SFS 1978:853

Lag

SFS 1978:853

om ändring i föräldrabalken;

utkom frän tr/cket

den 21 december 1978

utfärdad den 14 december 1978.

Enligt riksdagens beslut' föreskrivs i fråga om föräldrabalken^

dels att i 6 kap. 7 o ch 8 §§ ordet "ansökan" skall bytas ut mot "talan",
dels att i 6 kap. 9 § ordet "anmälan" skall bytas ut mot "talan",
dels att 6 kap. 12 §, 7 kap., 15 kap. 12 § och 20 kap. 9 och 11 §§ skall ha

nedan angivna lydelse,

dels att i 6 kap. skall införas en ny paragraf, 10 a §, av nedan angivna ly­

delse.

Till följd härav kommer balken att ha följande lydelse.

1 kap. Om faderskapet till bar n

1 § Är vid barns födelse modern gift, skall mannen i äk tenskapet anses

som barnets fader, om ej annat följer av 2 §. Detsamma gäller, om modern
är änka och barnet födes inom sådan tid efter mannens död att det kan vara
avlat dessförinnan.

2 § Rätten skall förklara att mannen i äkt enskapet ej är fader till ba rnet,

om

1. det är utrett att modern har haft samlag med annan än mannen under

tid då barnet kan vara avlat och det med hänsyn till samtliga omständighe­
ter är sannolikt att barnet har avlats av den andre,

2. det på grund av barnets arvsanlag eller annan särskild omständighet

kan hållas för visst att mannen ej är barnets fader, eller

3. barnet har avlats före äktenskapet eller under det att makarna levde

åtskilda och det ej är sannolikt att makarna ha haft samlag med varandra

under tid då barnet kan vara avlat.

Godkänner mannen i äkt enskapet skriftligen annan mans erkännande av

faderskapet och har i fråga om erkännandet iakttagits bestämmelserna i
4 §, skall därigenom anses fastställt att mannen i äktenskapet ej är barnets

fader. Erkännandet skall dock i detta fall alltid vara skriftligen godkänt av
modern.

' Prop. 1978/79:12, LU 9, rskr 99.

^ Balken omtryckt senast 1976:612.

1559

. .1.' ' ' .

. «

I -

¬

SFS 1978:853

3 § Föreligger ej fall som avses i 1 § eller har rätten meddelat förklaring

1 och 2 kap.

enligt 2 § första stycket, fastställes faderskapet genom erkännande eller

dom.

4 § Erkännande av faderskap sker skriftligen och skall bevittnas av två

personer. Erkännandet skall skriftligen godkännas av barnavårdsnämnden

och av modern eller särskilt förordnad förmyndare för barnet. Har barnet

uppnått myndig ålder, skall erkännandet i stället godkännas av barnet

självt. Barnavårdsnämnden får lämna sitt godkännande endast om det kan
antagas att mannen är fader till barnet.

Erkännande kan ske även före barnets födelse.
Visas senare att den som har lämnat erkännande ej är fader till barnet,

skall rätten förklara att erkännandet saknar verkan mot honom.

5 § Skall faderskap fastställas genom dom, skall rätten förklara en man

vara fader, om det är utrett att han har haft samlag med barnets moder un­

der tid då barnet kan vara avlat och det med hänsyn till samtliga omstän­

digheter är sannolikt att barnet har avlats av honom.

2 kap. Om barnavårdsnämnds medverkan vid fastställande av faderskap

1 § Skall ej enligt 1 kap. 1 § viss man anses som barns fader, åligger det

barnavårdsnämnden att forsöka utreda vem som är fad^r till barnet och
söija för att faderskapet fastställes, om den som har vårdnaden om barnet
är kyrkobokförd i riket eller vistas här eller om i anna t fall vårdnadshava-

ren begär det och barnet är svensk medborgare.

2 § Uppgift enligt 1 § åvila r barnavårdsnämnden i den kommun där den
som har vårdnaden om barnet är kyrkobokförd. Är vårdnadshavaren ej
kyrkobokförd i r iket, åvilar uppgiften barnavårdsnämnden i den kommun
där han vistas eller, om han ej vistas i rik et, barnavårdsnämnden i Stock­
holm.

3 § Ändras förhållande som anges i 2 § sedan barnavårdsnämnden inlett
sin utredning, är nämnden ändock skyldig att slutföra sin uppgift.

Barnavårdsnämnden kan flytta över ärendet till barnavårdsnämnden i

annan kommun, om det skulle avsevärt underlätta utredningen. Om sådant

beslut skall den andra barnavårdsnämnden genast underrättas.

Talan mot b arnavårdsnämnds beslut enligt andra stycket föres hos läns­

styrelsen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut föres talan hos kam­
marrätten genom besvär.

4 § Barnavårdsnämnden skall vid sin utredning inhämta upplysningar

från modern och andra personer som kunna lämna uppgifter av betydelse
för utredningen.

På nämndens begäran skall barnavårdsnämnden i annan kommu n lämna

biträde vid utredningen.

5 § Om faderskapsfrågan kan bedömas med tillräcklig säkerhet på grund

av barnavårdsnämndens utredning, bör nämnden bereda den som antages

1560

vara fader till barne t tillfälle att erkänna faderskapet.

¬

6 § Barnavårdsnämnden bör verka för att blodundersökning äger rum be-

SFS 1978:853

träffande modern, barnet och den som kan vara fader till barnet, om denne

2 och 3 kap.

begär det eller anledning finns till antagande att modem haft samlag med
mer än en man under tid då barnet kan vara avlat.

7 § Barnavårdsnämnden får lägga ned påbörjad utredning angående fa­
derskapet, om det

1. visar sig omöjligt att få erforderliga upplysningar för bedömning av

faderskapsfrågan,

2. framstår som utsiktslöst att försöka få faderskapet fastställt av dom­

stol,

3. föreligger samtycke av modern eller särskilt förordnad förmyndare

enligt 4 kap. 5 § till adoption av barnet, eller

4. av särskilda skäl finns anledning till antagande att fortsatt utredning

eller rättegång skulle vara till men för barnet eller utsätta modera för på­

frestningar som innebära fara för hennes psykiska hälsa.

Talan mot barnavårdsnämnds beslut att lägga ned påbörjad faderskaps­

utredning föres hos länsstyrelsen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut

föres talan hos kammarrätten genom besvär.

8 § Vid barnavårdsnämnden skall föras protokoll över vad som förekom­

mer vid utredningen av betydelse för faderskapsfrågan. I protokollet an­
tecknas även sådana uppgifter som kunna ha betydelse för skyldigheten att
utge bidrag till bar nets underhåll.

Utredningen bör bedrivas skyndsamt. Den skall vara slutförd inom ett år

från barnets födelse, om ej särskilda skäl föranleda annat.

9 § Skall viss man e nligt 1 kap. 1 § a nses som barns fader och är vård-

nadshavare för barnet kyrkobokförd i riket eller vistas vårdnadshavare här

eller är barnet svensk medborgare, skall barnavårdsnämnden, om vård­

nadshavare eller mannen begär det och det finnes lämpligt, utreda om an­
nan man kan v ara fader till barnet.

Beträffande utredningen skola 2-6 och 8 §§ äga motsvarande tillämp­

ning, varvid dock vad som sägs i 2 § om vårdnadshavare skall gälla mo­

dern, när vårdnaden om barnet utövas gemensamt av henne och mannen.

Utredningen får läggas ned, om det föreligger skäl som anges i 7 § f örsta

stycket 1 eller 4 eller det annars finnes lämpligt.

Talan mot barnavårdsnämnds beslut att icke påbörja utredning enligt

denna paragraf eller att lägga ned påbörjad utredning föres hos länsstyrel­

sen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut föres talan hos kammarrätten

genom besvär.

3 kap. Vissa bestämmelser om rättegången 1 mål om faderskap
Mål om förklaring alt viss man ej är fader

1 § Vill man som enligt 1 kap. 1 § skall anse s som barns fader vinna för­

klaring enligt 1 kap. 2 § första stycket att han icke är fader till barnet, skall
han väcka talan härom mot barnet eller, om barnet har avlidit, dess arving­
ar.

Är mannen död och har han icke varaktigt sammanbott med barnet och

1561

¬

SFS 1978:853

heller icke efter barnets födelse erkänt barnet som sitt, har var och en som

3 kap.

jämte eller näst efter barnet är berättigad till arv efter mannen rätt att väc­

ka talan om att mannen ej är fader till b arnet. Efterlämnar den avlidne för­
utom maka arvingar som avses i 3 kap. 1 § ärvdabal ken, har var och en av

dem rätt att väcka talan under här angivna förutsättningar.

Rätt för arvinge att väcka talan föreligger ej, om vid m annens död mer

än ett år har förflutit från det att talan, som grundats på att mannen är fader

till barn et, väckts mot honom och han fått del därav eller om mer än ett år

har föl-flutit sedan anspråk på samma grund framställts mot mannens döds­
bo.

2 § Vill barn vinna förklaring enligt 1 kap. 2 § första stycket att viss man
ej är dess fader, skall barnet väcka talan härom mot mannen eller, om han
är död, hans arvingar. Efterlämnar mannen förutom maka arvingar som
avses i 3 kap. 1 § ärvd abalken, skall talan, såvitt angår dessa, riktas mot

dem som då talan väckes äro närmast till arv.

3 § Talan som avses i 1 eller 2 § får väckas vid rätten i den ort där barnet

har sitt hemvist eller, om det har avlidit, vid den rätt som har att upptaga
tvist om arv efter barnet. Målet upptages av Stockholms tingsrätt, om ej
annan behörig domstol finns.

4 § Är part i mål som avses i 1 eller 2 § underårig, får förmyndaren eller

god man, om sådan enligt 18 kap. skall förordnas, föra talan för honom.

Modem skall höras i m ålet, om det kan ske.

Mål om fastställande av faderskap

5 § Talan om fastställande av faderskap väckes av barnet.

I fall som avses i 2 ka p. 1 § föres barnets talan av barnavårdsnämnden.

Har modem vårdnaden om bamet, får hon alltid föra barnets talan, även

om hon ej har uppnått myndig ålder. Talan får vidare alltid föras av särskilt

förordnad förmyndare för barnet.

6 § Är mål om fastställande av faderskap anhängigt, kan frågan om fa­
derskapet till barnet prövas endast i d et målet. Talan får i m ålet föras mot

flera män. I avliden mans ställe stämmas de arvingar till den döde som an­
ges i 2 §.

I fall då b arnavårdsnämnd har att sörja för att faderskap fastställes skall

nämnden föra talan mot den man eller de män som enligt nämndens utred­
ning eller vad som framkommit under målets handläggning skäligen kunna
komma i fråga som fader till barnet.

På ansökan av svarande skall rätten utfärda stämning på man, som ej re­

dan är instämd i må let, och pröva om mannen är fader till bar net. Om så­

dan ansökan gäller i tillämpliga delar vad som är föreskrivet om stämnings­
ansökan.

7 § 1 fa ll då barnavårdsnämnd har att sörja för att faderskap fastslälles

väckes talan vid rä tten i den ort d är barnavårdsnämnden finns. Rätten kan

flytta över målet till annan domstol, om det skulle avsevärt underlätta

1562

handläggningen av målet.

¬

I andra fall än som a vses i förs ta stycket väckes talan om fastställande

SFS 1978:853

av faderskap vid den rätt där mannen skall svara i tv istemål i allmänhet el-

3 kap.

ler, om talan föres mot flera män, en av dem har att svara. Talan mot avli­

den mans arvingar får väckas vid den rätt där dödsboet svarar. Finns ej be­

hörig domstol enligt vad som nu ha r sagts, upptages målet av Stockholms
tingsrätt.

8 § I samband med att barnavårdsnämnden väcker talan skall protokol­
let över nämndens utredning ges in till rätten. Väckes talan av annan och
har barnavårdsnämnden gjort utredning i frågan, skall rätten infordra bar­

navårdsnämndens protokoll.

Svarande skall delges protokollet i samba nd med stämningen.
Rätten kan förelägga barnavårdsnämnden att fullständiga utredningen

om faderskapet.

9 § Rätten skall se till att frågan om faderskapet till b arnet blir tillbörli-
gen utredd. Var och en som kan föra talan på barnets vägnar skall beredas
tillfälle att yttra sig i mål et.

Vittnesförhör får ej äga rum i syft e att styrka att vittnet har haft samlag

med modern under tid då barnet kan antagas vara avlat.

Talen får ej prövas slutligt före barnets födelse.

10 § Återkallas talan mot en av flera män, får målet avskrivas i den delen
endast om alla samtycka. Avser återkallelse den som har stämts enligt 6 §

tredje stycket, krävs samtycke även från barnet.

Samtidigt med att målet avskrives i viss del skall rätten fatta beslut om

rättegångskostnaden i den delen.

11 § I fall då barnavårdsnämnd för talan om fastställande av faderskap

gälla i fråga om rättegångskostnad andra och tredje styckena i stället för 18

kap. 1-7 §§ rättegångsbalken.

Part skall bära sin rättegångskostnad. Svarande kan dock förpliktas att

helt eller de lvis ersätta annan part dennes rättegångskostnad, om han har

foifarit på sätt som avses i 18 kap. 3 elle r 6 § rättegångsbalken eller om an­

nars särskilda skäl föreligga.

Har parts ställföreträdare, ombud eller biträde förfarit på sätt som avses

i 18 kap . 3 eller 6 § rättegångsbalken, kan han förpliktas ersätta kostnad
som därigenom vållats annan part. Rätten kan besluta härom även utan yr­
kande.

12 § Fullföljes talan, skall den högre rätten pröva faderskapsfrågan i hela
dess vidd. Erinran härom skall intagas i föreläggande att inkomma med
genmäle.

Finner högre rätt att någon som icke är part i mål et skäligen kan komma

i fråga som fader till barnet, skall domen på yrkande av part undanröjas
och målet i de ss helhet visas åter till den domstol som först har dömt i må­
let.

Bestämmelserna i 9 och 10 §§ äga motsvarande tillämpning vid målets

handläggning i högre rätt. I fall då barnavårdsnämnd för talan äga även 8 §
tredje stycket och 11 § motsvarande tillämpning i högre rätt.

1563

¬

\ • ••,

SFS 1978:853

Förening av mål

3 och 4 kap.

13 § Utan hinder av att viss man enligt 1 kap. 1 § skall ans es som barns

fader får, under förutsättning att talan som avses i 1 kap. 2 § första stycket

har anhängiggjorts och ännu ej prövats, vid s amma domstol väckas talan

om fastställande av att annan man är barnets fader. Om så sker, skola må­
len handläggas i en rättegång.

Bifalles såväl talan om förklaring enligt 1 kap . 2 § första stycket som ta­

lan om fastställande av faderskapet och fullföljes talan beträffande den

förstnämnda frågan, skall den högre rätten pröva också den andra frågan,

även om talan ej har fullföljts i den delen.

4 kap. Om adoption

1 § Man eller kvinna, som fyllt tjugufem år, må med rättens tillstånd an­

taga adoptivbarn. Rätt att antaga adoptivbarn tillkommer även den som

fyllt aderton men ej tjugufem år, om adoptionen avser eget barn, makes

barn eller makes adoptivbarn eller om synnerliga skäl eljest föreligga.

2 § Den som är förklarad omyndig må ej utan förmyndarens samtycke
antaga adoptivbarn.

3 § Makar må ej adoptera annorledes än gemensamt. Dock må ena ma­

ken ensam antaga adoptivbarn, där den andre vistas å okänd ort eller är

sinnessjuk eller sinnesslö, ävensom eljest med den andres samtycke adop­

tera dennes barn eller adoptivbarn eller ock eget barn.

4 § Andra än makar må ej gemensamt antaga adoptivbarn.

5 § Utan eget samtycke må den som fyllt tolv år ej adopteras; dock må,

utan hinder av att samtycke ej föreligger, adoption ske av den som är un­

der sexton år, därest det kan antagas lända honom till skada att han tillfrå­
gas.

Den som ej fyllt aderton år må ej adopteras utan föräldrarnas samtycke.

Modems samtycke skall hava lämnats sedan hon hunnit tillräckligt åter­
hämta sig efter nedkomsten. Vid adoption av adoptivbarn skall i stället in­
hämtas samtycke av adoplanten eller, om make adopterat andre makens
barn, av makarna.

Samtycke enligt andra stycket fordras ej av den som är sinnessjuk, sin­

nesslö, utan del i vårdnaden eller å okänd ort. Är sådant fall för handen be­
träffande envar av dem som enligt andra stycket skall samtycka till adop­
tionen, skall i stället samtycke inhämtas från barnets förmyndare.

