Kon­kur­renslag (1993:20). För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2008:579

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Upp­hävd:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1993:20
Depar­te­ment: Närings­de­par­te­men­tet
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2007:636
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1993:20
Depar­te­ment/myn­dig­het: Närings­de­par­te­men­tet
Utfär­dad: 1993-​01-14
Änd­rad: t.o.m. SFS

2007:636
Upp­hävd: 2008-​11-01
För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS

2008:579
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Denna lag har till ända­mål att undan­röja och mot­verka hin­der för en effek­tiv kon­kur­rens i fråga om pro­duk­tion av och han­del med varor, tjäns­ter och andra nyt­tig­he­ter.

2 §   Denna lag tilläm­pas inte på över­ens­kom­mel­ser mel­lan arbets­gi­vare och arbets­ta­gare om lön eller andra anställ­nings­vill­kor.

3 §   I denna lag avses med före­tag en fysisk eller juri­disk per­son som dri­ver verk­sam­het av eko­no­misk eller kom­mer­si­ell natur. Till den del sådan verk­sam­het består i myn­dig­hets­ut­öv­ning omfat­tas den dock inte av begrep­pet före­tag.

Med före­tag avses också en sam­man­slut­ning av före­tag.

Vad som i lagen sägs om avtal skall tilläm­pas också på
   1. beslut av en sam­man­slut­ning av före­tag, och
   2. sam­ord­nade för­fa­ran­den av före­tag.

4 §   Har upp­hävts genom lag (2000:88).

5 §   Rege­ringen bestäm­mer vilka dom­sto­lar och andra myn­dig­he­ter som skall vara kon­kur­rensmyn­dig­he­ter enligt rådets för­ord­ning (EG) nr 1/2003 av den 16 decem­ber 2002 om tillämp­ning av kon­kur­rens­reg­lerna i artik­larna 81 och 82 i fördraget4, om detta inte föl­jer av denna lag. Lag (2004:409).

För­bjudna kon­kur­rens­be­gräns­ningar

Kon­kur­rens­be­grän­sande sam­ar­bete mel­lan före­tag

6 §   Om något annat inte föl­jer av 8, 8 a, 18 c eller 18 e §, är avtal mel­lan före­tag för­bjudna om de har till syfte att hindra, begränsa eller sned­vrida kon­kur­ren­sen på mark­na­den på ett märk­bart sätt eller om de ger ett sådant resul­tat.

Detta gäl­ler sär­skilt sådana avtal som inne­bär att
   1. inköps-​ eller för­sälj­nings­pri­ser eller andra affärs­vill­kor direkt eller indi­rekt fast­ställs,
   2. pro­duk­tion, mark­na­der, tek­nisk utveck­ling eller inve­ste­ringar begrän­sas eller kon­trol­le­ras,
   3. mark­na­der eller inköpskäl­lor delas upp,
   4. olika vill­kor tilläm­pas för lik­vär­diga trans­ak­tio­ner, vari­ge­nom vissa han­dels­part­ner får en kon­kur­ren­snack­del, eller
   5. det ställs som vill­kor för att ingå ett avtal att den andra par­ten åtar sig ytter­li­gare för­plik­tel­ser som var­ken till sin natur eller enligt han­dels­bruk har något sam­band med före­må­let för avta­let. Lag (2004:409).

7 §   Avtal eller avtals­vill­kor som är för­bjudna enligt 6 § är ogil­tiga.

8 §   För­bu­det i 6 § gäl­ler inte för ett avtal som
   1. bidrar till att för­bättra pro­duk­tio­nen eller dis­tri­bu­tio­nen eller till att främja tek­niskt eller eko­no­miskt fram­åt­skri­dande,
   2. till­för­säk­rar kon­su­men­terna en skä­lig andel av den vinst som där­i­ge­nom upp­nås,
   3. bara åläg­ger de berörda före­ta­gen begräns­ningar som är nöd­vän­diga för att uppnå målet i 1, och
   4. inte ger de berörda före­ta­gen möj­lig­het att sätta kon­kur­ren­sen ur spel för en väsent­lig del av nyt­tig­he­terna i fråga. Lag (2004:409).

8 a §   Undan­tag från för­bu­det i 6 § gäl­ler för sådana grup­per av avtal som upp­fyl­ler för­ut­sätt­ning­arna i 8 § (gruppun­dan­tag).

Sådana grup­per av avtal anges i verk­stäl­lig­hets­fö­re­skrif­ter av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.

Om ett enskilt avtal till följd av ett gruppun­dan­tag är undan­ta­get från för­bu­det i 6 § men har följ­der som är ofören­liga med 8 §, får Kon­kur­rens­ver­ket besluta att avta­let inte skall omfat­tas av gruppun­dan­ta­get. Lag (2004:409).

9 §   Har upp­hävts genom lag (2004:409).

10 §   Har upp­hävts genom lag (2004:409).

11 §   Har upp­hävts genom lag (2004:409).

12 §   Har upp­hävts genom lag (2004:409).

13 §   Har upp­hävts genom lag (2004:409).

14 §   Har upp­hävts genom lag (2004:409).

15 §   Har upp­hävts genom lag (2004:409).

16 §   Har upp­hävts genom lag (2004:409).

17 §   Har upp­hävts genom lag (2004:409).

18 §   Har upp­hävts genom lag (2004:409).

Sär­skilda bestäm­mel­ser för vissa for­mer av sam­ar­bete mel­lan små före­tag

18 a §   Med pri­mär lant­bruks­för­e­ning avses i denna lag en eko­no­misk för­e­ning vars med­lem­mar är enskilda lant­bru­kare eller andra före­tag som bedri­ver jord­bruk, träd­gårds­verk­sam­het eller skogs­bruk. Om sam­man­slut­ningar av sådana före­tag är med­lem­mar i för­e­ningen, anses den dock vara pri­mär lant­bruks­för­e­ning endast under för­ut­sätt­ning att sam­man­slut­ning­arna bara utgörs av lokala sam­man­slut­ningar av före­tag med verk­sam­het av angi­vet slag.
Lag (1994:688).

18 b §   I lagen (2000:1025) om inne­bör­den av begrep­pen jordbruks-​, trädgårds-​ och skogs­pro­duk­ter i kon­kur­rensla­gen (1993:20) finns sär­skilda bestäm­mel­ser om vad som i denna lag avses med sådana varor. Lag (2000:1021).

18 c §   För­bu­det i 6 § gäl­ler inte för sådana avtal inom en pri­mär lant­bruks­för­e­ning eller dess dot­ter­fö­re­tag som avser sam­ver­kan mel­lan för­e­ning­ens med­lem­mar om
   1. pro­duk­tion, insam­ling, för­äd­ling, för­sälj­ning eller där­med sam­man­häng­ande verk­sam­het såsom använ­dan­det av gemen­samma anlägg­ningar, lag­ring, bered­ning, dis­tri­bu­tion eller mark­nads­fö­ring i fråga om jord­bruks­pro­duk­ter, träd­gårds­pro­duk­ter eller skogs­pro­duk­ter, eller
   2. inköp av varor eller tjäns­ter för sådan verk­sam­het som avses under 1.

Första styc­ket gäl­ler dock inte avtal som har till syfte eller ger till resul­tat
   1. att en med­lems fria rör­lig­het på mark­na­den för­hind­ras eller för­svå­ras
      a) i fråga om valet av avnä­mare eller leve­ran­tör,
      b) i fråga om möj­lig­he­ten att lämna för­e­ningen, eller
      c) i annat avse­ende av mot­sva­rande bety­delse, eller
   2. att för­sälj­nings­pri­ser direkt eller indi­rekt fast­ställs på varor när för­sälj­ningen sker direkt mel­lan med­lem­men och tredje man. Lag (2000:1021).

