SFS 1990:1526

SFS 1990:1526 Lag

Utkom från trycket

om ändring i föräldfabalken;

den 15 januari 1991
Omtryck

utfärdad den 13 december 1990.

Enligt riksdagens beslut' föreskrivs i fråga om foräldrabalken^

dels att 1 kap. 2— 4 §§, 2 kap. 5 §, 3 kap. 1 och 3 §§ samt 6 kap. 4—6, 10,

15 och 18 — 20 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i 6 kap. skall inforas en ny paragraf, 6 a §, av följande lydelse.

Balken kommer därför att ha följande lydelse från och med den dag då

denna lag träder i kraf t.

1 kap. Om faderskapet till barn

1 § Är vid barns födelse modem gift, skall mannen i äktenskapet anses
som barnets fader, om ej annat följer av 2 §. Detsamm a gäller, om modem

är änka och barnet födes inom sådan tid efter mannens död att det kan

vara avlat dessförinnan. Lag (1976:612).

2 § Rätten skall förklara att mannen i äktenskapet ej är fader till barnet,

om

1. det är utrett att modem har haft samlag med annan än mannen under

tid då bamet kan vara avlat och det med hänsyn till samtliga omständighe­

ter är sannolikt att bamet har avlats av den andre,

2. det på gmnd av bamets arvsanlag eller annan särskild omständighet

kan hållas fÖr visst att mannen ej är bamets fader, eller

3. bamet har avlats före äktenskapet eller under det att makarna levde

åtskilda och det ej är sannolikt att makama ha haft samlag med varandra

under tid då bamet kan vara avlat.

Godkänner mannen i äktenskapet skriftligen annan mans bekräftelse av

faderskapet och har i fråga o m bekräftelsen iakttagits bestämmelserna i

4 §, skall därigenom anses fastställt att mannen i äktenskapet ej är bamets

fader. Bekräftelsen skall dock i detta fall alltid vara skriftligen godkän d av

modem. Lag (1990:1526).

3 § Föreligger ej fall som avses i 1 § eller har rätten meddelat förklaring
enligt 2 § första stycket, fastställs faderskapet genom bekräftelse eller dom.

Lag (1990:1526).

4 § Bekräftelse av faderskap sker skriftligen och skall bevittnas av två

personer. Bekräftelsen skall skriftligen godkännas av socialnämnden och

av modem eller särskilt förordnad förmyndare for bamet. Har bamet

uppnått myndig ålder, skall bekräftelsen i stället godkännas av bamet

självt. Socialnämnden får lämna sitt godkännande endast om det kan

antagas att mannen är fader till bamet.

Bekräftelse kan ske även före bamets födelse.

•tT

2764

' Prop. 1990/91:8, LU13, rskr.53.

^ Balken omtryckt 198 3:485.

¬

'

Visas senare att, den som har lämnat bekräftelse ej är fader till b arnet,

SFS 1990:1526

skall rätten förklara att bekräftelsen saknar verkan mot honom. Lag

(1990:1526).

5 § Skall faderskap fastställas genom dom, skall rätten förldara en man

vara fader, om det är utrett att han har haft samlag med barnets moder
under tid då barnet kan vara avlat och det med hänsyn till samtliga

omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av honom. Lag
(1976:612).

6 § Har insemination utförts på modem med samtycke av hennes make

eller av annan man som bodde tillsammans med henne under äktenskaps-
liknande förhållanden och är det med hänsyn till samtliga omständigheter
sannolikt att barnet har avlats genom inseminationen, skall vid tillämp­

ning av 2 -5 §§ den som har lämnat samtycket anses som barnets fader.

Lag (1984:1139).

7 § Har befruktning av modems ägg utfö rts utanför hennes kropp med

samtycke av hennes make eller sambo och är det med hänsyn till samtliga
omständigheter sannolikt att barnet har avlats genom befmktningen, skall

vid tillämpning av 2 —5§§ den som har lämnat samtycket anses som
barnets fader. Lag (1988:712).

2 kap. Om socialnämnds medverkan vid fastställande av faderskap

1 § Skall inte enligt 1 kap. 1 § en viss man anses som far till ett barn som

står under någons vå rdnad, är socialnämnden skyldig att försöka utreda

vem som är far till barnet och se till att faderskapet fastställs, om bamet
har hemvist i Sverige. Lag (1985:368).

2 § Uppgiftema enligt 1 § åligger socialnämnden i den kommun där
bamet är kyrko bokfört. Lag (1985:368).

3 § Ändras förhållande som anges i 2 § sedan socialnämnden inlett sin

utredning, är nämnden ändock skyldig att slutföra sin uppgift.

Socialnämnden kan flytta över ärendet till socialnämnden i annan kom­

mun, om det skulle avsevärt underlätta utredningen. Om sådant beslut

skall den andra socialnämnden genast underrättas.

Talan mot socialnämnds beslut enligt andra stycket föres hos länsstyrel-

sen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut föres talan hos kammarrätten
genom besvär. Lag (1981:26).

/i /1/15'' ^ § Socialnämnden skall vid sin utredning inhämta upplysningar från

''^odem och and ra personer som kunna lämna uppgifter av betydelse för

utredningen.

På n ämndens begäran skall socialnämnden i annan kommun lämna

biträde vid utredningen. Lag (1981:26).

2765

k

¬

SFS 1990:1526

5 § Om faderskapsfrågan kan bedömas med tillräcklig säkerhet på grund
av socialnämndens utredning, bör nämnden bereda den som antas vara

fader till barnet tillfälle att bekräfta faderskapet. Lag (1990:1526).

6 § Socialnämnden bör verka för att blodundersökning äger rum beträf­

fande modem, barnet och den som kan vara fader till barnet, om denne

begär det eller anledning finns till antagande att modem haft samlag med

mer än en man under tid då barnet kan vara avlat. Lag (1981:26).

7 § Socialnämnden får lägga ned påbörjad utredning angående faderska­

pet, om det

1. visar sig omöjligt att få erforderliga upplysningar for bedömning av

faderskapsfrågan,

2. framstår som utsiktslöst att forsöka få faderskapet fastställt av dom­

stol,

3. foreligger s amtycke av modem eller särskilt forordnad förmyndare

enligt 4 kap. 5 § till adoption av bamet, eller

4. av särskilda skäl finns anledning till antagande att fortsatt utredning

eller rättegång skulle vara till men for bamet eller utsätta modem for

påfrestningar som innebära fara för hennes psykiska hälsa.

Talan mot socialnämnds beslut att lägga ned påböijad faderskapsutred­

ning föres hos länsstyrelsen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut föres

talan hos kammarrätten genom besvär. Lag (1981:26).

8 § Vid socialnämnden skall föras protokoll över vad som förekommer

vid utredningen av betydelse fÖr faderskapsfrågan. 1 protokollet antecknas

även sådana uppgifter som kunna ha betydelse för skyldigheten att utge

bidrag till barnets underhåll.

Utredningen bör bedrivas skyndsamt. Den skall vara slutförd inom ett

år från barnets födelse, om ej särskilda skäl föranleda annat. Lag
(1981:26).

9 § Skall en viss man enligt 1 kap. 1 § anses som far till ett bam som står

under någons vårdnad och har bamet hemvist i Sverige, skall socialnämn­

den, om vårdnadshavaren eller någon av vårdnadshavama eller mannen

begär det och det är lämpligt, utreda om någon annan man kan vara far till
bamet.

I fråga om utredningen tillämpas 2-6 och 8 §§. Utredningen får läggas

ned, om det föreligger skäl som anges i 7 § första stycket 1 eller 4 eller om

det annars är lämpligt.

Talan mot en socialnämnds beslut att inte påböija utredning enligt

denna paragraf eller att lägga ned en påbörjad utredning förs hos lä nssty­

relsen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut fors talan hos kammarrät­

ten genom besvär. Lag (1985:368).

2766

¬

\

).

3 kap. Vissa bestämmelser om rättegången i mål om faderskap

SFS 1990:1526

Mål om hävande av faderskap
I §' Vill man som enligt 1 kap. 1 § skall a nses som barns fader vinna

förklaring enligt 1 kap. 2 § första stycket att han icke är fader till b arnet,

skall han väcka talan härom mot barnet eller, om barnet har avlidit, dess
arvingar.

Är mannen död och har han inte varaktigt sammanbott med barnet och

inte heller efter barnets födelse bekräftat att barnet är hans, har den
avlidnes maka och var och en som jämte eller näst efter barnet är berätti­

gad till arv efter mannen rätt att väcka talan om att mannen ej är fader till

barnet. Efterlämnar den avlidne förutom maka sådana arvingar som avses

1 3 kap. 2 § ärvdabalken, har var och en av dem rätt att väcka talan under

här angivna förutsättningar.

Rätt att väcka talan föreligger ej, om vid mannens död mer än ett år har

förflutit från det att talan, som grundats på att mannen är fader till barnet,

väckts mot honom och han fått del därav eller om mer än ett år har

förflutit sedan anspråk på samma grund framställts mot mannens dödsbo.

Lag (1990:1526).

2 § Vill barn vinna förklaring enligt 1 kap. 2 § första stycket att viss man

inte är dess fader, skall barnet väcka talan härom mot mannen eller, om

han är dö d, hans arvingar. Efterlämnar mannen förutom maka sådana

arvingar som avses i 3 kap. 2 § ärvdabalken, skall talan, såvitt angår dessa,
riktas mot den eller dem som har de n bästa arvsrätten efter mannen när
talan väcks. Lag (1987: 790).

3 §" Talan som avses i 1 eller 2 § får väckas vid rätten i den ort där

barnet har sitt hemvist eller, om det har avlidit, vid den r ätt som har att ta
upp tvist om arv efter barnet. Finns det inte någon annan behörig domstol,

skall målet tas upp av Stockholms tingsrätt.

Detsamma gäller talan enligt 1 kap. 4 § tredje stycket om att en fader­

skapsbekräftelse saknar verkan mot den som har lämnat den. Lag

(1990:1526).

4 § Är part i mål som avses i 1 eller 2 § underårig, får förmyndaren eller

god man, om sådan enligt 11 ka p. skall förordnas, föra talan för honom.

Modem skall höras i måle t, om det kan ske. Lag (1988:1251).

Mål om fastställande av faderskap

5 § Talan om f astställande av faderskap väckes av barnet.

I fall som avses i 2 ka p. 1 § föres barnets talan av socialnämnden. Har

modern vårdnaden om barnet, får ho n alltid föra barnets talan, äve n om
hon ej har up pnått myndig ålder. Talan får vidare alltid föras av särskilt

förordnad förmyndare för barnet. Lag (1981:26).

6 § Är mål om fastställande av faderskap anhängigt, kan frågan om
faderskapet till barnet prövas endast i det målet. Talan får i målet föras

mot flera män. I avliden mans ställe stämmas de arvingar till den döde

som anges i 2 §.
'Senaste lydelse 1987:790.

."Senaste lydelse! 985:368.

2767

¬

SFS ]195'0:1526

I fall då socialnämnd har att sörja för att faderskap fastställes skall

nämnden föra talan mot den man eller de män som enligt nämndens

utredning eller vad som framkommit under målets handläggning skäligen
kunna komma i fråga som fader till barnet.

På ansökan av svarande skall rätten utfärda stämning på man , som ej

redan är instämd i m ålet, och pröva om mannen är fader till barnet. Om

sådan ansökan gäller i tillä mpliga delar vad som är föreskrivet om stäm­

ningsansökan. Lag (1981:26).

7 § I fall då socialnämnd har att söija för att faderskap fastställes väckes

talan vid r ätten i den o rt där socialnämnden finns. Rätten kan flytta över
målet till annan domstol, om det skulle avsevärt underlätta handläggning­

en av målet.

I andra fall än som avses i första stycket väckes talan om fastställande av

faderskap vid den rätt där mannen skall svara i tvistemål i allmänhet eller,

om talan föres mot flera män, en av dem har att svara. Talan mot avliden

mans arvingar får väckas vid den rätt där dödsboet svarar. Finns ej

behörig domstol enligt vad som nu har sagts, upptages målet av Stock­
holms tingsrätt. Lag (1981:26).

8 § I samband med att socialnämnden väcker talan skall protokollet

över nämndens utredning ges in till rätten. Väckes talan av annan och har
socialnämnden gjort utredning i frågan, skall rätten infordra socialnämn­

dens protokoll.

