Lag (2017:496) om inter­na­tio­nellt poli­siärt sam­ar­bete

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2017:496
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet L4
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2025:134
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2017:496
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L4
Utfär­dad: 2017-​05-24
Änd­rad: t.o.m. SFS

2025:134
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

Lagens tillämp­nings­om­råde och inne­håll

1 §   Denna lag tilläm­pas på poli­siärt sam­ar­bete mel­lan Sve­rige och andra sta­ter i den utsträck­ning Sve­rige i en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse har gjort sådana åta­gan­den som avses i lagen.

2 §   Lagen inne­hål­ler bestäm­mel­ser om ope­ra­tivt sam­ar­bete (2-5 kap.) och upp­gifts­ut­byte (6-10 kap.).

Uttryck i lagen

3 §   I lagen avses med
   - Scheng­en­kon­ven­tio­nen: kon­ven­tio­nen om tillämp­ning av Scheng­enav­ta­let av den 14 juni 1985,
   - avta­let med Dan­mark: avta­let av den 6 okto­ber 1999 mel­lan Konung­a­ri­ket Sve­ri­ges rege­ring och Konung­a­ri­ket Dan­marks rege­ring om poli­siärt sam­ar­bete i Öresunds­re­gi­o­nen,
   - Öresunds­för­bin­del­sen: den fasta för­bin­del­sen över Öresund som den defi­nie­ras i arti­kel 2 i avta­let med Dan­mark,
   - Prümråds­be­slu­tet: rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett för­dju­pat grän­sö­ver­skri­dande sam­ar­bete, sär­skilt för bekämp­ning av ter­ro­rism och grän­sö­ver­skri­dande brotts­lig­het,
   - Atlas­råds­be­slu­tet: rådets beslut 2008/617/RIF av den 23 juni 2008 om för­bätt­rat sam­ar­bete i kris­si­tu­a­tio­ner mel­lan Euro­pe­iska uni­o­nens med­lems­sta­ters sär­skilda insats­grup­per,
   - avta­let med Norge: avta­let av den 4 sep­tem­ber 2018 mel­lan Sve­ri­ges rege­ring och Nor­ges rege­ring om ömse­si­digt bistånd mel­lan poli­sens sär­skilda insats­grup­per i kris­si­tu­a­tio­ner,
   - avta­let med Fin­land: avta­let av den 19 okto­ber 2021 mel­lan Konung­a­ri­ket Sve­ri­ges rege­ring och Repu­bli­ken Fin­lands rege­ring om polis­sam­ar­bete i gräns­om­rå­det,
   - refe­rens­upp­gif­ter: regis­ter­upp­gif­ter som inte röjer iden­ti­te­ten på en per­son, antingen i form av en sif­fer­be­teck­ning och ett fin­gerav­tryck eller en sif­fer­be­teck­ning och en dna-​profil från den icke-​kodifierande delen av per­so­nens dna,
   - CBE-​direktivet: Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2015/413 av den 11 mars 2015 om under­lät­tande av grän­sö­ver­skri­dande infor­ma­tions­ut­byte om tra­fik­sä­ker­hets­re­la­te­rade brott, i den ursprung­liga lydel­sen,
   - VIS-​rådsbeslutet: rådets beslut 2008/633/RIF av den 23 juni 2008 om åtkomst till infor­ma­tions­sy­ste­met för vise­ringar (VIS) för sök­ningar för med­lems­sta­ter­nas utsedda myn­dig­he­ter och för Euro­pol i syfte att för­hindra, upp­täcka och utreda ter­ro­rist­brott och andra grova brott, och
   - avta­let med USA: avta­let av den 16 decem­ber 2011 mel­lan Konung­a­ri­ket Sve­ri­ges rege­ring och Ame­ri­kas för­enta sta­ters rege­ring om ett för­stärkt sam­ar­bete för att före­bygga och bekämpa brotts­lig­het. Lag (2024:1259).


2 kap. Ope­ra­tivt sam­ar­bete enligt Scheng­en­kon­ven­tio­nen

Grän­sö­ver­skri­dande över­vak­ning

1 §   Om det i en stat som del­tar i det poli­siära sam­ar­be­tet enligt avdel­ning III i Scheng­en­kon­ven­tio­nen pågår en utred­ning om ett brott som kan för­an­leda över­läm­nande eller utläm­ning, får utländska tjäns­te­män fort­sätta en i sin stat påbör­jad över­vak­ning av en miss­tänkt gär­nings­man in på svenskt ter­ri­to­rium, om en behö­rig svensk myn­dig­het sam­tyc­ker till det.

Under de för­ut­sätt­ningar som anges i första styc­ket får en påbör­jad över­vak­ning fort­sätta även beträf­fande någon annan än en miss­tänkt gär­nings­man, om det är nöd­vän­digt för den pågående utred­ningen och det finns starka skäl att anta att åtgär­den kan med­verka till att iden­ti­fi­era eller spåra en miss­tänkt gär­nings­man.

2 §   Över­vak­ningen av en miss­tänkt gär­nings­man får fort­sätta utan före­gå­ende sam­tycke, om saken är så bråds­kande att sam­tycke inte kan inhäm­tas i för­väg och den utländska utred­ningen avser miss­tanke om sådana brott som sägs i arti­kel 40.7 i Scheng­en­kon­ven­tio­nen, näm­li­gen
   - mord,
   - dråp,
   - grovt sex­u­al­brott,
   - mord­brand,
   - pen­ning­för­falsk­ning och för­falsk­ning av betal­nings­me­del,
   - grov stöld,
   - grovt häleri,
   - pen­ning­tvätt,
   - grovt bedrä­geri,
   - utpress­ning,
   - män­ni­sko­rov och tagande av giss­lan,
   - olag­lig män­ni­sko­han­del,
   - män­ni­sko­smugg­ling,
   - olag­lig han­del med nar­ko­tika och psy­ko­tropa ämnen,
   - brott mot lag­be­stäm­mel­ser angå­ende vapen och spräng­äm­nen,
   - öde­läg­gelse genom använ­dande av spräng­äm­nen,
   - olag­lig trans­port av gif­tigt och skad­ligt avfall,
   - olag­lig han­del med nuk­leära och radi­o­ak­tiva ämnen,
   - sådan brotts­lig­het som avses i rådets gemen­samma åtgärd 98/733/RIF av den 21 decem­ber 1998 om att göra del­ta­gande i en kri­mi­nell orga­ni­sa­tion i Euro­pe­iska uni­o­nens med­lems­sta­ter till ett brott, och
   - ter­ro­rist­brott enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekäm­pande av ter­ro­rism, om ersät­tande av rådets ram­be­slut 2002/475/RIF och om änd­ring av rådets beslut 2005/671/RIF, i den ursprung­liga lydel­sen.