Den som är förklarad omyndig må ej adopteras utan förmyndares sam­

tycke.

6 § Rätten skall pröva, huruvida adoptionen lämpligen må äga rum. Ej

må tillstånd givas, med mindre adoptionen finnes lända till gagn för barnet

samt sökanden uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller eljest särskild

anledning är till adoptionen.

Ansökningen må ej bifallas, om å någondera sidan vederlag är givet eller

1564

utföst, ej heller om bidrag till b arnets underhåll är avtalat, med mindre frå-

¬

ga är om bidrag med visst belopp en gång för alla och beloppet inbetalts till

SFS 1978; 853

barnavårdsnämnden i den f örsamling, där adoptanten är kyrkobokförd, el-

4 kap.

ler till nämnden utfärdats förbindelse å beloppet, vilken blivit av sökanden
och nämnden godkänd. För belopp, som inbetalts till n ämnden, skall ge­

nom dess försorg hos riksförsäkringsanstalten eller svenskt försäkringsbo­
lag inköpas en efter underhållsskyldigheten lämpad livränta åt barnet, där
ej enligt avtalet hinder möter eller nämnden finner att beloppet må på an­

nat lämpligt sätt användas för barnets underhåll.

Avtal om vederlag eller underhåll, som bort föranleda avslag å ansök­

ningen därest avtalet varit för rätten kunnigt, vare, även om ansökningen
bifalles, utan verkan.

7 § Såvitt angår adoptivbarnets ställning till adoptanten och dennes släk­

tingar upphör all verkan av adoptionen, om

1. adoptivbarnet adopteras av annan än adoptantens make, eller
2. adoptanten ingår äktenskap med adoptivbarnet.

8 § Vid tillämpning av bestämmelse i lag eller annan författning som till­

lägger släktskap eller svågerlag rättslig betydelse skall adoptivbarn anses
som adoptantens barn och icke som barn till sina biologiska föräldrar. Har
make adopterat andre makens barn eller adoptivbarn, skall dock barnet
anses som makamas gemensamma.

Första stycket gäller ej, om annat är särskilt föreskrivet eller följer av

rättsförhållandets natur.

9 § Laga domstol i är ende om antagande av adoptivbarn är rätten i de n
ort där adoptanten har sitt hemvist. Finns ej behörig domstol enligt vad
som nu ha r sagts, upptages ärendet av Stockholms tingsrätt.

10 § I ärende om antagande av adoptivbarn skall rätten inhämta upplys­

ningar om barnet och sökanden samt huruvida vederlag eller bidrag till
barnets underhåll är givet eller utfäst. Har barnet ej fyllt aderton år, skall

yttrande inhämtas från barnavårdsnämnden i de n kommun där sökanden

är kyrkobokförd och från barnavårdsnämnden i den kommun där den som

har vårdnaden om barnet är kyrkobokförd.

Fader eller moder, vars samtycke till adoptionen ej erfordras, skall än­

dock höras, om det kan ske. Vid adoption av adoptivbarn skall vad nu

sagts i stället gälla adoptanten eller, om make adopterat andre makens
barn, var och en av makarna. Finns särskild förmyndare vars samtycke ej
erfordras, skall även han höras.

11 § Mot rättens beslut i äre nde om antagande av adoptivbarn får talan
fullföljas av sökanden eller den som skall höras i ärendet.

12 och 13 §§3

Paragraferna upphävda genom 1970:840.

1565

¬

SFS 1978:853
5 och 6 kap.

5 kap. Om barnets namn

1 § Om barnets namn är särskilt stadgat.

2 och 3 §§"

'

i':-*-

6 kap. Om vårdnaden

1 § Barn står under vårdnad av bägge eller den ene av sina föräldrar eller

av särskilt förordnad förmyndare till d ess det fyllt aderton år eller ingått
äktenskap.

2 § Den som har vårdnad om barn skall sörja för barnets person och giva

det sorgfållig uppfostran. Vårdnadshavare skall tillse att barnet erhåller
uppehälle och utbildning efter vad som är tillbörligt med hänsyn till föräld­

rarnas villkor och de tillgångar barnet kan äga samt barnets anlag.

3 § Vårdnadshavare skall utöva den uppsikt över barnet som är erforder­

lig med hänsyn till barn ets ålder och övriga omständigheter.

4 § Har vårdnadshavare låtit barnet taga tjänst eller annat arbete, var­
igenom barnet blivit i stå nd att försörja sig, får barnet, sedan det fyllt sex­
ton år, själv säga upp avtalet samt sluta avtal om annat arbete av liknande

art.

Vårdnadshavare har rätt att häva avtal som barnet har slutit enligt första

stycket, om det är erforderligt med hänsyn till barnets uppfostran eller väl­

färd. Har avtalet hävts, får barnet ej därefter själv sluta arbetsavtal.

I fråga om ver kan av avtal, som barnet slutit utan erforderligt samtycke,

stadgas i 9 kap.

5 § Står barn under vårdnad av bägge föräldrarna, skall vad som sägs i
2-4 §§ gälla föräldrarna i fö rening. Är en av föräldrarna i följd av från­

varo, sjukdom eller annan orsak hindrad att deltaga i beslut rörande vård­
naden, vilket icke utan olägenhet kan uppskjutas, utövas bestämmanderät­
ten av den andre. Denne får dock icke ensam fatta beslut av ingripande be­
tydelse för barnets framtid, med mindre barnets bästa uppenbarligen krä­
ver det.

6 § Barnet står från födelsen under vårdnad av bägge föräldrarna, om
dessa äro gifta med varandra, och i ann at fall av modern ensam. Ingå för­
äldrarna senare äktenskap med varandra, står barnet från den tidpunkten

under vårdnad av dem bägge.

Första stycket gäller ej, om annat följer av 7-10 §§.

7 § Stå barn under vårdnad av bägge föräldrarna och vilja föräldrarna el­

ler en av dem att vårdnaden icke längre skall tillkomma dem gemensamt,
har rätten på talan av endera att förordna vem av dem som skall ha vårdna­

den om barnen eller, om e j alla barnen böra stå under den enes vårdnad,

1566

'' Pa ragraferna upphävda genom 1963; 523.

¬

hur de skola fördelas mellan föräldrarna. Äro föräldrarna ense, skall rätten

SFS 1978:853

besluta i överensstämmelse med vad de önska, om det ej är uppenbart stri-

6 kap.

dande mot barnens bästa. I annat fall beslutar rätten efter vad som finnes

skäligt med hä nsyn till barnens bästa. Finnes med hänsyn till b arnens bäs­

ta uppenbart att ingendera av föräldrarna bör utöva vårdnaden, skall den­
na anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Domes till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna, skall rätten tillika för­

ordna angående vårdnaden om barnen. Härvid äger första stycket motsva­

rande tillämpning. Äro föräldrarna ense om att vårdnaden skall tillkomma

dem gemensamt, skall dock rätten besluta i överensstämmelse därmed, om
det ej är uppenbart stridande mot barnens bästa.

8 § Står barn under vårdnad av endast den ene av föräldrarna, skall rät­

ten på talan av den andre överföra vårdnaden till honom, om det finnes

skäligt med hänsyn till ba rnets bästa. Äro föräldrarna ense att vårdnaden

skall överföras till den andre eller att vårdnaden skall tillkomma dem ge­

mensamt, skall rätten på talan besluta i överensstämmelse därmed, om det

ej är uppenbart stridande mot barnets bästa.

9 § Står barn under vårdnad av bägge föräldrarna och gör sig en av dem

skyldig till grovt missbruk eller grov försummelse vid vå rdnadens utövan­

de eller innebär hans deltagande i vårdnaden eljest fara för barnets utveck­

ling, skall rätten på talan av barnavårdsnämnd förordna att vårdnaden
skall tillkomma endast den andre, om det ej är uppenbart med hänsyn till
barnets bästa att vårdnaden bör anförtros åt särskilt förordnad förmynda­

re.

Står barn under vårdnad av endast den ene av föräldrarna och inträffar i

fråga om honom sådan omständighet som avses i första stycket, skall rät­

ten på talan av barnavårdsnämnd förordna den andre att utöva vårdnaden,
om det ej är uppenbart med hänsyn till barnets bästa att vårdnaden bör an­

förtros åt särskilt förordnad förmyndare.

10 § Står barn under vårdnad av bägge föräldrarna och dör en av dem,

tillkommer vårdnaden den andre.

Står barn under vårdnad av endast den ene av föräldrarna och dör han,

skall rätten på ansökan av den andre eller på anmälan av barnavårdsnämnd
förordna den andre att utöva vårdnaden, om det ej är uppenbart med hän­
syn till barne ts bästa att vårdnaden bör anförtros åt särskilt förordnad för­
myndare.

Äro bägge föräldrarna döda, utövas vårdnaden av förmyndaren.

10 a § Står barn under vårdnad av särskilt förordnad förmyndare, kan

rätten besluta att vårdnaden skall överföras till föräldrarna eller till en av

dem, om det är skäligt med hänsyn till barnets bästa.

Fråga om att överföra vårdnaden till förälder prövas på talan av förälder

eller barnavårdsnämnden.

11 § Fader eller moder som är skild från vårdnaden får ej betagas tillfälle
till umgänge med barnet, med mindre särskilda omständigheter föranleda
det. Nöjes han ej med vad som härom bestämmes av den som har vårdna­

den, skall rätten besluta i frågan.

1567

¬

SFS 1978:853
6 och 7 kap.

12 § Fråga rörande vårdnad om barn upptages av rätten i den ort där

vårdnadshavare har sitt hemvist. Sådan fråga kan upptagas även i sam­
band med äktenskapsmål. Finns ej behörig domstol enligt vad som nu har

sagts upptages vårdnadsfrågan av Stockholms tingsrätt.

Fråga om vårdnad som avses i 7-9 §§, 10 a § samt 11 § handlägges i den

ordning som är föreskriven för tvistemål. Står barnet under vårdnad av

föräldrarna eller en av dem och äro föräldrarna ense i saken, kunna de
dock anhängiggöra frågan genom ansökan.

Är fråga om vårdnad anhängiggjord i behörig ordning, kan utan stämning

i vårdnadsmålet yrkas underhållsbidrag för barnet.

Dom i vårdnadsmål får meddelas utan huvudförhandling, om parterna

äro ense i sa ken.

13 § I mål eller ärende angående vårdnad om barn kan rätten för tiden in­

till dess laga kraft ägande dom eller beslut föreligger förordna om vårdna­

den efter vad som finnes skäligt.

Förordnande enligt första stycket kan på yrkande meddelas utan huvud­

förhandling. Innan förordnande meddelas, skall motparten beredas tillfälle
att yttra sig över yrkandet. Har förordnande meddelats, prövar rätten när

målet eller ärendet avgöres, om åtgärden skall bestå.

Förordnande som nu nämnts går i verkställighet lika med laga kraft

ägande dom men kan när som helst återkallas av rätten.

14 § I mål eller ärende angående vårdnad om barn gälla i fråga om rätte­
gångskostnad andra och tredje styckena i stäl let för 18 kap. 1-7 §§ rätte­
gångsbalken.

Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad. Part kan dock förplik­

tas att helt eller delvis ersätta motparten dennes rättegångskostnad, om
han har förfarit på sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken eller

om annars särskilda skäl föreligga.

Skall part enligt andra stycket helt eller delvis ersätta motpartens rätte­

gångskostnad och har partens ställföreträdare, ombud eller biträde förfarit

på sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken och därigenom vål­

lat kostnaden eller del därav, kan han förpliktas att jämte parten ersätta
kostnaden. Rätten kan besluta härom även utan yrkande.

Första-tredje styckena äga motsvarande tillämpning vid målets eller

ärendets handläggning i högre rätt.

1568

7 kap. Om underhållsskyldighet

1 § Föräldrarna skall svara för underhåll åt barnet efter vad som är skä­

ligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska

förmåga. När föräldrarnas underhållsskyldighet bestäms skall hänsyn tas

till ba rnets egna inkomster och tillgångar samt till barnets sociala förmåner
under beaktande av vad som följer av föreskrifterna om dessa.

Underhållsskyldigheten upphör när barnet fyller arton år. Går barnet i

skolan vid den na tidpunkt eller återupptas skolgången innan barnet fyller

nitton år, är föräldrarna dock intill dess barnet fyller tjugoett år underhålls­

skyldiga så länge skolgången pågår. Till sko lgång räknas studier i grund­

skolan eller gymnasieskolan och annan jämförlig grundutbildning.

¬

I kostnaderna för barnets underhåll skall föräldrarna sinsemellan ta del

var och en efter sin förmåga.

2 § Förälder skall fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala un­
derhållsbidrag till barnet, om föräldern

1. inte har vårdnaden om barnet och inte heller varaktigt bor tillsam­

mans med barnet, eller

2. har vårdnaden om barnet gemensamt med den andra föräldern men

barnet varaktigt bor tillsammans med endast den andra föräldern.

Underhållsbidrag fastställs genom dom eller avtal.

Vårdnadshavaren får företräda barnet i frågor om underhållsbidrag,

även om vårdnadshavaren inte har uppnått myndig ålder. Också särskilt

förordnad förmyndare har rätt att företräda barnet. Avtal om underhållsbi­
drag kan slutas även före barnets födelse.

3 § När underhållsbidrag bestäms enligt 2 § får den bidragsskyldige för­

behålla sig ett belopp för eget eller annans underhåll enligt andra-Qärde

styckena.

Förbehållsbelopp for den bidragsskyldiges eget underhåll innefattar alla

vanliga levnadskostnader. Bostadskostnaden beräknas för sig efter vad
som är skäligt. De andra levnadskostnaderna beräknas med ledning av ett
normalbelopp. För år räknat utgör normalbeloppet 120 procent av gällande

basbelopp enligt lagen (1962: 381) om a llmän försäkring.

Om det finns särskilda skäl får ett belopp förbehållas för underhåll åt

make som den bidragsskyldige varaktigt bor tillsammans med. Med make

jämställs annan som den bidragsskyldige varaktigt bor tillsammans med,

om de har barn gemensamt. Förbehållsbeloppet bestäms enligt andra styc­

ket. Normalbeloppet utgör dock 60 procent av basbeloppet.

Oberoende av vad som annars gäller om en förälders underhållsskyldig­

het mot två eller flera barn får den bidragsskyldige för underhåll åt varje
hemmavarande barn förbehålla sig ett belopp som, tillsammans med vad

som utges til! barnet av den andra föräldern eller för dennas räkning, för år

utgör 40 procent av gällande basbelopp. Rätten kan dock bestämma ett an­
nat förbehållsbelopp om det föranleds av omständigheterna i det s ärskilda

fallet.

4 § Har förälder som enligt 2 § skall betala underhållsbidrag haft barnet

hos sig under en sammanhängande tid av minst fem hela dygn, får föräl­

dern vid fullg örande av sin bidragsskyldighet tillgodoräkna sig ett avdrag
för varje helt dygn av barnets vistelse med 1/40 av det underhållsbidrag
som räknat för kalendermånad gäller under tiden för vistelsen. Sådant av­
drag får dock inte göras på underhållsbidrag som belöper på senare tid än
sex månader från utgången av den kalendermånad då vistelsen upphörde.

Föreligger särskilda skäl kan rätten förordna om andra villkor för av­

dragsrätten än som anges i första stycket. Mot parts bestridande får sådant
förordnande dock inte meddelas för tiden innan talan har väckts.

Rätt till avdrag föreligger ej i fall då underhållsbidraget har fastställts

med beaktande av att den bidragsskyldiga föräldern i väsentlig mån fullgör

sin und erhållsskydlighet genom att ha barnet hos sig.

99-SFS 1978

SFS 1978:853
7 kap.

1569

' ''

¬

SFS 1978:853
7 kap.

5

Den som varaktigt bor tillsammans med annans barn och med föräl­

der som har vårdnaden om barnet är underhållsskyldig mot barnet, om han

eller hon är gift med föräldern eller har eget barn tillsammans med föräl­

dern. Om det finns särskilda skäl, kvarstår underhållsskyldigheten även

sedan barnet har flyttat hemifrån.

Underhållsskyldigheten bestäms på samma sätt som för förälder enligt

1 § men gäller e j till den del barnet kan få underhåll från den förälder som

den underhållsskyldige ej bor tillsammans med.

6 § Om annan än den som enligt 2 § har att betala underhållsbidrag för­

summar sin underhållsskyldighet, kan rätten ålägga den försumlige att be­
tala underhållsbidrag till barnet.

7 § Underhållsbidrag betalas i försk ott för kalendermånad.

