SFS 1960:679

SVENSK FÖRFATTNINGSSAMLING

960 • Hr 679—682

utkom frän trycket den 20 dec. 1960

Nr 679

Lag

^

om rätt att undersöka ocli bearbeta fyndiglieter av uranhaitigt

mineral m. m. (uranlag);

given Stockholms slott den 2 december 1960.

Vi GUSTAF ADOLF, med Guds nåde, Sveriges, Götes ocli

Vendes Konung, göra veterligt: att Vi, med riksdagen^, funnit

ott förordna som följer,

S

1 KAP.

5

Inledande bestämmelser

1 §.

Rätt att för utrönande av möjligheterna att utvinna uran eller uranför­

ening undersöka fyndighet av uranhaitigt mineral är, med de undantag som

i 2 § sägs, beroende av särskilt tillstånd (undersökningstillstånd). Tillstån­

det medför rätt att, med uteslutande av andra, på de villkor och med de in­

skränkningar denna lag innehåller, inom det område tillståndet omfattar

utföra arbete för undersökning av fyndighet av uranlialtigt mineral (under­

sökningsarbete ).

För rätt att bearbeta sådan fyndighet med sjdte att utvinna uran eller

uranförening kräves ock särskilt tillstånd (koncession).

, Angående rätt att förvärva eller eljest taga befattning med uran eller an­

nat ämne, som användes såsom bränsle i anläggning för utvinning av atom-

jenergi, är särskilt stadgat.

2 §•

Rätt att utan undersökningstillstånd, med uteslutande av andra som ej

hava undersökningstillstånd eller koncession, undersöka fyndighet tillkom­

mer, på de villkor och med de inskränkningar denna lag innehåller:

1) inmutare å inmutat område;

2) gruvinnehavare å utmålsområde och däraied likställt område;

3) innehavare av koncession enligt denna lag eller lagen angående sten-

kolsfyndigheter m. m. å koncessionsområdet;

4) jordägare å annan mark än sådan som avses under 1)—3);

• ' Prop, 1960: 160; L»U 31; Rskr 369.

s 426—607024. Sv ensk författningssamling 1960, Nr 679—682

''fi!

• '"i.

rJj..

¬

1816

I960 . Nr

5) den som av vederbörande rättsägare fått å siff överlåten rätt som

ses imder 1)—4).

Inmutare, gruvinnebavare, koncessionsinnehavare och deras rättsinneha,

vare äga dock icke iitan undersökningstillstånd utföra undersökningsarbete

å område som avses under 1)—3), om genom undersökningsarbetet intrång

sker i jordägarens rätt till området och medgivande till arbetet ej lämnats ,

av denne och innehavare av nyttjanderätt till området.

[fl tö

3 §.

1 mom. Ej må undersökningstillstånd eller koncession omfatta eller un­

dersökningsarbete eller bearbetning av fyndighet äga rum å

1) område å kronojord som genom beslut av Konungen och riksdagen

förldarats skola utgöra statsgruvefält eller om vars förklarande för stats-^

gruvefält statlig myndighet väckt förslag hos Konungen; dock skall va

sålunda stadgats ej äga tillämpning, därest tillstånd sökes eller arbetet ut-

föres för kronans räkning, varjämte Konungen i andra fall, när synnerlig

skäl äro därtill, äger medgiva undantag från vad nu föreskrivits;

2) område som enligt vad därom är stadgat blivit avsatt till nationalpark

eller om vars förklarande för nationalpark statlig myndighet väckt förslag

hos Konungen; dock äger Konungen medgiva undantag från vad nu stadr

gats, när synnerliga skäl äro därtill;

3) befästningsområde eller område utanför detta till den utsträckning

Konungen bestämmer;

4) kyrkogård eller begravningsplats;

I

5) område på mindre avstånd än trettio meter från sådan järnväg elle

kanal som är upplåten för allmän trafik, såvida ej medgivande lämnats av

vederbörande ämbetsmyndighet; och skall nämnda avstånd räknas från:

ytterkant av bank eller skärning eller, där sådan ej finnes, från själva an

iäggningens ytterkant;

6) område beläget på mindre avstånd än etthundra meter i horisontal

planet räknat från byggnad, som är avsedd att stadigvarande användas til,

iDostad, e ller från annan åbyggnad som är uppförd vid gård, eller från tomt-,

plats eller trädgård vid bostadsbyggnad som nyss nämnts, med mindre an-!

tingen medgivande lämnats av såväl ägaren till byggnaden, tomtplatsen

ler trädgården som den vilken därtill har nyttjanderätt eller ock Konungen,

lämnat tillstånd, vilket må ske när synnerliga skäl äro därtill; dock skall­

under byggnad som nu sagts ej innefattas byggnad som är belägen å

råde, till vilket rätt till inmutning, utmål, koncession eller undersöknings­

arbete äger bestånd;

7) område som upptages av elektrisk kraftstation eller industriell anlägg

ning, med mindre medgivande lämnats av ägaren till kraftstationen eller

anläggningen eller Konungen lämnat tillstånd därtill.

2 mom. Undersökningstillstånd eller koncession beträffande inmutat om­

råde eller utlagt utmål eller område, varå koncession meddelats, så ock an­

nat område som avses i 5 § 8) gruvlagen, må ej meddelas annan än inmu-

taren. gruvinnehavaren eller koncessionsinnehavaren, med mindre synner­

liga skäl äro därtill.

3 mom. Har sökanden inmulningsrätt eller koncessionsrätt till område

varom i denna paragraf är fråga, skall vad i 1 mom. är stadgat icke utgöra

liinder för alt undersökningstillstånd och rätt till undersökningsarbete eller

koncession utsträckas även till sådant område.

-osnfii

•'i mw

¬

5'ö:

' i '

? •

.'O

60 • Nr 679

1817

2 KAP.

Undersökning av fyndighet

UndeFSökningstillstånd

4 §.

Undersökningstillstånd meddelas av kommerskollegium.

5 §.

1 mom. Till kommerskollegium ställd ansökan om undersökningstillstånd

"ämte bilagor skall i tre exemplar ingivas till bergmästaren i det distrikt

är fyndigheten är belägen.

2 mom. I ansökningen skall uppgivas:

• 1) sökandens namn, yrke, hemvist och postadress;

2) fyndighetens art;

3) det område, varå tillstånd sökes, med angivande av församling och

än där området är beläget;

"i' 4) med bevis om ingivandet försedd fyndanmälan enligt 44 §, där sådan

'nmälan skett.

