Lag (1996:1059) om stats­bud­ge­ten. För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2011:203

Effek­ti­vi­tet och resul­tat

l § I sta­tens verk­sam­het skall hög effek­ti­vi­tet efter­strä­vas och god hus­håll­ning iakt­tas.

Med sta­tens verk­sam­het avses i denna lag sådan verk­sam­het som sköts av rege­ringen, dom­sto­larna och de för­valt­nings­myn­dig­he­ter som lyder under rege­ringen.

2 §   Rege­ringen skall för riks­da­gen redo­visa de mål som åsyf­tas och de resul­tat som upp­nåtts på olika verk­sam­hets­om­rå­den.

Anslag och inkomst­tit­lar

3 §   När riks­da­gen enligt 9 kap. 3-5 §§ rege­rings­for­men anvi­sar anslag till angivna ända­mål, skall anslags­ty­perna obe­teck­nade anslag, reser­va­tions­an­slag eller ramanslag använ­das.

De när­mare vill­ko­ren för ansla­gen fram­går av 4-6 §§.

Anslags­ty­per

4 §   Ett obe­teck­nat anslag får inte över­skri­das. Out­nytt­jade medel får inte använ­das under föl­jande bud­getår.

5 §   Ett reser­va­tions­an­slag får inte över­skri­das. Out­nytt­jade medel får rege­ringen använda längst tre år efter det att ansla­get senast var upp­fört på stats­bud­ge­ten.

6 §   Ett ramanslag får rege­ringen till­fäl­ligt över­skrida genom att ta i anspråk en anslags­kre­dit mot­sva­rande högst tio pro­cent av anvi­sat anslag. Till­gäng­liga medel under föl­jande år redu­ce­ras med ett belopp mot­sva­rande ian­språk­ta­gen anslags­kre­dit.

Med riks­da­gens bemyn­di­gande får rege­ringen även besluta att ett ramanslag får över­skri­das, om detta är nöd­vän­digt för att i en verk­sam­het täcka sär­skilda utgif­ter som inte var kända då ansla­get anvi­sa­des eller för att ett av riks­da­gen beslu­tat ända­mål med ansla­get skall kunna upp­fyl­las.

Out­nytt­jade medel får rege­ringen använda under föl­jande bud­getår.

Övriga bestäm­mel­ser om anslag

7 §   När rege­ringen till­de­lar en myn­dig­het ett anslag får rege­ringen besluta om begräns­ningar i vill­ko­ren för utnytt­jande av ansla­get.

8 §   Rege­ringen får besluta att medel på ett anvi­sat anslag inte skall använ­das, om detta är moti­ve­rat av sär­skilda omstän­dig­he­ter i en verk­sam­het eller av stats­fi­nan­si­ella eller andra sam­hälls­e­ko­no­miska skäl.

Inkomst­tit­lar

9 §   Stats­in­koms­ter som beräk­nas av riks­da­gen skall redo­vi­sas mot inkomst­tit­lar.

Redo­vis­ning mot anslag och inkomst­tit­lar

10 §   Avräk­ning mot anslag för trans­fe­re­ringar skall göras det bud­getår då betal­ning sker. Mot övriga anslag skall avräk­ning göras det bud­getår till vil­ket utgif­ten hän­för sig.

Avräk­ning mot inkomst­tit­lar för skatt skall göras det bud­getår då betal­ning erhålls. Mot övriga inkomst­tit­lar skall avräk­ning göras det bud­getår till vil­ket inkoms­ten hän­för sig.

Avräk­ning skall göras löpande.

Riks­da­gen kan för ett anslag eller en inkomst­ti­tel besluta att avräk­ning skall göras på någon annan grund.

Eko­no­miska för­plik­tel­ser

11 §   I 12-14 §§ finns bestäm­mel­ser om befo­gen­he­ter för rege­ringen att ikläda sta­ten eko­no­miska för­plik­tel­ser enligt 9 kap. 10 § rege­rings­for­men.

I lagen (1988:1387) om sta­tens upp­lå­ning och skuld­för­valt­ning anges under vilka för­ut­sätt­ningar rege­ringen får ta upp lån till sta­ten. Lag (1998:661).

Beställ­nings­be­myn­di­gan­den m.m.

