle för­svå­ras avse­värt av en flytt­ning av sätet. Lag (2009:708).

5 §   Till­stånd till flytt­ningen av säte skall med­de­las om
   1. bola­gets bor­ge­nä­rer till­för­säk­ras en betryg­gande säker­het, om ett sådant skydd behövs med hän­syn till bola­gets eko­no­miska för­hål­lan­den och bor­ge­nä­rerna inte redan har en sådan säker­het,
   2. bola­gets eko­no­miska för­hål­lan­den i övrigt är sådana att flytt­ningen kan anses för­en­lig med för­säk­rings­ta­ga­res eller andra ford­rings­ä­ga­res intres­sen, och
   3. det inte finns hin­der mot flytt­ningen enligt arti­kel 8.15 i SE-​för­ord­ningen. Lag (2004:578).

6 §   Bolags­ver­ket skall utfärda ett sådant intyg som avses i arti­kel 8.8 i SE-​för­ord­ningen när beslut om till­stånd enligt 5 § har med­de­lats och beslu­tet har vun­nit laga kraft.
Lag (2004:578).

Dua­lis­tiskt orga­ni­se­rade euro­pa­bo­lag

7 §   I fråga om euro­pa­bo­lag med ett sådant för­valt­nings­sy­stem som avses i artik­larna 39-42 i SE-​för­ord­ningen (dua­lis­tiskt orga­ni­se­rade euro­pa­bo­lag) ska vad som sägs i föl­jande bestäm­mel­ser i denna lag om sty­rel­sen eller dess leda­mö­ter tilläm­pas på till­syns­or­ga­net eller dess leda­mö­ter:

2 kap. 3 § femte styc­ket 3 om led­nings­pröv­ning,
7 a kap. 10 § om tyst­nads­plikt,
8 kap. 1 § femte styc­ket om sup­ple­an­ter,
8 kap. 2 § första styc­ket om för­tida avgång,
8 kap. 4 § om bosätt­nings­krav och obe­hö­rig­hets­grun­der,
8 kap. 6 § om anmä­lan av akti­e­in­ne­hav,
8 kap. 10 § tredje styc­ket om pro­to­koll,
8 kap. 11 § första styc­ket andra meningen om besluts­un­der­lag,
8 kap. 11 § första styc­ket tredje meningen om inträde av sup­ple­ant,
8 kap. 12 § första styc­ket om jäv,
8 kap. 17 § om regi­stre­ring,
9 kap. 12 § om upp­lys­nings­plikt mot bolags­stäm­man,
9 kap. 20 § om klan­der av bolags­stäm­mo­be­slut,
9 kap. 21 § om talan mot bola­get och skil­je­för­fa­rande,
10 kap. 5 § om revi­sor­sjäv,
10 kap. 9 § om till­han­da­hål­lande av upp­lys­ningar till revi­sorn,
10 kap. 11 § första styc­ket om revi­sions­be­rät­tel­sen,
11 kap. 11 § om jäv för lek­man­na­re­vi­so­rer,
11 kap. 14 § om lek­man­na­re­vi­sorns gransk­nings­rap­port,
12 kap. 12 och 13 §§ om för­bud mot vissa lån m.m.,
14 kap. 3 § om tvångs­lik­vi­da­tion,
14 kap. 18 § andra-​​fjärde styc­kena om sty­rel­se­val i sam­band med upp­hö­rande av lik­vi­da­tion,
16 kap. 1 och 4-6 §§ om ska­de­stånd,
19 kap. 8 § om rätt för Finan­sin­spek­tio­nen att sam­man­kalla sty­rel­sen,
19 kap. 9 § andra styc­ket om rätt för Finan­sin­spek­tio­nen att när­vara vid sty­rel­se­sam­man­träde och delta i över­lägg­ning­arna,
19 kap. 11 § andra styc­ket om före­läg­gande att vidta rät­telse,
19 kap. 16 § första meningen om för­bud för en leda­mot i Finan­sin­spek­tio­nens sty­relse eller en befatt­nings­ha­vare hos inspek­tio­nen att ingå i ett svenskt för­säk­rings­bo­lags sty­relse, och

20 kap. 4 a § om avre­gi­stre­ring av leda­mot. Lag (2008:102).

2 kap. Bildande av för­säk­rings­bo­lag

1 §   Ett för­säk­rings­bo­lag skall bil­das av en eller flera stif­tare.
Stif­tare skall vara
   1. fysisk per­son som är bosatt inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det,
   2. svensk juri­disk per­son, eller
   3. juri­disk per­son som bil­dats enligt lag­stift­ningen i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det och som har sitt säte, sitt huvud­kon­tor eller sin huvud­sak­liga verk­sam­het inom det sam­ar­bets­om­rå­det.

Han­dels­bo­lag eller mot­sva­rande juri­diska per­so­ner som bil­dats enligt lag­stift­ningen i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det får dock vara stif­tare endast om varje obe­grän­sat ansva­rig bolags­man är bosatt inom detta område.

Den som är underå­rig eller i kon­kurs eller som har för­val­tare enligt 11 kap. 7 § för­äld­ra­bal­ken kan inte vara stif­tare. Att det­samma gäl­ler den som är under­kas­tad närings­för­bud föl­jer av 6 § lagen (1986:436) om närings­för­bud. Lag (1992:1241).

2 §   Stif­tarna anger vill­ko­ren för bolags­bild­ningen. Där­vid skall iakt­tas att betal­ningen för en aktie i för­säk­rings­ak­tie­bo­lag inte får under­stiga det belopp på vil­ket aktien skall lyda (nomi­nella belop­pet). Om en aktie skall kunna teck­nas med rätt eller plikt att mot aktien till­skjuta annan egen­dom än pengar eller med rätt eller plikt för för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get att överta egen­dom mot annat veder­lag än aktier (apport), får vär­det på appor­te­gen­do­men inte sät­tas högre än det verk­liga vär­det för bola­get. Endast sådan egen­dom som är eller som kan antas bli till nytta för bola­gets verk­sam­het kan utgöra appor­te­gen­dom. Med appor­te­gen­dom får inte jäm­stäl­las åta­gande att utföra arbete eller att till­han­da­hålla tjänst.

Om aktie skall teck­nas mot betal­ning med appor­te­gen­dom, krävs Finan­sin­spek­tio­nens med­gi­vande för detta.

Teck­nas aktie med vill­kor som stri­der mot första styc­ket, skall det nomi­nella belop­pet ändå beta­las.

Stif­tarna av ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag skall bestämma att ett visst antal för­säk­ringar till minst ett visst sam­man­lagt belopp skall vara teck­nade, innan bola­get får anses bil­dat. Hän­syn skall där­vid tagas till arten av den pla­ne­rade rörel­sen och till garan­ti­ka­pi­ta­lets stor­lek. Lag (1994:1941).

3 §   Stif­tarna ska ansöka om kon­ces­sion samt upp­rätta en bolags­ord­ning som ska stad­fäs­tas.

Ansö­kan om kon­ces­sion och stad­fäs­telse av bolags­ord­ning prö­vas av Finan­sin­spek­tio­nen. Ären­den som är av prin­ci­piell bety­delse eller av sär­skild vikt prö­vas dock av rege­ringen.

Till en ansö­kan ska det fogas en plan för den till­tänkta verk­sam­he­ten. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vad verk­sam­hets­pla­nen ska inne­hålla.

Vid behand­lingen av en ansö­kan om stad­fäs­telse av bolags­ord­ning prö­vas att bolags­ord­ningen över­ens­stäm­mer med denna lag och med andra för­fatt­ningar samt om och i vad mån sär­skilda bestäm­mel­ser behövs med hän­syn till omfatt­ningen och arten av bola­gets verk­sam­het.

Bolags­ord­ningen ska stad­fäs­tas och kon­ces­sion bevil­jas, om
   1. den pla­ne­rade verk­sam­he­ten kan antas komma att upp­fylla kra­ven i denna lag och andra för­fatt­ningar som regle­rar verk­sam­he­ten,
   2. den som kom­mer att ha ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav i bola­get bedöms lämp­lig att utöva ett väsent­ligt infly­tande över led­ningen av ett för­säk­rings­bo­lag, och
   3. de som avses ingå i sty­rel­sen för bola­get och vara verk­stäl­lande direk­tör i det, eller den­nes ställ­fö­re­trä­dare, har de insik­ter och den erfa­ren­het som måste krä­vas av den som del­tar i led­ningen av ett för­säk­rings­bo­lag och även i övrigt är lämp­liga för en sådan upp­gift.

Vid bedöm­ningen enligt femte styc­ket 2 av om en inne­ha­vare är lämp­lig ska den­nes anse­ende och kapi­tal­styrka beak­tas. Det ska också beak­tas om det finns skäl att anta att
   1. inne­ha­va­ren kom­mer att mot­verka att för­säk­rings­bo­la­gets verk­sam­het drivs på ett sätt som är för­en­ligt med kra­ven i denna lag och andra för­fatt­ningar som regle­rar bola­gets verk­sam­het, eller
   2. inne­ha­vet har sam­band med eller kan öka ris­ken för
      a) pen­ning­tvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgär­der mot pen­ning­tvätt och finan­sie­ring av ter­ro­rism, eller
      b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finan­sie­ring av sär­skilt all­var­lig brotts­lig­het i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för ter­ro­rist­brott.

Om den som kom­mer att ha ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav i bola­get är ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag ska det vid bedöm­ningen av inne­ha­va­rens anse­ende sär­skilt beak­tas om dess led­ning upp­fyl­ler de krav som ställs på led­ningen i ett sådant före­tag enligt 7 a kap. 9 a § denna lag respek­tive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om sär­skild till­syn över finan­si­ella konglo­me­rat.

Om bola­get kom­mer att ha nära för­bin­del­ser med någon annan, får bolags­ord­ningen stad­fäs­tas och kon­ces­sion bevil­jas endast om för­bin­del­serna inte hind­rar en effek­tiv till­syn av för­säk­rings­bo­la­get.

Kon­ces­sion bevil­jas tills vidare eller, om sär­skilda omstän­dig­he­ter för­an­le­der detta, för bestämd tid, högst tio år, och där­ut­ö­ver till det löpande räken­skaps­å­rets slut.
Kon­ces­sion får inte väg­ras av det skä­let att det inte behövs något ytter­li­gare för­säk­rings­bo­lag.

Vid för­läng­ning av en kon­ces­sion som har bevil­jats ett för­säk­rings­bo­lag för bestämd tid samt vid änd­ring av en bolags­ord­ning eller av en bevil­jad kon­ces­sion tilläm­pas första-​​nionde styc­kena. Lag (2009:351).

3 a §   Kon­ces­sion för direkt ska­de­för­säk­rings­rö­relse skall avse en eller flera av föl­jande för­säk­rings­klas­ser eller risk som hän­för sig till en sådan klass:
   1. olycks­fall, dock inte för­säk­ring som avses i 3 b § första styc­ket

klass 4,
   2. sjuk­dom, dock inte för­säk­ring som avses i 3 b § första styc­ket

klass 4,
   3. land­for­don (andra än spår­for­don),
   4. spår­for­don,
   5. luft­far­tyg,
   6. far­tyg,
   7. gods­trans­port,
   8. brand och natur­kraf­ter,
   9. annan sak­skada,
   10. motor­for­don­s­an­svar,
   11. luft­far­tygs­an­svar,
   12. far­tygs­an­svar,
   13. all­män ansva­rig­het,
   14. kre­dit,
   15. bor­gen,
   16. annan för­mö­gen­hets­skada,
   17. rätts­skydd samt
   18. assi­stans.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela när­mare före­skrif­ter om de ris­ker som hän­för sig till varje för­säk­rings­klass och om beteck­ningar för grup­per av för­säk­rings­klas­ser.

Ett för­säk­rings­bo­lag får för­säkra ris­ker som inte omfat­tas av bola­gets kon­ces­sion om ris­ken är under­ord­nad i för­hål­lande till den risk som omfat­tas av kon­ces­sio­nen (huvud­ris­ken). En rätts­skydds­för­säk­ring får dock behand­las som under­ord­nad endast om den avser tvis­ter eller ris­ker med anknyt­ning till hög­sjö­fart under klass 6 eller 12 eller om huvud­ris­ken fal­ler under första styc­ket 18 (assi­stans). Ris­ker enligt första styc­ket 14 och 15 (kre­dit och bor­gen) får inte behand­las som under­ord­nade. Lag (1999:600).

3 b §   Kon­ces­sion för direkt liv­för­säk­rings­rö­relse skall avse en eller flera av föl­jande för­säk­rings­klas­ser eller risk som hän­för sig till en sådan klass:

1 a) för­säk­ring där utbe­tal­ning av för­säk­rings­be­lopp (engångs­be­lopp eller peri­o­diska utbe­tal­ningar) är bero­ende av en per­sons eller flera per­so­ners liv, dock inte för­säk­ringar enligt klass 3,
      b) för­säk­ring som med­de­las som tillägg till för­säk­ring enligt a,
2 a) för­säk­ring som utfal­ler vid gif­ter­mål,
      b) för­säk­ring som utfal­ler vid födelse,
   3. för­säk­ring som avses i klas­serna 1 a och 2 som är anknu­ten till fon­der vilka för­val­tas av fond­för­val­tare som har rätt att driva fond­verk­sam­het enligt lagen (2004:46) om inve­ste­rings­fon­der (fond­för­säk­ring),
   4. sjuk­för­säk­ring och olycks­falls­för­säk­ring som gäl­ler för längre tid än fem år, under obe­stämd tid eller till dess den för­säk­rade upp­nått en viss ålder och som inte får sägas upp av för­säk­rings­bo­la­get eller får sägas upp endast under sär­skilda för­hål­lan­den som anges i för­säk­rings­av­ta­let.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela när­mare före­skrif­ter om de ris­ker som hän­för sig till varje för­säk­rings­klass. Lag (2004:53).

3 c §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om indel­ning i för­säk­rings­klas­ser beträf­fande kon­ces­sion för åter­för­säk­ring. Lag (1999:600).

3 d §   Om teck­ningen av aktier inne­bär att någon som inte har prö­vats enligt 3 § femte styc­ket 2 samt sjätte och sjunde styc­kena kom­mer att ha ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav i bola­get, får detta inte bil­das utan att pröv­ning görs. Om per­so­nen inte anses lämp­lig får bola­get inte bil­das. Lag (2009:351).

4 §   Finan­sin­spek­tio­nen skall innan bolags­ord­ningen stad­fästs och kon­ces­sion bevil­jas eller för­längs för ett för­säk­rings­bo­lag sam­råda med behö­rig myn­dig­het i ett annat land inom EES om bola­get
   1. är eller kan för­vän­tas bli dot­ter­fö­re­tag till ett för­säk­rings­fö­re­tag, ett kre­di­tin­sti­tut eller ett vär­de­pap­pers­fö­re­tag med auk­to­ri­sa­tion i det lan­det,
   2. är eller kan för­vän­tas bli dot­ter­fö­re­tag till moder­fö­re­ta­get till ett för­säk­rings­fö­re­tag, ett kre­di­tin­sti­tut, ett före­tag för elektro­niska pengar eller ett vär­de­pap­pers­fö­re­tag med auk­to­ri­sa­tion i det lan­det, eller
   3. kon­trol­le­ras eller kan för­vän­tas komma att kon­trol­le­ras av samma fysiska eller juri­diska per­so­ner som har ägar­kon­troll över ett för­säk­rings­fö­re­tag, ett kre­di­tin­sti­tut, ett före­tag för elektro­niska pengar eller ett vär­de­pap­pers­fö­re­tag med auk­to­ri­sa­tion i det lan­det.

Om rege­ringen beslu­tar i frå­gan om kon­ces­sion, skall den infor­ma­tion som Finan­sin­spek­tio­nen fått vid sam­rå­det med den utländska behö­riga myn­dig­he­ten över­läm­nas till rege­ringen.
Lag (2006:533).

5 §   Bolags­ord­ningen skall ange

för samt­liga för­säk­rings­bo­lag
   1. bola­gets firma,
   2. den ort i Sve­rige där bola­gets sty­relse skall ha sitt säte,
   3. före­må­let för bola­gets verk­sam­het, var­vid det sär­skilt skall anges om verk­sam­he­ten skall avse såväl direkt för­säk­ring som mot­ta­gen åter­för­säk­ring,
   4. om bola­get skall driva för­säk­rings­rö­relse utan­för EES,
   5. anta­let eller lägsta och högsta anta­let av de sty­rel­se­le­da­mö­ter, revi­so­rer och even­tu­ella sty­rel­sesupple­an­ter, som får utses av bolags­stäm­man, samt tiden för sty­rel­se­le­da­mö­ter­nas och revi­so­rer­nas upp­drag,
   6. sät­tet att sam­man­kalla bolags­stäm­man,
   7. vilka ären­den som skall före­komma på den ordi­na­rie stäm­man,
   8. de reg­ler enligt vilka bolags­stäm­man får för­foga över bola­gets vinst eller, i ett liv­för­säk­rings­bo­lag, på annat sätt täcka bola­gets för­lust,
för för­säk­rings­ak­tie­bo­lag
   9. akti­e­ka­pi­ta­let eller, om detta utan änd­ring av bolags­ord­ningen skall kunna bestäm­mas till lägre eller högre belopp, mini­mi­ka­pi­ta­let och max­i­mi­ka­pi­ta­let, var­vid mini­mi­ka­pi­ta­let inte får vara mindre än en fjär­de­del av max­i­mi­ka­pi­ta­let,
   10. akti­er­nas nomi­nella belopp,
för ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag
   11. den krets av för­säk­rade som i denna egen­skap är delä­gare, om inte endast för­säk­rings­ta­garna är delä­gare,
   12. garan­ti­ka­pi­ta­let,
   13. reg­ler för hur röst­rät­ten skall utövas och hur beslut skall fat­tas på bolags­stäm­man, var­vid sär­skilt skall anges om och i vil­ken utsträck­ning delä­gar­nas röst­rätt skall utövas genom utsedda dele­ge­rade samt i vil­ken utsträck­ning röst­rätt skall till­komma garan­terna,
   14. för vilka för­säk­ringar, i vilka situ­a­tio­ner, intill vil­ket belopp och i vil­ken ord­ning uttax­e­ring kan ske hos delä­garna i ska­de­för­säk­rings­bo­lag samt hur uttax­e­ringen skall genom­fö­ras,
   15. antal och sam­man­lagt belopp av de för­säk­ringar som skall vara teck­nade innan bola­get kan anses bil­dat,
   16. hur till­gång­arna skall för­de­las mel­lan delä­garna vid bola­gets upp­lös­ning,
   17. i vil­ken ord­ning garan­terna skall betala in det teck­nade garan­ti­ka­pi­ta­let samt
   18. om och i vil­ken ord­ning vinst skall delas ut till garan­terna och i vil­ken ord­ning garan­ti­ka­pi­ta­let skall åter­be­ta­las.

I fråga om pub­lika för­säk­rings­ak­tie­bo­lag, vars firma inte inne­hål­ler ordet publikt, skall i bolags­ord­ningen anges beteck­ningen (publ) efter fir­man.

Om för­säk­rings­bo­la­get skall ha euro som redo­vis­nings­va­luta, skall detta anges i bolags­ord­ningen. Ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag skall i så fall i bolags­ord­ningen också ange att akti­e­ka­pi­ta­let och akti­er­nas nomi­nella belopp skall vara bestämda i euro.

Vid byte av redo­vis­nings­va­luta får änd­ring av upp­gif­ter som avses i första styc­ket 9 och 10 anstå till den första ordi­na­rie bolags­stäm­man efter det att beslu­tet om byte av redo­vis­nings­va­luta fick ver­kan. Lag (2007:532).

6 §   har fått änd­rad beteck­ning genom lag (1995:779).

7 §   Sedan kon­ces­sion har bevil­jats, skall stif­tarna upp­rätta och skriva under en dag­teck­nad stif­tel­seur­kund som skall inne­hålla upp­gif­ter om
   1. sät­tet och tiden för kal­lelse till den kon­sti­tu­e­rande stäm­man.
Stif­tel­seur­kun­den för ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag skall även inne­hålla upp­gif­ter om
   2. det belopp som skall beta­las för varje aktie och
   3. tiden för akti­er­nas betal­ning.

I stif­tel­seur­kun­den skall anges bestäm­melse om apport eller att aktie på annat sätt skall kunna teck­nas med vill­kor. I stif­tel­seur­kun­den skall också anges bestäm­melse om att för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get skall ersätta kost­nad för bola­gets bildande.
Av stif­tel­seur­kun­den skall också framgå om någon på annat sätt skall få sär­skild rät­tig­het eller för­mån av bola­get.

Stif­tel­seur­kun­den skall inne­hålla redo­gö­relse för de omstän­dig­he­ter som kan vara av vikt vid bedö­man­det av värde på appor­te­gen­dom och av bestäm­melse enligt tredje styc­ket i övrigt. Sär­skilt skall anges
   1. namn och hem­vist beträf­fande den som avses med bestäm­mel­sen,
   2. det värde till vil­ket appor­te­gen­do­men beräk­nas komma att tas upp i balans­räk­ningen och anta­let aktier eller annat veder­lag som skall läm­nas för egen­do­men,
   3. högsta beräk­nade belop­pet av sådan kost­nad för bola­gets bildande som angi­vits i bestäm­mel­sen.

Om skrift­ligt avtal upp­rät­tats rörande bestäm­melse som avses i tredje styc­ket skall stif­tel­seur­kun­den inne­hålla avta­let eller avskrift därav eller hän­vis­ning till avta­let med upp­gift om den plats där det hål­les till­gäng­ligt för akti­e­teck­narna. Munt­ligt avtal skall i sin hel­het tas upp i stif­tel­seur­kun­den. Till­skjuts eller över­tas rörelse, skall vad nu sagts om skrift­ligt avtal gälla även beträf­fande balans och resul­tat­räk­ningar för rörel­sen under de senaste två räken­skaps­å­ren. I stif­tel­seur­kun­den skall upp­lys­ning ges om rörel­sens resul­tat under tiden där­ef­ter. Om sådana räk­ningar ej upp­rät­tats för rörel­sen, skall i stif­tel­seur­kun­den läm­nas upp­lys­ning om rörel­sens resul­tat under nämnda räken­skapsår.

Om tredje femte styc­kena inte iakt­ta­gits beträf­fande viss bestäm­melse, är den utan ver­kan mot för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get. Lag (1994:1941).

8 §   Teck­ning av aktier eller för ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag teck­ning av för­säk­ringar i bola­get skall ske på stif­tel­seur­kun­den eller på teck­nings­lista som inne­hål­ler avskrift av stif­tel­seur­kun­den.
Till stif­tel­seur­kun­den skall fogas avskrif­ter av kon­ces­sions­be­slu­tet och bolags­ord­ningen.

Har aktier eller för­säk­ringar teck­nats på annat sätt kan teck­ningen inte göras gäl­lande av bola­get, om teck­na­ren anmä­ler felet hos Finan­sin­spek­tio­nen före bola­gets regi­stre­ring.

Har aktier eller för­säk­ringar teck­nats med vill­kor, är teck­ningen ogil­tig. Har ogil­tig­he­ten inte anmälts hos Finan­sin­spek­tio­nen före bola­gets regi­stre­ring, är dock teck­na­ren bun­den fastän han inte kan åbe­ropa vill­ko­ret. Lag (1995:779).

9 §   Stif­tarna eller andra får inte upp­bära ersätt­ning av för­säk­rings­bo­la­get för andra kost­na­der för bola­gets bildande än all­männa avgif­ter och sed­van­liga arvo­den för upp­rät­tande av stif­tel­se­hand­lingar och lik­nande arbe­ten. De får inte hel­ler för­be­hålla sig eller någon annan sär­skilda för­må­ner eller rät­tig­he­ter.

10 §   I för­säk­rings­ak­tie­bo­lag avgör stif­tarna om akti­e­teck­ningen skall god­tas och hur många aktier som skall till­de­las teck­narna. Har en stif­tare enligt upp­gift i stif­tel­seur­kun­den teck­nat ett visst antal aktier, skall minst detta antal till­de­las honom.

Om aktier inte har till­de­lats en akti­e­teck­nare enligt akti­e­teck­ningen, skall stif­tarna utan dröjs­mål med­dela honom detta.
Lag (1994:1941).

11 §   Beslu­tet om bola­gets bildande skall fat­tas på en kon­sti­tu­e­rande stämma.

Stif­tarna skall kalla, i för­säk­rings­ak­tie­bo­lag de god­tagna akti­e­teck­narna och i ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag dem som teck­nat för­säk­ringar och garan­ter, som har röst­rätt till den kon­sti­tu­e­rande stäm­man enligt före­skrif­terna i bolags­ord­ningen om kal­lelse till bolags­stämma. Teck­nings­lis­torna och de hand­lingar som stif­tel­seur­kun­den hän­vi­sar till skall genom stif­tar­nas försorg hål­las till­gäng­liga för teck­narna under minst en vecka före stäm­man på den plats som har angi­vits i kal­lel­sen.

Om alla aktier i ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag eller alla för­säk­ringar i ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag teck­nas vid stäm­man och alla god­tagna aktieä­gare respek­tive alla de som teck­nat för­säk­ringar och röst­be­rät­ti­gade garan­ter är ense, kan beslu­tet om bola­gets bildande fat­tas även om någon kal­lelse till stäm­man inte har skett.

På den kon­sti­tu­e­rande stäm­man skall stif­tarna lägga fram stif­tel­seur­kun­den och de där­till fogade hand­ling­arna i ori­gi­nal.
Stif­tarna skall vidare lämna föl­jande upp­gif­ter

för för­säk­rings­ak­tie­bo­lag
   1. anta­let aktier enligt de god­tagna teck­ning­arna,
   2. akti­er­nas för­del­ning mel­lan teck­narna och
   3. de belopp som inbe­ta­lats på akti­erna

för ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag
   1. anta­let och det sam­man­lagda belop­pet av de teck­nade för­säk­ring­arna och
   2. det belopp som inbe­ta­lats på garan­ti­ka­pi­ta­let.

Samt­liga upp­gif­ter skall föras in i pro­to­kol­let. Lag (1994:1941).

12 §   Om det vid den kon­sti­tu­e­rande stäm­man i ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag inte visas att teck­ning och till­del­ning av aktier har skett mot­sva­rande akti­e­ka­pi­ta­let eller mini­mi­ka­pi­ta­let enligt bolags­ord­ningen, har frå­gan om bola­gets bildande fal­lit.

Det­samma gäl­ler om det vid den kon­sti­tu­e­rande stäm­man i ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag inte visas att för­säk­ringar har teck­nats till minst det antal och det sam­man­lagda belopp som före­skrivs i bolags­ord­ningen samt att garan­ti­ka­pi­ta­let har inbe­ta­lats till den del som före­skrivs i bolags­ord­ningen.

Om i ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag teck­nare med fler­ta­let avgivna rös­ter och två tred­je­de­lar av de vid stäm­man före­trädda akti­erna och i ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag fler­ta­let när­va­rande röst­be­rät­ti­gade rös­tar för beslu­tet att bilda bola­get, är bola­get bil­dat. I annat fall har frå­gan om bola­gets bildande fal­lit.

När för­säk­rings­bo­la­get är bil­dat, skall en sty­relse och revi­so­rer väl­jas.

I fråga om den kon­sti­tu­e­rande stäm­man gäl­ler i övrigt i tillämp­liga delar före­skrif­terna om bolags­stämma i denna lag och bolags­ord­ningen.

13 §   Ett för­säk­rings­bo­lag skall anmä­las för regi­stre­ring senast sex måna­der efter det att kon­ces­sion har bevil­jats.

För regi­stre­ring av ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag krävs
   1. att det sam­man­lagda nomi­nella belop­pet av teck­nade och till­de­lade aktier efter avdrag för de aktier som enligt 15 § har för­kla­rats för­ver­kade och inte har över­ta­gits av någon annan (bola­gets akti­e­ka­pi­tal) sva­rar mot akti­e­ka­pi­ta­let eller mini­mi­ka­pi­ta­let enligt bolags­ord­ningen,
   2. att de aktier som ingår i bola­gets akti­e­ka­pi­tal är helt betalda och
   3. att auk­to­ri­se­rad revi­sor skrift­li­gen inty­gar att betal­ning enligt 2 har skett och att all appor­te­gen­dom är till­förd bola­get. Av revi­sorns ytt­rande skall framgå att appor­te­gen­do­men i stif­tel­seur­kun­den inte har åsatts högre värde än det verk­liga vär­det för för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get och att egen­do­men är eller kan antas bli till nytta för bola­gets verk­sam­het. I ytt­ran­det skall revi­sorn beskriva appor­te­gen­do­men och ange vil­ken metod som har använts vid vär­de­ringen av den. Sär­skilda svå­rig­he­ter att upp­skatta vär­det av egen­do­men skall anmär­kas.

Genom regi­stre­ringen fast­ställs bola­gets akti­e­ka­pi­tal till det belopp som anges i andra styc­ket 1. De aktier som enligt 15 § har för­kla­rats för­ver­kade och inte över­ta­gits av någon annan blir där­vid ogil­tiga.

För regi­stre­ring av ett ömse­si­digt bolag, där garan­ti­ka­pi­tal skall fin­nas, krävs att hela garan­ti­ka­pi­ta­let är inbe­talt.

Om inte för­säk­rings­bo­la­get anmäls för regi­stre­ring inom den tid som anges i första styc­ket eller om regi­stre­rings­myn­dig­he­ten genom laga­kraft­ä­gande beslut har avskri­vit en sådan anmä­lan eller väg­rat regi­stre­ring av bola­get, har frå­gan om bola­gets bildande fal­lit. Sty­rel­se­le­da­mö­terna ansva­rar soli­da­riskt för åter­be­tal­ningen av de belopp som har beta­lats in på de teck­nade akti­erna, eller som har erlagts på grund av garan­ti­av­ta­let eller de teck­nade för­säk­ring­arna. Till belop­pen skall läg­gas upp­kom­men avkast­ning varjämte avdrag skall göras för kost­na­derna på grund av åtgär­der enligt 18 § första styc­ket tredje meningen. Det­samma gäl­ler i fråga om appor­te­gen­dom.
Lag (2000:822).

13 a §   Träf­far för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get inom två år från regi­stre­ringen avtal med en stif­tare eller en aktieä­gare som inne­bär att bola­get för­vär­var egen­dom mot ersätt­ning som mot­sva­rar minst en tion­del av akti­e­ka­pi­ta­let, skall sty­rel­sen under­ställa bolags­stäm­man avta­let för god­kän­nande. Det gäl­ler dock inte om för­vär­vet sker på en regle­rad mark­nad eller en mot­sva­rande mark­nad utan­för EES eller som ett led i bola­gets löpande affärs­verk­sam­het.

Sty­rel­sen skall lämna en redo­gö­relse för de omstän­dig­he­ter som kan vara av vikt vid bedö­man­det av vär­det på egen­do­men och av avta­let i övrigt. Bestäm­mel­serna i 2 kap. 7 § fjärde och femte styc­kena tilläm­pas även på redo­gö­rel­sen.

En auk­to­ri­se­rad eller god­känd revi­sor skall avge ytt­rande över redo­gö­rel­sen. Ytt­ran­det skall inne­hålla de upp­gif­ter som avses i 2 kap. 13 § andra styc­ket 3.

Avta­let skall till­sam­mans med sty­rel­sens redo­gö­relse och revi­sorns ytt­rande hål­las till­gäng­ligt för aktieä­garna under minst en vecka före den bolags­stämma vid vil­ken beslu­tet skall fat­tas. Lag (2007:532).

13 b §   Om bolags­stäm­man inte god­kän­ner ett avtal som avses i 13 a § inom sex måna­der från avtals­da­gen, är avta­let utan ver­kan. Har 13 a § inte iakt­ta­gits beträf­fande någon viss bestäm­melse i avta­let, är den bestäm­mel­sen utan ver­kan mot bola­get. Lag (1994:1941).

13 c §   Sty­rel­sen skall genast för regi­stre­ring anmäla bolags­stäm­mans beslut att god­känna avtal som avses i 13 a §. Lag (1994:1941).

14 §   Skul­der som grun­das på akti­e­teck­ning eller på teck­ning av garan­ti­ka­pi­tal får inte kvit­tas mot ford­ringar hos för­säk­rings­bo­la­get.

För­säk­rings­bo­la­get kan inte över­låta eller pant­sätta ford­ringar på aktie­be­lopp eller garan­ti­ka­pi­tal.

Den som genom över­lå­telse har för­vär­vat aktier som inte är helt betalda är till­sam­mans med över­lå­ta­ren ansva­rig för betal­ningen, sedan han anmält sitt namn för infö­rande i aktie­bo­ken. Lag (1993:1304).

15 §   Om en aktie inte beta­las i rätt tid, kan sty­rel­sen en månad efter betal­nings­an­ma­ning för­klara aktien för­ver­kad för den betal­nings­skyl­dige. Anma­ningen skall inne­hålla med­de­lande att aktien kan för­kla­ras för­ver­kad. Anma­ningen skall ske genom avsän­dande av rekom­men­de­rat brev, om den betal­nings­skyl­di­ges adress är angi­ven vid akti­e­teck­ningen eller införd i aktie­bo­ken eller annars anmäld till bola­get. I annat fall skall anma­ningen kun­gö­ras i den eller de orts­tid­ningar som sty­rel­sen bestäm­mer. En under­rät­telse om anma­ningen skall genast sän­das till den som är införd som pant­ha­vare eller upp­drags­ta­gare för aktien i för­teck­ningen enligt 3 kap. 12 §.

Innan en för­ver­kad aktie har bli­vit ogil­tig kan sty­rel­sen låta någon annan överta aktien och betal­nings­an­sva­ret för det teck­nade belop­pet.

Om en aktie har för­kla­rats för­ver­kad och inte över­ta­gits av någon annan som erlagt full betal­ning, skall den, för vil­ken aktien har för­ver­kats, gente­mot bola­get svara för en fem­te­del av full betal­ning för aktien.

16 §   Innan sty­rel­sen för ett för­säk­rings­bo­lag som är under bildande har valts, kan akti­erna, garan­ti­ka­pi­ta­let eller för­säk­ring­arna beta­las endast genom insätt­ning på sådan räk­ning som stif­tarna öpp­nat för detta ända­mål hos en bank eller ett kre­dit­mark­nads­fö­re­tag.

Det på räk­ningen insatta belop­pet får lyf­tas för bola­get när sty­rel­sen valts. Har frå­gan om bola­gets bildande fal­lit eller är teck­ningen av aktier, garan­ti­ka­pi­tal eller för­säk­ringar av annan orsak inte bin­dande, skall de inbe­talda belop­pen beta­las till­baka med gott­gjord ränta till teck­narna. Lag (2004:430).

17 §   Till­skott av garan­ti­ka­pi­tal som görs under rörel­sens gång i ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag skall regi­stre­ras. Beslu­tet om att ta emot garan­ti­ka­pi­tal skall anmä­las för regi­stre­ring senast sex måna­der efter beslu­tet. För regi­stre­ring krävs att hälf­ten av till­skot­tet har beta­lats in. Garan­ti­ka­pi­ta­let är ökat när regi­stre­ring skett. Garan­ti­ka­pi­ta­let skall vara helt inbe­talt senast sex måna­der efter regi­stre­ringen av till­skot­tet.

Ett till­skott av garan­ti­ka­pi­tal skall genast åter­be­ta­las om regi­stre­ring inte sker. Lag (1999:600).

18 §   Innan för­säk­rings­bo­la­get har regi­stre­rats, kan det inte för­värva rät­tig­he­ter eller ikläda sig skyl­dig­he­ter. Det kan inte hel­ler söka, kära eller svara inför dom­stol eller någon annan myn­dig­het. Sty­rel­sen kan dock föra talan i mål rörande bolags­bild­ningen och i övrigt vidta åtgär­der för att erhålla de teck­nade aktie­be­lop­pen eller de belopp som teck­nats som garan­ti­ka­pi­tal.

För en åtgärd som vid­tas på bola­gets väg­nar före regi­stre­ringen sva­rar de som har del­ta­git i åtgär­den eller beslu­tet om denna soli­da­riskt. När bola­get har regi­stre­rats, över­går ansva­ret på bola­get, om för­plik­tel­sen föl­jer av stif­tel­seur­kun­den eller grun­derna eller ha till­kom­mit efter det att bola­get har bil­dats.

Har ett avtal för bola­get slu­tits före regi­stre­ringen med en med­kon­tra­hent som visste att bola­get inte var regi­stre­rat, kan denne, om något annat inte föl­jer av avta­let, från­träda detta endast
   1. om bola­get inte har anmälts för regi­stre­ring inom den tid som före­skrivs i 13 § eller
   2. om regi­stre­rings­myn­dig­he­ten genom ett laga­kraft­ä­gande beslut har avskri­vit en sådan anmä­lan eller väg­rat regi­stre­ring av bola­get.

Visste med­kon­tra­hen­ten inte att bola­get var ore­gi­stre­rat, kan han från­träda avta­let innan bola­get har regi­stre­rats. Lag (2000:822).

2 a kap. Verk­sam­het i ett annat land inom EES

Sekun­däre­ta­ble­ring

1 §   Ett för­säk­rings­bo­lag som inte är ett åter­för­säk­rings­bo­lag och som avser att upp­rätta en filial, agen­tur eller annat lik­nande drift­ställe (sekun­däre­ta­ble­ring) i ett annat EES-​land ska under­rätta Finan­sin­spek­tio­nen innan verk­sam­he­ten påbör­jas.

Under­rät­tel­sen enligt första styc­ket ska inne­hålla
   1. upp­gift om i vil­ket land sekun­däre­ta­ble­ringen ska upp­rät­tas,
   2. en plan för den till­tänkta verk­sam­he­ten, med angi­vande av sekun­däre­ta­ble­ring­ens orga­ni­sa­tion och vil­ket slags för­säk­rings­verk­sam­het som ska dri­vas där,
   3. upp­gift om sekun­däre­ta­ble­ring­ens adress, och
   4. upp­gift om vem som är före­trä­dare för sekun­däre­ta­ble­ringen.

Om ett för­säk­rings­bo­lag från en sekun­däre­ta­ble­ring ska med­dela för­säk­ringar som anges i 2 kap. 3 a § första styc­ket 10 (motor­for­don­s­an­svar) och som inte ute­slu­tande avser för­säk­ring av frakt­fö­ra­res ansvar, ska under­rät­tel­sen enligt första styc­ket dess­utom inne­hålla en för­säk­ran om att bola­get är med­lem i mot­sva­rig­he­ten till Tra­fik­för­säk­rings­för­e­ningen i sekun­däre­ta­ble­ring­ens EES-​land och i det lan­dets natio­nella garan­ti­fond.

Varje gång ett för­säk­rings­bo­lag åtar sig ett upp­drag att från en sekun­däre­ta­ble­ring med­dela tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring, ska bola­get lämna en sär­skild under­rät­telse till Finan­sin­spek­tio­nen.

Under­rät­tel­sen enligt fjärde styc­ket ska inne­hålla
   1. upp­gift om den som i egen­skap av arbets­gi­vare ska betala för­säk­rings­pre­mi­erna, och
   2. upp­gift om det huvud­sak­liga inne­hål­let i de över­ens­kom­mel­ser som ska ligga till grund för för­säk­ring­arna.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vad den i andra styc­ket 2 angivna verk­sam­hets­pla­nen i övrigt ska inne­hålla. Lag (2008:102).

2 §   Finan­sin­spek­tio­nen skall, om för­ut­sätt­ning­arna enligt andra styc­ket är upp­fyllda, inom tre måna­der från det att inspek­tio­nen har tagit emot en sådan under­rät­telse som avses i 1 § första styc­ket med­dela den behö­riga myn­dig­he­ten i det land där sekun­däre­ta­ble­ringen skall upp­rät­tas om under­rät­tel­sen.
Till Finan­sin­spek­tio­nens med­de­lande skall fogas ett intyg att för­säk­rings­bo­la­get har en till­räck­lig kapi­tal­bas enligt 1 kap. 8 a § och 7 kap. 22-27 §§.

Ett med­de­lande enligt första styc­ket skall läm­nas om det inte finns skäl att ifrå­ga­sätta att
   1. för­säk­rings­bo­la­gets orga­ni­sa­tion är ända­måls­en­lig,
   2. för­säk­rings­bo­la­gets finan­si­ella situ­a­tion är till­freds­stäl­lande med hän­syn till den pla­ne­rade verk­sam­he­tens art och omfatt­ning, och
   3. före­trä­da­ren för sekun­däre­ta­ble­ringen har till­räck­lig kom­pe­tens och erfa­ren­het och i övrigt är läm­pad att leda verk­sam­he­ten vid sekun­däre­ta­ble­ringen.

Finan­sin­spek­tio­nen skall sam­ti­digt som den läm­nar med­de­lan­det enligt första styc­ket under­rätta för­säk­rings­bo­la­get om att ett sådant med­de­lande läm­nas. Verk­sam­he­ten vid sekun­däre­ta­ble­ringen får inle­das två måna­der efter det att Finan­sin­spek­tio­nen läm­nat det med­de­lande som avses i första styc­ket.

Om Finan­sin­spek­tio­nen fin­ner att för­ut­sätt­ningar för att upp­rätta en sekun­däre­ta­ble­ring inte före­lig­ger, skall inspek­tio­nen med­dela beslut om det inom tre måna­der från det att inspek­tio­nen tagit emot en under­rät­telse enligt 1 § första styc­ket. Lag (2005:1121).

2 a §   För verk­sam­het avse­ende tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring skall utö­ver 2 § föl­jande gälla. Finan­sin­spek­tio­nen skall, om för­ut­sätt­ning­arna enligt 2 § andra styc­ket är upp­fyllda, inom tre måna­der från det att inspek­tio­nen har tagit emot en sådan under­rät­telse som avses i 1 § fjärde styc­ket lämna med­de­lande om under­rät­tel­sen till den behö­riga myn­dig­he­ten i det land där sekun­däre­ta­ble­ringen är upp­rät­tad.

Finan­sin­spek­tio­nen skall sam­ti­digt som den läm­nar med­de­lan­det enligt första styc­ket under­rätta för­säk­rings­bo­la­get om att ett sådant med­de­lande läm­nas.

Om Finan­sin­spek­tio­nen med anled­ning av ett sådant med­de­lande som avses i första styc­ket får veta vilka verk­sam­hets­fö­re­skrif­ter som är tillämp­liga i det land där sekun­däre­ta­ble­ringen är upp­rät­tad, skall inspek­tio­nen under­rätta för­säk­rings­bo­la­get om det.

Verk­sam­he­ten får inle­das efter det att bola­get har tagit emot en under­rät­telse enligt tredje styc­ket från Finan­sin­spek­tio­nen, eller i varje fall två måna­der efter det att den behö­riga myn­dig­he­ten i det land där sekun­däre­ta­ble­ringen är upp­rät­tad tagit emot inspek­tio­nens med­de­lande enligt första styc­ket.

Om Finan­sin­spek­tio­nen fin­ner att för­ut­sätt­ningar för att bedriva verk­sam­het avse­ende tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring inte före­lig­ger, skall inspek­tio­nen med­dela beslut om det inom tre måna­der från det att inspek­tio­nen tagit emot en under­rät­telse enligt 1 § fjärde styc­ket. Lag (2005:1121).

3 §   Om något av de för­hål­lan­den som angi­vits i för­säk­rings­bo­la­gets under­rät­telse till Finan­sin­spek­tio­nen enligt 1 § skall änd­ras sedan en sekun­däre­ta­ble­ring har upp­rät­tats, skall för­säk­rings­bo­la­get under­rätta inspek­tio­nen och den utländska behö­riga myn­dig­he­ten minst en månad innan änd­ringen genom­förs.

Om änd­ringen inne­bär att verk­sam­het avse­ende tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring skall inle­das, skall bestäm­mel­serna i 1 § fjärde och femte styc­kena samt 2 a § tilläm­pas i stäl­let för första styc­ket.

Om Finan­sin­spek­tio­nen fin­ner att änd­ringen inte får göras, skall inspek­tio­nen med­dela beslut om det inom en månad från det att under­rät­tel­sen kom in till inspek­tio­nen. Den utländska behö­riga myn­dig­he­ten skall genast under­rät­tas om beslu­tet.
Lag (2005:1121).

Grän­sö­ver­skri­dande verk­sam­het

4 §   Om ett för­säk­rings­bo­lag som inte är ett åter­för­säk­rings­bo­lag avser att från Sve­rige eller från en sekun­däre­ta­ble­ring i ett annat land inom EES med­dela för­säk­ringar för ris­ker belägna i eller för åta­gan­den som ska full­gö­ras i ett tredje EES-​land, och detta ska ske utan för­med­ling av en sekun­däre­ta­ble­ring i det lan­det (grän­sö­ver­skri­dande verk­sam­het), ska bola­get under­rätta Finan­sin­spek­tio­nen om det. I under­rät­tel­sen ska det anges vil­ket eller vilka slag av ris­ker eller åta­gan­den för­säk­ring­arna ska omfatta.

Varje gång ett för­säk­rings­bo­lag åtar sig ett upp­drag att genom grän­sö­ver­skri­dande verk­sam­het med­dela tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring, ska bola­get lämna en sär­skild under­rät­telse till Finan­sin­spek­tio­nen.

Under­rät­tel­sen enligt andra styc­ket ska inne­hålla
   1. upp­gift om den som i egen­skap av arbets­gi­vare ska betala för­säk­rings­pre­mi­erna, och
   2. upp­gift om det huvud­sak­liga inne­hål­let i de över­ens­kom­mel­ser som ska ligga till grund för för­säk­ring­arna.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket gäl­ler inte när bolag i annan egen­skap än ledande för­säk­rings­gi­vare del­tar i koas­su­rans­av­tal (sam­för­säk­ring) avse­ende stora ris­ker.

Med stora ris­ker avses
   1. de för­säk­ringar som anges i 2 kap. 3 a § första styc­ket 4-7, 11 och 12,
   2. de för­säk­ringar som anges i 2 kap. 3 a § första styc­ket 14 och 15, om för­säk­rings­ta­ga­ren är näringsid­kare och den för­säk­rade ris­ken avser närings­verk­sam­he­ten, och
   3. de för­säk­ringar som anges i 2 kap. 3 a § första styc­ket 3, 8-10, 13 och 16, om för­säk­rings­ta­ga­ren är näringsid­kare och minst två av föl­jande för­ut­sätt­ningar är upp­fyllda enligt senast fast­ställda resultat-​​ och balans­räk­ning:
      a) för­säk­rings­ta­ga­ren har en balansom­slut­ning som upp­går till

minst ett belopp mot­sva­rande 6 200 000 euro,
      b) för­säk­rings­ta­ga­ren har en brut­to­om­sätt­ning som upp­går till minst ett belopp mot­sva­rande 12 800 000 euro,
      c) för­säk­rings­ta­ga­ren har haft i genom­snitt minst 250 per­so­ner anställda.

Om för­säk­rings­ta­ga­ren ingår i en kon­cern som avger kon­cern­re­do­vis­ning, ska för­ut­sätt­ning­arna i femte styc­ket 3 gälla kon­cer­nen. Lag (2008:102).

5 §   Finan­sin­spek­tio­nen skall inom en månad från det att en under­rät­telse enligt 4 § tagits emot med­dela den behö­riga myn­dig­he­ten i det land där den grän­sö­ver­skri­dande verk­sam­he­ten skall bedri­vas om under­rät­tel­sen. Till Finan­sin­spek­tio­nens med­de­lande skall fogas ett intyg om att för­säk­rings­bo­la­get har en till­räck­lig kapi­tal­bas enligt 1 kap. 8 a § och 7 kap. 22-27 §§ och en upp­lys­ning om vilka för­säk­rings­klas­ser bola­gets kon­ces­sion omfat­tar.

Finan­sin­spek­tio­nen skall sam­ti­digt som den läm­nar med­de­lan­det enligt första styc­ket under­rätta för­säk­rings­bo­la­get om att med­de­lan­det läm­nats.

Den grän­sö­ver­skri­dande verk­sam­he­ten enligt 4 § får inle­das när Finan­sin­spek­tio­nen under­rät­tat bola­get enligt andra styc­ket.

Om Finan­sin­spek­tio­nen fin­ner att för­ut­sätt­ningar för att bedriva grän­sö­ver­skri­dande verk­sam­het inte före­lig­ger, skall inspek­tio­nen vägra att lämna med­de­lande enligt första styc­ket.
Beslut om detta skall fat­tas inom en månad från det att en under­rät­telse enligt 4 § togs emot. Lag (2005:1121).

5 a §   Avser den grän­sö­ver­skri­dande verk­sam­he­ten tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring, skall i stäl­let för 5 § föl­jande gälla. Finan­sin­spek­tio­nen skall, om de för­ut­sätt­ningar som anges i 2 § andra styc­ket är upp­fyllda, inom tre måna­der från det att en under­rät­telse enligt 4 § tagits emot lämna med­de­lande om under­rät­tel­sen till den behö­riga myn­dig­he­ten i det land där den grän­sö­ver­skri­dande verk­sam­he­ten skall bedri­vas. Till Finan­sin­spek­tio­nens med­de­lande skall fogas ett intyg om att för­säk­rings­bo­la­get har en till­räck­lig kapi­tal­bas enligt 1 kap. 8 a § och 7 kap. 22-27 §§ och en upp­lys­ning om vilka för­säk­rings­klas­ser bola­gets kon­ces­sion omfat­tar.

Finan­sin­spek­tio­nen skall sam­ti­digt som den läm­nar med­de­lan­det enligt första styc­ket under­rätta för­säk­rings­bo­la­get om att med­de­lan­det läm­nas.

Om Finan­sin­spek­tio­nen med anled­ning av ett sådant med­de­lande som avses i första styc­ket får veta vilka verk­sam­hets­fö­re­skrif­ter som är tillämp­liga i det land där den grän­sö­ver­skri­dande verk­sam­he­ten skall bedri­vas, skall inspek­tio­nen under­rätta för­säk­rings­bo­la­get om det.

Den grän­sö­ver­skri­dande verk­sam­he­ten får inle­das efter det att bola­get tagit emot under­rät­tel­sen från Finan­sin­spek­tio­nen, eller i varje fall två måna­der efter det att den behö­riga myn­dig­he­ten i det land där den grän­sö­ver­skri­dande verk­sam­he­ten skall bedri­vas tagit emot inspek­tio­nens med­de­lande enligt första styc­ket.

Om Finan­sin­spek­tio­nen fin­ner att för­ut­sätt­ningar för att bedriva grän­sö­ver­skri­dande verk­sam­het inte före­lig­ger, skall inspek­tio­nen vägra att lämna med­de­lande enligt första styc­ket.
Beslut om detta skall fat­tas inom tre måna­der från det att en under­rät­telse enligt 4 § andra styc­ket togs emot.
Lag (2005:1121).

6 §   Om något av de för­hål­lan­den som angi­vits i en under­rät­telse enligt 4 § skall änd­ras sedan den grän­sö­ver­skri­dande verk­sam­he­ten inletts, skall bestäm­mel­serna i 4 och 5 §§ tilläm­pas. Det som före­skrivs i 5 a § skall tilläm­pas vid sådan änd­ring som inne­bär att verk­sam­het avse­ende tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring skall inle­das. Lag (2005:1121).

3 kap. Aktier, aktiebrev och aktie­bok m.m. i för­säk­rings­ak­tie­bo­lag

1 §   Alla aktier har lika rätt i bola­get, om inte något annat föl­jer av denna para­graf.

I bolags­ord­ningen kan bestäm­mas att aktier av olika slag skall fin­nas eller kunna utges. En sådan bestäm­melse skall ange
   1. olik­he­terna mel­lan akti­e­sla­gen,
   2. anta­let aktier av varje slag,
   3. om akti­erna inte skall med­föra lika rätt till andel i bola­gets till­gångar eller vinst eller om akti­erna skall ha olika röst­värde, den före­trä­des­rätt som till­kom­mer aktieä­garna vid ökning av akti­e­ka­pi­ta­let enligt 4 kap. Före­skrift om olika före­trä­des­rätt får med­de­las endast om skill­na­derna mel­lan akti­erna skall vara av nu angi­vet slag.

Beträf­fande kon­tan­te­mis­sion skall en före­skrift som avses i andra styc­ket 3 sista meningen inne­bära att gam­mal aktie skall ge före­trä­des­rätt till ny aktie av samma slag, att aktier som inte teck­nas av de i första hand berät­ti­gade aktieä­garna skall erbju­das samt­liga aktieä­gare samt att, om inte hela anta­let aktier som teck­nas på grund av sist­nämnda erbju­dande kan ges ut, akti­erna skall för­de­las mel­lan teck­narna i för­hål­lande till det antal aktier som de förut äger och, i den mån det inte kan ske, genom lott­ning.

Beträf­fande fon­de­mis­sion skall, om skill­na­den mel­lan akti­erna inte gäl­ler rät­ten till andel i bola­gets till­gångar och vinst, i en sådan före­skrift som avses i andra styc­ket 3 sista meningen bestäm­mas att nya aktier av varje slag skall emit­te­ras i för­hål­lande till det antal aktier av samma slag som finns sedan tidi­gare. Där­vid skall de gamla akti­erna ge före­trä­des­rätt till nya aktier av samma slag i för­hål­lande till sin andel i akti­e­ka­pi­ta­let.

Avser olik­he­ten mel­lan akti­e­sla­gen akti­er­nas röst­värde, gäl­ler att ingen aktie får ha ett röst­värde som över­sti­ger tio gånger röst­vär­det för någon annan aktie.

I bolags­ord­ningen kan bestäm­mas att aktier av ett visst slag skall i när­mare angi­ven ord­ning kunna omvand­las till aktier av annat slag.
Omvand­lingen skall utan dröjs­mål anmä­las för regi­stre­ring och är verk­ställd när regi­stre­ring sker. Lag (1994:1941).

2 §   Aktier kan fritt över­lå­tas och för­vär­vas, om något annat inte föl­jer av bestäm­mel­serna i detta kapi­tel eller i övrigt av lag.

Ett direkt eller indi­rekt för­värv av aktier i ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag, som med­för att för­vär­va­rens sam­man­lagda inne­hav utgör ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav enligt 1 kap. 9 i §, får ske bara efter till­stånd av Finan­sin­spek­tio­nen. Det­samma gäl­ler för­värv som inne­bär att ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav ökas så att det upp­går till eller över­sti­ger 20, 30 eller 50 pro­cent av akti­e­ka­pi­ta­let eller rös­te­ta­let för samt­liga aktier eller så att för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get blir dot­ter­fö­re­tag.

Till­stånd enligt andra styc­ket ska ha med­de­lats före för­vär­vet. Ansö­kan om till­stånd ska göras skrift­li­gen. Om för­värv har gjorts genom bodel­ning, arv, tes­ta­mente, bolags­skifte eller på annat lik­nande sätt, krävs i stäl­let till­stånd för att för­vär­va­ren ska få behålla de aktier som erhål­lits. För­vär­va­ren ska ansöka om till­stånd till ett sådant för­värv inom sex måna­der efter det att akti­erna erhål­lits.

Finan­sin­spek­tio­nen ska inom två arbets­da­gar från det att en full­stän­dig ansö­kan kom­mit in till inspek­tio­nen skicka en bekräf­telse till för­vär­va­ren om att ansö­kan har tagits emot.

Till­stånd ska ges till för­värv som avses i andra och tredje styc­kena, om för­vär­va­ren bedöms lämp­lig att utöva ett väsent­ligt infly­tande över led­ningen av ett för­säk­rings­bo­lag och det kan antas att det till­tänkta för­vär­vet är eko­no­miskt sunt. Hän­syn ska tas till för­vär­va­rens san­no­lika påver­kan på för­säk­rings­bo­la­get.

Vid bedöm­ningen enligt femte styc­ket ska för­vär­va­rens anse­ende och kapi­tal­styrka beak­tas. Det ska också beak­tas
   1. om den som till följd av för­vär­vet kom­mer att ingå i sty­rel­sen för för­säk­rings­bo­la­get eller vara verk­stäl­lande direk­tör i det, eller vara ersät­tare för någon av dem, har till­räck­lig insikt och erfa­ren­het för att delta i led­ningen av ett för­säk­rings­bo­lag och även i övrigt är lämp­lig för en sådan upp­gift,
   2. om det finns skäl att anta att för­vär­va­ren kom­mer att mot­verka att för­säk­rings­bo­la­gets verk­sam­het drivs på ett sätt som är för­en­ligt med denna lag och andra för­fatt­ningar som regle­rar bola­gets verk­sam­het, och
   3. om det finns skäl att anta att för­vär­vet har sam­band med eller kan öka ris­ken för
      a) pen­ning­tvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgär­der mot pen­ning­tvätt och finan­sie­ring av ter­ro­rism, eller
      b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finan­sie­ring av sär­skilt all­var­lig brotts­lig­het i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för ter­ro­rist­brott.

Om för­vär­va­ren är ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag ska det vid bedöm­ningen av för­vär­va­rens anse­ende sär­skilt beak­tas om dess led­ning upp­fyl­ler de krav som ställs på led­ningen i ett sådant före­tag enligt 7 a kap. 9 a § denna lag respek­tive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om sär­skild till­syn över finan­si­ella konglo­me­rat.

Om för­vär­vet skulle leda till nära för­bin­del­ser mel­lan för­säk­rings­bo­la­get och någon annan, ska till­stånd ges endast om för­bin­del­serna inte hind­rar en effek­tiv till­syn av för­säk­rings­bo­la­get.

Finan­sin­spek­tio­nens beslut i en fråga om till­stånd till för­värv som avses i andra och tredje styc­kena ska med­de­las inom 60 arbets­da­gar efter det att den bekräf­telse som avses i fjärde styc­ket skic­ka­des (bedöm­nings­pe­ri­o­den). Om inspek­tio­nen begär kom­plet­te­rande upp­gif­ter kan bedöm­nings­pe­ri­o­den för­längas.

Finan­sin­spek­tio­nen ska anses ha bevil­jat till­stånd till för­värv som avses i andra och tredje styc­kena, om inspek­tio­nen inte inom bedöm­nings­pe­ri­o­den har med­de­lat beslut i fråga om ansö­kan.

Om Finan­sin­spek­tio­nen bevil­jar till­stånd till ett för­värv, får inspek­tio­nen besluta en viss tid inom vil­ken för­vär­vet ska genom­fö­ras. Inspek­tio­nen får besluta att för­länga tiden.
Lag (2009:351).

2 a §   Den som har beslu­tat att avyttra ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav eller en så stor del av ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav att det åter­stå­ende inne­ha­vet kom­mer att under­stiga någon av de i 2 § angivna grän­serna ska skrift­li­gen under­rätta Finan­sin­spek­tio­nen om detta. Lag (2009:351).

2 b §   Ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag skall årli­gen till Finan­sin­spek­tio­nen anmäla nam­nen på de aktieä­gare som har ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav av aktier i bola­get samt stor­le­ken på inne­ha­ven.

När ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag får kän­ne­dom om att bola­gets aktier bli­vit före­mål för ett sådant för­värv som avses i 2 § eller för en sådan avytt­ring som avses i 2 a §, skall bola­get sna­rast anmäla för­vär­vet eller avytt­ringen till Finan­sin­spek­tio­nen.

När ett för­säk­rings­bo­lag i annat fall får kän­ne­dom om att det har nära för­bin­del­ser med någon annan, skall bola­get sna­rast anmäla det till Finan­sin­spek­tio­nen. Lag (1996:753).

2 c §   Om en juri­disk per­son har ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav i ett för­säk­rings­bo­lag, skall den juri­diska per­so­nen sna­rast anmäla änd­ringar av vilka som ingår i dess led­ning till Finan­sin­spek­tio­nen.
Lag (1996:753).

2 d §   Finan­sin­spek­tio­nen får besluta att äga­ren till ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav av aktier vid stäm­man inte får före­träda fler aktier än som mot­sva­rar ett inne­hav som inte är kva­li­fi­ce­rat
   1. om äga­ren mot­ver­kar eller kan antas komma att mot­verka att för­säk­rings­bo­la­gets verk­sam­het drivs på ett sätt som är för­en­ligt med kra­ven i denna lag och andra för­fatt­ningar som regle­rar bola­gets verk­sam­het,
   2. om äga­ren i väsent­lig mån har åsi­do­satt skyl­dig­he­ter i närings­verk­sam­het eller i andra eko­no­miska ange­lä­gen­he­ter eller gjort sig skyl­dig till all­var­lig brotts­lig­het,
   3. om äga­ren är ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag och dess led­ning inte upp­fyl­ler de krav som ställs på led­ningen i ett sådant före­tag enligt 7 a kap. 9 a § denna lag respek­tive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om sär­skild till­syn över finan­si­ella konglo­me­rat, eller
   4. om det finns skäl att anta att inne­ha­vet har sam­band med eller kan öka ris­ken för
      a) pen­ning­tvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgär­der mot pen­ning­tvätt och finan­sie­ring av ter­ro­rism, eller
      b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finan­sie­ring av sär­skilt all­var­lig brotts­lig­het i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för ter­ro­rist­brott.

Om äga­ren till ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav av aktier har under­lå­tit att ansöka om till­stånd till ett för­värv som avses i 2 §, får inspek­tio­nen besluta att äga­ren vid stäm­man inte får före­träda akti­erna till den del de omfat­tas av ett krav på till­stånd.

Om någon i strid med ett beslut av inspek­tio­nen har ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav av aktier, får inne­ha­va­ren inte före­träda akti­erna vid stäm­man till den del inne­ha­vet står i strid med beslu­tet.

Finan­sin­spek­tio­nen får före­lägga ägare som avses i första styc­ket att avyttra så stor del av akti­erna att inne­ha­vet där­ef­ter inte är kva­li­fi­ce­rat. En ägare som avses i andra eller tredje styc­ket får före­läg­gas att avyttra så stor del av akti­erna att inne­ha­vet inte står i strid med inspek­tio­nens beslut.

Aktier som omfat­tas av ett för­bud eller före­läg­gande enligt denna para­graf ska inte med­räk­nas när det fordras sam­tycke av ägare till en viss del av akti­erna i bola­get för att ett beslut ska bli gil­tigt eller en befo­gen­het ska få utövas, såvida inte för­val­tare har för­ord­nats enligt 2 e §.
Lag (2009:351).

2 e §   Om det finns sär­skilda skäl, får Finan­sin­spek­tio­nen begära att tings­rät­ten för­ord­nar en lämp­lig per­son att som för­val­tare före­träda sådana aktier som enligt 2 d § inte får före­trä­das av äga­ren. Sådan ansö­kan prö­vas av tings­rät­ten i den ort där äga­ren har sitt hem­vist, eller om äga­ren inte har hem­vist i Sve­rige, av Stock­holms tings­rätt.

En för­val­tare har rätt till skä­lig ersätt­ning för arbete och utlägg.
Ersätt­ningen skall beta­las av äga­ren till akti­erna eller ande­larna och skall på begä­ran för­skot­te­ras av för­säk­rings­bo­la­get. Om den betal­nings­skyl­dige inte god­tar för­val­ta­rens anspråk, fast­ställs ersätt­ningen av tings­rät­ten. Lag (1996:753).

2 f §   Om ett för­säk­rings­bo­lag har nära för­bin­del­ser med någon annan och det hind­rar en effek­tiv till­syn av för­säk­rings­bo­la­get, får Finan­sin­spek­tio­nen före­lägga inne­ha­vare av aktier som med­för att för­bin­del­serna är nära att avyttra så stor del av akti­erna att så inte längre är fal­let.

Finan­sin­spek­tio­nen får även besluta att den eller de som omfat­tas av ett beslut enligt första styc­ket inte får före­träda akti­erna vid stäm­man. I så fall skall bestäm­mel­serna i 2 e § tilläm­pas.
Lag (1996:753).

2 g §   Frå­gan om till­stånd enligt 2 § andra styc­ket får avgö­ras först efter sam­råd med behö­rig myn­dig­het i ett annat land inom EES om för­vär­va­ren är
   1. ett i det lan­det auk­to­ri­se­rat för­säk­rings­fö­re­tag, kre­di­tin­sti­tut, före­tag för elektro­niska pengar eller vär­de­pap­pers­fö­re­tag, eller ett i det lan­det hem­ma­hö­rande för­valt­nings­bo­lag som där har till­stånd att driva verk­sam­het enligt bestäm­mel­serna i rådets direk­tiv 85/611/EEG av den 20 decem­ber 1985 om sam­ord­ning av lagar och andra för­fatt­ningar som avser före­tag för kol­lek­tiva inve­ste­ringar i över­låt­bara vär­de­pap­per (fond­fö­re­tag), senast änd­rat genom Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2008/18/EG,
   2. ett moder­fö­re­tag till ett sådant före­tag som avses i 1, eller
   3. en fysisk eller juri­disk per­son som kon­trol­le­rar ett sådant före­tag som avses i 1. Lag (2009:351).

2 h §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om hand­lägg­ningen av till­stånd­sä­ren­den enligt 2 §. Lag (2009:351).

3 §   I bolags­ord­ningen kan tas in för­be­håll att en aktieä­gare eller någon annan skall ha rätt att lösa sådana aktier som över­går till ny ägare. För­be­hål­let skall ange
   1. vilka som har lös­nings­rätt och, om lös­nings­rät­ten inte skall kunna utövas vid vissa fång, vilka slags fång som har undan­ta­gits,
   2. den ord­ning i vil­ken lös­nings­rät­ten till­kom­mer de lös­nings­be­rät­ti­gade inbör­des,
   3. den tid, ej över­sti­gande två måna­der från anmä­lan hos sty­rel­sen om en akties över­gång, inom vil­ken lös­nings­an­språ­ket skall fram­stäl­las hos bola­get,
   4. den tid inom vil­ken lösen skall beta­las; denna tid får inte över­stiga en månad räk­nat från den tid­punkt då lösen­be­lop­pet bestäm­des.