18 d §   Med tax­i­fö­re­tag avses i denna lag före­tag som till­han­da­hål­ler eller utför tax­itjäns­ter eller där­med jäm­för­bara trans­port­tjäns­ter.

Med beställ­nings­cen­tral avses en gemen­sam eller fri­stående funk­tion som tar emot beställ­ningar och för­de­lar trans­portupp­drag mel­lan tax­i­fö­re­tag. Funk­tio­nen kan även utföra sådan verk­sam­het som har sam­band där­med. Lag (2000:1021).

18 e §   För­bu­det i 6 § gäl­ler inte för ett skrift­ligt avtal mel­lan tax­i­fö­re­tag eller mel­lan en beställ­nings­cen­tral och tax­i­fö­re­tag om avta­let
   1. avser gemen­sam trans­port­verk­sam­het genom sam­ver­kan i en beställ­nings­cen­tral eller på annat sätt i syfte att uppnå effek­ti­vi­tets­vins­ter eller andra sådana eko­no­miska för­de­lar,
   2. behövs för att till­go­dose det sam­häl­le­liga intres­set av till­gång till tax­i­ser­vice, och
   3. omfat­tar högst 40 tax­i­for­don.

Undan­ta­get enligt första styc­ket gäl­ler inte
   1. till den del sam­ar­be­tet avser för­fa­rande eller vill­kor som inne­bär eller omfat­tar
      a) fast­stäl­lande av gemen­samma pri­ser,
      b) upp­del­ning av mark­na­der,
      c) en upp­säg­nings­tid för anslu­tet tax­i­fö­re­tag som över­sti­ger sex måna­der från upp­säg­nings­till­fäl­let eller, i fråga om en eko­no­misk för­e­ning, vill­kor att upp­säg­ning inte får göras för­rän tidi­gast efter sex måna­der eller längre tid från inträ­det, eller
      d) för­bud för anslu­tet tax­i­fö­re­tag att efter avtals­ti­dens utgång kon­kur­rera med den gemen­samma trans­port­verk­sam­he­ten, och
   2. till den del det är uppen­bart att syf­tet med den gemen­samma trans­port­verk­sam­he­ten eller intres­set av till­gång till tax­i­ser­vice enligt första styc­ket 1 och 2 kan till­go­do­ses utan att sam­ar­be­tet omfat­tar ett sådant för­fa­rande eller vill­kor som avses i 1 a-d. Lag (2000:1021).

Miss­bruk av domi­ne­rande ställ­ning

19 §   Miss­bruk från ett eller flera före­tags sida av en domi­ne­rande ställ­ning på mark­na­den är för­bju­det.

Sådant miss­bruk kan sär­skilt bestå i att
   1. direkt eller indi­rekt påtvinga någon oskä­liga inköps-​ eller för­sälj­nings­pri­ser eller andra oskä­liga affärs­vill­kor,
   2. begränsa pro­duk­tion, mark­na­der eller tek­nisk utveck­ling till nack­del för kon­su­men­terna,
   3. tillämpa olika vill­kor för lik­vär­diga trans­ak­tio­ner, vari­ge­nom vissa han­dels­part­ner får en kon­kur­ren­snack­del, eller
   4. ställa som vill­kor för att ingå ett avtal att den andra par­ten åtar sig ytter­li­gare för­plik­tel­ser som var­ken till sin natur eller enligt han­dels­bruk har något sam­band med före­må­let för avta­let. Lag (1998:648).

20 §   Har upp­hävts genom lag (2004:409).

21 §   Har upp­hävts genom lag (2004:409).

22 §   Har upp­hävts genom lag (2004:409).

Åtgär­der mot för­bjudna kon­kur­rens­be­gräns­ningar

23 §   Kon­kur­rens­ver­ket får ålägga ett före­tag att upp­höra med över­trä­del­ser av för­bu­den i 6 eller 19 § eller arti­kel 81 eller 82 i EG-​fördraget.

Om Kon­kur­rens­ver­ket i ett visst fall beslu­tar att inte med­dela ett sådant åläg­gande, får Mark­nads­dom­sto­len göra det på talan av ett före­tag som berörs av över­trä­del­sen. En sådan tale­rätt före­lig­ger dock inte om Kon­kur­rens­ver­kets beslut grun­dar sig på arti­kel 13 i rådets för­ord­ning (EG) nr 1/2003. Lag (2004:409).

23 a §   Har fråga upp­kom­mit om ett före­tag över­trä­der något av de för­bud som avses i 23 § första styc­ket får Kon­kur­rens­ver­ket, om före­ta­get åtar sig att vidta åtgär­der som med­för att ver­ket inte längre ifrå­ga­sät­ter att någon över­trä­delse före­lig­ger, besluta att godta åta­gan­det. Ver­kets beslut får avse en bestämd tid. Så länge beslu­tet gäl­ler får ver­ket i de avse­en­den åta­gan­det omfat­tar inte med­dela något åläg­gande enligt 23 § första styc­ket.

Kon­kur­rens­ver­ket får åter­kalla ett beslut enligt första styc­ket om
   1. de omstän­dig­he­ter som låg till grund för beslu­tet har för­änd­rats i något väsent­ligt avse­ende,
   2. den som beslu­tet gäl­ler bry­ter mot något åta­gande som har angetts i beslu­tet, eller
   3. beslu­tet grun­da­des på ofull­stän­diga, orik­tiga eller vil­se­le­dande upp­gif­ter som par­terna har läm­nat.
Lag (2004:409).

24 §   Ett åläg­gande enligt 23 § gäl­ler ome­del­bart, om något annat inte bestäms.

25 §   Om det finns sär­skilda skäl för det, får ett åläg­gande enligt 23 § med­de­las för tiden till dess att frå­gan slut­ligt har avgjorts. Mark­nads­dom­sto­len får med­dela ett sådant åläg­gande bara sedan rät­te­gång inletts. Lag (1998:648).

Kon­kur­rens­ska­de­av­gift

26 §   Stock­holms tings­rätt får på talan av Kon­kur­rens­ver­ket besluta att ett före­tag skall betala en sär­skild avgift (kon­kur­rens­ska­de­av­gift), om före­ta­get eller någon som hand­lar på före­ta­gets väg­nar upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het har över­trätt för­bu­den i 6 eller 19 § eller arti­kel 81 eller 82 i EG-​fördraget.

Avgif­ten till­fal­ler sta­ten. Lag (2004:409).

27 §   Kon­kur­rens­ska­de­av­gift skall fast­stäl­las till lägst fem tusen kro­nor och högst fem mil­jo­ner kro­nor eller till ett högre belopp dock inte över­sti­gande tio pro­cent av före­ta­gets omsätt­ning före­gå­ende räken­skapsår.

Rik­tas talan mot flera före­tag skall avgif­ten fast­stäl­las sär­skilt för vart och ett av dem.

28 §   När kon­kur­rens­ska­de­av­gift fast­ställs skall hän­syn tas till
   1. hur all­var­lig över­trä­del­sen är,
   2. hur länge den pågått, och
   3. andra för­svå­rande eller förmild­rande omstän­dig­he­ter av bety­delse för att bedöma över­trä­del­sen.

I ringa fall skall ingen avgift påfö­ras. Lag (2002:595).

28 a §   Kon­kur­rens­ska­de­av­gif­ten får fast­stäl­las till ett lägre belopp än vad som bort ske med tillämp­ning av 28 §,
   1. om före­ta­get i väsent­lig mån har under­lät­tat utred­ningen av den egna eller and­ras med­ver­kan i över­trä­del­sen, eller
   2. om det före­lig­ger andra sär­skilda skäl som hän­för sig till före­ta­get.

