Bank­rö­rel­se­lag (1987:617). För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2004:297

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Upp­hävd:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1987:617
Depar­te­ment: Finans­de­par­te­men­tet BE
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2004:54
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1987:617
Depar­te­ment/myn­dig­het: Finans­de­par­te­men­tet BE
Utfär­dad: 1987-​06-11
Omtryck: SFS 1996:1001
Änd­rad: t.o.m. SFS

2004:54
Upp­hävd: 2004-​07-01
För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS

2004:297
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Denna lag inne­hål­ler gemen­samma bestäm­mel­ser för ban­ker om den rörelse som en bank får driva och om till­syn m.m. Den inne­hål­ler vidare vissa sär­skilda bestäm­mel­ser för bank­ak­tie­bo­lag samt bestäm­mel­ser om revi­sion, all­män gransk­ning, ska­de­stånd m.m. och firma för spar­ban­ker och med­lems­ban­ker.

Med bank för­stås i denna lag bank­ak­tie­bo­lag, spar­bank och med­lems­bank.

Med bank­ak­tie­bo­lag för­stås i denna lag ett aktie­bo­lag som har fått till­stånd att driva bank­rö­relse. För bank­ak­tie­bo­lag gäl­ler vad som är före­skri­vet för aktie­bo­lag i all­män­het, om inte annat föl­jer av denna lag eller är sär­skilt före­skri­vet. Om det i aktie­bo­lags­la­gen (1975:1385) finns hän­vis­ningar till bestäm­mel­ser i samma lag och gäl­ler före­skrif­ter i denna lag i stäl­let för eller vid sidan av bestäm­mel­serna i aktie­bo­lags­la­gen, skall hän­vis­ning­arna vid tillämp­ning i fråga om bank­ak­tie­bo­lag i stäl­let respek­tive också avse före­skrif­ter i denna lag.

Bestäm­mel­ser om hur spar­ban­ker och med­lems­ban­ker bil­das och om deras orga­ni­sa­tion m.m. finns i spar­bank­sla­gen (1987:619) respek­tive lagen (1995:1570) om med­lems­ban­ker.

Med en banks stad­gar för­stås i denna lag reg­le­mente för spar­bank och stad­gar för med­lems­bank.

För varje bank skall fin­nas ett huvud­kon­tor i Sve­rige.

1992:160) om utländska fili­a­ler m.m.">1992:160) om utländska fili­a­ler m.m.">För utländska bank­fö­re­tags verk­sam­het genom filial i Sve­rige gäl­ler bestäm­mel­serna i denna lag i tillämp­liga delar och i övrigt lagen (1992:160) om utländska fili­a­ler m.m.

Denna lag gäl­ler inte för verk­sam­het som bedrivs av Sve­ri­ges riks­bank eller Riks­gälds­kon­to­ret. Lag (1999:911).

2 §   Med bank­rö­relse avses i denna lag verk­sam­het i vil­ken ingår inlå­ning på konto om behåll­ningen är nomi­nellt bestämd och till­gäng­lig för insät­ta­ren med kort var­sel.

Bank­rö­relse får dri­vas endast efter till­stånd (oktroj).
Till­stånd får ges endast till ban­ker. Bestäm­mel­ser om utländska bank­fö­re­tags rätt att driva bank­rö­relse finns i 4 och 5 §§.
Lag (1999:222).

2 a §   Om ett före­tag tar emot kund­me­del på konto, utgör det inte sådan inlå­ning som avses i 2 § första styc­ket, om behåll­ningen för varje kund upp­går till högst 15 000 kr och behåll­ningen är till­gäng­lig för kun­den endast
   1. för betal­ning av varor och tjäns­ter som fram­ställs eller säljs av före­ta­get eller av ett annat före­tag som ingår i samma kon­cern eller i samma före­tags­grupp med nära eko­no­misk sam­hö­rig­het, eller
   2. i sam­band med att kon­to­för­hål­lan­det upp­hör. Lag (1995:1572).

2 b §   Ett före­tag som erbju­der kon­to­in­sätt­ningar enligt 2 a § skall vid annon­se­ring, skylt­ning och annan mark­nads­fö­ring om kon­to­tjäns­ten infor­mera om att kon­to­be­håll­ningen inte omfat­tas av insätt­nings­ga­ran­tin enligt lagen (1995:1571) om insätt­nings­ga­ranti.

Innan ett kon­to­av­tal sluts enligt 2 a § skall det kon­to­fö­rande före­ta­get infor­mera insät­ta­ren om att kon­to­be­håll­ningen inte omfat­tas av insätt­nings­ga­ran­tin. Infor­ma­tio­nen skall läm­nas skrift­li­gen.

Om ett före­tag inte läm­nar infor­ma­tion som anges i första eller andra styc­ket eller som annars är av sär­skild bety­delse från kon­su­ment­syn­punkt, gäl­ler mark­nads­fö­rings­la­gen (1995:450).
Lag (2000:375).

3 §   I denna lag avses med
   1. EES: Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det,
   2. kva­li­fi­ce­rat inne­hav: ett direkt eller indi­rekt ägande i ett före­tag, om inne­ha­vet repre­sen­te­rar tio pro­cent eller mer av kapi­ta­let eller av samt­liga rös­ter eller annars möj­lig­gör ett väsent­ligt infly­tande över led­ningen av före­ta­get,
   3. filial: ett avdel­nings­kon­tor med själv­stän­dig för­valt­ning; om ett utländskt bank­fö­re­tag eta­ble­rar sig i Sve­rige enligt 4 § första styc­ket 1 eller 5 § 1, skall eta­ble­ringen anses som en enda filial, även om flera drift­stäl­len inrät­tas.

Ett bank­fö­re­tag och ett annat före­tag skall anses ha nära för­bin­del­ser, om
   1. det ena före­ta­get direkt eller indi­rekt genom dot­ter­bo­lag äger 20 pro­cent eller mer av kapi­ta­let eller dis­po­ne­rar över 20 pro­cent eller mer av samt­liga rös­ter i det andra före­ta­get,
   2. det ena före­ta­get direkt eller indi­rekt utgör moder­fö­re­tag till det andra eller det finns en annan likar­tad för­bin­delse mel­lan före­ta­gen, eller
   3. båda före­ta­gen är dot­ter­fö­re­tag till eller har en likar­tad för­bin­delse med en eller samma juri­diska per­son eller står i ett mot­sva­rande för­hål­lande till en och samma fysiska per­son.

Nära för­bin­del­ser före­lig­ger även mel­lan en fysisk per­son och ett bank­fö­re­tag, om den fysiska per­so­nen
   1. äger mer än 20 pro­cent av kapi­ta­let eller dis­po­ne­rar över mer än 20 pro­cent av samt­liga rös­ter i bank­fö­re­ta­get, eller
   2. på annat sätt har sådant infly­tande över bank­fö­re­ta­get att per­so­nens ställ­ning mot­sva­rar den som ett moder­fö­re­tag har i för­hål­lande till ett dot­ter­fö­re­tag eller det finns annan likar­tad för­bin­delse mel­lan honom och bank­fö­re­ta­get. Lag (1996:746).

4 §   Ett utländskt bank­fö­re­tag får
   1. efter till­stånd driva bank­rö­relse från filial eller
   2. efter anmä­lan till Finansin­spek­tio­nen driva verk­sam­het, som huvud­sak­li­gen avser repre­sen­ta­tion och för­med­ling av bank­tjäns­ter, från kon­tor eller annat fast drift­ställe (repre­sen­ta­tions­kon­tor).

Ansö­kan om till­stånd till fili­a­le­ta­ble­ring enligt första styc­ket 1 prö­vas av Finansin­spek­tio­nen. Ären­den som är av prin­ci­piell bety­delse eller av sär­skild vikt prö­vas dock av rege­ringen.

Till­stånd till fili­a­le­ta­ble­ring enligt första styc­ket 1 skall läm­nas om
   1. den pla­ne­rade rörel­sen kan antas komma att upp­fylla kra­ven på en sund bank­verk­sam­het, och
   2. insätt­ningar hos fili­a­len omfat­tas av garan­tin enligt lagen (1995:1571) om insätt­nings­ga­ranti eller av en utländsk garanti som omfat­tar insätt­ningar som anges i 2 § lagen om insätt­nings­ga­ranti och har en högsta ersätt­ningsnivå som inte under­sti­ger ett belopp mot­sva­rande 20 000 euro innan det i före­kom­mande fall har gjorts avdrag för en själv­risk med högst 10 pro­cent av en enskild insät­ta­res garan­te­rade insätt­ning.

Till­stånd får inte väg­ras på den grun­den att det inte behövs någon ytter­li­gare bank. Lag (2000:38).

Bank­fö­re­tag hem­ma­hö­rande i ett land inom EES

5 §   Till­stånd som sägs i 4 § behövs inte för bank­fö­re­tag, som har säte i ett land inom EES och som i det lan­det (hem­lan­det) har till­stånd att driva bank­rö­relse. Ett sådant före­tag får
   1. driva bank­rö­relse från filial i Sve­rige med bör­jan två måna­der efter det att Finansin­spek­tio­nen från en behö­rig myn­dig­het i före­ta­gets hem­land mot­ta­git en under­rät­telse med sådant inne­håll som anges i 6 § andra styc­ket eller dessför-​ innan, om Finansin­spek­tio­nen med­ger att verk­sam­he­ten får påbör­jas,
   2. driva bank­verk­sam­het genom att från sitt hem­land erbjuda och till­han­da­hålla tjäns­ter med bör­jan så snart Finansin­spek­tio­nen från en behö­rig myn­dig­het i före­ta­gets hem­land mot­ta­git en under­rät­telse med sådant inne­håll som anges i 8 §. Lag (1997:116).

Verk­sam­het i ett land utan­för EES

6 §   En bank får efter till­stånd av Finansin­spek­tio­nen inrätta filial i ett land utan­för EES. Sådant till­stånd skall läm­nas om den pla­ne­rade rörel­sen kan antas komma att upp­fylla kra­ven på en sund bank­verk­sam­het.

Ansö­kan om till­stånd skall inne­hålla
   1. en plan för den till­tänkta fili­al­verk­sam­he­ten, med upp­gift om fili­a­lens orga­ni­sa­tion, och
   2. upp­gift om i vil­ket land fili­a­len skall inrät­tas samt om fili­a­lens adress och ansva­riga led­ning. Lag (2001:820).

Verk­sam­het i ett land inom EES

7 §   En bank som avser att inrätta filial i ett annat land inom EES skall under­rätta Finansin­spek­tio­nen innan verk­sam­he­ten påbör­jas. Under­rät­tel­sen skall inne­hålla den infor­ma­tion som anges i 6 § andra styc­ket.

Om det inte finns skäl att ifrå­ga­sätta ban­kens admi­nist­ra­tiva struk­tur eller finan­si­ella situ­a­tion, skall Finansin­spek­tio­nen inom tre måna­der från det att under­rät­tel­sen mot­togs vida­re­be­fordra den till den behö­riga myn­dig­he­ten i det land där fili­a­len skall inrät­tas. Till under­rät­tel­sen skall inspek­tio­nen foga upp­gift om stor­le­ken av ban­kens kapi­tal­bas och kapi­taltäck­nings­grad samt upp­gift om den insätt­nings­ga­ranti och det inve­ste­rar­skydd som gäl­ler för ban­kens kun­der.

När Finansin­spek­tio­nen vida­re­be­ford­rar under­rät­tel­sen enligt andra styc­ket, skall inspek­tio­nen under­rätta ban­ken om detta.

Om Finansin­spek­tio­nen fin­ner att det inte finns för­ut­sätt­ningar för att vida­re­be­fordra den under­rät­telse som avses i andra styc­ket, skall inspek­tio­nen med­dela beslut om det inom tre måna­der från det att under­rät­tel­sen mot­togs.
Lag (2001:820).

7 a §   Verk­sam­he­ten vid fili­a­len får påbör­jas två måna­der efter det att den behö­riga myn­dig­he­ten i det andra lan­det mot­tog upp­gif­terna enligt 7 § eller dess­förin­nan, om myn­dig­he­ten med­ger att verk­sam­he­ten får påbör­jas. Lag (1997:116).

7 b §   Om något av de för­hål­lan­den som angetts i ban­kens under­rät­telse till Finansin­spek­tio­nen enligt 7 § skall änd­ras efter det att fili­a­len inrät­tats, skall ban­ken under­rätta inspek­tio­nen och den behö­riga myn­dig­he­ten i det andra lan­det minst en månad innan änd­ringen genom­förs.

Om Finansin­spek­tio­nen fin­ner att änd­ringen inte får göras, skall inspek­tio­nen med­dela beslut om det inom en månad från det att under­rät­tel­sen kom in till inspek­tio­nen. Den behö­riga myn­dig­he­ten i det andra lan­det skall genast under­rät­tas om beslu­tet.

Om insätt­nings­ga­ran­tin eller inve­ste­rar­skyd­det som avses i 7 § andra styc­ket änd­ras, skall Finansin­spek­tio­nen under­rätta den behö­riga myn­dig­he­ten i det land där fili­a­len finns om änd­ringen. Lag (1999:159).

Grän­sö­ver­skri­dande verk­sam­het

8 §   En bank som avser att driva verk­sam­het i ett annat land inom EES, genom att erbjuda och till­han­da­hålla tjäns­ter utan att inrätta filial där, skall innan verk­sam­he­ten påbör­jas under­rätta Finansin­spek­tio­nen. Under­rät­tel­sen skall inne­hålla upp­gift om i vil­ket land verk­sam­he­ten skall dri­vas och vilka tjäns­ter som skall erbju­das.

Finansin­spek­tio­nen skall inom en månad från det att under­rät­tel­sen mot­togs vida­re­be­fordra den till behö­rig myn­dig­het i det land där verk­sam­he­ten skall dri­vas.
Lag (2001:820).

Övriga all­männa bestäm­mel­ser

9 §   Ingen annan än bank, Sve­ri­ges riks­bank, Sve­ri­ges all­männa hypo­teks­bank och sådant bank­fö­re­tag som avses i 4 eller 5 § får i sin firma eller i övrigt vid beteck­ning av affärs­rö­relse använda ordet bank.

En sam­man­slut­ning eller annan juri­disk per­son med nära anknyt­ning till före­tag som avses i första styc­ket får dock, efter till­stånd av Finansin­spek­tio­nen, använda ordet bank i sin firma.

Vad som sägs i denna para­graf utgör inte hin­der för ett före­tag som omfat­tas av pant­bank­sla­gen (1995:1000) att använda ordet pant­bank i sin firma eller annars i sin rörelse. Lag (1995:1001).

10 §   Enskil­das för­hål­lan­den till bank får inte obe­hö­ri­gen röjas.

I det all­män­nas verk­sam­het tilläm­pas i stäl­let bestäm­mel­serna i sek­re­tess­la­gen (1980:100).

Ansvar enligt 20 kap. 3 § brotts­bal­ken skall inte följa för den som bry­ter mot för­bu­det i första styc­ket. Det­samma gäl­ler en revi­sor som bry­ter mot för­bu­det i 3 kap. 14 § första styc­ket att lämna upp­lys­ningar om en banks ange­lä­gen­he­ter.

I 5 a § kre­ditupp­lys­nings­la­gen (1973:1173) finns bestäm­mel­ser som inne­bär att vad som gäl­ler om tyst­nads­plikt enligt första styc­ket inte hind­rar att upp­gif­ter i vissa fall utväx­las för kre­ditupp­lys­nings­än­da­mål. Lag (1997:557).

11 §   Ingår en bank i en kon­cern skall bestäm­mel­serna i denna lag och i lagen (1994:2004) om kapi­taltäck­ning och stora expo­ne­ringar för kre­di­tin­sti­tut och vär­de­pap­pers­bo­lag om banks rörelse och om till­syn över bank gälla i tillämp­liga delar för övriga före­tag i kon­cer­nen. Begräns­ning­arna i fråga om banks rörelse skall avse före­ta­gen gemen­samt.

Första styc­ket gäl­ler inte för­säk­rings­fö­re­tag och sådana dot­ter­fö­re­tag till för­säk­rings­fö­re­tag som inte dri­ver någon form av finan­si­ell verk­sam­het.

Om det finns sär­skilda skäl, får ett före­tag med­ges ytter­li­gare undan­tag från bestäm­mel­serna i första styc­ket. Frå­gor om sådana undan­tag prö­vas av Finansin­spek­tio­nen. Ären­den som är av prin­ci­piell bety­delse eller av syn­ner­lig vikt prö­vas dock av rege­ringen.

Kon­cern­bi­drag får ges av ban­ken endast efter med­gi­vande av Finansin­spek­tio­nen.

Övriga före­tag i kon­cer­nen skall lämna Finansin­spek­tio­nen de upp­lys­ningar om sin verk­sam­het och där­med sam­man­häng­ande omstän­dig­he­ter som inspek­tio­nen behö­ver för sin till­syn över ban­ken. Lag (1999:222).


2 kap. Rörel­sen

Verk­sam­het

1 §   En bank är skyl­dig att ta emot inlå­ning på räk­ning från all­män­he­ten. Lag (1992:1613).