Sökanden skall tillika lämna uppgifter, i den mån sådana äro för honom

, illgängliga, om fastigheter, jordägare, nyttjanderättshavare, imnutare, gruv-

'nnehavare, koncessionsinnehavare samt innehavare av undersökningstill-

tånd inom området.

3 mom. Vid ansökningen skall sökanden foga:

1) karta eller kartskiss jämte beskrivning över det med ansökningen av-

edda området av sådan beskaffenhet som kommerskollegium bestämmer;

2) där sökanden önskar att undersökningstillståndet skall omfatta områ­

de, för vilket medgivande kräves enligt 3 §, handling utvisande att sådant

edgivande lämnats eller, där Konungens tillstånd är erforderligt, till

onungen ställd ansökan om sådant tillstånd;

3) ansökningsavgift av femtio kronor för varje undersökningstillstånd

amt förskott till stämpel för tillståndsbevis och till beräknad kostnad för

ungörelse av ansökningen.

V,

6 §.

' Finner bergmästaren att ansökningshandlingarna äro ofullständiga i nå-

ot av de avseenden som angivas i 5 § eller att eljest upplysning erfordras

ärande omständighet som är av betydelse för ansökningens bedömande, el-

'

har sökanden underlåtit att erlägga ansökningsavgift eller förskott, skall

j

^ergmästaren förelägga sökanden att inom viss tid avhjälpa bristen vid

|

äventyr, om det försummas, att ansökningen förfaller i sin helhet eller så-

,.vitt a ngår viss del av det med ansökningen avsedda området.

.,

7 §.

_

Då ansökan om undersökningstillstånd inkommit, skall bergmästaren

utan dröjsmål införa kungörelse därom i allmänna tidningarna och tidning

• r

i orten. I den mån tillgängliga uppgifter göra det möjligt och därtill giva an-

,' {

ledning, bör även meddelande om ansökningen med posten tillställas fastig-

; 11

etsägare, nyttjanderättshavare och industriella företag som beröras av an-

' I

ökningen, innehavare av inmutning, utmål, undersökningstillstånd eller

oncession ävensom den som gjort anmälan om fynd inom området. I kun-

?

öreisen och meddelandena skall angivas, att den som anser sin rätt vara

, •

frågan beroende äger inom viss angiven tid, minst trettio dagar efter det

;,

'V

¬

1818

1960 •

att kungörelse var införd i allmänna tidningarna, lios bergmästaren s

ligen anföra vad han alctar nödigt till bevarande av sin rätt.

Innehar sökanden förut beträffande området inmutningsrätt eller rätt

utmål eller ock koncessionsrätt enligt lagen angående stenkolsfyndighet

m. m., må ärendet behandlas utan iakttagande av vad i första stycket

stadgat.

Efter utgången av den i första stycket angivna tiden och sedan bergmaS

tåren ombesörjt erforderliga kompletteringar, skall han till kommerskoH

gium insända samtliga handlingar i ärendet jämte eget yttrande.

8 §.

Innehålla handlingarna i ärendet ansökan om Konungens tillstånd i n

got hänseende, skall kommerskollegium insända sådan ansökan jämte eg

utlåtande till Konungen. I avbidan på Konungens beslut skall ansökninge

om undersökningstillstånd vila.

9 §.

Vid prövning av ansökan om undersökningstillstånd skall beaktas hu

vida ur det allmännas synpunkt tillstånd kan medgivas sökanden.

,

Söka flera undersökningstillstånd å samma område, skall vid bedöm

de av frågan vilken av sökandena som må äga företräde särskilt bealct

förutom det allmännas intresse, om någon av sökandena gjort fyndanmäl

som i 44 § sägs eller eljest visar sig hava gjort fynd eller verkställt imdé

sökningsarbete å området.

10 §.

:

Undersökningstillstånd må icke omfatta område överstigande etthundr

hektar. Gränserna på djupet skola räknas lodräta, såvitt det kan ske ut

förnärmande av annans rätt.

11 §.

Undersökningstillstånd skall beviljas för viss tid, längst till utgången a

tredje kalenderåret efter det då tillståndet beviljades. Förlängning av u

dersökningstiden kan ske på sätt stadgas i 14 §.

Undersökningstillstånd må ej överlåtas utan medgivande av kommer

kollegium.

12 §.

Ivommerskollegium äger, där så hefinnes erforderligt, uppställa särs

da villkor för undersökningstillstånd. I sådant hänseende må föreskrivas!

vilken omfattning undersökning får ske och vilka åtgärder som skola vi

tagas för att återställa marken i lämpligt skick sedan undersökningsarbe

slutförts. Vid tillståndet må ock fogas föreskrifter, som finnas påkalla

för att förebygga att industriellt företag hindras. Även andra villkor, so,

erfordras för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt, må uppställ

lakttages icke uppställt villkor eller föreligga eljest synnerliga skäl, äge

kommerskollegium återkalla undersökningstillstånd.

13 §.

I undersökningstillståndet skall upptagas:

1) det område tillståndet avser;

2) tiden för tillståndets giltighet;

8) erinran om hinder enligt 3 §;

4) de villkor i övrigt som gälla för tillståndet;

5) benämning på området.

.

§•

På ansökan, som göres innan giltighetstiden för undersökningstillståndg

gått till ända, äger kommerskollegium, om skäl visas föreligga, förlänga

den med högst tre år.

/

¬

• Nr 679

1819

När synnerliga skäl äro därtill, må kommerskollegium medgiva ytterli­

gare förlängning av undersökningstiden med högst tre år, såframt ansökan

därom göres före utgången av den förlängda tiden.

Ansökan om förlängning enligt första eller andra stycket skall ingivas

• till bergmästaren. Vid ansökningen skall fogas, förutom handlingar till he-

: vis om de omständigheter som sökanden vill åberopa som skäl för förläng-

; ningen, berättelse över de av honom utförda undersökningarna. Berättelsen

bör vara till riktigheten vitsordad av två allmänt betrodda personer. Berg­

mästaren skall till kommerskollegium insända samtliga handlingar i ären­

det jämte eget yttrande.

Kommerslcollegium äger vid förlängning av undersökningstiden begränsa

undersökningsområdet, där så befinnes skäligt. Om förlängning av under­

sökningstiden skall kollegium underrätta jordägaren och bergmästaren.

Är vid utgången av undersökningstiden ansökan om koncession eller om

förlängning av tiden beroende på prövning, må undersökningsarbetet fort­

gå intill dess ansökningen slutligen prövats.

15 §.

Vill innehavare av undersökningstillstånd helt eller delvis frånträda till-

ståndet, innan tiden för detta gått till ända, skall han därom till bergmästa-

ren ingiva till kommerskollegium ställd anmälan, och upphör rätten till det

! område anmälan avser från den dag anmälan inkommit till bergmästaren.

