Bud­get­lag (2011:203)

1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

Lagens tillämp­nings­om­råde

1 §   Bestäm­mel­ser om sta­tens bud­get finns i 9 kap. 1-10 §§ rege­rings­for­men. I denna lag finns ytter­li­gare bestäm­mel­ser om bud­ge­ten.

Sta­tens verk­sam­het

2 §   Med sta­tens verk­sam­het avses i denna lag sådan verk­sam­het som sköts av rege­ringen, dom­sto­larna och de för­valt­nings­myn­dig­he­ter som lyder under rege­ringen.

Effek­ti­vi­tet och hus­håll­ning

3 §   I sta­tens verk­sam­het ska hög effek­ti­vi­tet efter­strä­vas och god hus­håll­ning iakt­tas.

2 kap. Bud­get­po­li­tiska mål och rikt­lin­jer

Mål för den offent­liga sek­torns finan­si­ella spa­rande

1 §   Rege­ringen ska till riks­da­gen lämna för­slag till mål för den offent­liga sek­torns finan­si­ella spa­rande (över­skotts­mål).

1 a §   Om riks­da­gen har beslu­tat om ett sådant över­skotts­mål som avses i 1 §, ska rege­ringen vid minst två till­fäl­len under året för riks­da­gen redo­visa hur målet upp­nås.
Rege­ringen ska då beakta effek­terna av beslu­tade och för riks­da­gen pre­sen­te­rade bud­get­po­li­tiska åtgär­der.

Rege­ringen ska vid en bedömd avvi­kelse från målet även redo­göra för hur en åter­gång till målet ska ske.
Lag (2014:866).

Utgift­s­tak samt pre­li­mi­nära inkomst­be­räk­ningar och utgifts­ra­mar

2 §   Rege­ringen ska i bud­get­pro­po­si­tio­nen lämna för­slag till tak för sta­tens utgif­ter (utgift­s­tak) som ska använ­das i bered­ningen av för­sla­get till sta­tens bud­get och i genom­fö­ran­det av den bud­ge­te­rade verk­sam­he­ten.

För­sla­get ska avse det tredje till­kom­mande bud­getå­ret.

3 §   Rege­ringen ska i bud­get­pro­po­si­tio­nen lämna för­slag till pre­li­mi­nära inkomst­be­räk­ningar och utgifts­ra­mar för det andra och tredje till­kom­mande bud­getå­ret. Lag (2014:866).

4 §   Finns det risk för att ett beslu­tat utgift­s­tak kom­mer att över­skri­das, ska rege­ringen för att und­vika detta vidta sådana åtgär­der som den har befo­gen­het till eller före­slå riks­da­gen nöd­vän­diga åtgär­der.

Utvär­de­ring

5 §   Rege­ringen ska se till att en utvär­de­ring utförs av hur de bud­get­po­li­tiska målen upp­nås. Lag (2014:866).

3 kap. Bud­ge­te­ring

Inkomst­tit­lar och anslag

1 §   För bud­ge­te­ring och redo­vis­ning av inkoms­ter på sta­tens bud­get ska inkomst­tit­lar för olika slag av inkoms­ter använ­das.

2 §   Vid bud­ge­te­ring av utgif­ter för bestämda ända­mål ska ramanslag använ­das.

Omfatt­ningen av sta­tens bud­get

3 §   Rege­ring­ens för­slag till sta­tens bud­get ska omfatta alla inkoms­ter och utgif­ter samt andra betal­ningar som påver­kar sta­tens låne­be­hov.

4 §   Sta­tens inkoms­ter och utgif­ter ska bud­ge­te­ras och redo­vi­sas brutto på inkomst­tit­lar och anslag med de undan­tag som anges i 6 §.

5 §   Utgif­ter får inte bud­ge­te­ras och redo­vi­sas mot inkomst­tit­lar.

6 §   Om riks­da­gen har beslu­tat att inkoms­ter får tas i anspråk för ett bestämt ända­mål på annat sätt än genom beslut om anslag (spe­ci­al­des­ti­na­tion), ska inkoms­terna inte bud­ge­te­ras och redo­vi­sas mot inkomst­tit­lar. Inkoms­ter av skat­ter ska dock all­tid bud­ge­te­ras och redo­vi­sas mot inkomst­tit­lar.

