SFS 2018:1219 Lag om försäkringsdistribution

1

Svensk författningssamling

Lag

om försäkringsdistribution
Utfärdad den 20 juni 2018

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs följande.

1 kap. Tillämpningsområde och uttryck i lagen
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om försäkringsdistribution som

gäller för försäkringsförmedlare och försäkringsföretag.

Med försäkringsdistribution avses verksamhet som består i att

1. ge råd om eller föreslå försäkringsavtal eller utföra annat förberedande

arbete innan ett försäkringsavtal ingås,

2. ingå ett försäkringsavtal, eller

3. bistå vid förvaltning eller fullgörande av ett försäkringsavtal.

2 § Med försäkringsdistribution avses inte verksamhet som bara består i

att

1. hänvisa någon till en försäkringsdistributör eller en försäkrings-

distributör till en presumtiv kund,

2. lämna allmän information om försäkring till någon, eller

3. inom ramen för en annan yrkesverksamhet i enskilda fall lämna

information eller ge råd om försäkring till någon.

Med försäkringsdistribution avses inte heller att yrkesmässigt handlägga,

värdera eller reglera försäkringsfall.

3 § Bestämmelserna om försäkringsdistribution i denna lag gäller även vid

distribution av återförsäkring, om inte annat anges.

4 § Bestämmelserna om försäkringsförmedlare i denna lag gäller även

anknuten försäkringsförmedlare, sidoverksam försäkringsförmedlare och

anknuten sidoverksam försäkringsförmedlare, om inte annat anges.

5 § För utländska försäkringsdistributörers verksamhet i Sverige gäller

bestämmelserna i denna lag i tillämpliga delar. För filialer till utländska

försäkringsförmedlare, som är ett avdelningskontor med självständig

förvaltning, gäller i övrigt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.

Undantag från lagens tillämpningsområde
6 § Lagen är inte tillämplig på en sidoverksam försäkringsförmedlares

försäkringsdistribution, om

1

Prop. 2017/18:216, bet. 2017/18:FiU45, rskr. 2017/18:427.

SFS 2018:1219

Publicerad

den 28 juni 2018

2

SFS

1. den distribuerade försäkringen kompletterar en vara eller tjänst och

försäkringen täcker risken för

a) förlust av varan eller funktionsfel i eller skada på varan,

b) att tjänsten inte kunnat utnyttjas, eller

c) skada på eller förlust av bagage och andra risker i samband med resa,

och

2. den årliga premien för den distribuerade försäkringen inte överstiger ett

värde motsvarande 600 euro, beräknat proportionellt på årsbasis, eller

3. premien för den distribuerade försäkringen inte överstiger ett värde

motsvarande 200 euro per person, i de fall försäkringen kompletterar en

tjänst och den tjänstens varaktighet inte är längre än tre månader.

7 § En försäkringsdistributör ska, när distributionen sker via en sido-

verksam försäkringsförmedlare som undantagits från tillämpningen av

denna lag enligt 6 §, säkerställa att

1. information tillhandahålls kunden innan försäkringsavtalet ingås, med

uppgifter om försäkringsdistributörens identitet och adress och om de

förfaranden som avses i 4 kap. 15 § och som gör det möjligt för kunder och

andra berörda parter att anmäla klagomål,

2. det införts ändamålsenliga och proportionerliga system som är

förenliga med 4 kap. 1 §, 3 § första stycket, 5 och 13 §§ samt 5 kap. 14, 18

och 19 §§ och som beaktar kundens krav och behov innan avtalsförslaget

läggs fram, och

3. det produktfaktablad som avses i 5 kap. 13 § lämnas till kunden innan

försäkringsavtalet ingås.

Avtalsvillkor som avviker från lagen
8 § Avtalsvillkor som avviker från 4 kap. 1 och 16 §§ får inte åberopas

mot kunden eller någon som härleder sin rätt från kunden, i annat fall än när

distributionen avser återförsäkring eller försäkring mot stora risker.

Bestämmelserna i 6 kap. 4–6, 10–12, 14 och 15 §§ om information som

ska lämnas vid distribution av försäkringsbaserade investeringsprodukter

behöver inte tillämpas, om en försäkringsdistributör och en professionell

kund har kommit överens om det. Efter en sådan överenskommelse behöver

inte heller 6 kap. 10 och 13–15 §§ tillämpas enligt 7 kap. 1 § vid distribution

av vissa pensionsförsäkringar.

Uttryck i lagen
9 § I denna lag betyder

1. anknuten försäkringsförmedlare: en försäkringsförmedlare som har

träffat avtal med ett eller flera försäkringsföretag om att distribuera

försäkringsprodukter, om dessa produkter inte konkurrerar med varandra

och avtalet innebär att försäkringsföretaget är ansvarigt för ren

förmögenhetsskada enligt 4 kap. 16 §,

2. anknuten sidoverksam försäkringsförmedlare: en sidoverksam

försäkringsförmedlare som har träffat avtal med ett eller flera

försäkringsföretag eller försäkringsförmedlare om att distribuera sådana

försäkringsprodukter som anges i 20 b och c, om avtalet innebär att

försäkringsföretaget eller försäkringsförmedlaren är ansvarig för ren

förmögenhetsskada enligt 4 kap. 16 §,

3. behörig myndighet: en utländsk myndighet eller annat utländskt organ

som har behörighet att besluta om tillstånd för eller registrering av

försäkringsförmedlare eller att utöva tillsyn över försäkringsförmedlare,

2018:1219

3

SFS

4. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

5. EES-försäkringsförmedlare: en utländsk försäkringsförmedlare vars

hemland är ett annat land inom EES och som omfattas av försäkrings-

distributionsdirektivet,

6. ersättning: en provision, avgift eller annan betalning, inbegripet en

ekonomisk ersättning av något slag eller eventuell annan finansiell eller

icke-finansiell förmån eller ett incitament, som erbjuds eller betalas ut med

avseende på försäkringsdistribution,

7. filial: en försäkringsförmedlares agentur eller filial som ligger i ett

annat land inom EES än hemlandet,

8. försäkringsbaserad investeringsprodukt: en försäkring med ett

förfallo- eller återköpsvärde som helt eller delvis är direkt eller indirekt

exponerat mot marknadsvolatilitet, med undantag för

a) skadeförsäkring,

b) livförsäkring där ersättning enligt avtalet endast betalas ut vid dödsfall

eller vid invaliditet till följd av skada, sjukdom eller funktionsnedsättning,

och

c) pensionsförsäkring,

9. försäkringsdistributionsdirektivet: Europaparlamentets och rådets

direktiv (EU) 2016/97 av den 20 januari 2016 om försäkringsdistribution, i

lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/411,

10. försäkringsdistributör: en försäkringsförmedlare eller ett försäkrings-

företag,

11. försäkringsförmedlare: en fysisk eller juridisk person, med undantag

för försäkringsföretag eller deras anställda, som mot ersättning bedriver

försäkringsdistribution,

12. försäkringsförmedlare från tredjeland: en försäkringsförmedlare vars

hemland inte omfattas av försäkringsdistributionsdirektivet,

13. hemland:

a) om försäkringsförmedlaren är en fysisk person, det land där för-

medlaren har sin hemvist,

b) om försäkringsförmedlaren är en juridisk person, det land där för-

medlarens säte ligger, eller, om förmedlaren enligt nationell rätt inte har

något säte, det land där förmedlarens huvudkontor ligger,

14. kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om

innehavet representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga

röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av

företaget,

15. nära förbindelser: det som avses i 1 kap. 14 § försäkringsrörelselagen

(2010:2043), med den skillnaden att det som anges där om försäkrings-

företag i stället ska avse försäkringsförmedlare,

16. pensionsförsäkring: försäkringsavtal som har som främsta syfte att ge

inkomst vid pensionering och som berättigar den försäkrade till vissa

ersättningar,

17. professionell kund: en kund som avses i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528)

om värdepappersmarknaden,

18. rådgivning grundad på en opartisk och personlig analys: sådan

rådgivning som avses i 4 kap. 2 §,

19. rådgivning: tillhandahållande av en personlig rekommendation till en

kund, antingen på kundens begäran eller på initiativ av försäkrings-

distributören, i fråga om ett eller flera försäkringsavtal,

20. sidoverksam försäkringsförmedlare: en försäkringsförmedlare – utom

kreditinstitut och värdepappersföretag enligt definitionen i artikel 4.1.1 och

4.1.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den

2018:1219

4

SFS

26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och

om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 – som bedriver försäkrings-

distribution som sidoverksamhet, under förutsättning att samtliga följande

villkor är uppfyllda:

a) den har inte försäkringsdistribution som huvudsaklig yrkesverksamhet,

b) den distribuerar bara vissa försäkringsprodukter som kompletterar en

vara eller en tjänst, och

c) de berörda försäkringsprodukterna omfattar inte livförsäkring eller

ansvarsförsäkring, utom när sådant skydd kompletterar den vara eller tjänst

som förmedlaren bedriver som huvudsaklig yrkesverksamhet,

21. skadeförsäkring: en försäkring som är hänförlig till någon av de

försäkringsklasser som anges i 2 kap. 11 § försäkringsrörelselagen,

22. stora risker: det som avses i 3 kap. 16 § andra och tredje styckena

försäkringsrörelselagen,

23. tjänstepensionsförsäkring: en livförsäkring som har samband med

yrkesutövning och där utbetalning av försäkringsbelopp (engångsbelopp

eller periodiska utbetalningar) beror av att en eller flera personer uppnår

eller förväntas uppnå en viss ålder samt försäkringar som meddelas som

tillägg till sådana försäkringar,

24. svensk fysisk person och svensk juridisk person: en fysisk eller juridisk

person vars hemland är Sverige,

25. varaktigt medium: ett medel som

a) gör det möjligt för kunden att bevara information som riktas till kunden

personligen, på ett sätt som är tillgängligt för användning i framtiden under

en tid som är lämplig med hänsyn till vad som är avsikten med informa-

tionen, och

b) tillåter oförändrad återgivning av den bevarade informationen, och

26. värdland: det land inom EES där en försäkringsförmedlare har en

permanent närvaro eller ett etableringsställe eller tillhandahåller tjänster,

och som inte är förmedlarens hemland.

2 kap. Tillstånd och registrering samt vissa bestämmelser för

försäkringsföretag
Tillstånds- och registreringsplikt
1 § En svensk försäkringsförmedlare får, med de undantag som föreskrivs

i detta kapitel, bedriva försäkringsdistribution endast efter tillstånd av

Finansinspektionen.

Beslut i fråga om tillstånd ska fattas inom tre månader från det att en

fullständig ansökan om tillstånd togs emot.

I 3 kap. finns kompletterande bestämmelser om underrättelse till Finans-

inspektionen om den svenska försäkringsförmedlaren ska bedriva verk-

samhet utomlands. I det kapitlet finns också bestämmelser om utländska

försäkringsförmedlares verksamhet i Sverige.

2 § Tillstånd för att bedriva försäkringsdistribution får avse

1. alla slag av försäkringar,

2. bara livförsäkringar, eller

3. bara skadeförsäkringar.

Tillståndet får begränsas till att avse en eller flera försäkringsklasser eller

grupper av försäkringar som avses i 2 kap. 11–13 §§ försäkringsrörelselagen

(2010:2043) och i föreskrifter som har meddelats med stöd av 2 kap. 19 § 2

samma lag.

2018:1219

5

SFS

3 § Den som har fått tillstånd enligt 1 § att bedriva försäkringsdistribution

ska senast sex månader efter det att tillstånd beviljades anmäla sig för

registrering hos Bolagsverket.