Denne skall översända anmälan till kollegium.

;

Har den mark som anmälan avser genom undersökningsarbetet tagit ska­

da för framtiden, skall den som innehaft tillståndet, intill dess ersättning

för sådan skada blivit erlagd, årligen betala avgift såsom för markens be-

. gagnande.

i

\

Undersökningsarbete

J

16 §.

Minst fjorton dagar innan något undersökningsarbete börjas skall inne-

\havare av undersökningstillstånd, i den ordning som för delgivande av stäm-

V ning i tvistemål är stadgad eller annorledes bevisligen, härom underrätta

J såväl ägaren av den mark varå han ämnar bedriva arbetet som den vilken

• med nyttjanderätt innehar sådan mark; dock må, där marken äges eller in-

i-mehaves av enskild person som är frånvarande och låter egendomen förval-

" tas av annan, underrättelsen lämnas förvaltaren.

J Det åligger därjämte annan tillståndsinnehavare än kronan att, innan nå-

: got arbete börjas, ställa pant eller borgen för all den ersättning vartill han

är förbunden enligt 21 §, såframt icke den till ersättning berättigade annat

medgivit. Denna säkerhet skall, där den icke antages av den till ersättning

berättigade, vara godkänd av överexekutor i den ort där undersökningsom­

rådet eller större delen därav finnes.

17 §.

Undersökningsarbetet må allenast bestå i sådana åtgärder, vilka erford­

ras för att ådagalägga att inom undersökningsområdet förekommer fyndig­

het av det slag som avses i lagen samt för att vinna närmare kännedom om

fyndighetens storlek, beskaffenhet och brytvärdhet. Allt arbete skall utfö-

1 ras så, att minsta möjliga skada förorsalcas.

. Å u ndersökningsområdet må den som verkställer undersökning icke utan

tillstånd av jordens ägare och innehavare uppföra andra byggnader än så­

dana som oundgängligen erfordras fÖr undersökningsarbetet. Undersöka-

¬

1820

I960 .

ren äger begagna eller anlägga erforderlig väg till och inom nndersökri'

området.

-v

18 §.

Kan ej med jordägai-en eller annan rättsinnehavare träffas Överenskom

melse om var arbetet i dagen får verkställas eller om väg till eller inom om­

rådet, skall bergmästaren, på ansökan av innehavaren av imdersökningstiU ,

ståndet och efter kallelse å rättsinnehavarna, på stället anvisa, antingen

på en gång vid arbetets början eller i den mån behov däi-av sedermera upp­

kommer under undersökningstiden, det område som får användas för ända­

målet,

19 §.

r

t mom. Under arbetet brutna mineral av beskaffenhet som avses i denna

lag må den undersökande icke använda på annat sätt eller i större omfatt^

ning än som är nödvändigt för undersökning av deras beskaffenhet o

lämplighet för teknisk bearbetning. Därvid utvunna produkter äger und

sökaren fritt tillgodogöra sig.

På enahanda sätt äger undersökaren utnyttja inom undersökningsomr

det befintligt varp, som förutvarande rättsinnehavare icke, enligt vad i 35 ^

stadgas, äger bortföra och som icke är föremål för rätt på grund av särski

inmutning enligt äldre författning.

2 mom. Andra mineraliska ämnen än som avses i denna lag må av und

sökaren brjdas allenast i den mån det erfordras för undersökningsarbete

ändamålsenliga bedrivande. Undersökaren äger därav använda vad för un

dersökningsarbetet å fjmdigheten behöves.

-^iy|

,20 §.

I syfte att förebygga att undersökaren överskrider den rätt som enl'

17 § första stycket och 19 § tillkommer honom äger bergmästaren meddel

särskilda föreskrifter. Dessa skola omedelbart lända till efterrättelse sa

gälla intill dess på förd klagan annorlunda förordnas av högre myndighe

21 §.

, •

1 mom. För begagnandet av den mark som innehavare av undersöknings

tillstånd tager i anspråk enligt 17 § skall han till innehavaren av jorde

giva full ersättning i årlig avgift, som skall betalas förskottsvis för år. T"

ståndsinnehavaren skall jämväl ersätta skada, som marken kan hava ta ^

för framtiden; och åligger det honom att, intill dess denna ersättning bliv

erlagd, årligen betala avgift såsom för markens begagnande.

Då eljest av undersökningsarbetet förorsakas förlust, skada eller intrån

skall ock full ersättning därför givas.

2 mom. Avser undersökningstillståndet område, varå innehavaren av ti,

ståndet har inmutningsrätt, skall frågan om årlig avgift och annan ersät

ning bedömas som om fråga vore om ett enda undersölmingsarbete.

22 §.

Sämjas ej parterna om beloppet av årlig avgift eller annan ersättning ^

som enligt 21 § skall utgå, äger den som fordrar ersättning påkalla att den-

j

samma bestämmes av skiljemän; och skall beträtfande sådan tvist vad i la-

gen om skiljemän stadgas äga motsvarande tillämpning, dock med ialdta-

gande av vad nedan i andra stycket finnes särskilt föreskrivet.

Skiljedomskostnaderna skola gäldas av den som skiljemännen pröva där­

till skjddig; ej må dock sådan skyldighet åläggas den ersättningsberättigade ij]

utan så är att han uppenbarligen påkallat förfarandet utan skäl.

Vill den som fordrar ersättning, hellre än att låta tvisten avgöras av slutf

jemän, draga densamma under domstols prövning, skall det stå honom öpj
pet.

¬

. Nr 679

1821

3 KAP.

Bearbetning av fyndighet

Koncession

23 §.

Koncession meddelas av Konungen.

24 §.

' Den som erhållit koncession äger med uteslutande av andra rätt att, på

de villkor och med de inskränkningar denna lag innehåller, inom det om-

åde koncessionen omfattar undersöka och bearbeta fyndigheter av de slag

om avses i lagen.

• Från äldre gruvbrytning härrörande icke uppfordrat uranhaltigt mine-

al ävensom uppfordrat sådant mineral, som kvarligger inom koncessions-

rådet på löst mark, må koncessionsinnehavaren tillgodogöra sig, i den

ån det icke enligt vad i 35 § stadgas av den tidigare rättsinnehavaren bort-

bres.