Avtal om att underhållsbidrag för framtiden skall betalas med ett en­

gångsbelopp eller for längre perioder än tre månader är giltigt endast om

avtalet är skriftligt och bevittnat av två personer. Är barnet under arton år

skall avtalet dessutom vara godkänt av barnavårdsnämnden i kommun där

barnet eller dess vårdnadshavare är varaktigt bosatt eller, om ingen av
dem är varaktigt bosatt i riket , av barnavårdsnämnden i Stock holm.

Rätten får bestämma annat betalningssätt än som anges i första stycket,

om det finns särskilda skäl.

Underhållsbidrag i form av ett engångsbelopp skall betalas till barna­

vårdsnämnden om barnet är under arton år. I fråga om sådan betalning till-
lämpas 4 kap. 6 § andra stycket andra meningen.

Betalning i strid mot denna paragraf medför inte befrielse från skyldighe­

ten att betala underhållsbidrag på föreskrivet sätt.

8 § Talan om att underhållsbidrag skall fastställas får inte bifallas f ör

längre tid til lbaka än tre år före den dag då talan väcktes, om inte den bi­

dragsskyldige medger det.

9 § Rätten att kräva ut fastställt underhållsbidrag går förlorad tre år efter
den ursprungligen gällande förfallodagen, om inte annat följer av andra el­

ler tredje stycket.

Har utmätning för underhållsbidraget skett före den tidpunkt som anges

i f örsta stycket eller har den bidragsskyldige blivit försatt i konkurs på

grund av ansökan som har gjorts före denna tidpunkt, får betalning för
fordringen tas ut ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen även
därefter.

Har före den tidpunkt som anges i förs ta stycket ansökan gjorts om för­

ordnande av god man enligt ackordslagen (1970:847), får underhållsbidra­

get krävas ut inom tre månader från det att verkan av godmansförordnan-
det förföll eller, när förhandling om offentligt ackord har följt, ackordsfrå­
gan avgjordes. Kommer ackord till stånd, får fordringen krävas ut inom tre

månader från det att ackordet skulle ha fullgjorts. Har utmätning för un-

1570

Förutvarande 7 kap. 5 § upphävd genom 1971:870.

¬

derhållsbidraget eller konkursansökan gjorts inom tid som nu har angetts,

gäller vad som föreskrivs i an dra stycket.

Avtal i strid mot denna paragraf är ogiltigt.

10 § Dom eller avtal om underhåll kan jämkas av rätten, om ändring i

förhållandena föranleder det. För tiden innan talan har väckts får jämkning
dock mot parts bestridande göras endast på så sätt att obetalda bidrag sätts

ned eller tas bort.

Avtal om underhåll kan också jämkas av rätten, om avtalet är oskäligt

med hänsyn till omständigheterna vid dess tillkomst och förhållandena i

övrigt. Beslut om att erhållna bidrag skall betalas tillbaka får dock medde­

las endast om det finns särskilda skäl.

Har fastställt underhållsbidrag, som utges fortlöpande, under en tid av

sex år inte ändrats till beloppet på annat sätt än som avses i 1 § lagen

(1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag, kan rätten för tiden efter

det att talan har väckts ompröva vad som har bestämts om underhållet,

utan att anledning till jäm kning enligt första eller andra stycket behöver
åberopas.

Dom eller avtal om underhållsbidrag för tid intill d ess barnet har nått en

viss ålder utgör inte hinder att pröva frågan om bidrag för tiden därefter.

11 § Barnavårdsnämnd, som enligt 2 kap. 1 § skall sörja för att faderska­

pet till barn fas tställs, skall se till att barnet tillförsäkras underhåll.

12 § Talan om underhåll till barn upptas av rätten i den ort där svaranden

har sitt hemvist. Sådan fråga kan väckas även i samband med mål om fast­

ställande av faderskapet till b arn, äktenskapsmål eller mål om vårdnaden

om barn.

Finns ej behörig domstol enligt första stycket, upptas målet av Stock­

holms tingsrätt.

13 § Två eller flera mål om skyldighet för någon att utge underhållsbi­

drag till barn får handläggas i en rättegång, om det är till n ytta för utred­

ningen eller prövningen. I sådant fall får domstol som enligt 12 § är behörig

att uppta ett av målen utan hinder av nämnda paragraf uppta även det eller
de andra, om talan i målen väc ks vid domstolen och det är lämpligt att må­
len handläggs d är.

Rätten kan besluta att åter särskilja mål som har förenats enligt första

stycket.

Har rätten att avgöra vilken av flera män som är far till ett barn, fär talan

om underhållsbidrag ej prövas slutligt innan faderskapsfrågan har avgjorts
genom dom som vunnit laga kraft.

14 § I mål om underhåll till barn har barnavårdsnämnd som enligt 11 §

skall ti llse att barnet tillförsäkras underhåll rätt att föra talan för barnet.

Var och en som kan föra talan för barnet skall beredas tillfälle att yttra sig i

målet.

Underhållsbidrag får bestämmas till olika belopp för särskilda delar av

underhållstiden.

Underhåll till barn får ej mot den underhållsskyldiges bestridande be-

SFS 1978:853

7 kap.

1571

¬

SFS 1978:853

7-9 kap.

stämmas för tid efter det barnet fyllt arton år, innan det kan tillförlitligt be­

dömas om underhållsskyldighet föreligger därefter.

15 § I mål om underhåll till barn kan rätten för tiden intill dess laga kraft
ägande dom eller beslut föreligger förordna om underhållet efter vad som
är skäligt. Skyldighet att utge bidrag får dock åläggas någon endast om det

finns sannolika skäl för att bidragsskyldighet föreligger. Har fråga om un­

derhåll väckts i samban d med mål om f astställande av faderskap till barn,
får förordnande som nu nämnts ej meddelas, om fle ra män är instämda i

målet.

Förordnande enligt första stycket kan på yrkande meddelas utan huvud­

förhandling. Innan förordnande meddelas, skall motparten beredas tillfälle
att yttra sig över yrkandet. Har förordnande meddelats, prövar rätten när

målet avgöres, om åtgärden skall bestå.

Förordnande som nu nämnts går i verkställighet lika med laga kraft

ägande dom men kan när som helst återkallas av rätten.

16 § Har någon genom skriftlig, av två personer bevittnad handling åta­

git sig att till barn för vilket faderskapet skall fastställas utge underhållsbi­
drag för tid intill de ss resultatet av blodundersökning om faderskapet före­

ligger, gäller i fråga om verkställighet på grund av handlingen vad som är

föreskrivet om verkställighet på grund av förbindelse att utge underhåll en­

ligt denna balk.

Beträffande åtagande enligt första stycket skall i övrigt i tillämpliga delar

gälla vad som i lag eller annan författning är föreskrivet för fall då rätten

enligt 15 § har meddelat förordnande om underhållsbidrag till barn.

Om rätt att i vissa fall få ersättning av allmänna medel för utgivna under­

hållsbidrag finns särskilda bestämmelser.

17 § Har viss man enligt 1 kap. 1 § an setts som barns far och fastställes
att annan man är far till ba rnet, har den förstnämnde endast om särskilda
skäl föreligger rätt till ersättning av den andre för kostnader som han har

haft för b arnets försörjning.

8 kap.®

9 kap. Om underårigs omyndighet

1 § Den so m är under aderton år (underårig) är omyndig och äger icke
själv råda över sin egendom eller åtaga sig förbindelser i vidare mån än
som följer av vad som skall gälla på grund av lag eller villkor vid förvä rv

genom gåva eller testamente.

2 § Om rät t för underårig att själv taga tjänst eller annat arbete stadgas i

6 kap.

1572

" Kapitlet up phävt genom 1973:802.

¬

2 a § Underårig med eget hushåll får för den dagliga hushållningen eller

SFS 1978:853

uppfostran av barn, som tillhör hushållet, själv ingå sådana rättshandling-

9 kap.

ar, som sedvanligen företagas för dessa ändamål.

Rättshandling som avses i första stycket är dock ej bindande för den un-

derårige, om den med vilken rättshandlingen slöts insåg eller bort inse, att
det som anskaffades genom rättshandlingen ej var erforderligt.

Missbrukar den underårige behörighet, som tillkommer honom enligt

första stycket, kan rätten på ansökan av förmyndaren frånkänna honom

behörigheten. Sådant beslut kan upphävas på ansökan av förmyndaren el­
ler den omyndige, om ändrade förhållanden inträtt.

Rättens beslut enligt tredje stycket skall ofördröjligen kungöras i Post-

och Inrikes Tidningar och ortstidning.

3 § Underårig äge själv råda över vad han genom eget arbete förvärvat
efter det han fyllt sexton år. Detsamma gäller avkastningen av sådan egen­

dom och vad som trätt i egendomens ställe.

Förmyndaren må med överförmyndarens samtycke omhändertaga egen­

dom, varom i första stycket sägs, såvitt det må anses erforderligt med hän­
syn till myndlingens uppfostran eller välfärd. Innan samtycke meddelas,
skall överförmyndaren bereda myndlingen tillfälle att yttra sig.

3 a §7

4 § Har genom gåva eller testamente egendom tillfallit underårig under

villkor att han må själv råda däröver, skall vad i 3 § andra stycket stadgas

äga motsvarande tillämpning, dock att överförmyndarens samtycke er­
fordras blott i de t fall att den underårige fyllt sexton år. I sådant fall skall
överförmyndaren, innan samtycke gives, bereda jämväl fångesmannen el­
ler hans arvingar tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan märklig omgång
eller tidsutdräkt.

5 § Idkar underårig, som fyllt sexton år, näring med tillstånd varom i 15

kap. 13 § säg s, äge han ingå sådana rättshandlingar, som falla inom områ­

det för rörelsen. Vad nu är stadgat gälle dock ej i fråga om rättshandling
som avses i 15 kap. 15 §.

6 § Har underårig utan erforderligt samtycke ingått avtal, äge den, med
vilken avtalet slöts, frånträda avtalet, så länge det ej blivit godkänt eller

behörigen fullgjort. Visste han att avtalet slöts med underårig, må han

dock ej, med mindre han hade anledning antaga att den underårige ägde

behörighet alt sluta avtalet, frånträda detta under den tid som vid dess in­

gående må hava blivit bestämt för godkännande eller eljest skäligen kunde

beräknas åtgå därför. Ej må den, hos vilken underårig tagit tjänst eller an­
nat arbete, frånträda avtalet härom, så länge detta fullgöres av den under­

årige.

Meddelande, varigenom avtalet frånträdes, må ske jämväl till den under­

årige själv.

'' Paragrafen upphävd genom 1974:236.

1573

¬

SFS 1978:853

7 § Varder avtal, som underårig ingått utan erforderligt samtycke, ej gäl-

9 och 10 kap.

lande, bäre envar åter vad han mottagit eller utgive, om det ej kan ske, er­
sättning for dess värde. Dock vare den underårige, där ej i an dra stycket

annorlunda stadgas, icke pliktig att utgiva sådan ersättning i vidare mån än

vad han mottagit använts till skäligt underhåll eller eljest finnes hava för
honom medfört nytta.

Har den underårige vid avtals ingående genom falska uppgifter om sin

behörighet vilselett den, med vilken avtalet slöts, vare han, om avtalet ej
blir gällande, pliktig att i den omfattning som prövas skälig utgiva ersätt­
ning for den förlust som föranletts av avtalet. Var förfarandet straffbart,

skall ersättning gäldas efter vad i allm änhet gäller om skadestånd på grund
av brott.

10 kap. Om omyndighet på grund av rättens beslut

1 § Den som fyllt aderton år skall av rätten förklaras omyndig, om han

på grund av psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk

abnormitet av annat slag är ur stånd att vårda sig eller sin egendom och det
icke är tillräckligt att god man förordnas för honom eller att han på annat
mindre ingripande sätt får bistånd i vård en av sina angelägenheter.

2 § Föreligger beträffande underårig sådant fall som avses i 1 §, må rät­

ten förklara, att han skall förbliva omyndig jämväl efter uppnådd myndig­
hetsålder.

3 § Har någon förklarats omyndig enligt vad i 1 eller 2 § sägs, äge han ej

råda över sin egendom eller åtaga sig förbindelser i vidare m ån än som föl­

jer av vad som skall gälla på grund av lag eller villkor vid förvärv genom
gåva eller testamente.

4 § Den som är förklarad omyndig må utan hinder därav själv sluta avtal

om tjänst eller annat arbete. Dock äge rätten, när hänsynen till den omyn­
diges välfärd kräver det, förordna, att sådant avtal skall fÖr honom ingås

och uppsägas av förmyndaren. Har sådant förordnande givits, äge förmyn­
daren jämväl häva avtal, som efter omyndighetsförklaringen ingåtts av den

omyndige.

5 § Den omyndige äge själv råda över vad han genom eget arbete förvär­

vat efter omyndighetsförklaringen. Detsamma gäller avkastningen av så­

dan egendom och vad som trätt i egendomens ställe. I fråga om rätt för för­

myndaren att omhändertaga egendomen skall 9 kap. 3 § andra stycket äga

motsvarande tillämpning.

6 § Vad i 9 k ap. 4 och 5 §§ stadgas med avseende å underårig skall i till­

lämpliga delar lända till efterrättelse i fråga om den som är förklarad omyn­

dig.

7 § Om v erkan av avtal, som den omyndige ingått utan erforderligt sam-

1574

tycke, gälie vad i 9 k ap. 6 och 7 §§ sägs.

¬

8 § Omyndighetsförklaring skall av rätten hävas, om skäl för omyndig-

SFS 1978:853

hetsförklaring icke längre föreligger.

10 kap.

9 § Ansökan att någon skall förklaras omyndig skall, då fråga är om den
som har uppnått myndig ålder, upptagas av rätten i den ort där den som av­
ses med ansökningen har sitt hemvist. Finns ej behörig domstol enligt vad
som nu ha r sagts, upptages målet av Stockholms tingsrätt.

Avser ansökningen att underårig skall förbli omyndig även efter upp­

nådd myndighetsålder, hör målet till d en rätt där förmynderskapet är in­

skrivet eller, om inskrivning icke ägt rum, till den rätt där inskrivning skall

ske.

Ansökan om hävande av omyndighetsförklaring upptages av den rätt där

förmynderskapet för den omyndige är inskrivet.

10 § Ansökan om omyndighetsförklaring får göras, förutom av den som
ansökningen gäller, av hans make och närmaste fränder så ock av överför­
myndaren samt, i fall som av ses i 2 §, av förmyndaren.

Hävande av omyndighetsförklaring får sökas av den omyndige själv,

hans förmyndare eller överförmyndaren.

11 § Har ansökan om omyndighetsförklaring gjorts av den, vars försät­

tande i omyndighet det är fråga om, eller har denne medgivit att omyndig­
hetsförklaring meddelas, får rätten utan huvudförhandling omedelbart fö­
retaga målet till a vgörande.

I annat fall än som avses i första stycket skall rätten utfärda föreläggan­

de för den, vars försättande i omyndighet det är fråga om, att svara i målet.

Angående sådant föreläggande gäller vad som är föreskrivet om stämning.

Om den, vars försättande i omyndighet det är fråga om, uppenbarligen ej

förstår vad saken gäller eller skulle lida allvarlig skada av att få del av an­

sökningen om omyndighetsförklaring, skall rätten förordna god man var­

om sägs i 18 kap. at t i målet fö reträda honom och bevaka hans rätt. I fråga

om ersättning till sådan god man äga bestämmelserna i 13 § an dra stycket

om ersättning till biträde motsvarande tillämpning.

12 § Ansökan av den som försatts i omynd ighet att bli förklarad myndig
får, om den finnes uppenbart ogrundad, avslås omedelbart utan huvudför­

handling. Har ansökan om hävande av omyndighetsförklaring gjorts eller
tillstyrkts av såväl förmyndaren som överförmyndaren, får målet också fö­
retagas till av görande omedelbart utan huvudförhandling, om förmynda­

rens eller överförmyndarens inställelse ej finnes vara behövlig för målets

utredning.

I anna t fall än som avses i första stycket skall rätten utfärda föreläggan­

de för den som ansökningen gäller, förmyndaren och överförmyndaren att
svara i måle t, allt i den mån de ej ha gjort eller tillstyrkt ansökningen. An­

gående sådant föreläggande gäller vad som är föreskrivet om stämning.

13 § Har ansökan gjorts att någon skall förklaras omyndig och föreligger
ej fall som avses i 11 § tredje stycket, skall rätten förordna biträde att be­

vaka hans rätt i målet, om det ej är uppenbart att biträde ej erfordras. Begär

den som försatts i omyndighet att förklaras åter myndig, skall rättegångsbi-

1575

¬

SFS 1978:853

trade också förordnas, om det ej är uppenbart att biträde ej erfordras.

