Skuldsa­ne­rings­lag (2006:548). För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2016:675

All­männa bestäm­mel­ser

1 §   Skuldsa­ne­ring inne­bär att en gäl­de­när helt eller del­vis befrias från ansvar för betal­ningen av de skul­der som omfat­tas av skuldsa­ne­ringen.

Om ackord och kon­kurs finns sär­skilda bestäm­mel­ser.

2 §   Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten prö­var ären­den om skuldsa­ne­ring och ären­den om ompröv­ning av ett beslut om skuldsa­ne­ring.

Kom­mu­nen skall inom ramen för soci­al­tjäns­ten eller på annat sätt lämna råd och anvis­ningar i budget-​ och skuld­frå­gor till skuld­satta per­so­ner. Denna skyl­dig­het gäl­ler även under skuldsa­ne­rings­för­fa­ran­det och under löp­ti­den för en betal­nings­plan enligt 9 §.

Kon­su­ment­ver­ket skall stödja och ge väg­led­ning för den budget-​ och skuldråd­giv­ning som kom­mu­nerna skall svara för.

3 §   Vid skuldsa­ne­ring enligt denna lag behö­ver hän­syn inte tas till före­skrif­ter om efter­gift eller ned­sätt­ning i någon annan för­fatt­ning.

En bor­ge­när får utan hin­der av före­skrif­ter i någon annan för­fatt­ning godta ett för­slag om skuldsa­ne­ring enligt denna lag.

All­männa vill­kor för skuldsa­ne­ring

4 §   Skuldsa­ne­ring får bevil­jas en gäl­de­när med hem­vist i Sve­rige som är fysisk per­son, om
   1. gäl­de­nä­ren är på obe­stånd och så skuld­satt att han eller hon inte kan antas ha för­måga att betala sina skul­der inom över­skåd­lig tid, och
   2. det är skä­ligt med hän­syn till gäl­de­nä­rens per­son­liga och eko­no­miska för­hål­lan­den att skuldsa­ne­ring bevil­jas honom eller henne.

Den som är folk­bok­förd i Sve­rige ska vid tillämp­ningen av första styc­ket anses ha hem­vist i Sve­rige.

Vid tillämp­ningen av första styc­ket 2 ska sär­skilt beak­tas omstän­dig­he­terna vid skul­der­nas till­komst, de ansträng­ningar gäl­de­nä­ren har gjort för att full­göra sina för­plik­tel­ser och det sätt på vil­ket gäl­de­nä­ren har med­ver­kat under hand­lägg­ningen av ären­det om skuldsa­ne­ring.

Är gäl­de­nä­ren näringsid­kare, får skuldsa­ne­ring bevil­jas endast om de eko­no­miska för­hål­lan­dena i närings­verk­sam­he­ten är enkla att utreda. Lag (2011:472).

5 §   Har upp­hävts genom lag (2011:472).

6 §   En gäl­de­när som har närings­för­bud enligt lagen (2014:836) om närings­för­bud får inte bevil­jas skuldsa­ne­ring.
Det­samma gäl­ler en gäl­de­när som tidi­gare bevil­jats skuldsa­ne­ring, om det inte finns syn­ner­liga skäl för skuldsa­ne­ring. Lag (2014:849).

Skul­derna

7 §   En skuldsa­ne­ring omfat­tar, om inte annat före­skrivs i denna lag, alla ford­ringar på pengar mot gäl­de­nä­ren som har upp­kom­mit före den dag då beslut med­de­las enligt 14 § andra styc­ket att inleda skuldsa­ne­ring. Skuldsa­ne­ring med­för att rät­ten till ränta eller dröjsmåls­av­gift på en sådan ford­ran bort­fal­ler för tiden efter nämnda dag.

Vid skuldsa­ne­ringen får det bestäm­mas att en ford­ran som avses i första styc­ket och som är bero­ende av vill­kor, inte är till belop­pet fast­ställd eller inte är för­fal­len till betal­ning, inte skall omfat­tas av skuldsa­ne­ringen. I fråga om en sådan ford­ran får bor­ge­nä­ren utan hin­der av före­skrif­ter i annan för­fatt­ning bevilja anstånd med betal­ningen under den tid betal­nings­pla­nen enligt 9 § löper.