För­vär­vas flera aktier genom samma fång, kan, om något annat inte föl­jer av för­be­hål­let, lös­nings­rät­ten inte utövas för mindre antal aktier än fånget omfat­tar. Om tillämp­ningen av före­skrif­terna i bolags­ord­ningen om lösens belopp skulle bereda någon en otill­bör­lig för­del, kan jämk­ning ske.

När en anmä­lan gjorts om akti­ens över­gång, skall sty­rel­sen genast skrift­li­gen med­dela detta till varje lös­nings­be­rät­ti­gad vars post­a­dress är införd i aktie­bo­ken eller på annat sätt känd för bola­get.

Om något annat inte före­skrivs i bolags­ord­ningen, skall tvis­ter om lös­nings­rät­ten och om lösen­be­lop­pets stor­lek prö­vas av tre skil­je­män enligt lagen (1929:145) om skil­je­män.

Innan det visar sig att lös­nings­rät­ten inte begag­nas kan den till vil­ken aktien har över­gått inte utöva någon annan rätt på grund av aktien gente­mot bola­get än rätt till vinstut­del­ning och före­trä­des­rätt till teck­ning av nya aktier vid nye­mis­sion eller till teck­ning av andel i lån som avses i 5 kap.
Rät­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter på grund av sådan teck­ning över­går till den som begag­nar sig av lös­nings­rät­ten. Lag (1999:600).

4 §   Aktiebrev skall stäl­las till viss man. Det får läm­nas ut endast till sådan aktieä­gare som är införd i aktie­bo­ken och först när den eller de aktier bre­vet lyder på har beta­lats.
Vidare fordras
   1. att för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get har regi­stre­rats, om aktien har teck­nats vid bola­gets bildande, eller
   2. att nye­mis­sio­nen eller fon­de­mis­sio­nen har regi­stre­rats, om aktien till­kom­mit på grund av emis­sio­nen, eller
   3. att regi­stre­ring har skett enligt 5 kap. 15 §, om aktien har till­kom­mit på grund av utbyte eller nyteck­ning enligt 5 kap.

Aktiebre­vet skall under­teck­nas av sty­rel­sen eller enligt sty­rel­sens full­makt av en bank eller ett kre­dit­mark­nads­fö­re­tag.
Namn­teck­ning­arna får åter­ges genom tryck­ning eller på något annat lik­nande sätt. Bre­vet skall ange bola­gets firma, ord­nings­num­mer på den eller de aktier varpå bre­vet lyder, akti­ens nomi­nella belopp och dagen för utfär­dan­det. Kan, när aktiebre­vet ges ut, aktier av olika slag fin­nas enligt bolags­ord­ningen, skall akti­e­sla­get anges i bre­vet. Om bolags­ord­ningen inne­hål­ler för­be­håll enligt 1 § fjärde styc­ket, 3 §, 8 § eller 6 kap. 8 §, skall detta tyd­ligt anges i bre­vet på sådan aktie som avses med för­be­hål­let. Upp­gif­ten kan ges i för­kor­tad form. För­kort­nings­for­merna fast­ställs av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.

När utbe­tal­ning görs vid inlö­sen av en aktie eller vid minsk­ning av dess nomi­nella belopp eller vid skifte av bola­gets till­gångar, skall aktiebre­vet för­ses med påskrift om utbe­tal­ningen. Har en aktie dra­gits in utan åter­be­tal­ning, skall så snart som möj­ligt en påskrift om detta göras på aktiebre­vet. En påskrift skall också göras när det nomi­nella belop­pet har änd­rats, dock inte när änd­ringen görs på grund av beslut om att akti­e­ka­pi­ta­let skall vara bestämt i annan valuta än tidi­gare.

Ett aktiebrev, som i sam­band med död­ning eller vid utbyte ges ut i stäl­let för ett annat, skall inne­hålla upp­gift om detta.
Utbyts ett aktiebrev mot ett eller flera andra aktiebrev skall det äldre aktiebre­vet och de där­till hörande kupong­ar­ken maku­le­ras på ett betryg­gande sätt.

Emis­sions­be­vis samt de skul­debrev och options­be­vis som avses i 5 kap. skall under­teck­nas på det sätt som anges i andra styc­ket. Lag (2004:430).

5 §   Innan aktiebrev utfär­das kan bola­get utge ett till viss man ställt bevis om rätt till en eller flera aktier (inte­rims­be­vis).
Bevi­set skall inne­hålla för­be­håll om att aktiebre­vet läm­nas ut endast om bola­get sam­ti­digt får till­baka bevi­set. På begä­ran skall bevi­set för­ses med anteck­ning om de betal­ningar som har gjorts för aktien. På inte­rims­be­vi­set skall även anteck­nas sådan åter­be­tal­ning som sker enligt 2 kap. 16 § andra styc­ket. I övrigt gäl­ler bestäm­mel­serna i denna lag om aktiebrev i tillämp­liga delar också inte­rims­be­vis.

6 §   Om ett aktiebrev eller ett till viss man ställt emis­sions­be­vis eller options­be­vis över­låts eller pant­sätts, skall bestäm­mel­serna om skul­debrev till viss man eller order i 13, 14 och 22 §§ lagen (1936:81) om skul­debrev tilläm­pas.
Här­vid är den som inne­har ett aktiebrev och enligt bola­gets anteck­ning på detta är införd som ägare i aktie­bo­ken lik­ställd med den som enligt 13 § andra styc­ket nämnda lag för­mo­das äga rätt att göra skul­debre­vet gäl­lande.

Över­låts eller pant­sätts ett emis­sions­be­vis eller ett options­be­vis som inte är ställt till viss man, skall bestäm­mel­serna om skul­debrev till inne­ha­va­ren i 13, 14 och 22 §§ lagen om skul­debrev tilläm­pas.

Om utdel­nings­ku­ponger finns bestäm­mel­ser i 24 och 25 §§ lagen om skul­debrev. Lag (1999:600).

7 §   Över för­säk­rings­ak­tie­bo­la­gets samt­liga aktier och aktieä­gare skall sty­rel­sen föra en för­teck­ning (aktie­bok). Den skall upp­rät­tas ome­del­bart efter bola­gets bildande. Akti­erna skall tas upp i num­mer­följd med upp­gift om akti­e­teck­narna.
Aktieä­gar­nas post­a­dress och yrke eller titel skall anges. Finns det aktier av olika slag, skall det av aktie­bo­ken framgå till vil­ket slag varje aktie hör.

Aktie­bo­ken kan bestå av ett betryg­gande lösblads-​​ eller kort­sy­stem. Den kan också föras med maskin för auto­ma­tisk data­be­hand­ling eller på annat lik­nande sätt.

När någon visar upp ett utfär­dat aktiebrev och enligt 6 § eller på något annat sätt styr­ker sitt för­värv eller när någon anteck­nas som aktieä­gare på avstäm­nings­konto enligt lagen (1998:1479) om kon­to­fö­ring av finan­si­ella instru­ment eller när en aktieä­gare eller annan behö­rig per­son anmä­ler någon annan för­änd­ring i de för­hål­lan­den som har tagits upp i aktie­bo­ken, skall en anteck­ning om aktieä­ga­ren eller om för­änd­ringen genast föras in. Dagen för infö­ran­det skall anges, om dagen inte fram­går av något annat till­gäng­ligt mate­rial. Om lös­nings­rätt enligt 3 § till­kom­mer en aktieä­gare eller någon annan, får infö­ran­det dock inte göras, för­rän det visat sig att lös­nings­rät­ten inte begag­nas.

Är sista över­lå­tel­sen på ett aktiebrev teck­nad in blanco, skall nam­net sät­tas ut i över­lå­tel­sen innan infö­ran­det sker. Ett aktiebrev som visats upp skall för­ses med påskrift om infö­ran­det och dagen för detta. Lag (1998:1488).

8 §   I bolags­ord­ningen kan för­be­håll tas in om att den som på en fast­ställd avstäm­nings­dag är införd i aktie­bo­ken eller i en för­teck­ning enligt 12 § skall anses behö­rig att ta emot utdel­ning och, vid fon­de­mis­sion, ny aktie som till­kom­mer en aktieä­gare samt att utöva en aktieä­ga­res före­trä­des­rätt att delta i en emis­sion. Om för­be­hål­let förs in genom en änd­ring av bolags­ord­ningen, skall sty­rel­sen när änd­ringen har stad­fästs fast­ställa från vil­ken dag för­be­hål­let skall tilläm­pas och för regi­stre­ring anmäla detta sam­ti­digt som den anmä­ler bolags­stäm­mans beslut för regi­stre­ring.

Ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som har ett sådant för­be­håll (avstäm­nings­för­be­håll) i sin bolags­ord­ning kal­las i denna lag avstäm­nings­bo­lag. Av 4 kap. 5 § lagen (1998:1479) om kon­to­fö­ring av finan­si­ella instru­ment fram­går att aktiebrev, emis­sions­be­vis eller inte­rims­be­vis inte får utfär­das i sådana bolag.

För avstäm­nings­bo­lag skall utö­ver vad som anges i lagen (1998:1479) om kon­to­fö­ring av finan­si­ella instru­ment föl­jande upp­gif­ter full­gö­ras av en cen­tral vär­de­pap­pers­för­va­rare, näm­li­gen att
   1. föra aktie­bo­ken och för­teck­ningen enligt 12 §,
   2. pröva frå­gor om infö­rande av aktieä­garna i aktie­bo­ken,
   3. svara för utskrif­ten av aktie­bo­ken,
   4. stämma av aktie­bo­ken och för­teck­ningen enligt 12 §,
   5. sända ut utdel­ningen och
   6. vidta åtgär­der enligt 4 kap. 19 § i fråga om aktier som inte är uttagna.

Ett beslut om änd­ring av bolags­ord­ningen vari­ge­nom avstäm­nings­för­be­hål­let tas bort blir gil­tigt endast om de som inne­har panträtt i bola­gets aktier skrift­li­gen har sam­tyckt till beslu­tet. Lag (1998:1488).

9 §   har upp­hävts genom lag (1989:832).

10 §   I avstäm­nings­bo­lag förs aktieä­ga­ren in i aktie­bo­ken med upp­gift om per­son­num­mer eller annat iden­ti­fi­e­rings­num­mer och post­a­dress. För varje ägare anges det antal aktier han äger av olika slag. Aktie­bo­ken förs med hjälp av auto­ma­tisk data­be­hand­ling eller på annat lik­nande sätt.

Har en aktieä­gare i ett avstäm­nings­bo­lag läm­nat sina aktier till någon annan för för­valt­ning, kan denne på aktieä­ga­rens upp­drag föras in i aktie­bo­ken i stäl­let för aktieä­ga­ren, om han fått med­gi­vande av den cen­trala vär­de­pap­pers­för­va­ra­ren till regi­stre­ring som för­val­tare.

I aktie­bo­ken skall i fall som avses i andra styc­ket anmär­kas att aktien inne­has för annans räk­ning. Beträf­fande för­val­ta­ren anteck­nas i aktie­bo­ken samma upp­gif­ter som enligt första styc­ket skall föras in om aktieä­gare.

För rätt till regi­stre­ring som för­val­tare krävs, utö­ver vad som sägs i andra styc­ket, att för­val­ta­ren upp­fyl­ler de vill­kor som gäl­ler för infö­ring av äga­ren i aktie­bo­ken. I lagen (1998:1479) om kon­to­fö­ring av finan­si­ella instru­ment finns bestäm­mel­ser om med­gi­vande enligt andra styc­ket, om för­val­ta­res ålig­gan­den och om skyl­dig­het för bola­get och den cen­trala vär­de­pap­pers­för­va­ra­ren att hålla till­gäng­lig sam­man­ställ­ning av upp­gif­ter om aktieä­gare med mer än fem­hundra för­val­tar­re­gi­stre­rade aktier. Lag (1998:1488).

10 a §   Om den som äger för­val­tar­re­gi­stre­rade aktier vill delta i en bolags­stämma, skall han på begä­ran till­fäl­ligt föras in i aktie­bo­ken. När bolags­stäm­man har ägt rum, skall aktieä­ga­ren föras av från aktie­bo­ken. Lag (1998:1488).

11 §   Har ett avstäm­nings­för­be­håll förts in genom en änd­ring av bolags­ord­ningen och har ett aktiebrev som dess­förin­nan utfär­dats inte visats upp enligt 4 kap. 6 § lagen (1998:1479) om kon­to­fö­ring av finan­si­ella instru­ment, får upp­gif­ter om aktien i den tidi­gare aktie­bo­ken föras över till en sådan aktie­bok som avses i 10 § första styc­ket. Där­vid skall anges att aktiebre­vet inte avläm­nats. Sker ingen över­fö­ring, gäl­ler den äldre aktie­bo­ken fort­fa­rande i fråga om denna aktie.

Om fem år har för­flu­tit sedan avstäm­nings­för­be­hål­let regi­stre­ra­des och ingen har införts som ägare eller för­val­tare till en aktie i aktie­bok som avses i 10 § första styc­ket, får bola­get anmana akti­ens ägare att vid påföljd av akti­ens för­lust anmäla sig till den cen­trala vär­de­pap­pers­för­va­ra­ren. Anma­ningen skall kun­gö­ras i Post och Inri­kes Tid­ningar och i den eller de orts­tid­ningar som sty­rel­sen bestäm­mer. Inkom­mer inte anmä­lan inom ett år från anma­ningen, får bola­get ombe­sörja att aktien säljs genom vär­de­pap­pers­in­sti­tut. Det vid för­sälj­ningen influtna belop­pet till­fal­ler bola­get, men akti­ens tidi­gare ägare har rätt att av bola­get mot avläm­nande av aktiebrev utfå samma belopp med avdrag för kost­na­derna för anma­ningen och för­sälj­ningen. Det avläm­nade aktiebre­vet skall maku­le­ras på betryg­gande sätt av bola­get.

I avstäm­nings­bo­lag skall de upp­gif­ter som avförts ur aktie­bok eller för­teck­ningen enligt 12 § beva­ras i minst tio år. En aktie­bok, som ett sådant bolag tidi­gare har fört, skall beva­ras i minst tio år efter det att upp­gif­terna beträf­fande bola­gets samt­liga aktier har förts in i den aktie­bok som avses i 10 § första styc­ket. Lag (1998:1488).

12 §   I avstäm­nings­bo­lag skall i en sär­skild för­teck­ning på begä­ran tas upp den som med skrift­lig hand­ling eller genom upp­gift på avstäm­nings­konto som avses i lagen (1998:1479) om kon­to­fö­ring av finan­si­ella instru­ment visar att han till följd av upp­drag eller pant­sätt­ning eller på grund av vill­kor i tes­ta­mente eller gåvobrev har rätt att i stäl­let för den aktieä­gare som är införd i aktie­bo­ken lyfta utdel­ning och, vid fon­de­mis­sion, ta emot en ny aktie samt att utöva före­trä­des­rätt att delta i en emis­sion. Det­samma gäl­ler för­myn­dare, god man eller för­val­tare för en aktieä­gare eller vid kon­kurs kon­kurs­för­val­ta­ren eller vid utmät­ning, kvar­stad eller betal­nings­säk­ring avse­ende aktier kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten.

I för­teck­ningen skall för den som skall tas upp i denna enligt första styc­ket anteck­nas samma upp­gif­ter som enligt 10 § första styc­ket skall föras in i aktie­bo­ken om aktieä­gare. Av för­teck­ningen skall även framgå den rätt som till­kom­mer honom.
En sådan för­teck­ning skall avfö­ras, när det visas att rätt­ten har upp­hört. Upp­gif­ter ur för­teck­ningen får inte läm­nas till någon annan utan sam­tycke av den som berörs av de för­hål­lan­den som har anteck­nats i för­teck­ningen. Lag (1998:1488).

13 §   Aktie­bok skall på den ort där sty­rel­sen har sitt säte hål­las till­gäng­lig för alla. Förs aktie­bok med maskin för auto­ma­tisk data­be­hand­ling eller på något annat lik­nande sätt, skall i stäl­let en utskrift av aktie­bo­ken på begä­ran till­han­da­hål­las hos bola­get på denna ort och, i fråga om avstäm­nings­bo­lag, även hos den cen­trala vär­de­pap­pers­för­va­ra­ren.
Utskrif­ten får inte vara äldre än sex måna­der. Alla har rätt att mot ersätt­ning för kost­na­derna få en sådan utskrift av aktie­bo­ken eller del av den. När det gäl­ler avstäm­nings­bo­lag som har mer än en aktieä­gare får dock en utskrift enligt detta stycke inte inne­hålla upp­gif­ter om aktieä­gare som har högst fem­hundra aktier i bola­get.

Aktie­bok skall hål­las till­gäng­lig för aktieä­garna vid bolags­stäm­man. Förs aktie­bo­ken med maskin för auto­ma­tisk data­be­hand­ling eller på något annat lik­nande sätt, skall i stäl­let en utskrift av hela aktie­bo­ken avse­ende för­hål­lan­dena tio dagar före bolags­stäm­man hål­las till­gäng­lig vid stäm­man.

I utskrif­ten tas i alfa­be­tisk ord­ning upp aktieä­garna och de för­val­tare som avses i 10 § andra styc­ket. Lag (1998:1488).

14 §   Den till vil­ken en aktie har över­gått får inte, innan han förts in i aktie­bo­ken, utöva en aktieä­ga­res rätt i bola­get.
Detta gäl­ler dock inte sådan rätt som upp­kom­mit ur en aktie och som utövas mot upp­vi­sande eller avläm­nande av ett aktiebrev, en kupong eller något annat sär­skilt bevis som ges ut av bola­get.

Äga­ren till en aktie för vil­ken aktiebrev har utfär­dats innan lagen (1998:1479) om kon­to­fö­ring av finan­si­ella instru­ment har bli­vit tillämp­lig på bola­get, kan inte när det gäl­ler där­ef­ter beslu­tad utdel­ning eller emis­sion erhålla utdel­ning, rätt att utöva aktieä­ga­res före­trä­des­rätt att delta i emis­sion eller, vid fon­de­mis­sion, en ny aktie för­rän anteck­ning på ett avstäm­nings­konto har skett enligt 4 kap. 6 § lagen (1998:1479) om kon­to­fö­ring av finan­si­ella instru­ment och infö­rande i aktie­bo­ken har gjorts enligt 10 §. Innan detta har skett är 12 § inte tillämp­lig.

Om en aktie ägs av flera, kan de endast genom en gemen­sam före­trä­dare utöva den rätt i bola­get som en aktieä­gare har.
Lag (1998:1488).

15 §   Vad som sägs i denna lag om aktieä­ga­res rätt att i bola­get före­träda aktier skall gälla även för den som genom tes­ta­mente erhål­lit nytt­jan­de­rät­ten till eller rät­ten till avkomst av aktier, om tes­ta­men­tet inne­hål­ler en bestäm­melse att denne skall få före­träda akti­erna och, för avkomsträtts­ha­va­ren, att akti­erna till tryg­gande av den­nes rätt skall sät­tas under sär­skild vård.

Såväl äga­ren som nyttjande-​​ eller avkomsträtts­ha­va­ren skall på anmä­lan bli införd i aktie­bo­ken. Vid infö­ran­det skall göras en anteck­ning om ägan­de­rätts­för­vär­vet och om den rätt att i bola­get före­träda akti­erna som är för­e­nad med nyttjande-​​ eller avkomsträt­ten.
I fråga om infö­ran­det av nyttjande-​​ eller avkomsträtts­ha­va­ren gäl­ler i övrigt vad som sägs i denna lag om infö­ran­det av aktieä­gare. Dock skall någon påskrift om infö­ran­det inte ske på aktiebre­vet. När det styrkts att nyttjande-​​ eller avkomsträt­terna har upp­hört, skall en anteck­ning om detta göras i aktie­bo­ken.

När en god man på grund av ett för­ord­nande enligt 11 kap. 3 § första styc­ket 5 för­äld­ra­bal­ken för­val­tar aktier för en bli­vande aktieä­ga­res räk­ning, skall den bli­vande äga­ren på anmä­lan av den gode man­nen föras in som ägare i aktie­bo­ken med anteck­ning om för­vär­vet och om för­ord­nan­det. Lag (1988:1281).

16 §   Ingår aktier i en inve­ste­rings­fond enligt lagen (2004:46) om inve­ste­rings­fon­der, skall i stäl­let för fon­dan­delsä­garna det fond­bo­lag, vär­de­pap­pers­bo­lag eller kre­di­tin­sti­tut som för­val­tar fon­den samt fon­dens beteck­ning föras in i aktiebre­ven och i aktie­bo­ken. Lag (2004:53).

17 §   Om ett aktiebrev enligt denna lag skall för­ses med påskrift eller om det på grund av bolags­stäm­mans beslut om upp­del­ning av akti­erna skall bytas ut mot två eller flera nya aktiebrev, kan bola­get hålla inne den utdel­ning och de emis­sions­be­vis som fal­ler på aktie till dess aktiebre­vet till­han­da­hålls för nämnda ända­mål. Detta gäl­ler också om aktiebrev skall bytas ut på grund av att aktier av visst slag enligt en bestäm­melse i bolags­ord­ningen skall omvand­las till aktier av något annat slag.

4 kap. Ökning av akti­e­ka­pi­ta­let i för­säk­rings­ak­tie­bo­lag genom nye­mis­sion eller fon­de­mis­sion

Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Akti­e­ka­pi­ta­let kan ökas genom att aktier teck­nas mot betal­ning (nye­mis­sion) eller genom att aktier ges ut eller akti­er­nas nomi­nella belopp höjs utan ny betal­ning (fon­de­mis­sion). En fon­de­mis­sion kan endast ske i ska­de­för­säk­rings­bo­lag och i liv­för­säk­rings­bo­lag som får dela ut vinst.

Beslut om emis­sion fat­tas av bolags­stäm­man, om något annat inte föl­jer av 16 eller 17 §. Sådana beslut får inte fat­tas för­rän bola­get har bli­vit regi­stre­rat. Behö­ver bolags­ord­ningen änd­ras skall beslut om detta fat­tas först. Ett beslut om emis­sion får fat­tas innan änd­ringen stad­fästs om beslu­tet görs bero­ende av att stad­fäs­telse med­de­las.

Vid nye­mis­sion får betal­ning för aktier inte under­stiga det nomi­nella belop­pet.

Vid fon­de­mis­sion får inte till akti­e­ka­pi­ta­let föras över belopp som under­sti­ger sum­man av de nya akti­er­nas nomi­nella belopp eller den sam­man­lagda höj­ningen av akti­er­nas nomi­nella belopp.

I fråga om för­säk­rings­ak­tie­bo­lag, som enligt lagen (2000:1087) om anmäl­nings­skyl­dig­het för vissa inne­hav av finan­si­ella instru­ment utgör akti­e­mark­nads­bo­lag, samt dot­ter­bo­lag till sådana bolag gäl­ler, för­u­tom före­skrif­terna i detta kapi­tel, bestäm­mel­serna i lagen (1987:464) om vissa rik­tade emis­sio­ner i akti­e­mark­nads­bo­lag, m.m. Lag (2000:1089).

2 §   Bestäm­mel­serna i 2 kap. 2 § äger mot­sva­rande tillämp­ning vid nye­mis­sion. Lag (1994:1941).

3 §   Bestäm­mel­ser om apport och kvitt­nings­rätt skall tas upp i beslu­tet om nye­mis­sion.

Sty­rel­sen skall lämna en redo­gö­relse för de omstän­dig­he­ter som kan vara av vikt för bedö­man­det av vär­det på appor­te­gen­do­men och av bestäm­mel­serna om kvitt­nings­rätt. Sär­skilt skall anges
   1. namn och hem­vist beträf­fande den som avses med bestäm­mel­ser om apport eller kvitt­nings­rätt,
   2. det värde till vil­ket appor­te­gen­do­men beräk­nas komma att tas upp i balans­räk­ningen och anta­let aktier som skall läm­nas för egen­do­men.

Om skrift­ligt avtal upp­rät­tats rörande bestäm­mel­ser om apport eller kvitt­nings­rätt, skall sty­rel­sens redo­gö­relse inne­hålla avta­let eller avskrift av detta eller hän­vis­ning till avta­let med upp­gift om den plats där det hålls till­gäng­ligt för akti­e­teck­narna. Munt­ligt avtal skall i sin hel­het tas upp i redo­gö­rel­sen. Vad som sagts nu om skrift­ligt avtal skall gälla även beträf­fande de senaste två räken­skaps­å­rens balans och resul­tat­räk­ningar för det för­säk­ring­bo­lag vars aktier utgör appor­te­gen­dom. I redo­gö­rel­sen skall upp­lys­ning ges om bola­gets resul­tat efter det senaste räken­skaps­å­ret. Om sådana räk­ningar ej upp­rät­tats för bola­get, skall i redo­gö­rel­sen läm­nas upp­lys­ning om bola­gets resul­tat under nämnda räken­skapsår.

Om första-​​tredje styc­kena ej iakt­ta­gits beträf­fande bestäm­mel­ser om apport eller kvitt­nings­rätt är bestäm­mel­serna utan ver­kan mot det emit­te­rande bola­get.

4 §   Sty­rel­sens redo­gö­relse enligt 3 § ska grans­kas av en eller flera revi­so­rer. Dessa ska avge ett skrift­ligt ytt­rande över gransk­ningen. Av ytt­ran­det ska framgå att egen­dom, som ska till­fö­ras det emit­te­rande bola­get, inte i redo­gö­rel­sen åsatts högre värde än det verk­liga vär­det för bola­get och att appor­te­gen­dom är eller kan antas bli till nytta för bola­gets verk­sam­het. Emis­sions­be­slu­tet ska inne­hålla upp­gift om att redo­gö­rel­sen, ytt­ran­det och, i fråga om apport, Finan­sin­spek­tio­nens med­gi­vande har läm­nats.

En revi­sor som avses i första styc­ket ska vara en auk­to­ri­se­rad eller god­känd revi­sor eller ett regi­stre­rat revi­sions­bo­lag. Om inte annat fram­går av bolags­ord­ningen, ska revi­sorn utses av bolags­stäm­man. Om någon sär­skild revi­sor inte är utsedd, ska gransk­ningen i stäl­let utfö­ras av bola­gets revi­so­rer.

För en revi­sor som har utsetts att utföra gransk­ning enligt första styc­ket gäl­ler 10 kap. 9 och 13 §§ samt 14 § andra och tredje styc­kena. Lag (2010:838).

5 §   Vid en kon­tan­te­mis­sion och vid en fon­de­mis­sion har aktieä­garna före­trä­des­rätt till de nya akti­erna i för­hål­lande till det antal aktier de förut äger, om något annat inte
   1. har bestämts i bolags­ord­ningen enligt 3 kap. 1 § andra styc­ket 3 eller, vid en kon­tan­te­mis­sion, i emis­sions­be­slu­tet, eller
   2. föl­jer av vill­kor som enligt 5 kap. 5 § första styc­ket 8 har med­de­lats vid emis­sion av skul­debrev.

Beslut av bolags­stäm­man att avvika från aktieä­gar­nas före­trä­des­rätt är gil­tigt endast om det har biträtts av aktieä­gare med två tred­je­de­lar av såväl de avgivna rös­terna som de vid stäm­man före­trädda akti­erna. Lag (1999:600).

5 a §   Vid nye­mis­sion ger aktier som för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get självt eller dess dot­ter­fö­re­tag inne­har inte någon före­trä­des­rätt till nya aktier. Lag (2000:67).

6 §   I bolag som inte är avstäm­nings­bo­lag har aktieä­gare med före­trä­des­rätt att delta i en emis­sion rätt att för varje aktie få ett sär­skilt emis­sions­be­vis (vid nye­mis­sion teck­nings­rätts­be­vis och vid fon­de­mis­sion del­be­vis). Där­vid får de kuponger som hör till aktiebre­vet använ­das som emis­sions­be­vis. Används inte sådana kuponger som emis­sions­be­vis, skall det i bevi­set anges hur många sådana bevis som skall läm­nas för varje ny aktie.

Om en aktieä­gare använ­der sin före­trä­des­rätt att delta i en emis­sion i ett bolag som inte är ett avstäm­nings­bo­lag, skall anteck­ning härom göras på det aktiebrev på vil­ket före­trä­des­rät­ten grun­das, om inte kuponger används som emis­sions­be­vis.

I avstäm­nings­bo­lag skall aktieä­ga­res rätt att utöva före­trä­des­rätt att delta i emis­sion och, vid fon­de­mis­sion, ny aktie som till­kom­mer aktieä­ga­ren regi­stre­ras enligt lagen (1998:1479) om kon­to­fö­ring av finan­si­ella instru­ment för dem som på avstäm­nings­da­gen är införda i aktie­bo­ken eller i för­teck­ningen enligt 3 kap. 12 §. Om dessa inte var berät­ti­gade skall bola­get ändå anses ha full­gjort sin skyl­dig­het. Detta gäl­ler dock inte om bola­get eller den cen­trala vär­de­pap­pers­för­va­ra­ren kände till att före­trä­des­rät­ten eller aktien regi­stre­ra­des för annan än den rätte mot­ta­ga­ren eller om någon av dem har åsi­do­satt den akt­sam­het som de efter omstän­dig­he­terna skä­li­gen bort iaktta. Bola­get eller den cen­trala vär­de­pap­pers­för­va­ra­ren anses inte hel­ler ha full­gjort sin skyl­dig­het om mot­ta­ga­ren var omyn­dig eller hade en för­val­tare enligt för­äld­ra­bal­ken för­ord­nad att före­träda honom i denna ange­lä­gen­het. Den för vil­ken före­trä­des­rätt att delta i en emis­sion skall regi­stre­ras enligt detta stycke skall genast av den cen­trala vär­de­pap­pers­för­va­ra­ren under­rät­tas om i vil­ken omfatt­ning före­trä­des­rätt krävs för varje ny aktie.
Lag (1998:1488).

6 a §   I avstäm­nings­bo­lag får i emis­sions­be­slu­tet för­ord­nas att varje aktieä­ga­res före­trä­des­rätt att delta i emis­sio­nen som inte mot­sva­rar en hel ny aktie skall säl­jas genom bola­gets försorg.
För­sälj­ningen skall verk­stäl­las av vär­de­pap­pers­in­sti­tut. Det vid för­sälj­ningen influtna belop­pet skall efter avdrag för för­sälj­nings­kost­na­derna för­de­las enligt de i 5 § angivna grun­derna mel­lan dem som enligt 6 § tredje styc­ket skulle ha varit behö­riga att ta emot före­trä­des­rät­terna. Lag (1991:990).

All­männa bestäm­mel­ser om nye­mis­sion

7 §   Ett för­slag till beslut om nye­mis­sion skall hål­las till­gäng­ligt för aktieä­garna under minst en vecka före den bolags­stämma vid vil­ken beslu­tet skall fat­tas. Det skall genast sän­das till de aktieä­gare som begär det och upp­ger sin post­a­dress. För­sla­get skall läg­gas fram på stäm­man. Vad som nu har sagts om för­slag till beslut skall även gälla redo­gö­rel­ser av sty­rel­sen, revi­sor­sytt­ran­den och med­gi­vande av Finan­sin­spek­tio­nen som avses i 2-4 §§. Inne­bär för­sla­get avvi­kelse från aktieä­gar­nas före­trä­des­rätt, skall skä­len till avvi­kel­sen samt grun­derna för emis­sions­kur­sen anges i för­sla­get eller i en hand­ling som skall fogas till för­sla­get. Om års­re­do­vis­ningen inte skall behand­las på stäm­man, skall även föl­jande hand­lingar enligt vad som nyss har sagts hål­las till­gäng­liga och läg­gas fram på stäm­man:
   1. en avskrift av den senaste års­re­do­vis­ningen, för­sedd med anteck­ning om bolags­stäm­mans beslut om bola­gets vinst eller för­lust, samt en avskrift av revi­sions­be­rät­tel­sen för det år års­re­do­vis­ningen avser,
   2. en av sty­rel­sen under­teck­nad redo­gö­relse för hän­del­ser av väsent­lig bety­delse för bola­gets ställ­ning som har inträf­fat efter det att års­re­do­vis­ningen avgetts, och
   3. ett av revi­so­rerna avgi­vet ytt­rande över redo­gö­rel­sen.

Kal­lel­sen till bolags­stäm­man skall inne­hålla upp­gif­ter om den före­trä­des­rätt att teckna aktier som aktieä­garna eller andra har enligt för­sla­get samt upp­gif­ter om vem som i övrigt får teckna aktier.

Kal­lel­sen skall ange för­sla­gets huvud­sak­liga inne­håll, om aktieä­garna inte skall ha före­trä­des­rätt till teck­ning i för­hål­lande till det antal aktier de förut äger eller enligt vad som före­skrivs i bolags­ord­ningen. Lag (2001:238).

8 §   Beslu­tet om nye­mis­sion skall ange
   1. det belopp eller det högsta belopp, var­med akti­e­ka­pi­ta­let skall kunna ökas, eller det lägsta och högsta belop­pet för ökningen,
   2. det akti­e­slag vartill de nya akti­erna skall höra, i de fall då aktier av olika slag finns eller kan utges,
   3. den före­trä­des­rätt att teckna aktier som aktieä­garna eller andra har eller vem som annars får teckna aktier,
   4. den tid inom vil­ken aktier kan teck­nas, i de fall då ett visst belopp eller ett lägsta belopp har fast­ställts för akti­e­ka­pi­ta­lets ökning,
   5. den tid inom vil­ken aktieä­gare kan använda sin före­trä­des­rätt,
   6. den tid inom vil­ken teck­nade aktier skall beta­las eller, i före­kom­mande fall, att teck­ning skall ske genom betal­ning,
   7. den beräk­nings­grund, enligt vil­ken vid över­teck­ning de aktier som inte har teck­nats med före­trä­des­rätt skall för­de­las, om det inte före­skrivs att för­del­ningen skall bestäm­mas av sty­rel­sen,
   8. akti­er­nas nomi­nella belopp och det belopp som skall beta­las för varje teck­nad aktie, samt
   9. i före­kom­mande fall för­ord­nande som avses i 6 a §.

Tid enligt första styc­ket får inte vara kor­tare än två vec­kor.
Den räk­nas från någon av föl­jande tid­punk­ter:
      a) från det kun­gö­relse enligt 9 § skedde,
      b) från emis­sions­be­slu­tet om samt­liga aktieä­gare har varit före­trädda vid den bolags­stämma som har fat­tat beslu­tet, eller
      c) från avstäm­nings­da­gen när det gäl­ler avstäm­nings­bo­lag.

Om ett för­be­håll enligt 3 kap. 1 § sjätte styc­ket eller 3 § eller 6 kap. 8 § skall gälla för de nya akti­erna, skall emis­sions­be­slu­tet inne­hålla en erin­ran om detta.

Om en aktieä­gare skall ha före­trä­des­rätt att delta i emis­sio­nen gäl­ler för avstäm­nings­bo­lag att avstäm­nings­da­gen skall anges i emis­sions­be­slu­tet. Avstäm­nings­da­gen får inte sät­tas tidi­gare än tre vec­kor från det kun­gö­relse enligt 9 § skedde.

Om de kuponger som hör till aktiebre­ven skall använ­das som emis­sions­be­vis, skall detta anges i beslu­tet. Lag (1999:600).

9 §   Beslu­tet om nye­mis­sion eller en redo­gö­relse för det väsent­liga inne­hål­let i beslu­tet skall genast kun­gö­ras i Post och Inri­kes Tid­ningar och den eller de orts­tid­ningar som sty­rel­sen bestäm­mer.
Kun­görs inte beslu­tet i dess hel­het, skall det i kun­gö­rel­sen läm­nas upp­gif­ter om var beslu­tet hålls till­gäng­ligt. I de bolag som inte är avstäm­nings­bo­lag krävs dock inte någon kun­gö­relse, om samt­liga aktieä­gare varit före­trädda vid den bolags­stämma som har beslu­tat om emis­sio­nen.

Är bola­get inte ett avstäm­nings­bo­lag, skall beslu­tet om nye­mis­sion genast sän­das till de aktieä­gare, vil­kas post­a­dres­ser är kända för bola­get, i de fall då aktieä­garna i fråga skall ha före­trä­des­rätt att delta i emis­sio­nen. Detta gäl­ler dock inte, om samt­liga aktieä­gare har varit före­trädda vid den bolags­stämma som har beslu­tat om emis­sio­nen.

10 §   Teck­ning av nya aktier skall ske på en teck­nings­lista som inne­hål­ler beslu­tet om nye­mis­sion. Avskrif­ter av bolags­ord­ningen och av de hand­lingar, som skall läg­gas fram enligt 3, 4 och 7 §§, skall fogas till teck­nings­lis­tan eller hål­las till­gäng­liga för akti­e­teck­narna på den plats som anges i lis­tan.

I avstäm­nings­bo­lag får i beslu­tet om nye­mis­sion för­ord­nas att teck­ning i fråga om hela eller viss del av emis­sio­nen skall ske genom betal­ning i stäl­let för på teck­nings­lista. I sådant fall skall beslu­tet om nye­mis­sion samt avskrift av bolags­ord­ningen och av de hand­lingar, som skall läg­gas fram enligt 3, 4 och 7 §§, hål­las till­gäng­liga för akti­e­teck­narna hos den cen­trala vär­de­pap­pers­för­va­ra­ren.

Om de som har rätt till det teck­nar alla akti­erna vid den stämma där beslu­tet om nye­mis­sion fat­tats, kan teck­ningen ske i stäm­mans pro­to­koll. Detta gäl­ler dock inte avstäm­nings­bo­lag.

Om teck­ningen har skett i strid mot denna para­graf eller om en aktie har teck­nats med vill­kor som inte stäm­mer över­ens med de i emis­sions­be­slu­tet angivna vill­ko­ren är akti­e­teck­ningen ogil­tig, under för­ut­sätt­ning att ogil­tig­he­ten har anmälts hos Finan­sin­spek­tio­nen innan anmä­lan enligt 15 § har regi­stre­rats.
Lag (1998:1488).

11 §   När akti­e­teck­ningen har avslu­tats skall sty­rel­sen besluta om till­del­ning av nya aktier till akti­e­teck­narna. Anser sty­rel­sen att någon akti­e­teck­ning är ogil­tig, skall akti­e­teck­na­ren genast under­rät­tas om detta. Akti­erna skall genom sty­rel­sens försorg genast tas upp i aktie­bo­ken. Lag (1987:466).

12 §   Om det har bestämts ett visst belopp eller ett lägsta belopp för akti­e­ka­pi­ta­lets ökning, har beslu­tet om nye­mis­sion för­fal­lit i de fall då belop­pet inte har teck­nats inom teck­nings­ti­den. Det­samma gäl­ler ett beslut om en sådan änd­ring av bolags­ord­ningen som för­ut­sät­ter att akti­e­ka­pi­ta­let ökas. Vad som har beta­lats för de teck­nade akti­erna skall i sådana fall genast beta­las till­baka.

13 §   Bestäm­mel­serna i 2 kap. 14 och 15 §§ skall, såvitt de avser för­säk­rings­ak­tie­bo­lag, tilläm­pas vid inbe­tal­ning på grund av beslut om nye­mis­sion. Kvitt­ning av en skuld på grund av akti­e­teck­ning mot en ford­ran hos bola­get får dock ske, om beslu­tet om nye­mis­sion inne­hål­ler bestäm­mel­ser om kvitt­ning, eller om sty­rel­sen med­ger kvitt­ning. Ett sådant med­gi­vande får inte läm­nas, om det skulle vara till skada för bola­get eller dess bor­ge­nä­rer.

14 §   Beslu­tet om nye­mis­sion skall anmä­las för regi­stre­ring inom sex måna­der från beslu­tet, om det inte har för­fal­lit enligt 12 §.

För regi­stre­ring krävs att
   1. full betal­ning enligt regist­ret erlagts för alla de aktier som ingår i det förut regi­stre­rade akti­e­ka­pi­ta­let,
   2. det sam­man­lagda nomi­nella belop­pet av teck­nade och till­de­lade nya aktier efter avdrag för de aktier som har för­kla­rats för­ver­kade och inte har över­ta­gits av någon annan (ökningen av akti­e­ka­pi­ta­let) upp­går till det belopp som avses i 12 §,
   3. hälf­ten av det belopp som skall beta­las med pengar för de i den regi­stre­rade kapi­talök­ningen ingå­ende akti­erna har beta­lats in,
   4. all appor­te­gen­dom enligt beslu­tet om nye­mis­sion är till­förd bola­get och
   5. auk­to­ri­se­rad revi­sor inty­gar att 3 och 4 har iakt­ta­gits; inty­get från revi­sor om att 3 har iakt­ta­gits får i avstäm­nings­bo­lag ersät­tas med en för­säk­ran från den cen­trala vär­de­pap­pers­för­va­ra­ren om att så har skett. I ytt­ran­det skall revi­sorn beskriva appor­te­gen­do­men och ange vil­ken metod som har använts vid vär­de­ringen av den. Sär­skilda svå­rig­he­ter att upp­skatta vär­det av egen­do­men skall anmär­kas; samt
   6. behöv­liga änd­ringar av bolags­ord­ningen har stad­fästs.

Genom regi­stre­ringen fast­ställs ökningen av akti­e­ka­pi­ta­let till det belopp som anges i första styc­ket 2.

Om anmä­lan för regi­stre­ring av beslu­tet inte har gjorts inom den i första styc­ket angivna tiden eller om Finan­sin­spek­tio­nen genom laga­kraft­ä­gande beslut har avskri­vit en sådan anmä­lan eller har väg­rat regi­stre­ring, gäl­ler vad som sägs i 12 §.

Akti­e­ka­pi­ta­let är ökat när regi­stre­ringen har skett. De aktier som har för­kla­rats för­ver­kade och inte har över­ta­gits av någon annan blir där­med ogil­tiga. De nya akti­erna med­för rätt till utdel­ning enligt vad som har bestämts om detta i beslu­tet om emis­sion. Beslu­tet får dock inte inne­bära att en sådan rätt inträ­der senare än för räken­skaps­å­ret efter det år under vil­ket akti­erna skall ha slut­ligt beta­lats. Lag (1998:1488).

14 §   Beslu­tet om nye­mis­sion skall anmä­las för regi­stre­ring inom sex måna­der från beslu­tet, om det inte har för­fal­lit enligt 12 §.

För regi­stre­ring krävs att
   1. full betal­ning enligt regist­ret erlagts för alla de aktier som ingår i det förut regi­stre­rade akti­e­ka­pi­ta­let,
   2. det sam­man­lagda nomi­nella belop­pet av teck­nade och till­de­lade nya aktier efter avdrag för de aktier som har för­kla­rats för­ver­kade och inte har över­ta­gits av någon annan (ökningen av akti­e­ka­pi­ta­let) upp­går till det belopp som avses i 12 §,
   3. hälf­ten av det belopp som skall beta­las med pengar för de i den regi­stre­rade kapi­talök­ningen ingå­ende akti­erna har beta­lats in,
   4. all appor­te­gen­dom enligt beslu­tet om nye­mis­sion är till­förd bola­get och
   5. auk­to­ri­se­rad revi­sor inty­gar att 3 och 4 har iakt­ta­gits; inty­get från revi­sor om att 3 har iakt­ta­gits får i avstäm­nings­bo­lag ersät­tas med en för­säk­ran från den cen­trala vär­de­pap­pers­för­va­ra­ren om att så har skett. I ytt­ran­det skall revi­sorn beskriva appor­te­gen­do­men och ange vil­ken metod som har använts vid vär­de­ringen av den. Sär­skilda svå­rig­he­ter att upp­skatta vär­det av egen­do­men skall anmär­kas; samt
   6. behöv­liga änd­ringar av bolags­ord­ningen har stad­fästs.

Genom regi­stre­ringen fast­ställs ökningen av akti­e­ka­pi­ta­let till det belopp som anges i första styc­ket 2.

Om anmä­lan för regi­stre­ring av beslu­tet inte har gjorts inom den i första styc­ket angivna tiden eller om regi­stre­rings­myn­dig­he­ten genom laga­kraft­ä­gande beslut har avskri­vit en sådan anmä­lan eller har väg­rat regi­stre­ring, gäl­ler vad som sägs i 12 §.

Akti­e­ka­pi­ta­let är ökat när regi­stre­ringen har skett. De aktier som har för­kla­rats för­ver­kade och inte har över­ta­gits av någon annan blir där­med ogil­tiga. De nya akti­erna med­för rätt till utdel­ning enligt vad som har bestämts om detta i beslu­tet om emis­sion. Beslu­tet får dock inte inne­bära att en sådan rätt inträ­der senare än för räken­skaps­å­ret efter det år under vil­ket akti­erna skall ha slut­ligt beta­lats. Lag (2000:822).

15 §   De aktier som har teck­nats vid en kon­tan­te­mis­sion skall vara helt betalda inom sex måna­der från regi­stre­ringen av nye­mis­sio­nen. Senast en månad efter utgången av denna tid skall bola­get för regi­stre­ring anmäla hur många av de i den regi­stre­rade kapi­talök­ningen ingå­ende akti­erna som har bli­vit helt betalda. Anmäl­ningen skall bestyr­kas av en auk­to­ri­se­rad eller en god­känd revi­sor eller, i avstäm­nings­bo­lag, av den cen­trala vär­de­pap­pers­för­va­ra­ren.

Om det enligt första styc­ket har anmälts att akti­erna har helt beta­lats, skall regi­stre­rings­myn­dig­he­ten efter bola­gets hörande regi­strera dels att akti­e­ka­pi­ta­let har satts ned med det sam­man­lagda nomi­nella belop­pet av ej betalda aktier, dels, om det fordras, att bolags­ord­ning­ens bestäm­mel­ser om akti­e­ka­pi­ta­let har änd­rats. De aktier som inte har beta­lats blir ogil­tiga när ned­sätt­ningen har regi­stre­rats.
Lag (2000:822).

Sty­rel­sens beslut om nye­mis­sion

16 §   Sty­rel­sen kan besluta om nye­mis­sion och om avvi­kel­ser från aktieä­gar­nas före­trä­des­rätt enligt 5 § under för­ut­sätt­ning av bolags­stäm­mans god­kän­nande. Bestäm­mel­serna i 2 4 och 8 15 §§ skall där­vid gälla i tillämp­liga delar. Dess­utom skall dock iakt­tas vad som före­skrivs nedan i tredje styc­ket.

I fråga om sty­rel­sens begä­ran om bolags­stäm­mans god­kän­nande skall 7 § tilläm­pas. Vad som där sägs om för­slag till emis­sions­be­slut skall i stäl­let gälla sty­rel­sens beslut. Beslut av bolags­stämma att god­känna avvi­kelse från aktieä­gar­nas före­trä­des­rätt enligt 5 § är gil­tigt endast om det har biträtts av aktieä­gare med två tred­je­de­lar av såväl de avgivna rös­terna som de vid stäm­man före­trädda akti­erna.

Innan stäm­man har god­känt emis­sions­be­slu­tet, får de nya akti­erna inte föras in i aktie­bo­ken och beslu­tet inte anmä­las för regi­stre­ring enligt 14 §. Har en sådan anmä­lan inte gjorts inom ett år från sty­rel­sens beslut om emis­sion, har emis­sions­be­slu­tet för­fal­lit. Vad som har beta­lats för teck­nade aktier skall i sådant fall genast beta­las till­baka. Lag (1994:1941).

17 §   Bolags­stäm­man kan bemyn­diga sty­rel­sen att fatta beslut om nye­mis­sion i den mån emis­sio­nen kan ske utan änd­ring i bolags­ord­ningen och att där­vid avvika från aktieä­gar­nas före­trä­des­rätt enligt 5 §. Bemyn­di­gande att avvika från aktieä­gar­nas före­trä­des­rätt är gil­tigt endast om det har biträtts av aktieä­gare med två tred­je­de­lar av såväl de avgivna rös­terna som de vid stäm­man före­trädda akti­erna.

Skall sty­rel­sen kunna besluta om nye­mis­sion med de bestäm­mel­ser som avses i 2-4 §§ eller med avvi­kel­ser från aktieä­gar­nas före­trä­des­rätt, skall detta sär­skilt anges i bolags­stäm­mans bemyn­di­gande.
Bemyn­di­gan­det skall inne­hålla bestäm­mel­ser om den tid, längst intill den näst­kom­mande ordi­na­rie bolags­stäm­man, inom vil­ken sty­rel­sens beslut om nye­mis­sio­nen skall fat­tas. Bestäm­mel­serna i 7 § om för­slag till emis­sions­be­slut skall tilläm­pas på för­slag till bemyn­di­gande.

Bolags­stäm­mans beslut om bemyn­di­gande skall genast anmä­las för regi­stre­ring. Innan regi­stre­ring har skett, kan sty­rel­sen inte fatta beslut om emis­sion.

Bestäm­mel­serna i 2-4 och 8-15 §§ skall gälla i tillämp­liga delar när sty­rel­sen beslu­tar om emis­sion med stöd av ett bemyn­di­gande. Lag (1994:1941).

Fon­de­mis­sion

18 §   En fon­de­mis­sion kan ske genom att till akti­e­ka­pi­ta­let förs över
   1. belopp som kan delas ut enligt 12 kap. 2 §,
   2. medel från upp­skriv­nings­fon­den,
   3. medel från reserv­fon­den och över­kurs­fon­den, eller
   4. belopp var­med vär­det av en till­gång skrivs upp enligt 4 kap. 1 § lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag och 4 kap. 6 § års­re­do­vis­nings­la­gen (1995:1554).

Bestäm­mel­serna i 7 § första styc­ket gäl­ler i tillämp­liga delar även i fråga om för­slag till beslut om fon­de­mis­sion.

Ett beslut om fon­de­mis­sion skall ange på vil­ket sätt och med vil­ket belopp akti­e­ka­pi­ta­let skall ökas, de nya akti­er­nas akti­e­slag eller det belopp vartill akti­er­nas nomi­nella belopp höjs samt, i före­kom­mande fall, för­ord­nande som avses i 6 a §. I ett avstäm­nings­bo­lag skall avstäm­nings­da­gen anges i beslu­tet var­vid iakt­tas att avstäm­ning inte får ske innan beslu­tet har regi­stre­rats.
Bestäm­mel­serna i 8 § fjärde styc­ket och 9 § första styc­ket skall tilläm­pas på avstäm­nings­bo­lag.

Beslut om fon­de­mis­sion skall genast anmä­las för regi­stre­ring och får inte verk­stäl­las före regi­stre­ringen.

Akti­e­ka­pi­ta­let är ökat när regi­stre­ringen har skett. De nya akti­erna skall genom sty­rel­sens försorg genast tas upp i aktie­bo­ken. De med­för rätt till utdel­ning enligt vad som har bestämts om detta i emis­sions­be­slu­tet. Beslu­tet får dock inte inne­bära att en sådan rätt inträ­der senare än för räken­skaps­å­ret efter det under vil­ket regi­stre­ring har skett. Lag (1995:1567).

19 §   Har vid en fon­de­mis­sion ett behö­rigt anspråk på en ny aktie inte fram­ställts inom fem år från regi­stre­ringen av beslu­tet om fon­de­mis­sio­nen, kan den berät­ti­gade anma­nas att ta ut aktien. Han skall där­vid upp­ly­sas om att han annars ris­ke­rar att för­lora aktien.
Anma­ningen skall sän­das till den berät­ti­gade, om hans namn och adress är kända för bola­get. I annat fall skall anma­ningen kun­gö­ras i Post och Inri­kes Tid­ningar och den eller de orts­tid­ningar som sty­rel­sen bestäm­mer. Inkom­mer inte anmä­lan inom ett år från anma­ningen, kan den nya aktien säl­jas genom ett vär­de­pap­pers­in­sti­tut för den berät­ti­ga­des räk­ning. Denne är där­ef­ter endast om han visar upp aktiebrev eller avläm­nar del­be­vis eller på annat sätt styr­ker sin rätt berät­ti­gad att få ut det vid för­sälj­ningen influtna belop­pet med avdrag för kost­na­derna för anma­ningen och för­sälj­ningen. Det belopp som inte har lyfts inom fyra år från för­sälj­ningen till­fal­ler bola­get. Lag (1991:990).

20 §   Har upp­hävts genom lag (2005:832).

21 §   Har upp­hävts genom lag (2005:832).

22 §   Har upp­hävts genom lag (2005:832).

23 §   Har upp­hävts genom lag (2005:832).

24 §   Har upp­hävts genom lag (2005:832).

25 §   Har upp­hävts genom lag (2005:832).

26 §   Har upp­hävts genom lag (2005:832).

27 §   Har upp­hävts genom lag (2005:832).

5 kap. Upp­lå­ning

Begräns­ningar för upp­lå­ning

1 §   Ett för­säk­rings­bo­lag får endast ta upp eller ta över pen­ning­lån (upp­lå­ning) i den utsträck­ning som föl­jer av denna para­graf.

Upp­lå­ning får ske för att effek­ti­vi­sera kapi­tal­för­valt­ningen eller om det i övrigt är moti­ve­rat av den bedrivna för­säk­rings­rö­rel­sen, under för­ut­sätt­ning att den sam­lade upp­lå­ningen är av ringa bety­delse med hän­syn till rörel­sens omfatt­ning och kapi­tal­ba­sens stor­lek.

I verk­sam­het avse­ende tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring får, under för­ut­sätt­ning att den sam­lade upp­lå­ningen är av ringa bety­delse med hän­syn till rörel­sens omfatt­ning och kapi­tal­ba­sens stor­lek, upp­lå­ning ske för att till­go­dose till­fäl­liga lik­vi­di­tets­be­hov eller för att upp­fylla kra­ven på en till­räck­lig kapi­tal­bas enligt 1 kap. 8 a §.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i andra och tredje styc­kena.

Finan­sin­spek­tio­nen får, om det finns sär­skilda skäl, i enskilda fall besluta om undan­tag från begräns­ningen i andra och tredje styc­kena att upp­lå­ningen skall vara av ringa bety­delse.
Lag (2005:1121).

All­männa bestäm­mel­ser om kon­ver­tibla skul­debrev m.m.

2 §   Ska­de­för­säk­rings­ak­tie­bo­lag och liv­för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som får dela ut vinst till aktieä­garna kan mot ersätt­ning ge ut kon­ver­tibla skul­debrev eller skul­debrev för­e­nade med options­rätt till nyteck­ning. Sådana skul­debrev skall stäl­las till inne­ha­va­ren eller till viss man eller order.

Kon­ver­tibla skul­debrev skall inne­hålla en utfäs­telse från bola­get om att bor­ge­nä­ren har rätt att helt eller del­vis byta ut sin ford­ran enligt skul­debre­ven mot aktier i bola­get.
Skul­debrev för­e­nade med options­rätt till nyteck­ning skall ge bor­ge­nä­ren rätt att teckna aktier i bola­get mot betal­ning i pengar.

Vill­ko­ren för utbyte eller nyteck­ning av aktie skall bestäm­mas så att utbyte eller nyteck­ning kan ske utan att bolags­ord­ningen änd­ras. Ersätt­ningen för ett kon­ver­ti­belt skul­debrev får inte under­stiga det nomi­nella belop­pet på aktie som läm­nas ut vid utbyte, om inte mel­lan­skill­na­den täcks genom kon­tant betal­ning vid utby­tet. Skall ett kon­ver­ti­belt skul­debrev kunna beta­las med annan egen­dom än pengar (apport) gäl­ler bestäm­mel­serna i 2 kap. 2 §.

Options­rätt till nyteck­ning kan kny­tas till options­be­vis som är fogade till skul­debre­ven. Bor­ge­nä­ren får avskilja ett options­be­vis från ett skul­debrev och för­foga över bevi­set sär­skilt, om det inte i skul­debre­vet före­skrivs att bevi­set får avskil­jas först efter viss tid.

I fråga om för­säk­rings­ak­tie­bo­lag, som enligt lagen (2000:1087) om anmäl­nings­skyl­dig­het för vissa inne­hav av finan­si­ella instru­ment utgör akti­e­mark­nads­bo­lag, samt dot­ter­bo­lag till sådana bolag gäl­ler, för­u­tom före­skrif­terna i detta kapi­tel, bestäm­mel­serna i lagen (1987:464) om vissa rik­tade emis­sio­ner i akti­e­mark­nads­bo­lag, m.m.

Av lagen (1998:1479) om kon­to­fö­ring av finan­si­ella instru­ment fram­går att utfäs­tel­ser som avses i de i denna para­graf angivna skul­debre­ven och options­be­vi­sen kan regi­stre­ras enligt den lagen och att skul­debrev eller options­be­vis inte får utfär­das om regi­stre­ring skall ske. I sådana fall gäl­ler bestäm­mel­serna i detta kapi­tel i tillämp­liga delar. Lag (2000:1089).

3 §   Vid emis­sion av skul­debrev mot betal­ning i pengar har aktieä­garna före­trä­des­rätt att teckna sig för för­värv av skul­debrev som om emis­sio­nen gällde de aktier som kan komma att träda i stäl­let för skul­debre­ven eller nyteck­nas på grund av options­rätt.

Beslut av bolags­stäm­man att avvika från aktieä­gar­nas före­trä­des­rätt är gil­tigt endast om det har biträtts av aktieä­gare med två tred­je­de­lar av såväl de avgivna rös­terna som de vid stäm­man före­trädda akti­erna. Lag (1999:600).

För­fa­ran­det vid emis­sion

4 §   Beslut om emis­sion av skul­debrev fat­tas av bolags­stäm­man, om något annat inte föl­jer av 9 eller 10 §. Behö­ver bolags­ord­ningen änd­ras, skall beslut om detta fat­tas först. Ett beslut om emis­sion får fat­tas innan änd­ringen har stad­fästs, om beslu­tet görs bero­ende av att stad­fäs­telse med­de­las. I fråga om för­slag till beslut om emis­sion och om kal­lelse till bolags­stämma skall 4 kap. 7 § tilläm­pas. Lag (1999:600).

5 §   Beslu­tet om emis­sion skall ange
   1. emis­sio­nens belopp eller högsta belopp eller det lägsta och högsta belop­pet för emis­sio­nen,
   2. den före­trä­des­rätt att delta i emis­sio­nen som till­kom­mer aktieä­gare eller någon annan eller vem som annars får delta i emis­sio­nen,
   3. den tid inom vil­ken teck­ning av skul­debrev kan ske, när ett visst belopp eller ett lägsta belopp har bestämts för emis­sio­nen,
   4. den tid inom vil­ken aktieä­gare kan använda sin före­trä­des­rätt till teck­ning,
   5. skul­debre­vens nomi­nella belopp, emis­sions­kur­sen och rän­te­sat­sen,
   6. den tid inom vil­ken teck­nade skul­debrev skall beta­las samt den beräk­nings­grund, enligt vil­ken vid över­teck­ning de skul­debrev som inte teck­nats med före­trä­des­rätt skall för­de­las, om det inte före­skrivs att för­del­ningen skall bestäm­mas av sty­rel­sen,
   7. tiden och vill­ko­ren för utby­tet eller nyteck­ningen,
   8. den rätt som skall till­komma bor­ge­nä­ren eller inne­ha­va­ren av options­be­vis för den hän­delse akti­e­ka­pi­ta­let före utby­tet eller nyteck­ningen ökas eller sätts ned eller nya kon­ver­tibla skul­debrev eller skul­debrev för­e­nade med options­rätt till nyteck­ning ges ut eller bola­get upp­lö­ses eller upp­hör genom fusion,
   9. det belopp som akti­e­ka­pi­ta­let skall kunna ökas med genom utbyte eller nyteck­ning,
   10. det akti­e­slag som de nya akti­erna skall höra till, i de fall aktier av olika slag finns eller kan utges, samt
   11. den rätt till vinstut­del­ning som till­kom­mer de nya akti­erna samt det räken­skapsår för vil­ket rät­ten till utdel­ning inträ­der.

Den tid inom vil­ken aktieä­gare kan använda sin före­trä­des­rätt enligt första styc­ket 4 får inte vara kor­tare än två vec­kor.

Tiden räk­nas från
      a) kun­gö­rel­sen enligt 7 § första styc­ket första meningen,
      b) beslu­tet, när det gäl­ler sådana fall som avses i 7 § fjärde styc­ket, eller
      c) avstäm­nings­da­gen, när det gäl­ler avstäm­nings­bo­lag.

Om ett för­be­håll enligt 3 kap. 1 § sjätte styc­ket eller 3 § eller 6 kap. 8 § skall gälla för de nya akti­erna, skall emis­sions­be­slu­tet inne­hålla en upp­lys­ning om detta.

Om en aktieä­gare skall ha före­trä­des­rätt att delta i emis­sio­nen, gäl­ler för avstäm­nings­bo­lag att avstäm­nings­da­gen skall anges i emis­sions­be­slu­tet. Avstäm­nings­da­gen får inte sät­tas tidi­gare än tre vec­kor från kun­gö­rel­sen enligt 7 § första styc­ket första meningen.

Om ett skul­debrev skall bli före­mål för han­del på en regle­rad mark­nad eller en mot­sva­rande mark­nad utan­för EES, kan det i emis­sions­be­slu­tet tas upp ett bemyn­di­gande för sty­rel­sen eller den som sty­rel­sen inom sig för­ord­nar att innan teck­ning påbör­jas bestämma emis­sio­nens belopp, emis­sions­kur­sen, rän­te­sat­sen och vill­ko­ren för utbyte eller nyteck­ning. I fråga om avstäm­nings­bo­lag skall dock nämnda vill­kor bestäm­mas senast på avstäm­nings­da­gen, om aktieä­garna skall ha före­trä­des­rätt att delta i emis­sio­nen. Lag (2007:532).

6 §   Bestäm­mel­serna i 4 kap. 3 och 4 §§ gäl­ler i tillämp­liga delar vid emis­sion av kon­ver­tibla skul­debrev.
Lag (1999:600).

7 §   Bolags­stäm­mans beslut om emis­sion eller en redo­gö­relse för det väsent­liga inne­hål­let i beslu­tet skall utan dröjs­mål kun­gö­ras i Post- och Inri­kes Tid­ningar och den eller de orts­tid­ningar som sty­rel­sen bestäm­mer. Kun­görs inte beslu­tet i sin hel­het, skall det i kun­gö­rel­sen läm­nas upp­gift om var beslu­tet hålls till­gäng­ligt. Har bolags­stäm­man enligt 5 § femte styc­ket över­läm­nat åt någon annan att besluta om emis­sio­nens belopp, emis­sions­kur­sen, rän­te­sat­sen och vill­ko­ren för utbyte eller nyteck­ning, skall vad som beslu­tats om detta kun­gö­ras på mot­sva­rande sätt.

Är för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get inte ett avstäm­nings­bo­lag, skall beslu­tet om emis­sion genast sän­das till de aktieä­gare vars post­a­dres­ser är kända för bola­get, om aktieä­garna skall ha före­trä­des­rätt att delta i emis­sio­nen.

I fråga om avstäm­nings­bo­lag skall till emis­sions­be­vi­sen, när dessa över­sänds, fogas de beslut av sty­rel­sen, eller av den som sty­rel­sen inom sig för­ord­nar, som rör emis­sio­nens belopp, emis­sions­kur­sen, rän­te­sat­sen och vill­ko­ren för utbyte eller nyteck­ning.

Bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena gäl­ler inte för andra bolag än avstäm­nings­bo­lag, om samt­liga aktieä­gare varit före­trädda vid den bolags­stämma som beslu­tat emis­sio­nen, och emis­sions­be­slu­tet inte inne­hål­ler bemyn­di­gande enligt 5 § femte styc­ket. Lag (1999:600).

8 §   Om ett visst belopp eller ett lägsta belopp för emis­sio­nen har bestämts, har beslu­tet om emis­sio­nen för­fal­lit, om belop­pet inte har teck­nats inom teck­nings­ti­den. Det­samma gäl­ler ett beslut om en sådan änd­ring av bolags­ord­ningen som för­ut­sät­ter att akti­e­ka­pi­ta­let ökas. Vad som har beta­lats för de teck­nade skul­debre­ven skall i sådana fall genast beta­las till­baka.

Bestäm­mel­serna i 4 kap. 13 § gäl­ler i tillämp­liga delar vid emis­sion av kon­ver­tibla skul­debrev.

När teck­ningen av skul­debre­ven avslu­tats, skall försäkrings-​​ aktie­bo­la­get genast för regi­stre­ring anmäla beslu­tet om emis­sio­nen och det nomi­nella belop­pet av det lån som teck­nats, om beslu­tet inte har för­fal­lit enligt första styc­ket. För regi­stre­ring krävs att full betal­ning enligt regist­ret erlagts för alla de aktier som ingår i det förut regi­stre­rade akti­e­ka­pi­ta­let samt att behöv­liga änd­ringar av bolags­ord­ningen har stad­fästs. Lag (1999:600).

Sty­rel­sens beslut om emis­sion

9 §   Sty­rel­sen kan besluta om emis­sion av skul­debrev och om avvi­kelse från aktieä­ga­res före­trä­des­rätt under för­ut­sätt­ning av bolags­stäm­mans god­kän­nande. Bestäm­mel­serna i 5-7 §§ och 8 § första styc­ket skall då gälla i tillämp­liga delar.

I fråga om sty­rel­sens begä­ran om bolags­stäm­mans god­kän­nande skall 4 kap. 7 § tilläm­pas. Vad som där sägs om för­slag till emis­sions­be­slut skall i stäl­let gälla sty­rel­sens beslut. Beslut av bolags­stäm­man att god­känna avvi­kelse från aktieä­ga­res före­trä­des­rätt enligt 3 § första styc­ket är gil­tigt endast om det har biträtts av aktieä­gare med två tred­je­de­lar av såväl de avgivna rös­terna som de vid stäm­man före­trädda akti­erna.

Emis­sions­be­slu­tet skall anmä­las för regi­stre­ring enligt 8 § tredje styc­ket när det har god­känts av stäm­man och teck­ningen av skul­debre­ven avslu­tats. Har en sådan anmä­lan inte gjorts inom ett år från sty­rel­sens beslut om emis­sion, är beslu­tet för­fal­let. Lag (1999:600).

