SFS 2014:322 Brottsskadelag

1

Svensk författningssamling

Brottsskadelag;

utfärdad den 15 maj 2014.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

1 §

Till den som har drabbats av skada till följd av brott betalas ersättning

av staten (brottsskadeersättning) enligt denna lag.

2 §

Brottsskadeersättning betalas om brottet har begåtts i Sverige.

Brottsskadeersättning enligt 4 och 5 §§ betalas även om brottet har begåtts

utomlands, om den skadelidande vid tidpunkten för brottet hade hemvist i
Sverige. Brottsskadeersättning enligt 9 § betalas även till ett barn som har be-
vittnat brott utomlands, om barnet vid tidpunkten för brottet hade hemvist i
Sverige.

3 §

Brottsskadeersättning betalas inte om brottet och den skadelidande har

så ringa anknytning till Sverige att det inte är rimligt att skadan ersätts av
staten.

Första stycket gäller inte i fråga om uppsåtliga våldsbrott som har begåtts i

Sverige, om den skadelidande vid tidpunkten för brottet var medborgare eller
hade hemvist i en annan medlemsstat i Europeiska unionen.

Brottsskadeersättning

Ersättningsgilla skador

4 §

Brottsskadeersättning betalas för personskada. Som personskada ersätts

även skada på kläder, glasögon och liknande föremål som den skadade bar på
sig vid skadetillfället.

Brottsskadeersättning för personskada bestäms enligt 5 kap. 1–3 §§ skade-

ståndslagen (1972:207). Ersättning för framtida inkomstförlust eller förlust av
underhåll betalas med ett engångsbelopp eller i form av livränta eller med ett
engångsbelopp jämte livränta. Livränta betalas dock endast när ersättningen
är av väsentlig betydelse för den skadelidandes framtida vård eller försörj-
ning. Livränta värdesäkras enligt lagen (1973:213) om ändring av skade-
ståndslivräntor.

1 Prop. 2013/14:94, bet. 2013/14:JuU38, rskr. 2013/14:255.

SFS 2014:322

Utkom från trycket
den 27 maj 2014

2

SFS 2014:322

5 §

Brottsskadeersättning betalas för den skada det innebär att någon allvar-

ligt kränker någon annan genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes
person, frihet eller frid (kränkning).

Brottsskadeersättning för kränkning bestäms enligt 5 kap. 6 § första stycket

skadeståndslagen (1972:207).

I den utsträckning en domstol i sak har prövat ett yrkande om skadestånd

för kränkning får brottsskadeersättningen i denna del inte bestämmas till ett
lägre belopp än vad som följer av domstolens avgörande, om inte annat följer
av denna lag.

6 §

Brottsskadeersättning betalas för sakskada, om brottet har begåtts av

någon som var

– intagen i kriminalvårdsanstalt,
– intagen för vård i ett hem som avses i 22 § lagen (1988:870) om vård av

missbrukare i vissa fall,

– intagen för vård i ett hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda

bestämmelser om vård av unga, eller

– häktad enligt beslut som hade verkställts.
Brottsskadeersättning för sakskada bestäms enligt 5 kap. 7 § skadestånds-

lagen (1972:207).

7 §

Brottsskadeersättning betalas för ren förmögenhetsskada i de fall som

anges i 6 §, om det finns särskilda skäl.

8 §

Brottsskadeersättning betalas för sakskada och ren förmögenhetsskada

även i andra fall än som anges i 6 och 7 §§ i den utsträckning den skadelidan-
des möjligheter att försörja sig allvarligt har försvårats genom skadan eller
ersättningen annars framstår som särskilt angelägen.

9 §

Brottsskadeersättning betalas till ett barn som har bevittnat ett brott som

varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos barnet i hans eller hennes för-
hållande till en närstående person.

Brottsskadeersättning till barn som har bevittnat brott bestäms efter vad

som är skäligt med hänsyn till hur grovt brottet är.

Förhållandet till annan ersättning

10 §

Brottsskadeersättning betalas till den del skadan inte täcks av annan

ersättning som den skadelidande har rätt till på grund av skadan.

Vid bestämmande av brottsskadeersättning avräknas skadestånd dock

endast till den del skadeståndet har betalats eller bedöms bli betalat.
Europeisk brottsskadeersättning enligt 35 § eller annan ersättning av
utländska statliga medel avräknas endast till den del den utländska ersätt-
ningen har betalats.

