SFS 2016:1306 Lag med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning

1

Svensk författningssamling

Lag
med kompletterande bestämmelser till EU:s
marknadsmissbruksförordning;

utfärdad den 20 december 2016.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 §

Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmiss-
bruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets
direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG
och 2004/72/EG (marknadsmissbruksförordningen).

Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i marknadsmiss-

bruksförordningen.

2 §

Finansinspektionen är behörig myndighet enligt marknadsmissbruksför-

ordningen.

3 §

För att bekosta Finansinspektionens övervakning enligt denna lag ska de

företag som står under inspektionens tillsyn betala årliga avgifter. Regeringen
får meddela föreskrifter om sådana avgifter.

2 kap. Vissa skyldigheter som följer av
marknadsmissbruksförordningen

Förbuden mot insiderhandel och marknadsmanipulation

1 §

Förbuden mot insiderhandel och marknadsmanipulation i artiklarna

14 a, 14 b och 15 i marknadsmissbruksförordningen gäller även för en fysisk
person som, för en juridisk persons räkning, beslutar om genomförandet av
sådana åtgärder som är förbjudna.

Förklaring om uppskjutet offentliggörande av insiderinformation

2 §

Den som har skjutit upp offentliggörandet av insiderinformation ska på

begäran av Finansinspektionen lämna en förklaring till inspektionen enligt
artikel 17.4 tredje stycket i marknadsmissbruksförordningen om hur villkoren
för att skjuta upp offentliggörandet uppfylldes.

1 Prop. 2016/17:22, bet. 2016/17:FiU14, rskr. 2016/17:119.

SFS 2016:1306

Utkom från trycket
den 28 december 2016

2

SFS 2016:1306

Anmälningar av transaktioner till insynsregistret

Finansinspektionens insynsregister

3 §

Finansinspektionen ska föra eller låta föra register (insynsregister) över

anmälningar som har gjorts enligt artikel 19.1–19.10 i marknadsmissbruks-
förordningen.

Uppgifter som har lämnats av personer som inte längre omfattas av anmäl-

ningsskyldighet får tas bort ur registret.

Registret ska föras med hjälp av automatisk databehandling. Finansinspek-

tionen är personuppgiftsansvarig enligt personuppgiftslagen (1998:204) för
den behandling av personuppgifter som sker i registret. Inspektionen ska på
lämpligt sätt underrätta de registrerade om registret.

Registret ska vara offentligt.

4 §

Finansinspektionen ska, i enlighet med artikel 19.3 första och tredje

styckena i marknadsmissbruksförordningen, offentliggöra uppgifter som
anmäls till insynsregistret.

Anmälningsskyldighet för närstående som är underårig

5 §

Om en person i ledande ställning har en närstående som är underårig

och som omfattas av anmälningsskyldighet enligt artikel 19.1 i marknads-
missbruksförordningen, ska den underåriges vårdnadshavare fullgöra anmäl-
ningsskyldigheten för den underåriges räkning.

Anmälningar av finansiella instrument som handlas på handelsplatser

6 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om att sådana anmälningar som ska göras till Finansinspektionen
enligt artikel 4.1 i marknadsmissbruksförordningen i stället ska göras till
Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten.

Rapportering av misstänkta överträdelser

7 §

Ett finansiellt företag ska tillhandahålla ändamålsenliga rapporterings-

system för anställda som vill göra anmälningar om misstänkta överträdelser
av marknadsmissbruksförordningen.

Personuppgiftslagen (1998:204) gäller vid behandling av personuppgifter

inom ramen för sådana rapporteringssystem. Uppgifter om lagöverträdelser
som avses i 21 § personuppgiftslagen får dock behandlas om uppgifterna
avser brott enligt lagen (2016:1307) om straff för marknadsmissbruk på
värdepappersmarknaden.

8 §

Den som är eller har varit anställd hos ett finansiellt företag får inte obe-

hörigen röja uppgifter i en anmälan eller utsaga som har gjorts till ett sådant
rapporteringssystem som avses i 7 §, om uppgiften kan avslöja anmälarens
eller den utpekade personens identitet.

Den som är eller har varit anställd hos ett företag som avses i första stycket

och har gjort en anmälan till ett sådant rapporteringssystem som avses där får
inte göras ansvarig för att ha åsidosatt någon tystnadsplikt, om anmälaren
hade anledning att anta att en överträdelse hade skett.