2 §   En bank får, med iakt­ta­gande av vad som före­skrivs i detta kapi­tel,
   1. låna upp medel, bland annat genom att ge ut obli­ga­tio­ner eller andra jäm­för­bara ford­rings­rät­ter,
   2. lämna och för­medla kre­dit, bland annat i form av kon­su­ment­kre­dit och kre­dit mot panträtt i fast egen­dom eller i ford­ringar,
   3. med­verka vid finan­sie­ring, bland annat genom att för­värva ford­ringar och upp­låta lös egen­dom till nytt­jande (lea­sing),
   4. för­medla betal­ningar,
   5. till­han­da­hålla betal­nings­me­del,
   6. ikläda sig garan­ti­för­bin­del­ser och göra lik­nande åta­gan­den,
   7. med­verka vid vär­de­pap­per­se­mis­sio­ner,
   8. lämna eko­no­misk råd­giv­ning,
   9. för­vara vär­de­pap­per,
   10. bedriva rem­burs­verk­sam­het,
   11. vara för­va­rings­in­sti­tut för inve­ste­rings­fon­der under de för­ut­sätt­ningar som före­skrivs i lagen (2004:46) om inve­ste­rings­fon­der,
   12. med­verka vid för­sälj­ning av för­säk­rings­tjäns­ter,
   13. till­han­da­hålla inkas­so­tjäns­ter,
   14. till­han­da­hålla bank­fackstjäns­ter,
   15. driva valu­ta­han­del,
   16. driva vär­de­pap­pers­rö­relse under de för­ut­sätt­ningar som före­skrivs i lagen (1991:981) om vär­de­pap­pers­rö­relse, samt
   17. lämna kre­ditupp­lys­ning under de för­ut­sätt­ningar som före­skrivs i kre­ditupp­lys­nings­la­gen (1973:1173).

En bank får vidare driva verk­sam­het som har natur­ligt sam­band med inlå­ning eller med verk­sam­het som anges i första styc­ket 1-15.

Rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bemyn­di­gande, Finansin­spek­tio­nen får med­dela när­mare före­skrif­ter om vil­ken verk­sam­het en bank får bedriva.

Om det finns sär­skilda skäl får en bank tillå­tas att till­han­da­hålla post­tjäns­ter. Frå­gor om sådant till­stånd prö­vas av Finansin­spek­tio­nen. Ären­den som är av prin­ci­piell bety­delse eller av syn­ner­lig vikt prö­vas dock av rege­ringen.
Lag (2004:54).

3 §   Ett utländskt bank­fö­re­tag som dri­ver verk­sam­het med stöd av 1 kap. 4 § 1 eller 1 kap. 5 får driva sådan verk­sam­het som anges i 2 § endast i den mån verk­sam­he­ten omfat­tas av bank­fö­re­ta­gets verk­sam­hets­till­stånd i det land där före­ta­get har sitt säte. Lag (1992:1613).

3 a §   En banks verk­sam­het skall dri­vas av ban­kens egen per­so­nal och i ban­kens egna loka­ler. Uttag från konto utan bank­bok får dock till­han­da­hål­las även på annat sätt.

Finansin­spek­tio­nen får ge en bank till­stånd att till­han­da­hålla föl­jande tjäns­ter för ban­kens räk­ning genom ombud utan­för ban­kens loka­ler, näm­li­gen
   1. insätt­ning på bank­konto,
   2. uttag från konto med bank­bok, och
   3. betal­nings­för­med­ling.

Finansin­spek­tio­nen får också ge en bank till­stånd att till­hand­hålla andra sär­skilt angivna tjäns­ter än de som anges i andra styc­ket genom visst eller vissa angivna ombud utan­för ban­kens loka­ler.

Till­stånd enligt andra och tredje styc­kena får ges endast om
   1. ban­ken sva­rar för verk­sam­he­ten mot kun­den, och
   2. det kan antas att verk­sam­he­ten kom­mer att bedri­vas under kon­trol­le­rade och säker­hets­mäs­sigt betryg­gande for­mer. Lag (1995:1572).

4 §   En bank får för­värva
   1. fast egen­dom, tomträtt och bostads­rätt för att erhålla loka­ler för verk­sam­he­ten eller till­go­dose där­med sam­man­häng­ande behov,
   2. aktie eller andel i före­tag, vil­ket ute­slu­tande har till syfte att för­valta fast egen­dom eller tomträtt, som är avsedd för det under 1 angivna ända­må­let,
   3. inven­ta­rier, vilka anskaf­fas för rörel­sen eller till fas­tig­het som ban­ken äger eller till loka­ler som ban­ken i övrigt inne­har,
   4. fast egen­dom, tomträtt och bostads­rätt för att bereda bostad åt någon som är anställd i ban­ken, samt
   5. lös egen­dom som skall upp­lå­tas till nytt­jande. Lag (1991:1018).

5 §   En bank får för­värva en annan banks rörelse, om över­ta­gan­det inte kan anses vara till skada för det all­männa.
Om för­vär­vet avser hela eller en inte obe­tyd­lig del av rörel­sen krävs det till­stånd till för­vär­vet. Frå­gor om sådant till­stånd prö­vas av Finansin­spek­tio­nen. Ären­den som är av prin­ci­piell bety­delse eller av sär­skild vikt prö­vas dock av rege­ringen.
Lag (1999:222).

6 §   Efter till­stånd får en bank för­värva aktie eller andel i svenskt eller utländskt bank­fö­re­tag och i svenskt eller utländskt före­tag, vars ända­mål kan anses vara till nytta för bankvä­sen­det eller det all­männa. Frå­gor om sådant till­stånd prö­vas av Finansin­spek­tio­nen. Ären­den som är av prin­ci­piell bety­delse eller av sär­skild vikt prö­vas dock av rege­ringen.

Vad som sägs i första styc­ket gäl­ler även i fråga om garan­ti­fonds­be­vis, för­lags­be­vis eller för­lags­an­dels­be­vis som har utfär­dats av före­tag som avses i första styc­ket. Med banks för­värv av garan­ti­fonds­be­vis jäm­ställs utfär­dande av garan­ti­fonds­för­bin­delse.

Beträf­fande för­värv av aktier eller ande­lar i för­säk­rings­fö­re­tag gäl­ler 6 a §. Lag (1999:222).

6 a §   Ett bank­ak­tie­bo­lag får läm­nas till­stånd att för­värva aktier eller ande­lar i ett svenskt eller utländskt för­säk­rings­fö­re­tag och en spar­bank eller med­lems­bank till­stånd att för­värva aktier i ett svenskt för­säk­rings­ak­tie­bo­lag, om för­vär­vet ingår som ett led i orga­ni­sa­tio­nen av verk­sam­he­ten.
Frå­gor om sådant till­stånd prö­vas av Finansin­spek­tio­nen.
Ären­den som är av prin­ci­piell bety­delse eller av sär­skild vikt prö­vas dock av rege­ringen. Lag (1999:222).

7 §   har upp­hävts genom lag (1991:1018).

8 §   För att skydda en ford­ran får en bank
   1. på offent­lig auk­tion, en svensk eller utländsk börs eller en auk­to­ri­se­rad mark­nads­plats eller någon annan regle­rad mark­nad eller vid exe­ku­tiv för­sälj­ning köpa egen­dom som är utmätt eller utgör säker­het för ford­ringen, och
   2. om det finns anled­ning att anta att ban­ken annars skulle lida avse­värd för­lust, som betal­ning för ford­ran överta egen­dom som utgör säker­het för ford­ringen eller annan egen­dom.

Första styc­ket gäl­ler inte egen aktie eller aktie i moder­bo­lag.
För för­värv av sådana aktier finns bestäm­mel­ser i 7 kap.
aktie­bo­lags­la­gen (1975:1385). Första styc­ket gäl­ler inte hel­ler bevis om andel i eller till­skott till med­lems­bank. I fråga om en spar­banks för­värv av bevis om till­skott till garan­ti­fond eller grund­fond i spar­ban­ken gäl­ler bestäm­mel­serna i 5 kap. 7 § första styc­ket spar­bank­sla­gen (1987:619).

I utbyte mot egen­dom som har köpts eller över­ta­gits enligt första styc­ket får en bank för­värva aktier i ett bolag, som bil­dats för att för­valta egen­do­men eller för att fort­sätta en verk­sam­het som bedrivs med denna.

Har aktier för­vär­vats enligt första eller tredje styc­ket får ban­ken, om det finns uppen­bar risk för att ban­ken annars lider för­lust, för­värva ytter­li­gare aktier i samma bolag.

Har aktier för­vär­vats enligt första, tredje eller fjärde styc­ket får ban­ken, om aktie­bo­la­get över­lå­ter sina till­gångar på ett annat aktie­bo­lag, byta ut dessa aktier mot aktier i det andra aktie­bo­la­get.

Den egen­dom som ban­ken för­vär­vat enligt denna para­graf skall avytt­ras när det med hän­syn till mark­nads­för­hål­lan­dena lämp­li­gen kan ske. Egen­do­men skall dock avytt­ras senast när det kan äga rum utan för­lust för ban­ken. Ban­ken skall årli­gen till Finansin­spek­tio­nen avge en sär­skild redo­vis­ning av egen­do­men.
Lag (2000:68).

Kapi­taltäck­ning och kas­sa­re­serv

9 §   Bestäm­mel­ser om kapi­taltäck­ning och stora expo­ne­ringar finns i lagen (1994:2004) om kapi­taltäck­ning och stora expo­ne­ringar för kre­di­tin­sti­tut och vär­de­pap­pers­bo­lag.

En banks kapi­tal­bas får inte under­stiga det belopp som enligt 9 kap. 4 § andra styc­ket denna lag, 2 kap. 2 § andra styc­ket spar­bank­sla­gen (1987:619) eller 1 kap. 4 § andra eller tredje styc­ket lagen (1995:1570) om med­lems­ban­ker kräv­des när rörel­sen påbör­ja­des. För en bank som har bytt redo­vis­nings­va­luta gäl­ler i stäl­let att kapi­tal­ba­sen inte får under­stiga det högsta av de belopp som avses i 6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redo­vis­nings­va­luta i finan­si­ella före­tag. Lag (2000:38).

9 a §   har upp­hävts genom lag (1994:2007).

10 §   En bank skall ha en med hän­syn till rörel­sens art och omfatt­ning till­räck­lig betal­nings­be­red­skap.

Rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bemyn­di­gande, Finansin­spek­tio­nen får med­dela när­mare före­skrif­ter om betal­nings­be­red­ska­pen. Lag (1995:1572).

Valu­ta­po­si­tion

11 §   Rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bemyn­di­gande, Finansin­spek­tio­nen får med­dela före­skrif­ter om en banks största tillåtna valu­ta­po­si­tion. Lag (1996:1001).

12 §   har upp­hävts genom lag (1994:2007).

Kre­dit­giv­ning

13 §   Kre­dit får bevil­jas endast om lån­ta­ga­ren på goda grun­der kan för­vän­tas full­göra låne­för­bin­del­sen. Dess­utom krävs betryg­gande säker­het i fast eller lös egen­dom eller i form av bor­gen. Ban­ken får dock avstå från sådan säker­het om den kan anses obe­höv­lig eller om det annars före­lig­ger sär­skilda skäl att avstå från säker­het.

Bestäm­mel­sen i 7 kap. 2 § första styc­ket aktie­bo­lags­la­gen (1975:1385) om för­bud för ett aktie­bo­lag att som pant ta emot egen aktie tilläm­pas också på för­lags­be­vis som ett bank­ak­tie­bo­lag utfär­dat.

En spar­bank får inte som pant ta emot för­lags­be­vis, som spar­ban­ken utfär­dat, och inte hel­ler bevis om till­skott till garan­ti­fond eller grund­fond i spar­ban­ken.

En med­lems­bank får inte som pant ta emot för­lags­be­vis eller för­lags­an­dels­be­vis som ban­ken utfär­dat eller bevis om andel i eller till­skott till ban­ken. Lag (1998:1500).

14 §   När en bank bevil­jar kre­dit får den inte avtala att ban­kens ford­ran skall med­föra rätt till betal­ning först efter lån­ta­ga­rens övriga bor­ge­nä­rer.

Efter till­stånd får dock en bank avtala om sådant vill­kor som avses i första styc­ket vid bevil­jande av kre­dit till annan bank, till utländskt bank­fö­re­tag eller till sådant svenskt eller utländskt före­tag, vars ända­mål kan anses vara till nytta för bankvä­sen­det eller det all­männa. Frå­gor om sådant till­stånd prö­vas av Finansin­spek­tio­nen. Ären­den som är av prin­ci­piell bety­delse eller av syn­ner­lig vikt prö­vas dock av rege­ringen.

Angå­ende rätt att bevilja kre­dit med vill­kor som avses i första styc­ket finns ytter­li­gare bestäm­mel­ser i 15 a §. Lag (1999:222).

15 §   En bank får inte, utö­ver vad som anges i 15 a §, vid avtal om kre­dit eller i sin rörelse i övrigt för­be­hålla sig andel i vinst på affär, som ban­ken inte själv får avsluta.

En bank får inte hel­ler på annat sätt bere­das andel i vinst på verk­sam­het, som ban­ken inte själv får bedriva. Vad nu sagts gäl­ler dock inte utdel­ning på aktier eller vad ban­ken som ägare av aktier i övrigt har rätt till. Lag (1991:1768).

15 a §   En bank får inom en ram som mot­sva­rar tret­tio pro­cent av kapi­tal­ba­sen för­värva aktier utö­ver vad som sägs i 4, 6, 6 a och 8 §§ samt bevilja kre­di­ter med sådana vill­kor som avses i 14 och 15 §§. Sådana inne­hav och åta­gan­den i ett enskilt före­tag får sam­man­lagt uppgå till högst fem pro­cent av ramen.

Om ban­ken ingår i en kon­cern, gäl­ler begräns­ning­arna i första styc­ket för varje före­tag i kon­cer­nen utom för­säk­rings­fö­re­tag och sådana dot­ter­fö­re­tag till för­säk­rings­fö­re­tag som inte dri­ver någon form av finan­si­ell verk­sam­het.

Ett akti­e­in­ne­hav enligt första styc­ket får inte utan Finansin­spek­tio­nens med­gi­vande mot­svara mer än fem pro­cent av rös­te­ta­let för samt­liga aktier i aktie­bo­la­get. Om ban­ken ingår i en kon­cern, gäl­ler denna begräns­ning kon­cer­nens sam­man­lagda inne­hav. Vid beräk­ningen av kon­cer­nens inne­hav skall dock bort­ses från aktier som inne­has av för­säk­rings­fö­re­tag i kon­cer­nen eller av dot­ter­fö­re­tag till för­säk­rings­fö­re­ta­gen.

Om någon av grän­serna i denna para­graf efter för­vär­vet kom­mer att över­skri­das, skall inne­ha­vet eller åta­gan­det avveck­las i mot­sva­rande mån så snart det är lämp­ligt. Lag (1999:1126).

16 §   har upp­hävts genom lag (1994:2007).

17 §   En bank får inte på andra vill­kor än sådana som ban­ken nor­malt stäl­ler upp lämna kre­dit till
   1. sty­rel­se­le­da­mot,
   2. dele­gat i ledande ställ­ning som ensam eller i för­e­ning med annan får avgöra på sty­rel­sen ankom­mande kre­di­tä­ren­den,
   3. anställd som inne­har en ledande ställ­ning inom ban­ken,
   4. annan aktie-​ eller andelsä­gare än sta­ten med ett inne­hav som mot­sva­rar minst tre pro­cent av hela kapi­ta­let,
   5. make eller sambo till per­son som avses under 1-4 eller
   6. juri­disk per­son i vil­ken sådan per­son som avses under 1-5 har ett väsent­ligt eko­no­miskt intresse i egen­skap av delä­gare eller med­lem.

En med­lems­bank får inte hel­ler på andra vill­kor än sådana som ban­ken nor­malt stäl­ler upp lämna kre­dit till lek­man­na­re­vi­sor i ban­ken.

Finansin­spek­tio­nen prö­var om dele­gat eller anställd har sådan ledande ställ­ning som avses i första styc­ket 2 och 3.

Ban­kens sty­relse skall i en för­teck­ning föra in upp­gif­ter om de kre­di­ter som har bevil­jats per­so­ner eller före­tag som avses i första och andra styc­kena. Rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bemyn­di­gande, Finansin­spek­tio­nen får utfärda före­skrif­ter om vilka upp­gif­ter som skall anteck­nas i för­teck­ningen.

Första-​fjärde styc­kena tilläm­pas på mot­sva­rande sätt beträf­fande kre­di­ter mot säker­het av bor­gen eller ford­rings­be­vis som utfär­dats av någon som avses i första eller andra styc­ket. Det­samma gäl­ler för en ford­ran som ban­ken för­vär­var och för vil­ken någon som avses i första eller andra styc­ket är betal­nings­skyl­dig. Lag (1999:911).

18 §   Bestäm­mel­serna om kre­dit i 13-15 a och 17 §§ skall tilläm­pas också på garan­ti­för­bin­delse som ban­ken iklä­der sig. Lag (1995:1572).

19 §   För­fal­lo­ti­den för lån skall bestäm­mas så att den är för­en­lig med vill­ko­ren för ban­kens för­bin­del­ser.

Ställs ett lån inte att beta­las inom ett år, skall ban­ken för­be­hålla sig rätt att säga upp lånet till åter­be­tal­ning senast inom den sagda tiden.

Ban­ken får dock lämna ut lån med en längre löp­tid än ett år utan för­be­håll enligt andra styc­ket till ett sam­man­lagt belopp som vid varje tid­punkt sva­rar mot högst tju­go­fem pro­cent av sum­man av, såvitt avser
   1. bank­ak­tie­bo­lag och med­lems­bank, dess eget kapi­tal och dess inlå­ning,
   2. spar­bank, dess egna fon­der och dess inlå­ning.

Om sta­ten, kom­mun eller där­med jäm­för­lig sam­fäl­lig­het helt eller del­vis sva­rar för betal­ningen av ett lån, gäl­ler inte bestäm­mel­serna i andra och tredje styc­kena. Lag (1995:1572).

20 §   har upp­hävts genom lag (1991:1018).

