SFS 2013:1092 Lag om ändring i försäkringsavtalslagen (2005:104)
Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
1
Svensk författningssamling
Lag
om ändring i försäkringsavtalslagen (2005:104);
utfärdad den 12 december 2013.
Enligt riksdagens beslut
1 föreskrivs att 7 kap. 4 §, 8 kap. 16, 19 och 20 §§,
10 kap. 7 §, 15 kap. 2 §, 16 kap. 5 §, 17 kap. 9 §, 19 kap. 7 och 9 §§ och
20 kap. 5 § samt rubrikerna närmast före 7 kap. 4 § och 16 kap. 5 § försäk-
ringsavtalslagen (2005:104) ska ha följande lydelse.
7 kap.
Preskription av rätt till försäkringsskydd
4 §
Den som vill ha försäkringsersättning eller annat försäkringsskydd
måste väcka talan inom tio år från tidpunkten när det förhållande som enligt
försäkringsavtalet berättigar till sådant skydd inträdde.
Om den som vill ha försäkringsskydd har framställt anspråket till försäk-
ringsbolaget inom den tid som anges i första stycket, är fristen att väcka talan
alltid minst sex månader från det att bolaget har förklarat att det har tagit slut-
lig ställning till anspråket.
Vid återkrav mellan försäkringsbolag är fristen att väcka talan alltid minst
ett år från den betalning som grundar återkravet.
Om talan inte väcks enligt denna paragraf, går rätten till försäkringsskydd
förlorad.
I förhållanden mellan försäkringsbolag får annat avtalas om preskription än
vad som följer av denna paragraf.
8 kap.
16 §
Om försäkringsbolaget får kännedom om ett förhållande som vid för-
säkringsfall kan föranleda ansvarsbegränsning enligt 9–12 §§, tillämpas
4 kap. 10 §.
Det som sägs i 4 kap. 11 § om omfattningsvillkor tillämpas också i fråga
om ansvarsbegränsning enligt 9–13 §§.
19 §
2
Det som sägs i 7 kap. 1 § om tiden för utbetalning av försäkrings-
ersättning och i 7 kap. 9 § om regressrätt tillämpas också vid företags-
försäkring. Det som sägs i 7 kap. 5 § om risken för vissa meddelanden tilläm-
pas vid företagsförsäkring när det gäller meddelanden enligt 8 kap. 6 och
17 §§.
1 Prop. 2012/13:168, bet. 2013/14:CU4, rskr. 2013/14:31.
2 Senaste lydelse 2011:12.
SFS 2013:1092
Utkom från trycket
den 20 december 2013
2
SFS 2013:1092
Vid företagsförsäkring tillämpas också 7 kap. 1 a § om samtycke till att in-
hämta hälsouppgifter, 7 kap. 2 § första stycket och 3 § om försummelse att
anmäla försäkringsfall m.m. samt 7 kap. 7 och 8 §§ om talan om ogiltig-
förklaring av uppsägning.
Första stycket gäller inte om annat har avtalats.
20 §
Det som sägs i 7 kap. 4 § om preskription av rätt till försäkrings-
ersättning och annat försäkringsskydd tillämpas också vid företagsförsäkring.
Försäkringsbolaget får skriftligen förelägga den försäkrade att väcka talan
inom en kortare tid än vad som följer av hänvisningen i första stycket. Fristen
får inte vara kortare än ett år från det att den försäkrade har fått del av föreläg-
gandet.
I försäkringsavtalet får föreskrivas att den som gör gällande anspråk på för-
säkringsersättning eller annat försäkringsskydd måste anmäla detta inom viss
tid. Fristen får inte vara kortare än ett år från tidpunkten när det förhållande
som enligt försäkringsavtalet berättigar till försäkringsskyddet inträdde.
Andra och tredje styckena påverkar inte en skadelidandes rätt att rikta
direktkrav mot försäkringsbolaget enligt 9 kap. 7 § första stycket 1.