10 §   Bolags­stäm­man kan bemyn­diga sty­rel­sen att fatta beslut om en emis­sion som kan ske utan änd­ring i bolags­ord­ningen och att där­vid avvika från aktieä­gar­nas före­trä­des­rätt enligt 3 §.
Bemyn­di­gande att avvika från bestäm­mel­serna i 3 § första styc­ket om aktieä­ga­res före­trä­des­rätt är gil­tigt endast om det har biträtts av aktieä­gare med två tred­je­de­lar av såväl de avgivna rös­terna som de vid stäm­man före­trädda akti­erna.

Skall skul­debrev kunna teck­nas mot till­skott av annan egen­dom än pengar eller med andra vill­kor eller skall avvi­kelse från aktieä­gar­nas före­trä­des­rätt kunna göras, skall detta sär­skilt anges i bolags­stäm­mans bemyn­di­gande. Bemyn­di­gan­det skall inne­hålla bestäm­mel­ser om den tid, längst till nästa ordi­na­rie bolags­stämma, inom vil­ken sty­rel­sens beslut skall fat­tas.
Bestäm­mel­serna i 4 kap. 7 § om för­slag till emis­sions­be­slut skall tilläm­pas på för­slag till bemyn­di­gande.

Bolags­stäm­mans beslut om bemyn­di­gande skall genast anmä­las för regi­stre­ring. Innan regi­stre­ring har skett, kan sty­rel­sen inte fatta beslut om emis­sion.

Bestäm­mel­serna i 5-8 §§ gäl­ler i tillämp­liga delar när sty­rel­sen beslu­tar om emis­sion med stöd av ett bemyn­di­gande.
Lag (1999:600).

Emis­sions­be­vis

11 §   Bestäm­mel­serna i 4 kap. 6 § om emis­sions­be­vis och om aktieä­ga­res rätt att utöva före­trä­des­rätt att delta i en emis­sion skall tilläm­pas vid emis­sion enligt detta kapi­tel.
Lag (1999:600).

Utbyte och nyteck­ning

12 §   När en ford­ran enligt ett skul­debrev byts ut mot en eller flera aktier, skall skul­debre­vet för­ses med påskrift om utby­tet. Aktien skall genom sty­rel­sens försorg genast tas upp i aktie­bo­ken.

Vid nyteck­ning skall skul­debre­vet eller i före­kom­mande fall options­be­vi­set för­ses med påskrift om nyteck­ningen.
Lag (1999:600).

13 §   Vid nyteck­ning enligt detta kapi­tel skall akti­erna teck­nas på en teck­nings­lista, som skall inne­hålla beslu­tet om emis­sio­nen. Kopia av bolags­ord­ningen, den senaste års­re­do­vis­ningen, för­sedd med anteck­ning om bolags­stäm­mans beslut om bola­gets vinst eller för­lust, samt revisions-​​ berät­tel­sen för det år balans­räk­ningen avser skall fogas till teck­nings­lis­tan eller hål­las till­gäng­liga för akti­e­teck­narna på den plats som anges i lis­tan.

I avstäm­nings­bo­lag får i beslu­tet om emis­sion för­ord­nas att nyteck­ning i fråga om hela eller viss del av emis­sio­nen skall ske genom betal­ning i stäl­let för på teck­nings­lista. I sådant fall skall beslu­tet om emis­sion och de hand­lingar som avses i första styc­ket andra meningen hål­las till­gäng­liga för akti­e­teck­narna hos den cen­trala vär­de­pap­pers­för­va­ra­ren.

Har teck­ningen skett i strid mot denna para­graf eller har aktier teck­nats med vill­kor som inte stäm­mer över­ens med de vill­kor som anges i emis­sions­be­slu­tet, skall 2 kap. 8 § tilläm­pas.

Anser sty­rel­sen eller den sty­rel­sen inom sig för­ord­nar att akti­e­teck­ningen är ogil­tig enligt tredje styc­ket, skall akti­e­teck­na­ren genast under­rät­tas om detta. I annat fall skall akti­e­teck­na­ren till­de­las de teck­nade akti­erna. Sty­rel­sen skall se till att akti­erna genast tas upp i aktie­bo­ken.
Lag (1999:600).

14 §   Bestäm­mel­serna i 2 kap. 14 och 15 §§ skall tilläm­pas vid inbe­tal­ning på grund av nyteck­ning enligt detta kapi­tel.
Kvitt­ning av en skuld på grund av akti­e­teck­ning mot en ford­ran hos bola­get får dock ske, om sty­rel­sen med­ger det. Ett sådant med­gi­vande får inte läm­nas, om det skulle vara till skada för bola­get eller dess bor­ge­nä­rer. Lag (1999:600).

15 §   Senast tre måna­der efter det att tiden för utbyte eller nyteck­ning av aktier har gått ut skall sty­rel­sen för regi­stre­ring anmäla hur många aktier som har utgi­vits i utbyte eller som har nyteck­nats och helt beta­lats. Om utby­tes­ti­den eller teck­nings­ti­den är längre än ett år, skall anmä­lan göras senast tre måna­der efter utgången av varje räken­skapsår under vil­ket utbyte eller nyteck­ning har skett.

För regi­stre­ring krävs
   1. vid utbyte, att bola­get på grund av emis­sio­nen har till­förts ersätt­ning till ett värde som mot­sva­rar minst det sam­man­lagda belop­pet av de anmälda akti­erna,
   2. vid nyteck­ning, att akti­erna helt har beta­lats, och
   3. att auk­to­ri­se­rad eller god­känd revi­sor eller, i avstäm­nings­bo­lag, den cen­trala vär­de­pap­pers­för­va­ra­ren inty­gar att kra­ven enligt 1 eller 2 upp­fylls.

Genom regi­stre­ringen är akti­e­ka­pi­ta­let ökat med det sam­man­lagda nomi­nella belop­pet av de anmälda akti­erna. Lag (1999:600).

16 §   De nya akti­erna skall med­föra rätt till vinstut­del­ning enligt vad som har bestämts om detta i beslu­tet om emis­sion.
Beslu­tet får dock inte inne­bära att en sådan rätt inträ­der senare än för räken­skaps­å­ret efter det under vil­ket akti­erna skall vara betalda. Lag (1999:600).

Upp­ta­gande av vissa andra lån

17 §   Om inte något annat föl­jer av detta kapi­tel, får ett för­säk­rings­bo­lag inte ta upp ett pen­ning­lån på vill­kor att lånet skall beta­las på något annat sätt än med ett nomi­nellt pen­ning­be­lopp eller med ett pen­ning­be­lopp som bestäms med hän­syn till för­änd­ringar i pen­ning­vär­det. Lag (1999:600).

18 §   Ska­de­för­säk­rings­ak­tie­bo­lag och liv­för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som får dela ut vinst får ta upp lån mot obli­ga­tio­ner eller andra skul­debrev med rätt till ränta, vars stor­lek är helt eller del­vis bero­ende av vinstut­del­ningen till aktieä­gare i bola­get eller av sådan vinst i bola­get som kan använ­das för vinstut­del­ning till aktieä­garna (vins­tan­dels­be­vis). Beslut om upp­ta­gande av sådant lån fat­tas av bolags­stäm­man. Sty­rel­sen får dock fatta ett sådant beslut under för­ut­sätt­ning av bolags­stäm­mans god­kän­nande eller efter bolags­stäm­mans bemyn­di­gande. Lag (1999:600).

19 §   Har upp­hävts genom lag (2005:832).

6 kap. Ned­sätt­ning av akti­e­ka­pi­ta­let

1 §   Ned­sätt­ning av akti­e­ka­pi­ta­let får ske för föl­jande ända­mål, näm­li­gen
   1. avsätt­ning till ome­del­bar täck­ning av för­lust enligt den fast­ställda balans­räk­ningen, om för­lus­ten inte kan täc­kas på något annat sätt,
   2. åter­be­tal­ning till aktieä­garna, eller
   3. avsätt­ning till reserv­fond eller till en fond som kan använ­das enligt beslut av bolags­stäm­man.

Ned­sätt­ning för de ända­mål som anges i första styc­ket 2 och 3 får inte avse större belopp än att det efter ned­sätt­ningen finns full täck­ning för det bundna egna kapi­ta­let. Beräk­ningen av detta skall ske enligt balans­räk­ningen för näst­fö­re­gå­ende räken­skapsår, om denna fast­ställs vid stäm­man och i annat fall på grund­val av de hand­lingar som anges i 4 kap. 7 § första styc­ket 1-3.

Ned­sätt­ning av akti­e­ka­pi­ta­let kan genom­fö­ras genom
   1. inlö­sen eller sam­man­lägg­ning av aktier,
   2. indrag­ning av aktier utan åter­be­tal­ning, eller
   3. minsk­ning av akti­er­nas nomi­nella belopp med eller utan åter­be­tal­ning.

Om ned­sätt­ning av akti­e­ka­pi­ta­let på grund av bris­tande betal­ning eller på grund av att aktier har bli­vit ogil­tiga finns bestäm­mel­ser i 4 kap. 15 § andra styc­ket samt 6 a kap. 5 och 10 §§. Om ned­sätt­ning genom inlö­sen av aktier enligt för­be­håll i bolags­ord­ningen finns bestäm­mel­ser i 8-8 b §§.
Lag (2000:67).

2 §   Beslut om ned­sätt­ning av akti­e­ka­pi­ta­let fat­tas av bolags­stäm­man, om inte något annat föl­jer av 8 §.
Ned­sätt­nings­be­slu­tet får inte fat­tas för­rän bola­get bli­vit regi­stre­rat. Behö­ver bolags­ord­ningen änd­ras, skall beslut om detta fat­tas först. Ett beslut om ned­sätt­ning får fat­tas innan änd­ringen stad­fästs om detta sker under för­ut­sätt­ning att stad­fäs­telse med­de­las.

Ned­sätt­ning för de ända­mål som anges i 1 § första styc­ket 2 eller 3 får beslu­tas endast efter för­slag eller god­kän­nande av sty­rel­sen.

Bestäm­mel­serna i 4 kap. 7 § om för­slag till bolags­stäm­mans beslut och andra hand­lingar gäl­ler i tillämp­liga delar. Kal­lel­sen till bolags­stäm­man skall all­tid ange ned­sätt­nings­för­sla­gets huvud­sak­liga inne­håll. Lag (1994:1941).

2 a §   Bolags­stäm­mans beslut om ned­sätt­ning är gil­tigt endast om det har biträtts av aktieä­gare med två tred­je­de­lar av såväl de avgivna rös­terna som de vid stäm­man före­trädda akti­erna. Vid bolags­stäm­mans beslut om ned­sätt­ning enligt 8 § gäl­ler 8 kap. 12 §.

Inne­bär ned­sätt­ningen att rätts­för­hål­lan­det mel­lan redan utgivna aktier rub­bas, är beslu­tet gil­tigt, om det har biträtts av samt­liga vid stäm­man när­va­rande aktieä­gare som före­trä­der minst nio tion­de­lar av akti­erna. I föl­jande fall räc­ker det för gil­tigt beslut att det har biträtts av aktieä­gare med två tred­je­de­lar av såväl de avgivna rös­terna som de på stäm­man före­trädda akti­erna, näm­li­gen om
   1. ned­sätt­ningen för­säm­rar endast viss eller vissa akti­ers rätt och samt­liga vid stäm­man när­va­rande ägare av dessa aktier före­trä­dande minst nio tion­de­lar av alla sålunda berörda aktier god­kän­ner ned­sätt­ningen, eller
   2. ned­sätt­ningen för­säm­rar endast helt akti­e­slags rätt och ägare till hälf­ten av alla aktier av detta slag och nio tion­de­lar av de på stäm­man före­trädda akti­erna av detta slag god­kän­ner ned­sätt­ningen.
Lag (1994:1941).

3 §   Ned­sätt­nings­be­slu­tet skall ange det belopp var­med akti­e­ka­pi­ta­let skall sät­tas ned (ned­sätt­nings­be­lop­pet), ned­sätt­nings­än­da­må­let samt hur ned­sätt­ningen skall genom­fö­ras. Om det i sam­band med ned­sätt­ningen skall utskif­tas medel med högre belopp än ned­sätt­nings­be­lop­pet, skall även det högre belop­pet anges.

4 §   Ned­sätt­nings­be­slu­tet skall anmä­las för regi­stre­ring. Om detta inte har skett inom fyra måna­der från beslu­tet eller om regi­stre­rings­myn­dig­he­te­nen genom laga­kraft­ä­gande beslut har avskri­vit en anmä­lan eller väg­rat regi­stre­ring, har ned­sätt­nings­be­slu­tet för­fal­lit. Det­samma gäl­ler beslut om sådana änd­ringar av bolags­ord­ningen som för­ut­sät­ter att akti­e­ka­pi­ta­let sätts ned. Lag (2000:822).

5 §   Skall ned­sätt­nings­be­lop­pet använ­das enligt 1 § första styc­ket 1, är akti­e­ka­pi­ta­let ned­satt när beslu­tet har regi­stre­rats. Inom tre år från regi­stre­ringen får vinstut­del­ning beslu­tas endast om rät­ten ger till­stånd till detta eller om akti­e­ka­pi­ta­let har ökats med minst ned­sätt­nings­be­lop­pet. I fråga om rät­tens till­stånd gäl­ler 6 § andra-​​femte styc­kena i tillämp­liga delar.

6 §   Om ned­sätt­nings­be­lop­pet helt eller del­vis skall använ­das enligt 1 § första styc­ket 2 eller 3, får ned­sätt­nings­be­slu­tet inte verk­stäl­las utan rät­tens till­stånd, såvida inte sam­ti­digt bola­get genom nye­mis­sion till­förs ett belopp som minst sva­rar mot ned­sätt­nings­be­lop­pet. Om för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get sam­ti­digt vid­tar åtgär­der som med­för att var­ken bola­gets bundna egna kapi­tal eller dess akti­e­ka­pi­tal mins­kar till följd av ned­sätt­nings­be­slu­tet, får Finan­sin­spek­tio­nen medge undan­tag från kra­vet på rät­tens till­stånd.

Rät­tens till­stånd skall sökas senast två måna­der efter det att ned­sätt­nings­be­slu­tet har regi­stre­rats. Till ansök­nings­hand­lingen skall fogas bevis att ned­sätt­nings­be­slu­tet har regi­stre­rats.

Rät­ten skall utan dröjs­mål inhämta Finan­sin­spek­tio­nens ytt­rande om eller i vad mån ned­sätt­ningen kan komma att inverka på för­säk­rings­ta­gar­nas rätt. Fin­ner rät­ten med hän­syn till ytt­ran­dets inne­håll att ned­sätt­ningen inte bör verk­stäl­las, skall ansök­ningen genast avslås. I annat fall skall rät­ten kalla bola­gets bor­ge­nä­rer och före­lägga dem som vill bestrida ansök­ningen att senast en viss dag skrift­li­gen hos rät­ten anmäla detta. I före­läg­gan­det skall anges att den som inte gjort sådan anmä­lan anses ha med­gi­vit ansök­ningen. I kal­lel­sen skall ett kort­fat­tat sam­man­drag av inspek­tio­nens ytt­rande tas in. Kal­lel­sen skall genast kun­gö­ras genom rät­tens försorg i Post och Inri­kes Tid­ningar.

Om ansök­ningen inte bestrids eller om de bor­ge­nä­rer som bestri­der den får full betal­ning eller betryg­gande säker­het för sina ford­ringar eller, beträf­fande bestri­dande av för­säk­rings­ta­gare, om inspek­tio­nens ytt­rande ger grund för det, skall till­stånd med­de­las.

Om en bor­ge­närs anspråk avser en sådan ford­ran på lön eller annan ersätt­ning som har för­måns­rätt enligt 12 § för­måns­rättsla­gen (1970:979) eller en ford­ran på pen­sion som har för­måns­rätt enligt 12 eller 13 § samma lag, skall han inte kal­las av rät­ten och har inte hel­ler rätt till betal­ning eller säker­het enligt fjärde styc­ket. Lag (1994:1941).

7 §   Rät­ten skall under­rätta regi­stre­rings­myn­dig­he­ten om ansök­ningar enligt 6 § och om laga­kraft­vunna beslut som med­de­lats med anled­ning av sådana ansök­ningar.

Har rät­ten genom laga­kraft­vun­net beslut bifal­lit en ansö­kan enligt 6 §, är akti­e­ka­pi­ta­let ned­satt när beslu­tet har regi­stre­rats.

Om inte ansö­kan om rät­tens till­stånd har gjorts inom före­skri­ven tid eller om rät­ten genom laga­kraft­vun­net beslut har avsla­git ansö­kan, skall regi­stre­rings­myn­dig­he­ten för­klara att ned­sätt­nings­be­slu­tet har för­fal­lit. Det­samma gäl­ler beslut om sådana änd­ringar av bolags­ord­ningen som för­ut­sät­ter att akti­e­ka­pi­ta­let sätts ned. Lag (2000:822).

8 §   I ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag, vars akti­e­ka­pi­tal utan änd­ring av bolags­ord­ningen kan bestäm­mas till ett lägre belopp eller ett högre belopp, kan i bolags­ord­ningen tas in ett för­be­håll att akti­e­ka­pi­ta­let kan sät­tas ned genom inlö­sen av aktier, dock inte under mini­mi­ka­pi­ta­let. För­be­hål­let skall ange ord­ningen för inlös­ningen och inlös­nings­be­lop­pet eller grun­derna för dess beräk­ning.

Om för­be­hål­let förs in genom att bolags­ord­ningen änd­ras, får det endast avse aktier som kan teck­nas eller ges ut efter det att änd­ringen har regi­stre­rats. Har en fon­de­mis­sion ägt rum efter regi­stre­ringen, får fondak­ti­erna lösas in först när tre år har för­flu­tit från regi­stre­ringen av emis­sio­nen.

Ned­sätt­ningen får inte ske så att full täck­ning inte finns för det bundna egna kapi­ta­let. Beräk­ningen av detta skall ske på grund­val av den fast­ställda balans­räk­ningen för det näst­fö­re­gå­ende räken­skaps­å­ret. Lag (1994:1941).

8 a §   Bestäm­mel­serna i 6 och 7 §§ tilläm­pas även vid ned­sätt­ning enligt 8 §. Bestäm­mel­serna gäl­ler dock inte om
   1. ned­sätt­ningen genom­förs genom inlö­sen med ett sam­man­lagt belopp som inte över­sti­ger det fria egna kapi­ta­let beräk­nat på grund­val av fast­ställd balans­räk­ning för näst­fö­re­gå­ende räken­skapsår och
   2. ett belopp som mot­sva­rar ned­sätt­nings­be­lop­pet avsätts till reserv­fon­den. Lag (1994:1941).

8 b §   I fall som anges i 8 a § andra meningen skall bola­get, när det enligt för­be­håll i bolags­ord­ningen har bli­vit bestämt att vissa aktier skall inlö­sas och att ett belopp mot­sva­rande ned­sätt­nings­be­lop­pet skall avsät­tas till reserv­fon­den, genast anmäla för regi­stre­ring att akti­e­ka­pi­ta­let sätts ned med dessa akti­ers sam­man­lagda nomi­nella belopp. När regi­stre­ring har skett, är akti­e­ka­pi­ta­let ned­satt. Lag (1994:1941).

9 §   har upp­hävts genom lag (2000:67).

10 §   har upp­hävts genom lag (2000:67).

6 a kap. För­värv och över­lå­telse av egna aktier

Teck­ning av egna aktier

1 §   Ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag får inte teckna egna aktier.

Om ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag har teck­nat egna aktier, skall stif­tarna eller vid nye­mis­sion sty­rel­sen och den verk­stäl­lande direk­tö­ren anses ha teck­nat akti­erna för egen räk­ning med soli­da­riskt ansvar för betal­ningen. Det gäl­ler dock inte stif­tare, sty­rel­se­le­da­mot eller verk­stäl­lande direk­tör som visar att han inte kände till eller bort känna till akti­e­teck­ningen.

Om aktier i ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag har teck­nats av någon i eget namn men för bola­gets räk­ning, skall han anses ha teck­nat akti­erna för egen räk­ning.

Bestäm­mel­serna i första-​​tredje styc­kena gäl­ler även i fråga om dot­ter­fö­re­tags teck­ning av aktier i moder­bo­lag. Lag (2000:67).

Egna aktier som pant

2 §   Ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag får inte ta emot egna aktier som pant. Dot­ter­fö­re­tag får inte hel­ler ta emot aktier i moder­bo­lag som pant.

Ett avtal i strid med för­bu­det i första styc­ket är ogil­tigt.
Lag (2000:67).

För­värv av egna aktier

3 §   Ett publikt ska­de­för­säk­rings­ak­tie­bo­lag och ett publikt liv­för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som får dela ut vinst får, om dess aktier är upp­tagna till han­del på en regle­rad mark­nad eller en mot­sva­rande mark­nad utan­för EES, för­värva egna aktier enligt bestäm­mel­serna i 7-9 §§. Beslut om för­värv skall i så fall fat­tas med tillämp­ning av 11-16 §§. Om bola­get har för­vär­vat aktier i strid med 7-9 §§, gäl­ler bestäm­mel­serna i 10 §. Ett bolag som nu sagts får även för­värva egna aktier enligt 4 §.

Andra pub­lika för­säk­rings­ak­tie­bo­lag samt pri­vata för­säk­rings­ak­tie­bo­lag får inte för­värva egna aktier utom i de fall som anges i 4 §. Ett avtal som stri­der häre­mot är ogil­tigt.

Vad som sägs i första och andra styc­kena samt 4-16 §§ om för­värv av egna aktier gäl­ler även för­värv som görs av någon annan som hand­lar i eget namn men för bola­gets räk­ning.
Lag (2007:532).

4 §   För­säk­rings­ak­tie­bo­lag får
   1. för­värva egna aktier för vilka ersätt­ning inte skall beta­las,
   2. för­värva egna aktier som ingår i en affärs­rö­relse som bola­get över­tar, och
   3. på auk­tion ropa in egna aktier som har utmätts för bola­gets ford­ran. Lag (2000:67).

5 §   Aktier som har för­vär­vats enligt 4 § och som inte har dra­gits in genom ned­sätt­ning av akti­e­ka­pi­ta­let skall avytt­ras så snart det kan ske utan för­lust, dock senast tre år efter för­vär­vet. Aktier som inte avytt­ras inom denna tid skall av bola­get för­kla­ras ogil­tiga. Bola­get skall i sådant fall sätta ned akti­e­ka­pi­ta­let med akti­er­nas nomi­nella belopp. Ett för­slag till beslut om ned­sätt­ning skall läg­gas fram på den första bolags­stämma som hålls sedan ogil­tig­het har inträtt.
Ned­sätt­nings­be­lop­pet skall föras över till reserv­fon­den eller, i ett liv­för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som inte får dela ut vinst, till över­kurs­fon­den. Lag (2000:67).

6 §   Ett publikt för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som avses i 3 § första styc­ket behö­ver inte avyttra aktier enligt 5 §, om det skulle ha varit tillå­tet att inneha dem vid en tillämp­ning av 9 §.
Lag (2000:67).

Tillåtna för­värvs­me­to­der

7 §   För­värv som avses i 3 § första styc­ket får ske endast
   1. på en regle­rad mark­nad,
   2. på en mark­nad utan­för EES som mot­sva­rar en regle­rad mark­nad efter till­stånd av Finan­sin­spek­tio­nen, eller
   3. i enlig­het med ett för­värv­ser­bju­dande som har rik­tats till samt­liga aktieä­gare eller samt­liga ägare till aktier av ett visst slag.

Ett till­stånd enligt första styc­ket 2 skall ange på vil­ken mark­nad för­vär­vet av egna aktier får ske samt under vil­ken tid till­stån­det får utnytt­jas. Till­stånd skall läm­nas, om
   1. det för verk­sam­he­ten vid mark­na­den finns reg­ler som mot­sva­rar de som enligt lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den gäl­ler för verk­sam­het vid en regle­rad mark­nad i Sve­rige, och
   2. före­ta­get som dri­ver mark­na­den står under till­syn av en myn­dig­het eller något annat behö­rigt organ. Lag (2007:532).

Skyd­det för bola­gets bundna egna kapi­tal

8 §   Ett publikt för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som avses i 3 § första styc­ket får för­värva egna aktier endast om akti­erna är helt betalda.

För­vär­vet får inte ske med större belopp än att det efter för­vär­vet finns täck­ning för det bundna egna kapi­ta­let i bola­get och, om bola­get är moder­bo­lag, i kon­cer­nen. Beräk­ningen av om så är fal­let skall göras enligt balans­räk­ningen för före­gå­ende räken­skapsår, om denna fast­ställs vid den bolags­stämma som skall besluta om för­vär­vet, och i annat fall på grund­val av sådana hand­lingar som anges i 13 § andra styc­ket.

För­vär­vet får inte hel­ler ske med så stort belopp att för­vär­vet står i strid med 1 kap. 1 a § första styc­ket eller 12 kap. 2 § tredje styc­ket. Lag (2000:67).

Hur stor andel av akti­erna som bola­get får för­värva

9 §   Ett publikt för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som avses i 3 § första styc­ket får inte för­värva egna aktier, i den mån bola­gets inne­hav av egna aktier efter för­vär­vet kom­mer att uppgå till mer än en tion­del av samt­liga aktier i bola­get. Aktier i bola­get som inne­has av dess dot­ter­fö­re­tag skall vid beräk­ningen anses som bola­gets. Lag (2000:67).

Otillåtna för­värv av egna aktier

10 §   Aktier som har för­vär­vats i strid med någon av bestäm­mel­serna i 7-9 §§ skall avytt­ras inom sex måna­der från för­vär­vet. Aktier som inte har avytt­rats inom denna tid skall av bola­get för­kla­ras ogil­tiga. Bola­get skall i sådant fall sätta ned akti­e­ka­pi­ta­let med akti­er­nas nomi­nella belopp. Ett för­slag till beslut om ned­sätt­ning skall läg­gas fram på den första bolags­stämma som hålls sedan ogil­tig­het har inträtt.
Ned­sätt­nings­be­lop­pet skall föras över till reserv­fon­den.
Lag (2000:67).

Vilka som får fatta beslut om för­värv av egna aktier

11 §   I fall som avses i 3 § första styc­ket skall ett beslut om för­värv av egna aktier fat­tas av bolags­stäm­man.

Bolags­stäm­man kan bemyn­diga sty­rel­sen att fatta beslut om för­värv av egna aktier i bola­get. Lag (2000:67).

Vad kal­lel­sen till bolags­stäm­man skall inne­hålla

12 §   Kal­lel­sen till den bolags­stämma som enligt 11 § skall behandla ett för­slag om för­värv av egna aktier eller ett för­slag om att bemyn­diga sty­rel­sen att fatta beslut om ett sådant för­värv skall ange för­sla­gets huvud­sak­liga inne­håll samt syf­tet med för­vär­vet. Lag (2000:67).

Vilka hand­lingar som skall hål­las till­gäng­liga inför bolags­stäm­man

13 §   Ett för­slag till beslut om för­värv av egna aktier eller om bemyn­di­gande för sty­rel­sen att fatta ett sådant beslut skall hål­las till­gäng­ligt hos bola­get för aktieä­garna under minst två vec­kor före den bolags­stämma vid vil­ken frå­gan skall prö­vas.

Om års­re­do­vis­ningen inte skall behand­las på bolags­stäm­man, skall till för­sla­get fogas
   1. en kopia av den års­re­do­vis­ning som inne­hål­ler senast fast­ställda balans-​​ och resul­tat­räk­ningar, för­sedd med en anteck­ning om bolags­stäm­mans beslut om bola­gets vinst eller för­lust,
   2. en kopia av revi­sions­be­rät­tel­sen för det år års­re­do­vis­ningen avser,
   3. en av sty­rel­sen under­teck­nad redo­gö­relse för hän­del­ser av väsent­lig bety­delse för bola­gets ställ­ning, vilka har inträf­fat efter det att års­re­do­vis­ningen läm­na­des, och
   4. ett ytt­rande från revi­so­rerna över den redo­gö­relse som avses i 3.

Kopior av hand­lingar som avses i första och andra styc­kena skall genast sän­das till de aktieä­gare som begär det och upp­ger sin post­a­dress.

Hand­ling­arna skall läg­gas fram på bolags­stäm­man.
Lag (2000:67).

Vad ett beslut om för­värv av egna aktier skall inne­hålla

14 §   Bolags­stäm­mans beslut enligt 11 § första styc­ket skall inne­hålla upp­gift om det sätt som akti­erna skall för­vär­vas på.

Om akti­erna skall för­vär­vas i enlig­het med ett erbju­dande som rik­tas till samt­liga aktieä­gare eller samt­liga ägare till aktier av ett visst slag, skall beslu­tet inne­hålla upp­gif­ter om
   1. den tid, före nästa ordi­na­rie bolags­stämma, inom vil­ken stäm­mans beslut skall verk­stäl­las,
   2. det antal aktier, i före­kom­mande fall för­de­lat på akti­e­slag, som erbju­dan­det skall avse,
   3. den ersätt­ning som skall läm­nas för akti­erna,
   4. om ersätt­ningen skall bestå av annan egen­dom än pengar, egen­do­mens art och mängd, samt
   5. övriga vill­kor för för­vär­vet.

Om akti­erna skall för­vär­vas på annat sätt än som avses i andra styc­ket, skall beslu­tet inne­hålla upp­gif­ter om
   1. den tid, före nästa ordi­na­rie bolags­stämma, inom vil­ken stäm­mans beslut skall verk­stäl­las,
   2. det högsta antal aktier, i före­kom­mande fall för­de­lat på akti­e­slag, som får för­vär­vas,
   3. det lägsta och högsta pris som får beta­las för akti­erna, samt
   4. övriga vill­kor för för­vär­vet. Lag (2000:67).

Vad ett bemyn­di­gande för sty­rel­sen att fatta beslut om för­värv av egna aktier skall inne­hålla

15 §   Ett bemyn­di­gande enligt 11 § andra styc­ket skall inne­hålla upp­gif­ter om
   1. det sätt som aktier får för­vär­vas på,
   2. den tid, före nästa ordi­na­rie bolags­stämma, inom vil­ken bemyn­di­gan­det får utnytt­jas,
   3. det högsta antal aktier, i före­kom­mande fall för­de­lat på akti­e­slag, som får för­vär­vas,
   4. det lägsta och högsta pris som får beta­las för akti­erna,
   5. om ersätt­ningen skall bestå av annan egen­dom än pengar, egen­do­mens art och mängd, samt
   6. övriga vill­kor för för­vär­vet.
Lag (2000:67).

Majo­ri­tets­krav

16 §   Ett beslut av bolags­stäm­man om för­värv av egna aktier eller om bemyn­di­gande för sty­rel­sen att fatta ett sådant beslut är gil­tigt endast om det har biträtts av aktieä­gare med minst två tred­je­de­lar av såväl de avgivna rös­terna som de vid bolags­stäm­man före­trädda akti­erna. Lag (2000:67).

Pub­lika för­säk­rings­ak­tie­bo­lags över­lå­telse av egna aktier

17 §   När ett publikt för­säk­rings­ak­tie­bo­lag över­lå­ter egna aktier, skall det ske med tillämp­ning av 18-20 §§ eller 21 och 22 §§.

Första styc­ket gäl­ler inte vid avytt­ring som avses i 5 och 10 §§.
Lag (2000:67).

Över­lå­telse av egna aktier på en regle­rad mark­nad eller en mot­sva­rande mark­nad utan­för EES

18 §   Ett publikt för­säk­rings­ak­tie­bo­lag får över­låta egna aktier
   1. på en regle­rad mark­nad, eller
   2. på en mark­nad som mot­sva­rar en regle­rad mark­nad utan­för EES efter till­stånd av Finan­sin­spek­tio­nen.

Ett till­stånd enligt första styc­ket 2 skall ange på vil­ken mark­nad över­lå­tel­sen av egna aktier får ske samt under vil­ken tid till­stån­det får utnytt­jas. Till­stånd skall läm­nas, om
   1. det för verk­sam­he­ten vid mark­na­den finns reg­ler som mot­sva­rar de som enligt lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den gäl­ler för verk­sam­het vid en regle­rad mark­nad i Sve­rige, och
   2. före­ta­get som dri­ver mark­na­den står under till­syn av en myn­dig­het eller ett annat behö­rigt organ. Lag (2007:532).

19 §   Ett beslut om över­lå­telse av egna aktier enligt 18 § skall fat­tas av bolags­stäm­man. Bolags­stäm­man kan även bemyn­diga sty­rel­sen att fatta ett sådant beslut.

Ett beslut av bolags­stäm­man enligt första styc­ket är gil­tigt endast om det har biträtts av aktieä­gare med minst två tred­je­de­lar av såväl de avgivna rös­terna som de vid bolags­stäm­man före­trädda akti­erna. Lag (2000:67).

20 §   Ett beslut av bolags­stäm­man om över­lå­telse av egna aktier enligt 18 § eller om bemyn­di­gande för sty­rel­sen att fatta ett sådant beslut skall inne­hålla upp­gif­ter om
   1. den tid, före nästa ordi­na­rie bolags­stämma, inom vil­ken stäm­mans beslut om över­lå­telse skall verk­stäl­las eller sty­rel­sens bemyn­di­gande får utnytt­jas,
   2. det högsta antal aktier, i före­kom­mande fall för­de­lat på akti­e­slag, som får över­lå­tas,
   3. det lägsta pris som akti­erna får över­lå­tas för, och
   4. övriga vill­kor för över­lå­tel­sen.

Bestäm­mel­serna i 4 kap. 4 § första och tredje styc­kena tilläm­pas i fråga om för­slag till beslut enligt första styc­ket.
Lag (2000:67).

Över­lå­telse av egna aktier som inte sker på en regle­rad mark­nad eller en mot­sva­rande mark­nad utan­för EES

21 §   Vid ett publikt för­säk­rings­ak­tie­bo­lags över­lå­telse av egna aktier på annat sätt än som anges i 18 § tilläm­pas
   1. 2 kap. 2 § andra styc­ket om med­gi­vande till betal­ning med appor­te­gen­dom,
   2. vad som gäl­ler om nye­mis­sion i föl­jande bestäm­mel­ser i 4 kap. denna lag:

1 § andra styc­ket om beslu­tan­de­rätt,
3 § andra-​​fjärde styc­kena och 4 § om infor­ma­tion om apport m.m.,
5 § om före­trä­des­rätt m.m.,
6 § om emis­sions­be­vis m.m.,
6 a § om för­sälj­ning av udda före­trä­des­rät­ter,
7 § om för­slag till beslut m.m.,
9 § om kun­gö­rel­ser m.m.,
10 § första-​​tredje styc­kena om akti­e­teck­ning,
11 § om till­del­ning av aktier m.m.,
16 § första och andra styc­kena samt 17 § första, andra och fjärde styc­kena om sty­rel­sens beslut om nye­mis­sion,
   3. vad som enligt lagen (1987:464) om vissa rik­tade emis­sio­ner i akti­e­mark­nads­bo­lag, m.m. gäl­ler vid nye­mis­sion eller över­lå­telse av aktier, samt
   4. vad som enligt lagen (1991:980) om han­del med finan­si­ella instru­ment gäl­ler om pro­spekt vid erbju­dan­den av finan­si­ella instru­ment till all­män­he­ten. Lag (2005:832).

22 §   I fall som anges i 21 § skall ett beslut om över­lå­telse av egna aktier inne­hålla upp­gif­ter om
   1. det högsta antal aktier, i före­kom­mande fall för­de­lat på akti­e­slag, som skall över­lå­tas,
   2. den före­trä­des­rätt att för­värva aktier som till­kom­mer aktieä­garna eller andra eller vem som annars får för­värva aktier,
   3. den tid inom vil­ken aktieä­gare kan utnyttja sin före­trä­des­rätt,
   4. den tid inom vil­ken akti­erna skall beta­las eller, i före­kom­mande fall, det för­hål­lan­det att teck­ning skall ske genom betal­ning,
   5. den för­del­nings­grund som sty­rel­sen vid över­teck­ning skall tillämpa beträf­fande aktier som inte teck­nas med före­trä­des­rätt, och
   6. det belopp som skall beta­las för en aktie.

I före­kom­mande fall skall ett beslut enligt första styc­ket även inne­hålla
   1. ett för­ord­nande som avses i 4 kap. 6 a §,
   2. ett för­ord­nande om att kuponger som hör till aktiebre­ven skall använ­das som teck­nings­rätts­be­vis,
   3. en bestäm­melse om apport eller att aktie skall teck­nas med kvitt­nings­rätt eller med andra vill­kor, samt
   4. upp­lys­ningar om att redo­gö­relse och ytt­rande som avses i 4 kap. 3 § andra styc­ket och 4 § har avgetts.

I avstäm­nings­bo­lag skall en avstäm­nings­dag anges i beslu­tet, om aktieä­gare skall ha före­trä­des­rätt att för­värva aktier.
Avstäm­nings­da­gen får inte sät­tas tidi­gare än tre vec­kor från det att beslu­tet har kun­gjorts enligt 4 kap. 9 §.

Den tid som anges i första styc­ket 3 får inte under­stiga två vec­kor från utfär­dan­det av kun­gö­relse enligt 4 kap. 9 § eller, om samt­liga aktieä­gare har varit före­trädda vid den bolags­stämma som har beslu­tat om över­lå­tel­sen, från beslu­tet eller, i fråga om avstäm­nings­bo­lag, från avstäm­nings­da­gen.
Lag (2000:67).

Dot­ter­fö­re­tags för­värv och inne­hav av aktier i moder­bo­lag

23 §   Ett dot­ter­fö­re­tag får inte för­värva aktier i moder­bo­lag.
Ett avtal som stri­der mot detta för­bud är ogil­tigt.

Trots bestäm­mel­sen i första styc­ket får ett dot­ter­fö­re­tag för­värva aktier i moder­bo­lag i fall som avses i 4 §.
Lag (2000:67).

24 §   Om ett dot­ter­fö­re­tag har för­vär­vat aktier i moder­bo­lag med stöd av 23 § andra styc­ket, gäl­ler bestäm­mel­serna i 5 §.
Lag (2000:67).

25 §   Om ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag har bli­vit moder­bo­lag och dess dot­ter­fö­re­tag inne­har aktier i moder­bo­la­get, skall bestäm­mel­serna i 5 § tilläm­pas på dessa aktier. Akti­erna skall där­vid avytt­ras senast tre år efter det att kon­cern­för­hål­lan­det upp­stod. Lag (2000:67).

7 kap. Rörel­sen

1 §   Ett för­säk­rings­bo­lags för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar ska mot­svara belopp som krävs för att bola­get vid varje tid­punkt ska kunna upp­fylla alla åta­gan­den som skä­li­gen kan för­vän­tas upp­komma med anled­ning av ingångna för­säk­rings­av­tal. De för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna ska mot­svara bola­gets ansva­rig­het för
   1. för­säk­rings­fall, för­valt­nings­kost­na­der och andra kost­na­der under res­ten av avtal­s­pe­ri­o­den för löpande för­säk­ringar i ska­de­för­säk­rings­rö­relse (ej intjä­nade pre­mier och kvar­drö­jande ris­ker) respek­tive liv­för­säk­rings­rö­relse (liv­för­säk­rings­av­sätt­ning),
   2. inträf­fade ore­gle­rade för­säk­rings­fall, kost­na­der för regle­ringen av dessa samt åter­bä­ring som för­fal­lit till betal­ning men inte beta­lats ut (ore­gle­rade ska­dor),
   3. sådan åter­bä­ring som är garan­te­rad i nomi­nella eller reala belopp (garan­te­rad åter­bä­ring), och som inte omfat­tas av 1 eller 2,
   4. sådan åter­bä­ring inom liv­för­säk­rings­rö­relse som är vill­ko­rad av vär­de­för­änd­ringar på till­gångar eller av ett visst för­säk­rings­tek­niskt resul­tat som för­säk­rings­ta­garna eller andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade står ris­ken för (vill­ko­rad åter­bä­ring), och
   5. fond­för­säk­ringar som för­säk­rings­ta­garna eller andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade bär pla­ce­rings­ris­ken för (fond­för­säk­ringså­ta­gan­den där för­säk­rings­ta­ga­ren bär pla­ce­rings­ris­ken).

Ansva­rar flera för­säk­rings­bo­lag soli­da­riskt för en för­säk­ring, ska vid beräk­ningen av det enskilda bola­gets för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar endast beak­tas den del av för­säk­ringen som enligt avtal mel­lan bola­gen avser det bola­get.

Avsätt­ning för ore­gle­rade ska­dor ska beräk­nas sär­skilt för varje för­säk­rings­fall. För ska­de­för­säk­rings­rö­relse får sta­tis­tiska meto­der använ­das om de leder till en till­räck­lig avsätt­ning med beak­tande av ska­dor­nas art.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­ar­nas inne­håll och beräk­ning. Lag (2008:102).

2 §   Avsätt­ningen för ej intjä­nade pre­mier ska beräk­nas så att den all­tid mot­sva­rar sum­man av avsätt­ning­arna för varje för­säk­rings­av­tal. Avsätt­ningen för kvar­drö­jande ris­ker ska avse ett för bola­get beräk­nat tillägg som utö­ver avsätt­ningen för ej intjä­nade pre­mier kan anses behöv­ligt för att täcka fram­tida kost­na­der som har sam­band med ingångna för­säk­rings­av­tal. En för­säk­rings­ma­te­ma­tiskt veder­ta­gen beräk­nings­me­tod för kol­lek­tiv beräk­ning av avsätt­ning­arna får dock använ­das, om avsätt­ningen beräk­nad enligt en sådan metod ger i stort sett samma resul­tat som om avsätt­ningen hade beräk­nats för varje för­säk­ring.

Liv­för­säk­rings­av­sätt­ningen för direkt för­säk­ring ska beräk­nas så att den all­tid mot­sva­rar sum­man av avsätt­ning­arna för varje liv­för­säk­rings­av­tal beräk­nat enligt tredje styc­ket. I avsätt­ningen ska det tillägg inräk­nas som behövs för att täcka alla för­lus­ter på grund av att för­säk­ring­arna upp­hör i för­tid.
En annan för­säk­rings­ma­te­ma­tiskt veder­ta­gen beräk­nings­me­tod för kol­lek­tiv beräk­ning av avsätt­ning­arna får använ­das, om den ger i stort sett samma resul­tat som om avsätt­ningen hade beräk­nats för varje för­säk­ring.

Liv­för­säk­rings­av­sätt­ningen för ett liv­för­säk­rings­av­tal om direkt för­säk­ring utgörs av skill­na­den mel­lan det för­vän­tade kapi­tal­vär­det av bola­gets fram­tida utgif­ter för för­säk­rings­av­ta­let och det för­vän­tade kapi­tal­vär­det av de pre­mier bola­get ytter­li­gare kan ha att ta ut för för­säk­rings­av­ta­let (pro­spek­tiv beräk­nings­me­tod). En annan för­säk­rings­ma­te­ma­tiskt veder­ta­gen beräk­nings­me­tod får använ­das, om avsätt­ningen beräk­nad enligt en sådan metod inte blir lägre än om en pro­spek­tiv beräk­nings­me­tod hade använts eller om den meto­den inte är möj­lig att tillämpa för för­säk­rings­av­ta­let.

Beräk­ningen enligt andra och tredje styc­kena ska grun­das på anta­gan­den om död­lig­het och andra risk­mått, rän­te­sats samt drifts­kost­na­der som var för sig är betryg­gande.

I verk­sam­het avse­ende tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring ska de anta­gan­den som avses i fjärde styc­ket göras på ett akt­samt sätt.

Beräk­ningen av de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna i verk­sam­het avse­ende tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring ska utfö­ras minst en gång om året.

Finan­sin­spek­tio­nen får i enskilda fall besluta om undan­tag från vad som anges i sjätte styc­ket. Beräk­ning­arna måste dock all­tid utfö­ras minst vart tredje år.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om beräk­ning av liv­för­säk­rings­av­sätt­ningar. Lag (2008:102).

3 §   Ett för­säk­rings­bo­lag ska upp­rätta och följa för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jer. Sådana rikt­lin­jer ska inne­hålla prin­ci­perna för
   1. hur pre­mier bestäms,
   2. beräk­ning av för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar,
   3. åter­köp och belå­ning av för­säk­ringar,
   4. för­del­ning av åter­bä­ring till för­säk­rings­ta­garna och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade,
   5. avgi­vande och mot­ta­gande av åter­för­säk­ring, samt
   6. hur soli­di­te­ten ska till­go­do­ses.

De för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jerna ska kom­plet­te­ras med ett för­säk­rings­tek­niskt beräk­nings­un­der­lag. Under­la­get ska inne­hålla de anta­gan­den som behövs för att beräkna
   1. pre­mier, för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar, tek­niska åter­köps­vär­den och belå­nings­vär­den,
   2. grän­serna för skyl­dig­he­ten att teckna åter­för­säk­ring och begräns­ning­arna för mot­ta­gen åter­för­säk­ring,
   3. för­del­ningen av åter­bä­ring, samt
   4. soli­di­tets­re­ser­ver.

Om det med hän­syn till för­säk­ring­ar­nas beskaf­fen­het eller av annat sär­skilt skäl sak­nas anled­ning att upp­rätta ett sådant beräk­nings­un­der­lag får bola­get helt eller del­vis avstå från att upp­rätta det. Lag (2008:102).

4 §   Pre­mier för liv­för­säk­ringar och ska­de­för­säk­ringar som med­de­las för längre tid än tio år skall bestäm­mas på grund­val av sådana anta­gan­den som avses i 2 § fjärde styc­ket, om inte en avvi­kelse är för­svar­lig med hän­syn till bola­gets eko­no­miska situ­a­tion.

Pre­mier för tjäns­te­pen­sions­för­säk­ringar skall bestäm­mas på grund­val av sådana anta­gan­den som avses i 2 § femte styc­ket, om inte en avvi­kelse är för­svar­lig med hän­syn till bola­gets eko­no­miska situ­a­tion. Lag (2005:1121).

5 §   Har upp­hävts genom lag (1999:600).

6 §   Har upp­hävts genom lag (1999:600).

7 §   Har upp­hävts genom lag (1995:779).

8 §   Ett för­säk­rings­bo­lag får inte före­spegla fram­tida åter­bä­ring som sak­nar grund i för­säk­rings­av­ta­let. Lag (1999:600).

8 a §   Senast när för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jer för liv­för­säk­ring bör­jar använ­das, skall de ges in till Finan­sin­spek­tio­nen.

Till rikt­lin­jerna skall fogas en redo­gö­relse för de kon­se­kven­ser som rikt­lin­jerna får för för­säk­rings­bo­la­get samt för för­säk­rings­ta­garna och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ring­arna. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela när­mare före­skrif­ter om vad redo­gö­rel­sen skall inne­hålla.

Bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena gäl­ler också vid änd­ring av för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jer. Lag (1999:600).

9 §   Ett för­säk­rings­bo­lag ska ha till­gångar för skuld­täck­ning som minst upp­går till ett belopp som mot­sva­rar
   1. för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar för egen räk­ning,
   2. vär­det av reserv­de­po­si­tion som en åter­för­säk­rings­gi­vare har ställt hos bola­get, och
   3. utjäm­nings­re­serv för kre­dit­för­säk­ring enligt 12 kap. 9 a §.

Skuld­täck­nings­till­gång­arna ska pla­ce­ras och vär­de­ras enligt 9 a-10 f, 12, 13, 15 och 29 §§.

Med för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar för egen räk­ning avses de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna inklu­sive mot­ta­gen åter­för­säk­ring och med avdrag för avgi­ven åter­för­säk­ring.

Om avgi­ven åter­för­säk­ring inte bidrar till att minska bola­gets risk­ta­gande, får Finan­sin­spek­tio­nen i ett enskilt fall besluta att avdrag inte får göras för sådan åter­för­säk­ring. Om den som har mot­ta­git åter­för­säk­ringen är auk­to­ri­se­rad i en annan stat inom EES, får avdrag inte väg­ras av skäl som har sin grund i bris­tande sund­het i åter­för­säk­rings­fö­re­ta­gets eller för­säk­rings­fö­re­ta­gets finan­ser. Lag (2008:102).

9 a §   De till­gångar som används för skuld­täck­ning ska pla­ce­ras så att lämp­lig risk­sprid­ning upp­nås. Till­gång­arna ska, med beak­tande av bola­gets för­säk­ringså­ta­gan­den och för­änd­ringar i till­gång­ar­nas fram­tida värde och avkast­ning, pla­ce­ras så att bola­gets betal­nings­be­red­skap är till­freds­stäl­lande och den för­vän­tade avkast­ningen till­räck­lig. Lag (2008:102).

10 §   För skuld­täck­ning som avses i 9 § får, med de begräns­ningar som anges i andra-​​sjätte styc­kena och 10 a-10 d §§, föl­jande till­gångar använ­das:
   1. Obli­ga­tio­ner eller andra skuld­för­bin­del­ser som svenska sta­ten, en svensk kom­mun eller där­med jäm­för­lig sam­fäl­lig­het sva­rar för.
   2. Obli­ga­tio­ner eller andra skuld­för­bin­del­ser som Euro­pe­iska gemen­ska­perna eller utländska sta­ter eller cen­tral­ban­ker sva­rar för.
   3. Obli­ga­tio­ner eller andra skuld­för­bin­del­ser som utländsk kom­mun eller där­med jäm­för­lig utländsk sam­fäl­lig­het med befo­gen­het att kräva in offent­lig upp­börd sva­rar för.
   4. Obli­ga­tio­ner eller andra skuld­för­bin­del­ser som inter­na­tio­nella orga­ni­sa­tio­ner sva­rar för.
   5. Ford­ringar på pre­mie eller andra ford­ringar på för­säk­rings­ta­gare som har sam­band med för­säk­rings­av­tal, om rätts­sub­jekt som anges i 1-4 sva­rar för ford­ran. Ett för­säk­rings­bo­lag som ingår i en kon­cern och vars verk­sam­het ute­slu­tande består i att för­säkra ris­ker inom kon­cer­nen, får för skuld­täck­ning även använda ford­ringar som bolag inom kon­cer­nen sva­rar för. Om en ford­ran enligt denna punkt varit för­fal­len till betal­ning längre tid än tre måna­der, får den dock inte använ­das för skuld­täck­ning.

5 a. Ford­ringar på pre­mier för ska­de­för­säk­ring får, när flera pre­mie­pe­ri­o­der avta­lats och ford­ring­arna avser pre­mier som inte för­fal­lit till betal­ning för andra peri­o­der än den första, använ­das för skuld­täck­ning upp till det belopp som sva­rar mot avsätt­ningen för för­säk­ringså­ta­gan­det, om avsik­ten är att åta­gan­det ska sägas upp vid dröjs­mål med betal­ningen.
   6. Skuld­för­bin­del­ser med säker­het i bola­gets liv­för­säk­rings­brev, inom åter­köps­vär­det.
   7. Medel på konto i bank, kre­dit­mark­nads­fö­re­tag eller utländskt kre­di­tin­sti­tut.
   8. Obli­ga­tio­ner och andra skuld­för­bin­del­ser som ett kre­di­tin­sti­tut eller ett vär­de­pap­pers­bo­lag med till­stånd enligt 2 kap. 2 § första styc­ket 2 och 8 lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den sva­rar för. Med kre­di­tin­sti­tut avses bank, kre­dit­mark­nads­fö­re­tag, Svenska skepps­hy­po­teks­kas­san och Sve­ri­ges all­männa hypo­teks­bank.
   9. Obli­ga­tio­ner och andra skuld­för­bin­del­ser som ett utländskt kre­di­tin­sti­tut sva­rar för.
   10. Obli­ga­tio­ner och andra skuld­för­bin­del­ser som ett publikt aktie­bo­lag eller ett mot­sva­rande utländskt bolag sva­rar för.
   11. Aktier och andra vär­de­pap­per som kan jäm­stäl­las med aktier, som har getts ut av ett publikt aktie­bo­lag, ett publikt för­säk­rings­ak­tie­bo­lag eller ett mot­sva­rande utländskt bolag, med undan­tag av bolag som avses i 12.
   12. Aktier och andra vär­de­pap­per som kan jäm­stäl­las med aktier, som har getts ut av ett publikt aktie­bo­lag eller ett mot­sva­rande utländskt bolag, under för­ut­sätt­ning att bola­get har till upp­gift att äga sådana till­gångar som anges i 13.
   13. Fas­tig­he­ter, tomträt­ter och bygg­na­der samt ande­lar i sådan egen­dom.
   14. Skuld­för­bin­del­ser som fysiska per­so­ner och andra sub­jekt än de som anges i 1-4 och 8-10 sva­rar för och som panträtt i fas­tig­het eller tomträtt läm­nats som säker­het för. Panträt­ten ska ligga inom en viss andel av fas­tig­he­tens eller tomträt­tens värde. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om ande­lens stor­lek och om vär­de­ring av fas­tig­he­ter och tomträt­ter för tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i denna punkt.
   15. Skuld­för­bin­del­ser som fysiska per­so­ner och andra sub­jekt än de som anges i 1-4 och 8-10 sva­rar för och som annan betryg­gande säker­het än panträtt i fas­tig­het eller tomträtt läm­nats som säker­het för.
   16. Kassa.
   17. Ande­lar i inve­ste­rings­fon­der och i sådana fond­fö­re­tag som avses i 1 kap. 7 § lagen (2004:46) om inve­ste­rings­fon­der, om de för­val­tade till­gång­arna huvud­sak­li­gen består av till­gångar som får använ­das för skuld­täck­ning. Vid tillämp­ningen av denna punkt krävs inte en sådan anmä­lan från fond­för­val­ta­ren som avses i nämnda para­graf.
   18. Beslu­tad över­skju­tande skatt.
   19. Åter­för­säk­rings­gi­vares ford­ran hos det avgi­vande för­säk­rings­bo­la­get (åter­för­säk­rings­ta­ga­ren) som grun­das på att åter­för­säk­rings­ta­ga­ren har hål­lit kvar till­gångar som mot­sva­rar en avgi­ven åter­för­säk­ring.

Andra fond­pap­per än sådana som avses i 10 a § första styc­ket 1, får bara använ­das för skuld­täck­ning om de är kort­fris­tigt rea­li­ser­bara eller är före­mål för han­del på en regle­rad mark­nad eller en mot­sva­rande mark­nad utan­för EES.

Aktier och andra vär­de­pap­per som kan jäm­stäl­las med aktier, som har getts ut av ett pri­vat aktie­bo­lag får använ­das för skuld­täck­ning under för­ut­sätt­ning att bola­get är ett dot­ter­bo­lag som anges i 10 a § första styc­ket 1.

Utländska till­gångar som avses i första styc­ket 2-4, 7 och 9-12 får använ­das för skuld­täck­ning i den mån det föl­jer av före­skrif­ter som med­de­lats av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestämt
   1. såvitt angår första styc­ket 2, om vilka utländska sta­ter och utländska cen­tral­ban­ker som avses,
   2. såvitt angår första styc­ket 4, om vilka inter­na­tio­nella orga­ni­sa­tio­ner som avses, samt
   3. såvitt angår första styc­ket 3, 7 och 9-12, om vilka sta­ter de rätts­sub­jekt som avses ska vara belägna eller ha sitt säte i.

Till­gångar får använ­das för skuld­täck­ning endast till den del de inte belas­tas av panträtt eller annan säker­hets­rätt.

För att till­gångar enligt första styc­ket 13 ska få använ­das för skuld­täck­ning ska bygg­na­der som hör till fas­tig­he­ter och tomträt­ter vara brand­för­säk­rade. Det­samma gäl­ler bygg­na­der som hör till fas­tig­he­ter och tomträt­ter som utgör säker­het för skuld­för­bin­del­ser enligt första styc­ket 14.

För­lags­be­vis och för­lags­an­dels­be­vis ska vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i 10 b och 10 c §§ jäm­stäl­las med till­gångar som anges i första styc­ket 11 och 12.

Finan­sin­spek­tio­nen får, om det finns sär­skilda skäl, besluta att även andra slag av till­gångar än som anges i första styc­ket till­fäl­ligt får använ­das för skuld­täck­ning.

Obli­ga­tio­ner eller andra skuld­för­bin­del­ser och aktier eller andra vär­de­pap­per utgivna av ett spe­ci­al­fö­re­tag får använ­das för skuld­täck­ning. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om för­ut­sätt­ning­arna för använd­ning av dessa till­gångar för skuld­täck­ning. Lag (2008:102).

10 a §   Aktier och ande­lar i dot­ter­fö­re­tag får använ­das för skuld­täck­ning om dot­ter­fö­re­ta­get
   1. har till upp­gift att direkt eller indi­rekt äga till­gångar som avses i 10 § första styc­ket,
   2. är ett publikt för­säk­rings­ak­tie­bo­lag,
   3. är ett publikt bank­ak­tie­bo­lag, kre­dit­mark­nads­bo­lag, vär­de­pap­pers­bo­lag eller fond­bo­lag, eller
   4. är ett utländskt före­tag av det slag som anges i 2 eller 3.

Vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i 10 b och 10 c §§ skall de till­gångar som till­hör ett dot­ter­fö­re­tag som anges i första styc­ket 1 behand­las som om till­gång­arna ägts direkt av för­säk­rings­bo­la­get.

För att aktier och ande­lar i dot­ter­fö­re­tag som har till upp­gift att äga till­gångar som avses i 10 § första styc­ket 13 eller 14, skall få använ­das för skuld­täck­ning, skall bygg­na­der som hör till fas­tig­he­ter och tomträt­ter vara brand­för­säk­rade.
Lag (1999:1123).

10 b §   Av det belopp som skall skuld­täc­kas får en andel om högst
   - 75 pro­cent mot­sva­ras av till­gångar som anges i 10 § första styc­ket 7-10, varav högst 50 pro­cen­ten­he­ter får mot­sva­ras av till­gångar som anges i 10 § första styc­ket 10,
   - 25 pro­cent mot­sva­ras av till­gångar som anges i 10 § första styc­ket 11,
   - 25 pro­cent mot­sva­ras av till­gångar som anges i 10 § första styc­ket 12-14,
   - 10 pro­cent mot­sva­ras av till­gångar som anges i 10 § första styc­ket 15 och
   - 3 pro­cent mot­sva­ras av till­gångar som anges i 10 § första styc­ket 16.

Andra fond­pap­per än sådana som avses i 10 § första styc­ket 17 och 10 a § första styc­ket 1, och som inte omsätts på någon regle­rad mark­nad eller en mot­sva­rande mark­nad utan­för EES, får uppgå till högst 10 pro­cent av de till­gångar som används för skuld­täck­ning.

Vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i första styc­ket skall även beak­tas ett för­säk­rings­bo­lags indi­rekta ägande av till­gångar genom dess inne­hav av ande­lar i inve­ste­rings­fon­der eller pla­ce­ringar i fond­fö­re­tag som används för skuld­täck­ning.

Finan­sin­spek­tio­nen får, om det finns sär­skilda skäl, medge till­fäl­liga avvi­kel­ser från de begräns­ningar som anges i första och andra styc­kena. Om det finns syn­ner­liga skäl får Finan­sin­spek­tio­nen också medge avvi­kel­ser, som inte är till­fäl­liga, från begräns­ning­arna i första styc­ket första-​​ fjärde streck­sat­serna.

Sådana avvi­kel­ser som anges i fjärde styc­ket får även med­ges om
   1. det på grund av änd­rade anta­gan­den om ränta krävs en väsent­lig ökning av liv­för­säk­rings­av­sätt­ning­arna,
   2. en anpass­ning till begräns­ning­arna i första och andra styc­kena skulle med­föra väsent­liga men för kapi­tal­för­valt­ningen, och
   3. bola­get har sär­skilda för­ut­sätt­ningar för att till­go­dose kra­ven i 9 a § andra och tredje mening­arna. Lag (2007:532).

10 c §   Vär­det av en enskild pla­ce­ring får mot­svara högst föl­jande ande­lar av det belopp som ska skuld­täc­kas:
   1. Fem pro­cent om pla­ce­ringen utgörs av en fas­tig­het, tomträtt eller bygg­nad, eller en grupp av sådan egen­dom, om egen­do­men eller egen­do­marna är belägna på ett sådant sätt att de ur risk­syn­punkt utgör en inve­ste­ring. Mot­sva­rande ska gälla för ande­lar i sådan egen­dom.
   2. Fem pro­cent om pla­ce­ringen utgörs av aktier och andra vär­de­pap­per som kan jäm­stäl­las med aktier eller obli­ga­tio­ner eller skuld­för­bin­del­ser från samma emit­tent eller samma lån­ta­gare, om inte något annat föl­jer av 3 eller 4.
   3. Tio pro­cent om pla­ce­ringen utgörs av aktier och andra vär­de­pap­per som kan jäm­stäl­las med aktier eller obli­ga­tio­ner eller skuld­för­bin­del­ser från samma emit­tent eller lån­ta­gare, om denne är sådant rättsub­jekt som anges i 10 § första styc­ket 8 eller 9. Det sam­man­lagda inne­ha­vet av sådana till­gångar får uppgå till högst 40 pro­cent av det belopp som ska skuld­täc­kas.
Ande­len aktier eller andra vär­de­pap­per som kan jäm­stäl­las med aktier från samma emit­tent får dock inte över­stiga fem pro­cent av det belopp som ska skuld­täc­kas.
   4. Tju­go­fem pro­cent om pla­ce­ringen utgörs av skuld­för­bin­del­ser från samma emit­tent utgivna enligt lagen (2003:1223) om utgiv­ning av säker­ställda obli­ga­tio­ner eller mot­sva­rande utländska skuld­för­bin­del­ser.

Det sam­man­lagda inne­ha­vet av pla­ce­ringar enligt första styc­ket 2-4 som här­rör från samma emit­tent eller lån­ta­gare får uppgå till högst tju­go­fem pro­cent av det belopp som ska skuld­täc­kas.

Begräns­ning­arna i första styc­ket 2-4 ska tilläm­pas på mot­sva­rande sätt för grup­per av emit­ten­ter eller lån­ta­gare med inbör­des anknyt­ning. Med en sådan grupp avses två eller flera fysiska eller juri­diska per­so­ner som utgör en hel­het från risk­syn­punkt där­för att någon av dem har, direkt eller indi­rekt, äga­rin­fly­tande över en eller flera av de övriga i grup­pen, eller där­för att de, utan att stå i sådant för­hål­lande, har sådan inbör­des anknyt­ning att någon eller samt­liga av de övriga kan råka i betal­nings­svå­rig­he­ter om en av dem drab­bas av finan­si­ella pro­blem.

Begräns­ning­arna i första styc­ket 2 och 3 gäl­ler inte sådana i 10 § första styc­ket 1-5 angivna till­gångar som får använ­das för skuld­täck­ning.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får inom de ramar som anges i första styc­ket med­dela före­skrif­ter om lämp­lig risk­sprid­ning.

Finan­sin­spek­tio­nen får, om det finns sär­skilda skäl, i ett enskilt fall besluta om till­fäl­liga avvi­kel­ser från de begräns­ningar som anges i första styc­ket. Lag (2008:102).

10 d §   De till­gångar som används för skuld­täck­ning skall, i fråga om ska­de­för­säk­ring, fin­nas inom EES om ris­ken är belä­gen inom EES och, i fråga om liv­för­säk­ring, fin­nas inom EES om för­säk­rings­bo­la­gets verk­sam­het utövas inom EES. För ris­ker och verk­sam­het utan­för EES skall de till­gångar som används för skuld­täck­ning fin­nas i Sve­rige.

Utan hin­der av första styc­ket får till­gångar fin­nas utan­för EES eller, i fall som avses i första styc­ket andra meningen, inom EES, om det inte kan antas för­sämra för­måns­rät­ten enligt 4 a § för­måns­rättsla­gen (1970:979) och loka­li­se­ringen även i övrigt är betryg­gande.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela när­mare före­skrif­ter om loka­li­se­ring av till­gångar enligt andra styc­ket. Lag (1999:600).

10 e §   De till­gångar som används för skuld­täck­ning skall pla­ce­ras så att ris­ken för valuta­kurs­för­lus­ter begrän­sas.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer skall med­dela före­skrif­ter om högsta tillåtna valuta­kurs­risk.
Lag (1999:600).

10 f §   Ford­ringar på någon annan än för­säk­rings­ta­gare ska beak­tas endast till den del de över­sti­ger belopp som gäl­de­nä­ren har att fordra av bola­get.

De till­gångar som används för skuld­täck­ning ska vär­de­ras till verk­ligt värde. Från detta värde ska avdrag göras för skul­der som hän­för sig till för­vär­vet av till­gången.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. vär­de­ring till verk­ligt värde, och
   2. vil­ket värde som till­gångar som anges i 10 § första styc­ket 13 högst får tas upp till.

För sådana aktier i dot­ter­bo­lag, som med stöd av 10 a § första styc­ket 1 används för skuld­täck­ning, får inte högre värde fast­stäl­las än det värde som skulle ha fast­ställts för till­gång­arna sam­man­lagt, efter avdrag för bola­gets skul­der, om de ägts direkt av för­säk­rings­bo­la­get. Om för­säk­rings­bo­la­get inte äger samt­liga aktier i dot­ter­bo­la­get, beak­tas endast så stor del av till­gång­ar­nas värde som sva­rar mot akti­e­in­ne­ha­vet.
Lag (2008:102).

10 g §   Ett för­säk­rings­bo­lag ska upp­rätta och följa pla­ce­rings­rikt­lin­jer. Sådana rikt­lin­jer ska inne­hålla prin­ci­perna för pla­ce­ring av samt­liga till­gångar, med en sär­skild redo­vis­ning av prin­ci­perna för pla­ce­ring av de till­gångar som används för skuld­täck­ning.

Liv­för­säk­rings­ta­gare och de som erbjuds att teckna en liv­för­säk­ring i bola­get ska infor­me­ras om det huvud­sak­liga inne­hål­let i rikt­lin­jerna, om det inte med hän­syn till för­säk­ring­ens sär­skilda beskaf­fen­het eller av annat sär­skilt skäl sak­nas anled­ning till sådan infor­ma­tion. Avser verk­sam­he­ten tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring, ska infor­ma­tio­nen ges även till andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ringen.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vad rikt­lin­jerna för verk­sam­het avse­ende tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring ska inne­hålla samt om skyl­dig­he­ten att lämna infor­ma­tion och om vilka för­säk­ringar som inte ska omfat­tas av infor­ma­tions­skyl­dig­he­ten.

