SFS 1983:485

SFS 1983:485 Lag

utkom frän trycket

om ändring i föräldrabalken;

den 17juni 1983

utfårdad den 2j uni 1983.

Enligt riksdagens b eslut'föreskrivs i fråga om föräldra balken^

dels att 20 kap. 11 § och 21 kap. skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i 6 kap. skall införas en ny paragraf, 21 §, av nedan angivna

lydelse.

Till följd härav kommer balken att ha följande lydelse från och med den

dag då denna lag träder i kraft .

1 kap. Om faderskapet till barn

1 § Är vid barns födelse modern gift, skall mannen i äktenskapet anses
som barnets fader, om ej annat följer av 2 §. Detsamma gäller , om modern

är änka och barnet födes inom sådan tid efter mannens död at t det kan vara
avlat dessförinnan. Lag (1976:612).

2 § Rätten skall förklara att mannen i äktenskapet ej är fader till barnet,
om

1. det är utrett att modern har haft samlag med annan än mannen under

tid då barnet kan vara avlat och det med hänsyn till samt liga omständighe­
ter är sannolikt att barnet har avlats av den andre,

2. det på grund av barnets arvsanlag eller annan särskild omständighet

kan hållas för visst att mannen ej är barnets fader, eller

3. barnet har avlats före äktenskapet eller under det att makarna levde

åtskilda och det ej är sannolikt att makarna ha haft samlag med varandra

under tid då barnet kan vara avlat.

Godkänner mannen i äktenskapet skriftligen annan mans erkännande av

faderskapet och har i fråga om erkännandet iakttagits bestämmelserna i

4 §, skall därigenom anses fastställt att mannen i äktenskapet ej är ba rnets

fader. Erkännandet skall dock i detta fall al ltid vara skriftlig en godkänt a v

modern. Lag (1976:612).

3 § Föreligger ej fall som avses i 1 § e ller har rätten meddelat förklaring
enligt 2 § första stycket, fastställes faderskapet genom erkännande eller
dom. Lag (1976:612).

4 § Erkännande av faderskap sker skriftligen och skall bevittnas av två
personer. Erkännandet skall skriftligen godkännas av socialnämnden och

av modern eller särskilt förordnad förmyndare för barnet. Har barnet

uppnått myndig ålder, skall erkännandet i stället godkännas av barnet

självt. Socialnämnden får lämna sitt godkännande endast om det kan
antagas att mannen är fader till ba rnet.

Erkännande kan ske även före barnets födelse.

Visas senare att den som har lämna t erkännande ej är fader till barnet,

skall rätten förklara att erkännandet saknar verkan mot honom. Lag

(1981:26).

' Prop, 1982/83:165. LU 41, rskr 369.

1142

^ Balken omtryckt 1978:853.

¬

5 § Skall faderskap fastställas genom d om. skall rät ten förklara en man

SFS 1983:485

vara fader, om det är utrett att han har haft samlag med barnets moder
under tid då barnet kan vara avlat och det med hänsyn till samtliga

orhständigheter är sannolikt att barnet har avlats av honom. Lag

(1976:612).

2 kap. Om socialnämnds medverkan vid fastställa nde av faderskap

1 § Skall ej enligt 1 kap. I § viss man anses som barns fader, åligger det

socialnämnden att försöka utreda vem som är fader till barnet och sör ja för

att faderskapet fastställes, om den som har vårdnaden om barnet är kyrko-
bokförd i riket eller vistas här eller om i ann at fall vårdnadshavaren be gär
det och barnet är svensk medborgare. Lag (1981:26).

2 § Uppgift enligt 1 § åvilar socialnämnden i den kommun där den som
har vårdnaden om barnet är kyrk obokförd. Är vårdnadshavaren e j ky rko-
bokförd i riket, åvilar uppgiften socialnämnden i den kommun där han
vistas eller, om han ej vistas i riket, socialnämnden i Stockholm. Lag

(1981:26).

3 § Ändras förhållande som anges i 2 § sedan socialnämnden inlett sin

utredning, är nämnden ändock skyldig att slutföra sin uppgift.

Socialnämnden kan flytta ö ver ärendet till socialnämnden i annan kom­

mun, om det skulle avsevärt underlätta utredningen. Om sådant beslut
skall den and ra socialnämnden genast underrättas.

Talan mot socialnämnds beslut enligt andra stycket föres hos länsstyrel­

sen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut föres talan hos kammarrätten

genom besvär. Lag (1981:26).

4 § Socialnämnden" skall vid sin utredning inhämta upplysningar från
modern och andra personer som kunna lämna uppgifter av betydelse för
utredningen.

På nämndens begäran skall socialnämnden i annan kommun lämna biträ­

de vid utredni ngen. Lag (1981:26).

5 § Om faderskapsfrågan kan bedömas med tillräcklig säkerhet på grund
av socialnämndens utredning, bör nämnden bereda den som antages vara

fader till barnet tillfäll e att erkänna faderskapet. Lag (198 1:26).

6 § Socialnämnden bör verka för att blodundersökning äger rum beträf­

fande mo dern, barnet o ch den som kan vara fader till barnet, om denne

begär det eller anledning finns till antagande att modern haft samlag med

mer än en man under tid då barnet kan vara avlat. Lag (1981:26).

7 § Socialnämnden får lägga ned påbörjad utredning angående faderska­

pet, om det

1. visar sig omöjligt att få erforderliga upplysningar för bedömning av

faderskapsfrågan,

2. framstår som utsiktslöst att försöka få faderskapet fastställt av dom-

1143

stol,

¬

SFS 1983:485

3. föreligger samtycke av modern eller särskilt förordnad förmyndare

enligt 4 kap. 5 § till adoption av bar net, eller

4. av särskilda skäl finns anledning till antagande att fortsatt utredning

eller rättegång skulle vara till men för barnet eller utsätta modern för

påfrestningar som innebära fara för hennes psykiska hälsa.

Talan mot socialnämnds beslut att lägga ned påböijad faderskapsutred­

ning föres hos länsstyrelsen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut föres

talan hos kammarrätten genom besvär. Lag (1981:26).

8 § Vid soci alnämnden skall föras protokoll över vad som förekommer

vid utredningen av betydelse för faderskapsfrågan. I protokollet antecknas

även sådana uppgifter som kunna ha betydelse för skyldigheten att utge

bidrag till barnets underhåll.

Utredningen bör bedrivas skyndsamt. Den skall vara slutförd inom ett år

från barnets födelse, om ej särskilda skäl föranleda annat. Lag (1981:26).

9 § Skall viss man enligt 1 kap. 1 § anses som barns fader och är

vårdnadshavare för barnet kyrkobokförd i rik et eller vistas vårdnadsha-
vare här eller är barnet svensk medborgare, skall socialnämnden, om
vårdnadshavare eller mannen begär det och det finnes lämpligt, utreda om
annan man kan vara fade r till barnet.

Beträffande utredningen skola 2-6 och 8 §§ äga motsvarande tillämpning,

varvid dock vad som sägs i 2 § om vårdnadshavare skall gälla modem, när

vårdnaden om barnet utövas gemensamt av henne och mannen. Utred­
ningen får läggas ned, om det föreligger skäl som anges i 7 § första stycket
1 eller 4 eller det annars finnes lämpligt.

Talan mot socialnämnds beslut att ick e påböija utredning enligt denn a

paragraf eller att lägga ned påböijad utredning föres hos länsstyrelsen

genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut föres talan hos kammarrätten

genom besvär. Lag (1981:26).

3 kap. Vissa bestämmelser om rättegången i mål om faderskap

Mål om förklaring att viss m an ej är fader

1 § Vill man som enligt I kap. 1 § skall anses som barns fader vinna

förklaring enligt I kap. 2 § första stycket att han icke ä r fader till barnet,
skall han väcka talan härom mot barnet eller, om barnet har avlidit, dess

arvingar.

Är mannen död och har han icke varaktigt sammanbott med barnet oc h

heller icke efter barnets födelse erkänt barnet som sitt, har var och en som

jämte eller näst efter barnet är berättigad till arv efter mannen rätt att

väcka talan om att mannen ej är fader till barnet . Efterlämnar den avlidne

förutom maka arvingar som a vses i 3 kap. 1 § ärvdabalken, har var och en
av dem rätt att väcka talan under här angivna förutsättningar.

Rätt för arvinge att väcka talan föreligger ej. om vid mannens död mer än

ett år har förflutit från det att talan, som grundats på att mannen är fader till

barnet, väckts mot honom och han fått del därav eller om mer ä n ett år har

förflutit sedan anspråk på samma grund framställts mot mannens dödsbo.

1144

Lag (1976:612).

¬

2 § Vill bam vinna förklaring enligt 1 kap. 2 § första stycket att viss man

SFS 1983:485

ej är dess fader, skall barnet väcka talan härom mot mannen e ller, om han
är dö d, hans arvingar. Efterlämnar m annen förutom maka arvingar som
avses i 3 kap. 1 § ärvdabalken , skall tala n, såvitt angår dessa, riktas mot
dem som då talan väckes äro närmast till arv. Lag (1976:612).

3 § Talan som avses i I eller 2 § får väckas vid rätten i den ort där ba rnet
har sitt he mvist eller, om det har avlidit, vid d en rätt som har att upptaga
tvist om arv efter barnet. Målet upptages av Stockholms tingsrätt, om ej
annan behörig domstol finns. Lag (1976:612).

4 § Är part i mål som avses i 1 eller 2 § underårig, få r förmyndaren eller
god man, om sådan enligt 18 kap. skall förordnas, föra talan för honom.

Modern skall höras i målet , om det kan ske. Lag (1976:612).

Mål om fastställande av faderskap

5 § Talan om fastställande av faderskap väckes av barnet.

I fall som avses i 2 k ap. 1 § föres barnets talan av socialnämnden. Har

modern vårdnaden om barnet, far hon alltid föra barnets talan, även om
hon ej har uppnått myndig ålder. Talan får vidare alltid föras av särskilt

förordnad förmyndare för barnet. Lag (1981:26).

6 § Är mål om fastställande av faderskap anhängigt, kan frågan om
faderskapet till barnet prövas endast i det målet. Talan far i målet föras mot
flera män. I avliden mans ställe stämmas de arvingar till den döde som
anges i 2 §.

I fall då socialnämnd har att söija för att faderskap fastställes skall

nämnden föra talan mot den man eller de män som enligt nämndens
utredning eller vad som framkommit under målets handläggning skäligen

kunna komma i fråga som fader till barnet.

På ansökan av svarande skall rä tten utfärda stämning på man, som ej

redan är instämd i målet, och pröva om mannen är fader till barnet. Om

sådan ansökan gäller i tillämpliga delar vad som är föreskrivet om stäm­

ningsansökan. Lag (1981:26).

7 § I fall då socialnämnd har att söija för att faderskap fastställes väckes

talan vid rätten i den ort där socialnämnden finns. Rätten kan flytta över

målet till annan domstol, om det skulle avsevärt underlätta handläggningen

av målet.

I andra fall än som avses i första stycket väckes talan om fastställande av

faderskap vid den rätt där mannen skall svara i tvistemål i allmänhet eller,

om talan föres mot flera män, en av dem har att svara. Talan mot avliden

mans arvingar får väckas vid den rätt där dödsboet svarar. Finns ej behörig

domstol enligt vad s om nu har sagts , upptages målet av Stockholms tings­
rätt. Lag (1981:26).

8 § I samband med att socialnämn den väcker talan skall protokollet över

nämndens utredning ges in till rätten. Väckes talan av annan och har

socialnämnden gjort utredning i frågan, skall rätten infordra socialnämn-

1145

dens protokoll.

¬

SFS 1983:485

Svarande skall delges protokollet i samband med stämningen.

Rätten kan förelägga socialnämnden att fullständiga utredningen om

faderskapet. Lag (1981:26).

9 § Rätten skall se till att frågan om faderskapet till barnet blir tillbörli-
gen utredd. Var och en som kan föra talan på ba rnets vägnar skall beredas

tillfälle att yttra sig i målet.

Vittnesförhör får ej äga rum i syfte att styrka att vittnet har haft samlag

med modem un der tid då barnet kan antagas vara avlat.

Talan far ej prövas slutligt före barnets födelse. Lag (1976:612).

10 § Återkallas talan mot en av flera män, får målet avskrivas i den delen

endast om alla sam tycka. Avser återkallelse den som har stämts enligt 6 §

tredje stycket, krävs samtycke även från barnet.

Samtidigt med att målet avskrives i viss del skall rätten fatta beslut om

rättegångskostnaden i den delen. Lag (1976:612).

11 § I fall då socialnämnd för talan om fastställande av faderskap gälla i
fråga om rättegångskostna d andra och tredje styckena i stället för 18 kap.
1-7 §§ rättegångsbalken.

Part skall bära sin rättegångskostnad. Svarande kan dock förpliktas att

helt eller delvis ersä tta annan part dennes rättegångskostnad, om han har

förfarit på sätt som av ses i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken eller om
annars särskilda skäl föreligga.

Har parts ställfö reträdare, ombud eller biträde förfarit på sätt som avses

i 18 kap . 3 eller 6 § rättegångsbalken, kan han förpliktas ersätta kostnad

som därigenom vållats annan part. Rätten kan besluta härom även utan

yrkande. Lag (1981:26).

12 § Fullföljes talan, skall den högre rätten pröva faderskapsfrågan i hela
dess vidd. Erinran härom skall intagas i föreläggande att inkomma med
genmäle.

Finner högre rätt att någon som icke är part i målet skäligen kan komma i

fråga som fader till barnet, skall domen på yrkande av part undanröjas och

målet i dess helhet visas åter till den domstol som först har dömt i målet.

Bestämmelserna i 9 och 10 §§ äg a motsvarand e tillämpning vid målets

handläggning i högre rätt. I fall då socialnämnd för talan äga även 8 § tredje

stycket och 11 § motsvara nde tillämpning i högre rätt. Lag (198 1:26).

Förening av mål

13 § Ulan hinder av att viss man enligt 1 kap. 1 § skall anses som barns
fader får. under förutsättning att talan som avses i 1 kap. 2 § första stycket

har anhängiggjorts och ännu ej prövats, vid samma domstol väckas talan

om fastställande av att annan man är barnets fader. Om så sker, skola

målen handläggas i en rättegång.

Bifalles såväl talan om förklaring enligt 1 kap. 2 § första stycket som

talan om fastställande av faderskapet o ch fullföljes talan beträffande den

förstnämnda frågan, skall den högre rätten pröva också den andra frågan,

146

även om talan ej har fullföljts i den delen. Lag (1976:612).

¬

4 kap. Om adoption

SFS 1983:485

1 § Man eller kvinna, som fyllt tjugufem år, må med rättens tillstånd

antaga adoptivbarn. Rätt att antaga adoptivbarn tillkommer även den som

fyllt aderton men ej tju gufem år, om adoptionen avser eget barn, makes

barn eller makes adoptivbarn eller om synnerliga skäl eljest föreligga. Lag
(1974:236).

2 § Den som är förklarad om yndig må ej utan förmyndarens samtycke

antaga adoptivbarn. Lag (1958:640).

3 § Makar må ej adoptera annorledes än gemensamt. Dock må ena

maken ensam antaga adoptivbarn, där den andre vistas å okänd ort eller är

sinnessjuk eller sinness lö, ävensom eljest med den andres samtycke adop­

tera dennes barn eller adoptivbarn eller ock eget barn . Lag (1970:840).

4 § Andra än makar må ej gemensamt antaga adoptivbarn. Lag

(1970:840).

5 § Den som har fyllt tolv å r får inte adopteras utan eget samtycke.

Sådant samtycke behövs dock inte, om den som skall adop teras

1. är under sexton år och det skulle skada honom eller henne att bli

tillfrågad, eller

2. är varaktigt förhindrad att lämna samtycke på grund av psykisk

sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk abnormitet av annat
slag eller på g rund av något annat liknande förhållande. Lag (1981:363).

5 a § Den som inte har fyllt arton år får ej adopteras utan föräldrarnas

samtycke. Moderns samtycke skall ha lämnats sedan hon har återhämtat

sig tillräckligt efter nedkomsten. Vid adopti on av någon annans adoptiv­

barn skall i stället samtycke inhämtas från barnets adoptivföräldrar eller,

om en adoptivförälder är gift med någon av barnets föräldrar, från båda
dessa makar.

Samtycke enligt första stycket behövs ej av den som är sinnessjuk,

sinnesslö, utan del i vårdnad en eller på okänd ort. Är detta fallet beträffan­
de var och en av dem som enligt första stycket skall samtycka till adoptio­

nen, skall i stället samty cke inhämtas från barnets förmyndare.

Den som är förklarad omyndig får in te adopteras utan förmyndarens

samtycke. Lag (1981:363).

6 § Rätten skall pröva om det är lämpligt att adoptionen äger rum.
Tillstånd får ges endast om adoptionen är till fördel för barnet samt sökan­

den har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller det annars med

hänsyn till d et personliga förhållandet mellan sök anden och barnet finns

särskild anledning till adoptionen .

