SFS 1998:847 Lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon
Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
1
Svensk författningssamling
Lag
om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges
ekonomiska zon;
utfärdad den 11 juni 1998.
Enligt riksdagens beslut
1
föreskrivs
2
i fråga om lagen (1992:1140) om
Sveriges ekonomiska zon
dels
att 2, 3, 5, 6 och 16 §§ skall ha följande lydelse,
dels
att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 5 a, 5 b och 8 a §§, av
följande lydelse.
2 §
Den som bedriver sådan verksamhet som anges i 5 § skall iaktta be-
stämmelserna i 2 kap. miljöbalken. Även andra som färdas i den ekonomiska
zonen eller som bedriver verksamhet där skall vidta sådana åtgärder som är
nödvändiga för att undvika skador på den marina miljön.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter för att skydda och bevara den marina miljön.
3 §
Ytterligare bestämmelser till skydd mot vissa föroreningar i den ma-
rina miljön finns i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg
och i 15 kap. 31–33 §§ miljöbalken.
5 §
Med avseende på andra naturtillgångar i den ekonomiska zonen än
som avses i 4 § krävs tillstånd av regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer för
1. utforskning, utvinning och annat utnyttjande av sådana naturtillgångar,
2. uppförande och användning av konstgjorda öar,
3. uppförande och användning i kommersiellt syfte av anläggningar och
andra inrättningar.
I ett tillståndsbeslut skall anges den verksamhet som tillståndet avser. Ett
tillstånd får begränsas till viss tid.
Ett tillstånd skall förenas med de villkor som behövs för att skydda all-
männa intressen och enskild rätt, såsom att skydda människors hälsa och
miljön mot skador och olägenheter, främja en långsiktigt god hushållning
med mark och vatten och andra resurser samt trygga säkerheten.
1
Prop. 1997/98:90, bet. 1997/98:JoU25, rskr. 1997/98:279.
2
Jfr rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på
miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT nr L 175, 5.7.1985, s. 40, Celex
385L0337), ändrat genom rådets direktiv 97/11/EG (EGT nr L 73, 14.3.1997, s. 5,
Celex 397L0011).
SFS 1998:847
Utkom från trycket
den 7 juli 1998
2
SFS 1998:847
5 a §
Ett tillstånd får förenas med ytterligare eller ändrade villkor, om det
genom verksamheten har uppkommit en olägenhet av någon betydelse som
inte förutsågs när tillståndet meddelades eller om verksamheten med någon
betydelse medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken
överträds.
Med stöd av denna paragraf får inte meddelas så ingripande villkor att
verksamheten inte längre kan bedrivas eller att den avsevärt försvåras.
5 b §
Ett tillstånd får för sin giltighet göras beroende av att den som avser
att bedriva verksamheten ställer säkerhet för kostnaderna för att ta bort an-
läggningar och andra inrättningar samt för andra åtgärder för återställning.
Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behöver inte ställa sä-
kerhet.
Om det kan antas att den ställda säkerheten inte är tillräcklig, får till-
ståndsmyndigheten besluta om ytterligare säkerhet.
I fråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbal-
ken. Säkerheten skall prövas av tillståndsmyndigheten och förvaras av läns-
styrelsen i det län som närmaste del av Sveriges sjöterritorium ligger i.
6 §
Vid prövning av tillstånd skall bestämmelserna i 2–4 kap., 5 kap. 3 §
och 16 kap. 5 § miljöbalken tillämpas.
En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan om tillstånd. I
fråga om förfarandet, kraven på miljökonsekvensbeskrivningar samt planer
och planeringsunderlag gäller 6 kap. miljöbalken.
8 a §
Om ett tillstånd upphör att gälla är den som har innehaft tillståndet
skyldig att ta bort anläggningar och andra inrättningar samt vidta andra åt-
gärder för återställning, om inte detta är obehövligt från allmän eller enskild
synpunkt.
Om skyldigheten att vidta sådana åtgärder inte har bestämts genom villkor
i tillståndet, skall frågan prövas av tillståndsmyndigheten i samband med att
tillståndet upphör.
Om den som har haft tillståndet inte iakttar sina skyldigheter, får tillsyns-
myndigheten vid vite förelägga honom att fullgöra dessa.
16 §
Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. underlåter att iaktta en föreskrift som har meddelats med stöd av 2 eller
7 §,
2. bedriver verksamhet i strid mot 5 eller 9 § eller åsidosätter ett villkor
som har meddelats med stöd av 5, 5 a eller 9 §,
3. fortsätter att bedriva en verksamhet efter det att tillsynsmyndigheten
förbjudit verksamheten med stöd av 14 §.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Ett ärende skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser, om
ärendet har inletts före denna lags ikraftträdande. Bestämmelserna om miljö-
kvalitetsnormer i miljöbalken skall dock tillämpas omedelbart.
3
SFS 1998:847
3. Bestämmelsen i 8 a § skall tillämpas även när tillståndet har meddelats
före denna lags ikraftträdande.
På regeringens vägnar
ANNA LINDH
Lars Dahllöf
(Miljödepartementet)
5
SFS 1998:809–854
Fakta Info Direkt, tel. 08-587 671 00
Elanders Gotab, Stockholm 1998