Om anmälan för registrering inte görs inom denna tid eller om Bolags-

verket genom beslut som har fått laga kraft avskrivit en sådan anmälan eller

vägrat registrering, upphör tillståndet att gälla.

Verksamheten får inte påbörjas förrän registrering har skett.

4 § För en anknuten sidoverksam försäkringsförmedlare gäller i stället för

det som anges i 1–3 §§ att det försäkringsföretag eller den andra försäkrings-

förmedlare som förmedlaren har ingått avtal med om att distribuera dess

försäkringsprodukter ska anmäla förmedlaren för registrering hos Bolags-

verket.

Innan anmälan görs, ska anmälaren kontrollera att förmedlaren uppfyller

kraven i 7 § första stycket 1–4 och 7 eller 8 § första stycket 1 och 3–5 och

andra stycket. Kravet på att de personer som avses i 8 § första stycket 3 även

i övrigt ska vara lämpliga för att ingå i ledningen behöver dock inte

kontrolleras. Anmälaren ska, genom att begära att ett utdrag ur det register

som förs enligt lagen (1998:620) om belastningsregister visas upp,

kontrollera att kraven i 7 § första stycket 2 eller 8 § första stycket 3 i detta

avseende är uppfyllda.

I en anmälan om registrering ska det anges om distributionen av

försäkringsprodukter ska avse alla slag av försäkringar, bara livförsäkringar

eller bara skadeförsäkringar eller om den ska begränsas till att avse en eller

flera försäkringsklasser eller sådana grupper av försäkringsklasser som

avses i 2 kap. 11–13 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) och i

föreskrifter som har meddelats med stöd av 2 kap. 19 § 2 samma lag.

Första–tredje styckena gäller även anknutna försäkringsförmedlare som

endast avser att distribuera andra försäkringar än försäkringsbaserade

investeringsprodukter eller sådana pensionsförsäkringar som avses i 7 kap.

1 §.

Verksamheten får inte påbörjas förrän registrering har skett.

5 § En sammanslutning av försäkringsföretag eller försäkringsförmedlare

får anmäla en anknuten sidoverksam försäkringsförmedlare för registrering

hos Bolagsverket. I sådana fall gäller 4 §.

6 § Anställda hos ett försäkringsföretag eller hos en sådan försäkrings-

förmedlare som är juridisk person behöver inte ha tillstånd enligt denna lag.

Förutsättningar för tillstånd för en fysisk person
7 § Tillstånd för en svensk fysisk person att bedriva försäkrings-

distribution får ges bara om den fysiska personen

1. inte är underårig, försatt i konkurs, har näringsförbud eller förvaltare

enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken,

2. inte förekommer i det register som förs enligt lagen (1998:620) om

belastningsregister avseende vissa allvarliga förmögenhetsbrott eller viss

allvarlig ekonomisk brottslighet och har visat skötsamhet i ekonomiska

angelägenheter,

3. har lämplig kunskap och kompetens för den verksamhet som ska

bedrivas,

4. uppfyller kraven på fortlöpande fortbildning och yrkesutveckling,

2018:1219

6

SFS

5. omfattas av en försäkring för skadeståndsskyldighet som kan upp-

komma om han eller hon åsidosätter sina skyldigheter,

6. även i övrigt är lämplig att bedriva verksamheten, och

7. inte har eller kan väntas komma att få sådana nära förbindelser med

någon annan som hindrar en effektiv tillsyn över den fysiska personen.

Första stycket 5 gäller inte för anknutna försäkringsförmedlare som avser

att distribuera försäkringsbaserade investeringsprodukter eller sådana

pensionsförsäkringar som anges i 7 kap. 1 §.

Förutsättningar för tillstånd för en juridisk person
8 § Tillstånd för en svensk juridisk person att bedriva försäkrings-

distribution får ges bara om

1. den juridiska personen inte är i konkurs eller likvidation,

2. den juridiska personen omfattas av en försäkring för skadestånds-

skyldighet som kan uppkomma om den åsidosätter sina skyldigheter,

3. den som ska ingå i den juridiska personens ledning eller vara ersättare

för denne uppfyller kraven i 7 § första stycket 2 samt har tillräcklig insikt

och erfarenhet för att delta i ledningen av en juridisk person som bedriver

försäkringsdistribution och även i övrigt är lämplig att ingå i ledningen,

4. anställda som direkt deltar i distributionen av försäkringar för den

juridiska personens räkning uppfyller kraven i 7 § första stycket 1–4, och

5. den juridiska personen inte har eller kan väntas komma att få sådana

nära förbindelser med någon annan som hindrar en effektiv tillsyn över den

juridiska personen.

Den juridiska personen ska kontrollera att förutsättningarna enligt första

stycket 4 är uppfyllda. I samband med detta ska den juridiska personen

begära att ett utdrag ur det register som förs enligt lagen (1998:620) om

belastningsregister visas upp för att kontrollera att kraven i 7 § första

stycket 2 i detta avseende är uppfyllda.

Första stycket 2 gäller inte för anknutna försäkringsförmedlare som avser

att distribuera försäkringsbaserade investeringsprodukter eller sådana

pensionsförsäkringar som anges i 7 kap. 1 §.

Vissa bestämmelser om försäkringsföretag
9 § Ett försäkringsföretag ska kontrollera att anställda som direkt deltar i

distributionen av försäkringar för företagets räkning uppfyller kraven i 7 §

första stycket 1–4. Vid den kontrollen ska 8 § andra stycket tillämpas.

10 § Ett försäkringsföretag som bedriver försäkringsdistribution ska

kontrollera att den som ingår i ledningen för företaget eller är ersättare för

denne uppfyller kraven i 8 § första stycket 3.

Bemyndiganden
11 § Regeringen får meddela föreskrifter om

1. vilka allvarliga förmögenhetsbrott och vilken allvarlig ekonomisk

brottslighet som avses i 7 § första stycket 2, och

2. om hur registerkontrollen enligt 4, 5 och 7–10 §§ ska gå till.

12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om

1. vad en ansökan om tillstånd enligt 1 § och en anmälan om registrering

enligt 4 eller 5 § ska innehålla,

2018:1219

7

SFS

2. vad en anmälare enligt 4 eller 5 § ska iaktta vid kontrollen av anknutna

sidoverksamma försäkringsförmedlare eller anknutna försäkringsförmed-

lare vid anmälan av dessa förmedlare för registrering hos Bolagsverket.

3. vad som avses med skötsamhet i ekonomiska angelägenheter enligt 7 §

första stycket 2,

4. vilken kunskap och kompetens samt fortlöpande fortbildning och

yrkesutveckling som krävs enligt 7 § första stycket 3 och 4 och 8 § första

stycket 4,

5. sådan försäkring för skadeståndsskyldighet som avses i 7 § första

stycket 5 och 8 § första stycket 2,

6. vad som avses med i övrigt lämplig när det gäller att bedriva

verksamheten enligt 7 § första stycket 6 och att ingå i ledningen enligt 8 §

första stycket 3,

7. vilken insikt och erfarenhet som krävs enligt 8 § första stycket 3,

8. vilka som ska anses ingå i den juridiska personens ledning eller vara

ersättare för någon av dem enligt 8 § första stycket 3, och

9. vad den juridiska personen i övrigt ska iaktta enligt 8 § andra stycket i

samband med kontroll av anställda.

3 kap. Verksamhet över gränserna
Utländska försäkringsförmedlares verksamhet i Sverige
EES-försäkringsförmedlare
1 § En EES-försäkringsförmedlare får bedriva försäkringsdistribution

1. genom att erbjuda och tillhandahålla tjänster i Sverige utan att inrätta

en filial eller en permanent närvaro här för tid från det att Finansinspektionen

från en behörig myndighet i försäkringsförmedlarens hemland har tagit emot

en underrättelse om förmedlarens avsikt att bedriva försäkringsdistribution

genom att erbjuda och tillhandahålla tjänster i Sverige utan att inrätta filial

eller en permanent närvaro här, och

2. från en filial eller en permanent närvaro i Sverige för tid från och med

en månad efter det att Finansinspektionen från en behörig myndighet i

försäkringsförmedlarens hemland har tagit emot en underrättelse om för-

medlarens avsikt att bedriva försäkringsdistribution från filial eller en per-

manent närvaro i Sverige, eller tidigare om Finansinspektionen tillåter det.

Finansinspektionen ska genom den behöriga myndigheten i hemlandet

upplysa försäkringsförmedlaren om de bestämmelser som gäller för verk-

samheten här i landet.

När Finansinspektionen har tagit emot en underrättelse enligt första

stycket, ska inspektionen snarast bekräfta det till den behöriga myndigheten

i hemlandet.

2 § En underrättelse enligt 1 § första stycket ska innehålla uppgift om

1. förmedlarens identitet, adress och person- eller organisationsnummer,

2. kategori av förmedlare och, i förekommande fall, namn på det eller de

försäkringsföretag som representeras, och

3. inom vilka försäkringsklasser förmedlaren avser att bedriva försäk-

ringsdistribution.

En underrättelse enligt 1 § första stycket 2 ska därutöver innehålla uppgift

om

1. den adress i Sverige där dokument kan beställas, och

2. namn på den person som ska ansvara för ledningen av filialen eller den

permanenta närvaron.

2018:1219

8

SFS

Försäkringsförmedlare från tredjeland
3 § En försäkringsförmedlare från tredjeland får efter tillstånd av Finans-

inspektionen bedriva försäkringsdistribution från en filial eller en permanent

närvaro i Sverige.

Tillstånd får ges bara om

1. försäkringsförmedlaren i sitt hemland står under betryggande tillsyn av

en behörig myndighet och den myndigheten har medgett att förmedlaren

etablerar sig i Sverige, och

2. det finns skäl att anta att försäkringsförmedlaren uppfyller kraven i

2 kap. 7 eller 8 §.

4 § Tillstånd enligt 3 § får avse

1. alla slag av försäkringar,

2. bara livförsäkringar, eller

3. bara skadeförsäkringar.

Tillståndet får begränsas till att avse en eller flera försäkringsklasser eller

grupper av försäkringsklasser som avses i 2 kap. 11–13 §§ försäkrings-

rörelselagen (2010:2043) och i föreskrifter som har meddelats med stöd av

2 kap. 19 § 2 samma lag.

5 § Den som har fått tillstånd enligt 3 § att bedriva försäkringsdistribution

ska senast sex månader efter det att tillstånd beviljades anmäla sig för

registrering hos Bolagsverket.

Om anmälan för registrering inte görs inom denna tid eller om Bolags-

verket genom beslut som har fått laga kraft avskrivit en sådan anmälan eller

vägrat registrering, upphör tillståndet att gälla.

Verksamheten får inte påbörjas förrän registrering har skett.

Svenska försäkringsförmedlares verksamhet utomlands
6 § Om en svensk försäkringsförmedlare avser att bedriva försäkrings-

distribution i ett annat land inom EES utan att inrätta en filial eller en

permanent närvaro där, ska förmedlaren underrätta Finansinspektionen

innan verksamheten påbörjas. Underrättelsen ska innehålla uppgift om

1. förmedlarens identitet, adress och person- eller organisationsnummer,

2. det eller de länder inom EES som försäkringsförmedlaren avser att

bedriva verksamhet i,

3. kategori av förmedlare och, i förekommande fall, namn på det eller de

försäkringsföretag som representeras, och

4. inom vilka försäkringsklasser förmedlaren avser att bedriva försäk-

ringsdistribution.