3

SFS 2016:1306

9 §

Med finansiellt företag avses i 7 och 8 §§

1. ett svenskt företag som är
a) AIF-förvaltare som har tillstånd enligt 3 kap. 1 § lagen (2013:561) om

förvaltare av alternativa investeringsfonder,

b) börs enligt 1 kap. 5 § 3 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
c) clearingorganisation enligt 1 kap. 5 § 5 lagen om värdepappersmarkna-

den,

d) fondbolag enligt 1 kap. 1 § första stycket 8 lagen (2004:46) om värde-

pappersfonder,

e)

försäkringsföretag som omfattas av försäkringsrörelselagen

(2010:2043),

f) kreditinstitut enligt 1 kap. 5 § 10 lagen (2004:297) om bank- och

finansieringsrörelse,

g) värdepappersbolag enligt 1 kap. 5 § 26 lagen om värdepappersmarkna-

den, eller

h) värdepapperscentral enligt 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om värde-

papperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, och

2. ett utländskt företag som hör hemma utanför Europeiska ekonomiska

samarbetsområdet och som, efter tillstånd från Finansinspektionen, från filial
i Sverige driver motsvarande verksamhet som ett företag som avses i 1.

10 §

Den som har lämnat en rapport till Finansinspektionen enligt artikel

16.1 eller 16.2 i marknadsmissbruksförordningen får inte obehörigen röja för
en kund eller någon utomstående att rapporten har lämnats. Detsamma gäller
styrelseledamöter och anställda i ett rapporterande företag.

Den som har lämnat en sådan rapport får inte göras ansvarig för att ha

åsidosatt någon tystnadsplikt.

11 §

Den som, utan att det finns en sådan rapporteringsskyldighet som

avses 10 §, har gjort en anmälan till Finansinspektionen om en misstänkt
överträdelse av marknadsmissbruksförordningen får inte göras ansvarig för
att ha åsidosatt någon tystnadsplikt, om anmälaren hade anledning att anta att
en överträdelse hade skett. Detta gäller inte om anmälaren därigenom gör sig
skyldig till brott.

3 kap. Utredningsbefogenheter och tvångsmedel

Föreläggande om att lämna uppgifter

1 §

För övervakning av att bestämmelserna i marknadsmissbruksförord-

ningen följs får Finansinspektionen förelägga

1. ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller

annat, och

2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken att inställa sig till

förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer.

Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida

mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.

4

SFS 2016:1306

Information om transaktioner på spotmarknaden

2 §

För övervakningen av att bestämmelserna i marknadsmissbruksförord-

ningen följs får Finansinspektionen förelägga marknadsaktörer på marknads-
platser där de underliggande tillgångarna till råvaruderivat handlas (spot-
marknaden) att lämna transaktionsrapporter eller annan information.

Marknadsaktörer på spotmarknaden är skyldiga att på begäran av Finans-

inspektionen ge inspektionen åtkomst till handlarnas system.

Föreläggande om att tillfälligt upphöra med ett visst förfarande

3 §

Om det är sannolikt att någon har överträtt marknadsmissbruksförord-

ningen, får Finansinspektionen förelägga den personen att upphöra med ett
visst förfarande eller en viss verksamhet.

Beslutet om föreläggande gäller till dess det har prövats om förfarandet

strider mot marknadsmissbruksförordningen eller lagen (2016:1307) om
straff för marknadsmissbruk på värdepappersmarknaden. Beslutet får dock
gälla i högst sex månader.

Korrigering av felaktig eller vilseledande information

4 §

Finansinspektionen får korrigera sådan felaktig eller vilseledande infor-

mation som kan utgöra ett led i en överträdelse av artikel 15 i marknadsmiss-
bruksförordningen. Finansinspektionen får även förelägga den som har spridit
sådan felaktig eller vilseledande information att korrigera den.

Platsundersökning

5 §

När det är nödvändigt för övervakningen av att en fysisk eller juridisk

person följer bestämmelserna i marknadsmissbruksförordningen, får Finans-
inspektionen genomföra en undersökning i personens verksamhetslokaler.

Vite

6 §

Ett föreläggande enligt någon av 1–4 §§ får förenas med vite.

Ett föreläggande enligt 1 § första stycket 1 får dock inte förenas med vite,

om

1. det finns anledning att anta att den som ska föreläggas har begått en gär-

ning som är straffbelagd eller kan leda till ingripande för en sådan överträ-
delse som anges i 5 kap. 1 §, och

2. föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den

misstänkta gärningen eller överträdelsen.

