Lag (1998:293) om utländska för­säk­rings­gi­vares och tjäns­te­pen­sions­in­sti­tuts verk­sam­het i Sve­rige

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1998:293
Depar­te­ment: Finans­de­par­te­men­tet FMA FPM
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2023:670
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1998:293
Depar­te­ment/myn­dig­het: Finans­de­par­te­men­tet FMA FPM
Utfär­dad: 1998-​05-20
Änd­rad: t.o.m. SFS

2023:670
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


All­männa bestäm­mel­ser


1 kap. Tillämp­nings­om­råde och vissa grund­läg­gande bestäm­mel­ser

Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Utländska för­säk­rings­gi­vare och utländska tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut har rätt att bedriva verk­sam­het i Sve­rige i enlig­het med denna lag.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela sär­skilda före­skrif­ter om bedri­vande av för­säk­rings­rö­relse för att upp­fylla Sve­ri­ges åta­gan­den till följd av avtal mel­lan Euro­pe­iska gemen­ska­perna (EG) och Schweiz.

Bestäm­mel­ser om att sådana krav som före­skrivs i 4-7 kap. i vissa fall inte gäl­ler för för­säk­rings­gi­vare från USA och bestäm­mel­ser om grupp­till­syn finns i det bila­te­rala avta­let mel­lan Euro­pe­iska uni­o­nen och Ame­ri­kas för­enta sta­ter om till­syns­reg­ler för för­säk­ring och åter­för­säk­ring (EUT L 258, 6.10.2017, s. 4-21). Lag (2020:407).

2 §   Denna lag gäl­ler inte för en EES-​för­säk­rings­gi­vare som del­tar i koas­surans­verk­sam­het (sam­för­säk­ring) från ett utländskt drift­ställe i annan egen­skap än ledande för­säk­rings­gi­vare, om verk­sam­he­ten avser sådana stora ris­ker som anges i 3 kap. 16 § andra styc­ket för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043).

I fråga om tra­fik­för­säk­ring tilläm­pas lagen inte om annat föl­jer av tra­fikska­de­la­gen (1975:1410). Lag (2010:2060).

3 §   Bestäm­mel­serna om liv­för­säk­ring i denna lag, med undan­tag för 5 kap. 12 §, får tilläm­pas för sjuk- och olycks­falls­för­säk­ringar som avses i 2 kap. 11 § första styc­ket klas­serna 1 och 2 för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043) samt för avgångs­bi­drags­för­säk­ringar.

Bestäm­mel­serna om liv­för­säk­ring i denna lag, med undan­tag för 5 kap. 5 och 12 §§, behö­ver inte tilläm­pas för liv­för­säk­ringar som avses i 2 kap. 12 § klas­serna I b och IV för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen om pre­mien är beräk­nad och bestämd för längst fem år. Lag (2015:714).

4 §   En utländsk för­säk­rings­gi­vare och ett utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut skall i sin verk­sam­het i Sve­rige följa svensk lag och svenska myn­dig­he­ters beslut och före­skrif­ter samt svara inför svensk dom­stol. Lag (2005:1123).

Defi­ni­tio­ner m.m.

5 §   I denna lag avses med
   1. EES-​för­säk­rings­gi­vare: utländsk för­säk­rings­gi­vare vars hem­land hör till Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES) och vars verk­sam­het inom EES står under finan­si­ell till­syn endast av den behö­riga myn­dig­he­ten i hem­lan­det,
   2. för­säk­rings­gi­vare från tredje land: annan utländsk för­säk­rings­gi­vare än EES-​för­säk­rings­gi­vare som enligt sitt hem­lands lag är en juri­disk per­son,
   3. utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut: utländskt insti­tut vars hem­land hör till EES och som utan att vara för­säk­rings­gi­vare enligt denna lag omfat­tas av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2016/2341 av den 14 decem­ber 2016 om verk­sam­het i och till­syn över tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut, i den ursprung­liga lydel­sen,
   4. hem­land: det land där för­säk­rings­gi­va­ren eller det utländska tjäns­te­pen­sions­in­sti­tu­tet har sitt säte och, när det gäl­ler för­säk­rings­gi­va­ren i en för­säk­rings­sam­man­slut­ning, det land där sam­man­slut­ning­ens led­ning finns,
   5. behö­rig myn­dig­het: den natio­nella myn­dig­het utom­lands som enligt lag eller annan för­fatt­ning har behö­rig­het att utöva till­syn över EES-​för­säk­rings­gi­vare, utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut eller för­säk­rings­gi­vare från tredje land.

Bestäm­mel­serna i 2 och 3 kap. i denna lag tilläm­pas på EES- för­säk­rings­gi­vare och bestäm­mel­serna i 4-7 kap. på för­säk­rings­gi­vare från tredje land. Bestäm­mel­serna i 8-10 kap. gäl­ler både EES-​för­säk­rings­gi­vare och för­säk­rings­gi­vare från tredje land.

För utländska tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut gäl­ler bestäm­mel­serna i 2, 3, 8, 9 och 10 kap. i tillämp­liga delar. Lag (2019:751).

6 §   Med ska­de­för­säk­ring för­stås i denna lag sådan för­säk­ring som avses i 2 kap. 11 § för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043).

Med liv­för­säk­ring för­stås i denna lag sådan för­säk­ring som avses i 2 kap. 12 § för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen.

Med åter­för­säk­ring för­stås i denna lag sådan för­säk­ring som avses i 1 kap. 9 § för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen.

Med tjäns­te­pen­sion för­stås i denna lag sådana avtal som ett utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut ingår med arbets­gi­vare och som syf­tar till att trygga för­må­ner som har sam­band med yrkes­ut­öv­ning och som
   1. beta­las ut i form av engångs­be­lopp eller peri­o­diska utbe­tal­ningar och beror av att en eller flera per­so­ner uppnår eller för­vän­tas uppnå en viss ålder, eller
   2. kom­plet­te­rar för­må­ner enligt 1 och till­han­da­hålls sekun­därt i form av utbe­tal­ningar vid döds­fall, inva­li­di­tet eller upp­hö­rande av anställ­ning eller i form av bidrag eller tjäns­ter vid sjuk­dom, medel­lös­het eller döds­fall.

Fjärde styc­ket gäl­ler även sådana avtal om tjäns­te­pen­sion som teck­nas för egen räk­ning av egen­fö­re­ta­gare.

Ersätt­ning som beta­las i form av liv­ränta eller sjukränta till­hör liv­för­säk­ring, om ersätt­ningen beta­las från en liv­för­säk­ring, och ska­de­för­säk­ring, om ersätt­ningen beta­las från en ska­de­för­säk­ring. Om en sådan ränta har köpts i ett liv­för­säk­rings­fö­re­tag, ska den dock i detta före­tag höra till liv­för­säk­ring.

För sådan liv­ränta eller sjukränta som till­hör ska­de­för­säk­ring gäl­ler de sär­skilda bestäm­mel­serna om liv­för­säk­ring i 5 kap. 2, 5 och 11 §§ samt 7 kap. 4-12 §§. Lag (2021:268).

7 §   Med ska­de­för­säk­rings­risk som är belä­gen i Sve­rige avses
   1. risk som är hän­för­lig till egen­dom som finns i Sve­rige, när för­säk­ringen avser antingen en bygg­nad eller en bygg­nad och dess lösöre, till den del bygg­na­den och lösö­ret täcks av samma för­säk­ring,
   2. risk som är hän­för­lig till ett for­don som är regi­stre­rat i Sve­rige utom under 30 dagar från det att for­do­net har kom­mit i en köpa­res besitt­ning, om for­do­net köps i syfte att infö­ras och sta­dig­va­rande bru­kas i ett annat EES-​land och köpa­ren väl­jer att för­säkra for­do­net i det lan­det,
   3. risk som är hän­för­lig till ett for­don som är regi­stre­rat i ett annat EES-​land än Sve­rige, under 30 dagar från det att for­do­net har kom­mit i en köpa­res besitt­ning, om for­do­net köps i syfte att infö­ras och sta­dig­va­rande bru­kas i Sve­rige och köpa­ren väl­jer att för­säkra for­do­net här,
   4. risk i sam­band med resa eller semes­ter, när för­säk­ringen har ingåtts för högst fyra måna­der och för­säk­rings­ta­ga­ren har teck­nat den i Sve­rige.

När för­säk­ringen inte avser för­säk­rings­ob­jekt som avses i första styc­ket eller mot­sva­rande för­säk­rings­ob­jekt i utlan­det anses ska­de­för­säk­rings­ris­ken vara belä­gen i Sve­rige, om för­säk­rings­ta­ga­ren är en fysisk per­son som har sin van­liga vis­tel­se­ort här eller, om för­säk­rings­ta­ga­ren är en juri­disk per­son, det eta­ble­rings­ställe som för­säk­ringen gäl­ler finns i Sve­rige.

När det gäl­ler liv­för­säk­ring anses Sve­rige vara det land där åta­gan­det ska full­gö­ras om, i det fall då för­säk­rings­ta­ga­ren är en fysisk per­son, denne har sin vis­tel­se­ort här eller, om för­säk­rings­ta­ga­ren är en juri­disk per­son, det eta­ble­rings­ställe som för­säk­ringen gäl­ler finns i Sve­rige.

När det gäl­ler tjäns­te­pen­sion anses Sve­rige vara det land där åta­gan­det ska full­gö­ras, om för­hål­lan­det mel­lan det upp­drags­gi­vande före­ta­get och den som har eller kom­mer att få rätt till ersätt­ning regle­ras av svensk social-​​ och arbets­mark­nads­lag­stift­ning på tjäns­te­pen­sions­om­rå­det. Lag (2023:670)

8 §   Med sekun­däre­ta­ble­ring avses i denna lag en utländsk för­säk­rings­gi­vares eta­ble­ring i Sve­rige genom
   1. gene­ra­la­gent,
   2. filial, eller
   3. gene­ral­re­pre­sen­ta­tion för för­säk­rings­gi­vare i en för­säk­rings­sam­man­slut­ning.

Beträf­fande ett utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut avses med sekun­däre­ta­ble­ring ett sådant insti­tuts eta­ble­ring i Sve­rige genom gene­ra­la­gent eller filial.

Med före­trä­dare avses i denna lag gene­ra­la­gent, verk­stäl­lande direk­tör för en filial samt ombud för gene­ra­la­gent eller för för­säk­rings­gi­vare i en för­säk­rings­sam­man­slut­ning.
Lag (2005:1123).

9 §   Med gene­ra­la­gent avses i denna lag en fysisk eller juri­disk per­son som har till upp­gift att leda och sköta en utländsk för­säk­rings­gi­vares för­säk­rings­rö­relse i Sve­rige. En utländsk för­säk­rings­gi­vare får i Sve­rige inte repre­sen­te­ras av mer än en gene­ra­la­gent.

Gene­ra­la­gen­ten ska vara bosatt eller ha sitt säte i Sve­rige. Den som är underå­rig, i kon­kurs eller har närings­för­bud eller som har för­val­tare enligt 11 kap. 7 § för­äld­ra­bal­ken kan inte vara gene­ra­la­gent.

Den utländska för­säk­rings­gi­va­ren ska utfärda full­makt för gene­ra­la­gen­ten att ingå rätts­hand­lingar med tredje man som är bin­dande för för­säk­rings­gi­va­ren samt att ta emot stäm­ning för den utländska för­säk­rings­gi­va­ren och själv eller genom någon annan tala och svara för denna.

Om den utländska för­säk­rings­gi­va­ren använ­der en juri­disk per­son som gene­ra­la­gent ska den juri­diska per­so­nen utse en fysisk per­son som ombud. Denne ska upp­fylla de krav som ställs i andra styc­ket. Den full­makt som avses i tredje styc­ket ska då stäl­las till ombu­det.

Första-​​fjärde styc­kena ska tilläm­pas även i fråga om utländska tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut. Lag (2017:438).

10 §   Med filial avses i denna lag ett avdel­nings­kon­tor med själv­stän­dig för­valt­ning som en utländsk för­säk­rings­gi­vare eller ett utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut eta­ble­rar i Sve­rige. Lag (2017:438).

11 §   Med för­säk­rings­sam­man­slut­ning avses i denna lag en sam­man­slut­ning av fysiska eller juri­diska per­so­ner som utan soli­da­riskt ansvar med­de­lar för­säk­ring. Vid tillämp­ning av denna lag skall samt­liga med­lem­mar i sam­man­slut­ningen som grupp anses som för­säk­rings­gi­vare.

12 §   Med gene­ral­re­pre­sen­ta­tion avses en utländsk för­säk­rings­sam­man­slut­nings repre­sen­ta­tion i Sve­rige. Gene­ral­re­pre­sen­ta­tio­nen ska före­stås av ett ombud som ansva­rar för den verk­sam­het som för­säk­rings­gi­va­ren i sam­man­slut­ningen dri­ver enligt denna lag.

Ett ombud för för­säk­rings­gi­vare i en sam­man­slut­ning ska vara bosatt i Sve­rige. Den som är underå­rig, i kon­kurs eller har närings­för­bud eller som har för­val­tare enligt 11 kap. 7 § för­äld­ra­bal­ken kan inte vara ombud.

De för­säk­rings­gi­vare som hör till sam­man­slut­ningen ska utfärda full­makt för ombu­det att vid tvis­ter som rör ingångna för­säk­rings­av­tal ingå rätts­hand­lingar som är bin­dande för för­säk­rings­gi­varna och att för deras räk­ning ta emot stäm­ning samt själv eller genom någon annan tala och svara för dem.
Lag (2017:438).