10 kap.
7 §
När ett försäkringsfall har inträffat, ska försäkringsbolaget i skälig om-
fattning informera försäkringstagaren och andra som har anspråk mot bolaget
om sådana förhållanden rörande försäkringen som det är av betydelse för dem
att känna till.
Försäkringsbolaget ska på ett ändamålsenligt sätt kontrollera om det inträf-
far dödsfall som utgör försäkringsfall. Om bolaget får kännedom om ett så-
dant försäkringsfall, ska bolaget genast underrätta dödsboet och kända för-
månstagare.
Om försäkringsbolaget försummar vad som föreskrivs i andra stycket och
detta medför att dödsboet eller en förmånstagare inte inom den tid som anges
i 16 kap. 5 § framställer anspråk till försäkringsbolaget på grund av försäk-
ringen, får talan väckas upp till trettio år efter dödsfallet.
Om försäkringstagaren har förenat ett förmånstagarförordnande med vill-
kor om att försäkringsbeloppet eller försäkringen ska vara mottagarens en-
skilda egendom, ska försäkringsbolaget underrätta förmånstagaren om det när
ett försäkringsbelopp första gången betalas ut.
15 kap.
2 §
En försäkring eller ett försäkringsbelopp, som tillfaller en förmåns-
tagare till följd av ett förordnande som har kunnat återkallas, får tas i anspråk
för försäkringstagarens skulder, om fordringen har uppkommit före försäk-
ringsfallet och inte kan betalas ur försäkringstagarens förmögenhet eller kvar-
låtenskap.
En försäkring eller ett försäkringsbelopp, som tillfaller en förvärvare eller
panthavare eller en förmånstagare till följd av ett oåterkalleligt förordnande,
får inte tas i anspråk för försäkringstagarens skulder efter det att ett med-
delande om förfogandet har kommit in till försäkringsbolaget. Om för-
fogandet avser ett försäkringsbrev som innehavaren måste förete för att få ut
försäkringsersättning, blir förfogandet gällande mot försäkringstagarens
3
SFS 2013:1092
borgenärer när den till vars förmån förfogandet äger rum får försäkrings-
brevet i sin besittning.
En försäkring eller ett försäkringsbelopp som tillfaller en förmånstagare får
aldrig utmätas för försäkringstagarens skulder, om ansökan görs mer än tre år
från det att förmånstagarens rätt inträdde.
16 kap.
Preskription av rätt till försäkringsskydd
5 §
Den som vill ha försäkringsersättning eller annat försäkringsskydd
måste väcka talan inom tio år från tidpunkten när det förhållande som enligt
försäkringsavtalet berättigar till sådant skydd inträdde.
Om den som vill ha försäkringsskydd har framställt anspråket till försäk-
ringsbolaget inom den tid som anges i första stycket, är fristen att väcka talan
alltid minst sex månader från det att bolaget har förklarat att det har tagit slut-
lig ställning till anspråket.
Vid återkrav mellan försäkringsbolag är fristen att väcka talan alltid minst
ett år från den betalning som grundar återkravet.
Om talan inte väcks enligt denna paragraf, går rätten till försäkringsskydd
förlorad.
I förhållanden mellan försäkringsbolag får annat avtalas om preskription än
vad som följer av denna paragraf.
17 kap.
9 §
När ett gruppavtal om frivillig gruppskadeförsäkring har ingåtts, räknas
tiden för försäkringsbolagets ansvar från den tidpunkt som anges i grupp-
avtalet. Ansvaret omfattar alla gruppmedlemmar som då uppfyller anslut-
ningskraven enligt avtalet och som har anslutit sig till försäkringen samt dem
som har anslutits tillsammans med en gruppmedlem. Ansluter sig en grupp-
medlem senare, räknas ansvaret från och med dagen efter anslutningen, om
inte annat anges i gruppavtalet.