Finansinspektionen ska inom en månad från det att underrättelsen togs

emot lämna över den till behörig myndighet i det land där verksamheten ska

bedrivas.

Finansinspektionen ska skriftligen underrätta försäkringsförmedlaren när

den behöriga myndigheten i värdlandet har bekräftat mottagandet av under-

rättelsen. Inspektionen ska även informera försäkringsförmedlaren om de

bestämmelser som gäller för verksamheten i värdlandet och att verksam-

heten måste vara förenlig med dessa.

7 § Om en svensk försäkringsförmedlare avser att inrätta en filial eller en

permanent närvaro i ett annat land inom EES för att bedriva försäkrings-

distribution, ska förmedlaren underrätta Finansinspektionen innan verk-

samheten påbörjas.

2018:1219

9

SFS

Underrättelsen enligt första stycket ska innehålla uppgift om

1. förmedlarens identitet, adress och person- eller organisationsnummer,

2. det eller de länder inom EES som försäkringsförmedlaren avser att

bedriva verksamhet i,

3. kategori av förmedlare och i förekommande fall namn på det eller de

försäkringsföretag som representeras,

4. inom vilka försäkringsklasser förmedlaren avser att bedriva försäk-

ringsdistribution,

5. den adress i värdlandet där dokument kan beställas, och

6. namn på den person som ska ansvara för ledningen av filialen eller den

permanenta närvaron.

8 § Om Finansinspektionen i sådana fall som avses i 7 § anser att det inte

finns skäl att ifrågasätta försäkringsförmedlarens organisatoriska struktur

eller ekonomiska situation utifrån den planerade distributionsverksamheten,

ska inspektionen inom en månad från det att underrättelsen togs emot lämna

över den till behörig myndighet i det land där filialen eller den permanenta

närvaron ska inrättas.

Finansinspektionen ska skriftligen underrätta försäkringsförmedlaren när

den behöriga myndigheten i värdlandet har bekräftat mottagandet av under-

rättelsen. När Finansinspektionen underrättats av den behöriga myndigheten

i värdlandet om de bestämmelser som gäller för verksamheten i det landet,

ska inspektionen i sin tur underrätta försäkringsförmedlaren om dessa.

Om Finansinspektionen anser att det inte finns förutsättningar för att

lämna över underrättelsen enligt första stycket, ska inspektionen meddela

beslut om det inom en månad från det att underrättelsen togs emot.

9 § Om en försäkringsförmedlare avser att ändra något som angetts i

underrättelsen enligt 6 eller 7 § när det gäller förmedlarens avsikt att bedriva

försäkringsdistribution efter det att verksamheten har inletts, ska för-

medlaren skriftligen underrätta Finansinspektionen om detta senast en

månad innan ändringen genomförs.

Finansinspektionen ska informera den behöriga myndigheten i värdlandet

om ändringen skyndsamt och senast en månad från den dag underrättelsen

togs emot.

10 § Om en försäkringsförmedlare har underrättat Finansinspektionen

enligt 6 § första stycket, 7 § första stycket eller 9 § första stycket, ska inspek-

tionen anmäla detta till Bolagsverket.

I de fall som avses i 6 § första stycket och 7 § första stycket ska anmälan

göras när Finansinspektionen lämnar över underrättelsen till den behöriga

myndigheten i det land där filialen eller den permanenta närvaron ska

inrättas eller verksamheten ska bedrivas.

I de fall som avses i 9 § första stycket ska anmälan göras när Finans-

inspektionen har tagit emot underrättelsen om ändring.

Bemyndigande
11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om vad en ansökan om tillstånd enligt 3 § ska innehålla.

2018:1219

10

SFS

4 kap. Regler för verksamheten
Grundläggande krav vid försäkringsdistribution
1 § En försäkringsdistributör ska bedriva sin verksamhet enligt god

försäkringsdistributionssed och med tillbörlig omsorg ta till vara kundens

intressen. Försäkringsdistributören ska handla hederligt, rättvist och

professionellt.

Försäkringsdistributören ska anpassa sin rådgivning efter kundens önske-

mål och behov samt endast rekommendera lösningar som är lämpliga för

kunden. Försäkringsdistributören ska avråda en kund som är en fysisk

person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför närings-

verksamhet från att vidta åtgärder som inte kan anses lämpliga med hänsyn

till kundens behov, ekonomiska förhållanden eller andra omständigheter.

Villkor för försäkringsförmedlares rådgivning grundad på en opartisk

och personlig analys
2 § Om en försäkringsförmedlare har informerat kunden enligt 5 kap. 6 §

första stycket 1 om att den tillhandahåller rådgivning grundad på en opartisk

och personlig analys, ska förmedlaren lämna rådgivningen efter en analys

av ett tillräckligt stort antal försäkringsavtal på marknaden, vilka ska vara

tillräckligt diversifierade med avseende på typ och produktleverantörer för

att säkerställa att kundens mål på lämpligt sätt kan tillgodoses.

En analys enligt första stycket får inte omfatta försäkringsprodukter som

helt eller delvis utvecklats av försäkringsförmedlaren själv, av företag som

försäkringsförmedlaren har nära förbindelser med eller av andra företag som

förmedlaren har ett sådant rättsligt eller ekonomiskt förhållande till att det

finns risk för att rådgivningen inte grundar sig på en opartisk och personlig

analys.

Ersättningar från någon annan än kunden
3 § En försäkringsdistributör får inte ta emot ersättning i samband med

försäkringsdistributionen från någon annan än kunden, om ersättningen kan

motverka att distributören uppfyller kraven i 1 §.

För en försäkringsförmedlare som lämnar rådgivning om försäkring

grundad på en opartisk och personlig analys enligt 2 § gäller utöver första

stycket även att förmedlaren inte får ta emot och behålla ersättning i

samband med försäkringsdistributionen från någon annan än kunden.

Andra stycket gäller inte mindre icke-monetära förmåner som

försäkringsförmedlaren har informerat kunden om och som kan höja

kvaliteten på tjänsten till kunden och som är av en sådan omfattning och art

att de inte kan anses hindra förmedlaren från att uppfylla sina skyldigheter

enligt 1 §.

Förbud mot marknadsföring av andra finansiella tjänster och

produkter
4 § En försäkringsförmedlare får inte i samband med försäkrings-

distribution marknadsföra andra finansiella tjänster och produkter än sådana

försäkringar som omfattas av tillståndet enligt 2 kap. 1 § eller registreringen

enligt 2 kap. 4 eller 5 §.

Förbudet gäller inte om försäkringsförmedlaren enligt någon annan

författning har rätt att tillhandahålla andra finansiella tjänster än de som

omfattas av tillståndet eller registreringen enligt denna lag.

2018:1219

11

SFS

Ersättningssystem
5 § En försäkringsdistributörs system för ersättning till anställda som är

sysselsatta inom distributörens försäkringsdistribution, inklusive till dem

som direkt leder eller ansvarar för detta arbete, ska vara uppbyggt på ett sätt

som inte motverkar försäkringsdistributörens förmåga att uppfylla sina

skyldigheter enligt 1 §.

Rutiner och riktlinjer för intern kontroll av kunskap och kompetens
6 § En försäkringsdistributör ska ha rutiner och riktlinjer för intern

kontroll av att den och dess anställda uppfyller kraven i 2 kap. 7 § första

stycket 1–4, 8 § första stycket 1, 3 och 4 samt 9 och 10 §§. Försäkrings-

distributören ska inrätta, upprätthålla och uppdatera register för dokumenta-

tion av de åtgärder som den vidtar för att uppfylla kraven.

En försäkringsdistributör ska utse en eller flera personer som ansvarar för

att distributören fullgör de skyldigheter som anges i första stycket. På

begäran av Finansinspektionen ska försäkringsdistributören lämna inspek-

tionen uppgift om namnet på den eller de personerna.

Intern process för produktgodkännande
7 § En försäkringsdistributör som utvecklar försäkringsprodukter för

distribution till kunder ska fastställa, tillämpa och löpande se över en process

för godkännande av de försäkringsprodukter som den utvecklar. Processen

ska även avse betydande förändringar av befintliga försäkringsprodukter.

En försäkringsprodukt eller en betydande förändring av en försäkrings-

produkt ska godkännas enligt den process som avses i första stycket innan

den marknadsförs eller distribueras till kunder (produktgodkännande).

8 § I processen för produktgodkännande ska det anges en fastställd

målgrupp av slutkunder för varje försäkringsprodukt. I processen ska alla

relevanta risker för målgruppen bedömas och det ska prövas om den avsedda

strategin för distribution av försäkringsprodukten är lämplig för mål-

gruppen.

Försäkringsdistributören ska vidta alla rimliga åtgärder för att de

försäkringsprodukter som den utvecklar distribueras till målgruppen.

9§ En försäkringsdistributör ska i processen för produktgodkännande

regelbundet se över de försäkringsprodukter som den erbjuder eller

marknadsför.

Försäkringsdistributören ska vid översynen

1. beakta vilka händelser som skulle kunna väsentligt påverka riskerna för

målgruppen, och

2. bedöma om försäkringsprodukten fortfarande motsvarar målgruppens

behov och om den avsedda distributionsstrategin fortfarande är lämplig.

10 § Processen för produktgodkännande enligt 7–9 §§ ska vara propor-

tionerlig och ändamålsenlig i förhållande till de försäkringsprodukter som

ska distribueras.

11 § Försäkringsdistributören ska lämna tillräcklig information om sina

försäkringsprodukter och om processen för produktgodkännande till de

övriga försäkringsdistributörer som ska distribuera produkterna.

En försäkringsdistributör som distribuerar försäkringsprodukter som

distributören inte själv utvecklar ska ha rutiner för att få tillgång till sådan

2018:1219

12

SFS

information. En sådan försäkringsdistributör ska skaffa sig god kännedom

om de distribuerade försäkringsprodukterna och om de målgrupper som har

fastställts.

12 § Bestämmelserna i 7–11 §§ gäller inte vid distribution av försäkringar

mot stora risker.

Korsförsäljning och kopplingsförbehåll
13 § När en försäkringsdistributör erbjuder en kund att ingå ett

försäkringsavtal tillsammans med en annan tjänst eller en produkt

(korsförsäljning) eller som ett villkor för överenskommelsen (kopplings-

förbehåll) och försäkringsavtalet är av underordnad betydelse, ska distribu-

tören erbjuda kunden att i stället köpa den andra tjänsten eller produkten

utan att ingå försäkringsavtalet.

Första stycket gäller inte om försäkringsavtalet erbjuds tillsammans med

1. investeringstjänster eller investeringsverksamheter som avses i 1 kap.

4 c § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, eller

2. betalkonto med grundläggande funktioner som avses i 4 a kap. 1 §

betaltjänstlagen (2010:751).

Tillgångar som tillhör kunden
14 § Pengar och andra tillgångar som en försäkringsförmedlare tar emot

för en kunds räkning ska hållas avskilda från förmedlarens egna tillgångar.

Klagomålshantering
15 § En försäkringsdistributör ska se till att kunder och andra som är

berörda av försäkringsdistributionen på ett lämpligt sätt kan anmäla klago-

mål mot distributören. Förfarandet för hantering av anmälda klagomål ska

vara effektivt. Försäkringsdistributören ska besvara klagomålen snarast

möjligt.

