Lag (2019:152) med kompletterande bestämmelser till EU:s hamntjänstförordning

Allmänna bestämmelser

1 §   Denna lag innehåller kompletterande bestämmelser till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/352 av den 15 februari 2017 om inrättande av en ram för tillhandahållande av hamntjänster och gemensamma regler för finansiell insyn i hamnar (EU:s hamntjänstförordning).

2 §   Termerna hamnledning, hamntjänsteleverantör och hamninfra- strukturavgift har samma betydelse som i EU:s hamntjänstförordning.

Skadestånd

3 §   En hamnledning som inte har följt artikel 3.3, 4.2, 4.4 a, 4.5, 4.6, 5, 6.1-6.4, 6.6, 8.1 eller 8.3 i EU:s hamntjänstförordning ska ersätta den skada som därigenom har uppkommit för en hamntjänsteleverantör.

Hamninfrastrukturavgift

4 §   Hamnledningen ska se till att en hamninfrastrukturavgift tas ut.

Klagomål m.m.

5 §   Regeringen bestämmer vilken myndighet som prövar frågor enligt artiklarna 16 och 18 i EU:s hamntjänstförordning (prövningsmyndigheten).

6 §   En hamnledning eller en hamntjänsteleverantör ska på begäran av prövningsmyndigheten lämna den information och de handlingar som behövs för prövningen. Om brådska, materialets omfång eller något annat förhållande föranleder det, får informationen eller handlingarna inhämtas genom besök hos hamnledningen eller hamntjänsteleverantören.

7 §   Prövningsmyndigheten får besluta de förelägganden som behövs
   1. för prövningen, och
   2. för att de som omfattas av prövningen ska fullgöra sina skyldigheter enligt EU:s hamntjänstförordning eller enligt 4 §.

Ett beslut om föreläggande får förenas med vite.

Överklagande till domstol

8 §   Prövningsmyndighetens beslut enligt 7 § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas. När ett beslut överklagas, är prövningsmyndigheten motpart i domstolen.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Övergångsbestämmelser

2019:152
   1. Denna lag träder i kraft den 24 mars 2019.
   2. För hamntjänstekontrakt som har ingåtts före den 15 februari 2017

och som inte är tidsbegränsade gäller lagen från och med den 1 juli 2025.
   3. Lagen gäller inte för tidsbegränsade kontrakt som har ingåtts före den 15 februari 2017.