Ska inkoms­terna helt eller till en bestämd del täcka utgif­ter­nai en viss verk­sam­het ska inkoms­terna och mot­sva­rande utgif­ter inte hel­ler bud­ge­te­ras eller redo­vi­sas mot anslag. Om inkoms­terna till en obe­stämd del ska täcka utgif­ter i en verk­sam­het ska inkoms­terna redo­vi­sas mot anslag (net­to­re­do­vis­ning).

Första och andra styc­kena gäl­ler även sådana inkoms­ter som rege­ringen med stöd av riks­da­gens bemyn­di­gande har beslu­tat ska spe­ci­al­des­ti­ne­ras till en viss verk­sam­het.

7 §   Rege­ringen får för­foga över avgifts­in­koms­ter från fri­vil­ligt efter­frå­gade varor och tjäns­ter som sta­ten till­han­da­hål­ler och besluta om inkoms­terna ska bud­ge­te­ras och redo­vi­sas mot inkomst­ti­tel eller spe­ci­al­des­ti­ne­ras till en viss verk­sam­het.

Vill­kor för ramanslag

8 §   Ett anslag får till­fäl­ligt över­skri­das genom att en kre­dit mot­sva­rande högst tio pro­cent av det anvi­sade ansla­get (anslags­kre­dit) tas i anspråk. Föl­jande år ska till­gäng­liga medel redu­ce­ras med ett belopp mot­sva­rande den ian­språk­tagna anslags­kre­di­ten.

Med riks­da­gens bemyn­di­gande får rege­ringen även besluta att ett anslag får över­skri­das, om detta är nöd­vän­digt för att i en verk­sam­het täcka sär­skilda utgif­ter som inte var kända då ansla­get anvi­sa­des eller för att ett av riks­da­gen beslu­tat ända­mål med ansla­get ska kunna upp­fyl­las.

9 §   Rege­ringen får besluta att anslag för rän­tor på stats­skul­den samt andra utgif­ter för upp­lå­ning och skuld­för­valt­ning får över­skri­das om det är nöd­vän­digt för att full­göra sta­tens betal­nings­å­ta­gan­den.

10 §   Out­nytt­jade medel på ett anslag (anslags­spa­rande) får använ­das föl­jande år.

Out­nytt­jade medel får dock använ­das längst två år efter det att ansla­get senast var upp­fört på bud­ge­ten.

11 §   När rege­ringen till­de­lar en myn­dig­het ett anslag, får den besluta om begräns­ningar i vill­ko­ren för utnytt­jan­det av ansla­get.

12 §   Rege­ringen får besluta att medel på ett anvi­sat anslag inte ska använ­das, om detta är moti­ve­rat av sär­skilda omstän­dig­he­ter i en verk­sam­het eller av stats­fi­nan­si­ella eller andra sam­hälls­e­ko­no­miska skäl.

4 kap. Redo­vis­ning mot inkomst­tit­lar och anslag

1 §   Om inte riks­da­gen beslu­tar annat, ska redo­vis­ning mot inkomst­tit­lar och anslag göras enligt 2 och 3 §§.

2 §   Inkoms­ter av skat­ter och avgif­ter ska redo­vi­sas det bud­getår som intäk­terna hän­för sig till. Övriga inkoms­ter ska redo­vi­sas det bud­getår som inkoms­terna hän­för sig till.

Om inkoms­ter med stöd av 3 kap. 6 § andra styc­ket redo­vi­sas mot anslag, ska redo­vis­ningen dock göras på samma grund som gäl­ler för de utgif­ter som redo­vi­sas mot ansla­get enligt 3 §.

3 §   Utgif­ter för trans­fe­re­ringar ska redo­vi­sas det bud­getår då betal­ning sker. För­valt­nings­ut­gif­ter ska redo­vi­sas det bud­getår som kost­na­derna hän­för sig till. Övriga utgif­ter ska redo­vi­sas det bud­getår som utgif­terna hän­för sig till.

4 §   Redo­vis­ning ska ske löpande.

