SFS 1998:714 Lag om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder

1

Lag
om ersättning vid frihetsberövanden och andra
tvångsåtgärder;

utfärdad den 17 juni 1998.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs följande.

1 § Denna lag gäller ersättning från staten för skador som orsakas av
frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder.

2 § Den som har varit häktad på grund av misstanke om brott har rätt till
ersättning,

1. om det meddelas frikännande dom, åtalet avvisas eller avskrivs eller

förundersökningen avslutas utan att åtal väcks,

2. om det för en viss del av brottsligheten meddelas frikännande dom,

åtalet avvisas eller avskrivs eller förundersökningen avslutas utan att åtal
väcks, och det är uppenbart att frihetsinskränkningen inte skulle ha beslu-
tats endast för den övriga brottsligheten,

3. om något brott i domen hänförs till en mildare straffbestämmelse och

det är uppenbart att frihetsinskränkningen vid en sådan bedömning inte
skulle ha beslutats,

4. om beslutet om frihetsinskränkning efter överklagande eller överpröv-

ning upphävs eller ersätts av ett beslut om en mindre ingripande åtgärd, eller

5. om beslutet om frihetsinskränkning undanröjs utan att det beslutas om

ny handläggning.

Vad som sägs i första stycket gäller också den som på grund av misstanke

om brott har varit anhållen under minst 24 timmar i sträck. Den som har
utsatts för en sådan frihetsinskränkning har också rätt till ersättning, om
beslutet om anhållande upphävs efter avslag på en häktningsframställning.

Vad som sägs i första stycket 1, 2, 4 och 5 gäller också den som på grund

av misstanke om brott under minst 24 timmar i sträck har varit underkastad
reseförbud eller anmälningsskyldighet, intagen för rättspsykiatrisk under-
sökning eller tagen i förvar av befälhavare på fartyg eller luftfartyg.

3 § Bestämmelserna i 2 § tillämpas också då någon på grund av en svensk
myndighets efterlysning för brott eller begäran om anhållande eller utläm-

1

Prop. 1997/98:105 och prop. 1997/98:96, bet. 1997/98:LU27, rskr. 1997/98:277.

Svensk författningssamling

SFS 1998:714
Utkom från trycket
den 30 juni 1998

SFS 1998:714

2

ning för brott har varit utsatt för ett motsvarande frihetsberövande utom-
lands.

4 § Den som har avtjänat fängelsestraff, sluten ungdomsvård eller för-
vandlingsstraff för böter har rätt till ersättning, om det efter överklagande
eller anlitande av särskilt rättsmedel meddelas frikännande dom eller döms
ut en mindre ingripande påföljd eller om den dom som har legat till grund
för verkställigheten undanröjs utan beslut om ny handläggning. Detsamma
gäller den som efter beslut av domstol enligt 31 kap. 3 § brottsbalken har
varit intagen för rättspsykiatrisk vård.

5 § Den som har varit berövad friheten till följd av beslut vid myndig-
hetsutövning utan att ha rätt till ersättning enligt 2–4 §§ har rätt till ersätt-
ning, om det står klart att beslutet vilade på felaktiga grunder och därför var
oriktigt.

6 § Den skadelidande har inte rätt till ersättning enligt 2–5 §§, om den
skadelidande själv uppsåtligen har föranlett åtgärden.

Om den skadelidande har försökt undanröja bevis eller på annat sätt

försvåra sakens utredning, eller om den skadelidande vid misstanke om
brott har försökt undandra sig förundersökning eller lagföring, lämnas
ersättning endast när det finns synnerliga skäl.

Ersättning kan vägras eller sättas ned, om den skadelidandes eget be-

teende har föranlett beslutet om frihetsinskränkning eller om det med hän-
syn till övriga omständigheter är oskäligt att ersättning lämnas. Ersättning
får dock inte vägras eller sättas ned enbart på den grunden att misstanke om
brott kvarstår utan att skuldfrågan är klarlagd.

Om tiden för frihetsinskränkning har avräknats eller annars beaktats vid

fastställande eller verkställighet av brottspåföljd, kan ersättningen sättas ned
efter vad som är skäligt.

7 § Ersättning enligt 2–5 §§ lämnas för utgifter, förlorad arbetsförtjänst,
intrång i näringsverksamhet och lidande.

8 § Den som åsamkas personskada eller sakskada genom våld som utövas
med stöd av 10 § eller 23 § första stycket första meningen polislagen
(1984:387), 2 kap. 17 § utsökningsbalken eller 57 § tullagen (1994:1550)
har rätt till ersättning, om den skadelidande inte har betett sig på ett sådant
sätt att det varit påkallat att använda våld mot hans eller hennes person eller
egendom.

9 § Anspråk på ersättning enligt denna lag får inte överlåtas innan ersätt-
ningen blivit slutligt bestämd.

10 § Om ersättning betalas enligt denna lag och den ersättningsberätti-
gade har rätt till skadestånd av någon annan, inträder staten i motsvarande
mån i den ersättningsberättigades rätt.

SFS 1998:714

3

11 § Den som har varit utsatt för en frihetsinskränkning på grund av
misstanke om brott och fått ersättning enligt denna lag är skyldig att betala
tillbaka det mottagna beloppet, om han eller hon senare döms för gärningen
och till följd av domens innehåll inte skulle ha haft rätt till ersättning vid en
prövning enligt 2 § 3. Återbetalningsskyldigheten får jämkas, om det finns
särskilda skäl.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999, då lagen (1974:515) om

ersättning vid frihetsinskränkning upphör att gälla.

2. Den nya lagen tillämpas även i fråga om åtgärder som har vidtagits före

ikraftträdandet men inte har upphört före denna tidpunkt.

På regeringens vägnar

LAILA FREIVALDS

Dag Mattsson
(Justitiedepartementet)

SFS 1998:714

4

Fakta Info Direkt, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 1998