För att över­vak­ningen ska få fort­sätta krävs också att över­skri­dan­det av grän­sen anmäls till en behö­rig svensk myn­dig­het så snart det är möj­ligt och att den utländska myn­dig­he­ten utan dröjs­mål begär bistånd i utred­ningen.
Lag (2018:1320).

3 §   Över­vak­ning enligt 1 eller 2 § ska genast upp­höra om en behö­rig svensk myn­dig­het begär det. Över­vak­ning enligt 2 § ska även upp­höra om sam­tycke inte har läm­nats inom fem tim­mar från grän­sö­ver­skri­dan­det.

Grän­sö­ver­skri­dande för­föl­jande

4 §   Om en per­son har upp­täckts på bar gär­ning när han eller hon begår ett brott som kan för­an­leda över­läm­nande eller utläm­ning, eller om någon som är häk­tad eller som avtjä­nar ett fri­hets­straff har rymt, får utländska tjäns­te­män fort­sätta ett i sin stat påbör­jat för­föl­jande av per­so­nen över en lands­gräns in på svenskt ter­ri­to­rium, om en behö­rig svensk myn­dig­het sam­tyc­ker till det.

5 §   För­föl­jan­det får fort­sätta utan före­gå­ende sam­tycke om det på grund av sakens bråds­kande natur inte har varit möj­ligt att under­rätta en behö­rig svensk myn­dig­het i för­väg, eller om svenska tjäns­te­män inte har kun­nat ta över för­föl­jan­det i tid. De för­föl­jande tjäns­te­män­nen ska anhålla om bistånd av en behö­rig svensk myn­dig­het senast vid tid­punk­ten för grän­sö­ver­skri­dan­det.

6 §   För­föl­jande enligt 4 eller 5 § ska genast upp­höra om en behö­rig svensk myn­dig­het begär det.

Behö­riga tjäns­te­män

7 §   Grän­sö­ver­skri­dande över­vak­ning och för­föl­jande får utfö­ras av utländska tjäns­te­män som har anmälts vara behö­riga att utföra sådant arbete.

Befo­gen­he­ter

8 §   Om utländska tjäns­te­män som utför grän­sö­ver­skri­dande för­föl­jande begär det, ska svenska polis­män omhän­derta den fly­ende.

De utländska tjäns­te­män­nen får stoppa och omhän­derta den fly­ende tills svenska polis­män kan överta omhän­der­ta­gan­det eller iden­ti­fi­era honom eller henne.

9 §   När en per­son omhän­der­tas enligt 8 § andra styc­ket får utländska tjäns­te­män
   1. kropps­vi­si­tera den som har omhän­der­ta­gits, om det görs av säker­hets­skäl eller för att söka efter före­mål som anges i 2,
   2. omhän­derta före­mål som kan för­ver­kas enligt 36 kap. 12 § 1 brotts­bal­ken eller kan antas ha bety­delse för en utred­ning om brott eller ha avhänts någon genom brott, och
   3. belägga den som har omhän­der­ta­gits med hand­fäng­sel.

Före­mål som har omhän­der­ta­gits enligt första styc­ket 2 ska så snart det är möj­ligt över­läm­nas till en svensk polis­man för pröv­ning av fråga om beslag enligt 10 § andra styc­ket.
Lag (2024:882).

10 §   En per­son som har omhän­der­ta­gits enligt 8 § får tas i för­var av Polis­myn­dig­he­ten eller Säker­hetspo­li­sen under högst sex tim­mar, tiden mel­lan kloc­kan 24 och 9 oräk­nad. Där­ef­ter ska per­so­nen ome­del­bart fri­ges, om det inte har kom­mit in en begä­ran om en åtgärd som avses i
   1. 23 § lagen (1957:668) om utläm­ning för brott,
   2. 1 kap. 2 § lagen (2011:1165) om över­läm­nande från Sve­rige enligt en nor­disk arre­ste­rings­or­der,
   3. 25 c eller 25 d § lagen (1972:260) om inter­na­tio­nellt sam­ar­bete rörande verk­stäl­lig­het av brott­måls­dom,
   4. 5 a eller 5 b § lagen (1963:193) om sam­ar­bete med Dan­mark, Fin­land, Island och Norge angå­ende verk­stäl­lig­het av straff m.m.,
   5. 8 § lagen (1970:375) om utläm­ning till Dan­mark, Fin­land, Island eller Norge för verk­stäl­lig­het av beslut om vård eller behand­ling, om fram­ställ­ningen kom­mer från en dansk myn­dig­het,
   6. 6 § lagen (1994:569) om Sve­ri­ges sam­ar­bete med de inter­na­tio­nella tri­bu­na­lerna för brott mot inter­na­tio­nell huma­ni­tär rätt,
   7. 6 § lagen (2002:329) om sam­ar­bete med Inter­na­tio­nella brott­måls­dom­sto­len,
   8. 1 kap. 3 § lagen (2003:1156) om över­läm­nande från Sve­rige enligt en euro­pe­isk arre­ste­rings­or­der, eller
   9. 3 kap. 15 § lagen (2015:96) om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av fri­hets­be­rö­vande påfölj­der inom Euro­pe­iska uni­o­nen.

En svensk polis­man får, i avvak­tan på en fram­ställ­ning om en sådan åtgärd som avses i 4 kap. 19 § lagen (2000:562) om inter­na­tio­nell rätts­lig hjälp i brott­mål, ta i beslag före­mål som har omhän­der­ta­gits enligt 9 § första styc­ket 2, enligt de för­ut­sätt­ningar som gäl­ler för en mot­sva­rande åtgärd enligt rät­te­gångs­bal­ken eller annan lag eller för­fatt­ning.

Använd­ning av vapen

11 §   Utländska tjäns­te­män som utför grän­sö­ver­skri­dande över­vak­ning eller för­föl­jande får bara använda tjäns­te­va­pen i nöd­värns­si­tu­a­tio­ner. De får inte bereda sig till­träde till bostä­der eller andra plat­ser som inte är till­gäng­liga för all­män­he­ten.

Behö­riga svenska myn­dig­he­ter

12 §   Polis­myn­dig­he­ten beslu­tar om grän­sö­ver­skri­dande över­vak­ning och för­föl­jande in på svenskt ter­ri­to­rium. Säker­hetspo­li­sen får besluta om grän­sö­ver­skri­dande över­vak­ning inom den verk­sam­het som den bedri­ver. Polis­myn­dig­he­ten eller Säker­hetspo­li­sen får i ett enskilt fall över­lämna ett ärende om grän­sö­ver­skri­dande över­vak­ning till Kust­be­vak­ningen.

En fram­ställ­ning eller anmä­lan från en utländsk myn­dig­het om grän­sö­ver­skri­dande över­vak­ning in på svenskt ter­ri­to­rium ska göras till Polis­myn­dig­he­ten. Om fram­ställ­ningen eller anmä­lan avser sådan över­vak­ning inom den verk­sam­het som Säker­hetspo­li­sen bedri­ver, får den i stäl­let göras till Säker­hetspo­li­sen.

