Mer­vär­dess­kat­te­lag (1994:200). För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2023:200

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Upp­hävd:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1994:200
Depar­te­ment: Finans­de­par­te­men­tet S2
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2023:80
Övrigt: Rät­tel­se­blad 2011:1253 har iakt­ta­gits.
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1994:200
Depar­te­ment/myn­dig­het: Finans­de­par­te­men­tet S2
Utfär­dad: 1994-​03-30
Omtryck: SFS 2000:500
Änd­rad: t.o.m. SFS

2023:80
Övrig text: Rät­tel­se­blad 2011:1253 har iakt­ta­gits.
Upp­hävd: 2023-​07-01
För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS

2023:200
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



FÖRSTA AVDEL­NINGEN

Mate­ri­ella bestäm­mel­ser


1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

Lagens tillämp­nings­om­råde

1 §   Mer­vär­desskatt ska beta­las till sta­ten enligt denna lag
   1. vid sådan omsätt­ning inom lan­det av varor eller tjäns­ter som är skat­te­plik­tig och görs av en beskatt­nings­bar per­son i denna egen­skap, i den utsträck­ning den beskatt­nings­bara per­so­nen inte är befriad från skatt på omsätt­ningen,
   2. vid skat­te­plik­tigt uni­ons­in­ternt för­värv av varor som är lös egen­dom, om inte omsätt­ningen är gjord inom lan­det, eller
   3. vid sådan import av varor till lan­det som är skat­te­plik­tig.

Vad som utgör omsätt­ning eller import anges i 2 kap. Vad som utgör uni­ons­in­ternt för­värv anges i 2 a kap. I vilka fall det finns skat­te­plikt för en omsätt­ning, ett uni­ons­in­ternt för­värv eller import anges i 3 kap. Vad som avses med beskatt­nings­bar per­son anges i 4 kap. I vilka fall en omsätt­ning anses ha gjorts inom lan­det anges i 5 kap. För­ut­sätt­ning­arna för skat­te­be­fri­else anges i 9 d kap.

Till sta­ten ska också beta­las belopp som i en fak­tura eller lik­nande hand­ling beteck­nats som mer­vär­desskatt, även om belop­pet inte utgör mer­vär­desskatt enligt denna lag.
Lag (2016:1069).

2 §   Skyl­dig att betala mer­vär­desskatt (skatt­skyl­dig) är
   1. för sådan omsätt­ning som anges i 1 § första styc­ket 1, om inte annat föl­jer av 1 a-4 f: den som omsät­ter varan eller tjäns­ten,

1 a. för sådan omsätt­ning som anges i 1 § första styc­ket 1 av varor och tjäns­ter som ska redo­vi­sas enligt bestäm­mel­ser som mot­sva­rar de sär­skilda ord­ning­arna i artik­larna 369a-​369x i rådets direk­tiv 2006/112/EG av den 28 novem­ber 2006 om ett gemen­samt system för mer­vär­desskatt, i lydel­sen enligt direk­tiv (EU) 2017/2455 och direk­tiv 2019/1995, om den som omsät­ter varan eller tjäns­ten är en sådan grupp av per­so­ner som i ett annat EU-​land anses som en enda beskatt­nings­bar per­son (mer­vär­desskatte­grupp): mer­vär­desskatte­grup­pen,
   2. för omsätt­ning som anges i 1 § första styc­ket 1 av sådana tjäns­ter som avses i 5 kap. 5 §, om den som omsät­ter tjäns­ten är en utländsk beskatt­nings­bar per­son: den som för­vär­var tjäns­ten, om denne är
   - en beskatt­nings­bar per­son,
   - en juri­disk per­son som inte är en beskatt­nings­bar per­son men är regi­stre­rad till mer­vär­desskatt här, eller
   - en juri­disk per­son som skulle ha varit en beskatt­nings­bar per­son om inte 4 kap. 8 § varit tillämp­lig,
   3. för omsätt­ning som anges i 1 § första styc­ket 1 av sådana varor som avses i 5 kap. 2 c och 2 d §§, om den som omsät­ter varan är en utländsk beskatt­nings­bar per­son och för­vär­va­ren är regi­stre­rad till mer­vär­desskatt här: den som för­vär­var varan,
   4. för sådan efter­föl­jande omsätt­ning inom lan­det som avses i 3 kap. 30 b § första styc­ket: den till vil­ken omsätt­ningen görs,

4 a. för omsätt­ning som anges i 1 § första styc­ket 1 mel­lan beskatt­nings­bara per­so­ner som är eller ska vara regi­stre­rade till mer­vär­desskatt här, av guld­ma­te­rial eller halv­fär­diga pro­duk­ter med en fin­halt av minst 325 tusen­de­lar eller av inve­ste­rings­guld om den som omsät­ter gul­det är skatt­skyl­dig enligt 3 kap. 10 b § : den som för­vär­var varan,
4 b. för omsätt­ning som anges i 1 § första styc­ket 1 av sådana tjäns­ter som avses i andra styc­ket, om skatt­skyl­dig­het inte före­lig­ger enligt första styc­ket 2 i denna para­graf: den som för­vär­var tjäns­ten, om denne är
   - en beskatt­nings­bar per­son som i sin verk­sam­het inte endast till­fäl­ligt till­han­da­hål­ler sådana tjäns­ter, eller
   - en annan beskatt­nings­bar per­son som till­han­da­hål­ler en beskatt­nings­bar per­son som avses i första streck­sat­sen sådana tjäns­ter,

4 c. för omsätt­ning som anges i 1 § första styc­ket 1 av vara eller av tjänst med anknyt­ning till fas­tig­het som avses i 5 kap. 8 §, utom fas­tig­hets­tjänst som avses i 4 b i denna para­graf eller 3 kap. 3 § andra och tredje styc­kena, om den som omsät­ter varan eller tjäns­ten är en utländsk beskatt­nings­bar per­son och för­vär­va­ren är regi­stre­rad till mer­vär­desskatt här: den som för­vär­var varan eller tjäns­ten, om inte annat föl­jer av 2 d §,

4 d. för omsätt­ning som anges i 1 § första styc­ket 1 mel­lan beskatt­nings­bara per­so­ner som är eller ska vara regi­stre­rade till mer­vär­desskatt här, om skatt­skyl­dig­het inte före­lig­ger enligt första styc­ket 2 i denna para­graf, av utsläpps­rät­ter för växt­hus­ga­ser enligt defi­ni­tio­nen i arti­kel 3 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2003/87/EG av den 13 okto­ber 2003 om ett system för han­del med utsläpps­rät­ter för växt­hus­ga­ser inom gemen­ska­pen vilka kan över­lå­tas enligt arti­kel 12 i det direk­ti­vet, eller av andra enhe­ter som verk­sam­hets­ut­ö­vare kan använda för att följa det direk­ti­vet: den som för­vär­var tjäns­ten,

4 e. för omsätt­ning som anges i 1 § första styc­ket 1 mel­lan beskatt­nings­bara per­so­ner som är eller ska vara regi­stre­rade till mer­vär­desskatt här av sådana varor som avses i tredje styc­ket: den som för­vär­var varan,
4 f. för omsätt­ning som anges i 1 § första styc­ket 1 mel­lan beskatt­nings­bara per­so­ner som är eller ska vara regi­stre­rade till mer­vär­desskatt här av sådana varor som avses i sjunde styc­ket: den som för­vär­var varan, om beskatt­nings­un­der­la­get för omsätt­ningen av dessa varor i en fak­tura sam­man­ta­get över­sti­ger 100 000 kro­nor och regi­stre­rings­skyl­dig­he­ten för för­vär­va­ren inte endast är en kon­se­kvens av för­vär­vet,
   5. för sådant för­värv som anges i 1 § första styc­ket 2: den som för­vär­var varan, och
   6. för import av varor
      a) om en tullskuld upp­kom­mer i Sve­rige till följd av impor­ten: den som är skyl­dig att betala tul­len, om inte annat föl­jer av c,
      b) om impor­ten avser en uni­ons­vara eller om varan ska dekla­re­ras för över­gång till fri omsätt­ning i Sve­rige men inte är belagd med tull: den som skulle ha varit skyl­dig att betala tul­len om varan hade varit tull­be­lagd, om inte annat föl­jer av c,
      c) om den som är eller skulle ha varit skyl­dig att betala tul­len enligt a eller b är ett ombud och Skat­te­ver­ket är beskatt­nings­myn­dig­het: den för vars räk­ning ombu­det hand­lar,
      d) om en tullskuld upp­kom­mer i ett annat EU-​land, eller skulle ha upp­kom­mit om varan hade varit belagd med tull, till följd av att en tull­de­kla­ra­tion ges in i det lan­det med stöd av ett sådant till­stånd för cent­ra­li­se­rad kla­re­ring som avses i arti­kel 179 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 952/2013 av den 9 okto­ber 2013 om fast­stäl­lande av en tull­ko­dex för uni­o­nen: den som är eller skulle ha varit skyl­dig att betala tul­len i det andra EU-​lan­det, om inte annat föl­jer av e,
      e) om den som är eller skulle ha varit skyl­dig att betala tul­len enligt d är ett ombud och Skat­te­ver­ket är beskatt­nings­myn­dig­het: den för vars räk­ning ombu­det hand­lar.

Första styc­ket 4 b gäl­ler
   1. sådana tjäns­ter avse­ende fas­tig­het som kan hän­fö­ras till
   - mark- och grund­ar­be­ten,
   - bygg- och anlägg­nings­ar­be­ten,
   - byg­gin­stal­la­tio­ner,
   - slut­be­hand­ling av bygg­na­der, eller
   - uthyr­ning av bygg- och anlägg­nings­ma­ski­ner med förare,
   2. bygg­städ­ning, och
   3. uthyr­ning av arbets­kraft för sådana akti­vi­te­ter som avses i 1 och 2.

Första styc­ket 4 e gäl­ler
   1. avfall och skrot av järn, stål, kop­par, nic­kel, alu­mi­nium, bly, zink, tenn och andra oädla metal­ler,
   2. omsmält­nings­göt av järn och stål, och
   3. avfall och skrot av gal­va­niska ele­ment, bat­te­rier och elekt­riska acku­mu­la­to­rer.

Vid omsätt­ning av en vara eller en tjänst som görs inom lan­det av en beskatt­nings­bar per­son som har ett fast eta­ble­rings­ställe här ska den beskatt­nings­bara per­so­nen vid tillämp­ningen av första styc­ket lik­stäl­las med en utländsk beskatt­nings­bar per­son, om omsätt­ningen görs utan med­ver­kan av det svenska eta­ble­rings­stäl­let.

Med tullskuld och uni­ons­vara för­stås det­samma som i arti­kel 5 i för­ord­ning (EU) nr 952/2013.

Sär­skilda bestäm­mel­ser om vem som i vissa fall är skatt­skyl­dig finns i 6 kap., 9 kap. och 9 c kap.

Första styc­ket 4 f gäl­ler föl­jande varor:
   1. mobil­te­le­fo­ner, det vill säga appa­ra­ter som har till­ver­kats eller anpas­sats för använd­ning i ett auk­to­ri­se­rat nät och på sär­skilt angivna fre­kven­ser, obe­ro­ende av om de har någon annan använd­ning eller inte,
   2. inte­gre­rade kretsan­ord­ningar, om dessa inte har inte­gre­rats i slu­tan­vänd­nings­pro­duk­ter, och
   3. spel­kon­so­ler, pek­da­to­rer och bär­bara dato­rer.
Lag (2021:1148).

2 a §   Skatt­skyl­dig­het före­lig­ger inte för en upp­hovs­man eller den­nes dödsbo för omsätt­ning av sådana konst­verk som avses i 9 a kap. 5 §, om
   1. konst­ver­ket vid omsätt­ningen ägs av upp­hovs­man­nen eller den­nes dödsbo, och
   2. beskatt­nings­un­der­la­gen för beskatt­nings­å­ret sam­man­lagt under­sti­ger 300 000 kro­nor. Lag (1995:700).

2 b §   På begä­ran av den som enligt 2 a § inte är skatt­skyl­dig skall Skat­te­ver­ket besluta att skatt­skyl­dig­het skall före­ligga oav­sett beskatt­nings­un­der­la­gens stor­lek.
Skat­te­ver­kets beslut gäl­ler till utgången av det andra året efter det år under vil­ket beslu­tet fat­ta­des.
Lag (2003:659).

2 c §   Sär­skilda bestäm­mel­ser om mer­vär­desskatt finns i lagen (2000:142) om avtal med Dan­mark om mer­vär­desskatt för den fasta väg­för­bin­del­sen över Öresund. Lag (2000:143).

2 d §   En utländsk beskatt­nings­bar per­son som begär det har rätt att bli skatt­skyl­dig för omsätt­ning som annars för­vär­va­ren skulle ha varit skatt­skyl­dig för enligt 2 § första styc­ket 4 c. Den utländska beskatt­nings­bara per­so­nens skatt­skyl­dig­het ska där­vid gälla för all sådan omsätt­ning inom lan­det.

Vid omsätt­ning av en vara eller en tjänst som görs inom lan­det av en beskatt­nings­bar per­son som har ett fast eta­ble­rings­ställe här ska den beskatt­nings­bara per­so­nen vid tillämp­ningen av första styc­ket lik­stäl­las med en utländsk beskatt­nings­bar per­son, om omsätt­ningen görs utan med­ver­kan av det svenska eta­ble­rings­stäl­let. Lag (2013:368).

Skyl­dig­het att betala fel­ak­tigt debi­te­rad mer­vär­desskatt

2 e §   Den som anger ett sådant belopp som avses i 1 § tredje styc­ket på en fak­tura eller lik­nande hand­ling är betal­nings­skyl­dig för belop­pet. Lag (2007:1376).

Tid­punk­ten för skatt­skyl­dig­he­tens inträde

3 §   Skyl­dig­he­ten att betala skatt enligt 1 § vid omsätt­ning inträ­der när varan har leve­re­rats eller tjäns­ten har till­han­da­hål­lits eller när varan eller tjäns­ten har tagits i anspråk genom uttag, om inte annat föl­jer av andra styc­ket eller 3 a, 3 b, 4, 5 a eller 5 b §.

Om den som omsät­ter varan eller tjäns­ten får ersätt­ning helt eller del­vis för en beställd vara eller tjänst före den tid­punkt som avses i första styc­ket, inträ­der skatt­skyl­dig­he­ten när ersätt­ningen infly­ter kon­tant eller på annat sätt kom­mer den som omsät­ter varan eller tjäns­ten till godo. Detta gäl­ler dock endast om omsätt­ningen är skat­te­plik­tig när ersätt­ningen kom­mer den som omsät­ter varan eller tjäns­ten till godo.

Med leve­rans av en vara för­stås att varan avläm­nas eller att den sänds till en köpare mot post­för­skott eller efter­krav. En över­lå­telse av en enfunk­tions­voucher ska vid tillämp­ning av första styc­ket lik­stäl­las med en leve­rans av de varor eller ett till­han­da­hål­lande av de tjäns­ter som vouchern avser.
Lag (2020:1170).

3 a §   Vid omsätt­ning av bygg- och anlägg­nings­tjäns­ter och av varor som omsätts i sam­band med sådana tjäns­ter inträ­der skyl­dig­he­ten att betala skatt när fak­tura har utfär­dats. Om någon fak­tura inte har utfär­dats när betal­ning erhålls, eller om fak­tura inte har utfär­dats inom den tid som anges i 11 kap. 3 a § första styc­ket, inträ­der skatt­skyl­dig­he­ten enligt 3 §.
Lag (2012:342).

3 b §   När omsätt­ningen avser en per­son­bil eller motor­cy­kel som vid leve­ran­sen är till­fäl­ligt regi­stre­rad enligt 17 § första styc­ket 1 lagen (2019:370) om for­dons regi­stre­ring och använd­ning och for­do­net leve­re­ras till en fysisk per­son, som är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas i ett annat land än ett EU-​land och som avser att föra for­do­net till en plats utan­för EU, inträ­der skyl­dig­he­ten att betala skatt vid utgången av den sjätte måna­den efter den månad då for­do­net leve­re­ra­des.
Lag (2019:373).

4 §   I fråga om upp­lå­telse av avverk­nings­rätt till skog i de fall som avses i 21 kap. 2 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) inträ­der skatt­skyl­dig­he­ten allt­ef­tersom betal­ningen tas emot av upp­lå­ta­ren. Lag (2007:1376).

4 a §   Vid uni­ons­in­terna för­värv inträ­der skatt­skyl­dig­he­ten vid tid­punk­ten för för­vär­vet. Denna tid­punkt ska anses vara den­samma som den då skatt­skyl­dig­het inträ­der enligt 3 § första styc­ket vid mot­sva­rande omsätt­ning av varor inom lan­det.

Vid uni­ons­in­terna för­värv av varor som leve­re­ras kon­ti­nu­er­ligt under mer än en kalen­der­må­nad inträ­der skatt­skyl­dig­he­ten för för­vär­vet vid utgången av varje kalen­der­må­nad, om inte leve­ran­sen upp­hört innan dess. Lag (2012:342).

5 §   Vid import inträ­der skatt­skyl­dig­he­ten vid den tid­punkt då tullskul­den upp­kom­mer i Sve­rige enligt tul­lag­stift­ningen, eller skulle ha upp­kom­mit om varan hade varit belagd med tull.

I de fall som avses i 2 § första styc­ket 6 d eller e inträ­der skatt­skyl­dig­he­ten vid den tid­punkt då tullskul­den upp­kom­mer eller skulle ha upp­kom­mit i det andra EU-​lan­det. Lag (2021:1148).

5 a §   Vid för­värv av tjäns­ter som avses i 1 kap. 2 § första styc­ket 2 inträ­der skatt­skyl­dig­he­ten den 31 decem­ber varje år, om
   1. tjäns­terna till­han­da­hålls kon­ti­nu­er­ligt under en tids­pe­riod som över­sti­ger ett år, och
   2. till­han­da­hål­lan­det inte ger upp­hov till avräk­ningar eller betal­ningar under tids­pe­ri­o­den.

Första styc­ket gäl­ler inte om till­han­da­hål­lan­det av tjäns­terna har upp­hört. Lag (2009:1333).

5 b §   Om en beskatt­nings­bar per­son har för­vär­vat och omsatt varor enligt 6 kap. 9 eller 10 §, inträ­der skyl­dig­he­ten att betala skatt för både för­vär­vet och omsätt­ningen när betal­ningen har god­känts.

Skyl­dig­he­ten att betala skatt vid distans­för­sälj­ning av varor impor­te­rade från ett land utan­för EU för vil­ken skatt ska redo­vi­sas enligt lagen (2011:1245) om sär­skilda ord­ningar för mer­vär­desskatt för distans­för­sälj­ning av varor och för tjäns­ter inträ­der när betal­ningen har god­känts.
Lag (2020:1170).

Inne­bör­den av vissa uttryck i denna lag

6 §   Med vara för­stås mate­ri­ella ting, bland dem fas­tig­he­ter och gas, samt värme, kyla och elekt­risk kraft.
Med tjänst för­stås allt annat som kan till­han­da­hål­las.
Lag (2013:368).

7 §   Vad som före­skrivs i fråga om verk­sam­het avser såväl hela verk­sam­he­ten som en del av verk­sam­he­ten. I 13 kap. avses dock hela verk­sam­he­ten om inte något annat anges.

Med verk­sam­het som med­för skatt­skyl­dig­het för­stås en sådan verk­sam­het i vil­ken omsätt­ning av varor eller tjäns­ter med­för skatt­skyl­dig­het enligt 2 § första styc­ket 1. Lag (1997:502).

8 §   Med utgå­ende skatt för­stås sådan skatt som ska redo­vi­sas till sta­ten vid omsätt­ning, uni­ons­in­ternt för­värv eller import enligt 1 §.

Med ingå­ende skatt för­stås sådan skatt vid för­värv eller import som anges i 8 kap. 2 §. Lag (2011:283).

9 §   Med mark­nads­värde för­stås hela det belopp som köpa­ren av en vara eller tjänst, i samma för­sälj­nings­led som det där omsätt­ningen av varan eller tjäns­ten äger rum, vid tid­punk­ten för omsätt­ningen och i fri kon­kur­rens, skulle få betala till en obe­ro­ende säl­jare inom lan­det för en sådan vara eller tjänst.

Om ingen jäm­för­bar omsätt­ning av varor eller tjäns­ter kan fast­stäl­las, utgörs mark­nads­vär­det
   1. när det gäl­ler varor, av ett belopp som inte under­sti­ger inköps­pri­set för varorna eller för lik­nande varor eller, om inköps­pris sak­nas, själv­kost­nads­pri­set, fast­ställt vid tid­punk­ten för trans­ak­tio­nen, eller
   2. när det gäl­ler tjäns­ter, av ett belopp som inte under­sti­ger den beskatt­nings­bara per­so­nens kost­nad för att utföra tjäns­ten. Lag (2013:368).

10 §   Med export avses sådan omsätt­ning utan­för EU av varor eller tjäns­ter som görs i en eko­no­misk verk­sam­het som bedrivs här i lan­det. Lag (2013:368).

10 a §   Med EU eller ett EU-​land för­stås i denna lag de ter­ri­to­rier som till­hör en med­lems­stat enligt arti­kel 52 i för­dra­get om Euro­pe­iska uni­o­nen och arti­kel 355 i för­dra­get om Euro­pe­iska uni­o­nens funk­tions­sätt. Det gäl­ler dock inte de ter­ri­to­rier som anges i 10 b §.

Vid tillämp­ningen av denna lag ska Furs­ten­dö­met Monaco, Isle of Man och För­e­nade kung­a­ri­kets suve­räna bas­om­rå­den Akro­tiri och Dhe­ke­lia lik­stäl­las med sådana ter­ri­to­rier som avses i första styc­ket första meningen. Lag (2011:283).

10 b §   Med ett tredje ter­ri­to­rium för­stås:
   1. ber­get Athos,
   2. Kana­ri­eö­arna,
   3. de franska ter­ri­to­rier som avses i artik­larna 349 och 355.1 i för­dra­get om Euro­pe­iska uni­o­nens funk­tions­sätt,
   4. Åland,
   5. Kanalö­arna,
   6. Cam­pi­one d'Ita­lia,
   7. de ita­li­enska delarna av Lugano­sjön,
   8. ön Hel­go­land,
   9. ter­ri­to­riet Büsingen,
   10. Ceuta,
   11. Melilla,
   12. Livigno.

Ter­ri­to­ri­erna i första styc­ket 1-7 ingår i uni­o­nens tull­om­råde medan de i 8-12 samma stycke angivna ter­ri­to­ri­erna inte ingår i områ­det. Lag (2019:789).

10 c §   Trans­ak­tio­ner med ursprung i eller avsedda för
   1. Furs­ten­dö­met Monaco ska behand­las som trans­ak­tio­ner med ursprung i eller avsedda för Frank­rike,
   2. Isle of Man ska behand­las som trans­ak­tio­ner med ursprung i eller avsedda för För­e­nade kung­a­ri­ket,
   3. För­e­nade kung­a­ri­kets suve­räna bas­om­rå­den Akro­tiri och Dhe­ke­lia ska behand­las som trans­ak­tio­ner med ursprung i eller avsedda för Cypern. Lag (2010:1892).

11 §   Med fas­tig­het avses fast egen­dom enligt arti­kel 13b i rådets genom­fö­ran­de­för­ord­ning (EU) nr 282/2011 av den 15 mars 2011 om fast­stäl­lande av tillämp­nings­fö­re­skrif­ter för direk­tiv 2006/112/EG om ett gemen­samt system för mer­vär­desskatt. Lag (2016:1208).

12 §   Har upp­hävts genom lag (2016:1208).

13 §   Med per­son­bil för­stås även last­bil med skåp­ka­ros­seri och buss, om for­do­nets total­vikt är högst 3 500 kilo­gram. Detta gäl­ler dock inte om last­bi­lens förar­hytt utgör en sepa­rat karos­se­ri­en­het.

Med per­son­bil för­stås i 2 kap. 5 § 3, 7 kap. 4 §, 8 kap. 10, 15 och 16 §§ samt 13 kap. 15 § dock inte for­don som är per­son­bil klass II enligt 2 § lagen (2001:559) om väg­tra­fik­de­fi­ni­tio­ner och har en total­vikt som
   1. över­sti­ger 3 500 kilo­gram, eller
   2. är högst 3 500 kilo­gram, om for­do­nets förar­hytt utgör en sepa­rat karos­se­ri­en­het. Lag (2013:1105).

13 a §   Med nya trans­port­me­del för­stås
   1. motor­drivna mark­trans­port­me­del som är avsedda för trans­por­ter till lands av per­so­ner eller varor och som har en motor med en cylin­der­vo­lym om mer än 48 kubik­cen­ti­me­ter eller en effekt om mer än 7,2 kilo­watt, om de omsätts inom sex måna­der efter det att de första gången tagits i bruk eller före omsätt­ningen har körts högst 6 000 kilo­me­ter,
   2. far­tyg vars längd över­sti­ger 7,5 meter, utom sådana far­tyg som anges i 3 kap. 21 a §, om de omsätts inom tre måna­der efter det att de första gången tagits i bruk eller före omsätt­ningen har fär­dats högst 100 tim­mar, och
   3. luft­far­tyg vars startvikt över­sti­ger 1 550 kilo­gram, utom sådana luft­far­tyg som anges i 3 kap. 21 §, om de omsätts inom tre måna­der efter det att de första gången tagits i bruk eller före omsätt­ningen har flu­gits högst 40 tim­mar.
Lag (2017:1196).

13 b §   Med punkt­skat­te­plik­tiga varor avses ener­gi­pro­duk­ter, alko­hol, alko­hol­hal­tiga dryc­ker eller tobaksva­ror såsom dessa varor defi­nie­ras i uni­ons­lag­s­tift­ningen för punkt­skat­ter. Det gäl­ler dock inte gas som leve­re­ras genom ett natur­gas­sy­stem som är belä­get inom uni­o­nens ter­ri­to­rium eller genom ett gas­nät som är anslu­tet till ett sådant system. Lag (2011:283).

14 §   Med beskatt­ningsår för­stås beskatt­ningsår enligt inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

Om skatt enligt denna lag hän­för sig till en verk­sam­het för vil­ken skatt­skyl­dig­het inte före­lig­ger enligt inkomst­skat­te­la­gen, för­stås med beskatt­ningsår
   1. kalen­derå­ret, eller
   2. räken­skaps­å­ret, om detta är bru­tet och över­ens­stäm­mer med vad som anges i 3 kap. bok­fö­rings­la­gen (1999:1078).

I ären­den om åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt till en sådan beskatt­nings­bar per­son som avses i 19 kap. 1 § första och andra styc­kena för­stås med beskatt­ningsår det kalen­derår som ansö­kan om åter­be­tal­ning gäl­ler.

Med beskatt­ningsår för­stås dock kalen­derå­ret när det gäl­ler skatt enligt denna lag som redo­vi­sas enligt
   1. lagen (2011:1245) om sär­skilda ord­ningar för mer­vär­desskatt för distans­för­sälj­ning av varor och för tjäns­ter, eller
   2. bestäm­mel­ser som i ett annat EU-​land mot­sva­rar artik­larna 358a-​369, 369a-​369k eller 369l-​369x i rådets direk­tiv 2006/112/EG. Lag (2020:1170).

15 §   Med utländsk beskatt­nings­bar per­son för­stås en beskatt­nings­bar per­son som inte har sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het eller ett fast eta­ble­rings­ställe här i lan­det och inte hel­ler är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas här.
Lag (2013:368).

16 §   Med sta­ten avses inte de stat­liga affärs­ver­ken. Med kom­mun för­stås kom­mun och region enligt kom­mu­nal­la­gen (2017:725). Lag (2019:886).

17 §   Med fak­tura avses doku­ment eller med­de­lan­den i pap­pers­form eller i elektro­nisk form som upp­fyl­ler vill­ko­ren för fak­tu­ror i 11 kap. eller, om fak­tu­re­rings­reg­lerna i ett annat EU-​land är tillämp­liga enligt vad som föl­jer av arti­kel 219a i rådets direk­tiv 2006/112/EG, som upp­fyl­ler vill­ko­ren för fak­tu­ror i det lan­det. Lag (2014:940).

17 a §   Med elektro­nisk fak­tura avses en fak­tura enligt 17 § som utfär­das och tas emot i ett elektro­niskt for­mat.
Lag (2012:342).

18 §   Med inve­ste­rings­guld för­stås
   1. guld i form av en tacka eller platta med en vikt som god­tas på någon av mark­na­derna för sådant guld och med en fin­halt av minst 995 tusen­de­lar, oav­sett om gul­det repre­sen­te­ras av vär­de­pap­per eller inte,
   2. guld­mynt som
   - har en fin­halt av minst 900 tusen­de­lar,
   - är präg­lade efter år 1800,
   - är eller har varit gäl­lande betal­nings­me­del i ursprungs­lan­det, och
   - nor­malt säljs till ett pris som inte över­sti­ger mark­nads­vär­det för guld­in­ne­hål­let i myn­tet med mer än 80 %.

Små tac­kor eller plat­tor med en vikt av 1 gram eller mindre omfat­tas inte av första styc­ket 1.

Guld­mynt som omfat­tas av den för­teck­ning som årli­gen offent­lig­görs i C-​serien av Euro­pe­iska uni­o­nens offi­ci­ella tid­ning ska anses upp­fylla kri­te­ri­erna i första styc­ket 2 under hela det år för­teck­ningen gäl­ler.

Guld­mynt enligt denna para­graf ska inte anses omsatta på grund av det numis­ma­tiska vär­det. Lag (2011:283).

19 §   Med fri omsätt­ning för­stås det­samma som i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 952/2013 av den 9 okto­ber 2013 om fast­stäl­lande av en tull­ko­dex för uni­o­nen. Lag (2016:261).

20 §   Med voucher avses ett instru­ment för vil­ket det finns en skyl­dig­het att godta det som ersätt­ning eller par­ti­ell ersätt­ning för leve­rans av varor eller till­han­da­hål­lande av tjäns­ter. De varor som ska leve­re­ras eller tjäns­ter som ska till­han­da­hål­las eller de poten­ti­ella leve­ran­tö­rer­nas eller till­han­da­hål­lar­nas iden­ti­tet måste anges antingen på instru­men­tet eller i till­hö­rande doku­men­ta­tion som inbe­gri­per vill­ko­ren för använd­ning av instru­men­tet. Lag (2018:1333).

21 §   Med enfunk­tions­voucher avses en voucher för vil­ken det redan när den ställs ut är känt med vil­ket belopp mer­vär­desskatt ska beta­las för de varor och tjäns­ter som vouchern avser och i vil­ket land omsätt­ningen av varorna eller tjäns­terna ska anses ha skett.

Med fler­funk­tions­voucher avses en annan voucher än en enfunk­tions­voucher. Lag (2018:1333).


2 kap. Omsätt­ning och import

1 §   Med omsätt­ning av vara för­stås
   1. att en vara över­låts mot ersätt­ning, eller
   2. att en vara tas i anspråk genom uttag enligt 2 och 3 §§.

En över­fö­ring av en vara till ett annat EU-​land ska lik­stäl­las med en omsätt­ning av varan om
   - varan trans­por­te­ras av en beskatt­nings­bar per­son eller för den­nes räk­ning från en verk­sam­het som den beskatt­nings­bara per­so­nen bedri­ver inom EU,
   - över­fö­ringen görs för den­nes verk­sam­het, och
   - över­fö­ringen ska bes­kat­tas som uni­ons­in­ternt för­värv i det andra EU-​lan­det.

Med omsätt­ning av tjänst för­stås
   1. att en tjänst mot ersätt­ning utförs, över­låts eller på annat sätt till­han­da­hålls någon, eller
   2. att en tjänst tas i anspråk genom uttag enligt 5, 7 eller 8 §. Lag (2013:368).

1 a §   Med import för­stås att en vara förs in till Sve­rige från en plats utan­för EU. Lag (2011:283).

1 b §   Som omsätt­ning anses inte över­lå­telse av till­gångar i en verk­sam­het, som sker i sam­band med att verk­sam­he­ten över­låts eller i sam­band med fusion eller lik­nande för­fa­rande.

Första styc­ket gäl­ler under för­ut­sätt­ning att för­vär­va­ren skulle vara berät­ti­gad till avdrag för eller åter­be­tal­ning av den skatt som annars skulle ha tagits ut på över­lå­tel­sen.
Lag (2015:888).

Avropsla­ger i ett annat EU-​land

1 c §   En över­fö­ring av en vara till ett avropsla­ger i ett annat EU-​land ska inte lik­stäl­las med en omsätt­ning av varan.

Första styc­ket gäl­ler endast om
   1. varan trans­por­te­ras av en beskatt­nings­bar per­son eller för den­nes räk­ning till ett annat EU-​land för att där över­lå­tas mot ersätt­ning till en annan beskatt­nings­bar per­son som enligt ett befint­ligt avtal dem emel­lan har rätt att för­värva varan,
   2. den som över­för varan var­ken har eta­ble­rat sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het eller har något fast eta­ble­rings­ställe i det land som varan trans­por­te­ras till,
   3. den som har rätt att för­värva varan är regi­stre­rad till mer­vär­desskatt i det land som varan trans­por­te­ras till och den som över­för varan har kän­ne­dom om den avsedda för­vär­va­rens iden­ti­tet och regi­stre­rings­num­mer till mer­vär­desskatt när trans­por­ten avgår, och
   4. den som över­för varan regi­stre­rar över­fö­ringen i det regis­ter som före­skrivs i 39 kap. 14 a § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244), samt för in upp­gif­ter i en peri­o­disk sam­man­ställ­ning enligt 35 kap. samma lag om den avsedda för­vär­va­rens regi­stre­rings­num­mer till mer­vär­desskatt i det EU- land som varan trans­por­te­ras till. Lag (2019:789).

1 d §   Den som har över­fört en vara till ett avropsla­ger i ett annat EU-​land enligt 1 c § ska anses ha gjort en från skat­te­plikt undan­ta­gen omsätt­ning enligt 3 kap. 30 a § första styc­ket 1 när varan över­låts till den avsedda för­vär­va­ren, eller någon som ersatt denne enligt 1 g §, om det sker inom 12 måna­der från det att varan ankom till det andra EU-​lan­det.
Lag (2019:789).

1 e §   Om varan inte har över­lå­tits till en sådan beskatt­nings­bar per­son som avses i 1 d § inom 12 måna­der från det att varan ankom till det andra EU-​lan­det, ska över­fö­ringen lik­stäl­las med en omsätt­ning av varan enligt 1 § andra styc­ket. Tid­punk­ten för omsätt­ningen ska vara dagen efter 12- måna­ders­pe­ri­o­dens utgång. Lag (2019:789).

1 f §   Vid över­fö­ring av en vara enligt 1 c § får varan skic­kas till­baka till Sve­rige utan att över­fö­ringen ska lik­stäl­las med en omsätt­ning, om åter­sän­dan­det av varan
   1. sker inom 12 måna­der från det att varan ankom till det andra EU-​lan­det, och
   2. anges i det regis­ter som före­skrivs i 39 kap. 14 a § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244). Lag (2019:789).

1 g §   Om för­vär­va­ren som avses i 1 c § byts ut mot en annan beskatt­nings­bar per­son inom 12 måna­der från det att varan ankom till det andra EU-​lan­det, ska över­fö­ringen inte lik­stäl­las med en omsätt­ning av varan vid bytet, om
   1. övriga vill­kor i 1 c § är upp­fyllda, och
   2. bytet regi­stre­ras av den som över­för varan i det regis­ter som före­skrivs i 39 kap. 14 a § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244). Lag (2019:789).

1 h §   Om något av vill­ko­ren i 1 c eller 1 g § upp­hör att vara upp­fyllt inom 12 måna­der från det att varan ankom till det andra EU-​lan­det, ska över­fö­ringen lik­stäl­las med en omsätt­ning av varan enligt 1 § andra styc­ket vid den tid­punkt då vill­ko­ret inte längre är upp­fyllt. Lag (2019:789).

1 i §   Om en vara som över­förts enligt 1 c § över­låts till någon annan än en sådan beskatt­nings­bar per­son som avses i 1 d §, ska över­fö­ringen lik­stäl­las med en omsätt­ning av varan enligt 1 § andra styc­ket vid över­lå­tel­sen.

Om varan trans­por­te­ras från avropslag­ret till ett annat land än det EU-​land som den ursprung­li­gen trans­por­te­ra­des från, ska över­fö­ringen lik­stäl­las med en omsätt­ning av varan när trans­por­ten inleds.

Om varan för­störts, gått för­lo­rad eller stu­lits, ska över­fö­ringen lik­stäl­las med en omsätt­ning av varan den dag då varan för­stör­des eller för­svann eller, om det är omöj­ligt att fast­ställa vil­ken dag detta skedde, den dag det upp­täck­tes att varan var för­störd eller för­svun­nen. Lag (2019:789).

Distans­för­sälj­ning av varor

1 j §   Med uni­ons­in­tern distans­för­sälj­ning av varor för­stås omsätt­ning av varor som sänds eller trans­por­te­ras av säl­ja­ren eller för den­nes räk­ning från ett annat EU-​land än det där för­sänd­ningen eller trans­por­ten till köpa­ren avslu­tas, om
   1. varorna leve­re­ras till
      a) en beskatt­nings­bar per­son, eller en juri­disk per­son som inte är en beskatt­nings­bar per­son, och för­vär­vet inte utgör ett uni­ons­in­ternt för­värv av varor enligt 2 a kap. 2 § eller enligt bestäm­mel­ser som i ett annat EU-​land mot­sva­rar arti­kel 2.1 b i rådets direk­tiv 2006/112/EG, eller
      b) någon annan som inte är en beskatt­nings­bar per­son, och
   2. varorna var­ken är nya trans­port­me­del eller varor som leve­re­ras efter mon­te­ring eller instal­la­tion, med eller utan prov­ning, av säl­ja­ren eller för den­nes räk­ning.

Trans­por­ten eller för­sänd­ningen ska anses utfö­ras av säl­ja­ren eller för den­nes räk­ning även när säl­ja­ren med­ver­kar indi­rekt i den. Lag (2020:1170).

1 k §   Med distans­för­sälj­ning av varor impor­te­rade från ett land utan­för EU för­stås omsätt­ning av varor som sänds eller trans­por­te­ras av säl­ja­ren eller för den­nes räk­ning från ett land utan­för EU till en för­vär­vare i en med­lems­stat, om
   1. varorna leve­re­ras till
      a) en beskatt­nings­bar per­son, eller en juri­disk per­son som inte är en beskatt­nings­bar per­son, och för­vär­vet inte utgör ett uni­ons­in­ternt för­värv av varor enligt 2 a kap. 2 § eller enligt bestäm­mel­ser som i ett annat EU-​land mot­sva­rar arti­kel 2.1 b i rådets direk­tiv 2006/112/EG, eller
      b) någon annan som inte är en beskatt­nings­bar per­son, och
   2. varorna var­ken är nya trans­port­me­del eller varor som leve­re­ras efter mon­te­ring eller instal­la­tion, med eller utan prov­ning, av säl­ja­ren eller för den­nes räk­ning.

Trans­por­ten eller för­sänd­ningen ska anses utfö­ras av säl­ja­ren eller för den­nes räk­ning även när säl­ja­ren med­ver­kar indi­rekt i den. Lag (2020:1170).

Uttag av varor

2 §   Med uttag av vara för­stås att en beskatt­nings­bar per­son
   1. tar ut en vara ur sin verk­sam­het för sitt eget eller per­so­na­lens pri­vata bruk eller, om inte annat föl­jer av andra styc­ket, för över­lå­telse av varan utan ersätt­ning, eller annars för använd­ning för annat ända­mål än den egna verk­sam­he­ten, eller
   2. för över en vara från en verk­sam­het som med­för skatt­skyl­dig­het eller rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt enligt 10 kap. 9, 11 eller 11 c-13 §§ till en verk­sam­het som inte alls eller endast del­vis med­för skatt­skyl­dig­het eller sådan rätt till åter­be­tal­ning.

Över­lå­telse av varor utan ersätt­ning anses inte som uttag, om varorna är gåvor av mindre värde eller varu­pro­ver och ges för den beskatt­nings­bara per­so­nens egen verk­sam­het.
Lag (2013:368).

3 §   Vad som sägs i 2 § om uttag av varor gäl­ler endast om den beskatt­nings­bara per­so­nen har haft rätt till avdrag för eller åter­be­tal­ning enligt 10 kap. 9-13 §§ av den ingå­ende skat­ten vid för­vär­vet av varan.

Om den omsätt­ning genom vil­ken den beskatt­nings­bara per­so­nen för­vär­vat varan eller, när varan förts in till Sve­rige, den beskatt­nings­bara per­so­nens uni­ons­in­terna för­värv eller import undan­ta­gits från skat­te­plikt enligt 3 kap. 21 eller 21 a § tilläm­pas dock 2 §. Lag (2017:1196).

Uttag av tjäns­ter i all­män­het

4 §   Med uttag av tjänst för­stås sådana åtgär­der som anges i 5, 7 och 8 §§. Lag (2002:1004).

5 §   Med uttag av tjänst för­stås att en beskatt­nings­bar per­son
   1. utför eller på annat sätt till­han­da­hål­ler en tjänst för sitt eget eller per­so­na­lens pri­vata bruk eller annars för annat ända­mål än den egna verk­sam­he­ten, om tjäns­ten till­han­da­hålls utan ersätt­ning,
   2. använ­der eller låter per­so­na­len använda en vara som hör till verk­sam­he­ten för pri­vat bruk eller annars för annat ända­mål än den egna verk­sam­he­ten, om omsätt­ningen, det uni­ons­in­terna för­vär­vet eller impor­ten av varan undan­ta­gits från skat­te­plikt enligt 3 kap. 21, 21 a eller 21 b § eller om den beskatt­nings­bara per­so­nen haft rätt till avdrag för eller åter­be­tal­ning enligt 10 kap. 9, 11 eller 11 c-13 §§ av den ingå­ende skat­ten vid för­vär­vet, till­verk­ningen eller för­hyr­ningen av varan, eller
   3. för pri­vat ända­mål själv använ­der eller låter någon annan använda en per­son­bil eller motor­cy­kel som utgör en till­gång i eller har för­hyrts för verk­sam­he­ten och den beskatt­nings­bara per­so­nen har haft rätt till avdrag för eller åter­be­tal­ning enligt 10 kap. 9, 11 eller 11 c-13 §§ av den ingå­ende skat­ten vid för­vär­vet, till­verk­ningen eller, i fråga om för­hyr­ning, av hela den ingå­ende skat­ten som hän­för sig till hyran.

Första styc­ket 2 och 3 gäl­ler endast om vär­det av använ­dan­det är mer än ringa. Lag (2017:1196).

6 §   Har upp­hävts genom lag (1994:1798).

Uttag av vissa tjäns­ter på fas­tig­hets­om­rå­det

7 §   Med uttag av tjänst för­stås även att en beskatt­nings­bar per­son i en bygg­nads­rö­relse utför eller för­vär­var sådana tjäns­ter som anges i andra styc­ket och till­för dem en lägen­het som den beskatt­nings­bara per­so­nen inne­har med hyres­rätt eller bostads­rätt eller en egen fas­tig­het, om den beskatt­nings­bara per­so­nen både till­han­da­hål­ler tjäns­ter åt andra (byg­gent­re­pre­na­der) och utför tjäns­ter på sådana lägen­he­ter eller fas­tig­he­ter, och lägen­he­ten eller fas­tig­he­ten utgör lager­till­gång i bygg­nads­rö­rel­sen enligt inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229). Det­samma gäl­ler i fråga om tjäns­ter som den beskatt­nings­bara per­so­nen utför på en lägen­het eller fas­tig­het som utgör en annan till­gång i bygg­nads­rö­rel­sen än lager­till­gång.

Första styc­ket gäl­ler
   1. bygg- och anlägg­nings­ar­be­ten, inräk­nat repa­ra­tio­ner och under­håll, och
   2. rit­ning, pro­jek­te­ring, kon­struk­tion eller andra jäm­för­liga tjäns­ter.

Första styc­ket gäl­ler inte om tjäns­terna hän­för sig till en del av lägen­he­ten eller fas­tig­he­ten, som används i en verk­sam­het som med­för skatt­skyl­dig­het eller rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt enligt 10 kap. 9, 11, 11 e eller 12 §. Lag (2013:368).

8 §   Med uttag av tjänst för­stås vidare att en fas­tig­hets­ä­gare utför sådana tjäns­ter som anges i andra styc­ket på en egen fas­tig­het som utgör till­gång i en eko­no­misk verk­sam­het som var­ken med­för skatt­skyl­dig­het eller rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt enligt 10 kap. 9, 11, 11 e eller 12 §.
Detta gäl­ler dock endast om de ned­lagda löne­kost­na­derna för tjäns­terna under beskatt­nings­å­ret över­sti­ger 300 000 kro­nor, inräk­nat skat­ter och avgif­ter som grun­das på löne­kost­na­derna.

Första styc­ket gäl­ler utfö­rande av
   1. bygg- och anlägg­nings­ar­be­ten, inräk­nat repa­ra­tio­ner och under­håll,
   2. rit­ning, pro­jek­te­ring, kon­struk­tion eller andra jäm­för­liga tjäns­ter, och
   3. lokal­städ­ning, föns­ter­puts­ning, ren­håll­ning och annan fas­tig­hets­sköt­sel.

Vad som sägs i första styc­ket gäl­ler också hyres­gäs­ter och bostads­rätts­ha­vare som utför sådana tjäns­ter som anges i andra styc­ket 1 och 2 på lägen­he­ter som de inne­har med hyres­rätt eller bostads­rätt i en eko­no­misk verk­sam­het som var­ken med­för skatt­skyl­dig­het eller rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt enligt 10 kap. 9, 11, 11 e eller 12 §.

Om en fas­tig­het ägs eller en hyres­rätt eller bostads­rätt inne­has av en beskatt­nings­bar per­son som ingår i en sådan mer­vär­desskatte­grupp som avses i 6 a kap. 1 § ska grup­pen anses som fas­tig­hets­ä­gare, hyres­gäst eller bostads­rätts­ha­vare vid tillämp­ning av denna para­graf. Lag (2013:368).

Omsätt­ning vid trans­ak­tio­ner med enfunk­tions­vouch­rar

9 §   Varje över­lå­telse mot ersätt­ning av en enfunk­tions­voucher som görs av en beskatt­nings­bar per­son som age­rar i eget namn ska anses som en omsätt­ning av de varor eller tjäns­ter som vouchern avser. Det­samma gäl­ler om en enfunk­tions­voucher tas i anspråk på mot­sva­rande sätt som avses i 1 § första styc­ket 2 eller tredje styc­ket 2.

Det fak­tiska över­läm­nan­det av varorna eller till­han­da­hål­lan­det av tjäns­terna i utbyte mot en enfunk­tions­voucher som god­tas som ersätt­ning eller par­ti­ell ersätt­ning av leve­ran­tö­ren eller till­han­da­hål­la­ren är inte en omsätt­ning, om inte annat föl­jer av 11 §. Lag (2018:1333).

10 §   Om en över­lå­telse av en enfunk­tions­voucher görs av en beskatt­nings­bar per­son i en annan beskatt­nings­bar per­sons namn och för den­nes räk­ning, ska denne anses omsätta de varor eller tjäns­ter som vouchern avser. Lag (2018:1333).

11 §   Om den som leve­re­rar varor eller till­han­da­hål­ler tjäns­ter i utbyte mot en enfunk­tions­voucher inte är den beskatt­nings­bara per­son som i eget namn ställt ut vouchern, ska leve­ran­tö­ren eller till­han­da­hål­la­ren anses ha omsatt varorna eller tjäns­terna till denna beskatt­nings­bara per­son. Lag (2018:1333).

Omsätt­ning vid trans­ak­tio­ner med fler­funk­tions­vouch­rar

12 §   Den fak­tiska leve­ran­sen av varorna eller det fak­tiska till­han­da­hål­lan­det av tjäns­terna i utbyte mot en fler­funk­tions­voucher som god­tas som ersätt­ning eller par­ti­ell ersätt­ning av leve­ran­tö­ren eller till­han­da­hål­la­ren ska anses som en omsätt­ning enligt 2 kap. 1 §. Tidi­gare över­lå­tel­ser av fler­funk­tions­vouchern är dock inte omsätt­ningar.
Lag (2018:1333).

13 §   När en över­lå­telse av en fler­funk­tions­voucher görs av en annan per­son än den beskatt­nings­bara per­son som genom­för en sådan omsätt­ning som avses i 12 §, ska alla till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter som kan iden­ti­fie­ras, exem­pel­vis distributions-​​ eller mark­nads­fö­rings­tjäns­ter, anses som omsätt­ningar. Lag (2018:1333).