5 kap. Sta­tens upp­lå­ning och skuld­för­valt­ning

1 §   Efter sär­skilt bemyn­di­gande som läm­nas för ett bud­getår i sän­der får rege­ringen eller efter rege­ring­ens bestäm­mande Riks­gälds­kon­to­ret ta upp lån till sta­ten för att
   1. finan­si­era löpande under­skott i sta­tens bud­get och andra utgif­ter som grun­dar sig på riks­da­gens beslut,
   2. till­han­da­hålla sådana kre­di­ter och full­göra sådana garan­tier som riks­da­gen beslu­tat om,
   3. amor­tera, lösa in och köpa upp stats­lån, och
   4. i sam­råd med Riks­ban­ken till­go­dose beho­vet av stats­lån med olika löp­ti­der. Lag (2022:1580).

2 §   Efter sär­skilt bemyn­di­gande som läm­nas av riks­da­gen för ett bud­getår i sän­der får rege­ringen eller efter rege­ring­ens bestäm­mande ett affärs­verk ta upp lån till sta­ten för affärs­ver­kets verk­sam­het.

3 §   Lån som har tagits upp av sta­ten enligt 1 eller 2 § eller 10 kap. 4 § lagen (2022:1568) om Sve­ri­ges riks­bank för­val­tas av rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bemyn­di­gande, av Riks­gälds­kon­to­ret eller affärs­verk.

Om sta­ten tar upp ett lån enligt 10 kap. 4 § lagen om Sve­ri­ges riks­bank, får de medel som Riks­ban­ken till­för sta­ten i utbyte mot de lånade med­len endast använ­das för åter­be­tal­ning av samma lån. Rege­ringen får dock, efter att Riks­ban­ken har fått till­fälle att lämna syn­punk­ter, besluta annat om det finns sär­skilda skäl. Lag (2022:1580).

4 §   För samt­liga lån och garan­tier som rege­ringen, Riks­gälds­kon­to­ret eller ett affärs­verk ombe­sör­jer är sta­ten ansva­rig.

5 §   Sta­tens skuld, med undan­tag för den skuld som för­val­tas av affärs­ver­ken enligt 3 §, ska för­val­tas så att kost­na­den för skul­den lång­sik­tigt mini­me­ras sam­ti­digt som ris­ken i för­valt­ningen beak­tas. För­valt­ningen ska ske inom ramen för de krav som pen­ning­po­li­ti­ken stäl­ler.

6 §   Rege­ringen ska senast den 15 novem­ber varje år besluta om rikt­lin­jer för Riks­gälds­kon­to­rets för­valt­ning av stats­skul­den.
Rege­ringen ska inhämta för­slag till rikt­lin­jer från Riks­gälds­kon­to­ret samt låta Riks­ban­ken yttra sig över kon­to­rets för­slag.

7 §   Rege­ringen ska från och med 2012 och där­ef­ter vartan­nat år i en skri­velse till riks­da­gen utvär­dera för­valt­ningen av stats­skul­den. Skri­vel­sen ska senast den 25 april över­läm­nas till riks­da­gen.

6 kap. Eko­no­miska åta­gan­den och utlå­ning

Beställ­nings­be­myn­di­gan­den

1 §   För det ända­mål och intill det belopp som riks­da­gen beslu­tat för bud­getå­ret får rege­ringen beställa varor eller tjäns­ter samt besluta om bidrag, ersätt­ning, lån eller lik­nande som med­för utgif­ter under senare bud­getår än det bud­ge­ten avser.

Rege­ringen får dock utan sär­skilt bemyn­di­gande göra eko­no­miska åta­gan­den för sta­ten om dessa upp­går till högst tio pro­cent av ett anvi­sat anslag, dock högst tio mil­jo­ner kro­nor.

Rege­ringen ska när den begär ett bemyn­di­gande enligt första styc­ket ange under vilka år det eko­no­miska åta­gan­det beräk­nas med­föra utgif­ter.

2 §   Rege­ringen får göra sådana eko­no­miska åta­gan­den för sta­ten som är nöd­vän­diga för att den löpande verk­sam­he­ten ska fun­gera till­freds­stäl­lande.

Utlå­ning och garan­tier

3 §   För det ända­mål och intill det belopp som riks­da­gen har beslu­tat för ett eller flera bud­getår får rege­ringen besluta om utlå­ning som finan­sie­ras med lån i Riks­gälds­kon­to­ret, ställa ut kre­dit­ga­ran­tier och göra andra lik­nande åta­gan­den.