13 §   Med grän­sö­ver­skri­dande verk­sam­het avses i denna lag att en EES-​för­säk­rings­gi­vare från ett utländskt drifts­ställe med­de­lar för­säk­ring, utan för­med­ling av en sekun­däre­ta­ble­ring eller ett dot­ter­bo­lag här i lan­det, avse­ende en risk som är belä­gen i Sve­rige eller ett åta­gande som skall full­gö­ras här i enlig­het med 1 kap. 7 §.

Med grän­sö­ver­skri­dande verk­sam­het avses också att ett utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut, utan för­med­ling av en sekun­däre­ta­ble­ring eller ett dot­ter­bo­lag här i lan­det, ingår avtal om tjäns­te­pen­sion som skall full­gö­ras här i enlig­het med 1 kap. 7 §. Lag (2005:1123).

Sepa­ra­tions­prin­ci­pen

14 §   En EES-​för­säk­rings­gi­vare får i Sve­rige för­ena direkt liv­för­säk­rings­rö­relse endast med sådan direkt ska­de­för­säk­rings­rö­relse som avses i 2 kap. 11 § första styc­ket klas­serna 1 och 2 för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043) samt med rörelse för åter­för­säk­ring av sådana ska­de­för­säk­ringar och av liv­för­säk­ring. EES-​för­säk­rings­gi­vare, som på basis av den kon­ces­sion som för­säk­rings­gi­va­ren har fått i sitt hem­land bedri­ver både liv- och ska­de­för­säk­rings­rö­relse, får dock bedriva sådan verk­sam­het även här i lan­det.
EES-​för­säk­rings­gi­va­ren ska hålla sin ska­de­för­säk­rings­rö­relse åtskild från liv­för­säk­rings­rö­rel­sen.

För­säk­rings­gi­vare från tredje land får i Sve­rige inte för­ena direkt liv­för­säk­rings­rö­relse med annan för­säk­rings­rö­relse än rörelse för åter­för­säk­ring av liv­för­säk­ring. Lag (2010:2060).

15 §   Har upp­hävts genom lag (1999:602).

Bestäm­mel­ser om EES-​för­säk­rings­gi­vare och utländska tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut


2 kap. Rätt att driva verk­sam­het i Sve­rige

1 §   En EES-​för­säk­rings­gi­vare som inte är ett åter­för­säk­rings­fö­re­tag och som i sitt hem­land har till­stånd att driva för­säk­rings­rö­relse, får bedriva verk­sam­het i Sve­rige
   1. från en sekun­däre­ta­ble­ring här i lan­det med bör­jan två måna­der efter det att Finan­sin­spek­tio­nen från den behö­riga myn­dig­he­ten i för­säk­rings­gi­va­rens hem­land tagit emot en under­rät­telse med sådant inne­håll som anges i 2 § eller dess­förin­nan, om Finan­sin­spek­tio­nen i ett enskilt fall beslu­tar att verk­sam­he­ten får påbör­jas,
   2. genom grän­sö­ver­skri­dande verk­sam­het, så snart Finan­sin­spek­tio­nen från den behö­riga myn­dig­he­ten i för­säk­rings­gi­va­rens hem­land tagit emot en under­rät­telse med sådant inne­håll som anges i 3 §. Lag (2020:396).

1 a §   Ett utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut som i sitt hem­land har till­stånd eller är regi­stre­rat för att bedriva verk­sam­het avse­ende tjäns­te­pen­sion får bedriva sådan verk­sam­het i Sve­rige
   1. från en sekun­däre­ta­ble­ring här i lan­det,
   2. genom grän­sö­ver­skri­dande verk­sam­het.

Tjäns­te­pen­sions­verk­sam­he­ten får inle­das så snart tjäns­te­pen­sions­in­sti­tu­tet tagit emot de upp­gif­ter från Finan­sin­spek­tio­nen som avses i 3 kap. 2 § tredje styc­ket, eller i varje fall sex vec­kor efter det att inspek­tio­nen från den behö­riga myn­dig­he­ten i tjäns­te­pen­sions­in­sti­tu­tets hem­land tagit emot en under­rät­telse med sådant inne­håll som anges i 2 § andra styc­ket eller 3 § tredje styc­ket. Lag (2020:396).

2 §   En under­rät­telse enligt 1 § 1 om sekun­däre­ta­ble­ring ska inne­hålla
   1. upp­gif­ter om sekun­däre­ta­ble­ring­ens adress och om vem som ska vara dess före­trä­dare,
   2. en plan över den till­tänkta verk­sam­he­ten där det fram­går hur eta­ble­ringen är orga­ni­se­rad och vil­ket slags för­säk­rings­rö­relse som ska dri­vas där, och
   3. ett intyg utfär­dat av hem­lands­myn­dig­he­ten om EES- för­säk­rings­gi­va­rens kapi­tal­bas.

Varje gång ett utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut åtar sig ett upp­drag att från en sekun­däre­ta­ble­ring ingå avtal om tjäns­te­pen­sion som ska full­gö­ras här i lan­det ska en sär­skild under­rät­telse läm­nas till den behö­riga myn­dig­he­ten i tjäns­te­pen­sions­in­sti­tu­tets hem­land. Under­rät­tel­sen ska inne­hålla upp­gift om
   1. det upp­drags­gi­vande före­ta­gets namn och hem­vist,
   2. i vil­ket land tjäns­te­pen­sions­av­ta­len ska full­gö­ras, och
   3. det huvud­sak­liga inne­hål­let i de över­ens­kom­mel­ser som ska ligga till grund för tjäns­te­pen­sions­av­ta­len.

För verk­sam­het rörande för­säk­ringar som avses i 2 kap. 11 § första styc­ket klass 10 för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043) (motor­for­don­s­an­svar) och som inte ute­slu­tande gäl­ler för­säk­ring av frakt­fö­ra­res ansvar ska under­rät­tel­sen enligt första styc­ket dess­utom inne­hålla en för­säk­ran att EES-​för­säk­rings­gi­va­ren är med­lem i Tra­fik­för­säk­rings­för­e­ningen.

Om för­säk­rings­gi­va­ren avser att ändra sin verk­sam­het i fråga om för­hål­lan­den som anges i första styc­ket 1 och 2, får änd­ringen göras tidi­gast en månad efter det att för­säk­rings­gi­va­ren under­rät­tat Finan­sin­spek­tio­nen om änd­ringen.

Om ett utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut avser att ändra sin verk­sam­het på ett sådant sätt som inne­bär att verk­sam­het avse­ende tjäns­te­pen­sion ska inle­das, ska bestäm­mel­serna i 1 a § andra styc­ket samt andra styc­ket i denna para­graf tilläm­pas. Lag (2020:396).

3 §   En under­rät­telse enligt 1 § 2 om grän­sö­ver­skri­dande verk­sam­het ska inne­hålla
   1. upp­gif­ter om vil­ket eller vilka slag av ris­ker eller åta­gan­den för­säk­ring­arna ska täcka, och
   2. ett intyg utfär­dat av hem­lands­myn­dig­he­ten om
      a) för­säk­rings­gi­va­rens kapi­tal­bas, och
      b) de för­säk­rings­klas­ser för­säk­rings­gi­va­rens kon­ces­sion omfat­tar.

För verk­sam­het rörande för­säk­ringar som avses i 2 kap. 11 § första styc­ket klass 10 för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043) (motor­for­don­s­an­svar) och som inte ute­slu­tande gäl­ler för­säk­ring av frakt­fö­ra­res ansvar ska under­rät­tel­sen dess­utom inne­hålla
   1. upp­gif­ter om vem som är för­säk­rings­gi­va­rens repre­sen­tant enligt 5 § tra­fikska­de­la­gen (1975:1410), och
   2. en för­säk­ran att för­säk­rings­gi­va­ren är med­lem i Tra­fik­för­säk­rings­för­e­ningen.

Varje gång ett utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut åtar sig ett upp­drag att genom grän­sö­ver­skri­dande verk­sam­het ingå avtal om tjäns­te­pen­sion ska en sär­skild under­rät­telse läm­nas till den behö­riga myn­dig­he­ten i tjäns­te­pen­sions­in­sti­tu­tets hem­land. Under­rät­tel­sen ska inne­hålla upp­gift om
   1. det upp­drags­gi­vande före­ta­gets namn och hem­vist,
   2. i vil­ket land tjäns­te­pen­sions­av­ta­len ska full­gö­ras, och
   3. det huvud­sak­liga inne­hål­let i de över­ens­kom­mel­ser som ska ligga till grund för tjäns­te­pen­sions­av­ta­len.

Om för­säk­rings­gi­va­ren avser att ändra sin verk­sam­het i fråga om för­hål­lan­den som anges i första och andra styc­kena, får änd­ringen göras tidi­gast en månad efter det att Finan­sin­spek­tio­nen under­rät­tats om änd­ringen av den behö­riga myn­dig­he­ten i för­säk­rings­gi­va­rens hem­land. Lag (2020:396).

4 §   När för­säk­rings­gi­va­ren bör­jat sin verk­sam­het här i lan­det skall före­trä­da­ren genast under­rätta Finan­sin­spek­tio­nen om detta.


3 kap. Till­syn över EES-​för­säk­rings­gi­vare och utländska tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut

1 §   Den behö­riga myn­dig­he­ten i hem­lan­det har ansva­ret för den finan­si­ella till­sy­nen över en EES-​för­säk­rings­gi­vares eller ett utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tuts verk­sam­het i Sve­rige. Den finan­si­ella till­sy­nen omfat­tar kon­troll av, i tillämp­liga delar, för­säk­rings­gi­va­rens eller tjäns­te­pen­sions­in­sti­tu­tets sol­vens, för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar och skuld­täck­ning.

Finan­sin­spek­tio­nen skall ansvara för till­sy­nen i övrigt över EES-​för­säk­rings­gi­va­rens eller det utländska tjäns­te­pen­sions­in­sti­tu­tets verk­sam­het i Sve­rige.
Lag (2005:1123).

2 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska, i sam­ar­bete med den behö­riga myn­dig­he­ten i hem­lan­det, utöva till­syn över att en EES- för­säk­rings­gi­vare eller ett utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut bedri­ver sin verk­sam­het i Sve­rige i enlig­het med denna lag och andra för­fatt­ningar som regle­rar deras närings­verk­sam­het.

Finan­sin­spek­tio­nen ska lämna upp­gif­ter till de behö­riga myn­dig­he­terna i hem­län­derna, om dessa myn­dig­he­ter behö­ver upp­gif­terna för sin till­syn över för­säk­rings­gi­vares och utländska tjäns­te­pen­sions­in­sti­tuts verk­sam­he­ter, samt i övrigt ha ett nära sam­ar­bete med dessa myn­dig­he­ter och Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen.

När det gäl­ler utländska tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut ska Finan­sin­spek­tio­nen senast sex vec­kor efter det att inspek­tio­nen tagit emot en under­rät­telse enligt 2 kap. 2 § andra styc­ket eller 3 § tredje styc­ket till den behö­riga myn­dig­he­ten i tjäns­te­pen­sions­in­sti­tu­tets hem­land lämna upp­gif­ter om tillämp­lig svensk social-​​ och arbets­mark­nads­lag­stift­ning på tjäns­te­pen­sions­om­rå­det samt om de bestäm­mel­ser om infor­ma­tion som gäl­ler här i lan­det gente­mot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om tjäns­te­pen­sion, lik­som gente­mot dem som annars är ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av ett sådant avtal.

Finan­sin­spek­tio­nen ska, när tjäns­te­pen­sions­in­sti­tu­tet påbör­jat sin verk­sam­het här i lan­det, under­rätta den behö­riga myn­dig­he­ten i hem­lan­det om väsent­liga änd­ringar i social-​​ och arbets­mark­nads­lag­stift­ningen och i de bestäm­mel­ser om infor­ma­tion som gäl­ler här i lan­det. Lag (2020:396).

2 a §   Finan­sin­spek­tio­nen får under­rätta den behö­riga myn­dig­he­ten i hem­lan­det om inspek­tio­nen har anled­ning att befara att det hos en EES-​för­säk­rings­gi­vare finns all­var­liga bris­ter i fråga om kon­su­ment­skydd. Lag (2021:460).

2 b §   Finan­sin­spek­tio­nen får hän­skjuta frå­gor som rör ett för­fa­rande av en behö­rig myn­dig­het inom EES till Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten för tvist­lös­ning i de fall som fram­går av artik­larna 33, 155 och 158 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2009/138/EG av den 25 novem­ber 2009 om upp­ta­gande och utö­vande av försäkrings-​​ och åter­för­säk­rings­verk­sam­het (Sol­vens II), i lydel­sen enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2019/2177 (Sol­vens II-​direk­ti­vet).

Finan­sin­spek­tio­nen får även hän­skjuta frå­gor till Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten och begära hjälp av myn­dig­he­ten i de fall som fram­går av arti­kel 152a i Sol­vens II-​direk­ti­vet. Lag (2021:460).

2 c §   Finan­sin­spek­tio­nen får till­sam­mans med berörda behö­riga myn­dig­he­ter inrätta en sådan sam­ar­bets­platt­form som avses i arti­kel 152b i Sol­vens II-​direk­ti­vet för att för­bättra infor­ma­tions­ut­by­tet och stärka sam­ar­be­tet mel­lan dem när en EES-​för­säk­rings­gi­vare dri­ver verk­sam­het i Sve­rige.
Lag (2021:460).

2 d §   Om Finan­sin­spek­tio­nen och berörda behö­riga myn­dig­he­ter inte kan enas om inrät­tan­det av en sam­ar­bets­platt­form, får inspek­tio­nen begära att Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten inrät­tar en sam­ar­bets­platt­form.
Lag (2021:460).

