Lag (2022:739) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s för­ord­ning om åter­hämt­ning och reso­lu­tion av cen­trala mot­par­ter

1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Denna lag kom­plet­te­rar Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2021/23 av den 16 decem­ber 2020 om en ram för åter­hämt­ning och reso­lu­tion av cen­trala mot­par­ter och om änd­ring av för­ord­ning­arna (EU) nr 1095/2010, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 600/2014, (EU) nr 806/2014 och (EU) 2015/2365 samt direk­ti­ven 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2007/36/EG, 2014/59/EU och (EU) 2017/1132, i denna lag kal­lad EU-​för­ord­ningen.

Ter­mer och uttryck i denna lag har samma bety­delse som i EU- för­ord­ningen.

Ansva­riga myn­dig­he­ter

Riks­gälds­kon­to­ret

2 §   Riks­gälds­kon­to­ret är reso­lu­tions­myn­dig­het enligt EU- för­ord­ningen.

Frå­gor om åtgär­der enligt denna lag prö­vas av Riks­gälds­kon­to­ret (reso­lu­tions­myn­dig­he­ten), om inte annat föl­jer av 4 § fjärde styc­ket eller 5 §.

Om Riks­gälds­kon­to­ret över­vä­ger att besluta om stat­ligt stöd under reso­lu­tion enligt 4 kap. 5 §, ska Riks­gälds­kon­to­ret med ett eget ytt­rande i saken, till rege­ringen över­lämna frå­gan om huruvida åtgär­den kan god­tas med hän­syn till ris­ken för direkta bud­ge­tef­fek­ter eller för syste­mef­fek­ter som san­no­likt kom­mer att leda till direkta bud­ge­tef­fek­ter.

Finan­sin­spek­tio­nen

3 §   Av arti­kel 2.7 i EU-​för­ord­ningen föl­jer att Finan­sin­spek­tio­nen är behö­rig myn­dig­het enligt för­ord­ningen.

Finan­sin­spek­tio­nen får ta ut avgif­ter för pröv­ning av ansök­ningar, anmäl­ningar och under­rät­tel­ser enligt EU- för­ord­ningen.

Rege­ringen

4 §   Rege­ringen beslu­tar i frå­gor om tillämp­ningen av de stat­liga sta­bi­li­se­rings­verk­ty­gen enligt artik­larna 45-47 i EU- för­ord­ningen.

Rege­ringen fast­stäl­ler, efter att Riks­gälds­kon­to­ret fått till­fälle att lämna syn­punk­ter, huruvida vill­ko­ren i arti­kel 45.3 a och b i EU-​för­ord­ningen för tillämp­ning av de stat­liga sta­bi­li­se­rings­verk­ty­gen är upp­fyllda. I arti­kel 45.3 a i EU-​för­ord­ningen finns bestäm­mel­ser om ytter­li­gare sam­råds­skyl­dig­het.

Rege­ringen ska utöva det behö­riga mini­ste­ri­ets funk­tio­ner enligt artik­larna 3.9, 8.3 och 14.7 i EU-​för­ord­ningen.

En fråga som över­läm­nas till rege­ringen enligt 2 § tredje styc­ket ska prö­vas skynd­samt.

Stöd­myn­dig­he­ten

5 §   Beslut om före­byg­gande stat­ligt stöd till cen­trala mot­par­ter enligt 4 kap. 1 § fat­tas av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer (stöd­myn­dig­he­ten).

2 kap. Tillämp­nings­prin­ci­per

Verk­stäl­lig­het, handräck­ning, kvar­stad och betal­nings­säk­ring

1 §   Under den tid reso­lu­tion pågår får utmät­ning eller annan verk­stäl­lig­het enligt utsök­nings­bal­ken inte äga rum mot den cen­trala mot­par­ten. Handräck­ning enligt lagen (1978:599) om avbe­tal­nings­köp mel­lan näringsid­kare m.fl. får inte ske.