Andra kon­tak­ter med anled­ning av grän­sö­ver­skri­dande över­vak­ning eller för­föl­jande in på svenskt ter­ri­to­rium ska äga rum direkt mel­lan de utländska tjäns­te­män­nen och Polis­myn­dig­he­ten, Säker­hetspo­li­sen eller Kust­be­vak­ningen.

Före­skrif­ter

13 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om ope­ra­tivt sam­ar­bete enligt Scheng­en­kon­ven­tio­nen.


3 kap. Ope­ra­tivt sam­ar­bete enligt avta­let med Dan­mark

Grän­sö­ver­skri­dande för­föl­jande

1 §   Danska polis­män får fort­sätta ett i Dan­mark påbör­jat för­föl­jande över en lands­gräns in på svenskt ter­ri­to­rium, om för­föl­jan­det avser en per­son som har upp­täckts på bar gär­ning när han eller hon begår en gär­ning som hör under all­mänt åtal enligt svensk och dansk rätt. De får även fort­sätta ett för­föl­jande av en per­son som har avvi­kit från ett fri­hets­be­rö­vande på grund av brott eller, i den mån utläm­ning till Dan­mark kan komma i fråga enligt lagen (1970:375) om utläm­ning till Dan­mark, Fin­land, Island eller Norge för verk­stäl­lig­het av beslut om vård eller behand­ling, ett annat fri­hets­be­rö­vande. Ett för­föl­jande ska genom­fö­ras på de vill­kor som i övrigt fram­går av 2 kap. 4-6 §§.

Danska polis­män får på svenskt ter­ri­to­rium på Öresunds­för­bin­del­sen även inleda ett för­föl­jande som avses i första styc­ket. De ska i ett sådant fall ome­del­bart anhålla om bistånd av Polis­myn­dig­he­ten.

Vid ett för­föl­jande enligt denna para­graf har danska polis­män de befo­gen­he­ter och den rätt att använda tjäns­te­va­pen som fram­går av 2 kap. 8, 9 och 11 §§.

Vissa ingri­pan­den på Öresunds­för­bin­del­sen

2 §   Danska polis­män har på svenskt ter­ri­to­rium på Öresunds­för­bin­del­sen samma befo­gen­he­ter att ingripa mot hot mot den all­männa ord­ningen och säker­he­ten som en svensk polis­man har enligt lag eller annan för­fatt­ning. Vid ett sådant ingri­pande får de bara använda tjäns­te­va­pen i nöd­värns­si­tu­a­tio­ner.

Om en dansk polis­man vid­tar en åtgärd enligt första styc­ket, ska Polis­myn­dig­he­ten ome­del­bart under­rät­tas. Åtgär­den får pågå tills Polis­myn­dig­he­ten över­tar genom­fö­ran­det eller begär att den ska avbry­tas.

Före­skrif­ter

3 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om ope­ra­tivt sam­ar­bete enligt avta­let med Dan­mark.


4 kap. Ope­ra­tivt sam­ar­bete enligt Prümråds­be­slu­tet och Atlas­råds­be­slu­tet

Initiativ till samarbete enligt Prümrådsbeslutet    
1 § Rege­ringen, Polis­myn­dig­he­ten och Säker­hetspo­li­sen får begära bistånd från en myn­dig­het i en annan stat enligt arti­kel 17 i Prümråds­be­slu­tet.

Bistån­det får inte läm­nas av en sär­skild insats­grupp. Det kan bestå av inrät­tan­det av gemen­samma patrul­ler eller genom­fö­ran­det av andra gemen­samma insat­ser där utländska tjäns­te­män del­tar.

2 §   Rege­ringen och Polis­myn­dig­he­ten får vid större eve­ne­mang och lik­nande vik­tiga hän­del­ser, kata­stro­fer och all­var­liga olyc­kor som har grän­sö­ver­skri­dande verk­ningar begära bistånd från en myn­dig­het i en annan stat enligt arti­kel 18 i Prümråds­be­slu­tet.

Biståndet kan bestå av tjänstemän eller utrustning.    
3 § Bistånd enligt artik­larna 17 och 18 i Prümråds­be­slu­tet får begä­ras om det är lämp­ligt och för att före­bygga, för­hindra eller upp­täcka brotts­lig verk­sam­het eller upp­rätt­hålla all­män ord­ning och säker­het.

Ini­ti­a­tiv till sam­ar­bete enligt Atlas­råds­be­slu­tet

4 §   Rege­ringen, Polis­myn­dig­he­ten och Säker­hetspo­li­sen får begära bistånd från en sär­skild insats­grupp i en annan stat enligt arti­kel 3 i Atlas­råds­be­slu­tet.

Bistån­det ska läm­nas till en svensk sär­skild insats­grupp och kan bestå av utrust­ning, exper­tis eller genom­fö­ran­det av ope­ra­tio­ner där utländska tjäns­te­män age­rar i en stöd­funk­tion.

5 §   För att Polis­myn­dig­he­ten eller Säker­hetspo­li­sen ska få begära bistånd enligt arti­kel 3 i Atlas­råds­be­slu­tet krävs att rege­ringen har läm­nat sitt med­gi­vande. Polis­myn­dig­he­ten och Säker­hetspo­li­sen ska sam­råda med varandra innan rege­ring­ens med­gi­vande begärs.

Rege­ring­ens med­gi­vande behövs inte i bråds­kande fall som kan inne­bära fara för män­ni­skors liv eller hälsa eller för omfat­tande för­stö­relse av egen­dom. Polis­myn­dig­he­ten eller Säker­hetspo­li­sen ska i ett sådant fall ome­del­bart under­rätta rege­ringen om att bistånd har begärts. Den myn­dig­het som begärt bistån­det ska även under­rätta den andra myn­dig­he­ten om det. Rege­ringen ska pröva om beslu­tet att begära bistånd ska undan­rö­jas eller bestå.

6 §   Bistånd enligt arti­kel 3 i Atlas­råds­be­slu­tet får begä­ras om det är lämp­ligt och för att för­hindra eller på annat sätt ingripa mot en hand­ling som kan utgöra ter­ro­rist­brott enligt 4 § ter­ro­rist­brottsla­gen (2022:666) eller för­sök, för­be­re­delse eller stämp­ling till eller under­lå­ten­het att avslöja eller för­hindra sådant brott. Lag (2022:690).

Över­lå­tel­ser av för­valt­nings­upp­gif­ter

7 §   Rege­ringen, Polis­myn­dig­he­ten och Säker­hetspo­li­sen får över­låta för­valt­nings­upp­gif­ter till andra sta­ter vid sam­ar­bete enligt Prümråds­be­slu­tet och Atlas­råds­be­slu­tet. Upp­gif­terna får i de fall som avses i 10 § inne­fatta myn­dig­hets­ut­öv­ning.