Har ett före­tag i högst väsent­lig mån under­lät­tat en utred­ning som avses i första styc­ket 1, får avgif­ten efter­ges även i annat fall än som anges i 28 b §.

Kon­kur­rens­ska­de­av­gif­ten får fast­stäl­las till ett högre belopp än vad som bort ske med tillämp­ning av 28 §, om före­ta­get tidi­gare har över­trätt för­bud enligt denna lag eller i arti­kel 81 eller 82 i EG-​fördraget. Lag (2005:598).

28 b §   Kon­kur­rens­ska­de­av­gift får efter­ges beträf­fande ett före­tag som har över­trätt ett för­bud enligt 6 § eller arti­kel 81 i EG-​fördraget, om före­ta­get
   1. anmä­ler över­trä­del­sen till Kon­kur­rens­ver­ket innan ver­ket har fått till­räck­ligt under­lag för att ingripa mot över­trä­del­sen och något annat före­tag som del­ta­git i över­trä­del­sen inte har gjort anmä­lan tidi­gare,
   2. läm­nar Kon­kur­rens­ver­ket all den infor­ma­tion om över­trä­del­sen som före­ta­get har till­gång till,
   3. sam­ar­be­tar fullt ut med Kon­kur­rens­ver­ket under utred­ningen av över­trä­del­sen, och
   4. har upp­hört eller sna­rast efter sin anmä­lan upp­hör att med­verka i över­trä­del­sen.

Kon­kur­rens­ska­de­av­gif­ten får dock inte efter­ges, om före­ta­get har haft den ledande rol­len i över­trä­del­sen och det med hän­syn till omstän­dig­he­terna där­för är uppen­bart oskä­ligt med efter­gift. Lag (2004:409).

28 c §   På ansö­kan av ett före­tag som anmä­ler en över­trä­delse av ett för­bud enligt 6 § eller arti­kel 81 i EG-​fördraget skall Kon­kur­rens­ver­ket för­klara om de för­ut­sätt­ningar för efter­gift av kon­kur­rens­ska­de­av­gift som anges i 28 b § första styc­ket 1 är upp­fyllda.

Ett beslut vari­ge­nom ver­ket för­kla­rat att för­ut­sätt­ning­arna enligt 28 b § första styc­ket 1 för efter­gift före­lig­ger är bin­dande för ver­ket samt för Stock­holms tings­rätt och Mark­nads­dom­sto­len. Lag (2004:409).

29 §   Kon­kur­rens­ska­de­av­gift enligt 26 § får inte påfö­ras för åtgär­der som har vid­ta­gits under den tid då beslut om god­ta­gande av åta­gande enligt 23 a § första styc­ket har gällt, om åtgär­derna är för­en­liga med beslu­tet. Kon­kur­rens­ska­de­av­gift får dock påfö­ras om beslu­tet har åter­kal­lats med stöd av 23 a § andra styc­ket 3. Lag (2004:409).

30 §   Kon­kur­rens­ska­de­av­gift får påfö­ras bara om stäm­nings­an­sö­kan har del­getts den som ansprå­ket rik­tas mot inom fem år från det att över­trä­del­sen upp­hörde.

Avgift får inte påfö­ras för åtgär­der som omfat­tas av ett åläg­gande som har med­de­lats vid vite enligt denna lag.

31 §   En påförd kon­kur­rens­ska­de­av­gift fal­ler bort i den mån verk­stäl­lig­het inte har skett inom fem år från det att domen vann laga kraft.

31 a §   Kon­kur­rens­ska­de­av­gift skall beta­las till Kon­kur­rens­ver­ket inom tret­tio dagar efter det att domen vun­nit laga kraft eller den längre tid som anges i domen.
Lag (2000:1022).

31 b §   Om avgif­ten inte beta­las inom den tid som anges i 31 a §, skall Kon­kur­rens­ver­ket lämna den obe­talda kon­kur­rens­ska­de­av­gif­ten för indriv­ning. Bestäm­mel­ser om indriv­ning finns i lagen (1993:891) om indriv­ning av stat­liga ford­ringar m.m. Lag (2000:1022).

31 c §   Rege­ringen eller den myn­dig­het rege­ringen bestäm­mer får med­dela när­mare före­skrif­ter om hur kon­kur­rens­ska­de­av­gif­ten skall beta­las. Lag (2000:1022).

32 §   För att säker­ställa ett anspråk på kon­kur­rens­ska­de­av­gift får rät­ten besluta om kvar­stad. Där­vid gäl­ler i tillämp­liga delar vad som är före­skri­vet i 15 kap. rät­te­gångs­bal­ken om kvar­stad för ford­ran.

Beslut om kvar­stad med­de­las av den dom­stol där rät­te­gång om kon­kur­rens­ska­de­av­gift pågår. Om talan om kon­kur­rens­ska­de­av­gift ännu inte har väckts skall talan om kvar­stad prö­vas av Stock­holms tings­rätt. Lag (2000:1022).

Ska­de­stånd

33 §   Om ett före­tag upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het över­trä­der för­bu­den i 6 eller 19 § eller i arti­kel 81 eller 82 i EG- för­dra­get, skall före­ta­get ersätta den skada som där­i­ge­nom upp­kom­mer.

Rät­ten till sådan ersätt­ning fal­ler bort, om talan inte väcks inom tio år från det att ska­dan upp­kom.

Stock­holms tings­rätt är all­tid behö­rig att pröva frå­gor om ska­de­stånd enligt denna para­graf. Lag (2005:598).

Före­tags­kon­cent­ra­tion

Defi­ni­tion av före­tags­kon­cent­ra­tion

34 §   Med en före­tags­kon­cent­ra­tion enligt denna lag avses
   1. att två eller flera tidi­gare själv­stän­diga före­tag slås sam­man, eller
   2. att antingen en eller flera per­so­ner, som redan kon­trol­le­rar minst ett före­tag, eller också ett eller flera före­tag genom för­värv av vär­de­pap­per eller till­gångar, genom avtal eller på annat sätt direkt eller indi­rekt får kon­troll över ett eller flera före­tag eller delar därav.

Bildan­det av ett gemen­samt före­tag som på var­ak­tig basis fyl­ler en själv­stän­dig eko­no­misk enhets samt­liga funk­tio­ner utgör en före­tags­kon­cent­ra­tion enligt första styc­ket 2. Lag (2000:88).

För­bud mot före­tags­kon­cent­ra­tion, m.m.

34 a §   Stock­holms tings­rätt får på talan av Kon­kur­rens­ver­ket för­bjuda en före­tags­kon­cent­ra­tion som omfat­tas av anmäl­nings­skyl­dig­het enligt 37 § eller som har anmälts fri­vil­ligt enligt vad som anges där.

Före­tags­kon­cent­ra­tio­nen skall för­bju­das, om
   1. den ska­par eller för­stär­ker en domi­ne­rande ställ­ning som väsent­ligt häm­mar eller är ägnad att väsent­ligt hämma före­koms­ten eller utveck­lingen av en effek­tiv kon­kur­rens inom lan­det i dess hel­het eller en avse­värd del av det, och
   2. ett för­bud kan med­de­las utan att väsent­liga natio­nella säkerhets-​ eller för­sörj­nings­in­tres­sen åsi­do­sätts.
Lag (2000:88).