12 §   För det ända­mål och med högst det belopp som riks­da­gen bestäm­mer får rege­ringen beställa varor eller tjäns­ter samt besluta om bidrag, ersätt­ning, lån eller lik­nande som med­för utgif­ter även under senare bud­getår än det stats­bud­ge­ten avser.

13 §   Rege­ringen får ikläda sta­ten sådana eko­no­miska för­plik­tel­ser som är nöd­vän­diga för att den löpande verk­sam­he­ten skall fun­gera till­freds­stäl­lande.

Garan­tier

14 §   För det ända­mål och med högst det belopp som riks­da­gen bestäm­mer får rege­ringen ställa ut kre­dit­ga­ran­tier och göra andra lik­nande åta­gan­den.

När det finns sär­skilda skäl får åta­gan­det enligt riks­da­gens bestäm­mande göras utan att belop­pet begrän­sas.

15 §   För ett åta­gande enligt 14 § skall en avgift tas ut. Avgif­tens stor­lek skall mot­svara sta­tens eko­no­miska risk och övriga kost­na­der för åta­gan­det, om inte riks­da­gen för ett visst åta­gande beslu­tar annat.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer beslu­tar om avgif­tens stor­lek.

Stats­bud­ge­tens avgräns­ning

16 §   Rege­ring­ens för­slag till stats­bud­get enligt 9 kap. 6 § rege­rings­for­men skall omfatta alla inkoms­ter och utgif­ter, med de undan­tag som anges i 17 § andra styc­ket och 18 §, samt andra betal­ningar som påver­kar sta­tens låne­be­hov.

17 §   Sta­tens inkoms­ter och utgif­ter skall bud­ge­te­ras och redo­vi­sas brutto på stats­bud­ge­ten.

Skall inkoms­terna i en verk­sam­het endast bidra till att täcka verk­sam­he­tens utgif­ter, får utgif­terna dock redo­vi­sas netto på anslag.

18 §   En verk­sam­het där sta­tens kost­na­der helt skall täc­kas med verk­sam­he­tens intäk­ter skall inte bud­ge­te­ras och inte hel­ler redo­vi­sas på anslag eller inkomst­tit­lar.

19 §   Rege­ringen får besluta om dis­po­si­tio­nen av avgifts­in­koms­ter från fri­vil­ligt efter­frå­gade varor och tjäns­ter som sta­ten till­han­da­hål­ler, om inkoms­terna helt eller del­vis skall täcka sta­tens kost­na­der för verk­sam­he­ten.

Finan­sie­ring av inve­ste­ringar

20 §   Inom låne­ra­mar som riks­da­gen årli­gen fast­stäl­ler får rege­ringen besluta att anlägg­nings­till­gångar som används i sta­tens verk­sam­het skall finan­sie­ras med lån i Riks­gälds­kon­to­ret. Rege­ringen får besluta om vill­ko­ren för sådana lån.

21 §   Inom en kre­ditram som riks­da­gen årli­gen fast­stäl­ler får rege­ringen besluta att rörel­se­ka­pi­tal i sta­tens verk­sam­het skall finan­sie­ras med kre­di­ter i Riks­gälds­kon­to­ret. Rege­ringen får besluta om vill­ko­ren för dessa kre­di­ter och om lik­vida medel som myn­dig­he­terna dis­po­ne­rar.

22 §   Andra till­gångar än de som anges i 20 och 21 §§ skall finan­sie­ras med anslag eller med inkoms­ter som anges i 31 § första styc­ket.

23 §   För en viss myn­dig­het eller för viss anskaff­ning kan riks­da­gen besluta att finan­sie­ring skall ske på annat sätt än som anges i 20-22 §§.

Över­lå­telse av sta­tens egen­dom

24 §   I anslut­ning till 9 kap. 9 § rege­rings­for­men anges i 25-34 §§ grun­der för för­fo­gan­det över sta­tens egen­dom.

Före­skrif­terna gäl­ler egen­dom som enligt 9 kap. 8 § rege­rings­for­men står till rege­ring­ens dis­po­si­tion. Detta gäl­ler dock inte varor som avses i 19 §.

Med för­sälj­ning avses i 25-29 §§ även byte.