2 a kap. Uni­ons­in­terna för­värv

1 §   I 2-9 och 11 §§ finns bestäm­mel­ser om i vilka fall ett för­värv ska anses som ett uni­ons­in­ternt för­värv. Lag (2022:160).

Uni­ons­in­terna för­värv

2 §   Med uni­ons­in­ternt för­värv för­stås
   1. att någon under de för­ut­sätt­ningar som anges i 3-5 §§ mot ersätt­ning för­vär­var en vara, om varan trans­por­te­ras till för­vär­va­ren av denne eller av säl­ja­ren eller för någon­de­ras räk­ning till Sve­rige från ett annat EU-​land,
   2. att någon under de för­ut­sätt­ningar som anges i 6 § mot ersätt­ning för­vär­var en vara, om varan trans­por­te­ras till för­vär­va­ren av denne eller av säl­ja­ren eller för någon­de­ras räk­ning till ett annat EU-​land från Sve­rige eller ett annat EU-​land,
   3. att någon under de för­ut­sätt­ningar som anges i 7 § första styc­ket för över en vara från en verk­sam­het i ett annat EU- land till Sve­rige, om inget annat föl­jer av 7 § andra styc­ket eller 8 och 8 b-8 f §§,
   4. att någon i de fall som anges i 9 § för över en vara från ett annat EU-​land till Sve­rige,
   5. att någon under de för­ut­sätt­ningar som anges i 8 a § mot ersätt­ning för­vär­var en vara från ett avropsla­ger i Sve­rige, eller
   6. att någon under de för­ut­sätt­ningar som anges i 11 § för över en vara från ett annat EU-​land till Sve­rige. Lag (2022:160).

Uni­ons­in­terna för­värv enligt 2 § 1

3 §   En vara ska anses för­vär­vad enligt 2 § 1, om för­vär­vet avser
   1. ett sådant nytt trans­port­me­del som anges i 1 kap. 13 a §,
   2. en sådan punkt­skat­te­plik­tig vara som anges i 1 kap. 13 b § och köpa­ren är en beskatt­nings­bar per­son eller en juri­disk per­son som inte är en beskatt­nings­bar per­son, eller
   3. en annan vara än ett nytt trans­port­me­del eller en punkt­skat­te­plik­tig vara och för­vär­vet görs av en sådan köpare som anges i andra styc­ket från en beskatt­nings­bar per­son som age­rar i denna egen­skap och som inte är befriad från mer­vär­desskatt enligt bestäm­mel­serna om små före­tag i artik­larna 282-​292 i direk­tiv 2006/112/EG i ett annat EU-​land.

Första styc­ket 3 avser köpare som är
   1. en beskatt­nings­bar per­son som age­rar i denna egen­skap och vars verk­sam­het med­för rätt till avdrag för ingå­ende skatt eller rätt till åter­be­tal­ning enligt 10 kap. 1 § andra styc­ket eller 9-13 §§ av sådan skatt, eller
   2. en beskatt­nings­bar per­son som age­rar i denna egen­skap och vars verk­sam­het inte med­för någon avdrags­rätt eller rätt till åter­be­tal­ning enligt 10 kap. 9-13 §§ eller en juri­disk per­son som inte är en beskatt­nings­bar per­son, under för­ut­sätt­ning
   - att det sam­man­lagda vär­det av den­nes skat­te­plik­tiga för­värv av andra varor än nya trans­port­me­del eller punkt­skat­te­plik­tiga varor under det löpande eller det före­gå­ende kalen­derå­ret över­sti­ger 90 000 kro­nor, eller
   - att köpa­ren omfat­tas av ett sådant beslut som anges i 4 §.

Första styc­ket gäl­ler inte för­värv av en vara avsedd för väp­nade styr­kor till­hö­rande ett annat EU-​land, om för­vär­vet görs under sådana för­ut­sätt­ningar att det skulle med­föra rätt till åter­be­tal­ning enligt 10 kap. 8 a §. Lag (2022:160).

4 §   Skat­te­ver­ket ska på begä­ran av en sådan köpare som anges i 3 § andra styc­ket 2 besluta att för­värv som görs av honom ska anses som uni­ons­in­terna för­värv fastän den angivna belopps­grän­sen inte över­stigs. Beslu­tet ska gälla under två kalen­derår. Lag (2011:283).

5 §   En vara ska anses för­vär­vad enligt 2 § 1 även i de fall trans­por­ten påbör­jas utan­för EU och varan där­ef­ter impor­te­rats till ett annat EU-​land av för­vär­va­ren för vidare trans­port till Sve­rige, om för­vär­va­ren är en juri­disk per­son som inte är en beskatt­nings­bar per­son.

I 10 kap. 11 b § finns bestäm­mel­ser om åter­be­tal­ning i vissa fall av skatt som beta­las vid import. Lag (2013:368).

Uni­ons­in­terna för­värv enligt 2 § 2

6 §   En vara ska anses för­vär­vad enligt 2 § 2, om
   - köpa­ren är regi­stre­rad till mer­vär­desskatt här i lan­det,
   - för­vär­vet görs, under angi­vande av köpa­rens svenska regi­stre­rings­num­mer, från en säl­jare som är regi­stre­rad till mer­vär­desskatt i ett annat EU-​land, och
   - köpa­ren inte visar att han påförts mer­vär­desskatt i ett annat EU-​land för för­vär­vet.

I 13 kap. 25 a § finns bestäm­mel­ser om hur utgå­ende skatt för sådana för­värv som avses i första styc­ket ska åter­fås, för det fall att mer­vär­desskatt har påförts i det andra EU-​lan­det efter det att för­vär­va­ren redo­vi­sat den utgå­ende skat­ten i sin dekla­ra­tion här i lan­det.

En vara ska inte anses för­vär­vad enligt första styc­ket, om köpa­ren visar att för­vär­vet gjorts för en efter­föl­jande omsätt­ning i ett annat EU-​land och den till vil­ken omsätt­ningen görs är skatt­skyl­dig där för omsätt­ningen. Lag (2011:283).

Uni­ons­in­terna för­värv enligt 2 § 3

7 §   En vara ska anses för­vär­vad enligt 2 § 3, om
   - den som för över varan är en beskatt­nings­bar per­son som bedri­ver verk­sam­het i ett annat EU-​land,
   - över­fö­ringen görs för den­nes verk­sam­het, och
   - över­fö­ringen görs genom att varan trans­por­te­ras från det EU-​lan­det till Sve­rige av den beskatt­nings­bara per­so­nen eller för den­nes räk­ning.

En vara ska inte anses för­vär­vad enligt 2 § 3, om över­fö­ringen
   1. görs för omsätt­ning på far­tyg, luft­far­tyg eller tåg under färd med avgångs­ort i ett EU-​land och ankomstort i ett annat EU-​land,
   2. utgör ett led i omsätt­ningen av en tjänst som utförs åt den som för över varan och tjäns­ten avser arbete på eller vär­de­ring av varan i Sve­rige, om trans­por­ten av varan avslu­tas i Sve­rige och varan, sedan arbe­tet eller vär­de­ringen utförts, skic­kas till­baka till den beskatt­nings­bara per­so­nen i det EU-​land som varan ursprung­li­gen över­förts från,
   3. görs för att den över­förda varan ska använ­das för omsätt­ningen av tjäns­ter i Sve­rige och varan där­för ska använ­das till­fäl­ligt här i lan­det,
   4. görs för att den över­förda varan till­fäl­ligt, högst två år, ska använ­das i Sve­rige, under för­ut­sätt­ning att mot­sva­rande import skulle ha varit skat­te­fri här i lan­det enligt vad som gäl­ler för tem­po­rär import från ett icke med­lems­land,
   5. görs för sådan omsätt­ning som anges i 5 kap. 3 a §, 3 kap. 21 a, 30 a eller 30 c §,
   6. görs för sådan omsätt­ning som anges i 5 kap. 2 § första styc­ket 2 eller 4, eller
   7. görs för sådan omsätt­ning som anges i 5 kap. 2 c eller 2 d §.

När någon av de för­ut­sätt­ningar som anges i andra styc­ket inte längre före­lig­ger, ska varorna anses ha över­förts enligt reg­lerna i första styc­ket. Lag (2017:1196).

Avropsla­ger i Sve­rige

8 §   En vara som förts över till ett avropsla­ger i Sve­rige ska inte anses för­vär­vad enligt 2 § 3, om
   1. varan trans­por­te­ras till Sve­rige av en beskatt­nings­bar per­son eller för den­nes räk­ning från ett annat EU-​land för att här över­lå­tas mot ersätt­ning till en annan beskatt­nings­bar per­son som enligt ett befint­ligt avtal dem emel­lan har rätt att för­värva varan,
   2. den som över­för varan var­ken har eta­ble­rat sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het eller har något fast eta­ble­rings­ställe i Sve­rige,
   3. den som har rätt att för­värva varan är regi­stre­rad till mer­vär­desskatt i Sve­rige och den som över­för varan har kän­ne­dom om den avsedda för­vär­va­rens iden­ti­tet och regi­stre­rings­num­mer till mer­vär­desskatt när trans­por­ten avgår, och
   4. den som över­för varan regi­stre­rar över­fö­ringen i ett regis­ter enligt arti­kel 243.3 i direk­tiv 2006/112/EG, i lydel­sen enligt direk­tiv (EU) 2018/1910, samt för in upp­gif­ter om den avsedda för­vär­va­rens svenska regi­stre­rings­num­mer till mer­vär­desskatt i en sam­man­ställ­ning enligt arti­kel 262.2 i samma direk­tiv. Lag (2019:789).

8 a §   Vid över­fö­ring av en vara enligt 8 § ska den avsedda för­vär­va­ren, eller någon som ersatt denne enligt 8 d §, anses ha gjort ett uni­ons­in­ternt för­värv när ägan­de­rät­ten av varan över­går till för­vär­va­ren, om det sker inom 12 måna­der från det att varan ankom till Sve­rige. Lag (2019:789).

8 b §   Om varan inte har över­lå­tits till en sådan beskatt­nings­bar per­son som avses i 8 a § inom 12 måna­der från det att varan ankom till Sve­rige, ska den anses för­vär­vad enligt 2 § 3. Tid­punk­ten för för­vär­vet ska vara dagen efter 12-​måna­ders­pe­ri­o­dens utgång. Lag (2019:789).

8 c §   Vid över­fö­ring av en vara enligt 8 § får varan skic­kas till­baka till det EU-​land som den skic­ka­des från utan att den ska anses för­vär­vad enligt 2 § 3, om åter­sän­dan­det av varan
   1. sker inom 12 måna­der från det att varan ankom till Sve­rige, och
   2. anges i ett regis­ter enligt arti­kel 243.3 i direk­tiv 2006/112/EG, i lydel­sen enligt direk­tiv (EU) 2018/1910.
Lag (2019:789).

8 d §   Om för­vär­va­ren som avses i 8 § byts ut mot en annan beskatt­nings­bar per­son inom 12 måna­der från det att varan ankom till Sve­rige, ska varan inte anses för­vär­vad enligt 2 § 3 vid bytet, om
   1. övriga vill­kor i 8 § är upp­fyllda, och
   2. bytet regi­stre­ras av den som över­för varan i ett regis­ter enligt arti­kel 243.3 i direk­tiv 2006/112/EG, i lydel­sen enligt direk­tiv (EU) 2018/1910. Lag (2019:789).

8 e §   Om något av vill­ko­ren i 8 eller 8 d § upp­hör att vara upp­fyllt inom 12 måna­der från det att varan ankom till Sve­rige, ska varan anses för­vär­vad enligt 2 § 3 vid den tid­punkt då vill­ko­ret inte längre är upp­fyllt.
Lag (2019:789).

8 f §   Om en vara som över­förts enligt 8 § över­låts till någon annan än en sådan beskatt­nings­bar per­son som avses i 8 a §, ska varan anses för­vär­vad enligt 2 § 3 vid över­lå­tel­sen.

Om varan trans­por­te­ras från avropslag­ret till ett annat land än det EU-​land som den ursprung­li­gen trans­por­te­ra­des från, ska varan anses för­vär­vad enligt 2 § 3 när trans­por­ten inleds.

Om varan för­störts, gått för­lo­rad eller stu­lits, ska varan anses för­vär­vad enligt 2 § 3 den dag då varan för­stör­des eller för­svann eller, om det är omöj­ligt att fast­ställa vil­ken dag detta skedde, den dag det upp­täck­tes att varan var för­störd eller för­svun­nen. Lag (2019:789).

Uni­ons­in­terna för­värv enligt 2 § 4

9 §   En vara ska anses för­vär­vad enligt 2 § 4, om
   - den som tar i anspråk varan är en beskatt­nings­bar per­son som bedri­ver verk­sam­het här i lan­det,
   - den beskatt­nings­bara per­so­nen tar i anspråk varan för ett annat ända­mål än som anges i 7 § andra styc­ket genom att använda den för denna verk­sam­het efter att varan trans­por­te­rats av den beskatt­nings­bara per­so­nen eller för den­nes räk­ning till Sve­rige från ett annat EU-​land, och
   - varan inte här­rör från en verk­sam­het som den beskatt­nings­bara per­so­nen bedri­ver i det lan­det.
Lag (2013:368).

Gemen­sam bestäm­melse avse­ende 2 § 3 och 4

10 §   En vara ska inte anses för­vär­vad enligt 7 eller 9 § om mot­sva­rande för­värv av varan mot ersätt­ning för för­vär­va­ren inte skulle anses som ett uni­ons­in­ternt för­värv enligt 3 §.
Lag (2011:283).

11 §   En vara ska anses för­vär­vad enligt 2 § 6, om
   - varan används av de väp­nade styr­korna i ett EU-​land, för styr­kor­nas eget bruk eller för bruk av den civil­per­so­nal som föl­jer med dem, och dessa styr­kor del­tar i en för­svars­in­sats för att genom­föra en uni­ons­verk­sam­het inom ramen för den gemen­samma säkerhets-​​ och för­svars­po­li­ti­ken,
   - varan inte har för­vär­vats enligt de all­männa reg­ler om beskatt­ning som gäl­ler för ett EU-​lands hem­ma­mark­nad, och
   - import av varan inte skulle omfat­tas av undan­tag från skat­te­plikt enligt 3 kap. 30 § sjunde styc­ket.
Lag (2022:160).


3 kap. Skat­te­plikt för omsätt­ning, uni­ons­in­ternt för­värv och import

Gene­rell skat­te­plikt

1 §   Omsätt­ning av varor och tjäns­ter samt import är skat­te­plik­tiga, om inget annat anges i detta kapi­tel.

Är omsätt­ningen av en vara undan­ta­gen från skat­te­plikt enligt detta kapi­tel, är även import av varan undan­ta­gen från skat­te­plikt.

Uni­ons­in­ternt för­värv är skat­te­plik­tigt om mot­sva­rande omsätt­ning skulle ha varit det. Lag (2011:283).

1 a §   I 9 c kap. finns sär­skilda bestäm­mel­ser om undan­tag från skat­te­plikt under den tid som varor är pla­ce­rade i vissa lager.
Lag (1995:1286).

Undan­tag på fas­tig­hets­om­rå­det

2 §   Från skat­te­plikt undan­tas, med de begräns­ningar som föl­jer av 3 §, omsätt­ning av fas­tig­he­ter samt över­lå­telse och upp­lå­telse av arren­den, hyres­rät­ter, bostads­rät­ter, tomträt­ter, ser­vi­tuts­rät­ter och andra rät­tig­he­ter till fas­tig­he­ter.

Undan­ta­get för upp­lå­telse av nytt­jan­de­rät­ter till fas­tig­he­ter omfat­tar också under­ord­nade till­han­da­hål­lan­den, exem­pel­vis upp­lå­ta­rens till­han­da­hål­lande av gas, vat­ten, elekt­ri­ci­tet, värme och nät­ut­rust­ning för mot­tag­ning av radio-​​ och tele­vi­sions­sänd­ningar, om till­han­da­hål­lan­det är en del av upp­lå­tel­sen av nytt­jan­de­rät­ten. Lag (2016:1208).

3 §   Undan­ta­get enligt 2 § omfat­tar inte
   1. upp­lå­telse eller över­lå­telse av maski­ner och utrust­ning som har instal­le­rats var­ak­tigt,
   2. omsätt­ning av väx­ande skog, odling och annan växt­lig­het utan sam­band med över­lå­telse av mar­ken,
   3. upp­lå­telse eller över­lå­telse av rätt till jord­bruks­ar­rende, avverk­nings­rätt och annan jäm­för­lig rät­tig­het, rätt att ta jord, sten eller andra natur­pro­duk­ter samt rätt till jakt, fiske eller bete,
   4. rums­ut­hyr­ning i hotell­rö­relse eller lik­nande verk­sam­het samt upp­lå­telse av cam­ping­plat­ser och mot­sva­rande i cam­ping­verk­sam­het,
   5. upp­lå­telse av loka­ler och andra plat­ser för par­ke­ring, inklu­sive för­töj­ning och ank­ring, av trans­port­me­del,
   6. upp­lå­telse av för­va­rings­boxar,
   7. upp­lå­telse av utrym­men för reklam eller annon­se­ring på fas­tig­he­ter,
   8. upp­lå­telse för djur av bygg­na­der eller mark,
   9. upp­lå­telse för tra­fik av väg, bro eller tun­nel samt upp­lå­telse av spå­ran­lägg­ning för järn­vägs­tra­fik,
   10. kort­tidsupp­lå­telse av loka­ler och anlägg­ningar för idrotts­ut­öv­ning,
   11. upp­lå­telse av ter­mi­na­lan­lägg­ning för buss- och tåg­tra­fik till tra­fi­ko­pe­ra­tö­rer, och
   12. upp­lå­telse till en mobi­lo­pe­ra­tör av plats för utrust­ning på en mast eller lik­nande kon­struk­tion och till­hö­rande utrymme för tek­nisk utrust­ning som omfat­tas av upp­lå­tel­sen.

Undan­ta­get enligt 2 § gäl­ler inte hel­ler när en fas­tig­hets­ä­gare, ett kon­kursbo eller en sådan mer­vär­desskatte­grupp som avses i 6 a kap. för sta­dig­va­rande använd­ning i en verk­sam­het som med­för skatt­skyl­dig­het eller som med­för rätt till åter­be­tal­ning enligt 10 kap. 1, 6, 6 a, 9, 11, 11 e eller 12 § helt eller del­vis hyr ut en sådan bygg­nad eller annan anlägg­ning, som utgör fas­tig­het. Skat­te­plikt gäl­ler dock inte om uthyr­ningen avser sta­dig­va­rande bostad. Uthyr­ning till sta­ten, en kom­mun, ett kom­munal­för­bund eller ett sam­ord­nings­för­bund som avses i 4 § lagen (2003:1210) om finan­si­ell sam­ord­ning av reha­bi­li­te­rings­in­sat­ser är skat­te­plik­tig även om uthyr­ningen sker för en verk­sam­het som inte med­för skatt­skyl­dig­het eller rätt till åter­be­tal­ning enligt 10 kap. 1, 6, 6 a, 9, 11, 11 e eller 12 §. Skat­te­plikt gäl­ler dock inte för uthyr­ning till en kom­mun, ett kom­munal­för­bund eller ett sam­ord­nings­för­bund, om fas­tig­he­ten vida­reut­hyrs av kom­mu­nen, kom­munal­för­bun­det eller sam­ord­nings­för­bun­det för använd­ning i en verk­sam­het som bedrivs av någon annan än sta­ten, en kom­mun, ett kom­munal­för­bund eller ett sam­ord­nings­för­bund och som inte med­för skatt­skyl­dig­het eller rätt till åter­be­tal­ning enligt 10 kap. 1, 6, 6 a, 9, 11, 11 e eller 12 §. Det som har sagts om uthyr­ning gäl­ler även för upp­lå­telse av bostads­rätt.

Andra styc­ket tilläm­pas också
   1. vid uthyr­ning i andra och tredje hand,
   2. vid bostads­rätts­ha­vares upp­lå­telse av nytt­jan­de­rätt till fas­tig­het som inne­has med bostads­rätt, och
   3. när en bygg­nad eller annan anlägg­ning som utgör fas­tig­het upp­förs eller genom­går omfat­tande till- eller ombygg­nad i syfte att anlägg­ningen helt eller del­vis ska kunna hyras ut för sådan verk­sam­het som avses i andra styc­ket.

I 9 kap. finns sär­skilda bestäm­mel­ser om skatt­skyl­dig­het för sådan uthyr­ning, bostads­rättsupp­lå­telse och upp­lå­telse av nytt­jan­de­rätt som anges i andra och tredje styc­kena.
Lag (2021:1185).

Undan­tag för sjuk­vård, tand­vård och social omsorg

4 §   Från skat­te­plikt undan­tas omsätt­ning av tjäns­ter som utgör sjuk­vård, tand­vård eller social omsorg samt tjäns­ter av annat slag och varor som den som till­han­da­hål­ler vår­den eller omsor­gen omsät­ter som ett led i denna.

Undan­ta­get omfat­tar även
   - kon­trol­ler och ana­ly­ser av prov som tagits som ett led i sjuk­vår­den eller tand­vår­den, och
   - omsätt­ning av den­tal­tek­niska pro­duk­ter och av tjäns­ter som avser sådana pro­duk­ter, när pro­duk­ten eller tjäns­ten till­han­da­hålls av tand­lä­kare eller tand­tek­ni­ker.

Undan­ta­get gäl­ler inte omsätt­ning av glas­ö­gon eller andra syn­hjälp­me­del även om varorna omsätts som ett led i till­han­da­hål­lan­det av sjuk­vård.

Undan­ta­get gäl­ler inte omsätt­ning av varor när de omsätts av apo­te­kare eller recep­ta­rier. Beträf­fande omsätt­ning av läke­me­del som läm­nas ut enligt recept eller säljs till sjuk­hus finns sär­skilda bestäm­mel­ser i 23 § 2.

Undan­ta­get gäl­ler inte vid vård av djur. Lag (2014:1492).

5 §   Med sjuk­vård för­stås åtgär­der för att medi­cinskt före­bygga, utreda eller behandla sjuk­do­mar, kropps­fel och ska­dor samt vård vid barns­börd,
   - om åtgär­derna vid­tas vid sjuk­hus eller någon annan inrätt­ning som drivs av det all­männa eller, inom enskild verk­sam­het, vid inrätt­ningar för slu­ten vård, eller
   - om åtgär­derna annars vid­tas av någon med sär­skild legi­ti­ma­tion att utöva yrke inom sjuk­vår­den.

Med sjuk­vård för­stås även sjuk­trans­por­ter som utförs med trans­port­me­del som är sär­skilt inrät­tade för sådana trans­por­ter.

Med sjuk­vård jäm­ställs medi­cinskt betingad fot­vård. Lag (1996:794).

6 §   Med tand­vård för­stås åtgär­der för att före­bygga, utreda eller behandla sjuk­do­mar, kropps­fel och ska­dor i mun­hå­lan.

7 §   Med social omsorg för­stås offent­lig eller pri­vat verk­sam­het för barnom­sorg, äldre­omsorg, stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade och annan jäm­för­lig social omsorg.

Undan­tag för utbild­ning

8 §   Från skat­te­plikt undan­tas omsätt­ning av tjäns­ter som utgör
   1. grundskole-​​, gymnasieskole-​​ eller hög­sko­le­ut­bild­ning, om utbild­ningen anord­nas av det all­männa eller en av det all­männa för utbild­ningen erkänd utbild­nings­an­ord­nare, och
   2. utbild­ning som berät­ti­gar stu­de­rande till stu­di­e­stöd enligt stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395) eller till
      a) stats­bi­drag som admi­ni­stre­ras av Spe­ci­al­pe­da­go­giska skol­myn­dig­he­ten för
   - kor­tare stu­dier om funk­tions­hin­der,
   - kor­tare stu­dier på grundskole-​​ eller gym­na­si­e­nivå som är sär­skilt anpas­sade för per­so­ner med funk­tions­hin­der, och
   - stu­dier inom kom­mu­nal vux­en­ut­bild­ning som sär­skild utbild­ning, eller
      b) stats­bi­drag som admi­ni­stre­ras av Same­tinget för kor­tare stu­dier i alfa­be­ti­se­ring i samiska.

Undan­ta­get från skat­te­plikt enligt första styc­ket omfat­tar även omsätt­ning av varor och tjäns­ter som omsätts som ett led i utbild­ningen.

Utbild­ning som till­han­da­hålls av utbil­dare mot ersätt­ning från en upp­drags­gi­vare som själv utser de per­so­ner som ska utbil­das (upp­drags­ut­bild­ning) omfat­tas av undan­ta­get endast om utbild­ningen ingår i en av upp­drags­gi­va­ren bedri­ven egen utbild­ning enligt första styc­ket. Lag (2020:450).

Undan­tag för bank- och finan­sie­rings­tjäns­ter och för vär­de­pap­pers­han­del

9 §   Från skat­te­plikt undan­tas omsätt­ning av bank- och finan­sie­rings­tjäns­ter samt sådan omsätt­ning som utgör vär­de­pap­pers­han­del eller där­med jäm­för­lig verk­sam­het.

Med bank- och finan­sie­rings­tjäns­ter avses inte nota­ri­at­verk­sam­het, inkas­so­tjäns­ter, admi­nist­ra­tiva tjäns­ter avse­ende facto­ring eller uthyr­ning av för­va­rings­ut­rym­men.

Med vär­de­pap­pers­han­del för­stås
   1. omsätt­ning och för­med­ling av aktier, andra ande­lar och ford­ringar, oav­sett om de repre­sen­te­ras av vär­de­pap­per eller inte, och
   2. för­valt­ning av vär­de­pap­pers­fon­der enligt lagen (2004:46) om vär­de­pap­pers­fon­der och spe­ci­al­fon­der enligt lagen (2013:561) om för­val­tare av alter­na­tiva inve­ste­rings­fon­der.
Lag (2013:567).

Undan­tag för för­säk­rings­tjäns­ter

10 §   Från skat­te­plikt undan­tas omsätt­ning av försäkrings-​​ och åter­för­säk­rings­tjäns­ter, inbe­gri­pet tjäns­ter som till­han­da­hålls av för­säk­rings­mäk­lare eller andra för­med­lare av för­säk­ringar och som avser för­säk­ringar eller åter­för­säk­ringar.
Lag (2002:1004).

Undan­tag för inve­ste­rings­guld

10 a §   Från skat­te­plikt undan­tas omsätt­ning av inve­ste­rings­guld, inbe­gri­pet inve­ste­rings­guld repre­sen­te­rat av vär­de­pap­per, om omsätt­ningen med­för en ägan­de­rätt till eller en ford­ran på gul­det.

Från skat­te­plikt undan­tas även för­med­ling som görs för någon annans räk­ning i den­nes namn, om för­med­lingen avser en omsätt­ning enligt första styc­ket. Lag (1999:640).

10 b §   En beskatt­nings­bar per­son har rätt att bli skatt­skyl­dig för en omsätt­ning som annars skulle ha undan­ta­gits enligt 10 a § första styc­ket om den beskatt­nings­bara per­so­nen
   1. fram­stäl­ler inve­ste­rings­guld eller omvand­lar guld av något slag till inve­ste­rings­guld och omsätt­ningen görs till en annan beskatt­nings­bar per­son, eller
   2. i sin yrkes­verk­sam­het nor­malt omsät­ter guld för indust­ri­ellt ända­mål och omsätt­ningen avser inve­ste­rings­guld enligt 1 kap. 18 § första styc­ket 1 och görs till en annan beskatt­nings­bar per­son. Lag (2013:368).

10 c §   Ett ombud har rätt att bli skatt­skyl­digt för för­med­ling som annars skulle ha undan­ta­gits enligt 10 a § andra styc­ket om den för vars räk­ning för­med­lingen görs är skatt­skyl­dig enligt 10 b §. Lag (1999:640).

Undan­tag inom kul­tur­om­rå­det

11 §   Från skat­te­plikt undan­tas föl­jande slag av omsätt­ning:
   1. en utö­vande konst­närs fram­fö­rande av ett sådant lit­te­rärt eller konst­när­ligt verk som omfat­tas av lagen (1960:729) om upp­hovs­rätt till lit­te­rära och konst­när­liga verk,
   2. till­han­da­hål­lande i bib­li­o­teks­verk­sam­het av böc­ker, tid­skrif­ter, tid­ningar, ljud- och bildupp­tag­ningar, repro­duk­tio­ner av bild­konst samt bib­li­o­gra­fiska upp­lys­ningar, om verk­sam­he­ten bedrivs av eller fort­lö­pande i mer än ringa omfatt­ning under­stöds av det all­männa,
   3. för­va­ring och till­han­da­hål­lande i arkiv­verk­sam­het av arkiv­hand­lingar och upp­gif­ter ur sådana hand­lingar, om verk­sam­he­ten bedrivs av eller fort­lö­pande i mer än ringa omfatt­ning under­stöds av det all­männa,
   4. anord­nande i musei­verk­sam­het av utställ­ningar för all­män­he­ten och till­han­da­hål­lande i musei­verk­sam­het av före­mål för utställ­ningar, om verk­sam­he­ten bedrivs av eller fort­lö­pande i mer än ringa omfatt­ning under­stöds av det all­männa,
   5. av det all­männa under­stödd folk­bild­nings­verk­sam­het som till­han­da­hålls av stu­di­e­för­bund, och
   6. kul­tur­bild­nings­verk­sam­het som bedrivs av kom­mun. Lag (1996:1327).

Undan­tag inom idrotts­om­rå­det

11 a §   Från skat­te­plikt undan­tas omsätt­ning av tjäns­ter vari­ge­nom någon bereds till­träde till idrotts­ligt eve­ne­mang eller till­fälle att utöva idrotts­lig verk­sam­het. Från skat­te­plikt undan­tas vidare omsätt­ning av tjäns­ter som har ome­del­bart sam­band med utö­van­det av den idrotts­liga verk­sam­he­ten om dessa tjäns­ter omsätts av den som till­han­da­hål­ler den idrotts­liga verk­sam­he­ten.

Undan­ta­get gäl­ler endast om tjäns­terna omsätts av sta­ten eller en kom­mun eller av en för­e­ning i de fall verk­sam­he­ten inte anses som eko­no­misk enligt 4 kap. 8 §. Lag (2013:368).

Undan­tag inom mass­me­di­e­om­rå­det

12 §   Har upp­hävts genom lag (1995:1364).

13 §   Från skat­te­plikt undan­tas omsätt­ning av peri­o­diska med­lems­blad eller peri­o­diska per­so­nal­tid­ningar när en sådan pub­li­ka­tion till­han­da­hålls någon gra­tis eller mot ersätt­ning till­han­da­hålls utgi­va­ren, med­lem­mar eller anställda. Även inför­sel av en sådan pub­li­ka­tion är undan­ta­gen från skat­te­plikt, om pub­li­ka­tio­nen förs in till lan­det för att till­han­da­hål­las på något av dessa sätt.

14 §   Från skat­te­plikt undan­tas omsätt­ning och inför­sel av peri­o­diska orga­ni­sa­tions­tid­skrif­ter.

Med en orga­ni­sa­tions­tid­skrift för­stås en pub­li­ka­tion
   - som inte är en all­män nyhets­tid­ning, ett med­lems­blad eller en per­so­nal­tid­ning, och
   - som väsent­li­gen fram­står som ett organ för en eller flera sam­man­slut­ningar med det huvud­sak­liga syf­tet att verka för ett reli­giöst, nyk­ter­hets­främ­jande, poli­tiskt, mil­jö­vår­dande, idrotts­ligt eller för­svars­främ­jande ända­mål eller att före­träda med­lem­mar med funk­tions­hin­der.

Som sam­man­slut­ning med huvud­sak­ligt syfte att verka för ett idrotts­ligt ända­mål räk­nas endast sam­man­slut­ningar som är anslutna till Sve­ri­ges riksid­rotts­för­bund eller Svenska kor­po­ra­tions­id­rotts­för­bun­det eller som är repre­sen­te­rade i Sve­ri­ges olym­piska kom­mitté. Som sam­man­slut­ning med huvud­sak­ligt syfte att verka för ett för­svars­främ­jande ända­mål räk­nas endast sådan sam­man­slut­ning som enligt därom gäl­lande före­skrif­ter erhål­ler stat­ligt stöd till sin verk­sam­het.
Lag (2005:1198).

15 §   Har upp­hävts genom lag (1996:1327).

16 §   En pub­li­ka­tion som anges i 13 och 14 §§ anses som peri­o­disk endast om den enligt utgiv­nings­pla­nen utkom­mer med nor­malt minst fyra num­mer om året. Lag (1996:1327).

17 §   Undan­ta­gen i 13 och 14 §§ omfat­tar även radio-​​ och kas­set­tid­ningar. Lag (1996:1327).

18 §   Från skat­te­plikt undan­tas omsätt­ning av pro­gram och kata­lo­ger för egen verk­sam­het som inte i sig med­för skatt­skyl­dig­het eller rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt enligt 10 kap. 9-13 §§.

19 §   Från skat­te­plikt undan­tas omsätt­ning av tjäns­ter som
   1. avser infö­rande eller ackvi­si­tion av annon­ser i peri­o­diska med­lems­blad, per­so­nal­tid­ningar och orga­ni­sa­tions­tid­skrif­ter som anges i 13 och 14 §§, eller
   2. till­han­da­hålls en utgi­vare av sådana pub­li­ka­tio­ner som avses i 1 på upp­drag av honom, om tjäns­terna - avser fram­ställ­ning av pub­li­ka­tio­nen, var­med för­stås mång­fal­di­gan­det eller de tek­niska tjäns­ter som krävs för mång­fal­di­gan­det av pub­li­ka­tio­nen, eller
   - avser dis­tri­bu­tion av upp­la­gan eller någon annan åtgärd som natur­ligt hänger sam­man med fram­ställ­ningen.

Från skat­te­plikt undan­tas även tjäns­ter som avser infö­rande av annon­ser i sådana pub­li­ka­tio­ner som anges i 18 §.
Lag (2002:1004).

20 §   Från skat­te­plikt undan­tas omsätt­ning i verk­sam­het för pro­duk­tion och utsänd­ning av radio-​​ och tele­vi­sions­pro­gram, om verk­sam­he­ten huvud­sak­li­gen finan­sie­ras genom stats­an­slag.

Undan­tag för post­tjäns­ter och fri­mär­ken

20 a §   Från skat­te­plikt undan­tas omsätt­ning av
   1. post­tjäns­ter som ingår i den sam­hälls­om­fat­tande post­tjäns­ten enligt post­la­gen (2010:1045), till den del de till­han­da­hålls av någon som med stöd av samma lag är utsedd att till­han­da­hålla hela eller delar av denna tjänst, och
   2. fri­mär­ken som till­han­da­hålls till det nomi­nella vär­det och som är gil­tiga som betal­nings­me­del för post­tjäns­ter som avses i 1.

Omsätt­ning av post­tjäns­ter för vilka vill­ko­ren för­hand­lats indi­vi­du­ellt omfat­tas dock inte av undan­ta­get i första styc­ket 1. Lag (2016:91).

Undan­tag för far­tyg och luft­far­tyg

21 §   Från skat­te­plikt undan­tas omsätt­ning av
   1. luft­far­tyg som ska använ­das av flyg­bo­lag som huvud­sak­li­gen bedri­ver inter­na­tio­nell flyg­tra­fik mot betal­ning,
   2. tjäns­ter, såsom ombygg­nad, repa­ra­tion, under­håll, befrakt­ning och uthyr­ning som avser sådana luft­far­tyg,
   3. delar, till­be­hör eller utrust­ning till sådana luft­far­tyg, när varan
   - säljs eller hyrs ut till den som äger luft­far­ty­get eller den som var­ak­tigt nytt­jar luft­far­ty­get enligt avtal med äga­ren, eller
   - förs in till lan­det för äga­rens eller nytt­jan­de­rätts­ha­va­rens räk­ning, och
   4. tjäns­ter som avser delar, till­be­hör eller utrust­ning som anges i 3. Lag (2017:1196).

21 a §   Från skat­te­plikt undan­tas omsätt­ning av
   1. far­tyg som används på öppna havet och frak­tar pas­sa­ge­rare mot betal­ning eller används för handels-​​, industri-​​ eller fis­ke­ri­verk­sam­het,
   2. far­tyg som används för sjö­r­ädd­ning eller assi­stans eller för kust­fiske,
   3. utrust­ning, inklu­sive fis­ke­ri­ut­rust­ning, som utgör en del av eller används i ett far­tyg som anges i 1 eller 2,
   4. varor för för­bruk­ning ombord på far­tyg som anges i 1,
   5. varor för för­sälj­ning ombord på far­tyg som anges i 1
      a) i andra fall än som avses i 5 kap. 2 b §,
      b) i de fall som avses i 5 kap. 2 b §, om varorna är sådana livs­me­del som anges i arti­kel 2 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 178/2002 av den 28 janu­ari 2002 om all­männa prin­ci­per och krav för livs­me­delslag­stift­ning, om inrät­tande av Euro­pe­iska myn­dig­he­ten för livs­me­dels­sä­ker­het och om för­fa­ran­den i frå­gor som gäl­ler livs­me­dels­sä­ker­het, och
   6. varor för för­bruk­ning eller för­sälj­ning ombord på far­tyg som anges i 2, dock inte far­tygspro­vi­ant för far­tyg som används för kust­fiske.

I fråga om punkt­skat­te­plik­tiga varor gäl­ler första styc­ket 4 och 5 a endast om omsätt­ningen upp­fyl­ler vill­ko­ren för pro­vi­an­te­ring i 7-9 §§ lagen (1999:446) om pro­vi­an­te­ring av far­tyg och luft­far­tyg. Första styc­ket 5 b gäl­ler inte i fråga om punkt­skat­te­plik­tiga varor.

Omsätt­ning av varor för för­sälj­ning ombord på far­tyg på lin­jer mel­lan Sve­rige och Norge eller mel­lan Sve­rige och Åland undan­tas från skat­te­plikt enligt första styc­ket 5 endast om omsätt­ningen inte stri­der mot 5 och 6 §§ lagen om pro­vi­an­te­ring av far­tyg och luft­far­tyg. Lag (2017:1196).

21 b §   Från skat­te­plikt undan­tas omsätt­ning av
   1. tjäns­ter i form av ombygg­nad, repa­ra­tion, under­håll, befrakt­ning och uthyr­ning av far­tyg som anges i 21 a § första styc­ket 1 eller 2,
   2. tjäns­ter i form av uthyr­ning, repa­ra­tion och under­håll av sådan utrust­ning som avses i 21 a § första styc­ket 3,
   3. andra tjäns­ter än de som avses i 1 eller 2 för att täcka direkta behov för de far­tyg som anges i 21 a § första styc­ket 1 eller 2 och deras las­ter. Lag (2017:1196).

22 §   Från skat­te­plikt undan­tas omsätt­ning av tjäns­ter som till­han­da­hålls av sådana mäk­lare och andra för­med­lare som hand­lar för någon annans räk­ning i den­nes namn, om tjäns­ten avser en sådan omsätt­ning som anges i 21, 21 a eller 21 b §.
Lag (2017:1196).

Undan­tag för vissa andra varor och tjäns­ter

23 §   Från skat­te­plikt undan­tas omsätt­ning av föl­jande slag av varor och tjäns­ter:
   1. sed­lar och mynt som är lag­ligt betal­nings­me­del, med undan­tag av sam­lar­fö­re­mål, det vill säga guld-, silver-​​ eller andra metall­mynt eller sed­lar som nor­malt inte används som lag­ligt betal­nings­me­del eller som är av numis­ma­tiskt intresse,
   2. läke­me­del som läm­nas ut enligt recept eller säljs till sjuk­hus eller förs in i lan­det i anslut­ning till sådan utläm­ning eller för­sälj­ning,
   3. moders­mjölk, blod eller organ från män­ni­skor,
   4. flyg­ben­sin och flyg­fo­to­gen,
   5. lot­te­rier, inräk­nat vad­håll­ning och andra for­mer av spel,
   6. tjäns­ter som avser grav­öpp­ning eller grav­sköt­sel på all­män begrav­nings­plats när tjäns­ten till­han­da­hålls av huvud­man­nen för eller inne­ha­va­ren av begrav­nings­plat­sen, och
   7. guld som leve­re­ras till Sve­ri­ges riks­bank. Lag (2007:1376).

Undan­tag för vissa interna tjäns­ter

23 a §   Från skat­te­plikt undan­tas omsätt­ning av tjäns­ter som till­han­da­hålls inom fri­stå­ende grup­per av fysiska eller juri­diska per­so­ner, om
   - verk­sam­he­ten i övrigt inte med­för skatt­skyl­dig­het hos grup­pen eller hos de fysiska eller juri­diska per­so­nerna,
   - tjäns­terna är direkt nöd­vän­diga för utö­van­det av verk­sam­he­ten, och
   - ersätt­ningen för tjäns­terna exakt mot­sva­rar den fysiska eller juri­diska per­so­nens andel av de gemen­samma kost­na­derna för tjäns­ter­nas till­han­da­hål­lande.

Undan­ta­get avser endast sådana tjäns­ter som nor­malt inte till­han­da­hålls av någon annan utan­för grup­pen. Lag (1998:346).

Undan­tag för över­lå­telse av vissa till­gångar

24 §   Från skat­te­plikt undan­tas över­lå­telse av andra till­gångar än omsätt­nings­till­gångar, om
   1. den som över­lå­ter till­gången kan visa att han var­ken har haft någon rätt till avdrag för eller åter­be­tal­ning enligt 10 kap. 9-13 §§ av ingå­ende skatt vid för­vär­vet av till­gången eller vid mera bety­dande för­värv av varor eller tjäns­ter som till­förts till­gången, eller
   2. över­fö­ring av till­gången från en verk­sam­het till en annan verk­sam­het har med­fört skatt­skyl­dig­het enligt 2 kap. 2 § 2.

Vid tillämp­ning av första styc­ket anses som omsätt­nings­till­gångar inte till­gångar som är avsedda att för­bru­kas i en verk­sam­het.

Undan­ta­get från skat­te­plikt enligt denna para­graf omfat­tar inte för­säk­rings­fö­re­tags över­lå­telse av till­gångar som över­ta­gits i sam­band med ska­de­re­gle­ring och inte hel­ler finan­sie­rings­fö­re­tags över­lå­telse av till­gångar som före­ta­get har åter­ta­git med stöd av ett av före­ta­get över­ta­get köpe­av­tal. Undan­ta­get gäl­ler inte hel­ler om den omsätt­ning genom vil­ken den skatt­skyl­dige för­vär­vat varan eller, om varan förts in till lan­det, det uni­ons­in­terna för­vär­vet eller impor­ten undan­ta­gits från skat­te­plikt enligt 3 kap. 21 eller 21 a §. Lag (2017:1196).

25 §   Har upp­hävts genom lag (2015:888).

26 §   Har upp­hävts genom lag (1994:1798).

Undan­tag för över­lå­telse av motor­for­don till utländska beskick­ningar m.fl.

26 a §   Från skat­te­plikt undan­tas omsätt­ning av motor­for­don, om köpa­ren är någon som har rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt
   1. enligt 10 kap. 6 §, eller
   2. enligt 10 kap. 7 §, om for­do­net är avsett för köpa­rens per­son­liga bruk.

Undan­ta­get enligt första styc­ket gäl­ler endast om köpa­ren till säl­ja­ren över­läm­nar ett intyg som visar att de för­ut­sätt­ningar som anges i första styc­ket är upp­fyllda. Inty­get skall vara utfär­dat av Utri­kes­de­par­te­men­tet. Säl­ja­ren skall till Skat­te­ver­ket ge in kopia av inty­get samt kopia av fak­tu­ran.
Lag (2003:1134).

26 b §   Har motor­for­don för­vär­vats genom en omsätt­ning som undan­ta­gits från skat­te­plikt enligt 26 a § och över­lå­ter köpa­ren for­do­net tidi­gare än två år efter för­vär­vet, ska denne till sta­ten betala ett belopp som mot­sva­rar den skatt som han skulle ha fått betala, om han hade varit skatt­skyl­dig för omsätt­ningen. Belop­pet ska dock inte över­stiga den skatt som skulle ha beta­lats vid över­lå­ta­rens för­värv, om 26 a § inte hade tilläm­pats. Om det inte beta­las någon ersätt­ning vid över­lå­tel­sen av motor­for­do­net eller om ersätt­ningen väsent­li­gen under­sti­ger mark­nads­vär­det, ska belop­pet beräk­nas med utgångs­punkt från mark­nads­vär­det.

Första styc­ket tilläm­pas även om motor­for­do­net för­vär­vats genom ett uni­ons­in­ternt för­värv som undan­ta­gits från skat­te­plikt.

Vid beräk­ning av belopp som enligt första styc­ket ska beta­las till sta­ten tilläm­pas 7 kap.

Första styc­ket ska inte tilläm­pas, om for­do­net över­låts på grund av att äga­ren avli­dit. Inte hel­ler ska första styc­ket tilläm­pas, om den till vil­ken for­do­net över­låts kan för­värva motor­for­don genom en omsätt­ning som undan­tas från skat­te­plikt enligt 26 a §. Sker sådan över­lå­telse, ska den som för­vär­var for­do­net anses ha för­vär­vat detta genom en omsätt­ning som undan­tas från skat­te­plikt enligt 26 a §.

Över­låts for­do­net på grund av att äga­ren fått för­flytt­ning från Sve­rige, ska första styc­ket inte tilläm­pas om äga­ren inne­haft for­do­net minst sex måna­der. Lag (2011:283).

26 c §   Belopp som avses i 26 b § skall beta­las genom insätt­ning på ett sär­skilt konto. Betal­ning skall ske senast 35 dagar efter över­lå­tel­sen av motor­for­do­net. Lag (1996:1320).

Undan­tag för uttag av varor och tjäns­ter

27 §   Har upp­hävts genom lag (2007:1376).

28 §   Har upp­hävts genom lag (1994:1798).

29 §   Från skat­te­plikt undan­tas kom­mu­ner­nas uttag av varor och tjäns­ter för eget behov. Från skat­te­plikt undan­tas även sta­tens uttag av tjäns­ter som avses i 2 kap. 8 §.

Undan­ta­get omfat­tar inte sta­tens eller en kom­muns uttag av tjäns­ter när det gäl­ler arbe­ten på sta­dig­va­rande bostad i sådana fall som avses i 2 kap. 8 §. Undan­ta­get gäl­ler dock för kom­mu­ner­nas uttag av tjäns­ter i fråga om sådana boen­de­for­mer som avses i 4 § lagen (2005:807) om ersätt­ning för viss mer­vär­desskatt för kom­mu­ner, regi­o­ner, kom­munal­för­bund och sam­ord­nings­för­bund. Lag (2019:886).

Undan­tag för viss import

30 §   Från skat­te­plikt undan­tas sådan import som med­för fri­het från skatt enligt lagen (1994:1551) om fri­het från skatt vid import, m.m.

Från skat­te­plikt undan­tas även import av en vara som efter impor­ten ska omsät­tas till ett annat EU-​land enligt
   1. 30 a § första styc­ket 2 eller 3 eller 30 c §, eller
   2. 30 a § första styc­ket 1 eller andra styc­ket, om impor­tö­ren
      a) har angi­vit sitt regi­stre­rings­num­mer till mer­vär­desskatt i Sve­rige,
      b) har angi­vit sitt regi­stre­rings­num­mer till mer­vär­desskatt i det EU-​land dit varan över­förs eller det regi­stre­rings­num­mer till mer­vär­desskatt som köpa­ren av varan har i ett annat EU- land än Sve­rige, och
      c) har, innan varan över­går till fri omsätt­ning, inkom­mit till Tull­ver­ket med bevis­ning om att varan är avsedd att trans­por­te­ras eller sän­das till ett annat EU-​land.

Regi­stre­rings­num­ren i andra styc­ket 2 a och b ska anges vid den tid­punkt då skatt­skyl­dig­het skulle ha inträtt enligt 1 kap. 5 § om impor­ten hade varit skat­te­plik­tig.

Andra styc­ket 2 c gäl­ler endast om Tull­ver­ket begär sådan bevis­ning.

Från skat­te­plikt undan­tas även import av
   1. gas som
      a) trans­por­te­ras genom ett natur­gas­sy­stem eller genom ett gas­nät som är anslu­tet till ett sådant system, eller
      b) förs över från ett far­tyg som trans­por­te­rar gas till ett natur­gas­sy­stem eller till ett rör­led­nings­nät upp­ströms,
   2. el, eller
   3. värme eller kyla genom ett nät för värme eller kyla.