Över­ens­kom­mel­ser om sam­ar­bete

8 §   Innan ett sam­ar­bete enligt Prümråds­be­slu­tet eller Atlas­råds­be­slu­tet påbör­jas ska en över­ens­kom­melse om sam­ar­be­tet ingås med den andra sta­ten. Över­ens­kom­mel­sen får ingås av rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bestäm­mande, av Polis­myn­dig­he­ten eller Säker­hetspo­li­sen.

En över­ens­kom­melse som inne­bär att utländska tjäns­te­män ska delta i sam­ar­bete i Sve­rige ska avse en sär­skild insats som är klart avgrän­sad och reglera
   1. det sär­skilda syf­tet med sam­ar­be­tet,
   2. vil­ket bistånd den utländska myn­dig­he­ten ska ge,
   3. på vil­ken tid och plats sam­ar­be­tet ska genom­fö­ras,
   4. vilka utländska tjäns­te­män som ska delta,
   5. hur ledning ska utövas,        
6. vilka befo­gen­he­ter utländska tjäns­te­män ska ha, och
   7. vilka vapen och vil­ken annan lik­nande utrust­ning utländska tjäns­te­män ska få inneha.

Behö­riga tjäns­te­män och led­ning

9 §   Utländska tjäns­te­män får delta i sam­ar­bete enligt Prümråds­be­slu­tet och Atlas­råds­be­slu­tet om de är lämp­liga för upp­gif­ten och anställda vid en sam­ver­kande myn­dig­het.

Tjäns­te­män­nen ska stå under led­ning av Polis­myn­dig­he­ten eller Säker­hetspo­li­sen.

Befo­gen­he­ter

10 §   Utländska tjäns­te­män får ges poli­siära befo­gen­he­ter vid gemen­samma insat­ser enligt arti­kel 17 i Prümråds­be­slu­tet och vid ope­ra­tio­ner enligt arti­kel 3 i Atlas­råds­be­slu­tet. För att få ges sådana befo­gen­he­ter ska tjäns­te­män­nen vara polis­män respek­tive ha poli­siära befo­gen­he­ter i sina hem­sta­ter.

Tjäns­te­män­nen får ges de befo­gen­he­ter som en svensk polis­man har enligt polisla­gen (1984:387) och de befo­gen­he­ter som en svensk polis­man har att
   1. gripa någon enligt 24 kap. 7 § första styc­ket rät­te­gångs­bal­ken,
   2. ta före­mål i beslag enligt 27 kap. 4 § rät­te­gångs­bal­ken,
   3. för­bjuda till­träde till ett visst område eller vidta andra åtgär­der enligt 27 kap. 15 § rät­te­gångs­bal­ken, och
   4. besluta om kropps­vi­si­ta­tion enligt 28 kap. 13 § rät­te­gångs­bal­ken.

Vid gemen­samma insat­ser enligt arti­kel 17 i Prümråds­be­slu­tet ska befo­gen­he­terna i regel utövas i när­varo av svenska polis­män.

Använd­ning av vapen

11 §   Utländska tjäns­te­män som getts befo­gen­he­ter enligt 10 § har samma rätt att använda tjäns­te­va­pen och annan lik­nande utrust­ning som en svensk polis­man har enligt lag eller annan för­fatt­ning. Andra utländska tjäns­te­män får bara använda tjäns­te­va­pen och annan lik­nande utrust­ning i nöd­värns­si­tu­a­tio­ner.

För att få använ­das ska utrust­ningen mot­svara den utrust­ning svenska polis­män använ­der.

Före­skrif­ter

12 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om ope­ra­tivt sam­ar­bete enligt Prümråds­be­slu­tet och Atlas­råds­be­slu­tet.


4 a kap. Ope­ra­tivt sam­ar­bete enligt avta­let med Norge

1 §   Rege­ringen, Polis­myn­dig­he­ten och Säker­hetspo­li­sen får begära bistånd från en sär­skild insats­grupp i Norge enligt avta­let med Norge.

Bistån­det ska läm­nas till en svensk sär­skild insats­grupp och kan bestå av utrust­ning, exper­tis eller genom­fö­ran­det av ope­ra­tio­ner där norska tjäns­te­män age­rar i en stöd­funk­tion.
Lag (2020:80).

2 §   Bestäm­mel­serna i 4 kap. 5-11 §§ om sam­ar­bete enligt Atlas­råds­be­slu­tet ska också tilläm­pas på sam­ar­bete enligt avta­let med Norge. Lag (2020:80).

3 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om ope­ra­tivt sam­ar­bete enligt avta­let med Norge.
Lag (2020:80).


4 b kap. Ope­ra­tivt sam­ar­bete enligt avta­let med Fin­land

Bråds­kande åtgär­der efter begä­ran

1 §   Polis­myn­dig­he­ten får i bråds­kande fall begära bistånd från Polis­sty­rel­sen i Fin­land, om det behövs för att i Hapa­randa kom­mun, Kiruna kom­mun, Pajala kom­mun eller Över­tor­neå kom­mun (det svenska gräns­om­rå­det) ingripa mot ett all­var­ligt brott som inne­bär fara för en enskilds liv eller hälsa.
Lag (2024:1259).

2 §   Vid ett ingri­pande enligt 1 § får en finsk polis­man i det svenska gräns­om­rå­det vidta de åtgär­der som behövs för att upp­rätt­hålla all­män ord­ning och säker­het samt före­bygga, upp­täcka och utreda brott. En finsk polis­man som har påbör­jat ett för­föl­jande av en per­son inom gräns­om­rå­det får fort­sätta det utan­för områ­det om per­so­nen kan miss­tän­kas för det brott som begä­ran avser.

Polis­myn­dig­he­ten ska så snart det är möj­ligt ta över ingri­pan­det. En finsk polis­man får efter detta bistå svenska polis­män under deras väg­led­ning. Lag (2024:1259).

Bråds­kande åtgär­der utan begä­ran

3 §   En finsk polis­man får ingripa i det svenska gräns­om­rå­det utan begä­ran, om det i hans eller hen­nes när­het upp­står en situ­a­tion som inne­bär ome­del­bar fara för en enskilds liv eller hälsa och den faran behö­ver avvär­jas innan svenska polis­män hin­ner ingripa.

Den finska polis­man­nen ska så snart det kan ske anmäla ingri­pan­det till Polis­myn­dig­he­ten, som ska bekräfta mot­ta­gan­det av anmä­lan och så snart det är möj­ligt ta över ingri­pan­det. Lag (2024:1259).

4 §   Vid ett ingri­pande enligt 3 § får en finsk polis­man vidta de åtgär­der som behövs för att avvärja faran.