För pla­ce­rings­rikt­lin­jer i för­säk­rings­bo­lag som med­de­lar tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring ska bestäm­mel­serna i 8 a § tilläm­pas.
Lag (2008:102).

11 §   Ett för­säk­rings­bo­lag ska föra ett regis­ter som vid varje tid­punkt utvi­sar de till­gångar som används för skuld­täck­ning och till­gång­ar­nas värde. Om 1 kap. 3 a § är tillämp­lig på för­säk­rings­bo­la­gets verk­sam­het, ska bola­get föra ett sär­skilt regis­ter för de till­gångar som används för skuld­täck­ning i verk­sam­he­ten avse­ende tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring.

Om en till­gång som anteck­nats i ett regis­ter har upp­lå­tits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnytt­jas för skuld­täck­ning, ska detta anteck­nas i regist­ret. Lag (2008:102).

11 a §   För­måns­rätt enligt 4 a § för­måns­rättsla­gen (1970:979) föl­jer med ford­ran som
   1. grun­das på för­säk­rings­av­tal, eller
   2. avser åter­be­tal­ning av pre­mier för att ett för­säk­rings­av­tal inte har kom­mit till stånd eller har upp­hört att gälla.

För­måns­rät­ten omfat­tar de till­gångar som finns upp­tagna i sådana regis­ter som anges i 11 § när bola­get för­sätts i kon­kurs eller utmät­ning äger rum.

Ford­ran grun­dad på avtal om åter­för­säk­ring har för­måns­rätt efter annan ford­ran som avses i första styc­ket. Lag (2005:1051).

12 §   Bestäm­mel­serna i 10 och 10 b §§ gäl­ler inte för till­gångar som sva­rar mot för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar i verk­sam­het avse­ende tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring. För sådana till­gångar gäl­ler, utö­ver de begräns­ningar som föl­jer av 9 a, 10 a och 10 c-10 e §§ samt av andra styc­ket i denna para­graf, att de skall pla­ce­ras på det sätt som bäst gag­nar de ersätt­nings­be­rät­ti­ga­des intres­sen och också i övrigt på ett akt­samt sätt.

Av det belopp som skall skuld­täc­kas i verk­sam­het avse­ende tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring får en andel om högst
   1. tio pro­cent utgö­ras av aktier och andra vär­de­pap­per som kan jäm­stäl­las med aktier samt obli­ga­tio­ner och andra skuld­för­bin­del­ser, om vär­de­pap­pe­ren eller skuld­för­bin­del­serna inte är före­mål för han­del på regle­rade mark­na­der eller mot­sva­rande mark­na­der utan­för EES,
   2. tre pro­cent utgö­ras av kon­tanta medel,
   3. fem pro­cent utgö­ras av aktier och andra vär­de­pap­per som kan jäm­stäl­las med aktier samt obli­ga­tio­ner och andra skuld­för­bin­del­ser från samma emit­tent eller lån­ta­gare, om denne i egen­skap av arbets­gi­vare beta­lar för­säk­rings­pre­mier till för­säk­rings­bo­la­get (upp­drags­gi­vande före­tag), och
   4. tio pro­cent utgö­ras av sådana till­gångar som avses i 3 och som getts ut av före­tag i en grupp av emit­ten­ter eller lån­ta­gare med sådan inbör­des anknyt­ning som anges i 10 c § andra styc­ket, vari ett upp­drags­gi­vande före­tag ingår.

Begräns­ning­arna i andra styc­ket 3 och 4 gäl­ler inte sådana till­gångar som svenska sta­ten eller en utländsk stat sva­rar för.

Om det finns sär­skilda skäl får Finan­sin­spek­tio­nen i enskilda fall besluta om undan­tag från de begräns­ningar som anges i andra styc­ket 1 och 2. Lag (2007:532).

13 §   Bestäm­mel­serna i 9 a, 10, 10 b-10 e och 12 §§ gäl­ler inte för till­gångar som sva­rar mot avsätt­ningar för vill­ko­rad åter­bä­ring och för fond­för­säk­ringså­ta­gan­den där för­säk­rings­ta­ga­ren bär pla­ce­rings­ris­ken. Sådana till­gångar skall pla­ce­ras på ett sätt som är lämp­ligt med hän­syn till åta­gan­dets karak­tär.

I verk­sam­het avse­ende tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring skall de till­gångar som avses i första styc­ket pla­ce­ras på det sätt som bäst gag­nar de ersätt­nings­be­rät­ti­ga­des intres­sen och också i övrigt på ett akt­samt sätt samt i enlig­het med bestäm­mel­serna i 12 § andra styc­ket 3 och 4 och tredje styc­ket.
Lag (2005:1121).

14 §   Om ett annat land inom EES har bestäm­mel­ser som inne­bär ytter­li­gare begräns­ningar för ett för­säk­rings­bo­lags pla­ce­ring av till­gångar i verk­sam­het avse­ende tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring utö­ver vad som fram­går av detta kapi­tel, skall ett för­säk­rings­bo­lag som bedri­ver sådan verk­sam­het där, på begä­ran från det lan­det, tillämpa även de bestäm­mel­serna.
Lag (2005:1121).

15 §   Bestäm­mel­serna i 10 § första-​​åttonde styc­kena och 10 a-10 e §§ gäl­ler inte för åter­för­säk­rings­bo­lag. För sådana bolag gäl­ler, utö­ver de begräns­ningar som föl­jer av 9 a § och 10 § nionde styc­ket, att skuld­täck­nings­till­gång­arna ska pla­ce­ras så att det möj­lig­gör för bola­get att på ett lämp­ligt sätt anpassa sig till änd­rade eko­no­miska omstän­dig­he­ter och till kata­stro­fer som får bety­dande följ­der för bola­get.
Pla­ce­ringar i till­gångar som inte hand­las på en regle­rad mark­nad eller mot­sva­rande mark­nad utan­för EES ska hål­las på akt­samma nivåer. Lag (2008:102).

16 §   Har upp­hävts genom lag (2005:406).

17 §   Har upp­hävts genom lag (1999:1123).

17 a §   Har upp­hävts genom lag (1999:1124).

17 b §   Optio­ner och ter­mins­kon­trakt eller andra lik­nande finan­si­ella instru­ment får använ­das för att sänka den finan­si­ella ris­ken i ett för­säk­rings­bo­lag och för att effek­ti­vi­sera för­valt­ningen av bola­gets till­gångar.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i första styc­ket. Lag (1999:600).

18 §   För­säk­rings­bo­lag får inte utan Finan­sin­spek­tio­nens med­gi­vande med­dela för­säk­ringar med soli­da­risk ansva­rig­het. Lag (1991:1767).

19 §   Ett för­säk­rings­brev skall inne­hålla upp­gif­ter både om de all­männa för­säk­rings­vill­ko­ren och om de sär­skilda vill­ko­ren för den för­säk­ring som avses i bre­vet. Lag (1999:600).

19 a §   Om en för­säk­rings­ta­gare har rätt till åter­köp eller över­fö­ring enligt 11 kap. 5 § för­säk­rings­av­talsla­gen (2005:104), skall för­säk­rings­bo­la­get se till att detta och de när­mare vill­ko­ren för åter­kö­pet eller över­fö­ringen fram­går av för­säk­rings­av­ta­let. Lag (2007:122).

19 b §   Om en för­säk­rings­ta­gare, som har rätt till åter­köp eller över­fö­ring enligt 11 kap. 5 § för­säk­rings­av­talsla­gen (2005:104), vill flytta för­säk­ring­ens värde till ett annat för­säk­rings­bo­lag, skall det för­säk­rings­bo­lag från vil­ket vär­det flyt­tas så snart som möj­ligt över­föra vär­det och de upp­gif­ter om för­säk­ringen som behövs till det andra bola­get.
Lag (2007:122).

20 §   En per­son­upp­gift som anger att en för­säk­rings­ta­gare har vid­ta­git dis­po­si­tio­ner beträf­fande i fram­ti­den utfal­lande för­säk­rings­be­lopp till för­mån för någon annan och som behand­las enligt per­son­upp­giftsla­gen (1998:204), får inte läm­nas ut till för­månsta­ga­ren. Lag (1998:722).

20 a §   Upp­gift om gene­tisk under­sök­ning eller gene­tisk infor­ma­tion som avser en enskild per­son får inte obe­hö­ri­gen röjas.

I det all­män­nas verk­sam­het tilläm­pas i stäl­let bestäm­mel­serna i offentlighets-​​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).
Lag (2009:429).

21 §   Om det före­lig­ger intres­se­ge­men­skap mel­lan å ena sidan ett för­säk­rings­bo­lag och å andra sidan ett aktie­bo­lag som denna lag inte är tillämp­lig på eller en eko­no­misk för­e­ning, får Finan­sin­spek­tio­nen före­lägga aktie­bo­la­get eller för­e­ningen att avge en sär­skild redo­vis­ning över intres­se­ge­men­ska­pen. Sådant före­läg­gande får dock endast med­de­las om det behövs med hän­syn till till­sy­nen över för­säk­rings­verk­sam­he­ten. Redo­vis­ningen skall avges enligt anvis­ningar av Finan­sin­spek­tio­nen.
Lag (1999:225).

22 §   Kapi­tal­ba­sen för liv­för­säk­rings­rö­relse får omfatta föl­jande pos­ter:
   1. inbe­ta­lat akti­e­ka­pi­tal eller inbe­ta­lat garan­ti­ka­pi­tal,
   2. övrigt eget kapi­tal med avdrag för utdel­ning, samt
   3. obe­skat­tade reser­ver.

Finan­sin­spek­tio­nen får, i den mån 26 § fjärde styc­ket inte hind­rar det, medge att också andra pos­ter än som sägs i första styc­ket får ingå i kapi­tal­ba­sen. Lag (2004:1179).

23 §   Sol­vensmar­gi­na­len enligt 1 kap. 8 a § andra styc­ket ska för direkt liv­för­säk­rings­rö­relse bestäm­mas på det sätt som anges i denna para­graf.

Sol­vensmar­gi­na­len för liv­för­säk­ring som avses i 2 kap. 3 b § första styc­ket klas­serna 1 a, 2 och 3 utgör sum­man av föl­jande belopp:
   1. fyra pro­cent av den del av för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar enligt 1 §, som sva­rar mot åta­gan­den med en finan­si­ell eller för­säk­rings­tek­nisk risk för för­säk­rings­bo­la­get, utan avdrag för avgi­ven åter­för­säk­ring (brut­to­av­sätt­ning) mul­ti­pli­ce­rat med en fak­tor som mot­sva­rar för­hål­lan­det för det före­gå­ende räken­skaps­å­ret mel­lan sådana för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar efter avdrag för avgi­ven åter­för­säk­ring och brut­to­av­sätt­ningen; fak­torn får dock inte under­stiga 0,85,
   2. en pro­cent av för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar i övrigt beräk­nade på det sätt som anges i 1, om
      a) för­säk­rings­ti­den över­sti­ger fem år och det belopp som ska täcka drifts­kost­na­derna är bestämt för längre tid än fem år, eller
      b) avsätt­ning­arna är för­e­nade med en rörel­se­risk för bola­get som inte är ovä­sent­lig,
   3. tre tion­dels pro­cent av samt­liga posi­tiva risk­sum­mor mul­ti­pli­ce­rat med en fak­tor som mot­sva­rar för­hål­lan­det för det före­gå­ende räken­skaps­å­ret mel­lan de posi­tiva risk­sum­morna efter avdrag för avgi­ven åter­för­säk­ring och de posi­tiva risk­sum­morna utan sådant avdrag; fak­torn får dock inte under­stiga 0,5, samt
   4. tju­go­fem pro­cent av de net­to­drifts­kost­na­der som är hän­för­liga till sådana avtal under före­gå­ende räken­skapsår som inte är för­e­nade med någon pla­ce­rings­risk för för­säk­rings­bo­la­get och där det belopp som ska täcka drifts­kost­na­derna inte är bestämt för längre tid än fem år.

För för­säk­ringar enbart för döds­fall ska vid tillämp­ning av andra styc­ket 3 i stäl­let för tre tion­dels pro­cent gälla en tion­dels pro­cent om för­säk­rings­ti­den är högst tre år och fem­ton hund­ra­dels pro­cent om för­säk­rings­ti­den är längre än tre år men högst fem år.

Sol­vensmar­gi­na­len för sjuk- och olycks­falls­för­säk­ringar som avses i 2 kap. 3 b § första styc­ket klass 4 ska bestäm­mas till sum­man av ett belopp beräk­nat enligt andra styc­ket 1 och sol­vensmar­gi­na­len enligt 25 §.

Sol­vensmar­gi­na­len för för­säk­ringar enligt 2 kap. 3 b § första styc­ket klass 1 b (tilläggs­för­säk­ring) ska beräk­nas enligt 25 §.

Om åter­för­säk­rings­av­ta­len har för­säm­rats i bety­dande utsträck­ning sedan före­gå­ende räken­skapsår eller om avta­len leder till en endast obe­tyd­lig riskö­ver­fö­ring, får Finan­sin­spek­tio­nen i ett enskilt fall besluta att det avdrag som gjorts på grund av avgi­ven åter­för­säk­ring ska mins­kas. Om den som har mot­ta­git åter­för­säk­ringen är auk­to­ri­se­rad i en annan stat inom EES, får ett sådant beslut inte ha sin grund i bris­tande sund­het i åter­för­säk­rings­fö­re­ta­gets eller för­säk­rings­fö­re­ta­gets finan­ser.

Finan­sin­spek­tio­nen får i ett enskilt fall besluta att belopp som kan åter­fås från ett spe­ci­al­fö­re­tag enligt avtal om riskö­ver­ta­gande får använ­das för att minska sol­vensmar­gi­na­len.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om hur beräk­ningen enligt fjärde styc­ket ska ske. Lag (2008:102).

24 §   Kapi­tal­ba­sen för ska­de­för­säk­rings­rö­relse får omfatta föl­jande pos­ter:
   1. inbe­ta­lat akti­e­ka­pi­tal eller inbe­ta­lat garan­ti­ka­pi­tal,
   2. övrigt eget kapi­tal med avdrag för utdel­ning, samt
   3. obe­skat­tade reser­ver.

Utjäm­nings­re­ser­ven som ska skuld­täc­kas enligt 9 § får inte ingå i kapi­tal­ba­sen.

För för­säk­rings­bo­lag som tilläm­par dis­kon­te­ring av för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar för ore­gle­rade ska­dor ska, i fråga om för­säk­ring som avses i 2 kap. 3 a § första styc­ket klas­serna 3-18 och mot­sva­rande åter­för­säk­ring, kapi­tal­ba­sen mins­kas med skill­na­den mel­lan odis­kon­te­rade och dis­kon­te­rade för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar. För sådan för­säk­ring som avses i 2 kap. 3 a § första styc­ket klas­serna 1 och 2 samt mot­sva­rande åter­för­säk­ring ska dis­kon­te­ring av de annu­i­te­ter som ingår i avsätt­ning­arna göras.

Finan­sin­spek­tio­nen får, med den begräns­ning som fram­går av andra styc­ket, i ett enskilt fall besluta att också andra pos­ter än de som anges i första styc­ket får ingå i kapi­tal­ba­sen. Lag (2008:102).

24 a §   Från kapi­tal­ba­sen enligt 22 eller 24 § skall för­säk­rings­bo­la­get i de fall som avses i andra styc­ket räkna av det bok­förda vär­det av akti­erna eller av vad som skju­tits till i annan form (till­skott) i
   1. ett för­säk­rings­bo­lag, ett kre­di­tin­sti­tut, ett insti­tut för elektro­niska pengar, ett vär­de­pap­pers­bo­lag eller mot­sva­rande utländska före­tag,
   2. ett utländskt åter­för­säk­rings­fö­re­tag,
   3. ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller
   4. ett finan­si­ellt insti­tut.

En sådan avräk­ning skall göras om
   1. för­säk­rings­bo­la­gets äga­ran­del över­sti­ger 10 pro­cent av före­ta­gets egna kapi­tal, eller
   2. för­säk­rings­bo­la­gets äga­ran­del under­sti­ger 10 pro­cent av före­ta­gets egna kapi­tal men
      a) till­skot­tet eller sum­man av till­skot­ten över­sti­ger 10 pro­cent av det egna kapi­ta­let eller de egna fon­derna i före­ta­get eller det sam­man­lagda bok­förda vär­det av sådana till­skott över­sti­ger 10 pro­cent av för­säk­rings­bo­la­gets kapi­tal­bas, eller
      b) före­ta­get är ett intres­se­fö­re­tag eller för­säk­rings­bo­la­get direkt eller indi­rekt äger minst 20 pro­cent av kapi­ta­let eller av samt­liga rös­ter i före­ta­get.

Avräk­ning skall inte göras för till­skott som avser före­tag som omfat­tas av samma beräk­ning av grupp­ba­se­rad eko­no­misk ställ­ning som för­säk­rings­bo­la­get enligt 7 a kap. 5 §.

Avräk­ning skall inte hel­ler göras för till­skott som avser före­tag som gemen­samt med för­säk­rings­bo­la­get omfat­tas av till­syn enligt lagen (2006:531) om sär­skild till­syn över finan­si­ella konglo­me­rat. Lag (2006:1374).

25 §   Sol­vensmar­gi­na­len enligt 1 kap. 8 a § andra styc­ket ska för ska­de­för­säk­rings­rö­relse och åter­för­säk­ring bestäm­mas med utgångs­punkt i pre­mi­e­in­dex eller ska­de­in­dex. Vid beräk­ningen ska premie-​​, ersättnings-​​, avsättnings-​​ och regress­be­lopp som avser för­säk­rings­klas­serna i 2 kap. 3 a § första styc­ket 11-13 eller mot­sva­rande åter­för­säk­ring ökas med 50 pro­cent.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får ifråga om åter­för­säk­ring med­dela före­skrif­ter om mot­sva­rande höj­ningar av beräk­nings­kri­te­ri­erna för sol­vensmar­gi­na­len för andra för­säk­rings­klas­ser än de mot­sva­rande klas­serna i 2 kap. 3 a § första styc­ket 11-13.

Pre­mi­e­in­dex grun­das på det högsta av
   1. ett belopp som upp­går till under det före­gå­ende räken­skaps­å­ret för­fallna pre­mier brutto för direkt för­säk­ring och mot­ta­gen åter­för­säk­ring med avdrag för dels däri ingå­ende skat­ter och avgif­ter, dels pre­mier för under samma tid annul­le­rade för­säk­rings­av­tal, eller
   2. brut­to­vär­det av de intjä­nade pre­mi­erna.

Pre­mi­e­in­dex utgörs av arton pro­cent av det högsta belop­pet enligt tredje styc­ket, till den del belop­pet mot­sva­rar högst fem­tio mil­jo­ner euro eller det högre belopp, grun­dat på för­änd­ringar i det euro­pe­iska kon­su­ment­pris­in­dexet, som Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas kom­mis­sion årli­gen till­kän­na­ger, och sex­ton pro­cent av åter­sto­den.

Ska­de­in­dex grun­das på ett belopp bestå­ende av
   1. genom­snit­tet av utbe­talda ersätt­ningar brutto eller kost­na­der för utförd assi­stans i direkt för­säk­ring och mot­ta­gen åter­för­säk­ring för vart och ett av de tre före­gå­ende räken­skaps­å­ren med avdrag för erhållna regress­be­lopp under samma tid, samt
   2. en tred­je­del av avsätt­ningen för ore­gle­rade ska­dor brutto i direkt för­säk­ring och mot­ta­gen åter­för­säk­ring vid det före­gå­ende räken­skaps­å­rets utgång mins­kad med en tred­je­del av avsätt­ningen för ore­gle­rade ska­dor brutto i direkt för­säk­ring och mot­ta­gen åter­för­säk­ring vid bör­jan av den treårs­pe­riod som slu­tade med det före­gå­ende räken­skaps­å­rets utgång.

Ska­de­in­dex utgörs av tju­go­sex pro­cent av detta belopp till den del belop­pet mot­sva­rar högst tret­tio­fem mil­jo­ner euro eller det högre belopp, grun­dat på för­änd­ringar i det euro­pe­iska kon­su­ment­pris­in­dexet, som Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas kom­mis­sion årli­gen till­kän­na­ger, och tju­gotre pro­cent av åter­sto­den.

Om för­säk­rings­rö­rel­sen huvud­sak­li­gen omfat­tar kre­dit­för­säk­ring eller för­säk­ring som omfat­tar ris­ker till följd av storm, hagel eller frost, ska dock beräk­ningen enligt femte styc­ket beräk­nas på grund­val av de sju före­gå­ende räken­skaps­å­ren.

Sol­vensmar­gi­na­len utgör det högsta av pre­mi­e­in­dex eller ska­de­in­dex, mul­ti­pli­ce­rat med en kvot som för de tre när­mast före­gå­ende räken­skaps­å­ren mot­sva­rar för­hål­lan­det mel­lan, å ena sidan, sum­man av utbe­talda ersätt­ningar och för­änd­ringen i avsätt­ningen för ore­gle­rade ska­dor efter avdrag för åter­för­säk­ra­res andel samt, å andra sidan, sum­man av utbe­talda ersätt­ningar och för­änd­ringen i avsätt­ningen för ore­gle­rade ska­dor utan avdrag för åter­för­säk­ra­res andel. Kvo­ten får dock inte under­stiga 0,5.

Om för­säk­rings­bo­la­gets verk­sam­het inte har pågått så länge som för­ut­sätts enligt bestäm­mel­serna om ska­de­in­dex i fjärde och sjätte styc­kena, ska sol­vensmar­gi­na­len beräk­nas med utgångs­punkt i pre­mi­e­in­dex.

Om den beräk­nade sol­vensmar­gi­na­len för ett för­säk­rings­bo­lag är lägre än före­gå­ende års sol­vensmar­gi­nal, ska sol­vensmar­gi­na­len i stäl­let bestäm­mas till sol­vensmar­gi­na­len för före­gå­ende år mul­ti­pli­ce­rad med för­hål­lan­det mel­lan de tek­niska avsätt­ning­arna för ore­gle­rade ska­dor vid utgången av det när­mast före­gå­ende räken­skaps­å­ret och de tek­niska avsätt­ning­arna för ore­gle­rade ska­dor i bör­jan av det när­mast före­gå­ende räken­skaps­å­ret. Vid beräk­ning­arna ska åter­för­säk­ring inte ingå i de tek­niska avsätt­ning­arna. Kvo­ten får inte över­stiga ett.

Finan­sin­spek­tio­nen får i ett enskilt fall besluta att sta­tis­tiska meto­der används för bestäm­mande av ande­len pre­mier, ersätt­ningar, avsätt­ningar och regress­be­lopp som avser för­säk­rings­klas­serna i 2 kap. 3 a § första styc­ket 11-13 eller mot­sva­rande åter­för­säk­ring.

Om åter­för­säk­rings­av­ta­len har för­säm­rats i bety­dande utsträck­ning sedan före­gå­ende räken­skapsår eller om avta­len leder till en endast obe­tyd­lig riskö­ver­fö­ring, får Finan­sin­spek­tio­nen i ett enskilt fall besluta att det avdrag som gjorts på grund av avgi­ven åter­för­säk­ring ska mins­kas. Om den som har mot­ta­git åter­för­säk­ringen är auk­to­ri­se­rad i en annan stat inom EES, får ett sådant beslut inte ha sin grund i bris­tande sund­het i åter­för­säk­rings­fö­re­ta­gets eller för­säk­rings­fö­re­ta­gets finan­ser.

Finan­sin­spek­tio­nen får i ett enskilt fall besluta att belopp som kan åter­fås från ett spe­ci­al­fö­re­tag enligt avtal om riskö­ver­ta­gande får använ­das för att minska sol­vensmar­gi­na­len.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. beräk­ning av sol­vensmar­gi­nal för åter­för­säk­ring av liv­för­säk­ring enligt bestäm­mel­serna för liv­för­säk­ring i 23 §,
   2. beräk­ning av kost­na­der för utförd assi­stans, och
   3. annan beräk­ning av sol­vensmar­gi­na­len för sjukränta.
Lag (2008:102).

26 §   För direkt liv­för­säk­rings­rö­relse och åter­för­säk­rings­rö­relse gäl­ler föl­jande.

Garan­ti­be­lop­pet enligt 1 kap. 8 a § andra styc­ket ska uppgå till ett belopp som mot­sva­rar tre mil­jo­ner euro eller det högre belopp, grun­dat på för­änd­ringar i det euro­pe­iska kon­su­ment­pris­in­dexet, som Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas kom­mis­sion årli­gen till­kän­na­ger. Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om höj­ning av garan­ti­be­lop­pet för åter­för­säk­ring.

Om ett för­säk­rings­bo­lag bedri­ver både direkt ska­de­för­säk­rings­rö­relse och åter­för­säk­ring, gäl­ler kra­vet på ett garan­ti­be­lopp på tre mil­jo­ner euro enligt andra styc­ket och höj­ningar som föl­jer av före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av andra styc­ket bara om verk­sam­he­ten avse­ende åter­för­säk­ring är av sådan stor­lek att
   1. mot­tagna pre­mier för åter­för­säk­ring upp­går till mer än 10 pro­cent av samt­liga pre­mier eller över­sti­ger 50 mil­jo­ner euro, eller
   2. för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar för åter­för­säk­ring upp­går till mer än 10 pro­cent av samt­liga för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar.

Finan­sin­spek­tio­nen får, om det finns sär­skilda skäl, i ett enskilt fall besluta att garan­ti­be­lop­pet för ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag sätts ned med högst en fjär­de­del.

Kapi­tal­ba­sen ska intill en tred­je­del av sol­vensmar­gi­na­len mot­sva­ras av pos­ter som anges i 22 § första styc­ket 1-3 och, efter god­kän­nande från Finan­sin­spek­tio­nen, dolda net­to­re­ser­ver som upp­kom­mit genom vär­de­ring av till­gångar i den utsträck­ning sådana dolda reser­ver inte är av excep­tio­nell natur. Det­samma gäl­ler garan­ti­be­lop­pet, om det är större än en tred­je­del av sol­vensmar­gi­na­len. Lag (2008:102).

27 §   För direkt ska­de­för­säk­rings­rö­relse gäl­ler föl­jande.

Garan­ti­be­lop­pet enligt 1 kap. 8 a § andra styc­ket ska uppgå till ett belopp som mot­sva­rar två mil­jo­ner euro eller det högre belopp, grun­dat på för­änd­ringar i det euro­pe­iska kon­su­ment­pris­in­dexet, som Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas kom­mis­sion årli­gen till­kän­na­ger. Om rörel­sen omfat­tar för­säk­ring eller risk som hän­för sig till någon av klas­serna i 2 kap. 3 a § första styc­ket 10-15, ska dock garan­ti­be­lop­pet uppgå till ett belopp mot­sva­rande tre mil­jo­ner euro eller det högre belopp, grun­dat på för­änd­ringar i det euro­pe­iska kon­su­ment­pris­in­dex, som Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas kom­mis­sion årli­gen till­kän­na­ger.

Finan­sin­spek­tio­nen får, om det finns sär­skilda skäl, i ett enskilt fall besluta att garan­ti­be­lop­pet för ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag sätts ned med högst en fjär­de­del.

Kapi­tal­ba­sen ska intill en tred­je­del av sol­vensmar­gi­na­len mot­sva­ras av pos­ter som anges i 24 § första styc­ket 1-3, med den begräns­ning som föl­jer av andra styc­ket, och, efter god­kän­nande från Finan­sin­spek­tio­nen, dolda net­to­re­ser­ver som upp­kom­mit genom vär­de­ring av till­gångar i den utsträck­ning sådana dolda reser­ver inte är av excep­tio­nell natur. Det­samma gäl­ler garan­ti­be­lop­pet, om det är större än en tred­je­del av sol­vensmar­gi­na­len. Lag (2008:102).

28 §   Om direkt liv­för­säk­rings­rö­relse och skadeförsäkrings-​​ rörelse drivs i samma för­säk­rings­bo­lag enligt 1 kap. 3 § andra och tredje styc­kena, skall kapi­tal­ba­sen för livförsäkrings-​​ rörel­sen respek­tive ska­de­för­säk­rings­rö­rel­sen beräk­nas och redo­vi­sas sepa­rat. Lag (1999:600).

28 a §   På begä­ran av ett för­säk­rings­bo­lag eller flera för­säk­rings­bo­lag ingå­ende i en för­säk­rings­grupp ska Finan­sin­spek­tio­nen granska till­för­lit­lig­he­ten hos den interna modell som för­säk­rings­bo­la­get eller för­säk­rings­fö­re­tag i för­säk­rings­grup­pen valt för att beräkna ett kapi­tal­krav med hän­syn tagen till de kvan­ti­fi­er­bara ris­ker som bola­get eller före­ta­gen i grup­pen är utsatta för. Vid gransk­ningen ska de grund­läg­gande krav beak­tas som fram­går av artik­larna 120-​125 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2009/138/EG av den 25 novem­ber 2009 om upp­ta­gande och utö­vande av försäkrings-​​ och åter­för­säk­rings­verk­sam­het.

Om en behö­rig myn­dig­het på begä­ran av flera för­säk­rings­fö­re­tag ingå­ende i en för­säk­rings­grupp, vil­ken även omfat­tar ett svenskt för­säk­rings­bo­lag, grans­kar till­för­lit­lig­he­ten hos en intern modell för före­ta­gen i grup­pen, får Finan­sin­spek­tio­nen utföra den del av gransk­ningen som avser det svenska bola­get.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om grun­derna för bedöm­ningen av till­för­lit­lig­he­ten hos interna model­ler enligt första styc­ket.
Lag (2010:1499).

29 §   Pre­mier för fond­för­säk­ringar skall pla­ce­ras i ande­lar i sådana till för­säk­ringen anknutna fon­der som för­säk­rings­ta­ga­ren från tid till annan bestäm­mer. För­säk­rings­bo­la­get får begränsa anta­let fon­der i vilka pre­mier får pla­ce­ras.

Utdel­ning och ersätt­ning vid inlö­sen av sådana ande­lar får endast använ­das för för­värv av nya ande­lar i anknutna fon­der och för utbe­tal­ning eller betal­ning av kost­na­der enligt för­säk­rings­av­ta­let. Lag (1999:600).

30 §   Ett för­säk­rings­bo­lag som dri­ver direkt för­säk­rings­rö­relse skall upp­rätta rikt­lin­jer för han­te­ring av intres­se­kon­flik­ter mel­lan bola­gets intres­sen­ter. Lag (2004:570).

7 a kap. För­säk­rings­grup­per

Vilka före­tag som ingår i en för­säk­rings­grupp

1 §   En för­säk­rings­grupp enligt denna lag består av
   1. ett för­säk­rings­bo­lag och
      a) dess dot­ter­fö­re­tag eller intres­se­fö­re­tag som är för­säk­rings­fö­re­tag,
      b) för­säk­rings­fö­re­tag med vil­ket för­säk­rings­bo­la­get har en gemen­sam eller i huvud­sak gemen­sam led­ning,
   2. ett för­säk­rings­bo­lag och dess moder­fö­re­tag som är
      a) ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag eller
      b) ett utländskt för­säk­rings­fö­re­tag med hem­vist utan­för EES, eller
   3. ett för­säk­rings­bo­lag och dess moder­fö­re­tag som är ett annat före­tag än som avses i 1 och 2 men som inte är ett blan­dat finan­si­ellt hol­ding­fö­re­tag enligt 1 kap. 3 § 3 lagen (2006:531) om sär­skild till­syn över finan­si­ella konglo­me­rat.

Det som före­skrivs i detta kapi­tel i fråga om intres­se­fö­re­tag ska även gälla före­tag som inte är ett dot­ter­fö­re­tag eller intres­se­fö­re­tag, om ägan­det i före­ta­get direkt eller indi­rekt upp­går till minst 20 pro­cent av kapi­ta­let eller av samt­liga rös­ter. Lag (2008:102).

2 §   En för­säk­rings­grupp enligt 1 § första styc­ket omfat­tar även
   1. för­säk­rings­bo­la­gets andra dot­ter­fö­re­tag och intres­se­fö­re­tag,
   2. andra före­tag än för­säk­rings­fö­re­tag med vilka för­säk­rings­bo­la­get har en gemen­sam eller i huvud­sak gemen­sam led­ning,
   3. före­tag som för­säk­rings­bo­la­get är dot­ter­fö­re­tag eller intres­se­fö­re­tag till,
   4. övriga dot­ter­fö­re­tag och intres­se­fö­re­tag till före­tag som anges i 2 och 3, och
   5. före­tag som har en gemen­sam eller i huvud­sak gemen­sam led­ning med före­tag som anges i 2 och 3. Lag (2006:533).

Kon­troll av affärs­hän­del­ser och avtal inom för­säk­rings­grup­pen

3 §   Ett för­säk­rings­bo­lag som avses i 1 § första styc­ket skall ha en god kon­troll över affärs­hän­del­ser och avtal med andra före­tag inom för­säk­rings­grup­pen samt deras påver­kan på för­säk­rings­bo­la­gets eko­no­miska ställ­ning, så att kra­ven enligt 1 kap. 1 a § första styc­ket kan till­go­do­ses.

Första styc­ket gäl­ler även affärs­hän­del­ser och avtal mel­lan för­säk­rings­bo­la­get och en fysisk per­son som har ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav i eller en nära för­bin­delse med för­säk­rings­bo­la­get eller ett annat före­tag inom för­säk­rings­grup­pen. Lag (2000:623).

Grupp­ba­se­rat kapi­tal­krav

4 §   Ett för­säk­rings­bo­lag som avses i 1 § första styc­ket 1 skall, utö­ver vad som före­skrivs i 1 kap. 8 a §, ha en kapi­tal­bas som är till­freds­stäl­lande med hän­syn till andra före­tag i för­säk­rings­grup­pen (grupp­ba­se­rad kapi­tal­bas). När den grupp­ba­se­rade kapi­tal­ba­sen bestäms skall 7 kap. 22 och 24 §§, 24 a § första-​​tredje styc­kena, 26 § fjärde styc­ket första meningen samt 27 § fjärde styc­ket första meningen tilläm­pas.

Den grupp­ba­se­rade kapi­tal­ba­sen skall uppgå till en nivå som är till­räck­lig med hän­syn till andra före­tag i för­säk­rings­grup­pen (grupp­ba­se­rad sol­vensmar­gi­nal). När den grupp­ba­se­rade sol­vensmar­gi­na­len bestäms skall 7 kap. 23 § för liv­för­säk­rings­rö­relse och 7 kap. 25 § för ska­de­för­säk­rings­rö­relse tilläm­pas. Lag (2006:533).

Beräk­ning av grupp­ba­se­rad eko­no­misk ställ­ning

5 §   Ett för­säk­rings­bo­lag som avses i 1 § första styc­ket 1 och 2 skall göra en beräk­ning av grupp­ba­se­rad kapi­tal­bas och sol­vensmar­gi­nal för att bestämma den eko­no­miska ställ­ningen med hän­syn till andra före­tag i för­säk­rings­grup­pen. Beräk­ningen skall göras enligt en sammanläggnings-​​ och avräk­nings­me­tod. Om det finns skäl får beräk­ningen i stäl­let göras enligt en kon­so­li­de­rings­me­tod.

Vid beräk­ningen skall dot­ter­fö­re­tag och intres­se­fö­re­tag som är för­säk­rings­fö­re­tag beak­tas pro­por­tio­nellt efter för­säk­rings­bo­la­gets inne­hav om inte sär­skilda skäl talar för att de beak­tas till annan andel.

Beräk­ningen skall sär­skilt till­go­dose att avdrag från kapi­tal­ba­sen görs för dels till­gångar som får ingå i kapi­tal­ba­sen hos ett annat för­säk­rings­fö­re­tag i för­säk­rings­grup­pen, dels vär­den som ska­pats internt inom grup­pen.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer skall med­dela före­skrif­ter om beräk­nings­me­to­der­nas använd­ning och inne­håll. Lag (2000:623).

Grupp­ba­se­rad redo­vis­ning

6 §   Ett för­säk­rings­bo­lag som avses i 1 § första styc­ket skall upp­rätta och till Finan­sin­spek­tio­nen ge in en sär­skild redo­vis­ning som omfat­tar för­säk­rings­grup­pen (grupp­ba­se­rad redo­vis­ning).

En grupp­ba­se­rad redo­vis­ning skall inne­hålla en sam­man­ställ­ning av sådana väsent­liga affärs­hän­del­ser och avtal som avses i 3 §.
I de fall som avses i 1 § första styc­ket 1 och 2 skall redo­vis­ningen även inne­hålla en sådan beräk­ning som avses i 5 §. Redo­vis­ningen skall i det fall som avses i 1 § första styc­ket 2 upp­rät­tas som om moder­fö­re­ta­get är ett för­säk­rings­bo­lag och sär­skilt visa detta moder­fö­re­tags för­del­ning av kapi­ta­let inom kon­cer­nen och intres­se­fö­re­tag.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om den grupp­ba­se­rade redo­vis­ning­ens utform­ning och inne­håll samt när hand­ling­arna skall ges in till Finan­sin­spek­tio­nen. Lag (2000:623).

Undan­tag från grupp­ba­se­rad redo­vis­ning

7 §   Finan­sin­spek­tio­nen får medge att ett för­säk­rings­bo­lag helt eller del­vis undan­tas från skyl­dig­he­ten att upp­rätta och ge in en grupp­ba­se­rad redo­vis­ning enligt 6 §, om bola­get
   1. omfat­tas av en grupp­ba­se­rad redo­vis­ning eller mot­sva­rande sam­man­ställ­ning som upp­rät­tas av ett annat före­tag, och
   2. den eko­no­miska ställ­ningen kan antas vara till­freds­stäl­lande med hän­syn till kra­ven i 3 § första styc­ket och 4 §.
Lag (2000:623).

8 §   Finan­sin­spek­tio­nen får medge att ett före­tag helt eller del­vis ute­läm­nas från en grupp­ba­se­rad redo­vis­ning enligt 6 §, om
   1. före­ta­get är belä­get i ett land utan­för Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det där det finns rätts­liga hin­der för över­fö­ring av nöd­vän­dig infor­ma­tion,
   2. före­ta­get är av ringa bety­delse med hän­syn till syf­tet med till­sy­nen, eller
   3. ett beak­tande av före­ta­get skulle vara olämp­ligt eller vil­se­le­dande med hän­syn till syf­tet med till­sy­nen.
Lag (2000:623).

Infor­ma­tion till för­säk­rings­bo­lag som skall upp­rätta en grupp­ba­se­rad redo­vis­ning

9 §   Ett före­tag som ingår i en för­säk­rings­grupp enligt 1 och 2 §§ samt sådana fysiska per­so­ner som avses i 3 § andra styc­ket skall till ett för­säk­rings­bo­lag som avses i 1 § första styc­ket lämna de upp­gif­ter som behövs för att upp­rätta en grupp­ba­se­rad redo­vis­ning som upp­fyl­ler kra­ven i denna lag och före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av lagen. Upp­gif­terna skall läm­nas på för­säk­rings­bo­la­gets begä­ran så snart det kan ske.

Första styc­ket gäl­ler även en juri­disk eller fysisk per­son i för­hål­lande till ett sådant utländskt före­tag inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det som skall upp­rätta en grupp­ba­se­rad sam­man­ställ­ning enligt offent­lig regle­ring som byg­ger på för­säk­rings­grupps­di­rek­ti­vet (98/78/EG). Lag (2000:623).

Led­ningen i ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag

9 a §   Den som ingår i led­ningen för ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag skall ha till­räck­lig insikt och erfa­ren­het för att delta i led­ningen av före­ta­get och även i övrigt vara lämp­lig för en sådan upp­gift. Lag (2006:533).

Tyst­nads­plikt

10 §   En sty­rel­se­le­da­mot eller annan befatt­nings­ha­vare hos ett före­tag som vid full­gö­rande av skyl­dig­he­ter enligt detta kapi­tel får kun­skap om affärs­för­hål­lan­den i ett före­tag eller hos en per­son, som enligt 9 § skall lämna upp­gif­ter, får inte obe­hö­ri­gen röja vad han fått veta och inte hel­ler utnyttja kun­ska­pen i strid med upp­gifts­läm­na­rens intresse. Lag (2000:623).

Upp­gifts­skyl­dig­het

10 a §   Ett före­tag som avses i 10 § är skyl­digt att lämna ut upp­gif­ter om enskil­das för­hål­lan­den till före­ta­get, om det under en utred­ning enligt bestäm­mel­serna om för­un­der­sök­ning i brott­mål begärs av under­sök­nings­le­dare eller om det i ett ärende om rätts­lig hjälp i brott­mål på fram­ställ­ning av en annan stat eller mel­lan­folk­lig dom­stol begärs av åkla­gare.
Lag (2006:533).

Med­de­lan­de­för­bud

10 b §   Den under­sök­nings­le­dare eller åkla­gare som begär upp­gif­ter enligt 10 a § får för­ordna att före­ta­get samt dess sty­rel­se­le­da­mö­ter och anställda inte får röja för kun­den eller för någon utom­stå­ende att upp­gif­ter har läm­nats enligt 10 a § eller att det pågår en för­un­der­sök­ning eller ett ärende om rätts­lig hjälp i brott­mål.

Ett sådant för­bud får med­de­las om det krävs för att en utred­ning om brott inte skall även­ty­ras eller för att upp­fylla en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som är bin­dande för Sve­rige.

För­bu­det skall vara tids­be­grän­sat, med möj­lig­het till för­läng­ning, och får inte avse längre tid än vad som är moti­ve­rat med hän­syn till syf­tet med för­bu­det. I ett ärende om rätts­lig hjälp i brott­mål får dock för­bu­det tids­be­grän­sas endast om den stat eller mel­lan­folk­liga dom­stol som ansökt om rätts­lig hjälp sam­tyc­ker till detta.

Om ett för­bud inte längre är moti­ve­rat med hän­syn till syf­tet med för­bu­det, skall under­sök­nings­le­da­ren eller åkla­ga­ren besluta att för­ord­nan­det skall upp­höra. Lag (2006:533).

Ansvars­be­stäm­melse

10 c §   Till böter döms den som upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het bry­ter mot ett med­de­lan­de­för­bud enligt 10 b §.
Lag (2006:533).

8 kap. För­säk­rings­bo­la­gets led­ning m.m.

1 §   Ett för­säk­rings­bo­lag ska ha en sty­relse med minst tre leda­mö­ter. I ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag och i för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som inte får dela ut vinst ska mer än hälf­ten av sty­rel­se­le­da­mö­terna vara per­so­ner som var­ken är anställda i bola­get eller anställda eller sty­rel­se­le­da­mö­ter i före­tag som ingår i samma kon­cern som bola­get eller i en före­tags­grupp av mot­sva­rande slag.

Sty­rel­sen väljs av bolags­stäm­man. I ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som inte får dela ut vinst ska minst en av sty­rel­se­le­da­mö­terna utses av för­säk­rings­ta­garna eller av någon intres­se­grupp som har anknyt­ning till dem. En sådan sty­rel­se­le­da­mot får inte vara
   1. aktieä­gare i bola­get,
   2. anställd i bola­get, eller
   3. aktieä­gare, anställd eller sty­rel­se­le­da­mot i före­tag som ingår i samma kon­cern som bola­get eller i en före­tags­grupp av mot­sva­rande slag.

Även annan sty­rel­se­le­da­mot får enligt bestäm­melse i bolags­ord­ningen till­sät­tas i annan ord­ning än genom val av bolags­stäm­man.

Sty­rel­se­le­da­mö­ter­nas upp­drag gäl­ler för den tid som anges i bolags­ord­ningen. Upp­drags­ti­den får inte omfatta mer än fyra räken­skapsår och ska bestäm­mas så att upp­dra­get upp­hör vid slu­tet av den ordi­na­rie bolags­stämma på vil­ken sty­rel­se­val för­rät­tas.

Det som före­skrivs i denna lag om sty­rel­se­le­da­mö­ter ska i tillämp­liga delar gälla även sup­ple­an­ter.

Bestäm­mel­ser om arbets­ta­gar­re­pre­sen­tan­ter finns i lagen (1987:1245) om sty­rel­se­re­pre­sen­ta­tion för de pri­va­tan­ställda och i lagen (2008:9) om arbets­ta­ga­res med­ver­kan vid grän­sö­ver­skri­dande fusio­ner. Lag (2009:708).

1 a §   Bolags­stäm­man skall besluta om arvode och annan ersätt­ning för sty­rel­se­upp­drag till var och en av sty­rel­se­le­da­mö­terna.

Första styc­ket gäl­ler inte sådana emis­sio­ner och över­lå­tel­ser som omfat­tas av lagen (1987:464) om vissa rik­tade emis­sio­ner i akti­e­mark­nads­bo­lag, m.m. Lag (2006:563).

2 §   Ett upp­drag som sty­rel­se­le­da­mot upp­hör i för­tid, om leda­mo­ten eller den som utsett honom eller henne begär det.
En anmä­lan om detta ska göras hos sty­rel­sen och, i de fall då en leda­mot som inte är vald på bolags­stäm­man vill avgå, hos den som till­satt honom eller henne.

Om en sty­rel­se­le­da­mots upp­drag upp­hör i för­tid eller det upp­kom­mer hin­der för denne enligt 4 § att vara sty­rel­se­le­da­mot och om det inte finns någon sup­ple­ant, ska övriga sty­rel­se­le­da­mö­ter vidta åtgär­der för att en ny leda­mot för den åter­stå­ende man­dat­ti­den till­sätts, om inte den för­ut­va­rande leda­mo­ten har varit en sådan leda­mot som avses i 1 § andra styc­ket eller en sådan arbets­ta­gar­le­da­mot som avses i lagen (1987:1245) om sty­rel­se­re­pre­sen­ta­tion för de pri­va­tan­ställda eller i lagen (2008:9) om arbets­ta­ga­res med­ver­kan vid grän­sö­ver­skri­dande fusio­ner.

Ska leda­mo­ten väl­jas på bolags­stäm­man, kan valet trots före­skrif­terna i 1 § första styc­ket anstå till den nästa ordi­na­rie stämma på vil­ken sty­rel­se­val för­rät­tas, om sty­rel­sen är beslut­för med kvar­stå­ende leda­mö­ter och sup­ple­an­ter.

Om en sty­rel­se­le­da­mot, som enligt bolags­ord­ningen ska till­sät­tas på något annat sätt än genom val av bolags­stäm­man, inte har utsetts, ska rät­ten för­ordna ersät­tare på ansö­kan av sty­rel­se­le­da­mot, aktieä­gare, delä­gare, dele­ge­rad, garant, bor­ge­när eller annan vars rätt kan vara bero­ende av att det finns någon som kan före­träda bola­get. Lag (2009:708).

3 §   Sty­rel­sen skall utse verk­stäl­lande direk­tör. Denne får utses inom eller utom sty­rel­sen.

Sty­rel­sen får för­ordna en eller flera vice verk­stäl­lande direk­tö­rer att tjänst­göra i verk­stäl­lande direk­tö­rens ställe. För vice verk­stäl­lande direk­tör gäl­ler i tillämp­liga delar vad som i denna lag sägs om verk­stäl­lande direk­tö­ren.

4 §   Verk­stäl­lande direk­tö­ren och minst halva anta­let sty­rel­se­le­da­mö­ter skall vara bosatta inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det, om inte något annat tillåts i sär­skilda fall.
Frå­gor om sådant till­stånd prö­vas av Finan­sin­spek­tio­nen.
Ären­den som är av prin­ci­piell bety­delse eller av syn­ner­lig vikt prö­vas dock av rege­ringen.

Den som är underå­rig eller i kon­kurs eller som har för­val­tare enligt 11 kap. 7 § för­äld­ra­bal­ken får inte vara sty­rel­se­le­da­mot eller verk­stäl­lande direk­tör. Att det­samma gäl­ler den som är under­kas­tad närings­för­bud föl­jer av 6 § lagen (1986:436) om närings­för­bud.

En juri­disk per­son kan inte vara sty­rel­se­le­da­mot. Lag (2004:578).

4 a §   Den som har varit revi­sor i ett bolag, vars över­låt­bara vär­de­pap­per är upp­tagna till han­del på en regle­rad mark­nad, får inte vara sty­rel­se­le­da­mot, verk­stäl­lande direk­tör eller annan ledande befatt­nings­ha­vare i bola­get, om inte minst två år har för­flu­tit sedan han eller hon läm­nade revi­sions­upp­dra­get.

Första styc­ket gäl­ler även den som har varit huvud­an­sva­rig för revi­sio­nen enligt 17 § revi­sorsla­gen (2001:883).
Lag (2009:569).

5 §   I fråga om ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag får, om sär­skilda skäl före­lig­ger, med­ges undan­tag från bestäm­mel­serna om
   1. att verk­stäl­lande direk­tör skall utses,
   2. att det ålig­ger sty­rel­sen att utse en verk­stäl­lande direk­tör,
   3. att verk­stäl­lande direk­tö­ren inte får vara ord­fö­rande i bola­gets sty­relse.

Frå­gor om undan­tag enligt första styc­ket prö­vas av Finan­sin­spek­tio­nen. Ären­den som är av prin­ci­piell bety­delse eller av syn­ner­lig vikt prö­vas dock av rege­ringen.

Om verk­stäl­lande direk­tör inte utses, skall sty­rel­sen upp­dra åt en av sty­rel­se­le­da­mö­terna att full­göra de skyl­dig­he­ter som ålig­ger verk­stäl­lande direk­tö­ren i fråga om bok­fö­ring och medels­för­valt­ning. Sty­rel­sen sva­rar för vad som i övrigt ålig­ger verk­stäl­lande direk­tö­ren enligt denna lag.
Lag (1999:225).

6 §   Sty­rel­se­le­da­mö­terna och verk­stäl­lande direk­tö­ren i för­säk­rings­ak­tie­bo­lag skall senast när de till­trä­der sin befatt­ning, för infö­rande i aktie­bo­ken anmäla sitt inne­hav av aktier i bola­get och i bolag inom samma kon­cern. Det­samma gäl­ler mot­sva­rande befatt­nings­ha­vare i ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag i fråga om inne­hav av aktier i bolag inom kon­cern där det ömse­si­diga bola­get ingår. För­änd­ringar i akti­e­in­ne­ha­ven skall anmä­las inom en månad.

Första styc­ket gäl­ler inte i den mån anmäl­nings­skyl­dig­het före­lig­ger enligt lagen (2000:1087) om anmäl­nings­skyl­dig­het för vissa inne­hav av finan­si­ella instru­ment. Lag (2000:1089).

7 §   Sty­rel­senn sva­rar för bola­gets orga­ni­sa­tion och för för­valt­ningen av bola­gets ange­lä­gen­he­ter. Verk­stäl­lande direk­tö­ren skall sköta den löpande för­valt­ningen enligt de rikt­lin­jer och anvis­ningar som sty­rel­sen med­de­lar.
Verk­stäl­lande direk­tö­ren får dess­utom utan sty­rel­sens bemyn­di­gande vidta åtgär­der som med hän­syn till omfatt­ningen och arten av bola­gets verk­sam­het är osed­van­liga eller av stor bety­delse, om sty­rel­sens beslut inte kan avvak­tas utan väsent­lig olä­gen­het för bola­gets verk­sam­het. I sådant fall skall sty­rel­sen så snart som möj­ligt under­rät­tas om åtgär­den.

Sty­rel­sen skall se till att orga­ni­sa­tio­nen i fråga om bok­fö­ringen och medels­för­valt­ningen även inne­fat­tar en till­freds­stäl­lande kon­troll. Verk­stäl­lande direk­tö­ren skall sörja för att bola­gets bok­fö­ring full­görs i över­ens­stäm­melse med lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag och andra för­fatt­ningar och att medels­för­valt­ningen sköts på ett betryg­gande sätt. Lag (1999:600).

8 §   Sty­rel­sen skall fast­ställa för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jer, pla­ce­rings­rikt­lin­jer och rikt­lin­jer för han­te­ring av intres­se­kon­flik­ter. Sty­rel­sen ansva­rar för att rikt­lin­jerna följs och skall fort­lö­pande pröva om de behö­ver änd­ras.
Lag (2004:570).

8 a §   I ett bolag, vars över­låt­bara vär­de­pap­per är upp­tagna till han­del på en regle­rad mark­nad, ska sty­rel­sen ha ett revi­sions­ut­skott. Utskot­tets leda­mö­ter får inte vara anställda av bola­get. Minst en leda­mot ska vara obe­ro­ende och ha redovisnings-​​ eller revi­sions­kom­pe­tens.

Bola­get får besluta att sty­rel­sen inte ska ha något revi­sions­ut­skott, för­ut­satt att sty­rel­sen
   1. full­gör de upp­gif­ter som anges i 8 b §, och
   2. upp­fyl­ler det krav som anges i första styc­ket tredje meningen. Lag (2009:569).

8 b §   Revi­sions­ut­skot­tet ska, utan att det påver­kar sty­rel­sens ansvar och upp­gif­ter i övrigt,
   1. över­vaka bola­gets finan­si­ella rap­por­te­ring,
   2. med avse­ende på den finan­si­ella rap­por­te­ringen över­vaka effek­ti­vi­te­ten i bola­gets interna kon­troll, intern­re­vi­sion och risk­han­te­ring,
   3. hålla sig infor­me­rat om revi­sio­nen av års­re­do­vis­ningen och kon­cern­re­do­vis­ningen,
   4. granska och över­vaka revi­sorns opar­tisk­het och själv­stän­dig­het och där­vid sär­skilt upp­märk­samma om revi­sorn till­han­da­hål­ler bola­get andra tjäns­ter än revi­sions­tjäns­ter, och
   5. biträda vid upp­rät­tan­det av för­slag till bolags­stäm­mans beslut om revi­sor­sval. Lag (2009:569).

9 §   I ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag, vars aktier är upp­tagna till han­del på en regle­rad mark­nad i Sve­rige, skall sty­rel­sen varje år upp­rätta för­slag till rikt­lin­jer för bestäm­mande av lön och annan ersätt­ning till den verk­stäl­lande direk­tö­ren och andra per­so­ner i bola­gets led­ning. Med ersätt­ning jäm­ställs över­lå­telse av vär­de­pap­per och upp­lå­telse av rätt att i fram­ti­den för­värva vär­de­pap­per från bola­get. Rikt­lin­jerna skall avse tiden från nästa ordi­na­rie bolags­stämma.

Infor­ma­tion om tidi­gare beslu­tade ersätt­ningar som inte har för­fal­lit till betal­ning skall fogas till för­sla­get.

Om, i fall som avses i 9 b §, de rikt­lin­jer som bolags­stäm­man har beslu­tat om inte har följts, skall även infor­ma­tion om detta och om skä­let till avvi­kel­sen fogas till för­sla­get.

Första styc­ket gäl­ler inte sådana emis­sio­ner och över­lå­tel­ser som omfat­tas av lagen (1987:464) om vissa rik­tade emis­sio­ner i akti­e­mark­nads­bo­lag, m.m. Det gäl­ler inte hel­ler ersätt­ning som omfat­tas av 1 a § första styc­ket. Lag (2007:532).

9 a §   Om för­sla­get enligt 9 § ger utrymme för ersätt­ning som inte på för­hand är bestämd till ett visst belopp, skall det inne­hålla upp­gift om ersätt­ning­ens art och under vilka för­ut­sätt­ningar den skall läm­nas eller kunna göras gäl­lande.

I fall som avses i första styc­ket skall till för­sla­get fogas upp­gift om vad bola­gets åta­gan­den gente­mot de per­so­ner som omfat­tas sam­man­lagt kan beräk­nas kosta bola­get vid olika tänk­bara utfall. Lag (2006:563).

9 b §   I de rikt­lin­jer som avses i 9 § får det bestäm­mas att sty­rel­sen får frångå rikt­lin­jerna, om det i ett enskilt fall finns sär­skilda skäl för det. Lag (2006:563).

9 c §   Bola­gets revi­sor skall senast två vec­kor före den bolags­stämma som avses i 9 kap. 5 § första styc­ket lämna ett skrift­ligt, under­teck­nat ytt­rande till sty­rel­sen om huruvida de rikt­lin­jer som avses i 9 § och som har gällt sedan före­gå­ende bolags­stämma av nämnda slag har följts. Om rikt­lin­jerna enligt revi­sorns mening inte har följts, skall skä­len för denna bedöm­ning framgå. Lag (2006:563).

10 §   Inom sty­rel­sen skall en av leda­mö­terna vara ord­fö­rande. Om inte något annat före­skrivs i bolags­ord­ningen eller beslu­tats av bolags­stäm­man, väl­jer sty­rel­sen ord­fö­rande. Vid lika rös­te­tal avgörs valet genom lott­ning. Verk­stäl­lande direk­tö­ren får inte vara ord­fö­rande.

Ord­fö­ran­den skall se till att sam­man­trä­den hålls när det behövs. Om en sty­rel­se­le­da­mot eller verk­stäl­lande direk­tö­ren ford­rar att sty­rel­sen sam­man­kal­las, skall detta ske. Verk­stäl­lande direk­tö­ren har, även om han inte är sty­rel­se­le­da­mot, rätt att när­vara och yttra sig vid sty­rel­sens sam­man­träde, om inte sty­rel­sen för ett visst fall bestäm­mer något annat.

Vid sty­rel­sens sam­man­trä­den skall det föras pro­to­koll, som under­teck­nas eller juste­ras av ord­fö­ran­den och den leda­mot som sty­rel­sen utser. Sty­rel­se­le­da­mö­terna och verk­stäl­lande direk­tö­ren har rätt att få avvi­kande mening anteck­nad till pro­to­kol­let. Pro­to­kol­let skall föras i num­mer­föjd och för­va­ras på betryg­gande sätt.

11 §   Sty­rel­sen är beslut­för, om mer än hälf­ten av hela anta­let sty­rel­se­le­da­mö­ter eller det högre antal som före­skrivs i bolags­ord­ningen är när­va­rande. Vid bedöm­ningen av om sty­rel­sen är beslut­för skall sty­rel­se­le­da­mö­ter som är jäviga enligt 12 § anses som inte när­va­rande. Beslut i ett ärende får inte fat­tas, om inte såvitt möj­ligt samt­liga sty­rel­se­le­da­mö­ter dels fått till­fälle att delta i ären­dets behand­ling, dels fått till­freds­stäl­lande under­lag för att avgöra ären­det. Om en sty­rel­se­le­da­mot har för­fall och om det finns en sup­ple­ant, som skall träda in i sty­rel­se­le­da­mo­tens ställe, skall denne ges till­fälle till detta. Sup­ple­ant för arbets­ta­gar­le­da­mot, som har utsetts enligt lagen (1987:1245) om sty­rel­se­re­pre­sen­ta­tion för de pri­va­tan­ställda, skall dock all­tid få under­lag och ges till­fälle att delta i ären­dets behand­ling på samma sätt som en sty­rel­se­le­da­mot.

Som sty­rel­sens beslut gäl­ler, om bolags­ord­ningen inte före­skri­ver sär­skild röst­ma­jo­ri­tet, den mening för vil­ken vid sam­man­trä­det mer än hälf­ten av de när­va­rande rös­tar eller vid lika rös­te­tal den mening som ord­fö­ran­den anslu­ter sig till. Är sty­rel­sen inte full­ta­lig, skall de som rös­tar för beslu­tet dock utgöra mer än en tred­je­del av hela anta­let sty­rel­se­le­da­mö­ter, om inte något annat före­skrivs i bolags­ord­ningen.

Hand­lingar som enligt denna lag skall under­teck­nas av sty­rel­sen skall skri­vas under av minst hälf­ten av hela anta­let sty­rel­se­le­da­mö­ter. Lag (2004:570).

12 §   En sty­rel­se­le­da­mot eller verk­stäl­lande direk­tö­ren får inte hand­lägga en fråga om
   1. avtal mel­lan sty­rel­se­le­da­mo­ten eller verk­stäl­lande direk­tö­ren och för­säk­rings­bo­la­get,
   2. avtal mel­lan bola­get och en tredje man, om sty­rel­se­le­da­mo­ten eller verk­stäl­lande direk­tö­ren i frå­gan har ett väsent­ligt intresse som kan strida mot bola­gets, eller
   3. avtal mel­lan bola­get och en juri­disk per­son som sty­rel­se­le­da­mo­ten eller verk­stäl­lande direk­tö­ren ensam eller till­sam­mans med någon annan får före­träda.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket gäl­ler inte om sty­rel­se­le­da­mo­ten eller verk­stäl­lande direk­tö­ren direkt eller indi­rekt genom en juri­disk per­son äger samt­liga aktier i ett vinstut­de­lande för­säk­rings­ak­tie­bo­lag.

För vinstut­de­lande för­säk­rings­ak­tie­bo­lag gäl­ler inte bestäm­mel­sen i första styc­ket 3 om bola­gets mot­part är ett före­tag i samma kon­cern eller i en före­tags­grupp av mot­sva­rande slag. För övriga för­säk­rings­bo­lag gäl­ler inte denna bestäm­melse,
   1. om för­säk­rings­bo­la­get äger samt­liga aktier i bola­gets mot­part, och
   2. om mot­par­ten är ett annat bolag än ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som inte får dela ut vinst.

Med avtal som avses i första styc­ket jäm­ställs rät­te­gång eller annan talan.

Om ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag har endast en aktieä­gare, skall ett avtal mel­lan denne och bola­get som inte avser löpande affärs­trans­ak­tio­ner på sed­van­liga vill­kor anteck­nas i eller fogas till sty­rel­sens pro­to­koll. Lag (2004:570).

13 §   Sty­rel­sen före­trä­der för­säk­rings­bo­la­get och teck­nar dess firma.

Sty­rel­sen kan bemyn­diga en sty­rel­se­le­da­mot, verk­stäl­lande direk­tö­ren eller någon annan att före­träda bola­get och teckna dess firma, om för­bud mot detta inte har tagits in i bolags­ord­ningen. Minst en av dem som bemyn­di­gas att före­träda bola­get och teckna dess firma skall vara bosatt inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det, om inte något annat tillåts i sär­skilda fall. Frå­gor om sådant till­stånd prö­vas av Finan­sin­spek­tio­nen. Ären­den som är av prin­ci­piell bety­delse eller av syn­ner­lig vikt prö­vas dock av rege­ringen. I övrigt gäl­ler för den som inte är sty­rel­se­le­da­mot eller verk­stäl­lande direk­tör vad som sägs i 4 och 12 §§ om verk­stäl­lande direk­tö­ren.

Sty­rel­sen kan före­skriva att rät­ten att före­träda bola­get och teckna dess firma får utövas endast av två eller flera per­so­ner i för­e­ning. Andra inskränk­ningar får inte regi­stre­ras.

Sty­rel­sen kan när som helst åter­kalla sådana bemyn­di­gan­den som avses i andra styc­ket.

Om bola­get inte har någon här i lan­det bosatt behö­rig ställ­fö­re­trä­dare, skall sty­rel­sen bemyn­diga en i Sve­rige bosatt per­son att på bola­gets väg­nar ta emot del­giv­ning. Ett sådant bemyn­di­gande får inte läm­nas till någon som är underå­rig eller som har för­val­tare enligt 11 kap. 7 § för­äld­ra­bal­ken.
Lag (1999:225).

14 §   Verk­stäl­lande direk­tö­ren får all­tid före­träda bola­get och teckna dess firma i fråga om åtgär­der som enligt 7 § ankom­mer på honom.

15 §   Sty­rel­sen eller någon annan ställ­fö­re­trä­dare för bola­get får inte företa rätts­hand­lingar eller andra åtgär­der som är ägnade att bereda otill­bör­liga för­de­lar åt aktieä­gare, delä­gare, garan­ter eller andra, till nack­del för bola­get eller andra aktieä­gare, delä­gare eller garan­ter. Det­samma gäl­ler beslut som är ägnade att ge otill­bör­liga för­de­lar åt aktieä­gare, delä­gare, garan­ter eller andra, till nack­del för de för­säk­rings­ta­gare eller ersätt­nings­be­rät­ti­gade som på grund av för­säk­rings­av­tal har rätt till en andel av de acku­mu­le­rade vins­ter som har upp­stått i rörel­sen.

En ställ­fö­re­trä­dare får inte följa en före­skrift av bolags­stäm­man eller något annat bolags­or­gan, om före­skrif­ten inte gäl­ler där­för att den står i strid med denna lag, lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag eller bolags­ord­ningen. Lag (2004:570).

16 §   Om en ställ­fö­re­trä­dare som avses i 13 § har före­ta­git en rätts­hand­ling för bola­get och där­vid har hand­lat i strid med bestäm­mel­serna i denna lag om bolags­or­ga­nens behö­rig­het, gäl­ler rätts­hand­lingen inte mot bola­get. Det­samma gäl­ler om en verk­stäl­lande direk­tör vid före­ta­gande av en rätts­hand­ling har över­skri­dit den behö­rig­het som till­kom­mer honom enligt 7 § och bola­get visar att mot­par­ten insåg eller borde ha insett behö­rig­hets­ö­ver­skri­dan­det.

Om ställ­fö­re­trä­dare som avses i första styc­ket har över­skri­dit sin befo­gen­het, gäl­ler rätts­hand­lingen inte mot bola­get, om bola­get visar att mot­par­ten insåg eller borde ha insett att befo­gen­he­ten över­skreds. Detta gäl­ler dock inte när sty­rel­sen eller verk­stäl­lande direk­tö­ren har över­trätt före­skrift om bola­gets verk­sam­hets­före­mål eller andra före­skrif­ter som har med­de­lats i bolags­ord­ningen eller av ett annat bolags­or­gan. Lag (1994:1941).