Under den tid reso­lu­tion pågår, får inte hel­ler beslut om kvar­stad eller betal­nings­säk­ring med­de­las mot den cen­trala mot­par­ten.

Avtal om finan­sie­ring

2 §   Riks­gälds­kon­to­ret får, för sta­bi­li­tets­fon­dens räk­ning, ingå avtal om finan­sie­ring för att till­go­dose till­fäl­liga behov av lik­vi­di­tet och i syfte att säker­ställa en ända­måls­en­lig använd­ning av reso­lu­tions­verk­ty­gen med en reso­lu­tions­myn­dig­het, ansva­rig offent­lig för­valt­nings­myn­dig­het, myn­dig­het med för­valt­nings­be­fo­gen­he­ter eller ett finan­sie­rings­ar­range­mang för krishan­te­ring av cen­trala mot­par­ter i ett annat land.

Riks­gälds­kon­to­ret får, för sta­bi­li­tets­fon­dens räk­ning, ingå avtal om finan­sie­ring av en reso­lu­tions­åt­gärd, eller en åtgärd som bedöms vara lik­vär­dig, i ett annat land med en reso­lu­tions­myn­dig­het, ansva­rig offent­lig för­valt­nings­myn­dig­het, myn­dig­het med för­valt­nings­be­fo­gen­he­ter eller ett finan­sie­rings­ar­range­mang för krishan­te­ring av cen­trala mot­par­ter i det andra lan­det. Ett sådant avtal får ingås först efter rege­ring­ens god­kän­nande.

Bestäm­mel­ser om sta­bi­li­tets­fon­den finns i lagen (2015:1017) om före­byg­gande stat­ligt stöd till kre­di­tin­sti­tut och om sta­bi­li­tets­fon­den.

Sär­skilda bestäm­mel­ser för aktie­bo­lag

3 §   När reso­lu­tions­verk­tyg, reso­lu­tions­be­fo­gen­he­ter och reso­lu­tions­me­ka­nis­mer tilläm­pas ska aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) och lagen (2006:451) om offent­liga upp­köp­ser­bju­dan­den på akti­e­mark­na­den inte tilläm­pas i de delar som mot­sva­rar
   - arti­kel 5.1 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om upp­köp­ser­bju­dan­den, i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2021/23,
   - Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnytt­jande av vissa av aktieä­ga­res rät­tig­he­ter i börsno­te­rade före­tag, i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2021/23,
   - artik­larna 49, 58.1, 68.1-68.3, 70.2 första styc­ket, 72-75 och 79-81 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspek­ter av bolags­rätt, i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2021/23, eller
   - avdel­ning II, kapit­len -I-II och IV om grän­sö­ver­skri­dande ombild­ningar i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2017/1132, i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2021/23.

4 §   Om Riks­gälds­kon­to­ret har före­lagt en cen­tral mot­part att emit­tera nya aktier i syfte att kunna använda för­lust­för­del­nings­verk­ty­get i EU-​för­ord­ningen, får kal­lelse till extra bolags­stämma för att pröva en fråga om ökning av akti­e­ka­pi­ta­let utfär­das senare än som anges i 7 kap. 20 § första styc­ket eller 55 a § första styc­ket aktie­bo­lags­la­gen (2005:551). Kal­lel­sen får dock inte utfär­das senare än tio dagar före stäm­man. Bestäm­mel­serna i 7 kap. 16 § andra styc­ket aktie­bo­lags­la­gen om aktieä­ga­res ini­ti­a­tiv­rätt och i 7 kap. 28 § tredje styc­ket samma lag om till­han­da­hål­lande av aktie­bok gäl­ler inte när kal­lelse sker enligt denna para­graf.

5 §   Om sty­rel­sen i en cen­tral mot­part tar emot eller upp­rät­tar ett för­slag till stäm­mo­be­slut om lik­vi­da­tion enligt 25 kap. 3 eller 4 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551), ska den under­rätta Riks­gälds­kon­to­ret och Finan­sin­spek­tio­nen om för­sla­get.