Om det finns sär­skilda skäl får en kre­dit­ga­ranti eller lik­nande åta­gande enligt riks­da­gens bestäm­mande göras utan att belop­pet begrän­sas.

4 §   För ett lån eller åta­gande enligt 3 § ska ränta eller avgift tas ut. Rän­tan eller avgif­ten ska mot­svara sta­tens för­vän­tade kost­nad för lånet eller åta­gan­det, om inte riks­da­gen för ett visst lån eller åta­gande har beslu­tat annat.

Om det krävs till följd av bestäm­mel­serna om stats­stöd i arti­kel 107 i för­dra­get om Euro­pe­iska uni­o­nens funk­tions­sätt (EUF-​fördraget), får rän­tan eller avgif­ten sät­tas högre än vad som anges i första styc­ket.

Om lån- eller garan­ti­ta­ga­ren ska betala en ränta eller avgift som inte helt täc­ker kost­na­derna enligt första styc­ket, ska rege­ringen före­slå riks­da­gen hur mel­lan­skill­na­den ska finan­sie­ras.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer beslu­tar för visst lån eller viss garanti om rän­tans eller avgif­tens stor­lek.

5 §   Till den del inkoms­terna från rän­tor och avgif­ter enligt 4 § första styc­ket mot­sva­rar för­vän­tade för­lus­ter ska de föras till kon­ton i Riks­gälds­kon­to­ret. Även annan finan­sie­ring av för­vän­tad för­lust enligt 4 § tredje styc­ket ska föras till sådana kon­ton. Inkoms­ter i utländsk valuta får föras till kon­ton i bank.

Kon­sta­te­rade för­lus­ter för sta­tens utlå­ning och åta­gan­den ska täc­kas med medel från dessa kon­ton.

7 kap. Finan­sie­ring av inve­ste­ringar och utlå­ning

1 §   Inom låne­ra­mar som riks­da­gen har beslu­tat för bud­getå­ret får rege­ringen besluta att anlägg­nings­till­gångar som används i sta­tens verk­sam­het, med det undan­tag som anges i 2 §, ska finan­sie­ras med lån i Riks­gälds­kon­to­ret. Rege­ringen får besluta om vill­ko­ren för sådana lån.

2 §   För­värv av aktier eller ande­lar i ett före­tag och annat till­skott av kapi­tal ska finan­sie­ras med anslag.

3 §   Utlå­ning för vil­ken den för­vän­tade för­lus­ten är låg får finan­sie­ras med lån i Riks­gälds­kon­to­ret.

4 §   Inom en kre­ditram som riks­da­gen har beslu­tat för bud­getå­ret får rege­ringen besluta att rörel­se­ka­pi­tal i sta­tens verk­sam­het ska finan­sie­ras med kre­di­ter i Riks­gälds­kon­to­ret. Rege­ringen får besluta om vill­ko­ren för dessa kre­di­ter och om lik­vida medel som myn­dig­he­terna dis­po­ne­rar.

5 §   Andra till­gångar än de som anges i 1, 3 och 4 §§ ska finan­sie­ras med anslag eller med inkoms­ter som anges i 8 kap. 9-12 §§.

6 §   Bestäm­mel­serna i 1-5 §§ gäl­ler inte om riks­da­gen för en viss myn­dig­het, ett visst lån eller en viss anskaff­ning beslu­tar om någon annan finan­sie­ring.

8 kap. För­värv och över­lå­telse av egen­dom

1 §   I 2-12 §§ anges grun­der för för­fo­gan­det över sta­tens egen­dom.

Bestäm­mel­serna gäl­ler till­gångar som rege­ringen för­val­tar och för­fo­gar över. Detta gäl­ler dock inte varor som avses i 3 kap. 7 §.

Med för­sälj­ning avses i 2 och 4-7 §§ även byte.

Fast egen­dom

2 §   När vär­det av fast egen­dom inte över­sti­ger 75 mil­jo­ner kro­nor, får rege­ringen besluta att sälja egen­do­men, om den inte alls eller endast i ringa utsträck­ning behövs i sta­tens verk­sam­het och om det inte finns sär­skilda skäl för att egen­do­men fort­fa­rande ska ägas av sta­ten.