Skadestånd
16 § Om en försäkringsförmedlare uppsåtligen eller av oaktsamhet

åsidosätter sina skyldigheter enligt 1 §, ska försäkringsförmedlaren ersätta

ren förmögenhetsskada som på grund av detta drabbar en kund, ett

försäkringsföretag, ett fondbolag, ett förvaltningsbolag, ett fondföretag, en

förvaltare av alternativa investeringsfonder eller någon som härleder sin rätt

från kunden.

Om ett försäkringsföretag uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sina

skyldigheter enligt 1 §, ska försäkringsföretaget ersätta ren förmögen-

hetsskada som på grund av detta drabbar en kund eller någon som härleder

sin rätt från kunden.

17 § Den som vill göra anspråk på skadestånd enligt 16 § ska underrätta

försäkringsdistributören inom skälig tid efter det att han eller hon märkt eller

borde ha märkt att skada har uppkommit.

Om underrättelse inte görs inom skälig tid, faller rätten till skadestånd

enligt denna lag bort. Detsamma gäller om talan inte väcks inom tio år från

distributionstillfället.

2018:1219

13

SFS

Arbetsordning och instruktioner om arbetsfördelningen mellan

bolagsorganen
18 § Skyldigheten enligt 8 kap. 46 a § aktiebolagslagen (2005:551) för

styrelsen i ett publikt aktiebolag att årligen fastställa en skriftlig arbets-

ordning för sitt arbete gäller även för styrelsen i ett privat aktiebolag som

har tillstånd enligt 2 kap. 1 §. Detta gäller dock inte i fråga om bolag som

endast har en ledamot i styrelsen.

Skyldigheten enligt 8 kap. 46 b § aktiebolagslagen för styrelsen i ett

publikt aktiebolag att i skriftliga instruktioner ange arbetsfördelningen

mellan bolagsorganen gäller även för styrelsen i ett privat aktiebolag som

har tillstånd enligt 2 kap. 1 §.

Styrelsens ordförande ska bevaka att styrelsen fullgör de uppgifter som

anges i denna paragraf.

Bemyndiganden
19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om

1. vad en försäkringsdistributör ska iaktta för att uppfylla kraven i 1 §,

2. villkor för rådgivning grundad på en opartisk och personlig analys

enligt 2 § och 3 § andra och tredje styckena,

3. hur en ersättning som avses i 3 § första stycket ska vara utformad för

att inte motverka att en försäkringsdistributör uppfyller kraven i 1 §,

4. en försäkringsdistributörs ersättningssystem enligt 5 §,

5. vad en försäkringsdistributör ska iaktta för att uppfylla kraven på

rutiner och riktlinjer i 6 § första stycket, och

6. vad en försäkringsdistributör ska iaktta enligt 15 § vid hantering av

klagomål.

5 kap. Informationskrav och prövning av kundens krav och

behov
Allmän information till kunden
1 § En försäkringsdistributör ska i god tid innan ett försäkringsavtal ingås

lämna information till kunden om

1. sin identitet och adress och om distributören är försäkringsförmedlare

eller försäkringsföretag,

2. den eller de myndigheter som utövar tillsyn över försäkrings-

distributören,

3. huruvida distributören tillhandahåller rådgivning om de försäkrings-

produkter som distributören distribuerar, och

4. de möjligheter som finns för kunden att framställa klagomål mot

distributören och få en tvist med distributören prövad utanför domstol.

2 § En försäkringsförmedlare ska i god tid innan ett försäkringsavtal ingås

informera kunden om

1. det register som förmedlaren är upptagen i och hur registreringen kan

kontrolleras,

2. ansvarsförsäkringen, och

3. huruvida förmedlaren agerar för kundens eller ett försäkringsföretags

räkning.

2018:1219

14

SFS

3 § En sidoverksam försäkringsförmedlare ska i stället för det som anges

i 1 och 2 §§ i god tid innan ett försäkringsavtal ingås lämna sådan informa-

tion som avses i 1 § 1, 2 och 4 samt 2 § 1 och 2. Detsamma gäller en an-

knuten sidoverksam försäkringsförmedlare med undantag av information

som avses i 2 § 2.

4 § En anknuten försäkringsförmedlare och en anknuten sidoverksam

försäkringsförmedlare ska i stället för det som anges i 2 § 2 informera

kunden om att den försäkringsdistributör med vilken förmedlaren ingått

avtal om att distribuera dess försäkringsprodukter är ansvarig för ren

förmögenhetsskada enligt 4 kap. 16 §.

5 § En försäkringsförmedlare ska i god tid innan ett försäkringsavtal ingås

lämna information till kunden om huruvida förmedlaren har ett kvalificerat

innehav i ett försäkringsföretag eller om ett försäkringsföretag eller ett

moderbolag till ett försäkringsföretag har ett kvalificerat innehav i

försäkringsförmedlaren.

6 § En försäkringsförmedlare ska i god tid innan ett försäkringsavtal ingås

lämna information till kunden om huruvida förmedlaren

1. lämnar rådgivning som grundar sig på en opartisk och personlig analys,

2. genom avtal är förpliktad att distribuera försäkringar uteslutande för ett

eller flera försäkringsföretags räkning, och

3. distribuerar försäkringar från ett eller flera försäkringsföretag i annat

fall än som avses i 1 och 2.

Försäkringsförmedlaren ska, i de fall som avses i första stycket 2 och 3,

även ange namnet på försäkringsföretaget eller försäkringsföretagen.

Pris- och ersättningsinformation
7 § En försäkringsförmedlare ska i god tid innan ett försäkringsavtal ingås

lämna information till kunden om vilken form av ersättning som

förmedlaren får för försäkringsavtalet, vem som betalar ersättningen och

storleken på ersättningen eller, om detta inte är möjligt, grunderna för hur

ersättningen bestäms.

8 § En sidoverksam försäkringsförmedlare och en anknuten sidoverksam

försäkringsförmedlare ska i stället för det som anges i 7 § i god tid innan ett

försäkringsavtal ingås lämna information till kunden om vilken form av

ersättning som förmedlaren får för försäkringsavtalet.

9 § Ett försäkringsföretag ska i god tid innan ett försäkringsavtal ingås

lämna information till kunden om vilken form av ersättning som företagets

anställda får för försäkringsavtalet.

Information vid förnyelse el er ändring av försäkringsavtal
10 § Information som avses i 1–9 §§ ska lämnas till kunden även vid

förnyelse eller ändring av försäkringsavtalet, om det behövs.

Informationskrav och uppföranderegler vid rådgivning och vid

försäljning utan rådgivning
11 § En försäkringsdistributör ska innan ett försäkringsavtal ingås

1. klargöra kundens krav och behov i fråga om försäkringsskydd grundat

på de uppgifter som kunden har lämnat, och

2018:1219

15

SFS

2. ge kunden objektiv och tydlig information om försäkringsprodukten.

Försäkringsdistributörens skyldigheter enligt första stycket ska anpassas

efter typen av kund och produktens komplexitet.

12 § En försäkringsdistributör som tillhandahåller kunden rådgivning

innan ett visst försäkringsavtal ingås ska ge kunden en personlig rekommen-

dation, med en förklaring av varför en viss produkt bäst motsvarar kundens

krav och behov. Rådgivningen ska anpassas efter typen av kund och pro-

duktens komplexitet.

Särskilt formkrav vid distribution av skadeförsäkring
13 § Vid distribution av en skadeförsäkringsprodukt till en enskild kund

som är en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller

utanför näringsverksamhet ska försäkringsdistributören i god tid innan ett

försäkringsavtal ingås ge kunden information om försäkringsprodukten i

form av ett standardiserat produktfaktablad på papper eller annat varaktigt

medium. Försäkringsdistributören får tillsammans med produktfaktabladet

lämna annan information som distributören är skyldig att lämna till kunden.

Produktfaktabladet ska vara upprättat av utvecklaren av skadeförsäkrings-

produkten.

Informationens form
14 § All information, inklusive marknadsföringsmaterial, som en försäk-

ringsdistributör lämnar till kunder ska vara rättvisande och får inte vara

vilseledande. Marknadsföringsmaterial ska alltid klart och tydligt kunna

identifieras som sådant.

Särskilda bestämmelser om en näringsidkares marknadsföring av pro-

dukter och tjänster och vilken information som ska lämnas till kunder finns

i marknadsföringslagen (2008:486) och lagen (2005:59) om distansavtal och

avtal utanför affärslokaler.

15 § Information som avses i 1–12 §§ ska lämnas avgiftsfritt till kunden i

en pappershandling, på ett annat varaktigt medium eller på en webbplats

som är tillgänglig för kunden. Informationen ska var klar och begriplig och

lämnas på svenska, på ett officiellt språk i det land inom EES där risken är

belägen eller där åtagandet görs eller på ett annat språk som distributören

och kunden kommer överens om.

Informationen får lämnas på ett annat varaktigt medium än papper endast

om

1. det kan anses lämpligt med hänsyn till försäkringsdistributörens och

kundens affärsförbindelser, och

2. kunden uttryckligen har valt att få informationen på ett annat varaktigt

medium än papper.

Informationen får lämnas på en webbplats endast om

1. den tillställs kunden personligen, eller

2. följande villkor är uppfyllda:

a) det kan anses lämpligt med hänsyn till försäkringsdistributörens och

kundens affärsförbindelser,

b) kunden har godtagit att informationen lämnas på en webbplats,

c) kunden på elektronisk väg har underrättats om adressen till webb-

platsen och den plats på webbplatsen där kunden kan få tillträde till informa-

tionen, och

2018:1219

16

SFS

d) det är säkerställt att informationen är tillgänglig på webbplatsen under

en så lång period som kunden rimligen kan förväntas behöva den.

Kunden har alltid rätt att på begäran få informationen avgiftsfritt i en

pappershandling.

Undantag för telefonförsäljning
16 § När ett försäkringsavtal ingås per telefon tillämpas inte 1–9, 11, 13

och 15 §§. Försäkringsdistributören ska dock alltid upplysa kunden om

vilken typ av information som finns tillgänglig enligt detta kapitel innan ett

avtal ingås på sådant sätt. Kunden har alltid rätt att på begäran få den

informationen muntligen innan ett avtal ingås. Särskilda bestämmelser om

information som ska lämnas till en konsument innan ett avtal ingås per

telefon finns i 3 kap. lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför

affärslokaler.

Snarast efter det att ett försäkringsavtal har ingåtts per telefon ska

försäkringsdistributören lämna kunden den information som avses i 1–9, 11

och 12 §§ på det sätt som anges i 15 § och ett produktfaktablad enligt 13 §.

Särskilt informationskrav vid anslutning till obligatorisk

tjänstepensionsförsäkringsplan
17 § Om en anställd ansluts till en obligatorisk tjänstepensionsplan, ska de

försäkringsföretag som omfattas av planen säkerställa att information som

avses i 1, 7 och 9 §§ samt 11 § första stycket 2 lämnas till den anställde utan

dröjsmål efter anslutningen.

Särskilda informationskrav vid korsförsäljning och

kopplingsförbehål
18 § När ett försäkringsavtal erbjuds tillsammans med en annan, under-

ordnad tjänst eller produkt som inte är en försäkring ska försäkrings-

distributören informera kunden om huruvida det är möjligt att köpa de olika

delarna separat. Om detta är möjligt ska distributören ge kunden en adekvat

beskrivning av delarna samt lämna uppgifter om kostnader och avgifter för

varje del.

19 § Om risken eller försäkringsskyddet i ett sådant avtal som erbjuds en

kund enligt 18 § skiljer sig från risken eller försäkringsskyddet när de olika

delarna köps separat, ska försäkringsdistributören ge kunden en adekvat

beskrivning av hur förhållandet mellan delarna förändrar risken eller

försäkringsskyddet.