Sär­skilda bestäm­mel­ser

21 §   Mot­bok eller annat bevis, som en bank utfär­dar om till­go­do­ha­vande på räk­ning, skall stäl­las till viss man och inne­hålla att över­lå­telse får ske endast till viss man och att över­lå­tel­sen bör anmä­las hos ban­ken.

Ban­ken får inte träffa för­be­håll om rätt för ban­ken att åbe­ropa betal­ning till annan än rätt inne­ha­vare av mot­bok.

Om efter­lys­ning och dödande av för­kom­men mot­bok gäl­ler sär­skilda bestäm­mel­ser.

22 §   Om en bank har beslu­tat att inrätta ett bank­kon­tor, skall det utan dröjs­mål anmä­las hos Finansin­spek­tio­nen.

Det­samma gäl­ler en banks beslut att enligt 5 § för­värva en annan banks rörelse eller del därav.

För­värv som skett för att skydda ford­ran enligt 8 § skall anmä­las till inspek­tio­nen enligt de när­mare före­skrif­ter som utfär­das av rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bemyn­di­gande, av Finansin­spek­tio­nen. Lag (1991:1768).

23 §   En omyn­dig får utan för­myn­da­rens till­stånd för­foga över medel som den omyn­dige själv satt in hos en bank efter det han fyllt sex­ton år. Utan den omyn­di­ges sam­tycke får ban­ken inte betala ut sådana medel till för­myn­da­ren. Har för­myn­da­ren fått över­för­myn­da­rens till­stånd att omhän­derta med­len och före­tett bevis på detta, får den omyn­dige inte vidare för­foga över med­len. Sådan inskränk­ning i den omyn­di­ges rätt skall anteck­nas på insätt­nings­be­vis eller i mot­bok, när bevi­set eller mot­bo­ken före­tes hos ban­ken.

Medel som en för­myn­dare, god man eller för­val­tare för­val­tar enligt för­äld­ra­bal­ken får tas ut utan över­för­myn­da­rens till­stånd endast om det har gjorts för­be­håll enligt 14 kap. 8 § nämnda balk eller utta­get avser ränta. Över­för­myn­da­ren kan enligt 14 kap. 21 § för­äld­ra­bal­ken för­ordna, att ett sådant för­be­håll inte skall gälla. För­ord­nan­det skall anteck­nas på bevis eller i mot­bok som har utfär­dats om insätt­ningen. Ban­ken är skyl­dig att på begä­ran av över­för­myn­dare, för­myn­dare, god man eller för­val­tare utfärda bevis om belop­pet av de medel som sätts in eller som står inne, samt i före­kom­mande fall intyga att med­de­lat till­stånd inte utnytt­jats.

Är för­äld­rar för­myn­dare, får de utan över­för­myn­da­rens till­stånd ta ut medel som de för­val­tar enligt för­äld­ra­bal­ken, om med­len inte har satts in med upp­gift om att de enligt 16 kap. 11 § för­äld­ra­bal­ken inte får tas ut utan sådant till­stånd eller att de omfat­tas av sär­skild över­för­myn­dar­kon­troll. Över­för­myn­da­ren kan enligt 13 kap. 19 § nämnda balk för­ordna om annan inskränk­ning i för­äld­rars uttags­rätt.
Inskränk­ning i uttags­rät­ten som avses i detta stycke skall anteck­nas på bevis eller i mot­bok som har utfär­dats om insätt­ningen. Lag (1994:1445).


3 kap. Revi­sion i spar­ban­ker och med­lems­ban­ker

1 §   Spar­ban­ker och med­lems­ban­ker skall ha minst en revi­sor.
Revi­sor väljs av stäm­man. Om ban­ken skall ha flera revi­so­rer, får det i stad­garna före­skri­vas att en eller flera av dem, dock inte alla, skall utses på annat sätt än genom val på stäm­man.

Upp­dra­get som revi­sor upp­hör vid slu­tet av den ordi­na­rie stämma som hålls under det fjärde räken­skaps­å­ret efter revi­sor­sva­let.

Stäm­man kan utse en eller flera revi­sors­supple­an­ter.
Bestäm­mel­serna i denna lag, spar­bank­sla­gen (1987:619) och lagen (1995:1570) om med­lems­ban­ker beträf­fande revi­so­rer gäl­ler i tillämp­liga delar om revi­sors­supple­an­ter. Lag (1999:911).

2 §   Varje röst­be­rät­ti­gad i en spar­bank eller i en med­lems­bank har rätt att före­slå att det hos Finansin­spek­tio­nen begärs att en revi­sor (medre­vi­sor) utses att delta i revi­sio­nen till­sam­mans med de övriga revi­so­rerna. För­sla­get skall fram­stäl­las på en stämma där revi­sor­sval skall ske eller där för­sla­get enligt kal­lel­sen till stäm­man skall behand­las.
Finansin­spek­tio­nen skall på begä­ran av en röst­be­rät­ti­gad och efter att ha hört ban­kens sty­relse utse en revi­sor för tiden till och med ordi­na­rie stämma under nästa räken­skapsår, om för­sla­get biträds
   1. i en spar­bank av minst en tion­del av samt­liga huvud­män eller en tred­je­del av de när­va­rande huvud­män­nen, eller
   2. i en med­lems­bank av minst en tion­del av samt­liga röst­be­rät­ti­gade eller en tred­je­del av de när­va­rande röst­be­rät­ti­gade.

I en med­lems­bank kan inne­ha­vare av för­lags­an­de­lar begära hos sty­rel­sen att en medre­vi­sor utses. Begärs detta av inne­ha­vare som före­trä­der för­lagsin­sat­ser till ett sam­man­lagt belopp mot­sva­rande minst en tion­del av det totalt inbe­talda insats­ka­pi­ta­let, skall sty­rel­sen senast inom två måna­der göra fram­ställ­ning hos Finansin­spek­tio­nen om att en medre­vi­sor utses. För­sum­mas detta får varje inne­ha­vare av en för­lags­an­del göra sådan fram­ställ­ning. Lag (1998:1500).

3 §   Den som är i kon­kurs eller under­kas­tad närings­för­bud eller som har för­val­tare enligt 11 kap. 7 § för­äld­ra­bal­ken får inte vara revi­sor i en spar­bank eller i en med­lems­bank.

Endast den som är auk­to­ri­se­rad eller god­känd revi­sor får vara revi­sor i en spar­bank eller i en med­lems­bank.

En revi­sor skall ha den insikt i och erfa­ren­het av redo­vis­ning och eko­no­miska för­hål­lan­den som med hän­syn till arten och omfånget av ban­kens verk­sam­het fordras för upp­dra­gets full­gö­rande.

Till revi­sor kan utses även ett regi­stre­rat revi­sions­bo­lag.
Bestäm­mel­ser om vem som kan vara huvud­an­sva­rig för revi­sio­nen och om under­rät­tel­se­skyl­dig­het finns i 17 § revi­sorsla­gen (2001:883). Bestäm­mel­serna i 5 § om behö­rig­het, i 8 a § om rap­por­te­rings­skyl­dig­het och i 13 § om rätt att när­vara på stämma tilläm­pas på den huvud­an­sva­rige. Lag (2001:929).

4 §   I en spar­bank eller i en med­lems­bank skall minst en revi­sor som stäm­man utsett vara auk­to­ri­se­rad revi­sor eller god­känd revi­sor som avlagt revi­sorsex­a­men. Lag (2001:929).

5 §   I en spar­bank eller i en med­lems­bank får den inte vara revi­sor som
   1. är sty­rel­se­le­da­mot i ban­ken eller dess dot­ter­fö­re­tag eller dele­gat i ban­ken eller biträ­der vid ban­kens bok­fö­ring eller medels­för­valt­ning eller ban­kens kon­troll där­ö­ver,
   2. är anställd hos ban­ken eller på något annat sätt intar en under­ord­nad eller bero­ende ställ­ning till ban­ken eller till någon som avses under 1 eller är verk­sam i samma före­tag som den som yrkes­mäs­sigt biträ­der ban­ken vid grund­bok­fö­ringen eller medels­för­valt­ningen eller ban­kens kon­troll där­ö­ver,
   3. är gift eller sambo med eller är sys­kon eller släk­ting i rätt upp- eller ned­sti­gande led till en per­son som avses under 1 eller är besvågrad med en sådan per­son i rätt upp- eller ned­sti­gande led eller så att den ene är gift med den andres sys­kon, eller
   4. står i lånes­kuld till ban­ken eller annat före­tag i samma kon­cern eller har för­plik­tel­ser för vilka ban­ken eller ett sådant före­tag har ställt säker­het.

Den som är huvud­man i en spar­bank får inte vara sådan revi­sor som avses i 4 §.

Den som enligt denna para­graf inte är behö­rig att vara revi­sor får inte hel­ler vara revi­sor i ett dot­ter­fö­re­tag till ban­ken.

En revi­sor får vid revi­sio­nen inte anlita någon som enligt denna para­graf inte är behö­rig att vara revi­sor. Har ban­ken anställda eller dele­ga­ter med upp­gift att ute­slu­tande eller huvud­sak­li­gen sköta ban­kens interna revi­sion, får revi­sorn dock anlita dessa i den utsträck­ning det är för­en­ligt med god revi­sions­sed. Lag (1999:911).

6 §   Ett upp­drag som revi­sor i en spar­bank eller i en med­lems­bank upp­hör i för­tid, om revi­sorn eller den som utsett honom begär det. Anmä­lan om detta skall göras hos sty­rel­sen och, om en revi­sor som inte är vald på stäm­man vill avgå, hos den som har till­satt honom.

I en spar­bank eller i en med­lems­bank där Finansin­spek­tio­nen inte för­ord­nat revi­sor skall en revi­sor vars upp­drag upp­hör i för­tid genast anmäla detta till inspek­tio­nen. Revi­sorn skall i anmäl­ningen lämna en redo­gö­relse för iakt­ta­gel­serna vid den gransk­ning som han har utfört under den del av det löpande räken­skaps­å­ret som hans upp­drag har omfat­tat. För anmäl­ningen gäl­ler i tillämp­liga delar vad som före­skrivs i 11 § tredje och fjärde styc­kena om revi­sions­be­rät­telse. Avskrift av anmäl­ningen skall över­läm­nas till ban­kens sty­relse.

Upp­hör en revi­sors upp­drag i för­tid eller upp­kom­mer hin­der för honom enligt 3-5 §§ eller enligt stad­garna att vara revi­sor och finns det inte någon sup­ple­ant för honom, skall sty­rel­sen vidta åtgär­der för att en ny revi­sor till­sätts för den åter­stå­ende man­dat­ti­den. Finansin­spek­tio­nen kan, om det finns sär­skilda skäl, medge att en ny revi­sor utses vid när­mast föl­jande ordi­na­rie stämma. Lag (1999:911).

7 §   Sty­rel­sen skall, om inte rät­telse utan dröjs­mål sker genom den som utser revi­sor, göra anmä­lan hos Finansin­spek­tio­nen om
   1. en sådan revi­sor som sägs i 4 § inte är utsedd,
   2. en revi­sor är obe­hö­rig enligt 3 § första eller andra styc­ket eller 5 § eller enligt stad­garna, eller
   3. en bestäm­melse i denna lag eller stad­garna om anta­let revi­so­rer har åsi­do­satts.

Var och en kan göra anmä­lan enligt första styc­ket.

Bestäm­mel­ser om Finansin­spek­tio­nens möj­lig­he­ter att åstad­komma rät­telse finns i 7 kap. Lag (2001:929).

8 §   Revi­so­rerna i en spar­bank eller i en med­lems­bank skall i den omfatt­ning som föl­jer av god revi­sions­sed granska ban­kens års­re­do­vis­ning jämte räken­ska­perna samt sty­rel­sens för­valt­ning.

Om en spar­bank eller en med­lems­bank är moder­fö­re­tag (moder­bank), skall revi­so­rerna även granska kon­cern­re­do­vis­ningen och kon­cern­fö­re­ta­gens inbör­des för­hål­lan­den i övrigt.

Revi­so­rer, som är utsedda av annan än Finansin­spek­tio­nen, skall följa de sär­skilda före­skrif­ter som med­de­las av stäm­man, om de inte stri­der mot lag, stad­garna eller god revi­sions­sed.
Lag (1998:1500).

8 a §   Om revi­sorn vid full­gö­ran­det av sitt upp­drag i en spar­bank eller i en med­lems­bank får kän­ne­dom om för­hål­lan­den som
   1. kan utgöra en väsent­lig över­trä­delse av de för­fatt­ningar som regle­rar ban­kers verk­sam­het,
   2. kan påverka ban­kens fort­satta drift nega­tivt, eller
   3. kan leda till att revi­sorn avstyr­ker att balans­räk­ningen eller resul­tat­räk­ningen fast­ställs eller till anmärk­ning enligt 11 §,
skall revi­sorn omgå­ende rap­por­tera detta till Finansin­spek­tio­nen.

Revi­sorn har en mot­sva­rande rap­por­te­rings­skyl­dig­het om han eller hon får kän­ne­dom om för­hål­lan­den som avses i första styc­ket vid full­gö­rande av upp­drag som revi­sorn har i ban­kens moder­fö­re­tag eller dot­ter­fö­re­tag eller ett före­tag som har en likar­tad för­bin­delse med ban­ken. Lag (1998:1500).

9 §   Sty­rel­sen i en spar­bank eller i en med­lems­bank skall ge revi­so­rerna möj­lig­het att verk­ställa gransk­ningen i den omfatt­ning som dessa fin­ner nöd­vän­dig samt lämna de upp­lys­ningar och den hjälp som de begär. Samma skyl­dig­het gäl­ler för före­tags­led­ningen och revi­so­rerna i ett dot­ter­fö­re­tag gente­mot revi­so­rerna i moder­ban­ken.
Lag (1998:1500).

10 §   Sedan revi­so­rerna i en spar­bank eller i en med­lems­bank slut­fört gransk­ningen, skall de skriva en hän­vis­ning till revi­sions­be­rät­tel­sen på års­re­do­vis­ningen och, i en moder­bank, på kon­cern­re­do­vis­ningen. Fin­ner revi­so­rerna att balans­räk­ningen eller resul­tat­räk­ningen inte bör fast­stäl­las, skall de anteckna även detta. I en moder­bank gäl­ler det­samma i fråga om kon­cern­ba­lans­räk­ningen och kon­cern­re­sul­tat­räk­ningen.
Lag (1998:1500).

11 §   Revi­so­rerna i en spar­bank eller i en med­lems­bank skall för varje räken­skapsår avge en revi­sions­be­rät­telse till stäm­man. Berät­tel­sen skall över­läm­nas till ban­kens sty­relse senast två vec­kor före den ordi­na­rie stäm­man. Revi­so­rerna skall inom samma tid till sty­rel­sen åter­lämna de redo­vis­nings­hand­lingar som har över­läm­nats till dem.

Revi­sions­be­rät­tel­sen skall inne­hålla ett utta­lande om huruvida års­re­do­vis­ningen har upp­rät­tats i över­ens­stäm­melse med lagen (1995:1559) om års­re­do­vis­ning i kre­di­tin­sti­tut och vär­de­pap­pers­bo­lag. Inne­hål­ler inte års­re­do­vis­ningen sådana upp­lys­ningar som skall läm­nas enligt nämnda lag skall revi­so­rerna ange detta och lämna behöv­liga upp­lys­ningar i sin berät­telse, om det kan ske.

Har revi­so­rerna vid sin gransk­ning fun­nit att någon åtgärd eller för­sum­melse, som kan för­an­leda ersätt­nings­skyl­dig­het, lig­ger en sty­rel­se­le­da­mot till last eller att en sty­rel­se­le­da­mot på annat sätt hand­lat i strid mot denna lag, lagen om års­re­do­vis­ning i kre­di­tin­sti­tut och vär­de­pap­pers­bo­lag, spar­bank­sla­gen (1987:619) eller lagen (1995:1570) om med­lems­ban­ker eller mot stad­garna, skall det anmär­kas i berät­tel­sen. Revi­sions­be­rät­tel­sen skall även inne­hålla ett utta­lande i frå­gan om ansvars­fri­het för sty­rel­se­le­da­mö­terna.
Revi­so­rerna kan även i övrigt i berät­tel­sen anteckna de upp­lys­ningar som de öns­kar med­dela huvud­män­nen eller med­lem­marna.

I revi­sions­be­rät­tel­sen skall också anmär­kas om revi­so­rerna fun­nit att ban­ken inte har full­gjort sin skyl­dig­het
   1. att göra skat­te­av­drag enligt skat­te­be­tal­nings­la­gen (1997:483),
   2. att lämna skatte­de­kla­ra­tion enligt 10 kap. 9 eller 10 § skat­te­be­tal­nings­la­gen, eller
   3. att i rätt tid betala skat­ter och avgif­ter som avses i 1-2.

Om revi­sions­be­rät­tel­sen inne­hål­ler anmärk­ning om att ban­ken inte har full­gjort någon sådan skyl­dig­het som avses i fjärde styc­ket 1-3, skall revi­so­rerna genast sända in en avskrift av den till Skat­te­ver­ket.

Revi­sions­be­rät­tel­sen skall inne­hålla sär­skilda utta­lan­den om fast­stäl­lande av balans­räk­ningen och resul­tat­räk­ningen samt om det för­slag till dis­po­si­tio­ner beträf­fande ban­kens vinst eller för­lust som har lagts fram i för­valt­nings­be­rät­tel­sen.

I en moder­bank skall revi­so­rerna avge en sär­skild revi­sions­be­rät­telse beträf­fande kon­cer­nen. Här­vid skall första-​ tredje och sjätte styc­kena tilläm­pas. Lag (2003:692).