2 e §   Finan­sin­spek­tio­nen ska på begä­ran av Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten lämna de upp­gif­ter som den myn­dig­he­ten behö­ver för att en sam­ar­bets­platt­form ska fun­gera väl. Lag (2021:460).

3 §   En EES-​för­säk­rings­gi­vare eller ett utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut som dri­ver verk­sam­het här i lan­det skall lämna Finan­sin­spek­tio­nen de upp­gif­ter om verk­sam­he­ten som behövs för till­sy­nen.

Finan­sin­spek­tio­nen har rätt att granska den verk­sam­het som en EES-​för­säk­rings­gi­vares sekun­däre­ta­ble­ring bedri­ver.
För­säk­rings­gi­va­ren skall även hålla till­gångar, räken­ska­per och andra hand­lingar till­gäng­liga för gransk­ning.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vilka upp­lys­ningar som för­säk­rings­gi­va­ren eller tjäns­te­pen­sions­in­sti­tu­tet skall lämna till inspek­tio­nen enligt första styc­ket. Lag (2005:1123).

4 §   Skyl­dig­het enligt 3 § att lämna upp­lys­ningar och hålla till­gångar och hand­lingar till­gäng­liga för gransk­ning gäl­ler även för
   1. sty­rel­sen och den verk­stäl­lande direk­tö­ren eller mot­sva­rande organ i före­tag vars verk­sam­het ute­slu­tande skall vara att biträda EES-​för­säk­rings­gi­vare eller ett utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut eller som en sådan för­säk­rings­gi­vare eller ett sådant insti­tut har ett bestäm­mande infly­tande i,
   2. ord­fö­ran­den och den verk­stäl­lande direk­tö­ren eller mot­sva­rande befatt­nings­ha­vare i en ska­de­re­gle­rings­nämnd, vill­kors­nämnd eller annat lik­nande organ, som här i lan­det biträ­der en EES-​för­säk­rings­gi­vare eller ett utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut i dess rörelse. Lag (2005:1123).

5 §   Efter anmä­lan till Finan­sin­spek­tio­nen får den behö­riga myn­dig­he­ten i en EES-​för­säk­rings­gi­vares hem­land göra under­sök­ning hos en sekun­däre­ta­ble­ring här i lan­det.
Finan­sin­spek­tio­nen har rätt att delta i under­sök­ningen.

Ingri­pande och sank­tio­ner

6 §   Om en EES-​för­säk­rings­gi­vare över­trä­der denna lag eller en före­skrift som har med­de­lats med stöd av denna lag eller på annat sätt visar sig olämp­lig att driva verk­sam­het här, får Finan­sin­spek­tio­nen före­lägga för­säk­rings­gi­va­ren att vidta rät­telse. Inspek­tio­nen ska under­rätta den behö­riga myn­dig­he­ten i för­säk­rings­gi­va­rens hem­land när den före­läg­ger om sådan rät­telse. Om för­säk­rings­gi­va­ren inte föl­jer före­läg­gan­det, ska hem­lands­myn­dig­he­ten också under­rät­tas.

Om rät­telse ändå inte sker, får Finan­sin­spek­tio­nen för­bjuda för­säk­rings­gi­va­ren att fort­sätta sin mark­nads­fö­ring och att ingå nya för­säk­rings­av­tal om ris­ker som är belägna här i lan­det eller, när det gäl­ler liv­för­säk­ring, om för­säk­ringså­ta­gan­den som ska full­gö­ras här i lan­det. Innan ett för­bud med­de­las, ska inspek­tio­nen under­rätta den behö­riga myn­dig­he­ten i för­säk­rings­gi­va­rens hem­land.

I bråds­kande fall får Finan­sin­spek­tio­nen, utan att den behö­riga myn­dig­he­ten under­rät­tats, vidta åtgär­der som anges i andra styc­ket för att hindra ytter­li­gare över­trä­del­ser.

Finan­sin­spek­tio­nen får i bråds­kande fall, och utan att den utländska behö­riga myn­dig­he­ten under­rät­tats, även för­ordna ett ombud att på för­säk­rings­gi­va­rens väg­nar ta emot stäm­ning och i övrigt före­träda denne när det gäl­ler redan med­de­lade för­säk­ringar. Inspek­tio­nen ska genast införa kun­gö­relse enligt 10 kap. 1 § första styc­ket 1 om för­ord­nan­det. Till dess att en sådan kun­gö­relse har införts får en för­säk­rings­ta­gare, om för­säk­rings­gi­va­ren inte är en för­säk­rings­sam­man­slut­ning, sätta in för­fallna för­säk­rings­pre­mier hos inspek­tio­nen med samma ver­kan som om de har beta­lats till för­säk­rings­gi­va­ren.
Lag (2020:396).

6 a §   Om ett utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut över­trä­der den i Sve­rige tillämp­liga social-​​ och arbets­mark­nads­lag­stift­ningen på tjäns­te­pen­sions­om­rå­det eller de bestäm­mel­ser om infor­ma­tion som gäl­ler för tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut här i lan­det, ska Finan­sin­spek­tio­nen genast under­rätta den behö­riga myn­dig­he­ten i insti­tu­tets hem­land.

Om det utländska tjäns­te­pen­sions­in­sti­tu­tet, trots de åtgär­der som vid­ta­gits av den behö­riga myn­dig­he­ten i hem­lan­det, fort­sät­ter att över­träda sådana bestäm­mel­ser som anges i första styc­ket, får Finan­sin­spek­tio­nen för­bjuda insti­tu­tet att fort­sätta sin mark­nads­fö­ring och att ingå nya avtal om tjäns­te­pen­sion som ska full­gö­ras här i lan­det.

Finan­sin­spek­tio­nen ska, innan inspek­tio­nen med­de­lar ett för­bud, under­rätta den behö­riga myn­dig­he­ten i tjäns­te­pen­sions­in­sti­tu­tets hem­land.

Ett för­bud får med­de­las först sedan Finan­sin­spek­tio­nen har före­lagt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tu­tet att vidta rät­telse, om inte mot­sva­rande åtgärd har vid­ta­gits av den behö­riga myn­dig­he­ten i insti­tu­tets hem­land. Lag (2020:396).

7 §   Om den behö­riga myn­dig­he­ten i en EES-​för­säk­rings­gi­vares hem­land inskrän­ker för­säk­rings­gi­va­rens rätt att för­foga över sina till­gångar, skall Finan­sin­spek­tio­nen på begä­ran av myn­dig­he­ten vidta mot­sva­rande åtgär­der i fråga om för­säk­rings­gi­va­rens till­gångar i Sve­rige.

Finan­sin­spek­tio­nen skall biträda den behö­riga myn­dig­he­ten i EES-​för­säk­rings­gi­va­rens hem­land vid verk­stäl­lig­het av ett beslut om hur verk­sam­he­ten skall dri­vas efter det att den myn­dig­he­ten beslu­tat
   1. att för­säk­rings­gi­va­ren inte får fort­sätta sin mark­nads­fö­ring eller ingå nya för­säk­rings­av­tal, eller
   2. att inskränka för­säk­rings­gi­va­rens rätt att för­foga över sina till­gångar.

Det som sägs i första och andra styc­kena om EES- för­säk­rings­gi­vare skall tilläm­pas på mot­sva­rande sätt beträf­fande utländska tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut.
Lag (2005:1123).

8 §   Om en före­trä­dare för en EES-​för­säk­rings­gi­vare avsä­ger sig sitt upp­drag, om full­mak­ten åter­kal­las eller om före­trä­da­ren av annan anled­ning inte kan utöva sitt upp­drag, skall de åtgär­der som anges i 6 § första-​​tredje styc­kena vid­tas. Om det med hän­syn till skyd­det av för­säk­rings­ta­gar­nas intres­sen är nöd­vän­digt, får Finan­sin­spek­tio­nen, för tiden till dess att hind­ret upp­hört eller en ny före­trä­dare bli­vit befull­mäk­ti­gad, för­ordna ett ombud i enlig­het med 6 § fjärde styc­ket.

9 §   Om en EES-​för­säk­rings­gi­vare till följd av ett beslut av den behö­riga myn­dig­he­ten i hem­lan­det inte längre får driva verk­sam­het här i lan­det, ska Finan­sin­spek­tio­nen vidta de åtgär­der som behövs för att hindra att för­säk­rings­gi­va­ren fort­sät­ter verk­sam­he­ten eller inle­der ny verk­sam­het.
Inspek­tio­nen ska, på begä­ran av och i sam­ar­bete med den behö­riga myn­dig­he­ten i för­säk­rings­gi­va­rens hem­land,
   1. för­bjuda för­säk­rings­gi­va­ren att för­foga över sina till­gångar i Sve­rige eller begränsa för­säk­rings­gi­va­rens för­fo­gan­de­rätt, eller
   2. för­bjuda för­säk­rings­gi­va­ren att fort­sätta sin mark­nads­fö­ring eller att ingå nya för­säk­rings­av­tal.

Finan­sin­spek­tio­nen ska i övrigt vidta de åtgär­der som behövs till skydd för de för­säk­ra­des intres­sen. Inspek­tio­nen ska också biträda hem­lan­dets myn­dig­het i ange­lä­gen­he­ter som rör avveck­ling av för­säk­rings­gi­va­rens verk­sam­het här i lan­det.
Inspek­tio­nen får där­vid vidta sådana åtgär­der som inspek­tio­nen kan besluta i fråga om ett svenskt för­säk­rings­fö­re­tag.

Det som sägs i första och andra styc­kena om EES-​för­säk­rings­gi­vare ska tilläm­pas på mot­sva­rande sätt beträf­fande utländska tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut. Lag (2010:2060).

Bestäm­mel­ser om för­säk­rings­gi­vare från tredje land


4 kap. Inle­dande av verk­sam­he­ten m.m.

Rätt att driva verk­sam­het i Sve­rige

1 §   En för­säk­rings­gi­vare från tredje land får efter kon­ces­sion bedriva för­säk­rings­rö­relse i Sve­rige från en gene­ra­la­gen­tur eller en filial här i lan­det.

Utö­ver vad som föl­jer av första styc­ket får en för­säk­rings­gi­vare från tredje land, efter till­stånd av Finan­sin­spek­tio­nen, i Sve­rige mark­nads­föra för­säk­ringar som gäl­ler ris­ker som är belägna här, om det sker genom för­med­ling av en för­säk­rings­gi­vare som har kon­ces­sion i Sve­rige och de båda för­säk­rings­gi­varna till­hör samma kon­cern eller har sam­ar­bets­av­tal med varandra. Lag (1999:226).

2 §   En för­säk­rings­gi­vare från tredje land som bedri­ver verk­sam­het enligt denna lag får inte utan med­gi­vande driva annan rörelse än för­säk­rings­rö­relse här i lan­det. Frå­gor om sådant med­gi­vande prö­vas av Finan­sin­spek­tio­nen. Med­gi­vande ska läm­nas om det finns sär­skilda skäl för det.

Ett med­gi­vande enligt första styc­ket får åter­kal­las av Finan­sin­spek­tio­nen, om det finns skäl för det.

Ansö­kan om med­gi­vande enligt första styc­ket ska läm­nas in till Finan­sin­spek­tio­nen. Ansök­ningen ska även inne­hålla den utred­ning som inspek­tio­nen bestäm­mer. Lag (2013:454).

2 a §   En för­säk­rings­gi­vare från tredje land, som fått kon­ces­sion bara för rörelse som avser åter­för­säk­ring, får inte driva annan rörelse än åter­för­säk­rings­rö­relse och där­med sam­man­häng­ande verk­sam­het. Lag (2008:101).

Kon­ces­sion

3 §   Finan­sin­spek­tio­nen skall efter ansö­kan lämna för­hands­be­sked om huruvida kon­ces­sion enligt 1 § första styc­ket krävs för en pla­ne­rad verk­sam­het. Lag (1999:226).

4 §   Ansö­kan om kon­ces­sion enligt 1 § första styc­ket prö­vas av Finan­sin­spek­tio­nen.

Till­sam­mans med ansök­ningen ska föl­jande hand­lingar läm­nas:
   1. en plan för verk­sam­he­ten i Sve­rige (verk­sam­hets­plan), och
   2. ett intyg om att för­säk­rings­gi­va­ren har depo­ne­rat vär­de­hand­lingar enligt 5 kap. 1 § andra styc­ket.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vad verk­sam­hets­pla­nen ska inne­hålla och vilka ytter­li­gare hand­lingar som ska läm­nas till­sam­mans med ansö­kan. Lag (2013:454).

5 §   En för­säk­rings­gi­vare från tred­je­land ska bevil­jas kon­ces­sion och dess före­trä­dare ska god­kän­nas, om ansö­kan upp­fyl­ler de krav som ställs i 4 § och
   1. den pla­ne­rade verk­sam­he­ten kan antas komma att upp­fylla kra­ven i denna lag och andra för­fatt­ningar som regle­rar verk­sam­he­ten,
   2. den som kom­mer att ha ett sådant kva­li­fi­ce­rat inne­hav i en för­säk­rings­gi­vare som avses i 1 kap. 15 och 16 §§ för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043) bedöms lämp­lig att utöva ett väsent­ligt infly­tande över led­ningen av en för­säk­rings­gi­vare, och
   3. den som avses vara före­trä­dare för för­säk­rings­gi­va­ren eller, i de fall där före­trä­da­ren är en juri­disk per­son, vara dess ombud har till­räck­liga insik­ter och erfa­ren­he­ter för att delta i led­ningen hos en för­säk­rings­gi­vare och även i övrigt är lämp­lig för en sådan upp­gift.