Ersättning som motsvarar ett sparande på den skadelidandes sida ska inte

avräknas från brottsskadeersättningen.

11 §

Vid bestämmande av brottsskadeersättning för sakskada avseende

egendom som inte var försäkrad mot skaderisken och som den skadelidande
måste antas ha avstått från att försäkra på grund av omfattningen av sina till-

3

SFS 2014:322

gångar och riskspridningen i sin verksamhet avräknas försäkringsersättning
som skulle ha betalats om försäkring hade funnits.

Vid bestämmande av brottsskadeersättning för sakskada avseende egen-

dom som enligt vedertaget bruk borde ha hållits försäkrad mot skaderisken
men som den skadelidande har försummat att försäkra avräknas i skälig om-
fattning försäkringsersättning som skulle ha betalats om försäkring hade
funnits.

Jämkning

12 §

Brottsskadeersättning får jämkas om det är skäligt med hänsyn till att

den skadelidande eller, om skadan har lett till döden, den avlidne genom sitt
uppträdande i samband med brottet eller på annat liknande sätt uppsåtligen
eller av oaktsamhet har ökat skaderisken.

Brottsskadeersättning för sakskada eller ren förmögenhetsskada får även

jämkas om det är skäligt med hänsyn till att den skadelidande genom att inte
vidta sedvanliga försiktighetsåtgärder uppsåtligen eller av oaktsamhet har
ökat skaderisken.

Grundavdrag

13 §

Vid bestämmande av brottsskadeersättning ska ett grundavdrag göras.

Ett avdrag ska inte göras om brottet har begåtts av någon som avses i 6 §

och brottet har begåtts på eller i närheten av en anstalt eller annan plats där
han eller hon var intagen eller häktad. Ett avdrag ska inte heller göras i fråga
om ersättning till barn som har bevittnat brott, eller om det i övrigt finns sär-
skilda skäl.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar när-

mare föreskrifter om avdragsbeloppet.

Beloppsgränser

14 §

Brottsskadeersättning för personskada som fastställs i form av ett en-

gångsbelopp betalas med högst tjugo gånger det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6
och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gäller vid den tidpunkt ersättningen be-
stäms. Brottsskadeersättning för personskada som fastställs i form av livränta
betalas för varje år med högst tre gånger det prisbasbelopp som gäller vid den
tidpunkt ersättningen bestäms.

Brottsskadeersättning för sakskada och ren förmögenhetsskada betalas med

sammanlagt högst tio gånger det prisbasbelopp som gäller vid den tidpunkt
ersättningen bestäms.

Brottsskadeersättning betalas inte om den sammanlagda ersättningen är

lägre än 100 kronor.

Förutsättningar för att pröva en ansökan om
brottsskadeersättning

15 §

Om allmänt åtal har väckts, ska en ansökan om brottsskadeersättning

göras inom tre år från det att dom eller slutligt beslut vann laga kraft. Om all-
mänt åtal inte har väckts men förundersökning inletts, ska en ansökan göras
inom tre år från det att förundersökningen lades ned eller beslut fattades i

4

SFS 2014:322

åtalsfrågan. I övriga fall ska en ansökan göras inom tre år från det att brottet
begicks.

Om brott har begåtts mot ett barn eller om ett barn har bevittnat brott enligt

9 §, får barnet trots första stycket göra en ansökan fram till den dag han eller
hon fyller 21 år.

Om det finns synnerliga skäl, får en ansökan prövas även om den har kom-

mit in för sent.

16 §

En ansökan om brottsskadeersättning får prövas endast om

1. brottet har anmälts till en brottsutredande myndighet eller sökanden

visar giltig anledning till att någon sådan anmälan inte har gjorts, samt

2. den skadelidande i skälig utsträckning har bidragit till att det anmälda

brottet kan utredas.

17 §

Rätten till brottsskadeersättning för personskada enligt 5 kap. 1 §

första stycket 3 skadeståndslagen (1972:207) och för kränkning faller bort om
den skadelidande avlider innan en ansökan om brottsskadeersättning har
gjorts. Detta gäller dock inte om han eller hon dessförinnan har framställt
krav på skadestånd för sådan skada.