12 §   Erin­ringar som revi­so­rerna i en spar­bank eller i en med­lems­bank fram­stäl­ler till sty­rel­sen och som inte har tagits in i revi­sions­be­rät­tel­sen skall de anteckna i ett pro­to­koll eller någon annan hand­ling. Hand­lingen skall över­läm­nas till sty­rel­sen och beva­ras av denna på ett betryg­gande sätt.
Lag (1998:1500).

13 §   Revi­so­rerna i en spar­bank eller i en med­lems­bank har rätt att när­vara vid ban­kens stäm­mor. De är skyl­diga att när­vara vid en stämma, om det med hän­syn till ären­dena kan anses nöd­vän­digt. Lag (1998:1500).

14 §   Revi­so­rerna i en spar­bank eller i en med­lems­bank får inte lämna upp­lys­ningar till en enskild huvud­man, med­lem eller utom­stå­ende om sådana ange­lä­gen­he­ter som de har fått kän­ne­dom om vid full­gö­ran­det av sina upp­drag, om det kan vara till nack­del för ban­ken.

I 1 kap. 10 § före­skrivs att enskil­das för­hål­lan­den till bank inte obe­hö­ri­gen får röjas.

Revi­so­rerna är skyl­diga att
   1. till stäm­man lämna alla upp­lys­ningar som stäm­man begär, om det inte skulle vara till väsent­lig nack­del för ban­ken eller till nämn­värd olä­gen­het för enskild,
   2. till medre­vi­so­rer, lek­man­na­re­vi­sor, granskare som avses i 15 §, ny revi­sor och, om ban­ken har för­satts i kon­kurs, kon­kurs­för­val­tare lämna erfor­der­liga upp­lys­ningar om ban­kens ange­lä­gen­he­ter, samt
   3. på begä­ran lämna upp­lys­ningar om ban­kens ange­lä­gen­he­ter till under­sök­nings­le­da­ren under för­un­der­sök­ning i brott­mål.

Bestäm­mel­ser om revi­so­rers rap­por­te­rings­skyl­dig­het till Finansin­spek­tio­nen finns i 8 a §. Lag (1999:911).

15 §   Varje röst­be­rät­ti­gad i en spar­bank eller i en med­lems­bank kan väcka för­slag om att Finansin­spek­tio­nen skall utse granskare för sär­skild gransk­ning av ban­kens för­valt­ning och räken­ska­per under viss för­flu­ten tid eller av vissa åtgär­der eller för­hål­lan­den i ban­ken. För­sla­get skall fram­stäl­las på en ordi­na­rie stämma eller på stämma där ären­det enligt kal­lel­sen skall behand­las. Finansin­spek­tio­nen skall på begä­ran av en röst­be­rät­ti­gad och efter att ha hört ban­kens sty­relse för­ordna en eller flera granskare, om för­sla­get biträds
   1. i en spar­bank av minst en tion­del av samt­liga huvud­män eller en tred­je­del av de när­va­rande huvud­män­nen, eller
   2. i en med­lems­bank av minst en tion­del av samt­liga röst­be­rät­ti­gade eller en tred­je­del av de när­va­rande röst­be­rät­ti­gade.

I en med­lems­bank kan inne­ha­va­ren av för­lags­an­de­lar begära hos sty­rel­sen att granskare utses. Begärs detta av inne­ha­vare som före­trä­der för­lagsin­sat­ser till ett sam­man­lagt belopp mot­sva­rande minst en tion­del av det totalt inbe­talda insats­ka­pi­ta­let, skall sty­rel­sen senast inom två måna­der göra fram­ställ­ning härom hos Finansin­spek­tio­nen. För­sum­mas detta får varje inne­ha­vare av en för­lags­an­del göra sådan fram­ställ­ning.

Vad som sägs om revi­sor i 3 § första och fjärde styc­kena, 5, 8 a, 9, 13 och 14 §§ samt 5 kap. 2, 4, 6 och 7 §§ tilläm­pas även i fråga om granskare. Den som är underå­rig får inte vara granskare.

Ytt­rande över gransk­ningen skall avges till stäm­man. Ytt­ran­det skall hål­las till­gäng­ligt hos ban­ken under minst en vecka före stäm­man för huvud­man, med­lem eller annan röst­be­rät­ti­gad och genast sän­das till var och en av dem som begär det. Ytt­ran­det skall också läg­gas fram på stäm­man. På samma sätt skall ytt­ran­det hål­las till­gäng­ligt för och sän­das till inne­ha­vare av för­lags­an­de­lar, om granska­ren har utsetts på begä­ran av en sådan inne­ha­vare. Lag (1999:911).


4 kap. All­män gransk­ning

Lek­man­na­re­vi­sor

1 §   Om inte annat före­skrivs i stad­garna, får det i en spar­bank eller i en med­lems­bank utses en eller flera per­so­ner (lek­man­na­re­vi­so­rer) att utföra sådan gransk­ning som anges i 4 §.
Lag (1999:911).

2 §   För en lek­man­na­re­vi­sor får en eller flera sup­ple­an­ter utses. Vad som sägs i denna lag om lek­man­na­re­vi­sor skall i tillämp­liga delar även gälla sup­ple­ant. Lag (1999:911).

3 §   Bestäm­mel­serna i denna lag om revi­so­rer är inte tillämp­liga på lek­man­na­re­vi­so­rer. Lag (1999:911).

Lek­man­na­re­vi­sorns upp­gif­ter

4 §   Lek­man­na­re­vi­sorn skall granska om ban­kens verk­sam­het sköts på ett ända­måls­en­ligt och från eko­no­misk syn­punkt till­freds­stäl­lande sätt och om ban­kens interna kon­troll är till­räck­lig. Gransk­ningen skall vara så ingå­ende och omfat­tande som god sed vid detta slag av gransk­ning krä­ver. Lag (1999:911).

5 §   Lek­man­na­re­vi­sorn skall följa de anvis­ningar som med­de­las av stäm­man, såvida de inte stri­der mot lag, stad­garna eller god sed. Lag (1999:911).

6 §   Lek­man­na­re­vi­sorn skall efter varje räken­skapsår lämna en gransk­nings­rap­port till stäm­man. Bestäm­mel­ser om rap­por­tens inne­håll och den tid­punkt då den skall läm­nas till bola­gets sty­relse finns i 14 §. Lag (1999:911).

7 §   Lek­man­na­re­vi­sorn får inte under­teckna en sådan revi­sions­be­rät­telse som avses i 3 kap. 11 § första styc­ket.
Lag (1999:911).

Till­han­da­hål­lande av upp­lys­ningar m.m.

8 §   Sty­rel­sen skall ge lek­man­na­re­vi­sorn till­fälle att genom­föra gransk­ningen i den omfatt­ning lek­man­na­re­vi­sorn anser vara nöd­vän­dig samt lämna de upp­lys­ningar och det biträde som lek­man­na­re­vi­sorn begär.

Samma skyl­dig­het har före­tags­led­ningen, revi­so­rerna och lek­man­na­re­vi­so­rerna i ett dot­ter­fö­re­tag gente­mot lek­man­na­re­vi­sorn i moder­ban­ken. Lag (1999:911).

Hur lek­man­na­re­vi­sor utses

9 §   En lek­man­na­re­vi­sor väljs av stäm­man, om inte stad­garna inne­hål­ler bestäm­mel­ser om att denne skall utses på annat sätt.
Lag (1999:911).

Obe­hö­rig­hets­grun­der

10 §   Den som är underå­rig eller i kon­kurs eller har fått närings­för­bud eller har för­val­tare enligt 11 kap. 7 § för­äld­ra­bal­ken får inte vara lek­man­na­re­vi­sor. Lag (1999:911).

Jäv

11 §   Den får inte vara lek­man­na­re­vi­sor som
   1. är sty­rel­se­le­da­mot i ban­ken eller dess dot­ter­fö­re­tag eller dele­gat i ban­ken eller biträ­der vid ban­kens bok­fö­ring eller medels­för­valt­ning eller ban­kens kon­troll där­ö­ver,
   2. är anställd hos ban­ken eller på något annat sätt har en under­ord­nad eller bero­ende ställ­ning till ban­ken eller till någon som avses under 1 eller är verk­sam i samma före­tag som den som yrkes­mäs­sigt biträ­der ban­ken vid grund­bok­fö­ringen eller medels­för­valt­ningen eller ban­kens kon­troll där­ö­ver,
   3. är gift eller sambo med eller är sys­kon eller släk­ting i rätt upp- eller ned­sti­gande led till en per­son som avses under 1 eller är besvågrad med en sådan per­son i rätt upp- eller ned­sti­gande led eller så att den ene är gift med den andres sys­kon, eller
   4. står i lånes­kuld till ban­ken eller annat före­tag i samma kon­cern eller har för­plik­tel­ser som ban­ken eller ett sådant före­tag har ställt säker­het för.

I fråga om lek­man­na­re­vi­sor i en med­lems­bank gäl­ler vad som sägs i första styc­ket 4 endast om lånes­kul­den eller säker­he­ten går utö­ver vad som nor­malt sam­man­hänger med med­lem­skap i ban­ken.

Den som enligt denna para­graf inte är behö­rig att vara lek­man­na­re­vi­sor får inte hel­ler vara lek­man­na­re­vi­sor i ett dot­ter­fö­re­tag till ban­ken. Lag (1999:911).

Anli­tande av biträde

12 §   En lek­man­na­re­vi­sor får vid gransk­ningen inte anlita någon som enligt 11 § inte är behö­rig att vara lek­man­na­re­vi­sor. Har ban­ken anställda eller dele­ga­ter med upp­gift att ute­slu­tande eller huvud­sak­li­gen sköta ban­kens interna revi­sion, får lek­man­na­re­vi­sorn dock anlita dessa i den utsträck­ning det är för­en­ligt med god sed. Lag (1999:911).

Lek­man­na­re­vi­sorns avgång

13 §   Ett upp­drag som lek­man­na­re­vi­sor upp­hör, om lek­man­na­re­vi­sorn eller den som utsett lek­man­na­re­vi­sorn anmä­ler att upp­dra­get skall upp­höra. Anmä­lan skall göras hos sty­rel­sen.
Om en lek­man­na­re­vi­sor som inte är vald på stäm­man vill avgå, skall han anmäla det också hos den som har utsett honom.
Lag (1999:911).

Lek­man­na­re­vi­sorns gransk­nings­rap­port

14 §   Gransk­nings­rap­por­ten skall läm­nas till ban­kens sty­relse senast två vec­kor före ordi­na­rie stämma.

I rap­por­ten skall lek­man­na­re­vi­sorn uttala sig om sådana för­hål­lan­den som avses i 4 § och om sådana för­hål­lan­den som han har varit skyl­dig att granska enligt 5 §. Om lek­man­na­re­vi­sorn fin­ner anled­ning till anmärk­ning mot någon sty­rel­se­le­da­mot, skall han upp­lysa om detta i rap­por­ten och lämna upp­gift om anled­ningen till anmärk­ningen.

En lek­man­na­re­vi­sor får i gransk­nings­rap­por­ten lämna även andra upp­lys­ningar som han anser att huvud­män­nen i en spar­bank eller med­lem­marna och inne­ha­varna av för­lags­an­de­lar i en med­lems­bank bör få kän­ne­dom om. Lag (1999:911).

15 §   I en spar­bank skall gransk­nings­rap­por­ten sän­das till huvud­män­nen på samma sätt som anges i 4 kap. 9 § fjärde styc­ket spar­bank­sla­gen (1987:619) samt läg­gas fram på stäm­man.

I en med­lems­bank skall gransk­nings­rap­por­ten hål­las till­gäng­lig för och sän­das till med­lem­marna och inne­ha­varna av för­lags­an­de­lar på samma sätt som anges i 7 kap. 8 § fjärde styc­ket lagen (1995:1570) om med­lems­ban­ker samt läg­gas fram på stäm­man. Lag (1999:911).

Lek­man­na­re­vi­sorns när­varo vid stämma

16 §   Lek­man­na­re­vi­sorn har rätt att när­vara vid stämma. Han är skyl­dig att när­vara om det med hän­syn till ären­dena kan anses nöd­vän­digt. Lag (1999:911).

Lek­man­na­re­vi­sorns tyst­nads­plikt

17 §   Lek­man­na­re­vi­sorn får inte lämna upp­lys­ningar till en enskild huvud­man, med­lem eller utom­stå­ende om sådana ange­lä­gen­he­ter som han har fått kän­ne­dom om när han full­gör sitt upp­drag, om det kan vara till skada för ban­ken.

I 1 kap. 10 § före­skrivs att enskil­das för­hål­lan­den till bank inte obe­hö­ri­gen får röjas. Lag (1999:911).

Lek­man­na­re­vi­sorns upp­lys­nings­plikt

18 §   Lek­man­na­re­vi­sorn är skyl­dig att till stäm­man lämna alla upp­lys­ningar som stäm­man begär, om det inte skulle vara till väsent­lig nack­del för ban­ken eller till nämn­värd olä­gen­het för enskild. Lag (1999:911).

19 §   Lek­man­na­re­vi­sorn är skyl­dig att lämna revi­sor, annan lek­man­na­re­vi­sor, granskare som avses i 3 kap. 15 § och, om ban­ken har för­satts i kon­kurs, kon­kurs­för­val­ta­ren de upp­lys­ningar som behövs om ban­kens ange­lä­gen­he­ter.

Lek­man­na­re­vi­sorn är dess­utom skyl­dig att på begä­ran lämna upp­lys­ningar om ban­kens ange­lä­gen­he­ter till under­sök­nings­le­da­ren under för­un­der­sök­ning i brott­mål.
Lag (1999:911).


5 kap. Bestäm­mel­ser för spar­ban­ker och med­lems­ban­ker om ska­de­stånd m.m.

1 §   Om en stif­tare, huvud­man, sty­rel­se­le­da­mot eller dele­gat upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het ska­dar en spar­bank eller en med­lems­bank då han full­gör sitt upp­drag, skall han ersätta ska­dan. Det­samma gäl­ler när ska­dan vål­las en med­lem eller någon annan genom över­trä­delse av denna lag, lagen (1995:1559) om års­re­do­vis­ning i kre­di­tin­sti­tut och vär­de­pap­pers­bo­lag, spar­bank­sla­gen (1987:619) eller lagen (1995:1570) om med­lems­ban­ker eller ban­kens stad­gar. Lag (1998:1500).

2 §   En revi­sor eller en lek­man­na­re­vi­sor i en spar­bank eller i en med­lems­bank är ersätt­nings­skyl­dig enligt de grun­der som anges i 1 §. Revi­sorn eller lek­man­na­re­vi­sorn ansva­rar även för skada som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het vål­las av hans med­hjäl­pare.

Om ett revi­sions­bo­lag är revi­sor, ålig­ger ersätt­nings­skyl­dig­he­ten detta bolag och den som är huvud­an­sva­rig för revi­sio­nen. Lag (1999:911).

3 §   En med­lem i en med­lems­bank eller en röst­be­rät­ti­gad som inte är med­lem är skyl­dig att ersätta den skada som han genom att med­verka till över­trä­delse av denna lag, lagen (1995:1559) om års­re­do­vis­ning i kre­di­tin­sti­tut och vär­de­pap­pers­bo­lag, lagen (1995:1570) om med­lems­ban­ker eller stad­garna upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het till­fo­gar med­lems­ban­ken, en med­lem eller någon annan. Lag (1998:1500).

4 §   Om någon är ersätt­nings­skyl­dig enligt 1-3 §§, kan ska­de­stån­det jäm­kas efter vad som är skä­ligt med hän­syn till hand­ling­ens beskaf­fen­het, ska­dans stor­lek och omstän­dig­he­terna i övrigt.

Skall flera ersätta samma skada, sva­rar de soli­da­riskt för ska­de­stån­det i den mån ska­de­stånds­skyl­dig­he­ten inte har jäm­kats för någon av dem enligt första styc­ket. Vad någon har utgett i ska­de­stånd får krä­vas till­baka från de andra efter vad som är skä­ligt med hän­syn till omstän­dig­he­terna.

5 §   har upp­hävts genom lag (1998:1500).

Ska­de­stånds­ta­lan som grun­das på brott kan all­tid föras av sty­rel­sen.

6 §   Talan om ska­de­stånd till en spar­bank enligt 1 eller 2 § kan väc­kas, om vid en spar­banks­stämma majo­ri­te­ten eller en mino­ri­tet bestå­ende av minst en tred­je­del av samt­liga huvud­män har biträtt ett för­slag om att väcka ska­de­stånds­ta­lan eller har rös­tat mot ett för­slag om att bevilja någon sty­rel­se­le­da­mot ansvars­fri­het. En upp­gö­relse om ska­de­stånds­skyl­dig­he­ten kan träf­fas endast av spar­banks­stäm­man och bara under för­ut­sätt­ning att inte en tion­del av samt­liga huvud­män rös­tar mot för­sla­get till upp­gö­relse. Talan mot en dele­gat om ska­de­stånd till spar­ban­ken får utan hin­der av vad nu sagts väc­kas av sty­rel­sen.

Talan för spar­ban­kens räk­ning mot en sty­rel­se­le­da­mot om ska­de­stånd på grund av ett beslut eller en åtgärd under ett räken­skapsår skall väc­kas senast ett år från det att års­re­do­vis­ningen och revi­sions­be­rät­tel­sen för räken­skaps­å­ret lades fram på spar­banks­stämma.