Trots första styc­ket får rege­ringen besluta om för­sälj­ning till en kom­mun för sam­hälls­bygg­nads­än­da­mål.

Aktier och ande­lar

3 §   Rege­ringen får inte utan riks­da­gens bemyn­di­gande för­värva aktier eller ande­lar i ett före­tag eller på annat sätt öka sta­tens röst- eller äga­ran­del i ett före­tag. Rege­ringen får inte hel­ler utan riks­da­gens bemyn­di­gande till­skjuta kapi­tal till ett före­tag.

Rege­ringen får dock för­värva aktier eller ande­lar i före­tag som ett led i för­valt­ningen av egen­dom som till­fal­lit sta­ten genom tes­ta­mente eller gåva.

4 §   Rege­ringen får besluta om för­sälj­ning av aktier eller ande­lar i ett före­tag där sta­ten har mindre än hälf­ten av rös­terna för samt­liga aktier eller ande­lar, om inte riks­da­gen bestämt annat för före­ta­get.

Rege­ringen får inte utan riks­da­gens bemyn­di­gande genom för­sälj­ning eller på annat sätt minska sta­tens äga­ran­del i före­tag där sta­ten har hälf­ten eller mer än hälf­ten av rös­terna för samt­liga aktier eller ande­lar.

Annan lös egen­dom

5 §   För upp­lå­telse av tomträtt samt för­sälj­ning av tomträtt och sådan bygg­nad som är lös egen­dom gäl­ler bestäm­mel­serna i 2 § om för­sälj­ning av fast egen­dom.

6 §   Rege­ringen får besluta att över­låta annan lös egen­dom än sådan som anges i 4 och 5 §§, om egen­do­men inte längre behövs för sta­tens verk­sam­het eller bli­vit obruk­bar eller om den inte anskaf­fats med sta­tens medel.

Affärs­mäs­sig­het

7 §   För­värv genom köp eller byte och för­sälj­ning ska genom­fö­ras affärs­mäs­sigt, om inte sär­skilda skäl talar mot det.

Dis­po­si­tion av för­sälj­nings­in­koms­ter

8 §   Har riks­da­gen beslu­tat om för­sälj­ning av egen­dom, ska inkoms­ten redo­vi­sas mot en inkomst­ti­tel, om inte riks­da­gen bestäm­mer annat.

I 9-12 §§ anges hur inkoms­ten får dis­po­ne­ras i de fall då rege­ringen har beslu­tat om för­sälj­ning.

9 §   Om egen­do­men har använts i en verk­sam­het för vil­ken riks­da­gen har god­känt en inve­ste­rings­plan, får rege­ringen besluta att inkoms­ten ska dis­po­ne­ras för att finan­si­era inve­ste­ringar som ingår i pla­nen.

Bestäm­mel­ser om dis­po­si­tion av inkomst från för­sälj­ning av egen­dom som inte använts i en sådan verk­sam­het finns i 10-12 §§.

10 §   Om egen­do­men har finan­si­e­rats med medel från anslag får rege­ringen, sedan medel mot­sva­rande egen­do­mens bok­förda värde redo­vi­sats mot en inkomst­ti­tel, besluta att det som åter­står av inkoms­ten ska dis­po­ne­ras i den verk­sam­het där den sålda egen­do­men har använts.

Om inkoms­ten upp­går till ett mindre belopp, får rege­ringen besluta att hela inkoms­ten ska dis­po­ne­ras i den verk­sam­het där den sålda egen­do­men har använts.

Har fast egen­dom eller aktier sålts, ska dock hela inkoms­ten redo­vi­sas mot en inkomst­ti­tel.

11 §   Om egen­do­men har finan­si­e­rats med lån, får rege­ringen sedan lånet lösts besluta att det som åter­står av inkoms­ten ska dis­po­ne­ras i den verk­sam­het där den sålda egen­do­men har använts.

Har fast egen­dom eller aktier sålts, ska dock det som åter­står av inkoms­ten redo­vi­sas mot en inkomst­ti­tel.

12 §   Om egen­do­men har finan­si­e­rats på annat sätt än med medel från anslag eller med lån, får rege­ringen besluta att hela inkoms­ten ska dis­po­ne­ras i den verk­sam­het där den sålda egen­do­men har använts.

