Lag (1927:78) angå­ende infö­rande av lagen om för­säk­rings­av­tal. För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2005:104

1 §   Den nu antagna lagen om för­säk­rings­av­tal skall jämte vad här nedan stad­gas länd till efter­rät­telse från och med d. 1 jan. 1928.

Är för­säk­rings­av­tal, som dess­förin­nan slu­tits, ingånget med för­be­håll om ömse­si­dig upp­säg­nings­rätt, och sker ej, efter det nya lagen trätt i kraft, upp­säg­ning till den tid, då på grund av sådan upp­säg­ning avta­let tidi­gast kun­nat från­trä­das, skall från nämnda tid nya lagen tilläm­pas å avta­let.

Å brand­för­säk­rings­av­tal, som före nämnda dag slu­tits för all fram­tid, skall nya lagen äga tillämp­ning från och med d. 1 jan. 1933, såvida ej dess­förin­nan annat bli­vit över­ens­kom­met. Har för­säk­rings­gi­va­ren fram­ställt för­slag, att nya lagen ej skall verka rubb­ning i avta­let, med var­der det ej anta­get, stånde honom fritt att mot utbe­ta­lande av den på för­säk­ringen belö­pande andel i pre­mi­e­re­ser­ven upp­säga avta­let att upp­höra fjor­ton dagar efter upp­säg­ning.

2 §   Genom nya lagen upp­hä­vas (230-​-263 §§, 264 § andra styc­ket, 265 och 266 §§ i sjö­la­gen), så ock vad i övrigt fin­nes i lag eller sär­skild för­fatt­ning stri­dande mot nya lagens bestäm­mel­ser.

3 § Där i lag eller sär­skild för­fatt­ning före­kom­mer hän­vis­ning till lag­rum, som ersatts genom bestäm­melse i nya lagen, skall denna i stäl­let tilläm­pas.

4 §   Vad nya lagen inne­hål­ler angå­ende ver­kan därav, att för­säk­rings­gi­va­ren kom­mer på obe­stånd eller trä­der i lik­vi­da­tion eller att hans rätt att här i riket driva för­säk­rings­rö­relse upp­hör, skall, där sådant för­hål­lande inträ­der efter det nya lagen trätt i kraft, äga tillämp­ning jäm­väl i fråga om för­säk­rings­av­tal, som han dess­förin­nan slu­tit.

5 §   Vad i 29 och 30 §§ nya lagen stad­gas angå­ende tid, inom vil­ken ford­rings­an­språk må göras gäl­lande, skall äga tillämp­ning jäm­väl där avta­let till­kom­mit före den­nas ikraft­trä­dande, dock att där det för­hål­lande, från vars inträ­dande tiden skall räk­nas, även inträtt dess­förin­nan, tiden i stäl­let skall räk­nas från ikraft­trä­dan­det.

6 §   Upp­hävd genom Lag (1976:188).

7 §   Vad nya lagen i 86-​-88 §§ stad­gar om panträtts­ha­vares rätt på grund av brand­för­säk­ring å bygg­nad skall i fråga om ersätt­ning för brand­skada, som inträf­fat efter det nya lagen trätt i kraft, äga tillämp­ning utan hin­der av att för­säk­rings­av­ta­let slu­tits tidi­gare eller inteck­ningen bli­vit tidi­gare sökt. Lag (1973:1070), som enl. F (1975:980) trätt i kraft 1 jan. 1976.

8 §   De i nya lagen givna bestäm­mel­ser om för­månsta­ga­res insät­tande och om åter­kal­lelse därav skola, där för­säk­rings­fall inträf­far efter lagens ikraft­trä­dande, äga tillämp­ning jäm­väl å tidi­gare vid­ta­gen åtgärd, som har sådan inne­börd.

Vad i 116, 117, 118 och 123 §§ nya lagen är stad­gat om bor­ge­nä­rers rätt skall efter tiden för ikraft­trä­dan­det äga tillämp­ning jäm­väl där avta­let till­kom­mit före sagda tid, dock ej i mål som då redan äro anhäng­iga.