Har ett beslut fat­tats om att bevilja ansvars­fri­het eller att inte föra skade-​ståndstalan utan att minst det antal huvud­män som anges i första styc­ket rös­tat mot beslu­tet eller har tiden för talan för­sut­tits enligt andra styc­ket, kan trots detta talan enligt första styc­ket väc­kas, om det i års­re­do­vis­ningen eller i revi­sions­be­rät­tel­sen eller på något annat sätt till spar­banks­stäm­man inte har läm­nats i väsent­liga hän­se­en­den rik­tiga och full­stän­diga upp­gif­ter om det beslut eller den åtgärd som lig­ger till grund för talan.

Ska­de­stånds­ta­lan som grun­das på brott kan all­tid föras av sty­rel­sen.

7 §   Talan om ska­de­stånd till en med­lems­bank enligt 1-3 §§ kan väc­kas, om vid en för­e­nings­stämma majo­ri­te­ten eller en mino­ri­tet bestå­ende av minst en tion­del av samt­liga röst­be­rät­ti­gade har biträtt ett för­slag om att väcka ska­de­stånds­ta­lan eller har rös­tat mot ett för­slag om att bevilja någon sty­rel­se­le­da­mot ansvars­fri­het. En upp­gö­relse om ska­de­stånds­skyl­dig­he­ten kan träf­fas endast av för­e­nings­stäm­man och bara under för­ut­sätt­ning att inte en tion­del av samt­liga röst­be­rät­ti­gade rös­tar mot för­sla­get till upp­gö­relse. Om en med­lem för ska­de­stånds­ta­lan för ban­kens räk­ning, kan någon upp­gö­relse inte träf­fas utan hans sam­tycke. Talan mot en dele­gat om ska­de­stånd till ban­ken får utan hin­der av vad nu sagts väc­kas av sty­rel­sen.

Talan om ska­de­stånd till med­lems­ban­ken får föras av röst­be­rät­ti­gade som utgör minst en tion­del av samt­liga röst­be­rät­ti­gade. Om en röst­be­rät­ti­gad sedan talan väckts avstår från talan, kan lik­väl de övriga full­följa denna. Den som har väckt talan sva­rar för rät­te­gångs­kost­na­derna men har rätt till ersätt­ning av ban­ken för den kost­nad som täcks av vad som kom­mit ban­ken till godo genom rät­te­gången.

Talan för med­lems­ban­kens räk­ning mot en sty­rel­se­le­da­mot om ska­de­stånd på grund av ett beslut eller en åtgärd under ett räken­skapsår skall väc­kas senast ett år från det att års­re­do­vis­ningen och revi­sions­be­rät­tel­sen för räken­skaps­å­ret lades fram på för­e­nings­stämma.

Har ett beslut fat­tats om att bevilja ansvars­fri­het eller att inte föra skade-​ståndstalan utan att det minsta anta­let röst­be­rät­ti­gade som anges i första styc­ket rös­tat mot beslu­tet eller har tiden för talan för­sut­tits enligt tredje styc­ket, kan trots detta talan enligt första eller andra styc­ket väc­kas, om det i års­re­do­vis­ningen eller i revi­sions­be­rät­tel­sen eller på något annat sätt till för­e­nings­stäm­man inte har läm­nats i väsent­liga hän­se­en­den rik­tiga och full­stän­diga upp­gif­ter om det beslut eller den åtgärd som lig­ger till grund för talan.

Ska­de­stånds­ta­lan som grun­das på brott kan all­tid föras av sty­rel­sen.
Lag (1995:1572).

8 §   Sådan talan för en banks räk­ning enligt 1-3 §§, som inte grun­das på brott, kan ej väc­kas mot
   1. sty­rel­se­le­da­mot sedan fem år för­flu­tit från utgången av det räken­skapsår då det beslut eller den åtgärd, som lig­ger till grund för talan, fat­ta­des eller vid­togs,
   2. dele­gat sedan tre år för­flu­tit från utgången av det räken­skapsår då det beslut eller den åtgärd som lig­ger till grund för talan fat­ta­des eller vid­togs,
   3. revi­sor sedan fem år för­flu­tit från utgången av det räken­skapsår som revi­sions­be­rät­tel­sen avser,
   4. lek­man­na­re­vi­sor sedan fem år för­flu­tit från utgången av det räken­skapsår som gransk­nings­rap­por­ten avser,
   5. granskare som avses i 3 kap. 15 § sedan fem år för­flu­tit från den dag när ytt­ran­det över den sär­skilda gransk­ningen lades fram på stäm­man,
   6. stif­tare sedan fem år för­flu­tit från det beslu­tet om ban­kens bildande fat­ta­des på den kon­sti­tu­e­rande stäm­man, samt
   7. huvud­man eller med­lem i med­lems­bank eller röst­be­rät­ti­gad, som inte är med­lem, sedan två år för­flu­tit från det beslut eller den åtgärd som lig­ger till grund för talan.

För­sätts ban­ken i kon­kurs på en ansö­kan som gjorts innan den tid som anges i första styc­ket har gått ut, kan kon­kurs­boet föra talan enligt 1-3 §§ trots att fri­het från ska­de­stånds­an­svar har inträtt enligt 6 § eller 7 §. Efter utgången av den nämnda tiden kan en sådan talan dock inte väc­kas senare än sex måna­der från edgångs­sam­man­trä­det.
Lag (1999:911).

9 §   Har en spar­bank i fall som avses i 1 eller 2 § till­fo­gats skada, får Finansin­spek­tio­nen låta väcka talan mot den ersätt­nings­skyl­dige, om inte bestäm­mel­serna i 6 och 8 §§ utgör hin­der för sådan talan. Lag (1992:1613).


6 kap. Spar­ban­kers och med­lems­ban­kers firma

1 §   En spar­banks firma skall inne­hålla ordet spar­bank. En med­lems­banks firma skall inne­hålla ordet med­lems­bank.

Fir­man skall regi­stre­ras i bank­re­gist­ret.

Om fir­man skall regi­stre­ras på två eller flera språk, skall varje lydelse anges i ban­kens stad­gar. Lag (1998:1500).

2 §   En spar­banks eller en med­lems­banks firma skall tyd­ligt skilja sig från andra ännu bestå­ende fir­mor, som är införda i bank­re­gist­ret, samt från benäm­ningar på utländska bank­fö­re­tag, som är all­mänt kända i Sve­rige.

För regi­stre­ring av firma gäl­ler i övrigt vad som före­skrivs i fir­ma­la­gen (1974:156). Lag (1998:1500).

3 §   En spar­banks eller en med­lems­banks sty­relse kan anta bifirma. Bestäm­mel­sen i 1 § andra styc­ket och 2 § om firma gäl­ler även bifirma. Ordet bank, spar­bank eller med­lems­bank får endast använ­das i bifirma för bank­verk­sam­het. Lag (1998:1500).

4 §   Skrift­liga hand­lingar, som utfär­das för en spar­bank eller en med­lems­bank, bör under­teck­nas med ban­kens firma. Om sty­rel­sen eller annan ställ­fö­re­trä­dare för ban­ken har utfär­dat en hand­ling utan fir­ma­teck­ning och det inte fram­går av dess inne­håll att den utfär­dats på ban­kens väg­nar, är de som under­teck­nat hand­lingen soli­da­riskt ansva­riga för för­plik­telse enligt hand­lingen såsom för egen skuld. Detta gäl­ler dock inte om det av omstän­dig­he­terna vid hand­ling­ens till­komst fram­gick att den utfär­da­des för ban­ken och den till vil­ken hand­lingen ställts av ban­ken får ett behö­ri­gen under­teck­nat god­kän­nande av hand­lingen utan oskä­ligt dröjs­mål efter det att detta begärts eller per­son­lig ansva­rig­het gjorts gäl­lande mot under­teck­narna.
Lag (1998:1500).

5 §   I fir­ma­la­gen (1974:156) finns bestäm­mel­ser om för­bud mot använd­ning av firma och om hävande av fir­ma­re­gi­stre­ring.

6 §   har upp­hävts genom lag (1998:1500).


7 kap. Till­syn

Hur till­sy­nen över ban­ker skall bedri­vas

1 §   En bank står under till­syn av Finansin­spek­tio­nen. Ban­ken skall lämna inspek­tio­nen de upp­lys­ningar om sin verk­sam­het och där­med sam­man­häng­ande omstän­dig­he­ter som inspek­tio­nen begär.

Inspek­tio­nen får genom­föra under­sök­ning hos en bank när inspek­tio­nen anser det nöd­vän­digt. Lag (2000:818).

2 §   Rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bemyn­di­gande, Finansin­spek­tio­nen får med­dela före­skrif­ter om
   1. vilka upp­lys­ningar som en bank skall lämna till inspek­tio­nen,
   2. för­va­ring och inven­te­ring av vär­de­hand­lingar samt
   3. brotts­före­byg­gande åtgär­der hos en bank. Lag (1992:1613).

3 §   Finansin­spek­tio­nen skall vid sin till­syn över ban­kerna se till att en sund utveck­ling av verk­sam­he­ten främ­jas. Lag (1992:1613).

4 §   Sty­rel­sen i en spar­bank eller i en med­lems­bank är skyl­dig att genast låta upp­rätta en sär­skild balans­räk­ning, om det finns anled­ning att anta att ban­ken i fråga inte kan upp­fylla kra­vet på kapi­taltäck­ning enligt lagen (1994:2004) om kapi­taltäck­ning och stora expo­ne­ringar för kre­di­tin­sti­tut och vär­de­pap­pers­bo­lag.

Balans­räk­ningen skall grans­kas av revi­so­rerna. Om anta­gan­det om ban­kens ställ­ning bekräf­tas skall sty­rel­sen genast under­rätta Finansin­spek­tio­nen. Lag (1998:1500).

5 §   Finansin­spek­tio­nen skall för­ordna en eller flera revi­so­rer att med övriga revi­so­rer delta i revi­sio­nen av en bank.

Inspek­tio­nen får när som helst åter­kalla ett revi­sors­för­ord­nande och utse en ny revi­sor.

Revi­sorn har rätt till skä­ligt arvode för sitt arbete av ban­ken.
Arvo­dets stor­lek bestäms av inspek­tio­nen.

Finansin­spek­tio­nen skall utfärda en instruk­tion för revi­sor som för­ord­nats av inspek­tio­nen. Lag (1995:1572).

6 §   Finansin­spek­tio­nen får, när det anses nöd­vän­digt, sam­man­kalla sty­rel­sen i en bank. Om sty­rel­sen inte har rät­tat sig efter en begä­ran från inspek­tio­nen om att kalla till extra stämma, får inspek­tio­nen utfärda en sådan kal­lelse.

Före­trä­dare för inspek­tio­nen får när­vara vid stämma och vid ett sådant sty­rel­se­sam­man­träde, som inspek­tio­nen har sam­man­kal­lat, samt delta i över­lägg­ning­arna. Lag (1992:1613).

7 §   Under en banks lik­vi­da­tion har Finansin­spek­tio­nen samma befo­gen­he­ter i fråga om lik­vi­da­to­rerna och stäm­man som annars till­kom­mer inspek­tio­nen beträf­fande sty­rel­sen och stäm­man. Lag (1992:1613).

Sär­skilt om till­sy­nen över fili­a­ler till utländska bank­fö­re­tag hem­ma­hö­rande inom EES

8 §   Finansin­spek­tio­nen skall i sam­ar­bete med behö­rig hem­lands­myn­dig­het utöva till­syn över att lik­vi­di­te­ten är till­freds­stäl­lande i en här inrät­tad filial till utländskt bank­fö­re­tag hem­ma­hö­rande inom EES.

Efter anmä­lan till Finansin­spek­tio­nen kan en behö­rig myn­dig­het i ett annat land inom EES företa under­sök­ning hos en här i lan­det inrät­tad filial till bank­fö­re­tag hem­ma­hö­rande i det andra lan­det. Lag (1992:1613).

9 §   Finansin­spek­tio­nen skall, med avse­ende på utländskt bank­fö­re­tag hem­ma­hö­rande inom EES, vil­ket dri­ver verk­sam­het här i lan­det från filial eller genom direkt till­han­da­hål­lande av tjäns­ter, lämna de upp­gif­ter till behö­rig myn­dig­het i ban­kens hem­land som denna myn­dig­het behö­ver för sin till­syn över ban­ken. Lag (1992:1613).

Ägar­pröv­ning m.m.

10 §   Ett direkt eller indi­rekt för­värv av aktier eller ande­lar i en bank, som med­för att för­vär­va­rens sam­man­lagda inne­hav utgör ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav, får ske bara efter till­stånd av Finansin­spek­tio­nen. Det­samma gäl­ler för­värv som inne­bär att ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav ökas så att det upp­går till eller över­sti­ger 20, 33 eller 50 pro­cent av kapi­ta­let eller rös­te­ta­let för samt­liga aktier eller ande­lar eller så att ban­ken blir dot­ter­fö­re­tag.

Till­stånd enligt första styc­ket skall med­de­las före för­vär­vet. Om för­vär­vet har gjorts genom bodel­ning, arv, tes­ta­mente, bolags­skifte eller på annat lik­nande sätt, krävs i stäl­let till­stånd för att för­vär­va­ren skall få behålla de aktier eller ande­lar som erhål­lits.
För­vär­va­ren skall ansöka om till­stånd till ett sådant för­värv inom sex måna­der efter det att akti­erna eller ande­larna erhål­lits. Lag (1996:746).

11 §   Till­stånd skall ges till för­värv som avses i 10 §, om det kan antas att för­vär­va­ren inte kom­mer att mot­verka en sund utveck­ling av ban­kens verk­sam­het och om för­vär­va­ren även i övrigt är lämp­lig att utöva ett väsent­ligt infly­tande över led­ningen av en bank. Till­stånd får inte ges, om för­vär­va­ren i väsent­lig mån har åsi­do­satt skyl­dig­he­ter i närings­verk­sam­het eller i andra eko­no­miska ange­lä­gen­he­ter eller gjort sig skyl­dig till all­var­lig brotts­lig­het.

Om för­vär­vet skulle leda till nära för­bin­del­ser mel­lan ban­ken och någon annan, skall till­stånd ges endast om för­bin­del­serna inte hind­rar en effek­tiv till­syn av ban­ken.

Finansin­spek­tio­nen får före­skriva en viss tid inom vil­ken ett för­värv skall genom­fö­ras.

Finansin­spek­tio­nen skall med­dela beslut i ett ärende enligt denna para­graf inom tre måna­der från det att ansö­kan om till­stånd gjor­des.
Lag (1996:759).

12 §   Den som avser att avyttra ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav eller en så stor del av ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav att inne­ha­vet där­i­ge­nom kom­mer att under­stiga någon av de i 10 § angivna grän­serna skall under­rätta Finansin­spek­tio­nen om detta. Lag (1992:1613).

13 §   När ett bank­ak­tie­bo­lag eller en med­lems­bank får kän­ne­dom om att aktier eller ande­lar i ban­ken bli­vit före­mål för ett sådant för­värv som avses i 10 § eller för en sådan avytt­ring som avses i 12 §, skall ban­ken sna­rast anmäla för­vär­vet eller avytt­ringen till Finansin­spek­tio­nen.

När ett bank­ak­tie­bo­lag eller en med­lems­bank i annat fall får kän­ne­dom om att den har nära för­bin­del­ser med någon annan, skall ban­ken sna­rast anmäla det till Finansin­spek­tio­nen.

Ett bank­ak­tie­bo­lag eller en med­lems­bank skall årli­gen till Finansin­spek­tio­nen anmäla nam­nen på de ägare som har ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav av aktier eller ande­lar i ban­ken samt stor­le­ken på inne­ha­ven.
Lag (1996:746).

13 a §   Om en juri­disk per­son har ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav i en bank, skall den juri­diska per­so­nen sna­rast anmäla änd­ringar av vilka som ingår i dess led­ning till Finansin­spek­tio­nen. Lag (1996:746).

14 §   Om den som har ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav av aktier eller ande­lar utö­var eller kan antas komma att utöva sitt infly­tande på ett sätt som mot­ver­kar en sund utveck­ling av verk­sam­he­ten i ban­ken, får Finansin­spek­tio­nen besluta att denne vid stäm­man inte får före­träda fler aktier eller ande­lar än som mot­sva­rar ett inne­hav som inte är kva­li­fi­ce­rat. Det­samma gäl­ler, om en sådan inne­ha­vare i väsent­lig mån har åsi­do­satt skyl­dig­he­ter i närings­verk­sam­het eller i andra eko­no­miska ange­lä­gen­he­ter eller gjort sig skyl­dig till all­var­lig brotts­lig­het.

Om den som har ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav av aktier eller ande­lar har under­lå­tit att ansöka om till­stånd till ett för­värv som avses i 10 §, får inspek­tio­nen besluta att denne vid stäm­man inte får före­träda akti­erna eller ande­larna till den del de omfat­tas av ett krav på till­stånd.

Om någon i strid med ett beslut av inspek­tio­nen har ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav av aktier eller ande­lar, får inne­ha­va­ren inte före­träda akti­erna eller ande­larna vid stäm­man till den del inne­ha­vet står i strid med beslu­tet.

Finansin­spek­tio­nen får före­lägga en ägare som avses i första styc­ket att avyttra så stor del av akti­erna eller ande­larna att inne­ha­vet där­ef­ter inte är kva­li­fi­ce­rat. En ägare som avses i andra eller tredje styc­ket får före­läg­gas att avyttra så stor del av akti­erna eller ande­larna att inne­ha­vet inte står i strid med inspek­tio­nens beslut.

Aktier som omfat­tas av för­bud eller före­läg­gande enligt denna para­graf skall inte med­räk­nas när det fordras sam­tycke av ägare till en viss del av akti­erna i bola­get för att ett beslut skall bli gil­tigt eller en befo­gen­het skall få utövas. Detta gäl­ler dock inte om en för­val­tare har för­ord­nats enligt 14 a §.
Lag (1998:1500).