18 §

En ansökan om brottsskadeersättning till ett barn får göras av endast en

vårdnadshavare, om den andra vårdnadshavaren har begått brottet eller det
annars finns särskilda skäl.

Preskription av anspråk på brottsskadeersättning

19 §

I fråga om preskription av ett anspråk på brottsskadeersättning gäller 2

och 3 §§ preskriptionslagen (1981:130). Ett anspråk på brottsskadeersättning
ska då anses som en fordran på skadestånd i anledning av brott.

Om brott har begåtts mot ett barn eller om ett barn har bevittnat brott enligt

9 §, preskriberas barnets anspråk på brottsskadeersättning tidigast den dag
han eller hon fyller 21 år.

20 §

Preskription av ett anspråk på brottsskadeersättning avbryts genom att

den skadelidande med anledning av brottet framställer krav på skadestånd,
försäkringsersättning eller brottsskadeersättning.

Ett krav enligt första stycket verkar avbrytande på preskriptionen för samt-

liga skadeposter som kan ersättas genom brottsskadeersättning med anledning
av brottet.

Förfarandet hos Brottsoffermyndigheten

Brottsoffermyndigheten och Nämnden för brottsskadeersättning

21 §

En ansökan om brottsskadeersättning prövas av Brottsoffermyndig-

heten.

22 §

Hos Brottsoffermyndigheten finns en nämnd (Nämnden för brotts-

skadeersättning) som avgör ärenden om brottsskadeersättning som är av prin-
cipiell betydelse eller annars av större vikt. Nämnden får avgöra även andra
ärenden om brottsskadeersättning.

5

SFS 2014:322

Nämndens ordförande och vice ordförande ska vara eller ha varit ordinarie

domare.

Nämnden utses av regeringen.

Muntlig förhandling

23 §

Nämnden för brottsskadeersättning ska hålla muntlig förhandling, om

sökanden begär det och det inte är uppenbart obehövligt.

En muntlig förhandling ska vara offentlig. Om det kan antas att det vid en

förhandling kommer att lämnas någon uppgift för vilken det hos Brottsoffer-
myndigheten gäller sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400), får ordföranden besluta att förhandlingen ska hållas inom stängda
dörrar. Detsamma gäller om sökanden är under 15 år eller lider av en psykisk
störning.

Överklagande och omprövning

24 §

Brottsoffermyndighetens beslut får inte överklagas.

25 §

Om Brottsoffermyndigheten finner att ett beslut om brottsskadeersätt-

ning är oriktigt på grund av nya omständigheter eller av någon annan anled-
ning, ska myndigheten ändra beslutet, om det kan ske utan att det blir till
nackdel för sökanden.

26 §

Om ett beslut i ett ärende om brottsskadeersättning har fattats av en

tjänsteman vid Brottsoffermyndigheten, ska beslutet omprövas av Nämnden
för brottsskadeersättning om sökanden begär det.

Beslutet behöver dock inte omprövas av nämnden, om det är uppenbart att

beslutet ska ändras i enlighet med sökandens begäran.

Kostnader

27 §

Brottsoffermyndigheten får besluta om ersättning av allmänna medel

för biträde och för utredning i ett ärende om brottsskadeersättning, om det
finns särskilda skäl med hänsyn till sökandens ekonomiska förhållanden och
övriga omständigheter.

Brottsoffermyndigheten får också besluta om ersättning av allmänna medel

för kostnader avseende resa och uppehälle i samband med sökandens instäl-
lelse till en muntlig förhandling, om sådana kostnader skäligen bör ersättas.
Myndigheten får även bevilja förskott på sådan ersättning. Regeringen med-
delar närmare föreskrifter om ersättning och förskott.

Regress

28 §

Om brottsskadeersättning betalas, inträder staten i den skadelidandes

rätt till skadestånd intill det betalade beloppet samt på beloppet löpande ränta
från betalningsdagen. Brottsoffermyndigheten får helt eller delvis efterge sta-
tens regressfordran, om det finns synnerliga skäl.

Staten inträder även i den skadelidandes rätt till annan förmån som inte av-

räknades när brottsskadeersättningen bestämdes fastän avräkning borde ha
gjorts.