17 §   För regi­stre­ring ska bola­get anmäla vem som har utsetts till sty­rel­se­le­da­mot, verk­stäl­lande direk­tör, sup­ple­ant och fir­ma­teck­nare och vem som enligt 13 § har bemyn­di­gats att på bola­gets väg­nar ta emot del­giv­ning samt deras post­a­dress och per­son­num­mer eller, om sådant sak­nas, födel­se­da­tum. Om en leda­mot eller sup­ple­ant har utsetts enligt lagen (1987:1245) om sty­rel­se­re­pre­sen­ta­tion för de pri­va­tan­ställda eller lagen (2008:9) om arbets­ta­ga­res med­ver­kan vid grän­sö­ver­skri­dande fusio­ner, ska detta anges. För regi­stre­ring ska bola­get även anmäla av vilka och hur bola­gets firma teck­nas.

Anmä­lan görs första gången när bola­get enligt 2 kap. 13 § anmäls för regi­stre­ring och där­ef­ter genast efter det att en änd­ring inträf­fat i de för­hål­lan­den som anmälts eller ska anmä­las för regi­stre­ring enligt första styc­ket. Rätt att göra anmä­lan har även den som anmäl­ningen gäl­ler.

Änd­ras bola­gets post­a­dress, ska bola­get genast anmäla det för regi­stre­ring. Lag (2009:708).

18 §   I för­säk­rings­bo­lag skall de för­säk­rings­tek­niska utred­ning­arna och beräk­ning­arna utfö­ras under över­in­se­ende av en eller flera aktu­a­rier. En aktu­a­rie skall ha den insikt och erfa­ren­het i dessa frå­gor som fordras med hän­syn till arten och omfatt­ningen av bola­gets verk­sam­het.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer skall med­dela före­skrif­ter om vill­ko­ren för behö­rig­het att tjänst­göra som aktu­a­rie. Den som med­de­lar sådana före­skrif­ter får medge undan­tag från dessa vill­kor och från kra­vet på aktu­a­rie enligt första styc­ket.

Sty­rel­sen eller verk­stäl­lande direk­tö­ren skall, när en aktu­a­rie utsetts eller från­trätt sin befatt­ning, genast anmäla detta för regi­stre­ring. Sådan anmä­lan kan också göras av aktu­a­rien.

Finan­sin­spek­tio­nen skall, om det behövs, för­ordna en eller flera aktu­a­rier som till­sam­mans med bola­gets aktu­a­rie skall utföra de upp­gif­ter som avses i första styc­ket. Inspek­tio­nen skall utfärda en instruk­tion för sådan aktu­a­rie. Aktu­a­rien har rätt att få arvode av för­säk­rings­bo­la­get. Arvo­dets stor­lek bestäms av inspek­tio­nen. Lag (1999:600).

9 kap. Bolags­stämma

1 §   Aktieä­ga­res, delä­ga­res, dele­ge­ra­des och garan­ters rätt att besluta i för­säk­rings­bo­la­gets ange­lä­gen­he­ter utövas vid bolags­stäm­man.

I avstäm­nings­bo­lag till­kom­mer rät­ten att delta i bolags­stämma den som har tagits upp som aktieä­gare i en sådan utskrift av aktie­bo­ken som avses i 3 kap. 13 § andra styc­ket.

I bolags­ord­ning kan bestäm­mas att aktieä­gare respek­tive delä­gare för att få delta i bolags­stäm­man skall anmäla sig hos bola­get senast den dag som anges i kal­lel­sen till stäm­man.
Denna dag får inte vara sön­dag, annan all­män helg­dag, lör­dag, mid­som­ma­raf­ton, julaf­ton eller nyårsaf­ton och får inte infalla tidi­gare än femte dagen före stäm­man.

En aktie som inne­has av för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get självt eller av dess dot­ter­fö­re­tag kan inte före­trä­das vid bolags­stäm­man.
Lag (2000:67).

2 §   Aktieä­gar­nas, delä­gar­nas och garan­ter­nas rätt vid bolags­stäm­man får utövas genom ombud med skrift­lig, dag­teck­nad full­makt. Sådan full­makt gäl­ler högst ett år från utfär­dan­det.
Om bolags­ord­ningen inne­hål­ler bestäm­mel­ser att delä­gar­nas rätt att besluta om för­säk­rings­bo­la­gets ange­lä­gen­he­ter skall till­komma sär­skilt utsedda dele­ge­rade, får delä­garna inte utöva någon beslu­tan­de­rätt vid bolags­stäm­man. Dele­ge­rade får inte rösta genom ombud.

Varje aktieä­gare, delä­gare, dele­ge­rad eller garant kan vid bolags­stäm­man med­föra högst ett biträde.

Om två eller flera all­männa pen­sions­fon­der enligt lagen (2000:192) om all­männa pen­sions­fon­der (AP-​fon­der) och lagen (2000:193) om Sjätte AP-​fon­den för­val­tar aktier i ett visst för­säk­rings­ak­tie­bo­lag får varje fond för sig utöva röst­rätt för de aktier fon­den för­val­tar. Lag (2000:202).

2 a §   Ett publikt för­säk­rings­ak­tie­bo­lag vars aktier är upp­tagna till han­del på en regle­rad mark­nad eller en mot­sva­rande mark­nad utan­för EES, skall inför en bolags­stämma till­han­da­hålla aktieä­garna ett full­makts­for­mu­lär.

For­mu­lä­ret skall till­han­da­hål­las till­sam­mans med kal­lel­sen till bolags­stäm­man, om kal­lel­sen sänds till aktieä­garna. Om kal­lelse sker på något annat sätt, skall full­makts­for­mu­lä­ret till­han­da­hål­las aktieä­garna på begä­ran efter det att bolags­stäm­man har till­kän­na­getts.

For­mu­lä­ret får inte inne­hålla namn på ombud eller ange hur ombu­det skall rösta. Lag (2007:532).

3 §   I ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag kan ingen rösta för egna och and­ras aktier för sam­man­lagt mer än en fem­te­del av de aktier som före­träds på stäm­man, om inte något annat föl­jer av bolags­ord­ningen.

Aktieä­ga­ren eller den röst­be­rät­ti­gade i ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag får inte själv eller genom ombud rösta i fråga om
   1. talan mot honom,
   2. hans befri­else från ska­de­stånds­an­svar eller andra för­plik­tel­ser gente­mot bola­get, eller
   3. sådan talan eller befri­else som avses i 1 och 2 beträf­fande någon annan, om aktieä­ga­ren eller den röst­be­rät­ti­gade i frå­gan har ett väsent­ligt intresse som kan strida mot bola­gets.

Bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena om aktieä­gare och andra röst­be­rät­ti­gade gäl­ler även deras ombud.

Om två eller flera all­männa pen­sions­fon­der enligt lagen (2000:192) om all­männa pen­sions­fon­der (AP-​fon­der) och lagen (2000:193) om Sjätte AP-​fon­den för­val­tar aktier i ett visst för­säk­rings­ak­tie­bo­lag, anses varje fond för sig som aktieä­gare vid tillämp­ning av första och tredje styc­kena. Lag (2000:202).

4 §   Bolags­stäm­man skall hål­las på den ort där sty­rel­sen har sitt säte. I bolags­ord­ningen kan dock före­skri­vas att den skall eller kan hål­las på annan angi­ven ort. Om uto­mor­dent­liga omstän­dig­he­ter för­an­le­der det, får stäm­man hål­las på annan plats.

5 §   Ordi­na­rie bolags­stämma skall hål­las inom sex måna­der efter utgången av varje räken­skapsår. Vid den ordi­na­rie bolags­stäm­man skall års­re­do­vis­ningen och revi­sions­be­rät­tel­sen samt, i moder­bo­lag, kon­cern­re­do­vis­ningen och kon­cern­re­vi­sions­be­rät­tel­sen läg­gas fram.

Vid stäm­man skall beslut fat­tas
   1. om fast­stäl­lelse av resul­tat­räk­ningen och balans­räk­ningen samt, i moder­bo­lag, kon­cern­re­sul­tat­räk­ningen och kon­cern­ba­lans­räk­ningen,
   2. om dis­po­si­tio­ner beträf­fande bola­gets vinst eller för­lust enligt den fast­ställda balans­räk­ningen,
   3. om ansvars­fri­het för sty­rel­se­le­da­mö­terna och verk­stäl­lande direk­tö­ren,
   4. i andra ären­den som ankom­mer på stäm­man enligt denna lag eller bolags­ord­ningen.

Vid den ordi­na­rie bolags­stäm­man i ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag, vars aktier är upp­tagna till han­del på en regle­rad mark­nad i Sve­rige, skall beslut även fat­tas om rikt­lin­jer för ersätt­ning till ledande befatt­nings­ha­vare. Rikt­lin­jerna skall ha det inne­håll som anges i 8 kap. 9 § första styc­ket och 9 a § första styc­ket.

Beslut i frå­gor som avses i andra styc­ket 1-3 skall dock anstå till en fort­satt stämma, om i för­säk­rings­ak­tie­bo­lag majo­ri­te­ten eller en mino­ri­tet bestå­ende av ägare till en tion­del av samt­liga aktier begär det. Det­samma gäl­ler i ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag om en tion­del av de när­va­rande röst­be­rät­ti­gade begär det. En sådan stämma skall hål­las minst en och högst två måna­der där­ef­ter. Något ytter­li­gare upp­skov är inte tillå­tet.
Lag (2007:532).

6 §   Extra bolags­stämma skall hål­las när sty­rel­sen fin­ner skäl till detta. En sådan stämma skall även hål­las när det för ett visst angi­vet ända­mål skrift­li­gen begärs av en revi­sor eller i för­säk­rings­ak­tie­bo­lag av ägare till en tion­del av samt­liga aktier och i ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag av en tion­del av samt­liga röst­be­rät­ti­gade. Kal­lelse skall utfär­das inom fjor­ton dagar från den dag då en sådan begä­ran kom­mit in till bola­get.

7 §   En aktieä­gare eller en röst­be­rät­ti­gad i ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag har rätt att få ett ärende behand­lat vid bolags­stämma, om han skrift­li­gen fram­stäl­ler ett yrkande om detta hos sty­rel­sen i så god tid att ären­det kan tas upp i kal­lel­sen till stäm­man.

8 §   Sty­rel­sen kal­lar till bolags­stämma. Om en stämma som skall hål­las enligt denna lag, bolags­ord­ningen eller ett stäm­mo­be­slut, inte sam­man­kal­las i före­skri­ven ord­ning, skall Finan­sin­spek­tio­nen på anmä­lan av en sty­rel­se­le­da­mot, verk­stäl­lande direk­tö­ren, en revi­sor, en aktieä­gare eller en röst­be­rät­ti­gad i ett ömse­si­digt bolag genast på bola­gets bekost­nad sam­man­kalla stäm­man på det sätt som sägs i 9 §.
Det­samma gäl­ler om inspek­tio­nen på något annat sätt fått kän­ne­dom om för­hål­lan­det. Lag (1991:1767).

9 §   Kal­lelse till bolags­stämma skall utfär­das tidi­gast fyra vec­kor före stäm­man. Om inte bolags­ord­ningen anger längre tid, skall kal­lel­sen utfär­das senast två vec­kor före stäm­man.
Upp­skjuts stäm­man till en dag som infal­ler senare än fyra vec­kor efter det att stäm­man har inletts, skall kal­lelse ske till den fort­satta stäm­man. Fordras enligt bolags­ord­ningen för gil­tig­het av ett bolags­stäm­mo­be­slut att det fat­tas på två stäm­mor, kan kal­lelse till den andra stäm­man inte ske innan den första stäm­man har hål­lits. I sådan kal­lelse skall det anges vil­ket beslut den första stäm­man har fat­tat.

Kal­lelse skall ske enligt bolags­ord­ningen. En skrift­lig kal­lelse skall dock all­tid sän­das till varje aktieä­gare eller röst­be­rät­ti­gad i ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag vars post­a­dress är känd för bola­get, om
   1. den ordi­na­rie bolags­stäm­man skall hål­las på någon annan tid än den som anges i bolags­ord­ningen, eller
   2. bolags­stäm­man skall behandla frå­gor om
      a) sådana änd­ringar av bolags­ord­ningen som avses i 16 och 18 §§,
      b) bola­gets för­sät­tande i lik­vi­da­tion eller
      c) upp­hö­rande av bola­gets lik­vi­da­tion.

Kal­lel­sen skall inne­hålla upp­gift om tid och plats för bolags­stäm­man samt upp­gift om för­ut­sätt­ning­arna för att få delta i stäm­man. I kal­lel­sen skall det också tyd­ligt anges vilka ären­den som skall behand­las på stäm­man. Om ett ärende avser en änd­ring av bolags­ord­ningen, skall det huvud­sak­liga inne­hål­let i för­sla­get till änd­ringen anges i kal­lel­sen. Att i vissa fall sär­skilda upp­gif­ter skall anges i kal­lel­sen föl­jer av 4 kap. 7 § andra styc­ket och 1 § tredje styc­ket detta kapi­tel.

I ett publikt för­säk­rings­ak­tie­bo­lag vars aktier är upp­tagna till han­del på en regle­rad mark­nad eller en mot­sva­rande mark­nad utan­för EES, skall en kal­lelse till en bolags­stämma även inne­hålla upp­gift om det totala anta­let aktier och rös­ter i bola­get. Upp­gif­terna skall avse för­hål­lan­dena vid tid­punk­ten för bolags­stäm­man eller, i fråga om avstäm­nings­bo­lag, tio dagar före bolags­stäm­man. Om detta inte är möj­ligt, skall upp­gif­terna avse för­hål­lan­dena vid den tid­punkt då kal­lel­sen utfär­da­des.

Under minst en vecka när­mast före den stämma, som avses i 5 §, skall redo­vis­nings­hand­ling­arna, revi­sions­be­rät­tel­sen och revi­sorns ytt­rande enligt 8 kap. 9 c § eller avskrif­ter av dessa hål­las till­gäng­liga hos bola­get för aktieä­garna och de röst­be­rät­ti­gade samt genast sän­das till de aktieä­gare eller de röst­be­rät­ti­gade som begär det och upp­ger sin post­a­dress.
Lag (2007:532).

10 §   Om bestäm­mel­ser i denna lag eller bolags­ord­ningen rörande kal­lelse till bolags­stämma eller till­han­da­hål­lande av hand­lingar har åsi­do­satts i ett ärende, får stäm­man inte besluta i ären­det utan sam­tycke av de aktieä­gare eller de röst­be­rät­ti­gade i det ömse­si­diga för­säk­rings­bo­la­get som berörs av felet. Stäm­man får dock även utan sådant sam­tycke avgöra ett ärende som inte har tagits upp i kal­lel­sen, om ären­det enligt bolags­ord­ningen skall före­komma på stäm­man eller ome­del­bart för­an­le­das av ett annat ärende som skall avgö­ras. Den får också besluta att extra bolags­stämma skall sam­man­kal­las för behand­ling av ären­det. Lag (1987:643).

11 §   Ord­fö­rande vid bolags­stämma utses av stäm­man, om inte något annat före­skrivs i bolags­ord­ningen.

Ord­fö­ran­den skall upp­rätta en för­teck­ning över de när­va­rande aktieä­garna i för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get respek­tive de när­va­rande röst­be­rät­ti­gade i det ömse­si­diga för­säk­rings­bo­la­get, ombu­den och biträ­dena samt i denna ange hur många rös­ter och, i fråga om för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get, hur många aktier var och en före­trä­der vid stäm­man (röst­längd). Röst­läng­den skall, sedan den god­känts av stäm­man, tilläm­pas intill dess stäm­man beslu­tat att ändra den.
Upp­skjuts stäm­man till en senare dag än näst­föl­jande var­dag skall ny röst­längd upp­rät­tas.

Genom ord­fö­ran­dens försorg skall pro­to­koll föras vid stäm­man.
Röst­läng­den skall tas in i pro­to­kol­let eller fogas till detta som bilaga. I pro­to­kol­let skall infö­ras stäm­mans beslut och om röst­ning skett, hur den utfal­lit. Pro­to­kol­let skall under­teck­nas av ord­fö­ran­den och av minst en juste­rings­man som har utsetts på stäm­man.
Senast två vec­kor efter stäm­man skall pro­to­kol­let hål­las till­gäng­ligt hos bola­get för aktieä­garna respek­tive delä­garna och de röst­be­rät­ti­gade som inte är delä­gare. Pro­to­kol­len skall för­va­ras på betryg­gande sätt.

12 §   Sty­rel­sen och verk­stäl­lande direk­tö­ren skall, om en aktieä­gare eller en röst­be­rät­ti­gad i det ömse­si­diga för­säk­rings­bo­la­get begär det och sty­rel­sen fin­ner att det kan ske utan väsent­ligt för­fång för bola­get, på bolags­stäm­man lämna upp­lys­ningar om för­hål­lan­den, som kan inverka på bedö­man­det av bola­gets års­re­do­vis­ning och dess ställ­ning i övrigt eller av ären­den på stäm­man. I kon­cern­bo­lag avser upp­lys­nings­plik­ten även bola­gets för­hål­lande till ett annat kon­cern­fö­re­tag och, om för­säk­rings­bo­la­get är moder­bo­lag, kon­cern­re­do­vis­ningen samt sådana för­hål­lan­den beträf­fande dot­ter­fö­re­ta­gen som avses i första meningen.

Om en begärd upp­lys­ning endast kan läm­nas med stöd av sådana upp­gif­ter, som inte är till­gäng­liga på stäm­man, skall upp­lys­ningen inom två vec­kor där­ef­ter skrift­li­gen hål­las till­gäng­lig hos bola­get för aktieä­garna eller de röst­be­rät­ti­gade samt sän­das över till de aktieä­gare eller de röst­be­rät­ti­gade, som har begärt upp­lys­ningen.

Fin­ner sty­rel­sen att en begärd upp­lys­ning inte kan läm­nas till aktieä­garna eller de röst­be­rät­ti­gade utan väsent­ligt för­fång för bola­get, skall upp­lys­ningen i stäl­let på aktieä­gar­nas eller de röst­be­rät­ti­ga­des begä­ran läm­nas till bola­gets revi­so­rer inom två vec­kor efter stäm­man. Revi­so­rerna skall inom en månad efter stäm­man till sty­rel­sen skrift­li­gen yttra sig över om den begärda upp­lys­ningen läm­nats till dem samt om upp­lys­ningen enligt deras mening bort för­an­leda någon änd­ring i revi­sions­be­rät­tel­sen eller, beträf­fande moder­bo­lag, kon­cern­re­vi­sions­be­rät­tel­sen eller om upp­lys­ningen i övrigt ger någon anled­ning till erin­ran. Om så är fal­let, skall änd­ringen eller erin­ringen anges i ytt­ran­det. Sty­rel­sen skall hålla revi­so­rer­nas ytt­rande till­gäng­ligt hos bola­get för aktieä­garna eller de röst­be­rät­ti­gade samt sända över det i avskrift till de aktieä­gare eller de röst­be­rät­ti­gade, som har begärt upp­lys­ningen.

13 §   Bolags­stäm­mans beslut utgörs av den mening som fått mer än hälf­ten av de avgivna rös­terna eller, vid lika rös­te­tal, den mening som ord­fö­ran­den biträ­der. Vid val anses den vald som fått de flesta rös­terna. Vid lika rös­te­tal avgörs valet genom lott­drag­ning, om inte något annat har beslu­tats av stäm­man innan valet för­rät­tats.

Första styc­ket gäl­ler inte om något annat föl­jer av denna lag eller före­skrivs i bolags­ord­ningen. Beträf­fande beslut som avses i 4 kap. 5, 16 och 17 §§, 6 kap. 2 a §, 6 a kap. 16 § och 19 § andra styc­ket, 14 och 16 §§ i detta kapi­tel, 15 a kap. 11 § samt 18 kap. 1 och 2 §§ kan dock i bolags­ord­ningen endast före­skri­vas längre gående vill­kor än som anges där.
Lag (2000:67)

14 §   Beslut att ändra bolags­ord­ningen fat­tas av bolags­stäm­man utom i de fall som avses i 4 kap. 15 § andra styc­ket. I fråga om för­säk­rings­ak­tie­bo­lag är beslu­tet gil­tigt om det har biträtts av aktieä­gare med två tred­je­de­lar av såväl de avgivna rös­terna som de vid stäm­man före­trädda akti­erna, om inte något annat föl­jer av 16 §.
I fråga om ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag är beslu­tet gil­tigt om det har biträtts av två tred­je­de­lar av samt­liga rös­tande.

15 §   Beslut att ansöka om för­läng­ning av kon­ces­sion enligt 2 kap. 3 § åttonde styc­ket fat­tas av den ordi­na­rie bolags­stäm­man.
Lag (1999:225).

16 §   Beslut om sådan änd­ring av ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lags bolags­ord­ning att i fråga om redan utgivna aktier
   1. aktieä­gar­nas rätt till bola­gets vinst eller övriga till­gångar mins­kas genom bestäm­melse enligt 12 kap. 1 § andra styc­ket,
   2. rät­ten att för­värva aktier i bola­get inskränks genom för­be­håll enligt 3 kap. 3 §, eller
   3. rätts­för­hål­lan­det mel­lan aktier rub­bas,
är gil­tigt, om det biträtts av samt­liga vid stäm­man när­va­rande aktieä­gare före­trä­dande nio tion­de­lar av akti­erna.

Beslut om en sådan änd­ring av ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lags bolags­ord­ning som inne­bär att
   1. det antal aktier, för vilka aktieä­gare kan rösta på bolags­stäm­man begrän­sas,
   2. en ökad andel av net­to­vins­ten för räken­skaps­å­ret, efter avdrag för vad som går åt för att täcka balan­se­rad för­lust och för avsätt­ning till fond för ore­a­li­se­rade vins­ter, skall hål­las inne, eller
   3. använd­ningen av bola­gets vinst eller bola­gets behållna till­gångar vid dess upp­lös­ning regle­ras på något annat sätt än som avses i första styc­ket 1 eller detta stycke 2,
är gil­tigt, om det biträtts av aktieä­gare med två tred­je­de­lar av de avgivna rös­terna och nio tion­de­lar av de på stäm­man före­trädda akti­erna.

Beslut om sådan änd­ring av bolags­ord­ningen som avses i första eller andra styc­ket är, utan hin­der av vad i dessa styc­ken sägs, gil­tigt, om det biträtts av aktieä­gare med två tred­je­de­lar av såväl de avgivna rös­terna som de på stäm­man före­trädda akti­erna, om
   1. änd­ringen endast för­säm­rar viss eller vissa akti­ers rätt och samt­liga de vid stäm­man när­va­rande ägarna av dessa aktier före­trä­dande nio tion­de­lar av alla de aktier som på detta sätt berörs sam­tyc­ker till änd­ringen, eller
   2. änd­ringen endast för­säm­rar ett helt akti­e­slags rätt och ägarna till hälf­ten av alla aktier av detta slag och nio tion­de­lar av de på stäm­man före­trädda akti­erna av detta slag sam­tyc­ker till änd­ringen.
Lag (1995:1567).

17 §   Beslut att ändra bolags­ord­ningen skall genast anmä­las för regi­stre­ring sedan änd­ringen har stad­fästs och får utom i de fall som avses i 20 kap. 6 § inte verk­stäl­las för­rän regi­stre­ring har skett.

Ett beslut om att införa eller ändra en sådan bestäm­melse i bolags­ord­ningen som avses i 2 kap. 5 § tredje styc­ket får ver­kan vid ingången av det räken­skapsår som inleds när­mast efter beslu­tet. Har beslu­tet vid den tid­punk­ten inte regi­stre­rats, skall dock änd­ringen av bolags­ord­ningen sakna ver­kan. Lag (2000:37).

18 §   Om ett beslut att ändra bolags­ord­ningen för ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag avser delä­gar­nas ansva­rig­het vid uttax­e­ring enligt 1 kap. 7 § tredje styc­ket, får beslu­tet tilläm­pas först ett år efter regi­stre­ringen av beslu­tet, om inte samt­liga delä­gare biträtt det.

När regi­stre­ringen har skett, skall beslu­tet utan dröjs­mål kun­gö­ras i Post- och Inri­kes Tid­ningar och den eller de orts­tid­ningar som sty­rel­sen bestäm­mer. Dess­utom skall en under­rät­telse om beslu­tet sän­das till varje delä­gare vars post­a­dress är känd.

Den som är delä­gare i bola­get när änd­rings­be­slu­tet fat­tas men inte sam­tyc­ker till beslu­tet har rätt att inom ett år från beslu­tets regi­stre­ring häva för­säk­rings­av­ta­let utan att rätta sig efter den upp­säg­nings­tid som i annat fall skulle ha iakt­ta­gits. Om avta­let hävs har delä­ga­ren rätt att få ut den på för­säk­ringen belö­pande ande­len av ej intjä­nade pre­mier och åter­bä­ring. Beräk­ningen av denna andel skall göras för den tid­punkt då avta­let upp­hör att gälla. Lag (1999:600).

19 §   Bolags­stäm­man får inte fatta beslut, som är ägnade att ge otill­bör­liga för­de­lar åt aktieä­gare, delä­gare, garan­ter eller andra, till nack­del för bola­get, andra aktieä­gare, delä­gare eller garan­ter. Det­samma gäl­ler beslut som är ägnade att ge otill­bör­liga för­de­lar åt aktieä­gare, delä­gare, garan­ter eller andra, till nack­del för de för­säk­rings­ta­gare eller ersätt­nings­be­rät­ti­gade som på grund av för­säk­rings­av­tal har rätt till en andel av de acku­mu­le­rade vins­ter som har upp­stått i rörel­sen. Lag (2004:570).

20 §   Om ett bolags­stäm­mo­be­slut inte har till­kom­mit i behö­rig ord­ning eller i övrigt stri­der mot denna lag, lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag, bolags­ord­ningen, de för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jerna eller pla­ce­rings­rikt­lin­jerna, kan talan mot för­säk­rings­bo­la­get om att beslu­tet ska upp­hä­vas eller änd­ras föras av aktieä­gare, av delä­gare eller röst­be­rät­ti­gade som inte är delä­gare eller av sty­rel­sen, en sty­rel­se­le­da­mot eller verk­stäl­lande direk­tö­ren. Mot ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag kan en sådan talan föras även av den som sty­rel­sen obe­hö­ri­gen har väg­rat att föra in som aktieä­gare i aktie­bo­ken.

Talan ska väc­kas inom tre måna­der från dagen för beslu­tet. Om talan inte väcks inom denna tid är rät­ten till talan för­lo­rad.

Talan får väc­kas senare än vad som sägs i andra styc­ket när
   1. beslu­tet är sådant att det inte lag­li­gen kan fat­tas ens med sam­tycke av alla aktieä­gare respek­tive av alla delä­gare eller röst­be­rät­ti­gade som inte är delä­gare,
   2. sam­tycke till beslu­tet krävs av alla eller vissa aktieä­gare respek­tive av alla eller vissa delä­gare eller röst­be­rät­ti­gade som inte är delä­gare och sådant sam­tycke inte har givits, eller
   3. kal­lelse till stäm­man inte har skett eller de för bola­get gäl­lande bestäm­mel­serna om kal­lelse har väsent­li­gen efter­satts.

Dom, vari­ge­nom bolags­stäm­mans beslut upp­hävs eller änd­ras, gäl­ler även för aktieä­gare, delä­gare och röst­be­rät­ti­gade som inte har instämt talan. Rät-​ten kan ändra bolags­stäm­mans beslut endast om det kan fast­stäl­las vil­ket inne­håll beslu­tet rät­te­li­gen borde ha haft. Är bolags­stäm­mans beslut sådant att det ska anmä­las för regi­stre­ring enligt denna lag och har det upp­hävts eller änd­rats genom en dom som har vun­nit laga kraft eller har det genom beslut under rät­te­gången för­ord­nats att bolags­stäm­mans beslut inte får verk­stäl­las, ska rät­ten under­rätta regi­stre­rings­myn­dig­he­ten för regi­stre­ring.

Bestäm­mel­serna i tredje styc­ket om tiden för att väcka talan gäl­ler inte i de fall som avses i 15 a kap. 41 § första och tredje styc­kena. Lag (2009:708).

21 §   Om sty­rel­sen vill väcka talan mot bola­get, skall bolags­stämma kal­las sam­man för att välja en ställ­fö­re­trä­dare som skall föra bola­gets talan i tvis­ten. Stäm­ningen del­ges med den valde ställ­fö­re­trä­da­ren.

För­be­håll i bolags­ord­ningen, att tvis­ter mel­lan bola­get och sty­rel­sen, en sty­rel­se­le­da­mot, verk­stäl­lande direk­tö­ren, en lik­vi­da­tor, en aktieä­gare, en delä­gare eller en röst­be­rät­ti­gad som inte är delä­gare skall hän­skju­tas till skil­je­män, har samma ver­kan som skil­jeav­tal. Begär sty­rel­sen skil­je­manna­för­fa­rande mot bola­get, tilläm­pas första styc­ket. Är det fråga om klan­der­ta­lan av sty­rel­sen mot bolags­stäm­mans beslut är rät­ten till talan inte för­lo­rad enligt 20 § andra styc­ket, om sty­rel­sen inom den där angivna klan­der­ti­den har kal­lat till bolags­stämma enligt första styc­ket.

22 §   Har ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag beslu­tat att akti­e­ka­pi­ta­let skall vara bestämt i annan valuta än tidi­gare, skall sty­rel­sen senast till första ordi­na­rie bolags­stämma efter det att beslu­tet fick ver­kan lägga fram för­slag om nöd­vän­diga följ­dänd­ringar av bolags­ord­ningen avse­ende akti­e­ka­pi­ta­lets stor­lek och akti­er­nas nomi­nella belopp. Lag (2000:37).

23 §   Under de för­ut­sätt­ningar som anges i 24-26 §§ får ett publikt för­säk­rings­ak­tie­bo­lag, vars aktier är upp­tagna till han­del på en regle­rad mark­nad eller en mot­sva­rande mark­nad utan­för EES, lämna infor­ma­tion till aktieä­gare med elektro­niska hjälp­me­del även när det i lagen anges att infor­ma­tio­nen skall läm­nas på något annat sätt. Lag (2007:532).

24 §   Ett beslut om att använda elektro­niska hjälp­me­del för infor­ma­tion till aktieä­gare fat­tas av bolags­stäm­man.

Elektro­niska hjälp­me­del får använ­das endast om bola­get har till­för­lit­liga ruti­ner för att iden­ti­fi­era aktieä­garna.
Lag (2007:364).

25 §   Bola­get får infor­mera en aktieä­gare med elektro­niska hjälp­me­del endast om aktieä­ga­ren efter en skrift­lig för­frå­gan har god­ta­git ett sådant för­fa­rande. En aktieä­gare som inte inom två vec­kor från det att för­frå­gan sän­des har mot­satt sig använd­ningen av elektro­niska hjälp­me­del skall anses ha god­ta­git för­fa­ran­det. Av för­frå­gan skall det framgå att fram­tida infor­ma­tion kan komma att läm­nas med elektro­niska hjälp­me­del, om inte aktieä­ga­ren uttryck­li­gen mot­sät­ter sig detta.

En aktieä­gare som har god­ta­git att infor­ma­tion läm­nas med elektro­niska hjälp­me­del kan när som helst återta sitt god­ta­gande. Lag (2007:364).

26 §   Det som före­skrivs i fråga om aktieä­gare i 23-25 §§ skall också till­läm­pas på den som har rätt att utöva en aktieä­ga­res rät­tig­he­ter i den­nes ställe. Lag (2007:364)

10 kap. Revi­sion

1 §   Bolags­stäm­man skall välja minst en revi­sor. I bolags­ord­ningen kan bestäm­mas att en eller flera av revi­so­rerna, dock inte alla, skall utses i annan ord­ning.
Finan­sin­spek­tio­nen skall dess­utom, enligt vad som före­skrivs i 2 §, utse en eller flera revi­so­rer. Sär­skilda bestäm­mel­ser om lek­man­na­re­vi­so­rer finns i 11 kap.

För revi­sor som är vald av bolags­stäm­man gäl­ler upp­dra­get för den tid som anges i bolags­ord­ningen. Om upp­dra­get inte skall gälla tills vidare, skall upp­drags­ti­den bestäm­mas så att upp­dra­get upp­hör vid slu­tet av den ordi­na­rie bolags­stämma på vil­ken revi­sor­sval för­rät­tas.

Bolags­stäm­man kan utse en eller flera revi­sors­sup­ple­an­ter.
Bestäm­mel­serna i denna lag om revi­so­rer gäl­ler i tillämp­liga delar om sup­ple­an­ter. Lag (1999:600).

2 §   Finan­sin­spek­tio­nen skall för­ordna en eller flera revi­so­rer i varje för­säk­rings­bo­lag, om inte inspek­tio­nen med hän­syn till rörel­sens ringa omfatt­ning eller av andra skäl anser det obe­höv­ligt.

För revi­so­rer som inspek­tio­nen för­ord­nar skall den utfärda instruk­tion. Revi­sorn har rätt att få arvode av för­säk­rings­bo­la­get.
Arvo­dets stor­lek bestäms av inspek­tio­nen. Lag (1991:1767).

3 §   Endast den som är auk­to­ri­se­rad eller god­känd revi­sor kan vara revi­sor i ett för­säk­rings­bo­lag.

Den som är i kon­kurs eller under­kas­tad närings­för­bud eller som har för­val­tare enligt 11 kap. 7 § för­äld­ra­bal­ken får inte vara revi­sor.

Revi­so­rerna ska ha den insikt i och erfa­ren­het av redo­vis­ning och eko­no­miska för­hål­lan­den som med hän­syn till arten och omfånget av bola­gets verk­sam­het fordras för upp­dra­gets full­gö­rande.

Till revi­sor kan även utses ett regi­stre­rat revi­sions­bo­lag.
Bestäm­mel­ser om vem som kan vara huvud­an­sva­rig för revi­sio­nen och om under­rät­tel­se­skyl­dig­het finns i 17 § revi­sorsla­gen (2001:883). Bestäm­mel­serna i 5, 6 a, 8 c och 13 §§ i detta kapi­tel tilläm­pas på den huvud­an­sva­rige.

Till revi­sor i dot­ter­fö­re­tag bör, om det kan ske, utses minst en av moder­bo­la­gets revi­so­rer. Lag (2009:569).

4 §   Minst en av bolags­stäm­man utsedd revi­sor ska vara auk­to­ri­se­rad revi­sor, om till­gång­ar­nas brut­to­värde (balansom­slut­ningen) enligt fast­ställda balans­räk­ningar för de två senaste räken­skaps­å­ren över­sti­ger ett gräns­be­lopp som mot­sva­rar 1 000 gånger det pris­bas­belopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken som gällde under den sista måna­den av respek­tive räken­skapsår.

I fråga om bolag som avses i första styc­ket kan för­ord­nas att en viss god­känd revi­sor får utses i stäl­let för en auk­to­ri­se­rad revi­sor. Sådana beslut är gil­tiga i högst fem år.

Frå­gor om för­ord­nande enligt andra styc­ket prö­vas av Finan­sin­spek­tio­nen. Ären­den som är av prin­ci­piell bety­delse eller av syn­ner­lig vikt prö­vas dock av rege­ringen.

Första-​​tredje styc­kena gäl­ler även för ett moder­bo­lag i en kon­cern, om
   1. kon­cer­nens verk­sam­hets­om­råde omfat­tar hela riket,
   2. balansom­slut­ningen enligt fast­ställda kon­cern­ba­lans­räk­ningar för de två senaste räken­skaps­å­ren över­sti­ger det gräns­be­lopp som anges i första styc­ket, eller
   3. moder­bo­la­get inte upp­rät­tar kon­cern­re­do­vis­ning och den sam­man­lagda balansom­slut­ningen enligt fast­ställda balans­räk­ningar för kon­cern­fö­re­ta­gens två senaste räken­skapsår på moder­bo­la­gets balans­dag över­sti­ger det gräns­be­lopp som anges i första styc­ket. Lag (2010:1232).

5 §   Den kan inte vara revi­sor som
   1. är sty­rel­se­le­da­mot, verk­stäl­lande direk­tör eller inne­har en befatt­ning i ledande ställ­ning i för­säk­rings­bo­la­get eller dess dot­ter­fö­re­tag eller biträ­der vid bola­gets bok­fö­ring eller medels­för­valt­ning eller bola­gets kon­troll där­ö­ver,
   2. är anställd hos bola­get eller på något annat sätt intar en under­ord­nad eller bero­ende ställ­ning till detta eller till någon som avses under 1 eller är verk­sam i samma före­tag som den som yrkes­mäs­sigt biträ­der bola­get vid bok­fö­ringen eller medels­för­valt­ningen eller bola­gets kon­troll där­ö­ver,
   3. är gift med eller sam­man­le­ver under äkten­skaps­lik­nande för­hål­lan­den med eller är sys­kon eller släk­ting i rätt upp- eller ned­sti­gande led till en per­son som avses under 1 eller är besvågrad med en sådan per­son i rätt upp- eller ned­sti­gande led eller så att den ene är gift med den andres sys­kon, eller
   4. på annat sätt än genom belå­ning av liv­för­säk­rings­brev med stöd av för­säk­rings­av­tal står i lånes­kuld till bola­get eller något annat före­tag i samma kon­cern eller har för­plik­tel­ser för vilka ett sådant före­tag har ställt säker­het.

I dot­ter­fö­re­tag kan den inte vara revi­sor som enligt första styc­ket inte är behö­rig att vara revi­sor i moder­bo­la­get.

Revi­so­rerna får vid revi­sio­nen inte anlita någon som enligt första eller andra styc­ket inte är behö­rig att vara revi­sor.
Har bola­gen i sin tjänst anställda med upp­gift att ute­slu­tande eller huvud­sak­li­gen sköta den interna revi­sio­nen får revi­so­rerna dock anlita sådana anställda i den utsträck­ning det är för­en­ligt med god revi­sions­sed. Lag (2006:407).

6 §   Ett av bolags­stäm­man läm­nat upp­drag att tills vidare vara revi­sor upp­hör när ny revi­sor har utsetts.

Ett upp­drag som revi­sor upp­hör i för­tid, om
   1. revi­sorn anmä­ler att upp­dra­get ska upp­höra, eller
   2. den som har utsett revi­sorn ent­le­di­gar honom eller henne på sak­lig grund och anmä­ler att upp­dra­get ska upp­höra.

En anmä­lan enligt andra styc­ket ska göras hos sty­rel­sen. Om en revi­sor som inte är vald på bolags­stäm­man vill avgå, ska revi­sorn anmäla det också hos den som har utsett honom eller henne.

Om en revi­sors upp­drag upp­hör i för­tid, ska revi­sorn och den som har utsett revi­sorn under­rätta Bolags­ver­ket om skä­let till detta.

Om en revi­sors upp­drag upp­hör i för­tid eller det upp­kom­mer hin­der för honom eller henne enligt 3-5 §§ eller enligt bolags­ord­ningen att vara revi­sor och om det inte finns någon sup­ple­ant, ska sty­rel­sen vidta åtgär­der för att en ny revi­sor till­sätts för den åter­stå­ende man­dat­ti­den eller anmäla för­hål­lan­det för Finan­sin­spek­tio­nen, som på för­slag av sty­rel­sen ska utse ny revi­sor under tiden fram till nästa ordi­na­rie bolags­stämma. Lag (2009:569).

6 a §   Upp­dra­get som revi­sor för ett bolag, vars över­låt­bara vär­de­pap­per är upp­tagna till han­del på en regle­rad mark­nad, får gälla högst sju år i följd.

Den som har varit revi­sor i bola­get under sju år enligt första styc­ket får inte delta i revi­sio­nen, om inte minst två år har för­flu­tit sedan han eller hon läm­nade revi­sions­upp­dra­get. Lag (2009:569).

7 §   Sty­rel­sen skall, om inte rät­telse utan dröjs­mål sker genom den som utser revi­sor, göra anmä­lan hos Finan­sin­spek­tio­nen
   1. om auk­to­ri­se­rad revi­sor eller god­känd revi­sor inte är utsedd enligt 4 § första, andra och fjärde styc­kena,
   2. om en revi­sor är obe­hö­rig enligt 3 § första eller andra styc­ket eller 5 § första eller andra styc­ket, eller
   3. om en bestäm­melse i bolags­ord­ningen om anta­let revi­so­rer eller om revi­so­rers behö­rig­het har åsi­do­satts.
Lag (1999:600).

Anmä­lan enligt första styc­ket kan göras av envar.

8 §   Revi­so­rerna skall i den omfatt­ning som föl­jer av god revi­sions­sed granska för­säk­rings­bo­la­gets års­re­do­vis­ning jämte räken­ska­perna samt sty­rel­sens och verk­stäl­lande direk­tö­rens för­valt­ning.

Om för­säk­rings­bo­la­get är ett moder­bo­lag, skall revi­so­rerna även granska kon­cern­re­do­vis­ningen och kon­cern­fö­re­ta­gens inbör­des för­hål­lan­den i övrigt.

Revi­so­rer som är utsedda av någon annan än Finan­sin­spek­tio­nen skall följa de sär­skilda före­skrif­ter som med­de­las av bolags­stäm­man, såvida de inte stri­der mot lag, bolags­ord­ningen eller god revi­sions­sed. Lag (1991:1767).

8 a §   Revi­sorn ska rap­por­tera till revi­sions­ut­skot­tet om vik­tiga omstän­dig­he­ter som fram­kom­mit vid revi­sio­nen. Detta gäl­ler sär­skilt för bris­ter i bola­gets interna kon­troll av den finan­si­ella rap­por­te­ringen.

I fall som avses i 8 kap. 8 a § andra styc­ket ska revi­sorn i stäl­let rap­por­tera till sty­rel­sen. Lag (2009:569).

8 b §   Revi­sorn ska
   1. om det finns någon omstän­dig­het som väsent­ligt kan rubba för­tro­en­det för hans eller hen­nes opar­tisk­het eller själv­stän­dig­het, råd­göra med revi­sions­ut­skot­tet om detta för­hål­lande och vilka åtgär­der som har vid­ta­gits,
   2. till revi­sions­ut­skot­tet årli­gen lämna en skrift­lig för­säk­ran om sin opar­tisk­het och själv­stän­dig­het, och
   3. för revi­sions­ut­skot­tet årli­gen redo­visa vilka andra tjäns­ter än revi­sions­tjäns­ter som han eller hon har till­han­da­hål­lit bola­get.

I fall som avses i 8 kap. 8 a § andra styc­ket ska revi­sorn i stäl­let vända sig till sty­rel­sen. Lag (2009:569).

8 c §   Om revi­sorn vid full­gö­rande av sitt upp­drag i för­säk­rings­bo­la­get får kän­ne­dom om för­hål­lan­den som
   1. kan utgöra en väsent­lig över­trä­delse av de för­fatt­ningar som regle­rar för­säk­rings­bo­lags verk­sam­het,
   2. kan påverka för­säk­rings­bo­la­gets fort­satta drift nega­tivt, eller
   3. kan leda till att revi­sorn avstyr­ker att balans­räk­ningen eller resul­tat­räk­ningen fast­ställs eller till anmärk­ning enligt 11 § tredje styc­ket,
skall revi­sorn omgå­ende rap­por­tera detta till Finan­sin­spek­tio­nen.

Revi­sorn har en mot­sva­rande rap­por­te­rings­skyl­dig­het om han eller hon får kän­ne­dom om för­hål­lan­den som avses i första styc­ket vid full­gö­rande av upp­drag som revi­sorn har i för­säk­rings­bo­la­gets moder­fö­re­tag eller dot­ter­fö­re­tag eller ett före­tag som har en likar­tad för­bin­delse med för­säk­rings­bo­la­get. Lag (2009:569).

9 §   Sty­rel­sen och verk­stäl­lande direk­tö­ren skall ge revi­sor till­fälle att verk­ställa gransk­ningen i den omfatt­ning som revi­sorn fin­ner behöv­lig samt lämna de upp­lys­ningar och det biträde som han begär. Samma skyl­dig­het ålig­ger sty­rel­sen, verk­stäl­lande direk­tö­ren och revi­sor i ett dot­ter­fö­re­tag gente­mot revi­sor i moder­bo­la­get.

10 §   Sedan revi­sor slut­fört gransk­ningen, skall han skriva en hän­vis­ning till revi­sions­be­rät­tel­sen på års­re­do­vis­ningen och i fråga om moder­bo­lag på kon­cern­re­do­vis­ningen. Fin­ner revi­sor att balans­räk­ningen eller resul­tat­räk­ningen inte bör fast­stäl­las, skall han anteckna även detta. I moder­bo­lag gäl­ler det­samma i fråga om kon­cern­ba­lans­räk­ningen och kon­cern­re­sul­tat­räk­ningen.

11 §   Revi­so­rerna skall för varje räken­skapsår avge revi­sions­be­rät­telse till bolags­stäm­man. Berät­tel­sen skall över­läm­nas till bola­gets sty­relse senast två vec­kor före den ordi­na­rie bolags­stäm­man.

Revi­sions­be­rät­tel­sens inled­ning skall inne­hålla upp­gift om
   1. bola­gets firma och orga­ni­sa­tions­num­mer,
   2. vil­ken räken­skaps­pe­riod som revi­sions­be­rät­tel­sen avser, samt
   3. vil­ket eller vilka norm­sy­stem för redo­vis­ning som bola­get har tilläm­pat.

Revi­sions­be­rät­tel­sen skall vara under­teck­nad av revi­so­rerna och inne­hålla upp­gift om vil­ken dag revi­sio­nen avslu­ta­des.
Lag (2004:973).

11 a §   I revi­sions­be­rät­tel­sen skall det anges vil­ket eller vilka norm­sy­stem för revi­sion som revi­so­rerna har tilläm­pat.

I före­kom­mande fall skall det i revi­sions­be­rät­tel­sen även anges
   1. om en revi­sor i en fråga som behand­las i revi­sions­be­rät­tel­sen har en mening som avvi­ker från sty­rel­sens eller annan revi­sors,
   2. om revi­sio­nens inrikt­ning eller omfatt­ning är begrän­sad, eller
   3. om en revi­sor anser sig sakna till­räck­ligt under­lag för att göra något utta­lande enligt 11 b-11 d §§. Lag (2004:973).

11 b §   Revi­sions­be­rät­tel­sen ska inne­hålla ett utta­lande om huruvida års­re­do­vis­ningen har upp­rät­tats i över­ens­stäm­melse med lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag. I utta­lan­det ska det sär­skilt anges
   1. om års­re­do­vis­ningen ger en rätt­vi­sande bild av bola­gets resul­tat och ställ­ning, och
   2. om för­valt­nings­be­rät­tel­sen är för­en­lig med års­re­do­vis­ning­ens övriga delar.

Inne­hål­ler inte års­re­do­vis­ningen sådana upp­lys­ningar som ska läm­nas enligt lagen om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag, ska revi­so­rerna ange detta och, om det är möj­ligt, lämna behöv­liga upp­lys­ningar i sin berät­telse.

Första och andra styc­kena gäl­ler inte i fråga om revi­sion av en sådan bolags­styr­nings­rap­port som avses i 6 kap. 6 § års­re­do­vis­nings­la­gen (1995:1554). I den delen ska revi­sions­be­rät­tel­sen i stäl­let inne­hålla ett utta­lande om huruvida en sådan rap­port har upp­rät­tats eller inte. När det gäl­ler sådana upp­lys­ningar i rap­por­ten som avses i 6 kap. 6 § andra styc­ket 2-6 års­re­do­vis­nings­la­gen ska berät­tel­sen vidare inne­hålla ett utta­lande om huruvida upp­lys­ning­arna är för­en­liga med års­re­do­vis­ning­ens övriga delar. Lag (2009:33).

11 c §   Om revi­so­rerna vid sin gransk­ning har fun­nit att någon åtgärd eller för­sum­melse, som kan för­an­leda ersätt­nings­skyl­dig­het, lig­ger en sty­rel­se­le­da­mot eller den verk­stäl­lande direk­tö­ren till last eller att en sty­rel­se­le­da­mot eller den verk­stäl­lande direk­tö­ren på annat sätt har hand­lat i strid med denna lag, lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag eller bolags­ord­ningen, skall det anmär­kas i berät­tel­sen.

Revi­sions­be­rät­tel­sen skall även inne­hålla ett utta­lande i fråga om ansvars­fri­het för sty­rel­se­le­da­mö­terna och den verk­stäl­lande direk­tö­ren. Lag (2004:973).

11 d §   Revi­sions­be­rät­tel­sen skall inne­hålla sär­skilda utta­lan­den om fast­stäl­lande av balans­räk­ningen och resul­tat­räk­ningen samt om det i för­valt­nings­be­rät­tel­sen fram­ställda för­sla­get till dis­po­si­tio­ner beträf­fande bola­gets vinst eller för­lust.

Revi­so­rerna kan även i övrigt i berät­tel­sen anteckna de upp­lys­ningar som de öns­kar med­dela aktieä­garna respek­tive delä­garna, de dele­ge­rade och garan­terna. Om års­re­do­vis­ningen inne­hål­ler upp­gif­ter som har bety­delse för upp­lys­ning­arna, skall revi­sorn hän­visa till upp­gif­terna. Lag (2004:973).

11 e §   I moder­bo­la­get ska revi­so­rerna avge en sär­skild revi­sions­be­rät­telse för kon­cer­nen. Där­vid ska 11 och 11 a §§, 11 b § första och andra styc­kena samt 11 c och 11 d §§ tilläm­pas. Lag (2009:33).

12 §   De erin­ringar som revi­sor fram­ställt till sty­rel­sen eller verk­stäl­lande direk­tö­ren skall anteck­nas i ett pro­to­koll eller någon annan hand­ling som skall över­läm­nas till sty­rel­sen och beva­ras av denna på betryg­gande sätt.

13 §   Revi­sor har rätt att när­vara vid bolags­stämma. Han är skyl­dig att när­vara vid stämma, om det med hän­syn till ären­dena kan anses påkal­lat.

14 §   Revi­sorn får inte till enskild aktieä­gare, delä­gare, dele­ge­rad, garant eller utom­stå­ende lämna upp­lys­ningar om sådana för­säk­rings­bo­la­gets ange­lä­gen­he­ter som han eller hon fått kän­ne­dom om vid full­gö­ran­det av sitt upp­drag, om det kan vara till för­fång för bola­get.

Revi­sorn är skyl­dig att
   1. till bolags­stäm­man lämna alla upp­lys­ningar som bolags­stäm­man begär, om det inte skulle vara till väsent­ligt för­fång för bola­get,
   2. lämna en medre­vi­sor, en ny revi­sor och, om bola­get har för­satts i kon­kurs, kon­kurs­för­val­ta­ren erfor­der­liga upp­lys­ningar om bola­gets ange­lä­gen­he­ter, samt
   3. på begä­ran lämna upp­lys­ningar om bola­gets ange­lä­gen­he­ter till under­sök­nings­le­da­ren under för­un­der­sök­ning i brott­mål.

Revi­sorn är vidare enligt 8 c § skyl­dig att rap­por­tera vissa för­hål­lan­den till Finan­sin­spek­tio­nen. Lag (2010:838).

15 §   Vad som i 8 kap. 17 § före­skrivs om regi­stre­ring av sty­rel­se­le­da­mö­ter gäl­ler även för revi­so­rer. Lag (1999:600).

11 kap. All­män gransk­ning

1 §   Om inte annat före­skrivs i bolags­ord­ningen, får det i ett för­säk­rings­bo­lag utses en eller flera per­so­ner (lek­man­na­re­vi­so­rer) att utföra sådan gransk­ning som anges i 4 §.
Lag (1999:600).

2 §   För en lek­man­na­re­vi­sor får en eller flera sup­ple­an­ter utses. Vad som sägs i denna lag om lek­man­na­re­vi­sor skall i tillämp­liga delar även gälla sup­ple­ant. Lag (1999:600).

3 §   Bestäm­mel­serna i denna lag om revi­so­rer är inte tillämp­liga på lek­man­na­re­vi­so­rer. Lag (1999:600).

Lek­man­na­re­vi­sorns upp­gif­ter

4 §   Lek­man­na­re­vi­sorn skall granska om bola­gets verk­sam­het sköts på ett ända­måls­en­ligt och från eko­no­misk syn­punkt till­freds­stäl­lande sätt och om bola­gets interna kon­troll är till­räck­lig. Gransk­ningen skall vara så ingå­ende och omfat­tande som god sed vid detta slag av gransk­ning krä­ver.
Lag (1999:600).

5 §   Lek­man­na­re­vi­sorn skall följa de anvis­ningar som med­de­las av bolags­stäm­man, såvida de inte stri­der mot lag, bolags­ord­ningen eller god sed. Lag (1999:600).

6 §   Lek­man­na­re­vi­sorn skall efter varje räken­skapsår lämna en gransk­nings­rap­port till bolags­stäm­man. Bestäm­mel­ser om rap­por­tens inne­håll och den tid­punkt då den skall läm­nas till bola­gets sty­relse finns i 14 §. Lag (1999:600).

7 §   Lek­man­na­re­vi­sorn får inte under­teckna en sådan revi­sions­be­rät­telse som avses i 10 kap. 11 §. Lag (1999:600).

Till­han­da­hål­lande av upp­lys­ningar m.m.

8 §   Sty­rel­sen och den verk­stäl­lande direk­tö­ren skall ge lek­man­na­re­vi­sorn till­fälle att genom­föra gransk­ningen i den omfatt­ning lek­man­na­re­vi­sorn anser vara nöd­vän­dig. De skall lämna de upp­lys­ningar och det biträde som lek­man­na­re­vi­sorn begär.

Samma skyl­dig­he­ter har sty­rel­sen, den verk­stäl­lande direk­tö­ren, revi­sorn och lek­man­na­re­vi­sorn i ett dot­ter­bo­lag gente­mot en lek­man­na­re­vi­sor i moder­bo­la­get. Lag (1999:600).

Hur lek­man­na­re­vi­sor utses

9 §   En lek­man­na­re­vi­sor väljs av bolags­stäm­man, om inte bolags­ord­ningen inne­hål­ler bestäm­mel­ser om att denne skall utses på annat sätt. Lag (1999:600).

Obe­hö­rig­hets­grun­der

10 §   Den som är underå­rig eller i kon­kurs eller har fått närings­för­bud eller har för­val­tare enligt 11 kap. 7 § för­äld­ra­bal­ken kan inte vara lek­man­na­re­vi­sor.
Lag (1999:600).

Jäv

11 §   Den får inte vara lek­man­na­re­vi­sor som
   1. är sty­rel­se­le­da­mot, verk­stäl­lande direk­tör eller inne­har en befatt­ning i ledande ställ­ning i för­säk­rings­bo­la­get eller dess dot­ter­fö­re­tag eller biträ­der vid bola­gets bok­fö­ring eller medels­för­valt­ning eller bola­gets kon­troll där­ö­ver,
   2. är anställd hos bola­get eller på något annat sätt intar en under­ord­nad eller bero­ende ställ­ning till detta eller till någon som avses under 1 eller är verk­sam i samma före­tag som den som yrkes­mäs­sigt biträ­der bola­get vid bok­fö­ringen eller medels­för­valt­ningen eller bola­gets kon­troll där­ö­ver,
   3. är gift med eller sam­man­le­ver under äkten­skaps­lik­nande för­hål­lan­den med eller är sys­kon eller släk­ting i rätt upp- eller ned­sti­gande led till en per­son som avses under 1 eller är besvågrad med en sådan per­son i rätt upp- eller ned­sti­gande led eller så att den ene är gift med den andres sys­kon, eller
   4. på annat sätt än genom belå­ning av liv­för­säk­rings­brev med stöd av för­säk­rings­av­tal står i lånes­kuld till bola­get eller något annat före­tag i samma kon­cern eller har för­plik­tel­ser för vilka ett sådant före­tag har ställt säker­het.

Den som enligt första styc­ket inte är behö­rig att vara lek­man­na­re­vi­sor i ett moder­bo­lag får inte vara lek­man­na­re­vi­sor i dess dot­ter­fö­re­tag. Lag (2006:407).

Anli­tande av biträde

12 §   En lek­man­na­re­vi­sor får vid gransk­ningen inte anlita någon som enligt 11 § inte är behö­rig att vara lek­man­na­re­vi­sor. Om bola­get eller dess moder­bo­lag i sin tjänst har anställda med upp­gift att ute­slu­tande eller huvud­sak­li­gen sköta den interna revi­sio­nen, får lek­man­na­re­vi­sorn dock vid gransk­ningen anlita sådana anställda i den utsträck­ning det är för­en­ligt med god sed. Lag (1999:600).

Lek­man­na­re­vi­sorns avgång

13 §   Ett upp­drag som lek­man­na­re­vi­sor upp­hör, om lek­man­na­re­vi­sorn eller den som har utsett lek­man­na­re­vi­sorn anmä­ler att upp­dra­get skall upp­höra. Anmä­lan skall göras hos sty­rel­sen. Om en lek­man­na­re­vi­sor som inte är vald på bolags­stämma vill avgå, skall han anmäla det också hos den som har utsett honom. Lag (1999:600).

Lek­man­na­re­vi­sorns gransk­nings­rap­port

14 §   Gransk­nings­rap­por­ten skall läm­nas till bola­gets sty­relse senast två vec­kor före den ordi­na­rie bolags­stäm­man.

I rap­por­ten skall lek­man­na­re­vi­sorn uttala sig om sådana för­hål­lan­den som avses i 4 § och om sådana för­hål­lan­den som han har varit skyl­dig att granska enligt 5 §. Om lek­man­na­re­vi­sorn fin­ner anled­ning till anmärk­ning mot någon sty­rel­se­le­da­mot eller mot den verk­stäl­lande direk­tö­ren, skall han upp­lysa om detta i rap­por­ten och lämna upp­gift om anled­ningen till anmärk­ningen.

En lek­man­na­re­vi­sor får i gransk­nings­rap­por­ten lämna även andra upp­lys­ningar som han anser att aktieä­garna, delä­garna, de dele­ge­rade eller garan­terna bör få kän­ne­dom om.
Lag (1999:600).

15 §   Gransk­nings­rap­por­ten skall hål­las till­gäng­lig för och sän­das till aktieä­gare och de röst­be­rät­ti­gade på samma sätt som anges i 9 kap. 9 § samt läg­gas fram på bolags­stäm­man.
Lag (1999:600).

Lek­man­na­re­vi­sorns när­varo vid bolags­stämma

16 §   Lek­man­na­re­vi­sorn har rätt att när­vara vid bolags­stämma.
Han är skyl­dig att när­vara, om det med hän­syn till ären­dena kan anses nöd­vän­digt. Lag (1999:600).

Lek­man­na­re­vi­sorns tyst­nads­plikt

17 §   Lek­man­na­re­vi­sorn får inte till en enskild aktieä­gare, delä­gare, dele­ge­rad, garant eller utom­stå­ende obe­hö­ri­gen lämna upp­lys­ningar om sådana bola­gets ange­lä­gen­he­ter som han får kän­ne­dom om när han full­gör sitt upp­drag, om det kan vara till skada för bola­get. Lag (1999:600).

Lek­man­na­re­vi­sorns upp­lys­nings­plikt

18 §   Lek­man­na­re­vi­sorn är skyl­dig att till bolags­stäm­man lämna alla upp­lys­ningar som bolags­stäm­man begär, i den mån det inte skulle vara till väsent­lig skada för bola­get. Lag (1999:600).

19 §   Lek­man­na­re­vi­sorn är skyl­dig att lämna bola­gets revi­sor, annan lek­man­na­re­vi­sor och, om bola­get har för­satts i kon­kurs, kon­kurs­för­val­ta­ren de upp­lys­ningar som behövs om bola­gets ange­lä­gen­he­ter.

Lek­man­na­re­vi­sorn är dess­utom skyl­dig att på begä­ran lämna upp­lys­ningar om bola­gets ange­lä­gen­he­ter till under­sök­nings­le­da­ren under för­un­der­sök­ning i brott­mål.
Lag (2010:838).

Regi­stre­ring

20 §   Vad som i 8 kap. 17 § före­skrivs om regi­stre­ring av sty­rel­se­le­da­mö­ter gäl­ler även för lek­man­na­re­vi­so­rer.
Lag (1999:600).

12 kap. Vinstut­del­ning och annan använd­ning av för­säk­rings­bo­la­gets egen­dom

Vinstut­del­ning och åter­be­tal­ning av garan­ti­ka­pi­tal

1 §   För­säk­rings­bo­la­gets medel får beta­las ut till aktieä­gare eller till garan­ter endast enligt bestäm­mel­serna i denna lag om vinstut­del­ning, åter­be­tal­ning av garan­ti­ka­pi­tal, för­värv av egna aktier, utbe­tal­ning vid ned­sätt­ning av akti­e­ka­pi­ta­let, reserv­fon­den eller över­kurs­fon­den och utskift­ning vid bola­gets lik­vi­da­tion.

En aktie som inne­has av för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get självt med­för inte rätt till utbe­tal­ning enligt första styc­ket.

Om verk­sam­he­ten i ett ska­de­för­säk­rings­bo­lag helt eller del­vis skall ha ett annat syfte än att bereda vinst åt aktieä­garna, skall bolags­ord­ningen inne­hålla bestäm­mel­ser om hur vins­ten och de behållna till­gång­arna vid bola­gets lik­vi­da­tion skall använ­das. Lag (2000:67).

2 §   Vinstut­del­ning till aktieä­gare eller garan­ter i liv­för­säk­rings­bo­lag får endast ske om det föl­jer av bolags­ord­ningen.

Vinstut­del­ningen får inte över­stiga vad som i den fast­ställda balans­räk­ningen och, i fråga om moder­bo­lag som skall upp­rätta kon­cern­re­do­vis­ning, i den fast­ställda kon­cern­ba­lans­räk­ningen för det senaste räken­skaps­å­ret redo­vi­sats som bola­gets respek­tive kon­cer­nens net­to­vinst för året, balan­se­rade vinst och fria fon­der sedan avdrag gjorts för
   1. det belopp som enligt 5 § skall använ­das för åter­bä­ring,
   2. den redo­vi­sade för­lus­ten,
   3. det belopp som enligt lag eller bolags­ord­ning skall avsät­tas till bun­det eget kapi­tal eller, i fråga om moder­bo­lag, det belopp som av det fria egna kapi­ta­let i kon­cer­nen enligt års­re­do­vis­ning­arna för före­tag inom denna skall föras över till det bundna egna kapi­ta­let och
   4. det belopp som enligt bolags­ord­ningen på annat sätt skall använ­das för något annat ända­mål än vinstut­del­ning.

Vinstut­del­ningen får inte ske med så stort belopp att utdel­ningen med hän­syn till bola­gets eller kon­cer­nens kon­so­li­de­rings­be­hov, lik­vi­di­tet eller ställ­ning i övrigt står i strid med god affärs­sed. För­bud mot vinstut­del­ning i vissa fall före­skrivs i 6 kap. 5 §. Lag (1999:600).

3 §   Bolags­stäm­man fat­tar beslut om vinstut­del­ning till aktieä­garna eller garan­ter. Stäm­man får endast i den mån den har skyl­dig­het till detta enligt andra styc­ket eller enligt bolags­ord­ningen besluta om utdel­ning av större belopp än sty­rel­sen före­sla­git eller god­känt.

Bolags­stäm­man i ska­de­för­säk­rings­ak­tie­bo­lag eller i liv­för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som får dela ut vinst skall på yrkande av ägare till minst en tion­del av samt­liga aktier besluta utdel­ning av åtminstone ett belopp mot­sva­rande hälf­ten av vad som åter­står av net­to­vins­ten för året, sedan avdrag skett för balan­se­rad för­lust som över­sti­ger fria fon­der, reserv­fond och över­kurs­fond och för belopp, som enligt lag eller bolags­ord­ning skall avsät­tas till bun­det eget kapi­tal eller enligt bolags­ord­ningen annars skall använ­das för något annat ända­mål än utdel­ning till aktieä­garna. Ett sådant yrkande skall fram­stäl­las på ordi­na­rie stämma innan beslut om använd­ning av vins­ten fat­tas. Utdel­ning får inte stå i strid med 2 och 5 §§ eller 1 kap. 1 a § första styc­ket. Stäm­man är inte skyl­dig att besluta högre utdel­ning än fem pro­cent av bola­gets egna kapi­tal.

I avstäm­nings­bo­lag skall avstäm­nings­da­gen anges i bolags­stäm­mans beslut om utdel­ning till aktieä­gare. Utdel­ning för­fal­ler till betal­ning på avstäm­nings­da­gen och skall beta­las utan dröjs­mål. Den som på avstäm­nings­da­gen är införd i aktie­bo­ken eller i för­teck­ning enligt 3 kap. 12 § skall anses behö­rig att ta emot utdel­ningen. Om han inte var berät­ti­gad att ta emot utdel­ning skall 4 kap. 6 § tredje styc­ket andra-​​fjärde mening­arna tilläm­pas. Lag (1999:600).

4 §   Beslut om åter­be­tal­ning av garan­ti­ka­pi­ta­let fat­tas av bolags­stäm­man. Beslu­tet skall anmä­las till regi­stre­rings­myn­dig­he­ten för regi­stre­ring. För regi­stre­ring krävs att Finan­sin­spek­tio­nen har gett sitt till­stånd till åter­be­tal­ningen. Åter­be­tal­ning får inte ske innan beslu­tet har regi­stre­rats. Lag (2000:822).

Åter­bä­rings­fon­den och för­lust­täck­ning i liv­för­säk­rings­bo­lag

5 §   Års­vins­ten i liv­för­säk­rings­bo­lag och belopp som förs över från bun­det eget kapi­tal till fritt eget kapi­tal i bola­get skall använ­das för åter­bä­ring, i den utsträck­ning inte
   1. vins­ten eller det över­förda belop­pet får tas i anspråk för vinstut­del­ning eller för att täcka för­lus­ter enligt bestäm­mel­ser i bolags­ord­ningen, eller
   2. annat föl­jer av denna lag eller lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag. Lag (1999:600).

6 §   Liv­för­säk­rings­bo­lag skall gott­skriva åter­bä­ring till för­säk­rings­ta­garna och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade med en för­del­ning som utgår från för­säk­ring­ens bidrag till över­skot­tet, om inte annat föl­jer av bestäm­mel­ser i för­säk­rings­av­ta­let eller bolags­ord­ningen.