Även andra mineraliska ämnen må av koncessionsinnehavaren brytas i

én mån sådant erfordras för arbetets ändamålsenliga bedrivande. Av dessa

•" nen må han använda vad vid gruvarbetet behöves samt dessutom tillgo­

dogöra sig allt som ej förrän vid anrikning eller därmed likställt förfarande

kan avskiljas från det uranhaltiga mineralet. Koncessionsinnehavaren må

ock i övrigt tillgodogöra sig sådana ämnen, såframt de icke av jordägaren

biler annan rättsinnehavare, mot erläggande av kostnader som koncessions-

iiinehavaren nedlagt därå, avhämtas inom sex månader efter tillsägelse.

Vad i tredje stycket är stadgat medför ej rätt att utan inmutning eller

koncession bearbeta brytvärd fyndighet av inmutningsbart mineral eller

mineral som avses i lagen angående stenkolsfyndigheter m. m.

' Uppstår tvist om beloppet av gottgörelse varom i tredje stycket stadgas,

kall vad i 22 § är för där avsett fall föreskrivet äga motsvarande tillämp-

ing; dock skola parterna stå var sina kostnader för skiljedomsförfarandet

ch gälda vardera halva kostnaden för skiljemännens sammanträde. Tiden

or avhämtandet skall räknas från det gottgörelsens belopp blivit slutligen

estämt.

25 §.

' Koncessionsinnehavaren äger icke använda koncessionsområdet i dagen

ller under jord för annat ändamål än gruvarbete och därmed sanunan-

ängande verksamhet för produkternas tillgodogörande och ej heller områ-

e, som han utom koncessionsområdet fått sig anvisat enligt 37 §, för an­

nat än där avsett ändamål.

: I dagen må koncessionsområdet på sätt i första stycket är sagt använ­

das allenast till den del det blivit anvisat vid förrättning som i 36 § sägs.

^ Det åligger koncessionsinnehavaren att å mark inom eller utom konces-

' s ionsområde, vilken tagits i anspråk för ändamål som avses i första styc-

• ket, ensam hålla det stängsel som är nödigt.

26 §.

1 mom. Till Konungen ställd ansökan om koncession jämte bilagor skall

" fjT a exemplar ingivas till bergmästaren i det distrikt där fyndigheten är

elägen.

2 mom. I ansökningen skall uppgivas:

1) sökandens namn, yrke, hemvist och postadress;

X 'i '

¬

1822

I960 .

"

2) undersökningstillstånd som gäller för område som avses med an

ningen;

3) fastighet, församling och län, där det med ansökningen avsedda omr

det är heläget;

4) de personers namn, hemvist och postadress vilka äro ägare av ifråga^^

varande område eller med avseende därå hava nyttjanderätt; dock må, dä

mark är samfälld för flera fastigheter med skilda ägare och för samfällig

heten finnes känd styrelse eller annan som är satt att förvalta densamma,

uppgifterna i stället avse ledamöterna i styrelsen eller förvaltaren;

5) inmutningar, utmål och koncessioner inom området;

ijf

6) vilka fynd av uranhaltigt mineral som gjorts på området med härnäs

ning till fyndanmälan enligt 44 §, där sådan anmälan skett, ävensom den

omfattning vari arbetet är avsett att bedrivas.

3 mom. Vid ansökningen skall sökanden foga:

1) av lantmätare eller annan sakkunnig person upprättad karta över de

med ansökningen avsedda området i skala om minst 1: 4 000 eller ock, dä

kommerskollegium det medgivit, i annan skala om minst 1: 20 000, uto

såvitt angår mark som är avsedd endast för väg, transporthana eller le -

ning, i vilket fall kartan skall vara upprättad i därför lämplig skala; oc

skall av kartan jämte beskrivning framgå fastigheternas registerbeteckning--

ar, områdets belägenhet, därå befintliga fastighetsgränser, inmutningar, ut

mål och koncessionsområden ävensom byggnader, platser och anordning

av de slag som omförmälas i 3 § 1 mom.;

2) redogörelse av sakkunnig person för resultatet av utförd undersök

ning;

3) intyg som sökanden vill åberopa för att styrka att arbetet kan av ho

nom ändamålsenligt utföras och att nödiga tillgångar därtill stå till hans för

fogande;

4) där jämlikt 3 § särskilt medgivande kräves antingen för koncessio

nen över huvud taget eller beträffande någon del av det med ansökninge

avsedda området, handling utvisande att sådant medgivande lämnats eller

då fråga ar om tillstånd av Konungen, ansökan om dylikt tillstånd;

;

5) förskott å beräknad kostnad för kungörelse av ansökningen.

4 mom. I fall som avses i 27 § andra stycket må de i 2 och 3 mom. före-^

skrivna uppgifterna inskränkas i den mån det betingas av det i förstnämnda

lagrum avsedda förenklade förfarandet.

5 mom. I fråga om erforderlig komplettering av ansökningen skall vad i

6 §' är stadgat äga motsvarande tillämpning.

27 §.

^

Då ansökan om koncession inkommit, skall bergmästaren utan dröjsmål

införa kungörelse därom i allmänna tidningarna och tidning i orten. Han

skall ock genom meddelande med posten underrätta fastighetsägare, njdt-

Janderättshavare och industriella företag, som beröras av ansökningen,,

innehavare av inmutning, utmål, undersökningstillstånd eller koncession «i3;i

ävensom den som gjort anmälan om fynd inom området. I kungörelsen och

Jiai

meddelandena skall angivas, att den som anser sin rätt vara av frågan be­

roende äger inom viss angiven tid, minst trettio dagar efter det att kungö-

relsen var införd i allmänna tidningarna, hos bergmästaren skriftligen an­

föra vad han aktar nödigt till bevarande av sin rätt.

_ ,

Innehar sökanden förut beträffande området inmutningsrätt eller rätt till "

utmål eller ock koncessionsrätt enligt lagen angående stcnkolsfyndigheter

m, m., m.å ärendet behandlas utan iakttagande av vad i första stycket äv;

stadgat.

¬

"

.Nr 679

1823

• Ef ter utgången av den i första stycket angivna tiden och sedan bergmäs-

åren ombesörjt erforderliga kompletteringar, skall ban till kommerskolle­

gium insända samtliga handlingar i ärendet jämte eget yttrande.

.

28 §.

;i

Sedan ärendet inkommit till kommerskollegium, skall kollegium med eget

; yttrande översända handlingarna till Konungen.

29 §.

Framgår av ansökningshandlingarna, att å området förekommer brytvärd

: fyn dighet av uranhaltigt mineral, prövar Konungen, huruvida ur det all-

, män nas synpunkt koncession bör meddelas sökanden.

Söka flera koncession å samma område, bestämmer Konungen vilken av

sökandena som med hänsyn till det allmännas intresse bör äga företräde

till erhållande av koncession.

