Lag (1994:569) om Sve­ri­ges sam­ar­bete med de inter­na­tio­nella tri­bu­na­lerna för brott mot inter­na­tio­nell huma­ni­tär rätt

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1994:569
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet BIRS
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2021:1029
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1994:569
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet BIRS
Utfär­dad: 1994-​06-02
Änd­rad: t.o.m. SFS

2021:1029
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


All­männa bestäm­mel­ser

1 §   Denna lag gäl­ler i för­hål­lande till föl­jande tri­bu­na­ler:
   1. den av För­enta natio­ner­nas säker­hets­råd den 25 maj 1993 inrät­tade inter­na­tio­nella tri­bu­na­len för f.d. Jugo­sla­vien,
   2. den av För­enta natio­ner­nas säker­hets­råd den 8 novem­ber 1994 inrät­tade inter­na­tio­nella tri­bu­na­len för Rwanda, och
   3. den av För­enta natio­ner­nas säker­hets­råd den 22 decem­ber 2010 inrät­tade inter­na­tio­nella avveck­lings­me­ka­nis­men för brott­mål­s­tri­bu­na­ler.

Om någon av tri­bu­na­lerna begär rätts­ligt biträde av Sve­rige, ska den begärda åtgär­den vid­tas enligt vad som sägs i denna lag. Lag (2013:448).

2 §   En ansö­kan som avses i 1 § skall ges in till Justi­tie­de­par­te­men­tet. Under­rät­tel­ser i och redo­vis­ning av ett ärende till tri­bu­na­len skall vida­re­be­fordras av Justi­tie­de­par­te­men­tet.

En ansö­kan och bifo­gade hand­lingar enligt denna lag skall vara skrivna på eng­elska eller svenska eller åtföl­jas av en över­sätt­ning till något av dessa språk. Lag (2002:330).

Utläm­ning

3 §   En per­son som vid tri­bu­na­len är miss­tänkt, till­ta­lad eller dömd för brott som omfat­tas av tri­bu­na­lens behö­rig­het och som uppe­hål­ler sig i Sve­rige får utläm­nas till tri­bu­na­len efter beslut av rege­ringen.

Ett beslut om häkt­ning eller en dom som tri­bu­na­len med­de­lat i behö­rig ord­ning skall god­tas som grund för ett beslut om utläm­ning, om det inte fram­går att häkt­nings­be­slu­tet eller dom­slu­tet är uppen­bart orik­tigt.

4 §   En begä­ran om att en per­son som avses i 3 § första styc­ket skall över­läm­nas till tri­bu­na­len skall sän­das vidare till Riks­å­kla­ga­ren.
Denne skall avge ytt­rande till rege­ringen. Till grund för sitt ytt­rande skall Riks­å­kla­ga­ren låta verk­ställa nöd­vän­dig utred­ning enligt vad som är före­skri­vet om för­un­der­sök­ning i brott­mål. Sedan utred­ningen avslu­tats skall Riks­å­kla­ga­ren över­lämna ären­det till­sam­mans med sitt ytt­rande till rege­ringen.

Innan rege­ringen avgör ären­det skall den, om det finns sär­skilda skäl, inhämta ytt­rande från Högsta dom­sto­len.

5 §   I ett ärende om utläm­ning till en tri­bu­nal får tvångs­me­del använ­das utan att sär­skild utred­ning har läm­nats till stöd för att den som avses med ansö­kan har begått det upp­givna brot­tet.
Om tri­bu­na­len har begärt att den som avses med ansö­kan skall fri­hets­be­rö­vas, skall häkt­ning ske om det inte är uppen­bart att skäl för häkt­ning sak­nas. Den som är häk­tad får begära att ny för­hand­ling hålls inom tre vec­kor från det att beslut senast har med­de­lats. I övrigt gäl­ler i fråga om tvångs­me­del vad som i all­män­het är före­skri­vet för brott­mål.

Beslut om tvångs­me­del kan med­de­las även efter det att utläm­ning har beslu­tats. Beslut av rät­ten gäl­ler, om inte annat beslu­tas, till dess ären­det har avgjorts eller, när utläm­ning beslu­tats, tills denna har verk­ställts. Lag (2002:330).

6 §   Den som är miss­tänkt, till­ta­lad eller dömd för brott, vil­ket enligt denna lag kan för­an­leda utläm­ning till en tri­bu­nal, får på begä­ran av tri­bu­na­len, eller på grund av efter­lys­ning som har utfär­dats på grund av beslut av tri­bu­na­len, ome­del­bart anhål­las eller åläg­gas rese­för­bud eller anmäl­nings­skyl­dig­het av en åkla­gare enligt vad som i all­män­het gäl­ler i brott­mål. Beslag får också ske i sådant fall.
Anhål­lande skall ske om det inte är uppen­bart att skäl för anhål­lande sak­nas.