Vid åter­köp eller över­fö­ring enligt 11 kap. 5 § för­säk­rings­av­talsla­gen (2005:104) skall
   1. rät­ten till åter­bä­ring bestäm­mas enligt samma för­del­ning och prin­ci­per som skulle ha gällt för för­säk­ringen vid för­säk­rings­fall, om inte en avvi­kelse är för­svar­lig med hän­syn till
      a) det kvar­va­rande för­säk­rings­ta­gar­kol­lek­ti­vets rätt till åter­bä­ring, eller
      b) för­säk­rings­bo­la­gets eko­no­miska situ­a­tion, och
   2. avgif­ter bestäm­mas på grund­val av de kost­na­der som belö­per på åter­kö­pet eller över­fö­ringen och med beak­tande av den ford­ran som kvar­står mot för­säk­rings­ta­ga­ren för kost­na­der som upp­kom­mit i sam­band med för­säk­rings­av­ta­lets ingå­ende.
Lag (2007:122).

7 §   Har upp­hävts genom lag (1999:600).

8 §   Har upp­hävts genom lag (1999:600).

9 §   Ska­de­för­säk­rings­bo­lag och liv­för­säk­rings­bo­lag som får dela ut vinst skall inrätta en reserv­fond för avsätt­ning av belopp som
   1. beta­las till bola­get av någon som fått en aktie för­ver­kad,
   2. enligt 4 kap. 19 § skall till­falla bola­get,
   3. enligt bolags­ord­ningen skall avsät­tas till reserv­fon­den,
   4. enligt beslut av bolags­stäm­man i övrigt skall över­fö­ras från det i balans­räk­ningen redo­vi­sade fria egna kapi­ta­let till reserv­fon­den, eller
   5. vid utbyte av ford­ran enligt skul­debrev mot en aktie mot­sva­rar skill­na­den mel­lan ford­rings­be­lop­pet och akti­ens nomi­nella belopp.

För­säk­rings­ak­tie­bo­lag skall inrätta en över­kurs­fond för avsätt­ning av belopp som bola­get på grund av akti­e­teck­ning har fått som betal­ning för akti­erna utö­ver det nomi­nella belop­pet.

Reserv­fon­den och över­kurs­fon­den får enligt beslut av bolags­stäm­man endast sät­tas ned
   1. för att täcka sådana för­lus­ter enligt den fast­ställda balans­räk­ningen, som inte kan täc­kas av fritt eget kapi­tal,
   2. i för­säk­rings­ak­tie­bo­lag för fon­de­mis­sion, eller
   3. i för­säk­rings­ak­tie­bo­lag för andra ända­mål, om rät­ten med mot­sva­rande tillämp­ning av 6 kap. 6 § ger till­stånd till ned­sätt­ningen.

Liv­för­säk­rings­bo­lag som inte får dela ut vinst skall inrätta en kon­so­li­de­rings­fond. Kon­so­li­de­rings­fon­den får efter beslut av bolags­stäm­man sät­tas ned för att täcka för­lus­ter eller för annat ända­mål som föl­jer av bestäm­mel­ser i bolags­ord­ningen.
Lag (1999:600).

9 a §   Ska­de­för­säk­rings­bo­lag som med­de­lar för­säk­ring enligt 2 kap. 3 a § första styc­ket klass 14 (kre­dit­för­säk­ring) eller mot­sva­rande åter­för­säk­ring ska upp­rätta en utjäm­nings­re­serv för för­lust­täck­ning inom denna för­säk­rings­klass. Avsätt­ningar till utjäm­nings­re­ser­ven ska göras till dess den upp­går till ett belopp som mot­sva­rar 150 pro­cent av den högsta årliga pre­mi­e­in­täk­ten för egen räk­ning under de fem före­gå­ende räken­skaps­å­ren. Avsätt­ning­arna ska för varje räken­skapsår mot­svara 75 pro­cent av det tek­niska över­skot­tet i kre­dit­för­säk­rings­rö­rel­sen. Avsätt­ning­arna får dock inte över­stiga tolv pro­cent av pre­mi­e­in­täk­ten för egen räk­ning.
Åter­fö­ring från utjäm­nings­re­ser­ven får göras bara för att täcka ett tek­niskt under­skott i kre­dit­för­säk­rings­rö­rel­sen.

Första styc­ket behö­ver inte tilläm­pas av bolag vil­kas årliga pre­mi­e­in­komst av kre­dit­för­säk­ring under­sti­ger fyra pro­cent av bola­gets totala pre­mi­e­in­komst och ett belopp mot­sva­rande 2 500 000 euro. Lag (2008:102).

10 §   Sker utbe­tal­ning till aktieä­gare eller garan­ter i strid mot denna lag, skall mot­ta­ga­ren betala till­baka vad han erhål­lit med ränta, beräk­nad enligt 5 § rän­te­la­gen (1975:635), från det utbe­tal­ningen erhål­lits intill dess rän­tan skall beta­las enligt 6 § rän­te­la­gen till följd av 3 eller 4 § samma lag. Om utbe­tal­ningen har skett i form av vinstut­del­ning, är dock mot­ta­ga­ren åter­bä­rings­skyl­dig endast om bola­get visar att han insåg eller borde ha insett att utbe­tal­ningen stred mot denna lag.

För den brist som kan upp­komma vid åter­be­tal­ningen ansva­rar, enligt 16 kap. 1-4 §§, de som med­ver­kat till att besluta om eller verk­ställa utbe­tal­ningen eller till att upp­rätta eller fast­ställa en orik­tig balans­räk­ning som legat till grund för beslu­tet. Lag (1994:1941).

11 §   Bolags­stäm­man får besluta om gåvor till all­män­nyt­tiga eller där­med jäm­för­liga ända­mål, om det med hän­syn till ända­må­lens beskaf­fen­het, bola­gets ställ­ning och omstän­dig­he­terna i övrigt kan anses skä­ligt.

Sty­rel­sen får till sådana ända­mål endast använda till­gångar som med hän­syn till bola­gets ställ­ning är av ringa bety­delse.

12 §   Ett för­säk­rings­bo­lag får inte lämna pen­ning­lån till sty­rel­se­le­da­mö­terna, verk­stäl­lande direk­tö­ren eller aktu­a­rien i bola­get eller i något annat före­tag i samma kon­cern. Det­samma gäl­ler i fråga om pen­ning­lån till
   1. den som är gift med eller är sys­kon eller släk­ting i rätt upp- eller ned­sti­gande led till en sty­rel­se­le­da­mot, verk­stäl­lande direk­tö­ren eller aktu­a­rien,
   2. den som är besvågrad med en sådan per­son i rätt upp- eller ned­sti­gande led eller så att den ene är gift med den andres sys­kon, eller
   3. juri­disk per­son över vars verk­sam­het per­son som nämnts ovan har ett bestäm­mande infly­tande.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket gäl­ler ej om
   1. gäl­de­nä­ren är före­tag i kon­cern i vil­ken det lån­gi­vande bola­get ingår, eller
   2. gäl­de­nä­ren dri­ver rörelse och lånet betingas av affärs­mäs­siga skäl samt är avsett ute­slu­tande för gäl­de­nä­rens rörelse.

Ett för­säk­rings­bo­lag får inte lämna pen­ning­lån i syfte att gäl­de­nä­ren eller honom när­stå­ende fysisk eller juri­disk per­son som avses i första styc­ket 1-3 ska för­värva aktier i bola­get eller annat bolag i samma kon­cern.

Är gäl­de­nä­ren anställd i bola­get eller i ett annat bolag i samma kon­cern gäl­ler inte för­bu­det mot pen­ning­lån i tredje styc­ket, om
   1. låne­be­lop­pet jämte tidi­gare lån enligt detta stycke från bola­get eller annat bolag i samma kon­cern inte över­sti­ger ett belopp som mot­sva­rar två gånger gäl­lande pris­bas­belopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken,
   2. låne­er­bju­dan­det rik­tar sig till minst hälf­ten av de anställda i bola­get och lånet ska åter­be­ta­las inom fem år genom regel­bundna amor­te­ringar samt
   3. hin­der mot lån inte före­lig­ger vid en tillämp­ning av första och andra styc­kena, även om de aktier som ska för­vär­vas räk­nas med. Där­vid ska dock det i första styc­ket angivna för­bu­det mot att lämna lån till sty­rel­se­le­da­mot inte gälla i fråga om den som är sty­rel­se­le­da­mot enligt bestäm­mel­serna i lagen (1987:1245) om sty­rel­se­re­pre­sen­ta­tion för de pri­va­tan­ställda.

Lån enligt fjärde styc­ket får inte läm­nas, om det sam­man­lagda belop­pet av sådana lån där­ef­ter skulle över­stiga bola­gets fria egna kapi­tal.

Bestäm­mel­serna i denna para­graf om för­bud mot pen­ning­lån ska även till­läm­pas i fråga om stäl­lande av säker­het. I verk­sam­het avse­ende tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring gäl­ler för­bu­det endast stäl­lande av säker­het för tredje man.

Vid tillämp­ning av denna para­graf lik­ställs äkten­skaps­lik­nande sam­lev­nad med äkten­skap, om de sam­man­le­vande tidi­gare har varit gifta med varandra eller har eller har haft barn gemen­samt. Lag (2010:1232).

13 §   Bestäm­mel­serna i 12 § första styc­ket utgör inte något hin­der för för­säk­rings­bo­lag att i enlig­het med bestäm­mel­ser i för­säk­rings­av­ta­len lämna lån mot säker­het i för­säk­rings­brev.

I fråga om lån eller säker­het för för­värv av aktier i bola­get eller annat bolag i samma kon­cern får Finan­sin­spek­tio­nen medge undan­tag från 12 § om det behövs på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter. Ett sådant undan­tag får dock inte med­ges vid för­värv av aktier i det bolag som läm­nar lån eller stäl­ler säker­het.

I andra fall än som avses i första och andra styc­ket får Finan­sin­spek­tio­nen medge undan­tag från 12 § om det finns syn­ner­liga skäl. Lag (1995:779).

Över­gångs­reg­ler för vissa för­säk­ringar och ombild­ning av liv­för­säk­rings­bo­lag

14 §   För liv­för­säk­ringar och ska­de­för­säk­ringar som har teck­nats före den 1 janu­ari 2000 gäl­ler kra­vet på skä­lig­het enligt 7 kap. 4 § första styc­ket och 19 kap. 5 § i deras lydelse före utgången av år 1999, om inte annat avta­las. Det­samma gäl­ler om en sådan för­säk­ring för­ny­ats efter utgången av år 1999.
Lag (1999:600).

15 §   Vill­kor om vinstut­del­ning i bolags­ord­ningen för ett liv­för­säk­rings­bo­lag får stad­fäs­tas endast om
   1. beslu­tet i ett aktie­bo­lag biträtts vid stäm­man av aktieä­gare som före­trä­der minst nio tion­de­lar av alla aktier eller, i ett ömse­si­digt bolag, av två tred­je­de­lar av samt­liga rös­tande,
   2. de för­säk­rings­ta­gare i ett liv­för­säk­rings­ak­tie­bo­lag vars rätt berörs av vill­ko­ret under­rät­tats om att detta tas in eller änd­ras,
   3. i ett liv­för­säk­rings­ak­tie­bo­lag högst fem­tio pro­cent av de under­rät­tade för­säk­rings­ta­gare som hörts av eller högst tio pro­cent av samt­liga under­rät­tade för­säk­rings­ta­gare mot­sät­ter sig änd­ringen,
   4. änd­ringen inte kan antas för­sämra rät­ten för för­säk­rings­ta­gare och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av en för­säk­ring.

Vad som sägs i första styc­ket 4 gäl­ler även vill­kor i bolags­ord­ningen om för­lust­täck­ning i ett liv­för­säk­rings­bo­lag.

En sådan under­rät­telse som avses i första styc­ket 2 skall ske genom att en redo­gö­relse för änd­ringen av bolags­ord­ningen och dess kon­se­kven­ser till­ställs för­säk­rings­ta­garna på deras senast kända post­a­dress.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket 2-4 och tredje styc­ket gäl­ler även när en liv­för­säk­ring över­går från en verk­sam­het där vinstut­del­ning inte med­ges till en vinstut­de­lande verk­sam­het genom fusion eller över­lå­telse av för­säk­rings­be­stånd, om det inte finns sär­skilda skäl för undan­tag. Vad som sägs om stad­fäs­telse av vill­kor om vinstut­del­ning gäl­ler då i stäl­let till­stånd att verk­ställa fusions­plan och över­lå­tel­se­av­tal.
Lag (1999:600).

16 §   För ett liv­för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som dri­ver verk­sam­het utan vill­kor om vinstut­del­ning i bolags­ord­ningen och som skall övergå till vinstut­de­lande verk­sam­het får sådana vill­kor om vinstut­del­ning som avses i 15 § stad­fäs­tas endast om upp­skriv­nings­fon­den, kon­so­li­de­rings­fon­den, fond för ore­a­li­se­rade vins­ter och andra över­vär­den i bola­get, med avdrag för akti­e­ka­pi­ta­let och över­kurs­fon­den, gott­skrivs för­säk­rings­ta­garna och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ring­arna som åter­bä­ring eller på annat sätt.
Lag (2000:67).

13 kap. har upp­hävts genom lag (1999:600).

14 kap. Lik­vi­da­tion och upp­lös­ning

Fri­vil­lig lik­vi­da­tion

1 §   Bolags­stäm­man kan besluta att för­säk­rings­bo­la­get skall träda i lik­vi­da­tion.

I bolags­ord­ningen kan före­skri­vas kva­li­fi­ce­rad majo­ri­tet för beslut om lik­vi­da­tion i andra fall än när det före­lig­ger grund för tvångs­lik­vi­da­tion enligt 2 eller 3 §. När en sådan grund före­lig­ger, har beslu­tet ome­del­bar ver­kan. I övriga fall kan bolags­stäm­man besluta att lik­vi­da­tio­nen skall inträda en viss senare dag.

Tvångs­lik­vi­da­tion

2 §   Det ålig­ger sty­rel­sen i ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag att oför­dröj­li­gen upp­rätta en sär­skild balans­räk­ning så snart det finns skäl att anta att bola­gets eget kapi­tal under­sti­ger en tred­je­del av det regi­stre­rade akti­e­ka­pi­ta­let. Visar balans­räk­ningen att så är fal­let, skall sty­rel­sen sna­rast möj­ligt till bolags­stäm­man hän­skjuta frå­gan om bola­get skall träda i lik­vi­da­tion. God­känns inte på den ordi­na­rie bolags­stäm­man under det näst­föl­jande räken­skaps­å­ret en balans­räk­ning avse­ende ställ­ningen vid tiden för stäm­man som utvi­sar att det egna kapi­ta­let upp­går till hälf­ten av det regi­stre­rade akti­e­ka­pi­ta­let, skall sty­rel­sen, om inte bolags­stäm­man beslu­tar att bola­get skall träda i lik­vi­da­tion, hos rät­ten ansöka att bola­get för­sätts i lik­vi­da­tion. En sådan ansö­kan kan även göras av en sty­rel­se­le­da­mot, verk­stäl­lande direk­tö­ren, en revi­sor eller av en aktieä­gare. Anmä­lan till rät­ten om samma för­hål­lan­den kan göras av Finan­sin­spek­tio­nen.

Om en ansö­kan eller en anmä­lan enligt första styc­ket görs, för­ord­nar rät­ten att bola­get skall träda i lik­vi­da­tion, om det inte under ären­dets hand­lägg­ning i tings­rät­ten styrks att en balans­räk­ning, som utvi­sar att bola­gets eget kapi­tal upp­går till hälf­ten av det regi­stre­rade akti­e­ka­pi­ta­let, har bli­vit grans­kad av revi­so­rerna och god­känd av bolags­stäm­man.

Vid beräk­ningen av det egna kapi­ta­lets stor­lek skall inom lin­jen en post tilläg­gas som utvi­sar den ökning av till­gång­ar­nas sam­man­lagda värde som skulle följa, om de redo­vi­sa­des till för­sälj­nings­vär­det med avdrag för de för­vän­tade för­sälj­nings­kost­na­derna. Beträf­fande sådana till­gångar som anges i 4 kap. 2 § 4 och 5 lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag gäl­ler att de tas upp till anskaff­nings­vär­det mins­kat med erfor­der­liga avskriv­ningar och ned­skriv­ningar, om ett högre värde erhålls genom detta.

Vär­de­hand­lingar som används för skuld­täck­ning enligt 7 kap. 10 § första styc­ket 1-4, 8-10, 14 och 15, får tas upp till högre värde än vad som föl­jer av lagen om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag. Detta gäl­ler endast om vär­de­hand­ling­arna kan avytt­ras till detta högre värde, vid sådana tid­punk­ter att till­freds­stäl­lande för­ut­sätt­ningar kan anses före­ligga att infria de för­säk­rings­ut­fäs­tel­ser som vär­de­hand­ling­arna säker­stäl­ler.

Andra vär­de­hand­lingar än de som avses i fjärde styc­ket och som utgörs av revers­ford­ringar som för­fal­ler eller kan sägas upp till betal­ning av för­säk­rings­bo­la­get först efter längre tid än ett år, får, om det finns sär­skilda skäl till det, tas upp över det verk­liga vär­det, dock högst till anskaff­nings­vär­det.

Om sty­rel­se­le­da­mö­terna under­lå­ter att full­göra vad som ålig­ger dem enligt första styc­ket, sva­rar de och andra som med vet­skap om denna under­lå­ten­het hand­lar på bola­gets väg­nar soli­da­riskt för de för­plik­tel­ser som upp­kom­mer för bola­get. En sty­rel­se­le­da­mot und­går dock ansvar, om han visar att under­lå­ten­he­ten inte beror på för­sum­melse av honom. Soli­da­riskt ansvar för de för­plik­tel­ser som upp­kom­mer för bola­get inträ­der även för de aktieä­gare som, när lik­vi­da­tions­plikt före­lig­ger enligt första styc­ket tredje meningen, med vet­skap om lik­vi­da­tions­plik­ten del­tar i beslut att fort­sätta bola­gets verk­sam­het. Ansva­rig­het enligt detta stycke gäl­ler dock inte för för­plik­tel­ser som upp­kom­mer sedan lik­vi­da­tions­frå­gan hän­skju­tits till rät­tens pröv­ning eller sedan en balans­räk­ning, som utvi­sar att bola­gets eget kapi­tal upp­går till hälf­ten av det regi­stre­rade akti­e­ka­pi­ta­let, har bli­vit grans­kad av revi­so­rerna och god­känd av bolags­stäm­man. Lag (1995:1567).

3 §   Rät­ten skall för­ordna att för­säk­rings­bo­la­get skall träda i lik­vi­da­tion om
   1. lik­vi­da­tions­skyl­dig­het före­lig­ger enligt bolags­ord­ningen,
   2. bola­gets hela för­säk­rings­be­stånd har över­lå­tits,
   3. en kon­ces­sion som har bevil­jats för en bestämd tid har gått till ända utan att någon ny kon­ces­sion har bevil­jats,
   4. kon­ces­sio­nen har för­kla­rats för­ver­kad,
   5. bola­get är för­satt i kon­kurs som avslu­tats med över­skott och bolags­stäm­man inte inom före­skri­ven tid har fat­tat beslut om lik­vi­da­tion enligt 19 § eller
   6. bola­get sak­nar till för­säk­rings­re­gist­ret anmäld behö­rig sty­relse eller verk­stäl­lande direk­tör, om en sådan skall fin­nas enligt denna lag.

Beslut om lik­vi­da­tion med­de­las dock ej, om det styrks att lik­vi­da­tions­grun­den upp­hört under ären­dets hand­lägg­ning i tings­rät­ten. Frå­gor om lik­vi­da­tion enligt första styc­ket prö­vas på anmä­lan av Finan­sin­spek­tio­nen eller på ansö­kan av sty­rel­sen, sty­rel­se­le­da­mot, verk­stäl­lande direk­tö­ren eller aktieä­gare respek­tive delä­gare eller röst­be­rät­ti­gad som inte är delä­gare.
I de fall som avses i första styc­ket 5 eller 6 prö­vas frå­gan på ansö­kan även av en bor­ge­när eller någon annan vars rätt kan vara bero­ende av att det finns någon som kan före­träda bola­get.
Lag (1999:225).

För­fa­ran­det hos rät­ten

4 §   Görs en ansö­kan eller en anmä­lan som avses i 2 eller 3 § ska rät­ten genast kalla bola­get, Finan­sin­spek­tio­nen, de aktieä­gare eller de delä­gare samt de bor­ge­nä­rer som vill yttra sig i ären­det att inställa sig för rät­ten på en bestämd dag, då frå­gan om skyl­dig­het för bola­get att träda i lik­vi­da­tion ska prö­vas. Kal­lel­sen ska del­ges bola­get, om det kan ske på något annat sätt än enligt 38 och 47-51 §§ del­giv­nings­la­gen (2010:1932). Kal­lel­sen ska kun­gö­ras genom rät­tens försorg i Post- och Inri­kes Tid­ningar minst två och högst fyra måna­der före instäl­lel­se­da­gen. Lag (2010:1945).

5 §   Har sökan­den haft kost­na­der för del­giv­ning eller kun­gö­relse samt för expe­di­tio­ner i ären­det enligt 2 eller 3 §, skall dessa beta­las av för­säk­rings­bo­la­gets medel, om bola­get för­plik­tas träda i lik­vi­da­tion eller om rät­ten i annat fall fin­ner det skä­ligt. När anmä­lan gjorts av Finan­sin­spek­tio­nen, skall dessa kost­na­der beta­las av bola­get eller, om bola­get sak­nar till­gångar, av stats­ver­ket. Lag (1991:1767).

Genom­fö­ran­det av lik­vi­da­tio­nen

6 §   Bolags­stäm­man eller den dom­stol, som fat­tar beslut att bola­get skall träda i lik­vi­da­tion, skall sam­ti­digt utse en eller flera lik­vi­da­to­rer. I bolags­ord­ningen kan före­skri­vas att dess­utom en eller flera lik­vi­da­to­rer skall till­sät­tas på något annat sätt.
Lik­vi­da­to­rerna trä­der i sty­rel­sens och verk­stäl­lande direk­tö­rens ställe och har i upp­gift att genom­föra lik­vi­da­tio­nen.

Sak­nar ett för­säk­rings­bo­lag som trätt i lik­vi­da­tion, till regist­ret anmälda behö­riga lik­vi­da­to­rer, skall rät­ten för­ordna en eller flera lik­vi­da­to­rer efter anmä­lan av regi­stre­rings­myn­dig­he­ten eller på ansö­kan av aktieä­gare, delä­gare eller röst­be­rät­ti­gad som inte är delä­gare eller bor­ge­när eller annan vars rätt kan vara bero­ende av att det finns någon som kan före­träda bola­get.

Lik­vi­da­to­rerna skall genast anmäla lik­vi­da­tions­be­slu­tet för regi­stre­ring. Lag (2000:822).

7 §   Finan­sin­spek­tio­nen skall om det behövs för­ordna en lik­vi­da­tor att till­sam­mans med de övriga lik­vi­da­to­rerna genom­föra lik­vi­da­tio­nen. När ett liv­för­säk­rings­bo­lag trätt i lik­vi­da­tion, skall en sådan lik­vi­da­tor all­tid för­ord­nas.
Finan­sin­spek­tio­nen skall under­rätta regi­stre­rings­myn­dig­he­ten om vem som har för­ord­nats. I fall då en lik­vi­da­tor för­ord­nas av inspek­tio­nen skall bola­gets firma teck­nas av denne i för­e­ning med annan som äger teckna fir­man.

Bestäm­mel­serna i denna lag om lik­vi­da­tor skall tilläm­pas på den lik­vi­da­tor som har utsetts av Finan­sin­spek­tio­nen. Sådan lik­vi­da­tor får endast ent­le­di­gas av inspek­tio­nen. Ersät­tare får inte för­ord­nas av rät­ten.

En lik­vi­da­tor som har för­ord­nats av Finan­sin­spek­tio­nen har rätt till arvode av bola­get. Arvo­dets stor­lek bestäms av inspek­tio­nen. Lag (2000:822).

8 §   Bestäm­mel­serna om sty­relse och sty­rel­se­le­da­mö­ter i denna lag och lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag skall tilläm­pas på lik­vi­da­to­rerna, i den mån inte annat föl­jer av detta kapi­tel.

Ett upp­drag att vara revi­sor upp­hör inte genom att bola­get trä­der i lik­vi­da­tion. Bestäm­mel­serna i 10 kap. skall tilläm­pas under lik­vi­da­tio­nen. Revi­sions­be­rät­tel­sen skall inne­hålla ett utta­lande huruvida enligt revi­so­rer­nas mening lik­vi­da­tio­nen onö­digt för­dröjs.
Lag (1995:1566).

9 §   I fråga om bolags­stämma under lik­vi­da­tion skall bestäm­mel­serna i denna lag om bolags­stämma tilläm­pas, i den mån något annat inte föl­jer av detta kapi­tel.

10 §   När för­säk­rings­bo­la­get trätt i lik­vi­da­tion skall sty­rel­sen och verk­stäl­lande direk­tö­ren genast avge en redo­vis­ning för sin för­valt­ning av bola­gets ange­lä­gen­he­ter under den tid, för vil­ken redo­vis­nings­hand­lingar inte förut lagts fram på bolags­stämma.
Redo­vis­ningen skall läg­gas fram på bolags­stämma så snart det kan ske.
Bestäm­mel­serna om års­re­do­vis­ning och revi­sions­be­rät­telse skall tilläm­pas.

Om tiden även omfat­tar det före­gå­ende räken­skaps­å­ret, skall en sär­skild redo­vis­ning, i moder­bo­lag omfat­tande även kon­cern­re­do­vis­ning, avges för detta år.

11 §   Lik­vi­da­to­rerna skall genast söka kal­lelse på bola­gets okända bor­ge­nä­rer.

12 §   Lik­vi­da­to­rerna skall så snart det kan ske genom för­sälj­ning på offent­lig auk­tion eller på något annat lämp­ligt sätt för­vandla bola­gets egen­dom till pengar, i den mån det behövs för lik­vi­da­tio­nen, samt betala bola­gets skul­der.
Bola­gets rörelse får fort­sät­tas, om det behövs för en ända­måls­en­lig avveck­ling eller för att de anställda skall få ett skä­ligt råd­rum för att skaffa sig nya anställ­ningar.

Har Finan­sin­spek­tio­nen för­ord­nat en lik­vi­da­tor och väg­rar denne utan skäl sam­tycke till avytt­ring under hand av bola­gets egen­dom får inspek­tio­nen på ansö­kan av övriga lik­vi­da­to­rer tillåta för­sälj­ningen. Om lik­vi­da­to­rerna öns­kar över­låta finan­si­ella instru­ment som är upp­tagna till han­del på en regle­rad mark­nad eller en mot­sva­rande mark­nad utan­för EES till gäl­lande mark­nads­pris behövs inte något sam­tycke.
Lag (2007:532).

13 §   Lik­vi­da­to­rerna skall för varje räken­skapsår avge en års­re­do­vis­ning, som skall läg­gas fram på den ordi­na­rie bolags­stäm­man för god­kän­nande. I fråga om stäm­man och redo­vis­ningen skall 9 kap. 5 § andra styc­ket 1 och 2 denna lag inte tilläm­pas. Bestäm­mel­serna i 5 kap. 18-25 §§ och 6 kap. 2 § års­re­do­vis­nings­la­gen (1995:1554) samt 5 kap. 2 § 7 och 8 samt 6 kap. 2 och 3 §§ lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag behö­ver inte hel­ler tilläm­pas.

I balans­räk­ningen tas det egna kapi­ta­let upp i en post. I för­säk­rings­ak­tie­bo­lag tas akti­e­ka­pi­ta­let upp inom lin­jen, i före­kom­mande fall för­de­lat på olika akti­e­slag.

Till­gång­arna får inte tas upp till ett högre värde än de beräk­nas inbringa efter avdrag för för­sälj­nings­kost­na­derna. Om en till­gång kan beräk­nas inbringa ett väsent­ligt högre belopp än det i balans­räk­ningen upp­tagna vär­det eller om för en skuld och en lik­vi­da­tions­kost­nad kan beräk­nas åtgå ett belopp som väsent­ligt avvi­ker från den redo­vi­sade avsätt­ningen eller skul­den, skall vid tillgångs-​​, avsättnings-​​ eller skuld­pos­ten det beräk­nade belop­pet anges inom lin­jen. Lag (1999:1090).

14 §   När den i kal­lel­sen på okända bor­ge­nä­rer bestämda instäl­lel­se­da­gen är förbi och alla kända skul­der bli­vit betalda, skall lik­vi­da­to­rerna skifta bola­gets behållna till­gångar. Om något skuld­be­lopp är tvis­tigt eller inte för­fal­lit till betal­ning eller av någon annan orsak inte kan beta­las, skall så myc­ket av bola­gets medel behål­las som kan behö­vas för denna betal­ning.

I ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag skall vid skifte av bola­gets behållna till­gångar de som var delä­gare i bola­get vid tiden för lik­vi­da­tions­be­slu­tet få del i till­gång­arna enligt de för­del­nings­grun­der som bolags­ord­ningen inne­hål­ler.

De aktieä­gare och delä­gare som vill klandra skif­tet skall väcka talan mot bola­get senast tre måna­der efter det slut­re­do­vis­ning lades fram på bolags­stäm­man.

Om en aktieä­gare eller en delä­gare inte har anmält sig för att få ut vad han erhål­lit vid skif­tet inom fem år efter det slut­re­do­vis­ning lades fram på bolags­stäm­man, har han för­lo­rat sin rätt till med­len. Är med­len i för­hål­lande till de skif­tade till­gång­arna att anse som ringa, kan rät­ten på anmä­lan av lik­vi­da­to­rerna för­ordna att med­len skall till­falla all­männa arvs­fon­den. I annat fall skall 17 § tilläm­pas. Lag (1999:600).

15 §   Sedan lik­vi­da­to­rerna full­gjort sitt upp­drag, skall de så snart det kan ske avge en slut­re­do­vis­ning för sin för­valt­ning genom en för­valt­nings­be­rät­telse avse­ende lik­vi­da­tio­nen i dess hel­het.
Berät­tel­sen skall även inne­hålla en redo­gö­relse för skif­tet. Till berät­tel­sen skall fogas redo­vis­nings­hand­lingar för hela lik­vi­da­tions­ti­den. Berät­tel­sen och redo­vis­nings­hand­ling­arna skall avläm­nas till revi­so­rerna. Dessa skall inom en månad där­ef­ter avge en revi­sions­be­rät­telse över slut­re­do­vis­ningen och för­valt­ningen under lik­vi­da­tio­nen.

Efter det revi­sions­be­rät­tel­sen avläm­nats till lik­vi­da­to­rerna skall dessa genast kalla aktieä­garna respek­tive röst­be­rät­ti­gade till en bolags­stämma för gransk­ning av slut­re­do­vis­ningen. Slut­re­do­vis­ningen med bifo­gade redo­vis­nings­hand­lingar och revi­sions­be­rät­tel­sen skall hål­las till­gäng­liga för aktieä­garna eller de röst­be­rät­ti­gade och sän­das till aktieä­gare eller röst­be­rät­ti­gad som begär det och upp­ger sin post­a­dress samt läg­gas fram på stäm­man. Före­skrif­terna i 9 kap. 5 § andra styc­ket 3 och tredje styc­ket om beslut på bolags­stämma om ansvars­fri­het för sty­rel­se­le­da­mö­terna och verk­stäl­lande direk­tö­ren skall tilläm­pas på lik­vi­da­to­rerna.

16 §   När lik­vi­da­to­rerna lagt fram slut­re­do­vis­ningen, är för­säk­rings­bo­la­get upp­löst. Detta för­hål­lande skall genast anmä­las för regi­stre­ring.

Utan hin­der av vad som anges i första styc­ket kan ägare till en tion­del av samt­liga aktier respek­tive en tion­del av de röst­be­rät­ti­gade hos lik­vi­da­to­rerna begära att en bolags­stämma inkal­las för att behandla en fråga om talan enligt 16 kap. 5 §.
Bestäm­mel­sen i 9 kap. 8 § andra meningen skall tilläm­pas.

Om lik­vi­da­to­rerna fin­ner att bola­get är på obe­stånd och inte kan betala sina lik­vi­da­tions­kost­na­der, skall de ansöka om att bola­get för­sätts i kon­kurs.

17 §   Om det efter bola­gets upp­lös­ning enligt 16 § visar sig att bola­get har till­gångar eller om talan väcks mot bola­get eller om det av någon annan orsak upp­kom­mer behov av en lik­vi­da­tions­åt­gärd, skall lik­vi­da­tio­nen fort­sät­tas. Detta skall genast anmä­las av lik­vi­da­to­rerna för regi­stre­ring. Kal­lelse till första bolags­stäm­man efter åter­upp­ta­gan­det skall utfär­das enligt bolags­ord­ningen.
Där­ut­ö­ver skall skrift­liga kal­lel­ser sän­das till varje aktieä­gare respek­tive till varje röst­be­rät­ti­gad vars post­a­dress är känd för bola­get.

18 §   Om ett för­säk­rings­bo­lag har trätt i lik­vi­da­tion på grund av bolags­stäm­mans beslut eller, i fall som avses i 2 §, på grund av rät­tens beslut, kan stäm­man sedan revi­so­rerna avgi­vit ytt­rande besluta att lik­vi­da­tio­nen skall upp­höra och bola­gets verk­sam­het åter­upp­tas. Ett sådant beslut får dock inte fat­tas, om det finns anled­ning till lik­vi­da­tion på grund av denna lag eller bolags­ord­ningen eller om utskift­ning har ägt rum. Beträf­fande för­säk­rings­ak­tie­bo­lag gäl­ler dess­utom att beslut om att åter­uppta verk­sam­he­ten inte får fat­tas om bola­gets eget kapi­tal beräk­nat enligt 2 § tredje-​​femte styc­kena inte upp­går till hälf­ten av det regi­stre­rade akti­e­ka­pi­ta­let. I ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag får beslut om att åter­uppta verk­sam­he­ten inte fat­tas om det inte finns full täck­ning för bola­gets för­plik­tel­ser.

När ett beslut enligt första styc­ket fat­tas, skall en sty­relse sam­ti­digt väl­jas.

Bolags­stäm­mans beslut om lik­vi­da­tio­nens upp­hö­rande och val av en sty­relse skall av lik­vi­da­to­rerna genast anmä­las för regi­stre­ring.
Beslu­tet får inte verk­stäl­las för­rän regi­stre­ring har skett.

Om ett lik­vi­da­tions­be­slut som avses i 1 3 §§ bli­vit upp­hävt genom laga­kraft­ä­gande dom eller beslut av dom­stol, skall lik­vi­da­to­rerna genast anmäla detta för regi­stre­ring samt kalla till bolags­stämma för val av sty­relse.

När lik­vi­da­tio­nen har upp­hört enligt denna para­graf, skall 15 § tilläm­pas. Lag (1995:1567).

Kon­kurs

19 §   Om ett för­säk­rings­bo­lag är för­satt i kon­kurs och denna avslu­tas utan något över­skott, är bola­get upp­löst när kon­kur­sen avslu­tas.

Om det finns över­skott, skall bolags­stäm­man inom en månad från det kon­kur­sen avslu­ta­des besluta att bola­get skall träda i lik­vi­da­tion.
Om inte ett sådant beslut fat­tas, gäl­ler 3 §.

Var bola­get i lik­vi­da­tion när det för­sat­tes i kon­kurs, skall lik­vi­da­tio­nen fort­sät­tas enligt 17 §, om kon­kur­sen avslu­tas med över­skott.

20 §   Om ett för­säk­rings­bo­lag för­sätts i kon­kurs skall rät­ten sända en under­rät­telse om beslu­tet till regi­stre­rings­myn­dig­he­ten för regi­stre­ring.

Under kon­kur­sen före­träds bola­get som kon­kurs­gäl­de­när av den sty­relse och verk­stäl­lande direk­tör eller de lik­vi­da­to­rer som finns vid kon­kur­sens bör­jan. Under kon­kur­sen gäl­ler dock bestäm­mel­serna i denna lag om rätt att avgå, om ent­le­di­gande och om nytill­sätt­ning.

När kon­kur­sen har avslu­tats skall rät­ten genast för regi­stre­ring under­rätta regi­stre­rings­myn­dig­he­ten samt ange om något över­skott finns eller inte. Rät­ten skall även för regi­stre­ring under­rätta regi­stre­rings­myn­dig­he­ten när en högre rätt genom beslut, som har vun­nit laga kraft, har upp­hävt ett beslut att för­sätta bola­get i kon­kurs. Lag (2000:822).

21 §   När ett för­säk­rings­bo­lag är i kon­kurs kan Finan­sin­spek­tio­nen för­ordna ett all­mänt ombud. Avser kon­kur­sen ett liv­för­säk­rings­bo­lag, skall ett sådant ombud all­tid för­ord­nas. Det all­männa ombu­det skall som kon­kurs­för­val­tare delta i kon­kurs­bo­ets för­valt­ning till­sam­mans med den eller de för­val­tare som utses enligt kon­kursla­gen (1987:672).

Det all­männa ombu­det kan beträf­fande med­för­val­tare göra en sådan fram­ställ­ning som avses i 7 kap. 5 § kon­kursla­gen.

Även om beslut om del­ning av boets för­valt­ning har fat­tats, får det all­männa ombu­det delta i för­valt­ningen i dess hel­het.

Om arvode till det all­männa ombu­det gäl­ler bestäm­mel­serna i kon­kursla­gen om arvode till kon­kurs­för­val­tare. Lag (1991:1767).

För lik­vi­da­tion och kon­kurs gemen­samma bestäm­mel­ser

22 §   Om ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag har trätt i lik­vi­da­tion eller bli­vit för­satt i kon­kurs, får en garant inte erhålla betal­ning av bola­gets till­gångar för ford­ran avse­ende inbe­talt garan­ti­ka­pi­tal för­rän bola­gets övriga skul­der har bli­vit fullt betalda eller erfor­der­liga medel avsatts till detta. Lag (1993:1304).

23 §   Om ett för­säk­rings­bo­lag har trätt i lik­vi­da­tion eller bli­vit för­satt i kon­kurs, får nya för­säk­ringar inte med­de­las.

Utan hin­der av första styc­ket får under bola­gets lik­vi­da­tion sådana liv­för­säk­ringar med­de­las som för­an­leds av gäl­lande för­säk­rings­av­tal.

24 §   Ett all­mänt ombud skall se till att för­säk­rings­ta­garna kom­mer i åtnju­tande av den för­måns­rätt som föl­jer med för­säk­rings­av­ta­len.
Lag (1989:1081).

25 §   har upp­hävts genom lag (1989:1081).

26 §   När ett liv­för­säk­rings­bo­lag har trätt i lik­vi­da­tion eller för­satts i kon­kurs, skall bestån­det av liv­för­säk­ringar om möj­ligt över­lå­tas till en eller flera andra för­säk­rings­gi­vare som antingen är
   1. ett svenskt för­säk­rings­bo­lag, eller
   2. en utländsk för­säk­rings­gi­vare som har kon­ces­sion i Sve­rige eller som är auk­to­ri­se­rad i ett land inom EES.

Ett avtal om över­lå­telse skall god­kän­nas av Finan­sin­spek­tio­nen för att bli gil­tigt. Lag (1995:779).

26 a §   Om inspek­tio­nen anser att ett avtal skall god­kän­nas, skall inspek­tio­nen i Post- och Inri­kes Tid­ningar och i övrigt på ett ända­måls­en­ligt sätt kun­göra avta­lets inne­håll. Kun­gö­rel­sen skall inne­hålla före­läg­gande för för­säk­rings­ta­garna att inom en bestämd tid, minst en månad efter kun­gö­rel­sens utfär­dande, hos inspek­tio­nen anmäla om de har något att invända mot avta­let. Även den som inte är för­säk­rings­ta­gare, men som har för­vär­vat rätt på grund av en för­säk­ring, skall få möj­lig­het att fram­föra invänd­ningar.

Om i bestån­det av liv­för­säk­ringar som skall över­lå­tas ingår åta­gan­den som skall full­gö­ras utom­lands, skall Finan­sin­spek­tio­nen innan god­kän­nande läm­nas ge de behö­riga myn­dig­he­terna i det land där åta­gan­dena skall full­gö­ras till­fälle att yttra sig. Om över­lå­tel­sen avser för­säk­rings­av­tal som teck­nats genom en sekun­däre­ta­ble­ring i ett annat land, skall även de behö­riga myn­dig­he­terna i det lan­det ges till­fälle att yttra sig.

Finan­sin­spek­tio­nen får pröva frå­gan om god­kän­nande av avta­let när myn­dig­he­terna som avses i andra styc­ket ytt­rat sig eller, om de inte ytt­rat sig, tre måna­der från det att den utländska myn­dig­he­ten mot­tog med­de­lan­det som avses i andra styc­ket. Lag (1995:779).

26 b §   Finan­sin­spek­tio­nen skall god­känna ett avtal om över­lå­telse om
   1. den över­ta­gande för­säk­rings­gi­va­ren har den kapi­tal­bas som krävs sedan över­lå­tel­sen beak­tats, var­vid hän­syn tagits till sådant undan­tag som kan ha med­gi­vits i enlig­het med 5 kap. 16 § lagen (1998:293) om utländska för­säk­rings­gi­vares verk­sam­het i Sve­rige, och
   2. behö­rig myn­dig­het i det land där åta­gan­den skall full­gö­ras, sam­tyc­ker till över­lå­tel­sen eller inte har ytt­rat sig.

Sak­nar den över­ta­gande för­säk­rings­gi­va­ren kon­ces­sion att driva för­säk­rings­verk­sam­het i Sve­rige, skall kapi­tal­ba­sen inty­gas av behö­rig myn­dig­het. Med behö­rig myn­dig­het avses, för EES- för­säk­rings­gi­vare, den behö­riga myn­dig­he­ten i dess hem­land, och för för­säk­rings­gi­vare hem­ma­hö­rande i ett land utan­för EES, den behö­riga myn­dig­he­ten i det EES-​land som över­va­kar för­säk­rings­gi­va­rens soli­di­tet.

Den över­ta­gande för­säk­rings­gi­va­ren skall genast anmäla ett beslut om god­kän­nande av ett avtal till regi­stre­rings­myn­dig­he­ten för regi­stre­ring. Om den över­ta­gande för­säk­rings­gi­va­ren är en utländsk för­säk­rings­gi­vare skall anmä­lan göras av det över­lå­tande bola­get.
Regi­stre­rings­myn­dig­he­ten skall där­ef­ter genast regi­strera beslu­tet. När regi­stre­ring sker, över­går ansva­ret för det över­låtna för­säk­rings­be­stån­det på den över­ta­gande för­säk­rings­gi­va­ren. Är den över­ta­gande för­säk­rings­gi­va­ren ett för­säk­rings­bo­lag eller en annan för­säk­rings­gi­vare med kon­ces­sion i Sve­rige, skall den över­ta­gande för­säk­rings­gi­va­ren under­rätta för­säk­rings­ta­garna och dem som för­vär­vat rätt på grund av en för­säk­ring om över­lå­tel­sen och de even­tu­ella änd­ringar i vill­ko­ren som över­lå­tel­sen med­för.
Finan­sin­spek­tio­nen bestäm­mer på vil­ket sätt under­rät­tel­sen skall läm­nas.

Om det i ett bestånd av direkt för­säk­ring som över­lå­tits ingår åta­gan­den som skall full­gö­ras i ett annat EES-​land skall Finan­sin­spek­tio­nen offent­lig­göra den god­kända över­lå­tel­sen i det lan­det enligt bestäm­mel­serna där. Om över­lå­tel­se­be­slu­tet offent­lig­görs på mot­sva­rande sätt i det berörda lan­det, får inspek­tio­nen under­låta att offent­lig­göra beslu­tet där.
Lag (2000:822).

27 §   Om inte för­säk­rings­be­stån­det i fall som avses i 26 § har över­lå­tits inom ett år från lik­vi­da­tions eller kon­kurs­be­slu­tet, får till­gång­arna säl­jas och med­len för­de­las mel­lan för­säk­rings­ta­garna.

Över avveck­lingen och för­del­ningen skall upp­rät­tas en plan, som skall god­kän­nas av Finan­sin­spek­tio­nen. Lag (1991:1767).

28 §   Av de livförsäkrings-​​ och åter­bä­rings­be­lopp, som för­fal­lit till betal­ning innan bola­get trätt i lik­vi­da­tion eller vid kon­kurs innan beslut om kon­kurs med­de­lats, skall så myc­ket beta­las ut som skulle ha beta­lats om lik­vi­da­tio­nen eller kon­kur­sen inte inträf­fat.

Av livförsäkrings-​​ eller åter­bä­rings­be­lopp, som för­fal­ler till betal­ning efter det att bola­get trätt i lik­vi­da­tion eller för­satts i kon­kurs får endast beta­las ut så myc­ket att övriga liv­för­säk­rings­ta­ga­res rätt inte för­säm­ras. Vad som nu har sagts skall även tilläm­pas i fråga om åter­köp av för­säk­ringar eller belå­ning av för­säk­rings­brev hos bola­get. Skulle det efteråt visa sig att ett för stort belopp har utbe­ta­lats, skall åter­be­tal­ning inte ske. Lag (1989:1081).

14 a kap. Inlö­sen av mino­ri­tets­ak­tier

För­ut­sätt­ningar för inlö­sen

1 §   En aktieä­gare som inne­har mer än nio tion­de­lar av akti­erna i ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag (majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren) har rätt att av de övriga aktieä­garna i bola­get lösa in åter­stå­ende aktier. Den vars aktier kan lösas in har rätt att få sina aktier inlösta av majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket och i övrigt i detta kapi­tel om majo­ri­tets­ak­tieä­gare i ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag gäl­ler även den som till­sam­mans med ett eller flera dot­ter­fö­re­tag inne­har mer än nio tion­de­lar av akti­erna i bola­get och den vars dot­ter­fö­re­tag inne­har mer än nio tion­de­lar av akti­erna i bola­get. Finns det flera som upp­fyl­ler dessa för­ut­sätt­ningar, skall bestäm­mel­serna i detta kapi­tel tilläm­pas enbart på den som är när­mast över­ord­nad bola­get.

Med dot­ter­fö­re­tag som avses i andra styc­ket lik­ställs juri­disk per­son över vil­ken en majo­ri­tets­ak­tieä­gare som inte är ett svenskt för­säk­rings­ak­tie­bo­lag utö­var infly­tande på det sätt som anges i 1 kap. 9 §. Lag (2006:427).

Lösen­be­lop­pet

2 §   Om frå­gan om lösen­be­lop­pet för en aktie som skall lösas in enligt detta kapi­tel är tvis­tig, skall lösen­be­lop­pet bestäm­mas med tillämp­ning av andra-​​fjärde styc­kena.

Lösen­be­lop­pet för en aktie skall bestäm­mas så att det mot­sva­rar det pris för aktien som kan påräk­nas vid en för­sälj­ning under nor­mala för­hål­lan­den. För en aktie som är före­mål för han­del på en regle­rad mark­nad eller en mot­sva­rande mark­nad utan­för EES skall lösen­be­lop­pet mot­svara det note­rade vär­det, om inte sär­skilda skäl moti­ve­rar något annat.

Lösen­be­lop­pet skall bestäm­mas med hän­syn till för­hål­lan­dena vid den tid­punkt då begä­ran om pröv­ning av skil­je­män enligt 5 § gjor­des. Om det finns skäl för det, får belop­pet i stäl­let bestäm­mas med hän­syn till för­hål­lan­dena vid en tid­punkt som infal­ler tidi­gare.

Har ett yrkande om inlö­sen av aktie enligt detta kapi­tel före­gåtts av ett offent­ligt erbju­dande att för­värva samt­liga aktier som bud­gi­va­ren inte redan inne­har och har detta erbju­dande anta­gits av ägare till mer än nio tion­de­lar av de aktier som erbju­dan­det avser, skall lösen­be­lop­pet mot­svara det erbjudna veder­la­get, om inte sär­skilda skäl moti­ve­rar något annat. Lag (2007:532).

3 §   En aktieä­gare har rätt till ränta enligt 5 § rän­te­la­gen (1975:635) på lösen­be­lop­pet från den dag någon av par­terna begärde att tvis­ten skulle prö­vas av skil­je­män till dess att den dom, där lösen­be­lop­pet har fast­ställts, har vun­nit laga kraft. För tiden där­ef­ter fram till dess att lösen­be­lop­pet beta­las har aktieä­ga­ren rätt till ränta enligt 6 § samma lag. I fråga om bolag som inte är avstäm­nings­bo­lag skall dock sådan ränta inte beta­las för tiden innan aktiebrev med anteck­ning om över­lå­telse eller lösen­be­vis har över­läm­nats till majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren. Lag (2006:427).

Rät­ten till lösen­be­lop­pet

4 §   Rät­ten till lösen­be­lop­pet skall antas till­komma den som till majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren över­läm­nar ett aktiebrev med anteck­ning om över­lå­telse eller ett lösen­be­vis enligt 13 § andra styc­ket. I avstäm­nings­bo­lag skall rät­ten antas till­komma den som enligt lagen (1998:1479) om kon­to­fö­ring av finan­si­ella instru­ment är
   1. regi­stre­rad som ägare till akti­erna, eller
   2. anteck­nad på konto i avstäm­nings­re­gis­ter som berät­ti­gad till lösen­be­lop­pet. Lag (2006:427).

Talan i inlö­sentvist

5 §   En tvist om huruvida det finns en rätt eller skyl­dig­het till inlö­sen eller om lösen­be­lop­pets stor­lek skall prö­vas av tre skil­je­män. Om inte något annat föl­jer av bestäm­mel­serna i detta kapi­tel, gäl­ler i fråga om skil­je­män­nen och för­fa­ran­det inför dem i tillämp­liga delar bestäm­mel­serna i lagen (1999:116) om skil­je­för­fa­rande.

Talan i en inlö­sentvist får tas upp till pröv­ning om den avser
   1. fast­stäl­lelse av rätt eller skyl­dig­het till inlö­sen,
   2. fast­stäl­lelse av lösen­be­lop­pets stor­lek, eller
   3. för­plik­telse för majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren att betala fast­ställt lösen­be­lopp till aktieä­gare vars aktier löses in.

Bestäm­mel­ser om talan mot skil­je­do­men finns i 24 §.

Bestäm­mel­serna i denna para­graf hind­rar inte att talan mot en utländsk majo­ri­tets­ak­tieä­gare väcks vid en utländsk dom­stol.
Lag (2006:427).

Sär­skilda bestäm­mel­ser när majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren har begärt pröv­ning av skil­je­män

6 §   Om en majo­ri­tets­ak­tieä­gare vill lösa in aktier i ett bolag enligt 1 § och det inte kan träf­fas en över­ens­kom­melse om detta, skall han eller hon hos bola­gets sty­relse skrift­li­gen begära att tvis­ten avgörs av skil­je­män och uppge sin skil­je­man.
Lag (2006:427).

7 §   Sty­rel­sen skall genast efter det att den har mot­ta­git en begä­ran enligt 6 § genom kun­gö­relse under­rätta de aktieä­gare, som lös­nings­an­språ­ket rik­tas mot, om att inlö­sen har begärts. I under­rät­tel­sen skall aktieä­garna ges till­fälle att senast två vec­kor från kun­gö­rel­sen skrift­li­gen uppge sin skil­je­man till bola­get.

Under­rät­tel­sen skall kun­gö­ras i Post- och Inri­kes Tid­ningar samt den eller de orts­tid­ningar som sty­rel­sen bestäm­mer.
Under­rät­tel­sen skall även sän­das med brev till varje aktieä­gare som lös­nings­an­språ­ket rik­tas mot och vars post­a­dress är känd för bola­get.

I fråga om pub­lika för­säk­rings­ak­tie­bo­lag gäl­ler i stäl­let för andra styc­ket första meningen att en under­rät­telse skall kun­gö­ras i Post- och Inri­kes Tid­ningar och i en rikstäc­kande dags­tid­ning. Lag (2006:427).

8 §   Om inte samt­liga aktieä­gare som har förts in i aktie­bo­ken och som lös­nings­an­språ­ket rik­tas mot har upp­gett en gemen­sam skil­je­man inom den tid som anges i under­rät­tel­sen enligt 7 §, skall sty­rel­sen hos Stock­holms tings­rätt ansöka om att en god man utses.

En sådan ansö­kan skall prö­vas skynd­samt.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till hov­rät­ten.
Lag (2006:427).

9 §   Den som utses till god man skall vara lämp­lig för upp­dra­get. Lag (2006:427).

10 §   Den gode man­nen skall
   1. utse en gemen­sam skil­je­man för mino­ri­tets­ak­tieä­garna, och
   2. i tvis­ten bevaka från­va­rande aktieä­ga­res rätt.

Den gode man­nen skall sna­rast under­rätta bola­gets sty­relse om valet av skil­je­man.

Utö­ver vad som anges i denna lag, gäl­ler bestäm­mel­serna om behö­rig­het för ett ombud i 12 kap. 14 § första styc­ket 2-6 rät­te­gångs­bal­ken för den gode man­nens behö­rig­het. Den gode man­nen är vidare behö­rig att fram­ställa yrkande om full­gö­relse enligt 5 § andra styc­ket 3. Lag (2006:427).

11 §   Sedan skil­je­män­nen har utsetts, skall de upp­mana de aktieä­gare som själva öns­kar föra sin talan att inom två vec­kor anmäla detta till skil­je­nämn­dens ord­fö­rande. I fråga om denna upp­ma­ning skall 7 § andra styc­ket tilläm­pas.

I fråga om pub­lika för­säk­rings­ak­tie­bo­lag gäl­ler i stäl­let för 7 § andra styc­ket första meningen att en upp­ma­ning skall kun­gö­ras i Post- och Inri­kes Tid­ningar och i en rikstäc­kande dags­tid­ning. Lag (2006:427).

För­hands­till­träde

12 §   Innan frå­gan om lösen­be­lop­pet slut­ligt har prö­vats, får skil­je­män­nen eller, sedan talan har väckts vid dom­stol enligt 24 §, dom­sto­len på yrkande av majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren i en sär­skild dom besluta om för­hands­till­träde för majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren.

Ett avgö­rande enligt första styc­ket får med­de­las endast om
   1. par­terna är ense om att det finns lös­nings­rätt eller lös­nings­skyl­dig­het eller det annars står klart att en sådan rätt eller skyl­dig­het finns, och
   2. majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren har ställt säker­het för kom­mande lösen­be­lopp och ränta och säker­he­ten har god­känts av skil­je­män­nen eller dom­sto­len.

Om ett beslut om för­hands­till­träde har med­de­lats, får majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren utöva de rät­tig­he­ter som akti­erna ger från och med den tid­punkt då domen om för­hands­till­träde vin­ner laga kraft. Vid denna tid­punkt inträ­der också de rätts­verk­ningar som anges i 13 och 14 §§. Lag (2006:427).

13 §   Om det har beslu­tats om för­hands­till­träde till aktier i ett bolag som inte är avstäm­nings­bo­lag, är ägarna till de aktier som skall lösas in skyl­diga att till majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren över­lämna sina aktiebrev med anteck­ning om över­lå­telse. Aktiebrev, som ännu inte har över­läm­nats till majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren, ger inte annan rätt för inne­ha­va­ren än att mot över­läm­nan­det av aktiebre­vet få ut lösen­be­lop­pet och ränta.

När en aktieä­gare över­läm­nar aktiebrev till majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren enligt första styc­ket är denne skyl­dig att till aktieä­ga­ren lämna ett skrift­ligt bevis om aktieä­ga­rens rätt till kom­mande lösen­be­lopp och ränta (lösen­be­vis). Av lösen­be­vi­set skall framgå
   1. att det har utställts av majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren, och
   2. det antal aktier, i före­kom­mande fall med upp­gift om akti­e­slag, för vilka aktieä­ga­ren är berät­ti­gad till lösen­be­lopp.

I fråga om över­lå­telse och pant­sätt­ning av lösen­be­vis skall bestäm­mel­serna om skul­debrev i 13, 14 och 22 §§ lagen (1936:81) om skul­debrev till­läm­pas. Här­vid skall bevi­set anses vara ett skul­debrev ställt till inne­ha­va­ren, om det har ställts till inne­ha­va­ren, och i övrigt anses vara ett skul­debrev ställt till viss man eller order. Lag (2006:427).

14 §   Om det har beslu­tats om för­hands­till­träde till aktier i ett avstäm­nings­bo­lag, skall akti­erna, på begä­ran av majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren, regi­stre­ras med denne som ägare enligt lagen (1998:1479) om kon­to­fö­ring av finan­si­ella instru­ment.
Sam­ti­digt skall aktieä­ga­res rätt till kom­mande lösen­be­lopp och ränta regi­stre­ras enligt samma lag. Lag (2006:427).

Sär­skild dom i inlö­sentvist

15 §   Är frå­gan om majo­ri­tets­ak­tieä­ga­rens rätt eller skyl­dig­het till inlö­sen tvis­tig, får skil­je­män­nen på yrkande av part eller den gode man­nen avgöra frå­gan genom en sär­skild skil­je­dom.

Om ett avgö­rande om för­hands­till­träde enligt 12 § har vun­nit laga kraft, får skil­je­män­nen på yrkande av part eller den gode man­nen med­dela en sär­skild skil­je­dom över belopp som har med­getts av majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren. Lag (2006:427).

Åter­kal­lelse av talan m.m.

16 §   Om majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren åter­kal­lar sin talan om inlö­sen, är majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren ändå, om det finns för­ut­sätt­ningar för inlö­sen enligt 1 §, skyl­dig att på yrkande av mino­ri­tets­ak­tieä­gare eller den gode man­nen lösa in mino­ri­tets­ak­tieä­ga­rens aktier. Lag (2006:427).

17 §   Om majo­ri­tets­ak­tieä­ga­rens lös­nings­rätt enligt 1 § har bort­fal­lit på grund av majo­ri­tets­ak­tieä­ga­rens eller den­nes dot­ter­fö­re­tags över­lå­tel­ser av aktier, är majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren ändå på yrkande skyl­dig att lösa in mot­par­tens aktier. Yrkande om inlö­sen får dock i så fall fram­stäl­las endast beträf­fande en aktie som ägdes av någon annan än majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren eller dot­ter­fö­re­tag till denne den dag majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren begärde att tvis­ten skulle avgö­ras av skil­je­män. Med dot­ter­fö­re­tag lik­ställs en sådan juri­disk per­son som avses i 1 § tredje styc­ket. Lag (2006:427).

18 §   Om det har beslu­tats om för­hands­till­träde enligt 12 §, får majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren inte där­ef­ter åter­kalla sin talan.
Lag (2006:427).

19 §   Har någon annan än majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren läm­nat tvis­ten för avgö­rande av skil­je­män och åter­kal­lar han eller hon sin talan, skall tvis­ten ändå prö­vas om majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren yrkar det. Lag (2006:427).

Verk­ningar av en skil­je­dom avse­ende lösen­be­lop­pet

20 §   När en dom avse­ende lösen­be­lop­pet har vun­nit laga kraft gäl­ler föl­jande. I ett bolag som inte är avstäm­nings­bo­lag skall ägarna till de aktier som skall lösas in till majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren över­lämna sina aktiebrev med anteck­ning om över­lå­telse. I ett avstäm­nings­bo­lag skall, utom i fall som avses i 21 §, akti­erna på begä­ran av majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren regi­stre­ras med denne som ägare enligt lagen (1998:1479) om kon­to­fö­ring av finan­si­ella instru­ment. Lag (2006:427).

Ned­sätt­ning av fast­ställt lösen­be­lopp

21 §   Om aktiebrev eller lösen­be­vis inte har över­läm­nats till majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren inom en månad från den dag en dom avse­ende lösen­be­lop­pet vann laga kraft eller om en ägare till vissa aktier i ett avstäm­nings­bo­lag är okänd, skall majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren utan dröjs­mål låta ned­sätta lösen­be­lop­pet för sådana aktier eller för aktier som avses med sådant lösen­be­vis enligt lagen (1927:56) om ned­sätt­ning av pengar hos myn­dig­het. Något för­be­håll om rätt att återta det ned­satta belop­pet får inte göras.

Om ned­sätt­ning har skett enligt denna para­graf, får majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren utöva de rät­tig­he­ter som akti­erna ger från och med den tid­punkt då belop­pet sätts ned hos läns­sty­rel­sen.

Ett aktiebrev, som ännu inte har över­läm­nats till läns­sty­rel­sen, ger inte annan rätt för inne­ha­va­ren än att mot över­läm­nan­det av aktiebre­vet få ut lösen­be­lop­pet och ränta. I avstäm­nings­bo­lag skall, om ned­sätt­ning har skett, akti­erna på begä­ran av majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren regi­stre­ras med denne som ägare enligt lagen (1998:1479) om kon­to­fö­ring av finan­si­ella instru­ment. Lag (2006:427).

Utfär­dande av nytt aktiebrev

22 §   Har ett aktiebrev inte över­läm­nats inom en månad från det att majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren blev ägare till aktien, skall bola­gets sty­relse på majo­ri­tets­ak­tieä­ga­rens begä­ran utfärda ett nytt aktiebrev. Det nya aktiebre­vet skall inne­hålla upp­gift om att det ersät­ter ett tidi­gare aktiebrev. Om det tidi­gare aktiebre­vet där­ef­ter över­läm­nas till majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren, skall denne över­lämna det till bola­get för maku­le­ring.
Lag (2006:427).

Kost­na­derna för skil­je­för­fa­ran­det

23 §   Majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren skall svara för ersätt­ningen till skil­je­män­nen och den gode man­nen samt för andra aktieä­ga­res kost­nad. Om det finns sär­skilda skäl, får skil­je­män­nen ålägga annan aktieä­gare att helt eller del­vis svara för dessa kost­na­der. I fråga om en aktieä­ga­res och den gode man­nens kost­na­der gäl­ler 18 kap. 8 § rät­te­gångs­bal­ken.
Lag (2006:427).

Talan mot skil­je­dom

24 §   Part eller god man som är miss­nöjd med en skil­je­dom i en inlö­sentvist har rätt att väcka talan vid Stock­holms tings­rätt inom sex­tio dagar från det att han eller hon fick del av skil­je­do­men i ori­gi­nal eller bestyrkt kopia.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till hov­rät­ten.
Lag (2006:427).

Rät­te­gångs­kost­na­der i all­män dom­stol

25 §   I all­män dom­stol sva­rar majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren för sina egna kost­na­der och för kost­na­der som har upp­kom­mit för mot­part eller god man genom att majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren har full­följt talan, om inte annat föl­jer av 18 kap. 6 eller 8 § rät­te­gångs­bal­ken. I övrigt gäl­ler bestäm­mel­serna i 18 kap.
rät­te­gångs­bal­ken om skyl­dig­he­ten att svara för kost­na­der i högre rätt.

Om mino­ri­tets­ak­tieä­garna helt eller del­vis skall svara för rät­te­gångs­kost­na­der, skall dessa för­de­las efter det antal aktier som var och en inne­har. Om det finns sär­skilda skäl, får dom­sto­len besluta om en annan för­del­ning. Bestäm­mel­serna i 18 kap. 9 § rät­te­gångs­bal­ken skall inte tilläm­pas. Lag (2006:427).

Inlö­sen av teck­nings­op­tio­ner och kon­ver­tib­ler

26 §   En majo­ri­tets­ak­tieä­gare som utnytt­jar sin rätt enligt 1 § att lösa in åter­stå­ende aktier i bola­get har rätt att också lösa in teck­nings­op­tio­ner och kon­ver­tib­ler som bola­get har gett ut. En inne­ha­vare av en sådan teck­nings­op­tion eller kon­ver­ti­bel har rätt att få denna inlöst av majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren, även om denne inte utnytt­jar sin rätt till inlö­sen av aktier.

Har majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren enligt 6 § begärt att en tvist om inlö­sen skall avgö­ras av skil­je­män, får teck­nings­op­tio­nerna eller kon­ver­tib­lerna inte utnytt­jas för teck­ning eller kon­ver­te­ring för­rän inlö­sent­vis­ten har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har vun­nit laga kraft. Om den tid inom vil­ken options­rät­ten får utnytt­jas eller kon­ver­te­ring får ske löper ut dess­förin­nan, har inne­ha­va­ren av teck­nings­op­tio­nen eller kon­ver­ti­beln ändå rätt att utnyttja optio­nen eller kon­ver­ti­beln under tre måna­der efter det att avgö­ran­det vann laga kraft.

Bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena skall inte tilläm­pas, om något annat har angetts i vill­ko­ren för emis­sio­nen av teck­nings­op­tio­nerna eller kon­ver­tib­lerna.

I fråga om för­ut­sätt­ning­arna för att ge ut teck­nings­op­tio­ner och kon­ver­tib­ler finns bestäm­mel­ser i 5 kap. 2 §.
Lag (2006:427).

27 §   Har majo­ri­tets­ak­tieä­ga­ren begärt att såväl en tvist om inlö­sen av aktier som en tvist om inlö­sen av teck­nings­op­tio­ner eller kon­ver­tib­ler skall avgö­ras av skil­je­män, skall tvis­terna hand­läg­gas i samma skil­je­för­fa­rande.

I en tvist om inlö­sen av teck­nings­op­tio­ner eller kon­ver­tib­ler skall 1-11 och 15-25 §§ tilläm­pas.

Om en tvist om inlö­sen avser såväl aktier som teck­nings­op­tio­ner eller kon­ver­tib­ler och god man enligt 7 § har utsetts, är denne också behö­rig att före­träda från­va­rande inne­ha­vare av teck­nings­op­tio­ner eller kon­ver­tib­ler. Lag (2006:427).