Svarande skall delges protokollet i samband med stämningen.

Rätten kan förelägga socialnämnden att fullständiga utredningen om

faderskapet. Lag (1981:26).

9 § Rätten skall se till att frågan om faderskapet till barnet blir tillbör-

ligen utredd. Var och en som kan föra talan på barnets vägnar skall beredas
tillfälle att yttra sig i målet.

Vittnesförhör får ej äga rum i syfte att styrka att vittnet har haft samlag

med modem under tid då barnet kan antagas vara avlat.

Talan får ej prövas slutligt före barnets födelse. Lag (1976:612).

10 § Återkallas talan mot en av flera män, får målet avskrivas i den

delen endast om alla samtycka. Avser återkallelse den som har stämts
enligt 6 § tredje stycket, krävs samtycke även från barnet.

Samtidigt med att målet avskrives i viss del skall rätten fatta beslut om

rättegångskostnaden i den delen. Lag (1976:612).

11 § 1 fall då socialnämnd för talan om fastställande av faderskap galla i .

fråga om rättegångskostnad andra och tredje styckena i stället för 18 leap, i

1 — 7 §§ rättegångsbalken.

Part skall bära sin rättegångskostnad. Svarande kan dock förpliktas a tt ,

helt eller delvis ersätta annan part dennes rättegångskostnad, om han har
förfarit på sät t som avses i 18 ka p. 3 eller 6 § rättegångsbalken eller o m

annars särskilda skäl föreligga.

Har parts ställföreträdare, ombud eller biträde förfarit på sätt som avses,

2768

i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken, kan han förpliktas ersätta kostnål|)^^''®

"PN

¬

• som därigenom vållats annan part. Rätten kan besluta härom även utan

SFS 1990; 1526

yrkande. Lag (1981:26).

12 § Fullfbljes talan, skall den högre rätten pröva faderskapsfrågan i hela

dess vidd. Erinran härom skall intagas i föreläggande att inkomma med
genmäle.

Finner högre rätt att någon som icke är part i målet skäligen kan komma

i fråga som fad er till barnet, skall domen på yrkande av part undanröjas
och målet i dess helhet visas åter till den domstol som först har dömt i
målet.

Bestämmelserna i 9 och 10 §§ äg a motsvarande tillämpning vid målets

handläggning i högre rätt. I fall då socialnämnd för talan äga även 8 §

tredje stycket och 11 § motsvarande tillämpning i högre rätt. Lag

(1981:26).

Förening av mål

13 § Utan hinder av att viss man enligt 1 kap. I § skall anses som barn s

fader får, under förutsättning att talan som avses i 1 kap. 2 § första stycket
har anhängiggjorts och ännu ej prövats, vid samma domstol väckas talan
om fastställande av att annan man är barnets fader. Om så sker, skola
målen handläggas i en rättegång.

Bifalles såväl talan o m förldaring enligt 1 k ap. 2 § första stycket som

talan om fastställande av faderskapet och fullföljes talan beträffande den

förstnämnda frågan, skall den högre rätten pröva också den andra frågan,

även om talan ej har fullföljts i den delen. Lag (1976:612).

^ kap. Om adoption
1 § Man eller kvinna, som fyllt tjugufem år, må med rättens tillstånd
antaga adoptivbarn. Rätt att antaga adoptivbarn tillkommer även den som

fyllt aderton m en ej t jugufem år, om adoptionen avser eget barn, makes

bam eller makes adoptivbarn eller om synnerliga skäl eljest föreligga. Lag

(1974:236).

2 § har upphävts genom lag (1988:1251).

list

3 § Makar må ej adoptera annorledes än gemensamt. Dock må ena
maken ensam antaga adoptivbarn, där den andre vistas å okänd ort eller är
sinnessjuk eller sinnesslö, ävensom eljest med den andres samtycke adofv
tera dennes bam eller adoptivbarn eller ock eget ba m. Lag (1970:840).

4 § Andra än makar må ej gemensamt antaga adoptivbarn. Lag
(1970:840).

.j S g Den som h ar fyllt tolv år får inte adopteras utan eget samtycke.

^1 Sådant samtycke behövs dock inte, om den som skall adopteras

, j 1. är under sexton år och det skulle skada honom eller henne att bli

tillfrågad, eller

,,''- 2. är varaktigt förhindrad att lämna samtycke på grund av psykisk

' Ij^jukdom, häm mad förståndsutveckling eller psykisk abnormitet av annat

2769

^ g eller på gmnd av något annat liknande förhållande. Laj? ('Z 95/.-iöJj.

¬

SFS 1990:1526

5 a § Den som inte har fyllt arton år fär ej adopteras utan föräldrarnas
samtycke. Moderns samtycke skall ha lämnats sedan hon har återhämtat

sig tillräcldigt efter nedkomsten. Vid ado ption av någon annans adoptiv­

barn skall i stället sam tycke inhämtas från barnets adoptivföräldrar eller,

om en adoptivförälder är gift med någon av barnets föräldrar, från båda

dessa makar.

Samtycke enligt första stycket behövs ej av den som är sinnessjuk,

sinnesslö, utan del i vårdnaden eller på okänd ort. Är detta fallet beträffan­
de var och en av dem som enligt första stycket skall sa mtycka till adoptio­

nen, skall i stället samtycke inhämtas från barnets förmyndare. Lag

(1988:1251).

6 § Rätten skall pröva om det är lämpligt att adoptionen äger rum.

Tillstånd fär ges endast om adoptionen är til! fördel för barnet samt
sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller det annars med

hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns

särskild anledning till adoptionen.

Ansökningen får inte bifallas, om det från någon sida har getts eller

utlovats ersättning eller om det har avtalats om bidrag till barnets under­

håll. Underhållsbidrag i for m av engångsbelopp är dock inte hinder för

tillstånd till adoptionen, om beloppet har inbetalts till socialnämnden i
den församling där adoptanten är kyrkobokförd eller om det till nämnden

har utfärdats en förbindelse på beloppet, vilken har godkänts av sökanden

och nämnden. För det belopp som har inbetalts till nämnden skall genom

dess försorg hos ett svenskt försäkringsbolag inköpas en efter underhålls­
skyldigheten anpassad livränta åt barnet, om inte avtalet hindrar det eller

nämnden finner att beloppet kan användas på något annat lämpligt sätt för
barnets underhåll.

Ett avtal om ersättning eller underhåll, som borde ha medfört att ansök­

ningen avslogs om rätten hade känt till avtalet, är utan verkan även om

ansökningen bifalls. Lag (1983:397).

7 § Såvitt angår adoptivbarnets ställning til! adoptanten och dennes
släktingar upphör all verkan av a doptionen, om

1. adoptivbarnet adopteras av annan än adoptantens make, eller

2. adoptanten ingår äktenskap med adoptivbarnet. Lag (1970:840).

8 § Vid tillämpning av bestämmelse i lag eller annan författning som

tillägger släktskap eller svågerlag rättslig betydelse skall adoptivbarn anses
som adoptantens barn och icke som barn till sina biologiska föräldrar. Har

make ad opterat andre makens barn eller adoptivbarn, skall dock barnet

anses som makarnas gemensamma.

Första stycket gäller e j, om annat är särskilt föreskrivet eller följer av

rättsförhållandets natur. Lag (1976:6 12).

9 § Laga domstol i ä rende om antagande av adoptivbarn är rätten i den

ort där adoptanten har sitt hemvist. Finns ej behörig domstol enligt vad
som nu har sagts, upplages ärendet av Stockholms tingsrätt. Lag t -u,

(1976:612).

,

<4

2770

¬

10 § I ärende om antagande av adoptivbarn skall rätten inhämta upplys-

SFS 1990:1526

nihgar om barnet och sökan den samt huruvida veder lag eller bidr ag till
barnets underhåll är givet eller utfäst. Har barnet ej fyllt aderton år, skall
yttrande inhämtas' från social nämnden i den kommun där sökanden är
kyrkobokförd och från socialnämnden i den kommun där .den som har
vårdnaden om barnet är kyrkobokförd.

Fader ell er moder, vars samtycke till adoptionen ej erfordras, skall

ändock höras, om det kan ske . Vid adoption av adoptivbarn skall vad nu
sagts i stä llet gälla adop tanten eller, om make adop terat andre makens
barn, var och en av makarna. Finns särskild förmyndare vars samtycke ej

erfordras, skall även han höras. Lag (1981:26).

11 § Mot rättens beslut i ä rende om antagande av adoptivbarn får talan

fullföljas av sökanden eller den som skall höras i ärendet. Lag (1976:612).

12 § har upphävts genom lag (1970:840).

13 § har upphävts genom lag (1970:840).

5 kap. Om barnets namn

1 § Om barnets namn är särskilt stadgat. Lag (1963:523).

2 § har upphävts genom lag (1963:523).

3 § har upphävts genom lag (1963:523).

6 kap. Om vårdnad och umgänge

Inledande bestämmelser
1 § Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall

behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för
kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Lag (1983:47).

2 § Barn står under vårdnad av båda föräldrarna ell er en av dem, om
inte rät ten har anförtrott vårdnaden åt en eller två särski lt förordnade
förmyndare. Vårdnaden om ett barn best år till dess att barnet fy ller arton

år eller dessförinnan ingår äktenskap.

Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personli­

ga förhållanden och sk all se ti ll att barnets behov enligt I § bl ir tillgodo­

sedda. B arnets vårdna dshavare svarar även för att barnet får den tills yn

som behövs med hänsyn till dess ålder, utveckling och övriga omständig­

heter samt skal l bevaka att barnet får tillfredsställande försöijning och

utbildning.

Om ansvaret i frågor som gäller barnets ekonomiska förhållanden finns

bestämmelser i 9-16 kap. Lag (1983:47).

Vårdnadshavare
3 § Barnet står från födelsen under vårdnad av båda föräldrarna, om
dessa är gifta med varandra, och i annat fall av modem ensam. Ingår

2771

¬

SFS 1990:1526

2112

föräldrarna senare äktenskap med varandra, står barnet från den tidpunk­
ten under vårdnad av dem båda, om inte rätten dessförinnan har anför­
trott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade förmyndare.

Om det döms till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna står barnet även

därefter under båda föräldrarnas vårdnad, om inte den gemensamma
vårdnaden upplöses enligt 5, 7 eller 8 §. Skall barnet även efte r domen på
äktenskapsskillnad stå under båda föräldrarnas vårdnad, skall rätten i

domen erinra om att vårdnaden alltjämt är gem ensam. Lag (1983:47).

4 § Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och vill

föräldrarna gemensamt utöva vårdnaden, skall rätten på talan av dera
båda förordna i enlighet med deras begäran, om inte gemensam vårdnad

är uppenbart oförenlig med barnets bästa.

Föräldrarna kan fä gemensam vårdnad också genom registrering hos

pastorsämbetet efter anmälan av dem båda

1. till s ocialnämnden i s amband med att nämnden skall godkänna en

faderskapsbekräftelse, eller

2. till pastorsämbetet u nder förutsättning att förordnande om vårdna­

den inte har meddelats tidigare och att föräldrarna och barnet är svenska

medborgare. Lag (1990:1526).

6 § Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och vill någon

av dem fä ändring i vårdnaden, skall rätten efter vad som är bäst för bamet
anförtro vårdnaden åt den andra föräldern, om denne vill att vårdnaden
skall flyttas över till honom eller henne, eller, om en av föräldrarna begär
gemensam vårdnad och den andra inte motsätter sig det, förordna att

föräldrarna i fortsättninge n skall utöva vårdnaden gemensamt.

Frågor om ändring i vårdnaden enligt första stycket prövas på talan av

en av föräldrarna eller båda. Lag (1990:1526).

ri

Ct

5 § Står bamet under vårdnad av båda föräldrarna och vill någon av

dem att vårdnaden inte längre skall vara gemensam, skall rätten efter vad
som är bäst för bamet anförtro vårdnaden åt en av föräldrama eller, om

den förälder som har begärt upplösning av den gemensamma vårdnaden
inte motsätter sig fortsatt gemensam vårdnad, låta den gemensamma

vårdnaden bestå.

Frågor om ändring i vårdnaden enligt första stycket prövas på talan av

en av föräldrama eller båda. I mål o m äktenskapsskillnad får rätten uta n

yrkande anförtro vårdnaden om bamet åt en av föräldrama, om gemen­

sam vårdnad är uppenbart oförenlig med bamets bästa. Lag (1990:1526).

in

•I-.