14 a §   Om det finns sär­skilda skäl, får Finansin­spek­tio­nen begära att tings­rät­ten för­ord­nar en lämp­lig per­son att som för­val­tare före­träda sådana aktier eller ande­lar som enligt 14 § inte får före­trä­das av äga­ren. Sådan ansö­kan prö­vas av tings­rät­ten i den ort där äga­ren har sitt hem­vist, eller om äga­ren inte har hem­vist i Sve­rige, av Stock­holms tings­rätt.

En för­val­tare har rätt till skä­lig ersätt­ning för arbete och utlägg.
Ersätt­ningen skall beta­las av äga­ren till akti­erna eller ande­larna och skall på begä­ran för­skot­te­ras av ban­ken. Om den betal­ning­s­kyl­dige inte god­tar för­val­ta­rens anspråk, fast­ställs ersätt­ningen av tings­rät­ten. Lag (1996:746).

14 b §   Om en bank har nära för­bin­del­ser med någon annan och det hind­rar en effek­tiv till­syn av ban­ken, får Finansin­spek­tio­nen före­lägga inne­ha­vare av aktier eller ande­lar som med­för att för­bin­del­serna är nära att avyttra så stor del av akti­erna eller ande­larna att så inte längre är fal­let.

Finansin­spek­tio­nen får även besluta att den eller de som omfat­tas av ett beslut enligt första styc­ket inte får före­träda akti­erna eller ande­larna vid stäm­man. I så fall skall bestäm­mel­serna i 14 a § tilläm­pas. Lag (1996:746).

Ingri­pan­den mot ban­ker

15 §   Om en svensk bank har fat­tat ett beslut som stri­der mot denna lag eller någon annan för­fatt­ning som regle­rar ban­kens verk­sam­het, mot före­skrift som med­de­lats med stöd av sådan för­fatt­ning eller mot bolags­ord­ningen, får Finansin­spek­tio­nen för­bjuda verk­stäl­lig­het av beslu­tet. Har beslu­tet redan verk­ställts får inspek­tio­nen före­lägga ban­ken att göra rät­telse om det är möj­ligt. Lag (1992:1613).

16 §   En svensk banks oktroj skall åter­kal­las om
   1. ban­ken inte har anmälts för regi­stre­ring inom före­skri­ven tid eller anmä­lan har avskri­vits eller avsla­gits genom ett beslut som har vun­nit laga kraft,
   2. ban­ken inte inom ett år från det oktroj bevil­ja­des har bör­jat driva bank­rö­relse, eller ban­ken dess­förin­nan för­kla­rat sig avstå från oktro­jen,
   3. ban­ken har över­lå­tit hela sin rörelse,
   4. ban­ken under en sam­man­häng­ande tid av sex måna­der inte dri­vit bank­rö­relse,
   5. ban­ken genom att över­träda en bestäm­melse som avses i 15 § eller på annat sätt visat sig olämp­lig att utöva sådan verk­sam­het som oktro­jen avser,
   6. ban­kens kapi­tal­bas under­sti­ger det minsta belopp som krävs enligt 2 kap. 9 § andra styc­ket och bris­ten inte har täckts inom tre måna­der från det att den blev känd för ban­ken,
   7. ban­ken inte full­gjort sina skyl­dig­he­ter enligt lagen (1995:1571) om insätt­nings­ga­ranti och inte vid­ta­git rät­telse inom ett år från det att inspek­tio­nen har före­lagt ban­ken att full­göra sina skyl­dig­he­ter med för­kla­ring att ban­kens oktroj annars kan komma att åter­kal­las, eller
   8. någon som ingår i ban­kens sty­relse eller är dess verk­stäl­lande direk­tör eller den­nes ställ­fö­re­trä­dare inte upp­fyl­ler de krav som anges i 9 kap. 3 § tredje styc­ket 3 och fjärde styc­ket denna lag, 2 kap. 3 § fjärde styc­ket 2 spar­bank­sla­gen (1987:619) eller 2 kap. 2 § fjärde styc­ket 3 och femte styc­ket lagen (1995:1570) om med­lems­ban­ker.

Om det är till­räck­ligt får, i de fall som anges i första styc­ket 4 och 5, var­ning med­de­las i stäl­let för att oktro­jen åter­kal­las.

Frå­gor om åter­kal­lelse av oktroj och med­de­lande av var­ning prö­vas av Finansin­spek­tio­nen. Ären­den som är av prin­ci­piell bety­delse eller av sär­skild vikt prö­vas dock av rege­ringen.
Rege­ring­ens pröv­ning sker efter anmä­lan av inspek­tio­nen.

I fall som avses i första styc­ket 6 får inspek­tio­nen medge för­längd tid för täc­kande av bris­ten, om det finns sär­skilda skäl. I fall som avses i första styc­ket 8 får oktro­jen åter­kal­las bara om Finansin­spek­tio­nen först beslu­tat att anmärka på att per­so­nen ingår i sty­rel­sen och han eller hon, sedan en av inspek­tio­nen bestämd tid om högst tre måna­der gått, fort­fa­rande finns kvar i sty­rel­sen.

Om oktro­jen åter­kal­las får den myn­dig­het som beslu­tat om åter­kal­lelse bestämma hur avveck­lingen av rörel­sen skall ske.

Ett beslut om åter­kal­lelse får för­e­nas med för­bud att fort­sätta verk­sam­he­ten. Lag (1999:222).

17 §   Har Finansin­spek­tio­nen av en behö­rig myn­dig­het i ett annat land inom EES under­rät­tats om att en svensk bank över­trätt före­skrif­ter som i det lan­det gäl­ler för ban­ken, får de i 15 och 16 §§ angivna åtgär­derna vid­tas mot ban­ken, om någon omstän­dig­het mot­sva­rande vad som där sägs före­lig­ger.
Inspek­tio­nen skall under­rätta den behö­riga myn­dig­he­ten i det andra lan­det om vilka åtgär­der som vid­tas. Lag (1999:222).

Sär­skilda bestäm­mel­ser om ingri­pan­den mot utländska bank­fö­re­tag

18 §   Om ett bank­fö­re­tag, som är hem­ma­hö­rande i ett land utan­för EES, dri­ver bank­rö­relse från filial här i lan­det och där­vid över­trä­der en bestäm­melse som avses i 15 § eller på annat sätt visar sig olämp­ligt att utöva bank­verk­sam­het, får fili­al­till­stån­det åter­kal­las eller, om det är till­räck­ligt, var­ning med­de­las.

Frå­gor om åter­kal­lelse av fili­al­till­stånd och med­de­lande av var­ning prö­vas av Finansin­spek­tio­nen. Ären­den som är av prin­ci­piell bety­delse eller av sär­skild vikt prö­vas dock av rege­ringen. Rege­ring­ens pröv­ning sker efter anmä­lan av inspek­tio­nen.

Om insätt­ningar hos fili­a­len omfat­tas av garanti till följd av ett beslut enligt 3 § andra styc­ket lagen (1995:1571) om insätt­nings­ga­ranti och till­stånd till fili­a­le­ta­ble­ring inte skulle ha med­de­lats utan ett sådant beslut, får inspek­tio­nen, om bank­fö­re­ta­get inte full­gör sina skyl­dig­he­ter enligt lagen om insätt­nings­ga­ranti, före­lägga bank­fö­re­ta­get att vidta rät­telse med för­kla­ring att fili­al­till­stån­det annars skall åter­kal­las.
Har bank­fö­re­ta­get inte vid­ta­git rätt­telse inom ett år från före­läg­gan­det, får till­stån­det åter­kal­las. Vid en sådan pröv­ning gäl­ler andra styc­ket i tillämp­liga delar.

Om fili­al­till­stån­det åter­kal­las gäl­ler 16 § femte och sjätte styc­kena i till­lämp­liga delar.

Inspek­tio­nen skall under­rätta till­syns­myn­dig­he­ten i det land där bank­fö­re­ta­get har sitt säte om åtgär­der som har vid­ta­gits med stöd av denna para­graf. Lag (1999:159).

19 §   Om ett bank­fö­re­tag, som är hem­ma­hö­rande i ett annat land inom EES, dri­ver verk­sam­het här i lan­det från filial eller genom direkt till­han­da­hål­lande av tjäns­ter och där­vid över­trä­der en bestäm­melse som avses i 15 § eller på annat sätt har visat sig olämp­ligt att utöva sådan verk­sam­het, får Finansin­spek­tio­nen före­lägga bank­fö­re­ta­get att göra rät­telse.

Om bank­fö­re­ta­get inte föl­jer före­läg­gan­det, skall inspek­tio­nen under­rätta behö­rig myn­dig­het i före­ta­gets hem­land.

Om rät­telse ändå inte sker, får inspek­tio­nen för­bjuda bank­fö­re­ta­get att göra nya åta­gan­den här i lan­det. Innan för­bud med­de­las skall inspek­tio­nen under­rätta behö­rig myn­dig­het i bank­fö­re­ta­gets hem­land.
I bråds­kande fall får inspek­tio­nen med­dela för­bud utan före­gå­ende under­rät­telse till hem­lands­myn­dig­he­ten. Denna skall då under­rät­tas så snart det kan ske. Lag (1992:1613).

20 §   Om ett bank­fö­re­tag, som är hem­ma­hö­rande i ett annat land inom EES och dri­ver verk­sam­het här i lan­det från filial eller genom direkt till­han­da­hål­lande av tjäns­ter, har fått sitt verk­sam­hets­till­stånd åter­kal­lat i hem­lan­det, skall Finansin­spek­tio­nen genast för­bjuda bank­fö­re­ta­get att göra nya åta­gan­den i Sve­rige. Lag (1992:1613).

Ingri­pan­den mot den som sak­nar till­stånd

21 §   Om någon dri­ver bank­rö­relse utan att vara berät­ti­gad till det, skall Finansin­spek­tio­nen före­lägga honom att upp­höra med verk­sam­he­ten.

Är det osä­kert om verk­sam­he­ten omfat­tar inlå­ning, får inspek­tio­nen före­lägga den som dri­ver verk­sam­he­ten att lämna de upp­lys­ningar om verk­sam­he­ten som behövs för att bedöma om så är fal­let.

I fråga om utländska före­tag får ett före­läg­gande enligt denna para­graf rik­tas mot såväl före­ta­get som den som här i lan­det är verk­sam för före­ta­gets räk­ning. Lag (1995:1572).

Avgif­ter till Finansin­spek­tio­nen

22 §   Svenska ban­ker samt utländska bank­fö­re­tag med filial här i lan­det skall med årliga avgif­ter bekosta Finansin­spek­tio­nens verk­sam­het enligt de när­mare före­skrif­ter som rege­ringen med­de­lar.
Lag (1995:1572).

Vite

23 §   Om Finansin­spek­tio­nen med­de­lar före­läg­gande eller för­bud enligt denna lag, får inspek­tio­nen före­lägga vite. Lag (1992:1613).

24 §   Finansin­spek­tio­nens beslut enligt 6 § och 21 § andra styc­ket får inte över­kla­gas. Det­samma gäl­ler inspek­tio­nens beslut att över­lämna ett ärende till rege­ringen för pröv­ning.

Inspek­tio­nens beslut enligt 1 kap. 4 och 6 §§, 7 § fjärde styc­ket och 7 b § andra styc­ket, 2 kap. 5-6 a §§, 16-18 §§ detta kapi­tel i fråga om åter­kal­lelse av oktroj och fili­al­till­stånd samt 9 kap. 3, 23 och 28 §§ får över­kla­gas hos kam­mar­rät­ten. Det­samma gäl­ler inspek­tio­nens beslut enligt 2 kap. 3 §, 7 kap. 5 och 8 §§, 8 kap. 6 § spar­bank­sla­gen (1987:619) samt 2 kap. 2 §, 10 kap. 5 och 8 §§ lagen (1995:1570) om med­lems­ban­ker.

Andra beslut som inspek­tio­nen med­de­lar enligt denna lag, spar­bank­sla­gen och lagen om med­lems­ban­ker får över­kla­gas hos läns­rät­ten. Detta gäl­ler dock inte beslut i ären­den som avses i 20 § första styc­ket 5 för­valt­nings­la­gen (1986:223).

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten av läns­rät­tens avgö­rande.

Inspek­tio­nen får bestämma att ett beslut om för­bud, före­läg­gande eller åter­kal­lelse skall gälla ome­del­bart.
Lag (1999:222).

25 §   Om beslut i ett ärende om oktroj inte har med­de­lats inom sex måna­der från det att ansö­kan gavs in, skall sökan­den av den myn­dig­het som har att pröva ansök­ningen under­rät­tas om skä­len för detta. Sökan­den får där­ef­ter begära för­kla­ring av kam­mar­rät­ten att ären­det onö­digt uppe­hålls. Om beslut inte har med­de­lats inom sex måna­der från det att en sådan för­kla­ring avgetts, skall det anses som att ansö­kan har avsla­gits.

Om Finansin­spek­tio­nen inte vida­re­be­ford­rar en under­rät­telse som avses i 1 kap. 7 § första styc­ket till behö­rig myn­dig­het i utlan­det inom tre måna­der från det att under­rät­tel­sen mot­togs och inte hel­ler inom samma tid med­de­lar beslut enligt fjärde styc­ket samma para­graf, skall inspek­tio­nen under­rätta sökan­den om skä­len för detta. Sökan­den får där­ef­ter begära för­kla­ring av kam­mar­rät­ten att ären­det onö­digt uppe­hålls. Om under­rät­telse inte har vida­re­be­ford­rats inom tre måna­der från det att en sådan för­kla­ring avgetts, skall det anses som om beslut enligt 1 kap. 7 § fjärde styc­ket med­de­lats. Lag (1999:222).

Sär­skilda bestäm­mel­ser

26 §   När en bank har för­satts i kon­kurs, skall Finansin­spek­tio­nen för­ordna ett all­mänt ombud. Det all­männa ombu­det skall som kon­kurs­för­val­tare delta i kon­kurs­bo­ets för­valt­ning till­sam­mans med den eller de för­val­tare som utses enligt kon­kursla­gen (1987:672).

Det all­männa ombu­det kan beträf­fande med­för­val­tare göra en sådan fram­ställ­ning som avses i 7 kap. 5 § kon­kursla­gen.

Även om beslut om del­ning av kon­kurs­bo­ets för­valt­ning har fat­tats, får det all­männa ombu­det delta i för­valt­ningen i dess hel­het.

Bestäm­mel­serna i kon­kursla­gen om arvode till kon­kurs­för­val­tare gäl­ler också det all­männa ombu­det. Lag (1992:1613).

27 §   Den som är leda­mot eller sup­ple­ant i sty­rel­sen för Finansin­spek­tio­nen eller befatt­nings­ha­vare där får inte ingå i sty­rel­sen för en bank eller vara anställd i en bank. Inte hel­ler får en sådan per­son äga aktier i ett bank­ak­tie­bo­lag eller vara huvud­man i en spar­bank.

Rege­ringen får med­dela sär­skilda bestäm­mel­ser om bevil­jande av kre­dit till sådan per­son som avses i första styc­ket. Lag (1992:1613).

28 §   Om en pen­sions­stif­telse eller en per­so­nal­stif­telse hör till en bank och stif­tel­sens för­mö­gen­het huvud­sak­li­gen här­rör från medel som till­skju­tits av ban­ken, skall Finansin­spek­tio­nen se till att stif­tel­sens till­gångar är pla­ce­rade på ett sätt som bere­der skä­lig säker­het. Där­vid skall stif­tel­sens ända­mål beak­tas och hän­syn tas till vad som före­skrivs i denna lag om pla­ce­ring av en banks medel.
Har stif­tel­sens till­gångar inte pla­ce­rats på ett till­freds­stäl­lande sätt, får inspek­tio­nen före­lägga stif­tel­sen att vidta rät­telse.

Den som före­trä­der stif­tel­sen skall på Finansin­spek­tio­nens begä­ran hålla stif­tel­sens kassa och övriga till­gångar samt böc­ker, räken­ska­per och andra hand­lingar till­gäng­liga för gransk­ning. Han skall även lämna inspek­tio­nen alla de upp­lys­ningar om stif­tel­sen som inspek­tio­nen begär. Lag (1992:1613).


8 kap. Regi­stre­ring m.m.

Bank­re­gis­ter

1 §   Regi­stre­rings­myn­dig­het för bank­fö­re­tag är Patent-​ och regi­stre­rings­ver­ket.

Hos regi­stre­rings­myn­dig­he­ten förs ett bank­re­gis­ter. I detta skrivs de upp­gif­ter in som enligt denna lag, aktie­bo­lags­la­gen (1975:1385), spar­bank­sla­gen (1987:619), lagen (1995:1570) om med­lems­ban­ker eller andra för­fatt­ningar skall anmä­las för regi­stre­ring eller i övrigt skall tas in i regist­ret.
Lag (2000:818).

Regi­stre­ring m.m. beträf­fande spar­ban­ker och med­lems­ban­ker

2 §   Regi­stre­rings­myn­dig­he­ten skall utan dröjs­mål kun­göra i Post- och Inri­kes Tid­ningar vad som för spar­ban­ker och med­lems­ban­ker införs i bank­re­gist­ret med undan­tag för regi­stre­ring av under­rät­telse enligt
   1. 2 kap. 14 § spar­bank­sla­gen (1987:619) och 2 kap. 7 § lagen (1995:1570) om med­lems­ban­ker om dagen för kun­gö­relse om rörel­sens öpp­nande,
   2. 6 kap. 19 § spar­bank­sla­gen och 9 kap. 20 § lagen om med­lems­ban­ker från tings­rät­ten om att ban­ken bli­vit för­satt i kon­kurs, att beslut om kon­kurs upp­hävts eller att kon­kurs avslu­tats samt
   3. 7 kap. 5 § spar­bank­sla­gen och 10 kap. 5 § lagen om med­lems­ban­ker om fusions­till­stånd.