Ansökningen får inte bifallas, om det från någon sida har getts eller

utlovats ersättning eller om det har avtalats om bidrag till bar nets under­
håll. Underhållsbidrag i form av engångsbelopp är dock inte hinder för
tillstånd till adoptionen, om beloppet har inbetalts till socialnämnden i den

församling där adoptanten är kyrkobokförd eller om det till nämnden har

utfärdats en förbindelse på beloppet, vilken har godkänts av sökanden och

1147

¬

SFS 1983:485

nämnden. För det belopp som har inb etalts till nämnden skall geno m dess

försorg hos ett svenskt försäkringsbolag inköpas en efter underhållsskyl­
digheten anpassad livränta åt barnet, om inte avtalet hindrar det eller

nämnden finner att béloppet kan användas på något annat lämpligt sätt för

barnets underhåll.

Ett avtal om ersättning eller underhåll, som borde ha medfört att ans ök­

ningen avslogs om rätten hade känt till avtalet, är utan verkan även om
ansökningen bifalls. Lag (1983:397).

7 § Såvitt angår adoptivbarnets ställning till adoptanten och dennes släk­

tingar upphör all verkan av adoptionen, om

1. adoptivbarnet adopteras av annan än adoptantens make, eller

2. adoptanten ingår äktenskap med adoptivbarnet. Lag (1970:840).

8 § Vid tillämpning av bestämmelse i lag eller annan författning som

tilllägger släktskap eller svågerlag rättslig betydelse skall adoptivbarn
anses som adoptantens barn och icke som barn till sina biologiska föräld­
rar. Har make adopterat andre makens barn eller adoptivbarn, skall dock

barnet anses som makamas gemensamma.

Första styck et gäller e j, om annat är särskilt föreskrivet eller följer av

rättsförhållandets natur. Lag (1976:612).

9 § Laga domstol i ärende om antagande av adoptivbarn är rätten i den
ort där adoptanten har sitt hemvist. Finns ej behörig domstol enligt vad

som nu har sagts, upptages ärendet av Stockholms tingsrätt. Lag

(1976:612).

10 § I ärende om antagande av adoptivbarn skall rätten inhämta upplys­

ningar om barnet och sökanden samt huruvida vederlag eller bidrag till
barnets underhåll är givet eller utfast. Har barnet ej fyllt aderton år, skall
yttrande inhämtas från socialnämnden i den kommun där sökanden är

kyrkobokförd och från socialnämnden i den kommun där den som har
vårdnaden om barnet ä r kyrkobokförd.

Fader eller moder, vars samtycke till adoptionen ej erfordras, skall

ändock höra s, om det kan ske. Vid adoption av adoptivbarn skall va d nu

sagts i stället gälla adoptanten eller, om make adopterat andre makens

barn, var och en av makarna. Finns särski ld förmyndare vars samtycke ej

erfordras, skall även han höras. Lag (1981:26).

11 § Mot rättens beslut i ärende om antagande av adoptivbarn far talan

fullföljas av sökanden eller den som skall höras i ärendet. Lag (1976:612).

12 och 13 §§ har upphört att gälla enligt lag (1970:840).

5 kap. Om barnets namn

1 § Om barnets namn är särski lt stadgat. Lag (1963:523)

Ij^g

2 och 3 §§ har upphört att gälla enligt lag (1 963:523).

¬

6 kap. Om vårdnad och umgänge

SFS 1983:485

Inledande bestämmelser
1 § Barn har rätt till omvårdnad , trygghet och en god fostran. Barn skall

behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för

kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Lag (1983:47).

2 § Barn står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, om inte
rätten har anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade förmyn­
dare. Vårdnaden om ett barn består till dess att barnet fyller arton år eller
dessförinnan ingår äktenskap.

Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga

förhållanden och skall se till att barnets behov enligt 1 § blir tillgodosedda.

Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som
behövs med hänsyn till dess ålder, utveckling och övriga omständigheter

samt skall bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbild­

ning.

Om ansvaret i frågor so m gäller barnets ekon omiska förhållanden finns

bestämmelser i 9-16 kap. Lag (1983:47).

Vårdnadshavare
3 § Barnet står från födelsen under vårdnad av båda föräldrarna, om
dessa är gifta med varandra, och i annat fall av modern ensam. Ingår
föräldrarna senare äktenskap med varandra, står barnet från den tidpunk­

ten under vårdnad av dem båda, om inte rätten dessförinnan har anförtrott
vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade förmyndare.

Om det döms till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna står barnet även

därefter under båda föräldrarnas vårdnad, om inte den gemensamma vård­
naden u pplöses enligt 5, 7 eller 8 §. Skall barnet även efter domen på
äktenskapsskillnad stå under båda föräldrarnas vårdnad, skall rätten i
domen erinra om att vårdnaden alltjämt är gemensam . Lag (1983:47).

4 § Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och vill

föräldrarna gemensamt utöva vårdnaden, skall rätten på talan av dem båda

förordna i enlighet med deras begäran, om inte gemensam vårdnad är
uppenbart oförenlig med barnets bästa.

Har förordn ande om vårdnaden inte meddelats tidigare, kan föräldrarna,

i stället för att göra ansökan till rätten, efter anmälan av dem båda till

pastorsämbetet få gemensam vårdnad genom registrering, under förutsätt­

ning att föräldrarna och barnet är sve nska medborgare. Lag (1983:47).

5 § Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna och vill någon av dem
att vårdnaden inte längre skall vara gemensam, skall rätten på talan av en
av dem eller båda anförtro vårdnaden om barnet åt en av föräldrarna efter

vad som är bäst för barnet. Rätten kan också i må l om äktenskapsskillnad

utan yrkande förordna o m vårdnaden enligt vad som nu har sagts, om
gemensam vårdnad är uppenbart oförenlig med barnets bästa. Lag

(1983:47).

1149

¬

SFS 1983:485

6 § Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och vill deri'
andre att vårdnaden flyttas över till honom eller henne, skall rätten på
talan av denne eller båda föräldrarna anförtro vårdnaden åt den andfå

föräldern, om detta är bäst för barnet. Lag (1983:47).

'

7 § Om en förälder vid utövandet av vårdnaden om ett barn gör sig
skyldig till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omso rgen om

barnet på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveck­

ling, skall rätten besluta om ändring i vårdnaden.

Står barnet under båda föräldrarnas vårdnad och gäller vad som sägs i

första stycket en av dem, skall rätten anförtro vårdnaden åt den andra
föräldern ensam. Brister också denne i omsorgen om barnet på det sätt
som sägs i första stycket, skall rätten flytta över vårdnaden till en eller två

särskilt förordnade förmyndare enligt 13 kap. 8 §.

Står barnet under endast en förälders vårdnad, skall rätten i fall som

avses i första stycket flytta över vårdnaden till den an dra föräldern eller,
om det är lämpligare, till en eller två särskilt förordnade förmyndare enligt

13 kap. 8 §.

Frågor om ändring i vårdnaden en ligt denna paragraf prövas på talan av

socialnämnden eller, utan särskilt yrkande, i mål om äktenskapsskillnad

mellan föräldrarna eller i annat mål som avses i 5 eller 6 §. Lag (1 983:47)^

8 § Har ett barn stadigvarande vårdats och fostrats i annat enskilt hem

än föräldrahemmet och är det uppenbart bäst för barnet att det rådande

förhållandet far bestå och att vårdnaden flyttas över till den eller dem som

har tagit emot barnet eller någon av dem, skall rätten utse denne eller dessa

att såsom särskilt förordnade förmyndare utöva vårdnaden om barnet.

Frågor om överflyttning av vårdnaden enligt första stycket prövas på

talan av socialnämnden. Lag (1983 :47).

9 § Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna och dör en av dem,

tillkommer vårdnaden den andre ensam.

Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och dör denne,

skall rätte n på ansökan av den andre eller på anmälan av socialnämnden

anförtro vårdnaden åt den andra föräldern eller, om det är lämpligare, åt en
eller två särskilt förordnade förmyndare enligt 13 kap. 8 §.

Är båda föräldrarna döda, utövas vårdnaden av barnets förmyndare.

Lag (1983:47).

10 § Står barnet under vårdnad av en eller två särskilt förordnade för­

myndare och vill någon av barnets föräldrar eller båda få vårdnaden

överflyttad till sig, skall rätten besluta efter vad som är bäst för barnet.

Rätten får flytta över vårdnaden till föräldrarna gemensamt endast om

föräldrarna är ense om det.

Frågor om överflyttning av vårdnaden enligt första s tycket prövas på

talan av båda föräldrarna eller en av dem eller på talan av socialnäm nden.

Lag (1983:47).

1150

¬

Vårdnadens utövande

SFS 1983:485

11 § Vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som
rör barnets personliga angelägenheter. Vårdnadshavaren skall därvid i takt

med barnets stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets

synpunkter och önskemål. Lag (1983:47).

12 § Barnet ingår självt avtal om anställning eller annat arbete, men
endast om vårdnadshavaren samtycker till avta let. Barnet far självt säga

upp avtalet och, om barnet har fyllt sexton år, utan nytt samtycke avtala

om annat arbete av liknande art.

Barnet eller vårdnadshavaren får säga upp avtalet med omedelba r ver­

kan, om det behövs med hänsyn till barn ets hälsa, utveckling eller skol­

gång. Har vårdnadshavaren sagt u pp avtalet av detta skäl, får barnet inte
därefter träffa nytt avtal utan vårdnadshavarens samtycke.

Om verkan av att barnet ensam t har träffat avtal o m arbete utan att ha

rätt till det finns bestämmelser i 9 ka p. 6 och 7 §§. Lag (1983:47).

13 § Står barnet under vårdnad av två vårdnadshavare, skall vad som
sägs i 11 eller 12 § gälla dem tillsammans.

Är en av vårdnadshavarna till följd av frånvaro, sjukdom eller annan

orsak förhindrad att ta del i så dana beslut rörande vårdnaden som inte utan
olägenhet kan uppskjutas, bestämmer den andre ensa m. Denne får dock

inte ensam fatta beslut av ingripande betydelse för barnets framtid, om inte

barnets bästa uppenbarligen kräver de t. Lag (1983:47).

14 § Om rätten för barn och vårdnadshavare att få stöd och hjälp hos
socialnämnden finns bestämmelser i socialtjänstlagen (1980:620). Social­
nämnden förmedlar kontakter med medlare och andra rådgivande sam­
hällsorgan. Lag (1983:47).

Umgänge

15 § Barnets vårdnadshavare har ett ansvar för att barnets behov av

umgänge med en förälder som inte är vårdnadshavare eller med någon

annan som står barnet särskilt nära så långt möjligt tillgodoses.

Motsätter sig barnets vårdnadshavare det umgänge som begärs av en

förälder som inte är vårdnadshavare, beslutar rätten på talan av denna

förälder i frågan om umgänge efter vad som är bäst för barnet.

Motsätter sig barnets vårdnadshavare det umgänge som be gärs av någon

annan än en förälder, beslutar rätten på talan av socialnämnden i frå gan om

umgänge efter vad som är bäst för barnet. Lag (1983:47).

Förfarandet i mål och ärenden om vårdnad eller umgänge

16 § Anmälan enligt 4 § andra stycket om gemensam vårdnad för föräld­

rar som inte är gifta med varandra görs hos pastorsämbetet i den försam­
ling där barnet är kyrkobokfört. Anmälan skall göras skriftligen av båda

föräldrarna.

Beslut av past orsämbetet får överklagas hos domkapitlet genom b esvär.

Domkapitlets beslut får överklagas hos kammarr ätten. Lag (1983:47).

1151

¬

SFS 1983:485

17 § Frågor om vårdnad eller umgänge tas upp av rätten i den ort däf

vårdnadshavaren eller någon av vårdnadshavarna har sitt hemvist. Sådana

frågor kan tas upp även i samband med äkt enskapsmål. Om det in te finns

någon behörig domstol, tas frågorna upp av Stockholms tingsrätt.

Frågor om vårdnad som avses i 4-8 och 10 §§ samt frågor om umgänge

som avses i 15 § handläggs i den ordning som är föreskriven för tvistemål.

Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem och är
föräldrarna överens i saken, kan de dock anhängiggöra saken genom
ansökan.

I mål om vårdnad kan underhållsbidrag för barnet yrkas utan stämning.

Dom i mål om vårdnad eller umgänge får meddelas utan huvudförhand­

ling, om parterna är överens i sak en. Lag (1983:47).

18 § Rätten skall se till att frågor om vårdnad och umgänge blir tillbörligt

utredda.

Innan rätten avgör ett mål eller ärende om vårdnad eller umgänge skall

socialnämnden höras eller, om de t är tillräckligt, beredas tillfälle att yttra
sig.

Barnet får höras inför rätte n, om särskilda skäl tala r för del och det är

uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras. Lag (198 3:47).

19 § Om samtal i syfte att nå enighet i fråga om vårdnad eller umgän ge
har inletts mellan parterna genom socialnämndens eller något annat organs

försorg, kan rä tten, om någon av partema begär det och fortsatta samtal

kan antas vara till nytta, förklara att målet skall vila under en viss tid . Om
det finns särskilda skäl, kan rätten förlänga denna tid. Lag (1983:47).

20 § I mål eller ärenden om vårdnad eller umgänge kan rätte n, för tiden
till dess att det föreligger ett avgörande som har vunnit laga kraft, förordna

om vårdnad eller umgänge efter vad rätten finner skäligt.

Förordnande enligt första stycket kan på yrkande meddelas utan huvud­

förhandling. Innan förordnande meddelas skall motparten beredas tillfälle

att yttra sig över yrkandet. Rätten kan inhämta upplysningar från social­

nämnden i frågan. Har förordna nde meddelats, skall rätten när målet eller

ärendet avgörs pröva om åtgärden skall bestå.

Förordnande som nu har nämnts går i verkställighet på samma sätt som

en dom som har vun nit laga kraft men kan när som helst återkallas av
rätten. Lag (1983:47).

21 § I mål om vårdnad el ler umgänge kan rä tten, i samband med att den
meddelar dom eller beslut i saken och om det finns särskilda skäl, på
yrkande av part förelägga motparten vid vite att lämna ifrån sig barnet. Har
vite förelagts i samband med beslut som avses i 20 § första stycket, kan
rätten förordna att föreläggandet skall gälla omedelbart.

Talan mot beslut om föreläggande enligt första stycket får föras endast i

samband med talan mot domen eller beslutet om vårdnad eller umgänge.

Frågor om utdömande av förelagt vite prövas av länsrätten på ansökan

av den part som har beg ärt föreläggandet. Lag (1983:485).

1152

¬

22 § I mål eller ärende n om vårdnad eller umgä nge gäller i fråga om

SFS 1983:485

rättegångskostnader andra och tredje styckena i stället för 18 kap. 1-7 §§
rättegångsbalken.

Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad. En part kan dock

förpliktas att helt eller delvis ersätta motparten dennes rättegångskostnad,

om han eller hon har förfarit på ett sådant sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6
§ rättegångsbalken eller om det annars finns särskilda skäl.

Skall en part enligt andra stycket helt eller delvis ersätta motpartens

rättegångskostnad och har partens ställföreträdare, ombud eller biträde

förfarit på ett sådant sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken
och därigenom vållat kostnaden helt eller delvis, kan han eller hon förplik­

tas att tillsammans med parten ersätta kostnaden. Rätten kan besluta om

detta även om någon part inte yrkar det.

Denna paragraf tillämpas också när målet eller ärendet handläggs i högre

rätt. Lag (1983:484).

7 kap. Om underhållsskyldighet

1 § Föräldrarna skall svara för underhåll åt barnet efter vad som är

skäligt med hänsyn till barn ets behov och föräldrarnas samlade ekonomis­

ka förmåga. När föräldrarnas underhållsskyldighet bestäms skall hänsyn

tas till barnets egna inkomster och tillgångar samt till barnets sociala

förmåner under beaktande av vad som följer av föreskrifterna om dessa.

Underhållsskyldigheten upphör när barnet fyller arton år. Går barnet i

skolan vid de nna tidpunkt eller återupptas skolgången innan barnet fyller
nitton år, är föräldrarna dock intill dess barnet fyller tjugoett år underhålls­
skyldiga så länge skolgången pågår. Till skolgång räknas studier i grund­
skolan eller gymnasieskolan och annan jämförlig grundutbildning.

I kostnaderna för barnets underhåll skall föräldrarna sinsemellan ta del

var och en efter sin förmåga. Lag (1978:853).

2 § Förälder skall fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala

underhållsbidrag till barnet, om föräldern

1. inte har vårdnaden om barnet och inte heller varaktigt bor tillsam­

mans med barnet, eller

2. har vårdnaden om barnet gemensamt med den andra föräldern men

barnet varaktigt bor tillsammans med endast den andra föräldern.

Underhållsbidrag fastställs genom dom eller avtal.

Vårdnadshavaren får företräda barnet i frågor om underhållsbidrag,

även om vårdnadshavaren inte har uppnått myndig ålder. Också särskilt

förordnad förmyndare har rätt att företräda barnet. Avtal om underhållsbi­

drag kan slutas äve n före barnets födelse. Lag (1978:853).