•xt.

^ t ij

il;

•:ia'

•

6 a § Vid bedömningen av vad som är bäst för bamet skall rätten fasta

avseende särskilt vid bamets behov av en nära och god kontakt med båda

föräldrama. Lag (1990:1526).

7 § Om en förälder vid utövandet av vårdnaden om ett barn gör sig^

skyldig till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i oms orgen

barnet på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveck-
ling, skall rätten besluta om ändring i vårdnaden. •

Står bamet under båda föräldrarnas vårdnad och galle r vad som sägsT ^

¬

första stycket en av dem, skall rätten anförtro vårdnaden åt den andra

SFS 1990:1526

föräldern ensam. Brister också denne i omsorgen om barnet på det sätt
som sägs i första stycket, skall r ätten flytta över vårdnaden till en eller två
särskilt förordnade förmyndare enligt 13 kap. 8 §.

Står barnet under endast en förälders vårdnad, skall rätten i fall som

avses i första stycket flytta över vårdnaden till den andra föräldern eller,

om det är lämpligare, till en eller två särskilt förordnade förmyndare enligt
13kap.8§.

Frågor om ändring i vårdnaden enligt denna paragraf prövas på talan av

socialnämnden eller, utan särskilt yrkande, i mål om äktenskapsskillnad
mellan föräldrarna eller i annat mål som avses i 5 ell er 6 §. Lag (1983:47).

8 § Har ett barn stadigvarande vårdats och f ostrats i ann at enskilt hem

än föräldrahemmet och ä r det uppenbart bäst för barnet att det rådande
förhållandet för bestå och att vårdnaden flyttas över till den eller dem som
har tagit emot barnet eller någon av dem, skall rätten utse denne eller dessa

att såsom särskilt förordnade förmyndare utöva vårdnaden om barnet.

Frågor om överflyttning av vårdnaden enligt första stycket prövas på

talan av socialnämnden. Lag (1983:47).

9 § Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna och dör en av dem,

tillkommer vårdnaden den andre ensam.

Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och dör denne,

skall rätten på ansökan av den andre eller på anmälan av socialnämnden
anförtro vårdnaden åt den andra föräldern eller, om det är lämpligare, åt

en eller två särskilt förordnade förmyndare enligt 13 kap. 8 §.

Är båda föräldrarna döda, utövas vårdnaden av barnets förmyndare.

Ug (1983:47).

10 § Står barnet under vårdnad av en eller två särskilt förordnade för­

myndare och vill någon av barnets föräldrar eller båda få vårdnaden

överflyttad till sig, skall rätten besluta efter vad som är bäst för barnet.

Rätten får dock inte flytta över vårdnaden till föräldrarna gemensamt, om
någon av dem mo tsätter sig gemensam vårdnad.

Frågor om överflyttning av vårdnaden enligt första stycket prövas på

talan av båda föräldrarna eller en av dem eller på talan av socialnämnden.

Lag (1990:1526).

Vårdnadens utövande
11 § Vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som
rör barnets personliga angelägenheter. Vårdnadshavaren skall därvid i takt
med barnets stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets

synpunkter och önskemål. Lag (1983:47).

12 § Barnet ingår självt avtal om anställning eller annat arbete, men

endast om vårdnadshavaren samtycker till avtalet. Barnet får självt säga

upp avtalet och, om barnet har fyllt sexton år, utan nytt samtycke avtala

om annat arbete av liknande art.

. j Barnet eller vårdnadshavaren får säga up p avtalet med omedelbar ver-

om det behövs med hänsyn till barnets hälsa, utveckling eller skol­

gång, Har vårdnadshavaren sagt upp avtalet av detta skäl, får barnet inte

^

därefter träffa nytt avtal utan vårdnadshavarens samtycke.

2773

; hälsa

¬

SFS 1990:1526

2774

Om verkan av att barnet ensamt har träffat avtal om arbete utan att ha

rätt till det finns bestämmelser i 9 ka p. 6 och 7 §§. Lag (1983:47).

13 § Står barnet under vårdnad av två vårdnadshavare, skall vad som
sägs i 1 1 eller 12 § gälla dem tillsammans.

Är en av vårdnadshavama till följd av frånvaro, sjukdom eller annan

orsak förhindrad att ta del i sådana beslut rörande vår dnaden som inte

utan olägenhet kan uppskjutas, bestämmer den andre ensam. Denne får

dock inte ensam fatta beslut av ingripande betydelse för barnets framtid,

om inte barnets bästa uppenbarligen kräver det. Lag (1983:47).

14 § Om rätten för barn och vårdnadshavare att få stö d och hjälp hos
socialnämnden finns bestämmelser i socialtjänstlag en (1980:620). Social­
nämnden förmedlar kontakter med medlare och andra rådgivande sam­

hällsorgan. Lag (1983:47).

Umgänge

15 § Barnets vårdnadshavare har ett ansvar för att barnets behov av

umgänge med en förälder som inte är vårdnadshavare eller med någon

annan som står barnet särskilt nära så långt möjligt tillgodoses. Vårdnads-

havaren skall, om inte särskilda skäl talar mot det, lämna sådana upplys­

ningar rörande barnet som kan främja umgänget.

Motsätter sig b arnets vårdnadshavare det umgänge som begärs av en

förälder som inte är vårdnadshavare, beslutar rätten på talan av denna
förälder i frågan om umgänge efter vad som är bäst för barnet.

Motsätter sig barnets vårdnadshavare det umgänge som begärs av någon

annan än en förälder, beslutar rätten på talan av socialnämnden i frågan
om umgänge efter vad som är bäst för barnet. Lag (1990:1526).

Förfarandet i mål och ärenden om vårdnad eller umgänge

16 § Anmälan enligt 4 § andra stycket om gemensam vårdnad för föräld­

rar som i nte är gifta med varandra görs hos pastorsämbetet i den försam­

ling där barnet är kyrkobokfört. Anmälan skall göras skriftligen av båda

föräldrarna.

Beslut av pastorsämbetet får överklagas hos domkapitlet genom besvär.

Domkapitlets beslut får överklagas hos kammarrätten. Lag (1983:47).

17 § Frågor om vårdnad eller umgänge tas upp av rätten i den ort där

vårdnadshavaren eller någon av vårdnadshavama har sitt hemvist. Sådana

frågor kan tas upp även i samband med äktenskapsmål. Om det inte finns

någon behörig domstol, tas frågorna upp av Stockholms tingsrätt.

Frågor om vårdnad som avses i 4 - 8 och 10 §§ samt frågor om umgänge ,

som avses i 15 § handläggs i d en ordning som är föreskriven för tvistemål.
Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem och är

föräldrarna överens i saken, kan de dock anhängiggöra saken genom ansö-
kan.

1 mål om vårdnad kan underhållsbidrag för barnet yrkas utan stämning, ii

Dom i mål om vårdnad eller um gänge får meddelas utan huvudförhand-iiitj

Ung, om parterna är överens i saken. Lag (1983:47).

¬

v .

' is § I mål om vårdnad eller umgänge får rätten uppdra åt socialnämn-

SFS 1990; 1526

den eller något annat organ att i barnets intresse anordna samtal i syfte att

nå enighet mellan förä ldrarna (samarbetssamtal).

Om rätten lämnar uppdrag enligt första stycket, kan den förklara att

målet ska ll vila under en viss tid. Detsamma gäller om samarbetssamtal

redan har in letts och fortsatta samtal kan antas vara till nytta. Om det

finns särskilda skäl, kan rätten förlänga den utsatta tiden. Lag

(1990:1526).

19 § Rätten skall se till att frågor om vårdnad och umgänge blir tillbör­

ligt utredda.

Innan rätten avgör ett mål eller ärende om vårdnad eller umgänge skall

socialnämnden ges tillfälle att lämna upplysningar. Har nämnden tillgång

till upplysningar som kan vara av betydelse för frågans bedömning är
nämnden skyldig att lämna rätten sådana upplysningar. Om det behövs
ytterligare utredning får rätten uppdra åt socialnämnden eller något annat
organ att utse någon att verkställa sådan. Rätten får fastställa riktlinjer för
utredningen och bestämm a en viss tid inom vilken utredningen skall vara

slutförd. Om det behövs, får rätten förlänga denna tid. Rätten skall se till

att utredningen b edrivs skyndsamt.

Barnet får höras inför rätten, om särskilda skäl talar för det och det är

uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras. Lag (1990:1526).

20 §' I mål eller ärenden o m vårdnad eller umgänge får rätten, för tiden
till dess att frågan har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har
vunnit laga kraft, besluta om vårdnad eller umgänge. Står barnet under

vårdnad av båda föräldrarna får rätten i stället besluta vem barnet skall bo

tillsammans med. Rätten skall besluta efter vad som ä r bäst för barnet.

Beslut enligt första stycket får meddelas utan huvudförhandling. Innan

beslutet meddelas skall motparten få tillfälle att yttra sig i frågan . Rätten
kan inhämta upplysningar från socialnämnden i frågan. Har rätten medde­

lat ett beslut, skall den omp röva det när målet eller ärendet avgörs.

Ett beslut enligt denna paragraf får verkställas på samma sätt som en

dom som har vunni t laga kraft. Beslutet får dock när som helst ändras av
rätten. Lag (1990:1526).

21 § I mål om vårdnad eller umgänge kan rätten, i samband med att den

meddelar dom eller beslut i saken och om det finns särskilda skäl, på

yrkande av part förelägga motparten vid vite att lämna ifrån sig barnet.
Har vite förelagts i sa mband med beslut som avses i 20 § första stycket,
kan rätten förordna att föreläggandet skall gälla omedelbart.

Talan mot beslut om föreläggande enligt första stycket får föras endast i

sairiband med talan mot domen eller beslutet om vårdnad eller umgänge.

\

Frågor om ut dömande av förelagt vite prövas av länsrätten på ansökan

' ,^| a v den pa rt som har begärt föreläggandet. Lag (1983:485).

•! & i'"

.

22 § I mål eller ärenden om vårdnad eller umgänge gäller i fråga om
rättegångskostnader andra och tredje styckena i stället för 18 kap. 1 — 7 §§
rättegångsbalken.

Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad. En part kan dock

^Senaste lydelse 1987:790.

2775

¬

SFS 1990:1526 förpliktas

att helt eller delvis ersätta motparten dennes rättegångskostnad,

om han eller hon har förfarit på ett sådant sätt som avses i 18 kap. 3 eller
6 § rättegångsbalken eller om det annars finns särskilda skäl.

Skall en part enligt andra stycket helt eller delvis ersätta motpartens

rättegångskostnad och har partens ställföreträdare, ombud eller biträde
förfarit på e tt sådant sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken

och därigenom vållat kostnaden helt eller delvis, kan han eller hon förplik­

tas att tillsammans med parten ersätta kostnaden. Rätten kan besluta om

detta även om någon par t inte yrkar det.

Denna paragraf tillämpas också när målet eller ärendet handläggs i högre

rätt. Lag (1983:484).

7 kap. Om underhållsskyldighet

1 § Föräldrarna skall svara för underhåll åt barnet efter vad som är

skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomis­

ka förmåga. När föräldrarnas underhållsskyldighet bestäms skall hänsyn

tas till barnets egna inkomster och tillgångar samt till barnets sociala

förmåner under beaktande av vad som följer av föreskrifterna om dessa.

Underhållsskyldigheten up phör när barnet fyller arton år. Går barnet i

skolan vid denna tidpunkt eller återupptas skolgången innan barnet fyller

nitton år, är föräldrarna dock intill dess barnet fyller tjugoett år under­
hållsskyldiga så länge skolgången pågår. Till skolgång räknas studier i

grundskolan eller gymnasieskolan och annan jämförlig grundutbildning.

1 kostnaderna för barnets underhåll skall föräldrarna sinsemellan ta del

var och en efter sin förmåga. Lag (1978:853).

2 § Förälder skall fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala

underhållsbidrag till barnet, om föräldern

1. i nte har vårdnaden om barnet och inte heller varaktig t bor tillsam­

mans med barnet, eller

2. har vårdnaden om barnet gemensamt med den andra föräldern men

barnet varaktigt bor tillsammans med endast den andra föräldern.

Underhållsbidrag fastställs genom dom eller avtal.