Tvångs­me­del enligt första styc­ket får använ­das utan att sär­skild utred­ning har läm­nats till stöd för att den som avses med ansö­kan har begått det upp­givna brot­tet.

Om det beslu­tas om tvångs­me­del enligt första styc­ket, skall 23 § andra-​​fjärde styc­kena lagen (1957:668) om utläm­ning för brott tilläm­pas. Lag (2002:330).

7 §   I fråga om utläm­ning till tri­bu­na­len gäl­ler 25 och 26 a §§ lagen (1957:668) om utläm­ning för brott. Lag (2002:330).

8 §   Ett beslut om utläm­ning till tri­bu­na­len ska verk­stäl­las av Polis­myn­dig­he­ten. Om den som ska utläm­nas är på fri fot, får han eller hon, om det är nöd­vän­digt för att utläm­ningen ska kunna genom­fö­ras, omhän­der­tas och tas i för­var av Polis­myn­dig­he­ten, dock längst under 48 tim­mar.
Lag (2014:638).

8 a §   Om tri­bu­na­len och en stat begär utläm­ning av samma per­son, beslu­tar rege­ringen om per­so­nen skall utläm­nas till tri­bu­na­len eller till sta­ten. Lag (2002:330).

Rätts­lig hjälp

9 §   På ansö­kan av tri­bu­na­len skall rätts­lig hjälp läm­nas enligt lagen (2000:562) om inter­na­tio­nell rätts­lig hjälp i brott­mål om inte annat fram­går av denna lag. Rätts­lig hjälp får läm­nas även om den gär­ning som ansö­kan avser inte mot­sva­rar ett brott enligt svensk lag.

Bestäm­mel­serna i 2 kap. 14 § första styc­ket lagen om inter­na­tio­nell rätts­lig hjälp i brott­mål gäl­ler inte om ett avslag skulle strida mot Sve­ri­ges för­plik­tel­ser mot tri­bu­na­len.
Bestäm­mel­serna i 2 kap. 14 § andra styc­ket, 4 kap. 33 § och 34 § andra styc­ket samma lag skall inte tilläm­pas.

Tri­bu­na­len skall ges till­fälle att yttra sig innan rätts­lig hjälp för­e­nas med vill­kor som avses i 5 kap. 2 § lagen om inter­na­tio­nell rätts­lig hjälp i brott­mål. Lag (2002:330).

9 a §   har upp­hävts genom lag (2002:330).

Bevisupp­tag­ning m. m.

10 §   Om det vid hand­lägg­ningen av en ansö­kan om rätts­lig hjälp i brott­mål från tri­bu­na­len fram­kom­mer att ansö­kan är ofören­lig med en sådan ansö­kan om rätts­lig hjälp i brott­mål från en annan stat som hand­läggs enligt lagen (2000:562) om inter­na­tio­nell rätts­lig hjälp i brott­mål, skall frå­gan över­läm­nas till rege­ringen som beslu­tar vil­ken av ansök­ning­arna som skall ha före­träde. Lag (2002:330).

Straff­verk­stäl­lig­het m.m.

11 §   Rege­ringen kan på tri­bu­na­lens begä­ran besluta att en av tri­bu­na­len med­de­lad fäng­el­se­dom får verk­stäl­las i Sve­rige.
Rege­ringen får med­dela de anvis­ningar som i det enskilda fal­let behövs för verk­stäl­lig­he­ten av straf­fet här.

Vid verk­stäl­lig­he­ten tilläm­pas 25 § lagen (1972:260) om inter­na­tio­nellt sam­ar­bete rörande verk­stäl­lig­het av brott­måls­dom. Verk­stäl­lig­he­ten skall upp­höra, om tri­bu­na­len upp­ly­ser att den har bevil­jat den dömde nåd eller med­de­lat något annat avgö­rande som inne­bär att den utdömda påfölj­den inte längre får verk­stäl­las.

Frå­gor om vill­kor­lig fri­giv­ning prö­vas av rege­ringen sedan tri­bu­na­len beretts till­fälle att yttra sig. Rege­ringen får i dessa fall besluta att vill­kor­lig fri­giv­ning skall ske vid en senare tid­punkt än som föl­jer av brotts­bal­ken. Lag (2002:330).