Anslutning enligt första stycket anses ske när medlemmen gör anmälan till
försäkringsbolaget eller till någon som tar emot anmälningar för dess räkning.
Om medlemmen ansluter sig genom att inte avböja försäkringen, anses an-
slutning ske när tiden för avböjande går ut.
Om ingen annan tidpunkt har avtalats, räknas vid obligatorisk grupp-
skadeförsäkring tiden för försäkringsbolagets ansvar mot medlemmarna från
och med dagen efter den då gruppavtalet ingicks eller, om någon inträder i
gruppen senare, från och med dagen efter inträdet.
19 kap.
7 §
Under försäkringstiden och i samband med att försäkringen förnyas ska
försäkringsbolaget i skälig omfattning informera de försäkrade om sådana
förhållanden rörande försäkringen som det är av betydelse för dem att känna
till. Efter ett försäkringsfall gäller informationsskyldigheten också mot andra
som har anspråk mot försäkringsbolaget. Det som sägs i 10 kap. 7 § andra–
fjärde styckena om information vid försäkringsfall och i 10 kap. 8 § om möj-
ligheter till överprövning m.m. tillämpas också vid gruppersonförsäkring.
4
SFS 2013:1092
Norstedts Juridik AB/Fritzes
Elanders Sverige AB, 2013
9 §
När ett gruppavtal om frivillig gruppersonförsäkring har ingåtts, räknas
tiden för försäkringsbolagets ansvar från den tidpunkt som anges i gruppav-
talet. Ansvaret omfattar alla gruppmedlemmar som då uppfyller anslutnings-
kraven enligt avtalet och som har anslutit sig till försäkringen samt dem som
har anslutits som medförsäkrade till en gruppmedlem. Ansluter sig en grupp-
medlem senare, räknas ansvaret från och med dagen efter anslutningen, om
inte annat anges i gruppavtalet.
Anslutning enligt första stycket anses ske när medlemmen gör anmälan till
försäkringsbolaget eller till någon som tar emot anmälningar för dess räkning.
Om medlemmen ansluter sig genom att inte avböja försäkringen, anses an-
slutning ske när tiden för avböjande går ut.
Om ingen annan tidpunkt har avtalats, räknas vid obligatorisk grupperson-
försäkring tiden för försäkringsbolagets ansvar mot medlemmarna från och
med dagen efter den då gruppavtalet ingicks eller, om någon inträder i grup-
pen senare, från och med dagen efter inträdet.
20 kap.
5 §
Under försäkringstiden ska försäkringsbolaget och arbetsmarknads-
parterna i skälig omfattning informera arbetsgivare, anställda och andra som
omfattas av försäkringen om sådana förhållanden rörande denna som det är av
betydelse för dem att känna till. Försäkringsbolaget har informations-
skyldigheten med anledning av försäkringsfall, och skyldigheten gäller också
mot andra som har anspråk mot bolaget. Det som sägs i 10 kap. 7 § andra–
fjärde styckena om information vid försäkringsfall och i 10 kap. 8 § om möj-
ligheter till överprövning m.m. tillämpas också vid kollektivavtalsgrundad
personförsäkring.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.
2. Äldre bestämmelser gäller för försäkringsavtal som har ingåtts före
ikraftträdandet och inte förnyats därefter (äldre försäkringar), om inte annat
följer av 3 eller 4.
3. De nya bestämmelserna i 10 kap. 7 § andra stycket tillämpas även på
äldre försäkringar.
4. De nya bestämmelserna i 7 kap. 4 §, 10 kap. 7 § tredje stycket och
16 kap. 5 § tillämpas på äldre försäkringar, om det förhållande som enligt för-
säkringsavtalet berättigar till försäkringsersättning eller annat försäk-
ringsskydd inträder efter ikraftträdandet.
På regeringens vägnar
BEATRICE ASK
Mikael Forsgren
(Justitiedepartementet)