15 kap. Fri­vil­lig över­lå­telse av för­säk­rings­be­stånd

1 §   Ett för­säk­rings­bo­lag (det över­lå­tande bola­get) får med Finan­sin­spek­tio­nens till­stånd helt eller del­vis över­låta sitt för­säk­rings­be­stånd till en annan för­säk­rings­gi­vare (den över­ta­gande för­säk­rings­gi­va­ren). Över­lå­telse får ske till
   1. ett svenskt för­säk­rings­bo­lag, eller
   2. en utländsk för­säk­rings­gi­vare som har kon­ces­sion i Sve­rige eller som är auk­to­ri­se­rad i ett land inom EES.

Ett avtal om över­lå­telse skall för att bli gil­tigt god­kän­nas av bolags­stäm­man i det över­lå­tande bola­get. Över­lå­telse av för­säk­rings­be­stån­det kan ske utan hin­der av att det över­lå­tande bola­get har trätt i lik­vi­da­tion.

Föl­jande hand­lingar skall hål­las till­gäng­liga för aktieä­garna respek­tive de röst­be­rät­ti­gade under minst en vecka före den bolags­stämma vid vil­ken frå­gan om god­kän­nande av över­lå­tel­se­av­ta­let skall behand­las, samt läg­gas fram på stäm­man,
   1. ett för­slag till bolags­stäm­mans beslut,
   2. avta­let om över­lå­telse,
   3. en redo­gö­relse av sty­rel­sen för de omstän­dig­he­ter som kan vara av vikt vid bedöm­ningen av för­sla­gets lämp­lig­het för bola­get och för­säk­rings­ta­garna,
   4. ett ytt­rande av revi­so­rerna över sty­rel­sens redo­gö­relse enligt 3 samt
   5. om års­re­do­vis­ningen inte skall behand­las på stäm­man, de hand­lingar som avses i 4 kap. 7 § första styc­ket 1 3.

Hand­ling­arna skall genast sän­das till de aktieä­gare respek­tive till de röst­be­rät­ti­gade som begär det och upp­ger sin post­a­dress. Lag (1995:779).

2 §   När avta­let om över­lå­tel­sen av för­säk­rings­be­stån­det god­känts av bolags­stäm­man, skall bolags­stäm­mans beslut anmä­las av för­säk­rings­bo­la­get för regi­stre­ring. Om detta inte har skett inom fyra måna­der från beslu­tet eller om regi­stre­rings­myn­dig­he­ten genom laga­kraft­ä­gande beslut har avskri­vit en sådan anmä­lan eller väg­rat regi­stre­ring av beslu­tet, har frå­gan om över­lå­telse av för­säk­rings­be­stånd fal­lit. Har en mot bolags­stäm­mans beslut förd klan­der­ta­lan ogil­lats skall tiden dock räk­nas från det domen vann laga kraft. Lag (2000:822).

3 §   Ansö­kan om till­stånd till över­lå­tel­sen skall göras av såväl det över­lå­tande bola­get som den över­ta­gande för­säk­rings­gi­va­ren senast fyra måna­der efter det att bolags­stäm­mo­be­slu­tet i det över­lå­tande bola­get om god­kän­nande av över­lå­tel­se­av­ta­let regi­stre­rats. Finan­sin­spek­tio­nen skall under­rätta regi­stre­rings­myn­dig­he­ten om sådana ansök­ningar och om laga­kraft­vunna beslut som med­de­lats med anled­ning av ansök­ning­arna. Om ansö­kan inte har gjorts inom före­skri­ven tid eller om ansö­kan har avsla­gits, skall regi­stre­rings­myn­dig­he­ten för­klara att frå­gan om över­lå­telse har fal­lit.

Till­stånd att verk­ställa över­lå­tel­se­av­ta­let skall ges om
   1. för­säk­rings­ta­gar­nas rätt inte för­säm­ras,
   2. den över­ta­gande för­säk­rings­gi­va­ren har den kapi­tal­bas som krävs sedan över­lå­tel­sen beak­tats, var­vid hän­syn tagits till sådant undan­tag som kan ha med­gi­vits i enlig­het med 5 kap. 16 § lagen (1998:293) om utländska för­säk­rings­gi­vares verk­sam­het i Sve­rige, och
   3. behö­rig myn­dig­het i det land där ris­ker är belägna eller där åta­gan­den skall full­gö­ras sam­tyc­ker till över­lå­tel­sen eller inte har ytt­rat sig.

Sak­nar den över­ta­gande för­säk­rings­gi­va­ren kon­ces­sion att driva för­säk­rings­verk­sam­het i Sve­rige, skall kapi­tal­ba­sen inty­gas av behö­rig myn­dig­het. Med behö­rig myn­dig­het avses, för EES- för­säk­rings­gi­vare, den behö­riga myn­dig­he­ten i dess hem­land och, för för­säk­rings­gi­vare hem­ma­hö­rande i ett land utan­för EES, den behö­riga myn­dig­he­ten i det EES-​land som över­va­kar för­säk­rings­gi­va­rens soli­di­tet.

Finan­sin­spek­tio­nen kan före­lägga för­säk­rings­gi­varna att komma in med den ytter­li­gare utred­ning som är nöd­vän­dig för att inspek­tio­nen skall kunna fast­ställa att för­säk­rings­ta­gar­nas rätt inte för­säm­ras. Lag (2000:822).

4 §   Skall ansök­ningen inte genast avslås skall Finan­sin­spek­tio­nen i Post- och Inri­kes Tid­ningar och den eller de orts­tid­ningar som Finan­sin­spek­tio­nen fin­ner lämp­liga kun­göra ansök­ning­ens inne­håll med upp­gift om att ett avtal om över­lå­telse av för­säk­rings­be­stånd har träf­fats och var avta­let och annan utred­ning hålls till­gäng­lig.
Kun­gö­rel­sen skall vidare inne­hålla före­läg­gande för de för­säk­rings­ta­gare, vil­kas för­säk­ringar är avsedda att över­lå­tas, att på bestämd tid - minst en månad efter kun­gö­rel­sens utfär­dande - hos Finan­sin­spek­tio­nen anmäla om de har något att erinra mot ansök­ningen.
Omfat­tar avta­let liv­ränta, som utgår till per­so­ner som inte är för­säk­rings­ta­gare i det över­lå­tande bola­get, skall även dessa per­so­ner ges möj­lig­het att anmäla om de har något att erinra mot ansök­ningen.

Finan­sin­spek­tio­nen skall innan till­stånd läm­nas ge den behö­riga myn­dig­he­ten i det land där ris­ker är belägna eller där åta­gan­den skall full­gö­ras till­fälle att yttra sig. Om över­lå­tel­sen avser för­säk­rings­av­tal som teck­nats genom en sekun­däre­ta­ble­ring i ett annat land, skall även den behö­riga myn­dig­he­ten i det lan­det ges till­fälle att yttra sig.

Finan­sin­spek­tio­nen får pröva ansö­kan om till­stånd att verk­ställa över­lå­tel­se­av­ta­let när myn­dig­he­terna som avses i andra styc­ket ytt­rat sig eller, om de inte ytt­rat sig, tre måna­der från det att den utländska myn­dig­he­ten mot­tog med­de­lan­det som avses i andra styc­ket.
Lag (1995:779).

5 §   Sedan till­stånd att verk­ställa avta­let läm­nats, skall den över­ta­gande för­säk­rings­gi­va­ren genast anmäla beslu­tet till regi­stre­rings­myn­dig­he­ten för regi­stre­ring. Om den över­ta­gande för­säk­rings­gi­va­ren är en utländsk för­säk­rings­gi­vare skall anmä­lan göras av det över­lå­tande bola­get.
Regi­stre­rings­myn­dig­he­ten skall där­ef­ter genast regi­strera beslu­tet. När regi­stre­ring skett, över­går ansva­ret för det över­låtna för­säk­rings­be­stån­det på den över­ta­gande för­säk­rings­gi­va­ren. Lag (2000:822).

6 §   Sker över­lå­tel­sen till ett för­säk­rings­bo­lag eller en annan för­säk­rings­gi­vare med kon­ces­sion i Sve­rige skall, sedan över­lå­tel­sen verk­ställts, den över­ta­gande för­säk­rings­gi­va­ren lämna en under­rät­telse om över­lå­tel­sen till varje för­säk­rings­ta­gare eller liv­rän­te­ta­gare som berörs av den. Finan­sin­spek­tio­nen bestäm­mer på vil­ket sätt under­rät­tel­sen skall läm­nas. Lag (1995:779).

6 a §   Om det i ett bestånd av direkt för­säk­ring som över­lå­tits ingår ris­ker som är belägna i eller åta­gan­den som skall full­gö­ras i ett annat EES-​land, skall Finan­sin­spek­tio­nen offent­lig­göra den med­givna över­lå­tel­sen i det lan­det enligt bestäm­mel­serna där.
Om över­lå­tel­se­be­slu­tet offent­lig­görs på mot­sva­rande sätt i det berörda lan­det, får inspek­tio­nen under­låta att offent­lig­göra beslu­tet där. Lag (1998:113).

7 §   För­sätts det över­lå­tande bola­get i kon­kurs sedan till­stånd till över­lå­tel­sen har givits, skall, vid tillämp­ning av vad som före­skrivs i kon­kursla­gen (1987:672) om rätt till talan om åter­gång av avtal, sådana avtal som avses i 1 § detta kapi­tel anses ingångna den dag till­stånd att verk­ställa avta­len gavs. Lag (1987:689).

8 §   Har upp­hävts genom lag (2006:427).

9 §   Har upp­hävts genom lag (2006:427).

10 §   Har upp­hävts genom lag (2006:427).

11 §   Har upp­hävts genom lag (2006:427).

12 §   Har upp­hävts genom lag (2006:427).

15 a kap. Fusion

1 §   Ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag eller ett annat aktie­bo­lags samt­liga till­gångar och skul­der kan över­tas av ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag mot veder­lag till aktieä­garna i det över­lå­tande bola­get i form av aktier i det över­ta­gande bola­get, var­vid det över­lå­tande bola­get upp­lö­ses utan lik­vi­da­tion (fusion). Som fusions­ve­der­lag får också läm­nas pengar.

Fusion kan ske
   1. mel­lan det över­ta­gande bola­get på ena sidan och ett eller flera över­lå­tande bolag på den andra (absorp­tion), eller
   2. mel­lan två eller flera över­lå­tande bolag genom att de bil­dar ett nytt, över­ta­gande bolag (kom­bi­na­tion).

Fusion får ske endast om bola­gen har samma redo­vis­nings­va­luta.
Lag (2000:37).

2 §   Fusion får ske utan hin­der av att över­lå­tande bolag har trätt i lik­vi­da­tion, under för­ut­sätt­ning att skifte av bola­gets till­gångar inte har påbör­jats.

I fall som avses i första styc­ket skall lik­vi­da­to­rerna, när en fusions­plan har upp­rät­tats enligt 4 §, avge slut­re­do­vis­ning över sin för­valt­ning. Slut­re­do­vis­ningen skall, sedan fusions­pla­nen har bli­vit gäl­lande i bola­get, fram­läg­gas på stämma. För slut­re­do­vis­ningen och dess gransk­ning gäl­ler i övrigt vad som före­skrivs i 14 kap. 15 §.

Lik­vi­da­tio­nen skall anses avslu­tad när anmä­lan enligt 15 § har regi­stre­rats eller regi­stre­ring enligt 23 § har skett. Lag (1994:1941).

3 §   Inne­ha­varna av kon­ver­tibla skul­debrev, skul­debrev med options­rätt till nyteck­ning, vins­tan­dels­be­vis eller andra vär­de­pap­per med sär­skilda rät­tig­he­ter i över­lå­tande bolag skall i det över­ta­gande bola­get ha minst mot­sva­rande rät­tig­he­ter som i det över­lå­tande bola­get, om de inte enligt fusions­pla­nen har rätt att få sina vär­de­pap­per inlösta av det över­ta­gande bola­get. Lag (1999:600).

4 §   Sty­rel­serna för över­lå­tande bolag och, vid absorp­tion, över­ta­gande bolag skall upp­rätta en gemen­sam, dag­teck­nad fusions­plan.
Pla­nen skall under­teck­nas av sty­rel­sen i vart och ett av bola­gen. I pla­nen skall för varje bolag anges
   1. firma, bolagska­te­gori, orga­ni­sa­tions­num­mer och den ort där sty­rel­sen skall ha sitt säte,
   2. hur många aktier i det över­ta­gande bola­get som skall läm­nas för ett angi­vet antal aktier i över­lå­tande bolag samt vil­ken kon­tant ersätt­ning som skall läm­nas som fusions­ve­der­lag,
   3. den tid­punkt och de övriga vill­kor som skall gälla för utläm­nan­det av fusions­ve­der­la­get,
   4. från vil­ken tid och på vilka vill­kor de aktier som läm­nas såsom fusions­ve­der­lag med­för rätt till utdel­ning i det över­ta­gande bola­get,
   5. den pla­ne­rade tid­punk­ten för över­lå­tande bolags upp­lös­ning,
   6. vilka rät­tig­he­ter i det över­ta­gande bola­get som skall till­komma inne­ha­vare av aktier, skul­debrev och andra vär­de­pap­per med sär­skilda rät­tig­he­ter i över­lå­tande bolag eller vilka åtgär­der som annars skall vid­tas till för­mån för de nämnda inne­ha­varna,
   7. arvode och annan sär­skild för­mån som med anled­ning av fusio­nen skall läm­nas till en sty­rel­se­le­da­mot, en verk­stäl­lande direk­tör eller en revi­sor i över­lå­tande eller över­ta­gande bolag.

Till fusions­pla­nen skall fogas
   1. en kopia av bola­gens års­bok­slut och för­valt­nings­be­rät­telse för de senaste tre räken­skaps­å­ren samt
   2. en sär­skild redo­vis­ning inne­hål­lande upp­gif­ter mot­sva­rande års­bok­slut, om fusions­pla­nen har upp­rät­tats senare än sex måna­der efter utgången av det senaste räken­skapsår för vil­ket års­re­do­vis­ning och revi­sions­be­rät­telse har läm­nats. Upp­gif­terna skall avse tiden från utgången av nämnda räken­skapsår till en dag inte tidi­gare än tre måna­der före fusions­pla­nens upp­rät­tande. Lag (1994:1941).

5 §   Vid kom­bi­na­tion tjä­nar fusions­pla­nen som stif­tel­seur­kund för det över­ta­gande bola­get. Pla­nen skall inne­hålla för­slag till bolags­ord­ning och ange hur sty­relse och revi­so­rer skall väl­jas. Lag (1994:1941).

6 §   I fusions­pla­nen skall läm­nas en redo­gö­relse för de omstän­dig­he­ter som kan vara av vikt vid bedö­man­det av fusio­nens lämp­lig­het för bola­gen. Av redo­gö­rel­sen skall framgå hur fusions­ve­der­la­get har bestämts och vilka rätts­liga och eko­no­miska syn­punk­ter som där­vid har beak­tats. Sär­skilda svå­rig­he­ter att upp­skatta vär­det av egen­do­men skall anmär­kas. Lag (1994:1941).

7 §   För vart och ett av de över­lå­tande bola­gen och, vid absorp­tion, det över­ta­gande bola­get ska fusions­pla­nen grans­kas av en eller flera revi­so­rer. Gransk­ningen ska vara så omfat­tande och ingå­ende som god revi­sions­sed krä­ver.
Revi­so­rerna ska för varje bolag yttra sig skrift­ligt över sin gransk­ning. Av ytt­ran­dena ska det framgå om fusions­ve­der­la­get och grun­derna för dess för­del­ning har bestämts på ett sak­ligt och kor­rekt sätt. Det ska också anges vil­ken eller vilka meto­der som har använts vid vär­de­ringen av bola­gets till­gångar och skul­der, resul­ta­tet av de tilläm­pade vär­de­rings­me­to­derna samt deras lämp­lig­het och vil­ken vikt som har till­mätts dem vid den sam­lade bedöm­ningen av vär­det på vart och ett av bola­gen.
Sär­skilda svå­rig­he­ter att upp­skatta vär­det av egen­do­men ska anmär­kas.

I ytt­ran­dena ska det sär­skilt anges,
   1. vid absorp­tion, om revi­so­rerna vid sin gransk­ning fun­nit att fusio­nen med­för fara för att bor­ge­nä­rerna i det över­ta­gande för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get inte ska få sina ford­ringar betalda, och
   2. vid kom­bi­na­tion, om de över­lå­tande för­säk­rings­ak­tie­bo­la­gens sam­man­lagda verk­liga värde för det över­ta­gande bola­get upp­går till minst akti­e­ka­pi­ta­let i detta.

Om samt­liga aktieä­gare i de bolag som del­tar i fusio­nen har sam­tyckt till det, får gransk­ningen och ytt­ran­dena begrän­sas till de omstän­dig­he­ter som anges i andra styc­ket.

Revi­so­rer­nas ytt­ran­den ska fogas till fusions­pla­nen.

En revi­sor som avses i första styc­ket ska vara en auk­to­ri­se­rad eller god­känd revi­sor eller ett regi­stre­rat revi­sions­bo­lag. Om inte annat fram­går av bolags­ord­ningen, ska revi­sorn utses av bolags­stäm­man i respek­tive bolag. Om någon sär­skild revi­sor inte är utsedd, ska gransk­ningen i stäl­let utfö­ras av bola­gets revi­so­rer.

För en revi­sor som har utsetts att utföra gransk­ning enligt första styc­ket gäl­ler bestäm­mel­serna i 10 kap. 13 § och 14 § andra styc­ket. Lag (2008:1237).

8 §   Sty­rel­sen, den verk­stäl­lande direk­tö­ren och revi­so­rerna i ett bolag som skall delta i fusio­nen skall ge varje revi­sor som utför gransk­ning enligt 7 § till­fälle att verk­ställa gransk­ningen i den omfatt­ning denne fin­ner det nöd­vän­digt. De skall också lämna de upp­lys­ningar och den hjälp som begärs.
Samma skyl­dig­het har en revi­sor som utför gransk­ning enligt 7 § mot övriga sådana revi­so­rer. Lag (2001:238).

9 §   Inom en månad från upp­rät­tan­det av fusions­pla­nen skall det över­ta­gande för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get eller, vid kom­bi­na­tion, det äldsta av de över­lå­tande bola­gen ge in pla­nen med där­till fogade hand­lingar till regi­stre­rings­myn­dig­he­ten för regi­stre­ring. Upp­gift om regi­stre­ringen skall enligt 20 kap. 2 § kun­gö­ras. Om pla­nen inte kun­görs i sin hel­het, skall det i kun­gö­rel­sen läm­nas upp­gift om var den hålls till­gäng­lig. Lag (2000:822).

10 §   Fusions­pla­nen ska under­stäl­las bolags­stäm­man i samt­liga över­lå­tande bolag.

Om ägare till minst fem pro­cent av samt­liga aktier i det över­ta­gande för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get begär det, ska fusions­pla­nen även under­stäl­las bolags­stäm­man i det över­ta­gande bola­get. En sådan begä­ran ska göras inom två vec­kor från det att upp­gift om fusions­pla­nens regi­stre­ring har kun­gjorts.

Stäm­man får hål­las tidi­gast en månad efter det att fusions­pla­nen har kun­gjorts enligt 20 kap. 2 §. Om samt­liga fusio­ne­rande bolag är pri­vata för­säk­rings­ak­tie­bo­lag eller andra pri­vata aktie­bo­lag, får stäm­man dock hål­las tidi­gast två vec­kor efter kun­gö­rel­sen.

Innan stäm­man fat­tar beslut, ska fusions­pla­nen med där­till fogade hand­lingar ha hål­lits till­gäng­lig för aktieä­garna under minst en månad efter kun­gö­ran­det eller, om samt­liga fusio­ne­rande bolag är pri­vata för­säk­rings­ak­tie­bo­lag eller andra pri­vata aktie­bo­lag, minst en vecka efter kun­gö­ran­det.
Till­han­da­hål­lan­det ska ske hos bola­get på den ort där sty­rel­sen har sitt säte. Pla­nen med där­till fogade hand­lingar ska genast och utan kost­nad sän­das till de aktieä­gare som begär det och upp­ger sin post­a­dress.

Om fusions­pla­nen inte god­känns i sin hel­het av samt­liga bolag, är frå­gan om fusio­nen för­fal­len. Lag (2009:708).

11 §   Bolags­stäm­mans beslut om god­kän­nande av fusions­pla­nen är gil­tigt endast om det har biträtts av aktieä­gare med två tred­je­de­lar av såväl de avgivna rös­terna som de vid stäm­man före­trädda akti­erna.

Om ett över­lå­tande bolag är ett publikt för­säk­rings­ak­tie­bo­lag eller ett publikt aktie­bo­lag och det över­ta­gande bola­get är ett pri­vat för­säk­rings­ak­tie­bo­lag, är det över­lå­tande bola­gets beslut om god­kän­nande av fusions­pla­nen gil­tigt endast om det har biträtts av samt­liga vid bolags­stäm­man när­va­rande aktieä­gare före­trä­dande minst nio tion­de­lar av akti­erna.

Om fusions­pla­nen inne­bär att rätts­för­hål­lan­det mel­lan redan utgivna aktier rub­bas, är beslu­tet gil­tigt endast om det har biträtts av samt­liga vid stäm­man när­va­rande aktieä­gare före­trä­dande minst nio tion­de­lar av akti­erna. I föl­jande fall räc­ker det dock för gil­tigt beslut att det har biträtts av aktieä­gare med två tred­je­de­lar av såväl de avgivna rös­terna som de på stäm­man före­trädda akti­erna, näm­li­gen om
   1. den pla­ne­rade fusio­nen för­säm­rar endast viss eller vissa akti­ers rätt och samt­liga vid stäm­man när­va­rande ägare av dessa aktier före­trä­dande minst nio tion­de­lar av alla sålunda berörda aktier god­kän­ner pla­nen, eller
   2. den pla­ne­rade fusio­nen för­säm­rar endast helt akti­e­slags rätt och ägare till hälf­ten av alla aktier av detta slag och minst nio tion­de­lar av de på stäm­man före­trädda akti­erna av detta slag god­kän­ner pla­nen. Lag (1994:1941).

12 §   Om bolags­stäm­man i ett över­lå­tande bolag god­kän­ner en fusions­plan om kom­bi­na­tion, skall stäm­man sam­ti­digt, i den mån inte annat fram­går av pla­nen, välja sty­relse och revi­so­rer i det över­ta­gande för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get. Lag (1994:1941).

13 §   När fusions­pla­nen har bli­vit gäl­lande i samt­liga bolag, ska såväl över­lå­tande som över­ta­gande bolag ansöka om till­stånd att verk­ställa pla­nen. Ansö­kan ska göras hos Finan­sin­spek­tio­nen. Ären­den som är av prin­ci­piell bety­delse eller av sär­skild vikt ska prö­vas av rege­ringen. Vid fusion genom kom­bi­na­tion ska bola­gen dess­utom ansöka om kon­ces­sion och stad­fäs­telse av bolags­ord­ningen för det över­ta­gande bola­get enligt 2 kap. 3 §. Ansö­kan ska ges in inom en månad efter det att fusions­pla­nen har bli­vit gäl­lande i samt­liga bolag och senast två år efter det att fusions­pla­nen kun­gjorts enligt 20 kap. 2 §.

Ansö­kan ska avslås om
   1. fusions­pla­nen inte har god­känts i behö­rig ord­ning eller till sitt inne­håll stri­der mot lag eller annan för­fatt­ning eller mot bolags­ord­ningen,
   2. fusio­nen har för­bju­dits enligt kon­kur­rensla­gen (2008:579) eller enligt rådets för­ord­ning (EG) nr 139/2004 av den 20 janu­ari 2004 om kon­troll av före­tags­kon­cent­ra­tio­ner eller om pröv­ning av fusio­nen pågår enligt kon­kur­rensla­gen eller den nämnda för­ord­ningen,
   3. vid kom­bi­na­tion, revi­sor­sytt­ran­dena enligt 7 § inte utvi­sar att de över­lå­tande bola­gens sam­man­lagda verk­liga värde för det över­ta­gande bola­get upp­går till minst akti­e­ka­pi­ta­let i detta, eller
   4. det är moti­ve­rat av hän­syn till all­mä­nin­tres­set.

Om ansö­kan inte kan bevil­jas på grund av att pröv­ning pågår enligt kon­kur­rensla­gen eller rådets för­ord­ning (EG) nr 139/2004 och pröv­ningen kan antas bli avslu­tad inom kort tid, får till­stånds­frå­gan för­kla­ras vilande under högst sex måna­der.

Ansö­kan ska också avslås om de fusio­ne­rande bola­gens eko­no­miska för­hål­lan­den är sådana att fusio­nen inte kan anses för­en­lig med för­säk­rings­ta­ga­res eller andra ford­rings­ä­ga­res intres­sen. Vid denna pröv­ning ska till­ses att dessa bor­ge­nä­rer till­för­säk­ras en betryg­gande säker­het, om ett sådant skydd behövs med hän­syn till de fusio­ne­rande bola­gens eko­no­miska för­hål­lan­den och bor­ge­nä­rerna inte redan har en sådan säker­het.

Finan­sin­spek­tio­nen ska under­rätta regi­stre­rings­myn­dig­he­ten och Skat­te­ver­ket om ansök­ningar enligt första styc­ket.
Finan­sin­spek­tio­nen ska också under­rätta regi­stre­rings­myn­dig­he­ten om laga­kraft­vunna beslut som har med­de­lats med anled­ning av sådana ansök­ningar.
Lag (2009:708).

13 a §   Under den tid som Finan­sin­spek­tio­nens eller rege­ring­ens hand­lägg­ning av en ansö­kan enligt 13 § pågår får Skat­te­ver­ket besluta om att bola­get under en viss tid om högst tolv måna­der inte får verk­ställa fusions­pla­nen. Tiden får för­längas, om det finns sär­skilda skäl, men bara med tre måna­der i taget. Så länge Skat­te­ver­kets beslut gäl­ler, ska Finan­sin­spek­tio­nens eller rege­ring­ens hand­lägg­ning av ansö­kan enligt 13 § vila.

Skat­te­ver­ket får besluta enligt första styc­ket bara om
   1. det är moti­ve­rat av hän­syn till all­mä­nin­tres­set,
   2. ver­ket har beslu­tat om revi­sion hos bola­get, och
   3. det finns skäl att anta att revi­sio­nen skulle för­svå­ras avse­värt av fusio­nen. Lag (2009:708).

14 §   Om en pen­sions­stif­telse eller en per­so­nal­stif­telse hör till det över­lå­tande bola­get, gäl­ler om stif­tel­sens över­fö­rande till det över­ta­gande för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get bestäm­mel­serna i lagen (1967:531) om tryg­gande av pen­sions­ut­fäs­telse m.m. Lag (1994:1941).

15 §   Sty­rel­sen för det över­ta­gande för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get ska anmäla fusio­nen för regi­stre­ring. Vid absorp­tion ska sty­rel­sen även anmäla akti­e­ka­pi­ta­lets ökning och, vid kom­bi­na­tion, valet av sty­relse och revi­so­rer.

Anmä­lan ersät­ter teck­ningen av akti­erna och ska göras senast två måna­der från det att Finan­sin­spek­tio­nens till­stånd att verk­ställa fusions­pla­nen har vun­nit laga kraft eller rege­ringen med­de­lat ett sådant till­stånd.

Till anmä­lan ska fogas ett intyg från en auk­to­ri­se­rad eller god­känd revi­sor om att över­lå­tande bolags till­gångar har över­läm­nats till det över­ta­gande bola­get.

Bestäm­mel­serna i 37 § tredje styc­ket ska tilläm­pas, om
   1. något av de bolag som del­tar i fusio­nen eller något annat före­tag som genom fusion har gått upp i något av dessa bolag tidi­gare har del­ta­git i en grän­sö­ver­skri­dande fusion,
   2. den grän­sö­ver­skri­dande fusio­nen har regi­stre­rats inom tre år före anmä­lan för regi­stre­ring enligt första styc­ket, och
   3. något av bola­gen fort­fa­rande omfat­tas av ett system för arbets­ta­ga­res med­ver­kan enligt lagen (2008:9) om arbets­ta­ga­res med­ver­kan vid grän­sö­ver­skri­dande fusio­ner.
Lag (2009:708).

16 §   När en anmä­lan enligt 15 § har regi­stre­rats, är över­lå­tande bolag upp­löst. Över­lå­tande bolags till­gångar och skul­der med undan­tag för ska­de­stånds­an­språk enligt 16 kap. 1-4 §§ över­går sam­ti­digt till det över­ta­gande bola­get och aktieä­gare i över­lå­tande bolag blir, om aktier ingår i fusions­ve­der­la­get, aktieä­gare i det över­ta­gande bola­get. Är över­lå­tande bolag inte ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag, skall regi­stre­rings­myn­dig­he­ten regi­strera anmä­lan även i aktie­bo­lags­re­gist­ret.

Utan hin­der av första styc­ket kan ägare till en tion­del av samt­liga aktier i ett över­lå­tande bolag hos sty­rel­sen begära att det hålls bolags­stämma för behand­ling av fråga om talan enligt 16 kap. 5 §. Om en sådan talan väcks gäl­ler 14 kap. 17 § i tillämp­liga delar. Lag (2000:822).

17 §   Om någon ansö­kan enligt 13 § inte har gjorts inom före­skri­ven tid eller om en sådan ansö­kan har avsla­gits, skall regi­stre­rings­myn­dig­he­ten för­klara att frå­gan om fusion är för­fal­len.
Det­samma gäl­ler om bola­gen inte har gjort någon anmä­lan enligt 15 § inom före­skri­ven tid eller om regi­stre­rings­myn­dig­he­ten genom laga­kraft­ä­gande beslut har avskri­vit sådan anmä­lan eller väg­rat regi­stre­ring. Lag (2000:822).

Absorp­tion av helägt dot­ter­bo­lag

18 §   Om ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag äger samt­liga aktier i ett dot­ter­bo­lag, kan bola­gens sty­rel­ser fatta beslut om att dot­ter­bo­la­get skall gå upp i moder­bo­la­get. De skall där­vid upp­rätta en fusions­plan.
Pla­nen skall för vart och ett av bola­gen ange
   1. firma, bolagska­te­gori, orga­ni­sa­tions­num­mer och den ort där sty­rel­sen skall ha sitt säte,
   2. den pla­ne­rade tid­punk­ten för dot­ter­bo­la­gets upp­lös­ning,
   3. vilka rät­tig­he­ter i moder­bo­la­get som skall till­komma inne­ha­va­ren av aktier, skul­debrev och andra vär­de­pap­per med sär­skilda rät­tig­he­ter i dot­ter­bo­la­get eller vilka åtgär­der som annars skall vid­tas till för­mån för de nämnda inne­ha­varna,
   4. arvode och annan sär­skild för­mån som med anled­ning av fusio­nen skall utgå till en sty­rel­se­le­da­mot, en verk­stäl­lande direk­tör eller en revi­sor.

I fusions­pla­nen skall läm­nas en redo­gö­relse för de omstän­dig­he­ter som kan vara av vikt vid bedö­man­det av fusio­nens lämp­lig­het för bola­gen. Lag (1994:1941).

19 §   Fusions­pla­nen skall grans­kas av en eller flera revi­so­rer.
Gransk­ningen skall vara så omfat­tande och ingå­ende som god revi­sions­sed krä­ver. Vid gransk­ningen gäl­ler bestäm­mel­serna i 7 §.

Revi­so­rerna skall för vart och ett av bola­gen yttra sig skrift­ligt över sin gransk­ning. I ytt­ran­det skall sär­skilt anges om de vid sin gransk­ning har fun­nit att fusio­nen med­för någon fara för att bor­ge­nä­rerna i moder­bo­la­get inte skall få sina ford­ringar betalda.

Revi­so­rer­nas ytt­ran­den skall fogas till fusions­pla­nen.

En revi­sor som avses i första styc­ket skall vara en auk­to­ri­se­rad eller god­känd revi­sor eller ett regi­stre­rat revi­sions­bo­lag. Om inte annat fram­går av bolags­ord­ningen, skall revi­sorn utses av bolags­stäm­man i respek­tive bolag. Om någon sär­skild revi­sor inte är utsedd, skall gransk­ningen i stäl­let utfö­ras av bola­gets revi­so­rer.

För en revi­sor som har utsetts att utföra gransk­ning enligt första styc­ket gäl­ler bestäm­mel­serna i 10 kap. 13 § och 14 § andra styc­ket. Lag (2001:238).

20 §   Inom en månad från upp­rät­tan­det av fusions­pla­nen skall moder­bo­la­get ge in pla­nen med där­till fogade ytt­ran­den till regi­stre­rings­myn­dig­he­ten för regi­stre­ring. Upp­gift om regi­stre­ringen skall enligt 20 kap. 2 § kun­gö­ras. Om inte pla­nen kun­görs i sin hel­het, skall det i kun­gö­rel­sen läm­nas upp­gift var den hålls till­gäng­lig.
Lag (2000:822).

21 §   Om ägare till minst fem pro­cent av samt­liga aktier i moder­bo­la­get begär det, skall fusions­pla­nen under­stäl­las bolags­stäm­man i detta bolag. En sådan begä­ran skall fram­stäl­las inom två vec­kor från det att upp­gift om fusions­pla­nens regi­stre­ring har kun­gjorts enligt 20 kap. 2 §.

Bestäm­mel­serna i 10 § tredje och fjärde styc­kena samt 11 § första styc­ket skall tilläm­pas. Lag (1994:1941).

22 §   Tidi­gast en och senast två måna­der efter det att upp­gift om fusions­pla­nens regi­stre­ring har kun­gjorts skall moder­bo­la­get ansöka om till­stånd att verk­ställa pla­nen. Frå­gor om sådant till­stånd prö­vas av Finan­sin­spek­tio­nen. Ären­den som är av prin­ci­piell bety­delse eller av sär­skild vikt prö­vas dock av rege­ringen.

I fråga om sådant ärende gäl­ler bestäm­mel­serna i 13-15 §§ i tillämp­liga delar. Där­vid skall vad som sägs om över­lå­tande bolag avse dot­ter­bo­lag och vad som sägs om över­ta­gande bolag avse moder­bo­lag. Lag (1999:225).

23 §   När regi­stre­rings­myn­dig­he­ten har regi­stre­rat beslut om till­stånd att verk­ställa fusions­pla­nen, är dot­ter­bo­la­get upp­löst. Är dot­ter­bo­la­get inte ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag, skall regi­stre­rings­myn­dig­he­ten regi­strera till­stån­det även i aktie­bo­lags­re­gist­ret. Lag (2000:822).

24 §   Om någon ansö­kan som avses i 22 § inte har gjorts inom före­skri­ven tid eller om en sådan ansö­kan har avsla­gits genom laga­kraft­vun­net beslut, skall regi­stre­rings­myn­dig­he­ten för­klara att frå­gan om fusion är för­fal­len. Lag (2000:822).

Grän­sö­ver­skri­dande fusio­ner

25 §   Ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag får delta i en fusion med en juri­disk per­son som mot­sva­rar ett aktie­bo­lag och som har hem­vist i en annan stat inom EES än Sve­rige (grän­sö­ver­skri­dande fusion). Ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag får vid en sådan fusion bara över­tas av ett annat för­säk­rings­ak­tie­bo­lag eller en mot­sva­rande utländsk juri­disk per­son. En juri­disk per­son ska anses ha hem­vist i en annan stat inom EES, om den har bil­dats enligt lag­stift­ningen i en sådan stat och har sitt säte, sitt huvud­kon­tor eller sin huvud­sak­liga verk­sam­het inom EES.

För en grän­sö­ver­skri­dande fusion gäl­ler föl­jande bestäm­mel­ser i detta kapi­tel:

1 § första och andra styc­kena om vad en fusion inne­bär,
2 § om fusion när över­lå­tande bolag har gått i lik­vi­da­tion,
3 § om sär­skilda rät­tig­hets­ha­vares ställ­ning,
26 och 27 §§ om fusions­pla­nen,
28 § om sty­rel­se­re­do­gö­relse,
4 § andra styc­ket om kom­plet­te­rande infor­ma­tion,
7, 8, 29 och 30 §§ om revi­sors­gransk­ning av fusions­pla­nen,
9 och 31 §§ om regi­stre­ring av fusions­pla­nen,
10 § första och andra styc­kena samt tredje styc­ket första meningen om när fusions­pla­nen ska under­stäl­las bolags­stäm­man,
10 § femte styc­ket om när frå­gan om fusion är för­fal­len,
32 § om till­han­da­hål­lande av fusions­pla­nen,
11 § om majo­ri­tets­krav m.m.,
33 § om vill­ko­rat beslut om god­kän­nande av fusions­pla­nen,
13, 13 a och 34 §§ om ansö­kan om till­stånd att verk­ställa fusions­pla­nen,
35 § om utfär­dande av fusions­in­tyg,
36 och 37 §§ om regi­stre­ring av fusio­nen,
16 och 38 §§ om fusio­nens rätts­verk­ningar m.m.,
17 § om när frå­gan om fusion är för­fal­len, var­vid det som anges i den para­gra­fen om 15 § ska avse 37 §,
39 § om sär­skilt bok­slut, och

40 § om absorp­tion av helägt dot­ter­bo­lag.
Lag (2009:708).

26 §   Vid en grän­sö­ver­skri­dande fusion ska sty­rel­sen i ett svenskt bolag som del­tar i fusio­nen, till­sam­mans med mot­sva­rande organ i de utländska bolag som del­tar i fusio­nen, upp­rätta en fusions­plan. Sty­rel­sen ska under­teckna fusions­pla­nen.

Vid kom­bi­na­tion utgör fusions­pla­nen stif­tel­seur­kund, om det över­ta­gande bola­get ska ha sitt säte i Sve­rige.
Lag (2009:708).

27 §   Fusions­pla­nen ska inne­hålla upp­gif­ter om
   1. de fusio­ne­rande bola­gens form, firma och säte,
   2. utby­tes­för­hål­lan­den mel­lan aktier och före­kom­mande vär­de­pap­per i över­lå­tande respek­tive över­ta­gande bolag och even­tu­ell kon­tant betal­ning,
   3. de vill­kor som ska gälla för till­del­ning av aktier och före­kom­mande vär­de­pap­per i det över­ta­gande bola­get,
   4. den grän­sö­ver­skri­dande fusio­nens san­no­lika följ­der för sys­sel­sätt­ningen,
   5. från vil­ken tid­punkt och på vilka vill­kor aktier och före­kom­mande vär­de­pap­per med­för rätt till utdel­ning i det över­ta­gande bola­get,
   6. från vil­ken tid­punkt de fusio­ne­rande bola­gens trans­ak­tio­ner bok­fö­rings­mäs­sigt ska anses ingå i det över­ta­gande bola­get,
   7. vilka rät­tig­he­ter i det över­ta­gande bola­get som ska till­komma inne­ha­vare av sär­skilda rät­tig­he­ter i över­lå­tande bolag eller vilka åtgär­der som i övrigt ska vid­tas till för­mån för de nämnda inne­ha­varna,
   8. arvode och andra sär­skilda för­må­ner som med anled­ning av fusio­nen ska läm­nas till en sty­rel­se­le­da­mot, verk­stäl­lande direk­tör eller mot­sva­rande befatt­nings­ha­vare eller till den som utför gransk­ning enligt 7, 29 eller 30 §,
   9. bolags­ord­ning för det över­ta­gande bola­get,
   10. vär­det av de till­gångar och skul­der som ska över­fö­ras till det över­ta­gande bola­get och de över­vä­gan­den som har gjorts vid vär­de­ringen, och
   11. datum för de räken­ska­per som har legat till grund för fast­stäl­lan­det av vill­ko­ren för fusio­nen.

I före­kom­mande fall ska fusions­pla­nen också inne­hålla upp­gift om hur arbets­ta­garna del­tar i den pro­cess genom vil­ken for­merna för arbets­ta­gar­nas med­ver­kan i det över­ta­gande bola­get beslu­tas.

Vid kom­bi­na­tion ska fusions­pla­nen också inne­hålla upp­gif­ter om det över­ta­gande bola­gets form, firma och säte.
Lag (2009:708).

28 §   Sty­rel­sen i vart och ett av de bolag som del­tar i fusio­nen ska upp­rätta en redo­gö­relse för de omstän­dig­he­ter som kan vara av vikt vid bedöm­ningen av fusio­nens lämp­lig­het för bola­gen. Av redo­gö­rel­sen ska det framgå hur fusions­ve­der­la­get har bestämts och vilka rätts­liga och eko­no­miska syn­punk­ter som har beak­tats. Redo­gö­rel­sen ska även inne­hålla upp­gif­ter om fusio­nens san­no­lika kon­se­kven­ser för aktieä­gare, bor­ge­nä­rer och anställda. Om sty­rel­sen i skä­lig tid får ett ytt­rande från arbets­ta­gar­nas före­trä­dare, ska detta ytt­rande fogas till redo­gö­rel­sen. Lag (2009:708).

29 §   Vid en grän­sö­ver­skri­dande fusion ska revi­sors­gransk­ningen enligt 7 § omfatta även sty­rel­sens redo­gö­relse enligt 28 §.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket samt 7 och 8 §§ ska inte tilläm­pas om regi­stre­rings­myn­dig­he­ten eller en utländsk behö­rig myn­dig­het i en stat där något av de del­ta­gande bola­gen har sitt hem­vist, efter gemen­sam begä­ran från de fusio­ne­rande bola­gen, har utsett eller god­känt en eller flera obe­ro­ende sak­kun­niga att för samt­liga bolags räk­ning granska fusions­pla­nen och upp­rätta en gemen­sam skrift­lig rap­port för alla bolag.

Det som anges i 8 § om revi­sors rätt till upp­lys­ningar och biträde gäl­ler även för den som utses att utföra gransk­ning enligt andra styc­ket.

I fall som avses i andra styc­ket ska det till fusions­pla­nen fogas ett ytt­rande från en eller flera sådana revi­so­rer som anges i 7 § femte styc­ket med sådant inne­håll som avses i 7 § andra styc­ket. Ett sådant ytt­rande ska vid tillämp­ningen av 13 § andra styc­ket 3 anses som ett revi­sor­sytt­rande enligt 7 §. Lag (2009:708).

30 §   Den som regi­stre­rings­myn­dig­he­ten utser att utföra gransk­ning enligt 29 § andra styc­ket ska vara en auk­to­ri­se­rad eller god­känd revi­sor eller ett regi­stre­rat revi­sions­bo­lag. I fråga om gransk­ningen och inne­hål­let i den rap­port som upp­rät­tas gäl­ler i tillämp­liga delar bestäm­mel­serna i 7 och 8 §§ samt 29 § första styc­ket. Lag (2009:708).

31 §   Vid en grän­sö­ver­skri­dande fusion ska skyl­dig­he­ten enligt 9 § att ge in fusions­pla­nen med bifo­gade hand­lingar för regi­stre­ring full­gö­ras av det svenska bolag som del­tar i fusio­nen. Om flera svenska bolag del­tar, ska skyl­dig­he­ten full­gö­ras av det svenska bolag som är över­ta­gande bolag eller, om det över­ta­gande bola­get inte är ett svenskt bolag, av det äldsta av de över­lå­tande svenska bola­gen.

Om fusions­pla­nen eller de hand­lingar som är fogade till pla­nen är på annat språk än svenska, ska sökan­den ge in en över­sätt­ning till svenska. Över­sätt­ningen ska vara gjord av en över­sät­tare som är auk­to­ri­se­rad eller har mot­sva­rande utländsk behö­rig­het. Regi­stre­rings­myn­dig­he­ten får i ett enskilt fall besluta att någon över­sätt­ning inte behö­ver ges in.

I anmä­lan för regi­stre­ring ska upp­gif­ter läm­nas om
   1. form, firma och säte för vart och ett av de fusio­ne­rande bola­gen,
   2. de regis­ter där bola­gen är regi­stre­rade och de num­mer som används för iden­ti­fi­e­ring i regist­ren,
   3. hur bor­ge­nä­rer och, i före­kom­mande fall, mino­ri­tets­ak­tieä­gare ska för­fara för att utöva sina rät­tig­he­ter samt de adres­ser där full­stän­dig infor­ma­tion om detta för­fa­rande kost­nads­fritt kan fås, och
   4. bola­gens adres­ser.

När regi­stre­ringen kun­görs enligt 20 kap. 2 §, ska kun­gö­rel­sen inne­hålla de upp­gif­ter som avses i tredje styc­ket 1-3. Lag (2009:708).

32 §   Vid en grän­sö­ver­skri­dande fusion ska sty­rel­sen i ett bolag som del­tar i fusio­nen hålla fusions­pla­nen med bifo­gade hand­lingar och sty­rel­sens redo­gö­relse enligt 28 § till­gäng­liga för aktieä­garna, för arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­ner som före­trä­der arbets­ta­gare hos bola­get och för arbets­ta­gare som inte före­träds av någon arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion.
Hand­ling­arna ska, under minst en månad före den bolags­stämma där frå­gan om god­kän­nande av fusions­pla­nen ska behand­las, hål­las till­gäng­liga hos bola­get på den ort där sty­rel­sen ska ha sitt säte. Kopior av hand­ling­arna ska genast och utan kost­nad för mot­ta­ga­ren sän­das till de aktieä­gare som begär det och upp­ger sin post­a­dress. Lag (2009:708).

33 §   Bolags­stäm­man i ett bolag som del­tar i en grän­sö­ver­skri­dande fusion får förse beslu­tet om att god­känna fusions­pla­nen med vill­kor som inne­bär att en senare stämma god­kän­ner de for­mer som beslu­tas för arbets­ta­gar­nas med­ver­kan i det över­ta­gande bola­get. Lag (2009:708).

34 §   Vid en grän­sö­ver­skri­dande fusion ska ansö­kan om till­stånd att verk­ställa fusions­pla­nen enligt 13 § göras av det eller de svenska bolag som del­tar i fusio­nen.

Det som anges i 13 § om ansö­kan om kon­ces­sion och stad­fäs­telse av bolags­ord­ningen vid fusion genom kom­bi­na­tion gäl­ler vid en grän­sö­ver­skri­dande fusion bara om det över­ta­gande bola­get ska ha sitt hem­vist i Sve­rige.
Lag (2009:708).

35 §   Vid en grän­sö­ver­skri­dande fusion ska regi­stre­rings­myn­dig­he­ten, när det finns ett laga­kraft­vun­net beslut om till­stånd till verk­stäl­lande av fusions­pla­nen enligt 13 § och det eller de svenska bolag som del­tar i fusio­nen i övrigt har full­gjort vad som krävs enligt denna lag, för varje sådant bolag utfärda ett intyg om att den del av för­fa­ran­det som regle­ras av svensk lag har skett på före­skri­vet sätt. Ett sådant intyg får inte utfär­das om det har väckts talan mot bolags­stäm­mans beslut att god­känna fusions­pla­nen och målet inte har avgjorts slut­ligt.
Lag (2009:708).

36 §   Om det över­ta­gande bola­get har eller, vid kom­bi­na­tion, ska ha sitt hem­vist i en annan stat än Sve­rige, ska ett svenskt bolag som del­tar i fusio­nen inför regi­stre­ringen av fusio­nen ge in det intyg som avses i 35 §, till­sam­mans med en kopia av fusions­pla­nen, till den behö­riga myn­dig­he­ten i den sta­ten. Inty­get ska ges in inom sex måna­der från den tid­punkt då det utfär­da­des.

Efter under­rät­telse från den behö­riga utländska myn­dig­he­ten om att fusio­nen har ägt rum, ska regi­stre­rings­myn­dig­he­ten regi­strera att det eller de över­lå­tande svenska bola­gen som har del­ta­git i fusio­nen har upp­lösts. Lag (2009:708).

37 §   Om det över­ta­gande bola­get har eller, vid kom­bi­na­tion, ska ha sitt hem­vist i Sve­rige, ska regi­stre­rings­myn­dig­he­ten regi­strera den grän­sö­ver­skri­dande fusio­nen. Anmä­lan för regi­stre­ring ska göras av sty­rel­sen i det över­ta­gande bola­get inom sex måna­der från den tid­punkt då intyg enligt 35 § utfär­da­des. Vid kom­bi­na­tion ska sty­rel­sen även för regi­stre­ring anmäla vilka som har utsetts till sty­rel­se­le­da­mö­ter och revi­so­rer och, i före­kom­mande fall, sty­rel­sesupple­an­ter i det över­ta­gande bola­get.

Regi­stre­rings­myn­dig­he­ten får regi­strera fusio­nen bara om
   1. myn­dig­he­ten har utfär­dat ett intyg enligt 35 § för varje svenskt bolag som del­tar i fusio­nen,
   2. de utländska bolag som del­tar i fusio­nen har gett in mot­sva­rande intyg från behö­riga myn­dig­he­ter i de sta­ter där de är regi­stre­rade, till­sam­mans med en kopia av fusions­pla­nen, och
   3. det inte hel­ler i övrigt finns något hin­der mot regi­stre­ring av fusio­nen.

Om lagen (2008:9) om arbets­ta­ga­res med­ver­kan vid grän­sö­ver­skri­dande fusio­ner är tillämp­lig, får fusio­nen regi­stre­ras bara om
   1. det har träf­fats avtal eller fat­tats beslut om med­ver­kan enligt den lagen eller för­hand­lings­pe­ri­o­den har löpt ut utan att ett sådant avtal har träf­fats eller beslut har fat­tats, och
   2. det över­ta­gande bola­gets bolags­ord­ning inte stri­der mot den ord­ning för med­ver­kan som ska gälla till följd av lagen.

Regi­stre­rings­myn­dig­he­ten ska utan dröjs­mål under­rätta behö­riga myn­dig­he­ter i den eller de sta­ter där över­lå­tande bolag har sitt hem­vist om regi­stre­ringen. Lag (2009:708).

38 §   Vid en grän­sö­ver­skri­dande fusion inträ­der de rätts­verk­ningar som avses i 16 § vid den tid­punkt som har fast­ställts i den stat där det över­ta­gande bola­get har sitt hem­vist. Om det över­ta­gande bola­get har sitt hem­vist i Sve­rige, inträ­der rätts­verk­ning­arna när fusio­nen regi­stre­ras enligt 37 §.

Utö­ver det som anges i 16 § gäl­ler att de fusio­ne­rande bola­gens rät­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter som här­rör ur anställ­nings­av­tal eller anställ­nings­för­hål­lan­den och som gäl­ler när den grän­sö­ver­skri­dande fusio­nen får ver­kan över­förs till det över­ta­gande bola­get. Lag (2009:708).

39 §   Om ett svenskt bolag del­tar i en grän­sö­ver­skri­dande fusion och det över­ta­gande bola­get får sitt hem­vist i en annan stat än Sve­rige, ska sty­rel­sen i det svenska bola­get upp­rätta ett sär­skilt bok­slut. Det sär­skilda bok­slu­tet ska omfatta den tid för vil­ken års­re­do­vis­ning inte tidi­gare har upp­rät­tats fram till den dag när rätts­verk­ning­arna av fusio­nen inträdde enligt 38 §.

Det sär­skilda bok­slu­tet ska inne­hålla en balans­räk­ning och en resul­tat­räk­ning. När dessa hand­lingar upp­rät­tas ska bestäm­mel­serna i lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag tilläm­pas. Det sär­skilda bok­slu­tet ska dess­utom inne­hålla vissa tilläggs­upp­lys­ningar och spe­ci­fi­ka­tio­ner. Där­vid gäl­ler 6 kap. 5 och 8 §§ bok­fö­rings­la­gen (1999:1078) i till­lämp­liga delar. Bok­slu­tet ska under­teck­nas och ges in till regi­stre­rings­myn­dig­he­ten inom en månad från utgången av den period som bok­slu­tet omfat­tar.
Lag (2010:1524).

40 §   Vid en grän­sö­ver­skri­dande fusion mel­lan ett moder­bo­lag och ett helägt dot­ter­bo­lag tilläm­pas bestäm­mel­serna i 25-39 §§, dock med föl­jande avvi­kel­ser:
   1. Fusions­pla­nen behö­ver inte inne­hålla sådana upp­gif­ter som avses i 27 § första styc­ket 2, 3 och 5.
   2. Bestäm­mel­serna om revi­sors­gransk­ning i 7, 8, 29 och 30 §§ samt om bolags­stäm­mans god­kän­nande av fusions­pla­nen i 10 § första styc­ket ska inte tilläm­pas.
   3. I fråga om fusio­nens rätts­verk­ningar gäl­ler det som före­skrivs i 23 § i stäl­let för det som före­skrivs i 16 § första styc­ket.

Vid en fusion enligt denna para­graf ska det till fusions­pla­nen fogas ett ytt­rande från en eller flera sådana revi­so­rer som anges i 7 § femte styc­ket med ett sådant inne­håll som avses i 7 § andra styc­ket 1. Lag (2009:708).

Ogil­tig­het

41 §   Talan om upp­hä­vande av ett bolags­stäm­mo­be­slut om god­kän­nande av fusions­plan ska i de fall som avses i 9 kap. 20 § tredje styc­ket väc­kas inom sex måna­der från beslu­tet.
Väcks inte talan inom denna tid, är rät­ten att föra talan för­lo­rad.

Om rät­ten genom dom eller beslut som har vun­nit laga kraft har bifal­lit en talan om upp­hä­vande av ett stäm­mo­be­slut om att god­känna en fusions­plan, ska fusio­nen gå åter även om över­lå­tande bolag har upp­lösts. För för­plik­tel­ser som har upp­kom­mit genom någon åtgärd på det över­ta­gande för­säk­rings­ak­tie­bo­la­gets väg­nar efter det att över­lå­tande bolag har upp­lösts men innan rät­tens avgö­rande har kun­gjorts i Post- och Inri­kes Tid­ningar, sva­rar de över­lå­tande bola­gen och, vid absorp­tion, det över­ta­gande för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get soli­da­riskt.

I fråga om ett beslut att god­känna en fusions­plan som avser en grän­sö­ver­skri­dande fusion gäl­ler, utö­ver före­skrif­terna i 9 kap. 20 § andra styc­ket och första styc­ket i denna para­graf, att talan inte får väc­kas efter det att Finan­sin­spek­tio­nen genom ett beslut som har vun­nit laga kraft har läm­nat till­stånd att verk­ställa fusions­pla­nen enligt 13 § detta kapi­tel eller rege­ringen har med­de­lat ett sådant till­stånd. Lag (2009:708).

16 kap. Ska­de­stånd m.m.

1 §   Stif­tare, sty­rel­se­le­da­mot, verk­stäl­lande direk­tör och aktu­a­rie, som vid full­gö­ran­det av sitt upp­drag upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het ska­dar för­säk­rings­bo­la­get, skall ersätta ska­dan. Det­samma gäl­ler när ska­dan vål­las aktieä­gare, delä­gare eller annan genom över­trä­delse av denna lag, lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag, bolags­ord­ningen, de för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jerna eller pla­ce­rings­rikt­lin­jerna.

Om bola­get har upp­rät­tat ett pro­spekt, en erbju­dan­de­hand­ling som avses i 2 a kap. lagen (1991:980) om han­del med finan­si­ella instru­ment eller ett sådant doku­ment som avses i 2 b kap. 2 § samma lag, gäl­ler vad som sägs i första styc­ket andra meningen även skada som till­fo­gas genom över­trä­delse av 2, 2 a eller 2 b kap. nämnda lag eller kom­mis­sio­nens för­ord­ning (EG) nr 809/2004 av den 29 april 2004 om genom­fö­rande av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2003/71/EG i fråga om infor­ma­tio­nen i pro­spekt, utform­ningen av dessa, inför­li­vande genom hän­vis­ning samt offent­lig­gö­rande av pro­spekt och sprid­ning av annon­ser.
Lag (2006:453).

2 §   En revi­sor eller en lek­man­na­re­vi­sor är ersätt­nings­skyl­dig enligt de grun­der som anges i 1 §. Han eller hon ansva­rar även för den skada som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het vål­las av en med­hjäl­pare. I de fall som avses i 10 kap. 14 § andra styc­ket 3 och 11 kap. 19 § andra styc­ket denna lag samt 3 kap. 1 § lagen (2009:62) om åtgär­der mot pen­ning­tvätt och finan­sie­ring av ter­ro­rism sva­rar dock revi­sorn eller lek­man­na­re­vi­sorn endast för skada på grund av orik­tiga upp­gif­ter som han eller hon eller en med­hjäl­pare har haft skä­lig anled­ning att anta var orik­tiga.

Om ett revi­sions­bo­lag är revi­sor, ålig­ger ersätt­nings­skyl­dig­he­ten detta bolag och den för revi­sio­nen huvud­an­sva­rige. Lag (2010:838).

3 §   Aktieä­gare, delä­gare och röst­be­rät­ti­gad, som inte är delä­gare, är skyl­dig att ersätta den skada som han genom att med­verka till över­trä­delse av denna lag, lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag, bolags­ord­ningen, de för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jerna eller pla­ce­rings­rikt­lin­jerna upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het till­fo­gar bola­get, aktieä­gare eller annan.

Aktieä­gare i för­säk­rings­ak­tie­bo­lag är även skyl­dig att lösa in ska­de­li­dande aktieä­ga­res aktier, om det med hän­syn till faran för fort­satt miss­bruk och för­hål­lan­dena i övrigt är påkal­lat.
Lösen­be­lop­pet bestäms till ett belopp som är skä­ligt med hän­syn till bola­gets ställ­ning och övriga omstän­dig­he­ter.
Lag (1999:600).

4 §   Om någon är ersätt­nings­skyl­dig enligt 1 3 §§, kan ska­de­stån­det jäm­kas efter vad som är skä­ligt med hän­syn till hand­ling­ens beskaf­fen­het, ska­dans stor­lek och omstän­dig­he­terna i övrigt.

Skall flera ersätta samma skada, sva­rar de soli­da­riskt för ska­de­stån­det i den mån ska­de­stånds­skyl­dig­he­ten inte jäm­kats för någon av dem enligt första styc­ket. Vad någon beta­lat i ska­de­stånd får sökas åter av de andra efter vad som är skä­ligt med hän­syn till omstän­dig­he­terna.

5 §   Talan om ska­de­stånd till för­säk­rings­bo­la­get enligt 1 3 §§ kan väc­kas, om vid bolags­stäm­man majo­ri­te­ten eller en mino­ri­tet, bestå­ende i för­säk­rings­ak­tie­bo­lag av ägare till minst en tion­del av samt­liga aktier och i ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag av minst en tion­del av samt­liga röst­be­rät­ti­gade, har biträtt ett för­slag om att väcka ska­de­stånds­ta­lan eller har rös­tat mot ett för­slag om att bevilja någon sty­rel­se­le­da­mot eller verk­stäl­lande direk­tö­ren ansvars­fri­het.
En upp­gö­relse om ska­de­stånds­skyl­dig­he­ten kan träf­fas endast av bolags­stäm­man och endast under för­ut­sätt­ning att i fråga om för­säk­rings­ak­tie­bo­lag ägare till en tion­del av samt­liga aktier och i fråga om ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag en tion­del av samt­liga röst­be­rät­ti­gade inte rös­tar mot för­sla­get. Förs ska­de­stånds­ta­lan av en aktieä­gare eller en röst­be­rät­ti­gad för bola­gets räk­ning, kan någon upp­gö­relse inte träf­fas utan hans sam­tycke.

Talan om ska­de­stånd till bola­get får föras i fråga om för­säk­rings­ak­tie­bo­lag av ägare till minst en tion­del av samt­liga aktier och i fråga om ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag av röst­be­rät­ti­gade som utgör minst en tion­del av samt­liga röst­be­rät­ti­gade. Om någon aktieä­gare eller röst­be­rät­ti­gad sedan talan väckts avstår från talan, kan lik­väl de övriga full­följa denna. Den som har väckt talan sva­rar för rät­te­gångs­kost­na­derna men har rätt till ersätt­ning av bola­get för den kost­nad som täcks av vad som kom­mit bola­get till godo genom rät­te­gången.

Talan för bola­gets räk­ning mot en sty­rel­se­le­da­mot och verk­stäl­lande direk­tö­ren om ska­de­stånd på grund av ett beslut eller en åtgärd under ett räken­skapsår skall väc­kas senast ett år från det års­re­do­vis­ningen och revi­sions­be­rät­tel­sen för räken­skaps­å­ret lades fram på bolags­stäm­man.

Har ett beslut fat­tats att bevilja ansvars­fri­het eller att inte föra ska­de­stånds­ta­lan utan att aktieä­gare eller röst­be­rät­ti­gade som avses i första styc­ket rös­tat emot beslu­tet eller har tiden för talan för­sut­tits enligt tredje styc­ket, kan trots detta talan enligt första eller andra styc­ket väc­kas, om det i års­re­do­vis­ningen eller i revi­sions­be­rät­tel­sen eller på något annat sätt till bolags­stäm­man inte har läm­nats i väsent­liga hän­se­en­den rik­tiga och full­stän­diga upp­gif­ter angå­ende det beslut eller den åtgärd som talan grun­das på.

Utan hin­der av vad som sagts ovan i denna para­graf kan ska­de­stånds­ta­lan som grun­das på brott föras av sty­rel­sen.

6 §   Talan för för­säk­rings­bo­la­gets räk­ning enligt 1-3 §§, som inte grun­das på brott, kan inte väc­kas mot
   1. stif­tare sedan tre år för­flu­tit från det beslu­tet om bola­gets bildande fat­ta­des på den kon­sti­tu­e­rande stäm­man,
   2. sty­rel­se­le­da­mot, verk­stäl­lande direk­tö­ren eller aktu­a­rien sedan tre år för­flu­tit från utgången av det räken­skapsår då beslu­tet eller åtgär­den, som talan grun­das på, fat­ta­des eller vid­togs,
   3. revi­sor sedan tre år för­flu­tit från det revi­sions­be­rät­tel­sen lades fram på bolags­stäm­man eller ytt­rande som avses i denna lag avgavs,
   4. en lek­man­na­re­vi­sor sedan tre år för­flu­tit från det att gransk­nings­rap­por­ten lades fram på bolags­stäm­man,
   5. aktieä­gare, delä­gare eller röst­be­rät­ti­gad, som inte är delä­gare, sedan två år för­flu­tit från beslu­tet eller åtgär­den som talan grun­das på.

För­sätts bola­get i kon­kurs på en ansö­kan som gjorts innan den i första styc­ket angivna tiden har gått ut, kan kon­kurs­boet föra talan enligt 1-3 §§ utan hin­der av att fri­het från ska­de­stånds­an­svar har inträtt enligt 5 §. Efter utgången av den nämnda tiden kan en sådan talan dock inte väc­kas senare än sex måna­der från edgångs­sam­man­trä­det. Lag (1999:600).

17 kap. För­säk­rings­bo­la­gets firma

1 §   Ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lags firma skall inne­hålla ordet för­säk­rings­ak­tie­bo­lag eller ordet för­säk­ring och för­kort­ningen AB.
Ett publikt för­säk­rings­ak­tie­bo­lags firma skall åtföl­jas av beteck­ningen (publ), såvida det inte av bola­gets firma fram­går att bola­get är publikt.

Ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lags firma skall inne­hålla orden ömse­si­dig samt för­säk­ring. I fråga om ett ömse­si­digt för­säk­rings­bo­lag, vars verk­sam­het avser att med­dela för­säk­ring av egen­dom inom endast ett län, skall fir­man ange områ­det för bola­gets verk­sam­het men ordet ömse­si­dig kan ute­läm­nas.

Firma skall regi­stre­ras i för­säk­rings­re­gist­ret. Den skall tyd­ligt skilja sig från andra ännu bestå­ende fir­mor, som är införda i för­säk­rings­re­gist­ret, samt från benäm­ningar på utländska för­säk­rings­fö­re­tag som är all­mänt kända i Sve­rige. Ett pri­vat för­säk­rings­ak­tie­bo­lags firma får inte inne­hålla ordet publikt, och ett publikt för­säk­rings­ak­tie­bo­lags firma får inte inne­hålla ordet pri­vat. För regi­stre­ring av ett för­säk­rings­bo­lags firma gäl­ler i övrigt vad som före­skrivs i fir­ma­la­gen (1974:156).

Skall för­säk­rings­bo­la­gets firma regi­stre­ras på två eller flera språk, skall varje lydelse anges i bolags­ord­ningen. Lag (1994:1941).

2 §   Bola­gets sty­relse kan anta bifirma. Vad som sägs i 1 § tredje styc­ket om firma gäl­ler även bifirma. Orden för­säk­ring, aktie­bo­lag, pri­vat eller publikt eller för­kort­ningen AB får dock inte tas in i bifir­man. Lag (1994:1941).

3 §   Skrift­liga hand­lingar, som utfär­das för ett för­säk­rings­bo­lag, bör under­teck­nas med bola­gets firma. I fråga om pub­lika för­säk­rings­ak­tie­bo­lag, vars firma inte inne­hål­ler ordet publikt, skall fir­man där­vid åtföl­jas av beteck­ningen (publ). Om sty­rel­sen eller annan ställ­fö­re­trä­dare för bola­get har utfär­dat en hand­ling utan fir­ma­teck­ning och det inte fram­går av dess inne­håll att den utfär­dats på bola­gets väg­nar, är de som under­teck­nat hand­lingen soli­da­riskt ansva­riga för för­plik­telse enligt hand­lingen såsom för egen skuld. Detta gäl­ler dock inte om det av omstän­dig­he­terna vid hand­ling­ens till­komst fram­gick att den utfär­da­des för bola­get och den till vil­ken hand­lingen ställts av bola­get får ett behö­ri­gen under­teck­nat god­kän­nande av hand­lingen utan oskä­ligt dröjs­mål efter det att detta begärts eller per­son­lig ansva­rig­het gjorts gäl­lande mot under­teck­narna. Lag (1994:1941).

4 §   Om för­bud mot använd­ning av firma och om hävande av fir­ma­re­gi­stre­ring finns det bestäm­mel­ser i fir­ma­la­gen (1974:156).