Från skat­te­plikt undan­tas import som görs av en beskatt­nings­bar per­son eller en repre­sen­tant som har ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut och iden­ti­fi­e­rings­num­mer enligt 4 e och 7 §§ lagen (2011:1245) om sär­skilda ord­ningar för mer­vär­desskatt för distans­för­sälj­ning av varor och för tjäns­ter eller enligt mot­sva­rande bestäm­mel­ser i ett annat EU- land, om iden­ti­fi­e­rings­num­ret har till­han­da­hål­lits Tull­ver­ket senast i sam­band med inläm­nan­det av tull­de­kla­ra­tio­nen.

Från skat­te­plikt undan­tas import av en vara som görs av väp­nade styr­kor till­hö­rande ett annat EU-​land för använd­ning av dessa styr­kor eller av den civil­per­so­nal som föl­jer med dem, eller för för­sörj­ning av deras mäs­sar eller mar­ke­ten­te­rier, om dessa styr­kor del­tar i en för­svars­in­sats för att genom­föra en uni­ons­verk­sam­het inom ramen för den gemen­samma säkerhets-​​ och för­svars­po­li­ti­ken. Lag (2022:160).

Vissa undan­tag för omsätt­ning till och för­värv från andra EU- län­der

30 a §   Från skat­te­plikt undan­tas omsätt­ning av varor som trans­por­te­ras av säl­ja­ren eller köpa­ren eller för någon­de­ras räk­ning från Sve­rige till ett annat EU-​land, om
   1. föl­jande vill­kor är upp­fyllda:
      a) köpa­ren är en beskatt­nings­bar per­son eller en juri­disk per­son som inte är en beskatt­nings­bar per­son och age­rar i denna egen­skap i ett annat EU-​land,
      b) köpa­ren är regi­stre­rad till mer­vär­desskatt i ett annat EU- land och har med­de­lat säl­ja­ren sitt regi­stre­rings­num­mer, och
      c) säl­ja­ren har full­gjort sin skyl­dig­het att lämna kor­rekta upp­gif­ter om leve­ran­sen i en peri­o­disk sam­man­ställ­ning enligt 35 kap. skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) eller kan för­klara på ett till­freds­stäl­lande sätt var­för så inte skett,
   2. varorna är punkt­skat­te­plik­tiga och för­vär­va­ren inte är en pri­vat­per­son, eller
   3. varorna är nya trans­port­me­del.

Från skat­te­plikt undan­tas en sådan över­fö­ring av vara som avses i 2 kap. 1 § andra styc­ket om för­hål­lan­dena är sådana som anges i första styc­ket 1-3 i den här para­gra­fen.

Om köpa­ren antingen är en juri­disk per­son som inte är en beskatt­nings­bar per­son eller en beskatt­nings­bar per­son som sak­nar rätt till avdrag eller åter­be­tal­ning mot­sva­rande den i 10 kap. 1-4 a eller 10 kap. 9-13 §§, gäl­ler undan­ta­get i första styc­ket 1 enbart om
   1. det sam­man­lagda belop­pet för köpa­rens uni­ons­in­terna för­värv i det EU-​land som för­vär­vet äger rum i under kalen­derå­ret eller det när­mast före­gå­ende kalen­derå­ret över­sti­ger det belopp som lan­det har fast­ställt enligt arti­kel 3.2 i rådets direk­tiv 2006/112/EG, eller
   2. köpa­ren har utnytt­jat en möj­lig­het att bli skatt­skyl­dig för sina för­värv i det EU-​land som avses i 1.

Det­samma gäl­ler om köpa­ren är en beskatt­nings­bar per­son vars för­värv avser en jordbruks-​​, skogsbruks-​​ eller fis­ke­verk­sam­het som omfat­tas av scha­blon­be­skatt­ning enligt bestäm­mel­serna i avdel­ning XII kapi­tel 2 i rådets direk­tiv 2006/112/EG.

Undan­ta­get från skat­te­plikt i första styc­ket 1 eller 2 gäl­ler inte om säl­ja­ren omfat­tas av skat­te­be­fri­else enligt 9 d kap.
Lag (2019:789).

30 b §   Från skat­te­plikt undan­tas uni­ons­in­terna för­värv enligt 2 a kap. 2 § 1 av varor som görs av en utländsk beskatt­nings­bar per­son, om
   1. den utländska beskatt­nings­bara per­so­nen är regi­stre­rad till mer­vär­desskatt i ett annat EU-​land,
   2. för­vär­vet görs för en efter­föl­jande omsätt­ning här i lan­det,
   3. varan sänds eller trans­por­te­ras direkt till Sve­rige från ett annat EU-​land än det där den utländska beskatt­nings­bara per­so­nen är regi­stre­rad till mer­vär­desskatt, och
   4. den till vil­ken den efter­föl­jande omsätt­ningen görs är en beskatt­nings­bar per­son eller en juri­disk per­son som inte är en beskatt­nings­bar per­son, som är regi­stre­rad till mer­vär­desskatt här och som är skatt­skyl­dig för omsätt­ningen enligt 1 kap. 2 § första styc­ket 4. Lag (2013:368).

30 c §   Från skat­te­plikt undan­tas omsätt­ning av varor som trans­por­te­ras av säl­ja­ren eller köpa­ren eller för någon­de­ras räk­ning från Sve­rige till ett annat EU-​land, om
   1. köpa­ren är en beskick­ning eller ett kon­su­lat i ett annat EU-​land eller en med­lem av den diplo­ma­tiska per­so­na­len vid en sådan beskick­ning eller ett sådant kon­su­lat,
   2. köpa­ren är ett i ett annat EU-​land belä­get kon­tor eller anlägg­ning som till­hör
   - Euro­pe­iska uni­o­nen,
   - Euro­pe­iska ato­me­ner­gi­ge­men­ska­pen,
   - Euro­pe­iska cen­tral­ban­ken,
   - Euro­pe­iska inve­ste­rings­ban­ken, eller
   - ett organ som har inrät­tats av uni­o­nen eller ato­me­ner­gi­ge­men­ska­pen och för vil­ket pro­to­kol­let (nr 7) om Euro­pe­iska uni­o­nens immu­ni­tet och pri­vi­le­gier gäl­ler, eller
   3. köpa­ren är
      a) ett i ett annat EU-​land belä­get kon­tor eller anlägg­ning som till­hör en annan inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion än som anges i 2,
      b) en med­lems­stats ombud vid en sådan orga­ni­sa­tion,
      c) en per­son med tjänst hos en sådan orga­ni­sa­tion, eller
      d) en per­son med upp­drag hos en sådan orga­ni­sa­tion.

Från skat­te­plikt undan­tas omsätt­ning av tjäns­ter som till­han­da­hålls
   1. ett i ett annat EU-​land belä­get kon­tor eller anlägg­ning som avses i
      a) första styc­ket 2, eller
      b) första styc­ket 3, eller
   2. en per­son som i en sådan orga­ni­sa­tion som avses i första styc­ket 3
      a) är en med­lems­stats ombud,
      b) har en tjänst, eller
      c) har upp­drag.

En omsätt­ning är undan­ta­gen från skat­te­plikt enligt första eller andra styc­ket endast i den omfatt­ning som fri­het från mer­vär­desskatt med­ges en mot­sva­rande omsätt­ning i det EU-​land som föl­jer av samma bestäm­mel­ser och för­vär­vet görs av en sådan köpare som anges i dem.

En omsätt­ning är undan­ta­gen från skat­te­plikt enligt första styc­ket 2 och andra styc­ket 1 a endast i den omfatt­ning skat­te­fri­he­ten inte leder till att kon­kur­ren­sen sned­vrids.
Lag (2015:888).

30 d §   Från skat­te­plikt undan­tas uni­ons­in­terna för­värv som görs av utländska beskatt­nings­bara per­so­ner om det skulle fin­nas rätt till åter­be­tal­ning enligt 10 kap. 1-3 och 13-13 b §§ av hela skat­ten med anled­ning av för­vär­vet.

Från skat­te­plikt undan­tas även uni­ons­in­terna för­värv som görs under sådana för­ut­sätt­ningar att det skulle fin­nas rätt till åter­be­tal­ning enligt 10 kap. 6, 6 a eller 7 §.

Om vill­ko­ren för undan­ta­get i andra styc­ket upp­hör att vara upp­fyllda för att det inte längre skulle fin­nas rätt till åter­be­tal­ning enligt 10 kap. 6 a §, ska Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen eller den byrå eller det organ som har för­vär­vat varorna under­rätta Skat­te­ver­ket. Det uni­ons­in­terna för­vär­vet ska då bes­kat­tas enligt de för­ut­sätt­ningar som gällde vid den tid­punkt då vill­ko­ren upp­hörde att vara upp­fyllda.
Lag (2021:1185).

30 e §   Från skat­te­plikt undan­tas omsätt­ning av tjäns­ter som avser varu­trans­por­ter till eller från Azo­rerna eller Madeira eller mel­lan dessa öar. Lag (1994:1798).

30 f §   Från skat­te­plikt undan­tas uni­ons­in­terna för­värv av begag­nade varor, konst­verk, sam­lar­fö­re­mål och antik­vi­te­ter, om varorna har sålts av en beskatt­nings­bar åter­för­säl­jare som age­rar i denna egen­skap och omsätt­ningen har bes­kat­tats i det EU-​land där trans­por­ten till Sve­rige påbör­jats enligt bestäm­mel­ser som mot­sva­rar artik­larna 312-​325 i rådets direk­tiv 2006/112/EG. Lag (2013:368).

30 g §   Från skat­te­plikt undan­tas omsätt­ning av trans­port­tjäns­ter och där­till anslutna tjäns­ter i sam­band med dis­tri­bu­tion av brev eller paket, om tjäns­terna till­han­da­hålls mel­lan ett utländskt post­be­ford­rings­fö­re­tag och någon som är utsedd att till­han­da­hålla hela eller delar av den sam­hälls­om­fat­tande post­tjäns­ten enligt post­la­gen (2010:1045). Lag (2016:91).

31 §   Från skat­te­plikt undan­tas omsätt­ning av varor och tjäns­ter som har ett annat EU-​land som des­ti­na­tions­land, om
   - omsätt­ningen är avsedd för väp­nade styr­kor till­hö­rande någon annan stat som är part i Nato än des­ti­na­tions­lan­det,
   - varorna eller tjäns­terna ska använ­das av dessa styr­kor eller av den civil­per­so­nal som åtföl­jer dem eller använ­das för för­sörj­ning av deras mäs­sar eller mar­ke­ten­te­rier, och
   - styr­korna del­tar i de gemen­samma för­svars­an­sträng­ning­arna.

Skat­te­fri­he­ten enligt första styc­ket med­ges i den omfatt­ning som fri­het från mer­vär­desskatt med­ges i des­ti­na­tions­lan­det för mot­sva­rande omsätt­ning. Lag (2011:283).

31 a §   Från skat­te­plikt undan­tas omsätt­ning av varor och tjäns­ter till För­e­nade kung­a­ri­ket Stor­bri­tan­nien och Nor­dir­lands väp­nade styr­kor sta­tio­ne­rade på ön Cypern i enlig­het med För­dra­get om upp­rät­tan­det av Repu­bli­ken Cypern av den 16 augusti 1960, om
   - omsätt­ningen är avsedd för dessa styr­kor, och
   - varorna eller tjäns­terna skall använ­das av dessa styr­kor eller av den civil­per­so­nal som åtföl­jer dem eller använ­das för för­sörj­ning av deras mäs­sar eller mar­ke­ten­te­rier.
Lag (2004:1155).

31 b §   Från skat­te­plikt undan­tas omsätt­ning av varor och tjäns­ter som har ett annat EU-​land som des­ti­na­tions­land, om
   - omsätt­ningen är avsedd för väp­nade styr­kor till­hö­rande ett annat EU-​land än des­ti­na­tions­lan­det,
   - varorna eller tjäns­terna är avsedda att använ­das av dessa styr­kor eller av den civil­per­so­nal som föl­jer med dem, eller för för­sörj­ning av deras mäs­sar eller mar­ke­ten­te­rier, och
   - styr­korna del­tar i en för­svars­in­sats för att genom­föra en uni­ons­verk­sam­het inom ramen för den gemen­samma säkerhets-​​ och för­svars­po­li­ti­ken.

Skat­te­fri­het enligt första styc­ket med­ges i den omfatt­ning som fri­het från mer­vär­desskatt med­ges i des­ti­na­tions­lan­det för mot­sva­rande omsätt­ning. Lag (2022:160).

31 c §   Från skat­te­plikt undan­tas omsätt­ning av varor till Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen eller en byrå eller ett organ som har inrät­tats enligt uni­ons­rät­ten, om
   1. varorna sänds eller trans­por­te­ras från Sve­rige till ett annat EU-​land,
   2. Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen, byrån eller orga­net för­vär­var varorna för att utföra upp­gif­ter som har till­de­lats enligt uni­ons­rät­ten i syfte att han­tera covid-​​19-​pandemin, och
   3. Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen, byrån eller orga­net inte säl­jer de för­vär­vade varorna vidare, vare sig direkt eller vid en senare tid­punkt.

Om vill­ko­ren för undan­ta­get i första styc­ket upp­hör att vara upp­fyllda, ska Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen, byrån eller orga­net som har för­vär­vat varorna under­rätta Skat­te­ver­ket. Omsätt­ningen av varorna till Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen, byrån eller orga­net ska då bes­kat­tas enligt de för­ut­sätt­ningar som gällde vid den tid­punkt då vill­ko­ren för undan­ta­get upp­hörde att vara upp­fyllda. Lag (2021:1185).

Undan­tag för viss omsätt­ning i sam­band med import

32 §   Utgör ersätt­ningen för en tjänst en sådan bikost­nad som enligt 7 kap. 8 § tredje styc­ket ska ingå i beskatt­nings­un­der­la­get för import, är omsätt­ningen av tjäns­ten undan­ta­gen från skat­te­plikt. Det­samma gäl­ler om en sådan bikost­nad ska ingå i beskatt­nings­un­der­la­get vid inför­sel till ett annat EU-​land i enlig­het med det lan­dets tillämp­ning av arti­kel 86.1 b i rådets direk­tiv 2006/112/EG. Lag (2021:1148).

Undan­tag för omsätt­ning till beskatt­nings­bara per­so­ner som använ­der ett elektro­niskt gräns­snitt

33 §   Från skat­te­plikt undan­tas omsätt­ning av en vara till en beskatt­nings­bar per­son som anses ha för­vär­vat och omsatt varan i enlig­het med 6 kap. 10 §. Lag (2020:1170).


4 kap. Beskatt­nings­bar per­son och eko­no­misk verk­sam­het

Vad som avses med beskatt­nings­bar per­son och eko­no­misk verk­sam­het

1 §   Med beskatt­nings­bar per­son avses den som, oav­sett på vil­ken plats, själv­stän­digt bedri­ver en eko­no­misk verk­sam­het, obe­ro­ende av dess syfte eller resul­tat. Anställda och andra per­so­ner anses inte bedriva verk­sam­het själv­stän­digt i den mån de är bundna till en arbets­gi­vare av ett anställ­nings­av­tal eller av ett annat rätts­ligt för­hål­lande som ska­par ett anställ­nings­för­hål­lande vad avser arbets­vill­kor, lön och arbets­gi­var­an­svar.

Med eko­no­misk verk­sam­het avses varje verk­sam­het som bedrivs av en pro­du­cent, en hand­lare eller en tjäns­te­le­ve­ran­tör, inbe­gri­pet gruv­drift och jord­bruks­verk­sam­het samt verk­sam­he­ter inom fria och där­med lik­ställda yrken.
Utnytt­jande av mate­ri­ella eller imma­te­ri­ella till­gångar i syfte att fort­lö­pande vinna intäk­ter därav ska sär­skilt betrak­tas som eko­no­misk verk­sam­het. Lag (2013:368).

2 §   Med beskatt­nings­bar per­son avses även den som till­fäl­ligt­vis omsät­ter nya trans­port­me­del som trans­por­te­ras av säl­ja­ren eller köpa­ren eller för någon­de­ras räk­ning från Sve­rige till ett annat EU-​land. Lag (2015:888).

3 §   Har upp­hävts genom lag (2013:368).

4 §   Har upp­hävts genom lag (2013:368).

5 §   Har upp­hävts genom lag (2013:368).

Sär­skilt om viss offent­lig verk­sam­het

6 §   Verk­sam­het som bedrivs av sta­ten, ett stat­ligt affärs­verk eller en kom­mun anses inte som eko­no­misk verk­sam­het om den
   1. ingår som ett led i myn­dig­hets­ut­öv­ning, eller
   2. avser bevis, pro­to­koll eller mot­sva­rande avse­ende myn­dig­hets­ut­öv­ning. Lag (2013:368).

7 §   Bestäm­mel­serna i 6 § tilläm­pas inte om det skulle leda till bety­dande sned­vrid­ning av kon­kur­ren­sen.

Omhän­der­ta­gande och för­stö­ring av avfall och för­ore­ningar samt avloppsre­ning är att anse som eko­no­misk verk­sam­het även i sådana fall som avses i 6 §, under för­ut­sätt­ning att åtgär­derna utförs mot ersätt­ning. Lag (2013:368).

Ide­ella för­e­ning­ars och regi­stre­rade tros­sam­funds verk­sam­het

8 §   Som eko­no­misk verk­sam­het räk­nas inte en verk­sam­het som bedrivs av en ide­ell för­e­ning eller ett regi­stre­rat tros­sam­fund, när inkoms­ten av verk­sam­he­ten utgör sådan inkomst av närings­verk­sam­het för vil­ken skatt­skyl­dig­het inte före­lig­ger för för­e­ningen eller tros­sam­fun­det enligt 7 kap. 3 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

Vad som sägs i första styc­ket om ide­ella för­e­ningar gäl­ler också för sådan för­e­ning som omfat­tas av 4 kap. 2 § lagen (1999:1230) om ikraft­trä­dande av inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229). Lag (2013:954).


5 kap. Omsätt­nings­land

1 §   I 2-18 §§ och 9 b kap. 4 § första styc­ket finns bestäm­mel­ser om i vilka fall en omsätt­ning ska anses som en omsätt­ning inom lan­det. All annan omsätt­ning anses som omsätt­ning utom­lands.

I 3 a och 19 §§ finns bestäm­mel­ser om i vilka fall en omsätt­ning som enligt någon av 2-18 §§ eller 9 b kap. 4 § första styc­ket anses som en omsätt­ning inom lan­det ändå ska anses som en omsätt­ning utom­lands.

Omsätt­ning på far­tyg eller luft­far­tyg i utri­kes tra­fik i andra fall än som anges i 2 b § räk­nas ald­rig som omsätt­ning inom lan­det.

Om en beskatt­nings­bar per­son anses ha för­vär­vat och omsatt en vara enligt 6 kap. 9 § ska omsätt­ningen till den beskatt­nings­bara per­so­nen ald­rig räk­nas som en omsätt­ning inom lan­det. Lag (2020:1170).

Omsätt­ning inom lan­det av varor

2 §   En vara som enligt avta­let mel­lan säl­jare och köpare ska trans­por­te­ras till köpa­ren är omsatt inom lan­det, om
   1. varan finns här i lan­det då säl­ja­ren, köpa­ren eller någon annan påbör­jar trans­por­ten till köpa­ren, under för­ut­sätt­ning att
      a) annat inte föl­jer av 2 a §, eller
      b) trans­por­ten inte ska hän­fö­ras till en annan omsätt­ning enligt 2 e §,
   2. varan inte finns här i lan­det då trans­por­ten påbör­jas men varan mon­te­ras eller instal­le­ras här av säl­ja­ren eller för den­nes räk­ning,
   3. varan inte finns här i lan­det då trans­por­ten påbör­jas men varan impor­te­ras till lan­det från en plats utan­för EU av den som är skatt­skyl­dig enligt 1 kap. 2 § första styc­ket 6 för att omsät­tas, under för­ut­sätt­ning att annat inte föl­jer av 5 kap. 2 f § tredje styc­ket, eller
   4. varan inte finns här i lan­det när trans­por­ten påbör­jas men där­e­mot när för­sänd­ningen eller trans­por­ten till köpa­ren avslu­tas och det är fråga om uni­ons­in­tern distans­för­sälj­ning av varor enligt 2 kap. 1 j §.

En vara är dock inte omsatt inom lan­det enligt första styc­ket 4 om den är omsatt i ett annat EU-​land enligt bestäm­mel­ser som i det lan­det mot­sva­rar arti­kel 59c.1 i rådets direk­tiv 2006/112/EG. Lag (2020:1170).

2 a §   Även om en vara finns här i lan­det på det sätt som anges i 2 § första styc­ket 1 ska varan inte anses omsatt inom lan­det, om
   1. det är fråga om uni­ons­in­tern distans­för­sälj­ning av varor och för­sänd­ningen eller trans­por­ten av varan avslu­tas i ett annat EU-​land, under för­ut­sätt­ning att annat inte föl­jer av 20 §, eller
   2. varan trans­por­te­ras av säl­ja­ren, köpa­ren eller någon annan och ska instal­le­ras eller mon­te­ras i ett annat EU-​land av säl­ja­ren eller för den­nes räk­ning. Lag (2020:1170).

2 b §   En vara som omsätts på far­tyg, luft­far­tyg eller tåg under den del av en per­son­trans­port som genom­förs inom EU, ska anses omsatt i Sve­rige om avgångs­or­ten är belä­gen i Sve­rige.

Med del av en per­son­trans­port som genom­förs inom EU avses den del av en per­son­trans­port som utan uppe­håll utan­för EU utförs mel­lan avgångs­or­ten och ankomstor­ten.

Med avgångs­or­ten avses den första orten för påstig­ning av pas­sa­ge­rare inom EU. Detta gäl­ler även om en del av trans­por­ten dess­förin­nan utförts utan­för EU.

Med ankomstor­ten avses den sista orten för avstig­ning av pas­sa­ge­rare inom EU för pas­sa­ge­rare som sti­git på inom EU.
Detta gäl­ler även om en del av trans­por­ten där­ef­ter utförs utan­för EU.

För en resa tur och retur gäl­ler att åter­re­san ska anses som en fri­stå­ende trans­port. Lag (2011:283).

2 c §   Omsätt­ning av gas genom ett natur­gas­sy­stem som är belä­get inom uni­o­nens ter­ri­to­rium eller genom ett gas­nät som är anslu­tet till ett sådant system, till en beskatt­nings­bar åter­för­säl­jare ska anses som en omsätt­ning inom lan­det, om åter­för­säl­ja­ren antingen har sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het i Sve­rige eller har ett fast eta­ble­rings­ställe här för vil­ket varan leve­re­ras. Om åter­för­säl­ja­ren var­ken här eller utom­lands har ett sådant säte eller fast eta­ble­rings­ställe, är varan omsatt inom lan­det, om åter­för­säl­ja­ren är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas i Sve­rige.

En vara är dock inte omsatt inom lan­det om den leve­re­ras till ett fast eta­ble­rings­ställe som åter­för­säl­ja­ren har utom­lands.

Första och andra styc­kena gäl­ler även omsätt­ning av
   1. el, eller
   2. värme eller kyla genom ett nät för värme eller kyla.

Med en beskatt­nings­bar åter­för­säl­jare för­stås i denna para­graf en beskatt­nings­bar per­son vars huvud­sak­liga verk­sam­het när det gäl­ler köp av gas, el, värme eller kyla består i att sälja sådana varor vidare och vars egen kon­sum­tion av dessa varor är för­sum­bar. Lag (2013:368).

2 d §   Omsätt­ning av gas genom ett natur­gas­sy­stem som är belä­get inom uni­o­nens ter­ri­to­rium eller genom ett gas­nät som är anslu­tet till ett sådant system, ska anses som en omsätt­ning inom lan­det, om köpa­rens fak­tiska använd­ning och för­bruk­ning av varan äger rum i Sve­rige och omsätt­ningen inte omfat­tas av 2 c §.

Om varan inte helt för­bru­kas av köpa­ren, ska den åter­stå­ende delen av varan ändå anses ha använts och för­bru­kats i Sve­rige, om köpa­ren antingen har sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het i Sve­rige eller har ett fast eta­ble­rings­ställe här för vil­ket varan leve­re­ras. Om köpa­ren var­ken här eller utom­lands har ett sådant säte eller fast eta­ble­rings­ställe, ska varan anses omsatt i Sve­rige, om köpa­ren är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas här i lan­det.

En vara är dock inte omsatt inom lan­det om den leve­re­ras till ett fast eta­ble­rings­ställe som köpa­ren har utom­lands.

Första-​​tredje styc­kena gäl­ler även omsätt­ning av
   1. el, eller
   2. värme eller kyla genom ett nät för värme eller kyla.
Lag (2011:283).

2 e §   Vid flera på varandra föl­jande omsätt­ningar av samma vara, där varan trans­por­te­ras från ett EU-​land till ett annat EU-​land direkt från den första leve­ran­tö­ren till den sista köpa­ren i ked­jan, ska trans­por­ten hän­fö­ras till den omsätt­ning som görs till den leve­ran­tör, annan än den första, som trans­por­te­rar eller låter trans­por­tera varan (mel­lan­man).

Trans­por­ten ska dock hän­fö­ras till den omsätt­ning som görs av mel­lan­man­nen om denne till sin leve­ran­tör har med­de­lat sitt regi­stre­rings­num­mer för mer­vär­desskatt i det EU-​land som varan trans­por­te­ra­des från.

Första och andra styc­kena gäl­ler dock inte för omsätt­ningar som omfat­tas av 6 kap. 10 §. Lag (2020:1170).

2 f §   Vid distans­för­sälj­ning av varor impor­te­rade från ett land utan­för EU till Sve­rige är varan omsatt inom lan­det om för­sänd­ningen eller trans­por­ten till köpa­ren avslu­tas här och mer­vär­desskatt för varorna ska redo­vi­sas enligt lagen (2011:1245) om sär­skilda ord­ningar för mer­vär­desskatt för distans­för­sälj­ning av varor och för tjäns­ter eller enligt bestäm­mel­ser som i ett annat EU-​land mot­sva­rar den sär­skilda ord­ningen i artik­larna 369l-​369x i rådets direk­tiv 2006/112/EG.

Vid distans­för­sälj­ning av varor impor­te­rade från ett land utan­för EU till ett annat EU-​land är varan omsatt inom lan­det om för­sänd­ningen eller trans­por­ten till köpa­ren avslu­tas här.

Vid distans­för­sälj­ning av varor impor­te­rade från ett land utan­för EU till Sve­rige är dock varan omsatt utom­lands om för­sänd­ningen eller trans­por­ten till köpa­ren avslu­tas i ett annat EU-​land. Lag (2020:1170).

2 g §   Om en beskatt­nings­bar per­son anses ha för­vär­vat och omsatt en vara enligt 6 kap. 9 eller 10 § ska trans­por­ten av varan hän­fö­ras till omsätt­ningen. Lag (2020:1170).

3 §   I annat fall än som avses i 2-2 f §§ är varan omsatt inom lan­det, om den finns här då den tas om hand av köpa­ren.
Lag (2020:1170).

Undan­tag från 2, 2 a, 2 b eller 3 §

3 a §   En omsätt­ning enligt 2, 2 a, 2 b eller 3 § av en vara anses som en omsätt­ning utom­lands, om
   1. säl­ja­ren leve­re­rar varan till en plats utan­för EU,
   2. direkt utför­sel av varan till en plats utan­för EU ombe­sörjs av en spe­di­tör eller frakt­fö­rare,
   3. en utländsk beskatt­nings­bar per­son för­vär­var varan för sin verk­sam­het i utlan­det och häm­tar den för direkt utför­sel till en plats utan­för EU,
   4. varan leve­re­ras till ett luft­far­tyg i utri­kes tra­fik för bruk ombord på ett sådant luft­far­tyg eller för sådan omsätt­ning som anges i 1 § tredje styc­ket,
4 a. varan leve­re­ras till ett luft­far­tyg i de fall som avses i 2 b § för för­sälj­ning ombord och avser sådana livs­me­del som anges i arti­kel 2 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 178/2002 av den 28 janu­ari 2002 om all­männa prin­ci­per och krav för livs­me­delslag­stift­ning, om inrät­tande av Euro­pe­iska myn­dig­he­ten för livs­me­dels­sä­ker­het och om för­fa­ran­den i frå­gor som gäl­ler livs­me­dels­sä­ker­het, dock inte punkt­skat­te­plik­tiga varor,
   5. varan omsätts på far­tyg eller luft­far­tyg i de fall som avses i 2 b § för kon­sum­tion ombord,
   6. det är fråga om en leve­rans av obe­skat­tade uni­ons­va­ror av de slag som avses i 4 § andra styc­ket lagen (1999:445) om export­bu­ti­ker och varorna är avsedda för för­sälj­ning i en sådan butik,
6 a. det är fråga om en sådan för­sälj­ning som avses i 4 § första styc­ket lagen om export­bu­ti­ker,
   7. varan är en per­son­bil eller motor­cy­kel som vid leve­ran­sen är till­fäl­ligt regi­stre­rad enligt 17 § första styc­ket 1 lagen (2019:370) om for­dons regi­stre­ring och använd­ning, under för­ut­sätt­ning att
      a) for­do­net leve­re­ras till en fysisk per­son som är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas i ett annat land än ett EU-​land, och
      b) säl­ja­ren kan visa att for­do­net var­ak­tigt förts till en plats utan­för EU före utgången av den sjätte måna­den efter den månad då for­do­net leve­re­ra­des, eller
   8. varan leve­re­ras här i lan­det till en fysisk per­son som är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas i ett annat land än ett EU- land, under för­ut­sätt­ning att
      a) ersätt­ningen utgör minst 200 kro­nor, och
      b) säl­ja­ren kan visa att köpa­ren har med­fört varan vid resa till en plats utan­för EU före utgången av tredje måna­den efter den månad under vil­ken leve­ran­sen av varan gjor­des.

Vid leve­rans av en vara inom lan­det till en fysisk per­son som är bosatt i Norge eller på Åland anses omsätt­ningen som en omsätt­ning utom­lands endast om
   1. leve­ran­sen avser en vara eller en grupp av varor som nor­malt utgör en hel­het och ersätt­ningen utgör minst 1 000 kro­nor efter avdrag för skatt enligt denna lag som hän­för sig till ersätt­ningen, och
   2. säl­ja­ren kan visa att köpa­ren i nära anslut­ning till leve­ran­sen fört in varan eller varorna till Norge eller till Åland och där­vid enligt tull­räk­ning eller lik­nande hand­ling beta­lat skatt mot­sva­rande skatt enligt denna lag.

En leve­rans som avses i första styc­ket 4 av punkt­skat­te­plik­tiga varor ska anses som en omsätt­ning utom­lands endast om leve­ran­sen upp­fyl­ler de vill­kor som gäl­ler för pro­vi­an­te­ring i 7-9 §§ lagen (1999:446) om pro­vi­an­te­ring av far­tyg och luft­far­tyg. Lag (2019:373).

Omsätt­ning inom lan­det av tjäns­ter

Beskatt­nings­bar per­son

4 §   Vid tillämp­ningen av 5-19 §§ ska en
   1. beskatt­nings­bar per­son som även bedri­ver verk­sam­het som inte inne­fat­tar sådan omsätt­ning som anges i 2 kap. eller som inte är eko­no­misk enligt 4 kap., anses vara en beskatt­nings­bar per­son för alla tjäns­ter som denne för­vär­var,
   2. juri­disk per­son som inte är en beskatt­nings­bar per­son men som är regi­stre­rad till mer­vär­desskatt eller som skulle ha varit en beskatt­nings­bar per­son om inte 4 kap. 8 § varit tillämp­lig, anses vara en beskatt­nings­bar per­son.
Lag (2013:368).

Huvud­reg­ler

5 §   En tjänst som till­han­da­hålls en beskatt­nings­bar per­son som age­rar i denna egen­skap är omsatt inom lan­det, om den beskatt­nings­bara per­so­nen antingen har sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het i Sve­rige eller har ett fast eta­ble­rings­ställe här och tjäns­ten till­han­da­hålls detta. Om den beskatt­nings­bara per­so­nen var­ken här eller utom­lands har ett sådant säte eller fast eta­ble­rings­ställe är tjäns­ten omsatt inom lan­det, om den beskatt­nings­bara per­so­nen är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas i Sve­rige.

En tjänst är dock inte omsatt inom lan­det om den till­han­da­hålls ett fast eta­ble­rings­ställe som den beskatt­nings­bara per­so­nen har utom­lands. Lag (2013:368).

5 a §   har upp­hävts genom lag (2009:1333).

6 §   En tjänst som till­han­da­hålls någon som inte är en beskatt­nings­bar per­son är omsatt inom lan­det, om den som till­han­da­hål­ler tjäns­ten antingen har sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het i Sve­rige eller har ett fast eta­ble­rings­ställe här från vil­ket tjäns­ten till­han­da­hålls. Om den som till­han­da­hål­ler tjäns­ten var­ken här eller utom­lands har ett sådant säte eller fast eta­ble­rings­ställe är tjäns­ten omsatt inom lan­det, om denne är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas i Sve­rige.

En tjänst är dock inte omsatt inom lan­det om den till­han­da­hålls från ett fast eta­ble­rings­ställe utom­lands.
Lag (2013:368).

6 a §   Har upp­hävts genom lag (2009:1333).

6 b §   Har upp­hävts genom lag (2009:1333).

Undan­tag från huvud­reg­lerna

7 §   En för­med­lings­tjänst som till­han­da­hålls någon som inte är en beskatt­nings­bar per­son är omsatt inom lan­det, om
      1. tjäns­ten utförs för någon annans räk­ning i den­nes namn, och
      2. den omsätt­ning som tjäns­ten avser görs inom lan­det enligt denna lag. Lag (2013:368).

7 a §   Har upp­hävts genom lag (2009:1333).

8 §   En tjänst med anknyt­ning till en fas­tig­het är omsatt inom lan­det, om fas­tig­he­ten är belä­gen i Sve­rige. Lag (2009:1333).

9 §   En varu- eller per­son­trans­port­tjänst är omsatt inom lan­det om trans­por­ten inte till någon del genom­förs i ett annat land, om inte annat föl­jer av andra styc­ket eller 10 §.

Första styc­ket gäl­ler inte en varu­trans­port­tjänst som till­han­da­hålls en beskatt­nings­bar per­son. Lag (2016:91).

10 §   En uni­ons­in­tern varu­trans­port­tjänst som till­han­da­hålls någon som inte är en beskatt­nings­bar per­son är omsatt inom lan­det, om avgångs­or­ten är belä­gen i Sve­rige.

Med uni­ons­in­tern varu­trans­port avses en trans­port av varor där avgångs-​​ och ankomstor­terna är belägna i två skilda EU-​län­der.

Med avgångs­or­ten avses den ort där trans­por­ten av varorna fak­tiskt inleds, utan hän­syn till det avstånd som till­ryg­ga­lagts till den plats där varorna befin­ner sig.

Med ankomstor­ten avses den ort där trans­por­ten av varorna fak­tiskt avslu­tas. Lag (2013:368).

11 §   Tjäns­ter som till­han­da­hålls någon som inte är en beskatt­nings­bar per­son i sam­band med en akti­vi­tet som anges i andra styc­ket är omsatta inom lan­det, om akti­vi­te­ten fak­tiskt äger rum i Sve­rige. Det­samma gäl­ler till dessa tjäns­ter under­ord­nade tjäns­ter och tjäns­ter som till­han­da­hålls av den som orga­ni­se­rar akti­vi­te­ten.

Första styc­ket gäl­ler en akti­vi­tet som är
      1. kul­tu­rell,
      2. konst­när­lig,
      3. idrotts­lig,
      4. veten­skap­lig,
      5. peda­go­gisk,
      6. av under­håll­ningska­rak­tär, eller
      7. lik­nande dem som anges i 1-6, såsom mäs­sor och utställ­ningar. Lag (2013:368).

11 a §   En tjänst i form av till­träde till eve­ne­mang som anges i andra styc­ket och till­han­da­hålls en beskatt­nings­bar per­son är omsatt inom lan­det, om eve­ne­manget fak­tiskt äger rum i Sve­rige. Det­samma gäl­ler tjäns­ter i anknyt­ning till till­trä­det.

Första styc­ket gäl­ler eve­ne­mang som är
      1. kul­tu­rella,
      2. konst­när­liga,
      3. idrotts­liga,
      4. veten­skap­liga,
      5. peda­go­giska,
      6. av under­håll­ningska­rak­tär, eller
      7. lik­nande dem som anges i 1-6, såsom mäs­sor och utställ­ningar. Lag (2013:368).

12 §   Tjäns­ter med anknyt­ning till trans­port­verk­sam­het såsom last­ning, loss­ning, gods­han­te­ring och lik­nande tjäns­ter som till­han­da­hålls någon som inte är en beskatt­nings­bar per­son, är omsatta inom lan­det om de fysiskt utförs i Sve­rige.
Det­samma gäl­ler tjäns­ter i form av vär­de­ring av eller arbe­ten på en vara som är lös egen­dom. Lag (2013:368).

13 §   En restaurang-​​ eller cate­ring­tjänst är omsatt inom lan­det, om den fysiskt utförs i Sve­rige och inte annat föl­jer av 1 § tredje styc­ket eller 14 §. Lag (2009:1333).

14 §   En restaurang-​​ eller cate­ring­tjänst som fysiskt utförs ombord på tåg under den del av en per­son­trans­port som genom­förs inom EU är omsatt inom lan­det, om avgångs­or­ten är belä­gen i Sve­rige.

Vid tillämp­ningen av första styc­ket gäl­ler vad som före­skrivs i 2 b § andra till femte styc­kena. Lag (2011:283).

15 §   En tjänst i form av kort­tids­ut­hyr­ning av trans­port­me­del är omsatt inom lan­det om trans­port­med­let fak­tiskt ställs till för­vär­va­rens för­fo­gande i Sve­rige.

Med kort­tids­ut­hyr­ning avses att trans­port­med­let får inne­has eller använ­das under en sam­man­häng­ande period om högst
   1. 30 dagar, eller
   2. 90 dagar, när det gäl­ler far­tyg. Lag (2009:1333).

15 a §   En tjänst som avser annan uthyr­ning av trans­port­me­del än sådan som anges i 15 § och för­vär­vas av någon som inte är en beskatt­nings­bar per­son är omsatt inom lan­det, om för­vär­va­ren är eta­ble­rad, bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas i Sve­rige.

En uthyr­nings­tjänst enligt första styc­ket är dock omsatt utom­lands, om
   1. den avser en fri­tids­båt som fak­tiskt leve­re­ras till för­vär­va­ren i ett annat EU-​land än Sve­rige, och
   2. uthy­ra­ren har sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het eller ett fast eta­ble­rings­ställe i det EU-​lan­det och tjäns­ten till­han­da­hålls från sätet eller det fasta eta­ble­rings­stäl­let. Lag (2013:368).

15 b §   En tjänst som avser annan uthyr­ning av trans­port­me­del än sådan som anges i 15 § är omsatt inom lan­det, om
   1. den till­han­da­hålls någon som inte är en beskatt­nings­bar per­son,
   2. den avser en fri­tids­båt som fak­tiskt leve­re­ras till för­vär­va­ren av tjäns­ten i Sve­rige, och
   3. uthy­ra­ren har sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het eller ett fast eta­ble­rings­ställe i Sve­rige och tjäns­ten till­han­da­hålls från sätet eller det fasta eta­ble­rings­stäl­let. Lag (2013:368).

16 §   Tele­kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter, radio-​​ och tv-​sänd­ningar och elektro­niska tjäns­ter som för­vär­vas av någon som inte är en beskatt­nings­bar per­son är omsatta inom lan­det, om för­vär­va­ren är eta­ble­rad, är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas i Sve­rige.

Första styc­ket gäl­ler inte för tjäns­ter som är omsatta i ett annat EU-​land enligt bestäm­mel­ser som i det lan­det mot­sva­rar arti­kel 59c.1 i rådets direk­tiv 2006/112/EG.

Med tele­kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter avses tjäns­ter för
   1. över­fö­ring, sänd­ning eller mot­tag­ning av sig­na­ler, skrift, bil­der och ljud eller infor­ma­tion i övrigt med hjälp av tråd, radio eller optiska eller andra elektro­mag­ne­tiska medel, eller
   2. över­lå­telse eller upp­lå­telse av en rät­tig­het att utnyttja kapa­ci­tet för sådan över­fö­ring, sänd­ning eller mot­tag­ning.

Elektro­niska tjäns­ter omfat­tar tjäns­ter såsom till­han­da­hål­lande av
   1. webb­plat­ser, webb­ho­tell samt distans­un­der­håll av pro­gram­vara och utrust­ning,
   2. pro­gram­vara och upp­da­te­ring av denna,
   3. bil­der, tex­ter och upp­gif­ter samt data­bas­åt­komst,
   4. musik, fil­mer och spel, inklu­sive hasard­spel och spel om pengar, samt poli­tiska, kul­tu­rella, konst­när­liga, idrotts­liga, veten­skap­liga eller under­håll­nings­be­to­nade sänd­ningar och eve­ne­mang, och
   5. distans­un­der­vis­ning. Lag (2020:1170).

16 a §   Har upp­hävts genom lag (2020:1170).

16 b §   Har upp­hävts genom lag (2020:1170).

17 §   Föl­jande tjäns­ter är omsatta utom­lands, om de till­han­da­hålls från Sve­rige och för­vär­vas av någon som inte är en beskatt­nings­bar per­son och för­vär­va­ren är eta­ble­rad, är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas i ett land utan­för EU:
   1. över­lå­telse eller upp­lå­telse av upp­hovs­rät­ter, paten­trät­tig­he­ter, licens­rät­tig­he­ter, varu­mär­kes­rät­tig­he­ter och lik­nande rät­tig­he­ter,
   2. reklam-​​ och annon­se­rings­tjäns­ter,
   3. tjäns­ter av råd­gi­vare, ingen­jö­rer, kon­sult­by­råer, juris­ter och revi­so­rer och andra lik­nande tjäns­ter samt data­be­hand­ling och till­han­da­hål­lande av infor­ma­tion,
   4. bank- och finan­sie­rings­tjäns­ter utom uthyr­ning av för­va­rings­ut­rym­men, samt försäkrings-​​ och åter­för­säk­rings­tjäns­ter,
   5. till­han­da­hål­lande av arbets­kraft,
   6. uthyr­ning av andra varor som är lös egen­dom än trans­port­me­del,
   7. för­plik­tel­ser att helt eller del­vis avstå från att utnyttja en sådan rät­tig­het som anges i 1 eller från att utöva en viss verk­sam­het,
   8. till­träde till och över­fö­ring eller dis­tri­bu­tion genom
      a) ett natur­gas­sy­stem som är belä­get inom uni­o­nens ter­ri­to­rium eller ett gas­nät som är anslu­tet till ett sådant system,
      b) ett system för el, eller
      c) ett nät för värme eller kyla,
   9. tjäns­ter som är direkt kopp­lade till sådana tjäns­ter som avses i 8.

Tjäns­ter som enligt första styc­ket är omsatta utom­lands ska dock anses vara omsatta inom lan­det, om de fak­tiskt används och utnytt­jas i Sve­rige. Lag (2014:940).

18 §   Tjäns­ter som anges i 17 § och som till­han­da­hålls från ett land utan­för EU och som för­vär­vas av någon som inte är en beskatt­nings­bar per­son är omsatta inom lan­det, om
   1. för­vär­va­ren är eta­ble­rad, är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas i Sve­rige, och
   2. tjäns­terna fak­tiskt används och utnytt­jas i Sve­rige.
Lag (2014:940).

Undan­tag från 4-18 §§ och 9 b kap. 4 §

19 §   En omsätt­ning av tjäns­ter enligt någon av 4-18 §§ eller 9 b kap. 4 § första styc­ket anses som omsätt­ning utom­lands när det är fråga om
   1. tjäns­ter som avser luft­far­tyg i utri­kes tra­fik, inräk­nat upp­lå­telse av flyg­plat­ser, eller tjäns­ter som avser utrust­ning eller andra varor för använd­ning på sådana luft­far­tyg,
   2. last­ning, loss­ning, trans­port eller andra tjäns­ter i direkt sam­band med
      a) export av varor från Sve­rige eller ett annat EU-​land,
      b) import av varor som omfat­tas av
   - 9 c kap. 1 §, eller
   - ett för­fa­rande för till­fäl­lig inför­sel med full­stän­dig befri­else från tull eller extern tran­si­te­ring,
      c) för­sän­delse, trans­port eller inför­sel av varor i fri omsätt­ning, vilka införs i Sve­rige från ett tredje ter­ri­to­rium som utgör en del av uni­o­nens tull­om­råde, om varorna
   - för­flyt­tas här i lan­det under ett för­fa­rande för intern uni­onstran­si­te­ring enligt uni­o­nens tull­be­stäm­mel­ser, om varorna hän­för­des till samma för­fa­rande genom en dekla­ra­tion när de för­des in i lan­det samt för­sän­del­sen eller trans­por­ten av dem avslu­tas utan­för Sve­rige, eller
   - när de förs in i Sve­rige hade omfat­tats av 9 c kap. 1 § eller ett för­fa­rande för till­fäl­lig inför­sel med full­stän­dig befri­else från import­tul­lar, om de hade impor­te­rats, eller
      d) inför­sel av varor till ett annat EU-​land om dessa omfat­tas av det lan­dets tillämp­ning av arti­kel 61 eller 157.1 a i direk­tiv 2006/112/EG,
   3. tjäns­ter som består av arbete på lös egen­dom, om egen­do­men för­vär­vats eller impor­te­rats för att undergå sådant arbete inom EU och egen­do­men efter det att arbe­tet utförts, trans­por­te­ras ut ur EU av den som till­han­da­hål­ler tjäns­terna, eller av kun­den om denne inte är eta­ble­rad inom lan­det eller för någon­de­ras räk­ning,
   4. för­med­ling av varor eller tjäns­ter som görs för någon annans räk­ning i den­nes namn, när omsätt­ningen av dessa anses som en omsätt­ning utan­för EU antingen enligt 1 § första styc­ket eller enligt före­va­rande para­graf eller 3 a §, och
   5. en varu­trans­port­tjänst eller en tjänst som avses i 12 §, om tjäns­ten till­han­da­hålls en beskatt­nings­bar per­son och den ute­slu­tande nytt­jas eller på annat sätt till­go­do­görs utan­för EU. Lag (2017:1196).

Trös­kel­värde för beskatt­nings­bara per­so­ner som utför uni­ons­in­tern distans­för­sälj­ning av varor och till­han­da­hål­ler vissa tjäns­ter

20 §   Tjäns­ter som anges i 16 § och varor som omfat­tas av 2 a § 1 är också omsatta inom lan­det, om
   1. säl­ja­ren är eta­ble­rad i Sve­rige men sak­nar eta­ble­ring i något annat EU-​land eller, om säl­ja­ren sak­nar eta­ble­ring, är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas här i lan­det men inte i något annat EU-​land,
   2. tjäns­terna för­vär­vas av någon som inte är en beskatt­nings­bar per­son och som är eta­ble­rad, är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas i ett annat EU-​land, eller varorna sänds eller trans­por­te­ras till ett annat EU-​land, och
   3. det sam­man­lagda vär­det, exklu­sive mer­vär­desskatt, av varorna och tjäns­terna inte över­sti­ger 99 680 kro­nor under inne­va­rande kalen­derår och inte hel­ler över­steg detta belopp under det när­mast före­gå­ende kalen­derå­ret. Lag (2020:1170).

21 §   Om det belopp som avses i 20 § 3 över­skrids är tjäns­terna eller varorna omsatta utom­lands. Detta gäl­ler från och med den omsätt­ning som med­för att belop­pet över­skrids.

Även om vill­ko­ren i 20 § är upp­fyllda får säl­ja­ren begära att omsätt­ning­arna anses gjorda där för­vär­va­ren av tjäns­terna är eta­ble­rad, är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas eller där för­sänd­ningen eller trans­por­ten av varorna till för­vär­va­ren avslu­tas. Skat­te­ver­ket ska då besluta att tjäns­terna eller varorna är omsatta utom­lands. Beslu­tet gäl­ler tills vidare. Bestäm­mel­sen i 20 § får inte tilläm­pas igen för­rän efter utgången av det andra kalen­derå­ret efter det kalen­derår då beslu­tet fat­ta­des. Lag (2020:1170).


6 kap. Skatt­skyl­dig­het i sär­skilda fall

1 §   För omsätt­ning i den verk­sam­het som ett han­dels­bo­lag bedri­ver är bola­get skatt­skyl­digt. För omsätt­ning i den verk­sam­het som en euro­pe­isk eko­no­misk intres­se­grup­pe­ring bedri­ver är grup­pe­ringen skatt­skyl­dig. Lag (1994:1893).