10 och 11 kap.

Den som förordnats till rättegångsbiträde har efter rättens prövning rätt

till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg

som uppdraget krävt. Ersättningen skall stanna på statsverket, såvida ej

motparten till den, för vilken rättegångsbiträde förordnats, finnes böra

åläggas att gottgöra statsverket kostnaden.

14 § Kan dom i mål om omynd ighetsförklaring ej ges omedelbart, får rät­

ten, om dröjsmål uppenbarligen skulle medföra fara för den vars försättan­

de i omynd ighet det är fråga om eller för hans egendom, förordna att han

skall vara omyndig för tiden intill dess målet avgöres av rätten. Förordnan­

de som nu nämnts får meddelas utan huvudförhandling.

Innan förordnande enligt första stycket meddelas, skall, om det kan ske

utan märklig tidsutdräkt, den vars försättande i o myndighet det är fråga
om beredas tillfälle att yttra sig. Förordnandet kan när som helst återkallas

av rätten.

15 § Rätten får ej förklara någon omyndig utan att läkarintyg angående

hans sinnestillsånd har företetts. Om icke synnerliga skäl föranleda annat,

får rätten ej heller häva omyndighetsförklaring utan att sådant intyg har fö­

retetts.

Närmare bestämmelser om intyg som anges i första stycket meddelas av

regeringen.

16 § Har den som förklarats omyndig blivit förklarad åter myndig, får ta­

lan mot domen fullföljas av var och en som enligt 10 § är behörig att föra

talan om hans försättande i omy ndighet, så ock av förmyndaren.

17 § Dom varigenom någon förklarats omyndig samt förordnande som

avses i 14 § skall of ördröjligen genom rättens försorg kungöras i Post- och

Inrikes Tidningar.

Har dom, varigenom någon förklarats omyndig, blivit ändrad i högre rätt

genom dom som vunnit laga kraft, eller har den som förklarats omyndig
förklarats åter myndig genom laga kraft ägande dom, eller har förordnande
som avses i 14 § återkallats eller i högre rätt upphävts, skall kungörelse

därom ske enligt första stycket.

1576

11 kap. Om förmyndare

1 § För barn som står under vårdnad av bägge föräldrarna äro föräldrar­

na förmyndare. Dör en av föräldrarna eller kan någon av dem enligt 4 §

icke vara förmyndare, eller blir någon av dem entledigad från förmynder-

skapet, är den andre barnets förmyndare.

För barn som står under vårdnad av endast den ene av sina föräldrar är

denne ensam förmyndare.

2 § Ingår underårigt barn äktenskap, skall den som vid äk tenskapets in­

gående var förmyndare för barnet alltjämt vara barnets förmyndare.

¬

3 § Finnes ej någon som efter vad i 1 eller 2 § sägs skall vara förmyndare

SFS 1978:853

för underårig, skall rätten forordna förmyndare.

11 kap.

För den som är förklarad omyndig skall ock förmyndare förordnas.

4 § Den som själv är omyndig må ej vara förmyndare; och upphöre där­

för förmyndares befattning, om han varder förklarad omyndig.

Har förmyndare förordnats enligt 3 § första stycket på grund av att fader

eller moder är underårig, gäller förordnandet till dess fadern eller modern
har uppnått myndig ålder.

5 § När förmyndare skall förordnas, skall därtill utses en rättrådig, erfa­

ren och i övrigt lämplig man eller kvinna.

För underåriga syskon bör gemensam förmyndare förordnas, såvida

icke särskilda skäl tala däremot.

6 § Skall efter föräldrarnas död förmyndare förordnas för underårig, och

hava föräldrarna eller en av dem givit tillkänna, vem de önska till förmyn­

dare för den underårige, varde han därtill förordnad, såframt han ej finnes

olämplig.

7 § För omyndig må, när omständigheterna sådant påkalla, flera förmyn­
dare förordnas.

Prövas den eller de som på grund av lag skola vara förmyndare icke

lämpligen böra handhava förmynderskapet allena, skall medförmyndare
förordnas.

8 § Förmyndare äger på begäran bliva entledigad från förmynderskapet.

Vad nu s agts gäller dock ej, om förmynderskapet för underårig utövas av

föräldrarna eller en av dem och särskilda skäl tala mot att förmyndaren
entledigas.

9 § Gör förmyndaren sig skyldig till missbruk eller försummelse vid ut­

övandet av sin befattning, eller kommer han på ekonomiskt obestånd, och
prövas han på grund härav vara olämplig såsom förmyndare, eller finnes
han av annan orsak icke längre lämplig att innehava förmynderskapet, var­

de han entledigad.

10 § Dör förmyndaren, och finnes ej någon som på grund av lag skall va­

ra förmyndare, skall den som har boet i sin vå rd utan dröjsmål anmäla för­
hållandet till den rätt, hos vilken förmynderskapet är eller skall vara inskri­
vet.

11 § Förmynderskap står under tillsyn av överförmyndaren och rätten.

12 § Fråga om förordnande av förmyndare för underårig upptages av den

rätt där förmynderskapet är inskrivet eller, om inskrivning av förmynder­

skapet icke ägt rum, av den rätt där inskrivning skall ske.

Då någon som uppnått myndig ålder förklaras omyndig, skall förmynda­

re förordnas av den rätt där ansökningen om omyndighetsförklaring gjor­

des. Erfordras ny förmyndare, skall sådan förordnas av den rätt där för­

mynderskapet är inskrivet.

1577

¬

SFS 1978:853

Fråga om entledigande av förmyndare upptages av den rätt där förmyn-

11 och 12 kap.

derskapet är inskrivet eller skall inskrivas.

13 § I ärende om förordnande av förmyndare skall rätten bereda överför­

myndaren tillfälle att lämna förslag på person som är lämplig för uppdra­

get.

14 § Ingen får förordnas till förmyndare eller entledigas från sådan be­
fattning utan att ha fått tillfälle att yttra sig i äre ndet.

15 § Kan slutligt beslut ej ges omedelbart i är ende om förordnande av

förmyndare, får rätten, om omedelbar vård erfordras om den omyndiges

angelägenheter, förordna förmyndare för tiden intill dess ärendet avgöres
av rätten.

Har i mål om omyndighetsförklaring rätten meddelat beslut enligt 10

kap. 14 § om att den, vars försättande i omyndighet det är fråga om, skall
vara omyndig för tiden intill dess målet avgöres, skall rätten i där angiven

ordning förordna förmyndare för honom för nämnda tid.

16 § Uppkommer fråga om förmyndares entledigande av orsak som an­

ges i 9 § oc h kan slutligt beslut ej ges omedelbart, får rätten, om dröjsmål
skulle medföra fara för den omyndiges rätt och bästa, förordna om förmyn­

darens skiljande från utövningen av förmynderskapet för tiden intill dess
ärendet avgöres av rätten.

Innan beslut fattas om förmyndarens skiljande från utövningen av för­

mynderskapet, skall, om det kan ske utan märklig tidsutdräkt, förmynda­
ren beredas tillfälla att yttra sig.

17 § Ansökan om förmyndares förordnande eller entledigande får göras,

förutom av överförmyndaren och förmyndare, av den omyndige själv, om

han fyllt sexton år, samt av hans make och närmaste fränder. Förmyndare,

som gjort sig skyldig till försummelse i vårdn aden om underårig, får entle­
digas även på ansökan av barnavårdsnämnd. Fråga som avses i denna pa­

ragraf skall rätten också taga upp självmant, när anledning förekommer

därtill.

I ärende som avses i första stycket skall rätten, när det rör omyndig som

fyllt sexton år, bereda denne tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

Mot rättens beslut i ärende som avses i första stycket får talan föras, för­

utom av den som beslutet särskilt rör, av var och en som har rätt att göra

ansökan.

12 kap. Om inskrivning av förmynderskap

1 § Förmynderskap för underårig skall inskrivas, då

1. särskild förmyndare förordnas för den underårige,

2. den underårige annorledes än genom upptagande av lån har förvärvat

egendom, som skall stå under förmyndarens förvaltning och som till sitt

värde Överstiger ett belopp motsvarande två gånger gällande basbelopp en­
ligt lagen (1962: 381) om allmän fö rsäkring,

15-73

3. rätten av annan särskild anledning finner att inskrivning bör ske,

¬

t'Cj;

Inskrivningen skall ske hos rätten i den o rt, där den som utövar förmyn-

SFS 1978:853

derskapet har hemvist inom riket eller, om inskrivningen föranledes av att

12 och 13 kap.

fader eller moder som ensam utövat förmynderskapet avlidit, där denne

senast haft sådant hemvist. Utöva föräldrar förmynderskapet gemensamt

och ha de skilda hemvist, skall inskrivningen ske där fadern har hemvist el­

ler, om den föranledes av fråga om modems entledigande från förmynder­
skapet, där hon har hemvist. Finns ej domstol som enligt vad nu har sagts
är behörig att verkställa inskrivningen, skall denna ske vid Stockholms

tingsrätt.

2 § Då någon som uppnått myndig ålder förklaras omyndig, varde för­
mynderskapet inskrivet vid den rätt, där ansökningen om omyndighets­

förklaring gjordes.

3 § Finner rätten, där förmynderskap är inskrivet, med hänsyn till den
omyndiges eller hans föräldrars boningsort eller av annan orsak, att tillsy­
nen över förmynderskapet lämpligen bör överflyttas till annan rätt, äge

den rätt, där förmynderskapet är inskrivet, besluta därom. Underrättelse

om beslu tet skall ofördröjligen givas den rätt, till vilken tillsynen sålunda

överflyttas, och varde förmynderskapet där inskrivet.

4 § När förmynderskap inskrives, skall rätten, där så erfordras, angiva,

vilken överförmyndare det tillkommer att utöva tillsyn över förmynder­

skapet.

I fråga om överflyttning av tillsynen över förmynderskap från en över­

förmyndare till en annan inom samma domsaga, skall vad i 3 § sägs äga

motsvarande tillämpning.

5 § Rätten tillser, att förmynderskap inskrives och förmyndare varder
förordnad, då det skall ske.

6 § Då rätten meddelat beslut om inskrivning av förmynderskap, skall
anteckning därom ske i förmynderskapsbok, som föres vid rätten.

7 § Finner rätten sedan förmynderskap inskrivits att grund för inskriv­
ning icke längre föreligger, kan rätten besluta att inskrivningen skall upp­
höra.

13 kap. Allmänna bestämmelser om förmyndares plilcter

1 § Förmyndaren har att söija för myndlingens person samt att förvalta

myndlingens förmögenhet och företräda honom i angel ägenheter som röra

denna.

Vad i första stycket sagts om förmyndarens befattning med myndlingens

förmögenhet gäller ej, om annat föreskrives i lag, och ej heller i den mån
fråga är om egendom som förvärvats genom gåva, testamente eller för-

månstagareförordnande angående försäkring och det som villkor för för­

värvet föreskrivits att egendomen skall stå under särskild förvaltning av

annan än förmyndaren, utan medbestämmanderätt för denne, samt det

tillika angivits av vem förvaltningen skall utövas. Är sådan särskild för-

I579

, -t

c •*> .

'

t '

¬

SFS 1978:853

valtning anordnad, skall förvaltaren årligen till förmyndaren lämna redo-

13 kap.

visning över den förvaltade egendomen.

I fråga om vårdnaden om underårig finnas bestämmelser i 6 kap .

2 § Uppstår fråga om rättshandling mellan myndlingen och förmyndaren
eller hans make eller någon som han företräder, äge förmyndaren ej den
rätt att företräda myndlingen, varom i 1 § sägs. Hava syskon gemensam

förmyndare, äge denne dock företräda myndlingarna vid arvskifte dem

emellan, såframt de ej hava inbördes stridande intressen.

Har förmyndaren slutit avtal, vartill han, enligt vad i för sta stycket sägs,

saknat behörighet, skall angående skyldigheten att återbära vad jämlikt av­

talet må vara uppburet, eller att utgiva ersättning därför, vad i 9 kap. 7 §
första stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning.

3 §«

4 § Förmyndaren skall med omsorg och nit vårda myndlingens rätt och

främja hans bästa. Härvid skall förmyndaren se till att myndlingens medel i
skälig omfattning användas till nytta för myndlingen.

5 § Har myndlingen fyllt sexton år, bör förmyndaren, om det lämpligen
kan ske, höra myndlingen rörande hans mening i angelägenheter av vikt.

Är myndlingen gift, skall jämväl makens mening inhämtas.

6 § Förmyndaren skall rörande allt vad till förmynderskapet hörer giva
överförmyndaren ävensom rätten de upplysningar som infordras.

7 § För den omyndiges egendom skall förmyndaren, såframt rätten prö­

var skäl därtill vara fÖr han den, lämna pant eller annan säkerhet till visst

av rätten bestämt belopp. Säkerheten skall, på sätt rätten bestämmer, för­

varas och förvaltas av överförmyndaren eller i annan lämplig ordning.

8 § Har omyndig flera förmyndare, skola de, såvitt rörer egendomen,

handhava förmynderskapet gemensamt; dock må rätten förordna, att till­

gångarna skola för förvaltning på visst sätt dem emellan fördelas, eller att,

med bibehållande i övrigt av gemensam förvaltning, vissa tillgångar skola

förvaltas av en förmyndare ensam. Den som skall ensam råda över vissa

tillgångar må ock ikläda den omyndige sådana förbindelser som falla inom

området för dessa tillgångars förvaltning.

Tillkommer ej vårdnaden om underårig föräldrarna eller en av dem,

skall vårdnaden, om flera förmyndare förordnas, utövas av den bland för­

myndarna som rätten utser därtill. Denne må, om det finnes lämpligt, av
rätten befrias från skyldigheten att deltaga i handhav andet av den omyndi­

ges övriga angelägenheter. Har den som är förklarad omyndig flera för­

myndare, förordne rätten en av dem att hava den omsorg om myndlingens
person, varom i 1 § säg s.

Kunna, där den omyndige har flera förmyndare, dessa ej enas i ärend e,

vari avgörandet tillkommer dem, gälle den mening som överförmyndaren

j 5gQ

8 Paragrafen upphävd genom 1974 :1038.

¬

finner sig kunna biträda. Är fråga om åtgärd, vartill överförmyndarens

SFS 1978:853

samtycke erfordras, må samtycke till åtgärden givas utan hinder av me-

13 och 14 kap.

ningsskiljaktighet mellan förmyndarna. Innan i dessa fall beslut meddelas,

skall överförmyndaren bereda medförmyndare tillfälle att yttra sig.

9 § Förmyndare vare pliktig att ersätta skada som han uppsåtligen eller
av vårdslöshet tillskyndat den omyndige.

Äro flera förmyndare ansvariga för skada som de tillskyndat den omyn­

dige, svare de för ersättningen en för alla och alla för en. Ersättningsbelop­

pet varde förmyndarna emellan slutligen fördelat efter den större eller
mindre skuld som prövas ligga e nvar av dem till last. Finnes någon sakna
tillgång till gäldande av vad på honom belöper, skall de övrigas ansvarighet

för bristen bestämmas efter enahanda grunder.

10 § Vill den omyndige, sedan han blivit myndig, eller ny föm yndare

göra anspråk på ersättning efter vad i 9 § stadgas skall han, såframt de

handlingar, varom i 16 kap. 12 § förmäles, överlämnats till honom efter
vad där sägs, inom ett år därefter väcka talan om anspråket, eller vare sin

talan förlustig. Vad sålunda stadgats skall ej äga tillämpning, om den avgå­

ende förmyndaren gjort sig skyldig till brottsligt förfarande.

14 kap. Om vård av omyndigs rätt i oskiftat bo

1 § Har omyndig del i os kiftat bo, skall förmyndaren, med iakttagande

av vad ned an stadgas, vårda den omyndiges rätt i bo et.

2 § Förmyndare, som för omyndig delägare i osk iftat dödsbo deltager i
rättshandling vid förvaltningen av den dödes egendom, vare pliktig att till
rättshandlingen inhämta överförmyndarens samtycke, såframt sådant

samtycke erfordras för giltigheten av dylik rättshandling vid förvaltningen
av omyndigs egendom.

Mot borgenär i döds boet eller annan, vars rätt är beroende av utredning­

en, står förmyndaren, såvitt angår skada genom hans åtgärd eller försum­
melse, i ansvar efter vad i ärvdabalken stadgas.