Skyldighet att vidarebefordra information
20 § En försäkringsförmedlare ska till kunden vidarebefordra sådan

information om försäkringsavtalet som ett försäkringsföretag är skyldigt att

lämna till en försäkringstagare.

Dokumentationsskyldighet
21 § En försäkringsdistributör ska dokumentera vad som förekommit vid

distributionstillfället och lämna dokumentationen till kunden.

Undantag från informationsplikten
22 § Bestämmelserna i 1–13 och 21 §§ gäller inte vid distribution av

försäkringar mot stora risker eller återförsäkring.

2018:1219

17

SFS

Sanktioner vid utebliven information
23 § Om information inte tillhandahålls i enlighet med 1–19 §§ ska även

marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas, med undantag av bestämmel-

serna i 29–36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses

vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket marknadsföringslagen.

Bemyndiganden
24 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om

1. försäkringsdistributörers informationsskyldighet enligt 1–9 §§,

2. villkor för lämnande av information på annat varaktigt medium än

papper eller på en webbplats enligt 15 §,

3. vad ett försäkringsföretag ska iaktta för att fullgöra skyldigheten enligt

17 §,

4. vilka informationskrav som ska gälla vid korsförsäljning enligt 18 och

19 §§, och

5. vad en försäkringsdistributör ska iaktta när det gäller dokumentation av

försäkringsdistributionen och utlämnande av sådan dokumentation enligt

21 §.

6 kap. Ytterligare krav vid distribution av försäkringsbaserade

investeringsprodukter
Tillämpningsområdet för ytterligare krav
1 § Detta kapitel gäller när försäkringsdistribution avser försäkrings-

baserade investeringsprodukter. Bestämmelserna gäller utöver det som

anges i 4 och 5 kap.

Försäkringsbaserade investeringsprodukter får inte distribueras av sido-

verksamma försäkringsförmedlare eller anknutna sidoverksamma försäk-

ringsförmedlare.

Förebyggande av intressekonflikter
2 § En försäkringsdistributör ska fastställa och tillämpa effektiva organi-

satoriska och administrativa förfaranden så att alla rimliga åtgärder vidtas

för att förhindra att kundernas intressen påverkas negativt av intresse-

konflikter.

Hantering av intressekonflikter
3 § En försäkringsdistributör ska vidta alla lämpliga åtgärder för att identi-

fiera, förhindra och hantera de intressekonflikter som kan uppkomma mellan

distributören, en anknuten försäkringsförmedlare eller någon närstående

person till dem och en kund eller mellan kunder i samband med försäk-

ringsdistribution och tillhandahållande av sidotjänster, inklusive intresse-

konflikter som orsakas av ersättningar eller förmåner från någon annan än

kunden, distributörens eget ersättningssystem eller andra incitament.

Om de förfaranden som en försäkringsdistributör har fastställt och

tillämpar enligt 2 § och de åtgärder som vidtagits enligt första stycket inte

räcker för att förhindra att kundernas intressen kan komma att påverkas

negativt, ska distributören informera kunden om arten av eller källan till

intressekonflikten i god tid innan ett försäkringsavtal ingås.

Informationen enligt andra stycket ska lämnas på ett varaktigt medium

och vara tillräckligt tydlig och detaljerad med hänsyn till typen av kund, för

2018:1219

18

SFS

att kunden ska kunna fatta ett välgrundat beslut när det gäller den

försäkringsdistribution där intressekonflikten uppstår.

Information til kunder
Information om försäkringsdistributionen och om risker
4 § En försäkringsdistributör ska förse kunden med lämplig och lätt-

begriplig information enligt 5 och 6 §§ i god tid innan ett avtal ingås.

Informationen ska ge kunden rimliga möjligheter att förstå arten av och

vilka risker som är förknippade med den försäkringsdistribution och de

försäkringsbaserade investeringsprodukter som försäkringsdistributören

erbjuder.

Informationen får lämnas i standardiserad form.

Information vid alla typer av försäkringsdistribution
5 § En försäkringsdistributör ska förse kunden med information om

1. försäkringsbaserade investeringsprodukter och föreslagna placerings-

strategier, inbegripet vägledning om och varningar för de risker som är förk-

nippade med investeringar i försäkringarna eller placeringsstrategierna, och

2. alla kostnader och avgifter förknippade med distributionen av den

försäkringsbaserade investeringsprodukten, inbegripet kostnaderna för

eventuell rådgivning och kostnaderna för den försäkringsbaserade investe-

ringsprodukt som rekommenderas eller marknadsförs till kunden samt hur

kunden får betala kostnader och avgifter, inbegripet eventuella betalningar

från tredjepart.

Informationen om kostnader och avgifter, inbegripet kostnader och

avgifter som har samband med distributionen av den försäkringsbaserade

investeringsprodukten, som inte orsakas av förekomsten av underliggande

marknadsrisk, ska räknas samman så att kunden kan förstå den totala

kostnaden liksom den kumulativa effekten på investeringens avkastning.

Om kunden begär det, ska en uppdelning per post göras. Informationen ska

i förekommande fall ges till kunden regelbundet, åtminstone årligen, under

investeringens varaktighet.

Ytterligare information till kunden när rådgivning tillhandahålls
6 § En försäkringsdistributör som tillhandahåller rådgivning ska, utöver

vad som följer av 5 §, informera kunden om följande:

1. om rådgivningen tillhandahålls grundad på en opartisk och personlig

analys eller inte,

2. om rådgivningen är baserad på en allmän eller mer begränsad analys av

olika försäkringsbaserade investeringsprodukter, och särskilt om urvalet

omfattar eller är begränsat till försäkringar helt eller delvis utvecklade av

försäkringsdistributören, företag som distributören har nära förbindelser

med eller andra företag som distributören har ett sådant rättsligt eller eko-

nomiskt förhållande till att det kan försämra förutsättningarna för distribu-

tören att tillvarata kundens intressen, och

3. om försäkringsdistributören regelbundet kommer att bedöma lämplig-

heten av de försäkringsbaserade investeringsprodukter som den rekommen-

derar kunden.

2018:1219

19

SFS

Sanktioner vid utebliven information
7 § Om information inte tillhandahålls i enlighet med 4–6 §§ ska även

marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas, med undantag av bestäm-

melserna i 29–36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska

anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket marknadsföringslagen.

Ersättningar till och från tredjepart
8 § En försäkringsdistributör får i samband med distribution av försäk-

ringsbaserade investeringsprodukter eller sidotjänster erbjuda eller ta emot

ersättning från någon annan än kunden bara om

1. ersättningen inte har någon negativ inverkan på distributionstjänsten

eller försäkringsprodukten, och

2. den inte försämrar försäkringsdistributörens förutsättningar att uppfylla

sina skyldigheter att agera hederligt, rättvist och professionellt i enlighet

med kundens bästa intresse.

9 § En försäkringsdistributör får i samband med distribution av försäk-

ringsbaserade investeringsprodukter eller sidotjänster inte erbjuda eller ta

emot ersättning från någon annan än kunden om ersättningen

1. till väsentlig del avser tjänster som ännu inte utförts,

2. till sin storlek baseras på premiebetalningar som ännu inte betalats,

eller

3. är av sådan storlek att den står i uppenbart missförhållande till de

tjänster som utförs.

Krav på lämplighetsbedömning när rådgivning tillhandahålls
10 § En försäkringsdistributör ska när den tillhandahåller rådgivning om

en försäkringsbaserad investeringsprodukt inhämta nödvändiga uppgifter

från kunden om dennes kunskaper om och erfarenheter av den specifika

typen av produkt eller tjänst samt om dennes ekonomiska situation och mål

med investeringen, så att distributören kan rekommendera kunden de försäk-

ringsbaserade investeringsprodukter som är lämpliga för denne.

De uppgifter om kundens ekonomiska situation och investeringsmål som

inhämtas ska kunna ligga till grund för försäkringsdistributörens bedömning

av kundens risktolerans och möjlighet att klara av förluster.

Om en försäkringsdistributör tillhandahåller rådgivning om en försäk-

ringsbaserad investeringsprodukt tillsammans med investeringsrådgivning

enligt 1 kap. 4 c § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, ska distri-

butören bedöma lämpligheten av överenskommelsen eller paketet som

helhet.

Krav på passandebedömning när rådgivning inte tillhandahålls
11 § En försäkringsdistributör ska, när den tillhandahåller någon annan

försäkringsdistribution än sådan som avses i 10 §, begära att kunden lämnar

uppgifter om sina kunskaper och erfarenheter av den erbjudna eller efter-

frågade typen av produkt eller tjänst, så att distributören kan bedöma om den

passar kunden. Om en tjänst avser en kombination av tjänster eller produkter

ska bedömningen avse överenskommelsen eller paketet som helhet.

Om försäkringsdistributören anser att tjänsten eller produkten inte passar

kunden, ska distributören varna kunden för det.

2018:1219

20

SFS

Om en kund inte lämnar uppgifter eller lämnar ofullständiga uppgifter,

ska försäkringsdistributören varna kunden att distributören inte kan avgöra

om produkten passar kunden.

Varning enligt andra och tredje styckena får lämnas i standardiserad form.

Undantag från krav på passandebedömning
12 § En försäkringsdistributör får tillhandahålla annan försäkringsdistri-

bution än sådan som avses i 10 § utan att uppfylla kraven i 11 §, om

1. distributionen avser någon av följande försäkringsbaserade investe-

ringsprodukter:

a) försäkringsavtal som endast ger investeringsexponering mot sådana

finansiella instrument som avses i 9 kap. 25 § första stycket 1 lagen

(2007:528) om värdepappersmarknaden och som inte innehåller en struktur

som gör det svårt för kunden att förstå den risk som avtalet är förenad med,

eller

b) andra okomplicerade försäkringsbaserade investeringsprodukter,

2. försäkringsdistributionen tillhandahålls på kundens initiativ, och

3. försäkringsdistributören har informerat kunden klart och tydligt om att

distributören inte kommer att bedöma om den erbjudna eller tillhandahållna

försäkringsbaserade investeringsprodukten eller den tillhandahållna eller

erbjudna försäkringsdistributionen passar kunden.

Information enligt första stycket 3 får lämnas i standardiserad form.

Om en kredit beviljas i samband med försäkringsdistributionen för att

kunden, genom försäkringsdistributören, ska kunna genomföra en disposi-

tion i ett eller flera försäkringsavtal, ska distributören uppfylla kraven i 11 §.

Dokumentation och rapportering til kunder
13 § En försäkringsdistributör ska dokumentera vad distributören och en

kund har kommit överens om när det gäller parternas rättigheter och skyldig-

heter samt övriga villkor för de tjänster som distributören ska utföra åt

kunden.

14 § En försäkringsdistributör ska på ett varaktigt medium lämna en

tillfredsställande rapportering till kunden om de tjänster som distributören

har utfört åt kunden. Rapporteringen ska, i förekommande fall, lämnas regel-

bundet och innehålla meddelanden och uppgifter om kostnaderna för de

dispositioner och tjänster som har utförts för kundens räkning.

15 § En försäkringsdistributör som tillhandahåller rådgivning ska på ett

varaktigt medium lämna kunden en tillfredsställande dokumentation som

specificerar vilket råd kunden har fått och hur rådet motsvarar kundens

preferenser, mål och andra egenskaper (lämplighetsförklaring). Dokumenta-

tionen ska lämnas innan ett avtal ingås, om inte villkoren i andra stycket är

uppfyllda.