Om den cen­trala mot­par­ten är för­satt i reso­lu­tion eller om Riks­gälds­kon­to­ret inom sju dagar från det att myn­dig­he­ten tog emot en sådan under­rät­telse med­de­lar sty­rel­sen att den cen­trala mot­par­ten ska för­sät­tas i reso­lu­tion, får kal­lelse inte utfär­das till en bolags­stämma där frå­gan om lik­vi­da­tion av den cen­trala mot­par­ten ska prö­vas.

6 §   Om ett ärende eller mål enligt 25 kap. 11, 12, 17 eller 21 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) avser en cen­tral mot­part, ska Bolags­ver­ket eller dom­sto­len full­göra under­rät­tel­se­skyl­dig­he­ten enligt arti­kel 75.2 i EU- för­ord­ningen. Det­samma gäl­ler om ett ärende inletts på annat sätt än genom en ansö­kan.

Sär­skilda bestäm­mel­ser för eko­no­miska för­e­ningar

7 §   Om sty­rel­sen i en cen­tral mot­part bedö­mer att frå­gan om lik­vi­da­tion bör läg­gas fram för för­e­nings­stäm­mans pröv­ning enligt 17 kap. 3 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar, ska den under­rätta Riks­gälds­kon­to­ret och Finan­sin­spek­tio­nen om detta.

Om den cen­trala mot­par­ten är för­satt i reso­lu­tion eller om Riks­gälds­kon­to­ret inom sju dagar från det att myn­dig­he­ten tog emot en sådan under­rät­telse med­de­lar sty­rel­sen att den cen­trala mot­par­ten ska för­sät­tas i reso­lu­tion, får någon kal­lelse till stäm­man inte utfär­das.

8 §   Om ett ärende enligt 17 kap. 11 eller 16 § lagen (2018:672) om eko­no­miska för­e­ningar avser en cen­tral mot­part, ska Bolags­ver­ket eller dom­sto­len full­göra under­rät­tel­se­skyl­dig­he­ten enligt arti­kel 75.2 i EU- för­ord­ningen. Det­samma gäl­ler om ett ärende inletts på annat sätt än genom en ansö­kan.

3 kap. Avslu­tande av reso­lu­tion, kon­kurs och lik­vi­da­tion

Avslu­tande av reso­lu­tion

1 §   När det inte längre finns behov av att vidta några ytter­li­gare åtgär­der för att uppnå reso­lu­tions­må­len, ska Riks­gälds­kon­to­ret avsluta reso­lu­tio­nen.

Riks­gälds­kon­to­ret ska inom rim­lig tid efter att reso­lu­tio­nen har avslu­tats ansöka om att den cen­trala mot­par­ten ska för­sät­tas i kon­kurs eller gå i lik­vi­da­tion. Detta gäl­ler dock inte om syf­tet med reso­lu­tions­åt­gär­derna är att den cen­trala mot­par­ten ska dri­vas vidare.

En kon­kur­san­sö­kan av Riks­gälds­kon­to­ret enligt andra styc­ket ska vid pröv­ningen behand­las som en ansö­kan av gäl­de­nä­ren enligt 2 kap. kon­kursla­gen (1987:672).

I EU-​för­ord­ningen finns bestäm­mel­ser om att Riks­gälds­kon­to­rets befo­gen­he­ter i vissa fall kvar­står även efter att reso­lu­tio­nen har avslu­tats.

Kon­kurs och lik­vi­da­tion

2 §   Bestäm­mel­ser om insol­vens­för­fa­ran­den mot en cen­tral mot­part finns i arti­kel 75 i EU-​för­ord­ningen.

Om Riks­gälds­kon­to­ret inom sju dagar från det att myn­dig­he­ten tog emot en under­rät­telse enligt arti­kel 75.2 i EU- för­ord­ningen med­de­lar tings­rät­ten att den cen­trala mot­par­ten är för­satt eller ska för­sät­tas i reso­lu­tion, ska kon­kur­san­sö­kan avvi­sas.