3 § När underhållsbidrag bestäms enligt 2 § får den bidragsskyldige
förbehålla sig ett belopp för eget eller annans underhåll enligt andra-fjärde
styckena.

Förbehållsbelopp för den bidragsskyldiges eget underhåll innefattar alla

vanliga levnadskostnader. Bostadskostnaden beräknas för sig efter vad
som är skäligt. De andra levnadskostnaderna beräknas med ledning av ett

1153

73-SFS 1983

¬

SFS 1983:485

normalbelopp. För år räknat utgör normalbeloppet 120 procent av gällande
basbelopp enligt lagen (196 2:381) om allmän försäkring.

Om det finns särskilda skäl får ett belopp förbehållas för underhåll åt

make som den bidragsskyldige varaktigt bor tillsammans med. Med mak e

jämställs annan som den bidragsskyldige varaktigt bor tillsammans med,
om de har barn gemensamt. Förbehållsbeloppet bestäms enligt andra
stycket. Normalbeloppet utgör dock 60 procent av basbeloppet.

Oberoende av vad som annars gäller om en förälders underhållsskyldig­

het mot två eller flera barn får den bidragsskyldige för underhåll åt vaije
hemmavarande barn förbehålla sig ett belopp som, tillsammans med vad

som utges till barnet av den an dra föräldern eller för dennas räkning, för år

utgör 40 procent av gällande basbelopp. Rätten kan dock bestämma ett
annat förbehållsbelopp om det föranleds av omständigheterna i det särskil­
da fallet. Lag (1978:853).

4 § Har förälder som enligt 2 § skall betala underhållsbidrag haft barnet

hos sig und er en sammanhängande tid av minst fem hela dygn, får föräl­

dern vid fullgörande av sin bidragsskyldighet tillgodoräkna sig ett avdrag
för vaije helt dygn av barnets vistelse med 1/40 av det underhållsbidrag
som räknat för kalendermånad gäller under tiden för vistelsen. Sådant
avdrag far dock inte göras på underhållsbidrag som belöper på senare tid
än sex månader från utgången av den kalendermånad då vistelsen upphör­
de. Det sammanlagda avdragsbelopp som tillgodoräknas föräldern vid ett

tillfälle skall, om det slutar på öre stal, avrundas till närmast lägre krontal.

Föreligger särskilda skäl kan rätten förordna om andra villkor för av­

dragsrätten än som anges i första stycket. Mot parts bestridande får sådant
förordnande dock inte meddelas för tiden innan talan har väckts.

Rätt till avdrag föreligger ej i fall då underhållsbidraget har fastställts

med beaktande av att den bidragssky ldiga föräldern i vä sentlig mån fullgör

sin underhållsskyldighet genom att ha barnet hos sig. Lag (197 9:1066).

5 § Den som varaktigt bor tillsammans med an nans barn och med föräl­
der som har vårdnaden om barnet är underhållsskyldig mot barnet, om han
eller hon är gift med föräldern eller har eget barn tillsammans med förä l­
dern. Om det finns särskilda skäl, kvarstår underhållsskyldigheten även

sedan barnet har flyttat hemifrån.

Underhållsskyldigheten bestäms på samma sätt som för förälder enligt

1 § men gäller ej til l den del barnet kan få underhåll från den förälder som

den underhållsskyldige ej bor tillsammans med . Lag (1978:853).

6 § Om annan än den som enligt 2 § har att betala underhållsbidrag

försummar sin underhållsskyldighet, kan rätten ålägga den försumlige att

betala underhållsbidrag till ba rnet. Lag (1978:853).

7 § Underhållsbidrag betalas i förskott fö r kalendermånad.

Avtal om att underhållsbidrag för framtiden skall betalas med ett en­

gångsbelopp eller för längre perioder än tre månader är giltigt endast om
avtalet är skriftligt och bevittnat av två personer. Är barnet under arton år
skall avtalet dessutom vara godkänt av socialnämnden i kommun där

1154

barnet eller dess vårdnadshavare är varaktigt bosatt eller, om ingen av dem

är varaktigt bosatt i riket, av socialnämnden i Stockholm.

¬

Rätten får bestämma annat betalningssätt än som anges i f örsta stycket,

SFS 1983:485

om det finns särskilda skäl.

Underhållsbidrag i form av ett engångsbelopp skall betalas till social­

nämnden om barnet är under arton år. I fråga om sådan betalning tillämpas

4 kap. 6 § andra stycket tredje meningen.

Betalning i s trid mot denna paragraf medför inte befrielse från skyldighe­

ten att betala underhållsbidrag på föreskrivet sä tt. Lag (1983:397).

8 § Talan om att underhållsbidrag skall fastställas får inte bifallas för
längre tid tillbaka än tre år före den dag då talan väcktes, om inte den

bidragsskyldige medger det. Lag (1978:853).

9 § Rätten att kräva ut fastställt underhållsbidrag går förlorad tre år efter
den ursprungligen gällande förfallodagen, om inte annat följer av andra
eller tredje stycket.

Har utmätning för underhållsbidraget skett före den tidpunkt som anges i

första stycket eller har den bidragsskyldige blivit försatt i konkurs på grund

av ansökan som har gjorts före denna tidpunkt, får betalning för fordringen

tas ut ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen även därefter.

Har före den tidpunkt som anges i första stycket ansökan gjorts om

förordnande av god man enligt ackordslagen (1970:847), får underhållsbi­

draget krävas ut inom tre månader från det att verkan av godmansförord-

nandet förföll eller, när förhandling om offentligt ackord har följt, ackords­

frågan avgjordes. Kommer ackord till stånd, får fordringen krävas ut inom

tre månader från det att ackordet skulle ha fullgjorts. Har utmätning för
underhållsbidraget eller konkursansökan gjorts inom tid som nu har an-

getts, gäller vad som föreskrivs i andra stycket.

Avtal i strid mot denna paragraf är ogiltigt. Lag (1 978:853).

10 § Dom eller avtal om underhåll kan jäm kas av rätten, om ändring i
förhållandena föranleder det. För tiden innan talan har väckts får jämkning

dock mot parts bestridande göras endast på så sätt att obetalda bidrag sätts

ned eller tas bo rt.

Avtal om u nderhåll kan o ckså jämkas av rätten, om avtalet är oskäligt

med hänsyn till om ständigheterna vid dess tillkomst och förhållandena i

övrigt. Beslut om att erhållna bidrag skall betalas tillbaka far dock medde­
las endast om det finns särskilda skäl.

Har fastställt underhållsbidrag, som utges fortlöpande, under en tid av

sex år inte ändrats till beloppet på annat sätt än som avses i 1 § lagen
(1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag, kan rätten för tiden efter
det att talan har väckts ompröva vad som har bestämts om underhållet,

utan att anledning till jämkning enligt fö rsta eller andra stycket behöver

åberopas.

Dom eller avtal om underhållsbidrag för tid intill dess barnet har nått en

viss ålder utgör inte hinder att pröva frågan om bidrag för tiden därefter.
Lag (1978:853).

n § Socialnämnd, som enligt 2 kap. 1 § s kall söija för att faderskapet till

barn fastställs, skall se till att barnet tillförsäkras underhåll. Lag (1981:26).

1155

¬

SFS 1983:485

12 § Talan om underhåll till barn upptas av rätten i d en ort där svarandén

har sitt hemvist. Sådan fråga kan väckas även i samband med mål om

fastställande av faderskapet till barn, äktenskapsmål eller mål om vårdn a­
den om barn.

Finns ej behörig domstol enligt första st ycket, upptas målet av Stock'

holms tingsrätt. Lag (1978:853).

13 § Två eller flera mål om skyldighet för någon att utge underhållsbi­
drag till barn far handläggas i en rättegång, om det är till nytta för utred­

ningen eller prövningen. I sådant fall får domstol som enligt 12 § är behörig

att uppta ett av målen utan hinder av nämnda paragraf uppta även det elle r
de andra, om talan i målen väc ks vid domstolen och det är lämpligt alt

målen handläggs där.

Rätten kan besluta att åter särskilja mål som har förenats enligt första

stycket.

Har rätten att avgöra vilken av flera män som är fa r till ett barn, får talan

om underhållsbidrag ej prövas slutligt innan faderskapsfrågan har avgjorts

genom dom som vunnit laga kraft. Lag (1978:853).

14 § I mål om underhåll till barn har socialnämnd som enligt 11 § skall
tillse att barnet tillförsäkras underhåll rätt att föra talan för barnet. Var och
en som kan föra talan för barnet skall beredas tillfälle att yttra sig i m ålet;

Underhållsbidrag far bestämmas till olika belopp för särskilda delar av

underhållstiden.

Underhåll till barn får ej mot den underhållsskyldiges bestridande be­

stämmas för tid efter det barnet fyllt arton år, innan det kan tillförlitligt

bedömas om underhållsskyldighet föreligger därefter. Lag (1981:26).

15 § I mål om underhåll till barn kan rätten för tiden intill dess laga kraft
ägande dom eller beslut föreligger förordna om underhållet efter vad som
är skäligt. Skyldighet att utge bidrag far dock åläggas någon endast om det
finns sannolika skäl för att bidragsskyldighét föreligger. Har fråga om
underhåll väckts i samband med mål om fastställande av faderskap till

barn, får förordnande som nu nämnts ej meddelas, om flera män är in­

stämda i målet.

Förordnande enligt första stycket kan på yrkande meddelas utan huv ud­

förhandling. Innan förordnande meddelas, skall motparten beredas tillfälle
att yttra sig över yrkandet. Har förordnande meddelats, prövar rätten när
målet avgöres, om åtgärden skall bestå.

Förordnande som nu nämnts går i verkställighet lika med laga kraf t

ägande dom men kan när som helst återkallas av rätten. Lag (197 8:853).

16 § Har någon genom skriftlig, av två personer bevittnad handling åtagit
sig att till barn för vilket faderskapet skall fastställas utge underhållsbidrag

för tid intill dess resultatet av blodundersökning om faderskapet föreligger,
gäller i fråga om verkställighet på grund av handlingen vad som är föreskri­

vet om verkställighet på grund av förbindelse att utge underhåll enligt

denna balk.

Beträffande åtagande enligt första stycket skall i övrigt i tillämpliga delar

1156

gälla vad som i lag eller an nan författning är föreskrivet för fall då rätten

¬

enligt 15 § har meddelat förordnande om underhållsbidrag till barn. Lag

SFS 1983:485

(1979:339).

17 § Om rätt för den som har betalt underhållsbidrag att få ersättning av

allmänna medel finns bestämmelser i lagen (1969:620) om ersättning i vissa

fall för utgivna underhållsbidrag. Lag (1979:339).

18 § Har en man haft kostnader för ett barns försörjning därför att han
har varit att anse som eller antagits vara barnets far, men fastställs att en
annan man är far till barnet, har den förstnämnde endast om det finns

särskilda skäl rätt till ersättning av den andre för kostnaderna. Lag

(1979:339).

8 kap. har upphört att gälla enligt lag (19 73:802).
9 kap. Om underårigs omyndighet

1 § Den som är under ad erton år (imderårig) är omyndig och äger icke

själv råda över sin egendom eller åtaga sig förbindelser i vidare mån än
som följer av vad som skall gälla på grun d av lag eller villkor vid förvärv
genom gåva eller testamente. Lag (1974:236).

/

2 § Om rätt för underårig att själv taga tjänst eller annat arbete stadgas i 6

kap. Lag (1974:236).

2 a § Underårig med eg et hushåll far för den dagliga hushållningen eller

uppfostran av barn, som tillhör hushållet, själv ingå sådana rättshandling­

ar, som sedvanligen företagas för dessa ändamål.

Rättshandling som avses i f örsta stycket är dock ej bindande för den

underårige, om den med vilken rättshandlingen slöts insåg eller bort inse,

att det som anskaffades genom rättshandlingen ej var erforderligt.

Missbrukar den underårige behörighet, som tillkommer honom enligt

första stycket, kan rätten på ansökan av förmyndaren frånkänna honom

behörigheten. Sådant beslut kan upphävas på ansökan av förmyndaren

eller den omyndige, om ändrade förhållanden inträtt.

Rättens beslut enligt tredje stycket skall ofördröjligen kungöras i Post-

och Inrikes Tidningar och ortstidning. Lag (1977:658).

3 § Underårig äge själv råda över vad han genom eget arbete förvärvat

efter det han fyllt sexton år. Detsamma gäller avkastningen av sådan
egendom och vad som trätt i egendomens st älle.

Förmyndaren må med överförmyndarens samtycke omhändertaga egen­

dom, varom i första stycket sägs, såvitt det må a nses erforderligt med
hänsyn till myndlingens uppfostran eller välfärd. Innan samtycke medde­
las, skall överförmyndaren bereda myndlingen tillfälle att yttra sig.

3 a § har upphört a tt gälla enligt lag (1 974:236).

4 § Har genom gåva eller testamente egendom tillfallit underå rig under

villkor att han må själv råda däröver, skall vad i 3 § andra styck et stadgas

äga motsvarande tillämpning, dock att överförmyndarens samtycke er-

1157

¬

SFS 1983:485

fordras blott i det fall att den underårige fyllt sexton å r. I sådant fall skall
överförmyndaren, innan samtycke gives, bereda jämväl fångesmannen
eller hans arvingar tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan märklig
omgång eller tidsutdräkt.

5 § Idkar underårig, som fyllt sexton år, näring med tillstånd varom i 15
kap. 13 § sägs, ä ge han ingå sådana rättshandlingar, som falla inom områ­
det för rörelsen. Vad nu är stadgat gälle dock ej i fråga om rättshandling

som avses i 15 kap. 15 §. Lag (1 974:1038).

6 § Har underårig utan erforderligt samtycke ingått avtal, äge den, med

vilken avtalet slöts, frånträda avtalet, så länge det ej blivit godkänt eller
behörigen fullgjort. Visste han att avtalet slöts med underårig, må han

dock ej, med mindre han hade anledning antaga att den underårige ägde

behörighet att sluta avtalet, frånträda detta under den tid som vid dess
ingående må hava blivit bestämd för godkännande eller eljest skäligen

kunde ber äknas åtgå därför. Ej må den, hos vilken underårig tagit tjäns t

eller annat arbete, frånträda avtalet härom, så länge detta fullgöres av den

underårige.

Meddelande, varigenom avtalet frånträdes, må ske jämväl till den under­

årige själv.

7 § Varder avtal, som underårig ingått utan erforderligt samtycke, ej
gällande, bäre envar åter vad han mottagit eller utgive, om det ej kan ske,
ersättning för dess värde. Dock vare den u nderårige, där ej i andra stycket
annorlunda stadgas, icke pliktig att utgiva sådan ersättning i vidare mån än

vad han mottagit använts till skäligt underhåll eller eljest finnes hava för
honom medfört nytta.

Har den underårige vid avtals ingående genom falska uppgifter om si n

behörighet vilselett den, med vilken avta let slöts, vare han, om avtalet ej

blir gällande, pliktig att i den omfattning som prövas skälig utgiva ersätt­
ning för den förlust som föranletts av avtalet. Var förfarandet straffbart,

skall ersättning gäldas efter vad i allmänhet gäller o m skadestånd på grund
av brott.

10 kap. Om omyndighet på grund av rättens beslut
1 § Den som fyllt a derton år skall av rätten förklaras omyndig, om han på
grund av psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk

abnormitet av annat slag är ur stånd att vårda sig eller sin egendom och det
icke är tillräckligt att god man förordnas för honom eller att han på annat
mindre ingripand e sätt får bistånd i vården av sina angelägenheter. Lag

(1974:1038).

2 § Föreligger beträffande underårig sådant fall som avses i 1 §, må

rätten förklara, att han skall förbliva omyndig jämväl efter uppnådd myn ­

dighetsålder.

1158

3 § Har någon förklarats omyndig enligt vad i 1 eller 2 § sägs, äge han e j

¬

råda över sin egendom eller åtag a sig förbin delser i vidare må n än som

SFS 1983:485

följer av vad som skall gälla på grund av lag eller villkor vid förvärv genom

gåva eller testamente.

4 § Den som är förklarad omyndig må utan hinder dä rav själv sluta avtal

om tjänst eller annat arbete. Dock äge rät ten, när hänsynen till den omyn­

diges välfärd kräver det, förordna, att sådant avtal skall för honom ingås
och uppsägas av förmyndaren. Har sådant förordnande givits, äge förmyn­
daren jämväl häva avtal, som efter omyndighetsförklaringen ingåtts av den
omyndige.

5 § Den omyndige äge själv råda över vad han genom eget arbete förvär­

vat e fter omyndighetsförklaringen. Detsamma gäller avkastningen av så­

dan egendom och vad som trätt i egendomen s ställe. I fråga om rätt för

förmyndaren att omhändertaga egendomen skall 9 kap. 3 § andra stycket
äga motsvarande tillämpning,

6 § Vad i 9 kap. 4 och 5 §§ stad gas med avseende å underårig skall i

tilllämpliga delar lända till efterrättelse i fråga om den som är förklarad

omyndig.