Om ett avtal ingås med hjälp av en teknik för distanskommunikation som

hindrar att dokumentationen lämnas i förväg får försäkringsdistributören

lämna lämplighetsförklaringen efter det att avtalet har ingåtts, om

1. kunden har godtagit att få lämplighetsförklaringen utan onödigt

dröjsmål efter det att avtalet ingåtts, och

2. försäkringsdistributören har erbjudit kunden möjligheten att senare-

lägga ingåendet av avtalet så att kunden först kan få lämplighets-

förklaringen.

2018:1219

21

SFS

Om en försäkringsdistributör har informerat kunden om att distributören

kommer att utföra en regelbunden lämplighetsbedömning, ska den regel-

bundna rapporteringen innehålla en uppdaterad förklaring till hur den

försäkringsbaserade investeringsprodukten motsvarar kundens preferenser,

mål och andra egenskaper.

Bemyndiganden
16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om

1. vilken information som en försäkringsdistributör ska lämna till kunden

enligt 4–6 §§,

2. vilka uppgifter en försäkringsdistributör ska lämna till kunden om

ersättningar och förmåner som distributören erbjuder eller tar emot av någon

annan än kunden enligt 8 och 9 §§, och

3. kriterierna för att bedöma vilka ersättningar och förmåner en

försäkringsdistributör får erbjuda eller ta emot av någon annan än kunden

enligt 9 §.

7 kap. Ytterligare krav vid distribution av vissa

pensionsförsäkringar
Tillämpningsområdet för ytterligare krav
1 § En försäkringsdistributör som bedriver försäkringsdistribution som

avser pensionsförsäkringar som har ett förfallo- eller återköpsvärde som helt

eller delvis är direkt eller indirekt exponerat mot marknadsvolatilitet, ska i

den verksamheten tillämpa 6 kap. 2, 3, 8–10 och 13–15 §§. Bestämmelsen

gäller utöver det som anges i 4 och 5 kap.

Pensionsförsäkringar som avses i första stycket får inte distribueras av

sidoverksamma försäkringsförmedlare eller anknutna sidoverksamma

försäkringsförmedlare.

Bemyndiganden
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om distribution av pensionsförsäkringar som omfattas av

1 § avseende

1. vilka åtgärder en försäkringsdistributör rimligen kan förväntas genom-

föra och dokumentera enligt 6 kap. 2 och 3 §§ för att förebygga, identifiera,

hantera och informera om intressekonflikter när de bedriver försäkrings-

distribution,

2. lämpliga kriterier för bestämning av vilka typer av intressekonflikter

som riskerar att negativt påverka kundens intressen som avses i 6 kap. 3 §,

3. kriterierna för att bedöma vilka ersättningar och förmåner en

försäkringsdistributör får lämna till eller ta emot av någon annan än kunden

samt vilka uppgifter som ska lämnas till kunden om ersättningar och för-

måner som distributören lämnar till eller tar emot av någon annan än kunden

enligt 6 kap. 8 och 9 §§,

4. vad en försäkringsdistributör ska iaktta vid inhämtande av uppgifter

och prövning enligt 6 kap. 10 §,

5. dokumentation och rapportering till kunden enligt 6 kap. 13–15 §§, och

6. undantag från de skyldigheter som anges i 1 §.

2018:1219

22

SFS

8 kap. Tillsyn
Registreringsmyndighet
1 § Bolagsverket är registreringsmyndighet för svenska försäkrings-

förmedlare och för försäkringsförmedlare från tredjeland som avses i

3 kap. 3 §. Hos verket förs register över försäkringsförmedlare, där de upp-

gifter som enligt lag eller andra författningar ska tas in i register skrivs in.

För registrering av filialer till EES-försäkringsförmedlare eller försäk-

ringsförmedlare från tredjeland, som är ett avdelningskontor med själv-

ständig förvaltning, gäller lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.

2 § Om en sökande vid anmälan för registrering av försäkringsförmedlar-

verksamhet inte har följt vad som är föreskrivet om anmälan eller om det

finns något annat hinder för registrering, ska Bolagsverket förelägga

sökanden att inom en viss tid yttra sig eller göra rättelse. Om föreläggandet

inte följs, ska anmälan avskrivas. En upplysning om denna påföljd ska tas in

i föreläggandet. Om det fortfarande finns hinder för registrering även efter

det att yttrande har lämnats, ska sökanden ges tillfälle att yttra sig över

hindret. Finns hindret ändå kvar, ska registrering vägras om det inte finns

anledning att besluta om ett nytt föreläggande.

Tillsynen och dess omfattning
3 § Finansinspektionen har tillsyn över att den som i Sverige bedriver

försäkringsdistribution följer denna lag och andra författningar som reglerar

försäkringsdistributörens verksamhet.

För EES-försäkringsförmedlare och försäkringsförmedlare från tredje-

land omfattar tillsynen att verksamheten bedrivs enligt denna lag och andra

författningar som reglerar verksamheten i Sverige.

Finansinspektionen har därutöver tillsyn över svenska försäkrings-

förmedlare som bedriver försäkringsdistribution i ett annat land inom EES

enligt 3 kap. 6 eller 7 §.

4 § Om Finansinspektionen enligt en överenskommelse med en behörig

myndighet i ett annat land inom EES har tagit över ansvaret för tillsynen

över en EES-försäkringsförmedlare som har sitt huvudsakliga verksam-

hetsställe i Sverige, ska Finansinspektionen ha tillsyn över den förmedlarens

verksamhet som bedrivs i Sverige.

Om Finansinspektionen ingår en överenskommelse enligt första stycket

eller en överenskommelse om att en behörig myndighet i ett annat land inom

EES ska ha tillsyn över en svensk försäkringsförmedlare som har sitt

huvudsakliga verksamhetsställe i det landet, ska Finansinspektionen därefter

fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen.

Finansinspektionen ska underrätta den berörda försäkringsförmedlaren

och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om inspek-

tionen ingår en internationell överenskommelse om överföring av tillsyns-

ansvar.

Upplysningar och undersökningar
5 § Försäkringsdistributörer, EES-försäkringsförmedlare och försäkrings-

förmedlare från tredjeland som bedriver verksamhet i Sverige är skyldiga att

till Finansinspektionen lämna de upplysningar om sin verksamhet och där-

med sammanhängande frågor som inspektionen begär.

2018:1219

23

SFS

Finansinspektionen får när den anser att det är nödvändigt genomföra en

undersökning hos en försäkringsdistributör, EES-försäkringsförmedlare

som bedriver verksamhet i Sverige enligt 3 kap. 1 § första stycket 2 eller

försäkringsförmedlare från tredjeland.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd

av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om att vissa uppgifter

som enligt första stycket ska lämnas till Finansinspektionen i stället ska

lämnas till Statistiska centralbyrån.

6 § Om en svensk försäkringsförmedlare får kännedom om att aktier eller

andelar i företaget har förvärvats eller avyttrats på ett sådant sätt att inne-

havet utgör eller upphör att vara ett kvalificerat innehav, ska förmedlaren

snarast möjligt anmäla förvärvet eller avyttringen till Finansinspektionen.

Om en svensk försäkringsförmedlare i annat fall får kännedom om att den

har nära förbindelser med någon annan, ska förmedlaren snarast möjligt

anmäla det till Finansinspektionen.

Om en anknuten sidoverksam försäkringsförmedlare eller en anknuten

försäkringsförmedlare som inte förmedlar försäkringsbaserade investerings-

produkter eller sådana pensionsförsäkringar som avses i 7 kap. 1 § har nära

förbindelser med någon annan gäller i stället för första och andra styckena

att det ska anmälas till Finansinspektionen enligt fjärde stycket.

Den försäkringsförmedlare som har anmält en annan försäkringsför-

medlare eller det försäkringsföretag som har anmält en försäkringsförmed-

lare för registrering hos Bolagsverket ska göra anmälan enligt tredje stycket

snarast möjligt från det att förmedlaren eller företaget får kännedom om den

nära förbindelsen.

Internationel t samarbete
7 § Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta

information med behöriga myndigheter, Europeiska kommissionen och

Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i den utsträckning

som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

Tystnadsplikt
8 § Den som är eller har varit knuten till en försäkringsdistributör som

anställd eller uppdragstagare får inte obehörigen röja en uppgift i en anmälan

eller en utsaga om en misstänkt överträdelse av en bestämmelse som gäller

för verksamheten, om uppgiften kan avslöja anmälarens eller den utpekade

personens identitet.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i

offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Revisor
9 § Om en svensk försäkringsförmedlare enligt lag ska utse revisor, får

Finansinspektionen förordna en revisor att med övriga revisorer delta i

revisionen av försäkringsförmedlaren. Inspektionen får när som helst åter-

kalla ett sådant förordnande och utse en ny revisor.

Revisorn har rätt till skäligt arvode av försäkringsförmedlaren för sitt

arbete. Arvodets storlek bestäms av Finansinspektionen.

2018:1219

24

SFS

Avgifter til Finansinspektionen
10 § Försäkringsdistributörer, EES-försäkringsförmedlare som bedriver

verksamhet i Sverige enligt 3 kap. 1 § första stycket 2 och försäkrings-

förmedlare från tredjeland som har inrättat filial i Sverige ska med årliga

avgifter bekosta Finansinspektionens verksamhet med anknytning till denna

lag samt Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en

databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna.

Finansinspektionen får även ta ut avgifter från EES-försäkrings-

förmedlare som omfattas av en överenskommelse enligt 4 § första stycket.

Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och

anmälningar enligt denna lag.

Bemyndiganden
11 § Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter som avses i

10 §.

12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om vilka upplysningar en försäkringsdistributör, en

EES-försäkringsförmedlare eller en försäkringsförmedlare från tredjeland,

ska lämna enligt 5 § till Finansinspektionen samt när och hur upplysningarna

ska lämnas.

9 kap. Ingripanden
Ingripande mot försäkringsdistributörer och vissa fysiska personer
1 § Om en svensk försäkringsdistributör har åsidosatt sina skyldigheter

enligt denna lag eller annan författning som reglerar försäkringsdistribu-

törens verksamhet, ska Finansinspektionen ingripa.

Finansinspektionen ska då besluta ett föreläggande om att göra rättelse

inom en viss tid, ett förbud att verkställa ett beslut eller en anmärkning. Om

en försäkringsförmedlares överträdelse är allvarlig, ska tillståndet återkallas

eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.

Om en svensk försäkringsförmedlare bedriver försäkringsdistribution i ett

annat land inom EES enligt 3 kap. 6 eller 7 § och har åsidosatt sina skyldig-

heter enligt lag eller annan författning som reglerar försäkringsförmedlarens

verksamhet i det landet ska Finansinspektionen, efter underrättelse från den

behöriga myndigheten där, ingripa mot förmedlaren på ett sätt som anges i

andra stycket. Finansinspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten

i det landet om vilka åtgärder som har vidtagits.

Om en svensk försäkringsförmedlare har sitt huvudsakliga verksamhets-

ställe i ett annat land inom EES och omfattas av en överenskommelse om att

den behöriga myndigheten i det landet ska ha tillsyn över förmedlaren får

Finansinspektionen ingripa mot förmedlaren när det gäller en överträdelse

som denne har gjort sig skyldig till i sin verksamhet i det landet endast

genom att utfärda en anmärkning, meddela en varning eller återkalla till-

ståndet.