4 kap. Stat­ligt stöd

Före­byg­gande stat­ligt stöd

1 §   Om det behövs för att mot­verka en all­var­lig stör­ning i det finan­si­ella syste­met i Sve­rige, får före­byg­gande stat­ligt stöd läm­nas genom garan­tier till en cen­tral mot­part som är auk­to­ri­se­rad i Sve­rige enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-​deri­vat, cen­trala mot­par­ter och trans­ak­tions­re­gis­ter.

Före­byg­gande stat­ligt stöd får även läm­nas genom garan­tier till Riks­ban­ken för åter­be­tal­ning av lik­vi­di­tets­stöd som ban­ken läm­nar till en cen­tral mot­part.

2 §   Före­byg­gande stat­ligt stöd till en cen­tral mot­part enligt 1 § läm­nas efter att avtal om stöd har ingåtts mel­lan sta­ten och stöd­mot­ta­ga­ren eller dess ägare.

Garan­tier enligt 1 § andra styc­ket får läm­nas efter över­ens­kom­melse mel­lan Riks­ban­ken och rege­ringen eller stöd­myn­dig­he­ten.

3 §   Före­byg­gande stat­ligt stöd enligt 1 § får bara läm­nas för fort­satt verk­sam­het i en cen­tral mot­part som är livs­kraf­tig. Stö­det ska vara till­fäl­ligt och stå i pro­por­tion till omfatt­ningen av den all­var­liga stör­ningen. Stöd­myn­dig­he­ten ska inför ett beslut om före­byg­gande stat­ligt stöd låta göra en vär­de­ring av den cen­trala mot­par­ten mot­sva­rande den vär­de­ring som ska göras enligt artik­larna 24.2, 25 och 26 i EU- för­ord­ningen.

4 §   Stö­det enligt 1 § ska så långt som möj­ligt utfor­mas på ett affärs­mäs­sigt sätt och så att en sned­vrid­ning av kon­kur­ren­sen för­hind­ras. Sta­tens lång­sik­tiga kost­na­der för stö­det ska hål­las så låga som möj­ligt. Stö­det ska utfor­mas så att sta­tens insat­ser i möj­li­gaste mån kan åter­fås.

Sta­ten ska till­för­säk­ras ersätt­ning eller annan kom­pen­sa­tion för sitt risk­ta­gande, om inte syn­ner­liga skäl talar emot det.

Om det finns syn­ner­liga skäl får avsteg göras från bestäm­mel­serna om avgif­ter i 6 kap. 4 § bud­get­la­gen (2011:203).

Stat­ligt stöd under reso­lu­tion

5 §   Om det behövs för att mot­verka all­var­liga nega­tiva effek­ter på sta­bi­li­te­ten i det finan­si­ella syste­met och för att reso­lu­tions­verk­ty­gen ska kunna tilläm­pas mer effek­tivt, får Riks­gälds­kon­to­ret i lik­vi­di­tets­stöd­jande syfte besluta att
   1. ge lån till en cen­tral mot­part i reso­lu­tion eller ett bro­in­sti­tut, eller
   2. utfärda garan­tier avse­ende till­gångar och för­plik­tel­ser för en cen­tral mot­part i reso­lu­tion eller ett bro­in­sti­tut.

Sär­skild hän­syn ska tas till om åtgär­den behövs för att för­hindra eller begränsa sprid­nings­ef­fek­ter.

Åtgär­derna får även beslu­tas i för­hål­lande till en köpare vid tillämp­ning av för­sälj­nings­verk­ty­get.

6 §   Stat­ligt stöd under reso­lu­tion enligt 5 § läm­nas efter att avtal om stöd har ingåtts mel­lan sta­ten och stöd­mot­ta­ga­ren eller dess ägare.