2 §   En delä­gare i ett enkelt bolag eller i ett par­tre­deri är skatt­skyl­dig i för­hål­lande till sin andel i bola­get eller rede­riet. I 5 kap. 2 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) finns bestäm­mel­ser om när Skat­te­ver­ket får besluta att en av delä­garna ska vara repre­sen­tant. Lag (2011:1253).

3 §   Om en skatt­skyl­dig har för­satts i kon­kurs, är kon­kurs­boet skatt­skyl­digt för omsätt­ning i verk­sam­he­ten efter kon­kurs­be­slu­tet.

4 §   Om en skatt­skyl­dig har avli­dit, är döds­boet skatt­skyl­digt för omsätt­ning i verk­sam­he­ten efter döds­fal­let.

5 §   Har upp­hävts genom lag (2000:500).

6 §   För omsätt­ning i den verk­sam­het som bedrivs av ett stat­ligt affärs­verk är ver­ket skatt­skyl­digt.

7 §   Om någon i eget namn för­med­lar en vara eller en tjänst för annans räk­ning och upp­bär lik­vi­den för varan eller tjäns­ten skall vid bedöm­ning av skatt­skyl­dig­he­ten för omsätt­ningen av varan eller tjäns­ten denna anses omsatt såväl av honom som av hans huvud­man.

8 §   Vad som sägs om skatt­skyl­dig­het i 7 § skall vid ett pro­du­cent­fö­re­tags för­sälj­ning av en vara eller en tjänst på auk­tion gälla pro­du­cent­fö­re­ta­get och pro­du­cen­ten.

Med pro­du­cent­fö­re­tag för­stås ett före­tag som har bil­dats av pro­du­cen­ter för avsätt­ning av deras pro­duk­tion eller som har till­kom­mit i detta syfte.

9 §   Om en beskatt­nings­bar per­son genom använd­ning av ett elektro­niskt gräns­snitt möj­lig­gör distans­för­sälj­ning av varor impor­te­rade från ett land utan­för EU i för­sän­del­ser med ett verk­ligt värde på högst 150 euro, ska vid bedöm­ningen av skatt­skyl­dig­he­ten den beskatt­nings­bara per­so­nen anses själv ha för­vär­vat och omsatt dessa varor.

Med elektro­niskt gräns­snitt avses en mark­nads­plats, en platt­form, por­tal eller mot­sva­rande. Lag (2020:1170).

10 §   Om en beskatt­nings­bar per­son genom använd­ning av ett elektro­niskt gräns­snitt möj­lig­gör omsätt­ning av varor inom EU från en beskatt­nings­bar per­son som inte är eta­ble­rad i EU till någon som inte är en beskatt­nings­bar per­son, ska vid bedöm­ningen av skatt­skyl­dig­he­ten den som möj­lig­gör omsätt­ningen anses själv ha för­vär­vat och omsatt dessa varor.

Med elektro­niskt gräns­snitt avses en mark­nads­plats, en platt­form, por­tal eller mot­sva­rande. Lag (2020:1170).


6 a kap. Mer­vär­desskatte­grup­per

1 §   Vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i denna lag får två eller flera beskatt­nings­bara per­so­ner, under de för­ut­sätt­ningar som anges i detta kapi­tel, anses som en enda beskatt­nings­bar per­son (mer­vär­desskatte­grupp) och den verk­sam­het som mer­vär­desskatte­grup­pen bedri­ver anses som en enda verk­sam­het.

Huruvida mer­vär­desskatte­grup­pens verk­sam­het ska anses med­föra skatt­skyl­dig­het föl­jer av de all­männa bestäm­mel­serna i 1 kap. 2 § första styc­ket 1. Lag (2013:368).

2 §   I en mer­vär­desskatte­grupp får endast ingå
   1. beskatt­nings­bara per­so­ner som står under Finan­sin­spek­tio­nens till­syn och som bedri­ver verk­sam­het som inte med­för skatt­skyl­dig­het där­för att omsätt­ningen av tjäns­ter är undan­ta­gen från skat­te­plikt med stöd av 3 kap. 9 eller 10 §, och
   2. beskatt­nings­bara per­so­ner med huvud­sak­lig inrikt­ning att till­han­da­hålla beskatt­nings­bara per­so­ner som avses i punkt 1 varor eller tjäns­ter, eller
   3. beskatt­nings­bara per­so­ner som är kom­mis­sio­närs­fö­re­tag och kom­mit­tent­fö­re­tag i ett sådant kom­mis­sio­närs­för­hål­lande som avses i 36 kap. inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

I en mer­vär­desskatte­grupp får endast ingå en beskatt­nings­bar per­sons fasta eta­ble­rings­ställe i Sve­rige.

Beskatt­nings­bara per­so­ner som avses i första styc­ket 1 och 2 får inte ingå i fler än en mer­vär­desskatte­grupp.
Lag (2013:368).

3 §   En mer­vär­desskatte­grupp får endast avse beskatt­nings­bara per­so­ner som är nära för­bundna med varandra i finan­si­ellt, eko­no­miskt och orga­ni­sa­to­riskt hän­se­ende. Lag (2013:368).

4 §   En mer­vär­desskatte­grupp anses bil­dad den dag Skat­te­ver­ket beslu­tar att de beskatt­nings­bara per­so­nerna ska regi­stre­ras som en sådan grupp (grupp­re­gi­stre­ring), eller den senare dag som Skat­te­ver­ket där­vid bestäm­mer. Av beslu­tet ska framgå vem Skat­te­ver­ket utsett som huvud­man för grup­pen.

Till grupp­hu­vud­man ska utses
   1. i de fall som avses i 2 § första styc­ket 1 och 2 den beskatt­nings­bara per­son i mer­vär­desskatte­grup­pen som de övriga beskatt­nings­bara per­so­nerna i grup­pen före­slår, om det inte finns sär­skilda skäl som talar mot detta, eller
   2. i de fall som avses i 2 § första styc­ket 3 en beskatt­nings­bar per­son som är kom­mit­tent­fö­re­tag.
Lag (2013:368).

5 §   Om Skat­te­ver­ket beslu­tar om detta får nya beskatt­nings­bara per­so­ner inträda i grup­pen, beskatt­nings­bara per­so­ner utträda ur grup­pen eller grupp­hu­vud­man­nen bytas ut.
Grupp­re­gi­stre­ringen består till dess att Skat­te­ver­ket har beslu­tat att den ska upp­höra.

Ett beslut om änd­ring i regi­stre­ringen enligt första styc­ket eller om avre­gi­stre­ring enligt andra styc­ket gäl­ler från och med dagen för beslu­tet eller den senare dag som Skat­te­ver­ket bestäm­mer. Lag (2013:368).

6 §   Skat­te­ver­ket ska besluta om grupp­re­gi­stre­ring enligt 4 §, eller om änd­ring eller avre­gi­stre­ring enligt 5 §, om berörda beskatt­nings­bara per­so­ner ansö­ker om detta och det inte finns sär­skilda skäl som talar mot ett sådant beslut.

Om för­ut­sätt­ning­arna för grupp­re­gi­stre­ring har upp­hört eller om det annars finns sär­skilda skäl, får Skat­te­ver­ket på eget ini­ti­a­tiv besluta om avre­gi­stre­ring. Lag (2013:368).

7 §   Om ett för­hål­lande som har legat till grund för grupp­re­gi­stre­ring har änd­rats, ska grupp­hu­vud­man­nen under­rätta Skat­te­ver­ket om änd­ringen. Under­rät­tel­sen ska läm­nas inom två vec­kor från det att änd­ringen inträf­fade.

Skat­te­ver­ket får före­lägga en grupp­hu­vud­man att lämna en under­rät­telse enligt första styc­ket. I fråga om sådant före­läg­gande gäl­ler 44 kap. 2-4 §§ och 68 kap. 1 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244). Lag (2012:342).


7 kap. Skat­te­sats och beskatt­nings­un­der­lag

Skat­te­sat­sen

1 §   Skatt enligt denna lag tas ut med 25 pro­cent av beskatt­nings­un­der­la­get om inte annat föl­jer av andra eller tredje styc­ket.

Skat­ten tas ut med 12 pro­cent av beskatt­nings­un­der­la­get för
   1. rums­ut­hyr­ning i hotell­rö­relse eller lik­nande verk­sam­het samt upp­lå­telse av cam­ping­plat­ser och mot­sva­rande i cam­ping­verk­sam­het,
   2. omsätt­ning av sådana konst­verk som avses i 9 a kap. 5 §, och som ägs av upp­hovs­man­nen eller den­nes dödsbo,
   3. import av sådana konst­verk, sam­lar­fö­re­mål och antik­vi­te­ter som avses i 9 a kap. 5-7 §§,
   4. omsätt­ning, uni­ons­in­ternt för­värv och import av sådana livs­me­del som avses i arti­kel 2 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 178/2002 av den 28 janu­ari 2002 om all­männa prin­ci­per och krav för livs­me­delslag­stift­ning, om inrät­tande av Euro­pe­iska myn­dig­he­ten för livs­me­dels­sä­ker­het och om för­fa­ran­den i frå­gor som gäl­ler livs­me­dels­sä­ker­het, med undan­tag för
      a) annat vat­ten som avses i arti­kel 6 i rådets direk­tiv 98/83/EG av den 3 novem­ber 1998 om kva­li­te­ten på dricks­vat­ten, änd­rat genom Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 1882/2003, än sådant vat­ten som tap­pas på flas­kor eller i behål­lare som är avsedda för för­sälj­ning, och
      b) sprit­dryc­ker, vin och starköl,
   5. omsätt­ning av restaurang-​​ och cate­ring­tjäns­ter, med undan­tag för den del av tjäns­ten som avser sprit­dryc­ker, vin och starköl, och
   6. repa­ra­tio­ner av cyklar med tramp-​​ eller vevan­ord­ning, skor, läder­va­ror, klä­der och hus­hålls­linne.

Skat­ten tas ut med 6 pro­cent av beskatt­nings­un­der­la­get för
   1. omsätt­ning, uni­ons­in­ternt för­värv och import av föl­jande varor, om inte annat föl­jer av 3 kap. 13 och 14 §§, under för­ut­sätt­ning att varorna inte helt eller huvud­sak­li­gen är ägnade åt reklam:
   - böc­ker, bro­schy­rer, häf­ten och lik­nande als­ter, även i form av enstaka blad,
   - tid­ningar och tid­skrif­ter,
   - bil­der­böc­ker, rit­böc­ker och mål­ar­böc­ker för barn,
   - musik­no­ter, samt
   - kar­tor, inbe­gri­pet atla­ser, vägg­kar­tor och topo­gra­fiska kar­tor,
   2. omsätt­ning, uni­ons­in­ternt för­värv och import av pro­gram och kata­lo­ger för verk­sam­het som avses i 6, 7, 8 eller 11 samt annan omsätt­ning än för egen verk­sam­het, uni­ons­in­ternt för­värv och import av pro­gram och kata­lo­ger för verk­sam­het som avses i 3 kap. 18 §, allt under för­ut­sätt­ning att pro­gram­men och kata­lo­gerna inte helt eller huvud­sak­li­gen är ägnade åt reklam,
   3. omsätt­ning av radi­o­tid­ningar samt omsätt­ning, uni­ons­in­ternt för­värv och import av kas­set­tid­ningar, om inte annat föl­jer av 3 kap. 17 §, och av kas­set­ter eller något annat tek­niskt medium som åter­ger en upp­läs­ning av inne­hål­let i en vara som omfat­tas av 1,
   4. omsätt­ning, uni­ons­in­ternt för­värv och import av en vara som genom tec­ken­språk, punkt­skrift eller annan sådan sär­skild metod gör skrift eller annan infor­ma­tion till­gäng­lig sär­skilt för per­so­ner med läsned­sätt­ning, om inte annat föl­jer av 3 kap. 4 §,
   5. omsätt­ning av sådana pro­duk­ter som avses i 1-4, om de
      a) till­han­da­hålls på elektro­nisk väg,
      b) inte helt eller huvud­sak­li­gen är ägnade åt reklam, och
      c) inte helt eller huvud­sak­li­gen består av rör­lig bild eller hör­bar musik,
   6. till­träde till kon­ser­ter, cirkus-​​, teater-​​, opera-​​ eller balett­fö­re­ställ­ningar eller andra jäm­för­liga före­ställ­ningar,
   7. tjäns­ter som avses i 3 kap. 11 § 2 och 4 om verk­sam­he­ten inte bedrivs av och inte hel­ler fort­lö­pande i mer än ringa omfatt­ning under­stöds av det all­männa,
   8. till­träde till och före­vis­ning av djur­par­ker, före­vis­ning av natur­om­rå­den utan­för tätort samt av natio­nal­par­ker, natur­re­ser­vat, natio­nal­stads­par­ker och Natura 2000-​områ­den,
   9. upp­lå­telse eller över­lå­telse av rät­tig­he­ter som omfat­tas av 1, 4 eller 5 § lagen (1960:729) om upp­hovs­rätt till lit­te­rära och konst­när­liga verk, dock inte när det är fråga om foto­gra­fier, rekla­mals­ter, system och pro­gram för auto­ma­tisk data­be­hand­ling eller film, video­gram eller annan jäm­för­lig upp­tag­ning som avser infor­ma­tion,
   10. upp­lå­telse eller över­lå­telse av rät­tig­het till ljud- eller bildupp­tag­ning av en utö­vande konst­närs fram­fö­rande av ett lit­te­rärt eller konst­när­ligt verk,
   11. omsätt­ning av tjäns­ter inom idrotts­om­rå­det som anges i 3 kap. 11 a § första styc­ket och som inte undan­tas från skat­te­plikt enligt andra styc­ket samma para­graf, och
   12. per­son­be­ford­ran utom sådan beford­ran där rese­mo­men­tet är av under­ord­nad bety­delse. Lag (2023:80).

Beskatt­nings­un­der­la­get vid omsätt­ning och uni­ons­in­terna för­värv

2 §   Vid omsätt­ning och för­värv som anges i 3 och 4 §§ beräk­nas beskatt­nings­un­der­la­get med utgångs­punkt i det i nämnda para­gra­fer angivna vär­det. I beskatt­nings­un­der­la­get skall ingå skat­ter och avgif­ter utom skatt enligt denna lag. I beskatt­nings­un­der­la­get skall även ingå bikost­na­der som provisions-​​, emballage-​​, transport-​​ och för­säk­rings­kost­na­der som säl­ja­ren tar ut av köpa­ren.

I 9 a kap. finns sär­skilda bestäm­mel­ser om beräk­ning av beskatt­nings­un­der­la­get vid omsätt­ning i vissa fall av begag­nade varor, konst­verk, sam­lar­fö­re­mål och antik­vi­te­ter.

I 9 b kap. finns sär­skilda bestäm­mel­ser om beräk­ning av beskatt­nings­un­der­la­get vid omsätt­ning i viss rese­by­rå­verk­sam­het. Lag (2002:1004).

2 a §   Har upp­hävts genom lag (2002:1004).

3 §   Om inget annat föl­jer av 3 a eller 3 b § utgörs det i 2 § första styc­ket första meningen avsedda vär­det
   1. vid annan omsätt­ning än uttag: av ersätt­ningen,
2 a. vid uttag av varor: av varor­nas eller lik­nande varors inköps­pris eller, om ett sådant pris sak­nas, av själv­kost­nads­pri­set, vid tid­punk­ten för utta­get,
2 b. vid uttag av tjäns­ter i andra fall än som anges i 4 och 5 §§ : av kost­na­den vid tid­punk­ten för utta­get för att utföra tjäns­ten,
   3. vid för­värv enligt 2 a kap. 2 § 1 eller 2: av ersätt­ningen och punkt­skatt som köpa­ren påförts i ett annat EU-​land, och
   4. vid för­värv enligt 2 a kap. 2 § 3, 4 eller 6: av varor­nas eller lik­nande varors inköps­pris eller, om ett sådant pris sak­nas, av själv­kost­nads­pri­set, vid tid­punk­ten för över­fö­ringen av varorna. Lag (2022:160).

3 a §   I sådana fall som avses i 3 § 1 och 3 utgörs det i 2 § första styc­ket första meningen avsedda vär­det av mark­nads­vär­det respek­tive mark­nads­vär­det och punkt­skatt som köpa­ren påförts i ett annat EU-​land, om
   1. ersätt­ningen är lägre än mark­nads­vär­det,
   2. köpa­ren inte har full avdrags­rätt eller åter­be­tal­nings­rätt enligt 10 kap. 9 eller 11-13 §§,
   3. säl­ja­ren och köpa­ren är för­bundna med varandra, och
   4. den skatt­skyl­dige inte kan göra san­no­likt att ersätt­ningen är mark­nads­mäs­sigt betingad. Lag (2011:283).

3 b §   I sådant fall som avses i 3 § 1 utgörs det i 2 § första styc­ket första meningen avsedda vär­det av mark­nads­vär­det, om
   1. ersätt­ningen är lägre än mark­nads­vär­det och avser en omsätt­ning som är undan­ta­gen från skat­te­plikt enligt 3 kap. 2, 4, 8, 9, 10, 11, 11 a eller 20 §, 23 § 3 eller 5, 24 eller 30 g §, eller är högre än mark­nads­vär­det,
   2. säl­ja­ren inte har full avdrags­rätt eller åter­be­tal­nings­rätt enligt 10 kap. 9 eller 11-13 §§,
   3. säl­ja­rens avdrags­be­lopp med stöd av 8 kap. 13 § första styc­ket andra meningen bestäms genom att den del av års­om­sätt­ningen som med­för skatt­skyl­dig­het eller åter­be­tal­nings­rätt enligt 10 kap. 9 eller 11-13 §§ sätts i rela­tion till den totala års­om­sätt­ningen,
   4. säl­ja­ren och köpa­ren är för­bundna med varandra, och 5. säl­ja­ren inte kan göra san­no­likt att ersätt­ningen är mark­nads­mäs­sigt betingad. Lag (2007:1376).

3 c §   Med ersätt­ning enligt 3-3 b §§ för­stås allt det som säl­ja­ren har erhål­lit eller ska erhålla för varan eller tjäns­ten från köpa­ren eller en tredje part, inbe­gri­pet sådana bidrag som är direkt kopp­lade till pri­set för varan eller tjäns­ten.

Vid leve­ran­ser av varor eller till­han­da­hål­lande av tjäns­ter mot en fler­funk­tions­voucher ska den ersätt­ning som beta­las för vouchern anses som ersätt­ning enligt första styc­ket. Om det sak­nas infor­ma­tion om det belop­pet, ska det mone­tära värde som anges på fler­funk­tions­vouchern eller i till­hö­rande doku­men­ta­tion anses som ersätt­ning.

Med kost­nad enligt 3 § för att utföra en tjänst för­stås den del av de fasta och löpande kost­na­derna i rörel­sen som belö­per på tjäns­ten. Lag (2018:1333).

3 d §   Säl­jare och köpare ska anses för­bundna med varandra enligt 3 a och 3 b §§, om det före­lig­ger famil­je­band eller andra nära per­son­liga band, orga­ni­sa­to­riska band, ägan­de­rätts­liga band, finan­si­ella band, band på grund av med­lem­skap, band på grund av anställ­ning eller andra juri­diska band.

Som band på grund av anställ­ning ska även anses band mel­lan arbets­gi­vare och en arbets­ta­ga­res familj eller andra per­so­ner som står arbets­ta­ga­ren nära. Lag (2007:1376).

4 §   Vid uttag i form av använ­dande av per­son­bil för pri­vat ända­mål enligt 2 kap. 5 § första styc­ket 3 utgörs det i 2 § första styc­ket första meningen avsedda vär­det av det värde som enligt 2 kap. 10 a och 10 b §§ soci­al­av­giftsla­gen (2000:980) har bestämts i fråga om till­han­da­hål­lan­det av bil­för­må­ner åt anställda. När det gäl­ler den skatt­skyl­di­ges eget nytt­jande får Skat­te­ver­ket på ansö­kan bestämma det i 2 § första styc­ket första meningen avsedda vär­det enligt de grun­der som anges i 2 kap. 10 a och 10 b §§ soci­al­av­giftsla­gen. Det­samma gäl­ler i fråga om delä­gare i han­dels­bo­lag. Lag (2011:1253).

5 §   Vid uttag av sådana tjäns­ter gäl­lande fas­tig­he­ter, hyres­rät­ter och bostads­rät­ter som avses i 2 kap. 7 eller 8 § utgörs beskatt­nings­un­der­la­get av
   1. de ned­lagda kost­na­derna,
   2. beräk­nad ränta på kapi­tal, annat än lånat, som är ned­lagt i sådant varu­la­ger eller sådana andra till­gångar än omsätt­nings­till­gångar som används för tjäns­terna, samt
   3. vär­det av arbete som den skatt­skyl­dige per­son­li­gen utfört.

Vid uttag av tjäns­ter som avses i 2 kap. 8 § utgörs beskatt­nings­un­der­la­get, om den skatt­skyl­dige begär det, i stäl­let av löne­kost­na­derna, inräk­nat skat­ter och avgif­ter som grun­das på dessa kost­na­der.

Vid uttag för för­sälj­ning från kiosk eller lik­nande för­sälj­nings­ställe ombord på far­tyg på lin­jer mel­lan Sve­rige och Norge eller Sve­rige och Åland av andra varor än sådana som avses i 5 § lagen (1999:446) om pro­vi­an­te­ring av far­tyg och luft­far­tyg utgörs beskatt­nings­un­der­la­get av inköps­pri­set.
Lag (2007:1376).

6 §   I beskatt­nings­un­der­la­get ska inte ingå belopp
   1. var­med pri­set i enlig­het med vad som avta­lats sätts ned på grund av betal­ning före för­fal­lo­da­gen,
   2. som sva­rar mot pris­ned­sätt­ningar och rabat­ter till kun­den vilka med­ges vid tid­punk­ten för till­han­da­hål­lan­det, eller
   3. som sva­rar mot pris­ned­sätt­ning som ges efter det att till­han­da­hål­lan­det ägt rum om inte annat föl­jer av andra styc­ket.

I beskatt­nings­un­der­la­get ska ingå belopp som avses i första styc­ket 3 om den skatt­skyl­dige och hans kund avta­lat om detta.

Om en vara åter­tas med stöd av för­be­håll om åter­ta­gan­de­rätt enligt kon­su­ment­kre­dit­la­gen (2010:1846) eller lagen (1978:599) om avbe­tal­nings­köp mel­lan näringsid­kare m.fl., får säl­ja­ren minska beskatt­nings­un­der­la­get med vad han vid avräk­ning med köpa­ren till­go­do­räk­nar köpa­ren för den åter­tagna varans värde.
Denna rätt gäl­ler dock endast om han kan visa att köpa­ren helt sak­nat rätt till avdrag för eller åter­be­tal­ning enligt 10 kap. 9-13 §§ av den ingå­ende skatt som hän­för sig till den­nes för­värv av varan.

Om en för­lust upp­kom­mer på den skatt­skyl­di­ges ford­ran som avser ersätt­ning för en vara eller en tjänst (kund­för­lust), får han minska beskatt­nings­un­der­la­get med belop­pet av för­lus­ten.

I 13 kap. finns bestäm­mel­ser om hur minsk­ningen av beskatt­nings­un­der­la­get ska redo­vi­sas av den skatt­skyl­dige.
Lag (2010:1850).

7 §   När en omsätt­ning endast del­vis med­för skatt­skyl­dig­het och beskatt­nings­un­der­la­get för den del av omsätt­ningen som med­för skatt­skyl­dig­het inte kan fast­stäl­las, skall beskatt­nings­un­der­la­get bestäm­mas genom upp­del­ning efter skä­lig grund.

Första styc­ket har mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om upp­del­ning av beskatt­nings­un­der­la­get när skatt enligt denna lag tas ut med olika pro­cent­sat­ser.

7 a §   När upp­gif­ter till led­ning för beskatt­nings­un­der­la­get vid omsätt­ning och uni­ons­in­terna för­värv uttrycks i en annan valuta än svenska kro­nor, ska omräk­ning göras till svenska kro­nor med använ­dande av
   1. den senaste genom­snitt­liga väx­el­kurs som har fast­ställts på den mest repre­sen­ta­tiva valu­ta­mark­na­den i Sve­rige vid tid­punk­ten för skatt­skyl­dig­he­tens inträde, eller
   2. den senaste väx­el­kurs som offent­lig­gjorts av Euro­pe­iska cen­tral­ban­ken vid tid­punk­ten för skatt­skyl­dig­he­tens inträde.

Omräk­ning enligt första styc­ket 2 mel­lan andra valu­tor än euro ska göras med använ­dande av väx­el­kur­sen i euro för varje valuta. Lag (2012:342).

7 b §   För beskatt­nings­bara per­so­ner som har sin redo­vis­ning i euro gäl­ler, i stäl­let för vad som anges i 7 a §, att när upp­gif­ter till led­ning för beskatt­nings­un­der­la­get uttrycks i en annan valuta än euro ska omräk­ning göras till euro.
Omräk­ningen ska i övrigt göras på det sätt som föl­jer av 7 a §.

I 15 och 17 §§ lagen (2000:46) om omräk­nings­för­fa­rande vid beskatt­ning för före­tag som har sin redo­vis­ning i euro, m.m.
finns reg­ler om omräk­ning från euro till svenska kro­nor.
Dessa reg­ler ska tilläm­pas även av en utländsk beskatt­nings­bar per­son som har sin redo­vis­ning i euro.
Lag (2013:368).

Beskatt­nings­un­der­la­get vid import

8 §   Beskatt­nings­un­der­la­get vid import utgörs av varans värde för tull­än­da­mål, fast­ställt av Tull­ver­ket, enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 952/2013 av den 9 okto­ber 2013 om fast­stäl­lande av en tull­ko­dex för uni­o­nen, med tillägg av tull och andra stat­liga skat­ter eller avgif­ter, utom skatt enligt denna lag, som tas ut av Tull­ver­ket med anled­ning av inför­seln. Sådant tillägg ska inte göras i fall då tul­len, skat­terna eller avgif­terna ingår i varans värde.

I de fall som avses i 1 kap. 2 § första styc­ket 6 d eller e utgörs beskatt­nings­un­der­la­get i stäl­let av varans värde för tull­än­da­mål, fast­ställt av det andra EU-​lan­dets tull­myn­dig­het enligt för­ord­ning (EU) nr 952/2013, med tillägg av tull och avgif­ter som tas ut av det andra EU-​lan­dets tull­myn­dig­het eller av Tull­ver­ket med anled­ning av inför­seln. I beskatt­nings­un­der­la­get ska det även ingå andra stat­liga skat­ter, utom skatt enligt denna lag, som tas ut av Tull­ver­ket med anled­ning av inför­seln. Tillägg av tull, skatt eller avgif­ter ska inte göras i fall då tul­len, skat­terna eller avgif­terna ingår i varans värde.

I beskatt­nings­un­der­la­get ska även ingå bikost­na­der som provisions-​​, emballage-​​, transport-​​ och för­säk­rings­kost­na­der som upp­kom­mer fram till första bestäm­mel­se­or­ten här i lan­det. Är det vid tid­punk­ten för skatt­skyl­dig­he­tens inträde känt att varan ska trans­por­te­ras till någon annan bestäm­mel­se­ort här i lan­det eller till någon bestäm­mel­se­ort i ett annat EU-​land, ska också bikost­na­derna fram till den orten ingå i beskatt­nings­un­der­la­get. Lag (2021:1148).

9 §   Om sådana uni­ons­va­ror som expor­te­rats tem­po­rärt och bear­be­tats i ett land utan­för EU på något annat sätt än genom repa­ra­tion åter­im­por­te­ras med använd­ning av tull­för­fa­ran­det pas­siv för­äd­ling, ska beskatt­nings­un­der­la­get beräk­nas på det sätt som sägs i 8 § men med avdrag för beskatt­nings­un­der­la­get för mer­vär­desskatt som tidi­gare tagits ut i Sve­rige eller i ett annat EU-​land för de tem­po­rärt expor­te­rade varorna.

Vad som sägs i första styc­ket ska också gälla när sådant mate­rial som utgör uni­ons­va­ror expor­te­rats tem­po­rärt samt varor som helt eller del­vis till­ver­kats av detta mate­rial i ett land utan­för EU åter­im­por­te­ras med använd­ning av tull­för­fa­ran­det pas­siv för­äd­ling.

Med uni­ons­va­ror, tem­po­rärt expor­te­rade varor och tull­för­fa­ran­det pas­siv för­äd­ling för­stås det­samma som i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 952/2013 av den 9 okto­ber 2013 om fast­stäl­lande av en tull­ko­dex för uni­o­nen. Lag (2016:261).

10 §   Har upp­hävts genom lag (2002:1004).

11 §   Vid åter­im­port av uni­ons­va­ror som repa­re­rats i ett land utan­för EU utgörs beskatt­nings­un­der­la­get av ersätt­ningen för repa­ra­tio­nen samt tull och stat­liga skat­ter eller avgif­ter, utom skatt enligt denna lag, som tas ut med anled­ning av impor­ten. Om den tidi­gare expor­ten av varorna har med­fört en rätt till åter­be­tal­ning av mer­vär­desskatt eller om varorna annars inte har bli­vit belagda med mer­vär­desskatt på grund av den tidi­gare expor­ten, ingår även varor­nas värde vid expor­ten i beskatt­nings­un­der­la­get. Lag (2011:283).


8 kap. Avdrag för ingå­ende skatt

1 §   Avdrag för ingå­ende skatt får göras enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel.

I 9 kap. finns sär­skilda bestäm­mel­ser om avdrag och jämk­ning av avdrag för ingå­ende skatt som hän­för sig till för­värv i verk­sam­he­ter som avser vissa fas­tig­hets­upp­lå­tel­ser. Lag (2000:500).

1 a §   Den som redo­vi­sar mer­vär­desskatt enligt 4 a §, 4 e § 1 b eller 4 e § 1 c lagen (2011:1245) om sär­skilda ord­ningar för mer­vär­desskatt för distans­för­sälj­ning av varor och för tjäns­ter eller enligt mot­sva­rande bestäm­mel­ser i ett annat EU- land har inte rätt till avdrag för ingå­ende skatt.

Den som redo­vi­sar mer­vär­desskatt enligt 4 b §, 4 c §, 4 d § eller 4 e § 1 a samma lag eller enligt bestäm­mel­ser som i ett annat EU-​land mot­sva­rar artik­larna 369a-​369k i rådets direk­tiv 2006/112/EG har inte rätt till avdrag för ingå­ende skatt avse­ende för­värv eller import i de verk­sam­he­ter som omfat­tas av bestäm­mel­serna. Det­samma gäl­ler den som är eta­ble­rad i ett annat EU-​land och redo­vi­sar mer­vär­desskatt enligt bestäm­mel­ser som i det lan­det mot­sva­rar artik­larna 369l-​369x i direk­ti­vet.

Den som är eller ska vara regi­stre­rad till mer­vär­desskatt i Sve­rige för annan verk­sam­het än sådan som omfat­tas av bestäm­mel­serna i första och

andra styc­kena, får dock göra avdrag enligt detta kapi­tel för ingå­ende skatt

avse­ende för­värv eller import som hän­för sig till de verk­sam­he­ter i Sve­rige som omfat­tas av bestäm­mel­serna.

I 10 kap. 4 a § finns bestäm­mel­ser om åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt i de fall avdrag inte får göras enligt första eller andra styc­ket. Lag (2020:1170).

2 §   Ingå­ende skatt utgörs av belop­pet av den skatt enligt denna lag som hän­för sig till ersätt­ning för för­värv av varor eller tjäns­ter, om omsätt­ningen med­fört skatt­skyl­dig­het för den från vil­ken varorna eller tjäns­terna för­vär­vats.

Vid för­värv som med­för skatt­skyl­dig­het enligt 1 kap. 2 § första styc­ket 2-5 eller om skatt­skyl­dig­het före­lig­ger för för­vär­va­ren enligt 9 c kap. 5 § utgörs ingå­ende skatt av belop­pet av den utgå­ende skatt som den skatt­skyl­dige skall redo­visa till sta­ten.

I det fall en för­vär­vare enligt 8 a kap. 11-14 §§ över­tar över­lå­ta­rens rät­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter när det gäl­ler jämk­ning utgörs för­vär­va­rens ingå­ende skatt för de över­tagna inve­ste­rings­va­rorna av över­lå­ta­rens ingå­ende skatt för varorna.

Ingå­ende skatt utgörs också av skatt enligt denna lag som hän­för sig till
   1. för­värv enligt 4 § första styc­ket 4 eller 9 kap. 8 § andra styc­ket 2,
   2. import till lan­det, eller
   3. skat­te­plik­tiga uttag som avses i 4 § 5.
Lag (2016:1208).

3 §   Den som bedri­ver en verk­sam­het som med­för skatt­skyl­dig­het får göra avdrag för den ingå­ende skatt som hän­för sig till för­värv eller import i verk­sam­he­ten.

Den skatt­skyl­di­ges avdrags­rätt omfat­tar även ingå­ende skatt som hän­för sig till för­värv eller import för avhjäl­pande av ska­dor som upp­stått i verk­sam­he­ten även då den som vål­lat ska­dan eller en för­säk­rings­gi­vare står för kost­na­den för för­vär­vet eller impor­ten. Lag (1994:1798).

4 §   Den som bedri­ver en verk­sam­het som med­för skatt­skyl­dig­het får också göra avdrag
   1. om den skatt­skyl­dige från någon annan skatt­skyl­dig eller någon som har rätt till åter­be­tal­ning enligt 10 kap. 9 eller 11-13 §§ har över­ta­git verk­sam­he­ten eller en del av den: för den ingå­ende skatt som hän­för sig till den tidi­gare äga­rens för­värv för verk­sam­he­ten, om den tidi­gare äga­ren inte har gjort avdrag för eller fått åter­be­tal­ning av den ingå­ende skat­ten men skulle ha varit berät­ti­gad till sådant avdrag eller sådan åter­be­tal­ning om den tidi­gare äga­ren hade fort­satt att driva verk­sam­he­ten,
   2. om den skatt­skyl­dige är delä­gare i en sam­fäl­lig­het för vat­ten­re­gle­ring, väg­håll­ning eller lik­nande ända­mål och den fas­tig­het som ingår i sam­fäl­lig­he­ten används i den verk­sam­het som med­för skatt­skyl­dig­het: för den ingå­ende skatt som hän­för sig till sam­fäl­lig­he­tens för­värv, dock endast till den del som sva­rar mot den skatt­skyl­di­ges andel i sam­fäl­lig­he­ten,
   3. om den skatt­skyl­dige fått en vara leve­re­rad till sig och då har beta­lat skatt vid impor­ten av varan utan att vara skatt­skyl­dig för impor­ten eller om den skatt­skyl­dige har beta­lat ersätt­ning för denna skatt till den som haft sådan skatt­skyl­dig­het: för den skatt som Tull­ver­ket tagit ut, dock endast under för­ut­sätt­ning att leve­ran­tö­ren inte är skatt­skyl­dig enligt denna lag för annat än impor­ten och den skatt­skyl­dige skulle ha haft avdrags­rätt om den skatt­skyl­dige själv hade varit skatt­skyl­dig för impor­ten,
   4. om den skatt­skyl­dige köper en fas­tig­het, hyres­rätt eller en bostads­rätt till en lägen­het och fas­tig­he­ten eller lägen­he­ten i säl­ja­rens bygg­nads­rö­relse har till­förts tjäns­ter, vil­kas till­fö­rande utgör skat­te­plik­tiga uttag enligt 2 kap. 7 §, utan att fas­tig­he­ten eller lägen­he­ten där­ef­ter har tagits i bruk av säl­ja­ren: för den utgå­ende skatt som säl­ja­ren har redo­vi­sat eller ska redo­visa för utta­gen, eller
   5. om den skatt­skyl­dige i sin bygg­nads­rö­relse till­fört en egen fas­tig­het eller en lägen­het som inne­has med hyres­rätt eller bostads­rätt tjäns­ter som utgör skat­te­plik­tiga uttag enligt 2 kap. 7 § och fas­tig­he­ten eller lägen­he­ten där­ef­ter tas i bruk av den skatt­skyl­dige i en verk­sam­het som med­för skatt­skyl­dig­het eller rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt enligt 10 kap. 9, 11 eller 12 §: för den utgå­ende skatt som fas­tig­hets­ä­ga­ren, hyres­gäs­ten eller bostads­rätts­ha­va­ren har redo­vi­sat eller ska redo­visa för utta­gen. Lag (2015:888).

4 a §   Ingå­ende skatt som är avdrags­gill enligt 3 § och hän­för sig till en fas­tig­het får endast dras av i pro­por­tion till den omfatt­ning en skatt­skyl­dig använ­der den i sin verk­sam­het, om skat­ten hän­för sig till en fas­tig­het som både används
   1. av den skatt­skyl­dige i verk­sam­he­ten, och
   2. för
   - eget pri­vat bruk,
   - per­so­na­lens pri­vata bruk, eller
   - annars annat ända­mål än för den egna verk­sam­he­ten.

Med ingå­ende skatt avses i första styc­ket även sådan skatt som hän­för sig till ny-, till- eller ombygg­nad eller repa­ra­tion av en fas­tig­het.

Första styc­ket gäl­ler inte
   1. en sta­dig­va­rande bostad som omfat­tas av avdrags­för­bu­det som föl­jer av 9 och 10 §§, eller
   2. ingå­ende skatt som är avdrags­gill enligt 10 §.
Lag (2010:1892).

4 b §   Om den enligt 4 a § avdrags­gilla delen av den ingå­ende skat­ten inte kan fast­stäl­las, får avdrags­be­lop­pet i stäl­let bestäm­mas genom upp­del­ning efter skä­lig grund.
Lag (2010:1892).

4 c §   Om använd­ningen av en sådan fas­tig­het som avses i 4 a § änd­ras, ska den ingå­ende skat­ten jäm­kas i enlig­het med 8 a kap.

Bestäm­mel­serna i 2 kap. 5 § är inte tillämp­liga vid änd­rad använd­ning av en sådan fas­tig­het som avses i 4 a §.
Lag (2010:1892).

5 §   Rätt till avdrag för ingå­ende skatt före­lig­ger endast om den kan styr­kas enligt vad som före­skrivs i 17, 19 och 20 §§.
Lag (2000:500).

Den ingå­ende skat­tens stor­lek

6 §   Den ingå­ende skat­ten upp­går till samma belopp som den utgå­ende skat­ten hos den som är skatt­skyl­dig för omsätt­ningen eller impor­ten.

I 13 kap. 23 a § finns bestäm­mel­ser om redo­vis­ning av ingå­ende skatt när skat­te­be­lop­pet angetts i flera valu­tor i fak­tu­ran eller när skat­te­be­lop­pet måste räk­nas om till svenska kro­nor.

I 13 kap. 26 § finns bestäm­mel­ser om åter­fö­rande av sådan ingå­ende skatt som hän­för sig till ett för­värv för vil­ket en skatt­skyl­dig har fått pris­ned­sätt­ning efter det att han gjort avdrag för skat­ten. Lag (2012:342).

7 §   Vid för­värv enligt 4 § första styc­ket 4 upp­går den ingå­ende skat­ten till den där angivna utgå­ende skat­ten hos säl­ja­ren.
Lag (2007:1376).

Begräns­ningar av avdrags­rät­ten

8 §   Sta­ten har inte någon avdrags­rätt för ingå­ende skatt.

9 §   Avdrag får inte göras för sådan ingå­ende skatt som hän­för sig till
   1. stad­gi­va­rande bostad om inte annat föl­jer av 10 §,
   2. utgif­ter för repre­sen­ta­tion och lik­nande ända­mål för vilka den skatt­skyl­dige inte har rätt att göra avdrag vid inkomst­be­skatt­ningen enligt 16 kap. 2 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229),
   3. för­värv av varor för för­sälj­ning från far­tyg på lin­jer mel­lan Sve­rige och Norge eller Sve­rige och Åland, eller
   4. kost­na­der vid uttag av tjänst där beskatt­nings­un­der­la­get beräk­nats enligt 7 kap. 5 § andra styc­ket.

För sådana utgif­ter som avses i första styc­ket 2 får avdrag dock göras för ingå­ende skatt som avser mål­ti­der eller lik­nande för­tä­ring, om
   1. utgif­terna har ett sådant ome­del­bart sam­band med verk­sam­he­ten som avses i 16 kap. 2 § inkomst­skat­te­la­gen,
   2. avdra­get inte över­sti­ger vad som kan anses skä­ligt, och
   3. avdra­get högst upp­går till den ingå­ende skat­ten på 300 kro­nor per per­son och till­fälle.

Avdrags­be­gräns­ningen i första styc­ket 3 gäl­ler inte om för­vär­ven avser sprit­dryc­ker, vin, starköl, öl, tobaksva­ror, par­fy­mer, kos­me­tiska pre­pa­rat, toa­lett­me­del eller choklad-​​ och kon­fek­tyr­va­ror. I fråga om punkt­skat­te­plik­tiga varor är det dock en för­ut­sätt­ning för avdrag att varorna får pro­vi­an­te­ras utan punkt­skatt enligt 5-9 §§ lagen (1999:446) om pro­vi­an­te­ring av far­tyg och luft­far­tyg.

I 9 a kap. 13 § och 9 b kap. 3 § finns ytter­li­gare begräns­ningar av rät­ten till avdrag för ingå­ende skatt.
Lag (2017:1196).

10 §   Avdrags­för­bu­det i 9 § 1 gäl­ler inte om den ingå­ende skat­ten hän­för sig till för­värv eller import för utfö­rande av sådana tjäns­ter som avses i 2 kap. 7 eller 8 § och för vilka uttags­be­skatt­ning skall ske med stöd av bestäm­mel­serna i 2 kap.
Avdrag får också göras för ingå­ende skatt som hän­för sig till ett jord­bruks­ar­rende även till den del arren­det omfat­tar bostad.

I 15 § och 16 § första styc­ket 2 finns sär­skilda begräns­ningar av rät­ten till avdrag för ingå­ende skatt som hän­för sig till för­värv eller hyra av per­son­bi­lar eller motor­cyklar. Lag (1994:1798).

11 §   Ett finan­sie­rings­fö­re­tag som har över­ta­git en säl­ja­res rätt enligt ett köpe­av­tal får göra avdrag för den ingå­ende skatt som hän­för sig till vär­det av en vara som med stöd av köpe­av­ta­let åter­tas av finan­sie­rings­fö­re­ta­get. Detta gäl­ler dock endast om före­ta­get kan visa att köpa­ren helt sak­nat rätt till avdrag för ingå­ende skatt och inte hel­ler haft rätt till åter­be­tal­ning enligt 10 kap. 9-13 §§ av någon del av sådan skatt.

12 §   Har upp­hävts genom lag (1995:700).

Upp­del­ning av den ingå­ende skat­ten i vissa fall

13 §   I de fall den ingå­ende skat­ten endast del­vis avser för­värv eller import som med­för avdrags­rätt eller avser för­värv eller import som görs gemen­samt för flera verk­sam­he­ter, av vilka någon inte med­för skatt­skyl­dig­het, eller görs för en verk­sam­het som endast del­vis med­för skatt­skyl­dig­het får avdrag göras endast för skat­ten på den del av ersätt­ningen eller inköps­pri­set som hän­för sig till den del av för­vär­vet eller impor­ten som med­för avdrags­rätt respek­tive hän­för sig till verk­sam­het som med­för skatt­skyl­dig­het. Om denna del inte kan fast­stäl­las, får avdrags­be­lop­pet i stäl­let bestäm­mas genom upp­del­ning efter skä­lig grund.

Första styc­ket gäl­ler inte om annat föl­jer av 14 eller 16 §.
Lag (2007:1376).

13 a §   Har upp­hävts genom lag (2007:1376).

14 §   Om den ingå­ende skat­ten avser för­värv eller import för verk­sam­het som endast del­vis med­för skatt­skyl­dig­het, får hela den ingå­ende skat­ten för ett visst för­värv eller en viss import ändå dras av
   1. om för­vär­vet eller impor­ten till mer än 95 pro­cent görs för den del av verk­sam­he­ten som med­för skatt­skyl­dig­het, eller
   2. om skat­ten för för­vär­vet eller impor­ten inte över­sti­ger 1 000 kro­nor och mer än 95 pro­cent av omsätt­ningen i verk­sam­he­ten med­för skatt­skyl­dig­het.

Om den ingå­ende skat­ten avser för­värv eller import för en verk­sam­het som med­för både skatt­skyl­dig­het och åter­be­tal­nings­rätt enligt 10 kap. 9-13 §§ eller för både en verk­sam­het som med­för skatt­skyl­dig­het och en annan verk­sam­het som med­för sådan åter­be­tal­nings­rätt, behö­ver någon upp­del­ning av den ingå­ende skat­ten enligt 13 § inte göras. Lag (1994:1798).

Per­son­bi­lar och motor­cyklar

15 §   När per­son­bi­lar eller motor­cyklar för­vär­vas eller för­hyrs för andra ända­mål än åter­för­sälj­ning, uthyr­ning, per­son­trans­por­ter enligt tax­i­tra­fi­kla­gen (2012:211), trans­por­ter av avlidna eller kör­korts­ut­bild­ning som omfat­tas av skat­te­plikt får avdrag inte göras för ingå­ende skatt som hän­för sig till
   1. för­värv av for­do­net, eller
   2. för­hyr­ning av for­do­net om det i endast ringa omfatt­ning används i den verk­sam­het som med­för skatt­skyl­dig­het.
Lag (2012:215).

16 §   En skatt­skyl­dig som använ­der en per­son­bil eller motor­cy­kel i en verk­sam­het som med­för skatt­skyl­dig­het får dra av
   1. ingå­ende skatt som hän­för sig till drifts­kost­na­der för sådan använd­ning, utan någon begräns­ning på grund av att for­do­net endast del­vis används i verk­sam­he­ten, och
   2. hälf­ten av den ingå­ende skatt som hän­för sig till för­hyr­ning av for­do­net för sådan använd­ning, utan någon begräns­ning på grund av att for­do­net endast del­vis används i verk­sam­he­ten.

Första styc­ket 1 gäl­ler endast om for­do­net till­hör inven­ta­ri­erna i verk­sam­he­ten eller har för­hyrts för använd­ning i denna. Första styc­ket 2 gäl­ler inte om for­do­net har för­hyrts för per­son­trans­por­ter i tax­i­tra­fik, uthyr­ning, trans­port av avlidna eller kör­korts­ut­bild­ning som omfat­tas av skat­te­plikt eller om den ingå­ende skat­ten omfat­tas av avdrags­för­bu­det i 15 § 2. Lag (2012:215).

16 a §   Har upp­hävts genom lag (2000:500).

16 b §   Har upp­hävts genom lag (2000:500).

16 c §   Har upp­hävts genom lag (2000:500).

16 d §   Har upp­hävts genom lag (2000:500).

16 e §   Har upp­hävts genom lag (2000:500).

16 f §   Har upp­hävts genom lag (2000:500).

Hur rät­ten till avdrag skall styr­kas

17 §   Vid för­värv av vara eller tjänst från någon som är skatt­skyl­dig eller om för­vär­va­ren är skatt­skyl­dig enligt 1 kap. 2 § första styc­ket 2-5 ska avdrags­rät­ten styr­kas genom fak­tura.

Om det finns sär­skilda skäl behövs ingen fak­tura, om för­vär­va­ren är skatt­skyl­dig och kan styrka avdrags­rät­ten genom annan till­gäng­lig doku­men­ta­tion. Lag (2012:342).

18 §   Har upp­hävts genom lag (1995:700).

19 §   Vid för­värv av en fas­tig­het eller en lägen­het som inne­has med hyres­rätt eller bostads­rätt ska den ingå­ende skat­ten enligt 4 § första styc­ket 4 eller 9 kap. 8 § andra styc­ket 2 styr­kas genom en av över­lå­ta­ren utfär­dad hand­ling i pap­pers­form eller i elektro­nisk form. Över­lå­ta­ren är skyl­dig att utfärda en sådan hand­ling om för­vär­va­ren begär det.

Om hand­lingen utfär­das på grund av över­lå­telse som avses i 4 § första styc­ket 4, ska den inne­hålla upp­gift om den utgå­ende skatt som över­lå­ta­ren har redo­vi­sat eller ska redo­visa för gjorda skat­te­plik­tiga uttag av tjäns­ter på fas­tig­he­ten eller lägen­he­ten.

Om hand­lingen utfär­das på grund av över­lå­telse som avses i 9 kap. 8 § andra styc­ket 2, ska den inne­hålla upp­gift om den ingå­ende skatt som hän­för sig till ny-, till- eller ombygg­nad och som över­lå­ta­ren inte har dra­git av.