Om den som ska föreläggas är en juridisk person, gäller andra stycket även

ställföreträdare för den juridiska personen.

Kvarstad

7 §

För att säkerställa betalning av en sanktionsavgift eller återföring på

grund av en överträdelse som anges i 5 kap. 1 § (marknadsmissbruk), får
rätten på ansökan av Finansinspektionen besluta om kvarstad. I fråga om
sådan kvarstad ska bestämmelserna i 26 kap. 1, 2, 5, 6 och 8 §§ rättegångs-

5

SFS 2016:1306

balken om kvarstad i brottmål tillämpas. Vid tillämpningen ska det som anges
där om

1. brott gälla för överträdelse,
2. böter gälla för sanktionsavgift eller återföring,
3. åklagare gälla för Finansinspektionen, och
4. åtal gälla för talan enligt 5 kap. 21 § denna lag.
Ansökan om kvarstad prövas av Stockholms tingsrätt.

Betalningssäkring

8 §

För att säkerställa betalning av en sanktionsavgift eller återföring när en

fysisk eller juridisk person har åsidosatt sin skyldighet på ett sätt som anges i
5 kap. 2 §, får egendom som tillhör den som är betalningsskyldig tas i anspråk
(betalningssäkring).

Betalningssäkring får beslutas bara om
1. det finns en påtaglig risk för att den fysiska eller juridiska personen

genom att avvika, skaffa undan egendom eller förfara på annat sätt undandrar
sig att betala avgiften eller det belopp som ska återföras, och

2. betalningsskyldigheten avser ett betydande belopp.
Om sanktionsavgift eller återföring inte har beslutats, får betalningssäkring

beslutas bara om det är sannolikt att så kommer att ske. En betalningssäkring
får inte avse ett högre belopp än det belopp sanktionsavgiften eller åter-
föringen sannolikt kommer att fastställas till.

Ett beslut om betalningssäkring får fattas bara om skälen för beslutet upp-

väger det intrång eller men i övrigt som beslutet innebär för den som beslutet
gäller eller för något annat motstående intresse.

9 §

Beslut om betalningssäkring enligt 8 § fattas av den förvaltningsrätt

som är behörig att pröva ett överklagande av Finansinspektionens beslut om
sanktionsavgift eller återföring. En ansökan om betalningssäkring ska göras
av Finansinspektionen.

I fråga om en sådan ansökan ska 46 kap. 9–13 §§, 14 § första stycket 1 och

andra stycket första meningen

samt 20–22 §§ skatteförfarandelagen

(2011:1244) tillämpas. Vid tillämpningen ska det som anges där om Skatte-
verket gälla för Finansinspektionen.

10 §

Vid prövning av verkställighet av ett beslut om betalningssäkring ska

69

kap. 13–18 §§ och 71

kap. 1 § första stycket skatteförfarandelagen

(2011:1244) tillämpas. Vid tillämpningen ska det som anges där om Skatte-
verket gälla för Finansinspektionen.

Befogenheter enligt andra lagar

11 §

I 6 kap. 22 § första stycket 9 lagen (2003:389) om elektronisk kommu-

nikation finns bestämmelser om rätt för Finansinspektionen att få ut uppgifter
från den som tillhandahåller ett elektroniskt kommunikationsnät eller en elek-
tronisk kommunikationstjänst.

12 §

I 22 kap. 2 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden finns

bestämmelser om rätt för Finansinspektionen att besluta om handelsstopp.

6

SFS 2016:1306

Anmälan om brott

13 §

I 3 kap. 1 § lagen (2016:1307) om straff för marknadsmissbruk på

värdepappersmarknaden finns bestämmelser om skyldighet för Finansinspek-
tionen att anmäla till åklagare när det finns anledning att anta att ett brott
enligt den lagen har begåtts.

Myndighetssamarbete

14 §

Finansinspektionen och åklagare ska samarbeta för att underlätta

utredningar om brott enligt lagen (2016:1307) om straff för marknadsmiss-
bruk på värdepappersmarknaden och utredningar om överträdelser som anges
i 5 kap. 1 § denna lag.