En skuldsa­ne­ring omfat­tar inte
   1. en ford­ran på famil­je­rätts­liga under­håll,
   2. en ford­ran för vil­ken bor­ge­nä­ren har panträtt eller annan för­måns­rätt enligt 6 eller 7 § för­måns­rättsla­gen (1970:979) eller reten­tions­rätt, till den del säker­he­ten räc­ker till för betal­ning av ford­ran,
   3. en ford­ran för vil­ken bor­ge­nä­ren, innan beslut om att inleda skuldsa­ne­ring har med­de­lats, har fått för­måns­rätt enligt 8 § för­måns­rättsla­gen, när det gäl­ler egen­dom som har tagits i anspråk vid verk­stäl­lig­he­ten,
   4. en ford­ran som inte är för­fal­len till betal­ning och som är bero­ende av att bor­ge­nä­ren till­han­da­hål­ler en mot­pre­sta­tion, eller
   5. en ford­ran som är tvis­tig.

Bestäm­mel­sen i tredje styc­ket 1 gäl­ler inte när För­säk­rings­kas­san eller ett utländskt offent­ligt organ inträtt i den under­hålls­be­rät­ti­ga­des rätt till under­hålls­bi­drag.

Inne­hål­let i en skuldsa­ne­ring

8 §   Alla ford­ringar som enligt 7 § omfat­tas av skuldsa­ne­ringen har lika rätt.

Utan hin­der av första styc­ket får en ford­ran
   1. ges sämre rätt, om bor­ge­nä­ren sam­tyc­ker, eller
   2. beta­las före andra ford­ringar, om den efter för­del­ning enligt 9 § första styc­ket avser ett mindre belopp och det är skä­ligt med hän­syn till omfatt­ningen av skul­derna och övriga omstän­dig­he­ter.

I 23 § finns bestäm­mel­ser om vad som skall gälla i fråga om ford­ringar som inte har anmälts i ären­det.

9 §   Vid en skuldsa­ne­ring skall det bestäm­mas
   1. vilka ford­ringar som enligt 7 § skall omfat­tas av skuldsa­ne­ringen,
   2. vad som enligt 8 § skall gälla för dem,
   3. vil­ket belopp som skall för­de­las mel­lan bor­ge­nä­rerna, och
   4. en betal­nings­plan som visar när och hur kvar­stå­ende belopp av varje bor­ge­närs ford­ran skall beta­las.

Det belopp som skall för­de­las mel­lan bor­ge­nä­rerna skall bestäm­mas så att skuldsa­ne­ringen tar i anspråk gäl­de­nä­rens samt­liga till­gångar och inkoms­ter efter avdrag för vad som skall för­be­hål­las gäl­de­nä­ren för den­nes och den­nes familjs för­sörj­ning. Där­vid skall bestäm­mel­serna i 7 kap. 4 och 5 §§ utsök­nings­bal­ken om för­be­hålls­be­lopp vara väg­le­dande. Det får bestäm­mas vid skuldsa­ne­ringen att för­be­håll även skall göras för betal­ning av en ford­ran som, enligt 7 § tredje styc­ket eller beslut som fat­tas med stöd av 7 § andra styc­ket, inte omfat­tas av skuldsa­ne­ringen.

Av för­del­ningen enligt första styc­ket 3 skall det framgå hur stor pro­cen­tan­del av ford­ring­ar­nas belopp som skall kvar­stå.

Den betal­nings­plan som skall bestäm­mas enligt första styc­ket 4 skall löpa under fem år, om det inte finns sär­skilda skäl att bestämma en kor­tare tid.

Ansö­kan om skuldsa­ne­ring

10 §   En ansö­kan om skuldsa­ne­ring skall göras skrift­li­gen hos Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten.

Ansö­kan skall vara egen­hän­digt under­teck­nad av gäl­de­nä­ren.
Lag (2006:745).