6

SFS 2014:322

29 §

Brottsoffermyndigheten ska av gärningsmannen, om denne är känd,

kräva vad staten har rätt till enligt 28 § första stycket, om det inte är olämpligt
med hänsyn till gärningsmannens personliga förhållanden eller till möjlighe-
ten att få fordran betalad.

Brottsoffermyndigheten får ingå avtal med gärningsmannen om räntan och

om hur betalning enligt första stycket ska ske.

30 §

Statens regressfordran enligt 28 § första stycket preskriberas tio år

efter det att brottsskadeersättningen betalades, om inte preskriptionen avbryts
dessförinnan.

Förbud mot överlåtelse av anspråk på brottsskadeersättning

31 §

Ett anspråk på brottsskadeersättning får inte överlåtas innan ersätt-

ningen är tillgänglig för lyftning.

Efter ansökan av den skadelidande får Brottsoffermyndigheten dock be-

sluta att brottsskadeersättning avseende ännu inte uppkomna kostnader för
nödvändig vård ska betalas till vårdgivaren när kostnaden har uppkommit.
Detsamma gäller för andra nödvändiga kostnader av liknande slag.

Undantag från utmätning

32 §

Ett anspråk på brottsskadeersättning enligt 4, 5 eller 9 § får inte utmä-

tas för den skadelidandes skuld. Livräntebelopp får dock utmätas enligt 7 kap.
utsökningsbalken.

I fråga om förbud mot utmätning sedan brottsskadeersättning enligt 4, 5

eller 9 § har betalats ut tillämpas 5 kap. 7 § andra stycket utsökningsbalken.

Återbetalning av brottsskadeersättning

33 §

Brottsoffermyndigheten ska, i den utsträckning det inte är oskäligt,

kräva tillbaka utbetalad brottsskadeersättning, om sökanden har lämnat orik-
tiga uppgifter eller förtigit förhållanden av betydelse för beslutet att betala
brottsskadeersättning. Detsamma gäller om sökanden efter utbetalningen av
brottsskadeersättning får annan ersättning för skadan.

Första stycket gäller också om brottsskadeersättning i annat fall har betalats

felaktigt eller med ett för högt belopp och den som har fått ersättningen har
insett eller borde ha insett detta.

Kvittning

34 §

Om den som har rätt till brottsskadeersättning enligt denna lag är betal-

ningsskyldig enligt 28 § första stycket eller 33 §, ska ersättningen minskas
med ett belopp som motsvarar betalningsskyldigheten.

Trots första stycket får Brottsoffermyndigheten betala ut brottsskadeersätt-

ningen i den utsträckning det är skäligt.

7

SFS 2014:322

Europeisk brottsskadeersättning

35 §

Europeisk brottsskadeersättning är en ersättning som på grund av före-

skrift i en annan medlemsstat i Europeiska unionen betalas av den staten för
skada till följd av brott som begåtts där.

36 §

Om en ansökan om brottsskadeersättning gäller en skada till följd av

ett uppsåtligt våldsbrott som har begåtts i en annan medlemsstat i Europeiska
unionen, ska ansökan på sökandens begäran även behandlas som en ansökan
om europeisk brottsskadeersättning.

37 §

En ansökan om europeisk brottsskadeersättning ska av Brottsoffer-

myndigheten överlämnas till en behörig myndighet i den andra medlems-
staten.

Brottsoffermyndigheten får besluta om brottsskadeersättning även om ett

överlämnande har skett enligt första stycket.

Om en myndighet i en annan medlemsstat i Europeiska unionen beslutar

om europeisk brottsskadeersättning efter det att Brottsoffermyndigheten har
betalat brottsskadeersättning, inträder staten intill det av Brottsoffermyndig-
heten betalade beloppet i den skadelidandes anspråk på ersättning från den ut-
ländska myndigheten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014, då brottsskadelagen (1978:413)

ska upphöra att gälla.

2. Bestämmelserna i 33 § om återbetalning av brottsskadeersättning tilläm-

pas endast i fråga om brottsskadeersättning som har betalats ut efter ikraft-
trädandet.

3. Bestämmelserna i 34 § om kvittning tillämpas även i fråga om regress-

fordringar som har uppkommit före ikraftträdandet.

På regeringens vägnar

FREDRIK REINFELDT

BEATRICE ASK
(Justitiedepartementet)

Norstedts Juridik AB/Fritzes

Elanders Sverige AB, 2014