En kun­gö­relse som avser änd­ring i ett för­hål­lande som tidi­gare har införts i regist­ret skall endast ange änd­ring­ens art.
Lag (2000:818).

3 §   Det som för spar­ban­ker och med­lems­ban­ker bli­vit infört i bank­re­gist­ret skall anses ha kom­mit till tredje mans kän­ne­dom, om det har kun­gjorts i Post- och Inri­kes Tid­ningar enligt 2 § och det inte av omstän­dig­he­terna fram­går att han var­ken kände till eller borde ha känt till det som kun­gjorts.
Lag (1998:1500).

3 a §   har upp­hävts genom lag (1998:1500).

4 §   Om en sökande vid anmä­lan för regi­stre­ring inte har iakt­ta­git vad som är före­skri­vet om anmä­lan, skall han före­läg­gas att inom viss tid avge ytt­rande eller vidta rät­telse. Det­samma gäl­ler om regi­stre­rings­myn­dig­he­ten fin­ner att ett beslut, som anmäls för regi­stre­ring och för vars gil­tig­het rege­ring­ens eller Finansin­spek­tio­nens stad­fäs­telse inte krävs, eller en hand­ling som bifo­gas anmäl­ningen
   1. inte har till­kom­mit i behö­rig ord­ning,
   2. till sitt inne­håll stri­der mot denna lag eller annan för­fatt­ning eller stad­garna, eller
   3. i något vik­ti­gare hän­se­ende har en otyd­lig eller vil­se­le­dande avfatt­ning.

Om sökan­den inte rät­tar sig efter före­läg­gan­det, skall anmäl­ningen avskri­vas. En under­rät­telse om denna påföljd skall tas in i före­läg­gan­det. Finns det även efter det att ytt­ran­det har avgi­vits något hin­der mot regi­stre­ring och har sökan­den haft till­fälle att yttra sig över hind­ret, skall regi­stre­ring väg­ras, om det inte finns anled­ning att ge sökan­den ett nytt före­läg­gande.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket utgör inte hin­der mot regi­stre­ring av ett beslut av stäm­man, om rät­ten till talan mot beslu­tet har gått för­lo­rad enligt 4 kap. 17 § andra styc­ket spar­bank­sla­gen (1987:619) eller 7 kap. 18 § andra styc­ket lagen (1995:1570) om med­lems­ban­ker. Lag (2000:818).

4 a §   har upp­hävts genom lag (1998:1500).

5 §   Regi­stre­rings­myn­dig­he­ten skall genast skrift­li­gen under­rätta en spar­bank eller en med­lems­bank när myn­dig­he­ten
   1. för­kla­rat en fråga om fusion för­fal­len enligt 7 kap. 7 § tredje styc­ket spar­bank­sla­gen (1987:619) eller 10 kap. 5 § tredje styc­ket lagen (1995:1570) om med­lems­ban­ker, eller
   2. för­kla­rat en fråga om en spar­banks ombild­ning till bank­ak­tie­bo­lag för­fal­len enligt 8 kap. 8 § spar­bank­sla­gen.
Lag (2000:818).

6 §   I fir­ma­la­gen (1974:156) finns bestäm­mel­ser om avfö­rande av en firma ur regist­ret sedan en dom om hävande av fir­ma­re­gi­stre­ringen har vun­nit laga kraft.

7 §   har upp­hävts genom lag (1998:1500).

8 §   Ett beslut av Finansin­spek­tio­nen som inne­bär att en anmä­lan avskri­vits eller en regi­stre­ring har väg­rats enligt 4 § andra styc­ket får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol inom två måna­der från dagen för beslu­tet. Det­samma gäl­ler ett sådant beslut av regi­stre­rings­myn­dig­he­ten som avses i 7 kap. 7 § tredje styc­ket och 8 kap. 8 § spar­bank­sla­gen (1987:619) samt 10 kap. 5 § tredje styc­ket lagen (1995:1570) om med­lems­ban­ker.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2000:818).


9 kap. Sär­skilda bestäm­mel­ser för bank­ak­tie­bo­lag

Ansö­kan om oktroj

1 §   Oktroj får med­de­las för ett svenskt aktie­bo­lag.

Ansö­kan om oktroj får göras innan bola­get har bil­dats. Om en sådan ansö­kan har gjorts inom sex måna­der från det att stif­tel­seur­kun­den under­teck­nats, räk­nas den tid som före­skrivs i 2 kap. 9 § första styc­ket aktie­bo­lags­la­gen (1975:1385) från beslu­tet om oktroj. Lag (1998:1500).

2 §   Till en ansö­kan om oktroj skall det fogas en plan för den till­tänkta verk­sam­he­ten och ett för­slag till bolags­ord­ning eller till änd­ring av bolags­ord­ningen. Lag (1998:1500).

För­ut­sätt­ningar för oktroj och stad­fäs­telse av bolags­ord­ningen

3 §   Ansö­kan om oktroj och stad­fäs­telse av bolags­ord­ning prö­vas av Finansin­spek­tio­nen. Ären­den som är av prin­ci­piell bety­delse eller av sär­skild vikt prö­vas dock av rege­ringen.

Vid behand­lingen av en ansö­kan om stad­fäs­telse av bolags­ord­ning prö­vas att bolags­ord­ningen över­ens­stäm­mer med denna lag, aktie­bo­lags­la­gen (1975:1385) och andra för­fatt­ningar samt om och i vil­ken utsträck­ning sär­skilda bestäm­mel­ser behövs med hän­syn till omfatt­ningen och arten av bola­gets verk­sam­het.

Bolags­ord­ningen skall stad­fäs­tas och oktroj bevil­jas, om
   1. den pla­ne­rade rörel­sen kan antas komma att upp­fylla kra­ven på en sund bank­verk­sam­het,
   2. det kan antas att den som kom­mer att ha ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav i bola­get inte mot­ver­kar en sund utveck­ling av verk­sam­he­ten i bola­get och även i övrigt är lämp­lig att utöva ett väsent­ligt infly­tande över led­ningen av en bank, och
   3. den som avses ingå i bola­gets sty­relse eller vara verk­stäl­lande direk­tör eller den­nes ställ­fö­re­trä­dare har till­räck­lig insikt och erfa­ren­het för att delta i led­ningen av en bank och även i övrigt är lämp­lig för en sådan upp­gift.

Bolags­ord­ningen får inte stad­fäs­tas och oktroj inte bevil­jas, om det kan antas att någon som i väsent­lig utsträck­ning har åsi­do­satt sina skyl­dig­he­ter i närings­verk­sam­het eller i andra eko­no­miska ange­lä­gen­he­ter eller gjort sig skyl­dig till all­var­lig brotts­lig­het kom­mer att ha ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav i ban­ken.

Om bola­get kom­mer att ha nära för­bin­del­ser med någon annan, får bolags­ord­ningen stad­fäs­tas och oktroj bevil­jas endast om för­bin­del­serna inte hind­rar en effek­tiv till­syn av ban­ken.

Om bolags­ord­ningen änd­ras skall även änd­ringen stad­fäs­tas.
Där­vid gäl­ler första-​tredje styc­kena i tillämp­liga delar.

Oktroj får inte väg­ras på den grun­den att det inte behövs någon ytter­li­gare bank. Lag (1999:222).

Bank­ak­tie­bo­la­gets akti­e­ka­pi­tal

4 §   Ett bank­ak­tie­bo­lags akti­e­ka­pi­tal skall bestäm­mas med hän­syn till den pla­ne­rade rörel­sens omfatt­ning och beskaf­fen­het.

Ett bank­ak­tie­bo­lag skall när rörel­sen påbör­jas ha ett bun­det eget kapi­tal som vid tid­punk­ten för beslu­tet om oktroj mot­sva­rar minst fem mil­jo­ner euro. I 5 kap. 4 § 3 lagen (1995:1559) om års­re­do­vis­ning i kre­di­tin­sti­tut och vär­de­pap­pers­bo­lag finns bestäm­mel­ser om vad som utgör bun­det eget kapi­tal. Lag (1998:1500).

Änd­ring av bolags­ord­ningen

5 §   har upp­hävts genom lag (1999:222).

Teck­ning av aktier

6 §   Om teck­ning av aktier inne­bär att någon som inte har prö­vats enligt 3 § tredje styc­ket 2 eller fjärde styc­ket kom­mer att ha ett kva­li­fi­ce­rat inne­hav i bank­ak­tie­bo­la­get, får detta inte bil­das utan att pröv­ning görs. Om per­so­nen inte anses lämp­lig får bola­get inte bil­das. Lag (1999:222).

Ned­sätt­ning av akti­e­ka­pi­ta­let

7 §   Finansin­spek­tio­nen får medge att ned­sätt­ning av akti­e­ka­pi­ta­let får ske utan rät­tens till­stånd enligt 6 kap. 6 § första styc­ket aktie­bo­lags­la­gen (1975:1385), om bank­ak­tie­bo­la­get sam­ti­digt med ned­sätt­ningen vid­tar åtgär­der som med­för att var­ken bola­gets bundna egna kapi­tal eller dess akti­e­ka­pi­tal mins­kar till följd av beslu­tet om ned­sätt­ning.
Lag (1998:1500).

8 §   I stäl­let för bestäm­mel­serna i 6 kap. 6 § andra-​fjärde styc­kena aktie­bo­lags­la­gen (1975:1385) skall bestäm­mel­serna i denna para­graf tilläm­pas.

Rät­tens till­stånd skall sökas senast två måna­der efter det att ned­sätt­nings­be­slu­tet har regi­stre­rats. Till ansök­nings­hand­lingen skall det fogas bevis om regi­stre­ringen.

Rät­ten skall utan dröjs­mål inhämta Finansin­spek­tio­nens ytt­rande om och i så fall i vil­ken utsträck­ning ned­sätt­ningen kan komma att inverka på insät­tar­nas rätt. Fin­ner rät­ten med hän­syn till ytt­ran­dets inne­håll att ned­sätt­ningen inte bör verk­stäl­las skall ansök­ningen genast avslås. I annat fall skall rät­ten kalla bola­gets bor­ge­nä­rer och före­lägga dem som vill bestrida ansök­ningen att senast en viss dag skrift­li­gen anmäla detta hos rät­ten. I före­läg­gan­det skall det anges att den som inte har gjort en sådan anmä­lan anses ha med­gi­vit ansök­ningen. I kal­lel­sen skall ett kort­fat­tat sam­man­drag av inspek­tio­nens ytt­rande tas in. Rät­ten skall se till att kal­lel­sen skynd­samt kun­görs i Post- och Inri­kes Tid­ningar.

Till­stånd skall med­de­las, om ansök­ningen inte bestrids eller om de bor­ge­nä­rer som bestri­der den får full betal­ning eller betryg­gande säker­het för sina ford­ringar. Att en insät­tare bestri­der ansök­ningen utgör dock inte något hin­der, om inspek­tio­nens ytt­rande ger grund för att med­dela till­stånd.
Lag (1998:1500).

Egen aktie som säker­het

9 §   Ett bank­ak­tie­bo­lag får ta emot egna aktier eller aktier i sitt moder­bo­lag som pant, om dessa aktier utgör en mindre del av de aktier som läm­nas som säker­het för en kre­dit. Rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bemyn­di­gande, Finansin­spek­tio­nen utfär­dar när­mare före­skrif­ter om vilka begräns­ningar som i detta fall skall gälla. Lag (1998:1500).

Bola­gets led­ning

10 §   Ett bank­ak­tie­bo­lag skall ha en sty­relse med minst tre leda­mö­ter. Fler­ta­let av leda­mö­terna skall vara per­so­ner som inte är anställda i ban­ken eller i före­tag som ingår i en kon­cern där ban­ken är moder­bo­lag.Lag (1998:1500).

11 §   I ett bank­ak­tie­bo­lag skall sty­rel­sen utse en verk­stäl­lande direk­tör. Bola­gets verk­stäl­lande direk­tör får inte vara ord­fö­rande i sty­rel­sen. Lag (1998:1500).

12 §   Rät­ten att teckna ett bank­ak­tie­bo­lags firma får utövas endast av två eller flera per­so­ner i för­e­ning om inte annat föl­jer av bestäm­mel­serna i 8 kap. 30 § aktie­bo­lags­la­gen (1975:1385) om verk­stäl­lande direk­tö­rens fir­ma­teck­nings­rätt.
Ingen annan inskränk­ning får regi­stre­ras. Lag (1998:1500).

13 §   Bolags­stäm­mans ord­fö­rande skall innan sty­rel­se­val för­rät­tas i ett bank­ak­tie­bo­lag lämna upp­gift till stäm­man om vilka upp­drag den som valet gäl­ler inne­har i andra före­tag.
Lag (1998:1500).

Bolags­stämma

14 §   Utö­ver vad som före­skrivs om upp­lys­nings­plikt och insyn i 9 kap. 22 och 24 §§ aktie­bo­lags­la­gen (1975:1385) gäl­ler att upp­lys­ningar får läm­nas endast om det kan göras utan nämn­värd olä­gen­het för enskild.

Bestäm­mel­serna i 9 kap. 23 § aktie­bo­lags­la­gen skall tilläm­pas också när sty­rel­sen fun­nit att en upp­lys­ning som har begärts enligt 9 kap. 22 § aktie­bo­lags­la­gen inte kan läm­nas till aktieä­gare utan nämn­värd olä­gen­het för enskild. Lag (1998:1500).

Revi­sion m.m.

15 §   I ett bank­ak­tie­bo­lag skall minst en revi­sor som bolags­stäm­man utsett vara auk­to­ri­se­rad revi­sor.

En revi­sor som för­ord­nats av Finansin­spek­tio­nen skall oav­sett bolags­stäm­mans anvis­ningar följa den instruk­tion som inspek­tio­nen utfär­dat för honom eller henne.

Om bolags­stäm­man inte har utsett en auk­to­ri­se­rad revi­sor är bestämmel-​serna om läns­sty­rel­se­för­ord­nande i 10 kap. 24 och 26 §§ aktie­bo­lags­la­gen (1975:1385) tillämp­liga. Lag (1999:911).

16 §   Utö­ver vad som före­skrivs om upp­lys­nings­plikt i 10 kap. 41 §, 11 kap. 18 och 21 §§ aktie­bo­lags­la­gen (1975:1385) gäl­ler att upp­lys­ningar får läm­nas endast om det kan göras utan nämn­värd olä­gen­het för enskild. Lag (1998:1500).

17 §   Om en revi­sor eller en sär­skild granskare vid full­gö­ran­det av sitt upp­drag i bank­ak­tie­bo­la­get får kän­ne­dom om för­hål­lan­den som
   1. kan utgöra en väsent­lig över­trä­delse av de för­fatt­ningar som regle­rar ban­kers verk­sam­het,
   2. kan påverka ban­kens fort­satta drift nega­tivt, eller
   3. kan leda till att revi­sorn avstyr­ker att balans­räk­ningen eller resul­tat­räk­ningen fast­ställs eller till anmärk­ning enligt 10 kap. 30 eller 31 § aktie­bo­lags­la­gen (1975:1385),
skall revi­sorn och den sär­skilde granska­ren omgå­ende rap­por­tera detta till Finansin­spek­tio­nen.

Revi­sorn och den sär­skilde granska­ren har en mot­sva­rande rap­por­te­rings­skyl­dig­het om han eller hon får kän­ne­dom om för­hål­lan­den som avses i första styc­ket vid full­gö­rande av upp­drag i ban­kens moder­fö­re­tag eller dot­ter­fö­re­tag eller i ett före­tag som har en likar­tad för­bin­delse med ban­ken. Lag (1998:1500).

Låne­för­bu­det m.m.

18 §   I stäl­let för bestäm­mel­serna i 12 kap. 7-9 §§ aktie­bo­lags­la­gen (1975:1385) gäl­ler bestäm­mel­serna i denna para­graf och i 2 kap. 17 och 18 §§.

Ett bank­ak­tie­bo­lag får inte lämna lån i syfte att gäl­de­nä­ren skall för­värva aktier i bola­get, om det sam­man­lagda belop­pet av sådana lån där­ef­ter skulle över­stiga bola­gets fria egna kapi­tal. Lag (1998:1500).

Lik­vi­da­tion

19 §   För­u­tom i fall som anges i 13 kap. 11, 16, 20, 49 och 50 §§ aktie­bo­lags­la­gen (1975:1385) skall rät­ten för­ordna att ett bank­ak­tie­bo­lag skall gå i lik­vi­da­tion om oktro­jen har åter­kal­lats. Lag (2001:968).

19 a §   Vid tillämp­ningen av 13 kap. 10 § aktie­bo­lags­la­gen (1975:1385) skall vad som sägs i första styc­ket 2 om 8 kap. 3 § första styc­ket och 16 § års­re­do­vis­nings­la­gen (1995:1554) i stäl­let avse 8 kap. 5 och 8 §§ lagen (1995:1559) om års­re­do­vis­ning i kre­di­tin­sti­tut och vär­de­pap­pers­bo­lag.
Lag (2001:968).

20 §   Ansö­kan om lik­vi­da­tion enligt 19 § detta kapi­tel eller 13 kap. 10 eller 16 § aktie­bo­lags­la­gen (1975:1385) kan också göras av Finansin­spek­tio­nen. Lag (2001:968).