11 §   Ansö­kan skall inne­hålla
   1. de upp­gif­ter om gäl­de­nä­ren som anges i 33 kap. 1 § första och andra styc­kena rät­te­gångs­bal­ken samt upp­gift som visar att gäl­de­nä­ren har hem­vist i Sve­rige,
   2. en för­teck­ning över gäl­de­nä­rens till­gångar och skul­der med upp­gift om varje bor­ge­närs namn, person-​ eller orga­ni­sa­tions­num­mer, post­a­dress och tele­fon,
   3. upp­gift om gäl­de­nä­rens inkoms­ter och utgif­ter,
   4. upp­gift om för­hål­lan­den som avses i 4 § tredje styc­ket, och
   5. de upp­gif­ter om gäl­de­nä­rens och den­nes familjs per­son­liga och eko­no­miska för­hål­lan­den som i övrigt är av bety­delse för pröv­ning av frå­gan om skuldsa­ne­ring skall inle­das.

Upp­gif­terna enligt första styc­ket skall läm­nas av gäl­de­nä­ren på heder och sam­vete.

Brist­fäl­lig ansö­kan

12 §   Om en ansö­kan är brist­fäl­lig, skall Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten före­lägga gäl­de­nä­ren att avhjälpa bris­ten. Av före­läg­gan­det skall det framgå att ansö­kan kan avvi­sas om före­läg­gan­det inte följs. Före­läg­gan­det behö­ver inte del­ges.

Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten skall avvisa en ansö­kan om skuldsa­ne­ring, om den är så brist­fäl­lig att den inte kan läg­gas till grund för pröv­ning i sak och gäl­de­nä­ren inte har följt ett före­läg­gande att avhjälpa bris­ten. Lag (2006:745).

Avslag på ansö­kan

13 §   Om det fram­går av ansö­kan om skuldsa­ne­ring eller annan till­gäng­lig utred­ning att gäl­de­nä­ren inte upp­fyl­ler vill­ko­ren enligt 4 § eller inte får bevil­jas skuldsa­ne­ring på grund av 6 §, ska Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten avslå ansö­kan.

Om det, sedan beslut har med­de­lats enligt 14 § andra styc­ket om att inleda skuldsa­ne­ring, fram­kom­mer att för­ut­sätt­ning­arna för skuldsa­ne­ring enligt denna lag inte är upp­fyllda, ska Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten avslå ansö­kan. Ansö­kan får också avslås, om gäl­de­nä­ren inte instäl­ler sig per­son­li­gen vid ett sam­man­träde eller om gäl­de­nä­ren i övrigt inte med­ver­kar vid ären­dets hand­lägg­ning. Lag (2011:472).

Inle­dande av skuldsa­ne­ring

14 §   Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten skall i den utsträck­ning det behövs inhämta upp­lys­ningar om gäl­de­nä­rens per­son­liga och eko­no­miska för­hål­lan­den från andra myn­dig­he­ter. Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten får också, om det finns sär­skilda skäl, hålla ett sam­man­träde enligt 17 § för att avgöra om skuldsa­ne­ring skall inle­das.

Om Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten inte enligt 12 § avvi­sar eller enligt 13 § första styc­ket avslår en ansö­kan om skuldsa­ne­ring, skall myn­dig­he­ten sna­rast besluta att skuldsa­ne­ring skall inle­das.
Lag (2006:745).

15 §   När ett beslut har med­de­lats om att inleda skuldsa­ne­ring skall Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten genast genom en kun­gö­relse i Post- och Inri­kes Tid­ningar upp­mana var och en som har en ford­ran mot gäl­de­nä­ren att skrift­li­gen anmäla den till Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten senast en månad från dagen för kun­gö­rel­sens infö­rande. Om det finns sär­skilda skäl, kan Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten införa kun­gö­rel­sen även i en eller flera orts­tid­ningar. Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten kan också för­länga fris­ten till två måna­der, om det finns sär­skilda skäl. Lag (2006:745).

Utred­ningen hos Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten

16 §   Har skuldsa­ne­ring inletts, skall Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten se till att ären­det blir så utrett som dess beskaf­fen­het krä­ver.
Lag (2006:745).

17 §   Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten skall kalla gäl­de­nä­ren att inställa sig per­son­li­gen vid ett sam­man­träde, om det kan antas vara till för­del för utred­ningen. Vid sam­man­trä­det skall gäl­de­nä­ren lämna de ytter­li­gare upp­lys­ningar som behövs för att avgöra frå­gan om skuldsa­ne­ring.