7 §   Stat­ligt stöd under reso­lu­tion enligt 5 § får läm­nas bara om Riks­gälds­kon­to­ret fast­stäl­ler att det finns ett all­var­ligt hot mot den finan­si­ella sta­bi­li­te­ten.

Riks­gälds­kon­to­ret ska
   1. inhämta Finan­sin­spek­tio­nens bedöm­ning av om det finns ett all­var­ligt hot mot den finan­si­ella sta­bi­li­te­ten, och
   2. ge Riks­ban­ken möj­lig­het att lämna sin bedöm­ning av om det finns ett all­var­ligt hot mot den finan­si­ella sta­bi­li­te­ten.

Riks­gälds­kon­to­ret ska under­rätta rege­ringen om att myn­dig­he­ten har fast­ställt att det finns ett all­var­ligt hot mot den finan­si­ella sta­bi­li­te­ten och även ange grun­derna för detta.

8 §   Stö­det enligt 5 § ska så långt som möj­ligt utfor­mas på ett affärs­mäs­sigt sätt och så att en sned­vrid­ning av kon­kur­ren­sen för­hind­ras. Sta­tens lång­sik­tiga kost­na­der för stö­det ska hål­las så låga som möj­ligt. Stö­det ska utfor­mas så att sta­tens insat­ser i möj­li­gaste mån kan åter­fås.

Sta­ten ska till­för­säk­ras ersätt­ning eller annan kom­pen­sa­tion för sitt risk­ta­gande, om inte syn­ner­liga skäl talar emot det.

Om det finns syn­ner­liga skäl får avsteg göras från bestäm­mel­serna om ränta och avgif­ter i 6 kap. 4 § bud­get­la­gen (2011:203).

Ersätt­ning till stöd­myn­dig­he­ten och Riks­gälds­kon­to­ret

9 §   Stöd­myn­dig­he­ten har rätt till ersätt­ning för för­valt­nings­kost­na­der som upp­kom­mit i sam­band med stöd enligt 1 §.

10 §   Riks­gälds­kon­to­ret har rätt till skä­lig ersätt­ning för kost­na­der och utlägg som upp­kom­mit i sam­band med reso­lu­tions­åt­gär­der enligt EU-​för­ord­ningen och för sådana kost­na­der och utlägg som upp­kom­mit i sam­band med beslut om stöd under reso­lu­tion enligt 5 § och åtgär­der för att lämna sådant stöd.

Bestäm­mel­ser om finan­sie­ring

11 §   I lagen (2015:1017) om före­byg­gande stat­ligt stöd till kre­di­tin­sti­tut och om sta­bi­li­tets­fon­den finns bestäm­mel­ser om finan­sie­ring av åtgär­der och ersätt­ning som avses i 1, 5, 9 och 10 §§ och i EU-​för­ord­ningen.

5 kap. Sam­ar­bete och infor­ma­tions­ut­byte

Upp­gifts­skyl­dig­het för en cen­tral mot­part

1 §   En cen­tral mot­part ska lämna de upp­gif­ter till rege­ringen, Riks­gälds­kon­to­ret och stöd­myn­dig­he­ten som de behö­ver för sin verk­sam­het enligt denna lag.

Tyst­nads­plikt

2 §   Den som del­tar eller har del­ta­git i verk­sam­het som rör stat­ligt stöd till en cen­tral mot­part enligt 4 kap. får inte obe­hö­ri­gen röja eller utnyttja vad han eller hon genom sitt del­ta­gande fått veta om en enskilds affärs-​​ eller drift­för­hål­lan­den, eko­no­miska eller per­son­liga för­hål­lan­den eller om pla­ne­ring och för­be­re­del­ser för eller han­te­ring av freds­tida kris­si­tu­a­tio­ner.

I det all­män­nas verk­sam­het tilläm­pas i stäl­let offentlighets-​​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).