3 § Förmyndare må ej för omyndig delägare i dödsbo sluta avtal om sam­

manlevnad i os kiftat bo utan överförmyndarens samtycke.

Visar det sig att den omyndiges bästa skulle genom avtalets fortsatta be­

stånd äventyras, äge rätten häva avtalet, ändå att den tid, för vilken avtalet
slutits, ej tilländagått.

Innan beslut fattas i fråga som avses i and ra stycket skall rätten bereda

övriga delägare i b oet tillfälle att yttra sig i äre ndet.

4 § Slutes ej för omyndig delägare i d ödsbo avtal om sammanlevnad i

oskiftat bo, skall förmyndaren tillse, att bodelning och skifte förrättas så

snart ske kan. Samma lag vare, om dylikt avtal upphört att gälla. Har efter­

levande make, som deltagit i av talet, trätt i n ytt gifte, skall förmyndaren

uppsäga avtalet.

5 § Förmyndare, som för omyndig delägare i dödsbo deltager i bodelning

1581

¬

SFS 1978:853

eller skifte, vare pliktig att inhämta överförmyndarens samtycke till egen-

14 kap-

domens fördelning, såvitt denna ej sker genom lottning.

Avtal, varigenom delägare i boet mot vederlag, som gives eller utfästes,

övertager den omyndiges lott i boet , äge förmyndaren ej ingå utan överför­
myndarens samtycke.

6 § Vad i 4 och 5 §§ är stadgat om förmyndares skyldighet i fråga om bo­
delning i anledning av dödsfall skall äga motsvarande tillämpning, då för

omyndig bodelning eljest skall ske.

7 § Inhämtas ej överförmyndarens samtycke, då detta enligt 2, 3, 5 eller
6 § bort ske, skall vad för sådant fall är stadgat beträffande förvaltning av
omyndigs egendom äga motsvarande tillämpning.

8 § Skall av annan anledning än dödsfall bodelning ske för omyndig, vare

förmyndaren pliktig att tillse, att bouppteckning förrättas så snart ske kan,

samt att därefter ofördröjligen ingiva avskrift av bouppteckningen till över­

förmyndaren. Är bouppteckningen av vidlyftig beskaffenhet, må avskrift
lämnas endast i erforderliga d elar.

9 § Varder dödsbo, däri omyndig äger del, ej skiftat inom sex månader

från det bouppteckning förrättades, skall förmyndaren, där ej avtal träffats

om sammanlevnad i oskiftat bo, inom nämnda tid till överförmyndaren av­
giva redogörelse för det hinder som mött för skifte, och vare förmyndaren

pliktig att därefter, intill dess skifte sker eller avtal, varom ovan sägs, slu-
tes, avgiva sådan redogörelse var sjätte månad, där ej överförmyndaren

bestämmer annan tid.

Slutes för omyndig delägare i dödsbo avtal om sammanlevnad i oskiftat

bo, vare förmyndaren pliktig att före den 15 februari vaije år till öve rför­
myndaren avlämna årsuppgift angående boet, upptagande den behållna in­
komsten under föregående år samt en översikt av boets tillgångar och skul­
der vid årets slut. Möter till följd av b oets storlek eller av annan orsak hin­

der att inom nämnda tid avlämna årsuppgift, skall inom samma tid anmälan
om hindret göras till över förmyndaren; och utsätte denne ny tid, inom vil­

ken förmyndaren har att ingiva handlingen.

Hava underåriga syskon samma förmyndare, må för dem gemensam re­

dogörelse eller årsuppgift avlämnas.

10 § Försummar förmyndaren att i r ätt tid ingiva bouppteckning, redo­
görelse eller årsuppgift efter vad i 8 och 9 §§ sägs, anmäle överförmynda­

ren försummelsen hos rätten, och äge rätten att genom vite tillhålla för­
myndaren att fullgöra sitt åliggande. Innan anmälan göres efter vad nyss är

sagt, skall överförmyndaren, där det lämpligen kan ske, erinra förmynda­

ren om ha ns skyldighet.

11 § Förmyndaren äge för vård av omyndigs rätt i oskiftat d ödsbo åtnju­
ta skäligt arv ode. Träffas avtal om sammanlevnad i oskiftat bo, skall arvo­
det utgå årligen. Arvodet bestämmes av överförmyndaren och skall för­
skjutas av boet.

1582

Fader eller moder, som på grund av lag är förmyndare, äge ej uppbära

¬

arvode efter vad i första stycket sägs, med mindre överförmyndaren med

SFS 1978:853

hänsyn till särskilda omständigheter lämnar tillstånd därtill.

14 och 15 kap.

12 § Är omyndig ende delägaren i d ödsbo eller äro underåriga syskon,

som hava gemensam förmyndare, ensamma delägare i o skiftat bo, skall,
om boe t förvaltas av förmyndaren, å förvaltningen tillämpas vad i 15 och

16 kap. stadgas.

15 kap. Om förmyndares förvaltning av omyndigs egendom

1 § Förmyndaren var pliktig att tillse, att den omyndiges tillgångar äro

anbragta sålunda att erforderlig trygghet finnes för deras bestånd och skä­
lig avkastning erhålles.

2 § Lösören, som icke böra behållas till nytta för den omyndige, skola

avyttras. Föremål, som hava särskilt värde för den omyndige eller hans fa­

milj, må dock behållas, såframt icke föryttring är påkallad med hänsyn till
den omyndiges förmögenhetsförhållanden.

3 § Aktier och andra värdepapper böra, om de icke kunna med trygghet

till den omyndiges fördel behållas, av förmyndaren försäljas, när det lämp­
ligen kan s ke.

Fordringar, som icke kunna med trygghet till den omyndiges fördel för­

bliva utestående, böra av förmyndaren så snart ske kan indrivas. Har ford­
ran tillkommit därig enom att delägare i oskif tat bo med överförmyndarens

samtycke övertagit den omyndiges lott i boet, må den förbliva utestående,
så länge den omyndiges bästa ej därigenom äventyras.

4 § Den omyndiges penningmedel skola göras räntebärande, och äge för­
myndaren för sådant ändamål inköpa obligationer eller förvärva fordran,
som inskrives eller inskrivits i s tatsskuldboken, eller utlåna medlen mot
säkerhet av panträtt i fas t egendom eller ock i m yndlingens namn insätta

dem hos bank eller låta dem kvarstå hos försäkringsbolag efter därom med

bolaget träffad överenskommelse. Närmare bestämmelser om de obligatio­
ner som må inköpas, om beskaffenheten av den säkerhet, varemot utlåning
må sk e, samt om de räkningar, å vilka medel må insättas hos bank eller
kvarstå hos försäkringsbolag, meddelas av regeringen.

5 § Vill förmyndaren göra den omyndiges penningmedel räntebärande

på annat sätt än i 4 § av ses, eller vill han använda dem till inkö p av aktier

eller därmed jämförliga värdepapper eller eljest göra dem fruktbärande, ta-
ge han därtill överförmyndarens samtycke.

6 § Böra den omyndige tillhöriga penningmedel hållas tillgängliga för be­
stridande av utgifter för hans underhåll eller för vården av hans egendom,

och kunna av sådan anledning medlen icke anbringas under villkor som av­
ses i 4 §, skola medlen likväl, i den m ån det lämpligen kan ske, i den omyn­

diges namn insättas hos bank å en för ändamålet lämpad räkning.

7 § Penningar eller värdepapper, som av förmyndaren innehavas för den

1583

¬

SFS 1978:853

omyndiges räkning, skola av honom så förvaras, att de ej sammanblandas

15 kap.

med penningar eller värdepapper, som tillhör förmyndaren själv eller eljest

innehavas av honom.

Har den omyndige aktier eller andra därmed jämförliga värdepapper,

över vilka enligt lag bok eller förteckning föres, skall förmyndaren tillse,
att den omyndige, så snart ske kan, där upplages som ägare. I fråga om ak­
tier i av stämningsbolag eller sådant bolag på vilket lagen (1970:596) om

förenklad aktiehantering är tillämplig skall förmyndaren därjämte göra an­

mälan till fö rteckning enligt 3 kap. 12 § ak tiebolagslagen (1975:1385) re­

spektive 12 § lagen om förenklad aktiehantering.

Andra stycket äger ej tillämpning i fråga om aktier som har förvaltarregi-

strerats enligt 3 kap. 10 § andra stycket första punkten aktiebolagslagen el­
ler 16 § första stycket lagen om förenklad aktiehantering.

8 § Aktier, obligationer, pantbrev, skuldebrev och andra sådana värde­

handlingar skola, såframt sammanlagda värdet överstiger ett belopp mot­

svarande två gånger gällande basbelopp enligt lagen (1%2:381) om allmän

försäkring, i den omyndiges namn nedsättas i öppet förvar hos riksbanken

eller annan bank. Vill förmyndaren uttaga nedsatt värdehandling, söke han
överförmyndarens tillstånd. Sådant tillstånd erfordras ej, där värdehand­
lingen allenast skall genom bankens försorg överföras till annan bank för

att där nedsättas i öpp et förvar. De nedsatta värdehandlingarna skola un­

der överförmyndarens tillsyn vårdas i enlighe t med vad om dylik vård av

omyndigs värdehandlingar särskilt stadgas.

Vad sålunda om nedsättning av omyndigs värdehandlingar föreskrivits

skall ej äga tillämpning med avseende å bevis eller motbok rörande tillgo­

dohavande å räkning hos bank, ej heller med avseende å bevis, som utfär­
dats om inskrivning i statsskuldboken eller Sveriges allmänna hypoteks-

banks skuldbok eller skuldbok hos annan inrättning, som regeringen be­

stämmer, såframt å beviset finnes antecknat, att inskrivningen skett med
förbehåll att kapitalbelopp å inskriven fordran eller därå utställd obligation
eller ock inskriven obligation eller å sådan obligation belöpande kapitalbe­
lopp ej må lyftas utan överförmyndarens tillstånd.

Premieobligationer, vilka utfärdats av staten, skola, såframt ej obligatio­

nerna äro nedsatta i öpp et förvar hos bank eller överförmyndaren medgi­
ver undantag, inskrivas i statsskuldboken med förbehåll, varom i andra

stycket sägs.

Utövar en förmyndare förmynderskap för flera omyndiga, skola vid till-

lämpning av det i första stycket givna stadgandet de omyndigas värde­
handlingar sammanräknas.

Finnas omyndigs värdehandlingar, som skola förvaltas av förmyndaren,

i öpp et förvar hos bank utan att hava nedsatts enligt bestämmelse i detta
kapitel, skall å dem tillämpas vad i den na balk är stadgat om nedsatta vär­

dehandlingar.

9 § Omyndigs medel, som innestå hos bank eller enligt 4 § kvarstå hos

försäkringsbolag, må ej uttagas utan överförmyndarens tillstånd efter vad
därom särskilt är stadgat. Vad nu sagt s gäller ej ränta, som innestått korta­

re tid än ett år. Överförmyndarens tillstånd vare ej heller erforderligt, där

1534

medel som innestå hos bank allenast skola genom bankens försorg överfö-

¬

ras till annan bank eller där medel som kvarstå hos försäkringsbolag skola

SFS 1978:853

genom bolagets försorg överföras till b ank.

15 kap.

Medel, som böra hållas tillgängliga för ändamål, varom i 6 § sägs, må in­

sättas med förbehåll att medlen må uttagas utan överförmyndarens till­
stånd.

När skäl äro därtill, äger överförmyndaren förordna, att förbehåll, var­

om i andra stycket sägs, ej skall gälla.

10 § Ej må förmyndaren utan överförmyndarens tillstånd överlåta eller

pantsätta omyndigs värdehandling, medan den är nedsatt. Betalning av ka­

pitalbelopp å omyndigs värdehandling må, medan den är nedsatt, uppbäras

allenast av banken.

Ej håller må utan överförmyndarens tillstånd överlåtelse eller pantsätt­

ning ske av bevis angående inskrivning i sku ldbok, varom i 8 § förmäles,

såframt å beviset finnes antecknat förbehåll som där sägs, eller av bevis el­
ler motbok rö rande tillgodohavande å räkning hos bank, såframt 9 § första
stycket är tillämpligt å tillgodohavandet.

11 § Försummar förmyndaren att nedsätta värdehandling eller inskriva
obligation enligt vad i 8 § är stadgat, anmäle överförmyndaren försummel­

sen hos rätten, och äge rätten att genom vite tillhålla förmyndaren att full­
göra sitt åliggande. Innan anmälan göres efter vad nyss är sagt, bör över­

förmyndaren, där det lämpligen kan ske, erinra förmyndaren om hans
skyldighet.

12 § Förvärvar omyndig värdehandling som avses i 8 §, eller äger omyn­

dig eljest att av annan utfå sådan värdehandling, må den som skall utgiva

handlingen fullgöra sin förpliktelse genom att i den omyndiges namn ned­

sätta handlingen i öpp et forvar hos bank, såvida ej den omyndige äger att
själv fö rvalta handlingen. Förpliktelse att utgiva penningbelopp må ock
fullgöras hos bank, ändå att den ej grundas å nedsatt värdehandling; och

skola medlen av banken insättas för den omyndiges räkning enligt vad om

betalning, som uppbäres å nedsatt värdehandling, är särskilt stadgat.

Äger omyndig att av dödsbo utfå värdehandling eller penningar på grund

av giftorätt, arv eller testamente, vare boutredningsman eller testaments­
exekutör pliktig att, såframt ej värdet är ringa eller överförmyndaren eljest
medgiver undantag, nedsätta värdehandlingen eller inbetala medlen hos

bank enligt vad i första stycket stadgas. Vad nu sagts om skyldighet att in­
betala penningmedel hos bank skall ock gälla, där någon, som här i riket

driver försäkringsrörelse, skall utgiva försäkringsbelopp, som tillkommer
omyndig, och fråga ej är om försäkringsbelopp, som den omyndige äger att
själv förvalta. I fråga om pension, livränta eller annan på grund av försäk­

ring utgående periodisk förmån gäller att inbetalning hos bank skall ske i

den mån förmånen för kalenderår överstiger ett belopp motsvarande två
gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som
gällt vid årets början.

I a ndra fall än som avses i an dra stycket äge överförmyndaren genom

meddelande till den som skall utgiva värdehandling eller penningar förord-
na, att nedsättning eller inbetalning skall ske hos bank.

Den som nedsätter värdehandling eller inbetalar penningar hos bank en-

1585

100-SFS 1978

¬

\

^

SFS 1978:853

ligt vad i denna paragraf är stadgal vare pliktig att ofördröjligen underrätta

15 kap.

förmyndaren därom.

13 § Ej må förmyndaren låta den omyndige driva näring, med mindre
denne fyllt sexton år.

Utan överförmyndarens samtycke må ej förmyndaren låta den omyndi­

ge idka handel eller annan näring, som efter vad därom är stadgat ej må dri­
vas utan tillstånd av offentlig myndighet eller särskild anmälan, ej heller
själv å den omyndiges vägnar driva sådan näring. Ej må ansökan om över­

förmyndarens samtycke av honom bifallas, med mindre den omyndige
äger nödiga medel för rörelsens drivande.

Av förmyndaren till den omyndige givet tillstånd att driva näring må han

återkalla, om det må anses erforderligt med hänsyn till den omyndiges
uppfostran eller välfärd; tage dock, där den omyndige fyllt aderton år,
överförmyndarens samtycke. Överförmyndaren må ock återkalla sitt sam­

tycke till idkande av näring som avses i andr a stycket, om skäl äro därtill.

Tillfälle att avgiva yttrande skall, innan överförmyndaren lämnar förmyn­
daren medgivande till återkallelse, beredas den omyndige samt, innan el­
jest beslut av överförmyndaren meddelas om återkallelse, förmyndaren så
ock den omyndige, om han driver rörelsen.

14 § Utan överförmyndarens samtycke må ej förmyndaren å den omyn­

diges vägnar upptaga lån, ingå växelförbindelse eller låta återköpa livför­
säkring. Vad sålunda är stadgat äge dock ej tillämpning, om åtgärden faller
inom området för rörelse som av förmyndaren med överförmyndarens

samtycke drives för den omyndiges räkning. Överförmyndarens samtycke

vare ej heller erforderligt i fråga om sådant statligt lån som upptages för att
bereda omyndig hjälp till utbildning eller bosättning.

Förmyndaren äge ej heller utan överförmyndarens samtycke å den

omyndiges vägnar ingå borgen eller ställa den omyndiges gods såsom sä­

kerhet för annans förbindelse. Till sådan rättshandling må samtycke ej gi­

vas, med mindre särskilda skäl äro därtill.