Kal­lel­sen skall sän­das till gäl­de­nä­ren under den adress gäl­de­nä­ren senast har upp­gi­vit i ären­det. Kal­lel­sen behö­ver inte del­ges.

I kal­lel­sen skall gäl­de­nä­ren upp­ly­sas om syf­tet med sam­man­trä­det och om att ansö­kan kan avslås om gäl­de­nä­ren inte instäl­ler sig per­son­li­gen.

18 §   Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten får till sam­man­träde enligt 17 § kalla även en bor­ge­när, annan myn­dig­het eller någon annan som kan bidra till utred­ningen av ären­det. Kal­lel­sen behö­ver inte del­ges.

Beslut om skuldsa­ne­ring

19 §   När det finns en till­räck­lig utred­ning, skall Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten till­sam­mans med gäl­de­nä­ren upp­rätta ett för­slag om skuldsa­ne­ring som inne­hål­ler de upp­gif­ter som anges i 9 §. Lag (2006:745).

20 §   För­sla­get om skuldsa­ne­ring skall sän­das till samt­liga kända bor­ge­nä­rer vars ford­ringar omfat­tas av skuldsa­ne­ringen med före­läg­gande för dem att yttra sig över för­sla­get inom viss tid. I före­läg­gan­det skall det anges att ett ute­bli­vet ytt­rande inte hind­rar ett beslut om skuldsa­ne­ring. Före­läg­gan­det skall del­ges bor­ge­nä­rerna. Om en ford­ran som anmälts enligt 15 § inte omfat­tas av skuldsa­ne­ringen, skall bor­ge­nä­ren under­rät­tas om detta.

21 §   Efter utgången av den tid som avses i 20 § skall Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten pröva om gäl­de­nä­ren skall bevil­jas skuldsa­ne­ring.

Ett beslut om skuldsa­ne­ring skall genast kun­gö­ras i Post- och Inri­kes Tid­ningar. Lag (2006:745).

För­bud mot exe­ku­tiva åtgär­der

22 §   Efter Kro­no­fog­de­myn­dig­he­tens beslut om att inleda skuldsa­ne­ring får utmät­ning för ford­ringar som upp­kom­mit dess­förin­nan inte äga rum innan frå­gan om skuldsa­ne­ring är avgjord, om inte, efter över­kla­gande, rät­ten på begä­ran av en bor­ge­när bestäm­mer annat. Om utmät­ning ändå sker, är åtgär­den utan ver­kan.

Första styc­ket gäl­ler inte ford­ringar som enligt 7 § tredje styc­ket inte omfat­tas av skuldsa­ne­ringen.

Det som sägs i denna para­graf tilläm­pas även i fråga om beslut om betal­nings­säk­ring och verk­stäl­lig­het av ett sådant beslut.
Lag (2006:745).

Ver­kan av skuldsa­ne­ring

23 §   En skuldsa­ne­ring befriar gäl­de­nä­ren från ansvar för betal­ningen av de skul­der som omfat­tas av skuldsa­ne­ringen i den utsträck­ning som dessa sätts ned. Genom skuldsa­ne­ringen befrias gäl­de­nä­ren från ansvar för betal­ningen av ford­ringar som inte är kända i ären­det, om inte ford­ringen är sådan som avses i 7 § tredje styc­ket.

Skuldsa­ne­ringen inver­kar inte på den rätt en bor­ge­när har mot en bor­gensman eller någon annan som för­u­tom gäl­de­nä­ren sva­rar för ford­ringen.