7 § Om verkan av avtal, som den omyndige ingått utan erforderligt

samtycke, gälle vad i 9 kap. 6 och 7 §§ sägs.

8 § Omyndighetsförklaring skall av rätten hävas, om skäl för omyndig­

hetsförklaring icke längre föreligger. Lafy (1974:1038).

9 § Ansökan att någon skall förklaras omyndig skall, då fråga är om den
som har uppnått myndig ålder, upptagas av rätten i den ort där den som
avses med ansökning en har sitt hemvist. Finns ej behörig domstol enligt

vad som nu har sa gts, upptages målet av Stockholms tingsrätt.

Avser ansökningen att underårig skall förbli omyndig även efter upp­

nådd myndighetsålder, hör målet till den rätt där förmynderskapet är

inskrivet e ller, om inskrivning icke ägt rum, till den rätt där inskrivning

skall ske.

Ansökan om hävande av omyndighetsförklaring upptages av den rätt där

förmynderskapet för den omyndige är inskrivet. Lag (1976:612).

10 § Ansökan om omyndighetsförklaring får göras, förutom av den som
ansökningen gäller, av hans make och närmaste fränder så ock av överför­

myndaren samt, i fall som av ses i 2 §, av förmyndaren.

Hävande av omyndighetsförklaring får sökas av den omyndige själv,

hans förmyndare eller överförmyndaren. Lag (1976:612).

11 § Har ansökan om omyndighetsförklaring gjorts av den, vars försät­

tande i omyndighet det är fråga om, eller har denne medgivit att omyndig­
hetsförklaring meddelas, får rätten utan huvudförhandling omedelbart

företaga målet till avgöra nde.

I annat fall än som avses i första stycket skall rätten utfärda föreläggande

för den, vars försättande i omyndighet det är fråga om, att svara i målet.

1159

¬

SFS 1983:485

Angående sådant föreläggande gäller vad som är föreskrivet om stämning.

Om den, vars försättande i omyndighet det är fråga om, uppenbarligen ej

förstår vad saken gäller eller skulle lida allva rlig skada av att få de l av

ansökningen om omyndighetsförklaring, skall rätten förordna god man
varom sägs i 18 kap . att i målet företräda honom och bevaka hans rätt. I

fråga om ersättning till sådan god man äga bestämmelserna i 13 § an dra

stycket om ersättning till biträde motsvarande tillämpning. Lag (1976:612),

12 § Ansökan av den som försatts i omyndighet att bli förklarad mynd ig
far, om den finnes uppenbart ogrundad, avslås omedelbart utan huvudför­

handling. Har ansökan om hä vande av omyndighetsförklaring gjorts eller
tillstyrkts av såväl förmyndaren som överförmyndaren, får målet också

företagas till avgörande omedelbart utan huvudförhandling, om förmyn­
darens eller överförmyndarens inställelse ej finnes vara behövlig för målets

utredning.

I annat fall än som avses i första stycket skall rätten utfärda föreläggande

för den som ansökningen gäller, förmyndaren och överförmyndaren att

svara i målet, allt i den mån de ej ha gjort eller til lstyrkt ansökningen.

Angående sådant föreläggande gäller vad som är föreskrivet om stämning.
Lag (1976:612).

13 § Har ansökan gjorts att någon skall förklaras omyndig och föreligger
ej fall som avses i 11 § tredje stycket, skall rätten förordna biträde att

bevaka hans rätt i målet, om det ej är uppenbart att biträde ej erfordras.
Begär den som försatts i omyndighet att förklaras åter myndig, skall
rättegångsbiträde också förordnas, om det ej är uppenbart att biträde ej

erfordras.

Den som förordnats till rättegångsbiträde har efter rättens prövning rätt

till skälig ersättning av allmänna medel för ar bete, tidsspillan och utlägg

som uppdraget kr ävt. Ersättningen skall stanna på statsve rket, såvida ej

motparten till den, för vilken rättegångsbiträde förordnats, finnes böra

åläggas att gottgöra statsverket kostnaden. Lag (1976:612).

14 § Kan dom i mål om omyndighetsförklaring ej ges omedelbart, får
rätten, om dröjsmål uppenbarligen skulle medföra fara för den vars försät­
tande i omyndighet det är fråga om eller för hans egendom, förordna att
han skall vara omyndig för tiden intill dess målet avgöres av rätten.
Förordnande som nu nämnts far meddelas utan huvudförhandling.

Innan förordnande enligt första stycket meddelas, skall, om det kan ske

utan märklig tidsutdräkt, den vars försättande i omyndighet det är frå ga om

beredas tillfälle att yttra sig. Förordnandet kan när som helst återka llas av
rätten. Lag (1976:612).

15 § Rätten får ej förklara någon omyndig utan att läkarintyg angående

hans sinnestillstånd har företetts. Om icke synnerliga skäl föranleda annat,

far rätten ej heller häva omyndighetsförklaring utan att sådant intyg har

företetts.

Närmare bestämmelser om intyg som anges i första stycket meddelas av

regeringen. Lag (1977:1052).

1160

¬

16 § Har den som förklarats omyndig blivit förklarad åter myndig, far

SFS 1983:485

talan mot domen fullföljas av var och en som enligt 10 § är behörig att föra

talan o m hans försättande i omyndighet, så ock av förmyndaren. Lag

(1976:612).

17 § Dom varigenom någon fö rklarats omyndig samt förordnande som

avses i 14 § skall ofördröjligen genom rättens försorg kungöras i Post- och
Inrikes Tidningar.

Har dom, varigenom någon förklarats omyndig, blivit ändrad i högre rätt

genom dom som vunnit laga kraft, eller har den som förklarats omyndig

förklarats åter myndig genom laga kraft ägande dom, eller har förordnande

som avses i 14 § återkallats eller i högre rätt upphävts, skall kungörelse

därom ske enligt första stycket. Lag (1976:612).

11 kap. Om förmyndare

1 § För barn som står under vårdnad av bägge föräldrarna äro föräldrar­

na förmyndare. Dör en av föräldrarna eller kan någon av dem enligt 4 §

icke vara förmyndare, eller blir någon av dem entledigad från förmynder-
skapet, är den andre barnets förmyndare.

För barn som står under vårdnad av endas t den ene av sina föräldrar är

denne ensam förmyndare. Lag (1976:612).

2 § Ingår underårigt barn äktenskap, skall den som vid äktenskapets

ingående var förmyndare för barnet alltjämt vara barnets förmyndare. Lag

(1976:612).

3 § Finnes ej någon som efter vad i 1 eller 2 § sägs skall vara förmyndare
för underårig, skall rätten förordna förmyndare.

För den som är förklarad omyndig skall ock förmyndare förordnas.

4 § Den som själv är omyndig må ej vara förmyndare; och upphöre
därför förmyndares befattning, om han varder förklarad omyndig.

Har förmyndare förordnats enligt 3 § först a stycket på grund av att fader

eller moder är underårig, gäl ler förordnandet till des s fadern eller modem

har uppnått myndig ålder. Lag (1974:1038).

5 § När förmyndare skall förordnas, skall därtill utses en rättrådig, erfa­

ren och i övrigt lämplig man eller kvinna.

För underåriga syskon bör gemensamma förmyndare förordnas, såvida

icke särskilda skäl tala däremot. Lag (1974:1038).

6 § Skall efter föräldrarnas död förmyndare förordnas för underårig, och

hava föräldrarna eller en av dem givit tillkänna, vem de önska till förmyn­

dare för den underårige, varde han därtill förordnad, såframt han ej finnes
olämplig.

7 § För omyndig må, när omständigheterna sådant påkalla, flera förmyn­
dare förordnas.

1161

¬

SFS 1983:485

Prövas den eller de som på grund av lag skola vara förmyndare icke

lämpligen böra handhava förmynderskapet allena, skall medförmyndare

förordnas.

8 § En förmyndare har rätt att på begäran bli en tledigad från förmynder­
skapet, Detta gäller dock ej, om förmynderskapet för en underårig utövas

av föräldrarna eller en av dem och särskilda skäl talar mot att förmyndaren
entledigas.

Har tv å särskilt förordnade förmyndare utsetts att gemensamt utöva

vårdnaden om ett barn och vill någon av förmyndarna att vårdnaden in te
längre skall vara gemensa m, skall rätten på talan av en av dem eller båda
anförtro vårdnaden om barnet åt en av dem efter vad som är bäst för
barnet. Lag (1983:47).

9 § Gör förmyndaren sig skyldig till missbruk eller försummelse vid

utövandet av sin befattning, eller kommer han på ekonomiskt obestånd,

och prövas han på grund härav vara olämplig såsom förmyndare, eller

finnes han av annan orsak icke längre lämplig att innehava förmynder ska­

pet, varde han entledigad .

10 § Dör förmyndaren, och finnes ej någon som på grund av lag ska ll

vara förmyndare, skall den som har boet i sin vård utan dröjsmål anmäla

förhållandet till den rätt. hos vilken förmynderskapet är eller skall vara

inskrivet.

11 § Förmynderskap står under tillsyn av överförmyndaren och rätten.

12 § Fråga om förordnande av förmyndare för underårig upptages av den

rätt där förmynderskapet är inskrivet eller, om inskrivning av förmynder­

skapet icke ägt rum, av den rätt där inskrivning skall ske.

Då någon som uppnått myndig ålder fö rklaras omyndig, skall förmyn­

dare förordnas av den rätt där ansökningen om omyndighetsförklaring

gjordes. Erfordras ny förmyndare, skall så dan förordnas av den rätt där
förmynderskapet är inskrivet.

Fråga om entledigande av förmyndare upptages av den rätt där förmyn­

derskapet är inskrivet eller skal l inskrivas. Lag (1976:612).

13 § I ärende om förordnande av förmyndare sk all rätten bereda överför­
myndaren tillfälle att lämna förslag på perso n som är lämp lig för uppdra­
get. Lag (1976:612).

14 § Ingen far förordnas till förmyndare eller entledigas från sådan b e­

fattning utan att ha fatt tillfä lle att yttra sig i ärendet. Lag (19 76:612).

15 § Kan slutligt beslut ej ges omedelbart i ärend e om förordnande av
förmyndare, får rätten, om omede lbar vård erfordras om den omyndiges
angelägenheter, förordna förmyndare för tiden intill dess ärendet avgörcs
av rätten.

Har i mål om omyndighetsförklaring rätten meddelat beslut enligt 10

1162

kap. 14 § om att de n. vars försättande i omyn dighet det ä r fråga om, skall

¬

vara omyndig för tiden intill dess målet avgöres, skall rätten i där angiven

SFS 1983; 485

ordning förordna förmyndare för honom för nämnda tid. Lag (1976:612).

16 § Uppkommer fråga om f örmyndares entledigande av orsak som an­

ges i 9 § och kan slutligt beslut ej ges omedelbart, får rätten, om dröjsmål

skulle medföra fara för den omyndiges rätt och bästa, förordna om förmyn­

darens skiljande från utövningen av förmynderskapet för tiden intill dess
ärendet avgöres av rätten.

Innan beslut fattas om förmyndarens skiljande från utövningen av för­

mynderskapet, skall, om det kan ske utan märklig tidsutdräkt, förmyn­
daren beredas tillfälla att yttra sig. Lag (1976 :612).

17 § Ansökan om förordnande eller entledigande av en f örmyndare far
göras, förutom av överförmyndaren och förmyndare, av den omyndige

själv, om d enne har fyllt sexton år, samt av hans eller hennes make och

närmaste släktingar. En förmyndare som inte längre är lämplig att utöva
vårdnaden om en underårig far entledigas även på ansökan av socialnämn­
den. Frågor som avses i de nna paragraf skall rätten också ta upp själv­
mant, när anledning förekommer till det.

I ärende som avses i första stycket skall rätten, när det rör omyndig som

fyllt sexton år, bereda denne tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

Mot rättens beslut i ärende som avses i första stycket får talan föras,

förutom av den som beslutet särskilt rör, av var och en som har rät t att

göra ansökan. Lag (1983:47).

12 kap. Om inskrivning av förmynderskap

1 § Förmynderskap för underårig skall inskrivas, då

1. särskild förmyndare förordnas för den underårige,

2. den underårige annorledes än genom upptagande av lån har förvärvat

egendom, som skall stå under förmyndarens förvaltning och som till sitt
värde överstiger ett belopp motsvarande två gånger gällande basbelopp
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. rätten av annan särskild anledning finner att inskrivning bör ske.

Inskrivningen skall ske hos rätten i den ort, där den som utövar förmyn­

derskapet har hemvist inom riket eller, om inskrivningen föranledes av att

fader eller mo der som ensam utövat förmynderskapet avlidit, där de nne

senast haft sådant hemvist. Utöva föräldrar förmynderskapet gemensamt

och ha de skilda hemvist, skall inskrivningen ske där fadern har hemvist
eller, om den föranledes av fråga om modems entledigande från förmyn­

derskapet, där hon har he mvist. Finns ej domstol som enligt vad nu har
sagts är behörig att verkställa inskrivningen, skall denna ske vid Stock­
holms tingsrätt. Lag (1976:612).

2 § Då någon som uppnått myndig ålder förklaras omyndig, varde för­

mynderskapet inskrivet vid den rätt, där ansökningen om omyndighets­

förklaring gjordes.

3 § Finner rätten, där förmynderskap är inskrivet, med hänsyn till den

omyndiges eller hans föräldrars boningsort eller av annan orsak, att till-

1163

¬

SFS 1983:485

synen över förmynderskapet lämpligen bör överflytt as till annan rätt, äge
den rätt, där förmynderskapet är inskrivet, besluta därom. Underrättelse
om beslutet skall ofördröjligen givas den rätt, till vilken tillsynen sålunda

överflyttas, och varde förmynderskapet där inskrivet.

4 § När förmynderskap inskrives, skall rätten, där så erfordras, angiva,

vilken överförmyndare det tillkommer att utöva tillsyn över förmynderska­
pet.

I fråga om överflyttning av tillsynen över förmynderskap från en över­

förmyndare till en annan inom samma domsaga skall vad i 3 § säg s äga

motsvarande tillämpning. Lag (1969:799).

5 § Rätten tillser, att förmynderskap inskrives och förmyndare varder

förordnad, då det skall ske.

6 § Då rätten meddelat beslu t om inskrivning av förmynderskap, skall

anteckning därom ske i förmynderskapsbok, som föres vid rätten. Lag

(1974:1038).

7 § Finner rätten sedan förmynderskap inskrivits att grund för inskriv­

ning icke längre föreligger, kan rätten besluta att inskrivningen skall upp­
höra. Lag (1974:1038).

13 kap. Allmänna bestämmelser om förmyndares plikter

1 § Förmyndaren har att söija för myndlingens person samt att förvalta

myndlingens förmögenhet och företräda honom i angelägenheter so m röra

denna.

Vad i första stycket sagts om förmyndarens befattning med myndlingens

förmögenhet gäller ej , om annat föreskrives i lag, och ej heller i den mån
fråga är om egendom som förvärvats genom gåva, testamente eller
förmånstagareförordnande angående försäkring och det som villkor för
förvärvet föreskrivits att egendomen skall stå under särskild förvaltning av
annan än förmyndaren, utan medbestämmanderätt för denne, samt det
tillika angivits av vem förvaltningen skall utövas. Är sådan särskild förvalt­

ning anordnad , skall förvaltaren årligen till förmyndaren lämna redovis­
ning över den förvaltade egendomen.

I fråga om vårdnaden om underårig finnas bestämmelser i 6 kap. Lag

(1974:1038).

2 § Uppstår fråga om rättshandling mellan myndlingen och förmyndaren

eller hans make eller någon som han för eträder, äge förmyndaren ej den

rätt att företräda myndlingen, varom i 1 § sägs. Hava syskon gemensam

förmyndare, äge denne dock företräda myndlingarna vid arvskifte dem
emellan, såframt de ej hava inbördes stridande intressen.

Har förmyndaren slutit avtal, vartill han, enligt vad i första stycket sägs,

saknat behörighet, skall angående skyldigheten att återbära vad jämlikt

avtalet må vara uppburet, eller att utgiva ersättning därför, vad i 9 kap. 7 §

1164

första stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning.

/

¬

3 § har upphört att gälla enligt lag (1974:1038).

SFS 1983:485

•-

4 § Förmyndaren skall med omsorg och nit vårda myndlingens rätt och

främja hans bästa. Härvid skall förmyndaren se till att myndlingens medel i

i

skälig omfattning användas till ny tta för myndlingen. Lag (1974:1038).

5 § Har myndlingen fyllt sexton år, bör förmyndaren, om det lämpligen

kan ske, höra myndlingen rö rande hans mening i angelägenhe ter av vikt.
Är myndlingen gift, skall jämväl makens mening inhämtas.

6 § Förmyndaren skall rörande allt vad till förmynderskapet hörer giva
överförmyndaren ävensom rätten de upplysningar som infordras.