30 §.

Koncession må icke omfatta område överstigande etthundra hektar. Grän­

serna på djupet skola räknas lodräta, såvitt det kan ske utan förnärmande

! av annans rätt.

::

31 §.

Konungen äger för koncessionen uppställa särskilda villkor. I sådant hän-

! seende må meddelas föreskrifter som finnas påkallade för att förebygga att

annat industriellt företag hindras i sin utveckling. Därest koncession beviljas

å område vartill gruvrätt tillkommer annan, må bestämmelser meddelas för

att, med iakttagande av vad i 46 § är stadgat, reglera förhållandet mellan

sökanden och innehavare av sådan rätt. När särskilda skäl föranleda det,

: må föreskrivas vilka åtgärder som skola vidtagas för att återställa marken

;i lämpligt skick, sedan fjmdigheten eller del därav tillgodogjorts. Även and-

; ra villkor, som erfordras för att skydda allmänna intressen eller enskild

; rätt, må uppställas.

i

Konungen äger tillika, när särskilda skäl äro därtill, vid meddelande av

I'koncession bestämma, i vilken omfattning fyndigheten skall utnyttjas.

•Konungen kan sedermera meddela ändrade bestämmelser i detta hänseende.
I

32 §.

' I koncessionen skall upptagas:

' 1) gränserna för det område koncessionen omfattar;

2) erinran om hinder enligt 3 §;

' 3) de villkor som gälla för koncessionen;

4) benämning på koncessionen.

^

_

33 §.

Koncession må av Konungen återkallas, om uppställt villlcor icke upp­

fyllts eller om eljest synnerliga skäl äro därtill. Har återkallelse skett, skall

beträffande rätten till marken och annan egendom inom koncessionsområ­

det gälla vad i 35 § är stadgat.

Koncession må ej överlåtas utan medgivande av Konungen.

34 §.

Vill koncessionsinnehavaren frånträda koncessionen, skall han till berg­

mästaren ingiva till kommerskollegium ställd anmälan därom, och upp­

hör koncessionen från den dag sådan anmälan skett. Bergmästaren skall

ofördröjligen översända anmälan till kollegium samt på koncessionsinne­

havarens bekostnad låta införa kungörelse om anmälan i allmänna tidning­

arna och tidning i orten. Bergmästaren skall därjämte genom meddelande

d posten underrätta berörda markägare om att koncessionen upphört.

427—60702^^. S vensk författningssamling 1960, Nr 679—682

¬

1824

X960 .

•

Önskar koiicessionsinnehavaren avstå endast från viss del av det,

de koncessionen omfattar, skall han göra ansökan därom hos Konu

Ärendet skall behandlas i den ordning som är föreskriven för erhållan e;-

koncession.

''

35 §.

Då koncession upphör att gälla, skall koncessionsinnehavaren vara f

lustig all rätt dels till sådant ej uppfordrat uranhaltigt mineral, som vid

den för upphörandet finnes inom koncessionsområdet, dels till byggna

som verkställts för gruvans styrka och bestånd, dels till den mark som ino'

eller utom koncessionsområdet blivit upplåten till gruvdriften, dels ock

stängsel som det ålegat koncessionsinnehavaren att hålla.

Andra för gruvdriften gjorda anläggningar ävensom ur gruvan uppfor

rat uranhaltigt mineral må under högst två år efter koncessionens upph"

rande avgiftsfritt kvarligga för koncessionsinnehavarens räkning; till d'

som icke inom nämnda tid borttagits har koncessionsinnehavaren förlor

all rätt.

Efter koncessionens upphörande är jordägaren berättigad att utan lös*

förfoga över den mark som varit upplåten för gruvdriften. Annan egendo '

som koncessionsinnehavaren enligt vad förut sagts går förlustig, tillfall

likaledes jordägaren; dock skola byggnader och stängsel som i första s

ket sägs utan lösen övergå till den som i laga ordning förvärvar rätt

fyndighetens bearbetande och skall beträffande brutet uranhaltigt miner

gälla vad därom i 24 § andra stycket är stadgat.

Anvisande av mark

36 §.

1 mom. Det område i dagen inom koncessionsområdet, som innehav

av koncessionen behöver för arbete eller för väg, skall vid förrättning

stället anvisas antingen på en gång vid arbetets början eller efter hand so,

senare yppas behov därav.

'

2 mom. Ansökan om förrättning som avses i 1 mom. skall ingivas

bergmästaren. I ansökningen skall uppgivas:

;

1) sökandens namn, yrke, hemvist och postadress;

2) fastighet, församling och län, där det område är beläget som sökand

önskar få sig anvisat;

3) de personers namn, hemvist och postadress vilka äro ägare av det u

der 2) angivna området eller med avseende därå hava nyttjanderätt, åte

köpsrätt, rätt till elektrisk kraft eller till avkomst eller annan förmån ell

rätt till servitut; dock må, där mark är samfälld för flera fastigheter nie

skilda ägare och för samfälligheten finnes känd styrelse eller annan so

är satt att förvalta densamma, uppgifterna i stället avse ledamöterna i st

relsen eller förvaltaren.

Vid ansökningen skall sökanden foga karta och beskrivning som i 26

3 mom. 1) sägs.

ö'

Kostnaderna för förrättningen, kungörelsekostnaden däri inberältnad,' >

skola gäldas av sökanden; och skall han vara pliktig att, där bergmästaren

det fordrar, förskjuta dessa kostnader.

I övrigt skall beträffande förrättningen i tillämpliga delar gälla vad i 2

—24 §§, 25 § andra stycket, 26—29, 32, 33 och 40 §§ gruvlagen är för mo

svarande fall stadgat om utmålsförrättning.

37 §.

_ :

Utom koncessionsområdet äger koncessionsinnehavaren vid förrättning •

sig anvisad nödig mark dels för uppläggande av malm samt varp och an

!:i®

¬

. r 679

1825

•

ävfallsprodukter dels ock för sådan byggnad eller annan anläggning, väg,

draiisportbana, kraftledning, vattenledning eller avloppsledning, som är er­

forderlig för gruvdriften eller därmed sammanhängande verksamhet. Hotas

•\isst område av ras eller sättningar, må det ock anvisas.

Därest för utförande av elektrisk kraftledning erfordras särskilt tillstånd

eller fråga är om anläggning av järnväg, som jämväl är avsedd för allmän

trafik, skall iakttagas vad därom är särskilt stadgat.

Vad som är stadgat angående förrättning som avses i 36 § skall gälla jäm­

väl beträffande förrättning enligt denna paragraf; karta må dock upprättas

i den skala som prövas lämplig för ändamålet.