Sam­ar­bete och infor­ma­tions­ut­byte mel­lan myn­dig­he­ter och inom Riks­gälds­kon­to­ret

3 §   Riks­ban­ken och Finan­sin­spek­tio­nen ska på Riks­gälds­kon­to­rets eller stöd­myn­dig­he­tens begä­ran lämna de upp­gif­ter som respek­tive myn­dig­het behö­ver för sin verk­sam­het som rör stat­ligt stöd till en cen­tral mot­part enligt 4 kap. Inom Riks­gälds­kon­to­ret gäl­ler mot­sva­rande upp­gifts­skyl­dig­het för den del av myn­dig­he­ten som inte bedri­ver verk­sam­het enligt denna lag, gente­mot den del av myn­dig­he­ten som bedri­ver den verk­sam­he­ten.

4 §   Riks­ban­ken, Riks­gälds­kon­to­ret, stöd­myn­dig­he­ten och Finan­sin­spek­tio­nen ska sam­ar­beta och utbyta infor­ma­tion med varandra i frå­gor som rör stat­ligt stöd till en cen­tral mot­part enligt 4 kap. Riks­gälds­kon­to­ret, stöd­myn­dig­he­ten och Finan­sin­spek­tio­nen ska också sam­ar­beta och utbyta infor­ma­tion med varandra och med mot­sva­rande myn­dig­he­ter inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det i frå­gor som rör finan­sie­ring enligt 2 kap. 2 §.

Riks­gälds­kon­to­ret ska lämna rege­ringen de upp­gif­ter som rege­ringen behö­ver i fråga om finan­sie­ring enligt 2 kap. 2 §.

5 §   Stöd­myn­dig­he­ten ska under­rätta Finan­sin­spek­tio­nen ifall en cen­tral mot­part inte full­gör sina skyl­dig­he­ter enligt avtal ingångna med stöd av 4 kap. 2 §.

Upp­lys­ningar till kon­kurs­för­val­tare och lik­vi­da­tor

6 §   Om en cen­tral mot­part som har varit före­mål för reso­lu­tion för­sätts i kon­kurs, ska Riks­gälds­kon­to­ret på begä­ran av kon­kurs­för­val­ta­ren för den cen­trala mot­par­ten lämna de upp­lys­ningar som kon­kurs­för­val­ta­ren behö­ver för att upp­rätta kon­kurs­boupp­teck­ningen enligt 7 kap. 13 § kon­kursla­gen (1987:672) och för­valt­ar­be­rät­tel­sen enligt 7 kap. 15 § samma lag.

Om en cen­tral mot­part som har varit före­mål för reso­lu­tion går i lik­vi­da­tion, ska Riks­gälds­kon­to­ret på begä­ran av lik­vi­da­torn för den cen­trala mot­par­ten lämna de upp­lys­ningar som lik­vi­da­torn behö­ver för att genom­föra lik­vi­da­tio­nen.

6 kap. Rätt att med­dela före­skrif­ter

1 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om vill­kor för stöd enligt 4 kap. och före­skrif­ter om sådana avtal som avses i 4 kap. 2 och 6 §§.

2 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om sådan upp­gifts­skyl­dig­het som avses i 5 kap. 1 §.

3 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om sådana avgif­ter som avses i 1 kap. 3 § andra styc­ket.

7 kap. Över­kla­gande och beslut som ska gälla ome­del­bart

1 §   Riks­gälds­kon­to­rets beslut enligt denna lag får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol. Riks­gälds­kon­to­rets beslut enligt 2 kap. 2 § får dock inte över­kla­gas.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

Rege­ring­ens och stöd­myn­dig­he­tens beslut enligt denna lag får inte över­kla­gas.

2 §   Riks­gälds­kon­to­ret och Finan­sin­spek­tio­nen får bestämma att ett beslut om kris­före­byg­gande åtgär­der enligt EU-​för­ord­ningen eller före­läg­gan­den som med­de­lats med stöd av för­ord­ningen ska gälla ome­del­bart.