5 §   Ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lags brev, fak­tu­ror, order­blan­ket­ter och webb­plat­ser ska ange bola­gets firma, den ort där sty­rel­sen ska ha sitt säte samt bola­gets orga­ni­sa­tions­num­mer enligt lagen (1974:174) om iden­ti­tets­be­teck­ning för juri­diska per­so­ner m.fl.
Om bola­get har trätt i lik­vi­da­tion, ska också detta anges. I fråga om pub­lika för­säk­rings­ak­tie­bo­lag, vars firma inte inne­hål­ler ordet publikt, ska fir­man åtföl­jas av beteck­ningen (publ).

Om det finns sär­skilda skäl, får regi­stre­rings­myn­dig­he­ten, efter ansö­kan, besluta att ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag inte behö­ver lämna upp­gift om bola­gets firma på sina webb­plat­ser. I så fall ska upp­gift i stäl­let läm­nas om att bola­get är ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag och om huruvida bola­get är ett pri­vat eller ett publikt aktie­bo­lag. Ett sådant beslut ska begrän­sas till en viss tid och får för­e­nas med vill­kor. Lag (2007:1459).

18 kap. Byte av bolagska­te­gori

1 §   Ett beslut om att ett pri­vat för­säk­rings­ak­tie­bo­lag skall bli publikt fat­tas av bolags­stäm­man enligt bestäm­mel­serna i 9 kap. om beslut om änd­ring av bolags­ord­ningen.

Om stäm­man hålls senare än sex måna­der efter utgången av det senaste räken­skapsår för vil­ket års­re­do­vis­ning och revi­sions­be­rät­telse har avgi­vits, skall det på stäm­man läg­gas fram upp­gif­ter mot­sva­rande års­bok­slut. Upp­gif­terna skall avse tiden från utgången av nämnda räken­skapsår till en dag inte tidi­gare än tre måna­der före dagen för bolags­stäm­man.

Beslu­tet får regi­stre­ras endast om bola­gets firma inte stri­der mot före­skrif­terna i 17 kap. 1 § om publikt för­säk­rings­ak­tie­bo­lags firma.

Ett pri­vat för­säk­rings­ak­tie­bo­lag skall anses ha bli­vit publikt när beslu­tet om över­gång till publikt för­säk­rings­ak­tie­bo­lag har bli­vit regi­stre­rat. Lag (1994:1941).

2 §   Ett beslut om att ett publikt för­säk­rings­ak­tie­bo­lag skall bli pri­vat fat­tas av bolags­stäm­man enligt bestäm­mel­serna i 9 kap. om beslut om änd­ring av bolags­ord­ningen. Beslu­tet är dock gil­tigt endast om det har biträtts av samt­liga vid stäm­man när­va­rande aktieä­gare före­trä­dande minst nio tion­de­lar av akti­erna.

Beslu­tet får regi­stre­ras endast om bola­gets firma inte stri­der mot före­skrif­terna i 17 kap. 1 § om pri­vat för­säk­rings­ak­tie­bo­lags firma.

Ett publikt för­säk­rings­ak­tie­bo­lag skall anses ha bli­vit pri­vat när beslu­tet om över­gång till pri­vat för­säk­rings­ak­tie­bo­lag har bli­vit regi­stre­rat. Lag (1994:1941).

3 §   Bestäm­mel­serna i 2 kap. 13 a-13 c §§ tilläm­pas också när ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som har bli­vit publikt enligt 18 kap. 1 § inom två år från regi­stre­ringen därav träf­far avtal som avses i 2 kap. 13 a § första styc­ket. Lag (1994:1941).

19 kap. Till­syn

1 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska utöva till­syn över att verk­sam­he­ten i ett för­säk­rings­bo­lag bedrivs i enlig­het med denna lag och andra för­fatt­ningar som regle­rar för­säk­rings­bo­la­gets närings­verk­sam­het.

Inspek­tio­nen ska i sin till­syns­verk­sam­het sam­ar­beta och utbyta infor­ma­tion med mot­sva­rande utländska till­syns­myn­dig­he­ter och Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas kom­mis­sion i den utsträck­ning som föl­jer av Sve­ri­ges med­lem­skap i Euro­pe­iska uni­o­nen.

När ett för­säk­rings­bo­lag har påbör­jat sin verk­sam­het, ska sty­rel­sen och verk­stäl­lande direk­tö­ren genast under­rätta Finan­sin­spek­tio­nen om det. Lag (2009:351).

2 §   Kon­ces­sion som bevil­jats för ett för­säk­rings­bo­lag skall för­kla­ras för­ver­kad om
   1. bola­get inte har anmälts för regi­stre­ring inom den tid som anges i 2 kap. 13 §,
   2. bola­get inte har bör­jat sin verk­sam­het inom ett år från det kon­ces­sio­nen bevil­ja­des eller inom samma tid för­kla­rat sig avstå från kon­ces­sio­nen,
   3. anmäl­ningen för bola­gets regi­stre­ring genom laga­kraft­ä­gande beslut bli­vit avskri­ven eller avsla­gen, eller
   4. bola­get under längre tid än sex måna­der inte dri­vit verk­sam­het.

I fall som avses i första styc­ket 2 och 4 får i stäl­let var­ning med­de­las om det bedöms till­räck­ligt.

Frå­gor om för­ver­kande av kon­ces­sion enligt första styc­ket eller beslut om var­ning enligt andra styc­ket prö­vas av Finan­sin­spek­tio­nen. Ären­den som är av prin­ci­piell bety­delse eller av sär­skild vikt prö­vas dock av rege­ringen. Rege­ring­ens pröv­ning sker efter anmä­lan av inspek­tio­nen.

Om regi­stre­ring av beslut, vari­ge­nom kon­ces­sio­nen har för­ver­kats, för­ord­nar den myn­dig­het som beslu­tat om för­ver­kan­det. Lag (2004:570).

3 §   Sty­rel­sen, verk­stäl­lande direk­tö­ren och andra befatt­nings­ha­vare i ansva­rig ställ­ning i för­säk­rings­bo­lag skall lämna Finan­sin­spek­tio­nen de upp­lys­ningar om verk­sam­he­ten som inspek­tio­nen begär. Om bola­get dri­ver verk­sam­het i ett annat land inom EES, skall de, i den utsträck­ning som föl­jer av Sve­ri­ges med­lem­skap i Euro­pe­iska uni­o­nen, lämna de upp­lys­ningar till behö­rig myn­dig­het i det lan­det som den myn­dig­he­ten behö­ver för att full­göra sina upp­gif­ter.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vilka upp­lys­ningar ett för­säk­rings­bo­lag skall lämna till inspek­tio­nen. Lag (1999:600).

4 §   Om skyl­dig­he­ten enligt 7 a kap. 9 § att lämna infor­ma­tion till ett för­säk­rings­bo­lag som skall upp­rätta en grupp­ba­se­rad redo­vis­ning inte full­görs, får Finan­sin­spek­tio­nen före­lägga den som skall lämna infor­ma­tio­nen att full­göra sin upp­gifts­skyl­dig­het direkt till inspek­tio­nen.

Ingår ett före­tag som omfat­tas av 7 a kap. 9 § i samma kon­cern som för­säk­rings­bo­la­get, får inspek­tio­nen kon­trol­lera upp­gif­terna på plats hos före­ta­get.

Första och andra styc­kena gäl­ler även i fråga om juri­disk eller fysisk per­son som skall lämna upp­gif­ter till ett sådant utländskt före­tag inom EES som skall upp­rätta en grupp­ba­se­rad sam­man­ställ­ning enligt offent­lig regle­ring som byg­ger på för­säk­rings­grupps­di­rek­ti­vet (98/78/EG). Om en kon­troll enligt andra styc­ket görs på begä­ran av en behö­rig myn­dig­het inom EES, får den myn­dig­he­ten när­vara vid kon­trol­len. Lag (2006:533).

5 §   Har upp­hävts genom lag (1999:600).

6 §   Har upp­hävts genom lag (1999:600).

7 §   Senast en månad efter en sådan bolags­stämma som avses i 14 kap. 10, 13, 15 och 18 §§ ska lik­vi­da­to­rerna till Finan­sin­spek­tio­nen sända in kopior av de vid stäm­man fram­lagda hand­lingar som nämns i dessa para­gra­fer. Lag (2007:1459).

8 §   Finan­sin­spek­tio­nen får, när det anses nöd­vän­digt, sam­man­kalla för­säk­rings­bo­la­gets sty­relse. Har sty­rel­sen inte rät­tat sig efter en begä­ran från inspek­tio­nen om att kalla till en extra bolags­stämma, får inspek­tio­nen utfärda sådan kal­lelse. Lag (1991:1767).

9 §   Sty­rel­sen och verk­stäl­lande direk­tö­ren skall på tid som Finan­sin­spek­tio­nen bestäm­mer hålla för­säk­rings­bo­la­gets kassa, övriga till­gångar, räken­skaps­ma­te­rial och andra hand­lingar till­gäng­liga för gransk­ning av befatt­nings­ha­vare hos inspek­tio­nen eller av någon annan som inspek­tio­nen har för­ord­nat.

Före­trä­dare för inspek­tio­nen får när­vara vid sty­rel­se­sam­man­träde, som inspek­tio­nen har utlyst, och vid bolags­stämma samt delta i över­lägg­ning­arna. Lag (1991:1767).

10 §   Skyl­dig­he­ten enligt 3 och 9 §§ att lämna upp­lys­ningar och hålla till­gångar och hand­lingar till­gäng­liga för gransk­ning gäl­ler även för
   1. sty­rel­sen och verk­stäl­lande direk­tö­ren eller mot­sva­rande organ i före­tag vars verk­sam­het ute­slu­tande skall vara att biträda för­säk­rings­bo­lag eller som för­säk­rings­bo­lag har ett bestäm­mande infly­tande i,
   2. ord­fö­rande och verk­stäl­lande direk­tör eller mot­sva­rande befatt­nings­ha­vare i ska­de­re­gle­rings­nämnd, vill­kors­nämnd eller i annat lik­nande organ, som biträ­der ett för­säk­rings­bo­lag samt
   3. sty­rel­sen och verk­stäl­lande direk­tör i ett aktie­bo­lag, om Finan­sin­spek­tio­nen med bola­gets sam­tycke före­skri­vit en sådan skyl­dig­het. Lag (1999:1123).

11 §   Finan­sin­spek­tio­nen får med­dela beslut om anmärk­ning i fråga om för­säk­rings­bo­la­gets verk­sam­het som inspek­tio­nen anser behöv­liga.

Finan­sin­spek­tio­nen skall före­lägga bola­get eller sty­rel­sen att vidta rät­telse om inspek­tio­nen fin­ner att
   1. avvi­kelse skett från denna lag eller någon annan för­fatt­ning som regle­rar för­säk­rings­bo­la­gets närings­verk­sam­het eller från bolags­ord­ningen,
   2. bolags­ord­ningen, de för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jerna, beräk­nings­un­der­la­get, pla­ce­rings­rikt­lin­jerna och rikt­lin­jerna för han­te­ring av intres­se­kon­flik­ter inte längre är till­freds­stäl­lande med hän­syn till omfatt­ningen och beskaf­fen­he­ten av bola­gets rörelse, eller
   3. för­säk­rings­be­stån­det inte är till­räck­ligt för erfor­der­lig ris­k­ut­jäm­ning.

Om Finan­sin­spek­tio­nen bedö­mer att för­säk­rings­ta­gar­nas rät­tig­he­ter hotas, skall inspek­tio­nen före­lägga för­säk­rings­bo­la­get eller dess sty­relse att upp­rätta och för god­kän­nande över­lämna en finan­si­ell sane­rings­plan. Inspek­tio­nen får i dessa fall även utse en sär­skild före­trä­dare att sköta hela eller delar av drif­ten av bola­get.

För verk­sam­het avse­ende tjäns­te­pen­sions­för­säk­ring får Finan­sin­spek­tio­nen även då inspek­tio­nen bedö­mer att ersätt­nings­be­rät­ti­ga­des intres­sen hotas, besluta om att utse sådan före­trä­dare som avses i tredje styc­ket.

Om ett för­säk­rings­bo­lags kapi­tal­bas under­sti­ger sol­vensmar­gi­na­len enligt 7 kap. 23 eller 25 §, eller, för ett för­säk­rings­bo­lag som avses i 7 a kap. 1 § första styc­ket 1, den grupp­ba­se­rade kapi­tal­ba­sen under­sti­ger den grupp­ba­se­rade sol­vensmar­gi­na­len enligt 4 § i samma kapi­tel, skall Finan­sin­spek­tio­nen före­lägga bola­get eller dess sty­relse att upp­rätta en plan för att åter­ställa en till­freds­stäl­lande finan­si­ell ställ­ning och över­lämna pla­nen till inspek­tio­nen för god­kän­nande. Om kapi­tal­ba­sen under­sti­ger en tred­je­del av sol­vensmar­gi­na­len eller garan­ti­be­lop­pet enligt 7 kap. 26 eller 27 § eller om kapi­tal­ba­sen för ett liv­för­säk­rings­bo­lag inte har den sam­man­sätt­ning som anges i 7 kap. 26 § tredje styc­ket, skall inspek­tio­nen före­lägga bola­get eller dess sty­relse att upp­rätta och för god­kän­nande över­lämna en plan för skynd­samt åter­stäl­lande av kapi­tal­ba­sen.

Om ett för­säk­rings­bo­lag dri­ver verk­sam­het i ett annat land inom EES och bola­get inte rät­tar sig efter Finan­sin­spek­tio­nens eller behö­rig utländsk myn­dig­hets anmo­dan om rät­telse, skall inspek­tio­nen vidta de åtgär­der som behövs för att för­hindra fort­satta över­trä­del­ser. Inspek­tio­nen skall under­rätta den behö­riga utländska myn­dig­he­ten om vilka åtgär­der som vid­tas.

Om ett före­läg­gande enligt andra, tredje, femte eller sjätte styc­ket inte har följts inom bestämd tid och det anmärkta för­hål­lan­det inte hel­ler på något annat sätt har undan­röjts, skall Finan­sin­spek­tio­nen, i fall som är av prin­ci­piell bety­delse eller av sär­skild vikt, anmäla detta till rege­ringen.

Finan­sin­spek­tio­nen får begränsa bola­gets för­fo­gan­de­rätt eller för­bjuda bola­get att för­foga över sina till­gångar i Sve­rige, om
   1. bola­get inte föl­jer gäl­lande bestäm­mel­ser om för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar och skuld­täck­ning,
   2. bola­gets kapi­tal­bas under­sti­ger en tred­je­del av sol­vensmar­gi­na­len eller inte upp­fyl­ler gäl­lande krav på garan­ti­be­lopp,
   3. bola­gets kapi­tal­bas under­sti­ger sol­vensmar­gi­na­len eller, för ett för­säk­rings­bo­lag som avses i 7 a kap. 1 § första styc­ket 1, den grupp­ba­se­rade kapi­tal­ba­sen under­sti­ger den grupp­ba­se­rade sol­vensmar­gi­na­len enligt 4 § i samma kapi­tel, och det finns sär­skilda skäl att anta att bola­gets finan­si­ella ställ­ning ytter­li­gare kom­mer att för­säm­ras, eller
   4. det bedöms vara nöd­vän­digt för att skydda de för­säk­ra­des intres­sen vid beslut om för­ver­kande av bola­gets kon­ces­sion enligt 2 § eller enligt tionde styc­ket.

Finan­sin­spek­tio­nen får besluta hur för­säk­rings­verk­sam­he­ten skall dri­vas efter ett sådant beslut som avses i åttonde styc­ket.

En kon­ces­sion kan för­kla­ras för­ver­kad eller, om det bedöms till­räck­ligt, var­ning med­de­las, om bola­get
   1. inte längre upp­fyl­ler kra­ven för kon­ces­sion,
   2. inte inom angi­ven tid har vid­ta­git åtgär­derna i en plan som har god­känts enligt femte styc­ket, eller
   3. i annat fall all­var­ligt åsi­do­sät­ter gäl­lande bestäm­mel­ser för verk­sam­he­ten.

Om ett för­säk­rings­bo­lag för­sätts i kon­kurs eller om beslut fat­tas om att bola­get skall träda i tvångs­lik­vi­da­tion, skall bola­gets kon­ces­sion för­kla­ras för­ver­kad.

Frå­gor om för­ver­kande av kon­ces­sion eller om var­ning enligt tionde och elfte styc­kena prö­vas av Finan­sin­spek­tio­nen. Ären­den som är av prin­ci­piell bety­delse eller av sär­skild vikt prö­vas dock av rege­ringen. Rege­ring­ens pröv­ning sker efter anmä­lan av inspek­tio­nen.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer skall med­dela före­skrif­ter om inne­hål­let i den finan­si­ella sane­rings­plan som krävs enligt tredje styc­ket. Lag (2005:1051).

11 a §   Finan­sin­spek­tio­nen skall anmäla beslut enligt 11 § sjätte styc­ket om för­bud eller begräns­ning i rät­ten att för­foga över till­gångar till de behö­riga myn­dig­he­terna i de EES län­der där bola­get enligt under­rät­telse bedri­ver för­säk­rings­verk­sam­het enligt 2 a kap. 1 eller 4 §. Sådant beslut skall dess­utom anmä­las till behö­riga myn­dig­he­ter i de EES län­der där bola­get har till­gångar.
Finan­sin­spek­tio­nen skall anmäla beslut enligt 2 eller 11 § om för­ver­kande av kon­ces­sion till behö­riga myn­dig­he­ter i övriga län­der inom EES.

Finan­sin­spek­tio­nen får i sam­band med anmä­lan enligt första styc­ket begära att den behö­riga utländska myn­dig­he­ten i sam­ar­bete med inspek­tio­nen vid­tar mot­sva­rande åtgär­der. Har bola­gets kon­ces­sion för­kla­rats för­ver­kad får begä­ran avse att den utländska myn­dig­he­ten även i övrigt vid­tar de åtgär­der som behövs för att skydda de för­säk­ra­des intres­sen. Lag (1995:779).

11 b §   Finan­sin­spek­tio­nen får avstå från ingri­pande enligt 11 § om
   1. en över­trä­delse är ringa eller ursäkt­lig,
   2. för­säk­rings­bo­la­get gör rät­telse, eller
   3. någon annan myn­dig­het har vid­ta­git åtgär­der mot bola­get och dessa åtgär­der bedöms till­räck­liga. Lag (2004:570).

11 c §   Om någon som ingår i ett för­säk­rings­bo­lags sty­relse eller är dess verk­stäl­lande direk­tör inte upp­fyl­ler de krav som anges i 2 kap. 3 § femte styc­ket 3, skall Finan­sin­spek­tio­nen för­klara bola­gets kon­ces­sion för­ver­kad. Det får dock ske bara om inspek­tio­nen först beslu­tat att anmärka på att per­so­nen ingår i sty­rel­sen eller är verk­stäl­lande direk­tör och om han eller hon, sedan en av inspek­tio­nen bestämd tid om högst tre måna­der har gått, fort­fa­rande finns kvar i sty­rel­sen eller som verk­stäl­lande direk­tör.

I stäl­let för att för­klara kon­ces­sio­nen för­ver­kad, får Finan­sin­spek­tio­nen besluta att en sty­rel­se­le­da­mot eller verk­stäl­lande direk­tör inte längre skall vara det.
Finan­sin­spek­tio­nen skall då, om det är nöd­vän­digt, för­ordna en ersät­tare. Ersät­ta­rens upp­drag gäl­ler till dess för­säk­rings­bo­la­get utsett en ny sty­rel­se­le­da­mot eller verk­stäl­lande direk­tör. Lag (2004:570).

11 d §   I sam­band med att Finan­sin­spek­tio­nen med­de­lar beslut om anmärk­ning eller var­ning, får inspek­tio­nen besluta att bola­get skall betala en straffav­gift. Om rege­ringen beslu­tar om var­ning, får den över­lämna till inspek­tio­nen att besluta om straffav­gift skall beta­las.

Avgif­ten till­fal­ler sta­ten. Lag (2004:570).

11 e §   Straffav­gif­ten skall fast­stäl­las till lägst fem tusen kro­nor och högst fem­tio mil­jo­ner kro­nor.

Avgif­ten får inte över­stiga tio pro­cent av för­säk­rings­bo­la­gets omsätt­ning när­mast före­gå­ende räken­skapsår. Om över­trä­del­sen har skett under för­säk­rings­bo­la­gets första verk­sam­hetsår eller om upp­gif­ter om omsätt­ningen annars sak­nas eller är brist­fäl­liga, får denna upp­skat­tas.

Avgif­ten får inte vara så stor att för­säk­rings­bo­la­get där­ef­ter inte upp­fyl­ler kra­ven enligt 1 kap. 1 a § första styc­ket.

När avgif­tens stor­lek fast­ställs, skall sär­skild hän­syn tas till hur all­var­lig den över­trä­delse är som för­an­lett anmärk­ningen eller var­ningen och hur länge över­trä­del­sen har pågått. Lag (2004:570).

11 f §   Om ett för­säk­rings­bo­lag under­lå­ter att i tid lämna de upp­lys­ningar som före­skri­vits med stöd av 19 kap. 3 § andra styc­ket, får Finan­sin­spek­tio­nen besluta att bola­get skall betala en för­se­nings­av­gift med högst 100 000 kro­nor.

Avgif­ten till­fal­ler sta­ten. Lag (2004:570).

11 g §   Straffav­gif­ten eller för­se­nings­av­gif­ten skall beta­las till Finan­sin­spek­tio­nen inom tret­tio dagar efter det att beslu­tet om den vun­nit laga kraft eller den längre tid som anges i beslu­tet.

Finan­sin­spek­tio­nens beslut att påföra straffav­gift eller för­se­nings­av­gift får verk­stäl­las utan före­gå­ende dom eller utslag om avgif­ten inte har beta­lats inom den tid som anges i första styc­ket.

Om straffav­gif­ten eller för­se­nings­av­gif­ten inte beta­las inom den tid som anges i första styc­ket, skall Finan­sin­spek­tio­nen lämna den obe­talda avgif­ten för indriv­ning. Bestäm­mel­ser om indriv­ning av stat­liga ford­ringar finns i lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m.

En straffav­gift eller för­se­nings­av­gift som påförts fal­ler bort i den utsträck­ning verk­stäl­lig­het inte har skett inom fem år från det att beslu­tet vann laga kraft. Lag (2004:570).

11 h §   Om någon i led­ningen för ett för­säk­rings­hol­ding­fö­re­tag inte upp­fyl­ler de krav som anges i 7 a kap. 9 a §, får Finan­sin­spek­tio­nen före­lägga före­ta­get att rätta till för­hål­lan­det. Lag (2006:533).

12 §   Om det kan antas att någon dri­ver sådan verk­sam­het att denna lag är tillämp­lig, får Finan­sin­spek­tio­nen före­lägga denne att till inspek­tio­nen lämna de upp­lys­ningar om verk­sam­he­ten som behövs för att bedöma om lagen är tillämp­lig.

Om Finan­sin­spek­tio­nen fin­ner att någon dri­ver för­säk­rings­rö­relse utan före­skri­ven kon­ces­sion, skall inspek­tio­nen före­lägga denne att inom viss tid ansöka om kon­ces­sion eller vidta de änd­ringar i verk­sam­he­ten som inspek­tio­nen anger eller också upp­höra med verk­sam­he­ten. Lag (1991:1767).

13 §   Finan­sin­spek­tio­nens beslut att över­lämna ett ärende till rege­ringen för pröv­ning samt beslut i ären­den enligt 7 kap. 28 a § första och andra styc­kena får inte över­kla­gas.

Finan­sin­spek­tio­nens beslut enligt 2 kap. 3 §, 2 a kap. 2-3 och 5-6 §§, 15 a kap. 13 och 22 §§ samt 2 §, 11 § tionde styc­ket och 11 c § detta kapi­tel får över­kla­gas hos kam­mar­rät­ten.

Andra beslut som inspek­tio­nen med­de­lar enligt denna lag får över­kla­gas hos för­valt­nings­rät­ten. Detta gäl­ler dock inte beslut i ären­den som avses i 20 § första styc­ket 5 för­valt­nings­la­gen (1986:223). Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten av för­valt­nings­rät­tens avgö­rande.

Inspek­tio­nen får bestämma att ett beslut om före­läg­gande eller om verk­sam­he­tens dri­vande enligt 11 § åttonde styc­ket ska gälla ome­del­bart.

Om över­kla­gande av vissa beslut finns bestäm­mel­ser i 20 kap. 7 §. Lag (2010:1499).

13 a §   Om beslut i ett ärende om kon­ces­sion inte har med­de­lats sex måna­der efter det att ansö­kan gavs in, eller i ett ärende enligt 2 a kap. 2 § inom tre måna­der, eller i ett ärende enligt 2 a kap. 3, 5 eller 6 §, inom en månad, får sökan­den begära för­kla­ring av kam­mar­rät­ten att ären­det onö­digt uppe­hålls.

Efter det att kam­mar­rät­ten avgett sådan för­kla­ring skall ansö­kan anses ha avsla­gits av rege­ringen eller Finan­sin­spek­tio­nen om beslut inte har med­de­lats
   - inom sex måna­der i ett ärende om kon­ces­sion,
   - inom tre måna­der i ett ärende enligt 2 a kap. 2 §, eller
   - inom en månad i ett ärende enligt 2 a kap. 3, 5 eller 6 §.
Lag (1999:225).

14 §   Finan­sin­spek­tio­nen har under ett för­säk­rings­bo­lags lik­vi­da­tion i fråga om lik­vi­da­to­rerna samma befo­gen­het som enligt denna lag till­kom­mer inspek­tio­nen beträf­fande sty­rel­sen. Lag (1991:1767).

15 §   För­säk­rings­bo­lag ska med årliga avgif­ter bidra till att täcka kost­na­derna för Finan­sin­spek­tio­nens verk­sam­het.

För gransk­ning av ären­den enligt 7 kap. 28 a § första och andra styc­kena får Finan­sin­spek­tio­nen ta ut avgif­ter av de bolag som grans­kas.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om avgif­ter enligt denna para­graf. Lag (2010:1499).

16 §   En leda­mot i sty­rel­sen för Finan­sin­spek­tio­nen eller en befatt­nings­ha­vare hos Finan­sin­spek­tio­nen får inte vara leda­mot i sty­rel­sen för ett svenskt för­säk­rings­bo­lag eller ett utländskt för­säk­rings­fö­re­tag som erhål­lit till­stånd att driva för­säk­rings­rö­relse i Sve­rige. En sådan leda­mot eller befatt­nings­ha­vare får inte hel­ler vara aktieä­gare, dele­ge­rad eller garant i eller anställd hos ett sådant före­tag. Lag (1991:1767).

17 §   När­mare före­skrif­ter om Finan­sin­spek­tio­nens orga­ni­sa­tion och verk­sam­het med­de­las av rege­ringen. Lag (1991:1767).

20 kap. Regi­stre­ring m.m.

1 § egi­stre­rings­myn­dig­he­ten ska föra ett för­säk­rings­re­gis­ter för regi­stre­ring enligt denna lag eller andra för­fatt­ningar.

I fråga om regi­stre­ring i för­säk­rings­re­gist­ret av redovisnings-​​ och revi­sions­hand­lingar gäl­ler bestäm­mel­serna i års­re­do­vis­nings­la­gen (1995:1554) och lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag i stäl­let för bestäm­mel­serna i detta kapi­tel. Lag (2007:1459).

1 a §   En regi­stre­ring i för­säk­rings­re­gist­ret ska göras på svenska. Om ett för­säk­rings­bo­lag som en regi­stre­ring avser begär det, ska regi­stre­ringen dess­utom göras på något annat offi­ci­ellt språk inom Euro­pe­iska uni­o­nen eller på norska eller isländska.

Den som begär att en regi­stre­ring ska göras på något annat språk än svenska ska, om inte regi­stre­rings­myn­dig­he­ten beslu­tar något annat, ge in en över­sätt­ning till det språ­ket av de upp­gif­ter eller hand­lingar som ska regi­stre­ras. Över­sätt­ningen ska vara gjord av en över­sät­tare som är auk­to­ri­se­rad eller har mot­sva­rande utländsk behö­rig­het. Lag (2007:1459).

2 §   Regi­stre­rings­myn­dig­he­ten ska utan dröjs­mål kun­göra i Post- och Inri­kes Tid­ningar det som regi­stre­ras i för­säk­rings­re­gist­ret med undan­tag av regi­stre­ring av under­rät­tel­ser enligt 14 kap. 20 §. En kun­gö­relse som avser en änd­ring i ett för­hål­lande som tidi­gare har förts in i regist­ret ska endast ange änd­ring­ens art.

En kun­gö­relse ska skri­vas på samma språk som regi­stre­ringen i för­säk­rings­re­gist­ret. Lag (2007:1459).

3 §   Det som enligt denna lag eller sär­skilda bestäm­mel­ser har införts i för­säk­rings­re­gist­ret skall anses ha kom­mit till tredje mans kän­ne­dom, om infö­ran­det har kun­gjorts i Post och Inri­kes Tid­ningar enligt 2 § och det inte av omstän­dig­he­terna fram­går att han var­ken kände till eller borde ha känt till det som kun­gjorts. I fråga om för­säk­rings­ak­tie­bo­lag gäl­ler detta dock inte beträf­fande rätts­hand­lingar eller andra åtgär­der som har vid­ta­gits före den sex­tonde dagen efter kun­gö­ran­det, om tredje man visar att det var omöj­ligt för honom att känna till det som kun­gjorts.

I fråga om rätts­hand­lingar och andra åtgär­der vilka har vid­ta­gits innan kun­gö­rande har skett, kan för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get inte åbe­ropa det för­hål­lande som bli­vit eller borde ha bli­vit infört i regist­ret mot annan än den som bola­get visar har känt till för­hål­lan­det.

Om det som har kun­gjorts i Post- och Inri­kes Tid­ningar inte över­ens­stäm­mer med vad som har införts i för­säk­rings­re­gist­ret, kan för­säk­rings­ak­tie­bo­la­get inte åbe­ropa kun­gö­rel­sens inne­håll mot tredje man. Denne kan dock åbe­ropa kun­gö­rel­sens inne­håll mot bola­get, om bola­get inte visar att han kände till vad som har införts i för­säk­rings­re­gist­ret. Lag (1994:1941).

3 a §   Om en anmä­lan om vem som har utsetts till sty­rel­se­le­da­mot eller verk­stäl­lande direk­tör i ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag har förts in i för­säk­rings­re­gist­ret och kun­gjorts i Post- och Inri­kes Tid­ningar enligt 2 §, kan bola­get inte mot tredje man åbe­ropa fel eller bris­ter vid beslu­tet att utse den regi­stre­rade per­so­nen. Vad som nu sagts gäl­ler dock inte, om bola­get visar att tredje man kände till felet eller bris­ten. Lag (1994:1941).

3 b §   Om en upp­gift har förts in i för­säk­rings­re­gist­ret och kun­gjorts i Post- och Inri­kes Tid­ningar såväl på svenska som i över­sätt­ning till ett främ­mande språk och över­sätt­ningen avvi­ker från den svenska språkver­sio­nen, får för­säk­rings­bo­la­get inte åbe­ropa över­sätt­ningen mot tredje man. Tredje man får dock åbe­ropa över­sätt­ningen mot bola­get, om bola­get inte visar att tredje man kände till den svenska språkver­sio­nen.
Lag (2007:1459).

4 §   Har en sökande vid anmä­lan för regi­stre­ring inte iakt­ta­git vad som är före­skri­vet om anmä­lan, skall sökan­den före­läg­gas att inom viss tid avge ytt­rande eller vidta rät­telse. Det­samma gäl­ler, om regi­stre­rings­myn­dig­he­ten fin­ner att ett beslut, som anmäls för regi­stre­ring och för vars gil­tig­het stad­fäs­telse av rege­ringen eller Finan­sin­spek­tio­nen inte krävs, eller en hand­ling som bifo­gas anmäl­ningen inte har till­kom­mit i behö­rig ord­ning eller till sitt inne­håll stri­der mot denna lag eller andra för­fatt­ningar eller mot bolags­ord­ningen eller de för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jerna eller i något vik­ti­gare hän­se­ende har en otyd­lig eller vil­se­le­dande avfatt­ning.
Under­lå­ter sökan­den att rätta sig efter före­läg­gan­det, skall anmäl­ningen avskri­vas. En under­rät­telse om denna påföljd skall tas in i före­läg­gan­det. Finns det även efter det att ytt­ran­det avgi­vits något hin­der för regi­stre­ring och har sökan­den haft till­fälle att yttra sig över hind­ret, skall regi­stre­ring väg­ras, om det inte finns anled­ning att ge sökan­den ett nytt före­läg­gande.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket utgör inte något hin­der för regi­stre­ring av ett bolags­stäm­mo­be­slut, om rät­ten till talan mot beslu­tet gått för­lo­rad enligt 9 kap. 20 § andra styc­ket.

Regi­stre­rings­myn­dig­he­ten skall genast skrift­li­gen under­rätta bola­get när myn­dig­he­ten fat­tar beslut enligt 4 kap. 15 § andra styc­ket, 6 kap. 7 § tredje styc­ket, 15 a kap. 17 § eller 21 kap. 2 § första och femte styc­kena.

Finan­sin­spek­tio­nen skall genast skrift­li­gen under­rätta bola­get när inspek­tio­nen fat­tar beslut enligt 15 kap. 4 §.
Lag (2000:822).

4 a §   Om sty­rel­se­le­da­mot, verk­stäl­lande direk­tör, sär­skild fir­ma­teck­nare eller annan ställ­fö­re­trä­dare för ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag har för­satts i kon­kurs, fått för­val­tare enligt 11 kap. 7 § för­äld­ra­bal­ken eller fått närings­för­bud, skall regi­stre­rings­myn­dig­he­ten avföra ställ­fö­re­trä­da­ren ur regist­ret.

Avre­gi­stre­ringen skall vid beslut om kon­kurs eller till­fäl­ligt närings­för­bud ske ome­del­bart. I övrigt skall avre­gi­stre­ring ske sedan beslu­tet har vun­nit laga kraft. Lag (2000:822).

5 §   Bestäm­mel­ser om att avföra en firma ur regist­ret sedan en dom om att häva fir­ma­re­gi­stre­ringen vun­nit laga kraft finns i fir­ma­la­gen (1974:156).

6 §   Beslut att i för­säk­rings­ak­tie­bo­lag ändra bolags­ord­ning­ens bestäm­mel­ser om akti­e­ka­pi­ta­let, max­i­mi­ka­pi­ta­let eller mini­mi­ka­pi­ta­let eller om akti­er­nas nomi­nella belopp skall regi­stre­ras sam­ti­digt som beslut om att öka eller sätta ned akti­e­ka­pi­ta­let, om änd­ringen av bolags­ord­ningen eller ökningen eller ned­sätt­ningen av akti­e­ka­pi­ta­let är nöd­vän­dig för att akti­e­ka­pi­ta­lets stor­lek skall bli för­en­lig med bolags­ord­ningen.

6 a §   Har ett beslut om att akti­e­ka­pi­ta­let skall vara bestämt i annan valuta än tidi­gare regi­stre­rats, skall Finan­sin­spek­tio­nen vid ingången av när­mast föl­jande räken­skapsår räkna om det regi­stre­rade akti­e­ka­pi­ta­let och akti­er­nas nomi­nella belopp till den nya valu­tan. Omräk­ningen skall göras enligt den väx­el­kurs som fast­ställts av Euro­pe­iska cen­tral­ban­ken den sista svenska bank­da­gen under före­gå­ende räken­skapsår. Lag (2000:37).

7 §   Ett beslut av regi­stre­rings­myn­dig­he­ten som inne­bär att en anmä­lan avskri­vits eller en regi­stre­ring väg­rats enligt 4 § första styc­ket får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol inom två måna­der från beslu­tets dag. Det­samma gäl­ler
   1. beslut av regi­stre­rings­myn­dig­he­ten enligt 4 kap. 15 § andra styc­ket, 6 kap. 7 § tredje styc­ket, 15 a kap. 17, 24 och 35 §§, 17 kap. 5 § andra styc­ket samt 4 a § detta kapi­tel, och
   2. beslut av Finan­sin­spek­tio­nen enligt 15 kap. 4 §.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2009:708).

7 a §   Skat­te­ver­kets beslut enligt 1 a kap. 4 a § och 15 a kap. 13 a § får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2009:708).

8 §   Regi­stre­rings­myn­dig­he­ten ska lämna ut upp­gif­ter och hand­lingar i för­säk­rings­re­gist­ret i elektro­nisk form, om det begärs. Lag (2007:1459).

21 kap. Straff och vite

1 §   Till böter eller fäng­else i högst ett år döms den som
   1. upp­såt­li­gen bry­ter mot 1 kap. 11 §,
   2. upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het till Finan­sin­spek­tio­nen med­de­lar orik­tiga eller vil­se­le­dande upp­gif­ter om sådana omstän­dig­he­ter som han är skyl­dig att lämna upp­gift om enligt denna lag,
   3. upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het under­lå­ter att enligt denna lag föra aktie­bok, aktiebrevs­re­gis­ter, för­teck­ning enligt 3 kap. 12 § eller hålla aktie­bok till­gäng­lig,
   4. upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot 3 kap. 12 § tredje styc­ket, 7 kap. 20 §, 8 kap. 10 § andra styc­ket andra meningen eller 11 § första styc­ket andra eller tredje meningen, eller
   5. upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het bry­ter mot 12 kap. 12 §.

Till böter döms den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot bestäm­mel­sen om anmäl­nings­skyl­dig­het i 3 kap. 2 §.

I fall som avses i 10 kap. 14 § första styc­ket skall inte följa ansvar enligt 20 kap. 3 § brotts­bal­ken.

Den som har åsi­do­satt vites­före­läg­gande som avses i 2 § detta kapi­tel döms ej till ansvar för gär­ning som omfat­tas av före­läg­gan­det.

Utan hin­der av 35 kap. 1 § brotts­bal­ken får påföljd för brott enligt första styc­ket 4 mot 12 kap. 12 § ådö­mas, om den miss­tänkte häk­tats eller erhål­lit del av åtal för brot­tet inom fem år från brot­tet. Lag (1994:1941).

1 a §   Till böter eller fäng­else i högst sex måna­der döms, om åtgär­den inne­bär fara i bevis­hän­se­ende, den som
   1. läm­nar osann upp­gift i en hand­ling enligt denna lag som upp­rät­tas i elektro­nisk form,
   2. i ett ärende enligt denna lag orik­tigt inty­gar att en elektro­nisk hand­ling över­ens­stäm­mer med ori­gi­na­let, eller
   3. läm­nar osann upp­gift eller för­ti­ger san­ningen i en för­säk­ran som enligt för­ord­ning som anslu­ter till denna lag läm­nas på heder och sam­vete och som upp­rät­tas i elektro­nisk form.

Det som sägs i första styc­ket gäl­ler också den som begår en sådan gär­ning som avses i första styc­ket 3 av grov oakt­sam­het.

Om brott som avses i första styc­ket är att anse som grovt, döms till fäng­else i högst två år. Lag (2007:1459).

2 §   Regi­stre­rings­myn­dig­he­ten får före­lägga verk­stäl­lande direk­tö­ren och sty­rel­se­le­da­mö­terna att full­göra sina skyl­dig­he­ter enligt denna lag eller andra för­fatt­ningar att
   1. hos regi­stre­rings­myn­dig­he­ten göra behö­riga anmäl­ningar för regi­stre­ring, eller
   2. på bola­gets brev, fak­tu­ror, order­blan­ket­ter och webb­plat­ser lämna sådana upp­gif­ter som anges i 17 kap. 5 §.

Före­läg­gande enligt första styc­ket 1 får inte med­de­las, om under­lå­ten­het att göra anmä­lan med­för att bolags­stäm­mans eller sty­rel­sens beslut för­fal­ler eller bola­get blir skyl­digt att träda i lik­vi­da­tion.

Regi­stre­rings­myn­dig­he­ten får för­ena ett före­läg­gande enligt första styc­ket med vite.

Finan­sin­spek­tio­nen kan för­ena före­läg­gande eller för­bud som inspek­tio­nen får utfärda enligt denna lag med vite.

Följs inte ett sådant vites­före­läg­gande som avses i första styc­ket kan regi­stre­rings­myn­dig­he­ten döma ut vitet.
Lag (2007:1459).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1987:689

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1988. Äldre bestäm­mel­ser i 14 kap. 21 § och 16 kap. 6 § gäl­ler fort­fa­rande i fråga om en kon­kurs, i vil­ken kon­kurs­be­slu­tet har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.

1989:832
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1990 i fråga om 11 kap. 11 §.
I övrigt trä­der lagen i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer Rege­ringen får där­vid bestämma att lagen skall träda i kraft vid skilda tid­punk­ter för olika emit­ten­ter och rät­tig­he­ter.
   2. Ett avstäm­nings­för­be­håll som införts före ikraft­trä­dan­det skall anses ha det inne­håll som anges i 3 kap. 8 § första styc­ket i dess nya lydelse.
   4. Bestäm­mel­sen i 3 kap. 11 § i dess äldre lydelse om skyl­dig­het att bevara upp­gif­ter som avförts ur aktiebrevs­re­gist­ret skall fort­sätta att gälla i fråga om upp­gif­ter som avförts före ikraft­trä­dan­det.

Ett aktiebrevs­re­gis­ter som gäl­ler vid ikraft­trä­dan­det skall beva­ras i minst tio år där­ef­ter.

1989:1081

Denna lag trä­der i kraft den 1 feb­ru­ari 1990. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas dock om lik­vi­da­tions eller kon­kurs­för­fa­rande har inletts före ikraft­trä­dan­det.

1990:1296
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1991.
   2. Bestäm­mel­serna i 3 kap. 11 § andra styc­ket skall gälla även om det avstäm­nings­för­be­håll som där avses har regi­stre­rats före ikraft­trä­dan­det.

1991:990
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 1991.
   2. Vad som i den nya lydel­sen av 3 kap. 10 och 11 §§ samt 4 kap.

6 a och 19 §§ sägs om vär­de­pap­pers­in­sti­tut skall också gälla sådan fond­kom­mis­sio­när som med stöd av punkt 3 i över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1991:981) om vär­de­pap­pers­rö­relse dri­ver rörelse enligt fond­kom­mis­sions­la­gen (1979:748).

1992:1626
   1. Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i fråga om obli­ga­tio­ner och andra skuld­för­bin­del­ser som utfär­dats av kre­di­tak­tie­bo­lag före lagens ikraft­trä­dande. De äldre före­skrif­terna gäl­ler även i fråga om obli­ga­tio­ner och andra skuld­för­bin­del­ser som efter ikraft­trä­dan­det utfär­das av kre­di­tak­tie­bo­lag som dri­ver verk­sam­het enligt punkt 4 i över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1992:1610) om finan­sie­rings­verk­sam­het eller av sådana kre­dit­mark­nads­bo­lag som vid lagens ikraft­trä­dande hade rätt att driva verk­sam­het enligt lagen (1963:76) om kre­di­tak­tie­bo­lag.
Lag (1997:464).

1993:1304
   1. Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer.
   2. Ett för­säk­rings­bo­lag som har kon­ces­sion vid lagens ikraft­trä­dande får med den tids­be­gräns­ning som kan ha angetts i kon­ces­sions­be­slu­tet fort­sätta med rörel­sen till utgången av år 1995 eller, om ansö­kan om kon­ces­sion i enlig­het med 2 kap. 3 a, 3 b elle Ett beslut före utgången av år 1994 om att ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag skall vara pri­vat skall till­komma i den ord­ning och upp­fylla de vill­kor som anges i 18 kap. 2 §, 9 kap. 13 § andra styc­ket och 17 kap. 1 § i para­gra­fer­nas nya lydelse. Finan­sin­spek­tio­nens åtgärd enligt första styc­ket skall inte vid­tas beträf­fande för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som fat­tat beslut om att vara pri­vat och skrift­li­gen under­rät­tat Finan­sin­spek­tio­nen om beslu­tet.

Om bolags­ord­ningen eller fir­man efter utgången av år 1994 stri­der mot de nya bestäm­mel­serna i 2 kap. 5 § andra styc­ket eller 17 kap. 1 § andra styc­ket skall sty­rel­sen till första ordi­na­rie bolags­stämma efter lagens ikraft­trä­dande fram­lägga för­slag till änd­ring i över­ens­stäm­melse med bestäm­mel­serna.

Utan hin­der av de nya före­skrif­terna i 17 kap. 1 § tredje styc­ket om orden publikt och pri­vat i för­säk­rings­ak­tie­bo­lags firma får gäl­lande firma använ­das fram till dess att ett regi­stre­rat beslut om fir­maänd­ring före­lig­ger, dock längst till utgången av augusti 1995.
   3. I fråga om för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som har bil­dats före den 1 janu­ari 1995 gäl­ler 3 kap. 1 § i sin äldre lydelse till utgången av juni 1996.

Om bolags­ord­ningen för bolag som avses i första styc­ket efter utgången av juni 1996 stri­der mot 3 kap. 1 § i dess nya lydelse, får beslut om emis­sion som till­kom­mit där­ef­ter och som står i strid med den nya lydel­sen inte regi­stre­ras.
   4. I fråga om för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som har bil­dats före den 1 janu­ari 1995 gäl­ler 4 kap. 2, 5, 7, 14, 16, 17 och 20 §§ samt 6 kap. 1, 2, 6, 8 och 9 §§ i sin äldre lydelse till utgången av juni 1995.
Bestäm­mel­serna i 6 kap. 2 a, 8 a, 8 b och 10 §§ skall beträf­fande sådana bolag inte tilläm­pas före utgången av juni 1995.
   5. Vid regi­stre­ring och verk­stäl­lande av bolags­stäm­mo­be­slut som har fat­tats före ikraft­trä­dan­det samt vid talan mot sådant beslut gäl­ler äldre bestäm­mel­ser, om inte annat föl­jer av punk­terna 7 och 8.
   6. Om sty­rel­sen före ikraft­trä­dan­det har beslu­tat om nye­mis­sion enligt 4 kap. 16 och 17 §§ eller ned­sätt­ning av akti­e­ka­pi­ta­let enligt 6 kap. 8 § gäl­ler äldre bestäm­mel­ser vid regi­stre­ring av beslu­tet.
   7. Bestäm­mel­sen i 4 kap. 14 § i dess nya lydelse skall tilläm­pas på ytt­ran­den som ges in efter ikraft­trä­dan­det också om det beslut som avses med regi­stre­rings­an­sö­kan har fat­tats före nämnda tid­punkt.
   8. Bestäm­mel­serna i 6 kap. 6 § femte styc­ket i dess nya lydelse skall tilläm­pas i ärende om rät­tens till­stånd att verk­ställa ned­sätt­nings­be­slut som har fat­tats före ikraft­trä­dan­det om ansö­kan har kom­mit in till rät­ten efter denna tid­punkt.

1995:54

Denna lag trä­der i kraft den 1 april 1995. Beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det över­kla­gas enligt äldre bestäm­mel­ser.

1995:779
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2000 såvitt avser 2 kap. 18 §, 10 kap. 5 § och 12 kap. 13 §. Dessa före­skrif­ter skall tilläm­pas av sådana bolag som inte föl­jer de äldre före­skrif­ter som avses i punkt 2 av över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1999:600) om änd­ring i för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (1982:713). Änd­ring­arna i 7 kap. 3 § skall inte träda i kraft.
Lagen i övrigt trä­der i kraft den 1 juli 1995.
Lag (1999:601).
   2. I fråga om för­säk­rings­bo­lag som har kon­ces­sion och som har bil­dats före den 1 juli 1995 gäl­ler 2 kap. 5 § i dess äldre lydelse till utgången av juni 1996.
   3. Bestäm­mel­serna i 7 kap. 12 § om bor­gens­för­bin­del­ser m.m. gäl­ler inte sådana för­bin­del­ser som ingåtts före lagens ikraft­trä­dande.
   4. För sådana pla­ce­ringar hos ett liv­för­säk­rings­bo­lag som vid lagens ikraft­trä­dande över­skri­der grän­serna i 7 kap. 10 c § första styc­ket 2 och 3 skall föl­jande gälla.

Senast den 31 decem­ber 1999 skall pla­ce­ring­arna ha ned­bring­ats till de nivåer som anges i 7 kap. 10 c § första styc­ket 2 och 3.

Om en pla­ce­ring över­sti­ger tjugo pro­cent av det belopp som skall skuld­täc­kas skall den senast den 30 juni 1996 ha ned­bring­ats under denna nivå.

En pla­ce­rings andel av det belopp som skall skuld­täc­kas får inte öka.

Ande­len aktier eller andra vär­de­pap­per som kan jäm­stäl­las med aktier från samma emit­tent får inte i något fall över­stiga fem pro­cent av det belopp som skall skuld­täc­kas.
   5. För för­säk­ringar som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det av nya 7 kap. 3 §, gäl­ler fort­fa­rande bestäm­mel­serna i 7 kap. 5 7 §§ samt 8 § första och andra styc­kena i sin äldre lydelse.

För för­säk­ringar som avses i första styc­ket och som vid ikraft­trä­dan­det av nya 7 kap. 3 § fort­fa­rande gäl­ler skall upp­rät­tade grun­der även där­ef­ter ha fort­satt gil­tig­het om inte till för­säk­rings­vill­ko­ren har över­förts bestäm­mel­serna i grun­derna om
   1. vill­ko­ren för för­säk­rings­ta­gar­nas rätt till åter­köp,
   2. för­säk­rings­ta­gar­nas rätt till fri­brev,
   3. belå­ning av för­säk­rings­brev hos bola­get,
   4. ver­kan av under­lå­ten­het att betala pre­mie,
   5. för­säk­rings­ta­ga­rens rätt när för­säk­ringen i andra fall än som avses i 1, 2 eller 4 upp­hör i för­tid eller bola­get i övrigt inte har ansvar för för­säk­rings­fal­let,
   6. vill­ko­ren för till­del­ning av åter­bä­ring, och
   7. för­ränt­ning av för­säk­rings­be­lopp som för­fal­lit till betal­ning.

För sådana för­säk­ringar som avses i första styc­ket skall 7 kap. 8 a § endast tilläm­pas beträf­fande grun­der för
   1. beräk­ning av för­säk­rings­pre­mier och pre­mi­e­re­serv,
   2. beräk­ning av tek­niska åter­köps­vär­den, samt
   3. åter­bä­ring till för­säk­rings­ta­garna.
   6. Ett för­säk­rings­bo­lag som vid lagens ikraft­trä­dande äger aktier eller ande­lar i juri­diska per­so­ner med upp­gift att äga till­gångar som avses i 7 kap. 10 § första styc­ket behö­ver inte Finan­sin­spek­tio­nens med­gi­vande enligt 7 kap. 17 § för detta inne­hav om sådant med­gi­vande inte kräv­des före lagens ikraft­trä­dande.
      7.35 I fråga om den ökning av de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna i trygg­hets­för­säk­ring för arbets­skada som upp­kom­mit till följd av beslut före den 1 juli 1993 om änd­ringar i den all­männa soci­al­för­säk­ringen skall föl­jande gälla. Utan de begräns­ningar som anges i 7 kap. 10 § första styc­ket 5 får för skuld­täck­ning t.o.m. den 31 decem­ber 2001 använ­das på kol­lek­tivav­tal grun­dad över­ens­kom­melse om betal­ning av de kvar­va­rande pre­mier som erfordras för att slut­li­gen reglera den nämnda skuldök­ningen.

1995:1567
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1996.
   2. I fråga om för­hål­lan­den som avser ett räken­skapsår vil­ket har inletts före ikraft­trä­dan­det tilläm­pas äldre bestäm­mel­ser.

1998:113
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 1998.
   2. De nya bestäm­mel­serna i 14 kap. 26 b § och 15 kap. 6 a § tilläm­pas i fråga om beslut om god­kän­nande av över­lå­tel­se­av­tal eller till­stånd att verk­ställa avtal som med­de­lats efter den 31 mars 1998.
   3. Äldre bestäm­mel­ser i 19 kap. 2 § 2 tilläm­pas för bolag som bevil­jats kon­ces­sion före ikraft­trä­dan­det.

1998:722

Denna lag trä­der i kraft den 24 okto­ber 1998. Om data­la­gen (1973:289) även efter denna tid­punkt skall tilläm­pas på viss behand­ling av per­son­upp­gif­ter, gäl­ler dock 7 kap. 20 § i dess äldre lydelse för sådan behand­ling.

1999:225
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 1999.
   2. Beträf­fande ären­den som vid utgången av april månad 1999 har kom­mit in till rege­ringen eller, i före­kom­mande fall, Finan­sin­spek­tio­nen skall frå­gan, huruvida det är rege­ringen eller Finan­sin­spek­tio­nen som skall pröva ären­det, avgö­ras enligt äldre bestäm­mel­ser.
   3. Beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det skall över­kla­gas enligt äldre bestäm­mel­ser. Det­samma gäl­ler beslut i sådana ären­den som avses under 2.

1999:600
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2000, då lagen (1989:1079) om liv­för­säk­ringar med anknyt­ning till vär­de­pap­pers­fon­der upp­hör att gälla.
   2. För­säk­rings­bo­lag som bevil­jats kon­ces­sion före ikraft­trä­dan­det, får år 2000 och 2001 tillämpa äldre före­skrif­ter i 7 kap. 1-6 och 8 §§ samt 12 kap. 2 och 5-8 §§.
För ett för­säk­rings­bo­lag som tilläm­par sådana äldre bestäm­mel­ser gäl­ler även äldre före­skrif­ter i 1 kap. 10 §, 2 kap. 5 § första styc­ket 8, 9 och 16, 7 kap. 8 a, 9, 14 och 15 §§, 8 kap. 8 §, 9 kap. 18 och 20 §§, 12 kap. 9 §, 16 kap. 1 och 3 §§, 19 kap. 5 och 11 §§ samt 20 kap. 4 §. Äldre före­skrif­ter i 7 kap. 22 § skall fort­fa­rande tilläm­pas på liv­för­säk­rings­bo­lag som inne­har åter­bä­rings­me­del med stöd av denna punkt. Bola­get skall inte till­lämpa den nya 12 kap. 14 §.
Lag (1999:1124).
   3. För liv­för­säk­rings­bo­lag som med­de­lats kon­ces­sion före ikraft­trä­dan­det skall belopp som mot­sva­rar åter­bä­rings­fon­den och andra åter­bä­rings­me­del, vid ingången av det räken­skapsår då äldre före­skrif­ter som avses i punk­ten 2 inte längre tilläm­pas, gott­skri­vas för­säk­rings­ta­garna och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade som åter­bä­ring eller över­fö­ras till sådana fon­der under bun­det eget kapi­tal som regle­ras i för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen eller lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag. De nya före­skrif­terna i 12 kap. 16 § gäl­ler även sådana åter­bä­rings­me­del i liv­för­säk­rings­ak­tie­bo­lag som inne­has med stöd av punk­ten 2.
   4. För ömse­si­diga för­säk­rings­bo­lag som regi­stre­rats före ikraft­trä­dan­det gäl­ler äldre före­skrif­ter i 1 kap. 7 §, 7 kap. 24 § och 13 kap. till dess att sådana bestäm­mel­ser i bolags­ord­ningen som avses i de nya före­skrif­terna i 2 kap. 5 § första styc­ket 14 kan göras gäl­lande mot delä­garna enligt 9 kap. 18 §. Äldre före­skrif­ter i 14 kap. 14 § gäl­ler till dess att sådana bestäm­mel­ser som avses i 2 kap. 5 § första styc­ket 16 regi­stre­rats. En bolags­ord­ning med sådana bestäm­mel­ser som avses i denna punkt skall vara regi­stre­rad senast vid utgången av år 2001. Lag (1999:1125).
   5. För liv­för­säk­rings­bo­lag som omfat­tats av lagen om liv­för­säk­ringar med anknyt­ning till vär­de­pap­pers­fon­der gäl­ler 7, 10, 11 och 12 §§ samma lag till dess bestäm­mel­ser i bolags­ord­ningen om vinstut­del­ning eller för­lust­täck­ning regi­stre­rats. En bolags­ord­ning med sådana bestäm­mel­ser skall vara regi­stre­rad senast vid utgången av år 2001. Om denna punkt tilläm­pas gäl­ler äldre lydelse av de bestäm­mel­ser som 12 § nämnda lag hän­vi­sar till.
   6. Äldre före­skrif­ter i 10 kap. 4 § får tilläm­pas till dess att en god­känd eller auk­to­ri­se­rad revi­sor utsetts, dock längst till utgången av år 2000. Vid en sådan tillämp­ning gäl­ler inte de nya före­skrif­terna i 10 kap. 3 § första styc­ket.
Lag (1999:1124).
   7. Bolags­stäm­man får före ikraft­trä­dan­det fatta beslut om änd­ringar av bolags­ord­ningen med tillämp­ning av de nya före­skrif­terna i lagen (1999:600) om änd­ring i för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen. Lag (1999:1124).
   8. Före­skrif­terna om sank­tio­ner enligt 19 kap.
för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen gäl­ler även vid över­trä­del­ser av punk­terna 3, 4 och 5 ovan. Lag (1999:1124).

1999:1090

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2000. De nya före­skrif­terna skall dock tilläm­pas första gången för det räken­skapsår som inleds när­mast efter den 31 decem­ber 1999.
Före­skrif­ten i 8 kap. 9 § skall fort­fa­rande tilläm­pas för räken­skapsår som har inletts före den 1 janu­ari 2000.

2000:67
   1. Denna lag trä­der i kraft den 10 mars 2000.
   2. Bestäm­mel­serna i 6 a kap. gäl­ler även för sådana aktier som ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag har för­vär­vat före lagens ikraft­trä­dande med stöd av 6 kap. 10 § andra styc­ket i dess äldre lydelse

2000:822
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2002.
   2. Regi­stre­rings­ä­ren­den, som har kom­mit in till Finan­sin­spek­tio­nen men i vilka inspek­tio­nen inte har fat­tat beslut före ikraft­trä­dan­det, skall över­läm­nas till Patent-​​ och regi­stre­rings­ver­ket för fort­satt hand­lägg­ning.

2003:510
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2004.
   2. För­säk­rings­bo­lag som bevil­jats kon­ces­sion före den 20 mars 2002 får till den 20 mars 2007 tillämpa äldre bestäm­mel­ser i 7 kap. 22-27 §§. Ett sådant för­säk­rings­bo­lag som vid sist­nämnda tid­punkt inte har upp­nått före­skri­ven sol­vensmar­gi­nal får fort­sätta att tillämpa dessa äldre bestäm­mel­ser längst till den 20 mars 2009, under för­ut­sätt­ning att bola­get upp­rät­tar och till Finan­sin­spek­tio­nen för god­kän­nande över­läm­nar en plan med de åtgär­der som skall vid­tas för att uppnå detta krav. För ett för­säk­rings­bo­lag som till­läm­par sådana äldre bestäm­mel­ser gäl­ler även äldre bestäm­mel­ser i 1 kap. 10 §.

2004:53
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2004.
   2. Vad som sägs i 3 kap. 16 § samt 7 kap. 10, 10 b och 10 c §§ om inve­ste­rings­fon­der eller fond­fö­re­tag skall också gälla sådana vär­de­pap­pers­fon­der respek­tive utländska fond­fö­re­tag som för­val­tas av fond­bo­lag eller annan fond­för­val­tare som med stöd av 3 § lagen (2004:47) om infö­rande av lagen (2004:46) om inve­ste­rings­fon­der dri­ver verk­sam­het enligt lagen (1990:1114) om vär­de­pap­pers­fon­der.
   3. Vad som sägs i 2 kap. 3 b § och 7 kap. 10 c § om för­val­tare skall också gälla sådana fond­för­val­tare som dri­ver verk­sam­het med stöd av 3 § lagen (2004:47) om infö­rande av lagen (2004:46) om inve­ste­rings­fon­der.

2004:251
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2004.
   2. Regi­stre­rings­ä­ren­den som har kom­mit in till Patent-​​ och regi­stre­rings­ver­ket men i vilka ver­ket inte har fat­tat beslut före ikraft­trä­dan­det skall över­läm­nas till Bolags­ver­ket för fort­satt hand­lägg­ning.

2004:570
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2004.
   2. Äldre lydelse av 8 kap. 1 § får tilläm­pas även efter den 1 juli 2004, dock inte längre än som med­ges enligt punk­terna 3 och 4.
   3. Om sty­rel­sens sam­man­sätt­ning efter lagens ikraft­trä­dande stri­der mot bestäm­mel­sen i 8 kap. 1 § första styc­ket skall bolags­stäm­man senast vid den första ordi­na­rie bolags­stäm­man efter ikraft­trä­dan­det fatta beslut om sådan änd­ring av sty­rel­sens sam­man­sätt­ning att den stäm­mer över­ens med bestäm­mel­sen.
   4. Om en bolags­ord­ning efter lagens ikraft­trä­dande stri­der mot bestäm­mel­sen i 8 kap. 1 § andra styc­ket skall sty­rel­sen till den första ordi­na­rie bolags­stäm­man efter ikraft­trä­dan­det lägga fram för­slag om sådan änd­ring av bolags­ord­ningen att den stäm­mer över­ens med bestäm­mel­sen.

2005:1051
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2006.
   2. Har beslut om utmät­ning eller kon­kurs fat­tats före ikraft­trä­dan­det, gäl­ler 7 kap. 11 a § i para­gra­fens äldre lydelse.

2006:407
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2007.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler om det yrkes­mäs­siga biträde som annars skulle för­an­leda jäv för en revi­sor eller en lek­man­na­re­vi­sor avser ett räken­skapsår som har inletts före den 1 janu­ari 2007.

2006:427
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2006.
   2. Har inlö­sen av aktier enligt 15 kap. 8 § påkal­lats före den 1 juli 2006, gäl­ler äldre bestäm­mel­ser om för­ut­sätt­ning­arna för inlö­sen, om bestäm­man­det av lösen­be­lop­pet och om för­fa­ran­det.

2006:601

Denna lag trä­der i kraft den 18 augusti 2006. Om en ansö­kan har kom­mit in före detta datum tilläm­pas äldre bestäm­mel­ser i fråga om
   1. till­stånd till verk­stäl­lande av ett fusions­för­slag vid bildande av ett euro­pa­bo­lag genom fusion enligt arti­kel 2.1 SE- för­ord­ningen, och
   2. till­stånd till flytt­ning av säte enligt arti­kel 8 i SE- för­ord­ningen.

2007:122
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2007 och tilläm­pas på för­säk­rings­av­tal som har ingåtts eller för­ny­ats efter ikraft­trä­dan­det.
   2. Bestäm­mel­serna i 7 kap. 19 b § tilläm­pas även på för­säk­rings­av­tal som har ingåtts före ikraft­trä­dan­det, om det finns rätt till åter­köp eller till över­fö­ring av en pen­sions­för­säk­ring enligt avtal eller enligt 11 kap. 5 § för­säk­rings­av­talsla­gen (2005:104).

2008:102
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2008.
   2. Ett för­säk­rings­bo­lag som bedri­ver åter­för­säk­rings­verk­sam­het och som före den 10 decem­ber 2005 har bevil­jats kon­ces­sion behö­ver inte tillämpa bestäm­mel­serna i 1 kap. 3 b § tredje styc­ket före den 11 decem­ber 2008.
   3. Ett för­säk­rings­bo­lag som före den 10 decem­ber 2005 har bevil­jats kon­ces­sion som inne­fat­tar åter­för­säk­ring av ska­de­för­säk­ring behö­ver inte till­lämpa det nya kra­vet på garan­ti­be­lopp enligt 7 kap. 26 § andra styc­ket före den 11 decem­ber 2008.

2008:594
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 novem­ber 2008.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler i fråga om fusio­ner som vid ikraft­trä­dan­det prö­vas enligt kon­kur­rensla­gen (1993:20) eller som för­bju­dits enligt den lagen.

2008:1237

Denna lag trä­der i kraft den 31 decem­ber 2008. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler dock i fråga om fusio­ner där fusions­plan har upp­rät­tats före ikraft­trä­dan­det.

2009:33

Denna lag trä­der i kraft den 1 mars 2009 och tilläm­pas första gången för det räken­skapsår som inleds när­mast efter den 28 feb­ru­ari 2009.

2009:351
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2009.
   2. I fråga om ansök­ningar enligt 2 kap. 3 § eller 3 kap. 2 § andra och tredje styc­kena som har kom­mit in till Finan­sin­spek­tio­nen före lagens ikraft­trä­dande ska äldre bestäm­mel­ser gälla.
   3. Den som vid lagens ikraft­trä­dande inne­har aktier i ett för­säk­rings­ak­tie­bo­lag i sådan omfatt­ning att han eller hon skulle ha varit skyl­dig att ansöka om till­stånd enligt 3 kap. 2 § andra styc­ket om akti­erna hade för­vär­vats efter lagens ikraft­trä­dande ska, om till­stånd inte tidi­gare har med­de­lats, anmäla sitt inne­hav till Finan­sin­spek­tio­nen senast den 2 novem­ber 2009.

2009:569
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2009.
   2. Bestäm­mel­serna i 8 kap. 4 a § tilläm­pas inte om den som har varit revi­sor har utsetts till den nya befatt­ningen före ikraft­trä­dan­det.
   3. Bestäm­mel­serna i 8 kap. 8 a § första styc­ket tredje meningen och andra styc­ket 2 tilläm­pas inte för­rän efter den första ordi­na­rie bolags­stämma som hålls efter ikraft­trä­dan­det.
   4. För ett upp­drag som revi­sor som inne­has vid ikraft­trä­dan­det räk­nas den tid som anges i 10 kap. 6 a § första styc­ket från den första ordi­na­rie bolags­stämma som hålls efter ikraft­trä­dan­det.

2009:708
   1. Denna lag trä­der i kraft den 15 juli 2009.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler i fråga om fusio­ner där fusions­plan har upp­rät­tats före ikraft­trä­dan­det. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler också i fråga om euro­pa­bo­lags flytt­ning av säte där bolags­stäm­mans beslut om flytt­ning har fat­tats före ikraft­trä­dan­det.

2010:1945
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2011.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler om en hand­ling har skic­kats eller läm­nats före den 1 april 2011.