Vid bedöm­ningen enligt första styc­ket 2 av om en inne­ha­vare är lämp­lig ska den­nes anse­ende och kapi­tal­styrka beak­tas. Det ska också beak­tas om det finns skäl att anta att
   1. inne­ha­va­ren kom­mer att mot­verka att för­säk­rings­gi­va­rens verk­sam­het drivs på ett sätt som är för­en­ligt med kra­ven i denna lag och andra för­fatt­ningar som regle­rar verk­sam­he­ten, eller
   2. inne­ha­vet har sam­band med eller kan öka ris­ken för
      a) pen­ning­tvätt enligt 1 kap. 6 § lagen (2017:630) om åtgär­der mot pen­ning­tvätt och finan­sie­ring av ter­ro­rism, eller
      b) finan­sie­ring av ter­ro­rism enligt 6 § ter­ro­rist­brottsla­gen (2022:666) eller för­sök till sådant brott, avse­ende ter­ro­rist­brott enligt 4 § samma lag.

Kon­ces­sion får inte väg­ras av det skä­let att det inte behövs någon ytter­li­gare för­säk­rings­gi­vare.

Kon­ces­sion bevil­jas tills vidare eller, om det finns sär­skilda omstän­dig­he­ter, för bestämd tid, högst tio år, och där­ut­ö­ver till det löpande räken­skaps­å­rets slut.

Kon­ces­sion ska med­de­las i enlig­het med den indel­ning som anges i 2 kap. 11 och 12 §§ för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen. Lag (2022:671).

5 a §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om indel­ning i för­säk­rings­klas­ser när det gäl­ler kon­ces­sion för åter­för­säk­ring. Lag (2008:101).

6 §   Vid änd­ring av en bevil­jad kon­ces­sion och vid för­läng­ning av en kon­ces­sion, som har bevil­jats för bestämd tid, gäl­ler bestäm­mel­serna i 4 och 5 §§ i tillämp­liga delar.

Ansö­kan om för­läng­ning av en kon­ces­sion skall läm­nas in till Finan­sin­spek­tio­nen senast sex måna­der före utgången av den löpande kon­ces­sio­nen. Lag (1999:226).

7 §   har upp­hävts genom lag (1999:226).

8 §   Utses en ny före­trä­dare för en för­säk­rings­gi­vare från tredje land skall denne efter ansö­kan av för­säk­rings­gi­va­ren god­kän­nas av Finan­sin­spek­tio­nen, om den nya före­trä­da­ren upp­fyl­ler de krav som ställs på före­trä­dare i denna lag.
Inspek­tio­nen får med­dela när­mare före­skrif­ter om den utred­ning som skall fogas till ansök­ningen.

9 §   När en för­säk­rings­gi­vare från tredje land som fått kon­ces­sion enligt 5 § har bör­jat sin verk­sam­het i Sve­rige skall för­säk­rings­gi­va­rens före­trä­dare genast under­rätta Finan­sin­spek­tio­nen om detta.

Mark­nads­fö­ring av för­säk­ringar

10 §   Finan­sin­spek­tio­nen skall efter ansö­kan av en för­säk­rings­gi­vare från tredje land lämna till­stånd till verk­sam­het enligt 1 § andra styc­ket, om den pla­ne­rade verk­sam­he­ten kan antas komma att upp­fylla kra­ven i denna lag och andra för­fatt­ningar som regle­rar verk­sam­he­ten. Inspek­tio­nen får med­dela när­mare före­skrif­ter om den utred­ning som skall fogas till ansö­kan om till­stånd.

Om det inte längre finns för­ut­sätt­ningar för till­stånd enligt första styc­ket får Finan­sin­spek­tio­nen för­klara till­stån­det för­ver­kat. Lag (1999:602).


5 kap. Sol­venskrav och bedri­vande av verk­sam­he­ten

Depo­si­tion

1 §   En för­säk­rings­gi­vare från tredje land ska som säker­het för för­säk­rings­rö­relse i Sve­rige depo­nera vär­de­hand­lingar i en bank eller ett kre­dit­mark­nads­fö­re­tag på det sätt och under de vill­kor som Finan­sin­spek­tio­nen bestäm­mer.
Depo­si­tio­nen ska bestå av sådana vär­de­hand­lingar som Finan­sin­spek­tio­nen har god­ta­git som säker­het.

Innan kon­ces­sion söks i Sve­rige ska för­säk­rings­gi­va­ren depo­nera vär­de­hand­lingar till ett värde som mot­sva­rar 300 gånger det pris­bas­belopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken som gällde då ansök­ningen om kon­ces­sion läm­na­des in till Finan­sin­spek­tio­nen.
Lag (2010:1270).

2 §   Medan verk­sam­he­ten pågår ska depo­si­tio­nen
   1. för ska­de­för­säk­ring inom åtta måna­der efter utgången av varje räken­skapsår uppgå till ett belopp som mot­sva­rar brut­topre­mi­e­in­koms­ten under räken­skaps­å­ret, dock lägst till ett belopp som mot­sva­rar 300 gånger det pris­bas­belopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken som gällde vid räken­skaps­å­rets utgång,
   2. för liv­för­säk­ring varje räken­skapsår uppgå till ett belopp som mot­sva­rar 300 gånger det pris­bas­belopp som gällde vid räken­skaps­å­rets utgång. Lag (2010:1270).

3 §   Finan­sin­spek­tio­nen får bestämma att depo­si­tio­nen får efter vad som är skä­ligt med hän­syn till rörel­sens omfatt­ning och beskaf­fen­het göras med ett lägre belopp än det som anges i 1 § andra styc­ket och 2 §. Sådant beslut får inspek­tio­nen åter­kalla om det finns skäl till det.

Över­skri­der det sam­man­lagda belopp som en för­säk­rings­gi­vare depo­ne­rat för ska­de­för­säk­ring väsent­ligt den pre­mi­e­in­komst som anges i 2 § 1, får Finan­sin­spek­tio­nen medge för­säk­rings­gi­va­ren att få ut det över­skju­tande belop­pet, om detta inte hän­för sig till en depo­si­tion enligt 1 § andra styc­ket.

Bestäm­mel­ser om att Finan­sin­spek­tio­nen i vissa fall får medge undan­tag från skyl­dig­he­ten att depo­nera finns i 16 och 18 §§.

4 §   Till­gångar som en för­säk­rings­gi­vare från tredje land har depo­ne­rat enligt 1-3 §§ får använ­das endast för betal­ning av sådana på för­säk­rings­av­tal grun­dade skul­der som hän­för sig till för­säk­rings­gi­va­rens för­säk­rings­rö­relse i Sve­rige.
Lag (2008:101).

Grund­läg­gande krav för för­säk­rings­rö­rel­sen

4 a §   För­säk­rings­gi­vare från tredje land skall bedriva sin för­säk­rings­rö­relse i Sve­rige med en för rörel­sens omfatt­ning och beskaf­fen­het till­freds­stäl­lande soli­di­tet, lik­vi­di­tet och kon­troll över för­säk­rings­ris­ker, pla­ce­rings­ris­ker och rörel­se­ris­ker, så att åta­gan­dena mot för­säk­rings­ta­garna och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ring­arna kan full­gö­ras. Lag (1999:602).

4 b §   För för­säk­rings­gi­vare från tred­je­land som bedri­ver för­säk­rings­rö­relse i Sve­rige ska bestäm­mel­serna om före­tags­styr­ning i 10 kap. 1-25 §§ för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043) och före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av dessa bestäm­mel­ser gälla. Lag (2015:714).

För­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar m.m.

5 §   En för­säk­rings­gi­vare från tred­je­land ska för sin för­säk­rings­rö­relse i Sve­rige vär­dera till­gångar och skul­der, inklu­sive för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar, enligt 5 kap. 1-16 §§ för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043) och före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av dessa bestäm­mel­ser. Lag (2015:714).

6 §   Har upp­hävts genom lag (2015:714).

7 §   Pre­mier för liv­för­säk­ringar skall grun­das på anta­gan­den om död­lig­het och andra risk­mått, rän­te­sats samt drifts­kost­na­der som var för sig är betryg­gande. En avvi­kelse får ske om den är för­svar­lig med hän­syn till för­säk­rings­gi­va­rens eko­no­miska situ­a­tion. Lag (1999:602).

8 §   Har upp­hävts genom lag (2015:714).

8 a §   Har upp­hävts genom lag (2015:714).

9 §   Har upp­hävts genom lag (2015:714).

10 §   Före­trä­da­ren för en för­säk­rings­gi­vare från tred­je­land ska föra ett regis­ter som vid varje tid­punkt visar de till­gångar som används för att täcka de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna.

Om en till­gång som anteck­nas i regist­ret har upp­lå­tits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnytt­jas för att täcka för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar, ska detta anteck­nas i regist­ret.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vad ett sådant regis­ter ska inne­hålla. Lag (2015:714).

11 §   För­måns­rätt enligt 4 a § för­måns­rättsla­gen (1970:979) föl­jer med en ford­ran som
   1. grun­das på för­säk­rings­av­tal, eller
   2. avser åter­be­tal­ning av pre­mier för att ett för­säk­rings­av­tal inte har kom­mit till stånd eller har upp­hört att gälla.

För­måns­rät­ten omfat­tar de till­gångar som finns upp­tagna i det regis­ter som anges i 10 §, när en för­säk­rings­gi­vare från tredje land för­sätts i kon­kurs eller när utmät­ning äger rum eller sär­skild admi­nist­ra­tion trä­der in.

Ford­ran grun­dad på avtal om åter­för­säk­ring har för­måns­rätt efter annan ford­ran som avses i första styc­ket.
Lag (2005:1054).

Sol­venskrav

12 §   En för­säk­rings­gi­vare från tred­je­land ska ha en kapi­tal­bas som minst upp­går till sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet beräk­nat enligt 8 kap. 1-11 §§ för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043). Kapi­tal­ba­sen får dock inte vara mindre än mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet beräk­nat enligt 8 kap. 13-15 §§ samma lag.

Kapi­tal­ba­sen ska beräk­nas enligt 7 kap.
för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen.

Vid beräk­ningen av sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet och mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet ska hän­syn tas endast till den för­säk­rings­rö­relse som för­säk­rings­gi­va­ren bedri­ver i Sve­rige.

De till­gångar som mot­sva­rar sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet ska till minst ett belopp mot­sva­rande mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet fin­nas i Sve­rige och över­skju­tande till­gångar inom ett land som omfat­tas av avta­let om Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det.

Bestäm­mel­serna i 9 kap. 1-18 §§ för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen om interna model­ler ska gälla för för­säk­rings­gi­vare från tred­je­land.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om kapi­tal­bas, sol­vens­ka­pi­tal­krav och mini­mi­ka­pi­tal­krav samt interna model­ler som avser den för­säk­rings­rö­relse som en för­säk­rings­gi­vare från tred­je­land bedri­ver i Sve­rige. Lag (2015:714).

13 §   Har upp­hävts genom lag (2015:714).

14 §   Har upp­hävts genom lag (2015:714).

Tyst­nads­plikt

15 §   Upp­gift om gene­tisk under­sök­ning eller gene­tisk infor­ma­tion som avser en enskild per­son får inte obe­hö­ri­gen röjas.

I det all­män­nas verk­sam­het tilläm­pas i stäl­let bestäm­mel­serna i offentlighets-​​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400). Lag (2009:469).

Verk­sam­het i flera EES-​län­der

16 §   Om en för­säk­rings­gi­vare från tred­je­land har ansökt om till­stånd att driva verk­sam­het genom agen­tur eller filial i ett eller flera län­der som hör till EES, får Finan­sin­spek­tio­nen efter ansö­kan bevilja för­säk­rings­gi­va­ren föl­jande undan­tag, som endast kan bevil­jas sam­ti­digt:
   1. Den del av depo­si­tio­nen enligt 1 § som ska beak­tas enligt 12 § fjärde styc­ket behö­ver för­säk­rings­gi­va­ren inte depo­nera i mer än ett av dessa EES-​län­der.
   2. Vid beräk­ning av sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet ska hän­syn tas till för­säk­rings­gi­va­rens verk­sam­het genom agen­tu­rer eller fili­a­ler i de andra EES-​län­derna.
   3. De till­gångar som mot­sva­rar mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet får fin­nas i ett annat av dessa EES-​län­der. Lag (2015:714).

17 §   I ansö­kan skall för­säk­rings­gi­va­ren ange vil­ket lands behö­riga myn­dig­het som skall ha till­syn över den sam­lade soli­di­te­ten hos agen­tu­rerna eller fili­a­lerna och var­för denna myn­dig­het valts. Depo­si­tio­nen skall göras i det lan­det.

18 §   Ett med­gi­vande får läm­nas endast om samt­liga behö­riga myn­dig­he­ter hos vilka för­säk­rings­gi­va­ren ansökt om undan­tag till­styr­ker ansö­kan. Om för­säk­rings­gi­va­ren har angett någon annan myn­dig­het än Finan­sin­spek­tio­nen, gäl­ler med­gi­van­det från det att den utländska myn­dig­he­ten har under­rät­tat Finan­sin­spek­tio­nen om att myn­dig­he­ten kom­mer att kon­trol­lera för­säk­rings­gi­va­rens soli­di­tet även beträf­fande för­säk­rings­gi­va­rens verk­sam­het i Sve­rige. Finan­sin­spek­tio­nen skall till myn­dig­he­ten lämna de upp­gif­ter som denna behö­ver för kon­trol­len.

Om en behö­rig myn­dig­het i något av de län­der som avses i 16 § första styc­ket begär det, skall Finan­sin­spek­tio­nen åter­kalla med­gi­van­det.