Internationellt samarbete

15 §

Finansinspektionen ska inom ramen för sin befogenhet, efter begäran

från en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn motsvarande
den övervakning som inspektionen utövar enligt denna lag, lämna eller kon-
trollera information som behövs för att den utländska myndigheten ska kunna
utöva sin tillsyn. Detta gäller dock bara i den utsträckning det följer av ett
avtal om samarbete som Finansinspektionen, med stöd av regeringens bemyn-
digande, har ingått med den utländska myndigheten.

Om en begäran avser rättslig hjälp i brottmål, gäller i stället lagen

(2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål.

4 kap. Undersökningar efter beslut av domstol

Förutsättningar för beslut om undersökning

1 §

Stockholms tingsrätt får på ansökan av Finansinspektionen besluta att

inspektionen får genomföra en undersökning i en fysisk eller juridisk persons
verksamhetslokaler för att utreda om personen har överträtt något av förbuden
i artikel 14 a, 14 b eller 15 i marknadsmissbruksförordningen. En sådan ansö-
kan får bifallas, om

1. det finns anledning att anta att en överträdelse har skett,
2. den som undersökningen avser inte rättar sig efter ett föreläggande enligt

3 kap. 1 § eller det annars finns risk för att bevis undanhålls eller förvanskas,
och

3. vikten av att åtgärden vidtas är tillräckligt stor för att uppväga det intrång

eller annat men som åtgärden innebär för den som drabbas av åtgärden.

2 §

Ett beslut enligt 1 § får avse även annan fysisk eller juridisk person än

den som är föremål för utredning, om

1. det som föreskrivs i 1 § 1 och 3 är uppfyllt,
2. det finns särskild anledning att anta att bevis finns hos personen, och
3. personen inte rättar sig efter ett föreläggande enligt 3 kap. 1 § eller det

annars finns risk för att bevis undanhålls eller förvanskas.

7

SFS 2016:1306

Beslutet om undersökning

3 §

Ett beslut om undersökning enligt 1 § får meddelas utan att den som

ansökan avser har fått tillfälle att yttra sig, om det kan befaras att undersök-
ningen annars skulle förlora i betydelse.

Beslut enligt första stycket ska skickas endast till Finansinspektionen. När

undersökningen börjar ska inspektionen överlämna ett exemplar av beslutet
till den som undersökningen ska genomföras hos.

4 §

Ett beslut om undersökning enligt 1 § ska innehålla uppgifter om

1. föremålet för och syftet med undersökningen,
2. tidpunkten när undersökningen ska börja,
3. Finansinspektionens befogenheter enligt 5 § första stycket och 6 §, och
4. uppgift om möjligheten enligt 9 och 10 §§ att undanta uppgifter och

handlingar från undersökning.

Beslutet gäller omedelbart, om rätten inte bestämmer något annat.

Finansinspektionens befogenheter vid undersökning

5 §

När Finansinspektionen genomför en undersökning enligt 1 § har

inspektionen rätt att

1. granska bokföring och andra affärshandlingar,
2. ta kopior av eller göra utdrag ur bokföring och affärshandlingar,
3. begära muntliga förklaringar direkt på platsen, och
4. få tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra utrym-

men som disponeras eller kan antas disponeras i verksamheten.

I fråga om elektroniskt lagrad information får åtgärderna i första stycket 1

och 2 genomföras hos Finansinspektionen, om den som undersökningen
genomförs hos samtycker till att informationen flyttas till inspektionens loka-
ler. Denne har rätt att följa de åtgärder som inspektionen vidtar.

6 § Om åtgärderna i 5 § första stycket 2 inte är tillräckliga, får Finansinspek-
tionen ta hand om en handling.

När en handling tas om hand får även pärm, mapp eller liknande förva-

ringsmaterial tas med.

Om en upptagning som kan uppfattas bara med tekniska hjälpmedel tas om

hand, ska ett exemplar lämnas kvar om det är möjligt.

Rätt att tillkalla juridiskt biträde

7 §

Den som Finansinspektionen ska genomföra en undersökning hos enligt

1 § har rätt att tillkalla ett juridiskt biträde.

I avvaktan på att ett sådant biträde inställer sig får Finansinspektionen inte

påbörja undersökningen. Detta gäller dock inte, om

1. undersökningen härigenom onödigt fördröjs, eller
2. undersökningen har beslutats enligt 3 § första stycket.

8

SFS 2016:1306

Handräckning av Kronofogdemyndigheten

8 §

Finansinspektionen får begära handräckning av Kronofogdemyndig-

heten för att genomföra de åtgärder som avses i 5 § första stycket 1, 2 och 4
eller 6 §.