7 § För den omyndiges egendom skall förmyndaren, såframt rätten prö­

var skäl därtill vara för handen, lämna pant eller annan säkerhet till visst av
rätten bestämt belopp. Säkerheten skall, på sätt rätten bestämmer, förva­
ras och förvaltas av överförmyndaren eller i annan lämplig ordning. Lag

(1970:1000).

8 § Har en omyndig flera förmyndare, skall de, såvitt rör egendomen, ha

hand om fö rmynderskapet gemensamt. Rätten kan dock förordna att till­

gångarna skall för förvaltning fördelas på visst sätt mellan dem eller att

vissa tillgångar skall förvaltas av en förmyndare ensam. Den som ensam

råder över vissa tillgångar får också ikläda den omyndige sådana förbin­

delser som faller inom området för dessa tillgångars förvaltning.

'

Står en underårig inte under vårdnad av någon fö rälder och har flera

förmyndare förordnats, skall vårdnaden utövas av den bland förmyndarna
som rätten utser därtill. Rätten kan också utse två förmyndare att gemen­
samt utöva vårdnaden, om de är gifta med var andra eller bor tillsammans
under äktenskapsliknande förhållanden. Den eller de som har anförtrotts

vårdnaden kan, om det är lämpligt, av rätten befrias från skyldigheten att
delta i handhavandet av den omyndiges övriga angelägenheter. Har den
som är förklarad omyndig flera förmyndare, förordnar rätten en av dem att

ha den omsorg om myndlingens per son som anges i 1 §.

Har en omyndig flera förmyndare och kan dessa ej enas i ett ärende som

rör den omyndiges egendom och som de skall besluta i, gäller den mening

'

som överförmyndaren biträder. Är det fråga om en åtgärd som kräver

överförmyndarens samtycke, kan samtycke ges till åtgärden även om

förmyndarna har olika m ening. I sådana fall skall ö verförmyndaren dock

bereda medförmyndare tillfälle att yttra sig inna n överförmyndaren beslu­
tar i saken. Lag (1983:47).

9 § Förmyndare vare pliktig att e rsätta skada som han uppsåtligen eller
av vårdslöshet tillskyndat den omyndige.

^

Äro flera förmyndare ansvariga för skada som de tillskyndat den omyn-

|

dige, svare de för ersättningen en för alla och alla för en. Ersättningsbelop­

pet varde förmyndarna emellan slutligen fördelat efter den större eller

mindre skuld som prövas ligga envar av dem till last. Finnes någon sakna
tillgång till gäldande av vad på honom belöper, skall de övrigas ansvarighet

för bristen bestämmas efter enahanda grunder.

1165

¬

SFS 1983:485

10 § Vill den omyndige, sedan han blivit myndig, eller ny förmyndare
göra anspråk på ersättning efter vad i 9 § stadg as skall han, såframt de

handlingar, varom i 16 kap. 12 § förmäles, överlämnats till honom efter vad

där sägs, inom ett år därefter väcka talan om anspråket, eller vare sin talan

förlustig. Vad sålunda stadgats skall ej äga tillämpning, om den avgående

förmyndaren gjort sig skyldig till brottsligt förfarande.

14 kap. Om vård av omyndigs rätt i o skiftat bo

1 § Har omyndig del i oskiftat bo, skall förmyndaren, med iakttagande

av vad nedan sta dgas, vårda den omyndiges rätt i bo et.

2 § Förmyndare, som för omyndig delägare i oskiftat dödsbo deltager i

rättshandling vid förvaltningen av den dödes egendom, vare pliktig att till
rättshandlingen inhämta överförmyndarens samtycke, såframt sådant sam­

tycke erfordras för giltigheten av dylik rättsha ndling vid förvaltn ingen av
omyndigs egendom.

Mot borgenär i dödsboet eller annan, vars rätt är beroende av utredning­

en, står förmyndaren, såvitt angå r skada genom hans åtg ärd elle r försum­
melse, i ansvar efter vad i ärvdabalken stadgas. Lag (197 4:1038).

3 § Förmyndare må ej för omyndig delägare i dödsbo sluta avtal om

sammanlevnad i oskiftat bo utan överfö rmyndarens samtycke.

Visar det sig att den omyndiges bästa skulle genom avtalets fortsatta

bestånd äventyras, äge rätten häva avtalet, ändå att den tid, för vilken

avtalet slutits, ej tilländagått.

Innan beslut fattas i fråga som avses i andra stycket skall rätten bereda

övriga delägare i boet tillfälle att yttra sig i ärendet.

4 § Slutes ej för omyndig delägare i död sbo avtal om sammanlevnad i
oskiftat bo, skall förmyndaren tillse, att bodelning och skifte förrättas så
snart ske kan. Samma lag vare, om dylikt avtal upphört att gälla. Har
efterlevande make, som deltagit i avtal et, trätt i nytt gifte, skall förmyn ­
daren uppsäga avtalet.

5 § Förmyndare, som för omyndig delägare i dödsbo deltager i bodelning
eller skifte, vare pliktig att inhämta överförmyndarens samtycke till egen­
domens fördelning, såvitt denna ej sker genom lottning.

Avtal, varigenom delägare i boet mot vederlag, som gives eller utfästes,

övertager den omyndiges lott i boet, äge förmyndaren ej ing å utan överför­

myndarens samtycke.

6 § Vad i 4 och 5 §§ är stadgat om förmyndares skyldighet i fråga om

bodelning i anledning av dödsfall skall äga motsvarande tillämpning, då för

omyndig bodelning eljest skall ske.

7 § Inhämtas ej överförmyndarens samtycke, då detta enligt 2, 3, 5 eller

6 § bor t ske, skall vad för sådan t fall ä r stadg at beträffande förvaltning av
omyndigs egendom äga motsvarande tillämpning . Lag (1974:1038).

1166

¬

8 § Skall av annan anledning än dödsfall bodelning ske för omyndig, vare

SFS 1983:485

förmyndaren pliktig att tillse, att bouppteckning förrättas så snart ske kan,

samt att därefter ofördröjligen ingiva avskrift av bouppteckningen till

överförmyndaren. Är bouppteckningen av vidlyftig beskaffenhet, må av­

skrift lämnas endast i erforderlig a delar. Lag (1974:1038).

9 § Varder dödsbo, däri omyndig äger del, ej skiftat inom sex månader
från det bouppteckning förrättades, skall förmyndaren, där ej avtal träffats
om sammanlevnad i oskiftat bo, inom nämnda tid till överförmyndaren

avgiva redog örelse för det hinder som mött för skifte, och vare förmyn­
daren pliktig att därefter, intill dess skifte sker eller avtal, varom ovan
sägs, slutes, avgiva sådan redogörelse var sjätte månad, där ej överför­

myndaren bestämmer annan tid.

Slutes för omyndig delägare i dödsbo avta l om sam manlevnad i oskiftat

bo, vare förmyndaren pliktig att före den 15 februari varje år till över för­
myndaren avlämna ärsuppgift angående boet, upptagande den behållna

inkomsten under föregående år samt en översikt av boets tillgångar och

skulder vid årets slut. Möter till följd av boets storle k eller av annan orsak

hinder att inom nämnda tid avlämna årsuppgift, skall inom samma tid

anmälan om hindret göras till överförmyndaren; och utsatte denne ny ti d,
inom vilken förmyndaren har att ingiva handlingen.

Hava underåriga syskon samma förmyndare, må för dem gemensam

redogörelse eller årsuppgift avlämnas.

10 § Försummar förmyndaren att i rätt tid ingiva bouppteckning, redogö­

relse eller årsuppgift efter vad i 8 och 9 §§ sägs, anmäle överförmyndaren

försummelsen hos rätten, och äge rätten att genom vite tillhålla förmyn­
daren att fullgöra sitt åliggande. Innan anmälan göres efter vad nyss är

sagt, skall överförmyndaren, där det lämpligen kan ske, erinra förmyn­
daren om hans skyldighet.

11 § Förmyndaren äge för vård av omyndigs rätt i oskiftat dödsbo åtnju­

ta skäligt arvode. Träffas avtal om sammanlevnad i oskiftat bo, skall

arvodet utgå årligen. Arvodet bestämmes av överförmyndaren och skall
förskjutas av boet.

Fader eller mod er, som på gr und av lag är förmyndare, äge ej uppbära

arvode efter vad i första sty cket sägs, med mindre överförmyndaren med

hänsyn till särskilda omständigheter lämnar tillstånd därtill. Log

(1974:1038).

12 § Är omyndig ende delägaren i dödsb o eller äro underåriga syskon,

som hava gemensam förmyndare, ensamma delägare i oskiftat bo, skall,

om boet förvaltas av förmyndaren, å förvaltningen tillämpas vad i 15 och

16 kap. stadgas.

15 kap. Om förmyndares förvaltning av omyndigs egendom

1 § Förmyndaren var pliktig att tillse, att den omyndiges tillgångar äro

anbragta sålunda att erforderlig trygghet finnes för deras bestånd och
skälig avkastning erhålles.

I

¬

SFS 1983:485

2 § Lösören, som i cke böra behållas till nytta för den omyndige, skola
avyttras. Föremål, som hava särskilt värde för den omyndige eller häns'

familj, må dock behållas, såframt icke föryttring är påkallad med hänsy n

till den omyndiges förmögenhetsförhållanden.

3 § Aktier och andra värdepapper böra, om de icke kunna med trygg het

till den omyndiges fördel behållas, av förmyndaren försäljas, när det lämp­

ligen kan ske.

Fordringar, som icke kunna med trygghet till den omyndiges fördel

förbliva utestående, böra av förmyndaren så snart ske kan indrivas. Har
fordran tillkommit därigenom att delägare i oskiftat bo med överförmyn­

darens samtycke övertagit den omyndiges lott i boet, må den förbliva

! utestående , så länge den omyndiges bästa ej därigenom äventyras.

4 § Den omyndiges penningmedel skall göras räntebär ande.

Förmyndaren får för sådant ändamål
1. inköpa obligationer,
2. förvärva sådana skuldförbindelser i övrigt med en löptid på mer än ett

år som har utfärdats av Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa eller av kreditaktiebolag, med undantag fö r
förlagsbevis eller andra skuldförbindelser som medför rätt till betalning
först efter utfärdarens övriga fordringsägare,

3. förvärva fordran som skrivs in eller har skrivits in i statsskuldboken,
4. låna ut medlen mot säkerhe t av panträtt i fast egendom,
5. i den omyndige s namn sätta in medlen hos bank, eller
6. låta medlen stå kvar hos försäkringsbolag efter överenskommelse

med bolaget.

Regeringen meddelar närmare bestämmelser om de obligationer som fa r

förvärvas, om beskaffenheten av den säkerhet mot vilken den omyndiges

medel far låna s ut samt om de räkningar på vilka medlen får sättas in på

bank eller stå kvar hos försäkringsbolag. Lag (1982:1259).

5 § Vill förmyndaren göra den omyndiges penningmedel räntebärande på
annat sätt än i 4 § avses, eller vill han använda dem till inköp av aktier eller
därmed jämförliga värdepapper eller eljest göra dem fruktbärande, tage
han därtill överförmyndarens samtycke. Lag (1974:1038).

6 § Böra den omyndige tillhöriga penningmedel hållas tillgängliga för

bestridande av utgifter för hans underhåll eller för vården av hans egen­

dom, och kunna av sådan anledning medlen icke anbringas under villkor
som avses i 4 §, skola medlen likväl, i den mån det lämpligen kan ske, i den
omyndiges namn insättas hos bank å en för ändamålet lämpad räkning.

7 § Penningar eller värdepapper, som av förmyndaren innehavas för den
omyndiges räkning, skola a v honom så förvaras, att de ej sammanblandas

med penningar eller värdepapper, som tillhör förmyndaren själv eller eljest

innehavas av honom.

Har den omyndige aktier eller andra därmed jämförliga värdepapper,

över vilka enligt lag bok eller förteckning föres, skall förmyndaren tillse,

1168

att den omyndige, så snart ske kan, där upptages som ägare. I fråga om

¬

aktier i avst ämningsbolag eller sådant bola g på v ilket lagen (1970:596) om

SFS 1983:485

förenklad aktiehantering är tillämplig skall förrhyndaren däijämte göra
anmälan till förteckning enligt 3 kap. 12 § aktiebolagslagen (1975:1385)

respektive 12 § lagen om förenklad aktiehantering.

Andra stycket äger ej tillämpning i fråga om aktier som har förvaltarre-

gistrerats enligt 3 ka p. 10 § and ra stycket första punkten aktiebolagslagen

eller 16 § förs ta stycket lagen om förenklad aktiehantering. Lag (1976:612).

8 § Aktier, obligationer, pantbrev, skuldebrev och andra sådana värde­

handlingar skola, såframt sammanlagda värdet överstiger ett belopp mot­

svarande två gånger gällande basbelopp enligt lagen (1962 :381) om allmän
försäkring, i den omyndiges namn nedsättas i öppet förvar hos riksbanken
eller annan bank. Vill förmyndaren uttaga nedsatt värdehandling, söke han
överförmyndarens tillstånd. Sådant tillstånd erfordras ej, där värdehand­
lingen allenast skall genom bankens försorg överföras till annan bank för
att där nedsättas i öppet förvar. De nedsatta värdehandlingarna skola

under överförmyndarens tillsyn vårdas i enlighet med vad om dylik vård av

omyndigs värdehandlingar särskilt stadgas.

Vad sålunda om nedsättning av omyndigs värdehandlingar föreskrivits

skall ej äga tillämpning med avse ende å bevis eller motbok rörande tillgo­
dohavande å räkning hos bank, ej heller med avseende å bevis, som

utfärdats om inskrivning i statsskuldboken eller Sveriges allmänna hypo-

teksbanks skuldbok eller skuldbok hos annan inrättning, som regeringen
bestämmer, såframt å beviset finnes antecknat, att inskrivningen skett med

förbehåll att kapitalbelopp å inskriven fordran eller därå utställd obligation
eller ock inskriven obligation eller å sådan obligation belöpande kapitalbe­

lopp ej må lyftas utan överförmyndarens tillstånd.

Premieobligationer, vilka utfärdats av staten, skola, såframt ej obliga­

tionerna äro nedsatta i öppet förvar hos bank eller överförmyndaren med­
giver undantag, inskrivas i statsskuldboken med förbehåll, varom i andra
stycket sägs.

Utövar en förmyndare förmynderskap för flera omyndiga, skola vid

tilllämpning av det i första stycket givna stadgandet de omyndigas värde­

handlingar sammanräknas.

Finnas omyndigs värdehandlingar, som skola förvaltas av förmyndaren,

i öppet förvar hos bank utan att hava nedsatts enligt bestämmelse i dett a
kapitel, skall å dem tillämpas vad i denna balk är stadgat om nedsatta

värdehandlingar. Lag (1974:1038).

9 § Omyndigs medel, som innestå hos bank eller enligt 4 § kvarstå hos
försäkringsbolag, må ej uttagas utan överförmyndarens tillstånd efter vad
därom särskilt är stadgat. Vad nu sagts gäller ej ränta, som innestått

kortare tid än ett år. Överförmyndarens tillstånd vare ej heller erforderligt,

där medel som innestå hos bank allenast skola genom bankens försorg
överföras till annan bank eller där medel som kvarstå hos försäkringsbolag
skola genom bolagets försorg överföras till bank.

Medel, som böra hållas tillgängliga för ändamål, varom i 6 § sägs, må

insättas med förbehåll att medlen må uttagas utan överförmyndarens till­

stånd.

1169

74-SFS 1983

¬

SFS 1983:485

När skäl äro däriill, äger överförmyndaren förordna, att förbehåll,

varom i and ra stycket sägs, ej skall gälla , La^i (1974:1038).

t

10 § Ej må förm yndaren utan överförmyndarens tillstånd överlå ta eller

pantsätta omyndigs värdehandling, medan den är nedsatt. Betalning av

kapitalbelopp å omyndigs värdehandling må, medan den är nedsatt, upp­

bäras allenast av banken.

Ej håller må utan överförmyndarens tillstånd överlåtelse eller pantsätt­

ning ske av bevis angående inskrivning i skuldbok, varom i 8 § förmäles,

såframt å beviset finnes antecknat förbehåll som där sägs, eller av bevis
eller motbok rörande tillgodohavande å räkning hos bank, såframt 9 §
första stycket är tillämpligt å tillgodohavandet.

11 § Försummar förmyndaren att nedsätta värdehandling eller inskriva
obligation enligt vad i 8 § är stadgat, anmäle överförmyndaren försummel­

sen hos rätten, och äge rätten att genom vite tillhålla förmyndaren att
fullgöra sitt åliggande. Innan anmälan göres efter vad nyss är sagt, bör
överförmyndaren, där det lämpligen kan ske, erinra förmyndaren om hans

skyldighet.