Vårdnadshavaren får företräda barnet i frågor om underhållsbidrag,

även om vårdnadshavaren inte har uppnått myndig ålder. Också särskilt

förordnad förmyndare har rätt att företräda barnet. Avtal om underhålls­

bidrag kan slutas även före barnets födelse. Lag (1978:853).

3 § När underhållsbidrag bestäms enligt 2 § får den bidragsskyldige för­

behålla sig ett belopp för eget eller annans underhåll enligt andra-fjärde

styckena.

Förbehållsbelopp för den bidragsskyldiges eget underhåll innefattar alla

vanliga levnadskostnader. Bostadskostnaden beräknas för sig efter vad

som är skäligt. De andra levnadskostnaderna beräknas med ledning av ett

normalbelopp. För år räknat utgör normalbeloppet 120 procent av gällan­
de basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Om det finns särskilda skäl får ett belopp förbehållas för underhåll ät

make som den bidragsskyldige varaktigt bor tillsa mmans med. Med make

jämställs annan som den bidragsskyldige varaktigt bor tillsammans med,

2776

om de har barn gemensamt. Förbehållsbeloppet bestäms enligt andra
stycket. Normalbeloppet utgör dock 60 procent av basbeloppet.

¬

i

Oberoende av vad som annars gäller om en förälders underhållsskyldig-

SFS 1990:1526

' het mot två eller flera barn får den bidragsskyldige för underhåll åt vaije

' hemmavarande barn förbehålla sig ett be lopp som, tillsammans med vad

som utges till barnet av den andra föräldern eller för dennas räkning, fÖr år

utgör 40 procent av gällande basbelopp. Rätten kan dock bestämma ett
annat forbehållsbelopp om det föranleds av omständigheterna i det särskil­
da falle t. Lag (1978:853).

4 § Har förälder som enligt 2 § skall betala u nderhållsbidrag haft barnet

hos sig under en sammanhängande tid av minst fem hela dygn, fär föräl­
dern vid fullgörande av sin bidragsskyldighet tillgodoräkna sig ett avdrag

för vaije helt dygn av barnets vistelse med 1/40 av det underhållsbidrag
som räknat för kalendermånad gäller under tiden för vistelsen. Sådant
avdrag får dock inte göras på underhållsbidrag som belöper på s enare tid
än sex månader från utgången av den kalendermånad då vistelsen upphör­

de. Det sammanlagda avdragsbelopp som tillgodoräknas föräldern vid ett
tillfälle skall, om det slutar på örestal, avrundas till närmast lägre krontal.

Föreligger särskilda skäl kan rätten förordna om andra villkor fÖr av­

dragsrätten än som anges i första stycket. Mot parts bestridande får sådant

förordnande dock inte meddelas för tiden innan talan har väckts.

Rätt till avdrag föreligger ej i fall då underhållsbidraget har fastställts

med beaktande av att den bidragsskyldiga föräldern i väsentlig mån fullgör

sin underhållsskyldighet genom att ha barnet hos sig. Lag (1979:1066).

5 § Den som varaktigt bor tillsammans med annans barn och med

förälder som h ar vårdnaden om barnet är underhållsskyldig mot barnet,

om han eller hon är gift med föräldern eller har eget barn tillsammans med
föräldern. Om det finns särskilda skäl, kvarstår underhållsskyldigheten
även sedan barnet har flyttat hemifrån.

Underhållsskyldigheten bestäms på samma sätt som för förälder enligt

1 § men gäller ej till den del barnet kan få underhåll från den förälder som

den underhållsskyldige ej bor tillsa mmans med. Lag (1978:853).

6 § Om annan än den som enligt 2 § har att betala underhållsbidrag

försummar sin und erhållsskyldighet, kan rätten ålägga den försumlige att

betala underhållsbidrag till barnet. Lag (1978:853).

7 § Underhållsbidrag betalas i förskott för kalendermånad.

Avtal om att underhållsbidrag för framtiden skal! betalas med ett

engångsbelopp eller för längre perioder än tre månader är giltigt endast om
avtalet är skriftligt och bevittnat av två personer. Är barnet under arton år
skall av talet dessutom vara godkänt av socialnämnden i kommun där

barnet eller dess vårdnadshavare är varaktigt bosatt eller, om ingen av dem

är varaktigt bos att i riket, av socialnämnden i Stocldiolm.

Rätten får bestämma annat betalningssätt än som anges i första stycket,

om det finns särskilda skäl.

Underhållsbidrag i form av ett engångsbelopp skall betalas till social­

nämnden om barnet är under arton år. I fråga om sådan betalning tilläm­
pas 4 kap. 6 § andra stycket tredje meningen.

Betalning i strid m ot denna paragraf med för inte befrielse från skyld ig­

heten att betala underhållsbidrag på föreskriv et sätt. Lag (1983:397).

Ull

¬

SFS I9910:1526

8 § Talan om att underhållsbidrag skall fastställas får inte bifallas for

längre tid tillbaka än tre år fore den dag då talan väcktes, om inte den
bidragsskyldige medger det. Lag (1978:853).

9 § Rätten att kräva ut fastställt underhållsbidrag går förlorad tre år efter

den ursprungligen gällande fbrfallodagen, om inte annat följer av andra

eller tredje stycket.

Har utmätning for underhållsbidraget skett före den tidpunkt som anges

i första stycket eller har den bidragsskyldige blivit försatt i konkurs på

grund av ansökan som har gjorts före denna tidpunkt, får betalning for
fordringen tas ut ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen
även därefter.

Har före den tidpunkt som anges i första stycket ansökan gjorts om

förordnande av god man enligt ackordslagen (1970:847), får underhållsbi­
draget krävas ut inom tre månader från det att verkan av godmansförord-

nandet förföll eller, när förhandling om offentligt ackord har följt, ac­
kordsfrågan avgjordes. Kommer ackord till stånd, får fordringen krävas ut

inom tre månader från det att ackordet skulle ha fullgjorts. Har utmätning
för underhållsbidraget eller konkursansökan gjorts inom tid som nu har
angetts, gäller vad som föreskrivs i andra stycket.

Avtal i strid mot denna paragraf är ogiltigt. Lag (1978:853).

10 § Dom eller avtal om underhåll kan jämkas av rätten, om ändring i

förhållandena föranleder det. För tiden innan talan har väckts får jämk­

ning dock mot parts bestridande göras endast på så sätt att obetalda bidrag

sätts ned eller tas bort.

Avtal om underhåll kan också jämka s av rätten, om avtalet är oskäligt

med hänsyn till omständigheterna vid dess tillkomst och förhållandena i

övrigt. Beslut om att erhållna bidrag skall betalas tillbaka får dock medde­

las endast om det finns särskilda skäl.

Har fastställt underhållsbidrag, som utges fortlöpande, under en tid av

sex år inte ändrats till beloppet på annat sätt än som avses i I § lagen
(1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag, kan rätten för tiden

efter det att talgn har väckts ompröva vad som har bestämts om underhål­
let, utan att anledning till jämkning enligt första eller andra stycket behö­

ver åberopas.

Dom eller avtal om underhållsbidrag för tid intill dess barnet har nått en

viss ålder utgör inte hinder att pröva frågan om bidrag for tiden därefter.

Lag (1978:853).

11 § Socialnämnd, som enligt 2 kap. I § sk all söija fÖr att faderskapet till

barn fastställs, skall se till att barnet tillförsäkras underhåll. Lag (1981:26).

12 § Talan om underhåll till barn upptas av rätten i den ort där svaran­
den har sitt hemvist. Sådan fråga kan väckas även i samband med mål om
fastställande av faderskapet till barn, äktenskapsmål eller mål om vårdna­
den om barn.

Finns ej behörig domst ol enligt första styc ket, upptas målet av Stock­

holms tingsrätt. Lag (1978:853).

2778

/

¬

13 § Två eller flera mål om skyldighet för någon att utge underhållsbi-

SFS 1990:1526

drag till barn får handläggas i en rättegång, om det är till nytta för

utredningen eller prö vningen. I sådant fall får domstol som enligt 12 § är

behörig att uppta ett av målen utan hinder av nämnda paragraf uppta även

det eller de andra, om talan i målen väcks vid domstolen och det är
lämpligt att målen handläggs där.

Rätten kan besluta att åter särskilja mål som har förenats enligt första

stycket.

Har rätten att avgöra vilken av flera män som är far till ett barn, får talan

om underhållsbidrag ej prövas slutligt innan faderskapsfrågan har avgjorts

genom dom som vunnit laga kraft. Lag (1978:853).

14 § 1 m ål om underhåll till barn har socialnämnd som enligt 11 § skall

tillse att barnet tillförsäkras underhåll rätt att föra talan för barnet. Var och

en som kan föra talan för barnet skall beredas tillfälle att yttra sig i målet.

Underhållsbidrag får bestämmas till olika belopp för särskilda delar av

underhållstiden.

Underhåll till barn får ej mot den underhållsskyldiges bestridande be­

stämmas för tid efter det barnet fyllt arton år, innan det kan tillförlitligt

bedömas om underhållsskyldighet föreligger därefter. Lag (1981:26).

15 § I mål om underhåll till barn får rätten, för tiden till dess att frågan

har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har vunnit laga kraft,
besluta om und erhållet efter vad som är skäligt. Skyldighet att utge bidrag

får dock åläggas någon endast om det finns sannolika skäl för att bidrags­
skyldighet föreligger. Ha r fråga om underhåll väckts i samband med mål
om fastställande av faderskap till barn, får beslut om skyldighet att utge
bidrag inte meddelas, om flera män är instämda i målet.

Beslut enligt första stycket kan meddelas utan huvudförhandling. Innan

beslutet meddelas, skall motparten få tillfälle att yttra sig i frågan. Har
rätten meddelat ett beslut, skall den ompröva det när målet avgörs.

Ett beslut enligt d enna paragraf får verkställas på samma sätt som en

dom som har vun nit laga kraft. Beslutet får dock när som helst ändras av

féXitry. Lag (1987:790).

16 § Har någon genom skriftlig, av två personer bevittnad handling

åtagit sig att till barn för vilket faderskapet skall fastställas utge underhålls­

bidrag för tid intill dess resultatet av blodundersökning om faderskapet

föreligger, gäller i fråga om verkställighet på grund av handlingen vad som

är föreskrivet om verkställighet på grund av förbindelse att utge underhåll
enligt denna balk.

Beträffande åtagande enligt första stycket skall i övrigt i tillämpliga d elar

gälla vad som i lag eller annan författning är föreskrivet för fall då rätten

enligt 15 § ha r meddelat förordnande om underhållsbidrag till barn. Lag
(1979:339).

17 § Om rätt för den som har betalt underhållsbidrag att få ersättning av
allmänna medel finns bestämmelser i lagen (1969:620) om ersättning i
vissa fall för utgivna underhållsbidrag. Lag (1979:339).

2779

¬

SFS 1990:1526

ig § Har en man haft kostnader för ett bams försöijning därför att han

har varit att anse som eller antagits vara barnets far, men fastställs att en

annan man är far till barnet, har den förstnämnde endast om det finns

särskilda skäl rätt till ersättning av den andre för kostnaderna. Lag

(1979:339).

19 § I mål om underhåll till barn gäller följande avvikelser f rån 18 kap.

rättegångsbalken, om barnet förlorar målet.

Om det finns särskilda skäl, får förordnas att vardera parten skall bära

sin rättegångskostnad. Finns det inte sådana skäl och har barnet i rätte­

gången företrätts av en förälder som varaktigt bor tillsammans med bar­
net, skall föräldern i stället för barnet ålä ggas att ersätta motparten dennes
rättegångskostnad. Lag (1985:358).

8 kap. har upphävts genom tag (1973:802).

9 kap. Om underårigs omyndighet

1 § Den som är under aderton år (underårig) är omyndig och äger icke
själv råda öv er sin egendom eller åtaga sig förbindelser i vidare mån än
som följer av vad som skall gälla på gru nd av lag eller villkor vid förvärv
genom gåva eller testamente. Lag (1974:236).

2 § Om rätt för underårig att själv taga tjänst eller annat arbete stadgas i

6 kap. Lag (1974:236).

2 a § Underårig med eget hushåll får för den dagliga hushållningen eller

uppfostran av barn, som tillhör hushållet, själv ingå sådana rättshandling­

ar, som sedvanligen företagas för dessa ändamål.

Rättshandling som avses i första stycket är dock ej bindande för den

underårige, om den med vilken rättshandlingen slöts insåg eller bort inse,

att det som anskaffades genom rättshandlingen ej var erforderligt.