En finsk polis­man får efter att Polis­myn­dig­he­ten har tagit över ingri­pan­det bistå svenska polis­män under deras väg­led­ning. Lag (2024:1259).

Behö­riga tjäns­te­män

5 §   En finsk polis­man får utföra upp­gif­ter i Sve­rige i enlig­het med bestäm­mel­serna i detta kapi­tel om han eller hon är lämp­lig för upp­gif­ten.

Bistånd enligt detta kapi­tel får inte läm­nas av en sär­skild insats­grupp. Lag (2024:1259).

Befo­gen­he­ter

6 §   Vid utfö­rande av upp­gif­ter i Sve­rige i enlig­het med bestäm­mel­serna i detta kapi­tel har en finsk polis­man samma befo­gen­he­ter som en svensk polis­man har enligt polisla­gen (1984:387) och de befo­gen­he­ter som en svensk polis­man har att
   1. verk­ställa ett beslut om tvångs­me­del som har fat­tats av för­un­der­sök­nings­le­da­ren eller åkla­gare i enlig­het med bestäm­mel­serna i 24-28 kap. rät­te­gångs­bal­ken,
   2. hålla för­hör och vidta andra utred­nings­åt­gär­der enligt 23 kap. 3 § fjärde styc­ket och 6 § rät­te­gångs­bal­ken,
   3. beordra en per­son att med­följa till för­hör och ta med honom eller henne till för­hö­ret enligt 23 kap. 8 § rät­te­gångs­bal­ken,
   4. omhän­derta elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­ut­rust­ning från den som ska höras och besluta om kropps­vi­si­ta­tion enligt 23 kap. 9 a § rät­te­gångs­bal­ken,
   5. gripa någon enligt 24 kap. 7 § rät­te­gångs­bal­ken,
   6. ta före­mål i beslag enligt 27 kap. 4 § rät­te­gångs­bal­ken,
   7. för­bjuda till­träde till ett visst område eller vidta andra åtgär­der enligt 27 kap. 15 § rät­te­gångs­bal­ken,
   8. göra en hus­rann­sa­kan enligt 28 kap. 5 § rät­te­gångs­bal­ken,
   9. göra en under­sök­ning enligt 28 kap. 10 § rät­te­gångs­bal­ken,
   10. besluta om kropps­vi­si­ta­tion samt hålla kvar eller ta med den som ska kropps­vi­si­te­ras enligt 28 kap. 13 och 13 a §§ rät­te­gångs­bal­ken, och
   11. omhän­derta en per­son enligt lagen (1976:511) om omhän­der­ta­gande av beru­sade per­so­ner m.m. Lag (2024:1259).

Använd­ning av tjäns­te­va­pen och andra sär­skilda hjälp­me­del vid våldsan­vänd­ning

7 §   En finsk polis­man som utför upp­gif­ter i Sve­rige i enlig­het med bestäm­mel­serna i detta kapi­tel har samma rätt att använda tjäns­te­va­pen och andra sär­skilda hjälp­me­del vid våldsan­vänd­ning som en svensk polis­man har att använda mot­sva­rande utrust­ning. Lag (2024:1259).

Rap­por­te­ring och ome­del­bar pröv­ning

8 §   En finsk polis­man som har vid­ta­git en åtgärd ska så snart det kan ske rap­por­tera den till för­man­nen för verk­sam­he­ten.

Polis­myn­dig­he­ten ska ome­del­bart ta ställ­ning till om ett tvångs­me­del som har beslu­tats av en finsk polis­man ska bestå. Åtgär­den ska hävas om den är fel­ak­tig eller om det inte längre finns skäl för den. Det gäl­ler även vid pröv­ning av ett gri­pande som ännu inte har anmälts till åkla­gare.
Lag (2024:1259).

Ansva­ret för vid­tagna åtgär­der

9 §   Från det att en åtgärd har rap­por­te­rats enligt 8 § ska Polis­myn­dig­he­ten full­göra de skyl­dig­he­ter som enligt lag eller annan för­fatt­ning är för­e­nade med åtgär­den. Lag (2024:1259).

Doku­men­ta­tion

10 §   Polis­myn­dig­he­ten ansva­rar för att pro­to­koll upp­rät­tas över sådana åtgär­der som enligt lag eller annan för­fatt­ning ska doku­men­te­ras. En finsk polis­man ska bistå Polis­myn­dig­he­ten genom att lämna nöd­vän­diga upp­gif­ter.

En finsk polis­man ska anteckna sådana åtgär­der som enligt lag eller annan för­fatt­ning ska doku­men­te­ras. Lag (2024:1259).

Före­skrif­ter

11 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om ope­ra­tivt sam­ar­bete enligt avta­let med Fin­land. Lag (2024:1259).


5 kap. Gemen­samma bestäm­mel­ser för ope­ra­tivt sam­ar­bete enligt Scheng­en­kon­ven­tio­nen, avta­let med Dan­mark, Prümråds­be­slu­tet, Atlas­råds­be­slu­tet, avta­let med Norge och avta­let med Fin­land

Skyldigheter    
1 § Utländska tjäns­te­män ska, när de utför upp­gif­ter i Sve­rige enligt denna lag, följa svensk lag och annan för­fatt­ning samt instruk­tio­ner som med­de­las av Polis­myn­dig­he­ten eller Säker­hetspo­li­sen. De ska all­tid kunna styrka sin behö­rig­het och iden­ti­tet. Lag (2024:1259).

Straff­rätts­ligt skydd och ansvar

2 §   Utländska tjäns­te­män som utö­var myn­dig­het i Sve­rige enligt denna lag ska vara skyd­dade enligt 17 kap. 1, 2 och 4 §§ brotts­bal­ken på mot­sva­rande sätt som om det varit fråga om svensk myn­dig­hets­ut­öv­ning.

Utländska tjäns­te­män som utför upp­gif­ter i Sve­rige enligt denna lag ska vara ansva­riga för olaga dis­kri­mi­ne­ring enligt 16 kap. 9 § brotts­bal­ken på mot­sva­rande sätt som den som är anställd i svensk all­män tjänst. Inne­fat­tar upp­gif­terna myn­dig­hets­ut­öv­ning ska tjäns­te­män­nen även vara ansva­riga för tjäns­te­fel enligt 20 kap. 1 § brotts­bal­ken på mot­sva­rande sätt som om det varit fråga om svensk myn­dig­hets­ut­öv­ning.

Ska­de­stånd

3 §   Om utländska tjäns­te­män utför upp­gif­ter i Sve­rige enligt denna lag, ska svenska sta­ten i stäl­let för den utländska myn­dig­he­ten eller tjäns­te­man­nen ersätta ska­dor som upp­kom­mer i sam­band med utfö­ran­det av upp­gif­ten och som den utländska myn­dig­he­ten eller tjäns­te­man­nen skulle ha varit ska­de­stånds­skyl­dig för om svensk lag varit tillämp­lig på dem. Svenska sta­ten ska dock inte ersätta ska­dor som upp­kom­mer hos den utländska myn­dig­he­ten eller tjäns­te­man­nen.