9 kap. Upp­följ­ning och pro­gno­ser

Upp­följ­ning

1 §   Rege­ringen ska nog­grant följa hur sta­tens inkoms­ter, utgif­ter och upp­lå­ning utveck­las i för­hål­lande till beräk­nade och beslu­tade belopp.

Rege­ringen ska i bud­get­pro­po­si­tio­nen och i den eko­no­miska vår­pro­po­si­tio­nen för­klara väsent­liga skill­na­der mel­lan bud­ge­te­rade belopp och beräk­nat utfall för det inne­va­rande bud­getå­ret.

2 §   Har upp­hävts genom lag (2014:866)

Pro­gno­ser

3 §   Rege­ringen ska i bud­get­pro­po­si­tio­nen och den eko­no­miska vår­pro­po­si­tio­nen redo­visa pro­gno­ser över den mak­ro­e­ko­no­miska utveck­lingen, sta­tens inkoms­ter och utgif­ter, sta­tens låne­be­hov, utgif­terna under utgift­sta­ket och den offent­liga sek­torns inkoms­ter, utgif­ter och skul­der.

Pro­gno­serna ska omfatta det inne­va­rande bud­getå­ret och de tre därpå föl­jande åren och base­ras på väl spe­ci­fi­ce­rade för­ut­sätt­ningar. Lag (2013:1015).

4 §   Rege­ringen ska i den eko­no­miska vår­pro­po­si­tio­nen redo­visa en bedöm­ning av de offent­liga finan­ser­nas lång­sik­tiga håll­bar­het. Lag (2013:1015).

Utvär­de­ring

5 §   Rege­ringen ska regel­bun­det redo­visa en utvär­de­ring av de pro­gno­ser som anges i 3 §. Lag (2013:1015).

10 kap. Redo­vis­nings­skyl­dig­het och revi­sion

All­mänt om redo­vis­ningen

1 §   Rege­ringen är redo­vis­nings­skyl­dig inför riks­da­gen för de till­gångar som rege­ringen för­val­tar och för­fo­gar över.
Redo­vis­nings­skyl­dig­he­ten omfat­tar även den verk­sam­het som bedrivs av sta­ten samt sta­tens skul­der och övriga eko­no­miska åta­gan­den.

God redo­vis­nings­sed och rätt­vi­sande bild

2 §   Bok­fö­ring och redo­vis­ning i sta­ten ska full­gö­ras på ett sätt som stäm­mer över­ens med god redo­vis­nings­sed.

Redo­vis­ningen ska ge en rätt­vi­sande bild av verk­sam­he­ten, det eko­no­miska resul­ta­tet och ställ­ningen samt för­valt­ningen av sta­tens till­gångar.

Resul­tat­re­do­vis­ning

3 §   Rege­ringen ska i bud­get­pro­po­si­tio­nen lämna en redo­vis­ning av de resul­tat som upp­nåtts i verk­sam­he­ten i för­hål­lande till de av riks­da­gen beslu­tade målen. Redo­vis­ningen ska vara anpas­sad till utgifts­om­rå­dena. Lag (2014:866).

Redo­vis­ning av skat­teut­gif­ter

4 §   Rege­ringen ska varje år lämna en redo­vis­ning av skat­teut­gif­ter till riks­da­gen.

Års­re­do­vis­ningen för sta­ten

5 §   Års­re­do­vis­ningen för sta­ten ska läm­nas till riks­da­gen senast den 15 april året efter bud­getå­ret.