34 b §   I den utsträck­ning bildan­det av ett gemen­samt före­tag, som utgör en före­tags­kon­cent­ra­tion enligt 34 §, har till syfte eller får till resul­tat att sam­ordna kon­kur­rens­be­te­en­det hos före­tag som för­blir själv­stän­diga, skall vid pröv­ningen av fråga om för­bud enligt 34 a § andra styc­ket mot en före­tags­kon­cent­ra­tion sam­ord­ningen bedö­mas enligt 6 och 8 §§.

Ett beslut av Kon­kur­rens­ver­ket att lämna en före­tags­kon­cent­ra­tion utan åtgärd skall även omfatta sådana begräns­ningar som har direkt sam­band med och är nöd­vän­diga för genom­fö­ran­det av den anmälda före­tags­kon­cent­ra­tio­nen.

Pröv­ningen enligt första eller andra styc­ket skall ske enligt för­fa­ran­de­reg­lerna för kon­cent­ra­tions­pröv­ningen.
Lag (2000:88).

35 §   Ett för­bud mot en före­tags­kon­cent­ra­tion inne­bär att en rätts­hand­ling som utgör en del i före­tags­kon­cent­ra­tio­nen där­ef­ter blir ogil­tig. Detta gäl­ler dock inte sådana rätts­hand­lingar som utgörs av för­värv som har skett på en regle­rad mark­nad som avses i 1 kap. 5 § 20 lagen (2007:528) om vär­de­pap­pers­mark­na­den, en mot­sva­rande mark­nad utan­för Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det eller en han­dels­platt­form som avses i 1 kap. 5 § 12 lagen om vär­de­pap­pers­mark­na­den eller genom inrop på exe­ku­tiv auk­tion. I sådana fall får för­vär­va­ren i stäl­let åläg­gas att avyttra det som har för­vär­vats. Lag (2007:537).

36 §   Om det är till­räck­ligt för att undan­röja de skad­liga effek­terna av en före­tags­kon­cent­ra­tion, får en part i före­tags­kon­cent­ra­tio­nen i stäl­let för för­bud enligt 34 a § åläg­gas
   1. att avyttra ett före­tag, eller en del av ett före­tag, eller
   2. att genom­föra någon annan kon­kur­rens­främ­jande åtgärd.

Ett åläg­gande enligt första styc­ket får inte vara mer långt­gå­ende än vad som krävs för att de skad­liga effek­terna av kon­kur­rens­be­gräns­ningen skall undan­rö­jas. Lag (2000:88).

Anmä­lan om före­tags­kon­cent­ra­tion

37 §   En före­tags­kon­cent­ra­tion skall anmä­las till Kon­kur­rens­ver­ket om
   1. de berörda före­ta­gen till­sam­mans har en omsätt­ning före­gå­ende räken­skapsår som över­sti­ger fyra mil­jar­der kro­nor och
   2. minst två av de berörda före­ta­gen har en omsätt­ning i Sve­rige före­gå­ende räken­skapsår som över­sti­ger 100 mil­jo­ner kro­nor för vart och ett av före­ta­gen.

Om omsätt­nings­kra­vet enligt första styc­ket 1 är upp­fyllt men omsätt­ningen inte över­sti­ger vad som anges i första styc­ket 2, får Kon­kur­rens­ver­ket i ett enskilt fall ålägga en part i en före­tags­kon­cent­ra­tion att anmäla före­tags­kon­cent­ra­tio­nen, när detta är påkal­lat av sär­skilda skäl. En part och andra med­ver­kande i en före­tags­kon­cent­ra­tion har all­tid rätt att fri­vil­ligt anmäla före­tags­kon­cent­ra­tio­nen, när omsätt­nings­kra­vet enligt första styc­ket 1 är upp­fyllt.
Lag (2000:88).

37 a §   En före­tags­sam­man­slag­ning enligt 34 § första styc­ket 1 skall anmä­las av de före­tag som slås sam­man.

I övriga fall skall anmä­lan göras av den eller dem som för­vär­var kon­troll över ett före­tag eller en del därav.
Lag (2000:88).

Sär­skild under­sök­ning av före­tags­kon­cent­ra­tion

38 §   Kon­kur­rens­ver­ket får besluta om att genom­föra en sär­skild under­sök­ning av en före­tags­kon­cent­ra­tion som har anmälts enligt 37 §.

Ett sådant beslut skall med­de­las inom 25 arbets­da­gar från det att anmä­lan kom in till Kon­kur­rens­ver­ket. Under denna frist får par­terna och andra med­ver­kande i före­tags­kon­cent­ra­tio­nen inte vidta någon åtgärd för att full­följa den.

Kon­kur­rens­ver­ket får i sär­skilda fall besluta om undan­tag från för­bu­det i andra styc­ket andra meningen.

Kon­kur­rens­ver­ket får med­dela ett för­bud eller åläg­gande för par­terna eller andra med­ver­kande i före­tags­kon­cent­ra­tio­nen för att säker­ställa att för­bu­det i andra styc­ket andra meningen efter­levs. Lag (2000:88).

Talan om före­tags­kon­cent­ra­tion

39 §   En talan hos Stock­holms tings­rätt enligt 34 a eller 36 § får väc­kas bara efter beslut om sär­skild under­sök­ning enligt 38 §.

Talan skall väc­kas inom tre måna­der från beslu­tet. Tings­rät­ten får på begä­ran av Kon­kur­rens­ver­ket för­länga fris­ten med högst en månad i sän­der, om par­terna i före­tags­kon­cent­ra­tio­nen och den som gjort anmä­lan enligt 37 § andra styc­ket sam­tyc­ker. När före­tags­kon­cent­ra­tio­nen ägt rum på det sätt som anges i 35 § andra meningen är för­vär­va­rens sam­tycke till­räck­ligt.

Om det finns syn­ner­liga skäl, får fris­ten för­längas utan sådant sam­tycke som anges i andra styc­ket. Lag (2000:88).

40 §   Om Kon­kur­rens­ver­ket har beslu­tat att lämna en före­tags­kon­cent­ra­tion utan åtgärd, får talan enligt 39 § första styc­ket inte väc­kas i fråga om före­tags­kon­cent­ra­tio­nen.

Detta gäl­ler dock inte om en part eller annan med­ver­kande i före­tags­kon­cent­ra­tio­nen har läm­nat någon orik­tig upp­gift som påver­kat beslu­tet. Lag (2000:88).

För­bud i vän­tan på slut­lig pröv­ning

41 §   Om det är moti­ve­rat av ett all­mänt intresse som väger tyngre än den olä­gen­het som åtgär­den med­för, får Stock­holms tings­rätt på yrkande av Kon­kur­rens­ver­ket för tiden till dess att en fråga enligt 34 a eller 36 § slut­ligt har avgjorts för­bjuda par­terna och andra med­ver­kande i en före­tags­kon­cent­ra­tion att vidta någon åtgärd för att full­följa före­tags­kon­cent­ra­tio­nen. Om rät­te­gång inte pågår, skall yrkan­det fram­stäl­las skrift­li­gen.

Yrkan­det får inte bifal­las utan att den som beslu­tet gäl­ler och den som gjort anmä­lan enligt 37 § andra styc­ket fått till­fälle att yttra sig. När före­tags­kon­cent­ra­tio­nen har ägt rum på det sätt som anges i 35 § andra meningen, behö­ver endast för­vär­va­ren ha fått till­fälle att yttra sig.

Om det finns syn­ner­liga skäl, får för­bud ome­del­bart med­de­las att gälla till dess att något annat beslu­tas. Lag (2000:88).