19 §   Har upp­hävts genom lag (2015:714).


6 kap. Till­syn över för­säk­rings­gi­vare från tredje land

1 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska ha till­syn över den verk­sam­het som för­säk­rings­gi­vare från tredje land bedri­ver i Sve­rige.
Inspek­tio­nen ska utöva till­syn över att verk­sam­he­ten bedrivs i enlig­het med denna lag och andra för­fatt­ningar som regle­rar för­säk­rings­gi­va­rens närings­verk­sam­het. Inspek­tio­nen ska ha ett nära sam­ar­bete med andra län­ders behö­riga myn­dig­he­ter och Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen. Lag (2011:832).

2 §   Kon­ces­sion som bevil­jats för en för­säk­rings­gi­vare från tredje land ska för­kla­ras för­ver­kad om
   1. för­säk­rings­gi­va­ren inte har bör­jat sin verk­sam­het inom ett år från det kon­ces­sio­nen bevil­ja­des eller inom samma tid för­kla­rat sig avstå från kon­ces­sio­nen, eller
   2. för­säk­rings­gi­va­ren under längre tid än sex måna­der inte dri­vit verk­sam­het.

Frå­gor om för­ver­kande av kon­ces­sion prö­vas av Finan­sin­spek­tio­nen. Lag (2013:454).

2 a §   Har beteck­nats 3 kap. 2 b § genom lag (2021:460).

3 §   Före­trä­da­ren för en för­säk­rings­gi­vare från tred­je­land ska utan upp­ma­ning lämna Finan­sin­spek­tio­nen
   1. en redo­gö­relse för för­säk­rings­gi­va­rens verk­sam­het i Sve­rige för varje räken­skapsår, enligt for­mu­lär som fast­ställs av inspek­tio­nen,
   2. ett intyg för varje räken­skapsår om att för­säk­rings­gi­va­rens depo­si­tion mot­sva­rar kra­ven i 5 kap. 1-3 §§,
   3. för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jer för liv­för­säk­ring eller en änd­ring i rikt­lin­jerna senast när de bör­jar använ­das,
   4. upp­gif­ter om de tvångs­me­del som den behö­riga myn­dig­he­ten i för­säk­rings­gi­va­rens hem­land har till­gri­pit mot för­säk­rings­gi­va­ren, samt
   5. med­de­lande om änd­ring av för­säk­rings­gi­va­rens före­tags­namn.

Till de för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jerna eller de änd­rade för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jerna ska det fogas en redo­gö­relse för de kon­se­kven­ser som rikt­lin­jerna får för för­säk­rings­gi­va­ren samt för för­säk­rings­ta­garna och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ring­arna.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om upp­gifts­skyl­dig­he­ten enligt första och andra styc­kena. Lag (2018:1673).

4 §   Före­trä­da­ren för en för­säk­rings­gi­vare från tredje land skall lämna Finan­sin­spek­tio­nen de upp­lys­ningar om för­säk­rings­gi­va­ren och den­nes verk­sam­het här i lan­det som inspek­tio­nen begär.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vilka upp­lys­ningar en för­säk­rings­gi­vare från tredje land skall lämna till inspek­tio­nen enligt första styc­ket. Lag (1999:602).

5 §   Finan­sin­spek­tio­nen kan före­lägga före­trä­da­ren för en för­säk­rings­gi­vare från tredje land att lämna inspek­tio­nen de upp­gif­ter som avses i 3 och 4 §§.

6 §   Finan­sin­spek­tio­nen har rätt att granska den verk­sam­het som en för­säk­rings­gi­vare från tredje land bedri­ver i Sve­rige.
Före­trä­da­ren skall hålla till­gångar, räken­ska­per och andra hand­lingar till­gäng­liga för gransk­ning.

Finan­sin­spek­tio­nen kan för­ordna en sär­skild sak­kun­nig för gransk­ningen. Den­nes arvode fast­ställs av inspek­tio­nen. Arvo­det skall beta­las av för­säk­rings­gi­va­ren på det sätt som inspek­tio­nen bestäm­mer.

7 §   Skyl­dig­het enligt 4 och 6 §§ att lämna upp­lys­ningar och hålla till­gångar och hand­lingar till­gäng­liga för gransk­ning gäl­ler även för
   1. sty­rel­sen och den verk­stäl­lande direk­tö­ren eller mot­sva­rande organ i före­tag vars verk­sam­het här i lan­det ute­slu­tande skall vara att biträda för­säk­rings­gi­vare från tredje land eller som en sådan för­säk­rings­gi­vare har ett bestäm­mande infly­tande i, samt
   2. ord­fö­ran­den och den verk­stäl­lande direk­tö­ren eller mot­sva­rande befatt­nings­ha­vare i ska­de­re­gle­rings­nämnd, vill­kors­nämnd eller annat lik­nande organ, som här i lan­det biträ­der en för­säk­rings­gi­vare från tredje land i den­nes rörelse.

Ingri­pande och sank­tio­ner

8 §   Finan­sin­spek­tio­nen får i fråga om den verk­sam­het som en för­säk­rings­gi­vare från tred­je­land bedri­ver här i lan­det med­dela de erin­ringar som inspek­tio­nen anser är nöd­vän­diga.

Finan­sin­spek­tio­nen ska före­lägga för­säk­rings­gi­va­ren eller den­nes före­trä­dare att vidta rät­telse om inspek­tio­nen fin­ner att
   1. avvi­kelse skett från denna lag eller någon annan för­fatt­ning som regle­rar för­säk­rings­gi­va­rens närings­verk­sam­het,
   2. de för­säk­rings­tek­niska rikt­lin­jerna och beräk­nings­un­der­la­get inte längre är till­freds­stäl­lande med hän­syn till omfatt­ningen och beskaf­fen­he­ten av för­säk­rings­gi­va­rens rörelse,
   3. ett belopp som depo­ne­rats i bank eller kre­dit­mark­nads­fö­re­tag enligt 5 kap. 1-3 §§ mins­kats genom att vär­de­hand­ling­arna sjun­kit avse­värt i värde eller av annan anled­ning, eller
   4. för­säk­rings­gi­va­rens före­trä­dare eller, om före­trä­da­ren är en juri­disk per­son, för­säk­rings­gi­va­rens ombud inte upp­fyl­ler de krav som anges i 4 kap. 5 § första styc­ket 3.
Lag (2015:714).

9 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska före­lägga en för­säk­rings­gi­vare från tred­je­land att upp­rätta och för god­kän­nande över­lämna
   1. en åtgärds­plan enligt 18 kap. 4 § för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043) och före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av dessa bestäm­mel­ser för att åter­ställa en till­freds­stäl­lande finan­si­ell ställ­ning, om för­säk­rings­gi­va­rens kapi­tal­bas under­sti­ger sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet enligt 8 kap. 1-11 §§ samma lag, eller
   2. en finan­si­ell sane­rings­plan enligt 18 kap. 8 § för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen och före­skrif­ter som med­de­lats med stöd av dessa bestäm­mel­ser för att skynd­samt åter­ställa kapi­tal­ba­sen, om den under­sti­ger mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet enligt 8 kap. 13-15 §§ samma lag.

Skyl­dig­he­ten att upp­rätta åtgärds­plan eller finan­si­ell sane­rings­plan enligt första styc­ket gäl­ler inte om för­säk­rings­gi­va­ren bevil­jats undan­tag enligt 5 kap. 16 § och någon annan myn­dig­het än Finan­sin­spek­tio­nen har till­syn över soli­di­te­ten. Om den utländska myn­dig­het som kon­trol­le­rar för­säk­rings­gi­va­rens soli­di­tet för­bju­der för­säk­rings­gi­va­ren att helt eller del­vis för­foga över sina till­gångar, ska på begä­ran av myn­dig­he­ten, Finan­sin­spek­tio­nen vidta samma åtgär­der beträf­fande för­säk­rings­gi­va­rens till­gångar i Sve­rige. Finan­sin­spek­tio­nen får besluta hur verk­sam­he­ten ska dri­vas efter ett sådant beslut av den utländska myn­dig­he­ten. Lag (2015:714).

10 §   Har upp­hävts genom lag (2013:454).

11 §   Finan­sin­spek­tio­nen får för­bjuda en för­säk­rings­gi­vare från tred­je­land att för­foga över sina till­gångar i Sve­rige eller begränsa den­nes för­fo­gan­de­rätt över till­gång­arna, om
   1. för­säk­rings­gi­va­ren inte föl­jer gäl­lande bestäm­mel­ser om för­säk­rings­tek­niska avsätt­ningar,
   2. före­ta­get inte upp­fyl­ler sol­vens­ka­pi­tal­kra­vet och det före­lig­ger sär­skilda omstän­dig­he­ter som ger anled­ning att befara att före­ta­gets finan­si­ella ställ­ning kom­mer att för­säm­ras ytter­li­gare,
   3. före­ta­get inte upp­fyl­ler mini­mi­ka­pi­tal­kra­vet, eller
   4. det bedöms vara nöd­vän­digt för att skydda de för­säk­ra­des intres­sen vid ett beslut om för­ver­kande av för­säk­rings­gi­va­rens kon­ces­sion.

Finan­sin­spek­tio­nen får besluta hur verk­sam­he­ten ska bedri­vas efter ett sådant beslut som avses i första styc­ket.

Om för­säk­rings­gi­va­ren bevil­jats undan­tag enligt 5 kap. 16 § och någon annan myn­dig­het än Finan­sin­spek­tio­nen har till­syn över soli­di­te­ten, ska inspek­tio­nen under­rätta den behö­riga myn­dig­het som kon­trol­le­rar för­säk­rings­gi­va­rens soli­di­tet innan inspek­tio­nen vid­tar åtgär­der.

Om för­säk­rings­gi­va­ren dri­ver verk­sam­het i ett annat land som till­hör EES eller har till­gångar pla­ce­rade där, ska Finan­sin­spek­tio­nen under­rätta den behö­riga myn­dig­he­ten i det lan­det om beslut som fat­tats i enlig­het med första styc­ket och, om det behövs, begära att den behö­riga myn­dig­he­ten i sam­ar­bete med inspek­tio­nen vid­tar mot­sva­rande åtgär­der.
Lag (2015:714).

12 §   Om en före­trä­dare för en för­säk­rings­gi­vare från tredje land avsä­ger sig sitt upp­drag, om full­mak­ten åter­kal­las eller om före­trä­da­ren av annan anled­ning inte kan utöva sitt upp­drag, skall Finan­sin­spek­tio­nen för­ordna ett till­fäl­ligt ombud att sköta syss­lan tills för­säk­rings­gi­va­ren har utsett en ny före­trä­dare som inspek­tio­nen har god­känt eller tills den ordi­na­rie före­trä­da­ren åter kan utöva sitt upp­drag. Intill dess att för­ord­nan­det har kun­gjorts får för­säk­rings­ta­gare sätta in för­fallna för­säk­rings­pre­mier hos Finan­sin­spek­tio­nen med samma ver­kan som om de bli­vit inbe­talda till för­säk­rings­gi­va­ren.

13 §   En kon­ces­sion för en för­säk­rings­gi­vare från tredje land kan för­kla­ras för­ver­kad om för­säk­rings­gi­va­ren
   1. inte längre upp­fyl­ler kra­ven för kon­ces­sion,
   2. inte inom angi­ven tid har full­följt en plan som har god­känts enligt 9 § första styc­ket 2 eller 3, eller
   3. på annat sätt all­var­ligt åsi­do­sät­ter gäl­lande bestäm­mel­ser för verk­sam­he­ten.

Om för­säk­rings­gi­va­ren med­getts undan­tag enligt 5 kap. 16 § och för­säk­rings­gi­va­rens auk­to­ri­sa­tion för­kla­rats för­ver­kad av en utländsk myn­dig­het som kon­trol­le­rar den­nes soli­di­tet, ska Finan­sin­spek­tio­nen vidta de åtgär­der som behövs. Om skä­let till att auk­to­ri­sa­tio­nen för­kla­rats för­ver­kad är att för­säk­rings­gi­va­rens soli­di­tet är otill­räck­lig, ska för­säk­rings­gi­va­rens kon­ces­sion i Sve­rige genast för­kla­ras för­ver­kad.

Om för­säk­rings­gi­va­ren för­satts i kon­kurs eller om beslut fat­tats om att bola­get ska träda i tvångs­lik­vi­da­tion, ska för­säk­rings­gi­va­rens auk­to­ri­sa­tion för­kla­ras för­ver­kad.

Frå­gor om för­ver­kande av kon­ces­sion prö­vas av Finan­sin­spek­tio­nen. Lag (2013:454).

14 §   Finan­sin­spek­tio­nen skall anmäla beslut om för­ver­kande av kon­ces­sion för en för­säk­rings­gi­vare från tredje land till de behö­riga myn­dig­he­terna i de län­der i Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det där för­säk­rings­gi­va­ren bedri­ver verk­sam­het.
Inspek­tio­nen får i sam­band med detta begära att en sådan myn­dig­het i sam­ar­bete med inspek­tio­nen vid­tar de åtgär­der som behövs för att skydda de för­säk­ra­des intres­sen.


7 kap. Avslu­tande av verk­sam­he­ten

1 §   Om en för­säk­rings­gi­vare från tredje land avser att upp­höra med sin för­säk­rings­rö­relse i Sve­rige, ska för­säk­rings­gi­va­ren ansöka om åter­kal­lelse av kon­ces­sio­nen.
Sådan ansö­kan prö­vas av Finan­sin­spek­tio­nen. Lag (2013:454).