Missbrukar den underårige behörighet, som tillkommer honom enligt

första stycket, kan rätten på ansökan av förmyndaren frånkänna honom
behörigheten. Sådant beslut kan upphävas på ansökan av förmyndaren

eller den omyndige, om ändrade förhållanden inträtt.

Rättens beslut enligt tredje stycket skall ofördröjligen kungöras i Post-

och Inrikes Tidningar och ortstidning. Lag (1977:658).

3 § Underårig äge själv råda över vad han genom eget arbete förvärvat

efter det han fyllt sexton år. Detsamma gäller avkastningen av sådan
egendom och vad som trätt i egendomens ställe.

Förmyndaren må med överförmyndarens samtycke omhändertaga egen­

dom, varom i första stycket sägs, såvitt det må anses erforderligt med

hänsyn till myndlingens uppfostran eller välfärd. Innan samtycke medde­
las, skall överförmyndaren bereda myndlingen tillfälle att yttra sig.

3 a § har upphävts genom lag (1974:236).

2780

¬

v 4 § Har genom gåva eller testamente egendom tillfallit underårig under

SFS 1990:1526

villkor att han må själv råd a däröver, skall vad i 3 § andra stycket stadgas

<4 äga motsvarande tillämpning, dock att överförmyndarens samtycke er­

fordras blott i d et fall att den underårige fyllt sexton år. I sådan t fall skall

överförmyndaren, innan samtycke gives, bereda jämväl fångesmannen
eller hans arvingar tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan märklig
omgång eller tidsutdräkt,

5 § Idkar underårig, som fyllt sexton år, näring med tillstånd varom i 15

kap. 13 § sägs, äge han ingå sådana rättshandlingar, som falla inom områ­
det för rörelsen. Vad nu är stadga t gälle dock ej i fråga om rättshandling
som avses i 15 kap. 15 §. Lag (1974:103 8).

6 § Har underårig utan erforderligt samtycke ingått avtal, äge den, med

vilken avtalet slö ts, frånträda avtalet, så länge det ej blivit godkänt eller
behörigen fullgjort. Visste han att avtalet slöts med underårig, må han
dock ej, med mindre han hade anledning antaga att den underårige ägde
behörighet att sluta avtalet, frånträda detta under den tid som vid dess

ingående må hava blivit bestämd fÖr godkännande eller eljest skäligen

kunde beräknas åtgå därför. Ej må den, hos vilken underårig tagit tjänst

eller annat arbete, frånträda avtalet härom, så länge detta fullgöres av den

underårige.

Meddelande, varigenom avtalet frånträdes, må ske jämväl till den

underårige själv.

7 § Varder avtal, som underårig ingått utan erforderligt samtycke, ej

gällande, bäre envar åter vad han mottagit eller utgive, om det ej kan ske,
ersättning fÖr dess värde. Dock vare den underårige, där ej i andra stycket
annorlunda stadgas, icke pliktig att utgiva sådan ersättning i v idare mån
än vad han mottagit använts till skäligt underhåll eller eljest finnes hava
for honom medfört nytta.

Har den underårige vid avtals ingående genom falska uppgifter om sin

behörighet vilselett d en, med vilken avtalet slöts, vare han, om avtalet ej
blir gällande, pliktig att i den omfattning som prövas skälig utgiva ersätt­
ning för den förlust som föranletts av avtalet. Var förfarandet straffbart,

skall ersättning gäldas efter vad i allmänhet gäller om skadestånd på grund
av brott.

10 kap. Om förmyndare

1 § Den som är underårig eller som har förvaltare får inte vara förmyn­

dare. Lag (1988:1251).

2 § För barn som står under vårdnad av bägge föräldrarna är dessa
förmyndare. Om någon av föräldrarna inte får vara förmyndare enligt 1 §

eller blir entledigad från förmynderskapet, är den andre barnets förmynda­

re.

För barn som står under vårdnad av endast den ene av sina föräldrar är

denne ensam förmyndare. Lag (1988:1251).

2781

¬

SFS 1990; 1526

3 § Ingår underårigt barn äktenskap, skall den som vid äktenskapets

ingående var förmyndare för barnet alltjämt vara barnets förmyndare. Lag

(1988:1251).

4 § Har en underårig inte någon förmyndare, skall rätten förordna så­

dan. Lag (1988:1251).

5 § Har förmyndare förordnats enligt 4 § på grund av att fadern eller
modem är underårig, gäller förordnandet till dess fadern eller modem har

uppnått myndig ålder. Lag (1988:1251).

6 § Till förmyndare skall utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig

man eller kvinna.

För underårig a syskon bör gemensam förmyndare förordnas, om inte

särskilda skäl talar emot det. Lag (1988:1251).

7 § Skall efter föräldramas död förmyndare förordnas för en underårig

och har föräldrama eller en av dem gett tillkänna vem de Önskar till

förmyndare, skall denna person förordnas, om han eller hon inte är olämp­
lig. Lag (1988:1251).

8 § När omständighetema påkallar det, får flera förmyndare förordnas

för den underårige.

Kan den eller de som på grund av lag skall vara förmyndare inte

lämpligen handha förmynderskapet allena, skall medförmyndare förord­

nas. Lag (1988:1251).

9 § En förmyndare har rätt att på begäran bli entledigad från förmynder­
skapet. Detta gäller dock ej, om förmynderskapet utövas av föräldrama
eller en av dem och särskilda skäl talar mot att förmyndaren entledigas.

Har två särskilt förordnade förmyndare utsetts att gemensamt utöva

vårdnaden om ett bam och vill någon av förmyndama att vårdnaden inte

längre skall vara gemensam, skall rätten på talan av en av dem eller båda
anförtro vårdnaden om bamet åt en av dem efter vad som är bäst för
barnet. Lag (1988:1251).

10 § En förmyndare skall entledigas, om förmyndaren vid utövandet av
förmynderskapet gör sig skyldig till missbmk eller försummelse, om för­
myndaren kommer på ekonomiskt obestånd och på gmnd därav är olämp­

lig att vara förmyndare eller om förmyndaren av någon annan orsak inte
längre är lämplig som förmyndare. Lag (1988:1251).

11 § Dör förmyndaren och finns det int e någon som på grund av lag skall
vara förmyndare, skall den som har boet i sin vård utan dröjsmål anmäla
förhållandet till den tingsrätt hos vilken förmynderskapet är eller skall
vara inskrivet. Lag (1988:1251).

12 § Förmynderskap står under tillsyn av överförmyndaren och tingsrät­

ten. Lag f/955./25/j.

2782

¬

13 § Fråga om förordnande av förmyndare tas upp av den tingsrätt där

SFS 1990; 1526

formynderskapet är inskrivet eller, om inskrivning av formynderskapet

inte har ägt rum, av den tingsrätt där inskrivning skall ske.

Fråga om entledigande av förmyndare tas upp av den tingsrätt där

förmynderskapét är eller skall vara inskrivet. Lag (1988:1251):

14 § I ärende om förordnande av förmyndare skall rät ten bereda över­

förmyndaren tillfälle att. lämna förslag på person s om är lämplig för upp­

draget. Lag (1988:1251).

15 § Ingen får förordnas till förmyndare eller entledigas från ett fÖrmyn-
derskap utan att ha fått tillfälle att yttra sig. Lag (1988:1251).

16 § Kan slutligt beslut ej ges omedelbart i ärende om förordnande av

förmyndare, få r rätten, om den omyndiges angelägenheter kräver omedel­

bar vård, förordna förmyndare för tiden till dess ärendet avgörs. Lag
(1988:1251).

17 § Uppkommer fråga om att enligt 10 § entlediga en förmyndare och

kan slutligt beslut ej ges omedelbart, får rätten, om dröjsmål skulle medfö­
ra fara fÖr den underårige, besluta att förmyndaren skall skiljas från sitt

uppdrag för tiden till dess ärendet avgörs.

Innan rätten meddelar beslut enligt första stycket, skall förmyndaren

beredas tillfälle att yttra sig, om det inte är fara i dröjsmål. Lag
(1988:1251).

18 § Ansökan om förordnande eller entledigande av en förmyndare får

göras, förutom av överförmyndaren och förmyndare, av den underårige
själv, om den ne har fyllt sexton år, samt av hans eller hennes make och

närmaste släktingar. En f örmyndare som inte längre är lämplig att utöva
vårdnaden får entledigas även på ansökan av socialnämnden. Frågor som

avses i denna paragraf skall rätten också ta upp självmant, när anledning
förekommer till det.

I ärende som avses i fö rsta stycket skall rätten, när det rör en underårig

som fyllt sexton år, bereda denne tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

Rättens beslut i ärende som avses i första stycket får överklagas, förutom

av den som beslutet särskilt rör, av var och en som har rätt att göra
ansökan. Lag (1988:1251).

11 kap. Om god man och förvaltare

Om god man
1 § Kan en förmyndare på gr und av sjukdom eller av annan orsak inte
utöva fÖrmynde rskapet eller blir förmyndaren enligt 10 kap. 17 § skild från
utövningen av det, skall rätten fÖrordna god man att i förmyndarens ställe
vårda den underåriges angelägenheter. Lag (1988:1251).

2 § Har en förmyndare eller förmyndarens make och den underårige del

i oskiftat dödsbo, skall rätten förordna god man att vårda den underåriges

rätt i boe t vid boutredningen liksom vid bodelning och skifte eller ingåen-

2783

de av avtal om sammanlevnad i oskiftat bo.

¬

SFS 1990:1526

God man skall även förordnas när den som har en förmyndare, god man

eller förvaltare skall företa en rättshandling eller vara part i en rättegäng

och behöver biträde men enligt 13 kap. 2 § inte kan företrädas av förmyn­

daren, den gode mannen eller förvaltaren.

God man skall också i annat fall än som avses i första eller andra stycket

förordnas för den som har förmyndare, god man eller förvaltare, om det

förekommer en angelägenhet i vilken han eller ho n har ett intresse som
strider mot sådan företrädares eller denn es makes intresse. Rätten skall

meddela sådant förordnande om förmyndaren, den gode mannen eller

förvaltaren eller den som denne i sådan egenskap företräder begär det eller
det annars är lämpligt. Lag (1988:1251).

3 § Rätten skall förordna god man,

1. om det vid ett dödsfall finns en till namnet känd arvinge som vistas på

okänd eller avlägsen ort och därför inte kan bevaka sin rätt i boet och

förvalta sin lott i de t,

2. om det vid ett dödsfall inte kan utredas, huruvida den döde har

efterlämnat någon arv inge som är arvsberättigad före allmänna arvsfon­

den eller före eller tillsammans med någon annan känd arvinge, eller också

kännedom finns om arvinge efter den döde men kunskap saknas såväl om

arvingens namn som om hans vistelseort, och det på grund av sådan
omständighet krävs att okänd arvinges rätt bevalcas och hans eller hennes

lott i boet förvaltas,

3. om en testamentstagare vistas på okänd eller avlägsen ort eller är

okänd och hans eller hennes rätt därför behöver iakttas enligt vad som

föreskrivs om arvinge,

4. om det i övrigt krävs att en bortavarandes rätt bevakas eller en

bortavarandes egendom förvaltas,

5. om det enligt förordnande i testamente eller annan rättshandling

beror av en framtida händelse, vem egendom skall tillfalla, eller egend om
först framdeles skall tillträdas med äganderätt, och det krävs att den

blivande ägarens rätt bevakas eller att egendomen förvaltas för den blivan­

de ägarens räkning, eller

6. om egendom, enligt vad som särskilt föreskrivs, skall ställas under

vård och förvaltning av god man som avses i detta kapitel.

Förordnande enligt första stycket sker efter anmälan eller när behovet

blir känt på annat sätt. Krävs en god man för den som har rätt i ett dödsbo,

skall det anmälas hos tingsrätten av den som har boet i sin vård.

Rättshandlingar som en god man har företagit med stöd av ett förord­

nande enligt denna paragraf gälle r, även om den egendom som förordnan­
det avsåg tillfaller någon som den gode mannen inte var förordnad att
företräda. Lag (1988:1251).

4 § Om någon på grund av sjukdom, hämmad förståndsutveckling, för­
svagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att

bevaka sin rät t, förvalta sin egendom eller sörja för sin person, skall rätten,

om det behövs, förordna god man för honom eller henne. Förordnande får

inte meddelas utan samtycke av den för vilken god man skall utses, om
inte den enskildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening inhämtas.