Tid inom vil­ken ett ärende om före­tags­kon­cent­ra­tion skall avgö­ras

42 §   Ett för­bud eller ett åläg­gande enligt 34 a eller 36 § får inte med­de­las senare än sex måna­der efter det att talan väckts hos tings­rät­ten. Denna frist får för­längas, om par­terna i före­tags­kon­cent­ra­tio­nen och den som gjort anmä­lan enligt 37 § andra styc­ket sam­tyc­ker till det. När före­tags­kon­cent­ra­tio­nen har ägt rum på det sätt som anges i 35 § andra meningen, är för­vär­va­rens sam­tycke till­räck­ligt.

Om det finns syn­ner­liga skäl, får fris­ten för­längas utan sam­tycke av dem som anges i första styc­ket. För­bud eller åläg­gande får dock inte med­de­las senare än två år efter det att före­tags­kon­cent­ra­tio­nen upp­kom.

Om tings­rät­tens dom över­kla­gas, skall Mark­nads­dom­sto­len avgöra målet inom tre måna­der från det att tiden för över­kla­gande gick ut. Vad som sägs i första eller andra styc­ket om för­läng­ning av fris­ten gäl­ler också Mark­nads­dom­sto­lens pröv­ning.
Lag (2000:88).

Ompröv­ning

43 §   Ett för­bud eller åläg­gande enligt 34 a eller 36 § utgör inte hin­der mot att samma fråga prö­vas på nytt, om det finns anled­ning att upp­häva eller mildra för­bu­det eller åläg­gan­det där­för att detta inte längre behövs eller inte längre är lämp­ligt.

Om tings­rät­ten eller Mark­nads­dom­sto­len har läm­nat en talan om en före­tags­kon­cent­ra­tion utan åtgärd, får frå­gan prö­vas på nytt bara om en part eller annan med­ver­kande i före­tags­kon­cent­ra­tio­nen har läm­nat orik­tiga upp­gif­ter om sak­för­hål­lan­den av väsent­lig bety­delse för avgö­ran­det.
Lag (2000:88).

44 §   Talan om ompröv­ning enligt 43 § väcks hos Stock­holms tings­rätt av Kon­kur­rens­ver­ket eller av någon som berörs av avgö­ran­det.

Talan enligt 43 § andra styc­ket skall väc­kas inom ett år efter det att saken slut­ligt har avgjorts.

Upp­gifts­skyl­dig­het och under­sök­ning

All­män upp­gifts­skyl­dig­het för före­tag m.m.

45 §   Om det behövs för att Kon­kur­rens­ver­ket skall kunna full­göra sina upp­gif­ter enligt denna lag, får ver­ket ålägga
   1. ett före­tag eller någon annan att till­han­da­hålla upp­gif­ter, hand­lingar eller annat,
   2. den som för­vän­tas kunna lämna upp­lys­ningar i saken att inställa sig för för­hör på tid och plats som ver­ket bestäm­mer, eller
   3. en kom­mun eller ett lands­ting som dri­ver verk­sam­het av eko­no­misk eller kom­mer­si­ell natur att redo­visa kost­na­der och intäk­ter i verk­sam­he­ten.

Första styc­ket gäl­ler även vid Kon­kur­rens­ver­kets hand­lägg­ning när en sådan åtgärd begärs av en kon­kur­rensmyn­dig­het i en annan med­lems­stat i Euro­pe­iska uni­o­nen. Lag (2004:409).

46 §   Ett åläg­gande enligt 45 § gäl­ler ome­del­bart, om något annat inte bestäms.

Under­sök­ning vid utred­ning om över­trä­delse av för­bud

47 §   Stock­holms tings­rätt får på ansö­kan av Kon­kur­rens­ver­ket besluta att ver­ket får genom­föra en under­sök­ning hos ett före­tag för att utreda om detta har över­trätt för­bu­den i 6 eller 19 § eller arti­kel 81 eller 82 i EG-​fördraget, om
   1. det finns anled­ning att anta att en över­trä­delse har skett,
   2. före­ta­get inte rät­tar sig efter ett åläg­gande enligt 45 § första styc­ket 1 eller det annars finns risk att bevis undan­hålls eller för­vans­kas, och
   3. vik­ten av att åtgär­den vid­tas är till­räck­ligt stor för att upp­väga det intrång eller annat men som åtgär­den inne­bär för den som drab­bas av åtgär­den.

Första styc­ket gäl­ler även en ansö­kan som Kon­kur­rens­ver­ket gör på begä­ran av en kon­kur­rensmyn­dig­het i en annan med­lems­stat i Euro­pe­iska uni­o­nen.

Ansö­kan skall göras skrift­li­gen. Lag (2004:409).

48 §   Ett beslut enligt 47 § får avse även ett annat före­tag än det som är före­mål för utred­ning.

Beslu­tet får också avse bostä­der och andra utrym­men som nytt­jas av sty­rel­se­le­da­mö­ter och anställda i det före­tag som är före­mål för utred­ning.

Ett beslut enligt första eller andra styc­ket får med­de­las bara om
   1. vad som före­skrivs i 47 § första styc­ket 1 och 3 är upp­fyllt,
   2. det finns sär­skild anled­ning att anta att bevis finns hos den som ansö­kan avser, och
   3. denne inte rät­tar sig efter ett åläg­gande enligt 45 § första styc­ket 1 eller det annars finns risk att bevis undan­hålls eller för­vans­kas.

Ett beslut enligt andra styc­ket får med­de­las endast om över­trä­del­sen dess­utom är all­var­lig. Lag (2005:598).

49 §   Ett beslut enligt 47, 48, 53 a eller 56 b § får med­de­las utan att den som ansö­kan avser får till­fälle att yttra sig, om det kan befa­ras att under­sök­ningen annars skulle för­lora i bety­delse.

Beslut med­de­lat med stöd av första styc­ket skall sän­das endast till Kon­kur­rens­ver­ket. När under­sök­ningen bör­jar skall ver­ket över­lämna ett exem­plar av beslu­tet till den hos vil­ken under­sök­ningen skall genom­fö­ras. Lag (2004:409).

50 §   Ett beslut enligt 47, 48 eller 56 b § skall inne­hålla upp­gif­ter om
   1. före­må­let för och syf­tet med under­sök­ningen,
   2. tid­punk­ten när under­sök­ningen skall börja, och
   3. Kon­kur­rens­ver­kets befo­gen­he­ter enligt 51 §.

Beslu­tet gäl­ler ome­del­bart, om något annat inte bestäms.
Lag (2002:595).

50 a §   När Kon­kur­rens­ver­ket på begä­ran av Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas kom­mis­sion genom­för en sådan under­sök­ning som sägs i arti­kel 22.2 i rådets för­ord­ning (EG) nr 1/2003, tilläm­pas 51, 52, 53 b och 54-56 §§. Lag (2004:409).

51 §   När Kon­kur­rens­ver­ket genom­för en under­sök­ning som har beslu­tats enligt 47, 48 eller 56 b § eller som avses i 50 a §, har ver­ket rätt att
   1. granska bok­fö­ring och andra affärs­hand­lingar,
   2. ta kopior av eller göra utdrag ur bok­fö­ring och affärs­hand­lingar,
   3. begära munt­liga för­kla­ringar direkt på plat­sen, och
   4. få till­träde till loka­ler, mark­om­rå­den, trans­port­me­del och andra utrym­men. Lag (2004:409).

52 §   När en under­sök­ning som har beslu­tats enligt 47, 48 eller 56 b § eller som avses i 50 a § skall genom­fö­ras, har den hos vil­ken under­sök­ningen skall genom­fö­ras rätt att till­kalla ett juri­diskt biträde.

I avvak­tan på att ett sådant biträde instäl­ler sig får under­sök­ningen inte börja. Detta gäl­ler dock inte, om
   1. under­sök­ningen där­i­ge­nom onö­digt för­dröjs,
   2. under­sök­ningen har beslu­tats enligt 49 §, eller
   3. under­sök­ningen är en sådan som avses i 50 a § och det kan befa­ras att den skulle för­lora i bety­delse om den inte påbör­jas ome­del­bart. Lag (2004:409).