2 §   Om en för­säk­rings­gi­vare från tredje land upp­hör att driva för­säk­rings­rö­relse i Sve­rige, skall för­säk­rings­gi­va­ren utfärda full­makt för ett ombud att ta emot stäm­ning för för­säk­rings­gi­va­ren och i övrigt före­träda för­säk­rings­gi­va­ren i fråga om redan med­de­lade för­säk­ringar.

För­säk­rings­gi­va­ren skall anmäla ett ombud som avses i första styc­ket till Finan­sin­spek­tio­nen för god­kän­nande. Till ansö­kan skall fogas full­makt för ombu­det. Inspek­tio­nen får för­ordna ett till­fäl­ligt ombud för tiden innan för­säk­rings­gi­va­ren läm­nar in en sådan anmä­lan. Inspek­tio­nen skall genast införa kun­gö­relse enligt 10 kap. 1 § 8 om god­kän­nan­det eller för­ord­nan­det. Till dess att en sådan kun­gö­relse har införts får en för­säk­rings­ta­gare sätta in för­fallna för­säk­rings­pre­mier hos inspek­tio­nen med samma ver­kan som om de har beta­lats till för­säk­rings­gi­va­ren.

3 §   När en för­säk­rings­gi­vare från tredje land visar att de skul­der som avses i 5 kap. 4 § har beta­lats eller för­säk­rings­gi­va­ren på annat sätt lag­li­gen befri­ats från betal­nings­skyl­dig­he­ten har för­säk­rings­gi­va­ren rätt att med Finan­sin­spek­tio­nens sam­tycke få till­baka de till­gångar som enligt 5 kap. 1-3 §§ har ställts som säker­het.

Sär­skild admi­nist­ra­tion

4 §   Om kon­ces­sio­nen för en för­säk­rings­gi­vare från tredje land att med­dela liv­för­säk­ring i Sve­rige för­kla­ras för­ver­kad, skall en sär­skild admi­nist­ra­tion träda in för att ta till vara liv­för­säk­rings­ta­gar­nas rätt. Finan­sin­spek­tio­nen skall för­valta admi­nist­ra­tions­boet.

Finan­sin­spek­tio­nen skall genast för liv­för­säk­rings­ta­gar­nas räk­ning ta hand om samt­liga till­gångar i vilka de har för­måns­rätt enligt 4 a § för­måns­rättsla­gen (1970:979). Här­med över­går alla för­säk­rings­gi­va­rens rät­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter på grund av liv­för­säk­rings­av­ta­len på admi­nist­ra­tions­boet. Har liv­för­säk­ring­arna åter­för­säk­rats, gäl­ler samma sak för­säk­rings­gi­va­rens rätt­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter på grund av åter­för­säk­ring­arna.

Så snart admi­nist­ra­tio­nen har inträtt skall Finan­sin­spek­tio­nen låta vär­dera de omhän­der­tagna till­gång­arna. Inspek­tio­nen skall vidare låta beräkna det belopp som de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna för liv­för­säk­ring upp­går till.
Admi­nist­ra­tions­boet har ford­rings­rätt hos för­säk­rings­gi­va­ren för det belopp med vil­ket vär­det av till­gång­arna under­sti­ger de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna för liv­för­säk­ring, ökade med en tju­gon­del.

5 §   De för­säk­ringar som enligt 4 § tagits över av admi­nist­ra­tions­boet ska om möj­ligt över­lå­tas till en eller flera för­säk­rings­gi­vare med kon­ces­sion för liv­för­säk­ring som är
   1. ett svenskt för­säk­rings­fö­re­tag, eller
   2. en utländsk för­säk­rings­gi­vare som har kon­ces­sion i Sve­rige eller är auk­to­ri­se­rad i ett land inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det. Lag (2010:2060).

6 §   Om Finan­sin­spek­tio­nen anser att ett anbud om att ta över för­säk­rings­be­stånd bör antas, skall inspek­tio­nen kun­göra anbu­dets inne­håll enligt 10 kap. 1 § 9 och i övrigt på ett ända­måls­en­ligt sätt. Kun­gö­rel­sen skall inne­hålla före­läg­gande för för­säk­rings­ta­garna att inom en bestämd tid, minst en månad efter kun­gö­rel­sens utfär­dande, hos inspek­tio­nen anmäla om de har något att invända mot anbu­det. Även den som inte är för­säk­rings­ta­gare men som har för­vär­vat rätt på grund av en för­säk­ring skall få möj­lig­het att fram­föra invänd­ningar.

Om det i ett bestånd som skall över­lå­tas ingår åta­gan­den som skall full­gö­ras utom­lands, skall Finan­sin­spek­tio­nen innan anbu­det antas ge de behö­riga myn­dig­he­terna i det land där åta­gan­dena skall full­gö­ras möj­lig­het att yttra sig.
Finan­sin­spek­tio­nen får pröva anbu­det när de behö­riga myn­dig­he­terna ytt­rat sig eller, om de inte ytt­rat sig, tre måna­der från det att myn­dig­he­ten mot­tog med­de­lan­det.

7 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska anta ett anbud om över­ta­gande av för­säk­rings­be­stånd om
   1. den över­ta­gande för­säk­rings­gi­va­ren har den kapi­tal­bas som krävs sedan över­lå­tel­sen beak­tats och hän­syn tagits till sådant undan­tag som i ett enskilt fall kan ha beslu­tats i enlig­het med 5 kap. 16 §, och
   2. behö­rig myn­dig­het i det land där åta­gan­det ska full­gö­ras, sam­tyc­ker till över­lå­tel­sen eller inte har ytt­rat sig.

Sak­nar den över­ta­gande för­säk­rings­gi­va­ren kon­ces­sion att driva verk­sam­het i Sve­rige, ska kapi­tal­ba­sen inty­gas av behö­rig myn­dig­het. Med behö­rig myn­dig­het avses i detta fall den behö­riga myn­dig­he­ten i det EES-​land som över­va­kar för­säk­rings­gi­va­rens soli­di­tet.

Finan­sin­spek­tio­nens beslut att anta ett anbud ska kun­gö­ras enligt 10 kap. 1 § 10. När ett sådant beslut kun­görs, över­går ansva­ret för det över­låtna för­säk­rings­be­stån­det på den över­ta­gande för­säk­rings­gi­va­ren. Genom denna för­säk­rings­gi­vares försorg ska samt­liga för­säk­rings­ta­gare och de per­so­ner som för­vär­vat rätt på grund av en för­säk­ring under­rät­tas om över­lå­tel­sen och de even­tu­ella änd­ringar i vill­ko­ren som den med­för. Finan­sin­spek­tio­nen beslu­tar i enskilda fall på vil­ket sätt under­rät­tel­sen ska läm­nas.

Om det i ett bestånd av för­säk­ring som över­lå­tits ingår åta­gan­den som ska full­gö­ras i ett annat EES-​land, ska Finan­sin­spek­tio­nen offent­lig­göra den god­kända över­lå­tel­sen i det lan­det enligt bestäm­mel­serna där. Om över­lå­tel­se­be­slu­tet offent­lig­görs på mot­sva­rande sätt i det berörda lan­det, behö­ver inspek­tio­nen inte offent­lig­göra beslu­tet där. Lag (2008:101).

8 §   Om Finan­sin­spek­tio­nen inte över­lå­tit för­säk­rings­be­stån­det enligt 5 § inom ett år från det att admi­nist­ra­tio­nen trädde in, får till­gång­arna säl­jas och med­len för­de­las mel­lan för­säk­rings­ta­garna.

9 §   Om det vid över­lå­telse av för­säk­ring­arna enligt 5 § eller annars har upp­stått ett över­skott, skall detta i första hand använ­das till att betala kost­na­den för admi­nist­ra­tio­nen samt till sådana avgif­ter som avses i 10 kap. 9 § och som inte beta­lats. Åter­sto­den skall över­läm­nas till den för­säk­rings­gi­vare vars för­säk­ringar varit före­mål för admi­nist­ra­tio­nen.

10 §   Av de livförsäkrings-​​ och åter­bä­rings­be­lopp som för­fal­lit till betal­ning innan kon­ces­sio­nen för en för­säk­rings­gi­vare från tredje land har för­kla­rats för­ver­kad, skall så myc­ket beta­las ut som skulle ha beta­lats om kon­ces­sio­nen inte för­kla­rats för­ver­kad.

Av de livförsäkrings-​​ eller åter­bä­rings­be­lopp som för­fal­ler till betal­ning under admi­nist­ra­tions­ti­den får innan admi­nist­ra­tio­nen avslu­tats endast så myc­ket beta­las ut som Finan­sin­spek­tio­nen anser att det är möj­ligt att betala ut utan att övriga liv­för­säk­rings­ta­ga­res rätt för­säm­ras. Detta skall även till­läm­pas i fråga om åter­köp av för­säk­ringar eller belå­ning av för­säk­rings­brev hos för­säk­rings­gi­va­ren. Skulle det efteråt visa sig att ett för stort belopp har beta­lats ut, skall åter­be­tal­ning inte ske.

All­männa bestäm­mel­ser

11 §   Om en för­säk­rings­gi­vare från tred­je­land i annat fall än enligt 4 § första styc­ket upp­hör att driva liv­för­säk­rings­rö­relse i Sve­rige, är för­säk­rings­gi­va­ren ändå skyl­dig att på det sätt som anges i 5 kap. 10 § redo­visa till­gångar som mot­sva­rar de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna för redan med­de­lade liv­för­säk­ringar. Ett ombud som har utsetts av för­säk­rings­gi­va­ren enligt 2 § är skyl­dig att full­göra de upp­gif­ter enligt 5 kap. 10 § och 6 kap. 3-4 och 6 §§, som förut har varit före­trä­da­rens skyl­dig­het. Om inte till­gångar som mot­sva­rar de för­säk­rings­tek­niska avsätt­ning­arna redo­vi­sas eller om det av annat skäl finns anled­ning att anta att liv­för­säk­rings­ta­gar­nas rätt på grund av för­säk­rings­av­ta­len även­ty­ras, ska Finan­sin­spek­tio­nen besluta om admi­nist­ra­tion enligt 4 §. Om de till­gångar som avsatts till redo­vis­ning anses otill­räck­liga får dock beslut om admi­nist­ra­tion inte med­de­las, för­rän Finan­sin­spek­tio­nen har före­lagt för­säk­rings­gi­va­ren att fylla bris­ten och denna inte täckts inom fyra vec­kor efter ett sådant före­läg­gande.
Om i ett sådant fall admi­nist­ra­tion inträ­der, ska bestäm­mel­serna i 4 § första styc­ket om upp­hö­ran­det av för­säk­rings­gi­va­rens rätt att driva liv­för­säk­rings­rö­relse här i lan­det i stäl­let avse med­de­lan­det av beslut om admi­nist­ra­tion. Lag (2015:714).

12 §   En för­säk­rings­gi­vare från tredje land vars kon­ces­sion åter­kal­lats eller för­ver­kats får inte med­dela nya för­säk­ringar här i lan­det. Under admi­nist­ra­tions­ti­den får dock sådana nya liv­för­säk­ringar med­de­las som har sam­band med tidi­gare ingångna för­säk­rings­av­tal.

Gemen­samma bestäm­mel­ser för utländska för­säk­rings­gi­vare och tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut


8 kap. Mark­nads­fö­ring m.m.

1 §   Före­trä­da­ren för en utländsk för­säk­rings­gi­vare skall över­vaka att för­säk­rings­gi­va­ren i sin verk­sam­het i Sve­rige iakt­tar god för­säk­rings­stan­dard. I fråga om en för­säk­rings­sam­man­slut­ning skall för­säk­rings­gi­va­ren över­vaka att verk­sam­het för att anskaffa för­säk­ringar bedrivs i enlig­het med en sådan stan­dard. Lag (1999:602).

1 a §   Infor­ma­tion till för­säk­rings­ta­gare och dem som erbjuds att teckna en för­säk­ring ska vara anpas­sad efter för­säk­ring­ens art och tyd­ligt visa för­säk­ring­ens vill­kor och vär­de­ut­veck­ling. Även andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ringar ska ges den infor­ma­tion de behö­ver.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vil­ken infor­ma­tion en för­säk­rings­gi­vare ska lämna till för­säk­rings­ta­garna, andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ring­arna och till dem som erbjuds att teckna en för­säk­ring hos för­säk­rings­gi­va­ren.
Lag (2020:396).

1 b §   De per­so­ner, vil­kas pen­sio­ner tryg­gas av ett utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut, ska ges den infor­ma­tion som behövs om insti­tu­tet och dess verk­sam­het samt om tjäns­te­pen­sio­nerna och de över­ens­kom­mel­ser som lig­ger till grund för pen­sio­nerna. Även de som erbjuds att ingå avtal om tjäns­te­pen­sion ska ges sådan infor­ma­tion.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vil­ken infor­ma­tion som ett utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut ska lämna.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om hur infor­ma­tion ska läm­nas enligt första styc­ket.
Lag (2019:751).

2 §   En utländsk för­säk­rings­gi­vare skall i alla med­de­lan­den till all­män­he­ten nämna sin orga­ni­sa­tions­form och sitt hem­land.
Lag (1999:602).

3 §   Ett för­säk­rings­brev skall inne­hålla upp­gif­ter både om de all­männa för­säk­rings­vill­ko­ren och om de sär­skilda vill­kor som gäl­ler för den för­säk­ring som avses i bre­vet.

4 §   En utländsk för­säk­rings­gi­vare får inte före­spegla fram­tida åter­bä­ring som sak­nar grund i för­säk­rings­av­ta­let.
Lag (1999:602).