Vid handräckning gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkstäl-

lighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning.
Kronofogdemyndigheten ska dock inte underrätta den som undersökningen
ska genomföras hos innan verkställighet sker.

Undantag av handlingar från undersökning

9 §

Åtgärder enligt 5 eller 6 § får inte avse

1. en handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken,

eller

2. en handling som inte omfattas av beslutet i 1 §.

10 §

Om Finansinspektionen anser att en viss handling bör omfattas av en

undersökning och den som åtgärden avser åberopar att den ska undantas
enligt 9 §, ska handlingen omedelbart förseglas och skyndsamt överlämnas
till Stockholms tingsrätt av Finansinspektionen.

Tingsrätten ska utan dröjsmål pröva om handlingen ska omfattas av

Finansinspektionens undersökning.

Återlämnande av handlingar

11 §

Finansinspektionen ska lämna tillbaka handlingar och annat som har

tagits om hand så snart de inte längre behövs.

Om den som beslutet om en undersökning enligt 1 § gäller har försatts i

konkurs när handlingarna ska lämnas tillbaka, ska Finansinspektionen

1. överlämna handlingarna till konkursförvaltaren, och
2. underrätta den som beslutet gäller om att handlingarna har överlämnats

till konkursförvaltaren.

Finansinspektionen ska på begäran av den som beslutet gäller pröva om en

handling ska lämnas tillbaka.

5 kap. Ingripanden

Överträdelser

Marknadsmissbruk

1 §

Finansinspektionen ska ingripa mot den som har överträtt

1. förbudet mot insiderhandel eller olagligt röjande av insiderinformation i

artikel 14 i marknadsmissbruksförordningen, eller

2. förbudet mot marknadsmanipulation i artikel 15 i marknadsmissbruks-

förordningen.

Andra överträdelser

2 §

Finansinspektionen ska ingripa mot den som har åsidosatt sina skyldig-

heter enligt marknadsmissbruksförordningen, genom att

9

SFS 2016:1306

1. låta bli att inrätta och upprätthålla effektiva arrangemang, system och

förfaranden i enlighet med det som anges i artikel 16.1 eller 16.2, eller att rap-
portera till Finansinspektionen i enlighet med det som anges där,

2. låta bli att uppfylla det som anges om offentliggörande av insiderinfor-

mation till allmänheten i artikel 17.1, 17.2 och 17.8,

3. låta bli att informera Finansinspektionen om ett försenat offentlig-

görande i enlighet med det som anges i artikel 17.4, eller, trots begäran från
inspektionen, lämna en sådan skriftlig förklaring som avses i artikel 17.4
tredje stycket om att det har funnits förutsättningar för att skjuta upp offent-
liggörandet,

4. låta bli att upprätta, uppdatera eller bevara en insiderförteckning eller att

i övrigt uppfylla de krav som ställs i artikel 18.1–18.6,

5. låta bli att till Finansinspektionen samt berörda företag eller organ som

avses i artikel 19.1 och 19.10 göra en anmälan om egna transaktioner i enlig-
het med det som anges i artikel 19.1, 19.2, 19.6 och 19.7, eller låta bli att upp-
fylla informationsplikten enligt artikel 19.5 andra stycket,

6. låta bli att uppfylla informationsplikten eller skyldigheten att föra en för-

teckning i enlighet med det som anges i artikel 19.5 första stycket,

7. genomföra transaktioner i strid med förbudet i artikel 19.11, eller
8. låta bli att uppfylla det som föreskrivs om investeringsrekommenda-

tioner eller annan information i artikel 20.1.

Sanktioner och åtgärder

Ingripande

3 §

Ingripande enligt 1 eller 2 § sker genom beslut om

1. föreläggande att inom viss tid vidta en viss åtgärd eller upphöra med ett

visst agerande,

2. anmärkning,
3. förbud enligt 4 § första stycket 1,
4. förbud enligt 4 § första stycket 2,
5. återföring enligt 5 §, eller
6. sanktionsavgift enligt 6, 7 eller 8 §.
Ett föreläggande enligt första stycket 1 och ett förbud enligt första stycket 4

får förenas med vite.