12 §   Före­trä­dare för tri­bu­na­len eller den tri­bu­na­len utser för att under­söka behand­lingen av den som avtjä­nar straff utdömt av tri­bu­na­len, har rätt att besöka den plats där per­so­nen är pla­ce­rad. Den som ansva­rar för någon som avtjä­nar ett sådant straff, skall lämna den som genom­för under­sök­ningen det biträde som denne behö­ver för att kunna full­göra sina upp­gif­ter.
Lag (2000:573).

Trans­port av fri­hets­be­rö­vade i och genom Sve­rige

12 a §   Om en av tri­bu­na­len med­de­lad fäng­el­se­dom ska verk­stäl­las i Sve­rige, ska Kri­mi­nal­vår­den ansvara för trans­por­ten av den dömde i Sve­rige. Vid en sådan trans­port tilläm­pas föl­jande bestäm­mel­ser i häk­te­sla­gen (2010:611):
   - 4 kap. 4 § om kropps­vi­si­ta­tion,
   - 4 kap. 10 § första styc­ket om använd­ning av fäng­sel, och
   - 8 kap. 2 a § om möj­lig­he­ten att i vissa fall begära hjälp av Polis­myn­dig­he­ten. Lag (2017:132).

12 b §   Ansva­rigt stats­råd får med­dela till­stånd till trans­port genom Sve­rige av en fri­hets­be­rö­vad per­son som för att utläm­nas eller i annat syfte ska över­fö­ras mel­lan en annan stat och tri­bu­na­len. Under en sådan trans­port ska fri­hets­be­rö­van­det bestå om inte tri­bu­na­len begär att den som över­förs ska fri­ges.

För flyg­trans­port utan pla­ne­rad mel­lan­land­ning här i lan­det krävs inte till­stånd enligt första styc­ket. Om en opla­ne­rad mel­lan­land­ning sker, ska Polis­myn­dig­he­ten ta den som över­förs i för­var till dess en ansö­kan görs om till­stånd till trans­port enligt första styc­ket och genast under­rätta ansva­rigt stats­råd om detta. Görs ingen ansö­kan inom 96 tim­mar från den opla­ne­rade land­ningen, ska per­so­nen ome­del­bart fri­ges.

Om till­stånd har med­de­lats enligt första styc­ket, får Polis­myn­dig­he­ten vid behov ta den som över­förs i för­var. I fråga om tvångs­me­del i ett ärende om trans­port gäl­ler bestäm­mel­serna i 5 §. Lag (2017:132).

Övriga bestäm­mel­ser

13 §   På begä­ran av tri­bu­na­len ska en i Sve­rige pågående lag­fö­ring över­fö­ras till tri­bu­na­len. Om en sådan begä­ran görs får åtal inte väc­kas för brot­tet. Förs lag­fö­ringen över efter det att åtal har väckts, utgör detta rät­te­gångs­hin­der i brott­må­let. Lag (2021:1029).

14 §   Om tri­bu­na­len begär att en åtgärd skall vid­tas beträf­fande den som miss­tänks eller har åta­lats eller dömts för brott, skall denne, om han begär det, biträ­das av en offent­lig för­sva­rare. I fråga om sådan gäl­ler rät­te­gångs­bal­kens bestäm­mel­ser. Lag (2000:573).

15 §   Ett vittne eller en mål­sä­gande eller sak­kun­nig i Sve­rige som har kal­lats för att höras av tri­bu­na­len har rätt till ersätt­ning för sin instäl­lelse enligt bestäm­mel­ser som med­de­las av rege­ringen.

16 §   Ersätt­ning av all­männa medel till offent­lig för­sva­rare eller till annan samt övriga kost­na­der för åtgär­der som vid­ta­gits enligt denna lag skall beta­las av sta­ten.

17 §   Bestäm­mel­ser i annan lag eller för­fatt­ning om del­giv­ning och rätts­lig hjälp åt dom­stol eller myn­dig­het i en annan stat tilläm­pas på ansök­ningar från tri­bu­na­len, om de inte stri­der mot bestäm­mel­serna i denna lag. Lag (2002:330).
JP Info­nets EU-​rätts­liga tjäns­ter

JP Info­nets EU-​rätts­liga tjäns­ter

EU-​rät­ten påver­kar i stort sett alla rätts­om­rå­den på ett eller annat sätt. För dig som arbe­tar med frå­gorna erbju­der JP Info­net en omfat­tande bevak­ning av EU-​rät­ten. I tjäns­terna får du till­gång till bl.a. avgö­ran­den från EU-​dom­sto­len, lagänd­ringar och för­ar­be­ten men även refe­rat och exper­ta­na­ly­ser. Se tjäns­terna inom EU-​rätt.