53 §   Kon­kur­rens­ver­ket får begära handräck­ning av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten för att genom­föra de åtgär­der som avses i 51 § 1, 2 och 4.

Frå­gor om handräck­ning enligt denna para­graf prö­vas av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten. Där­vid gäl­ler bestäm­mel­serna i utsök­nings­bal­ken om verk­stäl­lig­het av för­plik­tel­ser som inte avser betal­nings­skyl­dig­het eller avhys­ning. Myn­dig­he­ten skall dock inte under­rätta den hos vil­ken under­sök­ningen skall genom­fö­ras innan verk­stäl­lig­het sker. Lag (2006:714).

53 a §   Frå­gor om för­hands­god­kän­nande enligt arti­kel 21.3 i rådets för­ord­ning (EG) nr 1/2003 prö­vas av Stock­holms tings­rätt på ansö­kan av Kon­kur­rens­ver­ket. Lag (2004:409).

53 b §   När Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas kom­mis­sion har beslu­tat om en under­sök­ning enligt arti­kel 20.4 i rådets för­ord­ning (EG) nr 1/2003 får Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten på ansö­kan av Kon­kur­rens­ver­ket besluta om handräck­ning för att under­sök­ningen skall kunna genom­fö­ras. Det­samma gäl­ler när beslut om för­hands­god­kän­nande med­de­lats enligt 53 a §.

Frå­gor om handräck­ning enligt denna para­graf prö­vas av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten. Där­vid gäl­ler bestäm­mel­serna i utsök­nings­bal­ken om verk­stäl­lig­het av för­plik­tel­ser som inte avser betal­nings­skyl­dig­het eller avhys­ning. Myn­dig­he­ten skall dock inte under­rätta den hos vil­ken under­sök­ningen skall genom­fö­ras innan verk­stäl­lig­het sker. Lag (2006:714).

Gemen­samma bestäm­mel­ser

54 §   Åtgär­der enligt 45, 51 eller 56 a § får inte avse en skrift­lig hand­ling
   1. vars inne­håll kan antas vara sådant att en advo­kat eller hans biträde inte får höras som vittne därom, och
   2. som inne­has av honom eller av den till för­mån för vil­ken tyst­nads­plik­ten gäl­ler.

Om Kon­kur­rens­ver­ket anser att viss hand­ling bör omfat­tas av under­sök­ning enligt 51 § och den som åtgär­den angår åbe­ro­par att hand­lingen är skyd­dad enligt första styc­ket, skall hand­lingen ome­del­bart för­seglas och skynd­samt över­läm­nas till Stock­holms tings­rätt av Kon­kur­rens­ver­ket.

Tings­rät­ten skall utan dröjs­mål pröva om hand­lingen är sådan som anges i första styc­ket. Lag (2002:595).

55 §   Vid ett åläg­gande enligt 45 eller 56 a § eller en under­sök­ning enligt 51 § finns det inte någon skyl­dig­het att röja före­tags­hem­lig­he­ter av tek­nisk natur. Lag (2002:595).

56 §   Den som är upp­gifts­skyl­dig enligt denna lag får inte betungas onö­digt.

Inter­na­tio­nellt sam­ar­bete

56 a §   Kon­kur­rens­ver­ket får med­dela ett åläg­gande enligt 45 §, om det begärs av en myn­dig­het i en stat med vil­ken Sve­rige har ingått en över­ens­kom­melse om rätts­lig hjälp i kon­kur­ren­sä­ren­den.

Ett åläg­gande enligt första styc­ket gäl­ler ome­del­bart, om något annat inte bestäms. Lag (2002:595).

56 b §   Efter begä­ran av en myn­dig­het i en stat med vil­ken Sve­rige har ingått en över­ens­kom­melse om rätts­lig hjälp i kon­kur­ren­sä­ren­den, får Stock­holms tings­rätt på ansö­kan av Kon­kur­rens­ver­ket besluta att ver­ket får genom­föra en under­sök­ning hos ett före­tag eller någon annan för att bistå den andra sta­ten med att utreda om någon har över­trätt den sta­tens kon­kur­rens­reg­ler, om
   1. det finns anled­ning att anta att en över­trä­delse har skett,
   2. det för­fa­rande som utreds är av ett slag som vid tillämp­ningen av denna lag eller Euro­pe­iska gemen­ska­pens kon­kur­rens­reg­ler skulle ha inne­fat­tat en över­trä­delse av 6 eller 19 § eller av arti­kel 81 eller 82 i För­dra­get om upp­rät­tan­det av Euro­pe­iska gemen­ska­pen, om något av dessa regel­verk hade till­läm­pats på för­fa­ran­det,
   3. det finns sär­skild anled­ning att anta att bevis finns hos den som ansö­kan avser,
   4. denne inte rät­tar sig efter ett åläg­gande att till­han­da­hålla upp­gif­ter, hand­lingar eller annat enligt 56 a § eller det annars finns risk att bevis undan­hålls eller för­vans­kas, och
   5. vik­ten av att åtgär­den vid­tas är till­räck­ligt stor för att upp­väga det intrång eller annat men som åtgär­den inne­bär för den som drab­bas av åtgär­den.

Ansö­kan skall göras skrift­li­gen. Lag (2002:595).

Vite

Före­läg­gande av vite

57 §   Ett för­bud eller åläg­gande enligt 23, 34 a, 35, 36, 38, 41, 45 eller 56 a § får för­e­nas med vite. Också ett beslut om under­sök­ning enligt 47, 48 eller 56 b § får för­e­nas med vite för att förmå ett före­tag eller någon annan att under­kasta sig under­sök­ningen.

Ett fri­vil­ligt åta­gande i sam­band med en före­tags­kon­cent­ra­tion eller i ett ärende enligt 23 a § första styc­ket, får för­e­nas med vite. Ett sådant vite före­läggs av Stock­holms tings­rätt på talan av Kon­kur­rens­ver­ket. Lag (2004:409).

58 §   Kon­kur­rens­ver­ket får före­lägga vite för full­gö­rande av skyl­dig­he­ter enligt 37 §.

Utdö­mande av vite

59 §   Talan om utdö­mande av vite som före­lagts med stöd av denna lag förs vid tings­rätt av Kon­kur­rens­ver­ket. I fråga om vite som en dom­stol har före­lagt på talan av ett före­tag får talan om utdö­mande föras även av före­ta­get.

Stock­holms tings­rätt är all­tid behö­rig att pröva en sådan talan.

Över­kla­gande

60 §   Beslut av Kon­kur­rens­ver­ket i föl­jande frå­gor får över­kla­gas hos Mark­nads­dom­sto­len:
   1. åläg­gan­den som ver­ket har med­de­lat enligt 23 § första styc­ket och 25 §,
   2. för­bud eller åläg­gande enligt 38 § fjärde styc­ket,
   3. åläg­gan­den enligt 45 och 56 a §§,
   4. åtgärd enligt 8 a § tredje styc­ket,
   5. åter­kal­lelse av ett undan­tag enligt arti­kel 29.2 i rådets för­ord­ning (EG) nr 1/2003, och
   6. åter­kal­lelse av ett åta­gande enligt 23 a § andra styc­ket.

Ett beslut enligt första styc­ket 1 och 4-6 får över­kla­gas av ett före­tag som berörs av beslu­tet. Lag (2004:409).

61 §   Har upp­hävts genom lag (2004:409).