12 § Förvärvar omyndig värdehandling som avses i 8 §, eller äger omyn­
dig eljest att av annan utfå sådan värdehandling, må den som skall utgiva

handlingen fullgöra sin förpliktelse genom att i den omyndiges namn ned­

sätta handlingen i öppet fö rvar hos bank, såvida ej den omyndige äger att
själv förvalta handlingen. Förpliktelse att utgiva penningbelopp må ock
fullgöras hos bank, ändå att den ej grundas å nedsatt värdehandling; och
skola medlen av banken insät tas för den omyndiges räkning enligt vad o m

betalning, som uppbäres å nedsatt värdehandling, är särskilt stadgat.

Äger omyndig att av dödsbo utfå värdehandling eller penningar på grund

av giftorätt, arv eller testamente, vare boutredningsman eller testaments­

exekutör pliktig att, såframt ej värdet är ringa eller överförmyndaren eljest

medgiver undantag, nedsätta värdehandlingen eller inbetala medlen hos
bank enligt vad i första stycket stadgas. Vad nu sagts om skyldighet att

inbetala penningmedel hos bank skall ock gälla, där någon, som här i rik et

driver försäkringsrörelse, skall utgiva försäkringsbelopp, som tillkommer
omyndig, och fråga ej är om försäkringsbelopp, som den omyndige äger att
själv förvalta. I fråga om pension, livränta eller annan på grund av förs äk­
ring utgående periodisk förmån gäller att inbetalning hos bank skall ske i

den mån förmånen för kalenderår överstiger ett belopp motsvarande två
gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som
gäller för det året.

I andra fall än som a vses i andr a stycket äge överförm yndaren genom

meddelande till den som skall utgiva värdehandling eller penningar för­

ordna, att nedsättning eller inbetalning skall ske hos bank.

Den som nedsätter värdehandling eller inbetalar penningar hos bank

enligt vad i denna paragraf är stadga t vare pliktig att ofördröjlige n under­

rätta förmyndaren därom. Lag (1981:! 190).

13 § Ej må förmyndaren låta den omyndige driva näring, med mindre

1170

denne fyllt sexton år.

¬

Utan överförmyndarens samtycke må ej förmyndaren låta den omyndige

SFS 1983:485

idka handel eller annan näring, som efter vad därom är stadgat ej må drivas
utan tillstånd av offentlig myndighet eller särskild anmälan, ej heller själv å
den omyndiges vägnar driva sådan näring. Ej må ansökan om överförmyn­
darens samtycke av honom bifallas, med mindre den omyndige äger nödiga
medel för rörelsens drivande.

Av förmyndaren till den omyndige givet tillstånd att driva näring må han

återkalla, om det må anses erforderligt med hänsyn till den omyndiges
uppfostran eller välfärd; tage dock, där den omyndige fyllt aderton år,

överförmyndarens samtycke. Överförmyndaren må ock återkalla sitt sam­

tycke till idkande av näring som avses i andra stycket, om skäl äro därtill.

Tillfälle att avgiva yttrande skall, innan överförmyndaren lämnar förmyn­
daren medgivande till återkallelse, beredas den omyndige samt, innan
eljest beslut av överförmyndaren meddelas om återkallelse, förmyndaren
så ock den omyndige, om han driver rörelsen.

14 § Utan överförmyndarens samtycke må ej förmyndaren å den omyn­

diges vägnar upptaga lån, ingå växelförbindelse eller låta återköpa livför­

säkring. Vad sålunda är stadgat äge dock ej tillämpning, om åtgärden faller

inom området för rörelse som av förmyndaren med överförmyndarens

samtycke drives för den omyndiges räkning. Överförmyndarens samtycke

vare ej heller erforderligt i fråga om sådant statligt lån som upptages för att
bereda omyndig hjälp till utbildning eller bosättning.

Förmyndaren äge ej heller utan överförmyndarens samtycke å den

omyndiges vägnar ingå borgen eller ställa den omyndiges gods såsom
säkerhet för annans förbindelse. Till sådan rättshandling må samtycke ej
givas, med mindre särsk ilda skäl äro därtill.

Ej må förmyndaren bortgiva den omyndige tillhörig eg endom, såvitt ej

fråga är om sedvanliga skänker, vilkas värde ej står i missförhållande till

myndlingens villkor. Dock äge förmyndaren, med samtycke av överför­
myndaren, av den omyndiges inkomster giva understöd åt anhöriga eller
andra den omyndige närstående personer, då detta på grund av omständig­
heterna må anses tillbörligt. Lag (1974:1038).

15 § Förmyndaren må ej utan överförmyndarens samtycke överlåta eller

låta inteckna den omyndiges fasta egendom eller tomträtt eller upplåta
nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft i så dan egendom. Utan
sådant samtycke äger förmyndaren dock upplåta rätt att för egendomens

behov avverka skog eller upplåta annan nyttjanderätt, om den avser viss
tid, längst fem år.

Före besluts fattande skall överförmyndaren, såframt det utan märklig

omgång eller tidsutdräkt kan ske, bereda den omyndige, om han fyllt

sexton år, ävensom hans make och närmaste fränder tillfälle att yttra sig.

Bestämmelserna i första stycket om servitut äga ej tillämpning i fråga om

servitut som bildas vid fastighetsbildningsförrättning.

Tillstånd att överlåta eller låta inteckna fast egendom eller tomträtt

gäller under sex månader från det tillståndet meddelades. Erinran härom
skall göras i beslutet. Lag (1974:1038).

16 § har upphört att gälla enligt lag (1974:1038).

1171

t

¬

SFS 1983:485

17 § Har förmyndaren i fall, då enligt vad o van i detta kapitel är stad gat

överförmyndarens samtycke bort inhämtas, å den omyndiges vägnar ingått
avtal utan sådant sa mtycke, må den, med vilken avtalet slöt s, där ej an nat

förbehåll gjorts, icke frånträda a vtalet, såframt förmyndaren söker god­

kännande inom en månad från d et avtalet slöts. Varder ansökan avslagen
av överförmyndaren, äge den, med vilken avtalet s löts, härefter frånträda
avtalet, såframt ej annan överenskommelse träffats. Lag (1974:1038).

18 § Varder avtal som avses i 17 § ej gällande efter vad där sägs, skall
angående skyldigheten att återbära vad jämlikt avtalet må vara uppburet
eller att utgiva ersättning därför vad i 9 kap. 7 § första stycket är stadgat
äga motsvarande tillämpning.

19 § Förmyndaren äge årligen uppbära skäligt arv ode för förvaltningen
av den omyndiges egendom och arbetet med den personliga omvårdnaden
om myndlingen. Arvodet bestämmes av överförmyndaren med ledning av

grunder som fastställas för vatje överförmyndardistrikt av vederbörande

kommun.

Förmyndaren har även rätt till ersättning för de utgifter som varit skäli-

gen påkallade för uppdragets behöriga fullgörande. Beslut härom fattas av

överförmyndaren.

Arvode och ersättning för utgifter skola efter överförmyndarens bestäm­

mande utgå av den omyndiges medel i den mån dennes beräknade inkomst

det år förmyndaruppdraget avser överstiger ett belopp motsvarande två
gånger det basbelopp enligt lagen (1962 :381) om allmän försäkring som
gäller för det året eller, om ej särskilda skäl föranleda annat, i den mån den
omyndige har tillgångar till ett värde överstigande tre gånger nämnda

basbelopp. I övrigt skola arvode och ersättning för utgifter utgivas av

kommunen.

Arvode, varom nu är sagt, tillkomme ej fader eller moder, som på grund

av lag är förmyndare, med mindre överförmyndaren med hänsyn till sär ­

skilda omständigheter lämnar tillstån d därtill. Sådan förmyndare har r ätt

till ersättning för utgifter endast om dessa hänföra sig till förvaltningen av
den omyndiges egendom. Arvode och ersättning som nu nämnts skola utgå

av den omyndiges medel. Lag (1981:1190).

16 kap. Om förmyndares redovisningsskyldighet

1 § Förmyndaren vare pliktig att över sin förvaltning av den omyndiges

egendom föra räkenskaper på sådant sätt att därigenom för vatje år en
noggrann redovisning lämnas för den omyndiges tillgångar och skulder

samt för förvaltningens gång,

2 § När egendom, som skall stå under förmyndarens förvaltning, första

gången tillfaller underår ig, skall förmyndaren inom en månad därefter till
överförmyndaren ingiva förteckning över egendomen. Varder den som

uppnått myndig ålder förklarad omyndig, skall förmyndaren, inom tre

månader från det förmynderskapet inskrevs, till överförmyndaren ingiva

förteckning över den omyndiges egendom vid tiden för omyndighctsförkla-

II72

ringen.

¬

Har den omyndige efter den tid som avses i första stycket erhållit

SFS 1983:485

egendom som skall stå under förmyndarens förvaltning, skall förteckning
över denna egendom ingivas till överförmyndaren inom en månad därefter.

Är det andel i oskiftat bo som tillfallit omyndig, skall förteckning, varom

ovan stadgas, ingivas först inom en månad efter det bodelning eller skifte
skett.

3 § Å förte ckning som avses i 2 § skall förmyndaren teckna försäkran

under edlig förpliktelse, att hans uppgifter äro i allo riktiga och att e j något

är med vilja och vetskap utelämnat. Rätten äge vid vite förelägga honom
att bestyrka detta med ed, såframt yrkande därom framställes av överför­

myndaren eller det eljest finnes påkallat. Har annan tagit befattning med

den omyndiges egendom, må ock edgång åläggas honom, om skäl äro
därtill.

4 § Saknar omyndig tillgångar, då förmynderskap för honom inskrives,
skall förmyndaren göra anmälan därom till överförmyndaren inom tre

månader från det inskrivningen ägde rum.

Vad i 3 § stad gas skall i tillämpliga delar gälla anmälan, varom i första

stycket sägs.

5 § Före den 15 februari varje år avgive förmyndaren till öv erförmyn­

daren årsräkning, innefattande redogörelse för förvaltningen under föregå­
ende år eller den del a v året, varunder förmyndaren innehaft sin befatt­

ning. Då förmyndarens befattning upphör, skall förmyndaren ofördröjligen
till överförmyndaren avgiva sluträkning, avseende förvaltningen under det

löpande året intill befattningens upphörande.

I års räkning och sluträkning skola upptagas tillgångar och skulder vid

början av den tid räkningen a vser, en sammanställning av inkomster och
utgifter under nämnda tid samt tillgångar och skulder vid samma tids

utgång.

6 § Har förmyndaren till överfö rmyndaren ingivit anmälan eller annan

handling, enligt vilken den omyndige saknar tillgångar eller icke har andra
tillgångar än lösören, som ej lämna inkomst, vare förmyndaren fri från

skyldighet att avgiva räkning, intill dess genom föryttring av sådana lös­
ören eller eljest tillgångar av annan beskaffenhet tillfalla den omyndige.

Överförmyndaren må i annat fall för visst år eller tills vidare befria

förmyndare från att avgiva räkning eller medgiva att sådan upprättas i
förenklad form, där det med hänsyn till tillgångarnas ringa värde eller

beskaffenhet finnes

kunna ske utan fara för den omyndige. Lag

(1974:1038).

1 § I förteck ning över omyndigs egendom så ock i årsrä kning och slut­

räkning skola tillgångar och skulder fullständigt angivas med uppgift å de

särskilda tillgångarnas värde. Finnes hos den omyndige pantbrev som
avser honom tillhörig fastighet eller tomträtt, skall detta särskilt angivas.

Äro medel insatta hos bank eller kvarstå medel hos försäkringsbolag, skall
uppgift lämnas om den räkning , varå medlen innestå. I fråga om värdepap­

per, som ej äro nedsatta hos bank efter vad i 15 kap, stadgas, skall nummer

1173

¬

SFS 1983:485

eller annan beteckning anmärkas. Finnas tillgångar som stå under den
omyndiges eller annans särskilda förvaltning, skall förmyndaren jämväl
lämna uppgift därom, så ock om dessa tillgångars värde, såframt det är
honom kunnigt. Skola i årsräkning eller sluträkning upptagas tillgångar

eller skulder, för vilkas fullständiga angivande erfordras utförlig uppräk­

ning, må beträffande dem hänvisning göras till förut avgiven förteckning

eller årsräkning, där det lämpligen kan ske .

Förteckning och räkning skola innehålla fullständig uppgift å förmynda­

rens och den omyndiges namn och hemvist samt förmyndarens postadre ss.

Lag (1974:1038).

8 § Innehåller förteckning över omyndigs egendom uppgift å tillgångar

som på grund av giftorätt, arv, testamente eller gåva tillfallit den omyn­
dige, eller upptager årsräkning eller sluträkning sådana tillgångar, om vilka

uppgift förut ej lämnats, skall vid förteckningen eller räkningen fogas
besannad avskrift av bodelnings- eller skifteshandling, testamente eller
gåvobrev, om sådant finnes, så ock av bouppteckning, där den ej förut
ingivits till överförmyndaren. Är handling, varom nu sagts, av vidlyftig

beskaffenhet, må avskriften lämnas allenast i erforderliga delar.

Upptager förteckning, årsräkning eller sluträkning värdehandlingar som

ej äro nedsatta hos riksbanken eller annan bank efter vad i 1 5 kap. stadgas,

skall vid förteckningen eller räkningen fogas intyg av två personer, att

värdehandlingarna finnas i förmyndarens förvar. Innestå medel hos bank,
skall genom bevis från banken styrkas hur mycket som innestår, så ock i
vad mån förbehåll gjorts att medlen må uttagas utan överförmyndarens

samtycke. Lag (1981:1336).

9 § Möter till följ d av förmynderskapets vidlyftiga beskaffenhet eller av
annan orsak hinder att inom tid, som är för vaije särskilt fall bestämd,
avlämna förteckning, årsräkning eller sluträkning, skall inom samma tid

anmälan om hindret göras till öve rförmyndaren; och utsätte denne ny tid

inom vilk en förmyndaren har a tt ingiva handlingen.

10 § Försummar förmyndaren att i rätt tid avgiva förteckning, årsräkning
eller sluträkning eller anmälan, varom i 4 § sägs, anmäle överförmyndaren

försummelsen hos rätten, och äge rätten att genom vite tillhålla förmyn­
daren att fullgöra sitt åliggande. Innan anmälan göres efter vad nyss är
sagt, skall överförmyndaren, där det lämpligen kan ske, erinra förmyn­

daren om hans skyldighet.

11 § Då förmynda rens befattning upphör, vare förmyndaren pliktig att

till myndlingen, om han bliv it myndig, eller, om förmynderskapet övergått

å annan, till denne ofördröjligen utgiva de tillgångar som förmyndaren fö r

myndlingens räkning har om h änder.

12 § Sedan av förmyndaren avgiven sluträkning blivit granskad, skall
överförmyndaren till den som äger mottaga redovisning för förmyndare ns
förvaltning överlämna, förutom sluträkningen, hos överförmyndaren för­

varad förteckning över den omyndiges tillgångar och skulder, så ock

1174

samtliga de räkningar som avgivits under hela den tid omyndighetstillstån-

¬

det varat. Var förmyndaren, då hans befattning upphörde, fri från skyldig-

SFS 1983:485

het att avgiva sluträkning, skola de handlingar, varom ovan sägs, av

överförmyndaren tillställas den som äger mottaga redovisning, endast

såframt denne eller den avgående förmyndaren framställer begäran därom
eller ock överförmyndaren, på sätt i 17 kap. 4 § sägs, å sådan handling gjort
anteckning om anmärkning, utan att anmärkningen föranlett ansökan till

rätten.

Hava de handlingar som avses i första sty cket tillställts ny fö rmyndare,

åligger det denne att inom två månader därefter till överförmyndaren
återställa handlingarna. Överförmyndaren skall vid handlingarnas över­

lämnande skriftligen erinra förmyndaren härom. Försummar förmyndaren
att återställa handlingarna, skall vad i 10 § stadgas om påföljd av försum­

melse, varom där sägs, äga motsvarande tillämpning.

Skall åtgärd, varom i första stycket sägs, vidtagas av överförmyndaren,

och varder den avgående förmyndarens förvaltning godkänd av myndling­
en eller ny förmyndare, innan handlingarna tillställts honom, vare godkän­

nandet utan verkan .

13 § När förmyndarens befattning upphört, skola de rörande förmyn-
derskapet förda räkenskaper samt de betalningsbevis och andra handlingar

som finnas förvarade till styrkande av särskilda poster i räkenskaperna, av
förmyndaren hållas för granskning tillgängliga å tid och ort som i hän delse
av tvist bestämmas av överförmyndaren. Sedan tiden för väckande av
talan om ersättning mot förm yndaren gått till ända eller, där sådan talan

väckts, målet blivit avgjort genom laga kraft ägande dom, skola nämnda
räkenskaper och handlingar utgivas till den som äger mottaga redovisning

för förmyndarens förvaltning.

14 § Vad i 5 -13 §§ stadg as om förmyndare skall, om förmyndaren är
död, äga motsv arande tillämpning å hans dödsbo eller, därest hans kvar-

låtenskap är avträdd till ko nkurs, konkursförvaltningen.