Utö­ver de upp­gif­ter som anges i andra och tredje styc­kena ska den hand­ling som avses där inne­hålla upp­gift om
   1. över­lå­ta­rens och för­vär­va­rens namn och adress eller någon annan upp­gift genom vil­ken de kan iden­ti­fie­ras,
   2. trans­ak­tio­nens art,
   3. över­lå­ta­rens regi­stre­rings­num­mer till mer­vär­desskatt eller, då denne inte är regi­stre­rad, person-​​ eller orga­ni­sa­tions­num­mer om det finns ett sådant och annars en lik­vär­dig upp­gift, och
   4. övrigt som kan ha bety­delse för bedöm­ningen av skatt­skyl­dig­he­ten och för­vär­va­rens avdrags­rätt eller rätt till åter­be­tal­ning. Lag (2007:1376).

20 §   Den som enligt 8 a kap. 11-14 §§ skall överta över­lå­ta­rens rät­tig­het och skyl­dig­het när det gäl­ler jämk­ning av avdrag för ingå­ende skatt skall som grund för jämk­ningen i sina räken­ska­per ha en av över­lå­ta­ren utfär­dad hand­ling som avses i 8 a kap. 15 §. Lag (2003:1134).


8 a kap. Jämk­ning av avdrag för ingå­ende skatt hän­för­lig till inve­ste­rings­va­ror

1 §   Avdrag för ingå­ende skatt hän­för­lig till för­värv eller import av inve­ste­rings­va­ror skall jäm­kas enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel om använd­ningen av varan änd­ras efter för­vär­vet eller om varan över­låts.

Med avdrag för ingå­ende skatt jäm­ställs åter­be­tal­ning av skatt enligt 10 kap. 9-13 §§. Lag (2000:500).

Vad som är inve­ste­rings­vara

2 §   Med inve­ste­rings­va­ror avses:
   1. maski­ner, inven­ta­rier och lik­nande anlägg­nings­till­gångar vars värde mins­kar, om den ingå­ende skat­ten på anskaff­nings­kost­na­den för till­gången upp­går till minst 50 000 kro­nor,
   2. fas­tig­he­ter som varit före­mål för ny-, till- eller ombygg­nad, om den ingå­ende skat­ten på kost­na­den för denna åtgärd upp­går till minst 100 000 kro­nor,
   3. fas­tig­he­ter och lägen­he­ter som inne­has med hyres­rätt eller bostads­rätt, som till­förts varor och tjäns­ter genom skat­te­plik­tiga uttag enligt 2 kap. 7 §, om avdrag för ingå­ende skatt med­getts enligt 8 kap. 4 § första styc­ket 4 eller 5 med minst 100 000 kro­nor, och
   4. bostads­rätt eller hyres­rätt till en lägen­het, om bostads­rätts­ha­va­ren eller hyres­gäs­ten utfört eller låtit utföra ny-, till- eller ombygg­nad av lägen­he­ten och om skat­ten på kost­na­den för denna åtgärd upp­går till minst 100 000 kro­nor.

Har under ett beskatt­ningsår avse­ende en viss fas­tig­het både en åtgärd som avses i första styc­ket 2 före­ta­gits och ett avdrag enligt första styc­ket 3 gjorts eller mer än en åtgärd före­ta­gits eller ett avdrag gjorts ska vid tillämp­ning av belopps­grän­sen åtgär­derna och avdra­gen läg­gas sam­man. Avdrag och åtgär­der som avses i första styc­ket 3 och 4 ska på mot­sva­rande sätt läg­gas sam­man med andra avdrag och åtgär­der som avser samma hyres­rätt eller bostads­rätt.

Maskin, utrust­ning och sär­skild inred­ning ska vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i detta kapi­tel anses som sådan till­gång som avses i första styc­ket 1, om den
   1. till­förts sådan bygg­nad eller del av bygg­nad som är inrät­tad för annat än bostads­än­da­mål, och
   2. anskaf­fats för att direkt använ­das i en sär­skild verk­sam­het som bedrivs på fas­tig­he­ten. Lag (2016:1208).

Sär­skilt om hyres­rät­ter och bostads­rät­ter

3 §   Vad som i 4 § första styc­ket 3, 4 och 5, 6 § fjärde styc­ket, 7 § fjärde styc­ket samt 12 och 13 §§ sägs om fas­tig­he­ter gäl­ler även hyres­rät­ter och bostads­rät­ter. Rät­tig­het och skyl­dig­het att jämka vid över­lå­telse och änd­rad använd­ning samt över­ta­gande av sådan rätt och skyl­dig­het gäl­ler i dessa fall hyres­gäst eller bostads­rätts­ha­vare.
Lag (2015:888).

När jämk­ning skall ske

4 §   Om inte annat föl­jer av 5 § eller 11-14 §§, skall jämk­ning ske i föl­jande fall:
   1. om använd­ningen av en inve­ste­rings­vara vars för­vär­vande helt eller del­vis med­fört avdrags­rätt för ingå­ende skatt änd­ras på så sätt att avdrags­rät­ten mins­kar,
   2. om använd­ningen av en inve­ste­rings­vara vars för­vär­vande inte med­fört rätt till avdrag för ingå­ende skatt eller endast del­vis med­fört sådan rätt änd­ras på så sätt att avdrags­rät­ten ökar,
   3. om en annan inve­ste­rings­vara än en fas­tig­het avytt­ras och omsätt­ningen är skat­te­plik­tig, under för­ut­sätt­ning att för­vär­vet av varan endast del­vis med­fört avdrags­rätt,
   4. om en fas­tig­het över­låts under för­ut­sätt­ning att avdrag gjorts för ingå­ende skatt på kost­na­der för ny-, till- eller ombygg­nad som avses i 2 § första styc­ket 2 eller 4,
   5. om en fas­tig­het som avses i 2 § första styc­ket 3 över­låts eller,
   6. om en fas­tig­hets­ä­gare, bostads­rätts­ha­vare eller hyres­gäst för­sätts i kon­kurs, under för­ut­sätt­ning att han haft rätt till avdrag för ingå­ende skatt som hän­för sig till kost­na­der för inve­ste­rings­va­ror som avses i 2 § första styc­ket 2, 3 eller 4.

Sta­tens ford­ran på grund av jämk­ning enligt första styc­ket 6 får göras gäl­lande i en kon­kurs, om ford­ran upp­kom­mer på grund av att gäl­de­nä­ren för­sätts i kon­kurs. Lag (2000:500).

5 §   Avdrag för ingå­ende skatt skall inte jäm­kas
   1. om en för­änd­ring i använ­dan­det av en inve­ste­rings­vara för­an­le­der uttags­be­skatt­ning enligt 2 kap., eller
   2. om för­änd­ringen av avdrags­rät­ten i för­hål­lande till avdrags­rät­ten vid anskaf­fan­det är mindre än fem pro­cen­ten­he­ter.
Lag (2000:500).

Kor­ri­ge­rings­tid

6 §   Avdrag för ingå­ende skatt ska jäm­kas endast när använd­ningen av en inve­ste­rings­vara har för­änd­rats eller över­lå­telse skett inom viss tid (kor­ri­ge­rings­ti­den).

Denna tid är
   1. i fall som avses i 2 § första styc­ket 2 eller 4 tio år, räk­nat på det sätt som anges i tredje och fjärde styc­kena,
   2. i fall som avses i 2 § första styc­ket 3 tio år från det att avdrag gjorts enligt 8 kap. 4 § första styc­ket 4 eller 5, och
   3. för andra inve­ste­rings­va­ror fem år från tid­punk­ten för för­vär­vet.

I kor­ri­ge­rings­ti­den ska räk­nas in det räken­skapsår under vil­ket ny-, till- eller ombygg­na­den eller avdra­get gjorts eller för­vär­vet skett.

Ny-, till- eller ombygg­nad i fall som avses i andra styc­ket 1 ska anses ha skett det beskatt­ningsår under vil­ket fas­tig­he­ten kun­nat tas i bruk efter åtgär­derna eller, vid bygg- eller anlägg­nings­ent­re­pre­na­der, det beskatt­ningsår under vil­ket slut­be­sikt­ning eller någon annan jäm­för­lig åtgärd vid­ta­gits. Om fas­tig­he­ten över­låts eller dess använd­ning änd­ras dess­förin­nan och avdrag för ingå­ende skatt har med­getts, anses dock ny-, till- eller ombygg­na­den ha skett det år avdrag med­getts. Lag (2015:888).

Hur jämk­ning skall ske

7 §   Vid änd­rad använd­ning av en inve­ste­rings­vara ska avdrag för ingå­ende skatt jäm­kas varje räken­skapsår under åter­sto­den av kor­ri­ge­rings­ti­den. Vid över­gång till skat­te­be­fri­else enligt 9 d kap. ska dock jämk­ning ske vid ett enda till­fälle och avse åter­sto­den av kor­ri­ge­rings­ti­den, om inte den beskatt­nings­bara per­so­nen mot­sät­ter sig det. Även om den beskatt­nings­bara per­so­nen mot­sät­ter sig det ska jämk­ning ske vid ett enda till­fälle, om det finns sär­skilda skäl för det.

Vid över­lå­telse av inve­ste­rings­va­ror samt i fall som avses i 4 § första styc­ket 6 ska avdrag som gjorts för ingå­ende skatt jäm­kas vid ett enda till­fälle och jämk­ningen ska avse åter­sto­den av kor­ri­ge­rings­ti­den.

I åter­sto­den av kor­ri­ge­rings­ti­den ska räk­nas in det räken­skapsår under vil­ket använd­ningen änd­ras eller över­lå­telse sker.

Avser en änd­rad använd­ning eller en över­lå­telse endast en del av en fas­tig­het ska endast den ingå­ende skatt som hän­för sig till denna del jäm­kas. Lag (2016:1069).

8 §   Den ingå­ende skatt som skall jäm­kas (ursprungs­be­lop­pet) är
   1. i fall som avses i 2 § första styc­ket 2 eller 4 den ingå­ende skatt som hän­för sig till ny-, till- eller ombygg­na­den,
   2. i fall som avses i 2 § första styc­ket 3 den ingå­ende skatt som dra­gits av,
   3. för övriga inve­ste­rings­va­ror den ingå­ende skat­ten vid för­vär­vet av varan.

Det belopp med vil­ket jämk­ning årli­gen skall göras (jämk­nings­be­lop­pet) skall beräk­nas uti­från kor­ri­ge­rings­ti­den som en tion­del respek­tive en fem­te­del av den del av ursprungs­be­lop­pet som mot­sva­rar skill­na­den i pro­cen­ten­he­ter mel­lan avdrags­rät­ten för ingå­ende skatt vid kor­ri­ge­rings­ti­dens bör­jan och avdrags­rät­ten efter för­änd­ringen. Om en för­vär­vare över­ta­git rät­tig­het och skyl­dig­het att jämka enligt 12 § skall jämk­nings­be­lop­pet för för­vär­va­ren beräk­nas som en tion­del av den del av ursprungs­be­lop­pet som mot­sva­rar skill­na­den i pro­cen­ten­he­ter mel­lan över­lå­ta­rens avdrags­rätt vid över­lå­tel­sen och för­vär­va­rens avdrags­rätt efter för­änd­ringen. Lag (2000:500).

9 §   Jämk­nings­be­lop­pet får i de fall som avses i 4 § första styc­ket 3 uppgå till högst mot­sva­rande 25 pro­cent av pri­set med anled­ning av avytt­ringen av varan. I pri­set skall inte inräk­nas kom­pen­sa­tion för skatt enligt denna lag. Lag (2000:500).

10 §   Om avdrag för ingå­ende skatt skall jäm­kas till följd av änd­rad använd­ning skall avdrags­rät­ten under jämk­nings­å­ret bestäm­mas med led­ning av för­hål­lan­dena vid utgången av året. Om det finns sär­skilda skäl får avdrags­rät­ten i stäl­let bestäm­mas efter vad som är skä­ligt. Lag (2000:500).

Över­ta­gande av rät­tig­het och skyl­dig­het att jämka

11 §   Vid över­lå­telse av inve­ste­rings­va­ror, utom sådana som omfat­tas av fri­vil­lig skatt­skyl­dig­het, i sam­band med att verk­sam­het över­låts eller vid fusion eller lik­nande för­fa­rande, ska för­vär­va­ren överta över­lå­ta­rens rät­tig­het och skyl­dig­het att jämka avdrag för ingå­ende skatt. Detta gäl­ler dock endast under för­ut­sätt­ning att för­vär­va­ren är skatt­skyl­dig enligt denna lag eller har rätt till åter­be­tal­ning enligt 10 kap. 9, 11, 11 e eller 12 §.

När en beskatt­nings­bar per­son inträ­der i en mer­vär­desskatte­grupp som avses i 6 a kap., över­tar grup­pen den­nes rät­tig­het och skyl­dig­het att jämka. När en beskatt­nings­bar per­son utträ­der ur en sådan grupp över­tar den beskatt­nings­bara per­so­nen grup­pens rät­tig­het och skyl­dig­het att jämka ingå­ende skatt hän­för­lig till den beskatt­nings­bara per­so­nens inve­ste­rings­va­ror. Lag (2013:368).

12 §   Vid över­lå­telse av fas­tig­het i annat fall än som avses i 11 § ska för­vär­va­ren överta över­lå­ta­rens rät­tig­het och skyl­dig­het att jämka avdrag för ingå­ende skatt, under för­ut­sätt­ning att för­vär­va­ren är skatt­skyl­dig enligt denna lag eller har rätt till åter­be­tal­ning enligt 10 kap. 9, 11, 11 e eller 12 §. Vad nu sagts gäl­ler dock inte om över­lå­ta­ren och för­vär­va­ren har träf­fat avtal om att över­lå­ta­ren ska jämka.

Om för­vär­va­ren över­tar rät­tig­het och skyl­dig­het att jämka ska över­lå­ta­ren inte till följd av över­lå­tel­sen jämka avdrag för ingå­ende skatt. Vad nu sagts gäl­ler dock inte jämk­ning på grund av änd­ringar som inträf­fat under över­lå­ta­rens inne­havs­tid.

Över­lå­ta­ren ska full­göra skyl­dig­het att jämka som upp­stått på grund av att för­vär­va­ren änd­rat använd­ningen av fas­tig­he­ten eller över­lå­tit den
   1. om över­lå­ta­ren dra­git av ingå­ende skatt och inte tagit upp den i sådan hand­ling som avses i 15 §, eller
   2. om över­lå­ta­ren inte läm­nat upp­gift om hand­ling som avses i 16 §. Lag (2009:1333).

13 §   Om en fas­tig­hets­ä­gare för­sätts i kon­kurs kan kon­kurs­boet överta kon­kurs­gäl­de­nä­rens rät­tig­het och skyl­dig­het att jämka avdrag för ingå­ende skatt under för­ut­sätt­ning att kon­kurs­boet är skatt­skyl­digt enligt 6 kap. 3 §. Över­ta­gan­det skall ske innan kon­kurs­boet över­lå­ter fas­tig­he­ten, men gäl­ler från det att kon­kurs­boet bli­vit skatt­skyl­digt för verk­sam­he­ten i fas­tig­he­ten.

Kon­kurs­gäl­de­nä­ren skall dock all­tid jämka avdrag för ingå­ende skatt på grund av änd­ringar som inträf­fat under tiden fram till dess att han för­satts i kon­kurs.

Om en fas­tig­het över­låts av kon­kurs­boet skall bestäm­mel­serna i 12 § gälla för kon­kurs­boet och för­vär­va­ren. Lag (2000:500).

14 §   Om en hyres­gäst eller bostads­rätts­ha­vare läm­nar en hyres­rätt eller bostads­rätt, utan att över­låta den till någon annan, skall fas­tig­hets­ä­ga­ren överta rät­tig­het och skyl­dig­het att jämka ingå­ende skatt på kost­na­den för ny-, till- eller ombygg­nad som till­förts av hyres­gäs­ten eller bostads­rätts­ha­va­ren. Lag (2000:500).

Utfär­dande av hand­ling vid jämk­ning

15 §   Vid över­lå­telse av en inve­ste­rings­vara som med­för att för­vär­va­ren skall överta över­lå­ta­rens rät­tig­het och skyl­dig­het att jämka avdrag för ingå­ende skatt skall över­lå­ta­ren utfärda en hand­ling i pap­pers­form eller i elektro­nisk form som inne­hål­ler de upp­gif­ter som fram­går av 17 §.

Om över­lå­ta­ren efter utfär­dan­det av denna hand­ling fått för­änd­rad ingå­ende skatt eller avdrags­rätt för denna, skall över­lå­ta­ren utfärda en kom­plet­te­rande hand­ling avse­ende denna änd­ring. Lag (2003:1134).

16 §   Inne­har över­lå­ta­ren en hand­ling som utfär­dats enligt 15 § av en tidi­gare ägare till en inve­ste­rings­vara och som inne­hål­ler upp­gif­ter av bety­delse för för­vär­va­rens rätt och skyl­dig­het att jämka, skall en kopia av hand­lingen över­läm­nas till för­vär­va­ren. Lag (2003:1134).

17 §   En hand­ling som utfär­das enligt 15 § skall inne­hålla upp­gif­ter om
   1. den ingå­ende skatt som hän­för sig till över­lå­ta­rens för­värv av inve­ste­rings­va­ran eller ny-, till- eller ombygg­nad av fas­tig­het, hyres­rätt eller bostads­rätt,
   2. den del av denna skatt som över­lå­ta­ren efter even­tu­ell jämk­ning gjort avdrag för,
   3. vid vilka tid­punk­ter för­vär­ven och avdra­gen har skett,
   4. upp­gift om hand­ling som avses i 16 §,
   5. över­lå­ta­rens och för­vär­va­rens namn och adress eller någon annan upp­gift genom vil­ken de kan iden­ti­fie­ras,
   6. trans­ak­tio­nens art,
   7. över­lå­ta­rens regi­stre­rings­num­mer till mer­vär­desskatt eller, då denne inte är regi­stre­rad, person-​​ eller orga­ni­sa­tions­num­mer om det finns ett sådant och annars en lik­vär­dig upp­gift, och
   8. övrigt som kan ha bety­delse för bedöm­ningen av skatt­skyl­dig­he­ten och för­vär­va­rens avdrags­rätt eller rätt till åter­be­tal­ning.

Avser hand­lingen över­lå­telse av en fas­tig­het skall även upp­gift läm­nas om hur den ingå­ende skat­ten för­de­lar sig mel­lan olika delar av fas­tig­he­ten. Lag (2003:1134).


9 kap. Fri­vil­lig skatt­skyl­dig­het för vissa fas­tig­hets­upp­lå­tel­ser

För­ut­sätt­ningar för fri­vil­lig skatt­skyl­dig­het

1 §   Skyl­dig­he­ten att betala skatt enligt 1 kap. 1 § första styc­ket 1 för sådan skat­te­plik­tig fas­tig­hets­ut­hyr­ning eller bostads­rättsupp­lå­telse som anges i 3 kap. 3 § andra styc­ket och tredje styc­ket 1 och 2 gäl­ler endast för fas­tig­hets­ä­gare, hyres­gäs­ter, bostads­rätts­ha­vare, kon­kurs­bon och mer­vär­desskatte­grup­per som har angett utgå­ende skatt i en fak­tura för uthyr­ningen eller upp­lå­tel­sen (fri­vil­lig skatt­skyl­dig­het).

Om den fas­tig­het, hyres­rätt eller bostads­rätt som ska omfat­tas av den fri­vil­liga skatt­skyl­dig­he­ten ägs eller inne­has av en beskatt­nings­bar per­son som ingår i en mer­vär­desskatte­grupp som avses i 6 a kap. 1 §, blir mer­vär­desskatte­grup­pen fri­vil­ligt skatt­skyl­dig om fak­tu­ran har utfär­dats av den beskatt­nings­bara per­son i mer­vär­desskatte­grup­pen som äger fas­tig­he­ten eller, i fråga om en hyres­rätt eller bostads­rätt, av den beskatt­nings­bara per­son som inne­har hyres­rät­ten eller bostads­rät­ten. Första styc­ket gäl­ler även om fak­tu­ran har utfär­dats i den beskatt­nings­bara per­so­nens namn och för den­nes räk­ning av köpa­ren eller av en tredje per­son.

Fri­vil­lig skatt­skyl­dig­het för uthyr­ning eller annan upp­lå­telse till någon som har rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt enligt 10 kap. 6 § gäl­ler endast om upp­lå­ta­ren har ett intyg om att upp­lå­tel­sen sker till någon som har rätt till sådan åter­be­tal­ning. Inty­get ska vara utfär­dat av Utri­kes­de­par­te­men­tet.

En fak­tura som avses i första styc­ket ska ha utfär­dats senast sex måna­der från den första dagen i den uthyr­nings­pe­riod eller upp­lå­tel­se­pe­riod som fak­tu­ran avser. En fas­tig­hets­ä­gare, en hyres­gäst, en bostads­rätts­ha­vare, ett kon­kursbo eller en mer­vär­desskatte­grupp ska inte anses ha bli­vit fri­vil­ligt skatt­skyl­dig enligt första styc­ket om hela skat­te­be­lop­pet sätts ned i en kre­dit­nota som avses i 11 kap. 10 §. Det gäl­ler dock endast om kre­dit­no­tan utfär­das senast fyra måna­der från den dag då fak­tu­ran utfär­da­des.
Lag (2013:954).

2 §   Skyl­dig­he­ten att betala skatt enligt 1 kap. 1 § första styc­ket 1 för sådan skat­te­plik­tig fas­tig­hets­ut­hyr­ning eller bostads­rättsupp­lå­telse som anges i 3 kap. 3 § tredje styc­ket 3 gäl­ler endast om Skat­te­ver­ket har beslu­tat om fri­vil­lig skatt­skyl­dig­het efter ansö­kan. En sådan ansö­kan får göras av en fas­tig­hets­ä­gare, ett kon­kursbo eller av en sådan grupp­hu­vud­man som avses i 6 a kap. 4 §.

Om den fas­tig­het som ska omfat­tas av den fri­vil­liga skatt­skyl­dig­he­ten ägs av en beskatt­nings­bar per­son som ingår i en sådan mer­vär­desskatte­grupp som avses i 6 a kap. 1 § ska ansö­kan göras av grupp­hu­vud­man­nen med sam­tycke av den beskatt­nings­bara per­so­nen.

Vad som i första styc­ket sägs gäl­ler endast om
   - det finns sär­skilda skäl,
   - den sökande har för avsikt att använda fas­tig­he­ten för sådan uthyr­ning eller upp­lå­telse som avses i 3 kap. 3 § andra styc­ket, och
   - det är lämp­ligt med hän­syn till den sökan­des per­son­liga eller eko­no­miska för­hål­lan­den och omstän­dig­he­terna i övrigt. Lag (2013:368).

Inne­bör­den av vissa uttryck i detta kapi­tel

3 §   Det som i fort­sätt­ningen i detta kapi­tel sägs om fas­tig­hets­ä­gare gäl­ler även andra som är skatt­skyl­diga för en uthyr­ning eller annan upp­lå­telse enligt 1 § eller är skatt­skyl­diga till följd av beslut enligt 2 §.

Det som i fort­sätt­ningen i detta kapi­tel sägs om fas­tig­het gäl­ler fas­tig­he­ter eller delar av fas­tig­he­ter som är eller som kan vara före­mål för sådan uthyr­ning eller annan upp­lå­telse som omfat­tas av skatt­skyl­dig­het enligt 1 eller 2 §.
Lag (2013:954).

Tid­punk­ten för den fri­vil­liga skatt­skyl­dig­he­tens inträde

4 §   Skatt­skyl­dig­het enligt 1 § inträ­der den första dagen i den uthyr­nings­pe­riod eller upp­lå­tel­se­pe­riod som fak­tu­ran avser, dock tidi­gast den dag då hyres­gäs­ten eller bostads­rätts­ha­va­ren enligt avtal till­trä­der den del av fas­tig­he­ten som uthyr­ningen eller upp­lå­tel­sen avser.
Skatt­skyl­dig­het till följd av beslut enligt 2 § inträ­der den dag då ansö­kan inkom­mer till Skat­te­ver­ket eller den senare dag som sökan­den angett. Lag (2013:954).
Fri­vil­lig skatt­skyl­dig­het vid över­lå­telse

5 §   En fas­tig­hets­ä­gare som över­lå­ter en fas­tig­het skall, om han fort­sät­ter uthyr­ningen eller upp­lå­tel­sen av fas­tig­he­ten efter för­sälj­ningen, vara skatt­skyl­dig för denna verk­sam­het till dess den nye äga­ren till­trä­der fas­tig­he­ten.

Från och med till­trä­des­da­gen över­går den fri­vil­liga skatt­skyl­dig­he­ten på den nye äga­ren som då inträ­der i den tidi­gare äga­rens ställe när det gäl­ler rät­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter enligt denna lag. Lag (2000:500).

Den fri­vil­liga skatt­skyl­dig­he­tens upp­hö­rande

6 §   Den fri­vil­liga skatt­skyl­dig­he­ten upp­hör
   1. när fas­tig­hets­ä­ga­ren över­går till att använda fas­tig­he­ten för annat ända­mål än för skat­te­plik­tig uthyr­ning eller annan upp­lå­telse, eller
   2. när fas­tig­he­ten inte längre kan hyras ut eller på annat sätt upp­lå­tas på grund av brand eller av annan orsak som fas­tig­hets­ä­ga­ren inte råder över eller på grund av riv­ning.

Skat­te­ver­ket får, innan uthyr­ning eller annan upp­lå­telse påbör­jats, besluta att fri­vil­lig skatt­skyl­dig­het till följd av beslut enligt 2 § ska upp­höra, om det inte längre finns för­ut­sätt­ningar för en sådan skatt­skyl­dig­het.

Skat­te­ver­ket ska, om en fas­tig­het över­låts, besluta att fri­vil­lig skatt­skyl­dig­het för uthyr­ning eller annan upp­lå­telse ska upp­höra vid till­trä­det om den tidi­gare och den nya äga­ren gemen­samt ansö­ker om detta före till­trä­des­da­gen.
Det som nu sagts gäl­ler endast om fri­vil­lig skatt­skyl­dig­het har beslu­tats enligt 2 § och över­lå­tel­sen sker innan skat­te­plik­tig uthyr­ning eller upp­lå­telse har påbör­jats.

Om en fas­tig­het över­låts i andra fall än som avses i tredje styc­ket upp­hör den fri­vil­liga skatt­skyl­dig­he­ten vid till­trä­det, om den tidi­gare och den nya äga­ren före till­trä­des­da­gen ingått ett skrift­ligt avtal om att den fri­vil­liga skatt­skyl­dig­he­ten inte ska övergå. Lag (2013:954).

Anmäl­nings­skyl­dig­het

7 §   En över­lå­telse av en fas­tig­het ska anmä­las till Skat­te­ver­ket av både den tidi­gare och den nya äga­ren.

En fas­tig­hets­ä­gare är skyl­dig att till Skat­te­ver­ket anmäla ett sådant för­hål­lande som enligt 6 § första styc­ket med­för att skatt­skyl­dig­he­ten upp­hör.

Första och andra styc­kena gäl­ler endast om
   1. fri­vil­lig skatt­skyl­dig­het har beslu­tats enligt 2 §, och
   2. över­lå­tel­sen sker, eller det för­hål­lande som avses i andra styc­ket inträf­far, innan skat­te­plik­tig uthyr­ning eller upp­lå­telse påbör­jats. Lag (2013:954).

Avdrag för ingå­ende skatt

8 §   En fas­tig­hets­ä­gare har rätt att göra avdrag för ingå­ende skatt enligt bestäm­mel­serna i 8 kap.

I stäl­let för att kor­ri­gera den ingå­ende skat­ten genom jämk­ning får fas­tig­hets­ä­ga­ren göra avdrag om skatt­skyl­dig­het som gäl­ler enligt 1 § har inträtt eller, vid skatt­skyl­dig­het till följd av beslut enligt 2 § om en skat­te­plik­tig uthyr­ning eller annan upp­lå­telse har påbör­jats, inom tre år från utgången av det kalen­derår under vil­ket
   1. fas­tig­hets­ä­ga­ren har utfört eller låtit utföra ny-, till- eller ombygg­nad av fas­tig­he­ten, under för­ut­sätt­ning att den del av fas­tig­he­ten som omfat­tas av ny-, till- eller ombygg­na­den inte tagits i bruk efter åtgär­derna, eller
   2. en tidi­gare ägare har utfört eller låtit utföra ny-, till- eller ombygg­nad av fas­tig­het.

Avdrags­rätt enligt andra styc­ket 2 gäl­ler endast under för­ut­sätt­ning
   - att den nya äga­ren inte har avdrags­rätt enligt 8 kap. 4 § första styc­ket 4,
   - att den tidi­gare äga­ren inte varit fri­vil­ligt skatt­skyl­dig, och
   - att var­ken den tidi­gare eller den nya äga­ren tagit den del av fas­tig­he­ten som omfat­tas av ny-, till- eller ombygg­na­den i bruk efter åtgär­derna.

Avdrag enligt andra styc­ket 1 eller 2 får göras för den ingå­ende skatt som hän­för sig till bygg­ar­be­tena och som mot­sva­rar den skat­te­plik­tiga upp­lå­telse som omfat­tas av fri­vil­lig skatt­skyl­dig­het. Avdrag får inte göras för ingå­ende skatt som det gjorts avdrag för efter beslut enligt 2 §.
Lag (2013:954).

Jämk­ning av avdrag för ingå­ende skatt

9 §   Jämk­ning av avdrag för ingå­ende skatt som hän­för sig till fas­tig­het som är eller har varit före­mål för skat­te­plik­tig uthyr­ning eller annan upp­lå­telse skall ske enligt vad som före­skrivs i 8 a kap. samt bestäm­mel­serna i 10-13 §§. Lag (2000:500).

10 §   Jämk­ning ska ske när fri­vil­lig skatt­skyl­dig­het upp­hör enligt 6 §. Jämk­ning ska dock inte ske om
   1. den fri­vil­liga skatt­skyl­dig­he­ten upp­hör enligt 6 § första styc­ket 2, eller
   2. fas­tig­hets­ä­ga­ren över­går till att använda fas­tig­he­ten i en annan verk­sam­het som med­för skatt­skyl­dig­het enligt denna lag eller rätt till åter­be­tal­ning enligt 10 kap. 9, 11, 11 e eller 12 §. Lag (2009:1333).

11 §   Om fri­vil­lig skatt­skyl­dig­het som beslu­tats enligt 2 § upp­hör innan någon skat­te­plik­tig uthyr­ning eller annan upp­lå­telse kom­mit till stånd ska jämk­ning ske vid ett enda till­fälle och avse åter­sto­den av kor­ri­ge­rings­ti­den. Dess­utom ska ingå­ende skatt, som hän­för sig till tiden mel­lan beslu­tet om fri­vil­lig skatt­skyl­dig­het och den­nas upp­hö­rande, beta­las in till sta­ten. På jämknings-​​ och skat­te­be­lopp ska kost­nads­ränta beta­las. Rän­tan ska mot­svara den fast­ställda bas­rän­tan enligt 65 kap. 3 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) och löpa från och med dagen för åter­be­tal­ning av den ingå­ende skat­ten till fas­tig­hets­ä­ga­ren.

När avdrags­rätt före­lig­ger enligt 8 § andra styc­ket beräk­nas kor­ri­ge­rings­ti­den från ingången av det räken­skapsår under vil­ket avdrags­rät­ten inträtt. Lag (2011:1253). 12 § Bestäm­mel­serna i 8 a kap. 12 § gäl­ler även vid över­lå­telse av fas­tig­het som omfat­tas av fri­vil­lig skatt­skyl­dig­het, även om den nya äga­ren blir skatt­skyl­dig först vid till­trä­det enligt 5 § andra styc­ket.

Om skatt­skyl­dig­het upp­hör enligt 6 § tredje eller fjärde styc­ket är den tidi­gare äga­ren skyl­dig att jämka, om inte den nya äga­ren över­tar rät­tig­het och skyl­dig­het att jämka enligt 8 a kap. 12 §. Lag (2013:954).

13 §   Om fri­vil­lig skatt­skyl­dig­het upp­hör på grund av åtgär­der som vid­ta­gits av en hyres­gäst eller en bostads­rätts­ha­vare är såväl denne som fas­tig­hets­ä­ga­ren skyl­dig att jämka.
Skyl­dig­he­ten omfat­tar den ingå­ende skatt som var och en av dem dra­git av och som hän­för sig till den del av fas­tig­he­ten som omfat­tas av hyres-​​ eller bostads­rät­ten. Lag (2000:500).


9 a kap. Sär­skilt om begag­nade varor, konst­verk, sam­lar­fö­re­mål och antik­vi­te­ter

Tillämp­nings­om­råde

1 §   Detta kapi­tel tilläm­pas vid en beskatt­nings­bar åter­för­säl­ja­res omsätt­ning av begag­nade varor, konst­verk, sam­lar­fö­re­mål eller antik­vi­te­ter som leve­re­rats till honom inom EU av
   1. någon som inte är en beskatt­nings­bar per­son,
   2. en beskatt­nings­bar per­son som ska redo­visa mer­vär­desskatt enligt detta kapi­tel eller enligt mot­sva­rande bestäm­mel­ser i ett annat EU-​land,
   3. en beskatt­nings­bar per­son vars omsätt­ning är undan­ta­gen från skat­te­plikt enligt 3 kap. 24 § eller enligt mot­sva­rande bestäm­mel­ser i ett annat EU-​land,
   4. en beskatt­nings­bar per­son som undan­tas från skatt­skyl­dig­het enligt 1 kap. 2 a §, eller
   5. en beskatt­nings­bar per­son vars omsätt­ning omfat­tas av skat­te­be­fri­else enligt bestäm­mel­serna i 9 d kap. eller enligt mot­sva­rande bestäm­mel­ser i ett annat EU-​land och den för­vär­vade varan utgjort anlägg­nings­till­gång hos den beskatt­nings­bara per­so­nen.

Detta kapi­tel omfat­tar inte omsätt­ning av sådana trans­port­me­del som har för­vär­vats enligt 2 a kap. 3 § första styc­ket 1. Lag (2016:1069).

2 §   Om en beskatt­nings­bar åter­för­säl­jare begär det ska Skat­te­ver­ket besluta att åter­för­säl­ja­ren ska tillämpa detta kapi­tel vid för­sälj­ning av
   1. konst­verk, sam­lar­fö­re­mål och antik­vi­te­ter som åter­för­säl­ja­ren själv har impor­te­rat, eller
   2. konst­verk som åter­för­säl­ja­ren har för­vär­vat från upp­hovs­man­nen eller den­nes dödsbo.

Ett beslut enligt första styc­ket gäl­ler till utgången av det andra året efter det år under vil­ket beslu­tet fat­ta­des.
Lag (2013:368).

3 §   Utan hin­der av 1 § eller ett beslut som avses i 2 § får en beskatt­nings­bar åter­för­säl­jare tillämpa de all­männa bestäm­mel­serna i denna lag på en omsätt­ning som annars skulle omfat­tas av bestäm­mel­serna i detta kapi­tel. Lag (2013:368).

Inne­bör­den av vissa uttryck i detta kapi­tel

4 §   Med begag­nade varor avses varor som har varit i bruk och som är lämp­liga för vidare använd­ning i befint­ligt skick eller efter repa­ra­tion med undan­tag av
   1. fas­tig­he­ter enligt 1 kap. 11 §,
   2. konst­verk, sam­lar­fö­re­mål eller antik­vi­te­ter,
   3. varor som helt eller till väsent­lig del består av guld, sil­ver eller pla­tina, om mate­ri­a­let är obe­ar­be­tat eller i huvud­sak obe­ar­be­tat, samt skrot, avfall eller lik­nande som inne­hål­ler guld, sil­ver eller pla­tina, eller
   4. oin­fat­tade natur­liga eller syn­te­tiska ädel­ste­nar.
Lag (2002:1004).

5 §   Med konst­verk för­stås
   1. tav­lor m.m. och konst­gra­fiska blad m.m. enligt KN-​num­mer 9701 eller 9702 00 00 i rådets för­ord­ning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe-​​ och sta­tistik­no­men­kla­tu­ren och om Gemen­samma tull­taxan,
   2. skulp­tu­rer enligt KN-​num­mer 9703 00 00 och avgjut­ningar av sådana skulp­tu­rer, om de gju­tits under upp­hovs­man­nens eller den­nes döds­bos över­vak­ning i högst åtta exem­plar, och
   3. hand­vävda tapis­se­rier enligt KN-​num­mer 5805 00 00 och vägg­bo­na­der enligt KN-​num­mer 6304 00 00, under för­ut­sätt­ning att de utförts för hand efter upp­hovs­man­nens ori­gi­nal i högst åtta exem­plar. Lag (1995:700).

6 §   Med sam­lar­fö­re­mål för­stås
   1. fri­mär­ken och belägg­nings­stämp­lar, fran­ke­rings­stämp­lar, första­dags­brev samt kuvert, brev­kort, kort­brev och lik­nande för­sedda med fri­märke, under för­ut­sätt­ning att de är maku­le­rade eller, om de är oma­ku­le­rade, inte gång­bara och inte avsedda som lag­ligt betal­nings­me­del, allt enligt KN-​num­mer 9704 00 00, och
   2. sam­lingar och sam­lar­fö­re­mål av zoo­lo­giskt, bota­niskt, mine­ralo­giskt, ana­to­miskt, histo­riskt, arke­o­lo­giskt, pale­on­to­lo­giskt, etno­gra­fiskt eller numis­ma­tiskt intresse, allt enligt KN-​num­mer 9705 00 00. Lag (1995:700).

7 §   Med antik­vi­te­ter för­stås varor som är mer än 100 år gamla och som inte är konst­verk eller sam­lar­fö­re­mål. Lag (1995:700).

8 §   Med beskatt­nings­bar åter­för­säl­jare för­stås en beskatt­nings­bar per­son som inom ramen för sin eko­no­miska verk­sam­het för­vär­var eller impor­te­rar begag­nade varor, konst­verk, sam­lar­fö­re­mål eller antik­vi­te­ter i syfte att sälja dem vidare.

Första styc­ket gäl­ler även om den beskatt­nings­bara per­so­nen hand­lar i eget namn för en annan per­sons räk­ning inom ramen för ett avtal enligt vil­ket pro­vi­sion ska beta­las vid köp eller för­sälj­ning. Lag (2013:368).

Beskatt­nings­un­der­lag

9 §   Vid sådan omsätt­ning av begag­nade varor, konst­verk, sam­lar­fö­re­mål och antik­vi­te­ter som avses i 1 eller 2 § utgörs beskatt­nings­un­der­la­get av åter­för­säl­ja­rens vinst­mar­gi­nal mins­kad med den mer­vär­desskatt som hän­för sig till vinst­mar­gi­na­len.

Vinst­mar­gi­na­len utgörs av skill­na­den mel­lan en varas för­sälj­nings­pris och varans inköps­pris, om inte annat föl­jer av 11 §.

Har en beskatt­nings­bar åter­för­säl­jare själv impor­te­rat konst­verk, sam­lar­fö­re­mål eller antik­vi­te­ter ska som inköps­pris anses beskatt­nings­un­der­la­get vid impor­ten med tillägg av den mer­vär­desskatt som hän­för sig till impor­ten.
Lag (2013:368).

10 §   Om inköps­pri­set för en vara över­sti­ger för­sälj­nings­pri­set för varan får skill­na­den räk­nas av mot vinst som upp­kom­mit vid för­sälj­ning av andra varor endast i det fall som avses i 11 §.
Lag (1995:700).

Beskatt­nings­un­der­lag vid för­enklad mar­gi­nal­be­skatt­ning

11 §   När flera varor köps eller säljs sam­ti­digt utan att de enskilda varor­nas pris är känt, utgörs beskatt­nings­un­der­la­get av den sam­man­lagda vinst­mar­gi­na­len, mins­kad med den mer­vär­desskatt som hän­för sig till vinst­mar­gi­na­len, för sådana varor under redo­vis­nings­pe­ri­o­den enligt 26 kap. 10-16 §§ skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244), om inte annat föl­jer av tredje styc­ket. Om olika skat­te­sat­ser är tillämp­liga, ska beskatt­nings­un­der­la­get för­de­las efter skat­te­sats. För­del­ningen får om så erfordras bestäm­mas genom upp­del­ning efter skä­lig grund.
Om inköp eller för­sälj­ningar av varor enligt första styc­ket utgör den huvud­sak­liga delen av en åter­för­säl­ja­res inköp eller för­sälj­ningar under redo­vis­nings­pe­ri­o­den, får även andra omsätt­ningar som avses i 1 eller 2 § ingå i beskatt­nings­un­der­lag enligt första styc­ket.

Första och andra styc­kena gäl­ler i fråga om motor­for­don endast om de för­vär­vats för att efter skrot­ning säl­jas i delar.
Lag (2011:1253).

12 §   Om vär­det av inköp av varor som avses i 11 § under en redo­vis­nings­pe­riod över­sti­ger vär­det av för­sälj­ningar av sådana varor under peri­o­den, får det över­skju­tande belop­pet läg­gas till vär­det av inkö­pen under en efter­föl­jande period, om beskatt­nings­un­der­la­get bestäms enligt 11 § första eller andra styc­ket och inkö­pen är hän­för­liga till samma skat­te­sats.
Lag (2001:1169).

Ingå­ende skatt

13 §   Avdrag får inte göras för ingå­ende skatt som hän­för sig till för­värv av varor från en beskatt­nings­bar åter­för­säl­jare vars omsätt­ning av varorna bes­kat­tas enligt detta kapi­tel eller mot­sva­rande bestäm­mel­ser i ett annat EU-​land.

Vid sådan omsätt­ning av varor som bes­kat­tas enligt detta kapi­tel får en beskatt­nings­bar åter­för­säl­jare inte göra avdrag för ingå­ende skatt som hän­för sig till
   1. konst­verk, sam­lar­fö­re­mål eller antik­vi­te­ter som åter­för­säl­ja­ren själv har impor­te­rat, eller
   2. konst­verk som upp­hovs­man­nen eller den­nes dödsbo till­han­da­hål­lit honom. Lag (2013:368).

14 §   Om en beskatt­nings­bar åter­för­säl­jare har valt att enligt 3 § tillämpa de all­männa bestäm­mel­serna i denna lag på omsätt­ning som annars skulle ha omfat­tats av detta kapi­tel, ska den ingå­ende skatt som hän­för sig till för­värv eller import av varorna dras av för den redo­vis­nings­pe­riod under vil­ken varorna omsätts av åter­för­säl­ja­ren när det är fråga om
   1. konst­verk, sam­lar­fö­re­mål eller antik­vi­te­ter som åter­för­säl­ja­ren själv har impor­te­rat, eller
   2. konst­verk som upp­hovs­man­nen eller den­nes dödsbo till­han­da­hål­lit honom. Lag (2013:368).

Räken­ska­per

15 §   Den som redo­vi­sar mer­vär­desskatt både enligt de all­männa bestäm­mel­serna i denna lag och enligt detta kapi­tel är skyl­dig att i sina räken­ska­per sär­skilja de trans­ak­tio­ner som hän­för sig till omsätt­ning som bes­kat­tas enligt detta kapi­tel. Lag (1995:700).

Fak­tura

16 §   När detta kapi­tel tilläm­pas vid beskatt­ning av en omsätt­ning, får skat­tens belopp eller under­lag för beräk­ning av belop­pet inte anges i fak­tura. Lag (1995:700).

Övriga bestäm­mel­ser

17 §   Att en omsätt­ning av en vara i vissa fall anses som en omsätt­ning utom­lands före­skrivs i 5 kap. 3 a §.
Lag (2009:1333).

18 §   Bestäm­mel­serna i 3 kap. 30 a § första styc­ket tilläm­pas inte på omsätt­ning som bes­kat­tas enligt detta kapi­tel.

Bestäm­mel­serna i 5 kap. 2 § första styc­ket 4 och andra styc­ket tilläm­pas inte i fråga om omsätt­ning som i ett annat EU-​land bes­kat­tas i enlig­het med reg­ler mot­sva­rande dem som anges i detta kapi­tel. Lag (2013:1105).

19 §   Vid omsätt­ning till annat EU-​land av ett sådant trans­port­me­del som avses i 1 kap. 13 a § tilläm­pas inte detta kapi­tel. Lag (2011:283).


9 b kap. Sär­skilt om viss rese­by­rå­verk­sam­het

1 §   Detta kapi­tel tilläm­pas vid sådan omsätt­ning av resor som en rese­byrå till­han­da­hål­ler rese­nä­rer, om rese­by­rån som ett led i den omsätt­ningen för­vär­var varor och tjäns­ter från andra beskatt­nings­bara per­so­ner eller för­med­lar varorna och tjäns­terna i eget namn för deras räk­ning. Vad rese­by­rån på detta sätt till­han­da­hål­ler en rese­när ska anses som omsätt­ning av en enda tjänst (rese­tjäns­ten).

Med rese­byrå avses även rese­ar­ran­gör. Lag (2013:368).

2 §   Vid omsätt­ning av en rese­tjänst utgörs beskatt­nings­un­der­la­get av rese­by­råns mar­gi­nal.

Mar­gi­na­len utgörs av skill­na­den mel­lan ersätt­ningen för rese­tjäns­ten och rese­by­råns kost­na­der för varor och tjäns­ter som till­han­da­hålls rese­by­rån av andra beskatt­nings­bara per­so­ner och som kom­mer rese­nä­ren direkt till godo.

Vid beräk­ning av beskatt­nings­un­der­la­get ska rese­by­råns kom­pen­sa­tion för skatt enligt denna lag inte räk­nas in i ersätt­ningen. Lag (2013:368).

3 §   Omsätt­ning av rese­tjäns­ten med­för inte rätt till avdrag för ingå­ende skatt som hän­för sig till för­värv av varor och tjäns­ter som kom­mer rese­nä­ren direkt till godo. Sådan ingå­ende skatt ger inte hel­ler rätt till åter­be­tal­ning enligt 10 kap. 1-3 §§. Lag (2009:1333).

4 §   En rese­tjänst är omsatt inom lan­det om rese­by­rån har eta­ble­rat sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het i Sve­rige eller har ett fast eta­ble­rings­ställe här från vil­ket till­han­da­hål­lan­det görs, om inte annat föl­jer av andra styc­ket.

Om rese­by­rån som ett led i omsätt­ningen av rese­tjäns­ten för­vär­vat varor och tjäns­ter som en annan beskatt­nings­bar per­son till­han­da­hål­lit rese­by­rån utan­för EU, ska rese­tjäns­ten anses utgöra en sådan tjänst som avses i 5 kap. 19 § 4. Om för­vär­ven avser varor och tjäns­ter som den andra beskatt­nings­bara per­so­nen till­han­da­hål­lit rese­by­rån både inom och utan­för EU, gäl­ler bestäm­mel­serna i 5 kap. 19 § 4 endast för den del av omsätt­ningen av rese­tjäns­ten som avser varor och tjäns­ter till­han­da­hållna utan­för EU. Lag (2013:368).

5 §   Om mer­vär­desskatt ska redo­vi­sas enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel, får rese­by­rån under­låta att redo­visa skat­tens belopp eller under­lag för beräk­ning av belop­pet i fak­tu­ran.

Om köpa­ren av rese­tjäns­ten är en beskatt­nings­bar per­son gäl­ler de all­männa bestäm­mel­serna i denna lag om en fak­tu­ras inne­håll för rätt till avdrag för eller åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt. Lag (2013:368).

6 §   Om rese­nä­ren är en beskatt­nings­bar per­son vars verk­sam­het med­för rätt till avdrag för eller åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt, får rese­by­rån i stäl­let tillämpa de all­männa bestäm­mel­serna i denna lag på en sådan omsätt­ning som omfat­tas av detta kapi­tel. Lag (2013:368).


9 c kap. Sär­skilt om varor i vissa lager

1 §   Från skat­te­plikt undan­tas, om inte annat föl­jer av andra styc­ket,
   1. omsätt­ning och import av varor som anges i 9 §, om de är avsedda att pla­ce­ras i sådant skat­te­upp­lag inom lan­det som anges i 3 §,
   2. omsätt­ning av tjäns­ter som avser en sådan omsätt­ning som anges i 1,
   3. omsätt­ning av icke-​uni­ons­va­ror och av tjäns­ter, som görs i en anlägg­ning för till­fäl­lig lag­ring, ett tul­la­ger eller en fri­zon inom lan­det under den tid varorna är pla­ce­rade där, och
   4. omsätt­ning av varor som anges i 9 § och av tjäns­ter, som görs i sådant skat­te­upp­lag inom lan­det som anges i 3 § under den tid varorna är pla­ce­rade i skat­te­upp­la­get.