62 §   Andra beslut av Kon­kur­rens­ver­ket enligt denna lag än som avses i 60 § får inte över­kla­gas. Lag (2004:409).

63 §   Domar och beslut av Stock­holms tings­rätt i föl­jande mål och ären­den får över­kla­gas hos Mark­nads­dom­sto­len:
   1. kon­kur­rens­ska­de­av­gift enligt 26 §,
   2. kvar­stad enligt 32 §,
   3. före­tags­kon­cent­ra­tion enligt 34 a, 36, 41 och 43 §§,
   4. under­sök­ningar enligt 47, 48 och 56 b §§,
   5. för­hands­god­kän­nande enligt 53 a §, och
   6. pröv­ning enligt 54 § andra styc­ket.

Beslut under rät­te­gången i frå­gor som avses i 32 eller 41 § skall över­kla­gas sär­skilt. Har ett sådant beslut med­de­lats innan rät­te­gång har inletts, skall det över­kla­gas som om beslu­tet med­de­lats under rät­te­gång. Lag (2004:409).

Rät­te­gångs­be­stäm­mel­ser

64 §   Om något annat inte föl­jer av denna lag tilläm­pas,
   1. beträf­fande rät­te­gången i frå­gor som avses i 23 § andra styc­ket och 63 § första styc­ket 1-3, vad som är före­skri­vet i rät­te­gångs­bal­ken om tvis­te­mål där för­lik­ning inte är tillå­ten, och
   2. beträf­fande hand­lägg­ningen av frå­gor som avses i 60 § första styc­ket och 63 § första styc­ket 4-6, lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den, dock skall i fråga om rät­te­gångs­kost­na­der gälla vad som före­skrivs i 31 kap. rät­te­gångs­bal­ken.

I mål och ären­den enligt 63 § skall vad som sägs om hov­rät­ten i 49, 50 och 52 kap. rät­te­gångs­bal­ken samt 39 § första styc­ket lagen om dom­stol­sä­ren­den i stäl­let gälla Mark­nads­dom­sto­len.

Om det finns sär­skilda skäl, får Mark­nads­dom­sto­len i mål eller ärende där enskilda är mot­par­ter till varandra, bestämma att var och en av par­terna skall svara för sina rät­te­gångs­kost­na­der. Lag (2004:409).

64 a §   Vid huvud­för­hand­ling i mål som anges i 63 § första styc­ket 1-5 skall tings­rät­ten bestå av fyra leda­mö­ter, av vilka två skall vara lag­farna domare och två eko­no­miska exper­ter. En av de lag­farna domarna skall vara rät­tens ord­fö­rande.

Om det sedan huvud­för­hand­lingen har påbör­jats inträf­far för­fall för en av leda­mö­terna, är rät­ten ändå dom­för.

Vid huvud­för­hand­ling i fall som avses i 1 kap. 3 a § andra och tredje styc­kena rät­te­gångs­bal­ken och vid avgö­rande av mål utan huvud­för­hand­ling, lik­som vid hand­lägg­ning som inte sker vid huvud­för­hand­ling, skall tings­rät­ten, om inte annat föl­jer av 64 b §, bestå av en lag­fa­ren domare. I sådana fall får dock även en eko­no­misk expert delta i tings­rät­ten. Lag (2004:409).

64 b §   Vid avgö­rande av mål utan huvud­för­hand­ling och vid pröv­ning av frå­gor som hör till rät­te­gången får tings­rät­ten ha den sam­man­sätt­ning som anges i 64 a § första styc­ket om det före­lig­ger sär­skilda skäl med hän­syn till målets eller frå­gans beskaf­fen­het.
Lag (1993:681).

64 c §   När tings­rät­ten prö­var ären­den som anges i 63 § första styc­ket 4-6 i sak, skall tings­rät­ten ha den sam­man­sätt­ning som anges i 64 a § första styc­ket. Tings­rät­ten får dock i ett sådant ärende i stäl­let bestå av en lag­fa­ren domare eller av en lag­fa­ren domare och en eko­no­misk expert, om det är till­räck­ligt med hän­syn till ären­dets beskaf­fen­het. Vid annan hand­lägg­ning skall tings­rät­ten bestå av en lag­fa­ren domare eller av en lag­fa­ren domare och en eko­no­misk expert. Lag (2004:409).

64 d §   Rege­ringen för­ord­nar för viss tid dem som skall tjänst­göra som eko­no­miska exper­ter enligt 64 a och 64 c §§. Inträf­far medan en eko­no­misk expert del­tar i behand­lingen av ett mål eller ärende en omstän­dig­het som med­för att för­ord­nan­det skall upp­höra att gälla, skall för­ord­nan­det obe­ro­ende därav anses ha fort­satt gil­tig­het såvitt avser det pågående målet eller ären­det.

Den som skall tjänst­göra som eko­no­misk expert skall vara svensk med­bor­gare och får inte vara underå­rig eller i kon­kurs­till­stånd eller ha för­val­tare enligt 11 kap. 7 § för­äld­ra­bal­ken. Lag (1993:681).

65 §   För Kon­kur­rens­ver­ket som part i mål enligt denna lag gäl­ler i fråga om före­läg­gande för part och parts ute­varo det som i rät­te­gångs­bal­ken är före­skri­vet för åkla­gare. Lag (1996:266).

65 a §   har upp­hävts genom lag (1998:648).

66 §   Vid behand­lingen av en fråga enligt 41 § då rät­te­gång inte pågår tilläm­pas, utö­ver vad som före­skrivs där, vad som gäl­ler när en sådan fråga upp­kom­mer i rät­te­gång. Ett yrkande av Kon­kur­rens­ver­kets mot­part om ersätt­ning för kost­na­der får dock prö­vas i sam­band med avgö­ran­det av frå­gan om åtgär­den.

67 §   En åtgärd enligt 41 § som har beslu­tats då rät­te­gång inte pågår skall ome­del­bart hävas, om Kon­kur­rens­ver­ket inte beslu­tar om sär­skild under­sök­ning enligt 38 § eller, om ett sådant beslut har med­de­lats, inte väc­ker talan enligt 39 §. Det­samma gäl­ler om Kon­kur­rens­ver­ket beslu­tar att lämna en före­tags­kon­cent­ra­tion utan åtgärd. Lag (2000:88).

68 §   har upp­hävts genom lag (2000:88).

69 §   Om det är till för­del för utred­ningen får mål som avses i 23 § andra styc­ket eller 63 § första styc­ket 1-3 hand­läg­gas gemen­samt med ett ärende som anges i denna lag, när målet och ären­det hand­läggs av samma dom­stol. Hand­lägg­ningen skall ske enligt vad som före­skrivs i 64 § första styc­ket 1 samt 64 a och 64 b §§.

Vid gemen­sam hand­lägg­ning i Mark­nads­dom­sto­len av mål som avses i 23 § andra styc­ket och ärende enligt denna lag, skall reg­lerna för tings­rätt tilläm­pas. I andra fall tilläm­pas reg­lerna för hov­rätt. Lag (1998:648).

70 §   Ett ytt­rande som har läm­nats av Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas kom­mis­sion eller Kon­kur­rens­ver­ket med tillämp­ning av arti­kel 15 i rådets för­ord­ning (EG) nr 1/2003 får beak­tas av rät­ten utan åbe­ro­pande av part. Par­terna skall bere­das till­fälle att yttra sig över ytt­ran­det. Lag (2004:409).