17 kap. Om tillsyn över förmyndares förvaltning
1 § Förmyndarens förvaltning av den omyndiges egendom skall med
ledning av ingiven förteckning samt års- och sluträkningar granskas av
överförmyndaren. Vid granskningen skall särskilt tillses, att omyndigs
tillgångar ha i skälig omfatttning använts till hans ny tta och att tillgångarna
1 ö vrigt äro anbragta sålunda, att erforderlig trygghet finnes för deras
bestånd och skälig avkastning erhålles. Lag (1974:1038).

2 § Överförmyndaren äge själv eller genom någon, som av honom utses
därtill, genomgå de av förmyndaren förda räkenskaperna ävensom de

betalningsbevis och andra handlingar som finnas förvarade till styrk ande

av särskilda poster i räkenskaperna så ock hos förmyndaren förvarade

värdehandlingar. Dessa räkenskaper och handlingar skola av förmyndaren

hållas tillgängliga å tid och o rt som bestämmas av överförmyndaren.

Är förmyndaren icke bosatt i det distrikt, där tillsynen utövas, vare

överförmyndaren i det distr ikt, där förmyndaren bor, pliktig att, på anmo-

1175

¬

SFS 1983:485

dan av den överförmyndare som det tillkommer att utöva tillsynen, verk­

ställa den granskning som avses i första stycket. Lag (1974:1038).

3 § Finner överförmyndaren vid granskningen eller eljest anledning till
anmärkning mot förmyndarens förvaltning, skall överförmyndaren bereda
förmyndaren tillfälle att förklara sig. Inkommer ej förmyndaren inom före­
lagd tid med förklaring, eller finner överförmyndaren avgiven förklaring
otillfredsställande, vare överförmyndaren, såframt den omyndiges rätt och

bästa kräver att åtgärd mot förmyndaren utan dröjsmål vidtages av rätten,
pliktig att hos rä tten göra ansökan därom.

4 § Angående verkställd granskning skall å förteckning, årsräkning eller
sluträkning tecknas bevis. Har överförmyndaren funnit anledning till an­

märkning som icke efter ingiven förklaring förfallit, skall jämväl därom

anteckning göras å handlingen. Underrättelse om sådan anteckning skall

meddelas förmyndaren, därvid särskilt skall angivas huruvida anmärkning­

en föranlett ansökan till rätten eller ej.

Har, på sätt i första styck et sägs, anteckning skett om anmärkning, äge

förmyndaren, såframt anmärkningen innebär att ersättningsskyldighet i
förhållande till den omyndige skulle åvila förmyndaren, väcka talan mot
den omyndige om frihet från sådan ersättningsskyldighet.

5 § Äger den omyndige del i oskiftat bo, skall överförmyndaren med

ledning av bouppteckningen och avgivna årsuppgifter tillse, att förmyn­
daren väl vårdar den omyndiges rätt i boet. Finner överförmyndaren
anledning till anmärkning, skall vad i 3 och 4 §§ stadgas äga motsvarande

tillämpi^ng.

6 § Den omyndige må, om han fyllt sexton år, taga del av d e räkningar
och andra handlingar rörande förmynderskapet som förvaras hos överför­

myndaren. Enahanda rätt tillkommer den omyndiges make och närmaste

fränder.

7 § har upphört att gälla enligt lag (1 974:1038).

18 kap. Om god man

1 § Är förmyndaren för sjukdom eller annan orsak ur stånd att utöva

förmynderskapet, eller varder han enligt 11 kap. 16 § skild från utövningen

därav, skall god man av rätten förordnas att i förmyndarens ställe vår da
den omyndiges angelägenheter. Lag (1976 :1118).

2 § Hava förmyndaren eller hans make och den omyndige del i oskif tat

dödsbo, skall god man av rätten förordnas att vårda den omyndiges rätt i

boet vid boutredningen så ock vid bodelning och skifte eller ingående av

avtal om sammanlevnad i oskiftat bo. God man sk all ock förordnas för den
omyndige, om eljest å hans vägnar rättshandling skall företagas, vid vilk en
förmyndaren, efter vad i 13 kap. 2 § stadgas, ej äger företräda den omyn­
dige, eller fråga uppstår om rättegång mellan den omyndige och förmyn-

1176

dåren eller hans make eller någon som förmyndaren för eträder.

¬

Förekommer i annat fall än i första stycket sägs angelägenhet, däri

SFS 1983:485

förmyndaren eller hans make kan hava ett intresse stridande mot mynd­

lingens, förordne ock rätten god man för den omyndige, om förmyndaren
det begär eller det eljest finnes lämpligt.

3 § Om någon på grund av sjukdom, hämmad förståndsutveckling, för­

svagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver bistånd med att

bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller söijaför sin person, skall rätten,
där så erfordras, förordna god man för honom. Förordnande som nu

nämnts må ej givas utan sam tycke från den för vilken god man skall utses,
med mindre hans tillstånd medför hinder mot inhämtande av samtycke
eller eljest särskilda skäl föreligga. Lag (1974:1038).

4 § Rätten skall ock, när anmälan sker eller behovet eljest varder kun­

nigt, förordna god man:

1. om vid dödsfall till namn et känd arvinge är å okänd ort eller flärran

och förty ej kan bevaka sin rätt i boet och förvalta sin lott däri;

2. om vid dödsfall ej kan utrönas, huruvida den döde efterlämnat ar­

vinge som före allmänna arvsfonden eller före eller jämte annan känd

arvinge är berättigad till arvet, eller ock kännedom finnes om arvinge efter
den döde men kunskap saknas såväl om arvingens namn som om hans

vistelseort samt det på grund av sådan omständighet fordras, att okänd
arvinges rätt bevakas och hans lott i boet förvaltas;

3. om testamentstagare vistas å okänd eller fjärran ort eller är okänd och

hans rätt därför behöver iakttagas på sätt förut om arvinge är sagt;

4. om det eljest tarvas, att bortovarandes rätt bevakas eller hans egen­

dom förvaltas;

5. om jämlikt förordnande i testamente eller annan rättshandling av

framtida händelse beror, vem egendom skall tillfalla, eller egendom först
framdeles skall med äganderätt tillträdas, och det erfordras, att blivande
ägares rätt bevakas eller att egendomen förvaltas för hans räkning; eller

6. om egendom, enligt vad sä rskilt stadgas, skall ställas under vård och

förvaltning av god man som av ses i detta kapitel.

Tarvas god man f ör den som äger rätt i dödsbo, skall det hos rätten

anmälas av den som har boet i sin v ård.

Rättshandling, som god man fö retagit med stöd av förordnande enligt

denna paragraf, gälle, ändå att den egendom förordnandet avsåg tillfaller

någon som han ej var sa tt att företräda.

5 § Till god man skall utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man
eller kvinna. Skall god man förordnas att bevaka omyndigs eller bortova­

randes rätt i dödsb o, och har den avlidne nämnt, vem han önskar till god
man, varde denne därtill förordnad, såframt han ej finnes olämplig.

När omständigheterna sådant påkalla, må flera gode män föro rdnas.
Vad i 11 kap. 4, 8, 9 och 10 §§ stadgas om hinder att vara förmyndare,

förmyndares entledigande och skyldighet att anmäla förmyndares död
skall äga motsvarande tillämpning i fråga om god man eller godmanskap.

Lag (1974:1038).

6§ Godmanskap står under tillsyn av ö verförmyndaren och rätten.

1177

¬

SFS 1983:485

7 § Godmanskap varde genast inskrivet hos den rätt som meddelat för­
ordnandet. Anteckning om inskrivningen skall ske i förmynderskapsbo-

ken.

Vad i 12 kap. 3 och 4 § § stadg as om överflyttning av tillsynen å förmyn-

derskap och om rättens skyldighet att angiva, vilken överförmyndare det

tillkommer att utöva tillsyn över förmynderskap, skall äga motsvara nde
tillämpning i fråga o m godmanskap. Överflyttning av godmanskap som
avses i I el ler 2 § må, om jämväl förmynderskapet är inskrivet, ej ske annat
än i sam band med öv erflyttning av förmynderskapet. Lag (1974:1038).

8 § Vad i 9 och 10 samt 13— 17 kap. stadgas i fråga om förmyndare och

omyndigs egendom skall i tillämp liga delar gälla med avseen de å god man
och egendom som skall förvaltas av god man, med iakttagande dock av vad

här nedan i 9 -11 §§ föreskrives.

9 § God man som förordna ts att förvalta egendom vare, såframt förvalt­

ningen ej avser andel i oskiftat bo, pliktig att, inom en månad från det

inskrivning av godmanskapet ägde rum, till överförmyn daren ingiva för­
teckning över egendomen.

Förteckning, som avgives av god man varom stadgas i 1 §, skall upptaga

den lösa egendom som omhändertages av honom. Upphör godmanskapet
innan tid fö r avgivande av årsräkning eller sluträkning rörande förmyn­
derskapet för den omyndige inträffar, må sluträkning r örande godmanska­

pet upptaga redogörelse allenast för de åtgärder som vidtagits av gode
mannen, och skall i övri gt redogörelse för förvaltningen av den omyndiges

egendom jämväl under den tid, godmanskapet varat, avgivas av förmyn­
daren. Vad i 16 kap. 3 § är stadgat om förteckning, som avgives av
förmyndare, skall även gälla med avseende å förteckning, som avgives av

god man.

Har egendom i dödsbo, vilken förvaltats av god man som avses i 4 § efter

preskription av rätt att taga arv eller testamente eller ock eljest tillfallit

allmänna arvsfonden, gälle i fråga om egendomens försäljning vad i lag en
om allmänna arvsfonden är stadgat.

10 § Är behov av god man ej längre för handen, skall han av rätten
entledigas. Har god man förordn ats enligt 4 § 1-5, skall han entledigas, så

snart den, för vilken han förordnat s, begär det.

Då god man slutfört sitt uppdrag, skall det av honom ofördröjligen

anmälas hos rätten. Lag (1974:1038).

11 § God man vare berättigad att efter uppdragets slutförande eller, om

uppdraget varar längre tid än ett år, årligen erhålla skäligt arvode för

uppdraget så ock ersättning för de utgifter som varit skäligen påkallade för
uppdragets behöriga fullgörande.

Beslut om arvode och ersättning för utgifter fattas av överförmyndaren.

Överförmyndaren bestämmer dessutom i vad mån arvode och ersättning

för utgifter skola utgå av medel som tillkomma den för vil ken den gode

mannen har förordnats. Arvode och ersättning som ej skola betalas enligt
vad nu har sagt s skola utgivas av kommunen. Lag (1974:1038).

1178

¬

12 § Fråga om förordnande eller entledigande av god man som avses i 1

SFS 1983:485

eller 2 § upptages av den rätt där förmynderskapet för den omyndige är
inskrivet eller skall inskrivas. Skall förmynderskapet ej vara inskrivet,
avgöres frågan om behörig domstol med motsvarande tillämpning av 12
kap. I § andra sty cket.

Uppkommer vid utredning av dödsbo fråga om förordnande av god man

enligt 4 §, hör ärendet till den rätt varunder boet lyder. Skall god man eljest

förordnas enligt nämnda lagrum eller enligt 3 §, ankommer det på rätten i

den ort där den för vilken god man förordnas har eg endom eller eljest

behov av god man har yppat sig. Erfordras ny god man eller uppstår fråga
om entledigande av god man, upptages ärendet av den rätt där godmanska-

pet är inskrivet. Lag (1976:612).

13 § I ärende om förordnande av god man enligt 3 § ska ll rätten bereda
överförmyndaren tillfälle att lämna förslag på person so m är lämplig för
uppdraget. Lag (1976:1118).

14 § Bestämmelserna i 11 kap. 14-17 §§ om förmyndare gälla i tillämp­

liga delar i fråga om go d man. Härvid skola bestämmelserna i 11 kap. 17 §

om omyndig, hans make och närmaste fränder, då fråga är om godmanskap
som avses i 3 eller 4 §, gälla d en, för vilken god man förordnats, samt
dennes make och närmaste fränder. Då fråga är om godmanskap för
omyndig, har även förmyndaren sådan behörighet som anges i 11 kap. 17 §.

I fall som avses i 2 § första stycket får dock förmyndaren ej föra talan mot

rättens beslut. Lag (1976:1118).

19 kap. Om överförmyndare
1 § Överförmyndare väljas en för vaije kommun, där ej annat följer av

vad nedan stadgas.

2 § Kommun kan bestämma att det i stället för överförmyndare skall
finnas en överförmyndarnämnd. Vad som annorstädes än i detta kapitel är

föreskrivet om överförmyndare skall äga motsvarande tillämpning på så ­

dan nämnd. Lag (1974:1038).

3 och 4 §§ har upphört att gälla enligt lag (1974:1038).

5 § Överförmyndare väljes av kommunfullmäktige. För överförmyndare

väljes en ersättare.

Ledamöter och ersättare i överförmyndarnämnd väljas av kommunfull­

mäktige till det antal fullmäktige bestämma. Antalet ledamöter far dock ej

understiga tre.

Val av ledamöter och ersättare i öve rförmyndarnämnd skall vara pro­

portionellt, om det begäres av minst så många väljande, som motsvara det
tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes anta l delas med det antal perso­
ner valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val

finnas särskilda bestämmelser.

Sker ej val av ersättare i överförmyndarnämnd proportionellt, skall

1179

¬

SFS' 1983:485

tillika bestämmas den ordning i vilken ers ättarna skola inkallas till tjänst'

goring.

Då val av överförmyndare, ledamot av överförmyndarnämnd eller ersät­

tare förrättats, skall det genast anmälas till rätten. Har val ej skett i behörig
tid, skall rätten göra anmälan därom hos länsstyrelsen, som tillser att valet
hålles så snar t sk e kan. Lag (1974:1038).

6 § har uppliörl att gälla enligt lag (1 974:1038).

7 § Överförmyndare, ledamot i överförmyndarnämnd och ersättare väl­
jas för tre år, räknade från och med den 1 januari året efter det, då val i hela

riket av kommunfullmäktige ägt rum.

Avgår sådan ledamot i överförmyndarnämnd som har utsetts vid propor­

tionellt val under den för honom bestämda tjänstgöringstiden, inkallas till
ledamot den ersättare som enligt den mellan ersät tarna bestämda ordning­
en bör inträda. Den ersättare som sålunda har inkallats tjänstgör under den
tid som återstått för den avgångne. Avgår överförmyndare, ersättare för

överförmyndare eller ledamot som ej har u tsetts vid proportionellt val,

anställes fyllnadsval för den återstående delen av tjänstgöringstiden. Lag

(1974:1038).

8 § Överförmyndare, ledamot i överförmyndarnämnd och ersättare sko­

la vara myndiga svenska medborgare och kyrkobokförda i kommunen och
fä ej vara i konkurstillstånd.

Lagfaren tjänsteman vid tingsrätt får ej vara överförmyndare, ledamot i

överförmyndarnämnd eller ersättare inom domsagan, om ej regeringen för
särskilt fall meddelat tillstånd därtill.

Ej må annan avsäga sig uppdrag att vara öv erförmyndare, ledamot i

överförmyndarnämnd eller ersättare än den som under de tre senast för­

flutna åren fullg jort sådant uppdrag, den som uppnått sextio års åld er eller

den som eljest uppgiver förhinder, vilket godkännes av kommunfullmäk­
tige. Lag (1974:1038).

9 § Överförmyndare, ledamot i överförmyndarnämnd eller ersätt are kan

av rätten entledigas, om han finnes icke vara lämplig. Lag (1974:1038).

10 § Äro såväl ö verförmyndare som hans ersättare förhindrade att full­
göra sitt uppdrag, ä ge rätten förordna tillfällig vikarie. Lag (1974:1038).

11 § Bland ledamöterna i överförmyndarnämnd utse kommunfullmäk­

tige en ordförande och en vice ordförande att tjänstgöra under den tid för

vilken de blivit valda som ledam öter.

Äro både ordföranden och vice ordföranden hindrade att inställa s ig till

sammanträde med överförmyndarnämnden, skall nämnden utse annan

ledamot att för tillfället föra ordet. Lag (1974:1038).

12 § Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen (1971:290) äga 4 och 5 §§

nämnda lag tillämpning i samtlig a ärenden hos överförmyndare eller öv er­

förmyndarnämnd. Lag (1974:1038).

1180

¬

13 § Vid omröstnin g i öv erförmyndamämnd i ärende enligt denna balk

SFS 1983:485

gälla i tillämpliga delar bestämmelserna i 16 ka p. rättegångsbalken. Om
ledamot eller föredragande har skiljaktig mening, skall d enna antecknas i

protokoll eller annan handling.

I fråga om vaije beslut av överförmyndare eller överförmyndamämnd i

ärende enligt denna balk skall finnas handling av vilken framgår vem som

har fattat beslutet, vem som har varit föredragande samt beslutets dag och

dess innehåll. Föreskrifter om i vilken utsträckning beslut skall innehålla

de skäl som bestämt utgången finnas i 17 § förvaltningslagen (1971:290).

Protokoll hos överförmyndare eller överförmyndamämnd i annat ärende

än enligt denna balk behöver ej upptaga annat än förteckning över dem

som har deltagit i handläggningen samt beslutet i ärend et. Lag (1974:1038).