Förbud

4 §

Den som har överträtt marknadsmissbruksförordningen på ett sätt som

anges i 1 eller 2 § och som var anställd i eller arbetade för ett värdepappers-
institut vid den tidpunkt när överträdelsen begicks, får för viss tid, dock högst
tio år, förbjudas

1. att vara styrelseledamot eller verkställande direktör, eller ersättare för

någon av dem, i ett svenskt värdepappersinstitut, eller

2. att handla med vissa finansiella instrument för egen räkning.
Vid upprepade överträdelser som anges i 1 § första stycket får ett beslut

enligt första stycket 1 gälla permanent.

Den som har meddelats ett förbud enligt första stycket 2 får, efter tillstånd

av Finansinspektionen, avyttra sådana finansiella instrument som omfattas av
förbudet.

10

SFS 2016:1306

Återföring

5 §

Den som har överträtt marknadsmissbruksförordningen på ett sätt som

anges i 1 eller 2 § och därigenom har erhållit en vinst eller undvikit en kost-
nad, ska åläggas att betala ett belopp som motsvarar värdet av den ekono-
miska fördelen, om detta kan fastställas (återföring).

Betalningsskyldighet enligt första stycket ska dock inte åläggas någon om

det är uppenbart oskäligt.

Beloppet tillfaller staten.

Sanktionsavgifter

6 §

För en överträdelse som anges i 1 § ska sanktionsavgiften som högst

fastställas till det högsta av

1. för en juridisk person:
a) ett belopp som per den 2 juli 2014 i svenska kronor motsvarade 15 mil-

joner euro,

b) 15 procent av den juridiska personens eller, i förekommande fall, kon-

cernens omsättning närmast föregående räkenskapsår,

c) tre gånger den vinst som den juridiska personen, eller någon annan,

erhållit till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller

d) tre gånger de kostnader som den juridiska personen, eller någon annan,

undvikit till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa,

2. för en fysisk person:
a) ett belopp som per den 2 juli 2014 i svenska kronor motsvarade 5 miljo-

ner euro,

b) tre gånger den vinst som den fysiska personen, eller någon annan, erhål-

lit till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller

c) tre gånger de kostnader som den fysiska personen, eller någon annan,

undvikit till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa.

Avgiften tillfaller staten.

7 §

För en överträdelse som anges i 2 § 1–3 ska sanktionsavgiften som

högst fastställas till det högsta av

1. för en juridisk person:
a) ett belopp som per den 2 juli 2014 i svenska kronor motsvarade 2,5 mil-

joner euro,

b) två procent av den juridiska personens eller, i förekommande fall, kon-

cernens omsättning närmast föregående räkenskapsår,

c) tre gånger den vinst som den juridiska personen, eller någon annan,

erhållit till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller

d) tre gånger de kostnader som den juridiska personen, eller någon annan,

undvikit till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa,

2. för en fysisk person:
a) ett belopp som per den 2 juli 2014 i svenska kronor motsvarade 1 miljon

euro,

b) tre gånger den vinst som den fysiska personen, eller någon annan, erhål-

lit till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller

c) tre gånger de kostnader som den fysiska personen, eller någon annan,

undvikit till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa.

Avgiften tillfaller staten.

11

SFS 2016:1306

8 §

För en överträdelse som anges i 2 § 4–8 ska sanktionsavgiften som

högst fastställas till det högsta av

1. för en juridisk person:
a) ett belopp som per den 2 juli 2014 i svenska kronor motsvarade 1 miljon

euro,

b) två procent av den juridiska personens eller, i förekommande fall, kon-

cernens omsättning närmast föregående räkenskapsår,

c) tre gånger den vinst som den juridiska personen, eller någon annan,

erhållit till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller

d) tre gånger de kostnader som den juridiska personen, eller någon annan,

undvikit till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa,

2. för en fysisk person:
a) ett belopp som per den 2 juli 2014 i svenska kronor motsvarade 500 000

euro,

b) tre gånger den vinst som den fysiska personen, eller någon annan, erhål-

lit till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller

c) tre gånger de kostnader som den fysiska personen, eller någon annan,

undvikit till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa.

Avgiften tillfaller staten.

9 §

Om en överträdelse som anges i 6, 7 eller 8 § har skett under den juri-

diska personens första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen
annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas.

Föreläggande om rättelse i vissa fall

10 §

Finansinspektionen får, i andra fall än de som anges i 1 eller 2 §, före-

lägga den som åsidosätter sina skyldigheter enligt marknadsmissbruksförord-
ningen, eller denna lag, att göra rättelse. Ett sådant föreläggande får förenas
med vite.