6 §   Års­re­do­vis­ningen för sta­ten ska inne­hålla
   1. en upp­följ­ning av riks­da­gens beslut om den offent­liga sek­torns finan­si­ella spa­rande (över­skotts­må­let), utgift­sta­ket och andra över­gri­pande bud­get­po­li­tiska mål,
   2. utfal­let på bud­ge­tens inkomst­tit­lar och anslag samt av sta­tens låne­be­hov,
   3. en redo­vis­ning av hur rege­ringen har utnytt­jat bemyn­di­gan­den som den fått med stöd av 6 kap. 1 § första styc­ket och 6 kap. 3 §,
   4. en resul­tat­räk­ning, en balans­räk­ning, en finan­sie­rings­a­na­lys och noter,
   5. en redo­vis­ning av utveck­lingen av stats­skul­den,
   6. upp­lys­ningar om för­vän­tade för­lus­ter och väsent­liga ris­ker i sta­tens utlå­ning och utställda garan­tier som beslu­tats enligt 6 kap. 3 §,
   7. en sam­lad redo­vis­ning av vilka åtgär­der rege­ringen vid­ta­git med anled­ning av Riks­re­vi­sio­nens iakt­ta­gel­ser,
   8. en resul­tat­räk­ning och en balans­räk­ning avse­ende EU-​medel samt en kas­sa­mäs­sig redo­vis­ning av anslag och inkomst­tit­lar avse­ende in- och utbe­tal­ningar till och från EU, samt
   9. ett utta­lande av rege­ringen om huruvida
   - räken­ska­perna enligt 8 har upp­rät­tats enligt god redo­vis­nings­sed och ger en rätt­vi­sande bild, och
   - det finns reg­ler och system som syf­tar till att skapa en betryg­gande intern styr­ning och kon­troll av EU-​medel.

Rege­ringen ska i anslut­ning till redo­vis­ningen enligt första styc­ket 2 för­klara väsent­liga skill­na­der mel­lan bud­ge­te­rade belopp och utfal­let.

7 §   Resul­tat­räk­ningen, balans­räk­ningen och finan­sie­rings­a­na­ly­sen ska omfatta sta­tens samt­liga intäk­ter och kost­na­der, till­gångar och skul­der samt betal­ningar som påver­kar sta­tens net­toupp­lå­ning.

Rege­ringen får dock besluta att en viss verk­sam­het eller en viss till­gång eller skuld inte ska omfat­tas av resul­tat­räk­ningen, balans­räk­ningen och finan­sie­rings­a­na­ly­sen.
Rege­ringen ska i års­re­do­vis­ningen för sta­ten lämna upp­lys­ningar om skä­len för detta.

8 §   I resul­tat­räk­ningen och balans­räk­ningen ska
   1. samma prin­ci­per för vär­de­ring, klas­si­fi­ce­ring och indel­ning av de olika pos­terna tilläm­pas från ett bud­getår till ett annat,
   2. vär­de­ringen av de olika pos­terna göras med rim­lig för­sik­tig­het,
   3. intäk­ter och kost­na­der som är hän­för­liga till bud­getå­ret tas med oav­sett tid­punk­ten för betal­ningen,
   4. de olika bestånds­de­lar som balans­räk­ningen består av vär­de­ras var och en för sig,
   5. till­gångar och skul­der eller intäk­ter och kost­na­der inte kvit­tas mot varandra, samt
   6. den ingå­ende balan­sen för ett bud­getår stämma över­ens med den utgå­ende balan­sen för det när­mast före­gå­ende bud­getå­ret.

Om det är för­en­ligt med vad som före­skrivs i 2 §, får rege­ringen avvika från första styc­ket. Rege­ringen ska lämna upp­lys­ningar om skä­len för avvi­kel­sen och redo­visa en bedöm­ning av dess effekt på den eko­no­miska ställ­ningen och resul­ta­tet.

9 §   Resul­tat­räk­ningen ska inne­hålla föl­jande rubri­ker: Intäk­ter, Kost­na­der, Resul­tat från ande­lar i hel- och delägda före­tag, Finan­si­ella intäk­ter och kost­na­der samt Årets över- eller under­skott.

Balans­räk­ningen ska inne­hålla föl­jande rubri­ker på till­gångs­si­dan: Anlägg­nings­till­gångar (Imma­te­ri­ella, Mate­ri­ella och Finan­si­ella anlägg­nings­till­gångar), Utlå­ning, Varu­la­ger m.m., Ford­ringar, Peri­o­d­av­gräns­nings­pos­ter, Kort­fris­tiga pla­ce­ringar samt Kassa och bank. På skuldsi­dan ska den inne­hålla föl­jande rubri­ker: Net­to­för­mö­gen­het, Fon­der, Avsätt­ningar, Stats­skul­den, Skul­der m.m. och Peri­o­d­av­gräns­nings­pos­ter.

Finan­sie­rings­a­na­ly­sen ska inne­hålla föl­jande rubri­ker: Sta­tens verk­sam­het, Inve­ste­ringar, Utlå­ning, Finan­si­ella akti­vi­te­ter och Sta­tens net­toupp­lå­ning.

