SFS 2013:1092 Lag om änd­ring i för­säk­rings­av­talsla­gen (2005:104)

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

1 svensk för­fatt­nings­sam­ling lag om änd­ring i för­säk­ring sav­talsla­gen (2005:104); utfär­dad den 12 decem­ber 2013. enligt riks­da­gens beslut 1 före­skrivs att 7 kap. 4§, 8 kap. 16, 19 och 20§§, 10 kap. 7§, 15 kap. 2§, 16 kap. 5§, 17 kap. 9§, 19 kap. 7 och 9§§ och 20 kap. 5§ samt rubri­kerna när­mast före 7 kap. 4§ och 16 kap. 5§ försäk-​ rings­av­talsla­gen (2005:104) ska ha föl­jande lydelse. 7 kap. pre­skrip­tion av rätt till för­säk­rings­skydd 4§ den som vill ha för­säk­rings­er­sättn ing eller annat för­säk­rings­skydd måste väcka talan inom tio år från tid­punk­ten när det för­hål­lande som enligt för­säk­rings­av­ta­let berät­ti­gar till sådant skydd inträdde. om den som vill ha för­säk­rings­skydd har fram­ställt ansprå­ket till försäk-​ rings­bo­la­get inom den tid som anges i första styc­ket, är fris­ten att väcka talan all­tid minst sex måna­der från det att bola­get har för­kla­rat att det har tagit slut- lig ställ­ning till ansprå­ket. vid åter­krav mel­lan för­säk­rings­bo­lag är fris­ten att väcka talan all­tid minst ett år från den betal­ning som grun­dar åter­kra­vet. om talan inte väcks enligt denna para­graf, går rät­ten till för­säk­rings­skydd för­lo­rad. i för­hål­lan­den mel­lan för­säk­rings­bo­lag får annat avta­las om pre­skrip­tion än vad som föl­jer av denna para­graf. 8 kap. 16§ om för­säk­rings­bo­la­get får kän­ne­dom om ett för­hål­lande som vid för- säk­rings­fall kan för­an­leda ansvars­be­gräns­ning enligt 9–12§§, tilläm­pas 4 kap. 10§. det som sägs i 4 kap. 11§ om omfa ttnings­vill­kor tilläm­pas också i fråga om ansvars­be­gräns­ning enligt 9–13§§. 19§ 2 det som sägs i 7 kap. 1§ om tiden för utbe­tal­ning av försäkrings-​ ersätt­ning och i 7 kap. 9§ om regr ess­rätt tilläm­pas också vid företags-​ för­säk­ring. det som sägs i 7 kap. 5§ om ris­ken för vissa med­de­lan­den tilläm-​ pas vid före­tags­för­säk­ring när det gäl­ler med­de­lan­den enligt 8 kap. 6 och 17§§. 1 prop. 2012/13:168, bet. 2013/14:cu4, rskr. 2013/14:31. 2 senaste lydelse 2011:12. sfs 2013:1092 utkom från tryc­ket den 20 decem­ber 2013 2 sfs 2013:1092 vid före­tags­för­säk­ring tilläm­pas också 7 kap. 1 a§ om sam­tycke till att in- hämta häl­so­upp­gif­ter, 7 kap. 2§ första styc­ket och 3§ om för­sum­melse att anmäla för­säk­rings­fall m.m. samt 7 kap. 7 och 8§§ om talan om ogiltig-​ för­kla­ring av upp­säg­ning. första styc­ket gäl­ler inte om annat har avta­lats. 20§ det som sägs i 7 kap. 4§ om pre­skrip­tion av rätt till försäkrings-​ ersätt­ning och annat för­säk­rings­skydd tilläm­pas också vid före­tags­för­säk­ring. för­säk­rings­bo­la­get får skrift­li­gen före lägga den för­säk­rade att väcka talan inom en kor­tare tid än vad som föl­jer av hän­vis­ningen i första styc­ket. fris­ten får inte vara kor­tare än ett år från det att den för­säk­rade har fått del av föreläg-​ gan­det. i för­säk­rings­av­ta­let får före­skri­vas att den som gör gäl­lande anspråk på för- säk­rings­er­sätt­ning eller annat för­säk­rings­skydd måste anmäla detta inom viss tid. fris­ten får inte vara kor­tare än ett år från tid­punk­ten när det för­hål­lande som enligt för­säk­rings­av­ta­let berät­ti­gar till för­säk­rings­skyd­det inträdde. andra och tredje styc­kena påver­kar inte en ska­de­li­dan­des rätt att rikta direkt­krav mot för­säk­rings­bo­la­get enligt 9 kap. 7§ första styc­ket 1. 