14 § Om kommunfullmäktige bestämma det, får överförmyndamämnd

uppdraga åt ledamot, ersättare som har inkallats till tjänstgöring eller
tjänsteman hos kommunen att på nämndens vägnar avgöra vissa gmpper
av ärenden, vilkas beskaffenhet skall angivas i fullmäktiges bes lut. Fram­
ställning eller yttrande till kommunfullmäktige får d ock ej beslutas annor-
ledes än av nämnden samfä llt.

Finner den som erhållit uppdrag som avses i första stycket, att sam­

tycke, tillstånd eller förordnande i vi sst fall ej bör meddelas, eller anser

han fråg an tveksam, skall ärendet hänskjutas till nämnden. Beslut i ärende
enligt denna balk vilke t har fattats på gmnd av uppdrag s om avses i första

stycket behöver ej anmälas inför nämnd en. Lag (1974:1038).

15 § I fråga om ersättning, arvode, pension och andra ekonomiska för­
måner till öve rförmyndare, ledamot i öve rförmyndamämnd och ersättare

äger vad som föreskrives i 2 kap . 29 § kommunallagen (197 7:179) motsva­

rande tillämpning. Lag (1977:202).

16 § Vad som föreskrives i kommunallagen (1977:179) o m nämnd som

avses i 3 kap. 13 § andra stycket nämnda lag gäller, med de avvikelser som

följa av detta kapitel, i fråga om överförmyndamämnd och i tillämpliga

delar beträffande överförmyndare. Lag (1977:202).

17 § Överförmyndare och överförmyndamämnd äro skyldiga att föra

bok angående de förmynderskap och godmanskap som inskrivits och stå

Under deras tillsyn. Över ärenden rörande förmynderskap, vilka ej ins kri­

vits, skall särskild förteckning föras. Lag (19 74:1038).

18 § Rätten skall vaka över att överförmyndare och överförmyndar-
nämnd fullgöra sina åli gganden enligt denna balk. Lag (1974:1038).

20 kap. Vissa gemensamma bestämmelser om rättegången

1 § I mål om faderskap, vårdnad, umgängesrätt, underhåll och omyn­

dighetsförklaring eller dess hävande äga 15 kap. 29, 30 och 30 a §§ gifter-
målsbalken motsvarande tillämpning. Lag (1976:612).

1181

¬

SFS 1983:485

2 § Vistas den, mot vilken talan enligt denna balk riktas, på okänd ort,:
skall hans rätt i saken bevakas av god man enligt 18 kap. Detsamma gäller,^
om han vistas på känd ort utom riket men stämningen eller andra handling:
ar i målet ej kunna delges honom eller han underlåter att ställa ombud för

sig och särskilda skäl föreligga att förordna god man. Gode mannen skall
samråda med part för vilken han har förordnats, i den mån det kan ske.

I fråga om ersättning till god man som avses i första stycket gäller vad'

som föreskrives i 10 kap. 13 § om ersättning åt rättegångsbiträde.

Rättegångsbalkens bestämmelser om hämtning av part äga motsvarande

tillämpning på den som i annan egenskap än vittne eller sakkunnig skall
höras i mål eller ärende som av ses i denna balk.

Då frå ga är om omyndighetsförklaring, bör iakttagas att förordnande om

skyldighet att inställa sig personlige n ej ges beträffande den som avses med

ansökningen, om inställelsen skulle kunna medföra men eller fara för

honom. Lag (1976:612).

3 § Ansökan om annan rättens åtgärd med avseende på förmynderskap
än förmyndares förordnande eller entledigande får, såvida fråga ej är om

ärende enligt 9 kap. 2 a §, göras, förutom av överförmyndaren och förmyn­
dare, av den omyndige själv, om han fyllt sexton år, samt av hans make

och närmaste fränder. Fråga som avses i denna paragraf skall rätten också
taga upp självmant, när anledning förekommer därtill.

I ärende som avses i första stycket skall rätten, när det rör omyndig som

fyllt sexton år, bereda denne tillfälle att yttra sig, om det kan ske .

Mot rättens beslut i ären de som avses i första stycket får talan föras,

förutom av den som bes lutet särskilt rör, av var och en som har rätt att
göra ansökan.

Mot beslut, varigenom det förelagts förmyndare att vid vite fullgöra visst

åliggande, få r talan föras endast i samban d med klagan över rättens beslut
om utdömande av vitet. Lag (1976:612).

4 § Överförmyndarens tillstånd till åtgärd beträffande omyndigs egen­

dom får sökas endast av förmyndaren. Mot överförmyndarens beslut i

sådant ärende och mot överförmyndarens förordnande, att förbehåll enligt

15 kap. 9 § andra stycket ej skall gälla, får talan föras endast av förmyn­

daren samt, såvida ärendet angår omhändertagande av egendom, varöver
den omyndige råder, eller återkallelse av förmyndarens eller överförmyn­
darens tillstånd för omyndig att driva näring, av den omyndige själv, om

han fyllt sexton år.

Mot överförmyndarens beslut i fall som avses i 13 kap. 8 § tredje stycket

far talan ej föras. Lag (1976:612).

5 § Bestämmelserna i 3 och 4 §§ om förmyndare och förmynderskap

gälla i tillämpliga delar beträffande god man och godmanskap. Härvid
skola bestämmelserna om omyndig, hans make och närmaste fränder, då

fråga är om godmanskap som avses i 18 k ap. 3 eller 4 §, gälla den, för

vilken god man förordnats, samt dennes make och närmaste fränder. D å

fråga ä r om godmanskap för omy ndig, har i ärende som avses i 3 § äv en
förmyndaren sådan behörighet som anges där. Lag (19 76:612).

1182

¬

6 § Talan mot överförmyndarens beslut i ären de enligt denna balk föres

SFS 1983:485

skriftligen h os rätten inom två veckor från den dag klaganden fick del av

beslutet. Lag (1976:612).

7 § I mål e ller ärende, där överförmyndaren fört talan, får rätten, när

skäl föreligga, vid målets eller ärendets avgörande tillerkänna överförmyn­
daren ersättning av allmänna medel för det arbete han nedlagt på målets
eller ärendets utförande samt för nödiga utgifter. Rätten prövar också

huruvida ersättningen skall återgäldas av överförmyndarens motpart eller

stanna på statsverket.

Överförmyndaren får anlita ombud i mål eller ärende där han för talan.

Lag (1976:612).

8 § Beslut eller dom, som i mål om omyndighetsförklaring eller i ärende

om förmynderskap eller godmanskap enligt denn a balk meddelas av över­

förmyndaren eller r ätten, länder till eft errättelse utan hinder av att talan
föres däremo t. Vad som nu har sagts gäller ej rättens avgörande, varige­

nom avtal om sammanlevnad i oskiftat bo h äves eller förmyndare eller god

man dömes till utgivande av försuttet vite. Lag (1976:612).

9 § I fråga om mål eller ärende, där socialnämnd eller överförmyndare

har rätt att föra talan, skall 20 § lagen (1946:804) om införande av nya
rättegångsbalken äga motsvarande tillämpning.

Första s tycket gäller ej mål o m fastställande av faderskap, vårdnad om

eller underhåll till barn. Lag (1981:26).

10 § har upphört att gälla enligt lag (198 0:159).

11 §

Mot beslut, som underrätt har meddelat under rättegången i frågor

som avses i 6 kap. 20 §, 7 kap. 15 §, 10 kap. 14 §, 1 1 kap. 15 eller 16 § eller

18 kap. 14 §, sk all talan föras särskilt. Lag (1983:485).

12 § Mot hovrättens beslut i fråga som avses i 11 § får talan ej föras.

Detsamma gäller ärende som först har handlagts av överförmyndaren. Lag

(1976:612).

13—41 §§ har upphört att gälla enligt lag (197 6:612).

21 kap. Om verkställighet av domar eller beslut om vårdna d eller umgänge
m.m.^

Verkställighet av domar eller beslut

1 § Verkställighet av vad allmän domsto l har bestämt i dom eller beslut
om vårdnad, umgänge eller överlämnande av barn söks hos länsrätten. Har
domen eller beslutet inte vunnit laga kraft och är det inte särskilt medgi vet
att verkställighet ändå får ske, får länsrätten inte vidta åtgärder enligt
2-4 §§. Lag (1983:485).

' Kapitlet infört genom 1967:712.

1183

•lii

it-

}•

¬

SFS 1983:485

2 §'* Innan länsrätten förordnar om verkställighet, får den uppdra åt
ledamot eller suppleant i socialnämnden eller tjänsteman inom socialtjäns­
ten att verka för att den som har hand om barnet frivilligt skall fullgöra vad
som åligger honom eller henne. Sådant uppdrag får även lämnas åt någon
annan lämplig person.

Den som har fatt ett uppdrag enligt första stycket skall inom den tid som

länsrätten bestämmer lämna denna en redogörelse för de åtgärder som har

vidtagits och vad som i övrigt har kommit fram. Tiden får inte sättas längre
än två veckor. Länsrätten far dock förlänga tiden, om det finns förutsätt­
ningar för att nå en frivillig fullgörelse. Lag (1983:485).

3 § Förordnar länsrätten om verkställighet, får den förelägga vite eller

besluta att barnet skall hämtas genom polismyndighetens försorg. Hämt­
ning får dock beslutas endast i de fall och under de förutsättningar som

anges i andra och tredje styckena.

Är det fråga om dom eller beslut om vårdnad eller överlämnande av

barn, får länsrätten besluta om hämtning av barnet, om verkställighet
annars inte kan ske eller om hämtning är nödvändig för att undvika att
barnet lider allvarlig skada.

Är det fråga om dom eller beslut om umgänge mellan barnet och en

förälder som inte är vårdnadshavare, får länsrätten besluta om hämtning
av barnet, om verkställighet annars inte kan ske och barnet har ett särskilt
starkt behov av umgänge me d föräldern.

Frågor om utdömande av förelagt vite prövas av länsrätten på ansökan

av den part som har b egärt verkställigheten. Lag (1983:485).

4 § Förordnar länsrätten om verkställighet, kan den även lämna uppdrag
enligt 2 §. Har rätten beslutat att barnet skall hämtas genom polismyndig­

hetens försorg, skall sådant uppdrag lämnas, om inte särskilda skäl talar

mot det.

Om det finns särskilda skäl, får länsrätten för att underlätta att barnet

överflyttas föreskriva att barnet tillfälligt skall tas om hand på lämpligt
sätt.

Förordnar länsrätten om verkställighet av en dom eller ett beslut om

umgänge som har vunnit laga kraft, kan rätten, när det påkallas av förhål­

landen som har inträffat efter domen eller b eslutet, jämka vad som ha r

bestämts om villkor eller tidpunkt för umgänget. Lag (1983:485).

5 § Har barnet fyllt tolv år, får verkställighet inte ske mot dess vilja utom
då länsrätten finner det nödvändigt av hänsyn till barnets bästa. Detsamma

gäller, om barnet ännu inte har fyllt tolv år men har nått en sådan mognad

att dess vilja bör beaktas på motsvarande sätt. Lag (1983:485).

6

Länsrätten kan vägra verkst ällighet, om det är uppenbart att förhål­

landena har ändrats sedan den allmänna domstolens dom eller beslut

meddelades och det av hänsyn till barnets bästa är påkallat att frågan om
vårdnad eller umgänge prövas på nytt. Sådan fråga tas upp av allmän

1184

" Senaste lydelse 1981:26.

' Senaste lydelse av förutvarande 5 § 1981:26.

¬

domstol på ansökan av den som har varit part i målet hos länsrätten eller

SFS 1983:485

på ansökan av socialnämnden.

Länsrätten får äve n i annat fall vägra ver kställighet, om det finns risk

som inte är ringa för att barnets kroppsliga eller själsliga hälsa skadas. Lag

(1983:485).

Överflyttning av barn i andra fall
7 § Även om dom eller beslut som avses i I § inte föreligger, kan b arnets

vårdnadshavare, när barnet vistas hos någon annan, begära att länsrätten
beslutar om åtgärd för att barnet skall överflyttas till vårdnadshavaren.

Länsrätten kan vägra att vidta den begärda åtgärden, om det av hänsyn

till barn ets bästa är påkallat att frågan om vårdnaden prövas av allmän

domstol.

I övr igt gäller 2-6 §§. Lag (1983:485).

8 § Bestämmelserna i 7 § gäller också när föräldrar, adoptivföräldrar
eller särskilt förordnade förmyndare gemensamt har vårdnaden och en av
dem utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortfört eller kvarhåller barnet

samt den andre begär rättelse. Lag (1983:485).

Gemensamma bestämmelser
9

Hämtning och annan åtgärd som rör barnet skall utföras på ett sätt

som är så skonsamt som möjligt för barnet.

Vid hämtning skall någon som kan vara till stöd för barnet närvara.

Finns det en sådan kontaktperson för barnet so m avses i socialtjänstlagen

(1980:620) bör denne anlitas. Om möjligt skall o ckså en barnläkare, barn-

psykiater eller barnps ykolog medverka. Om barnet på grund av sjukdom

inte bör flyttas eller om det möter något annat särskilt hinder, skall hämt­

ningen uppskjutas. Lag (1983:485).

10 § ' Föreligger i mål enligt detta kapitel fara för att barnet förs ur landet

eller är saken av annan anledning brådskande, kan länsrätten omedelbart

förordna att barnet skall tas om hand på det sätt som länsrätten finner
lämpligt.

Kan ett beslut enligt första stycket inte avvaktas, får polismyndigheten,

oavsett om något mål är anhängigt, vidta sådana omedelbara åtgärder som
kan ske utan skada för barnet. När en sådan åtgärd vidtas skall om möjligt

närvara en läkare samt företrädare för socialtjänsten eller i förekommande

fall en sådan kontaktperson för barnet som avses i socialtjänstlagen

(1980:620). Åtgärden skall genast anmälas till läns rätten, som utan dröjs­

mål prövar om den skall bestå. Lag (1983:485).

11 § I mål enligt detta kapitel kan länsrätten förordna att barnet skall

undersökas av läkare.

I kallelse t ill läkarundersökning får länsrätten förelä gga vite. Länsrätten

prövar frågor om utdömande av förelagt vite. Lag (1983:485).

^ Senaste lydelse av förutvarande 8 § 1981:26.

^ Senaste lydelse av förutvarande 9 § 1981:26.

1185

75-SFS 1983

¬

SFS 1983:485

12 § I mål enligt detta kapitel skall länsrätten hålla muntl ig förhandling;
om det inte är uppenbart obehövligt. Om muntlig förhandling i kammarrät­

ten och regeringsrätten finns bestämmelser i 9 § förval tningsprocesslagen

(1971:291).

Vid muntli g förhandling far barnet höras inför rätten, om särskilda skäl

talar för det och det är uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras.

Uteblir en part från en förhandling till vilken han eller hon har kallats vid

vite att inställa sig personligen, få r rätten förordna att parten skall hämta s
till rätten antingen omedelbart eller till en senare dag. Lag {1 983:485).

13

Länsrätten far, enligt vad som är skäligt, förordna att den ena

parten skall ersätta motpartens kostnader i ett mål enligt detta kapitel.

Kostnader för utförande av uppdrag enligt 2 § första stycket andra

meningen, för hämtning av en part till förhandling, för hämtning eller

omhändertagande av barn och för läkarundersökning betalas av allmänn a

medel. Rätten far efter vad som är skäligt besluta att en part som har

föranlett kostnad för hämtning skall helt eller delvis betala kostnaden till

statsverket.

Den som har hand om barnet får tillerkännas ersättning och förskott med

anledning av kostnader för resa och uppehälle i samband med inställe lse

vid läkarundersökning enligt 11 §. Härvid gäller 15 § förvaltningsprocessla­

gen (1971:291).

Frågor om ersättning enligt andra och tredje stycken a prövas av länsrät­

ten. Log (1983:485).

14 § Länsrätten kan förordna att beslut enligt detta kapitel som ej avse r

utdömande av vite, ersättning för parts kostnader ell er parts skyldighet att
betala kostnader till statsverke t skall gäll a omedelbart. Lag (1983:485).

15 § Beslut enligt detta kapitel om överflyttning av barn hind rar inte att

den fråga som har avgjorts prövas på nytt, när ändrade förhållanden eller

något annat särskilt skäl föranleder det. Lag (1983:485).

16 § Vid handläggning i kammarrätten av mål enligt detta kapitel skall

nämndemän ingå i rätten. Lag (198 3:485).

1. Denna lag träder i kraft den 1 j uli 1983. Förekommer i lag eller annan

författning hänvisning till föreskrifter som har ersatts genom bestämmelser
i denna lag, tillämpas i ställe t de nya betämmelserna.

2. Beslut enligt 21 kap. 13 § andra stycket i dess nya lydelse om skyldig­

het för en part att betala hämtningskostnader till statsverket får meddelas

endast om hämtningen har beslutats efter lagens ikraftträdande.

På regeringens vägnar

OVE RAINER

1186

Edvard Nilsson

(Justitiedepartementet)

"Senaste lydelse av förutvarande 11 § 1981:731.

¬