2784

Lag (1988:1251).

¬

5 § En rättshandling som en god man har företagit utanför sitt förord-

SFS 1990:1526

nande är inte bindande för den som förordnandet avser. En rättshandling
som utan dennes samtycke företagits inom ramen för förordnandet är inte

heller bi ndande för den som förordnandet avser, såvida inte denne på

grund av sitt tillstånd varit ur stånd att ge uttryck för sin mening eller
denna av annan orsak inte har kunnat inhämtas.

Har den gode mannen inom ramen för förordnandet ingått en rättshand­

ling som sedvanligen företas för den dagliga hushållningen, skall samtycke

från den som han företräder anses föreligga, om denne inte före rättshand­

lingen har gett uttryck för annat till den mot vilken rättshandlingen riktade

sig. Lag (1988:1251).

6 § Om en rättshandling som en god man har företagit inte blir bindande

enligt 5 § , är den gode mannen skyldig att ersätta godtroende tredje man

skada som denne har tillfogats. Detta gäller dock inte, om rättshandlingen
saknar bindande verkan mot den för vars räkning den har företagits till
följd av någon särskild omständighet, som den gode mannen inte kände till

och som tredje man inte med fog ku nde förutsätta att den gode mannen

skulle känna till. Lag (1988:1251).

Om förvaltare

7 § Om någon be träffande vilken det föreligger en sådan situation som
anges i 4 § är ur stånd att vårda sig eller sin egendom, får rätten förordna

förvaltare för honom eller henne. Förvaltare får dock inte förordnas, om

det är tillräckligt a tt god man förordnas eller att den enskilde på något
annat mindre ingripande sätt får hjälp.

Förvaltaruppdraget skall a npassas till den enskildes behov i vaije sär­

skilt fall och får begränsas till att avse viss egendom eller angelägenhet eller

egendom överstigande ett visst värde.

Rätten får överlåta åt över förmyndaren att närmare bestämma uppdra­

gets omfattning. Lag (1988:1251).

8 § Utan hinder av förvaltarförordnande enligt 7 § har den som avses

med förordnandet rätt att själv

1. sluta avtal om tjänst eller annat arbete,
2. förfoga över vad han eller hon genom eget a rbete har förvärvat efter

det att förvaltare har förordnats, liksom avkastningen av sådan egendom
och vad som har trätt i egendomens ställe samt

3. förfoga över vad han eller hon efter det att förvaltare har förordnats

erhåller genom gåva eller testamente under villkor att egendomen inte
slcall omfattas av förvaltarens rådighet.

Om särskilda skäl föranleder det, får dock rätten föreskriva att förvaltar­

uppdraget skall o mfatta även förhållande som avses i första stycket. Lag

(1988:1251).

9 § Förvaltaren har inom ramen för förvaltaruppdraget ensam rådighet
över den enskildes egendom och företräder denne i alla angelägenheter
Bom omfattas av uppdraget.

Den som har förvaltare är inte behörig att företa rättshandlingar för

annans räkning. Lag (1988:1251).

2785

¬

SFS 1990:1526

10 § Med förvaltarens samtycke får den enskilde själv företa rättshand­

lingar även i en angelägenhet som omfattas av forvaltaruppdraget. Om
verkan av avtal som den enskilde har ingått utan samtycke gäller vad som

föreskrivs i 9 kap . 6 och 7 § § för underåriga. Lag (I98S: 1251).

11 § Den enskilde är inte bunden av en rättshandling som en förvaltare
har foretagit utanför sitt förordnande. Förvaltaren är i sådant fall skyl dig

att ersätta godtroende tredje man skada som denne har tillfogats. Lag
(1988:1251).

Gemensamma bestämmelser
12 § Till god man eller förvaltare skall utses en rättrådig, erfaren och i
övrigt lämplig man eller kvinna. Skall en god man foro rdnas att bevaka en

underårigs eller bortavarandes rätt i dödsbo och har den avlidne gett

tillkänna vem den avlidne önskar till god man, skall denna person forord­

nas, om han eller hon inte är olämplig.

Den som är underårig eller som själv har förvaltare får in te vara god

man eller förvaltare. Lag (1988:1251).

13 § När omständigheterna påkallar det, kan flera gode män eller förval­

tare förordnas fÖr den enskilde.

Är flera gode män eller förvaltare ansvariga for skada som har ti llfogats

tredje man, svarar de solidariskt för ersättningen. Ersättningsansvaret

skall slutligt fördelas mellan de ansvariga efter d en grad av vållande som

åvilar dem. Om någon saknar til lgångar att betala sin andel med, skall de
övrigas ansvarighet för bristen bestämmas enligt samma grunder. Lag

(1988:1251).

14 § Godmanskap och fÖrvaltarskap står under tillsyn av överförmynda­
ren och tingsrätten. Lag (1988:1251).

15 § Ansökan om förordnande av god man eller förvaltare får göras av
överförmyndaren, förmyndare, den som ansökningen avser, om han eller

hon har fyllt sexton år, samt av hans eller hennes make och närmaste

släktingar.

Ansökan om föror dnande av förvaltare får också göras av god man som

avses i 4 § .

Frågor om förordnande av go d ma n eller förvaltare skall rätten också ta

upp självmant, när anledning förekommer till det. Lag (1988:1251).

16 § 1 ärende om förordnande av god man eller förvaltare för någon som

har fyllt sexton år skall rätten bereda denne tillfälle att yttra sig, om det kan

ske.

1 ärende om förordnande av god man enligt 4 § eller förvaltare skall, om

det inte är obehövligt, rätten också inhämta yttrande från make och

närmaste släktingar, överförmyndaren, vårdinrättning, omsorgsnämnd

och socialnämnd. Den som ansökningen avser skall höras muntligen, om
det kan ske utan skada för honom eller henne och det inte är uppenbart att

han eller hon inte förstår vad saken gäller. Rätten kan dock underlåta att

2786

höra den enskilde muntligen om denne själv har gjort ansökan eller m edgi­
vit det ifrågasatta förordnandet eller det annars finns särskilda skäl.

¬

Myndigheter och inrättningar som anges i andra stycket är skyldiga att

SFS 1990:1526

lämna rätten sådana uppgifter som kan vara av betydelse i äre ndet. Lag

(1988:1251).

17 § Innan rätten förordnar förvaltare skall den inhämta läkarintyg eller
annan likvärdig utredning om den enskildes hälsotillstånd. Detta gäller

även i ärende om förordnande av god man enligt 4 §, när den enskilde inte

har lämnat sitt samtycke.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

närmare föreskrifter om sådan utredning som avses i första styc ket. Lag

(1988:1251).

18 § Kan slutligt beslut ej ges omedelbart i äre nde om förordnande av

god man eller förvaltare, får rätten, om den enskildes angelägenheter

kräver omedel bar vård eller ett dröjsmål uppenbarligen skulle medföra
fara för den enskilde eller hans egendom, förordna god man eller förvaltare
för tiden till dess ärendet slutligt avgörs. Sådant förordnande kan beträf­
fande god man som avses i 4 § eller förvaltare meddelas även för den som

är underårig att gälla från och med den dag då han eller hon fyller arton år.

Innan beslut enligt första stycket meddelas skall den som ansökningen

avser ha fått tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan större tidsförlust och
utan skada fÖr honom eller henne.

Beslut enligt första stycket får när som helst ändras av rätten. Lag

(1988:1251).

19 § Om en god man eller förvaltare inte längre behövs, skall rätten

besluta att godmanskapet eller förvaltarskapet skall upphöra. Har god man

forordnats enligt 3 § 1 — 5, skall den gode mannen entledigas så snart den
som förordn andet avser begär det. När en god man eller förvaltare har

slutfört sitt uppd rag, skall han ge nast anmäla det till rätten.

En god man eller förvaltar e har rätt att på begäran bli entledigad från sitt

uppdrag. Skall godmanskapet eller förvaltarskapet fortsätta, är han dock

skyldig att kvarstå till dess en ny god man eller förvaltare har utsetts. Lag
(1988:1251).

20 § En god man eller förvaltare som gör sig skyldig till missbruk eller

försummelse vid utövandet av sitt uppdrag eller som kommer på ekono­

miskt obestånd och på grund därav är olämplig för uppdraget eller som av

någon annan orsak inte längre är lämplig att inneha detta, skall entledigas

från uppdraget.

Uppkommer fråga om att enligt första stycket entlediga en god man eller

förvaltare och kan slutligt beslut inte ges omedelbart, får rätten, om

dröjsmål skulle medföra fara fö r den som godmanskapet eller förvaltarska­

pet avser , besluta att den gode mannen eller förvaltaren skal l skiljas från

sitt uppdrag för tiden till dess ärendet avgörs. Lag (19 88:1251).

21 § Ansökan om entledigande av en god man eller förvaltare och om

upphörande av godmanskap eller förvaltarskap får göras av någon av dem

^ som avses i 15 § första stycket eller av den gode mannen eller förvaltaren.

Rätten får också självmant ta u pp frågor som avses i första s tycket.

2787

¬

SFS 1990; 1526

I ä rende enligt denna paragraf skall rätten bereda den enskilde tillfdlle

att yttra sig, om det kan ske. Lag (1988:1251).

22 § Dör en god man eller förvaltare, skall den som har boet i sin vård
utan dröjsmål anmäla förhållandet till den tingsrätt där godmanskapet

eller förvaltarskapet är eller skall vara inskr ivet. Lag (1988:1251).

23 § Rätten är skyldig att på ansökan av någon av dem som anges i 15 §
första stycket eller av den gode mannen eller förvaltaren pröva om ett

godmanskaps eller förvaltarskaps omfattning bör jämkas. Rätten kan ock­
så utan ansökan göra en sådan prövning.

Innan rätten meddelar beslut enligt första stycket, skall den gode

mannen eller förvaltaren samt överförmyndaren och den enskilde beredas
tillfälle att yttra sig.

Kan slutligt beslut inte ges omedelbart, får rät ten, om dröjsmål skulle

medföra fara för den enskilde, meddela beslut i frågan för t iden till dess

ärendet avgörs. 1 frå ga om sådant beslut til lämpas bestämmelserna i 18 §

andra och tredje styckena. Lag (1988:1251).

24 § Innan rätten förordnar någon till god man eller förvaltare eller
entledigar någon från ett sådant uppdrag , skall han eller hon ges tillfälle att

yttra sig. Är det fråga om beslut enligt 20 § andra sty cket, skall den gode

mannen eller förvaltaren beredas tillfälle att yttra sig, om det inte är fara i
dröjsmål. Lag (1988:1251).

25 § Frågor om förordnande eller entledigande av god man enligt 1 eller

2 § tas upp av den tingsrätt där förmynderskapet, godmanskapet eller
förvaltarskapet är eller skall vara inskrivet. Är det fråga om förmynder-

skap som inte skall vara inskrivet, avgörs frågan om behörig domstol med
tillämpning av 12 kap. 1 § andra stycket.

Uppkommer vid utredning av ett dödsbo fråga om förordnande av god

man enligt 3 §, hör ärendet till den ti ngsrätt varunder boet lyder. Skall god
man annars förordnas enligt 3 §, tas ärendet upp av tingsrätten i den ort
där den för vilken god man skall förordnas har egendom eller där annars

behov av god man ha r yppat sig.

Andra frågor som gäller godmanskap enligt 1 —3 § § tas upp av den

tingsrätt där godmanskapet är inskrivet. Lag (1988:1251).

26 § Ansökan om förordnande av god man enligt 4 § eller av förvaltare
tas upp av tingsrätten i den ort där den som avses me d ansökningen har sitt

hemvist eller, om han eller hon inte har hemvist i riket, av Stockholms

tingsrätt.

Andra frågor som gäller godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap tas

upp av den tingsrätt där godmanskapet eller förvaltarskapet är inskrivet.

Lag (1988:1251).

27 § Rättens beslut i frågor som gäller godmanskap eller förvaltarskap
får överklagas, förutom av den som beslutet rör, av var och en som har r ätt
att göra ansökan i frågan. Den i vars ställe god man förordnats enligt 2 §

2783 första

och andra styckena får dock inte överklaga beslut om sådant förord­

nande. Lag (1988:1251).