20 a §   Utö­ver vad som före­skrivs i 13 kap. 44 § aktie­bo­lags­la­gen (1975:1385) gäl­ler att något beslut om att en lik­vi­da­tion skall upp­höra och bank­ak­tie­bo­la­gets verk­sam­het åter­upp­tas inte får fat­tas, om bola­gets oktroj har åter­kal­lats.
Lag (2001:968).

Fusion

21 §   Endast ett bank­ak­tie­bo­lag kan genom fusion överta ett annat bank­ak­tie­bo­lags samt­liga till­gångar och skul­der.
Lag (1998:1500).

22 §   Vid fusion med ett bank­ak­tie­bo­lag tilläm­pas inte 14 kap. 13-18 §§ aktie­bo­lags­la­gen (1975:1385). I stäl­let tilläm­pas 23-25 §§ detta kapi­tel.Lag (1998:1500).

23 §   När fusions­pla­nen har god­känts av bola­gen, skall såväl över­lå­tande som över­ta­gande bolag ansöka om till­stånd att verk­ställa pla­nen. Frå­gor om sådant till­stånd prö­vas av Finansin­spek­tio­nen. Ären­den som är av prin­ci­piell bety­delse eller av sär­skild vikt prö­vas dock av rege­ringen. Vid fusion genom kom­bi­na­tion skall bola­gen dess­utom ansöka om oktroj och stad­fäs­telse av bolags­ord­ningen för det över­ta­gande bola­get enligt 3 §.

Ansö­kan skall ges in inom en månad efter det att fusions­pla­nen har god­känts i samt­liga bolag och senast två år efter det att fusions­pla­nen kun­gjorts enligt 18 kap. 2 § aktie­bo­lags­la­gen (1975:1385).

Finansin­spek­tio­nen skall under­rätta regi­stre­rings­myn­dig­he­ten om ansök­ningar enligt första styc­ket och om laga­kraft­vunna beslut som med­de­lats med anled­ning av sådana ansök­ningar. Lag (2000:818).

24 §   Vid behand­lingen av en ansö­kan om till­stånd att verk­ställa en fusions­plan skall prö­vas att bola­gens bor­ge­nä­rer till­för­säk­ras en betryg­gande säker­het, om ett sådant skydd behövs med hän­syn till de fusio­ne­rande bola­gens eko­no­miska för­hål­lan­den och om bor­ge­nä­rerna inte redan har en sådan säker­het. Lag (1999:222).

25 §   En ansö­kan enligt 23 § skall avslås om
   1. fusio­nen har för­bju­dits enligt kon­kur­rensla­gen (1993:20) eller rätts­ak­ter, avtal eller andra beslut som föl­jer av Sve­ri­ges anslut­ning till Euro­pe­iska uni­o­nen eller om en sådan pröv­ning av fusio­nen pågår,
   2. det, vid kom­bi­na­tion, inte av fusions­pla­nen fram­går att de över­lå­tande bola­gens sam­man­lagda verk­liga värde för det över­ta­gande bola­get upp­går till minst akti­e­ka­pi­ta­let i detta, eller
   3. bola­gens bor­ge­nä­rer inte till­för­säk­rats en sådan betryg­gande säker­het som avses i 24 § eller de fusio­ne­rande bola­gens eko­no­miska för­hål­lan­den i övrigt är sådana att fusio­nen inte kan anses för­en­lig med insät­ta­res eller andra ford­rings­ä­ga­res intres­sen.

Om ansö­kan inte kan bifal­las på grund av att pröv­ning pågår enligt första styc­ket 1 och pröv­ningen kan antas ta kort tid, får dock till­stånds­frå­gan för­kla­ras vilande under högst sex måna­der. Lag (1999:222).

26 §   Anmä­lan enligt 14 kap. 19 § aktie­bo­lags­la­gen (1975:1385) skall göras inom två måna­der från det att till­stånd har med­de­lats. Lag (1999:222).

27 §   Fusion genom absorp­tion av ett helägt dot­ter­bo­lag får ske utan hin­der av att det i dot­ter­bo­la­get finns egen­dom som bank­ak­tie­bo­la­get inte får för­värva enligt denna lag. Sådan egen­dom måste avytt­ras senast ett år från regi­stre­ringen. Om det finns sär­skilda skäl kan Finansin­spek­tio­nen för­länga denna frist. Lag (1998:1500).

28 §   Vid absorp­tion av ett helägt dot­ter­bo­lag tilläm­pas inte 14 kap. 26 och 27 §§ aktie­bo­lags­la­gen (1975:1385). I stäl­let gäl­ler vad som sägs i denna para­graf.

Tidi­gast en och senast två måna­der efter det att fusions­pla­nens regi­stre­ring har kun­gjorts skall moder­bo­la­get ansöka om till­stånd att verk­ställa pla­nen. Frå­gor om sådant till­stånd prö­vas av Finansin­spek­tio­nen. Ären­den som är av prin­ci­piell bety­delse eller av sär­skild vikt prö­vas dock av rege­ringen.

I fråga om ett sådant ärende gäl­ler bestäm­mel­serna i 24-25 §§ i tillämp­liga delar. Vad som sägs om över­lå­tande bolag skall avse dot­ter­bo­lag och vad som sägs om över­ta­gande bolag skall avse moder­bo­lag. Lag (1999:222).

Firma

29 §   Ett bank­ak­tie­bo­lags firma skall inne­hålla ordet bank.
Lag (1998:1500).

30 §   Ett bank­ak­tie­bo­lag som har över­ta­git en spar­banks rörelse vid ombild­ning enligt 8 kap. spar­bank­sla­gen (1987:619) får, efter till­stånd av Finansin­spek­tio­nen, använda ordet spar­bank i sin firma. Det­samma gäl­ler ett bank­ak­tie­bo­lag som senare har över­ta­git en sådan rörelse. Lag (1998:1500).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1987:617

Före­skrif­ter om ikraft­trä­dande av denna lag med­de­las i lagen (1987:621) om infö­rande av ny ban­k­lag­stift­ning.

1991:1018
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 1991.
   4. För ban­ker som inte har fått till­stånd enligt 1 kap. 3 § 5 lagen (1991:981) om vär­de­pap­pers­rö­relse gäl­ler före­skrif­terna i 2 kap. 7 § första och andra styc­kena till utgången av år 1992 eller, om ansö­kan om sådant till­stånd då har getts in, till dess att ansö­kan har prö­vats slut­ligt.
   5. Före­skrif­terna i 2 kap. 7 § tredje styc­ket gäl­ler fort­fa­rande för ban­ker som med stöd av punkt 3 i över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1991:981) om vär­de­pap­pers­rö­relse dri­ver rörelse enligt fond­kom­mis­sions­la­gen (1979:748).

1992:1613
   1. Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer.
   2. I fråga om ban­ker som bevil­jats oktroj före lagens ikraft­trä­dande gäl­ler vid tillämp­ning av 2 kap. 9 § andra styc­ket och 7 kap. 16 § första styc­ket 6
      a) att kapi­tal­ba­sen för ett bank­ak­tie­bo­lag inte får under­stiga ett belopp som vid tid­punk­ten för ikraft­trä­dan­det mot­sva­rar fem mil­jo­ner ecu,
      b) att kapi­tal­ba­sen för en spar­bank inte får under­stiga ett belopp som vid tid­punk­ten för ikraft­trä­dan­det mot­sva­rar en mil­jon ecu,
      c) att kapi­tal­ba­sen för en för­e­nings­bank jämte anslutna lokala för­e­nings­ban­ker inte får under­stiga ett belopp som vid tid­punk­ten för ikraft­trä­dan­det mot­sva­rar fem mil­jo­ner ecu.
   3. En spar­bank som bevil­jats oktroj före lagens ikraft­trä­dande får, under de för­ut­sätt­ningar som anges i denna punkt, fort­sätta att driva bank­rö­relse, även om spar­ban­kens kapi­tal­bas vid ikraft­trä­dan­det upp­går till lägre belopp än mot­sva­rande en mil­jon ecu. I sådant fall gäl­ler vid tillämp­ning av 2 kap. 9 § andra styc­ket och 7 kap. 16 § första styc­ket 6 att spar­ban­kens kapi­tal­bas inte efter lagens ikraft­trä­dande får under­stiga det högsta belopp som kapi­tal­ba­sen upp­nått efter den 2 maj 1992. När kapi­tal­ba­sen upp­nått ett belopp som vid tid­punk­ten för ikraft­trä­dan­det mot­sva­rat en mil­jon ecu gäl­ler bestäm­mel­serna i punkt 2.

1992:1634

Rege­ringen före­skri­ver att lagen (1992:1613) om änd­ring i bank­rö­rel­se­la­gen (1987:617) skall träda i kraft den 1 janu­ari 1993 såvitt avser 1 kap. 11 §, 2 kap. 1, 2 och 3 a §§, 4 kap. 4 §, 6 kap. 2 § samt 8 kap. 8 §.

1993:1646

Enligt denna för­ord­ning trä­der lag (1993:1613) om änd­ring i bank­rö­rel­se­la­gen (1987:617) i kraft den 1 janu­ari 1994, i de delar som inte tidi­gare trätt i kraft.

1994:1445
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1995.
   2. Är för­äld­rar för­myn­dare, får de utan över­för­myn­da­rens till­stånd ta ut medel som de för­val­tar enligt för­äld­ra­bal­ken och som har satts in före ikraft­trä­dan­det, om med­len inte omfat­tas av sär­skild över­för­myn­dar­kon­troll enligt de nya bestäm­mel­serna i för­äld­ra­bal­ken.
Vad som nu har sagts gäl­ler dock inte, om över­för­myn­da­ren enligt 13 kap. 19 § för­äld­ra­bal­ken i dess lydelse från och med den 1 juli 1995 har för­ord­nat om inskränk­ning i uttags­rät­ten.
   3. Har en för­myn­dare, god man eller för­val­tare före ikraft­trä­dan­det satt in medel med för­be­håll enligt 15 kap. 9 § andra styc­ket för­äld­ra­bal­ken, skall för­be­hål­let jäm­stäl­las med för­be­håll enligt 14 kap. 8 § för­äld­ra­bal­ken i dess lydelse från och med den 1 juli 1995.

1994:1939

Denna lag trä­der i kraft såvitt gäl­ler 6 kap. 6 § den 1 juli 1995 och i övrigt den 1 janu­ari 1995.

I över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1994:1940) om änd­ring i bank­ak­tie­bo­lags­la­gen (1987:618) finns vissa över­gångs­be­stäm­mel­ser som avser tillämp­ningen av denna lag.

1995:66

Denna lag trä­der i kraft den 1 april 1995. Beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det över­kla­gas enligt äldre bestäm­mel­ser.

1995:1572
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1996.
   2. Beträf­fande 3 kap. 11 § och 5 kap. 1 och 3 §§ gäl­ler i fråga om för­hål­lan­den som avser ett räken­skapsår vil­ket har inletts före ikraft­trä­dan­det äldre bestäm­mel­ser.
   3. Ett före­tag som den 1 janu­ari 1996 bedrev inlå­nings­verk­sam­het som inte ford­rade till­stånd enligt äldre lag får fort­sätta med verk­sam­he­ten längst till och med den 30 juni 2004. Lag (2003:833).

1997:532

Denna lag trä­der i kraft den 1 novem­ber 1997. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande avse­ende för­hål­lan­den som hän­för sig till tiden före den 1 janu­ari 1998 i fråga om punkt 1 och till tiden före den 1 feb­ru­ari 1998 i fråga om punkt 2.

1998:1500
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1999 då bank­ak­tie­bo­lags­la­gen (1987:618) skall upp­höra att gälla.
   2. De oktro­jer och stad­fäs­tel­ser av bolags­ord­ningar som gäl­ler vid denna lags ikraft­trä­dande skall fort­sätta att gälla.
   3. En ansö­kan om oktroj som har kom­mit in till Finansin­spek­tio­nen före lagens ikraft­trä­dande hand­läggs enligt äldre bestäm­mel­ser.
   4. Vid regi­stre­ring och verk­stäl­lande av bolags­stäm­mo­be­slut som fat­tats före denna lags ikraft­trä­dande gäl­ler äldre bestäm­mel­ser. Det­samma gäl­ler beslut som sty­rel­sen har fat­tat före ikraft­trä­dan­det.
   5. Om en bolags­ord­ning efter lagens ikraft­trä­dande stri­der mot någon bestäm­melse i aktie­bo­lags­la­gen (1975:1385) eller bank­rö­rel­se­la­gen (1987:617) skall sty­rel­sen till den första ordi­na­rie bolags­stäm­man lägga fram för­slag om sådan änd­ring av bolags­ord­ningen att den stäm­mer över­ens med bestäm­mel­sen.
   6. Lik­vi­da­tion som har beslu­tats före lagens ikraft­trä­dande hand­läggs enligt äldre bestäm­mel­ser.
   7. Bestäm­mel­sen i 9 kap. 25 § denna lag tilläm­pas också om en fusion för­bju­dits eller pröv­ning pågår enligt lagen (1992:1317) om ett euro­pe­iskt eko­no­miskt sam­ar­bets­om­råde (EES).
   8. Vad som sägs i 9 kap. 30 § denna lag äger mot­sva­rande tillämp­ning om ett bank­ak­tie­bo­lag har över­ta­git en för­e­nings­banks rörelse vid ombild­ning enligt 11 kap.
för­e­nings­bank­sla­gen (1987:620).

1999:159
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 1999.
   2. Beträf­fande det nya andra styc­ket i 1 kap. 4 § och beträf­fande det nya andra styc­ket i 7 kap. 18 § gäl­ler såvitt avser ansök­ningar som vid utgången av april månad 1999 har kom­mit in till rege­ringen eller, i före­kom­mande fall, Finansin­spek­tio­nen att frå­gan, huruvida det är rege­ringen eller Finansin­spek­tio­nen som skall pröva ansök­ningen, skall avgö­ras enligt äldre bestäm­mel­ser.
   3. Beträf­fande det nya andra styc­ket i 1 kap. 4 § och beträf­fande det nya andra styc­ket i 7 kap. 18 § gäl­ler såvitt avser beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det att de skall över­kla­gas enligt äldre bestäm­mel­ser. Det­samma gäl­ler beslut i ären­den efter sådan ansö­kan som avses under 2.

1999:222
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 1999.
   2. Beträf­fande ansök­ningar som vid utgången av april månad 1999 har kom­mit in till rege­ringen eller, i före­kom­mande fall, Finansin­spek­tio­nen skall frå­gan, huruvida det är rege­ringen eller Finansin­spek­tio­nen som skall pröva ansök­ningen, avgö­ras enligt äldre bestäm­mel­ser.
   3. Beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det skall över­kla­gas enligt äldre bestäm­mel­ser. Det­samma gäl­ler beslut i ären­den efter sådan ansö­kan som avses under 2.

1999:911
   1. Denna lag trä­der i kraft i fråga om den änd­rade över­gångs­be­stäm­mel­sen den 31 decem­ber 1999 och i övrigt den 1 janu­ari 2000.
   2. Om en banks stad­gar vid lagens ikraft­trä­dande stri­der mot någon bestäm­melse i denna lag, skall sty­rel­sen till den första ordi­na­rie stäm­man där­ef­ter lägga fram för­slag om sådan änd­ring av stad­garna att dessa stäm­mer över­ens med bestäm­mel­sen.
   3. Den som är revi­sor i en spar­bank eller i en med­lems­bank när denna lag trä­der i kraft och som inte är auk­to­ri­se­rad eller god­känd revi­sor får trots bestäm­mel­sen i 3 kap. 3 § andra styc­ket fort­sätta som revi­sor till utgången av den första ordi­na­rie stämma som hålls efter ikraft­trä­dan­det.
   4. Intill utgången av år 2000 får en auk­to­ri­se­rad eller god­känd revi­sor trots bestäm­mel­serna i 3 kap. 1 § andra styc­ket utses för en kor­tare man­dat­tid än fyra år.

Om ett revi­sorsupp­drag som har getts före lagens ikraft­trä­dande gäl­ler för viss tid, består det till utgången av man­dat­ti­den.
Om upp­dra­get gäl­ler tills vidare, består det till utgången av den första ordi­na­rie stämma som hålls efter utgången av år 2000.
   5. Beträf­fande tiden för väc­kande av talan om anspråk på ska­de­stånd till ban­ken enligt 5 kap. 1 och 2 §§ gäl­ler äldre bestäm­mel­ser, om ansprå­ket har upp­kom­mit före lagens ikraft­trä­dande.

2000:375
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2000.
   2. Äldre före­skrif­ter skall fort­fa­rande gälla för eko­no­miska för­e­ningar som senast den 13 april 2000 har regi­stre­rats enligt lagen (1987:667) om eko­no­miska för­e­ningar. För­e­ningar som har regi­stre­rats efter den dagen men före ikraft­trä­dan­det får till utgången av augusti 2000 fort­sätta att bedriva inlå­nings­verk­sam­het med stöd av 1 kap. 2 b § i dess äldre lydelse.

2000:818
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2002.
   2. Regi­stre­rings­ä­ren­den, som har kom­mit in till Finansin­spek­tio­nen men i vilka inspek­tio­nen inte har fat­tat beslut före ikraft­trä­dan­det, skall över­läm­nas till Patent-​ och regi­stre­rings­ver­ket för fort­satt hand­lägg­ning.

2004:54
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2004.
   2. Vad som sägs i 2 kap. 2 § om inve­ste­rings­fon­der skall också gälla sådana vär­de­pap­pers­fon­der som för­val­tas av fond­bo­lag eller annan fond­för­val­tare som med stöd av 3 § lagen (2004:47) om infö­rande av lagen (2004:46) om inve­ste­rings­fon­der dri­ver verk­sam­het enligt lagen (1990:1114) om vär­de­pap­pers­fon­der.