38 §.

1 mom. Mark inom koncessionsområdet, som anvisas för arbete i dagen

eller för väg, skall med det undantag som i 2 mom. sägs lösas av konces­

sionsinnehavaren. Upplåtes för ändamål som avses i 37 § mark utom kon­

cessionsområdet skall, såframt marken helt tages i anspråk för ändamålet

eller lider synnerligt men av upplåtelsen, erläggas lösen för marken och i

annat fall utgå ersättning för skada eller intrång som förorsakas.

Skall en del av en fastighet avstås och lider genom avståendet eller mar­

kens begagnande för gruvdriften en återstående del av fastigheten synner­

ligt men, skall jämväl denna del lösas, om ägaren det begär. Uppkommer

eljest skada eller intrång å återstoden av fastigheten, skall ersättning därför

givas.

Är nyttjanderätt till mark, för vilken lösen skall utgå eller som lider ska­

da eller intrång, av ägaren åt annan upplåten, eller är marken besvärad av

rätt till avkomst eller annan förmån eller till servitut eller till elektrisk

kraft eller av återköpsrätt, och går till följd av anvisandet av mark sådan

särskild rätt förlorad eller lider den intrång, skall ersättning jämväl utgå

därför.

Förorsakas annan skada eller förlust än nu nämnts, skall ock sådan ska­

da eller förlust ersättas.

2 mom. Är område som anvisas för arbete i dagen avsett endast för un­

dersökningsarbete eller för väg och vill innehavaren av koncessionen icke

förfoga däröver under längre tid än högst tre år, är han ej skyldig att lÖsa

området.

Angående årlig avgift och annan ersättning i fall som i detta moment av­

ses samt förfarandet vid bestämmande av sådan ersättning skall vad i 21

och 22 §§ är för där avsett fall stadgat äga motsvarande tillämpning.

39 §.

Lösen och annan ersättning som avses i 38 § 1 mom. skola bestämmas i

penningar att utgå på en gång, särskilt för varje sakägare. Lösen för mark,

ersättning för skada eller intrång å fastighet samt annan ersättning till

jordägaren skola ock bestämmas var för sig.

Lösen skall bestämmas till den avträdda markens fulla värde och hälften

därutöver. Annan ersättning beräknas till belopp motsvarande full gottgö-

relse och hälften därutöver för förlusten, skadan eller intrånget. Medför så­

dan särskild rättighet, varom förmäles i 38 § 1 mom. tredje stycket, för­

minskning av markens värde, skall till grund för den ägaren tillkommande

ersättningen läggas det värde marken med därå vilande besvär äger.

Vid uppskattning av återköpsrätts inverkan till förminskande av mar­

kens värde skall hänsyn tagas jämväl till det i samband med återköpsrätten

avtalade villkoret angående fastighetens användning. Värdet av återköps­

rätten skall anses uppgå till belopp motsvarande den sålunda uppskattade

förminskningen av markens värde.

¬

1826

1960 .Nr

40 §.

Sämjas ej parterna om lösen eller annan ersättning som avses i 38 § 1

mom., skall den bestämmas av bergmästaren och gode männen vid förrätt­

ningen. Yppas därvid skiljaktiga meningar, gäller vad de flesta säga. Har var

och en sin särskilda mening, gäller den mening till vilken jämkning kan ske.

41 §.

Angående utbetalning av ersättning som avses i 40 § skall vad i 42—

44 §§ gruvlagen är stadgat äga motsvarande tillämpning. Erfodras för till-

lämpning av reglerna i 43 § andra stycket nämnda lag, att särskild värde­

ring sker av marken dels med och dels utan visst besvär som vilar därå,

skall sådan värdering verkställas i samband med ersättningens fastställande.

42 §,

Uppstår efter förrättning skada eller intrång, som ej förutsetts vid förrätt­

ningen, må särskild talan om ersättning därför föras vid domstol.

Avgäld

43 §.

jbiia

Jordägaren är berättigad att av koncessionsinnehavaren erhålla en avgäld, tnii

motsvarande en procent av värdet av sådant uranhaltigt mineral, som bru­

tits och uppfordrats inom koncessionsområdet. Avgäldeii skall dock ej för

något år beräknas högre än till 10 000 kronor och skall upphöra att utgå, se­

dan regelbunden brytning av sådant mineral pågått inom koncessionsom­

rådet under sammanlagt tjugu år. Finnas inom koncessionsområdet flera

jordägare, skola de njuta lott i avgälden efter som de äga del i jorden.

Avgälden skall för varje år erläggas inom mars månad nästföljande år

till jordägaren eller, där flera jordägare finnas, till den person som de utse.

Uppstår tvist om beloppet av avgälden, skall vad i 22 § är för där avsett

fall stadgat äga motsvarande tillämpning.

Förekommer uran tillsammans med mineral som äro inmutade enligt

gruvlagen eller för vilka koncession meddelats enligt lagen angående sten-

kolsfyndigheter m. m., skall i fråga om avgäld till jordägaren uran i varje

särskilt fall likställas med de mineral, för vilka avgäld eller avgift till jord­

ägaren skall utgå.

4 KAP.

Fyndanmälan och ersättning åt upptäckare

44 §.

Den som upptäckt fyndighet av uranhaltigt mineral må därom göra skrift­

lig anmälan till bergmästaren. Anmälan skall ingivas i tre exemplar, av

vilka bergmästaren utan dröjsmål skall Översända ett till kommerskolle­

gium och återlämna ett till sökanden, försett med bevis om ingivandet.

Anmälan bör innehålla noggranna uppgifter om tiden fÖr fyndet, stället

där fyndet gjorts med angivande av fastighet, församling och län där fynd­

platsen är belägen samt utförliga uppgifter om fyndets beskaffenhet. Fynd-

platsen bör angivas på karta jämte detaljskiss.

45 §.

'Wessii

Den som upptäckt fyndighet av uranhaltigt mineral är berättigad att, om

annan erhåller koncession, av denne få skälig gottgörelse.

¬

o • Nr 679

1827

5 KAP.

Ordningsstadganden m. m.

46 §.