4 §   Bestäm­mel­ser om svenska sta­tens skyl­dig­het att ersätta ska­dor som svenska tjäns­te­män vål­lar ska inte vara tillämp­liga när ska­dorna vål­las i en annan stat i sam­band med grän­sö­ver­skri­dande över­vak­ning eller för­föl­jande enligt Scheng­en­kon­ven­tio­nen. Det­samma ska gälla när ska­dorna vål­las i sam­band med sam­ar­bete enligt avta­let med Dan­mark, Prümråds­be­slu­tet, Atlas­råds­be­slu­tet, avta­let med Norge eller avta­let med Fin­land. Lag (2024:1259).


6 kap. All­männa bestäm­mel­ser om upp­gifts­ut­byte

För­hål­lan­det till andra bestäm­mel­ser om per­son­upp­gifts­be­hand­ling

1 §   Om inte annat föl­jer av denna lag eller före­skrif­ter som rege­ringen har med­de­lat i anslut­ning till lagen gäl­ler brotts­da­ta­la­gen (2018:1177) och föl­jande för­fatt­ningar för respek­tive myn­dig­het för behand­ling av per­son­upp­gif­ter vid inter­na­tio­nellt poli­siärt sam­ar­bete:
   - lagen (2018:1693) om poli­sens behand­ling av per­son­upp­gif­ter inom brotts­da­ta­la­gens område,
   - lagen (2018:1694) om Tull­ver­kets behand­ling av per­son­upp­gif­ter inom brotts­da­ta­la­gens område,
   - lagen (2018:1695) om Kust­be­vak­ning­ens behand­ling av per­son­upp­gif­ter inom brotts­da­ta­la­gens område, eller
   - lagen (2019:1182) om Säker­hetspo­li­sens behand­ling av per­son­upp­gif­ter. Lag (2019:1185).

2 §   Har upp­hävts genom lag (2018:1247).

Vill­kor om använd­nings­be­gräns­ningar

3 §   Om en svensk myn­dig­het har fått upp­gif­ter eller bevis­ning från en annan stat för att före­bygga, för­hindra eller upp­täcka brotts­lig verk­sam­het, utreda brott eller upp­rätt­hålla all­män ord­ning och säker­het, ska svenska myn­dig­he­ter följa vill­kor som begrän­sar möj­lig­he­ten att använda upp­gif­terna eller bevis­ningen, om vill­ko­ren gäl­ler på grund av en över­ens­kom­melse med den andra sta­ten eller en mel­lan­folk­lig orga­ni­sa­tion.

Första styc­ket gäl­ler oav­sett vad som är före­skri­vet i lag eller annan för­fatt­ning.

4 §   En svensk brotts­be­käm­pande myn­dig­het får i enskilda fall ställa upp vill­kor som begrän­sar möj­lig­he­ten att använda upp­gif­ter eller bevis­ning som läm­nas till en annan stat eller en mel­lan­folk­lig orga­ni­sa­tion, om det krävs med hän­syn till enskil­das rätt eller från all­män syn­punkt. Sådana vill­kor får inte strida mot en inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse som är bin­dande för Sve­rige.


7 kap. Upp­gifts­ut­byte enligt Prümråds­be­slu­tet

Utbyte av dna-​profiler

1 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​07-01/ Vid sam­ar­bete enligt Prümråds­be­slu­tet får ett utländskt kon­takt­ställe med­ges direktåt­komst till refe­rens­upp­gif­ter i de svenska regist­ren över dna-​profiler.

Efter en över­ens­kom­melse mel­lan Sve­rige och en annan stat får kon­takt­stäl­let i den andra sta­ten göra en auto­ma­tisk jäm­fö­relse mel­lan sina oiden­ti­fi­e­rade dna-​profiler och refe­rens­upp­gif­ter i de svenska regist­ren över dna-​profiler.

Första och andra styc­kena gäl­ler endast de regis­ter över dna-​profiler som regle­ras i lagen (2018:1693) om poli­sens behand­ling av per­son­upp­gif­ter inom brotts­da­ta­la­gens område.
Lag (2018:1714).

1 §    /Trä­der i kraft I:2025-​07-01/ Vid sam­ar­bete enligt Prümråds­be­slu­tet får ett utländskt kon­takt­ställe med­ges direktåt­komst till refe­rens­upp­gif­ter om dna-​profiler i de svenska bio­metri­re­gist­ren.

Efter en över­ens­kom­melse mel­lan Sve­rige och en annan stat får kon­takt­stäl­let i den andra sta­ten göra en auto­ma­tisk jäm­fö­relse mel­lan sina oiden­ti­fi­e­rade dna-​profiler och refe­rens­upp­gif­ter om dna-​profiler i de svenska bio­metri­re­gist­ren.

Första och andra styc­kena gäl­ler endast de bio­metri­re­gis­ter som förs enligt lagen (2018:1693) om poli­sens behand­ling av per­son­upp­gif­ter inom brotts­da­ta­la­gens område. Lag (2025:134).

2 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​07-01/ Vid en för­un­der­sök­ning eller en annan utred­ning som hand­läggs enligt bestäm­mel­serna i 23 kap. rät­te­gångs­bal­ken får det svenska kon­takt­stäl­let i enskilda fall genom direktåt­komst söka upp­gif­ter i en annan stats dna-​register. Upp­gif­ter får behand­las endast i den utsträck­ning den andra sta­ten tillå­ter det och om behand­lingen i mot­sva­rande fall hade varit tillå­ten i de svenska regist­ren över dna-​profiler.

Efter en över­ens­kom­melse mel­lan Sve­rige och en annan stat får det svenska kon­takt­stäl­let, i syfte att utreda brott, göra en auto­ma­tisk jäm­fö­relse mel­lan dna-​profiler i spår­re­gist­ret och refe­rens­upp­gif­ter i den andra sta­tens dna-​register.

2 §    /Trä­der i kraft I:2025-​07-01/ Vid en för­un­der­sök­ning eller en annan utred­ning som hand­läggs enligt 23 kap. rät­te­gångs­bal­ken får det svenska kon­takt­stäl­let i enskilda fall genom direktåt­komst söka upp­gif­ter i en annan stats dna-​register. Upp­gif­ter får behand­las endast i den utsträck­ning den andra sta­ten tillå­ter det och om behand­lingen i mot­sva­rande fall hade varit tillå­ten i de svenska bio­metri­re­gist­ren.

Efter en över­ens­kom­melse mel­lan Sve­rige och en annan stat får det svenska kon­takt­stäl­let, i syfte att utreda brott, göra en auto­ma­tisk jäm­fö­relse mel­lan dna-​profiler i bio­metri­re­gist­ret över spår och refe­rens­upp­gif­ter i den andra sta­tens dna- regis­ter. Lag (2025:134).