Ompröv­ning av skuldsa­ne­ring

24 §   På ansö­kan av en bor­ge­när vars ford­ran omfat­tas av ett beslut om skuldsa­ne­ring kan Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten upp­häva beslu­tet eller, i fall som avses i 4 och 5, ändra det som har bestämts i en fråga som avses i 9 § första styc­ket 2-4, om
   1. gäl­de­nä­ren
      a) har gjort sig skyl­dig till ored­lig­het mot bor­ge­nä­rer,
      b) har gjort sig skyl­dig till upp­såt­ligt för­svå­rande av kon­kurs eller exe­ku­tiv för­rätt­ning, eller
      c) i hem­lig­het har gyn­nat någon bor­ge­när för att inverka på skuldsa­ne­rings­frå­gans avgö­rande,
   2. gäl­de­nä­ren i sin ansö­kan om skuldsa­ne­ring eller annars under ären­dets hand­lägg­ning med­ve­tet har läm­nat orik­tiga upp­gif­ter till men för bor­ge­nä­ren,
   3. gäl­de­nä­ren har läm­nat orik­tig upp­gift till led­ning för myn­dig­hets beslut i fråga om skatt eller avgift som omfat­tas av skuldsa­ne­ringen eller under­lå­tit att lämna upp­gift trots att gäl­de­nä­ren är upp­gifts­skyl­dig och den orik­tiga upp­gif­ten eller under­lå­ten­he­ten med­fört att ett beslut bli­vit fel­ak­tigt eller inte fat­tats,
   4. gäl­de­nä­ren inte föl­jer betal­nings­pla­nen, såvida avvi­kel­sen inte är ringa, eller
   5. gäl­de­nä­rens eko­no­miska för­hål­lan­den har väsent­li­gen för­bätt­rats efter beslu­tet om skuldsa­ne­ring och detta beror på omstän­dig­he­ter som inte kun­nat för­ut­ses vid beslu­tet.

I fall som avses i första styc­ket 5 skall ansö­kan ges in inom fem år från dagen för skuldsa­ne­ringen. Om löp­ti­den för betal­nings­pla­nen har för­längts enligt 26 §, gäl­ler i stäl­let den tiden.

Upp­hävs ett beslut om skuldsa­ne­ring, blir en bor­gen eller annan säker­het som tredje man har ställt för betal­ning av belopp som avses i 9 § första styc­ket 3 ogil­tig, om inte tredje man­nen kände till eller borde känt till de omstän­dig­he­ter som anges i första styc­ket 1 eller med­ver­kade till att gäl­de­nä­ren åsi­do­satt sina för­plik­tel­ser enligt första styc­ket 2. Lag (2006:745).

25 §   På ansö­kan av gäl­de­nä­ren kan Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten ändra det som har bestämts i en fråga som avses i 9 § första styc­ket 2-4, om
   1. gäl­de­nä­rens eko­no­miska för­hål­lan­den har väsent­li­gen för­änd­rats efter beslu­tet om skuldsa­ne­ring och detta beror på omstän­dig­he­ter som inte kun­nat för­ut­ses vid beslu­tet, eller
   2. det finns syn­ner­liga skäl. Lag (2006:745).

26 §   Vid änd­ring av ett beslut om skuldsa­ne­ring får löp­ti­den för betal­nings­pla­nen för­längas till som längst sju år.

27 §   En ansö­kan om upp­hä­vande eller änd­ring enligt 24 eller 25 § av ett beslut om skuldsa­ne­ring skall göras skrift­li­gen hos Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten. Ansö­kan skall inne­hålla upp­gif­ter om
   1. det beslut som avses, och
   2. de omstän­dig­he­ter som åbe­ro­pas till stöd för upp­hä­vande eller änd­ring.

Om en ansö­kan är brist­fäl­lig tilläm­pas 12 §. Lag (2006:745).

28 §   Bestäm­mel­serna i 16-18 §§ gäl­ler i tillämp­liga delar även vid Kro­no­fog­de­myn­dig­he­tens hand­lägg­ning av ären­den om upp­hä­vande eller änd­ring av ett beslut om skuldsa­ne­ring.
Lag (2006:745).

Över­kla­gande

29 §   Kro­no­fog­de­myn­dig­he­tens slut­liga beslut får över­kla­gas till tings­rät­ten i den ort där gäl­de­nä­ren är bosatt. Det­samma gäl­ler Kro­no­fog­de­myn­dig­he­tens beslut att inleda skuldsa­ne­ring. Om gäl­de­nä­ren inte är bosatt i Sve­rige, får beslu­tet över­kla­gas till Stock­holms tings­rätt. Över­kla­gan­det skall ges in till Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten inom tre vec­kor från dagen för beslu­tet.
Vid över­kla­gande gäl­ler lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den, om inte annat föl­jer av denna lag. Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten skall inte vara part i dom­sto­len.