Skat­te­fri­het enligt första styc­ket gäl­ler endast under för­ut­sätt­ning att omsätt­ningen eller impor­ten inte syf­tar till slut­lig använd­ning eller för­bruk­ning.

Vad som i första och andra styc­kena sägs om omsätt­ning av varor gäl­ler även vid uni­ons­in­terna för­värv av varorna.
Lag (2016:261).

2 §   Med icke-​uni­ons­vara, anlägg­ning för till­fäl­lig lag­ring, tul­la­ger och fri­zon för­stås det­samma som i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 952/2013 av den 9 okto­ber 2013 om fast­stäl­lande av en tull­ko­dex för uni­o­nen. Lag (2016:261).

3 §   Med skat­te­upp­lag avses
   1. för varor i 9 §, som utgör ener­gi­pro­duk­ter enligt 1 kap. 3 § lagen (1994:1776) om skatt på energi och omfat­tas av de för­fa­ran­de­reg­ler som anges i 3 a § i samma kapi­tel, sådana god­kända skat­te­upp­lag som bedrivs av en upp­lags­ha­vare som god­känts enligt 4 kap. 1 § i den lagen,
   2. för ety­lal­ko­hol, sådana god­kända skat­te­upp­lag som bedrivs av en upp­lags­ha­vare som god­känts enligt 3 kap. 2 § lagen (2022:156) om alko­holskatt, och
   3. för övriga varor i 9 §, sådana god­kända skat­te­upp­lag som bedrivs av en upp­lags­ha­vare som god­känts enligt 7 §.
Lag (2022:161).

4 §   Skatt skall tas ut när en vara upp­hör att vara pla­ce­rad på sådant sätt som avses i 1 §.

Inträ­der vid den tid­punkt som anges i första styc­ket även skatt­skyl­dig­het enligt 1 kap. 5 § för import skall endast skatt enligt första styc­ket tas ut. Lag (1995:1286).

5 §   Skyl­dig att betala den skatt som anges i 4 § första styc­ket är den som för­an­le­der att varan upp­hör att vara pla­ce­rad på sådant sätt som avses i 1 §. Lag (1995:1286).

6 §   Skat­ten ska mot­svara
   1. i de fall varan inte har omsatts under den tid den varit pla­ce­rad på sådant sätt som avses i 1 §: den skatt som skulle ha beräk­nats för den import, den omsätt­ning eller det uni­ons­in­terna för­värv som undan­ta­gits i 1 §, med tillägg av den skatt som skulle ha beräk­nats för sådan omsätt­ning av tjäns­ter som undan­ta­gits enligt 1 §, eller
   2. i de fall varan har omsatts under den tid den varit pla­ce­rad på sådant sätt som avses i 1 §: den skatt som skulle ha beräk­nats för den sista av dessa omsätt­ningar, med tillägg för den skatt som skulle ha beräk­nats för sådan omsätt­ning av tjäns­ter som undan­ta­gits enligt 1 § och som utförts efter den sista omsätt­ningen. Lag (2011:283).

7 §   Som upp­lags­ha­vare får den god­kän­nas som med hän­syn till sina eko­no­miska för­hål­lan­den och omstän­dig­he­terna i övrigt är lämp­lig som upp­lags­ha­vare och som i egen­skap av beskatt­nings­bar per­son i större omfatt­ning lag­rar sådana varor som avses i 3 § 3.

Upp­lags­ha­va­rens lag­ring av varor ska äga rum i god­känt skat­te­upp­lag. Lag (2013:1105).

8 §   Frå­gor om god­kän­nande av upp­lags­ha­vare och av skat­te­upp­lag prö­vas av Skat­te­ver­ket på sär­skild ansö­kan.

God­kän­nande av upp­lags­ha­vare eller av skat­te­upp­lag får åter­kal­las av Skat­te­ver­ket, om för­ut­sätt­ning­arna för god­kän­nande inte längre finns. Lag (2003:659).

9 §   I 1 § första styc­ket 1 och 4 samt i 3 § avses varor som hän­förs till föl­jande num­mer i Kom­bi­ne­rade nomen­kla­tu­ren (KN-nr) enligt rådets för­ord­ning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe-​​ och sta­tistik­no­men­kla­tu­ren och om Gemen­samma tull­taxan,
   1. tenn (KN-nr 8001),
   2. kop­par (KN-nr 7402, 7403, 7405 eller 7408),
   3. zink (KN-nr 7901),
   4. nic­kel (KN-nr 7502),
   5. alu­mi­nium (KN-nr 7601),
   6. bly (KN-nr 7801),
   7. indium (KN-nr ex 8112 91 eller ex 8112 99),
   8. spann­mål (KN-nr 1001 till 1005, 1006: endast obe­hand­lat ris, eller 1007 till 1008),
   9. olje­väx­ter och olje­hal­tiga fruk­ter (KN-nr 1201 till 1207), kokosnöt, bra­si­li­ansk nöt och cashewnöt (KN-nr 0801), andra nöt­ter (KN-nr 0802) eller oli­ver (KN-nr 0711 20),
   10. spann­mål och utsäde, inklu­sive soja­bö­nor (KN-nr 1201 till 1207),
   11. kaffe, inte rostat (KN-nr 0901 11 00 eller 0901 12 00),
   12. te (KN-nr 0902),
   13. kaka­o­bö­nor, hela eller sön­der­slagna, råa eller ros­tade (KN-nr 1801),
   14. råsoc­ker (KN-nr 1701 11 eller 1701 12),
   15. gummi, i ursprung­liga for­mer eller som plat­tor, ark eller rem­sor (KN-nr 4001 eller 4002),
   16. ull (KN-nr 5101),
   17. kemi­ka­lier i bulk (kapi­tel 28 och 29),
   18. mine­ral­ol­jor, inklu­sive hyd­re­rade vege­ta­bi­liska och ani­ma­liska oljor och fet­ter, natur­gas, bio­gas, pro­pan och butan; också inklu­sive råpe­tro­le­u­m­ol­jor (KN-nr 2709, 2710, 2711 11 00, 2711 12, 2711 13, 2711 19 00, 2711 21 00 eller 2711 29 00),
   19. sil­ver (KN-nr 7106),
   20. pla­tina; pal­la­dium, rho­dium (KN-nr 7110 11 00, 7110 21 00 eller 7110 31 00),
   21. pota­tis (KN-nr 0701),
   22. vege­ta­bi­liska oljor och fet­ter och deras frak­tio­ner, oav­sett om de är raf­fi­ne­rade eller inte, dock inte kemiskt modi­fi­e­rade (KN-nr 1507 till 1515),
   23. virke (KN-nr 4407 10 eller 4409 10),
   24. ety­lal­ko­hol, E85 och ED95 (KN-nr 2207 eller 3823 90 99),
   25. fett­sy­ra­me­ty­lest­rar (KN-nr 3823 90 99),
   26. råtall­olja (KN-nr 3803 00 10), och
   27. till­sat­ser i motor­bränsle (KN-nr 3811 11 10, 3811 11 90, 3811 19 00 eller 3811 90 00). Lag (2013:1105).


9 d kap. Skat­te­be­fri­else för beskatt­nings­bara per­so­ner med liten omsätt­ning

Beskatt­nings­bara per­so­ner som omfat­tas av skat­te­be­fri­else

1 §   En beskatt­nings­bar per­son är enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel befriad från skatt på omsätt­ning av varor och tjäns­ter som den beskatt­nings­bara per­so­nen gör inom lan­det under ett beskatt­ningsår, om omsätt­ningen enligt 3 §
   1. inte beräk­nas över­stiga 80 000 kro­nor under beskatt­nings­å­ret, och
   2. inte har över­sti­git 80 000 kro­nor för något av de två när­mast före­gå­ende beskatt­nings­å­ren.

Om beskatt­nings­å­ret är längre eller kor­tare än tolv måna­der, ska belop­pet enligt första styc­ket juste­ras i mot­sva­rande mån.
Lag (2022:404).

2 §   Beskatt­nings­bara per­so­ner som inte är eta­ble­rade inom lan­det eller som är skatt­skyl­diga för omsätt­ning enligt 1 kap. 2 b §, 3 kap. 10 b och 10 c §§ eller 9 kap. har inte rätt till skat­te­be­fri­else.

Skat­te­be­fri­el­sen omfat­tar inte omsätt­ning av nya trans­port­me­del som undan­tas från skat­te­plikt enligt 3 kap. 30 a § eller omsätt­ning som avses i 2 kap. 2 § 1.
Lag (2016:1069).

3 §   I den omsätt­ning som avses i 1 § ska föl­jande inräk­nas:
   1. beskatt­nings­un­der­la­get för skat­te­plik­tig omsätt­ning av varor och tjäns­ter inom lan­det,
   2. ersätt­ning för omsätt­ning som är undan­ta­gen från skat­te­plikt enligt 3 kap. 19 § 2, 21, 21 a, 21 b, 22, 23 § 2, 4 eller 7, 26 a, 30 c, 31, 31 a, 31 b eller 31 c §,
   3. ersätt­ning för omsätt­ning som är undan­ta­gen från skat­te­plikt enligt 3 kap. 2, 9 eller 10 §, om omsätt­ningen inte endast har karak­tä­ren av en bit­rans­ak­tion, och
   4. ersätt­ning för omsätt­ning som anses gjord utom­lands enligt 5 kap. 3 a § första styc­ket 1, 2, 3, 7 eller 8 eller 19 § 2 a, 2 b, 3 eller 4.

Ersätt­ning för omsätt­ning av anlägg­nings­till­gångar ska inte ingå i omsätt­ningen enligt första styc­ket. Lag (2022:160).

Ansö­kan och beslut om skat­te­be­fri­else

4 §   Om den beskatt­nings­bara per­so­nen inte är regi­stre­rad till mer­vär­desskatt, gäl­ler skat­te­be­fri­el­sen utan ansö­kan eller beslut.

För andra beskatt­nings­bara per­so­ner gäl­ler skat­te­be­fri­el­sen endast om Skat­te­ver­ket efter ansö­kan av den beskatt­nings­bara per­so­nen har beslu­tat om detta. Befri­el­sen gäl­ler tidi­gast från och med den dag Skat­te­ver­ket har beslu­tat om den.

Ett beslut om skat­te­be­fri­else gäl­ler tidi­gast från ingången av det tredje beskatt­nings­å­ret efter det beskatt­ningsår då ett beslut om beskatt­ning fat­ta­des enligt 6 §.
Lag (2016:1069).

Skat­te­be­fri­el­sen upp­hör

5 §   Om för­ut­sätt­ning­arna för skat­te­be­fri­else upp­hör på grund av att den omsätt­ning som avses i 1 § över­sti­ger 80 000 kro­nor under inne­va­rande beskatt­ningsår, ska den beskatt­nings­bara per­so­nen ta ut skatt enligt denna lag för den omsätt­ning som med­för att belop­pet över­skrids och anmäla sig för regi­stre­ring hos Skat­te­ver­ket på det sätt som fram­går av 7 kap. 2 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244). Lag (2022:404).

Ansö­kan och beslut om beskatt­ning

6 §   Om den som är skat­te­be­friad ansö­ker om det, ska Skat­te­ver­ket besluta att skatt ska tas ut enligt denna lag trots att det fort­fa­rande finns för­ut­sätt­ningar för skat­te­be­fri­else enligt 1 §. Ett sådant beslut gäl­ler tidi­gast från ingången av beskatt­nings­å­ret när­mast före det beskatt­ningsår då ansö­kan kom in till Skat­te­ver­ket.
Lag (2016:1069).


10 kap. Rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt

Åter­be­tal­ning till utländska beskatt­nings­bara per­so­ner

Rät­ten till åter­be­tal­ning

1 §   En utländsk beskatt­nings­bar per­son har på ansö­kan rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt under för­ut­sätt­ning att
   1. den ingå­ende skat­ten avser för­värv eller import som hän­för sig till omsätt­ning i verk­sam­het utom­lands,
   2. omsätt­ningen, i det fall den görs inom EU, är skat­te­plik­tig eller med­för åter­be­tal­nings­rätt mot­sva­rande den som avses i 11 eller 12 § i det land där omsätt­ningen görs, och
   3. omsätt­ningen skulle ha varit skat­te­plik­tig eller skulle ha med­fört rätt enligt 11 eller 12 § till åter­be­tal­ning om omsätt­ningen gjorts här i lan­det.

Rätt till åter­be­tal­ning före­lig­ger även för ingå­ende skatt som avser för­värv eller import som hän­för sig till omsätt­ning inom lan­det för vil­ken för­vär­va­ren är skatt­skyl­dig enligt 1 kap. 2 § första styc­ket 2, 3, 4, 4 a, 4 b, 4 c eller 4 f om omsätt­ningen är skat­te­plik­tig eller med­för åter­be­tal­nings­rätt enligt 11 eller 12 §. Lag (2020:1220).

2 §   En utländsk beskatt­nings­bar per­son som för­med­lar en vara eller en tjänst för en upp­drags­gi­vares räk­ning har rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt avse­ende för­värv eller import av den för­med­lade varan eller tjäns­ten endast i det fall upp­drags­gi­va­ren skulle ha haft denna rätt om upp­drags­gi­va­ren för­vär­vat varan eller tjäns­ten direkt.

I andra fall än som avses i 1 § andra styc­ket ger ingå­ende skatt som avser för­värv eller import av en vara inte rätt till åter­be­tal­ning, om varan för­vär­vas eller förs in för att inom lan­det leve­re­ras till en köpare.

I 9 b kap. 3 § finns ytter­li­gare begräns­ningar av rät­ten till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt. Lag (2013:368).

3 §   Rät­ten till åter­be­tal­ning inträ­der när en vara har leve­re­rats till den som har rätt till åter­be­tal­ning eller har förts in i lan­det eller när en tjänst har till­han­da­hål­lits den som har rätt till åter­be­tal­ning. Vid för­skotts­be­tal­ning innan en vara leve­re­ras eller en tjänst till­han­da­hålls inträ­der dock rät­ten till åter­be­tal­ning när för­skot­tet har beta­lats. Lag (1994:1798).

4 §   Ny beteck­ning 19 kap. 24 § genom lag (2009:1333).

Åter­be­tal­ning i fråga om vissa omsätt­ningar av varor och tjäns­ter

4 a §   Den som redo­vi­sar mer­vär­desskatt enligt 4 a §, 4 e § 1 b eller 4 e § 1 c lagen (2011:1245) om sär­skilda ord­ningar för mer­vär­desskatt för distans­för­sälj­ning av varor och för tjäns­ter eller enligt mot­sva­rande bestäm­mel­ser i ett annat EU- land har på ansö­kan rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt avse­ende för­värv eller import som hän­för sig till de verk­sam­he­ter i Sve­rige som omfat­tas av de bestäm­mel­serna.

Den som redo­vi­sar mer­vär­desskatt enligt 4 b §, 4 c §, 4 d § eller 4 e § 1 a samma lag eller enligt bestäm­mel­ser som i ett annat EU-​land mot­sva­rar artik­larna 369a-​369k i rådets direk­tiv 2006/112/EG har på ansö­kan rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt avse­ende för­värv eller import som hän­för sig till de verk­sam­he­ter i Sve­rige som omfat­tas av de bestäm­mel­serna. Det­samma gäl­ler den som är eta­ble­rad i ett annat EU-​land och redo­vi­sar mer­vär­desskatt enligt bestäm­mel­ser som i det lan­det mot­sva­rar artik­larna 369l-​369x i direk­ti­vet.

Första och andra styc­kena gäl­ler inte den som är eller ska vara regi­stre­rad till mer­vär­desskatt i Sve­rige för annan verk­sam­het än sådan som omfat­tas av de bestäm­mel­serna.

Det som före­skrivs i 3 § gäl­ler också för den som har rätt till åter­be­tal­ning enligt första eller andra styc­ket.
Lag (2020:1170).

Åter­be­tal­ning i andra fall än som avses i 1-4 a §§

Hjälp­or­ga­ni­sa­tio­ner och utländska beskick­ningar

5 §   Ingå­ende skatt som hän­för sig till varor som för­vär­vats eller förts in för att föras ut ur EU och använ­das för en verk­sam­het som bedrivs utan­för EU ska på ansö­kan åter­be­ta­las, om verk­sam­he­ten bedrivs för För­enta natio­ner­nas eller för något av dess fack­or­gans räk­ning.

Det­samma gäl­ler om en riksom­fat­tande hjälp­or­ga­ni­sa­tion för ut sådana varor ur EU för att använ­das i en hjälp­verk­sam­het.
Lag (2011:283).

6 §   Utländska beskick­ningar, kar­riär­kon­su­lat i Sve­rige eller sådana inter­na­tio­nella orga­ni­sa­tio­ner, som avses i lagen (1976:661) om immu­ni­tet och pri­vi­le­gier i vissa fall, har på ansö­kan rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt som hän­för sig till för­värv av
   1. varor som är avsedda för inred­ning eller utrust­ning av en sådan bygg­nad som är avsedd för för­vär­va­ren,
   2. inven­ta­rier eller tryck­sa­ker för den verk­sam­het som utövas av för­vär­va­ren,
   3. till­be­hör eller utrust­ning till motor­for­don, som ägs av för­vär­va­ren,
   4. tjäns­ter på en sådan fas­tig­het som är avsedd för för­vär­va­ren samt på sådana varor som anges i 1-3 eller på motor­for­don,
   5. tele­tjäns­ter, vat­ten, elekt­risk kraft, avloppsre­ning eller sop­hämt­ning för en fas­tig­het som är avsedd för för­vär­va­ren,
   6. sådana bräns­len för vilka ener­giskatt och kol­di­ox­idskatt enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi ska tas ut,
   7. alkohol-​​ och tobaksva­ror,
   8. tjäns­ter avse­ende uthyr­ning av bygg­nad eller annan anlägg­ning som utgör fas­tig­het, under för­ut­sätt­ning att uthyr­nings­tjäns­ten är avsedd för den verk­sam­het som utövas av för­vär­va­ren, och
   9. bevak­nings­tjäns­ter avse­ende fas­tig­het eller lokal som är avsedd för den verk­sam­het som utövas av för­vär­va­ren.

Rätt till åter­be­tal­ning enligt första styc­ket har även ett i Sve­rige belä­get kon­tor eller anlägg­ning som till­hör
   - Euro­pe­iska uni­o­nen,
   - Euro­pe­iska ato­me­ner­gi­ge­men­ska­pen,
   - Euro­pe­iska cen­tral­ban­ken,
   - Euro­pe­iska inve­ste­rings­ban­ken, eller
   - ett organ som har inrät­tats av uni­o­nen eller ato­me­ner­gi­ge­men­ska­pen och för vil­ket pro­to­kol­let (nr 7) om Euro­pe­iska uni­o­nens immu­ni­tet och pri­vi­le­gier gäl­ler.

Rätt till åter­be­tal­ning enligt andra styc­ket gäl­ler endast i den omfatt­ning åter­be­tal­ningen inte leder till att kon­kur­ren­sen sned­vrids. Lag (2011:283).

6 a §   Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen eller en byrå eller ett organ som har inrät­tats enligt uni­ons­rät­ten har efter ansö­kan rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt som hän­för sig till för­värv av varor och tjäns­ter, om
   1. Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen, byrån eller orga­net för­vär­var varorna eller tjäns­terna för att utföra upp­gif­ter som har till­de­lats enligt uni­ons­rät­ten i syfte att han­tera covid-​​19- pan­de­min, och
   2. Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen, byrån eller orga­net inte säl­jer de för­vär­vade varorna eller tjäns­terna vidare, vare sig direkt eller vid en senare tid­punkt.

Om vill­ko­ren för åter­be­tal­ning enligt första styc­ket upp­hör att vara upp­fyllda, ska Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen, byrån eller orga­net som har för­vär­vat varorna eller tjäns­terna under­rätta Skat­te­ver­ket och betala till­baka det belopp som tidi­gare åter­be­ta­lats. Lag (2021:1185).

7 §   Med­lem­mar av den diplo­ma­tiska per­so­na­len vid utländska beskick­ningar i Sve­rige och kar­riär­kon­su­ler vid utländska kon­su­lat i Sve­rige har, under för­ut­sätt­ning att de inte är svenska med­bor­gare eller sta­dig­va­rande bosatta här i lan­det, på ansö­kan rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt som hän­för sig till för­värv av
   1. utrust­ning för hem­mabruk avsedd för mot­tag­ning, inspel­ning eller upp­spel­ning av ljud eller bild,
   2. kame­ror, objek­tiv till kame­ror och annan utrust­ning för film- eller bildå­ter­giv­ning,
   3. vit­va­ror och hus­hålls­ma­ski­ner,
   4. dato­rer och utrust­ning med lik­nande använd­ning,
   5. möb­ler, belys­nings­ar­ma­tu­rer, inred­nings­tex­tilier, mat­tor, pia­non och flyg­lar,
   6. till­be­hör eller utrust­ning till motor­for­don eller till sådana varor som anges i 1-5,
   7. tjäns­ter på sådana varor som anges i 1-6 eller på motor­for­don,
   8. tjäns­ter på en fas­tig­het i sam­band med inmon­te­ring av sådana varor som anges i 3,
   9. sådana bräns­len som avses i 6 § 6, och
   10. alkohol-​​ och tobaksva­ror.

Med­lems­sta­ters ombud vid en inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion med säte i Sve­rige och per­so­nal hos en sådan orga­ni­sa­tion har på ansö­kan rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt som hän­för sig till sådana för­värv som anges i första styc­ket, om Sve­rige har träf­fat över­ens­kom­melse med en annan stat eller med en mel­lan­folk­lig orga­ni­sa­tion om detta. Lag (2015:888).

8 §   Rätt till åter­be­tal­ning enligt 7 § första styc­ket 1-8 före­lig­ger endast när fråga är om för­värv för per­son­ligt bruk och den sam­man­lagda ersätt­ningen enligt varje fak­tura upp­går till minst 1 000 kro­nor.

Rätt till åter­be­tal­ning enligt 7 § första styc­ket 9 och 10 före­lig­ger endast när fråga är om för­värv för per­son­ligt bruk och den sam­man­lagda ersätt­ningen enligt varje fak­tura upp­går till minst 200 kro­nor. Lag (2007:1376).

8 a §   Väp­nade styr­kor till­hö­rande ett annat EU-​land har efter ansö­kan rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt som hän­för sig till för­värv av varor och tjäns­ter, om
   - varorna eller tjäns­terna är avsedda att använ­das av dessa styr­kor eller av den civil­per­so­nal som föl­jer med dem eller för för­sörj­ning av deras mäs­sar eller mar­ke­ten­te­rier, och
   - styr­korna del­tar i en för­svars­in­sats för att genom­föra en uni­ons­verk­sam­het inom ramen för den gemen­samma säkerhets-​​ och för­svars­po­li­ti­ken. Lag (2022:160).

Nys­tar­tade verk­sam­he­ter

9 §   När det finns sär­skilda skäl kan Skat­te­ver­ket efter ansö­kan besluta att den som har påbör­jat en verk­sam­het skall ha rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt i verk­sam­he­ten innan sådan omsätt­ning före­kom­mit som avses i 1 kap. 1 § eller i 11 eller 12 §. Lag (2003:659).

10 §   Har upp­hävts genom lag (1994:1798).

Viss omsätt­ning som är undan­ta­gen från skat­te­plikt m.m.

11 §   Den som i en eko­no­misk verk­sam­het omsät­ter varor eller tjäns­ter inom lan­det har rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt för vil­ken denne sak­nar rätt till avdrag enligt 8 kap. på grund av att omsätt­ningen är undan­ta­gen från skat­te­plikt enligt 3 kap. 19 § första styc­ket 2, 21 §, 21 a §, 21 b §, 22 §, 23 § 2, 4 eller 7, 26 a §, 30 a §, 30 c §, 30 e §, 31 §, 31 a §, 31 b §, 31 c §, 32 §, 33 § eller enligt 9 c kap. 1 §.

Rätt till åter­be­tal­ning före­lig­ger också för ingå­ende skatt som hän­för sig till sådan omsätt­ning av varor och tjäns­ter som avses i 3 kap. 9 § utom tredje styc­ket 2, 10 § eller 23 § 1 om
   1. för­vär­va­ren är en beskatt­nings­bar per­son som i ett land utan­för EU har antingen sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het eller ett fast eta­ble­rings­ställe till vil­ket tjäns­ten till­han­da­hålls eller, om den beskatt­nings­bara per­so­nen sak­nar sådant säte eller eta­ble­rings­ställe i det lan­det, den beskatt­nings­bara per­so­nen är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas där,
   2. för­vär­va­ren inte är en beskatt­nings­bar per­son och för­vär­va­ren är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas i ett land utan­för EU, eller
   3. omsätt­ningen har direkt sam­band med varor som ska expor­te­ras till ett land utan­för EU.

Rätt till åter­be­tal­ning före­lig­ger också för ingå­ende skatt avse­ende för­värv och import som hän­för sig till omsätt­ning i ett annat EU-​land under för­ut­sätt­ning att
   1. omsätt­ningen är skat­te­plik­tig eller med­för åter­be­tal­nings­rätt mot­sva­rande den som avses i denna para­graf eller 12 § i det land där omsätt­ningen görs,
   2. omsätt­ningen skulle ha varit skat­te­plik­tig eller skulle ha med­fört rätt enligt denna para­graf eller 12 § till åter­be­tal­ning om omsätt­ningen gjorts här i lan­det, och
   3. rät­ten till åter­be­tal­ning inte ska utövas genom en ansö­kan med stöd av 1 eller 2 §.

Den som omfat­tas av skat­te­be­fri­else enligt 9 d kap. har inte rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt enligt första och andra styc­kena, utom för ingå­ende skatt som avser sådan omsätt­ning av nya trans­port­me­del som är undan­ta­gen från skat­te­plikt enligt 3 kap. 30 a §. Lag (2022:160).

11 a §   Den som är en beskatt­nings­bar per­son bara på grund av till­fäl­lig omsätt­ning av nya trans­port­me­del enligt 4 kap. 2 § har rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt om omsätt­ningen är undan­ta­gen från skat­te­plikt enligt 3 kap. 30 a §. Denna åter­be­tal­nings­rätt avser den mer­vär­desskatt som säl­ja­ren beta­lat som en del av ersätt­ningen för sitt för­värv eller vid import eller vid ett uni­ons­in­ternt för­värv av trans­port­med­let. Högre belopp än som mot­sva­rar den skatt säl­ja­ren skulle ha bli­vit skyl­dig att betala om säl­ja­ren hade varit skatt­skyl­dig för omsätt­ningen kan dock inte åter­be­ta­las.

Åter­be­tal­ning enligt första styc­ket kan med­ges först sedan trans­port­med­let har leve­re­rats. Lag (2015:888).

11 b §   Om en vara impor­te­rats till Sve­rige för att omsät­tas till ett annat EU-​land, ska mer­vär­desskatt som beta­lats vid impor­ten åter­be­ta­las till impor­tö­ren sedan det styrkts att varan där­ef­ter bes­kat­tats som uni­ons­in­ternt för­värv i ett annat EU-​land på sätt som mot­sva­ras av 2 a kap. 5 §. Lag (2011:283).

11 c §   Vid omsätt­ning som är undan­ta­gen från skat­te­plikt enligt 3 kap. 10 a § har en beskatt­nings­bar per­son rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt som avser
   1. för­värv av inve­ste­rings­guld om den som omsät­ter inve­ste­rings­gul­det till den beskatt­nings­bara per­so­nen är skatt­skyl­dig enligt 3 kap. 10 b §,
   2. för­värv eller import av annat guld än inve­ste­rings­guld som där­ef­ter av den beskatt­nings­bara per­so­nen eller för den­nes räk­ning omvand­las till inve­ste­rings­guld, eller
   3. för­värv av tjäns­ter som inne­bär en för­änd­ring av form, vikt eller fin­halt på guld, inbe­gri­pet inve­ste­rings­guld.
Lag (2013:368).

11 d §   Vid omsätt­ning som är undan­ta­gen från skat­te­plikt enligt 3 kap. 10 a § har en beskatt­nings­bar per­son, som fram­stäl­ler inve­ste­rings­guld eller omvand­lar guld av något slag till inve­ste­rings­guld, rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt som avser för­värv eller import av varor eller tjäns­ter som är knutna till fram­ställ­ningen eller omvand­lingen av gul­det, som om omsätt­ningen hade varit skat­te­plik­tig. Lag (2013:368).

11 e §   Andra än utländska beskatt­nings­bara per­so­ner har rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt som avser för­värv eller import som hän­för sig till omsätt­ning inom lan­det för vil­ken för­vär­va­ren är skatt­skyl­dig enligt 1 kap. 2 § första styc­ket 4 a, 4 b, 4 d, 4 e eller 4 f om omsätt­ningen är skat­te­plik­tig eller med­för åter­be­tal­nings­rätt enligt 11 eller 12 §.
Lag (2020:1220).

11 f §   En beskatt­nings­bar per­son som enligt 1 kap. 2 § fjärde styc­ket lik­ställs med en utländsk beskatt­nings­bar per­son har rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt som avser för­värv eller import som hän­för sig till omsätt­ning inom lan­det för vil­ken för­vär­va­ren är skatt­skyl­dig enligt 1 kap. 2 § första styc­ket 2, 3, 4 eller 4 c. Lag (2013:368).

Export

12 §   Den som omsät­ter varor eller tjäns­ter genom export har rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt för vil­ken han sak­nar rätt till avdrag enligt 8 kap. på grund av att omsätt­ningen sker utan­för EU. Rät­ten till åter­be­tal­ning gäl­ler under för­ut­sätt­ning att omsätt­ningen är skat­te­plik­tig eller undan­ta­gen från skat­te­plikt enligt 3 kap. 10 a §, 19 § första styc­ket 2, 21 §, 21 a §, 21 b §, 22 §, 23 § 2, 3 eller 4 eller 30 e §.

Rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt enligt första styc­ket gäl­ler inte den som omfat­tas av skat­te­be­fri­else enligt 9 d kap. Lag (2017:1196).

Gemen­samma bestäm­mel­ser för åter­be­tal­ning

13 §   Rät­ten till åter­be­tal­ning enligt 1-3, 4 a, 9 och 11-12 §§ omfat­tar endast sådan skatt som skulle ha varit avdrags­gill enligt denna lag om verk­sam­he­ten hade med­fört skatt­skyl­dig­het och, i fall som avses i 9 §, omsätt­ning hade före­kom­mit. Lag (2009:1333).

13 a §   Om en beskatt­nings­bar per­son som omfat­tas av 19 kap. 1 § utför både trans­ak­tio­ner som med­för och inte med­för rätt till avdrag av ingå­ende skatt i EU-​lan­det där denne är eta­ble­rad, omfat­tar rät­ten till åter­be­tal­ning enligt 10 kap. 1, 11 eller 12 § enbart sådan skatt som hän­för sig till trans­ak­tio­nerna som med­för avdrags­rätt i enlig­het med tillämp­ningen av arti­kel 173 i rådets direk­tiv 2006/112/EG i eta­ble­rings­lan­det. Lag (2015:888).

13 b §   Den som omfat­tas av 19 kap. 1, 22 eller 30 § har inte rätt till åter­be­tal­ning enligt detta kapi­tel för ett belopp som beteck­nats som mer­vär­desskatt i en fak­tura eller lik­nande hand­ling
   1. utan att vara sådan skatt enligt denna lag,
   2. om belop­pet hän­för sig till en omsätt­ning av varor som enligt 3 kap. 30 a § första eller andra styc­ket är undan­ta­gen från skat­te­plikt, eller
   3. om belop­pet hän­för sig till en omsätt­ning utom­lands enligt 5 kap. 3 a § första styc­ket 3. Lag (2015:888).

14 §   Rät­ten till åter­be­tal­ning enligt 9-12 §§ skall styr­kas på det sätt som i 8 kap. 17-19 §§ före­skrivs om styr­kande av rätt till avdrag för ingå­ende skatt.

15 §   Vad som före­skrivs i 2 och 6 kap. i fråga om den som är skatt­skyl­dig gäl­ler också för den som har rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt enligt 9-12 §§.
Lag (2002:1004).


10 a kap. Har upp­hävts genom lag (1995:1286).


ANDRA AVDEL­NINGEN

Fak­tu­re­ring och redo­vis­ning samt för­fa­ran­de­be­stäm­mel­ser


11 kap. Fak­tu­re­ring

Fak­tu­re­rings­skyl­dig­het

1 §   Varje beskatt­nings­bar per­son ska säker­ställa att fak­tura utfär­das av den beskatt­nings­bara per­so­nen själv eller i den­nes namn och för den­nes räk­ning av köpa­ren eller en tredje per­son, för omsätt­ning av varor eller tjäns­ter som görs till en annan beskatt­nings­bar per­son eller till en juri­disk per­son som inte är en beskatt­nings­bar per­son.

Varje beskatt­nings­bar per­son ska även säker­ställa att fak­tura utfär­das vid omsätt­ning av
   - nya trans­port­me­del enligt 3 kap. 30 a § första styc­ket 3 till en pri­vat­per­son,
   - vara enligt 5 kap. 2 § första styc­ket 4 till en köpare i Sve­rige, eller
   - bygg- eller anlägg­nings­tjäns­ter till en pri­vat­per­son och av varor som omsätts i sam­band med sådant till­han­da­hål­lande.
Lag (2015:888).

2 §   Skyl­dig­het att utfärda fak­tura före­lig­ger inte för omsätt­ningar som avses i 3 kap. 2, 4, 8, 9, 10, 11 eller 11 a §, 19 § första styc­ket 1, 20 §, 23 § 2, 3 eller 5 eller 23 a §. Sådan skyl­dig­het före­lig­ger inte hel­ler för per­son­be­ford­ran som avses i 5 kap. 9 § första styc­ket när tjäns­ten anses omsatt utom­lands enligt 5 kap. 1 § första styc­ket.

Den som omfat­tas av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut enligt 4 b, 4 c eller 4 d § lagen (2011:1245) om sär­skilda ord­ningar för mer­vär­desskatt för distans­för­sälj­ning av varor och för tjäns­ter är inte skyl­dig att utfärda en fak­tura för uni­ons­in­tern distans­för­sälj­ning av varor. Lag (2020:1170).

3 §   Varje beskatt­nings­bar per­son ska säker­ställa att fak­tura utfär­das av den beskatt­nings­bara per­so­nen själv eller i den­nes namn och för den­nes räk­ning av köpa­ren eller en tredje per­son, för andra betal­ningar i för­skott eller a conto än som avses i 2 §, som gjorts till den beskatt­nings­bara per­so­nen för en sådan omsätt­ning som avses i 1 §. Lag (2013:368).

3 a §   Fak­tura avse­ende bygg- eller anlägg­nings­tjäns­ter eller varor som omsätts i sam­band med sådana tjäns­ter ska utfär­das senast vid utgången av den andra kalen­der­må­na­den efter den månad under vil­ken tjäns­terna till­han­da­hål­lits eller varorna leve­re­rats.

Fak­tura avse­ende omsätt­ning av varor som undan­tas från skat­te­plikt enligt 3 kap. 30 a § ska utfär­das senast den fem­tonde dagen i den månad som föl­jer på den månad under vil­ken skatt­skyl­dig­het inträ­der enligt 1 kap. 4 a § för mot­sva­rande uni­ons­in­ternt för­värv.

Fak­tura avse­ende omsätt­ning av tjäns­ter som omfat­tas av upp­gifts­skyl­dig­he­ten enligt 35 kap. 2 § första styc­ket 2 skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) ska utfär­das senast den fem­tonde dagen i den månad som föl­jer på den månad under vil­ken skatt­skyl­dig­het inträ­der enligt 1 kap. 3 och 5 a §§ för mot­sva­rande omsätt­ning inom lan­det. Lag (2012:342).

4 §   Fak­tura får utfär­das av köpa­ren om det finns
   1. ett i för­väg träf­fat avtal om detta mel­lan säl­ja­ren och köpa­ren, och
   2. ett för­fa­rande för säl­ja­rens god­kän­nande av varje fak­tura.
Lag (2012:342).

5 §   Vid tillämp­ning av detta kapi­tel ska, i fråga om en sådan mer­vär­desskatte­grupp som avses i 6 a kap. 1 §, med beskatt­nings­bar per­son för­stås den per­son i grup­pen som omsät­ter varor eller tjäns­ter utan­för grup­pen.

Vad som sägs i detta kapi­tel om säl­ja­rens respek­tive köpa­rens regi­stre­rings­num­mer till mer­vär­desskatt avser vid omsätt­ningar enligt första styc­ket det regi­stre­rings­num­mer till mer­vär­desskatt som till­de­lats en sådan grupp­hu­vud­man som avses i 6 a kap. 4 §. Lag (2013:368).

Elektro­nisk fak­tura

6 §   Elektro­nisk fak­tura enligt 1 kap. 17 a § får utfär­das endast om mot­ta­ga­ren god­kän­ner det.

I 5 § lagen (2018:1277) om elektro­niska fak­tu­ror till följd av offent­lig upp­hand­ling finns bestäm­mel­ser om skyl­dig­het att ta emot elektro­niska fak­tu­ror som har utfär­dats till följd av offent­lig upp­hand­ling. Lag (2018:1278).

Sam­lings­fak­tura

7 §   Sam­lings­fak­tura får utfär­das för flera sär­skilda leve­ran­ser av varor eller till­han­da­hål­lan­den av tjäns­ter.

Om flera elektro­niska fak­tu­ror över­förs sam­lat till samma mot­ta­gare eller ställs till den­nes för­fo­gande, behö­ver gemen­samma upp­gif­ter endast anges en gång under för­ut­sätt­ning att alla upp­gif­ter är åtkom­liga för varje fak­tura.

Vid utfär­dande av sam­lings­fak­tura ska tids­fris­terna för utfär­dande av fak­tura i 3 a § beak­tas. Lag (2012:342).

Fak­tu­rans inne­håll

8 §   Fak­tu­ror som utfär­das i enlig­het med 1 eller 7 § ska, om inte annat föl­jer av 8 a eller 9 §, inne­hålla föl­jande upp­gif­ter:
   1. datum för utfär­dan­det,
   2. ett löp­num­mer base­rat på en eller flera serier, som ensamt iden­ti­fi­e­rar fak­tu­ran,
   3. säl­ja­rens regi­stre­rings­num­mer till mer­vär­desskatt under vil­ket varorna eller tjäns­terna har omsatts,
   4. kun­dens regi­stre­rings­num­mer till mer­vär­desskatt under vil­ket han för­vär­vat varorna eller tjäns­terna, om han är skatt­skyl­dig för för­vär­vet av varorna eller tjäns­terna eller det är fråga om en uni­ons­in­tern varu­för­sälj­ning enligt 3 kap. 30 a eller 30 b §,
   5. säl­ja­rens och köpa­rens namn och adress,
   6. de omsatta varor­nas mängd och art eller de omsatta tjäns­ter­nas omfatt­ning och art,
   7. datum då omsätt­ningen av varorna eller tjäns­terna utförts eller slut­förts eller det datum då sådan förskotts-​​ eller a conto-​​betal­ning som avses i 3 § erlagts, om ett sådant datum kan fast­stäl­las och det skil­jer sig från datu­met för fak­tu­rans utfär­dande,
   8. beskatt­nings­un­der­la­get för varje skat­te­sats eller undan­tag, enhets­pri­set exklu­sive skatt enligt denna lag, samt even­tu­ell pris­ned­sätt­ning eller rabatt om dessa inte är inklu­de­rade i enhets­pri­set,
   9. tilläm­pad mer­vär­dess­kat­te­sats, 10. det mer­vär­dess­kat­te­be­lopp som ska beta­las, såvida inte en sär­skild ord­ning tilläm­pas för vil­ken denna lag ute­slu­ter en sådan upp­gift,
   11. när fak­tura utfär­das av köpa­ren enligt 4 §, upp­gif­ten själv­fak­tu­re­ring,
   12. vid undan­tag från skat­te­plikt, en hän­vis­ning till
      a) den rele­vanta bestäm­mel­sen i denna lag,
      b) den rele­vanta bestäm­mel­sen i rådets direk­tiv 2006/112/EG, eller
      c) en annan upp­gift om att omsätt­ningen är undan­ta­gen från skat­te­plikt,
   13. när köpa­ren är skyl­dig att betala mer­vär­dess­kat­ten, upp­gif­ten omvänd betal­nings­skyl­dig­het,
   14. vid leve­rans av ett nytt trans­port­me­del till ett annat EU- land, de upp­gif­ter i 1 kap. 13 a § som avgör att varan ska hän­fö­ras till ett sådant trans­port­me­del,
   15. vid tillämp­ning av vinst­mar­gi­nal­sy­ste­met i 9 b kap., upp­gif­ten vinst­mar­gi­nal­be­skatt­ning för rese­by­råer,
   16. vid tillämp­ning av vinst­mar­gi­nal­sy­ste­met i 9 a kap., den eller de av föl­jande upp­gif­ter som är rele­vanta:
      a) vinst­mar­gi­nal­be­skatt­ning för begag­nade varor,
      b) vinst­mar­gi­nal­be­skatt­ning för konst­verk, eller
      c) vinst­mar­gi­nal­be­skatt­ning för sam­lar­fö­re­mål och antik­vi­te­ter. Lag (2012:342).

8 a §   Upp­gif­terna som avses i 8 § 8, 9 och 10 får ute­läm­nas i fak­tu­ran om köpa­ren är skyl­dig att betala mer­vär­dess­kat­ten.

Fak­tu­ran ska då i stäl­let inne­hålla upp­gift om beskatt­nings­un­der­la­get för varorna eller tjäns­terna med hän­vis­ning till de upp­gif­ter som avses i 8 § 6.
Lag (2012:342).

9 §   Bestäm­mel­serna i 8 § om fak­tu­rors inne­håll får från­gås och en för­enklad fak­tura utfär­das, om
   1. fak­tu­rans total­be­lopp inte över­sti­ger 4 000 kro­nor inklu­sive mer­vär­desskatt,
   2. han­dels­bru­ket inom den berörda verk­sam­hets­sek­torn, admi­nist­ra­tiv praxis eller de tek­niska för­ut­sätt­ning­arna för utfär­dan­det av fak­tu­ran gör det svårt att följa alla de krav som anges i 8 §, eller
   3. fak­tu­ran är en kre­dit­nota som lik­ställs med en fak­tura enligt 10 § tredje styc­ket.

Första styc­ket gäl­ler inte omsätt­ningar som avses i 3 kap. 30 a § eller 5 kap. 2 § första styc­ket 4. Det gäl­ler inte hel­ler
   1. om
      a) den som omsät­ter varan eller tjäns­ten är en utländsk beskatt­nings­bar per­son, eller en sådan beskatt­nings­bar per­son som enligt 1 kap. 2 § fjärde styc­ket lik­ställs med en utländsk beskatt­nings­bar per­son, och
      b) köpa­ren är skyl­dig att betala mer­vär­dess­kat­ten, eller
   2. om 13 § första styc­ket är tillämp­ligt.

En för­enklad fak­tura ska all­tid inne­hålla föl­jande upp­gif­ter:
   1. datum för utfär­dan­det,
   2. iden­ti­fi­e­ring av säl­ja­ren,
   3. iden­ti­fi­e­ring av vil­ken typ av varor som leve­re­rats eller tjäns­ter som har till­han­da­hål­lits,
   4. den skatt som ska beta­las eller upp­gif­ter som gör det möj­ligt att beräkna denna, och
   5. om fak­tu­ran är en sådan kre­dit­nota som avses i första styc­ket 3, en sär­skild och otve­ty­dig hän­vis­ning till den ursprung­liga fak­tu­ran samt de upp­gif­ter i denna som änd­ras.
Lag (2014:1492).

9 a §   Om en omsätt­ning omfat­tas av skat­te­be­fri­else enligt 9 d kap. ska mer­vär­desskatt inte anges i fak­tu­ran.
Lag (2016:1069).

Kre­dit­nota

10 §   Om säl­ja­ren läm­nar sådan ned­sätt­ning av pri­set som avses i 7 kap 6 § första styc­ket 1 eller 3 och för­ut­sätt­ning­arna i 7 kap. 6 § andra styc­ket inte före­lig­ger, ska han utfärda en hand­ling eller ett med­de­lande med änd­ring av den ursprung­liga fak­tu­ran och med en sär­skild och otve­ty­dig hän­vis­ning till den ursprung­liga fak­tu­ran (kre­dit­nota). Detta gäl­ler även vid sådan ned­sätt­ning av pri­set som avses i 7 kap. 6 § första styc­ket 2 om ned­sätt­ningen inte fram­går av tidi­gare upp­rät­tad fak­tura.

Även i fall av kund­kre­di­te­ring av annat slag än som avses i första styc­ket ska säl­ja­ren utfärda en kre­dit­nota.

Varje hand­ling eller med­de­lande med änd­ring av den ursprung­liga fak­tu­ran och med en sär­skild och otve­ty­dig hän­vis­ning till den ursprung­liga fak­tu­ran ska lik­stäl­las med en fak­tura. Lag (2012:342).

Valuta

11 §   Oav­sett i vil­ken valuta belop­pen i en fak­tura anges ska mer­vär­dess­kat­te­be­lop­pet anges också i svenska kro­nor om detta ska beta­las till sta­ten enligt 1 kap. 1 §. Om den som ska säker­ställa att fak­tura utfär­das har sin redo­vis­ning i euro ska dock mer­vär­dess­kat­te­be­lop­pet i stäl­let anges också i euro.

Om mer­vär­dess­kat­te­be­lop­pet vid tillämp­ningen av första styc­ket måste anges efter omräk­ning ska omräk­ningen göras på det sätt som föl­jer av 7 kap. 7 a och 7 b §§. Lag (2012:342).

Tillämp­nings­om­råde

12 §   Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel ska tilläm­pas på omsätt­ningar av varor eller tjäns­ter inom lan­det enligt 5 kap. och 9 b kap. 4 § första styc­ket.

Första styc­ket gäl­ler dock inte om
   1. leve­ran­sen av varan eller till­han­da­hål­lan­det av tjäns­ten görs från ett annat EU-​land av en beskatt­nings­bar per­son som inte är eta­ble­rad i Sve­rige eller vars fasta eta­ble­rings­ställe här inte med­ver­kar i omsätt­ningen, och
   2. köpa­ren är skyl­dig att betala mer­vär­dess­kat­ten.

Trots vad som anges i andra styc­ket gäl­ler första styc­ket i de fall fak­tura utfär­das av köpa­ren.

Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel ska inte tilläm­pas av en beskatt­nings­bar per­son som redo­vi­sar mer­vär­desskatt enligt bestäm­mel­ser som i ett annat EU-​land mot­sva­rar de sär­skilda ord­ning­arna i artik­larna 358a-​369x i rådets direk­tiv 2006/112/EG. Lag (2020:1170).

13 §   Bestäm­mel­serna ska också tilläm­pas på omsätt­ningar av varor eller tjäns­ter som enligt avdel­ning V i rådets direk­tiv 2006/112/EG anses ha gjorts i ett annat EU-​land, om
   1. säl­ja­ren
      a) har sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het i Sve­rige och leve­ran­sen av varan eller till­han­da­hål­lan­det av tjäns­ten inte görs från ett fast eta­ble­rings­ställe i ett annat land,
      b) har ett fast eta­ble­rings­ställe i Sve­rige från vil­ket leve­ran­sen av varan eller till­han­da­hål­lan­det av tjäns­ten görs, eller
      c) var­ken i Sve­rige eller utom­lands har ett säte eller fast eta­ble­rings­ställe men är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas här,
   2. säl­ja­ren inte är eta­ble­rad i det EU-​land där omsätt­ningen anses ha gjorts eller vars fasta eta­ble­rings­ställe i detta land inte med­ver­kar i omsätt­ningen, och
   3. köpa­ren är skyl­dig att betala mer­vär­dess­kat­ten.

Första styc­ket gäl­ler inte i de fall fak­tura utfär­das av köpa­ren.

Bestäm­mel­serna ska också tilläm­pas på omsätt­ningar av varor och tjäns­ter som görs i ett annat EU-​land av en beskatt­nings­bar per­son som omfat­tas av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut enligt 4 § lagen (2011:1245) om sär­skilda ord­ningar för mer­vär­desskatt för distans­för­sälj­ning av varor och för tjäns­ter. Lag (2020:1170).