Utbyte av fin­gerav­tryck

3 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​07-01/ Vid sam­ar­bete enligt Prümråds­be­slu­tet får ett utländskt kon­takt­ställe med­ges direktåt­komst till refe­rens­upp­gif­ter i svenska fin­gerav­trycks­re­gis­ter som förs med stöd av lagen (2018:1693) om poli­sens behand­ling av per­son­upp­gif­ter inom brotts­da­ta­la­gens område.
Lag (2018:1714).

3 §    /Trä­der i kraft I:2025-​07-01/ Vid sam­ar­bete enligt Prümråds­be­slu­tet får ett utländskt kon­takt­ställe med­ges direktåt­komst till refe­rens­upp­gif­ter om fin­gerav­tryck i svenska bio­metri­re­gis­ter som förs enligt lagen (2018:1693) om poli­sens behand­ling av per­son­upp­gif­ter inom brotts­da­ta­la­gens område. Lag (2025:134).

4 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​07-01/ I syfte att före­bygga, för­hindra eller upp­täcka brotts­lig verk­sam­het eller utreda brott får det svenska kon­takt­stäl­let i enskilda fall genom direktåt­komst söka upp­gif­ter i en annan stats fin­gerav­trycks­re­gis­ter. Upp­gif­ter får behand­las endast i den utsträck­ning den andra sta­ten tillå­ter det och om behand­lingen i mot­sva­rande fall hade varit tillå­ten i svenska fin­gerav­trycks­re­gis­ter som förs med stöd av lagen (2018:1693) om poli­sens behand­ling av per­son­upp­gif­ter inom brotts­da­ta­la­gens område.

Det svenska kon­takt­stäl­let ansva­rar för att kon­trol­lera om det mot­tagna fin­gerav­tryc­ket stäm­mer över­ens med det fin­gerav­tryck sök­ningen avsåg. Lag (2018:1714).

4 §    /Trä­der i kraft I:2025-​07-01/ I syfte att före­bygga, för­hindra eller upp­täcka brotts­lig verk­sam­het eller utreda brott får det svenska kon­takt­stäl­let i enskilda fall genom direktåt­komst söka upp­gif­ter i en annan stats fin­gerav­trycks­re­gis­ter. Upp­gif­ter får behand­las endast i den utsträck­ning den andra sta­ten tillå­ter det och om behand­lingen i mot­sva­rande fall hade varit tillå­ten i svenska bio­metri­re­gis­ter som förs enligt lagen (2018:1693) om poli­sens behand­ling av per­son­upp­gif­ter inom brotts­da­ta­la­gens område.

Det svenska kon­takt­stäl­let ansva­rar för att kon­trol­lera om det mot­tagna fin­gerav­tryc­ket stäm­mer över­ens med det fin­gerav­tryck sök­ningen avsåg. Lag (2025:134).

Utbyte av for­dons­upp­gif­ter

5 §   I väg­tra­fik­da­ta­la­gen (2019:369) finns bestäm­mel­ser om möj­lig­het att medge ett utländskt kon­takt­ställe direktåt­komst enligt Prümråds­be­slu­tet till upp­gif­ter i väg­tra­fik­re­gist­ret.
Lag (2019:380).

6 §   I syfte att före­bygga, för­hindra eller upp­täcka brotts­lig verk­sam­het, utreda brott eller upp­rätt­hålla all­män säker­het får det svenska kon­takt­stäl­let i enskilda fall genom direktåt­komst söka upp­gif­ter i en annan stats for­dons­re­gis­ter. Upp­gif­ter får behand­las endast i den utsträck­ning den andra sta­ten tillå­ter det och om behand­lingen i mot­sva­rande fall hade varit tillå­ten i det svenska väg­tra­fik­re­gist­ret. Vid sök­ning får endast ett for­dons full­stän­diga chas­si­num­mer eller full­stän­diga regi­stre­rings­num­mer använ­das som sök­be­grepp.

Ska­de­stånd

7 §   Bestäm­mel­sen om ska­de­stånd i 7 kap. 1 § brotts­da­ta­la­gen (2018:1177) ska tilläm­pas vid behand­ling av per­son­upp­gif­ter i strid med detta kapi­tel eller före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till kapit­let.
Lag (2018:1714).

Före­skrif­ter

8 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om upp­gifts­ut­byte enligt Prümråds­be­slu­tet.


8 kap. Upp­gifts­ut­byte enligt CBE-​direktivet

1 §   I väg­tra­fik­da­ta­la­gen (2019:369) finns bestäm­mel­ser om möj­lig­het att medge ett utländskt kon­takt­ställe direktåt­komst enligt CBE-​direktivet till upp­gif­ter i väg­tra­fik­re­gist­ret.
Lag (2019:380).

2 §   I syfte att utreda ett sådant tra­fik­sä­ker­hets­re­la­te­rat brott som omfat­tas av arti­kel 2 i CBE-​direktivet får det svenska kon­takt­stäl­let i enskilda fall genom direktåt­komst söka upp­gif­ter i en annan stats for­dons­re­gis­ter. Upp­gif­ter får behand­las endast i den utsträck­ning den andra sta­ten tillå­ter det och om behand­lingen i mot­sva­rande fall hade varit tillå­ten i det svenska väg­tra­fik­re­gist­ret. Vid sök­ning får endast ett for­dons full­stän­diga regi­stre­rings­num­mer använ­das som sök­be­grepp.

3 §   Bestäm­mel­sen om ska­de­stånd i 7 kap. 1 § brotts­da­ta­la­gen (2018:1177) ska tilläm­pas vid behand­ling av per­son­upp­gif­ter i strid med detta kapi­tel eller före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till kapit­let.
Lag (2018:1714).

4 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om upp­gifts­ut­byte enligt CBE-​direktivet.


9 kap. Upp­gifts­ut­byte enligt VIS-​rådsbeslutet

1 §   På begä­ran av behö­riga myn­dig­he­ter får den cen­trala åtkomst­punk­ten genom direktåt­komst söka upp­gif­ter i infor­ma­tions­sy­ste­met för vise­ringar (VIS), om det i enskilda fall finns skäl att anta att upp­gif­ter i syste­met väsent­li­gen kan komma att bidra till att utreda ett sådant ter­ro­rist­brott eller annat grovt brott som omfat­tas av defi­ni­tio­nerna i arti­kel 2.1 i VIS-​rådsbeslutet.

Det­samma gäl­ler om det i enskilda fall finns skäl att anta att upp­gif­ter i syste­met väsent­li­gen kan komma att bidra till att före­bygga, för­hindra eller upp­täcka brotts­lig verk­sam­het som inne­fat­tar brott som anges i första styc­ket.