Under rubri­kerna ska redo­vis­ningen delas in i pos­ter.

10 §   För varje post i resul­tat­räk­ningen och balans­räk­ningen samt finan­sie­rings­a­na­ly­sen ska belop­pet av mot­sva­rande post för det när­mast före­gå­ende bud­getå­ret anges.

Om rege­ringen har änd­rat prin­ci­perna för vär­de­ring, klas­si­fi­ce­ring eller indel­ning i pos­ter eller avgräns­ningen av sta­ten enligt 7 §, ska pos­terna för när­mast före­gå­ende bud­getår räk­nas om eller änd­ras på det sätt som behövs för att de ska kunna jäm­fö­ras med bud­getå­rets pos­ter på ett menings­fullt sätt.

Om det finns sär­skilda skäl och det är för­en­ligt med god redo­vis­nings­sed, får avvi­kelse från vad som före­skrivs i andra styc­ket göras. I så fall ska rege­ringen lämna upp­lys­ningar om skä­len för detta.

Revi­sion

11 §   I 13 kap. rege­rings­for­men och i lagen (2002:1022) om revi­sion av stat­lig verk­sam­het m.m. finns bestäm­mel­ser om revi­sion av stat­lig verk­sam­het.

11 kap. Genom­fö­rande av sta­tens bud­get

1 §   Om riks­da­gen senast en vecka före det föl­jande bud­getå­rets bör­jan inte har beslu­tat om anslag för ett visst ända­mål får rege­ringen i den omfatt­ning som behövs vidta åtgär­der för att den senaste bud­ge­ten med de änd­ringar som föl­jer av andra beslut av riks­da­gen ska gälla till dess att riks­da­gen beslu­tar om anslag. Lag (2021:1119).

2 §   Rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om genom­fö­ran­det av sta­tens bud­get. Lag (2021:1119).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2011:203
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2011, då lagen (1988:1387) om sta­tens upp­lå­ning och skuld­för­valt­ning och lagen (1996:1059) om stats­bud­ge­ten upp­hör att gälla.
   2. Bestäm­mel­serna i 3 kap. 5 och 6 §§ tilläm­pas första gången i fråga om bud­ge­ten för 2012. Bestäm­mel­sen i 17 § andra styc­ket och 18 § lagen (1996:1059) om stats­bud­ge­ten gäl­ler fort­fa­rande i fråga om redo­vis­ning mot inkomst­tit­lar och anslag under 2011.
   3. Out­nytt­jade medel på anslag som inte har varit upp­förda på sta­tens bud­get efter 2010 får använ­das längst till utgången av 2012.
   4. Bestäm­mel­sen i 4 kap. 2 § första styc­ket första meningen tilläm­pas när det gäl­ler redo­vis­ning av inkoms­ter av avgif­ter första gången i fråga om bud­ge­ten för 2012. Bestäm­mel­sen i 10 § andra styc­ket lagen om stats­bud­ge­ten gäl­ler fort­fa­rande i fråga om redo­vis­ning av inkoms­ter av avgif­ter under 2011.
   5. Bestäm­mel­serna i 6 kap. 4 § tilläm­pas i fråga om utlå­ning från och med den 1 janu­ari 2012. För stu­di­elån enligt stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395) tilläm­pas dock dessa bestäm­mel­ser från och med den 1 janu­ari 2014. Lag (2012:966).
   6. Bestäm­mel­serna i 6 kap. 5 § tilläm­pas från och med den 1 janu­ari 2012. För stu­di­elån enligt stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395) tilläm­pas dock dessa bestäm­mel­ser från och med den 1 janu­ari 2014. Lag (2012:966).
   7. Bestäm­mel­sen i 7 kap. 3 § tilläm­pas första gången i fråga om bud­ge­ten för 2012.
   8. Bestäm­mel­serna i 10 kap. 6-10 §§ tilläm­pas första gången i fråga om års­re­do­vis­ningen för sta­ten 2011. Bestäm­mel­serna i 37 § andra styc­ket lagen (1996:1059) om stats­bud­ge­ten ska gälla i fråga om års­re­do­vis­ningen för sta­ten 2010.