14 §   Bestäm­mel­serna ska också tilläm­pas på omsätt­ningar av varor eller tjäns­ter utan­för EU som utgör export enligt 1 kap. 10 §, om säl­ja­ren
   1. har sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het i Sve­rige och leve­ran­sen av varan eller till­han­da­hål­lan­det av tjäns­ten inte görs från ett fast eta­ble­rings­ställe i ett annat land,
   2. har ett fast eta­ble­rings­ställe i Sve­rige från vil­ket leve­ran­sen av varan eller till­han­da­hål­lan­det av tjäns­ten görs, eller
   3. var­ken i Sve­rige eller utom­lands har ett säte eller fast eta­ble­rings­ställe men är bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tas här. Lag (2012:342).


11 a kap. Beva­rande av fak­tu­ror m.m.

1 §   Den som ska säker­ställa att fak­tura utfär­das är även skyl­dig att säker­ställa att ett exem­plar av fak­tu­ran beva­ras.
Skyl­dig­he­ten att säker­ställa att ett exem­plar av fak­tu­ran beva­ras gäl­ler även fak­tu­ror som en beskatt­nings­bar per­son tagit emot.

I bok­fö­rings­la­gen (1999:1078) finns bestäm­mel­ser om arki­ve­ring av räken­skaps­in­for­ma­tion för fysiska och juri­diska per­so­ner som är bok­fö­rings­skyl­diga.

Den som inte är bok­fö­rings­skyl­dig men som omfat­tas av skyl­dig­he­ten att bevara fak­tu­ror enligt första styc­ket, ska tillämpa bestäm­mel­serna om for­mer för beva­rande av fak­tu­ror i 7 kap. 1 § och 6 § bok­fö­rings­la­gen samt plat­sen för beva­rande av fak­tu­ror i 7 kap. 2-4 §§ bok­fö­rings­la­gen. Lag (2013:368).

2 §   Den som ska säker­ställa att ett exem­plar av fak­tu­ran beva­ras ska också från tid­punk­ten för utfär­dan­det av fak­tu­ran och under hela lag­rings­ti­den säker­ställa ursprung­ets äkt­het och inne­hål­lets integri­tet samt att upp­gif­terna i fak­tu­ran är läs­bara.

Med ursprung­ets äkt­het avses säker­stäl­lande av leve­ran­tö­rens, till­han­da­hål­la­rens eller fak­tu­raut­fär­da­rens iden­ti­tet. Med inne­hål­lets integri­tet avses att det inne­håll som krävs i fak­tu­ran inte har änd­rats. Lag (2012:342).

3 §   När en behö­rig myn­dig­het i ett annat EU-​land under lag­rings­ti­den begär det ska den som ska säker­ställa att ett exem­plar av fak­tu­ran beva­ras medge denna myn­dig­het ome­del­bar elektro­nisk åtkomst till en fak­tura som beva­ras på elektro­nisk väg, om begä­ran görs för kon­trol­län­da­mål och mer­vär­desskatt som är hän­för­lig till omsätt­ning i fak­tu­ran ska beta­las i detta EU-​land. För en sådan begä­ran gäl­ler mot­sva­rande begräns­ningar som enligt 47 kap. 2 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).

Med beva­rande av fak­tu­ror på elektro­nisk väg avses att data beva­ras med använd­ning av utrust­ning för elektro­nisk behand­ling (inbe­gri­pet digi­tal sig­nal­kom­pri­me­ring) och med använd­ning av kabel, radio, optisk tek­nik eller andra elektro­mag­ne­tiska hjälp­me­del. Lag (2012:342).

4 §   En beskatt­nings­bar per­son som genom använd­ning av ett elektro­niskt gräns­snitt möj­lig­gör omsätt­ning av varor eller tjäns­ter till någon som inte är en beskatt­nings­bar per­son ska genom räken­ska­per eller annan lämp­lig doku­men­ta­tion se till att det finns under­lag för dessa omsätt­ningar. Räken­ska­perna ska vara så detal­je­rade att Skat­te­ver­ket kan avgöra om den mer­vär­desskatt som redo­vi­sats för dessa omsätt­ningar är kor­rekt.

Om Skat­te­ver­ket begär det, ska den beskatt­nings­bara per­so­nen göra under­la­get till­gäng­ligt på elektro­nisk väg.

Under­la­get ska beva­ras i tio år efter utgången av det år då den trans­ak­tion som under­la­get avser utför­des.

Med elektro­niskt gräns­snitt avses en mark­nads­plats, en platt­form, por­tal eller mot­sva­rande. Lag (2020:1170).


12 kap. Beslu­tande myn­dig­het m.m.

1 §   Beslut enligt denna lag med­de­las av Skat­te­ver­ket.
Lag (2003:659). 1 a § Har upp­hävts genom lag (2003:659).

2 §   Har upp­hävts genom lag (2003:659).

3 §   Har upp­hävts genom lag (1997:502).

4 §   Har upp­hävts genom lag (2003:1131).


13 kap. Redo­vis­ning av utgå­ende och ingå­ende skatt

All­män bestäm­melse

1 §   I 26 kap. skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244), i lagen (2011:1245) om sär­skilda ord­ningar för mer­vär­desskatt för distans­för­sälj­ning av varor och för tjäns­ter samt i lagen (2000:46) om omräk­nings­för­fa­rande vid beskatt­ningen för före­tag som har sin redo­vis­ning i euro, m.m. finns bestäm­mel­ser om redo­vis­ning av mer­vär­desskatt. Ytter­li­gare bestäm­mel­ser om redo­vis­ningen finns i det föl­jande i 6-28 a §§. Lag (2020:1170).

1 a §   Har upp­hävts genom lag (1997:502).

2 §   Har upp­hävts genom lag (1997:502).

3 §   Har upp­hävts genom lag (1997:502).

4 §   Har upp­hävts genom lag (1997:502).

5 §   Har upp­hävts genom lag (1997:502).

Redo­vis­ning av utgå­ende skatt

6 §   Om inget annat föl­jer av 7-15 §§, ska utgå­ende skatt redo­vi­sas för den redo­vis­nings­pe­riod under vil­ken
   1. den som enligt 1 kap. 2 § första styc­ket 1 omsät­ter en vara eller en tjänst enligt god redo­vis­nings­sed har bok­fört eller borde ha bok­fört omsätt­ningen,
   2. den som enligt 1 kap. 2 § första styc­ket 2-4 f är skatt­skyl­dig för för­värv av en vara eller en tjänst enligt god redo­vis­nings­sed har bok­fört eller borde ha bok­fört för­vär­vet,
   3. den som anges i 1 eller 2 har tagit emot eller läm­nat förskotts-​​ eller a conto-​​betal­ning,
   4. Tull­ver­ket har ställt ut tull­räk­ning eller ett tull­kvitto, för en import av varor, eller
   5. skatt­skyl­dig­he­ten har inträtt för impor­ten i de fall som avses i 1 kap. 2 § första styc­ket 6 d eller e. Lag (2021:1148).

7 §   Om den skatt­skyl­dige inte är bok­fö­rings­skyl­dig enligt bok­fö­rings­la­gen (1999:1078), skall den utgå­ende skat­ten redo­vi­sas för den redo­vis­nings­pe­riod under vil­ken skatt­skyl­dig­he­ten har inträtt. Lag (1999:1103).

7 a §   Utgå­ende skatt för över­lå­telse av en enfunk­tions­voucher ska redo­vi­sas för den redo­vis­nings­pe­riod under vil­ken vouchern har över­läm­nats eller betal­ning dess­förin­nan har tagits emot.

Första styc­ket gäl­ler inte om den skatt­skyl­dige redo­vi­sar utgå­ende skatt enligt 8 §. Lag (2018:1333).

8 §   Den utgå­ende skat­ten får redo­vi­sas för den redo­vis­nings­pe­riod under vil­ken betal­ning tas emot kon­tant eller på annat sätt kom­mer den skatt­skyl­dige till­godo, om vär­det av den skatt­skyl­di­ges sam­man­lagda årliga omsätt­ning här i lan­det nor­malt upp­går till högst 3 mil­jo­ner kro­nor.

Den utgå­ende skat­ten för samt­liga ford­ringar som är obe­talda vid beskatt­nings­å­rets utgång ska dock all­tid redo­vi­sas för den redo­vis­nings­pe­riod under vil­ken beskatt­nings­å­ret går ut.

Första styc­ket gäl­ler inte före­tag som omfat­tas av lagen (1995:1559) om års­re­do­vis­ning i kre­di­tin­sti­tut och vär­de­pap­pers­bo­lag eller lagen (1995:1560) om års­re­do­vis­ning i för­säk­rings­fö­re­tag. Inte hel­ler gäl­ler första styc­ket finan­si­ella hol­ding­fö­re­tag som ska upp­rätta kon­cern­re­do­vis­ning enligt någon av de nämnda lagarna.

Första-​​tredje styc­kena gäl­ler också för den som är skatt­skyl­dig enligt 1 kap. 2 § första styc­ket 2-4 f.
Lag (2020:1220).

8 a §   En skatt­skyl­dig som tilläm­par de all­männa bestäm­mel­serna i 6 § i fråga om redo­vis­ning av utgå­ende skatt kan inte övergå till att tillämpa bestäm­mel­serna i 8 § utan att först ansöka om detta hos Skat­te­ver­ket. En sådan ansö­kan får bevil­jas endast om det finns sär­skilda skäl. Lag (2006:905).

8 b §   Utgå­ende skatt som hän­för sig till uni­ons­in­terna för­värv ska redo­vi­sas för den redo­vis­nings­pe­riod under vil­ken fak­tu­ran har utfär­dats. Den utgå­ende skat­ten ska dock redo­vi­sas senast för den redo­vis­nings­pe­riod som omfat­tar den fem­tonde dagen i den månad som föl­jer på den månad under vil­ken skatt­skyl­dig­he­ten för för­vär­vet har inträtt enligt 1 kap. 4 a §.

Omsätt­ning av varor som undan­tas från skat­te­plikt enligt 3 kap. 30 a § ska redo­vi­sas för den redo­vis­nings­pe­riod under vil­ken fak­tu­ran har utfär­dats. Omsätt­ningen ska dock redo­vi­sas senast för den redo­vis­nings­pe­riod under vil­ken fak­tu­ran senast ska utfär­das enligt 11 kap. 3 a § andra styc­ket.
Lag (2012:342).

8 c §   Omsätt­ning av tjäns­ter som omfat­tas av upp­gifts­skyl­dig­he­ten enligt 35 kap. 2 § första styc­ket 2 skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) ska redo­vi­sas för den redo­vis­nings­pe­riod under vil­ken skatt­skyl­dig­het för mot­sva­rande omsätt­ning inom lan­det inträ­der enligt 1 kap. 3 och 5 a §§. Lag (2011:1253).

9 §   Om den utgå­ende skat­ten för ford­ringar avser varor som den skatt­skyl­dige har sålt med för­be­håll om åter­ta­gan­de­rätt enligt lagen (1978:599) om avbe­tal­nings­köp mel­lan näringsid­kare m.fl., ska säl­ja­ren all­tid redo­visa den utgå­ende skat­ten för den redo­vis­nings­pe­riod då fak­tu­ran enligt god redo­vis­nings­sed har utfär­dats eller borde ha utfär­dats. Lag (2007:1376).

10 §   Om en skatt­skyl­dig som har för­satts i kon­kurs inte för en tidi­gare redo­vis­nings­pe­riod har varit skyl­dig att redo­visa den utgå­ende skatt som hän­för sig till omsätt­ning, för­värv eller import för vil­ken skatt­skyl­dig­het har inträtt före kon­kurs­be­slu­tet, ska han redo­visa skat­ten för den redo­vis­nings­pe­riod under vil­ken kon­kurs­be­slu­tet med­de­lats.

Om den utgå­ende skat­ten änd­ras efter kon­kurs­be­slu­tet till följd av ned­sätt­ning av pri­set, åter­ta­gande av en vara eller kund­för­lust tilläm­pas 24 och 25 §§. Lag (2014:50).

11 §   Om en skatt­skyl­dig har över­lå­tit sin verk­sam­het eller en del därav till någon annan, ska han redo­visa utgå­ende skatt, som hän­för sig till omsätt­ning, för­värv eller import för vil­ken skatt­skyl­dig­het har inträtt före över­ta­gan­det, för den redo­vis­nings­pe­riod under vil­ken över­ta­gan­det har ägt rum, om han inte har varit skyl­dig att redo­visa skat­ten för en tidi­gare redo­vis­nings­pe­riod.

Om den utgå­ende skat­ten änd­ras efter över­ta­gan­det till följd av ned­sätt­ning av pri­set, åter­ta­gande av en vara eller kund­för­lust, tilläm­pas 24 och 25 §§. Lag (2014:50).

12 §   Vid uttag av en tjänst som har till­han­da­hål­lits under en tid som sträc­ker sig över mer än en redo­vis­nings­pe­riod skall till varje redo­vis­nings­pe­riod hän­fö­ras den del av tjäns­ten som har till­han­da­hål­lits under peri­o­den, om inte annat fram­går av 13 eller 14 §.

13 §   Om den som bedri­ver bygg­nads­rö­relse som avses i inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229) genom uttag tar i anspråk en tjänst som till större delen avser ny-, till- eller ombygg­nad av en egen fas­tig­het eller en lägen­het som han inne­har med hyres­rätt eller bostads­rätt, ska han redo­visa sådan utgå­ende skatt som hän­för sig till utta­get senast för den redo­vis­nings­pe­riod under vil­ken fas­tig­he­ten, lägen­he­ten eller den del av fas­tig­he­ten eller lägen­he­ten som utta­get avser har kun­nat tas i bruk. Lag (2007:1376).

14 §   Vid omsätt­ning av bygg- eller anlägg­nings­tjäns­ter eller av varor som omsätts i sam­band med sådana tjäns­ter ska den utgå­ende skat­ten på omsätt­ningen redo­vi­sas för den redo­vis­nings­pe­riod under vil­ken fak­tura har utfär­dats. Om den som utför bygg- eller anlägg­nings­tjäns­ten har fått betal­ning i för­skott eller a conto utan fak­tura, ska redo­vis­ning ske för den redo­vis­nings­pe­riod under vil­ken betal­ningen har tagits emot. Redo­vis­ning ska dock ske senast för den redo­vis­nings­pe­riod som omfat­tar den andra kalen­der­må­na­den efter den månad under vil­ken tjäns­terna till­han­da­hål­lits eller varorna leve­re­rats.

Första styc­ket gäl­ler inte om skat­ten med tillämp­ning av 10 eller 11 § ska redo­vi­sas tidi­gare eller om redo­vis­ning sker enligt 8 §. Lag (2007:1376).

15 §   Om den skatt­skyl­dige tar ut en tjänst genom att enligt 2 kap. 5 § själv använda eller låta någon annan använda en per­son­bil eller en motor­cy­kel, får redo­vis­ningen av den utgå­ende skat­ten för utta­get anstå till dess redo­vis­ning skall läm­nas för den sista redo­vis­nings­pe­ri­o­den under det kalen­derår då bilen eller motor­cy­keln använts. Lag (1994:1798).

15 a §   Om den utgå­ende skat­tens belopp enligt 11 kap. 11 § första styc­ket angetts i flera valu­tor i en fak­tura, ska den skatt­skyl­dige vid redo­vis­ning av skat­ten utgå från det skat­te­be­lopp som angetts i svenska kro­nor eller, om den egna redo­vis­ningen är i euro, det skat­te­be­lopp som angetts i euro.

I 15 och 17 §§ lagen (2000:46) om omräk­nings­för­fa­rande vid beskatt­ning för före­tag som har sin redo­vis­ning i euro, m.m.
finns reg­ler om omräk­ning från euro till svenska kro­nor.
Dessa reg­ler ska tilläm­pas även av en utländsk beskatt­nings­bar per­son som har sin redo­vis­ning i euro.
Lag (2013:368).

Redo­vis­ning av ingå­ende skatt

16 §   Om inget annat föl­jer av 17-23 §§ eller av 9 a kap. 14 §, ska ingå­ende skatt dras av för den redo­vis­nings­pe­riod under vil­ken
   1. den som för­vär­var en vara eller en tjänst eller för in en vara till lan­det enligt god redo­vis­nings­sed har bok­fört eller borde ha bok­fört för­vär­vet, eller
   2. den som för­vär­var en vara eller en tjänst har läm­nat förskotts-​​ eller a conto-​​betal­ning. Lag (2014:50).

17 §   Om den skatt­skyl­dige inte är bok­fö­rings­skyl­dig enligt bok­fö­rings­la­gen (1999:1078), skall den ingå­ende skat­ten redo­vi­sas för den redo­vis­nings­pe­riod under vil­ken varan har leve­re­rats till den skatt­skyl­dige eller tjäns­ten har till­han­da­hål­lits honom. Lag (1999:1103).

17 a §   Ingå­ende skatt för för­värv av en enfunk­tions­voucher ska redo­vi­sas för den redo­vis­nings­pe­riod under vil­ken vouchern har tagits emot eller betal­ning dess­förin­nan har läm­nats.

Första styc­ket gäl­ler inte om den skatt­skyl­dige redo­vi­sar utgå­ende skatt enligt 8 §. Lag (2018:1333).

18 §   Om en skatt­skyl­dig redo­vi­sar utgå­ende skatt enligt 8 §, skall den ingå­ende skat­ten dras av först för den redo­vis­nings­pe­riod under vil­ken beskatt­nings­å­ret går ut eller under vil­ken betal­ning dess­förin­nan har gjorts. Lag (2006:905).

18 a §   Ingå­ende skatt som hän­för sig till omsätt­ning för vil­ken för­vär­va­ren är skatt­skyl­dig enligt 1 kap. 2 § första styc­ket 2-4 f ska, om den utgå­ende skat­ten redo­vi­sas enligt 8 §, tas upp för den redo­vis­nings­pe­riod för vil­ken den utgå­ende skat­ten ska redo­vi­sas enligt 8 §. Lag (2020:1220).

18 b §   Ingå­ende skatt som hän­för sig till uni­ons­in­terna för­värv ska dras av för den redo­vis­nings­pe­riod för vil­ken den utgå­ende skat­ten ska redo­vi­sas enligt 8 b §. Lag (2011:283).

19 §   Om en vara har för­vär­vats genom kre­dit­köp med för­be­håll från säl­ja­ren om åter­ta­gan­de­rätt enligt lagen (1978:599) om avbe­tal­nings­köp mel­lan näringsid­kare m.fl., får den ingå­ende skat­ten all­tid dras av för den redo­vis­nings­pe­riod under vil­ken en fak­tura tagits emot. Lag (2003:1134).

20 §   Vid för­värv av sådana tjäns­ter och varor som avses i 14 § får den ingå­ende skat­ten dras av när redo­vis­ning ska ske enligt första styc­ket i den para­gra­fen.

Vad som sägs i första styc­ket gäl­ler inte om redo­vis­ning sker enligt 8 §. Lag (2007:1376).

21 §   Om den skatt­skyl­dige har för­satts i kon­kurs, skall han senast för den redo­vis­nings­pe­riod som löpte när kon­kurs­be­slu­tet med­de­la­des göra avdrag för ingå­ende skatt som hän­för sig till för­värv, import eller förskotts-​​ eller a conto-​​betal­ning under tiden innan han för­sat­tes i kon­kurs. Lag (1994:1798).

22 §   Vid ett för­värv av avverk­nings­rätt till skog skall, i de fall som avses i 1 kap. 4 §, avdrag för ingå­ende skatt göras för den redo­vis­nings­pe­riod under vil­ken betal­ning görs.

23 §   Ingå­ende skatt som hän­för sig till import ska dras av för den redo­vis­nings­pe­riod under vil­ken utgå­ende skatt för den import som avdra­get avser ska redo­vi­sas.

Om utgå­ende skatt som avses i första styc­ket inte ska redo­vi­sas till Skat­te­ver­ket, ska ingå­ende skatt som avses i första styc­ket dras av för den redo­vis­nings­pe­riod under vil­ken Tull­ver­ket har ställt ut tull­räk­ning eller tull­kvitto för en import av varor. Lag (2014:50).

23 a §   Om skat­tens belopp enligt 11 kap. 11 § första styc­ket angetts i flera valu­tor i en fak­tura, ska vid redo­vis­ningen av den ingå­ende skat­ten det skat­te­be­lopp använ­das som angetts i svenska kro­nor eller, om den egna redo­vis­ningen är i euro, det skat­te­be­lopp som angetts i euro. Om skat­te­be­lop­pet inte angetts i svenska kro­nor eller, om den egna redo­vis­ningen är i euro, i euro, ska det skat­te­be­lopp använ­das som angetts i den valuta i vil­ken fak­tu­ran är utställd.
Om skat­te­be­lop­pet måste räk­nas om till svenska kro­nor ska omräk­ningen göras på det sätt som föl­jer av 7 kap. 7 a och 7 b §§.

Andra styc­ket gäl­ler även i de fall skat­te­be­lop­pet i fak­tu­ran endast angetts i en valuta. Lag (2012:342).

Änd­ring av tidi­gare redo­vi­sad utgå­ende eller ingå­ende skatt

24 §   Om utgå­ende skatt har redo­vi­sats och beskatt­nings­un­der­la­get för den skat­ten där­ef­ter mins­kar på grund av ned­sätt­ning av pri­set, åter­ta­gande av en vara eller kund­för­lust enligt 7 kap. 6 §, får den skatt­skyl­dige i den ord­ning som gäl­ler för hans redo­vis­ning av utgå­ende skatt dra av ett belopp mot­sva­rande den del av den tidi­gare redo­vi­sade skat­ten som är hän­för­lig till minsk­ningen. Om en kund­för­lust har för­an­lett ett sådant avdrag och betal­ning där­ef­ter infly­ter, skall det avdragna belop­pet i mot­sva­rande mån redo­vi­sas på nytt.

Om en ned­sätt­ning av pri­set gjorts, en vara åter­ta­gits eller en kund­för­lust upp­kom­mit efter det att någon har över­ta­git en verk­sam­het eller del därav från den som redo­vi­sat den utgå­ende skat­ten, är det dock över­ta­ga­ren som får göra det i första styc­ket angivna avdra­get.

24 a §   Om en beskatt­nings­bar per­son har redo­vi­sat skatt enligt 4 a, 4 d eller 4 e § lagen (2011:1245) om sär­skilda ord­ningar för mer­vär­desskatt för distans­för­sälj­ning av varor och för tjäns­ter och där­ef­ter ska ändra de tidi­gare redo­vi­sade upp­gif­terna, ska änd­ringen göras för den ursprung­liga redo­vis­nings­pe­ri­o­den, om inte annat föl­jer av 25 eller 28 §, men får tas med i en senare dekla­ra­tion. Detta för­fa­rande får bara använ­das inom tre år från den dag då den ursprung­liga dekla­ra­tio­nen skulle ha läm­nats.

Första styc­ket gäl­ler också om belop­pet redo­vi­sats enligt bestäm­mel­ser som i ett annat EU-​land mot­sva­rar artik­larna 358a-​369x i rådets direk­tiv 2006/112/EG.
Lag (2020:1170).

25 §   Änd­ring enligt 24 § ska, om inte annat före­skrivs i andra styc­ket, göras för den redo­vis­nings­pe­riod under vil­ken ned­sätt­ningen av pri­set, åter­ta­gan­det av varan eller kund­för­lus­ten enligt god redo­vis­nings­sed har bok­förts eller borde ha bok­förts.

Om den som har redo­vi­sat den utgå­ende skat­ten för­sätts i kon­kurs innan en ned­sätt­ning av pri­set gjorts, en vara åter­ta­gits eller en kund­för­lust upp­kom­mit, ska änd­ringen dock göras för den redo­vis­nings­pe­riod under vil­ken kon­kurs­be­slu­tet med­de­lats.

Avdrag för ned­sätt­ning av pri­set ska grun­das på en sådan kre­dit­nota som avses i 11 kap. 10 §. Lag (2020:1170).

25 a §   Den skatt­skyl­dige får i den ord­ning som gäl­ler för hans redo­vis­ning av utgå­ende skatt dra av ett belopp mot­sva­rande utgå­ende skatt som har redo­vi­sats i en dekla­ra­tion, om den redo­vi­sade skat­ten gäl­ler sådana uni­ons­in­terna för­värv som avses i 2 a kap. 6 § och den skatt­skyl­dige på grund av för­vär­vet har påförts mer­vär­desskatt i ett annat EU-​land.
Lag (2011:283).

26 §   Om den skatt­skyl­dige, sedan han fått avdrag för ingå­ende skatt, har tagit emot en sådan kre­dit­nota som anges i 11 kap. 10 § avse­ende denna skatt, ska han i den ord­ning som gäl­ler för hans redo­vis­ning av ingå­ende skatt åter­föra den avdragna skat­ten med det belopp som mot­sva­rar den del av den tidi­gare redo­vi­sade skat­ten som varit hän­för­lig till ned­sätt­ningen av pri­set.

I det fall en kre­dit­nota avser en änd­ring enligt 28 § av fel­ak­tigt debi­te­rad mer­vär­desskatt ska hela det fel­ak­tiga skat­te­be­lop­pet åter­fö­ras enligt första styc­ket, om det inte redan skett.

Om den skatt­skyl­dige har över­lå­tit sin verk­sam­het eller del av denna efter det att han gjort avdra­get för ingå­ende skatt, ska vad som sägs i första styc­ket om åter­fö­ring av den skat­ten gälla den som får till­go­do­göra sig den pris­ned­sätt­ning som för­an­le­der åter­fö­ringen. Lag (2007:1376).

Redo­vis­ning av fel­ak­tigt debi­te­rad mer­vär­desskatt

27 §   Ett belopp som avses i 1 kap. 2 e § ska redo­vi­sas i den ord­ning som gäl­ler för den skatt­skyl­di­ges redo­vis­ning av utgå­ende skatt. Om belop­pet inte mot­sva­ras av någon under­lig­gande leve­rans av vara eller till­han­da­hål­lande av tjänst ska det redo­vi­sas för den period under vil­ken fak­tu­ran eller hand­lingen har utfär­dats. Lag (2011:1253).

28 §   Har belopp som avses i 27 § redo­vi­sats, ska belop­pet änd­ras om en sådan kre­dit­nota som avses i 11 kap. 10 § utfär­das. Änd­ring ska göras för den period under vil­ken kre­dit­nota har utfär­dats.

Första styc­ket gäl­ler också om belop­pet har redo­vi­sats enligt 4 a, 4 d eller 4 e § lagen (2011:1245) om sär­skilda ord­ningar för mer­vär­desskatt för distans­för­sälj­ning av varor och för tjäns­ter eller enligt bestäm­mel­ser som i ett annat EU-​land mot­sva­rar artik­larna 358a-​369x i rådets direk­tiv 2006/112/EG.

Om det finns sär­skilda skäl ska kra­vet på kre­dit­nota enligt första styc­ket efter­ges av Skat­te­ver­ket. Lag (2020:1170).

Redo­vis­ning av sådan jämk­ning som avses i 8 a kap.

28 a §   Avdrag för ingå­ende skatt i de fall som avses i 8 a kap. 1-12 och 14 §§ samt 9 kap. 10-13 §§ skall jäm­kas för den första redo­vis­nings­pe­ri­o­den efter det räken­skapsår då använd­ning änd­rats eller över­lå­telse skett. Vid över­lå­telse av en fas­tig­het skall dock över­lå­ta­ren jämka avdra­get för den andra redo­vis­nings­pe­ri­o­den efter den då över­lå­tel­sen skett, om inte redo­vis­nings­pe­ri­o­den för mer­vär­desskatt är beskatt­ningsår.

När ett tidi­gare verk­ställt avdrag skall mins­kas jäm­kas det genom att skatt åter­förs i enlig­het med bestäm­mel­serna i 13 kap. 26 §. När den skatt­skyl­dige är berät­ti­gad till ytter­li­gare avdrag för ingå­ende skatt jäm­kas avdra­get genom att redo­vi­sad ingå­ende skatt för redo­vis­nings­pe­ri­o­den ökas.

Om den skatt­skyl­dige för­sätts i kon­kurs skall avdrag jäm­kas för den redo­vis­nings­pe­riod under vil­ken kon­kurs­be­slu­tet med­de­lats.
Om kon­kurs­boet senare skall överta rät­tig­het och skyl­dig­het enligt 8 a kap. 13 §, skall även änd­ringen av jämk­nings­be­lop­pet göras i kon­kurs­gäl­de­nä­rens redo­vis­ning för den redo­vis­nings­pe­riod under vil­ken kon­kurs­be­slu­tet med­de­la­des. De änd­ringar på grund av jämk­ning som kon­kurs­boet skall göra genom över­ta­gan­det, skall göras i kon­kurs­bo­ets redo­vis­ning för de redo­vis­nings­pe­ri­o­der som anges i första och andra styc­kena. Lag (2000:500).

28 b §   Har upp­hävts genom lag (2013:954).

29 §   Har upp­hävts genom lag (1997:502).

30 §   Har upp­hävts genom lag (1997:502).


14 kap. Har upp­hävts genom lag (1997:502).


15 kap. Har upp­hävts genom lag (1997:502).


16 kap. Har upp­hävts genom lag (1997:502).


17 kap. Har upp­hävts genom lag (1997:502).


18 kap. Har upp­hävts genom lag (1997:502).


19 kap. Åter­be­tal­ning av skatt

Åter­be­tal­ning till vissa beskatt­nings­bara per­so­ner som är eta­ble­rade i andra EU-​län­der

Ansö­kan

1 §   En beskatt­nings­bar per­son som är eta­ble­rad i ett annat EU- land och som vill få åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt enligt 10 kap. 1, 2, 3, 11 eller 12 § ska ansöka om detta hos Skat­te­ver­ket, om denne under den åter­be­tal­nings­pe­riod som avses i 6 §
   1. var­ken haft sätet för sin eko­no­miska verk­sam­het i Sve­rige eller ett fast eta­ble­rings­ställe här från vil­ket affärs­trans­ak­tio­ner genom­förts, eller, om ett säte eller fast eta­ble­rings­ställe sak­nas, inte har varit bosatt eller sta­dig­va­rande vis­tats i Sve­rige, och
   2. inte har omsatt varor eller tjäns­ter inom lan­det.

Utan hin­der av bestäm­mel­serna i första styc­ket om omsätt­ning i Sve­rige får den beskatt­nings­bara per­so­nen under åter­be­tal­nings­pe­ri­o­den inom lan­det ha omsatt
   1. trans­port­tjäns­ter eller stöd­tjäns­ter till dessa som är undan­tagna från skat­te­plikt enligt 3 kap. 21 § första styc­ket 2, 21 b § första styc­ket 1, 30 c § andra styc­ket, 30 e, 31, 31 a, 31 b eller 32 § eller 9 c kap. 1 §,
   2. varor eller tjäns­ter som köpa­ren är skatt­skyl­dig för enligt 1 kap. 2 § första styc­ket 2, 3, 4, 4 b eller 4 c, eller
   3. varor och tjäns­ter om mer­vär­dess­kat­ten för dessa varor och tjäns­ter redo­vi­sats enligt bestäm­mel­ser som i ett annat EU- land mot­sva­rar de sär­skilda ord­ning­arna i artik­larna 369a-​369x i rådets direk­tiv 2006/112/EG.

En ansö­kan enligt första styc­ket ska göras genom den elektro­niska por­tal som inrät­tats för detta ända­mål i det EU- land där den beskatt­nings­bara per­so­nen är eta­ble­rad. Om den beskatt­nings­bara per­so­nen är eller ska vara regi­stre­rad enligt 7 kap. 1 § första styc­ket 3, 4, 5 eller 6 skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244), ska ansö­kan dock göras i enlig­het med vad som före­skrivs i 34 och 35 §§. Lag (2022:160).

2 §   En ansö­kan om åter­be­tal­ning ska inne­hålla
   1. nöd­vän­diga iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter,
   2. en beskriv­ning av sökan­dens affärs­verk­sam­het för vil­ken varorna och tjäns­terna för­vär­vats,
   3. upp­gift om vil­ken åter­be­tal­nings­pe­riod den avser,
   4. en för­kla­ring från sökan­den att denne under åter­be­tal­nings­pe­ri­o­den inom lan­det inte har omsatt några andra varor eller tjäns­ter än sådana som anges i 1 § andra styc­ket, och
   5. för varje fak­tura eller import­do­ku­ment upp­gift om
      a) beskatt­nings­un­der­la­get och mer­vär­dess­kat­te­be­lop­pet,
      b) den ingå­ende skatt för vil­ken rätt till åter­be­tal­ning före­lig­ger enligt 10 kap. 1-3, 11, 12 och 13-13 b §§ uttryckt i svenska kro­nor, och
      c) den avdrags­gilla andel som beräk­nats i enlig­het med tillämp­ningen av arti­kel 173 i rådets direk­tiv 2006/112/EG i EU-​lan­det där sökan­den är eta­ble­rad, om sökan­den utför trans­ak­tio­ner som med­för respek­tive inte med­för rätt till avdrag av ingå­ende skatt. Den avdrags­gilla ande­len ska uttryc­kas som ett pro­cent­tal.

I ansö­kan ska de för­vär­vade varor­nas och tjäns­ter­nas art för varje fak­tura eller import­do­ku­ment beskri­vas med koder.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om de iden­ti­fi­ka­tions­upp­gif­ter och koder som anges i första och andra styc­kena. Det­samma gäl­ler vilka språk som får använ­das av sökan­den i en åter­be­tal­nings­an­sö­kan eller när upp­gif­ter läm­nas enligt 10 och 11 §§. Lag (2011:283).

3 §   En ansö­kan om åter­be­tal­ning ska avse
   1. köp av varor eller tjäns­ter
      a) som fak­tu­re­rats under åter­be­tal­nings­pe­ri­o­den, om redo­vis­nings­skyl­dig­he­ten för skat­ten inträtt före eller vid tid­punk­ten för fak­tu­re­ringen, eller
      b) för vilka redo­vis­nings­skyl­dig­he­ten inträtt under åter­be­tal­nings­pe­ri­o­den, om köpen har fak­tu­re­rats innan redo­vis­nings­skyl­dig­he­ten har inträtt, eller
   2. import av varor under åter­be­tal­nings­pe­ri­o­den.

Utö­ver de trans­ak­tio­ner som anges i första styc­ket får ansö­kan även avse fak­tu­ror eller import­do­ku­ment som inte omfat­tas av en tidi­gare ansö­kan och som gäl­ler trans­ak­tio­ner som genom­förts under kalen­derå­ret i fråga. Lag (2009:1333).

4 §   Sökan­den ska på elektro­nisk väg lämna ytter­li­gare upp­gif­ter avse­ende var och en av de koder som föl­jer av 2 § och används för att beskriva varor­nas eller tjäns­ter­nas art, i den utsträck­ning sådana upp­gif­ter behövs på grund av
   1. begräns­ningar av avdrags­rät­ten enligt 8 kap. 9, 10, 15 eller 16 §, eller
   2. vad som före­skrivs i lagen (2000:142) om avtal med Dan­mark om mer­vär­desskatt för den fasta väg­för­bin­del­sen över Öresund.
Lag (2009:1333).

5 §   Sökan­den ska lämna en redo­gö­relse för sin affärs­verk­sam­het med hjälp av de har­mo­ni­se­rade koder som fast­ställts i enlig­het med arti­kel 34a.3 andra styc­ket i rådets för­ord­ning (EG) nr 1798/2003 av den 7 okto­ber 2003 om admi­nist­ra­tivt sam­ar­bete i fråga om mer­vär­desskatt och om upp­hä­vande av för­ord­ning (EEG) nr 218/92. Lag (2009:1333).

6 §   En ansö­kan om åter­be­tal­ning ska avse en period om minst tre på varandra föl­jande kalen­der­må­na­der under ett kalen­derår och högst ett kalen­derår. En ansö­kan som avser tiden till utgången av ett kalen­derår får omfatta kor­tare tid än tre måna­der. Lag (2009:1333).

7 §   Om en ansö­kan om åter­be­tal­ning avser en åter­be­tal­nings­pe­riod som inte är ett kalen­derår men är minst tre kalen­der­må­na­der, ska det sökta belop­pet vara minst 4 000 kro­nor.

Avser ansö­kan peri­o­den ett kalen­derår eller åter­sto­den av det, ska det sökta belop­pet vara minst 500 kro­nor.
Lag (2009:1333).

8 §   En ansö­kan om åter­be­tal­ning ska senast den 30 sep­tem­ber kalen­derå­ret efter åter­be­tal­nings­pe­ri­o­den ha kom­mit in till den behö­riga myn­dig­he­ten i det EU-​land där den beskatt­nings­bara per­so­nen är eta­ble­rad.

En ansö­kan ska anses ingi­ven till den behö­riga myn­dig­he­ten endast om sökan­den har läm­nat samt­liga upp­gif­ter som föl­jer av 2, 4 och 5 §§. Lag (2015:888).

Skat­te­ver­kets under­rät­tel­se­skyl­dig­het och rätt att begära upp­gif­ter m.m.

9 §   Skat­te­ver­ket ska på elektro­nisk väg och utan dröjs­mål under­rätta sökan­den om vil­ket datum en ansö­kan om åter­be­tal­ning kom in till ver­ket. Lag (2009:1333).

10 §   Om Skat­te­ver­ket anser att det inte har alla upp­gif­ter som behövs för att fatta beslut i fråga om hela eller en del av en ansö­kan om åter­be­tal­ning, får ver­ket inom den period som anges i 13 § på elektro­nisk väg begära ytter­li­gare upp­gif­ter från
   1. sökan­den,
   2. den behö­riga myn­dig­he­ten i det EU-​land där sökan­den är eta­ble­rad, eller
   3. någon annan.

Om Skat­te­ver­ket begär ytter­li­gare upp­gif­ter från någon annan än sökan­den eller den behö­riga myn­dig­he­ten, får begä­ran göras på elektro­nisk väg endast om mot­ta­ga­ren har till­gång till sådana medel. Lag (2011:283).

11 §   Skat­te­ver­ket får enligt vad som anges i 10 § begära ori­gi­na­let eller en kopia av den berörda fak­tu­ran eller import­do­ku­men­tet, om ver­ket hyser rim­liga tvi­vel om gil­tig­he­ten eller rik­tig­he­ten av en ford­ran.
Lag (2009:1333).

12 §   Upp­gif­ter som Skat­te­ver­ket har begärt enligt 10 eller 11 § ska komma in till ver­ket senast en månad från den dag mot­ta­ga­ren fick begä­ran. Lag (2009:1333).

Senaste tid­punkt för Skat­te­ver­kets beslut

13 §   Skat­te­ver­ket ska med­dela sökan­den sitt beslut avse­ende en ansö­kan om åter­be­tal­ning senast fyra måna­der från den dag den kom in till ver­ket.

Om Skat­te­ver­ket inte med­de­lar sökan­den sitt beslut inom den tids­frist som anges i första styc­ket, ska ansö­kan anses ha avsla­gits. Lag (2009:1333).

14 §   Om Skat­te­ver­ket begär ytter­li­gare upp­gif­ter enligt 10 §, ska beslu­tet avse­ende en ansö­kan om åter­be­tal­ning med­de­las sökan­den senast två måna­der från den dag
   1. upp­gif­terna kom in till ver­ket, eller
   2. tids­fris­ten som anges i 12 § har löpt ut, om begä­ran inte har besva­rats.

Skat­te­ver­ket har dock all­tid sex måna­der på sig att slut­ligt avgöra ären­det, räk­nat från den dag ansö­kan kom in till ver­ket.

Om Skat­te­ver­ket har begärt kom­plet­te­rande ytter­li­gare upp­gif­ter, ska ett slut­ligt beslut avse­ende ansö­kan med­de­las sökan­den inom åtta måna­der från den dag den kom in till ver­ket.

Om Skat­te­ver­ket inte med­de­lar sökan­den sitt beslut inom den tids­frist som föl­jer av första till tredje styc­kena, ska ansö­kan anses ha avsla­gits. Lag (2009:1333).

Kor­ri­ge­ring och åter­krav av åter­be­talt belopp m.m.

15 §   Sökan­den ska kor­ri­gera det belopp som sökts eller som redan har åter­be­ta­lats, om den avdrags­gilla ande­len av den ingå­ende skat­ten har juste­rats i enlig­het med tillämp­ningen av arti­kel 175 i rådets direk­tiv 2006/112/EG i EU-​lan­det där sökan­den är eta­ble­rad, efter det att en ansö­kan om åter­be­tal­ning gavs in.

Kor­ri­ge­ringen ska göras senast under kalen­derå­ret efter den ifrå­ga­va­rande åter­be­tal­nings­pe­ri­o­den
   1. i en ansö­kan om åter­be­tal­ning, eller
   2. genom inläm­nande av en sär­skild anmä­lan genom den elektro­niska por­tal som inrät­tats av det EU-​land där sökan­den är eta­ble­rad, om sökan­den inte ger in någon åter­be­tal­nings­an­sö­kan under det kalen­derå­ret. Lag (2011:283).

16 §   Om ett belopp har kor­ri­ge­rats enligt 15 §, ska Skat­te­ver­ket
   1. besluta att höja eller sänka det belopp som ska åter­be­ta­las enligt ett beslut avse­ende en ansö­kan om åter­be­tal­ning, eller
   2. i andra fall än 1, besluta
      a) att åter­be­tala det belopp som sökan­den har att fordra, eller
      b) att sökan­den ska betala till­baka vad som beta­lats ut för myc­ket.

Ett beslut enligt första styc­ket 2 b får verk­stäl­las även om det inte har vun­nit laga kraft. Lag (2009:1333).

17 §   Om en åter­be­tal­ning har erhål­lits på ett bedräg­ligt eller annars orik­tigt sätt, ska Skat­te­ver­ket besluta att sökan­den ska betala till­baka vad denne har fått för myc­ket.
Sökan­den ska betala belop­pet senast 30 dagar från den dag ver­ket med­de­lade sökan­den sitt beslut.

Ett belopp som den sökande ska betala till­baka och obe­talda skat­te­tillägg får räk­nas av mot ingå­ende skatt som denne har rätt att få till­baka på grund­val av en annan ansö­kan än den som för­an­lett den fel­ak­tiga åter­be­tal­ningen.

Ett beslut enligt första eller andra styc­ket får verk­stäl­las även om det inte har vun­nit laga kraft. Lag (2009:1333).

18 §   Åtgär­der för att åter­kräva ett orik­tigt erhål­let åter­be­tal­nings­be­lopp får inte vid­tas senare än fem år efter utgången av det kalen­derår under vil­ket belop­pet beta­lats ut.
Lag (2009:1333).

Tid­punk­terna för utbe­tal­ning och när ränta bör­jar utgå samt plat­sen för utbe­tal­ning

19 §   Om Skat­te­ver­ket bifal­ler en ansö­kan om åter­be­tal­ning, ska ver­ket betala ut det bevil­jade belop­pet till sökan­den eller den som sökan­den anger senast 10 arbets­da­gar från den dag som
   1. tids­fris­ten i 13 § löpte ut, eller
   2. tids­fris­terna i 14 § löpte ut, om ytter­li­gare upp­gif­ter eller kom­plet­te­rande ytter­li­gare upp­gif­ter har begärts av ver­ket.

Belop­pet ska beta­las ut i
   1. Sve­rige, eller
   2. ett annat EU-​land, om sökan­den begär det.

Vid utbe­tal­ning i ett annat EU-​land, ska Skat­te­ver­ket dra av de ban­kav­gif­ter som tagits ut för över­fö­ringen dit från belop­pet som ska beta­las ut. Lag (2011:283).

20 §   Sökan­den ska till­go­do­fö­ras ränta på det bevil­jade belop­pet, om utbe­tal­ningen görs efter den senaste tid­punkt som anges i 19 § första styc­ket.

Om Skat­te­ver­ket har begärt ytter­li­gare upp­gif­ter eller kom­plet­te­rande ytter­li­gare upp­gif­ter, ska första styc­ket endast tilläm­pas om sökan­den har kom­mit in till ver­ket med upp­gif­terna i enlig­het med 12 §. Lag (2009:1333).

21 §   Ränta ska beräk­nas från och med dagen efter den i 19 § första styc­ket angivna senaste dagen för utbe­tal­ning till den dag utbe­tal­ningen fak­tiskt görs.

Rän­tan ska beräk­nas efter den rän­te­sats som anges i 65 kap. 4 § tredje styc­ket skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).
Lag (2011:1253).

Åter­be­tal­ning till utländska beskatt­nings­bara per­so­ner som inte är eta­ble­rade i något EU-​land

Ansö­kan

22 §   En utländsk beskatt­nings­bar per­son som inte är eta­ble­rad i något EU-​land och som vill få åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt enligt 10 kap. 1-3 §§ ska ansöka om detta hos Skat­te­ver­ket.

En utländsk beskatt­nings­bar per­son som inte är eta­ble­rad i något EU-​land och som är eller ska vara regi­stre­rad enligt 7 kap. 1 § första styc­ket 3, 4 eller 5 skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) ska dock ansöka om sådan åter­be­tal­ning som avses i första styc­ket i enlig­het med vad som före­skrivs i 34 och 35 §§. Lag (2015:888).

23 §   En ansö­kan om åter­be­tal­ning enligt 22 § ska avse en period om minst tre på varandra föl­jande kalen­der­må­na­der under ett kalen­derår och högst ett kalen­derår. En ansö­kan som avser tiden till utgången av ett kalen­derår får omfatta kor­tare tid än tre måna­der. Lag (2009:1333).

24 §   Om en ansö­kan enligt 22 § avser en åter­be­tal­nings­pe­riod som inte är ett kalen­derår men är minst tre kalen­der­må­na­der, ska det sökta belop­pet vara minst 4 000 kro­nor.

Avser ansö­kan peri­o­den ett kalen­derår eller åter­sto­den av det, ska det sökta belop­pet vara minst 500 kro­nor.
Lag (2009:1333).

25 §   Ansö­kan enligt 22 § ska göras på en blan­kett enligt for­mu­lär som fast­ställs av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.

Avser den ingå­ende skat­ten för­värv ska till ansö­kan fogas
   1. fak­tura i ori­gi­nal,
   2. ett av en behö­rig myn­dig­het utfär­dat intyg om att sökan­den är en beskatt­nings­bar per­son, och
   3. andra hand­lingar som behövs för att bedöma om den sökande har rätt till åter­be­tal­ning.

Andra styc­ket 2 gäl­ler inte om sökan­den under de senaste 12 måna­derna läm­nat ett sådant intyg till Skat­te­ver­ket.

Avser den ingå­ende skat­ten import ska till ansö­kan fogas en av Tull­ver­ket utfär­dad tull­räk­ning.

Ansö­kan ska vara under­teck­nad av sökan­den eller av den­nes ombud.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om de krav som ställs på det intyg som avses i andra styc­ket 2. Lag (2013:368).

26 §   En ansö­kan enligt 22 § ska ha kom­mit in senast sex måna­der efter utgången av det kalen­derår som den avser.
Lag (2009:1333).

Senaste tid­punkt för Skat­te­ver­kets beslut

27 §   Skat­te­ver­ket ska fatta beslut avse­ende en ansö­kan om åter­be­tal­ning enligt 22 § senast sex måna­der från den dag en full­stän­dig ansö­kan och övriga före­skrivna hand­lingar kom in till ver­ket. Lag (2009:1333).

Åter­krav och avräk­ning m.m.

28 §   Om en åter­be­tal­ning efter en ansö­kan enligt 22 § har erhål­lits på ett bedräg­ligt eller annars orik­tigt sätt, ska Skat­te­ver­ket besluta att sökan­den ska betala till­baka vad denne har fått för myc­ket. Sökan­den ska betala belop­pet senast 30 dagar från den dag ver­ket med­de­lade sökan­den sitt beslut.

Ett belopp som den sökande enligt beslut ska betala till­baka och obe­talda skat­te­tillägg får räk­nas av mot ingå­ende skatt som han har rätt att få till­baka på grund­val av en annan ansö­kan än den som för­an­lett den fel­ak­tiga åter­be­tal­ningen.

Ett beslut enligt första eller andra styc­ket får verk­stäl­las även om det inte har vun­nit laga kraft. Lag (2009:1333).

29 §   Åtgär­der enligt 28 § för att åter­kräva ett orik­tigt erhål­let åter­be­tal­nings­be­lopp får inte vid­tas senare än fem år efter utgången av det kalen­derår under vil­ket belop­pet beta­lats ut. Lag (2009:1333).

Åter­be­tal­ning i fråga om vissa omsätt­ningar av varor och tjäns­ter

30 §   Den som vill få åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt enligt 10 kap. 4 a § första styc­ket ska ansöka om detta hos Skat­te­ver­ket. För den sökande gäl­ler också vad som före­skrivs i 23 och 24 §§, 25 § första styc­ket, andra styc­ket 1 och 3 och fjärde och femte styc­kena, 26, 28 och 29 §§ samt i 20 kap. 5 §.