Beviljas inmutning enligt gruvlagen eller koncession enligt lagen angå­

ende stenkolsfyndighet er m. ni. å område, till vilket rätt enligt reglerna om

undersökningstillstånd eller koncession i denna lag föreligger, eller med­

delas undersökningstillstånd eller koncession beträffande uran å område

som är inmutat enligt gruvlagen eller föremål för koncession enligt lagen

om stenkolsfyndigheter m. m., må arbete för fyndighetens undersökning

och bearbetande, som verkställes på grund av först uppkommen rättighet,

icke hindras eller uppehållas av arbete på grund av rättighet som tillkom­

mit senare. Uppstår tvist om sättet för drivande av de särskilda slagen av

arbete, skall bergmästaren, med iakttagande av vad därom blivit i undersök­

ningstillstånd jämlikt 12 § eller i koncession jämlikt 31 § föreskrivet, be­

stämma, hur arbetena skola ordnas, så att innehavaren av äldre rättighet

kan ändamålsenligt driva sitt arbete med minsta förfång för den senare

rättsinnehavaren.

47 §.

Kommerskollegium och bergsstatstjänstemännen skola utöva sådan till-

. syn över gruvarbetet, att icke därigenom fara uppstår för annans egendom.

Om arbetstagares skyddande mot ohälsa och olycksfall i arbetet samt till-

' syn däröver gäller vad som är stadgat i arbetarskyddslagen,

48 §.

De i 47 § nämnda tillsynsmyndigheterna skola jämväl tillse, att gruv-

: arbetet icke bedrives på sådant sätt, att gruvans framtida bestånd äventyras

eller tillgodogörandet av kvarlämnad känd tillgång på malm omöjliggöres

eller i väsentlig mån försvåras eller eljest uppenbar misshushållning med

malm äger rum.

. Utfraktsvägar och orter, som leda till gruvans obrutna delar, skola under-

' hållas på ett betryggande sätt samt städse hållas tillgängliga. Vill någon

igenlägga utfraktsväg eller ort som nu sagts, skall han därtill söka berg­

mästarens tillstånd, vare sig gruvrätten äger bestånd eller icke.

Är gruva ej under arbete och kan annan i arbete varande gruva därige­

nom bliva besvärad av ökat vattentillopp, skall bergmästaren vare sig rät­

ten till förstnämnda gruva äger bestånd eller icke, tillse att till förekom­

mande härav lämpliga åtgärder vidtagas.

•

.

49 §.

Vid påbörjande av gruvarbete så ock vid nedläggande av arbetet eller vid

dess avbrytande för längre tid än två månader samt vid dess återupptagan­

de skall anmälan därom utan dröjsmål göras hos bergmästaren.

.00 §,

'

Finner bergmästaren nödigt att i gruva vidtagas åtgärder till förekom-

' mande av fara för gruvans bestånd eller annans egendom eller till tryggan-

^ de av tillträde till gruvans obrutna delar eller till förhindrande av sådan

' misshushållning med malm varom förmäles i 48 §, äger bergmästaren före­

lägga koncessionsinnehavaren att inom viss tid utföra sådana åtgärder vid

äventyr, om det försummas, förutom ansvar enligt vad i 58 § sägs, att efter

omständigheterna åtgärderna på hans bekostnad utföras genom bergmäs­

tarens försorg eller gruvarbetet in ställes, till dess åtgärderna utförts. Berg-

¬

1828

1960 . Nr 6

mästaren äger ock i syfte som nu sagts meddela andra föreskrifter i fråga

om gruvarbetets bedrivande.

Bedrives gruvarbete på sådant sätt, att uppenbar fara för gruvans bestånd

eller annans egendom därigenom uppstår, äger bergmästaren förbjuda

gruvarbetets fortsatta bedrivande. Sådant förbud skall omedelbart gå i

verkställighet samt gälla intill dess på förd klagan högre myndighet annor­

lunda förordnar. Då bergmästaren förordnat om gruvarbetets inställande,

må han, där så är nödigt, för verkställighet därav anlita polismyndighetens

biträde.

51 §.

över gruya som är under arbete skall i minst tre exemplar upprättas full­

ständig och noggrann gruvkarta. Alla nya gruvarbeten böra inmätas och

^

inläggas å kartan sist inom påföljande årets utgång. Av kartan skall ett

exemplar finnas ^dd gruvan samt ett exemplar insändas till bergmästaren )

och ett till kommerskollegium.

Upprättande av gruvkarta så ock komplettering av sådan karta skall verk­

ställas av bergsstatstjänsteman eller annan, som av kommerskollegium för­

klarats behörig att verkställa gruvmätningar. Kostnaderna för upprättan­

det av kartan samt kompletteringen av det vid gruvan förvarade exempla­

ret skola gäldas av koncessionsinnehavaren. Denne är även skyldig att till­

handahålla erforderligt material för komplettering av de exemplar av kar­

tan vilka förvaras av bergmästaren och kommerskollegium.

Närmare föreskrifter om kartans upprättande och komplettering med­

delas av kommerskollegium.

52 §.

Försummar koncessionsinnehavaren vad i fråga om kartas upprättande

och komplettering är föreskrivet, äger bergmästaren förelägga honom, vid

vite ej överstigande femhundra kronor, att inom viss tid antingen inkomma

med karta eller ock lämna erforderligt förskott för arbetets utförande ge­

nom bergmästarens försorg.

53 §.

Gruva må icke utan bergmästarens tillstånd nedläggas, förrän alla gruv­

arbeten blivit inmätta och inlagda å karta.

54 §.

Före den 1 mars varje år skall koncessionsinnehavaren till bergmästaren

insända uppgift å den under föregående år utvunna malmen jämte de öv­

riga statistiska redogörelser som kommerskollegium föreskriver.

Försummar koncessionsinnehavaren vad i första stycket föreskrives,

äger bergmästaren förelägga ytterligare tid för uppgiftsskyldighetens full­

görande, varje gång vid vite ej överstigande tvåhundra kronor.

55 §.

Den som utför undersökningsarbete eller bearbetar fjmdighet skall till

kommerskollegium lämna de uppgifter rörande omfattningen av arbetet

som kollegium begär.

Sveriges geologiska undersökning eller annan mjmdighet som Konungen

bestämmer skall på begäran beredas tillfälle att genom geologisk sakkun­

nig följa arbetet och taga del av de vetenskapliga resultaten av detsamma.

Vägrar den som utför undersökningsarbete eller bearbetar fyndighet att

ställa sig till efterrättelse vad som enligt första och andra styckena åligger

honom, äger länsstyrelsen på anmälan av vederbörande m3mdighet vid vite

ålägga honom att fullgöra sin skyldighet.

•

¬

Nr 670

1829

56 §.

Bergmästaren skall över undersökningstillstånd och koncessioner, varom

- i denna lag är fråga, föra register (iiranregister). I registret skola göras an­

teckningar om alla sådana åv bergmästaren, domstol eller annan myndig­

het meddelade beslut eller vidtagna åtgärder, som röra undersökningsom­

rådet eller koncessionsområdet ävensom beträffande fyndanmälan och and­

ra omständigheter som äro av betydelse för bedömande av rätten till om­
rådet.