Ej må förmyndaren bortgiva den omyndige tillhörig egendom, såvitt ej

fråga är om sedvanliga skänker, vilkas värde ej står i mis sförhållande till

myndlingens villkor. Dock äge förmyndaren, med samtycke av överför­
myndaren, av den omyndiges inkomster giva understöd åt anhöriga eller

andra den omyndige närstående personer, då detta på grund av omständig­

heterna må anses tillbörligt.

15 § Förmyndaren må ej utan överförmyndarens samtycke överlåta eller
låta inteckna den omyndiges fasta egendom eller tomträtt eller upplåta

nyttjanderätt, servitut eller rätt till elek trisk kraft i sådan egendom. Utan

sådant samtycke äger förmyndaren dock upplåta rätt att för egendomens

behov avverka skog eller upplåta annan nyttjanderätt, om den avser viss
tid, längst fem år.

Före besluts fattande skall överförmyndaren, såframt det utan märklig

omgång eller tidsutdräkt kan ske, bereda den omyndige, om han fyllt sex­

ton år, ävensom hans make och närmaste fränder tillfälle att yttra sig.

Bestämmelserna i första stycket om servitut äga ej tillämpning i fråga om

1585

servitut som bildas vid fastighetsbildningsförrättning.

¬

Tillstånd att överlå ta eller låta int eckna fast egendom eller tomträtt gäl-

SFS 1978:853

ler under sex månader från det tillståndet meddelades- Erinran härom skall

15 och 16 kap.

göras i beslutet.

16 §8

17 § Har förmyndaren i fall, då enligt vad ovan i detta kapitel är stadgat

överförmyndarens samtycke bort inhämtas, å den omyndiges vägnar ingått

avtal utan sådant samtycke, må den, med vilken avtalet slöts, där ej annat
förbehåll gjorts, icke frånträda avtalet, såframt förmyndaren söker god­

kännande inom en månad från det avtalet slöts. Varder ansökan avslagen
av överförmyndaren, äge den, med vilken avtalet slöts, härefter frånträda
avtalet, såframt ej annan överenskommelse träffats.

18 § Varder avtal som avses i 17 § ej gällande efter vad där sägs, skall
angående skyldigheten att återbära vad jämlikt avtalet må vara uppburet
eller att utgiva ersättning därför vad i 9 kap. 7 § första stycket är stadgat

äga motsvarande tillämpning.

19 § Förmyndaren äge årligen uppbära skäligt arvode för förvaltningen

av den omyndiges egendom och arbetet med den personliga omvårdnaden
om myndlingen. Arvodet bestämmes av överförmyndaren med ledning av
grunder som fastställas för vaije överförmyndardistrikt av vederbörande
kommun.

Förmyndaren har även rätt till ersättning för de utgifter som varit skäli-

gen påkallade för uppdragets behöriga fullgörande. Beslut härom fattas av

överförmyndaren.

Arvode och ersättning för utgifter skola efter överförmyndarens bestäm­

mande utgå av den omyndiges medel i de n mån hans beräknade inkomst

det år förmyndaruppdraget avser överstiger ett belopp motsvarande två

gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän forsäkring som

gällt under årets sista månad eller, om ej särskilda skäl föranleda annat, i

den mån den omyndige har tillgångar till ett värde överstigande fyra gånger

nämnda basbelopp. I övrigt skola arvode och ersättning för utgifter utgivas

av kommunen.

Arvode, varom nu är sagt, tillkomme ej fader eller moder, som på grund

av lag är förmyndare, med mindre överförmyndaren med hänsyn till sär­

skilda omständigheter lämnar tillstånd därtill. Sådan förmyndare har rätt

till ersättning för utgifter endast om dessa hänföra sig till förvaltningen av

den omyndiges egendom. Arvode och ersättning som nu nämnts skola utgå
av den omyndiges medel.

16 kap. Om förmyndares redovisningsskyldighet

1 § Förmyndaren vare pliktig att över sin förvaltning av den omyndiges

egendom föra räkenskaper på sådant sätt att därigenom for vaije år en
noggrann redovisning lämnas för den omyndiges tillgångar och skulder
samt för förvaltningens gång.

" Paragrafen upphävd genom 1 974:1038.

1587

•v A

¬

SFS 1978:853

2 § När egendom, som skall stå under förmyndarens förvaltning, första

16 kap.

gången t illfaller underårig, skall förmyndaren inom en månad därefter till
överförmyndaren ingiva forteckning över egendomen. Varder den som

uppnått myndig ålder förklarad omyndig, skall förmyndaren, inom tre må­

nader från det förmynderskapet inskrevs, till överförmyndaren ingiva för­
teckning över den omyndiges egendom vid tiden för omyndighetsförkla­
ringen.

Har den omyndige efter den tid som avses i först a stycket erhållit egen­

dom som skall stå under förmyndarens förvaltning, skall förteckning över
denna egendom ingivas till Överförmyndaren inom en månad därefter.

Är det andel i oskiftat bo som tillfallit omyndig, skall förteckning, varom

ovan stadgas, ingivas först inom en månad efter det bodelning eller skifte
skett.

3 § Å f örteckning som avses i 2 § skall förmyndaren teckna försäkran

under edlig förpliktelse, att hans uppgifter äro i allo riktiga och att ej något

är med vilja och vetskap utelämnat. Rätten äge vid vite förelägga honom

att bestyrka detta med ed, såframt yrkande därom ffamställes av överför­

myndaren eller det eljest finnes påkallat. Har annan tagit befattning med

den omyndiges egendom, må ock edgång åläggas honom, om skäl äro där­
till.

4 § Saknar omyndig tillgångar, då förmynderskap för honom inskrives,

skall förmyndaren göra anmälan därom till överförmyndaren inom tre må­

nader från det inskrivningen ägde rum.

Vad i 3 § stadgas skall i tillämpliga delar gälla anmälan, varom i första

stycket sägs.

5 § Före den 15 februari vaije år avgive förmyndaren till överförmynda­

ren årsräkning, innefattande redogörelse for förvaltningen under föregåen­

de år eller den del av året, varunder förmyndaren innehaft sin befattning.

Då f örmyndarens befattning upphör, skall förmyndaren ofördröjligen till

överförmyndaren avgiva sluträkning, avseende förvaltningen under det lö­

pande året intill befattningens upphörande.

I å rsräkning och sluträkning skola upptagas tillgångar och skulder vid

böljan av den tid räkningen avser, en sammanställning av inkomster och
utgifter under nämnda tid samt tillgångar och skulder vid samma tids ut­

gång.

6 § Har förmyndaren till överförmyndaren ingivit anmälan eller annan

handling, enligt vilken den omyndige saknar tillgångar eller icke har andra

tillgångar än lösören, som ej lämna inkomst, vare förmyndaren fri från

skyldighet att avgiva räkning, intill de ss genom föryttring av sådana lös­

ören eller eljest tillgångar av annan beskaffenhet tillfalla den omyndige.

Överförmyndaren må i an nat fall för visst år eller tills vid are befria för­

myndare från att avgiva räkning eller medgiva att sådan upprättas i för­

enklad form, där det med hänsyn till tillgångamas ringa värde eller beskaf­
fenhet finnes kunna ske utan fara för den omyndige.

7 § I fö rteckning över omyndigs egendom så ock i års räkning och slut-

1588

räkning skola tillgångar och skulder fullständigt angivas med uppgift å de

¬

särskilda tillgångamas värde. Finnes hos den omyndige pantb rev som av-

SFS 1978:853

ser honom tillhörig fastighet eller tomträtt, skall detta särskilt angivas. Äro

16 kap.

medel insatta hos bank eller kvarstå medel hos försäkringsbolag, skall upp­

gift lämnas om den räkning, varå medlen innestå. I fråga om värdepapper,
som ej äro nedsatta hos bank efter vad i 15 ka p. stadgas, skall nummer el­
ler annan beteckning anmärkas. Finnas tillgångar som stå under den omyn­
diges e ller annans särskilda förvaltning, skall förmyndaren jämväl lämna

uppgift därom, så ock om dessa tillgångars värde, såframt det är honom
kunnigt. Skola i års räkning eller sluträkning upptagas tillgångar eller skul­
der, för vilkas fullständiga angivande erfordras utförlig uppräkning, må be­
träffande dem hänvisning göras till förut avgiven förteckning eller årsräk­
ning, där det lämpligen kan ske.

Förteckning och räkning skola innehålla fullständig uppgift å förmynda­

rens och den omyndiges namn och hemvist samt förmyndarens postad­
ress.

8 § Innehåller förteckning över omyndigs egendom uppgift å tillgångar

som på grund av giftorätt, arv, testamente eller gåva tillfallit den omyndi­

ge, eller upptager årsräkning eller sluträkning sådana tillgångar, om vilka

uppgift förut ej lämnats, skall vid förteckningen eller räkningen fogas be­

sannad avskrift av bodelnings- eller skifteshandling, testamente eller gåvo­

brev, om sådant finnes, så ock av bouppteckning, där den ej förut ingivits

till överförmyndaren. Är handling, varom nu sagts, av vidlyftig beskaffen­
het, må avskriften lämnas allenast i erforderliga delar.

Upptager förteckning, årsräkning eller sluträkning värdehandlingar som

ej äro nedsatta hos riksbanken eller annan bank efter vad i 15 kap. stadgas,
skall vid förteckningen eller räkningen fogas intyg av två personer, att vär­
dehandlingarna finnas i förmyndarens förvar. Innestå medel hos bank,

skall genom bevis från banken styrkas hur mycket som innestår, så ock i
vad mån förbehåll gjorts att medlen må uttagas utan överförmyndarens

samtycke. Beloppet av medel, som innestå enligt motbok, må ock styrkas
av två personer.

9 § Möter till följd av förmynderskapets vidlyftiga beskaffenhet eller av

annan orsak hinder att inom tid, som är för vaije särskilt fall bestämd, av­
lämna förteckning, årsräkning eller sluträkning, skall inom samma tid an­

mälan om hindret göras till överförmyndaren; och utsatte denne ny tid

inom vilken för myndaren har att ingiva handlingen.

10 § Försummar förmyndaren att i rätt tid avgiva förteckning, årsräk­

ning eller sluträkning eller anmälan, varom i 4 § sägs, anmäle överförmyn­

daren försummelsen hos rätten, och äge rätten att genom vite tillhålla för­

myndaren att fullgöra sitt åliggande. Innan anmälan göres efter vad nyss är

sagt skall överförmyndaren, där det lämpligen kan ske, erinra förmynda­

ren om hans skyldighet.

11 § Då förmyndarens befattning upphör, vare förmyndaren pliktig att

till myndlingen, om han blivit myndig, eller, om förmynderskapet övergått

å annan, till denne ofördröjligen utgiva de tillgångar som förmyndaren för

myndlingens räkning har om händer,

1589

¬

\ •" ,

SFS 1978:853

12 § Sedan av förmyndaren avgiven sluträkning blivit granskad, skall

,

16 och 17 kap.

överförmyndaren till den som äger mottaga redovisning för förmyndarens
förvaltning överlämna, förutom sluträkningen, hos överförmyndaren for-

varad förteckning över den omyndiges tillgångar och skulder, så ock samt­

liga de räkningar som avgivits under hela den tid omyndighetstillståndet

^

varat. Var förmyndaren, då hans befattning upphörde, fri från skyldighet

att avgiva sluträkning, skola de handlingar, varom ovan sägs, av överför­

myndaren tillställas den som äger mottaga redovisning, endast såframt

denne eller den avgående förmyndaren framställer begäran därom eller
ock överförmyndaren, på sätt i 17 kap. 4 § säg s, å sådan handling gjort an­
teckning om anmärkning, utan att anmärkningen föranlett ansökan till rät­
ten.

Hava de handlingar som avses i först a stycket tillställts ny förmyndare,

åligger det denne att inom två månader därefter till överförmyndaren åter­
ställa handlingarna. Överförmyndaren skall vid handlingamas överläm­

nande skriftligen erinra förmyndaren härom. Försummar förmyndaren att

återställa handlingarna, skall vad i 10 § st adgas om påföljd av försummel­

se, varom där sägs, äga motsvarande tillämpning.

Skall åtgärd, varom i förs ta stycket sägs, vidtagas av överförmyndaren

och varder den avgående förmyndarens förvaltning godkänd av myndling­

en eller ny förmyndare, innan handlingarna tillställts honom, vare godkän­

nandet utan verkan.

13 § När förmyndarens befattning upphört, skola de rörande förmynder-

skapet förda räkenskaper samt de betalningsbevis och andra handlingar
som finnas förvarade till styrkande av särskilda poster i räken skaperna, av

förmyndaren hållas för granskning tillgängliga å tid och ort som i händelse

av tvist bestämmas av överförmyndaren. Sedan tiden för väckande av ta­
lan om ersättning mot förmyndaren gått till ända eller, där sådan talan

väckts, målet blivit avgjort genom laga kraft ägande dom, skola nämnda
räkenskaper och handlingar utgivas till den som äger mottaga redovisning

för förmyndarens förvaltning.

14 § Vad i 5-13 §§ stadgas om förmyndare skall, om förmyndaren är
död, äga motsvarande tillämpning å hans dödsbo eller, därest hans kvarlå-

tenskap är avträdd till konkurs, konkursförvaltningen.

17 kap. Om tillsyn över förmyndares förvaltning

1 § Förmyndarens förvaltning av den omyndiges egendom skall med led­

ning av ingiven förteckning samt års- och sluträkningar granskas av över­

förmyndaren. Vid granskningen skall särskilt tillses, att omyndigs tillgång­
ar ha i skälig omfatttning använts till hans nytta och att tillgångarna i övrigt
äro anbragta sålunda, att erforderlig trygghet finnes för deras bestånd och

skälig avkastning erhålles.

2 § Överförmyndaren äge själv eller genom någon, som av honom utses

därtill, genomgå de av förmyndaren förda räkenskaperna ävensom de be­

talningsbevis och andra handlingar som finnas förvarade till styrk ande av

1590

särskilda poster i rä kenskaperna så ock hos förmyndaren förvarade värde-

¬

handlingar. Dessa räkenskaper och handl ingar skola av förmyn daren hål-

spjg X978:853

las tillgängliga å ti d och ort som bestäm mas av överförmyndaren.

17 och 18 kap.

Är förmyndaren icke bosatt i det distrikt, där tillsynen utövas, vare

överförmyndaren i det di strikt, där förmyndaren bor, pliktig att, på anmo­
dan av den överförmyndare som det tillkommer att utöva tillsynen, verk­

ställa den granskning som avses i för sta stycket.

3 § Finner överförmyndaren vid granskningen eller eljest anledning till

anmärkning mot förmyndarens förvaltning, skall överförmyndaren bereda

förmyndaren tillfälle att förklara sig. Inkommer ej förmyndaren inom före­

lagd tid med förklaring, eller finner överförmyndaren avgiven förklaring

otillfredsställande, vare överförmyndaren, såframt den omyndiges rätt och
bästa kräver att åtgärd mot förmyndaren utan dröjsmål vidtages av rätten,

pliktig att hos rätten göra ansökan därom.

4 § Angående verkställd granskning skall å förteckning, årsräkning eller
sluträkning tecknas bevis. Har överförmyndaren funnit anledning till an ­

märkning som icke efter ingiven förklaring förfallit, skall jämväl därom an­
teckning göras å handlingen. Underrättelse om sådan anteckning skall
meddelas förmyndaren, därvid särskilt skall angivas huruvida anmärkning­

en föranlett ansökan till rätten eller ej.

Har, på sätt i första stycket sägs, anteckning skett om anmärkning, äge

förmyndaren, såframt anmärkningen innebär att ersättningsskyldighet i
förhållande till den omyndige skulle åvila förmyndaren, väcka talan mot
den omyndige om frihet från sådan ersättningsskyldighet.

5 § Äger den omyndige del i oskiftat bo, skall överförmyndaren med led­

ning av bouppteckningen och avgivna årsuppgifter tillse, att förmyndaren
väl vårdar den omyndiges rätt i b oet. Finner överförmyndaren anledning
till anm ärkning, skall vad i 3 och 4 §§ stadgas äga motsvarande tillämp­
ning.

6 § Den om yndige må, om han fyllt sexton år, taga del av de räkningar
och andra handlingar rörande förmynderskapet som förvaras hos överför­

myndaren. Enahanda rätt tillkommer den omyndiges make och närmaste

fränder.

10

7 §

18 kap. Om god man

1 § Är förmyndaren för sjukdom eller annan orsak ur stånd att utöva för­

mynderskapet, eller varder han enligt 11 ka p. 16 § skild från utövningen

därav, skall god man av rätten förordnas att i för myndarens ställe vårda
den omyndiges angelägenheter.