2 § Finansinspektionen ska besluta att ingripa mot någon som ingår i en

svensk försäkringsförmedlares styrelse, är dess verkställande direktör eller

på motsvarande sätt företräder försäkringsförmedlaren, eller är ersättare för

någon av dem, om försäkringsförmedlaren

1. bedriver försäkringsdistribution i Sverige och inte uppfyller kraven på

tillstånd eller registrering i 2 kap.,

2018:1219

25

SFS

2. har fått tillstånd att bedriva försäkringsdistribution genom att lämna

falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt,

3. för distribution av försäkringar använder någon som inte har rätt att

bedriva försäkringsdistribution eller att distribuera sådana försäkringar som

distributionen avser,

4. har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av 4 kap. 1–3, 5–11 eller

13 §§, 5 kap. 1–8, 10–16 eller 18–21 §§, 6 kap. 1–6 eller 8–15 §§ eller

7 kap. 1 §, eller

5. har befunnits ansvarig för en överträdelse av lagen (2017:630) om åt-

gärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som

meddelats med stöd av den lagen.

Ett ingripande sker genom ett beslut om

1. att personen i fråga under en viss tid, dock lägst tre år och högst tio år,

inte får upprätthålla en funktion som avses i första stycket hos en försäk-

ringsdistributör, eller

2. sanktionsavgift.

3 § Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i ett svenskt

försäkringsföretags styrelse, är dess verkställande direktör eller är ersättare

för någon av dem, om försäkringsföretaget

1. för distribution av försäkringar använder någon som inte har rätt att

bedriva försäkringsdistribution eller att distribuera sådana försäkringar som

distributionen avser,

2. har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av 2 kap. 9 eller 10 §,

4 kap. 1, 3, 5–11 eller 13 §§, 5 kap. 1, 9–19 eller 21 §§, 6 kap. 1–6 eller

8–15 §§ eller 7 kap. 1 §.

Ett ingripande sker genom ett beslut om

1. att personen i fråga under en viss tid, dock lägst tre år och högst tio år,

inte får upprätthålla en funktion som avses i första stycket hos en försäk-

ringsdistributör, eller

2. sanktionsavgift.

4 § Ett ingripande enligt 2 eller 3 § får ske bara om överträdelsen är all-

varlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av

grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.

5 § Vid val av ingripande ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur all-

varlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska tas

till skador som har uppstått och graden av ansvar.

Finansinspektionen får avstå från ingripande om

1. en överträdelse är ringa eller ursäktlig,

2. försäkringsdistributören gör rättelse eller, i fall som avses i 2 eller 3 §,

den fysiska personen i försäkringsdistributörens ledning verkat för att distri-

butören gör rättelse, eller

3. någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot försäkringsdistri-

butören eller den fysiska personen i försäkringsdistributörens ledning och

dessa åtgärder bedöms tillräckliga.

6 § När ett beslut om ingripande ska fattas ska det i försvårande riktning

beaktas om försäkringsdistributören tidigare har begått en överträdelse eller,

i fall som avses i 2 eller 3 §, om den fysiska personen i försäkrings-

distributörens ledning tidigare orsakat en sådan överträdelse.

I förmildrande riktning ska det beaktas om

2018:1219

26

SFS

1. försäkringsdistributören eller den fysiska personen i distributörens

ledning i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat

Finansinspektionens utredning, och

2. distributören snabbt har upphört med överträdelsen, eller den fysiska

personen i distributörens ledning snabbt verkat för att överträdelsen ska upp-

höra, sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen.

7 § Finansinspektionen ska besluta att återkalla en svensk försäkrings-

förmedlares tillstånd om förmedlaren

1. inte inom ett år från det att tillstånd beviljades har börjat bedriva sådan

verksamhet som tillståndet avser,

2. har förklarat sig avstå från tillståndet, eller

3. under en sammanhängande tid av sex månader inte har bedrivit sådan

verksamhet som tillståndet avser.

Om en försäkringsförmedlares tillstånd ska återkallas på grund av sådana

omständigheter som avses i första stycket 2 eller 3, får Finansinspektionen,

innan tillståndet återkallas, först pröva om det finns skäl att ingripa mot

försäkringsförmedlaren enligt detta kapitel och, om det finns sådana skäl,

besluta om ett ingripande.

I de fall som avses i första stycket 1 och 3 får i stället varning meddelas,

om det är tillräckligt.

8 § Om någon som ingår i en svensk försäkringsförmedlares styrelse eller

är dess verkställande direktör inte uppfyller de krav som anges i 2 kap. 8 §

första stycket 3, ska Finansinspektionen återkalla försäkringsförmedlarens

tillstånd. Det får dock ske bara om inspektionen först har beslutat att an-

märka på att personen ingår i styrelsen eller är verkställande direktör och

han eller hon, sedan en av inspektionen bestämd tid om högst tre månader

har förflutit efter det att anmärkningen gjordes, fortfarande finns kvar i

styrelsen eller som verkställande direktör.

I stället för att återkalla tillståndet får Finansinspektionen besluta att en

styrelseledamot eller verkställande direktör inte längre får kvarstå i sin

befattning. Finansinspektionen får då förordna en ersättare. Ersättarens

uppdrag gäller till dess försäkringsförmedlaren har utsett en ny styrelse-

ledamot eller verkställande direktör.

9 § När det gäller anknutna sidoverksamma försäkringsförmedlare och

anknutna försäkringsförmedlare som inte distribuerar försäkringsbaserade

investeringsprodukter eller sådana pensionsförsäkringar som avses i 7 kap.

1 § ska det som anges i 1, 7 och 8 §§ om återkallelse av tillstånd i stället

avse återkallelse av registrering.

10 § Ett beslut om återkallelse av försäkringsförmedlares tillstånd får för-

enas med förbud att fortsätta verksamheten.

11 § Om Finansinspektionen har beslutat att återkalla tillståndet eller

registreringen för en försäkringsförmedlare, ska inspektionen snarast

underrätta Bolagsverket om detta.

12 § Om Finansinspektionen har beslutat att återkalla tillståndet för en

försäkringsförmedlare som har underrättat inspektionen enligt 3 kap.

6 § första stycket eller 7 § första stycket och inspektionen har lämnat över

underrättelsen till den behöriga myndigheten i det land där filialen ska

2018:1219

27

SFS

inrättas eller verksamheten ska bedrivas, ska inspektionen underrätta den

behöriga myndigheten om återkallelsen.

När det gäller anknutna sidoverksamma försäkringsförmedlare eller

anknutna försäkringsförmedlare som inte distribuerar försäkringsbaserade

investeringsprodukter eller sådana pensionsförsäkringar som avses i 7 kap.

1 § ska det som anges i första stycket om Finansinspektionens beslut om

återkallelse av tillstånd i stället avse inspektionens återkallelse av registre-

ring.

Första och andra styckena gäller också om Finansinspektionen, i stället

för att återkalla tillståndet eller registreringen, har meddelat en varning.

Sanktionsavgift
13 § Om en svensk försäkringsdistributör, en EES-försäkringsförmedlare

som omfattas av en sådan överenskommelse som avses i 8 kap. 4 § första

stycket eller en försäkringsförmedlare från tredjeland har meddelats beslut

om anmärkning eller varning, får Finansinspektionen besluta om sanktions-

avgift.

14 § För juridiska personer ska sanktionsavgiften uppgå till lägst

5 000 kronor och som högst fastställas till det högsta av

1. tio procent av omsättningen närmast föregående räkenskapsår för en

försäkringsdistributör, en EES-försäkringsförmedlare som omfattas av en

överenskommelse enligt 8 kap. 4 § första stycket eller en försäkrings-

förmedlare från tredjeland eller, i förekommande fall, motsvarande omsätt-

ning på koncernnivå,

2. två gånger den vinst som gjorts till följd av regelöverträdelsen, om

beloppet går att fastställa, eller

3. ett belopp som per den 23 februari 2016 i kronor motsvarade

fem miljoner euro.

Om överträdelsen har skett under det första verksamhetsåret eller om

uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsätt-

ningen uppskattas.

Avgiften får inte vara så stor att försäkringsförmedlaren eller försäk-

ringsföretaget därefter inte uppfyller kraven i 6 kap. 1 § lagen (2004:297)

om bank- och finansieringsrörelse, 8 kap. 3 § lagen (2007:528) om värde-

pappersmarknaden eller 4 kap. 1 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Avgiften tillfaller staten.

15 § Vid ingripande mot en försäkringsförmedlare som är en fysisk person

och vid ingripande enligt 2, 3, 30 eller 31 § ska sanktionsavgiften som högst

fastställas till det högsta av

1. två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av regel-

överträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller

2. ett belopp som per den 23 februari 2016 i kronor motsvarade

700 000 euro.

Vid överträdelser av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och

finansiering av terrorism och föreskrifter som meddelats med stöd av den

lagen kan sanktionsavgiften, i stället för vad som anges i första stycket 2,

bestämmas till högst ett belopp som per den 25 juni 2015 i kronor mot-

svarade fem miljoner euro.

Avgiften tillfaller staten.

2018:1219

28

SFS

16 § När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till

sådana omständigheter som anges i 5 § första stycket och 6 § samt till den

fysiska eller juridiska personens finansiella ställning och, om det går att

fastställa, den vinst som gjorts till följd av regelöverträdelsen.

Sanktionsföreläggande
17 § Frågor om ingripanden mot fysiska personer enligt 2 §, 3 §,

30 § tredje stycket och 31 § andra stycket prövas av Finansinspektionen

genom sanktionsföreläggande.

Ett sanktionsföreläggande innebär att den fysiska personen föreläggs att

inom en viss tid godkänna en sanktion som är bestämd till tid eller belopp.

När föreläggandet har godkänts, gäller det som ett domstolsavgörande

som har fått laga kraft. Ett godkännande som görs efter den tid som angetts

i föreläggandet är utan verkan.

18 § Ett sanktionsföreläggande ska innehålla uppgift om

1. den fysiska person som föreläggandet avser,

2. överträdelsen och de omständigheter som behövs för att känneteckna

den,

3. de bestämmelser som är tillämpliga på överträdelsen, och

4. den sanktion som föreläggs personen.

Föreläggandet ska också innehålla en upplysning om att ansökan om

sanktion kan komma att ges in till domstol, om föreläggandet inte godkänns

inom den tid som Finansinspektionen anger.

19 § Om ett sanktionsföreläggande inte har godkänts inom angiven tid, får

Finansinspektionen ansöka hos allmän förvaltningsdomstol om att sanktion

ska beslutas. En sådan ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt som är

behörig att pröva ett överklagande av Finansinspektionens beslut om

ingripande mot försäkringsdistributören för samma överträdelse.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

20 § En sanktion enligt 2 §, 3 §, 30 § tredje stycket och 31 § andra stycket

får beslutas bara om sanktionsföreläggande har delgetts den som sanktionen

riktas mot inom två år från den tidpunkt då överträdelsen ägde rum.

Förseningsavgift
21 § Om en svensk försäkringsdistributör, en EES-försäkringsförmedlare

eller en försäkringsförmedlare från tredjeland inte i tid lämnar de upplys-

ningar som krävs enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 8 kap.

12 §, får Finansinspektionen besluta att denne ska betala en förseningsavgift

med högst 100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

Verkställighet och beslut om sanktionsavgift eller förseningsavgift
22 § Sanktionsavgiften eller förseningsavgiften ska betalas till Finans-

inspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet om den har fått laga

kraft eller sanktionsföreläggandet godkänts eller den längre tid som anges i

beslutet eller föreläggandet.