¬

28 § Rätten skall genast kungöra beslut o m anordnande eller upphöran-

SFS 1990:1526

de av förvaltarskap i Post- och Inrikes Tidningar. Sådan kungörelse skall

också ske av beslut om jämkning av forvaltarskaps omfattning enligt 23 §.
lag (1988:1251).

12 kap. Om inskrivning av förmynderskap, godmanskap och förvaltarskap
1 § Förmynderskap för underårig skall inskrivas, då

1. särskild förmyndare förordnas för den underårige,
2. den underårige annorledes än genom upptagande av lån har förvärvat

egendom, som skall stå under förmyndarens förvaltning och som till sitt

värde överstiger ett belopp motsvarande två gånger gällande basbelopp

enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. rätten av annan särskild anledning finner att inskrivning bör ske.
Inskrivningen skall ske hos rätten i den ort , där den som utövar förmyn-

derskapet har hemvist inom riket eller, om inskrivningen föranledes av att

fader eller moder som ensam utövat förmynderskapet avlidit, där denne

senast haft sådant hemvist. Utöva föräldrar förmynderskapet gemensamt

och ha de skilda h emvist, skall in skrivningen ske där fadern har hem vist
eller, om den föranledes av fråga om modems entledigande från förmyn­

derskapet, där hon har hemvist. Finns ej domstol som enligt vad nu har
sagts ä r behörig att verkställa inskrivningen, skall d enna ske vid Stock­
holms tingsrätt. Lag (1976:612).

2 § Godmanskap och förvaltarskap skall skrivas in vid den tingsrätt där
ansökan om anordnande av godmanskapet eller förvaltarskapet gjordes.

Lag (1988:1251).

3 § Finner den tingsrätt där ett förmynderskap är inskrivet, med hänsyn

till den omyndiges eller hans föräldrars boningsort eller av annan orsak, att
tillsynen över förmynderskapet lämpligen bör flyttas över till en annan
tingsrätt, få r den tingsrätt där förmynderskapet är inskrivet besluta om
överflyttning. Underrättelse om beslutet skall utan dröjsmål ges till den
tingsrätt dit tillsynen flyttas, och förmynderskapet skall skrivas in där.

Första stycket tillämpas även i fråga om godmanskap enligt 11 kap. 1 - 3

§§, överflyttning av godmanskap som avses i 11 kap. 1 eller 2 § får dock,

om ä ven förmynderskapet, godmanskapet eller förvaltarskapet är inskri­

vet, inte ske annat än i samband med överflyttning av detta.

Om den tingsrätt där ett godmanskap enligt 11 kap. 4 § eller ett förval­

tarskap är inskrivet får kännedom om att den som godmanskapet eller

förvaltarskapet avser har fått sitt hemvist på en ort som hör under en

annan tingsrätt, skall den förstnämnda tingsrätten flytta över tillsynen dit.

Underrättelse om beslutet skall utan dröjsmål ges till den tingsrätt dit

tillsynen har flyttats, och godmanskapet eller förvaltarskapet skall skrivas

^ mdär. Lag (1988:1251).

4 § När förmynderskap, godmanskap eller förvaltarskap skrivs in, skall

tingsrätten, om det behövs, ange vilken överförmyndare som skall utöva

tillsynen.

I fråga om överflyttn ing av tillsynen över förmynderskap, godmanskap

2789

t:".'

¬

SFS 1990:1526

eller forva ltarskap från en överfbrmyndare till en annan inom samma
domsaga tillämpas 3 §. Lag (1988:1251).

>

S § Tingsrätten skall se till att fbrmynderskap skrivs in och förmyndare
förordnas, då det skall sk e. Lag (1988:1251).

6 § Då rätten har m eddelat beslut om inskrivning av fbrmynderskap,

godmanskap eller förvaltarskap, skall an teckning därom ske i förmynder-
skapsbok som förs hos tingsrätten. Lag (1988:1251).

7 § Finner rätten sedan fbrmynderskap inskrivits att grund för inskriv­

ning icke längre föreligger, kan rätten besluta att inskrivningen skall upp ­
höra. Lag (1974:1038).

13 kap. Allmänna bestämmelser om förmyndares, god mans och förvaltares
plikter

1 § Förmyndaren har att söija för myndlingens person samt att förvalta

myndlingens förmögenhet och företräda honom i angelägenheter som röra

denna.

Vad i första stycket sagts om förmyndarens befattning med myndlingens

förmögenhet gäller ej, om annat föreskrives i lag, och e j heller i den mån
fråga ä r om egendom som förvärvats genom gåva, testamente eller för-

månstagarefbrordnande angående försäkring och det som villkor for

förvärvet föreskrivits att egendomen skall stå under särskild förvaltning av

annan än förmyndaren, utan medbestämmanderätt för denne, samt det

tillika angivits av vem förvaltningen skall utövas. Är sådan särskild för­

valtning anordnad, skall förvaltaren årligen till förmyndaren lämna redo­
visning över den förvaltade egendomen.

1 fråga om vårdnaden om underårig finnas b estämmelser i 6 kap. Lag

(1974:1038).

2 § Uppstår fråga om rättshandling eller rättegång mellan en myndling

i

och förmyndaren eller hans make eller någon som han företräder, har

förmyndaren inte rätt att företräda myndlingen enligt 1 §. Har syskon

gemensam förmyndare, får denne dock företräda myndlingarna vid arv-

skifte dem emellan, om de inte har inbördes stridande intressen.

-ÄY

En god man eller förvaltare har inte rätt att företräda den för vilken han

har förordnats, om det uppstår fråga om rättshandling eller rättegång
mellan denne, å ena sidan, och den gode mannen eller förvaltaren, dennes
make eller någon som den gode mannen eller förvaltaren företräder, å

andra sidan.

Har en förmyndare, god man eller förvaltare slutit avtal i strid med

första eller andra stycket, tillämpas 9 kap. 7 § första stycket i fråga o ro

,

återbärings- och ersättningsskyldighet. Lag (1988:1251).

il

3 § Förmyndare skall med omsorg och nit vårda myndlingens rätt och
främja hans bästa. Härvid skall förmyndaren se till att myndlingens medel

fl.

i skälig omfattning används till nytta för myndlingen. Lag (1988:1251).

2790

¬

M '

' .4 § Vad som sägs i 3 § gäll er också för en god ma n och en förvaltare i

SFS 1990; 1526

förhållande till den som godmanskapet eller förvaltarskapet avser. Lag

(1988:1251).

5 § Har en myndling fyllt sexton år, bör förmyndaren, om det lämpligen

kan ske, höra myndlingen rörande hans mening i angelägenheter av vikt.
Är myndlingen gift, skall även makens mening inhämtas.

Motsvarande skyldighet åvilar en god m an och en förvaltare gentemot

den som godmanskapet eller förvaltarskapet avser och dennes make. Om

betydelsen av samtycke i vissa fall finns bestämmelser i 11 kap, 5 §. Lag

(1988:1251).

6 § Förmyndare, gode män och förvaltare skall rörande allt som hör till

förmynderskapet, godmanskapet eller förvaltarskapet ge överförmyndaren
och rätten de upplysningar som infordras. Lag (1988:1251).

7 § För en omyndigs egendom skall förmyndaren, om rätten finner skäl

till det, lämna pant eller annan säkerhet till visst av rätten bestämt belopp.
Motsvarande skyldighet att ställa säkerhet åvilar gode män och förvaltare.
Säkerheten skall, enligt vad rätten bestämmer, förvaras och förvaltas av

överförmyndaren eller i annan lämplig ordn ing. Lag (1988:1251).

8 § Har en omyndig flera förmyndare, skall de, såvitt rör egendomen, ha

hand om förmynderskapet gemensamt. Rätten kan dock förordna att
tillgångarna skall för förvaltning fördelas på visst sät t mellan dem eller att
vissa tillgånga r skall förvaltas av en förmyndare ensam. Den som ensam
råder över vissa tillgångar får också ikläda den omyndige sådana förbindel­
ser som faller inom området för dessa tillgångars förvaltning.

Står en underårig inte under vårdnad av någon förälder och har flera

förmyndare förordnats, skall vår dnaden utövas av den bland förmyndarna
som rätten utser därtill. Rätten kan också utse två förmyndare att gemen­
samt utöva vård naden, om de är gifta med varandra eller bor tillsammans

under äktenskapsliknande förhållanden. Den eller de som har anförtrotts

I vårdnaden kan, om det är lämpligt, av rätten befrias från skyldigheten att

^ delta i handhavandet av den omyndiges Övriga angelägenheter.

'

Har en omyndig flera förmyndare och kan dessa ej enas i ett ärende som

rör den omyndiges egendom och som de skall besluta i, gäller den mening

som överförm yndaren biträder. Är det fråga om en åtgärd som kräver

överförmyndarens samtycke, kan samtycke ges till å tgärden även om för-

'' myndarna har olika mening. I sådana fall skall överförmyndaren dock

' bereda medförmyndare tillfälle att yttra sig innan överförmyndaren beslu-

^ tar i saken.

I; Första och tredje styckena tillämpas även när någon har flera gode män

eller förvaltare. Lag (1988:1251).

9 § Förmyndare, gode män och förvaltare är skyldiga att ersätta skada

som de uppsåtligen eller av vårdslöshet har orsakat den omyndige eller den

godmanskapet eller förvaltarskapet avser.

Är flera förmyndare, gode män eller förvaltare ansvariga för skada som

'flehar orsakat den omyndige eller den som godmanskapet eller förvaltar-

2791

¬

SFS 1990:1526

skåpet avser, svarar de solidariskt för ersättningen. Ersättningsansvaret

skaJl slutligt fördelas mellan de ansvariga efter den grad av vållande som

åvilar dem. Om någon saknar tillgångar att betala sin andel med, skall de

övrigas ansvarighet for bristen bestämmas enligt samma grunder. Lag
(1988:1251).

10 § Vill en omyndig, sedan han blivit myndig, eller en ny förmyndare
göra anspråk på ersättning enligt 9 §, skall han, om de handlingar som
anges i 16 kap. 12 § har överlämnats till honom, inom ett år därefter väcka

talan om anspråket. 1 annat fall har han förlorat sin rätt till talan. Vad som

nu har sagts gäller inte om den avgående förmyndaren har gjort sig skyldig

till brottsligt f örfarande.

Första stycket tillämpas även i fråga om talan mot god man eller förval­

tare. Lag (1988:1251).

14 kap. Om vård av rätt i oskiftat bo vid formynderskap, godmanskap och

förvaltarskap

1 § Har en omyndig de! i oskiftat bo, skall förmyndaren, med iakttagan­

de av vad nedan stadgas, vårda den omyndiges rätt i boet.

Vad som föreskrivs i detta kapitel i fråga om förmyndare gäller också i

fråga om gode män och förvaltare s om har att förvalta del i oskiftat bo.

Vad som föreskrivs beträffande omyndig skall därvid gälla den som har

god man eller förvaltare. Lag (1988:1251).

1 § Förmyndare, som for omyndig delägare i oskiftat dödsbo deltager i

rättshandling vid förvaltningen av den dödes egendom, vare pliktig att till
rättshandlingen inhämta Överförmyndarens samtycke, såframt sådant

samtycke erfordras för giltigheten av dylik rättshandling vid förvaltningen
av omyndigs egendom.

Mot borgenär i dödsboet eller annan, vars rätt är beroende av utredning­

en, står förmyndaren, såvitt angår skada genom hans åtgärd eller försum­
melse, i ansvar efter vad i ärv dabalken stadgas. Lag (1974:1038).

3 § Förmyndare må ej for omyndig delägare i dödsbo sluta avtal om
sammanlevnad i oskiftat bo utan överförmyndarens samtycke.

Visar det sig at t den omyndiges bästa skulle genom avtalets fortsatta

bestånd äventyras, äge rätten häva avtalet, ändå att den tid, for vilken

avtalet slutits, ej tilländagått.

Innan beslut fattas i fråga som avses i and ra stycket skall rätten bereda

Övriga delägare i boet tillfälle att yttra sig i ärend et.

4 § Slutes ej fÖr omyndig delägare i dö dsbo avtal om sammanlevnad i

•

oskiftat bo, skall förmy ndaren tillse, att bodelning och skifte förrättas

snart ske kan, Samma lag vare, om dylikt avtal upphört att gälla. Har J '

efterlevande make, som deltagit i avtalet, tr ätt i nytt gifte, ska ll fdrmynda-

ren uppsäga avtalet.