Hinder mot ingripande

11 §

Ett ingripande enligt 1 § får inte ske om överträdelsen ligger till grund

för en anmälan om brott enligt 3 kap. 1 § lagen (2016:1307) om straff för
marknadsmissbruk på värdepappersmarknaden eller en av någon annan
anledning inledd förundersökning avseende samma fysiska person.

Ingripande får dock ske, om åklagaren har beslutat att inte inleda förunder-

sökning eller att lägga ned förundersökningen eller om överträdelsen på annat
sätt inte längre är föremål för utredning om brott och inte har prövats slutligt.

12 §

Ett ingripande enligt 1 § får inte ske om överträdelsen redan omfattas

av ett väckt åtal, ett utfärdat strafföreläggande eller ett beslut om åtalsunder-
låtelse.

13 §

Ett ingripande enligt denna lag får inte ske om överträdelsen omfattas

av ett föreläggande om vite och överträdelsen ligger till grund för en ansökan
om utdömande av vitet.

12

SFS 2016:1306

14 §

Ett ingripande för en överträdelse som anges i 1 § får ske bara om

sanktionsföreläggande har delgetts den som ingripandet riktas mot inom två
år från den tidpunkt då överträdelsen ägde rum.

Ett ingripande för en överträdelse som anges 2 § får ske bara om en upplys-

ning om att frågan om ingripande har tagits upp av Finansinspektionen har
delgetts den som ingripandet riktas mot inom två år från det att överträdelsen
ägde rum.

Att bestämma sanktion

15 §

Vid valet av ingripande ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur all-

varlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska tas
till överträdelsens konkreta och potentiella effekter på det finansiella syste-
met, skador som uppstått och graden av ansvar.

16 §

Utöver det som anges i 15 § ska det i försvårande riktning beaktas om

den som har begått överträdelsen tidigare har begått en överträdelse. Vid
denna bedömning bör särskild vikt fästas vid om överträdelserna är likartade
och den tid som har gått mellan de olika överträdelserna.

I förmildrande riktning ska det beaktas om den som har begått överträdel-

sen

1. i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat utred-

ningen,

2. har vidtagit åtgärder efter överträdelsen för att undvika att den upprepas,

och

3. förorsakas men till följd av att han eller hon på grund av överträdelsen

blir eller kan antas bli avskedad eller uppsagd från anställning eller drabbas
av annat hinder eller synnerlig svårighet i yrkes- eller näringsutövning.

17 §

Finansinspektionen får avstå från ingripande, om

1. överträdelsen är ringa eller ursäktlig,
2. personen i fråga gör rättelse,
3. något annat organ har vidtagit åtgärder mot personen och dessa åtgärder

bedöms tillräckliga, eller

4. det annars finns särskilda skäl.

18 §

När sanktionsavgiftens storlek ska fastställas, ska särskild hänsyn tas

till sådana omständigheter som anges i 15 och 16 §§ samt till den berörda per-
sonens finansiella ställning och, om det går att fastställa, den vinst som perso-
nen, eller någon annan, erhållit till följd av regelöverträdelsen eller de kostna-
der som undvikits.

Sanktionsföreläggande vid marknadsmissbruk

19 §

Frågor om ingripanden för överträdelser som anges i 1 § prövas av

Finansinspektionen genom sanktionsföreläggande.

Ett sanktionsföreläggande innebär att den som ingripandet riktas mot före-

läggs att inom en viss tid godkänna ett beslut om ingripande enligt 3 §.

När föreläggandet har godkänts, gäller det som ett domstolsavgörande som

har fått laga kraft. Ett godkännande som görs efter den tid som angetts i före-
läggandet är utan verkan.

13

SFS 2016:1306

20 §

Ett sanktionsföreläggande ska innehålla uppgift om

1. den person som föreläggandet avser,
2. överträdelsen och de omständigheter som behövs för att känneteckna

den,

3. de bestämmelser som är tillämpliga på överträdelsen, och
4. den sanktion som föreläggs personen.
Föreläggandet ska också innehålla en upplysning om att talan om sanktion

kan komma att väckas vid domstol, om föreläggandet inte godkänns inom den
tid som Finansinspektionen anger.

21 §

Om ett sanktionsföreläggande inte har godkänts inom angiven tid, får

Finansinspektionen väcka talan vid Stockholms tingsrätt om att sanktion ska
beslutas.