Ikraftträdande-​ och över­gångs­be­stäm­mel­ser

1993:20
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1993.
   2. Genom lagen upp­hävs kon­kur­rensla­gen (1982:729) och lagen (1991:921) om för­bud mot kon­kur­rens­be­gräns­ning i fråga om jord­bruks­pro­duk­ter.
   3. Föl­jande gäl­ler i fråga om avtal som före­lig­ger när denna lag trä­der i kraft och för vilka inom sex måna­der från ikraft­trä­dan­det till Kon­kur­rens­ver­ket inkom­mer anmä­lan för undan­tag enligt 8 § eller ansö­kan om icke-​ingripandebesked enligt 20 §:
      a) Bestäm­mel­serna i 7 § skall inte tilläm­pas för­rän sex måna­der efter den dag då Kon­kur­rens­ver­ket med­de­lat beslut med anled­ning av anmä­lan eller ansö­kan.
      b) Bestäm­mel­serna i 23 § skall inte tilläm­pas före den tid­punkt som anges i a vad avser över­trä­del­ser av för­bu­det i 6 §.
      c) Kon­kur­rens­ska­de­av­gift enligt 26 § eller ska­de­stånd enligt 33 § för över­trä­del­ser av för­bu­det i 6 § får inte dömas ut för åtgär­der som har vid­ta­gits före den tid­punkt som anges i a, om åtgär­derna lig­ger inom ramen för den verk­sam­het som har beskri­vits i anmä­lan eller ansö­kan.
   4. I fråga om avtal som före­lig­ger eller för­fa­ran­den som tilläm­pas när denna lag trä­der i kraft och som är för­bjudna enligt 6 eller 19 § skall för­bu­den inte gälla, om avta­len eller för­fa­ran­dena inom sex måna­der från lagens ikraft­trä­dande
      a) änd­ras på sådant sätt att de omfat­tas av gruppun­dan­tag enligt 17 §,
      b) änd­ras på sådant sätt att de inte längre omfat­tas av 6 eller 19 §, eller
      c) upp­hör att tilläm­pas.

Vad som sägs i första styc­ket a utgör dock inte hin­der för Kon­kur­rens­ver­ket att åter­kalla undan­ta­get för ett avtal enligt 18 §.
   5. Anmä­lan för undan­tag enligt 8 § eller ansö­kan om icke-​ingripandebesked enligt 20 § får prö­vas före lagens ikraft­trä­dande. Om ett över­kla­gande i en sådan fråga har kom­mit in till tings­rät­ten före ikraft­trä­dan­det, skall tings­rät­ten ha den sam­man­sätt­ning som anges i lagen (1946:807) om hand­lägg­ning av dom­stol­sä­ren­den i stäl­let för den som anges i 64 c §.

I fråga om en anmä­lan eller ansö­kan som görs före lagens ikraft­trä­dande gäl­ler punkt 3 a--c ovan. Den tids­frist som där anges skall dock vara tio måna­der. Lag (1993:681).
   6. I fråga om avtal som avses i punkt 3 ovan och som anmäls i enlig­het med vad som där före­skrivs, tilläm­pas 13 § med den avvi­kel­sen att den tid­punkt från vil­ken undan­tag skall anses bevil­jat räk­nas från lagens ikraft­trä­dande. Det­samma gäl­ler i fråga om avtal som anmäls före lagens ikraft­trä­dande.
   7. Äldre före­skrif­ter skall fort­fa­rande tilläm­pas i fråga om före­tags­för­värv som har skett före ikraft­trä­dan­det.

1994:1494

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1995 och tilläm­pas endast i de fall Kon­kur­rens­ver­kets beslut med­de­lats efter utgången av år 1994.

1994:1846

Enligt riks­da­gens beslut före­skrivs att 5 § kon­kur­rensla­gen (1993:20) skall upp­höra att gälla den dag lagen (1994:1500) med anled­ning av Sve­ri­ges anslut­ning till Euro­pe­iska uni­o­nen trä­der i kraft. Den upp­hävda para­gra­fens första stycke skall dock fort­sätta att tilläm­pas i de fall den upp­hävda lagen (1992:1317) om ett euro­pe­iskt eko­no­miskt sam­ar­bets­om­råde (EES) skall fort­sätta att tilläm­pas enligt över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1994:1500) med anled­ning av Sve­ri­ges anslut­ning till Euro­pe­iska uni­o­nen.

1997:221
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1997.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i fråga om före­tags­för­värv som har skett före ikraft­trä­dan­det.

1998:648
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1998.
   2. För anmäl­ningar enligt 9 § som kom­mit in till Kon­kur­rens­ver­ket före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 13 § enligt den äldre lydel­sen. I fråga om åter­kal­lelse av invänd­ning gäl­ler dock bestäm­mel­sen enligt sin nya lydelse.
   3. Ett mål eller ärende, som är under hand­lägg­ning i Stock­holms tings­rätt men som enligt de nya bestäm­mel­serna i stäl­let skall hand­läg­gas av Mark­nads­dom­sto­len, skall läm­nas över dit om det inre­gi­stre­ra­des i tings­rät­ten efter utgången av 1996. Åtgär­der som har vid­ta­gits under hand­lägg­ningen i tings­rät­ten skall för de mål och ären­den som över­läm­nas anses ha vid­ta­gits i Mark­nads­dom­sto­len.
   4. I fråga om rät­te­gångs­kost­na­der gäl­ler regeln i 64 § tredje styc­ket mål och ären­den som inre­gi­stre­rats i Mark­nads­dom­sto­len efter ikraft­trä­dan­det utom sådana som över­läm­nats enligt punkt 3.

2000:88
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2000.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i fråga om före­tags­för­värv som har skett före ikraft­trä­dan­det.
   3. En före­tags­kon­cent­ra­tion enligt de nya bestäm­mel­serna som har upp­kom­mit före ikraft­trä­dan­det skall anmä­las endast om den är anmäl­nings­plik­tig enligt de äldre före­skrif­terna om före­tags­för­värv.

2002:595
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2002.
   2. Vid beslut om ned­sätt­ning och efter­gift får beak­tas även åtgär­der som avses i 28 a § första och andra styc­kena och 28 b § och som före­ta­get vid­ta­git före ikraft­trä­dan­det.
   3. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om kost­na­der i ären­den som anhäng­ig­gjorts före ikraft­trä­dan­det.

2004:409
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2004.
   2. I fråga om undan­tag som har beslu­tats enligt 8 § i dess tidi­gare lydelse tilläm­pas äldre bestäm­mel­ser så länge undan­ta­get gäl­ler enligt beslu­tet om detta. Ett beslut om undan­tag skall dock efter ikraft­trä­dan­det inte kunna för­nyas enligt 11 eller 16 §.
   3. I fråga om undan­tag som gäl­ler till följd av före­skrif­terna i 13 § i dess tidi­gare lydelse tilläm­pas äldre bestäm­mel­ser.
   4. I fråga om ett icke-​ingripandebesked som har beslu­tats före ikraft­trä­dan­det tilläm­pas äldre bestäm­mel­ser.
   5. Vad som före­skrivs i 2 och 4 gäl­ler även om beslu­tet inte har vun­nit laga kraft.
   6. Kon­kur­rens­ska­de­av­gift får påfö­ras för över­trä­del­ser eller åsi­do­sät­tan­den av arti­kel 81 eller 82 i EG-​fördraget såvitt avser tid efter den 30 juni 2004.

2005:598
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2005.
   2. Den äldre lydel­sen av 28 a § tredje styc­ket gäl­ler fort­fa­rande för över­trä­del­ser som begåtts före ikraft­trä­dan­det.
   3. För ford­ringar som har kom­mit till före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 33 § andra styc­ket i sin äldre lydelse.

2007:537
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 novem­ber 2007.
   2. I fråga om för­värv som har skett före ikraft­trä­dan­det gäl­ler äldre bestäm­mel­ser.