Den som vill få åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt enligt 10 kap. 4 a § andra styc­ket ska ansöka om detta hos Skat­te­ver­ket. Ansö­kan ska göras genom den elektro­niska por­tal som inrät­tats för detta ända­mål i det EU-​land där den sökande är eta­ble­rad eller, om sökan­den inte är eta­ble­rad inom EU, omfat­tas av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut för tillämp­ning av de sär­skilda ord­ning­arna i artik­larna 369a-​369k i rådets direk­tiv 2006/112/EG. Dess­utom gäl­ler vad som före­skrivs i 2-21 §§ samt i 20 kap. 5 §. Vad som sägs i dessa bestäm­mel­ser om det EU- land där den sökande är eta­ble­rad ska gälla även för det EU- land där en sökande som inte är eta­ble­rad inom EU omfat­tas av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut för tillämp­ning av de sär­skilda ord­ning­arna i artik­larna 369a-​369k i direk­ti­vet.
Lag (2020:1170).

Åter­be­tal­nings­an­sök­ningar rik­tade till andra EU-​län­der från beskatt­nings­bara per­so­ner som är eta­ble­rade i Sve­rige eller som omfat­tas av iden­ti­fi­e­rings­be­slut här

31 §   En beskatt­nings­bar per­son som är eta­ble­rad i Sve­rige, men inte i det EU-​land där åter­be­tal­ning av mer­vär­desskatt söks, och som vill få åter­be­tal­ning av sådan skatt i enlig­het med det lan­dets tillämp­ning av rådets direk­tiv 2008/9/EG av den 12 feb­ru­ari 2008 om fast­stäl­lande av när­mare reg­ler för åter­be­tal­ning enligt direk­tiv 2006/112/EG av mer­vär­desskatt till beskatt­nings­bara per­so­ner som inte är eta­ble­rade i den åter­be­ta­lande med­lems­sta­ten men i en annan med­lems­stat, ska rikta en ansö­kan om åter­be­tal­ning till det lan­det.

Sökan­den ska ge in ansö­kan till Skat­te­ver­ket genom den elektro­niska por­tal som inrät­tats för detta ända­mål.
Lag (2013:368).

31 a §   Den som är eta­ble­rad i Sve­rige eller omfat­tas av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut enligt 4 c § 1 b eller 4 d § 1 b lagen (2011:1245) om sär­skilda ord­ningar för mer­vär­desskatt för distans­för­sälj­ning av varor och för tjäns­ter och som vill få åter­be­tal­ning av mer­vär­desskatt i ett annat EU-​land avse­ende för­värv eller import i det EU-​lan­det som hän­för sig till sådana verk­sam­he­ter som omfat­tas av 4 b-4 e §§ samma lag, ska rikta en ansö­kan om åter­be­tal­ning till det lan­det. Sökan­den ska ge in ansö­kan till Skat­te­ver­ket genom den elektro­niska por­tal som inrät­tats för detta ända­mål. För den som är eta­ble­rad i Sve­rige gäl­ler det­samma om för­vär­ven eller impor­ten hän­för sig till sådana verk­sam­he­ter som i ett annat EU-​land omfat­tas av bestäm­mel­ser som mot­sva­rar artik­larna 369a-​369x i rådets direk­tiv 2006/112/EG.

Den som vill få åter­be­tal­ning av mer­vär­desskatt avse­ende för­värv eller import som hän­för sig till verk­sam­het här i lan­det som omfat­tas av 4 b §, 4 c §, 4 d § eller 4 e § 1 a samma lag ska ge in ansö­kan till Skat­te­ver­ket genom den elektro­niska por­ta­len. Lag (2020:1170).

32 §   En ansö­kan enligt 31 eller 31 a § ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast den 30 sep­tem­ber kalen­derå­ret efter åter­be­tal­nings­pe­ri­o­den.

En ansö­kan ska anses ha givits in endast om sökan­den har läm­nat samt­liga upp­gif­ter som krävs enligt tillämp­ningen av artik­larna 8, 9 och 11 i rådets direk­tiv 2008/9/EG i det EU-​land som ansö­kan rik­tas till.

Skat­te­ver­ket ska utan dröjs­mål skicka en elektro­nisk bekräf­telse till sökan­den om vil­ket datum ansö­kan kom in till ver­ket. Lag (2014:940).

33 §   Skat­te­ver­ket ska besluta att inte vida­re­be­fordra en ansö­kan till det EU-​land som ansö­kan rik­tats till, om sökan­den under åter­be­tal­nings­pe­ri­o­den i Sve­rige inte är skatt­skyl­dig i egen­skap av säl­jare för sådan omsätt­ning som anges i 1 kap. 1 § första styc­ket 1 eller har rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt enligt 10 kap. 9, 11, 11 c, 11 d, 11 e eller 12 §.

Skat­te­ver­ket ska på elektro­nisk väg under­rätta sökan­den om ett beslut enligt första styc­ket. Lag (2011:283).

Åter­be­tal­ning i övriga fall

34 §   Den som utan att omfat­tas av 1 § vill få åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt enligt 10 kap. 9 och 11-13 §§ ska ansöka om detta hos Skat­te­ver­ket enligt 35 §.

Första styc­ket gäl­ler även en utländsk beskatt­nings­bar per­son som ansö­ker om åter­be­tal­ning enligt 10 kap. 1-3 §§, om denne är eller ska vara regi­stre­rad enligt 7 kap. 1 § första styc­ket 3, 4, 5 eller 6 skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).

Vad som före­skrivs i 24 § om minsta belopp för en ansö­kan om åter­be­tal­ning gäl­ler även för en ansö­kan enligt andra styc­ket. Lag (2015:888).

35 §   En ansö­kan enligt 34 § om åter­be­tal­ning ska göras i den form som före­skrivs i 26 kap. skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) för dekla­ra­tion av ingå­ende skatt i en verk­sam­het som med­för skatt­skyl­dig­het. En ansö­kan som avser åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt enligt 10 kap. 11 a § ska dock göras i en sådan dekla­ra­tion som avses i 26 kap. 7 § tredje styc­ket skat­te­för­fa­ran­de­la­gen.

För den som ansö­ker enligt 34 § gäl­ler vad som före­skrivs i 13 kap. samt vad som före­skrivs om för­fa­ran­det i skat­te­för­fa­ran­de­la­gen. Lag (2015:888).

36 §   Har upp­hävts genom lag (2011:1253).

37 §   Rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om för­fa­ran­det vid åter­be­tal­ning enligt 10 kap. 5-8 a §§. Lag (2022:160).

38 §   Före­skrif­ter som avser åter­be­tal­ning av mer­vär­desskatt finns även i 64 kap. 6 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).
Lag (2011:1253).


20 kap. Över­kla­gande m.m.

Över­kla­gande

1 §   Vid över­kla­gande av beslut enligt denna lag gäl­ler 67 kap. skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244), med undan­tag för över­kla­gande enligt andra, tredje eller fjärde styc­ket av någon annan än en sådan beskatt­nings­bar per­son som avses i 19 kap. 1 §.

Beslut som Skat­te­ver­ket har fat­tat om betal­nings­skyl­dig­het enligt 3 kap. 26 b §, i ärende som rör åter­be­tal­ning enligt 10 kap. 1-3 och 5-8 a §§ och om betal­nings­skyl­dig­het och avräk­ning enligt 19 kap. 28 § får över­kla­gas till För­valt­nings­rät­ten i Falun.

Beslut som Skat­te­ver­ket fat­tat om grupp­re­gi­stre­ring enligt 6 a kap. 4 § och om änd­ring eller avre­gi­stre­ring enligt 6 a kap. 5 § får över­kla­gas till den för­valt­nings­rätt som är behö­rig att pröva ett över­kla­gande av grupp­hu­vud­man­nen.

Beslut om avräk­ning får över­kla­gas sär­skilt på den grun­den att avräk­nings­be­slu­tet i sig är fel­ak­tigt men i övrigt endast i sam­band med över­kla­gande av beslut om betal­nings­skyl­dig­het.

Ett över­kla­gande enligt andra, tredje eller fjärde styc­ket ska ha kom­mit in inom två måna­der från den dag kla­gan­den fick del av beslu­tet.

Ett beslut enligt 6 a kap. 4 eller 5 § får även över­kla­gas av det all­männa ombu­det hos Skat­te­ver­ket. Om en enskild part över­kla­gar ett sådant beslut förs det all­män­nas talan av Skat­te­ver­ket. Lag (2022:160).

Ompröv­ning

2 §   Vid ompröv­ning av ett beslut om åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt till en sådan beskatt­nings­bar per­son som avses i 19 kap. 1 §, 30 § andra styc­ket eller 31 a § andra styc­ket gäl­ler 66 kap. skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244). Bestäm­mel­serna i 66 kap. skat­te­för­fa­ran­de­la­gen gäl­ler även vid ompröv­ning av ett beslut enligt 19 kap. 33 § första styc­ket.

Vad som sägs i första styc­ket gäl­ler inte ompröv­nings­be­slut enligt 19 kap. 17 och 18 §§. Lag (2021:1148).

2 a §   En begä­ran om ompröv­ning av Skat­te­ver­kets beslut om åter­be­tal­ning enligt 10 kap. 5-8 a §§ ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket inom två måna­der från den dag då den som beslu­tet gäl­ler fick del av det. I övrigt gäl­ler bestäm­mel­serna i 66 kap. skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) vid ompröv­ning av ett sådant beslut. Lag (2022:160).

3 §   Ett beslut i en fråga som avser åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt till en utländsk beskatt­nings­bar per­son som var­ken är eta­ble­rad i något EU-​land eller ansö­ker om åter­be­tal­ning i den form som anges i 26 kap. skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244), ska på begä­ran av den sökande omprö­vas, om beslu­tet inne­bu­rit att ansö­kan inte helt har bifal­lits.
Det­samma gäl­ler om den sökande begär åter­be­tal­ning av ytter­li­gare ingå­ende skatt för en period för vil­ken beslut med­de­lats. Lag (2013:368).

4 §   En fråga som avser åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt får inte omprö­vas enligt 3 § om den har avgjorts av en all­män för­valt­nings­dom­stol.

En begä­ran om ompröv­ning ska vara skrift­lig. Den ska ha kom­mit in till Skat­te­ver­ket senast två år efter utgången av det kalen­derår som den tidi­gare ansö­kan gäl­ler.
Lag (2009:1333).

Indriv­ning och verk­stäl­lig­het

5 §   Skat­te­ver­ket ska utan dröjs­mål över­lämna obe­talda belopp enligt ett beslut enligt 19 kap. 16 § första styc­ket 2 b, 17 eller 28 § för indriv­ning.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att indriv­ning inte behö­ver begä­ras för beslut som avser ett ringa belopp.

1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m.">1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m.">Bestäm­mel­ser om indriv­ning finns i lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m.

Vid indriv­ning får verk­stäl­lig­het enligt utsök­nings­bal­ken ske. Lag (2009:1333).

Skat­te­tillägg

6 §   Bestäm­mel­serna om skat­te­tillägg i 49, 51 och 52 kap.
skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) gäl­ler också i fråga om upp­gif­ter som läm­nas i en ansö­kan om åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt enligt 10 kap. Lag (2011:1253).

7 §   Har upp­hävts genom lag (1997:502).

8 §   Har upp­hävts genom lag (1997:502).

9 §   Har upp­hävts genom lag (1997:502).


21 kap. Har upp­hävts genom lag (1998:193).


22 kap. Övriga bestäm­mel­ser

För­fa­ran­det

1 §   I fråga om betal­ning och åter­be­tal­ning av skatt samt för­fa­ran­det i övrigt finns det även bestäm­mel­ser i skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244).

För skatt som ska beta­las till Tull­ver­ket gäl­ler dock tul­la­gen (2016:253). Lag (2016:261).

2 §   Har upp­hävts genom lag (2002:1004).

3 §   Har upp­hävts genom lag (1997:502).

4 §   Har upp­hävts genom lag (1997:502).

Annan stat­lig skatt eller avgift

5 §   När en stat­lig skatt eller avgift skall beräk­nas som enligt en sär­skild bestäm­melse skall tas ut efter för­sälj­nings­pri­set eller något annat lik­nande värde skall vär­det inte inbe­gripa kom­pen­sa­tion för skatt enligt denna lag.

6 §   Har upp­hävts genom lag (1997:502).

7 §   Har upp­hävts genom lag (1997:502).

8 §   Har upp­hävts genom lag (1997:502).

9 §   Har upp­hävs genom lag (1997:502).

10 §   Har upp­hävts genom lag (1994:1798).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1994:200
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1994 då lagen (1968:430) om mer­vär­deskatt och lagen (1991:119) om åter­be­tal­ning av mer­vär­deskatt till utländska före­ta­gare skall upp­höra att gälla.
   2. De upp­hävda lagarna gäl­ler fort­fa­rande i fråga om för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det av den nya lagen. Reg­lerna i 17 kap. i den nya lagen tilläm­pas dock även på äldre för­hål­lan­den. Lag (1994:473).
   3. Med skatt enligt denna lag lik­ställs i tillämp­liga delar skatt enligt lagen (1968:430) om mer­vär­deskatt.
   4. I verk­sam­het som avser upp­lå­telse för tra­fik av väg, bro eller tun­nel eller upp­lå­telse av spå­ran­lägg­ning för järn­vägs­tra­fik med­ges avdrag för ingå­ende skatt också för skatt som hän­för sig till för­värv eller inför­sel som gjorts från och med den 1 okto­ber 1992.
   7. Lagen (1968:430) om mer­vär­deskatt i dess lydelse före den 1 juli 1986 gäl­ler fort­fa­rande för en upp­lå­telse av rätt till patent, nytt­jan­de­rätt till kon­struk­tion eller upp­fin­ning som avser skat­te­plik­tig vara samt nytt­jan­de­rätt till system eller pro­gram för auto­ma­tisk data­be­hand­ling om skrift­ligt avtal om upp­lå­tel­sen träf­fats före nämnda dag.
   8. Före­skrif­terna om över­kla­gande i 20 kap. 9 § trä­der i kraft först den 1 okto­ber 1994. Beslut som med­de­lats av skatte­myn­dig­he­ten före ikraft­trä­dan­det över­kla­gas enligt äldre före­skrif­ter. Lag (1994:473).

1994:1798
   1. Denna lag trä­der i kraft sam­ti­digt med lagen (1994:1500) med anled­ning av Sve­ri­ges anslut­ning till Euro­pe­iska uni­o­nen.
   2. I fråga om vara för vil­ken skatt­skyl­dig­het för inför­sel enligt 1 kap. 5 § inträtt före ikraft­trä­dan­det, tilläm­pas de äldre bestäm­mel­serna.
   3. För gemen­skapsva­ror som vid tid­punk­ten för den nya lagens ikraft­trä­dande finns på tull­upp­lag, tul­la­ger eller i fri­hamn eller som är före­mål för tem­po­rär inför­sel eller tran­si­te­ring i Sve­rige skall, när varorna kom­mer i fri omsätt­ning, utgå­ende skatt tas ut för inför­seln i den ord­ning som gäl­ler för tull.
   4. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler i övrigt i fråga om för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.
   5. Bestäm­mel­serna i 8 kap. 16 a-16 f §§ om jämk­ning av avdrag för ingå­ende skatt i vissa fall skall inte tilläm­pas på för­värv som gjorts före ikraft­trä­dan­det av denna lag.
   6. Bestäm­mel­serna om åter­fö­ring i 9 kap. 5 § första styc­ket gäl­ler inte i de fall skat­te­plikt för uthyr­ningen inte längre före­lig­ger på grund av de nya bestäm­mel­serna i 3 kap. 3 § andra styc­ket tredje meningen. Om avtal om sådan uthyr­ning träf­fats den 1 novem­ber 1994 eller senare skall dock avdra­gen ingå­ende skatt åter­fö­ras. På ansö­kan av en fas­tig­hets­ä­gare som före denna tid­punkt med­gi­vits skatt­skyl­dig­het för sådan uthyr­ning får skatte­myn­dig­he­ten besluta att uthyr­ning skall vara skat­te­plik­tig även efter ikraft­trä­dan­det. I sådana fall gäl­ler de all­männa bestäm­mel­serna i 9 kap. i fråga om uthyr­ningen.

1994:1893

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1995.

1995:581

Denna lag trä­der i kraft den 15 juni 1995.

1995:700
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 novem­ber 1995.
   2. Bestäm­mel­serna i 9 b kap. tilläm­pas dock inte i fråga om rese­tjäns­ter som omsätts före den 1 janu­ari 1996.
   3. Äldre bestäm­mel­ser skall tilläm­pas på omsätt­ning av varor som omfat­tas av bestäm­mel­serna i 9 a kap. i de fall rätt till avdrag för skatt som hän­för sig till för­vär­vet eller impor­ten av varorna inträtt före ikraft­trä­dan­det.
   4. Vid omsätt­ning efter ikraft­trä­dan­det av en vara som före ikraft­trä­dan­det för­vär­vats genom en omsätt­ning som varit undan­ta­gen från skat­te­plikt enligt 3 kap. 23 § 1 eller 7, får en skatt­skyl­dig åter­för­säl­jare tillämpa bestäm­mel­serna i 9 a kap. oav­sett de inskränk­ningar som föl­jer av 1 §. Kan åter­för­säl­ja­ren inte visa varans inköps­pris skall detta anses ha varit 50 pro­cent av pri­set vid för­sälj­ning efter ikraft­trä­dan­det.
   5. Bestäm­mel­serna i 3 kap. 30 a och 30 d §§ samt 10 kap. 6 och 7 §§ i sin nya lydelse lik­som bestäm­mel­serna i den nya para­gra­fen 30 g och i det nya kapit­let 10 a tilläm­pas dock för tid från och med den 1 janu­ari 1995.

1995:931

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1996.

1995:1207
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1996.
   2. Äldre bestäm­mel­ser om redo­vis­ning och betal­ning av mer­vär­desskatt gäl­ler fort­fa­rande i fråga om redo­vis­nings­pe­ri­o­der som gått till ända före ikraft­trä­dan­det.
Det­samma gäl­ler för redo­vis­nings­pe­riod vars slut­må­nad är decem­ber 1995 och som på grund av bestäm­mel­serna i 14 kap. 8 § andra styc­ket eller i den upp­hävda 14 kap. 10 § slu­tar efter ikraft­trä­dan­det.
   3. Äldre bestäm­mel­ser i 14 kap. 3 § gäl­ler fort­fa­rande i fråga om beskatt­ningsår som har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det.

1995:1286
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1996. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler dock i fråga om mer­vär­desskatt för vil­ken skatt­skyl­dig­het inträtt före ikraft­trä­dan­det.
   2. Bestäm­mel­serna i 3 kap. 21 och 30 a §§ samt 10 kap. 6 § i para­gra­fer­nas nya lydelse samt bestäm­mel­sen i 3 kap. 21 a § tilläm­pas dock för tid från och med den 1 janu­ari 1995.
Bestäm­mel­serna i 10 kap. 11 § tilläm­pas i fråga om fall som avses i 3 kap. 21 och 30 a §§ i para­gra­fer­nas nya lydelse samt i fråga om fall som avses i 3 kap. 21 a § för tid från och med den 1 janu­ari 1995.

1995:1364
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1996.
   2. Om den som omsät­ter all­männa nyhets­tid­ningar senast den 31 okto­ber 1995 erhål­lit ersätt­ning för tid­ningar som skall leve­re­ras den 1 janu­ari 1996 eller senare, skall 1 kap. 3 § tredje styc­ket inte tilläm­pas.

1996:536

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1996.

1996:661

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1996.

1996:713
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1996.
   2. Äldre bestäm­mel­ser om redo­vis­ning och betal­ning av mer­vär­desskatt gäl­ler fort­fa­rande i fråga om redo­vis­nings­pe­ri­o­der som gått till ända före ikraft­trä­dan­det.

1996:794

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1997.

1996:965

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1997.

1996:1174

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1997. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i fråga om för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

1996:1320

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1997. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler i fråga om för­hål­lan­den som hän­för sig till tid före ikraft­trä­dan­det. Bestäm­mel­sen i 3 kap. 30 a § tredje styc­ket tilläm­pas dock för tid från och med den 1 janu­ari 1996.

1996:1327
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1997.
   2. 1 kap. 3 § tredje styc­ket skall inte tilläm­pas för sådana utbild­nings­tjäns­ter som blir skat­te­plik­tiga enligt denna lag om
   - tjäns­terna omsätts senast den 30 juni 1997,
   - tjäns­terna avser en sche­ma­lagd utbild­ning som ele­ven påbör­jat senast den 15 novem­ber 1996 och som skall bedri­vas under en sam­man­häng­ande tid om minst ett år, och
   - betal­ning för tjäns­terna erhål­lits senast den 31 decem­ber 1996.
   3. Om den som i annat fall än 2 omsät­ter sådana tjäns­ter som genom denna lag blir skat­te­plik­tiga erhål­lit ersätt­ning för tjäns­terna senast den 30 sep­tem­ber 1996 och ersätt­ningen avser tjäns­ter som skall till­han­da­hål­las den 1 janu­ari 1997 eller senare, skall 1 kap. 3 § tredje styc­ket inte tilläm­pas.
   4. Om utbild­nings­an­ord­na­ren senast den 30 juni 1997 ställs under stat­lig till­syn, skall utbild­nings­an­ord­na­rens omsätt­ning av utbild­nings­tjäns­ter inte vara skat­te­plik­tig under tiden den 1 janu­ari - den 30 juni 1997. Vad nu sagts gäl­ler i den mån utbild­nings­tjäns­terna mot­sva­rar dem för vilka till­sy­nen skall gälla. Lag (1997:220).

11996:1406

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1997. De nya bestäm­mel­serna i 14 kap. 8 § tilläm­pas i fråga om beskatt­ningsår som påbör­jats den 1 janu­ari 1997 eller senare.

1997:220

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1997. Den nya bestäm­mel­sen skall dock tilläm­pas för tid från och med den 1 janu­ari 1997.

1997:331
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1997.
   2. De nya bestäm­mel­serna i 5 kap. 7 § avse­ende tele­kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter tilläm­pas i fråga om sådana tjäns­ter som till­han­da­hålls den 1 juli 1997 eller senare samt för sådana tjäns­ter för vilka för­skotts­be­tal­ning erlagts den 1 janu­ari 1997 eller senare och som utförs den 1 juli 1997 eller senare.

1997:502
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 novem­ber 1997.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om redo­vis­nings­pe­ri­o­der som gått till ända senast vid utgången av år 1997 och för peri­o­diska sam­man­ställ­ningar som avser tid före utgången av år 1997. Det­samma gäl­ler för redo­vis­nings­pe­riod som på grund av bestäm­mel­serna i 14 kap. 8 § tredje styc­ket slu­tar under janu­ari 1998. Lag (1997:1036).
   3. Vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna om begräns­ning av rät­ten till åter­be­tal­ning i 16 kap. 9 § skall hän­syn tas också till skyl­dig­het att betala skatt enligt skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483).

1997:1036

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1998.

1998:193

Enligt riks­da­gens beslut före­skrivs att 21 kap.
mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200) skall upp­höra att gälla vid utgången av juni 1998.

1998:255

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1999.

1998:300

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1998. Äldre bestäm­mel­ser skall tilläm­pas på verk­sam­het som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

1998:346

Denna lag trä­der i kraft såvitt gäl­ler änd­ringen av orden "Skatte­myn­dig­he­ten i Dalar­nas län" till "Skatte­myn­dig­he­ten i Gävle" i 12 kap. 2 § första styc­ket och 20 kap. 1 § andra styc­ket den 1 janu­ari 1999. I övrigt trä­der lagen i kraft den 1 juli 1998.

I ett beslut om grupp­re­gi­stre­ring får inte för­ord­nas att en mer­vär­desskatte­grupp skall anses bil­dad före den 1 janu­ari 1999.

Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler i fråga om mer­vär­desskatt för vil­ken skatt­skyl­dig­het inträtt före ikraft­trä­dan­det.

1998:500

Denna lag trä­der i kraft den 1 okto­ber 1998.

1998:542

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1999.

1998:586

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1998.

1998:1675

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1999.

1999:310

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2000.

1999:422

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1999.

1999:450

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1999. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler dock fort­fa­rande i fråga om för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

1999:640

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2000. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler dock fort­fa­rande i fråga om för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

1999:1103

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2000 och tilläm­pas första gången för det räken­skapsår som inleds när­mast efter den 31 decem­ber 1999. I fråga om den som är skyl­dig att föra räken­ska­per enligt jord­bruks­bok­fö­rings­la­gen (1979:141) skall dock även där­ef­ter 13 kap. 7 och 17 §§ tilläm­pas i sin äldre lydelse. 1999:1130

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2000.

1999:1283

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2001. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om för­hål­lan­den som hän­för sig till tid före ikraft­trä­dan­det.

1999:1406

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2001. 3 kap. 8 § första styc­ket 2 i dess nya lydelse äger även tillämp­ning på utbild­ning som med stöd av över­gångs­be­stäm­mel­serna i stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395) berät­ti­gar ele­ven till stu­di­e­stöd enligt den upp­hävda stu­di­e­stöds­la­gen (1973:349). 2000:54

Denna lag trä­der i kraft den 1 mars 2000 och tilläm­pas första gången avse­ende det beskatt­ningsår som inleds den 1 janu­ari 2001 eller senare.

2000:143
   1. Denna lag trä­der i kraft den 15 april 2000.
   2. Bestäm­mel­sen i 1 kap. 2 c § tilläm­pas från och med den dag som lagen (2000:142) om avtal med Dan­mark om mer­vär­desskatt för den fasta väg­för­bin­del­sen över Öresund trä­der i kraft.
   3. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2000:478
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2000.
   2. Om Skatte­myn­dig­he­ten i Gävle har med­de­lat ett beslut före ikraft­trä­dan­det och beslu­tet har över­kla­gats, skall Riks­skat­te­ver­ket föra det all­män­nas talan i all­män för­valt­nings­dom­stol.
   3. Den äldre lydel­sen av 5 kap. 9 § gäl­ler fort­fa­rande i fråga om för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.
   4. Den nya lydel­sen av 20 kap. 1 § andra styc­ket tilläm­pas såvitt avser hän­vis­ningen till 11 kap. 5 § tredje styc­ket på för­hål­lan­den den 1 janu­ari 2001 eller senare.

2000:500
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2001. Den nya bestäm­mel­sen i 3 kap. 3 § första styc­ket 12 skall dock tilläm­pas för tid från och med den 1 juli 2000.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.
   3. De äldre bestäm­mel­serna i 8 kap. 16 a § andra och tredje styc­kena samt 16 c och 16 d §§ gäl­ler dess­utom, om en ny-, till- eller ombygg­nad skett eller en annan inve­ste­rings­vara än fas­tig­het för­vär­vats före ikraft­trä­dan­det, men änd­rad använd­ning eller över­lå­telse av inve­ste­rings­va­ran sker efter ikraft­trä­dan­det.
   4. I fråga om över­lå­telse av fas­tig­het som skett före

2003:220
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2003.
   2. Bestäm­mel­sen i 5 kap. 7 § första styc­ket 2 avse­ende de tjäns­ter som anges i andra styc­ket 12 och bestäm­mel­serna i 5 kap. 7 § första styc­ket 3 samt andra styc­ket 11 och 12, 8 kap. 1 a §, 10 kap. 4 a § och 19 kap. 10 § har till syfte att ge effekt åt rådets direk­tiv 2002/38/EG av den 7 maj 2002 om änd­ring och änd­ring för begrän­sad tid av direk­tiv 77/388/EEG vad gäl­ler mer­vär­dess­kat­te­ord­ningen för radio-​​ och tele­vi­sions­sänd­ningar samt vissa tjäns­ter som till­han­da­hålls på elektro­nisk väg. De skall där­för tilläm­pas endast så länge bestäm­mel­serna i arti­kel 1 i detta direk­tiv gäl­ler.
   3. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler i fråga om mer­vär­desskatt för vil­ken skatt­skyl­dig­het inträtt före ikraft­trä­dan­det.

2003:659
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2004.
   2. Äldre före­skrif­ter i 1 kap. 2 b § andra meningen, 2 a kap. 4 § andra meningen samt 9 kap. 1 § första styc­ket och 2 § första styc­ket gäl­ler fort­fa­rande för skatte­myn­dig­hets beslut.
   3. Äldre före­skrif­ter i 9 kap. 4 § om skatt­skyl­dig­he­tens inträde gäl­ler fort­fa­rande om ansö­kan har kom­mit in före ikraft­trä­dan­det.
   4. Äldre före­skrif­ter i 9 kap. 8 § andra styc­ket och 9 a kap. 2 § gäl­ler fort­fa­rande för skatte­myn­dig­hets beslut.
   5. Äldre före­skrif­ter i 20 kap. 1 § andra styc­ket andra meningen och tredje styc­ket gäl­ler fort­fa­rande för över­kla­gande av beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det. Vad som sägs i tredje styc­ket om Riks­skat­te­ver­ket skall då i stäl­let gälla Skat­te­ver­ket.

2003:1134

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2004 och tilläm­pas på fak­tu­ror som utfär­das efter ikraft­trä­dan­det.

2004:61
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2004.
   2. Vad som sägs i 3 kap. 9 § om för­valt­ning av inve­ste­rings­fon­der skall också gälla för­valt­ning av sådan vär­de­pap­pers­fond som för­val­tas av fond­bo­lag eller annan fond­för­val­tare som med stöd av 3 § lagen (2004:47) om infö­rande av lagen (2004:46) om inve­ste­rings­fon­der dri­ver verk­sam­het enligt lagen (1990:1114) om vär­de­pap­pers­fon­der.

2004:1155
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2005.
   2. De nya före­skrif­terna i 3 kap. 31 a § tilläm­pas i fråga om omsätt­ningar som gjorts den 1 maj 2004 eller senare.
   3. I övrigt gäl­ler äldre före­skrif­ter fort­fa­rande i fråga om mer­vär­desskatt för vil­ken skatt­skyl­dig­het inträtt före ikraft­trä­dan­det.

2005:808

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2006. Äldre före­skrif­ter tilläm­pas dock fort­fa­rande i fråga om för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före den 1 janu­ari 2006.

2006:823
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2006.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler i fråga om mer­vär­desskatt för vil­ken skatt­skyl­dig­he­ten inträtt före ikraft­trä­dan­det.

2006:905
   1. Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer i fråga om 13 kap. 18 § och i övrigt den 1 janu­ari 2007.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i fråga om mer­vär­desskatt för vil­ken redo­vis­nings­skyl­dig­het inträtt före ikraft­trä­dan­det.
   3. Skatt­skyl­diga som före ikraft­trä­dan­det redo­vi­sar mer­vär­desskatt enligt de all­männa reg­lerna i 13 kap. 6 § får vid ikraft­trä­dan­det välja att tillämpa de sär­skilda bestäm­mel­serna i 13 kap. 8 § utan krav på dis­pens enligt 13 kap. 8 a §. För skatt­skyl­diga som har bru­tet räken­skapsår får över­gången ske vid bör­jan av det räken­skapsår som påbör­jas efter ikraft­trä­dan­det.

2006:1031
   1. Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer.
   2. Äldre före­skrif­ter skall fort­fa­rande gälla i fråga om mer­vär­desskatt för vil­ken skatt­skyl­dig­het inträtt före ikraft­trä­dan­det.
   3. De nya före­skrif­terna i 1 kap. 2 §, 10 kap. 1 och 11 e §§, 11 kap. 8 § samt 13 kap. 14 § tilläm­pas dock i fråga om mer­vär­desskatt som hän­för sig till betal­ning i för­skott eller a conto för vil­ken skatt­skyl­dig­het inträtt före ikraft­trä­dan­det, om skat­ten inte redo­vi­sas före ikraft­trä­dan­det med stöd av före­skrif­terna i 13 kap. 14 § i dess äldre lydelse.
   4. I fråga om de nya före­skrif­terna i 13 kap. 6, 8, 18 a och 18 b §§ skall äldre före­skrif­ter fort­fa­rande gälla i fråga om mer­vär­desskatt för vil­ken redo­vis­nings­skyl­dig­het inträtt före ikraft­trä­dan­det.

2006:1389
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2007.
   2. Den nya lydel­sen tilläm­pas även i fråga om ersätt­ning som erhålls den 1 decem­ber 2006 eller senare om ersätt­ningen endast avser trans­port i skid­lift som till­han­da­hålls i sin hel­het den 1 janu­ari 2007 eller senare.
   3. I övrigt skall den äldre lydel­sen fort­fa­rande gälla i fråga om mer­vär­desskatt för vil­ken skatt­skyl­dig­het inträtt före ikraft­trä­dan­det.

2007:1341
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2008.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för bidrag som har beslu­tats före ikraft­trä­dan­det.

2007:1376
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2008.
   2. Äldre före­skrif­ter ska fort­fa­rande gälla i fråga om mer­vär­desskatt för vil­ken skatt­skyl­dig­het har inträtt före ikraft­trä­dan­det.
   3. De äldre före­skrif­terna i 2 kap. 2 § 2 och 5 § första styc­ket 1 ska inte tilläm­pas till den del de inne­bär
   - att med uttag av vara för­stås att den som är skatt­skyl­dig över­lå­ter en vara till någon annan mot ersätt­ning som under­sti­ger ett värde beräk­nat enligt 7 kap. 3 § 2 a och sådan ned­sätt­ning inte är mark­nads­mäs­sigt betingad, eller
   - att med uttag av tjänst för­stås att den skatt­skyl­dige utför, låter utföra eller på annat sätt till­han­da­hål­ler en tjänst åt sig själv eller sin per­so­nal för pri­vat ända­mål eller för annat rörel­se­främ­mande ända­mål, om tjäns­ten till­han­da­hålls mot ersätt­ning som under­sti­ger ett värde beräk­nat enligt 7 kap. 3 § 2 b och sådan ned­sätt­ning inte är mark­nads­mäs­sigt betingad.
   4. I fråga om ny-, till- eller ombygg­nad av lägen­het som inne­has med hyres­rätt eller bostads­rätt tilläm­pas de nya före­skrif­terna i 2 kap. 7 och 8 §§ på bygg­pro­jekt som påbör­jas efter ikraft­trä­dan­det.
   5. De nya bestäm­mel­serna i 13 kap. 13 § tilläm­pas för bygg­pro­jekt som påbör­jas efter ikraft­trä­dan­det. Om fak­tura avse­ende för­skott eller a conto utfär­das före ikraft­trä­dan­det, men betal­ning av fak­tu­ran sker efter ikraft­trä­dan­det av de nya före­skrif­terna, ska skatt-​​ och redo­vis­nings­skyl­dig­het för trans­ak­tio­nen inträda när fak­tu­ran beta­las.
   6. De nya bestäm­mel­serna i 1 kap. 1 § tredje styc­ket och 2 e § ska inte till­läm­pas på belopp som angi­vits i fak­tura eller lik­nande hand­ling som har utfär­dats före ikraft­trä­dan­det.

2008:226
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2008.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för bidrag som har beslu­tats före ikraft­trä­dan­det.

2008:1344
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2009.
   2. Äldre bestäm­mel­ser ska fort­fa­rande gälla för beskatt­ningsår som påbör­jats före ikraft­trä­dan­det.

2009:1333
   1. Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer.
   2. Bestäm­mel­serna i 19 och 20 kap. ska tilläm­pas på ansök­ningar om åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt som läm­nas in från och med dagen för lagens ikraft­trä­dande. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för åter­be­tal­nings­an­sök­ningar som läm­nas in före detta datum.
   3. I övrigt gäl­ler äldre bestäm­mel­ser fort­fa­rande för mer­vär­desskatt som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.
   4. En ansö­kan om åter­be­tal­ning som avses i 19 kap. 8 eller 32 § ska i fråga om åter­be­tal­nings­pe­ri­o­der under 2009 ha kom­mit in senast den 31 mars 2011. Lag (2010:1897).

2009:1341
   1. Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för mer­vär­desskatt som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2009:1345
   1. Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för mer­vär­desskatt som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2010:1029
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2012.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för bidrag som har beslu­tats före ikraft­trä­dan­det.

2010:1518
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2011.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i fråga om mer­vär­desskatt för vil­ken skatt­skyl­dig­het inträtt före ikraft­trä­dan­det.

2010:1519
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2011.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler i fråga om mer­vär­desskatt för vil­ken skatt­skyl­dig­het inträtt före ikraft­trä­dan­det.
   3. Skatt­skyl­diga som före ikraft­trä­dan­det redo­vi­sar mer­vär­desskatt enligt de all­männa bestäm­mel­serna i 13 kap. 6 § får vid ikraft­trä­dan­det gå över till att tillämpa de nya bestäm­mel­serna i 13 kap. 8 § utan att dis­pens inhäm­tats enligt 13 kap. 8 a §. De skatt­skyl­diga ska dock enligt 13 kap. 3 § skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483) under­rätta Skat­te­ver­ket om att ett sådant byte av prin­cip för redo­vis­ning av skatt har skett.

2010:1892
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2011. 2. Bestäm­mel­serna i 8 kap. 4 a-4 c §§ ska tilläm­pas på ingå­ende skatt om rät­ten till avdrag inträ­der den 1 janu­ari 2011 eller senare.
   3. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för ny-, till- eller ombygg­nad eller repa­ra­tion av en fas­tig­het, om avdrags­rätt för den ingå­ende skat­ten på fas­tig­hets­tjäns­ten har inträtt såväl före som efter den 1 janu­ari 2011.
   4. I övrigt gäl­ler äldre bestäm­mel­ser fort­fa­rande för mer­vär­desskatt för vil­ken skatt­skyl­dig­het inträtt före ikraft­trä­dan­det.

2010:1897

Denna lag trä­der i kraft den 1 feb­ru­ari 2011 och tilläm­pas för tid från och med den 1 okto­ber 2010.

2011:1194
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2012.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i fråga om mer­vär­desskatt för vil­ken skatt­skyl­dig­het inträtt före ikraft­trä­dan­det.

2011:1253
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2012.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.
   3. Om mer­vär­desskatt ska redo­vi­sas för beskatt­ningsår, tilläm­pas lagen första gången på beskatt­ningsår som bör­jar den 1 feb­ru­ari 2012.
   4. Bestäm­mel­serna om ränta i 9 kap. 11 § första styc­ket och 19 kap. 21 § andra styc­ket tilläm­pas på ränta som hän­för sig till tid från och med den 1 janu­ari 2013. För ränta som hän­för sig till tid dess­förin­nan gäl­ler bestäm­mel­serna om ränta i 19 kap.
skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483).

2012:342
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2012 i fråga om 6 a kap. 7 § och i övrigt den 1 janu­ari 2013.
   2. Bestäm­mel­serna i 1 kap. 17 och 17 a §, 11 kap. 4, 6-10, 12-14 §§ och 11 a kap. 1-3 §§ tilläm­pas på fak­tu­ror som utfär­das från och med ikraft­trä­dan­det.
   3. I övrigt gäl­ler äldre bestäm­mel­ser i fråga om mer­vär­desskatt för vil­ken skatt­skyl­dig­het inträtt före ikraft­trä­dan­det.

2012:386
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2012.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om uthyr­ning eller upp­lå­telse som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2012:755
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2013.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om mer­vär­desskatt för vil­ken skatt­skyl­dig­het inträtt före ikraft­trä­dan­det.

2013:368
      1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2013.
      2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för mer­vär­desskatt som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2013:954
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2014.
   2. Den äldre lydel­sen av 4 kap. 8 § gäl­ler fort­fa­rande för mer­vär­desskatt som avser tid före ikraft­trä­dan­det.
   3. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för uthyr­ning eller upp­lå­telse som avser tid före ikraft­trä­dan­det.
   4. Den som vid ikraft­trä­dan­det är skatt­skyl­dig enligt 9 kap. 1 § i den äldre lydel­sen anses som skatt­skyl­dig enligt de nya bestäm­mel­serna i 9 kap.
   5. 9 kap. 8 § i den nya lydel­sen tilläm­pas efter beslut enligt 9 kap. 2 § om skat­te­plik­tig uthyr­ning eller upp­lå­telse påbör­jas efter ikraft­trä­dan­det.
   6. Om en fak­tura som anger utgå­ende skatt har ställts ut före ikraft­trä­dan­det och avser en uthyr­nings­pe­riod eller upp­lå­tel­se­pe­riod efter ikraft­trä­dan­det till­läm­pas 9 kap. 1 § i sin äldre lydelse under för­ut­sätt­ning att fri­vil­lig skatt­skyl­dig­het inte har inträtt för uthyr­ningen eller upp­lå­tel­sen före ikraft­trä­dan­det.

2013:1105
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2014.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för mer­vär­desskatt som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2014:50
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2015.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om mer­vär­desskatt vid import för vil­ken skatt­skyl­dig­het inträtt före ikraft­trä­dan­det.

2014:940
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2015.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för mer­vär­desskatt för vil­ken skatt­skyl­dig­het inträtt före ikraft­trä­dan­det.

2014:1492
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2015.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för mer­vär­desskatt som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.
   3. Bestäm­mel­sen i 11 kap. 9 § i dess nya lydelse tilläm­pas på fak­tu­ror som utfär­das från och med ikraft­trä­dan­det.

2015:748
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2017.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för mer­vär­desskatt som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2015:888
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2016.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för mer­vär­desskatt som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.
   3. Äldre bestäm­mel­ser om jämk­ning gäl­ler fort­fa­rande för avdrag för ingå­ende skatt som gjorts före ikraft­trä­dan­det enligt den upp­hävda 8 kap. 4 § första styc­ket 5 och andra styc­ket.
   4. Bestäm­mel­serna i 4 kap. 2 §, 10 kap. 11 a § och 19 kap. 35 § i den nya lydel­sen tilläm­pas vid åter­be­tal­ning av ingå­ende mer­vär­desskatt på grund av till­fäl­lig omsätt­ning av nya trans­port­me­del då den omsätt­ning som med­för rätt till åter­be­tal­ning äger rum från och med ikraft­trä­dan­det.
   5. Bestäm­mel­sen i 10 kap. 7 § i den äldre lydel­sen tilläm­pas för för­värv som gjorts före ikraft­trä­dan­det.
   6. Bestäm­mel­serna i 19 kap. 1 och 8 §§ och 20 kap. 1 och 2 §§ i den äldre lydel­sen tilläm­pas för åter­be­tal­nings­pe­ri­o­der som påbör­jas före ikraft­trä­dan­det.

2016:91
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2016.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för mer­vär­desskatt för vil­ken skatt­skyl­dig­het inträtt före ikraft­trä­dan­det.

2016:261
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 2016.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för mer­vär­desskatt som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2016:1069
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2017.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om mer­vär­desskatt för vil­ken skatt­skyl­dig­het inträtt före ikraft­trä­dan­det.
   3. Bestäm­mel­sen i 8 a kap. 7 § i den nya lydel­sen tilläm­pas dock från och med den 1 janu­ari 2017.
   4. 8 kap. 9 § i den äldre lydel­sen gäl­ler fort­fa­rande om rät­ten till avdrag inträtt före ikraft­trä­dan­det.

2016:1208
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2017.
   2. Vid jämk­ning av avdrag för ingå­ende skatt hän­för­lig till inve­ste­rings­va­ror gäl­ler fort­fa­rande äldre bestäm­mel­ser för avdrag för vilka kor­ri­ge­rings­ti­den enligt 8 a kap. 6 § påbör­ja­des innan ikraft­trä­dan­det, om inte något annat föl­jer av 3-5.
   3. Vid en över­lå­telse av en inve­ste­rings­vara sker jämk­ning enligt de bestäm­mel­ser som gäl­ler vid tiden för över­lå­tel­sen.
   4. Om en inve­ste­rings­vara, eller del av inve­ste­rings­vara, vid tid­punk­ten för för­vär­vet eller nybygg­na­den i mer­vär­dess­kat­te­hän­se­ende var en fas­tig­het men vid tid­punk­ten för över­lå­tel­sen inte längre är en fas­tig­het ska ny-, till- eller ombygg­na­der på den aktu­ella delen i jämk­nings­hän­se­ende ses som för­värv med kor­ri­ge­rings­tid på tio år.
   5. Om en inve­ste­rings­vara, eller del av inve­ste­rings­vara, vid tid­punk­ten för för­vär­vet eller nybygg­na­den i mer­vär­dess­kat­te­hän­se­ende inte var en fas­tig­het men vid tid­punk­ten för över­lå­tel­sen är en fas­tig­het ska för­vär­vet eller nybygg­na­den av den aktu­ella delen i jämk­nings­hän­se­ende ses som en ny-, till- eller ombygg­nad med en kor­ri­ge­rings­tid på fem år.
   6. I övrigt gäl­ler äldre bestäm­mel­ser fort­fa­rande för mer­vär­desskatt som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2017:1196
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2018.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för mer­vär­desskatt som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2017:1205
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2018.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för mer­vär­desskatt som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2018:1333
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2019.
   2. Lagen tilläm­pas inte på vouch­rar som är utställda före ikraft­trä­dan­det.

2018:1868
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2019.
   2. Bestäm­mel­serna i 5 kap. 16 a och 16 b §§ tilläm­pas inte på den som omfat­tas av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut enligt lagen (2011:1245) om sär­skilda ord­ningar för tele­kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter, radio-​​ och tv-​sänd­ningar och elektro­niska tjäns­ter som gällde vid ikraft­trä­dan­det. Om den beskattnings-​​bara per­so­nen begär det, ska Skat­te­ver­ket dock besluta att 5 kap. 16 a § ska tilläm­pas om för­ut­sätt­ning­arna för detta är upp­fyllda.
   3. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om mer­vär­desskatt för vil­ken skatt­skyl­dig­het inträtt före ikraft­trä­dan­det.

2019:261
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2019.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för mer­vär­desskatt för vil­ken skatt­skyl­dig­het inträtt före ikraft­trä­dan­det.

2019:789
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2020.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för mer­vär­desskatt för vil­ken skatt­skyl­dig­het inträtt före ikraft­trä­dan­det.

2020:450
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2020.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2020:1170
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2021.
   2. Bestäm­mel­serna i 5 kap. 20 och 21 §§ tilläm­pas inte på den som omfat­tas av ett iden­ti­fi­e­rings­be­slut enligt lagen (2011:1245) om sär­skilda ord­ningar för tele­kom­mu­ni­ka­tions­tjäns­ter, radio-​​ och tv-​sänd­ningar och elektro­niska tjäns­ter som gällde vid ikraft­trä­dan­det. Om den beskatt­nings­bara per­so­nen begär det, ska Skat­te­ver­ket dock besluta att 5 kap. 20 § ska tilläm­pas om för­ut­sätt­ning­arna för detta är upp­fyllda.
   3. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om mer­vär­desskatt för vil­ken skatt­skyl­dig­het inträtt före ikraft­trä­dan­det.

2020:1220
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2021.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för mer­vär­desskatt för vil­ken skatt­skyl­dig­het inträtt före ikraft­trä­dan­det.

2021:568
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 okto­ber 2021.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om mer­vär­desskatt för vil­ken skatt­skyl­dig­het inträtt före ikraft­trä­dan­det.

2021:1148
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2022.
   2. Bestäm­mel­serna i 20 kap. 2 § i den nya lydel­sen och 20 kap. 2 a § tilläm­pas första gången på ansök­ningar om åter­be­tal­ning som inkom­mit efter ikraft­trä­dan­det.
   3. I övrigt gäl­ler äldre bestäm­mel­ser fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2021:1185
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2022.
   2. De nya bestäm­mel­serna i 3 kap. 31 c § och 10 kap. 6 a § samt bestäm­mel­serna i 3 kap. 3 och 30 d §§ och 9 d kap. 3 § i den nya lydel­sen tilläm­pas dock på mer­vär­desskatt för vil­ken skatt­skyl­dig­het inträtt den 1 janu­ari 2021 eller senare.
   3. Den som före ikraft­trä­dan­det i en eko­no­misk verk­sam­het omsät­ter varor som omfat­tas av undan­ta­get i 3 kap. 31 c § har rätt till åter­be­tal­ning av ingå­ende skatt som hän­för sig till sådan omsätt­ning om skatt­skyl­dig­he­ten för den inträtt den 1 janu­ari 2021 eller senare.

2022:160
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2022.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före ikraft­trä­dan­det.

2022:404
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2022.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om mer­vär­desskatt för vil­ken skatt­skyl­dig­het inträtt före ikraft­trä­dan­det.

2022:413
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2022.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för mer­vär­desskatt för vil­ken skatt­skyl­dig­het inträtt före ikraft­trä­dan­det.

2023:80
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2023.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för mer­vär­desskatt för vil­ken skatt­skyl­dig­het inträtt före ikraft­trä­dan­det.