Verkställighet av beslut om sanktionsavgift och återföring

22 §

En sanktionsavgift ska betalas till Finansinspektionen inom 30 dagar

efter det att ett beslut om den har fått laga kraft eller ett sanktionsföreläggande
godkänts eller den längre tid som anges i beslutet eller föreläggandet.

23 §

Finansinspektionens beslut om sanktionsavgift får verkställas enligt

utsökningsbalken, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i
22 §.

24 §

Om sanktionsavgiften inte har betalats inom den tid som anges i 22 §,

ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestäm-
melser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga ford-
ringar m.m.

25 §

En sanktionsavgift som har beslutats faller bort i den utsträckning

verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet fick laga kraft
eller sanktionsföreläggandet godkändes.

26 §

Det som sägs om sanktionsavgift i 22–25 §§ gäller även för återföring

enligt 5 §.

6 kap. Handläggning i domstol m.m.

1 §

Beslut om sanktionsföreläggande enligt 5 kap. 19 § får inte överklagas.

Andra beslut som Finansinspektionen meddelar enligt denna lag och mark-
nadsmissbruksförordningen får, om inte annat anges, överklagas till allmän
förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte ärenden som avses i 20 § första
stycket 5 förvaltningslagen (1986:223).

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om föreläggande eller för-

bud enligt denna lag ska gälla omedelbart.

2 §

Finansinspektionens beslut enligt 4 kap. 11 § tredje stycket får över-

klagas till Stockholms tingsrätt.

14

SFS 2016:1306

Wolters Kluwer

Elanders Sverige AB, 2016

3 §

Om inte annat föreskrivs i denna lag, ska för talan enligt 5 kap. 21 §

gälla vad som i allmänhet är föreskrivet om mål som rör allmänt åtal för brott
där det inte är föreskrivet svårare straff än böter.

Offentlig försvarare får inte förordnas för en juridisk person. Offentlig för-

svarare får förordnas för en fysisk person, om det finns särskilda skäl.

Stämningsansökan ska innehålla de uppgifter som anges i 5 kap. 20 § för-

sta stycket samt de bevis som åberopas och vad som ska styrkas med varje be-
vis.

4 §

Om inte annat föreskrivs i denna lag, ska ansökningar enligt 4 kap. 1 §,

prövningar enligt 4 kap. 10 § och överklaganden av beslut enligt 4 kap. 11 §
tredje stycket handläggas enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden. I
sådana ärenden ska 31 kap. rättegångsbalken tillämpas i fråga om rättegångs-
kostnader.

5 §

Talan om att döma ut vite som förelagts av allmän domstol med stöd av

5 kap. 3 § förs av Finansinspektionen vid en tingsrätt.

Stockholms tingsrätt är alltid behörig att pröva talan enligt första stycket.

6 §

Ett sanktionsföreläggande som har godkänts ska efter klagan undanröjas

under de förutsättningar som anges i 59 kap. 6 § första stycket rättegångsbal-
ken. Vid tillämpningen ska det som anges om strafföreläggande och den miss-
tänkte i stället gälla sanktionsföreläggande respektive den som ingripandet
riktats mot.

Den som vill klaga ska göra det skriftligen hos Stockholms tingsrätt inom

ett år från det att föreläggandet godkändes. I mål om klagan på ett sanktions-
föreläggande är Finansinspektionen den enskildes motpart.

Har ett sanktionsföreläggande undanröjts, får den som det riktats mot inte

därefter påföras en svårare sanktion för samma överträdelse.

7 §

I mål om undanröjande av godkänt sanktionsföreläggande enligt 6 §

andra stycket ska 52 kap. 2, 3 och 5–12 §§ rättegångsbalken tillämpas. Vid
tillämpningen ska det som anges om hovrätt i stället gälla tingsrätten.

I fråga om överklagande av tingsrättens beslut med anledning av klagan på

sanktionsföreläggande gäller 49 och 52 kap. rättegångsbalken.

Hovrättens beslut får inte överklagas.
Rätten får besluta att sanktionsföreläggandet tills vidare inte får verkställas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2017.
2. Ingripande får ske endast för överträdelser som har ägt rum efter

ikraftträdandet.

På regeringens vägnar

STEFAN LÖFVEN

MAGDALENA ANDERSSON
(Finansdepartementet)