Paragrafen upphävd genom 1974:1038.

1591

¬

\

SFS 1978:853

2 § Hava förmyndaren eller hans make och den omyndige del i oskiftät'

18 kap.

dödsbo, skall god man av rätten förordnas att vårda den omyndiges rätt i

boet vid boutredningen så ock vid bodelning och skifte eller ingående av

avtal om sammanlevnad i oskiftat bo. God man skall ock förordnas för den
omyndige, om eljest å hans vägnar rättshandling skall företagas, vid vilken

förmyndaren, efter vad i 13 kap. 2 § stadgas, ej äger företräda den omyndi­
ge, eller fråga uppstår om rättegång mellan den omyndige och förmynda­

ren eller hans make eller någon som förmyndaren företräder.

Förekommer i ann at fall än i första stycket sägs angelägenhet, däri för­

myndaren eller hans make kan hava ett intresse stridande mot myndling­

ens, förordne ock rätten god man för den omyndige, om förmyndaren det

begär eller det eljest finnes lämpligt.

3 § Om någon på grund av sjukdom, hämmad förståndsutveckling, för­

svagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver bistånd med att be­
vaka sin rätt, förvalta sin egendom eller söija för sin person, skall rätten,

där så erfordras, förordna god man för honom. Förordnande som nu

nämns må ej givas utan samtycke från den för vilken god man skall ut ses,
med mindre hans tillstånd medför hinder mot inhämtande av samtycke el­

ler eljest särskilda skäl föreligga.

4 § Rätten skall ock, när anmälan sker eller behovet eljest varder kun­

nigt förordna god man:

1. om vid dödsfall till namnet känd arvinge är å okänd ort eller Qärran

och förty ej kan bevaka sin rätt i boet och förvalta sin lott däri;

2. om vid dödsfall ej kan utrönas, huruvida den döde efterlämnat ar­

vinge som före allmänna arvsfonden eller före eller jämte annan känd ar­
vinge är berättigad till ar vet, eller ock kännedom finnes om arvinge efter

den döde men kunskap saknas såväl om arvingens namn som om hans vis­

telseort samt det på grund av sådan omständighet fordras, att okänd ar­

vinges rätt bevakas och hans lott i boet fö rvaltas;

3. om testamentstagare vistas å okänd eller fjärran ort eller är okänd

och hans rätt därför behöver iakttagas på sätt förut om arvinge är sagt;

4. om d et eljest tarvas, att bortovarandes rätt bevakas eller hans egen­

dom förvaltas;

5. om jämlikt förordnande i testamente eller annan rättshandling av

framtida händelse beror, vem egendom skall tillfalla, eller egendom först
framdeles skall med äganderätt tillträdas, och det erfordras, att blivande
ägares rätt bevakas eller att egendomen förvaltas för hans räkning; eller

6. om egendom, enligt vad särskilt stadgas, skall ställas under vård och

förvaltning av god man som avses i dett a kapitel.

Tarvas god man för den som äger rätt i döds bo, skall det hos rätten an­

mälas av den som har boet i sin v ård.

Rättshandling, som god man företagit med stöd av förordnande enligt

denna paragraf, gälle, ändå att den egendom förordnandet avsåg tillfaller

någon som han ej var satt alt företräda.

5 § Till god man skall utses en r ättrådig, erfaren och i övrigt lämplig m an

eller kvinna. Skall god man förordnas att bevaka omyndigs eller bortova-

1592

rändes rätt i död sbo, och har den avlidne nämnt, vem han ö nskar till god

¬

man, varde denne därtill förordnad, såframt han ej finnes olämplig.

SFS 1978:853

När omständigheterna sådant påkalla, må fle ra gode män förordnas.

18 kap.

Vad i 11 ka p. 4, 8, 9 och 10 §§ stadgas om hinder att vara förmyndare,

förmyndares entledigande och skyldighet att anmäla förmyndares död
skall äga motsvarande tillämpning i fråga om god man eller godmanskap.

6 § Godmanskap står under tillsyn av överförmyndaren och rätten.

7 § Godmanskap varde genast inskrivet hos den rätt som meddelat för­

ordnandet. Anteckning om inskrivningen skall ske i f örmynderskapsbo-

ken.

Vad i 12 kap. 3 och 4 §§ stadgas om överflyttning av tillsynen å förmyn-

derskap och om rättens skyldighet att angiva, vilken överförmyndare det

tillkommer att utöva tillsyn över förmyndarskap, skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om godmanskap. Överflyttning av godmanskap som av­

ses i 1 eller 2 § må, om jämväl förmyndarskapet är inskrivet, ej ske annat
än i samband med överflyttning av förmyndarskapet.

8 § Vad i 9 oc h 10 samt 13-17 kap. stadgas i fråga om förmyndare och

omyndigs egendom skall i tillämpliga delar gälla med avseende å god ma n
och e gendom som skall förvaltas av god man, med iakttagande dock av
vad här n edan i 9 -11 §§ föreskrivas.

9 § God man som förordnats att förvalta egendom vare, såframt förvalt­

ningen ej avser andel i oskif tat bo, pliktig att, inom en månad från det in­

skrivning av godmanskapet ägde rum, till överförmyndaren ingiva förteck­

ning över egendomen.

Förteckning, som avgivas av god man varom stadgas i 1 §, skal l upptaga

den lösa egendom som omhändertagas av honom. Upphör godmanskapet
innan tid for avgivande av årsräkning eller sluträkning rörande förmyndar­

skapet för den omyndige inträffar, må sluträkning rörande godmanskapet

upptaga redogörelse allenast för de åtgärder som vidtagits av gode man­
nen, och skall i övrigt redogörelse för förvaltningen av den omyndiges

egendom jämväl under den tid godmanskapet varat, avgivas av förmynda­

ren. Vad i 16 kap. 3 § är st adgat om förteckning, som avgives av förmynda­

re, skall även gälla med avseende å förteckning, som avgives av god man.

Har egendom i död sbo, vilken förvaltats av god man som avses i 4 § ef­

ter preskription av rätt att taga arv eller testamente eller ock eljest tillfallit
allmänna arvsfonden, gälle i fråga om egendomens försäljning vad i lagen
om allmänna arvsfonden är stadgat.

10 § Är behov av god man ej längre för handen, skall han av rätten entle­
digas. Har god man förordnats enligt 4 § 1 -5, skall han entledigas, så snart
den, för vilken han förordnats, begär det.

Då god man slutfört sitt uppdrag, skall det av honom ofördröjligen an­

mälas hos rätten.

11 § God man vare berättigad att efter uppdragets slutförande eller, om

uppdraget varar längre tid än ett år, årligen erhålla skäligt arvode för upp-

1593

¬

SFS 1978:853

draget så ock ersättning för de utgifter som varit skäligen påkallade för

18 och 19 kap.

uppdragets behöriga fullgörande.

Beslut om arvode och ersättning för utgifter fattas av överförmyndaren.

Överförmyndaren bestämmer dessutom i vad mån arvode och ersättning
för utgifter skola utgå av medel som tillkomma den för vilken den gode

mannen har förordnats. Arvode och ersättning som ej skola betalas enligt

vad nu h ar sagts skola utgivas av kommunen.

12 § Fråga om förordnande eller entledigande av god man som avses i 1

eller 2 § upptages av den rätt där förmynderskapet för den omyndige är in­
skrivet eller skall inskrivas. Skall förmynderskapet ej vara inskrivet, avgö-

res frågan om behörig domstol med motsvarande tillämpning av 12 kap. 1 §

andra stycket.

Uppkommer vid utredning av dödsbo fråga om förordnande av god man

enligt 4 §, hör ärendet till den rätt varunder boet lyder. Skall god man el­

jest förordnas enligt nämnda lagrum eller enligt 3 §, ankommer det på rät­

ten i den ort där den för vilken god man forordnas har egendom eller eljest

behov av god man har yppat sig. Erfordras ny god man eller uppstår fråga

om entledigande av god man, upptages ärendet av den rätt där godmanska-

pet är inskrivet.

13 § 1 ärende om förordnande av god man enligt 3 § skall rätten bereda

överförmyndaren tillfälle att lämna förslag på person som är lämplig för

uppdraget.

14 § Bestämmelserna i 11 kap. 14—17 §§ om förmyndare gälla i tillämpli­

ga delar i fråga om god man. Härvid skola bestämmelserna i II kap. 17 §
om omyndig, hans make och närmaste fränder, då fråga är om godman-
skap som avses i 3 eller 4 §, gälla den, för vilken god man förordnats, samt
dennes make och närmaste fränder. Då fråga är om godmanskap för omyn­
dig har även förmyndaren sådan behörighet som anges i 11 kap. 17 §. I f all

som avses i 2 § för sta stycket får dock förmyndaren ej föra talan mot rät­
tens beslut.

19 kap. Om överförmyndare

1 § Överförmyndare väljas en för vaije kommun, där ej annat följer av

vad ne dan stadgas.

2 § Kommun kan bestämma att det i stället för överförmyndare skall fin­
nas en överförmyndamämnd. Vad som annorstädes än i detta kapitel är fö­
reskrivet om överförmyndare skall äga motsvarande tillämpning på sådan
nämnd.

3 och 4 §§"

5 § Överförmyndare väijes av kommunfullmäktige. För överförmyndare

väijes en ersättare.

J594

" Paragraferna upphävda genom 1974:1038.

¬

Ledamöter och ersättare i överfö rmyndamämnd väljas av komm unfull-

jgps 1978; 853

mäktige till det ant al fullmäktige bestämma. Antalet leda möter får dock ej

19 kap.

understiga tre.

Val av ledamöter och ersättare i öv erförmyndamämnd skall vara pro­

portionellt, om det begäres av minst så många väljande, som motsvara det

tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det antal perso­

ner valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val

finnas särskilda bestämmelser.

Sker ej val av ersättare i överf örmyndamämnd proportionellt, skall tilli­

ka b estämmas den ordning i vilken ersättarna skola inkallas till tjänstgö­

ring.

Då val av överförmyndare, ledamot av överförmyndamämnd eller ersät­

tare förrättats, skall det genast anmälas till rätten. Har val ej skett i behörig
tid, skall rätten göra anmälan därom hos länsstyrelsen, som tillser att valet
hålles så snart ske kan.

6 §'2

7 § Överförmyndare, ledamot i öve rförmyndamämnd och ersättare väl­
jas för tre år, räknade från och med den 1 januari året efter det, då val i hela

riket av kommunfullmäktige ägt rum.

Avgår sådan ledamot i överförmyndamämnd som har utsetts vid propor­

tionellt val u nder den för honom bestämda tjänstgöringstiden, inkallas till

ledamot den ersättare som enligt den mellan ersättama bestämda ordning­

en bör inträda. Den ersättare som sålunda har inkallats tjänstgör under den

tid som återstått för den avgångne. Avgår överförmyndare, ersättare för

överförmyndare eller ledamot som ej har utsetts vid proportionellt val, an-
ställes fyllnadsval för den återstående delen av tjänstgöringstiden.

8 § Överförmyndare, ledamot i överf örmyndamämnd och ersättare sko­
la vara myndiga s venska medborgare och kyrkobokförda i ko mmunen och

få ej vara i konkurstillstånd.

Lagfaren tjänsteman vid tingsrätt får ej vara överförmyndare, ledamot i

överförmyndamämnd eller ersättare inom domsagan, om ej regeringen för
särskilt fall meddelat tillstånd därtill.

Ej må annan avsäga sig uppdrag att vara överförmyndare, ledamot i

överförmyndamämnd eller ersättare än den som under de tre senast för­

flutna åren fullgjort sådant uppdrag, den som uppnått sextio års ålder eller
den som el jest uppgiver förhinder, vilket godkännes av kommunfullmäkti­
ge.

9 § Överförmyndare, ledamot i överförmyndamämnd eller ersättare kan
av rätten entledigas, om han finnes icke vara lämplig.

10 § Äro såväl överförmyndare som hans ersättare förhindrade att full­
göra sitt uppdrag, äge rätten förordna tillfällig vikarie.

Paragrafen upphävd genom 1974; 1038.

1595

¬

SFS 1978:853

11 § Bland ledamöterna i överförmyndarnämnd utse kommunfullmäktige

19 kap.

en ordförande och en vice ordförande att tjänstgöra under den tid för vil­

ken de blivit va lda som ledamöter.

Äro både ordföranden och vice ordföranden hindrade att inställa sig till

sammanträde med överförmyndarnämnden, skall nämnden utse annan le­
damot att för tillfället föra ordet.

12 § Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen (1971:290) äga 4 och 5 §§

nämnda lag tillämpning i samtliga äre nden hos överförmyndare eller över­

förmyndarnämnd.

13 § Vid omröstning i ö verförmyndarnämnd i äre nde enligt denna balk
gälla i tillämpliga delar bestämmelserna i 16 kap. rättegångsbalken. Om le­
damot eller föredragande har skiljaktig mening, skall denna antecknas i

protokoll eller annan handling.

I fråga om varje beslut av överförmyndare eller överförmyndarnämnd i

ärende enligt denna balk skall finnas handling av vilken framgår vem som

har fattat beslutet, vem som har varit föredragande samt beslutets dag och

dess innehåll. Föreskrifter om i vilk en utsträckning beslut skall innehålla
de skäl som bestämt utgången finnas i 17 § förvaltningslagen (1971:290).

Protokoll hos överförmyndare eller överförmyndarnämnd i annat ärende

än enligt denna balk behöver ej upptaga annat än förteckning över dem
som har deltagit i handläggningen samt beslutet i ärend et.

14 § Om kommunfullmäktige bestämma det, får överförmyndarnämnd

uppdraga åt ledamot, ersättare som har inkallats till tjänstgöring eller tjäns­
teman hos kommunen att på nämndens vägnar avgöra vissa grupper av
ärenden, vilkas beskaffenhet skall angivas i fullmäktiges beslut. Framställ­
ning eller yttrande till kommu nfullmäktige får dock ej beslutas annorledes
än av nämnden samfällt.

Finner den som erhållit uppdrag som avses i första stycket, att samtyc­

ke, tillstånd eller förordnande i vis st fall e j bör meddelas, eller anser han

frågan tveksam, skall ärendet hänskjutas till nämnden. Beslut i ärende en­

ligt d enna balk vilket har fattats på grund av uppdrag som avses i första
stycket behöver ej anmälas inför nämnden.

15 § I fråga om ersättning, arvode, pension och andra ekonomiska för­

måner till öve rförmyndare, ledamot i över förmyndarnämnd och ersättare

äger vad som fö reskrives i 2 kap. 29 § kommunallagen (1977:179) motsva­

rande tillämpning.

16 § Vad som föreskrives i kommunallagen (1977:179) o m nämnd som
avses i 3 kap. 13 § andra stycket nämnda lag gäller, med de avvikelser som

följa av detta kapitel, i fråga om öv erförmyndarnämnd och i tillämpliga de­

lar beträffande överförmyndare.

17 § Överförmyndare och överförmyndarnämnd äro skyldiga att föra

bok a ngående de förmynderskap och godmanskap som inskrivits och stå
under deras tillsyn. Över ärenden rörande förmynderskap, vilka ej inskri-

1596

vits, skall särskild förteckning föras.

¬

18 § Rätten skall vaka över att överförmyndare och överförmyndar-

SFS 1978:853

nämnd fullgöra sina åligg anden enligt denna balk.

19 och 20 kap,

20 kap. Vissa gemensamma bestämmelser om rättegången

1 § I mål om fad erskap, vårdnad, umgängesrätt, underhåll och omyndig­

hetsförklaring eller dess hävande äga 15 kap. 29, 30 och 30 a §§ giftermåls-
balken m otsvarande tillämpning.

2 § Vistas den, mot vilken talan enligt denna balk riktas, på okänd ort,

skall hans rätt i saken bevakas av god man enl igt 18 kap. Detsamma gäller,
om han vistas på känd ort utom riket men stämningen eller andra handling­
ar i målet ej kunna delges honom eller han underlåter att ställa ombud för

sig och särskilda skäl föreligga att förordna god man. Gode mannen skall
samråda med p art för vilken han har förordnats, i den mån det kan ske.

I fråga om ersättning till god man som avses i för sta stycket gäller vad

som föreskrives i 10 kap. 13 § om er sättning åt rättegångsbiträde.

Rättegångsbalkens bestämmelser om hämtning av part äga motsvarande

tillämpning på den som i annan egenskap än vittne eller sakkunnig skall hö­

ras i mål eller äre nde som avses i denn a balk.