2 §   Vid sök­ning i VIS får endast föl­jande upp­gif­ter använ­das som sök­be­grepp:
   1. nuva­rande och tidi­gare efter­namn, för­namn, kön, födel­se­da­tum, födel­se­ort och födel­se­land,
   2. nuva­rande med­bor­gar­skap och med­bor­gar­skap vid föd­seln,
   3. rese­hand­ling­ens typ och num­mer, utfär­dande myn­dig­het, dag för utfär­dande och sista gil­tig­hets­dag,
   4. huvud­des­ti­na­tion och den pla­ne­rade vis­tel­sens var­ak­tig­het,
   5. syf­tet med resan,
   6. pla­ne­rad ankomst och avre­se­dag,
   7. pla­ne­rad grän­sö­ver­gång för första inresa eller tran­si­te­rings­väg,
   8. bostad,
   9. fin­gerav­tryck,
   10. typ av vise­ring och vise­rings­mär­kets num­mer, och
   11. den per­son som bju­dit in eller åta­git sig att stå för sökan­dens lev­nads­kost­na­der under vis­tel­sen.

3 §   Per­son­upp­gif­ter som har häm­tats från VIS får behand­las för det ända­mål som upp­gif­terna häm­ta­des för. De får också behand­las för att utreda eller beivra brott i det enskilda fall som sök­ningen avsåg.

4 §   Det är för­bju­det att till tred­je­land eller en inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion över­föra eller göra till­gäng­liga sådana per­son­upp­gif­ter som har häm­tats från VIS och som har lagts in i syste­met av en annan stat.

Detta är dock tillå­tet i bråds­kande fall om
   1. de vill­kor för sök­ning som anges i 1 § andra styc­ket är upp­fyllda,
   2. det är för­en­ligt med svenska intres­sen att upp­gif­terna läm­nas ut,
   3. den stat som har lagt in upp­gif­terna i syste­met sam­tyc­ker till det, och
   4. för­ut­sätt­ning­arna i 8 kap. 1 § brotts­da­ta­la­gen (2018:1177) är upp­fyllda. Lag (2018:1714).

5 §   Bestäm­mel­sen om ska­de­stånd i 7 kap. 1 § brotts­da­ta­la­gen (2018:1177) ska tilläm­pas vid behand­ling av per­son­upp­gif­ter i strid med detta kapi­tel eller före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till kapit­let.
Lag (2018:1714).

6 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om upp­gifts­ut­byte enligt VIS-​rådsbeslutet.


10 kap. Upp­gifts­ut­byte enligt avta­let med USA

1 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​07-01/ Vid sam­ar­bete enligt avta­let med USA får ett ame­ri­kanskt kon­takt­ställe med­ges direktåt­komst till refe­rens­upp­gif­ter i svenska fin­gerav­trycks­re­gis­ter som förs med stöd av lagen (2018:1693) om poli­sens behand­ling av per­son­upp­gif­ter inom brotts­da­ta­la­gens område. Lag (2018:1714).

1 §    /Trä­der i kraft I:2025-​07-01/ Vid sam­ar­bete enligt avta­let med USA får ett ame­ri­kanskt kon­takt­ställe med­ges direktåt­komst till refe­rens­upp­gif­ter om fin­gerav­tryck i svenska bio­metri­re­gis­ter som förs enligt lagen (2018:1693) om poli­sens behand­ling av per­son­upp­gif­ter inom brotts­da­ta­la­gens område. Lag (2025:134).

2 §    /Upp­hör att gälla U:2025-​07-01/ På begä­ran av behö­riga myn­dig­he­ter får ett svenskt kon­takt­ställe i enskilda fall genom direktåt­komst söka upp­gif­ter i ame­ri­kanska fin­gerav­trycks­re­gis­ter i syfte att utreda ett brott för vil­ket det enligt svensk lag är före­skri­vet fäng­else i mer än ett år. Det­samma gäl­ler om sök­ningen görs i syfte att före­bygga, för­hindra eller upp­täcka brotts­lig verk­sam­het som inne­fat­tar ett sådant brott.

Upp­gif­ter får behand­las endast om behand­lingen i mot­sva­rande fall hade varit tillå­ten i svenska fin­gerav­trycks­re­gis­ter som förs med stöd av lagen (2018:1693) om poli­sens behand­ling av per­son­upp­gif­ter inom brotts­da­ta­la­gens område.

Det svenska kon­takt­stäl­let ansva­rar för att kon­trol­lera om det mot­tagna fin­gerav­tryc­ket stäm­mer över­ens med det fin­gerav­tryck sök­ningen avsåg. Lag (2018:1714).

2 §    /Trä­der i kraft I:2025-​07-01/ På begä­ran av behö­riga myn­dig­he­ter får ett svenskt kon­takt­ställe i enskilda fall genom direktåt­komst söka upp­gif­ter i ame­ri­kanska fin­gerav­trycks­re­gis­ter i syfte att utreda ett brott för vil­ket det enligt svensk lag är före­skri­vet fäng­else i mer än ett år. Det­samma gäl­ler om sök­ningen görs i syfte att före­bygga, för­hindra eller upp­täcka brotts­lig verk­sam­het som inne­fat­tar ett sådant brott.

Upp­gif­ter får behand­las endast om behand­lingen i mot­sva­rande fall hade varit tillå­ten i svenska bio­metri­re­gis­ter som förs enligt lagen (2018:1693) om poli­sens behand­ling av per­son­upp­gif­ter inom brotts­da­ta­la­gens område.

Det svenska kon­takt­stäl­let ansva­rar för att kon­trol­lera om det mot­tagna fin­gerav­tryc­ket stäm­mer över­ens med det fin­gerav­tryck sök­ningen avsåg. Lag (2025:134).

3 §   Bestäm­mel­sen om ska­de­stånd i 7 kap. 1 § brotts­da­ta­la­gen (2018:1177) ska tilläm­pas vid behand­ling av per­son­upp­gif­ter i strid med detta kapi­tel eller före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till kapit­let. Lag (2018:1714).

4 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om upp­gifts­ut­byte enligt avta­let med USA.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2018:1714
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2019.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för upp­gif­ter som behand­las av Säker­hetspo­li­sen med stöd av polis­da­ta­la­gen (2010:361).

JP Info­nets EU-​rättsliga tjäns­ter

JP Info­nets EU-​rättsliga tjäns­ter

EU-​rät­ten påver­kar i stort sett alla rätts­om­rå­den på ett eller annat sätt. För dig som arbe­tar med frå­gorna erbju­der JP Info­net en omfat­tande bevak­ning av EU-​rätten. I tjäns­terna får du till­gång till bl.a. avgö­ran­den från EU-​domstolen, lagänd­ringar och för­ar­be­ten men även refe­rat och exper­ta­na­ly­ser. Se tjäns­terna inom EU-​rätt.