Har domstol eller annan myndighet meddelat beslut, varom anteckning

bör ske i uranregistret, skall underrättelse om beslutet så snart kan ske

sändas till bergmästaren.

Närmare föreskrifter om uranregistrets inrättande och förande meddelas

av kommerskollegium.

57 §.

Vad som är stadgat i 58—64 §§ gruvlagen om samäganderätt i gruva

samt i 65 §, 66 § första, andra, tredje och fjärde styckena ävensom 67 §

samma lag om övergång av rätt till gruva skall i tillämpliga delar gälla be­

träffande fyndigheter av uranhaltigt mineral.

6 KAP.

Påföljder m. m.

58 §.

1 mom. Den som utan undersökningstillstånd, där sådant erfordras, för

utrönande av möjligheterna att utvinna uran eller uranförening undersöker

fyndighet av uranhaltigt mineral eller som, utan koncession, för utvinnande

av uran eller uranförening bearbetar sådan fyndighet straffes med dags­

böter.

1 fall som avses i första stycket må uran eller uranförening som utvun­

nits förklaras helt eller delvis förverkat till kronan.

2 mom. Med dagsböter straffes ock

1. den som bryter mot villkor som enligt 12 § första stycket eller 31 §

första stycket föreskrivits för undersökningstillstånd eller koncession;

2. den som åsidosätter av bergmästare enligt 20 eller 50 § meddelad före­

skrift;

3. den som påbörjar undersökningsarbete, innan han fullgjort vad som

åligger honom enligt 16 §;

4. den som i strid mot 48 § andra stycket utan bergmästares tillstånd

igenlägger utfraktsväg eller ort som leder till fyndighetens obrutna delar,

eller som nedlägger arbetet å fyndighet, innan han fullgjort vad som åligger

honom enligt 53 §; samt

5- den som försummar att fullgöra i 49 § stadgad anmälningsskyldighet

eller som underlåter att fullgöra till följd av hänvisningen i 57 § förelig­

gande skyldighet att göra anmälan om övergång av rätt till fyndighet av

uranhaltigt mineral.

59 §.

Med böter tjugufem kronor straffes den som försummar att avlämna sta­

tistiska uppgifter i enlighet med vad i 54 § stadgas.

60 §.

Har undersökningsarbete påbörjats, innan den undersökande fullgjort

vad som åligger honom enhgt 16 § andra stycket, eller har den undersö-

\

¬

1830

1960 . Nr

kände inom undersökningsområdet uppfört annan byggnad än han enligt

17 § andra stycket ägt uppföra, ankommer på överexekutor att på ansökan

av jordens ägare eller innehavare förordna, i förra fallet om inställande av

K.

arbetet intill dess nämnda åliggande blivit fullgjort och i senare fallet om

'J'

byggnadens borttagande på undersökarens bekostnad. Avser undersökning-

en kronojord, må ansökan som nyss sagts göras av allmän åldagare; och

skall i sådant fall kostnaden för förrättningen, där utmätningsmannen det

äskar, förskjutas av allmänna medel. I övrigt gälla enahanda bestämmelser,

som i 191 § utsökningslagen äro för där avsett fall stadgade.

61 §.

Vidtager koncessionsinnehavare olovligen å annans mark förfoganden

över område i dagen, som icke blivit anvisat vid förrättning som avses i 36

och 37 §§, skall bergmästaren förordna om inställande av arbetet, intill dess

vad i fråga om markanvisning är föreskrivet blivit fullgjort; och åligger det

utmätningsmannen i orten, då han därför anlitas, att lämna nödig hand­

räckning för arbetets inställande.

62 §•

överträdelse som avses i 58 § 2 mom. första punkten må av allmän åkla-

gare åtalas allenast efter anmälan av vederbörande bergsstatstjänsteman

i

eller angivelse av målsägande.

Överträdelse som avses i 58 § 2 mom. andra punkten, i vad gäller enligt

20 § meddelad föreskrift, eller i tredje punkten må ej, där densamma en­

dast förnärmar enskild persons rätt, åtalas av annan än målsägande.

7 KAP.

Fullföljd av talan mot bergmästares beslut

63 §.

Är någon missnöjd med bergmästares åtgärd eller beslut under förrätt-

•

ning som avses i 36 och 37 §§ i vad gäller annan fråga än som rör anvisat

områdes storlek, form eller sträckning eller anvisande av mark utanför

koncessionsområdet, äger han till domstol instämma sin talan därom, vid

äventyr av dess förlust, sist inom ett år från förrättningens avslutande.

Klagan över bergmästares i annat fall enligt denna lag meddelade beslut

föres hos kom.merskollegium genom besvär, vilka skola ingivas till kom-

merskollegiuni.

8 KAP.

Särskilda bestämmelser

64 §.

Ä kronan tillhörig mark som innehaves under stadgad åborätt skall åbon

njuta de rättigheter, \dlka enligt denna Jag tillkomma jordägaren.

65 §.

Vad i denna lag föreskrives om uran eller uranförening eller fyndighet

av uranhaltigt mineral skall gälla även toriiim eller toriumförening eller

fyndighet av toriumhaltigt mineral.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961,

¬

r 679' ööli 680

1831

Genom nya lagen upphäves 9 kap. lagen den 28 maj 1886 angående sten-

ölsfyndigheter m. m.

• Har koncession jämlikt stadgandena i nämnda kapitel beviljats före nya

lagens ikraftträdande, skola äldre bestämmelser fortfarande gälla utom i

följande hänseenden:

1) Koncession, som beviljats enbart för uranfyndigliet eller enbart för

toriumfyndighet, skall anses avse båda dessa slag av fyndigheter.

2) Vad i 47—57 §§ jämte därtill anslutande straffbestämmelser i 58 ocb

59 §§ är stadgat skall gälla i stället för motsvarande bestämmelser enligt

äldre rätt.

Har koncession sökts men ej beviljats före nya lagens ikraftträdande, be­

stämmer Konungen, huruvida sökanden skall beviljas koncession på grund

av bestämmelserna i äldre rätt eller undersökningstillstånd eller koncession

enligt nya lagen. Innan beslut meddelas, skall sökandens yttrande inhämtas.

Det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. Till yttermera

visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt kungl. sigill

bekräfta låtit.

Stockholms slott den 2 december 1960.

GUSTAF ADOLF

(L. S.)

(Justitiedepartementet)

HERMAN KL ING

¬