Fast egen­dom

25 §   När vär­det av fast egen­dom inte över­sti­ger 50 mil­jo­ner kro­nor, får rege­ringen besluta att sälja egen­do­men, om den inte alls eller endast i ringa utsträck­ning behövs i sta­tens verk­sam­het och om det inte finns sär­skilda skäl för att egen­do­men fort­fa­rande skall ägas av sta­ten.

Trots bestäm­mel­serna i första styc­ket får rege­ringen besluta om för­sälj­ning till en kom­mun för sam­hälls­bygg­nads­än­da­mål.

Aktier och ande­lar

26 §   Rege­ringen får besluta om för­sälj­ning av aktier eller ande­lar i ett före­tag där sta­ten har mindre än hälf­ten av rös­terna för samt­liga aktier eller ande­lar, om inte riks­da­gen bestämt annat för före­ta­get.

Rege­ringen får inte utan riks­da­gens bemyn­di­gande genom för­sälj­ning eller på annat sätt minska sta­tens äga­ran­del i före­tag där sta­ten har hälf­ten eller mer än hälf­ten av rös­terna för samt­liga aktier eller ande­lar.

Annan lös egen­dom

27 §   För upp­lå­telse av tomträtt samt för­sälj­ning av tomträtt och sådan bygg­nad som är lös egen­dom gäl­ler före­skrif­terna om för­sälj­ning av fast egen­dom.

28 §   Rege­ringen får besluta att över­låta annan lös egen­dom än sådan som anges i 26 och 27 §§, om egen­do­men inte längre behövs för sta­tens verk­sam­het eller bli­vit obruk­bar, eller om den inte anskaf­fats med sta­tens medel.

Affärs­mäs­sig­het

29 §   För­sälj­ning skall genom­fö­ras affärs­mäs­sigt, om inte sär­skilda skäl talar mot det.

Dis­po­si­tion av för­sälj­nings­in­koms­ter

30 §   Har riks­da­gen beslu­tat om för­sälj­ning av egen­dom, skall inkoms­ten redo­vi­sas mot en inkomst­ti­tel på stats­bud­ge­ten, om inte riks­da­gen bestäm­mer annat.

I 31-34 §§ anges hur inkoms­ten får dis­po­ne­ras i de fall då rege­ringen har beslu­tat om för­sälj­ning.

31 §   Har egen­do­men använts i en verk­sam­het för vil­ken riks­da­gen har god­känt en inve­ste­rings­plan, får rege­ringen besluta att inkoms­ten skall dis­po­ne­ras för att finan­si­era inve­ste­ringar som ingår i pla­nen.

Före­skrif­ter om dis­po­si­tion av inkomst från för­sälj­ning av egen­dom som inte använts i en sådan verk­sam­het finns i 32-34 §§.

32 §   Har egen­do­men finan­si­e­rats med medel från anslag får rege­ringen, sedan medel mot­sva­rande egen­do­mens bok­förda värde redo­vi­sats mot en inkomst­ti­tel, besluta att det som åter­står av inkoms­ten skall dis­po­ne­ras i den verk­sam­het där den för­sålda egen­do­men har använts.

Om inkoms­ten upp­går till ett mindre belopp, får rege­ringen besluta att hela inkoms­ten skall dis­po­ne­ras i den verk­sam­het där den för­sålda egen­do­men har använts.

Har fast egen­dom eller aktier sålts skall dock hela inkoms­ten redo­vi­sas mot en inkomst­ti­tel.

33 §   Har egen­do­men finan­si­e­rats med lån får rege­ringen, sedan lånet lösts, besluta att det som åter­står av inkoms­ten skall dis­po­ne­ras i den verk­sam­het där den för­sålda egen­do­men har använts.

Har fast egen­dom eller aktier sålts skall dock det som åter­står av inkoms­ten redo­vi­sas mot en inkomst­ti­tel.

34 §   Har egen­do­men finan­si­e­rats på annat sätt än med medel från anslag eller med lån, får rege­ringen besluta att hela inkoms­ten skall dis­po­ne­ras i den verk­sam­het där den för­sålda egen­do­men har använts.

Upp­följ­ning, pro­gno­ser och utfall

35 §   Rege­ringen skall nog­grant följa hur sta­tens inkoms­ter, utgif­ter och upp­lå­ning utveck­las i för­hål­lande till beräk­nade eller beslu­tade belopp.