23 § Finansinspektionens beslut om sanktionsavgift eller förseningsavgift

får verkställas utan föregående dom eller utslag om avgiften inte har betalats

inom den tid som anges i 22 §.

2018:1219

29

SFS

24 § Om sanktionsavgiften eller förseningsavgiften inte betalas inom den

tid som anges i 22 §, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften

för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om

indrivning av statliga fordringar m.m.

25 § En sanktionsavgift eller förseningsavgift som har beslutats faller bort

i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att be-

slutet fick laga kraft eller sanktionsföreläggandet godkändes.

Föreläggande mot försäkringsdistributörer som använder sig av

obehöriga försäkringsförmedlare
26 § Om en försäkringsdistributör för försäkringsdistribution använder

någon som inte är berättigad att bedriva försäkringsdistribution, ska Finans-

inspektionen förelägga försäkringsdistributören att upphöra med detta.

Detsamma gäller om en försäkringsdistributör använder någon som inte är

berättigad att distribuera sådana försäkringar som distributionen avser.

Ingripande mot EES-försäkringsförmedlare
27 § Om en EES-försäkringsförmedlare som bedriver verksamhet i

Sverige enligt 3 kap. 1 § första stycket 2 har åsidosatt sina skyldigheter

enligt 4–7 kap. eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 kap. 19 §,

5 kap. 24 §, 6 kap. 16 § eller 7 kap. 2 §, får Finansinspektionen ingripa.

Finansinspektionen får förelägga EES-försäkringsförmedlaren att göra

rättelse.

Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen förbjuda EES-försäkrings-

förmedlaren att bedriva försäkringsdistribution här i landet.

Finansinspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i

EES-försäkringsförmedlarens hemland, Europeiska kommissionen och

Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om åtgärder som

har vidtagits med stöd av denna bestämmelse.

28 § Om en EES-försäkringsförmedlare som bedriver verksamhet i

Sverige enligt 3 kap. 1 § första stycket 2 på annat sätt än som anges i 27 §

har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag eller annan författning som

reglerar förmedlarens verksamhet här i landet, får Finansinspektionen be-

gära att den behöriga myndigheten i EES-försäkringsförmedlarens hemland

ska vidta åtgärder mot förmedlaren.

Finansinspektionen får också hänskjuta ärendet till Europeiska

försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den

24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Euro-

peiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut

nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG.

Första och andra styckena gäller även i de fall en EES-försäkringsför-

medlare som bedriver verksamhet i Sverige enligt 3 kap. 1 § första stycket 1

har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag eller enligt annan författning

som reglerar förmedlarens verksamhet här i landet.

29 § Finansinspektionen får utöver vad som anges i 28 § förelägga

EES-försäkringsförmedlaren att göra rättelse om

2018:1219

30

SFS

1. den behöriga myndigheten i förmedlarens hemland, efter en begäran

enligt 28 § första stycket, inte ingriper eller om ingripandet visar sig vara

otillräckligt,

2. förmedlaren har gjort sig skyldig till överträdelse av en bestämmelse

som enligt föreskrifter med stöd av 36 § ska anses ha särskild betydelse för

konsumentskyddet eller något annat skyddat allmänintresse och ett omedel-

bart ingripande krävs, eller

3. förmedlarens verksamhet allvarligt skadar konsumentskyddet i allmän-

het och förmedlarens hemland kan antas vara ett annat land inom EES i syfte

att kringgå regler som gäller för att bedriva försäkringsdistribution här i

landet.

Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen förbjuda EES-försäkrings-

förmedlaren att bedriva försäkringsdistribution här i landet.

Finansinspektionen ska underrätta behörig myndighet i EES-försäkrings-

förmedlarens hemland, Europeiska kommissionen och Europeiska

försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om åtgärder som har vidtagits

med stöd av första stycket. Den behöriga myndigheten i EES-försäkrings-

förmedlarens hemland ska därutöver informeras innan åtgärder vidtas med

stöd av första stycket 1 eller 3.

Ingripande vid internationell överenskommelse om överföring av

tillsynsansvar
30 § Om Finansinspektionen enligt en överenskommelse med en behörig

myndighet i ett annat land inom EES har tagit över ansvaret för tillsynen

över en EES-försäkringsförmedlare som har sitt huvudsakliga verksamhets-

ställe i Sverige, får inspektionen ingripa mot förmedlaren om denne i sin

verksamhet här i landet inte uppfyller kraven i 2 kap. 7 eller 8 § eller har

gjort sig skyldig till en överträdelse av någon av bestämmelserna i 4–7 kap.

eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 kap. 19 §, 5 kap. 24 §,

6 kap. 16 § eller 7 kap. 2 §.

Finansinspektionen får då utfärda ett föreläggande att göra rättelse, ett

förbud att verkställa beslut eller en anmärkning. Om överträdelsen är all-

varlig får Finansinspektionen förbjuda EES-försäkringsförmedlaren att be-

driva försäkringsdistribution här i landet eller, om det är tillräckligt, meddela

en varning.

Om verksamheten i Sverige bedrivs genom en filial, ska Finansinspek-

tionen ingripa mot filialens verkställande direktör med tillämpning av 2 och

4 §§.

Ingripande mot försäkringsförmedlare från tredjeland
31 § Om en försäkringsförmedlare från tredjeland bedriver försäkrings-

distribution i Sverige, ska 1 och 7 §§ tillämpas på verksamheten här i landet.

Finansinspektionen ska ingripa mot filialens verkställande direktör med

tillämpning av 2 och 4 §§.

Finansinspektionen ska underrätta behörig myndighet i hemlandet om

åtgärder som har vidtagits med stöd av denna paragraf.

Ingripande mot den som saknar tillstånd eller registrering
32 § Om någon bedriver försäkringsdistribution i Sverige utan att vara

berättigad till det, ska Finansinspektionen förelägga denne att upphöra med

verksamheten. Detsamma gäller om en försäkringsdistributör distribuerar

försäkringar av ett slag som denne inte är berättigad att distribuera.

2018:1219

31

SFS

Är det osäkert om verksamheten omfattas av lagen, får Finansinspek-

tionen förelägga den som bedriver verksamheten att lämna de upplysningar

om verksamheten som behövs för att bedöma om lagen är tillämplig.

Förbud mot att bedriva sidoverksamhet
33 § Om det finns särskilda skäl får Finansinspektionen förbjuda en

försäkringsförmedlare att bedriva sidoverksamhet.

Ingripande mot ägare
34 § Om en svensk försäkringsförmedlare har nära förbindelser med

någon annan och det hindrar en effektiv tillsyn över förmedlaren, får Finans-

inspektionen förelägga innehavare av sådana aktier eller andelar i försäk-

ringsförmedlaren som medför att förbindelserna är nära, att avyttra så stor

del av aktierna eller andelarna att hinder för tillsynen inte längre föreligger.

Vite
35 § Finansinspektionen får förena ett beslut om föreläggande enligt

denna lag med vite.

Bemyndigande
36 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela föreskrifter om vilka författningar som enligt 29 § första stycket 2 ska

anses ha särskild betydelse för konsumentskyddet eller något annat skyddat

allmänintresse.

10 kap. Överklagande
Överklagande av Finansinspektionens beslut
1 § Finansinspektionens beslut enligt 9 kap. 17 § och beslut enligt 9 kap.

32 § andra stycket får inte överklagas.

Andra beslut av Finansinspektionen enligt denna lag får överklagas till

allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, föreläggande

eller återkallelse ska gälla omedelbart.

Överklagande av Bolagsverkets beslut
2 § Bolagsverkets beslut att avskriva en anmälan eller att vägra en registre-

ring får överklagas till allmän förvaltningsdomstol inom två månader från

den dag då klaganden fick del av beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2018.

2. Bestämmelsen i 7 kap. 1 § ska dock vid distribution av tjänstepensions-

försäkring tillämpas för tid från och med den 1 oktober 2019.

3. Genom lagen upphävs lagen (2005:405) om försäkringsförmedling.

4. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för

a) överträdelser som görs före den 1 oktober 2018,

b) överklagande av beslut som har meddelats före den 1 oktober 2018,

och

c) handläggning av överklaganden av beslut som har meddelats före

den 1 oktober 2018.

2018:1219

32

SFS

5. Denna lag tillämpas inte på

a) avtal om försäkringsförmedling som har ingåtts före den 1 okto-

ber 2018 och som avser försäkringsavtal som har ingåtts före det datumet,

och

b) försäkringsavtal som har ingåtts före den 1 oktober 2018.

Om en försäkringsdistributör godtar en förlängning av ett sådant avtal

som avses i b) eller vidtar en försäkringsdistributionsåtgärd som är hänförlig

till avtalet efter den 1 oktober 2018, tillämpas dock denna lag.

6. Denna lag tillämpas första gången i förhållande till ett land inom

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som inte är en medlemsstat i

Europeiska unionen från den tidpunkt då försäkringsdistributionsdirektivet

införlivas i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

(EES-avtalet).

7. Ett tillstånd att utöva försäkringsförmedling enligt den upphävda lagen

gäller som ett tillstånd att bedriva försäkringsdistribution som försäkrings-

förmedlare enligt denna lag. En registrering som försäkringsförmedlare

enligt den upphävda lagen gäller som en registrering enligt denna lag.

8. En försäkringsförmedlare som den 1 oktober 2018 har tillstånd att

utöva sidoverksamhet enligt 5 kap. 1 § den upphävda lagen får utöva sådan

sidoverksamhet, med undantag för verksamhet som avser investerings-

rådgivning om premiepension, till och med den 1 januari 2019 eller, om en

ansökan om tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen (2007:528)

om värdepappersmarknaden har getts in till Finansinspektionen före den tid-

punkten, till dess ansökan prövats slutligt.

9. En anknuten försäkringsförmedlare enligt 1 kap. 10 § 1 a den upp-

hävda lagen som den 1 oktober 2018 distribuerar försäkringsbaserade

investeringsprodukter eller pensionsförsäkringar som avses i 7 kap. 1 §

denna lag får bedriva verksamheten utan tillstånd till och med den 1 juli

2019 eller, om ansökan om tillstånd att bedriva försäkringsdistribution som

anknuten försäkringsförmedlare har getts in till Finansinspektionen före den

tidpunkten, till dess ansökan prövats slutligt.

För övriga sådana anknutna försäkringsförmedlare som avses i 1 kap.

10 § 1 a den upphävda lagen gäller en registrering som anknuten försäk-

ringsförmedlare som en registrering som anknuten försäkringsförmedlare

enligt denna lag.

10. En registrering som anknuten försäkringsförmedlare enligt 1 kap.

10 § 1 b den upphävda lagen gäller som en registrering som anknuten sido-

verksam försäkringsförmedlare enligt denna lag.

11. En underrättelse från en utländsk försäkringsförmedlare från ett annat

land inom EES enligt 3 kap. 1 § den upphävda lagen om att bedriva verk-

samhet i Sverige gäller som en underrättelse enligt 3 kap. 1 § denna lag.

12. En försäkringsförmedlare som den 1 oktober 2018 har tillstånd eller

registrering att utöva försäkringsförmedling enligt den upphävda lagen ska

senast den 23 februari 2019 uppfylla kompetenskraven i 2 kap. 7 § första

stycket 3 och 4 och 8 § första stycket 3 och 4 denna lag samt i föreskrifter

som har meddelats med stöd av 2 kap. 12 § 4 och 7 denna lag.

På regeringens vägnar

YLVA JOHANSSON

PER BOLUND

(Finansdepartementet)

2018:1219