Då fråga är om omyndighetsförklaring, bör iakttagas att förordnande om

skyldighet att inställa sig personligen ej ges beträffande den som avses med

ansökningen, om inställelsen skulle kunna medföra men eller fara för ho­

nom.

3 § Ansökan om annan rättens åtgärd med avseende på förmynderskap

än förmyndares förordnande eller entledigande får, såvida fråga ej är om

ärende enligt 9 kap. 2 a §, göras, förutom av överförmyndaren och för­

myndare, av den omyndige själv, om han fyllt sexton år, samt av hans ma­

ke och närmaste fränder. Fråga som avses i d enna paragraf skall rätten
också taga upp självmant, när anledning förekommer därtill.

1 ärende som avses i första stycket skall rätten, när det rör omyndig som

fyllt sexton år, bereda denne tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

Mot rättens beslut i ärende som avses i första stycket får talan föras, för­

utom av de n som beslutet särskilt rör, av var och en som har rätt att göra

ansökan.

Mot beslut, varigenom det förelagts förmyndare att vid vite fullgöra

visst åliggande, får talan föras endast i samb and med klagan över rättens
beslut om utdömande av vitet.

4 § Överförmyndarens tillstånd till åtgärd beträffande omyndigs egen­

dom får sö kas endast av förmyndaren. Mot överförmyndarens beslut i så­
dant ärende och mot överförmyndarens förordnande, att förbehåll enligt

15 kap. 9 § andra stycket ej skall gälla, får talan föras endast av förmynda­

ren samt, såvida ärendet angår omhändertagande av egendom, varöver

den omyndige råder, eller återkallelse av förmyndarens eller överförmyn­
darens tillstånd för omyndig att driva näring, av den omyndige själv, om

han fyllt se xton år.

Mot överförmyndarens beslut i fall som avses i 13 kap. 8 § tre dje stycket

får talan ej föras.

1597

¬

SFS 1978:853

20 kap.

5 § Bestämmelserna i 3 och 4 §§ om förmyndare och förmynderskap gäl-,
la i tillämpliga delar beträffande god man och godmanskap. Härvid skola
bestämmelserna om omyndig, hans make och närmaste fränder, då fråga

är om godmanskap som avses i 18 kap. 3 eller 4 §, gälla den, för vilken god

man förordnats, samt dennes make och närmaste fränder. Då fråga är om

godmanskap för omyndig, har i ärende som avses i 3 § iiven förmyndaren
sådan behörighet som anges där.

6 § Talan mot överförmyndarens beslut i ärend e enligt denna balk föres
skriftligen hos rätten inom två veckor från den dag klaganden fick del av

beslutet.

7 § I mål eller ärende, där överförmyndaren fört talan, får rätten, när

skäl föreligga, vid målets eller ärendets avgörande tillerkänna överförmyn­
daren ersättning av allmänna medel för det arbete han nedlagt på målets el­

ler ärendets utförande samt för nödiga utgifter. Rätten prövar också huru­
vida ersättningen skall återgäldas av överförmyndarens motpart eller stan­

na på s tatsverket.

Överförmyndaren får anlita ombud i mål eller är ende där han för talan.

8 § Beslut eller dom, som i mål om omyndighetsförklaring eller i ärende
om förmynderskap eller godmanskap enligt denna balk meddelas av över­

förmyndaren eller rätten, länder till efterrättelse utan hinder av att talan fö­

res däremot. Vad som nu ha r sagts gäller ej rättens avgörande, varigenom

avtal om sammanlevnad i oskiftat bo häves eller förmyndare eller god man

dömes till utgivande av försuttet vite.

9 § 1 fråga om mål eller ärende, där barnavårdsnämnd eller överförmyn­

dare har rätt att föra talan, skall 20 § lagen (1946: 804) om införande av nya

rättegångsbalken äga motsvarande tillämpning.

Första stycket gäller ej mål om fastställande av faderskap, vårdnad om

eller underhåll till b arn.

10 § 1 må l eller ärende som avses i de nna balk kan rätten, när det finnes

lämpligt, förordna att förhandling skall ske inom stängda dörrar.

11 §'^ Mot beslut som underrätt har meddelat under rättegången i fråga,

som avses i 6 kap . 13 §, 7 kap. 15 §, 10 kap. 14 §, 11 kap. 15 eller 16 § eller

18 kap. 14 §, skall t alan föras särskilt.

12 § Mot hovrättens beslut i fråga som avses ill § får talan ej föras. Det­

samma gäller ärende som först har handlagts av överförmyndaren.

13-41 §§'•>

1598

" Senaste lydelse 1976:1118.

Paragraferna upphävda genom 1976:6 12.

¬

21 kap. Om verkställighet av dom eller beslut rörande vårdnad m. m.

SFS 1978:853

Verkställighet av dom eller beslut

1 § Verkställighet av vad allmän domstol i dom eller beslut bestämt om

vårdnad eller umgängesrätt eller om överlämnande av barn sokes hos läns­

rätten.

Har domen eller beslutet icke vunnit laga kraft och är ej särskilt medgi­

vet att verkställighet ändå får ske, får länsrätten icke vidtaga åtgärd enligt

2 eller 3 §.

2 § Innan länsrätten förordnar om verkställighet, äger den uppdraga åt
ledamot eller suppleant i barnavårdsnämnden eller tjänsteman inom barna­

vården att verka för att den som har hand om barnet frivilligt skall fullgöra
vad som åligger honom. Sådant uppdrag får även lämnas åt annan lämplig
person.

Den som fått uppdrag enligt första stycket skall inom tid som länsrätten

bestämmer lämna denna en redogörelse för de åtgärder som vidtagits och

vad som förekommit vid u ppdragets utförande. Tiden får ej utan synnerli­

ga skäl sättas längre än två veckor.

3 § Förordnar länsrätten om verkställighet, äger den förelägga vite eller,

om det anses nödvändigt, besluta att barnet skall hämtas genom polismyn­
dighets försorg. Länsrätten kan även i sam band med förordnandet lämna

uppdrag enligt 2 §, om sådant ej förekommit tidigare.

Om särskilda skäl föreligga, får länsrätten för att underlätta barnets

överflyttning föreskriva, att barnet tillfälligt skall omhändertagas på lämp­
ligt sätt.

Länsrätten äger utdöma förelagt vite.

4 § Har barnet fyllt femton år, får verkställighet icke ske mot dess vilja,
utan att länsrätten finner det nödvändigt av hänsyn till bar nets bästa. Det­
samma gäller, om barnet ännu ej fyllt femton år men nått sådan mognad att
dess vilja bö r beaktas på motsvarande sätt.

5 § Är det uppenbart att förhållandena ändrats väsentligt sedan allmän

domstols dom eller beslut meddelades, kan länsrätten vägra verkställighet,
om det av hänsyn till barn ets bästa är påkallat att fråga om ändring beträf­
fande vårdnad eller umgängesrätt prövas av allmän domstol. Sådan fråga

upptages av allmän domstol på ansökan av den som varit part i ärendet hos

länsrätten eller av barnavårdsnämnd.

Länsrätten får även i ann at fall vägra verkställighet, om risk, som ej är

ringa, föreligger för skada på barnets kroppsliga eller själsliga hälsa.

Överflyttning av barn i andra fall
6 § Även om dom eller beslut som avses i 1 § ej föreligger, äger den som

har vårdnaden att, när barnet vistas hos annan, påkalla länsrättens åtgärd

för att barnet skall överflyttas till honom.

Föreligga särskilda skäl att fråga om ändring beträffande vårdnaden prö­

vas av allmän domstol, kan länsrätten vägra att vidtaga den sökta åtgär­

den.

I övrigt äga 2-5 §§ tillämpning.

1599

¬

\ ^

----ft.

SFS 1978:853

7 § Bestämmelserna i 6 § äga motsvarande tillämpning, när föräldrar el-,

2l kap.

ler adoptivföräldrar gemensamt ha vårdnaden och en av dem utan beak-

tansvärt skäl egenmäktigt bortfort eller kvarhåller barnet samt den andre
begär rättelse.

Gemensamma bestämmelser

8 § Hämtning och annan åtgärd beträffande barnet skall utföras på ett fÖr

barnet så skonsamt sätt som möjligt.

Vid hämtning skola ledamot eller suppleant i barnavårdsnämnd eller

tjänsteman inom barnavården och, om möjligt, läkare närvara. Om barnet
på grund av sjukdom ej bör flyttas eller annat särskilt hinder möter, skall
hämtningen uppskjutas.

9 § Föreligger i äre nde som avses i de tta kapitel fara att barnet föres ur

landet eller är ärendet av annan anledning brådskande, kan länsrätten

omedelbart förordna, att barnet skall omhändertagas på sätt länsrätten fin­

ner lämpligt.

Kan beslut enligt första stycket ej avvaktas, får polismyndighet vidtaga

sådan omedelbar åtgärd som kan ske utan skada för barnet. När sådan åt­
gärd vidtages, skola om möjligt ledamot eller suppleant i b arnavårdsnämn­
den eller tjänsteman inom barnavården och läkare närvara. Åtgärden skall
genast anmälas till län srätten, som utan dröjsmål prövar om den skall be­

stå.

10 § I ärende enligt detta kapitel kan länsrätten förordna, att barnet skall

undersökas av läkare.

I kallelse till lä karundersökning äger länsrätten förelägga vite. Länsrät­

ten äger utdöma förelagt vite.

11 § Beträffande parts skyldighet att ersätta motparts kostnader i ärende
enligt detta kapitel äga utsökningslagens bestämmelser om kostnader i ut-

sökningsmål hos överexekutor motsvarande tillämpning.

Kostnad för utförande av uppdrag enligt 2 § första stycket andra punk­

ten, hämtning eller omhändertagande av barn och läkarundersökning beta­
las av allmänna medel. Fråga om ersättning för sådan kostnad prövas av
länsrätten.

12 § Länsrätten kan förordna att beslut enligt detta kapitel som ej avser
utdömande av vite eller ersättning för parts kostnad skall lända till omedel­

bar efterrättelse.

13 § Beslut enligt detta kapitel angående överflyttning utgör ej hinder att

den därvid avgjorda frågan prövas på n ytt, när ändrade förhållanden eller
annat särskilt skäl föranleder det.

14 § Vid handläggning i kammarrätt av mål enligt detta kapitel skola

nämndemän ingå i r ätten.

Överf>ångshes tämmelser

J500

Denna lag"^ träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser i fråga

'•> 1974:1038.

¬

om arvode och annan ersättning till förmyndare och gode män gäller dock

SFS 1978:853

fortfarande, om uppdraget som förmyndare respektive god man upphört

21 kap.

föreden 1 januari 1976.

Skall någon som omyndigförklarats före den 1 januari 1976 åter förklaras

myndig, gäller bestämmelsen i 20 k ap. 21 § om företeende av läkarintyg

endast om grunden för omyndighetsförklaringen varit sinnessjukdom, sin-
nesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten.

Val av överförmyndare och ledamöter i öve rförmyndarnämnd samt er­

sättare för dessa skall med tillämpning av denna lag äga rum första gången
före utgången av år 1975. Valet skall avse tiden intill utgången av år 1976.

I fråga om de överförmyndare och ledamöter i överförmyndarnämnd

samt ersättare för dessa som valts enligt äldre bestämmelser upphör löpan­
de tjänstgöringstider vid utgången av år 1975.

1. Denna lag^® träder i kraf t den 1 januari 1977, då lagen (1969:618) om

fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap skall upphöra att gäl­

la.

2. Talan som avses i 3 kap. 1 § får icke väckas, om rätten till motsvaran­

de talan på grund av äldre bestämmelser har gått förlorad före ikraftträdan­

det av denna lag.

3. Har arvinge till man som enligt äldre bestämmelser skall anses som

fader till visst barn väckt talan angående barnets äktenskapliga börd och är

målet anhängigt vid ikraftträdandet av denna lag, skall talan slutligt prövas
utan hinder av att motsvarande rätt att föra talan ej föreligger enligt de nya
bestämmelserna. I f råga om förutsättningarna för bifall till talan gäller 1

kap. 2 § första stycket i d ess nya lydelse.

4. I fråga om barn som har fötts före utgången av år 1969 gäller b eträf­

fande barnavårdsnämndens skyldighet att sörja för att faderskapet faststäl­

les vad som före utgången av år 1969 var föreskrivet om barnavårdsmans

skyldighet i sådant avseende. Den nya bestämmelsen i 3 kap. 6 § andra
stycket äger dock tillämpning även i sådant fall.

5. I mål om fastställande av faderskap till barn kan talan om barnets

egenskap av trolovningsbarn enligt äldre rätt upptagas till prövning, om

barnet är fött före utgången av år 1969 eller den uppgivne fadern har avlidit

dessförinnan.

6. Bestämmelsen i 7 k ap. 8 § i de ss nya lydelse tillämpas även på dom

som med delats före ikraftträdandet och på avtal som slutits före nämnda

tidpunkt. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt vid domstol prövas

dock enligt 7 kap. 8 § i dess äldre lydelse.

7. Bestämmelserna i 7 kap. 10 § i dess äldre lydelse om skyldighet för fa­

der till barn utom äktenskap att bidraga till underhåll av barnets moder
äger fortfarande tillämpning, om barnet har fötts före ikraftträdandet av
denna lag.

8. Har någon, före ikraftträdandet av denna lag, enligt 20 § lagen

(1969:618) om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap skrift­

ligen åt agit sig att utge underhållsbidrag till moder till barn utom äkten­

skap, gäller äldre bestämmelser i fråga om verks tällighet på grund av hand-

'" 1976:612.

101-SFS 1978

¬

SFS 1978:853

lingen. I övrigt gäller i fråga om sådant åtagande i tillämpliga delar vad som

i lag eller annan författning är föreskrivet för fall då rätten enligt 7 kap. 12 §

foräldrabalken i dess nya lydelse har meddelat förordnande om underhålls­

bidrag till barn .

1. Denna lag''' träder i k raft,

såvitt avser 6 kap. 7-9, 10 a och 12 §§ samt 20 k ap. 9 § den I januari

1979,

såvitt avser 7 kap. 4 § den 1 januari 1980, och
i övrigt den 1 juli 1979.
Vad som föreskrivs i 7 kap. 12 § i nya lydelsen om a tt fråga om underhåll

till barn kan väckas i samband med mål om vårdnaden om barn skall till-

lämpas redan fr. o. m. den 1 januari 1979.

Bestämmelserna i 7 kap. 4 § i äldre lydel se upphör att gälla vid utgången

av juni 1979.

2. Fråga om vårdnad som har väckts före ikraftträdandet handläggs en­

ligt äldre bestämmelser.

3. Är mål om underhåll anhängigt vid ikraftträdandet, prövas målet en­

ligt äldre bestämmelser.

4. Talan om underhållsbidrag som har väckts före utgången av år 1979

får utan hinder av 7 kap. 8 § i dess nya lydelse bifallas för längre tid tillbaka
än tre år före den dag då talan väcktes, i den mån inte fordran på bidraget

skulle ha preskriberats enligt äldre bestämmelser.

5. Bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser skall

bestå enligt vad som följer av domen eller avtalet.

6. Bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser skall

fullgöras enligt de nya bestämmelserna. Rätten att kräva ut underhållsbi­

drag som har förfallit till betalni ng går dock inte förlorad före utgången av
år 1979, om den inte skulle ha gått förlorad dessförinnan enligt äldre be­

stämmelser,

7. För bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser

gäller i fråga om j ämkning och omprövning de nya bestämmelserna.

Har någon enligt 7 kap. 7 § andra stycket i dess äldre lydelse slutit avtal

om att betala engångsbelopp till barnet, får talan om jämkning enligt 7 kap.

10 § första stycket i dess nya lydelse dock inte föras i fråga om av talet.

Omprövning enligt 7 kap. 10 § tredje stycket i nya lydels en kan påkallas

tidigast den 1 juli 1982.

Underhållsberättigad som enligt 7 kap. 7 § i des s äldre lydelse är oför­

hindrad att göra gällande rätt till högre underhållsbidrag får utan hinder av

de nya bestämmelserna väcka talan om sådant bidrag intill utgången av år

1979.

8. Bestämmelserna i 15 kap. 12 § andra stycket i äldre ly delse tillämpas

fortfarande om arvlåtaren har avlidit före ikraftträdandet.

9. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift

1602

"1978:853.

¬

som har ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, tillämpas i stället den

SFS 1978; 853

nya bestämmelsen.

På regeringens vägnar

SVEN ROMANUS

Bo Broomé

(Justitiedepartementet)

¬