Ett beslut vari­ge­nom en ansö­kan om skuldsa­ne­ring för­kla­ras vilande får inte över­kla­gas. Lag (2006:745).

30 §   Om tings­rät­ten bifal­ler ett över­kla­gande av gäl­de­nä­ren, skall den åter­för­visa ären­det till Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten. Om Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten avsla­git gäl­de­nä­rens ansö­kan med tillämp­ning av 13 § andra styc­ket och till­räck­lig utred­ning finns, får tings­rät­ten dock besluta om skuldsa­ne­ring.

Ett beslut av tings­rät­ten att åter­för­visa ett ärende till Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten får inte över­kla­gas. Lag (2006:745).

31 §   Har upp­hävts genom lag (2006:556).

Övriga bestäm­mel­ser

32 §   Om gäl­de­nä­ren för­sätts i kon­kurs, för­fal­ler en av gäl­de­nä­ren dess­förin­nan gjord ansö­kan om skuldsa­ne­ring.

Om en ansö­kan om för­hand­ling om offent­ligt ackord tas upp sedan gäl­de­nä­ren har ansökt om skuldsa­ne­ring, skall skuldsa­ne­rings­ä­ren­det för­kla­ras vilande. Om ackor­det fast­ställs, för­fal­ler ansö­kan om skuldsa­ne­ring.

Om gäl­de­nä­ren avli­der, för­fal­ler en av gäl­de­nä­ren gjord ansö­kan om skuldsa­ne­ring.

33 §   Åter­kal­lar gäl­de­nä­ren en ansö­kan om skuldsa­ne­ring, skall ären­det genast avskri­vas från vidare hand­lägg­ning. Det­samma gäl­ler om ansö­kan för­fal­ler enligt 32 §.

34 §   Avslås eller avvi­sas en ansö­kan om skuldsa­ne­ring eller avskrivs ären­det från vidare hand­lägg­ning sedan en kun­gö­relse har utfär­dats enligt 15 §, skall samt­liga kända bor­ge­nä­rer genast under­rät­tas.

35 §   En över­ens­kom­melse som inne­bär att gäl­de­nä­ren eller tredje man till­för­säk­rar någon bor­ge­när, vars ford­ran omfat­tas av skuldsa­ne­ringen, bättre vill­kor än enligt skuldsa­ne­ringen är ogil­tig.

36 §   Soci­al­nämn­der och andra myn­dig­he­ter skall till Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten eller dom­stol som hand­läg­ger ett ärende om skuldsa­ne­ring enligt denna lag på begä­ran över­lämna sådana upp­gif­ter om gäl­de­nä­rens per­son­liga och eko­no­miska för­hål­lan­den som behövs för pröv­ning av ären­det. Lag (2006:745).

37 §   Ett beslut om skuldsa­ne­ring får verk­stäl­las utan hin­der av att det inte har vun­nit laga kraft.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2006:548
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2007, då skuldsa­ne­rings­la­gen (1994:334) skall upp­höra att gälla.
   2. För ären­den om skuldsa­ne­ring som har över­läm­nats till tings­rät­ten före ikraft­trä­dan­det och för ären­den om ompröv­ning där ansö­kan har getts in till tings­rät­ten före ikraft­trä­dan­det, gäl­ler äldre bestäm­mel­ser i fråga om för­fa­ran­det vid tings­rät­ten.
   3. Har löp­ti­den för en betal­nings­plan vid en skuldsa­ne­ring som beslu­tats enligt äldre bestäm­mel­ser bestämts till en längre tid än fem år, gäl­ler äldre bestäm­mel­ser i fråga om den tid inom vil­ken en ansö­kan om ompröv­ning skall ges in.

2006:556
   1. Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler i fråga om krav på pröv­nings­till­stånd vid över­kla­gande av beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.

2014:849
   1. Denna lag trä­der i kraft den 2 augusti 2014.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om den som med­de­lats närings­för­bud enligt lagen (1986:436) om närings­för­bud.