5 §   På begä­ran av den som i egen­skap av för­säk­ringsom­bud eller på lik­nande sätt biträtt en utländsk för­säk­rings­gi­vare skall Finan­sin­spek­tio­nen utfärda ett intyg över verk­sam­he­tens omfatt­ning och inne­håll, om inty­get behövs för att den som biträtt för­säk­rings­gi­va­ren skall få driva lik­nande verk­sam­het i ett annat land som omfat­tas av avta­let om Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det. För­säk­rings­gi­va­ren och den som begär intyg skall lämna inspek­tio­nen de upp­lys­ningar som behövs för att inspek­tio­nen skall kunna full­göra denna skyl­dig­het.
Lag (1999:602).

6 §   Utö­ver bestäm­mel­serna i denna lag gäl­ler för utländska tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut som bedri­ver för­säk­rings­dis­tri­bu­tion i Sve­rige bestäm­mel­serna i lagen (2018:1219) om försäkrings-​​ dis­tri­bu­tion. Vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i den lagen ska det som sägs om för­säk­rings­fö­re­tag avse utländska tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vad utländska tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut ska iaktta vid tillämp­ning av första styc­ket. Lag (2019:751).


9 kap. Över­lå­telse av för­säk­rings­be­stånd

1 §   En utländsk för­säk­rings­gi­vare (över­lå­tande för­säk­rings­gi­vare) som dri­ver verk­sam­het enligt denna lag kan helt eller del­vis över­låta ett bestånd av för­säk­ringar som hör till verk­sam­he­ten till en svensk eller utländsk för­säk­rings­gi­vare (över­ta­gande för­säk­rings­gi­vare) under de för­ut­sätt­ningar som anges i detta kapi­tel.

Ett utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut som dri­ver verk­sam­het enligt denna lag får helt eller del­vis över­låta ett bestånd av tjäns­te­pen­sions­av­tal under de för­ut­sätt­ningar som anges i 9-17 §§. Lag (2019:751).

Över­lå­telse av för­säk­rings­be­stånd från EES-​för­säk­rings­gi­vare

2 §   När Finan­sin­spek­tio­nen av en behö­rig myn­dig­het i ett annat EES-​land ges möj­lig­het att yttra sig över en fråga om till­stånd till en över­lå­telse av ett bestånd av för­säk­ringar, som med­de­lats i en verk­sam­het som dri­vits med stöd av denna lag, skall inspek­tio­nen lämna sitt sam­tycke om
   1. för­säk­rings­ta­gar­nas rätt inte för­säm­ras, och
   2. den över­ta­gande för­säk­rings­gi­va­ren har den kapi­tal­bas som krävs sedan över­lå­tel­sen beak­tats.

Ytt­ran­det enligt första styc­ket skall läm­nas inom tre måna­der.

3 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska innan den ytt­rar sig ge de berörda för­säk­rings­ta­garna och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade på grund av för­säk­ringar möj­lig­het att anmäla om de har något att invända mot över­lå­tel­sen. Då ska vad som före­skrivs om offent­lig­gö­rande i 14 kap. 9 § för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043) gälla i tillämp­liga delar. Om över­lå­tel­sen har offent­lig­gjorts på mot­sva­rande sätt i Sve­rige av en behö­rig myn­dig­het i den över­lå­tande för­säk­rings­gi­va­rens hem­land, behö­ver inspek­tio­nen inte offent­lig­göra ansö­kan.
Lag (2015:714).

Över­lå­telse av för­säk­rings­be­stånd från för­säk­rings­gi­vare från tredje land

4 §   En för­säk­rings­gi­vare från tred­je­land får med Finans-​​ inspek­tio­nens till­stånd helt eller del­vis över­låta sitt för­säk­rings­be­stånd som avses i 1 § första styc­ket till en annan för­säk­rings­gi­vare. Över­lå­telse får ske till
   1. ett svenskt för­säk­rings­fö­re­tag, eller
   2. en utländsk för­säk­rings­gi­vare som har kon­ces­sion i Sve­rige eller som är auk­to­ri­se­rad i ett land inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det. Lag (2019:751).

5 §   Ansö­kan om till­stånd till över­lå­telse av för­säk­rings­be­stånd enligt 4 § ska göras av såväl den över­lå­tande för­säk­rings­gi­va­ren som den över­ta­gande för­säk­rings­gi­va­ren. Det avtal som träf­fats om över­lå­tel­sen ska läm­nas in till­sam­mans med ansök­ningen. För ansök­ningen gäl­ler 14 kap. 8 och 9 §§ för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043). Lag (2015:714).

6 §   Finan­sin­spek­tio­nen skall innan till­stånd läm­nas enligt 4 § ge den behö­riga myn­dig­he­ten i det land där ris­ker är belägna eller där åta­gan­den skall full­gö­ras möj­lig­het att yttra sig.
Finan­sin­spek­tio­nen får pröva ansö­kan om till­stånd att verk­ställa över­lå­tel­se­av­ta­let sedan myn­dig­he­ten ytt­rat sig eller, om den inte ytt­rat sig, tre måna­der efter det att den utländska myn­dig­he­ten mot­tog med­de­lan­det.

7 §   Till­stånd att verk­ställa över­lå­tel­se­av­tal som avses i 4 § skall ges om
   1. för­säk­rings­ta­gar­nas rätt inte för­säm­ras,
   2. den över­ta­gande för­säk­rings­gi­va­ren har den kapi­tal­bas som krävs sedan över­lå­tel­sen beak­tats, var­vid hän­syn tagits till undan­tag som kan ha med­gi­vits i enlig­het med 5 kap. 16 §, och
   3. behö­rig myn­dig­het i det land, där ris­ker är belägna eller där åta­gan­den skall full­gö­ras, sam­tyc­ker till över­lå­tel­sen eller inte har ytt­rat sig.

Sak­nar den över­ta­gande för­säk­rings­gi­va­ren kon­ces­sion att driva för­säk­rings­rö­relse i Sve­rige, skall kapi­tal­ba­sen inty­gas av en behö­rig myn­dig­het. Med behö­rig myn­dig­het avses i detta fall den behö­riga myn­dig­he­ten i det EES-​land som över­va­kar för­säk­rings­gi­va­rens soli­di­tet.

8 §   Sedan Finan­sin­spek­tio­nen bifal­lit ansö­kan om till­stånd till över­lå­telse av för­säk­rings­be­stånd enligt 5 §, ska inspek­tio­nen utan dröjs­mål kun­göra beslu­tet enligt 10 kap. 1 § 12. När beslu­tet kun­görs över­går ansva­ret för det över­låtna för­säk­rings­be­stån­det på den över­ta­gande för­säk­rings­gi­va­ren.
De för­säk­rings­ta­gare och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade som berörs av över­lå­tel­sen ska under­rät­tas om den enligt 14 kap. 13 § för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (2010:2043).

Om det i ett bestånd av för­säk­ring som över­lå­tits ingår ris­ker som är belägna i eller åta­gan­den som ska full­gö­ras i ett annat EES-​land, ska Finan­sin­spek­tio­nen offent­lig­göra den beslu­tade över­lå­tel­sen i det lan­det enligt bestäm­mel­serna där. Om över­lå­tel­se­be­slu­tet offent­lig­görs på mot­sva­rande sätt i det berörda lan­det, behö­ver inspek­tio­nen inte offent­lig­göra beslu­tet där. Lag (2015:714).

Över­lå­telse från ett utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut

9 §   Ett utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut får med Finans-​​ inspek­tio­nens till­stånd verk­ställa ett avtal om att helt eller del­vis över­låta sitt bestånd av tjäns­te­pen­sions­av­tal till ett svenskt tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag. Lag (2019:751).

10 §   Ansö­kan om till­stånd att verk­ställa ett över­lå­tel­se­av­tal enligt 9 § ska göras av det över­ta­gande före­ta­get. Ansö­kan ska inne­hålla
   1. det skrift­liga över­lå­tel­se­av­ta­let,
   2. upp­gif­ter om avtals­par­ter­nas namn, hem­vist och det land inom EES där respek­tive part är regi­stre­rad eller auk­to­ri­se­rad,
   3. en beskriv­ning av det bestånd av tjäns­te­pen­sions­av­tal som ska över­lå­tas och det huvud­sak­liga inne­hål­let i de över­ens­kom­mel­ser om pen­sions­för­må­ner som lig­ger till grund för avta­len,
   4. namn och hem­vist för arbets­gi­vare eller egen­fö­re­ta­gare som erbju­der pen­sions­för­må­ner enligt de tjäns­te­pen­sions­av­tal som ingår i det bestånd som ska över­lå­tas, eller som gör inbetal-​​ ningar till tjäns­te­pen­sions­in­sti­tu­tet,
   5. doku­men­ta­tion om att över­lå­tel­sen har god­känts av den ar- bets­gi­vare eller egen­fö­re­ta­gare som avses i 4 och en majo­ri­tet av de per­so­ner som har eller kom­mer att ha rätt till pen­sions­för­må­ner enligt tjäns­te­pen­sions­av­ta­len eller den över­ens­kom­melse som lig­ger till grund för dem, eller av en majo­ri­tet av före­trä­dare för dessa per­so­ner, och
   6. upp­gif­ter om vil­ket lands social-​​ och arbetsmarknadslag-​​ stift­ning som är tillämp­lig på de tjäns­te­pen­sions­av­tal som ingår i över­lå­tel­sen. Lag (2019:751).

11 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska utan dröjs­mål över­sända en ansö­kan till den behö­riga myn­dig­he­ten i det över­lå­tande insti­tu­tets hem­land för bedöm­ning. Lag (2019:751).

12 §   Till­stånd att verk­ställa ett över­lå­tel­se­av­tal ska ges, om
   1. all infor­ma­tion enligt 10 § har läm­nats,
   2. den behö­riga myn­dig­he­ten i det över­lå­tande insti­tu­tets hem­land har god­känt över­lå­tel­sen,
   3. de rät­tig­he­ter som till­kom­mer för­säk­rings­ta­garna, de för­säk­rade och andra ersätt­nings­be­rät­ti­gade hos det över­ta­gande före­ta­get före och efter över­lå­tel­sen är till­räck­ligt skyd­dade,
   4. det över­ta­gande före­ta­get har den kapi­tal­bas som krävs sedan över­lå­tel­sen har beak­tats,
   5. det över­ta­gande före­ta­gets orga­ni­sa­tion är ända­måls­en­lig med hän­syn till över­lå­tel­sen, och
   6. den som del­tar i led­ningen av det över­ta­gande före­ta­get har till­räck­lig kom­pe­tens och erfa­ren­het och i övrigt är lämp­lig för upp­gif­ten med hän­syn till den före­slagna över­lå­tel­sen.
Lag (2019:751).

13 §   Finan­sin­spek­tio­nen får före­lägga det över­ta­gande före­ta­get att ge in den ytter­li­gare utred­ning som är nöd­vän­dig för att inspek­tio­nen ska kunna bedöma om de rät­tig­he­ter som till­kom­mer för­säk­rings­ta­garna, de för­säk­rade och andra ersätt-​​ nings­be­rät­ti­gade hos det över­ta­gande före­ta­get är till­räck­ligt skyd­dade. Lag (2019:751).

14 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska med­dela beslut med anled­ning av en ansö­kan inom tre måna­der från det att ansö­kan togs emot. Inspek­tio­nen ska där­ef­ter inom två vec­kor under­rätta den behö­riga myn­dig­he­ten i det över­lå­tande insti­tu­tets hem­land om beslu­tet. Lag (2019:751).

15 §   Om över­lå­tel­sen leder till grän­sö­ver­skri­dande verk­sam­het ska Finan­sin­spek­tio­nen infor­mera det över­ta­gande före­ta­get om de reg­ler för verk­sam­he­ten som ska tilläm­pas på det över­låtna bestån­det. Infor­ma­tio­nen ska läm­nas inom en vecka från det att inspek­tio­nen tog emot den från den behö­riga myn­dig­he­ten i det över­lå­tande insti­tu­tets hem­land. Lag (2019:751).

16 §   I fråga om anmä­lan och regi­stre­ring av till­stånds­be­slu­tet och om över­gång av ansva­ret för det över­låtna bestån­det ska 11 kap. 24 § lagen (2019:742) om tjäns­te­pen­sions­fö­re­tag tilläm­pas. Lag (2019:751).

17 §   Om Finan­sin­spek­tio­nen och den behö­riga myn­dig­he­ten i ett utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tuts hem­land inte kan komma över­ens om för­fa­ran­det eller inne­hål­let i en åtgärd, får inspek­tio­nen hän­skjuta ären­det till Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten för med­ling i enlig­het med arti­kel 31.2 c i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 1094/2010 av den 24 novem­ber 2010 om inrät­tande av en euro­pe­isk till­syns­myn­dig­het (Euro­pe­iska försäkrings-​​ och tjäns­te­pen­sions­myn­dig­he­ten), om änd­ring av beslut nr 716/2009/EG och om upp­hä­vande av kom­mis­sio­nens beslut 2009/79/EG. Lag (2021:460).