10 kap. 7§ när ett för­säk­rings­fall har inträf­fat, ska för­säk­rings­bo­la­get i skä­lig om- fatt­ning infor­mera för­säk­rings­ta­ga­ren och andra som har anspråk mot bola­get om sådana för­hål­lan­den rörande för­säk­ringen som det är av bety­delse för dem att känna till. för­säk­rings­bo­la­get ska på ett ända­måls enligt sätt kon­trol­lera om det inträf-​ far döds­fall som utgör för­säk­rings­fall. om bola­get får kän­ne­dom om ett så- dant för­säk­rings­fall, ska bola­get genast under­rätta döds­boet och kända för- mån­sta­gare. om för­säk­rings­bo­la­get för­sum­mar vad som före­skrivs i andra styc­ket och detta med­för att döds­boet eller en för­månsta­gare inte inom den tid som anges i 16 kap. 5§ fram­stäl­ler anspråk till för­säk­rings­bo­la­get på grund av försäk-​ ringen, får talan väc­kas upp till tret­tio år efter döds­fal­let. om för­säk­rings­ta­ga­ren har för­e­nat ett för­månsta­gar­för­ord­nande med vill- kor om att för­säk­rings­be­lop­pet eller för­säk­ringen ska vara mot­ta­ga­rens en- skilda egen­dom, ska för­säk­rings­bo­la­get under­rätta för­månsta­ga­ren om det när ett för­säk­rings­be­lopp första gången beta­las ut. 15 kap. 2§ en för­säk­ring eller ett för­säk­rings­be­lopp, som till­fal­ler en förmåns-​ tagare till följd av ett för­ord­nande som har kun­nat åter­kal­las, får tas i anspråk för för­säk­rings­ta­ga­rens skul­der, om ford­ringen har upp­kom­mit före försäk-​ rings­fal­let och inte kan beta­las ur för­säk­rings­ta­ga­rens för­mö­gen­het eller kvar- låten­skap. en för­säk­ring eller ett för­säk­rings­be­lopp, som till­fal­ler en för­vär­vare eller pant­ha­vare eller en för­månsta­gare till fö ljd av ett oåter­kal­le­ligt för­ord­nande, får inte tas i anspråk för för­säk­ringsta garens skul­der efter det att ett med- delande om för­fo­gan­det har kom­mit in till för­säk­rings­bo­la­get. om för- fogan­det avser ett för­säk­rings­brev som inne­ha­va­ren måste förete för att få ut för­säk­rings­er­sätt­ning, blir för­foga ndet gäl­lande mot för­säk­rings­ta­ga­rens 3 sfs 2013:1092 bor­ge­nä­rer när den till vars för­mån för­fo­gan­det äger rum får försäkrings-​ bre­vet i sin besitt­ning. en för­säk­ring eller ett för­säk­rings­be­lopp som till­fal­ler en för­månsta­gare får ald­rig utmä­tas för för­säk­rings­ta­ga­rens skul­der, om ansö­kan görs mer än tre år från det att för­månsta­ga­rens rätt inträdde. 16 kap. pre­skrip­tion av rätt till för­säk­rings­skydd 5§ den som vill ha för­säk­rings­er­sättn ing eller annat för­säk­rings­skydd måste väcka talan inom tio år från tid­punk­ten när det för­hål­lande som enligt för­säk­rings­av­ta­let berät­ti­gar till sådant skydd inträdde. om den som vill ha för­säk­rings­skydd har fram­ställt ansprå­ket till försäk-​ rings­bo­la­get inom den tid som anges i första styc­ket, är fris­ten att väcka talan all­tid minst sex måna­der från det att bola­get har för­kla­rat att det har tagit slut- lig ställ­ning till ansprå­ket. vid åter­krav mel­lan för­säk­rings­bo­lag är fris­ten att väcka talan all­tid minst ett år från den betal­ning som grun­dar åter­kra­vet. om talan inte väcks enligt denna para­graf, går rät­ten till för­säk­rings­skydd för­lo­rad. i för­hål­lan­den mel­lan för­säk­rings­bo­lag får annat avta­las om pre­skrip­tion än vad som föl­jer av denna para­graf. 17 kap. 9§ när ett grup­pav­tal om fri­vil­lig grupp­s­ka­de­för­säk­ring har ingåtts, räk­nas tiden för för­säk­rings­bo­la­gets ansvar från den tid­punkt som anges i grupp-​ avta­let. ansva­ret omfat­tar alla grupp­med­lem­mar som då upp­fyl­ler anslut-​ nings­kra­ven enligt avta­let och som har anslu­tit sig till för­säk­ringen samt dem som har anslu­tits till­sam­mans med en grupp­med­lem. anslu­ter sig en grupp-​ med­lem senare, räk­nas ansva­ret från och med dagen efter anslut­ningen, om inte annat anges i grup­pav­ta­let. anslut­ning enligt första styc­ket anses ske när med­lem­men gör anmä­lan till