36 §   Under löpande bud­getår skall rege­ringen vid minst två till­fäl­len för riks­da­gen redo­visa pro­gno­ser över utfal­let av sta­tens inkoms­ter och utgif­ter samt sta­tens låne­be­hov. Rege­ringen skall för­klara väsent­liga skill­na­der mel­lan bud­ge­te­rade belopp och beräk­nat utfall.

36 a §   Om riks­da­gen har beslu­tat om ett sådant mål som avses i 39 §, ska rege­ringen vid minst två till­fäl­len under bud­getå­ret redo­visa för riks­da­gen hur målet upp­nås.
Lag (2010:716).

37 §   Senast den 15 april året efter bud­getå­ret ska rege­ringen lämna en års­re­do­vis­ning för sta­ten till riks­da­gen.

Års­re­do­vis­ningen ska inne­hålla resul­tat­räk­ning, balans­räk­ning och finan­sie­rings­a­na­lys. Den ska även inne­hålla det slut­liga utfal­let på stats­bud­ge­tens inkomst­tit­lar och anslag. Rege­ringen ska för­klara väsent­liga skill­na­der mel­lan bud­ge­te­rade belopp och utfal­let.

I års­re­do­vis­ningen ska en sam­lad redo­vis­ning läm­nas över vilka åtgär­der rege­ringen har vid­ta­git med anled­ning av Riks­re­vi­sio­nens iakt­ta­gel­ser. Lag (2010:1419).

38 §   Har upp­hävts genom lag (2010:1419).

Bud­get­po­li­tiska mål

39 §   Rege­ringen ska till riks­da­gen lämna för­slag till mål för den offent­liga sek­torns finan­si­ella spa­rande (över­skotts­mål).
Lag (2010:716).

40 §   Rege­ringen ska i bud­get­pro­po­si­tio­nen lämna för­slag till tak för sta­tens utgif­ter som ska använ­das i bered­ningen av för­sla­get till stats­bud­get och i genom­fö­ran­det av den bud­ge­te­rade verk­sam­he­ten.

För­sla­get ska avse det tredje till­kom­mande bud­getå­ret.
Lag (2009:1444).

41 §   Om riks­da­gen enligt 3 kap. 2 § andra styc­ket riks­dags­ord­ningen har beslu­tat att hän­föra stats­ut­gif­terna till utgifts­om­rå­den, ska rege­ringen i bud­get­pro­po­si­tio­nen redo­visa en beräk­ning av hur utgif­terna för­de­las på utgifts­om­rå­den för det andra och tredje till­kom­mande bud­getå­ret. Lag (2009:1444).

42 §   Finns det risk för att ett beslu­tat tak för sta­tens utgif­ter kom­mer att över­skri­das, ska rege­ringen för att und­vika detta vidta sådana åtgär­der som den har befo­gen­het till eller före­slå riks­da­gen nöd­vän­diga åtgär­der.
Lag (2009:1444).

43 §   Har upp­hävts genom lag (2009:1444).

Redo­vis­ning och revi­sion

44 §   Rege­ringen är redo­vis­nings­skyl­dig inför riks­da­gen för sta­tens medel och de övriga till­gångar som enligt 9 kap. 8 § rege­rings­for­men står till rege­ring­ens dis­po­si­tion. Redo­vis­nings­skyl­dig­he­ten omfat­tar även den verk­sam­het som bedrivs av sta­ten samt sta­tens skul­der och övriga eko­no­miska för­plik­tel­ser.

45 §   Bok­fö­ring i sta­ten skall ske på ett sätt som stäm­mer över­ens med god redo­vis­nings­sed.

Redo­vis­ningen skall ge en rätt­vi­sande bild av verk­sam­he­ten, det eko­no­miska resul­ta­tet och ställ­ningen samt för­valt­ningen av sta­tens medel och övriga till­gångar.

När­mare före­skrif­ter om redo­vis­ningen skall med­de­las av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.

46 §   Sta­tens verk­sam­het skall grans­kas genom revi­sion.

47 §   Har upp­hävts genom lag (2010:1419).

Avslu­tande bestäm­melse

48 §   Rege­ringen får över­låta sin rätt enligt 5 §, 6 § första och tredje styc­kena samt 12-14, 19-21, 25, 26, 28 och 31-34 §§ till myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. Lag (2002:1034).