10 kap. Sär­skilda bestäm­mel­ser

Kun­gö­relse

1 §   Finan­sin­spek­tio­nen ska i Post- och Inri­kes Tid­ningar kun­göra
   1. för­ord­nande av ett ombud enligt 3 kap. 6 § fjärde styc­ket, 8 § eller 6 kap. 12 §,
   2. beslut om att för­bjuda eller begränsa en utländsk för­säk­rings­gi­vares eller ett utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tuts rätt att för­foga över sina till­gångar här i lan­det enligt 3 kap. 7 § första styc­ket, 9 § första styc­ket eller 6 kap. 11 § första styc­ket,
   3. kon­ces­sion som bevil­jas en för­säk­rings­gi­vare från tred­je­land enligt 4 kap. 5 § första styc­ket,
   4. för­läng­ning av kon­ces­sion som bevil­jas en för­säk­rings­gi­vare från tred­je­land enligt 4 kap. 6 §,
   5. god­kän­nande av en före­trä­dare för en för­säk­rings­gi­vare från tred­je­land enligt 4 kap. 5 § första styc­ket eller 8 §,
   6. änd­ring av före­tags­namn för en för­säk­rings­gi­vare från tred­je­land enligt 6 kap. 3 § första styc­ket 5,
   7. för­ver­kande av kon­ces­sion enligt 6 kap. 2 eller 13 § eller åter­kal­lande av kon­ces­sion enligt 7 kap. 1 § för en för­säk­rings­gi­vare från tred­je­land,
   8. god­kän­nande eller för­ord­nande av ett ombud enligt 7 kap. 2 § andra styc­ket,
   9. anbud om över­ta­gande av ett för­säk­rings­be­stånd i ett admi­nist­ra­tionsbo enligt 7 kap. 6 § första styc­ket,
   10. beslut om anta­gande av anbud enligt 7 kap. 7 § första styc­ket,
   11. ansö­kan om till­stånd till över­lå­telse av för­säk­rings­be­stånd enligt 9 kap. 5 §, och
   12. till­stånd till över­lå­telse enligt 9 kap. 8 § första styc­ket.

I 7 kap. 7 § fjärde styc­ket och 9 kap. 8 § andra styc­ket finns bestäm­mel­ser om offent­lig­gö­rande av vissa över­lå­tel­se­be­slut i andra EES-​län­der. Lag (2018:1673).

2 §   Det som enligt denna lag har kun­gjorts i Post- och Inri­kes Tid­ningar skall anses ha kom­mit till tredje mans kän­ne­dom, om det inte av omstän­dig­he­terna fram­går att denne var­ken kände till eller borde ha känt till det som kun­gjorts. Innan sådant kun­gö­rande skett kan ett för­hål­lande som enligt lagen skall kun­gö­ras inte lag­li­gen åbe­ro­pas mot annan än den som visas ha känt till det.

Otillå­ten försäkrings-​​ eller tjäns­te­pen­sions­verk­sam­het

3 §   Om det kan antas att någon dri­ver en verk­sam­het som omfat­tas av denna lag, får Finan­sin­spek­tio­nen före­lägga denne att lämna de upp­lys­ningar om verk­sam­he­ten som behövs till inspek­tio­nen för att den skall kunna bedöma om lagen är tillämp­lig.

Om Finan­sin­spek­tio­nen fin­ner att någon bedri­ver verk­sam­het enligt denna lag utan att för­ut­sätt­ning­arna enligt 2 kap. 1 § eller 1 a § eller 4 kap. 1 § är upp­fyllda, skall inspek­tio­nen före­lägga denne att inom bestämd tid ändra sin verk­sam­het enligt inspek­tio­nens anvis­ningar eller upp­höra med verk­sam­he­ten.

Ett före­läg­gande enligt denna para­graf får rik­tas såväl mot den utländska för­säk­rings­gi­va­ren eller det utländska tjäns­te­pen­sions­in­sti­tu­tet som mot den som här i lan­det, i syfte att förmå någon att teckna för­säk­ring hos för­säk­rings­gi­va­ren eller ingå avtal om tjäns­te­pen­sion med tjäns­te­pen­sions­in­sti­tu­tet, är verk­sam för för­säk­rings­gi­va­rens eller tjäns­te­pen­sions­in­sti­tu­tets räk­ning. Inspek­tio­nen skall genast under­rätta den behö­riga myn­dig­he­ten i för­säk­rings­gi­va­rens eller tjäns­te­pen­sions­in­sti­tu­tets hem­land om före­läg­gan­det. Lag (2005:1123).

Över­kla­gande av beslut

4 §   Finan­sin­spek­tio­nens beslut enligt denna lag får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten. Lag (2018:806).

För­ord­nande om att ett beslut ska gälla ome­del­bart

4 a §   Finan­sin­spek­tio­nen får bestämma att föl­jande beslut ska gälla ome­del­bart, näm­li­gen beslut
   1. att för­bjuda en EES-​för­säk­rings­gi­vare eller ett utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tut att fort­sätta med sin mark­nads­fö­ring eller ingå nya för­säk­rings­av­tal eller avtal om tjäns­te­pen­sion,
   2. att inskränka en EES-​för­säk­rings­gi­vares eller ett utländskt tjäns­te­pen­sions­in­sti­tuts rätt att för­foga över sina till­gångar enligt 3 kap. 7 eller 9 §,
   3. att inte lämna sitt sam­tycke till en över­lå­telse av ett för­säk­rings­be­stånd enligt 9 kap. 2 §,
   4. att med­dela före­läg­gande, eller
   5. om hur verk­sam­he­ten ska bedri­vas enligt 6 kap. 11 § andra styc­ket. Lag (2021:460).

För­kla­ring att ären­det onö­digt uppe­hålls

4 b §   Om beslut i ett ärende om till­stånd enligt 9 kap. 14 § inte har med­de­lats inom tre måna­der från det att ansö­kan gavs in, får sökan­den begära för­kla­ring av dom­stol att ären­det onö­digt uppe­hålls.

En sådan begä­ran ska göras hos all­män för­valt­nings­dom­stol. Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

Om rät­ten läm­nar en för­kla­ring att ären­det onö­digt uppe­hålls ska ansö­kan anses ha avsla­gits av Finan­sin­spek­tio­nen om beslut där­ef­ter inte har med­de­lats inom tre måna­der. Lag (2019:751).

Vite och straff

5 §   Finan­sin­spek­tio­nen kan för­ena ett före­läg­gande eller för­bud enligt denna lag med vite. Har inspek­tio­nen före­lagt vite skall den utländska för­säk­rings­gi­va­ren eller det utländska tjäns­te­pen­sions­in­sti­tu­tet genast skrift­li­gen under­rät­tas om detta.

Finan­sin­spek­tio­nen kan vid vite före­lägga före­trä­da­ren för en för­säk­rings­gi­vare från tredje land att full­göra sina skyl­dig­he­ter enligt denna lag eller andra för­fatt­ningar att sända in behö­riga redo­vis­nings­hand­lingar och revi­sions­be­rät­tel­ser. Följs inte ett sådant vites­före­läg­gande kan inspek­tio­nen döma ut vitet. Lag (2005:1123).

6 §   Till böter eller fäng­else i högst ett år döms den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het till Finan­sin­spek­tio­nen med­de­lar orik­tiga eller vil­se­le­dande upp­gif­ter om sådana omstän­dig­he­ter som han är skyl­dig att lämna upp­gift om enligt denna lag.

All­männa bestäm­mel­ser

7 §   Om en hand­ling eller utred­ning, som enligt denna lag skall läm­nas till Finan­sin­spek­tio­nen, är avfat­tad på ett främ­mande språk, skall på begä­ran en bestyrkt svensk över­sätt­ning till­han­da­hål­las.

8 §   Ett ombud, som enligt 3 kap. 6 § fjärde styc­ket eller 8 §, 6 kap. 12 § eller 7 kap. 2 § andra styc­ket för­ord­nats av Finan­sin­spek­tio­nen, har rätt att få ersätt­ning av den utländska för­säk­rings­gi­va­ren med det belopp som bestäms av inspek­tio­nen.

9 §   Rege­ringen får före­skriva att en utländsk för­säk­rings­gi­vare som enligt denna lag bedri­ver verk­sam­het från en sekun­däre­ta­ble­ring här i lan­det skall betala årliga avgif­ter till Finan­sin­spek­tio­nen. Rege­ringen skall i så fall med­dela när­mare före­skrif­ter om hur avgif­ten skall beräk­nas.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1998:293
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1998.
   2. Genom den nya lagen upp­hävs lagen (1950:272) om rätt för utländska för­säk­rings­fö­re­tag att driva för­säk­rings­rö­relse i Sve­rige och lagen (1993:1302) om EES-​för­säk­rings­gi­vares verk­sam­het i Sve­rige.
   3. En utländsk för­säk­rings­gi­vare som är verk­sam i Sve­rige när denna lag trä­der i kraft har rätt att bedriva för­säk­rings­rö­relse i Sve­rige enligt den kon­ces­sion som bevil­jats med stöd av lagen (1950:272) om rätt för utländska för­säk­rings­fö­re­tag att driva för­säk­rings­rö­relse i Sve­rige eller enligt den rätt som erhål­lits med stöd av lagen (1993:1302) om EES-​för­säk­rings­gi­vares verk­sam­het i Sve­rige.
   4. De till­stånd och dis­pen­ser som har med­getts enligt lagen (1950:272) om rätt för utländska för­säk­rings­fö­re­tag att driva för­säk­rings­rö­relse i Sve­rige eller enligt lagen (1993:1302) om EES-​för­säk­rings­gi­vares verk­sam­het i Sve­rige skall efter ikraft­trä­dan­det av den nya lagen avse mot­sva­rande bestäm­mel­ser i den lagen.
   5. Beslut som har med­de­lats enligt äldre bestäm­mel­ser skall över­kla­gas enligt de bestäm­mel­serna.
   6. För sådan liv­ränta eller sjukränta som enligt 1 kap. 6 § till­hör annan för­säk­ring än liv­för­säk­ring och som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det av 5 kap. 6 § andra styc­ket, gäl­ler i tillämp­liga delar 11 § lagen (1950:272) om rätt för utländska för­säk­rings­fö­re­tag att driva för­säk­rings­rö­relse i Sve­rige i dess lydelse enligt SFS 1982:1083.

1999:226
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 maj 1999.
   2. Beträf­fande ansök­ningar som vid utgången av april månad 1999 har kom­mit in till rege­ringen eller, i före­kom­mande fall, Finan­sin­spek­tio­nen skall frå­gan, huruvida det är rege­ringen eller Finan­sin­spek­tio­nen som skall pröva ansök­ningen, avgö­ras enligt äldre bestäm­mel­ser.
   3. Beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det skall över­kla­gas enligt äldre bestäm­mel­ser. Det­samma gäl­ler beslut i ären­den efter sådan ansö­kan som avses under 2.

2003:511
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2004.
   2. En för­säk­rings­gi­vare från tredje land som bevil­jats kon­ces­sion före den 20 mars 2002 får till den 20 mars 2007 tillämpa äldre bestäm­mel­ser i 5 kap. 13 och 14 §§, var­vid de äldre bestäm­mel­ser i för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen som det där hän­vi­sas till skall tilläm­pas. En sådan för­säk­rings­gi­vare som vid sist­nämnda tid­punkt inte har upp­nått före­skri­ven sol­vensmar­gi­nal får fort­sätta att tillämpa dessa äldre bestäm­mel­ser längst till den 20 mars 2009, under för­ut­sätt­ning att för­säk­rings­gi­va­ren upp­rät­tar och till Finan­sin­spek­tio­nen för god­kän­nande över­läm­nar en plan med de åtgär­der som skall vid­tas för att uppnå detta krav.

2005:1054
   1. Denna lag trä­der i kraft den 2 janu­ari 2006.
   2. Har beslut om utmät­ning eller kon­kurs fat­tats före ikraft­trä­dan­det, gäl­ler 5 kap. 11 § i para­gra­fens äldre lydelse.

2005:1123
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2006.
   2. En EES-​för­säk­rings­gi­vare som är verk­sam i Sve­rige när denna lag trä­der i kraft har rätt att utan tillämp­ning av de nya bestäm­mel­serna i 2 kap. 1 § fort­sätta den verk­sam­he­ten här.

2008:101
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2008.
   2. En för­säk­rings­gi­vare från tredje land som vid tid­punk­ten för lagens ikraft­trä­dande dri­ver åter­för­säk­rings­rö­relse som omfat­tas av lagen, får fort­sätta att driva verk­sam­he­ten till och med den 1 okto­ber 2008 eller, om ansö­kan om kon­ces­sion inkom­mit till Finan­sin­spek­tio­nen senast vid den tid­punk­ten, till dess ansö­kan har prö­vats slut­ligt utan att någon kon­ces­sion har med­de­lats.

2009:355
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2009.
   2. I fråga om ansök­ningar om kon­ces­sion enligt 4 kap. 1 § som har kom­mit in till Finan­sin­spek­tio­nen före lagens ikraft­trä­dande ska äldre bestäm­mel­ser gälla. Hän­vis­ningen i 4 kap. 5 § första styc­ket 2 till 1 kap. 9 a § första styc­ket för­säk­rings­rö­rel­se­la­gen (1982:713) ska då avse den bestäm­mel­sens lydelse före den 1 juli 2009.

2013:98
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2013.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler för beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.

2013:454
   1. Denna lag trä­der i kraft den 15 juli 2013.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för ären­den som har kom­mit in till Finan­sin­spek­tio­nen före ikraft­trä­dan­det.

Vik­tiga lagar inom ersätt­nings­rät­ten

Vik­tiga lagar inom ersätt­nings­rät­ten

För­säk­rings­av­talslag (2005:104)
Ska­de­stånds­lag (1972:207)
JP Info­nets tjäns­ter inom ersätt­nings­rätt

JP Info­nets tjäns­ter inom ersätt­nings­rätt

Arbe­tar du med ersätt­nings­rätt? I JP Info­nets tjäns­ter hit­tar du det juri­diska grund­ma­te­rial du behö­ver som besluts­un­der­lag samt den senaste prax­isut­veck­lingen snabbt ana­ly­se­rad och kom­men­te­rad. Se allt inom ersätt­nings­rätt.