för­säk­rings­bo­la­get eller till någon som tar emot anmäl­ningar för dess räk­ning. om med­lem­men anslu­ter sig genom att inte avböja för­säk­ringen, anses an- slut­ning ske när tiden för avbö­jande går ut. om ingen annan tid­punkt har avta­lats, räk­nas vid obli­ga­to­risk grupp-​ ska­de­för­säk­ring tiden för för­säk­rings­bo­la­gets ansvar mot med­lem­marna från och med dagen efter den då grup­pav­ta­let ingicks eller, om någon inträ­der i grup­pen senare, från och med dagen efter inträ­det. 19 kap. 7§ under för­säk­rings­ti­den och i sam­band med att för­säk­ringen för­nyas ska för­säk­rings­bo­la­get i skä­lig omfatt­ning infor­mera de för­säk­rade om sådana för­hål­lan­den rörande för­säk­ringen som det är av bety­delse för dem att känna till. efter ett för­säk­rings­fall gäl­ler in for­ma­tions­skyl­dig­he­ten också mot andra som har anspråk mot för­säk­rings­bo­la­get. det som sägs i 10 kap. 7§ andra– fjärde styc­kena om infor­ma­tion vid för­säk­rings­fall och i 10 kap. 8§ om möj- lig­he­ter till över­pröv­ning m.m. tillämp as också vid grup­per­son­för­säk­ring. 4 sfs 2013:1092 norstedts juri­dik ab/frit­zes elan­ders sve­rige ab, 2013 9§ när ett grup­pav­tal om fri­vil­lig grup­per­son­för­säk­ring har ingåtts, räk­nas tiden för för­säk­rings­bo­la­gets ansvar från den tid­punkt som anges i gruppav-​ talet. ansva­ret omfat­tar alla grupp­med­lem­mar som då upp­fyl­ler anslutnings-​ kra­ven enligt avta­let och som har ansl utit sig till för­säk­ringen samt dem som har anslu­tits som med­för­säk­rade till en grupp­med­lem. anslu­ter sig en grupp-​ med­lem senare, räk­nas ansva­ret från och med dagen efter anslut­ningen, om inte annat anges i grup­pav­ta­let. anslut­ning enligt första styc­ket anses ske när med­lem­men gör anmä­lan till för­säk­rings­bo­la­get eller till någon som tar emot anmäl­ningar för dess räk­ning. om med­lem­men anslu­ter sig genom att inte avböja för­säk­ringen, anses an- slut­ning ske när tiden för avbö­jande går ut. om ingen annan tid­punkt har avta­lats, räk­nas vid obli­ga­to­risk grupperson-​ för­säk­ring tiden för för­säk­rings­bo­la­gets ansvar mot med­lem­marna från och med dagen efter den då grup­pav­ta­let ingicks eller, om någon inträ­der i grup- pen senare, från och med dagen efter inträ­det. 20 kap. 5§ under för­säk­rings­ti­den ska för­säk­rings­bo­la­get och arbetsmarknads-​ par­terna i skä­lig omfatt­ning infor­mera arbets­gi­vare, anställda och andra som omfat­tas av för­säk­ringen om sådana för­hål­lan­den rörande denna som det är av bety­delse för dem att känna till. för­säk­rings­bo­la­get har informations-​ skyl­dig­he­ten med anled­ning av för­säk­rings­fall, och skyl­dig­he­ten gäl­ler också mot andra som har anspråk mot bola­get. det som sägs i 10 kap. 7 § andra– fjärde styc­kena om infor­ma­tion vid för­säk­rings­fall och i 10 kap. 8 § om möj- lig­he­ter till över­pröv­ning m.m. tilläm­pas också vid kol­lek­tivav­tals­grun­dad per­son­för­säk­ring. 1.denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2015. 2.äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för fö rsäk­rings­av­tal som har ingåtts före ikraft­trä­dan­det och inte för­ny­ats där­ef­ter (äldre för­säk­ringar), om inte annat föl­jer av 3 eller 4. 3.de nya bestäm­mel­serna i 10 kap. 7§ andra styc­ket tilläm­pas även på äldre för­säk­ringar. 4.de nya bestäm­mel­serna i 7 kap. 4§, 10 kap. 7§ tredje styc­ket och 16 kap. 5§ tilläm­pas på äldre för­säk­ringar, om det för­hål­lande som enligt för- säk­rings­av­ta­let berät­ti­gar till för­säk rings­er­sätt­ning eller annat försäk-​ rings­skydd inträ­der efter ikraft­trä­dan­det. på rege­ring­ens väg­nar bea­trice ask mikael fors­gren (justi­tie­de­par­te­men­tet)