5 § Förmyndare, som för omyndig delägare i dö dsbo deltager i böd el-

2792

ning eller skifte, vare pliktig att inhämta överförmyndarens samtycke till,/^

egendomens fördelning, såvitt denna ej sker genom lottning.

¬

Avtal, varigenom delägare i bo et mot ve derlag, som gives eller utfästes,

SFS 1990:1526

övertager den omyndiges lott i boet, äge förmyndaren ej ingå utan överför­

myndarens samtycke.

6 § Vad i 4 och 5 §§ är stad gat om förmyn dares skyldighet i fråg a om

bodelning i anled ning av dödsfall skall äga motsvarande tillämpning, då

för omyndig bodelning eljest skall ske.

6 a § En fö rmyndare få r fo r den omyndiges räkning avstå frå n arv på det

sätt so m anges i 3 kap. 9 § ärvdabalken, om överförmyndaren samtycker

till åtgärden. Lag (1987:790).

7 § Inhämtas ej överför myndarens samtycke, då detta en ligt 2, 3, 5, 6

eller 6 a § bort ske, skall va d för sådant fall är stadgat beträffande förvalt­
ning av omyndigs egendom äga motsvarande tillämpning. Lag (1987:790).

8 § Skall av annan anle dning än dödsfall bodelning ske fÖr omynd ig,

vare fö rmyndaren plik tig att tillse, att bouppteckning förrättas så snart ske
kan, samt att därefter ofördröjligen ingiva avskrift av bouppteckningen till

överförmyndaren. Är boup pteckningen av vidlyftig beskaffenhet, må av­
skrift lämnas endast i erforderliga delar. Lag (1974:1038).

9 § Varder dödsbo, däri omyndig äger del, ej skiftat inom s ex mån ader
från det bouppteckning förrättades, skall förmyndaren, där ej avtal träffats
om sammanlevnad i oskifta t bo, inom nämnd a tid till överfö rmyndaren
avgiva redogörelse fÖr det hinder som mött för skifte, och vare förmynda­

ren pliktig att därefter, intill dess skifte sker eller avtal, varom ovan sägs,

slutes, avgiva sådan redogörelse var sjätte månad, där ej Överförmyndaren

bestämmer annan tid.

Slutes för omyndig delägare i dödsbo avtal om sammanlevnad i o skiftat

bo, vare förmyndaren pliktig att fÖre den 1 m ars varje år till överförmyn­

daren avlämna årsup pgift angående boet, upptagande den behållna in­

komsten under föregående år samt en översikt av boets tillgångar och

skulder vid årets slut. Möter till följd av boets storlek eller av annan orsak

hinder att inom nämnda tid avlämna årsuppgift, ska ll inom samma tid
anmälan om hindret göras till överförmyndaren; och utsätte denne ny tid,
inom vilken förmyndaren har att ingiva handlingen.

Hava und eråriga sysko n samma förmyndare, må fÖr dem gemensam

redogörelse eller årsuppgift avlämnas. Lag (1985:941).

10 § Försummar förmyndaren att i rätt tid ingiv a bouppteckning, redo­

görelse eller årsuppgift efter vad i 8 och 9 §§ sägs, anmäle överförmyndaren

försummelsen hos rätten, och äge rätten att genom vite tillhålla förmynda­
ren att fullgöra sitt åliggande. Innan anmälan göres efter vad ny ss är sagt,

skall överförmyndaren, där det lämpligen kan ske, erinra förmyndaren om

hans skyldighet.

11 § Förmyndaren äge för vård av omyndigs rätt i oskiftat dödsbo
ätnjuta skäligt arvode. Träffas avtal om sammanlevnad i os kiftat bo, skall
aWodet utgå årli gen. Arvodet bestämmes av överfö rmyndaren och skall

2793

förskjutas av boet.

89-SFS 1990

¬

SFS 1990:1526

Fader eller moder, som på grund av lag är förmyndare, äge ej uppbära

arvode efter vad i första stycket sägs, med mindre överförmyndaren med
hänsyn till särskilda omständigheter lämnar tillstånd därtill. Lag

(1974:1038).

12 § Är omyndig ende delägaren i dö dsbo eller äro underåriga syskon,
som hava gemensam förmyndare, ensamma delägare i oskif tat bo, skall,
om boet förvaltas a v förmyndaren, å förvaltningen tillämpas vad i 15 oc h

16 kap. stadgas.

15 kap. Om förmyndares, gode mäns och förvaltares egendomsforvaltning

1 § Förmyndaren vare pliktig att tillse, att den omyndiges tillgångar äro
anbragta sålunda att erforderlig trygghet finnes för deras bestånd och
skälig avkastning erhålles.

Bestämmelserna i detta kapitel om rättigheter som representeras av

värdepapper och värdehandlingar tillämpas, om inte annat anges, även i

fråga om rättigheter som registreras enligt aktiekontolagen (1989:827).

Lag (1989:839).

2 § Lösören, som icke böra behållas till nytta för den omyndige, skola
avyttras. Föremål, som hava särskilt värde för den omyndige eller hans
familj, må dock behållas, såframt icke föryttring är påkallad med hänsyn

till den omyndiges förmögenhetsförhållanden.

3 § Aktier och andra värdepapper böra, om de icke kunna med trygghet

till den omyndiges fördel behållas, av förmyndaren försäljas, när det
lämpligen kan ske.

Fordringar, som icke kunna med trygghet till den omyndiges fördel

förbliva utestående, böra av förmyndaren så snart ske kan indrivas. Har

fordran tillkommit därigenom att delägare i oskiftat bo med överförmyn­
darens samtycke övertagit den omyndiges lott i boet, må den förbliva
utestående, så länge den omyndiges bästa ej därigenom äventyras.

4 § Den omyndiges penningmedel skall göras räntebärande.

Förmyndaren får för sådant ändamål
1. inköpa obligationer,
2. förvärva sådana skuldförbindelser i övrigt med en löptid på mer än ett

år som har utfärdats av Sveriges allmänna hypoteksbank. Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa eller av kreditaktiebolag, med undantag för

förlagsbevis eller andra skuldförbindelser som medför rätt till betalning
först efter utfärdarens Övriga fordringsägare,

'-"irn

3. förvärva fordran som skrivs in eller har skrivits in i statsskuldboke n,
4. låna ut medlen mot säkerhet av panträtt i fast egendom,

5. i den omyndiges namn sätta in medlen hos bank, eller

"'iUi;!'

6. låta medlen stå kvar hos försäkringsbolag efter överenskommelse med

bolaget.

Regeringen meddelar närmare bestämmelser om de obligationer som f3r

förvärvas, om beskaffenheten av den säkerhet mot vilken den omyndiges

2794

medel får lånas ut samt om de räkningar på vilka medlen får sä ttas in pö
bank eller stå kvar hos försäkringsbolag. Lag (1982: 1259).

if

¬

$ § Vill förmyndaren göra den omyndiges penningmedel räntebärande

SFS 1990:1526

pä annat sätt än i 4 § avses, el ler vill han använd a dem till inköp av aktier

eller därmed jämförliga värdepapper eller eljest göra d em fruktbärande,
tage han därtill överförmyndarens samtycke. Lag (1974:1038).

6 § Böra den omyndige tillhöriga penningmedel hållas tillgängliga fÖr

bestridande av utgifter fÖr ha ns underhåll eller fÖr vården av hans egen­
dom, och kun na av sådan anledning medlen icke anbringas under villkor

som avses i 4 §, skola medlen likväl, i den mån det lämpligen kan ske, i den

omyndiges namn insättas hos bank å en fÖr ändamålet lämpad räkning.

7 § Penningar eller värdepapper, som av förmyndaren innehavas fÖr den
omyndiges räkning, skola av honom så förvaras, att de ej sammanblandas

med penningar eller värdepapper, som tillhöra förmyndaren själv eller

eljest inneha vas av honom.

Har den omyndige aktier eller andra därmed jämförliga värdepapper,

över vilka enligt lag bok eller förteckning förs, skall förmyndaren se till, att
den omyndige, så snart det kan ske, tas upp där som ägare. I fråga om
aktier i avstämningsbolag skall fö rmyndaren dessutom göra anmälan till

förteckning enligt 3 kap. 12 § aktiebolagslagen (1975:1385), 3 kap. 12 §
försäkringsrörelselagen (1982:713) respektive 3 kap. 13 § bankaktiebo­

lagslagen (1987:618).

Andra stycket äger inte tilläm pning i fråga om aktier som har förvaltar-

registrerats enligt 3 kap . 10 § andra stycket första meningen aktiebolagsla­

gen, 3 kap. 10 § andra stycket första meningen försäkringsrörelselagen eller
3 kap. 11 § första stycket bankaktiebolagslagen. Lag (198 7:631).

8 § Aktier, obligationer, pantbrev, företagshypoteksbrev, skuldebrev

och andra sådana värdehandlingar skall, om sammanlagda värdet översti­

ger ett belopp motsvarande två gånger gällande basbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, i den omyndiges namn nedsättas i öppet

förvar hos bank. Vill förmyndaren ta ut nedsatt värdehandling, skall han

söka överförmyndarens tillstånd. Sådant tillstånd erfordras ej, där värde­

handlingen endast skall genom bankens försorg överföras till annan bank

för att där nedsättas i öppet förvar. De nedsatta värdehandlingarna skall
under överförmyndarens tillsyn vårdas i enlighet med vad som föreskrivs

om vård av omyndigs värde handlingar.

Vad sålunda om nedsättning av omyndigs värdehandlingar föreskrivits

skall ej äga tillämpning med avseende å bevis eller motbok rörande tillgo­
dohavande å räkning hos bank, ej heller med avseende å bevis, som

utfärdats om ins krivning i statssku ldboken eller Sveriges allmänna hypo-
teksbanks skuldbok eller skuldbok hos annan inrättning, som regeringen
bestämmer, såframt å beviset finnes antecknat, att inskrivningen skett
med förbehåll att kapitalbelopp å inskriven fordran eller därå utställd

obligation eller ock inskriven obligation eller å sådan obligation belöpande

kapitalbelopp ej må lyftas utan överförmyndarens tillstånd.

Premieobligationer, vilka utfärdats av staten, skola, såframt ej obligatio­

nerna äro nedsatta i öp pet förvar hos bank eller överförmyndaren med­

giver undantag, inskrivas i statsskuldb oken med förbehåll, varom i and ra

.Stycket sägs.

2795

¬

SFS 1990:1526

Utövar en förmyndare förmynderskap för flera omyndiga, skola vid

tillämpning av det i första stycket givna stadgandet de omyndigas värde­
handlingar sammanräknas.

Finnas omyndigs värdehandlingar, som skola förvaltas av förmyndaren,

i öppet förvar hos bank utan att hava nedsatts enligt bestämmelse i detta
kapitel, skall å dem tillämpas vad i denna balk är stadgat om nedsatta

värdehandlingar.

I fråga om rättigheter som registreras enligt aktiekontolagen (1989:827)

gäller i fall som avses i denna paragraf, i stället för nedsättning i öppet
förvar eller anteckning om förbehåll på bevis, att förmyndaren på konto i

avstämningsregister skall låta registrera eller, om rättigheten förvaltas av
en auktoriserad förvaltare, till de nne skall anmäla att förmyndaren endast

med överförmyndarens tillstånd får överlåta eller pantsätta rättigheten

eller uppbära på rättigheten belöpande kapitalbelopp. Lag (1989:839).

9 § Omyndigs medel, som innestå hos bank eller enligt 4 § kvarstå hos

försäkringsbolag, må ej uttagas utan överförmyndarens tillstånd efter vad

därom särskilt är stadgat. Vad nu sagts gäller ej ränta, som innestått

kortare tid än ett år. Överförmyndarens tillstånd vare ej heller erforderligt,

där medel som innestå hos bank allenast skola genom bankens försorg

överföras till annan bank eller där medel som kvarstå hos försäkringsbolag
skola genom bolagets försorg Överföras till bank.

Medel, som böra hållas tillgängliga för ändamål, varom i 6 § sägs, må

insättas med förbehåll att medlen må uttagas utan överförmyndarens
tillstånd.

När skäl äro därtill, äger överförmyn daren förordna, att förbehåll, var­

om i andra stycket sägs , ej skall gälla. La g (1974:1038).

10 § Ej må förmyndaren utan överförmyndarens tillstånd överlåta eller

pantsätta omyndigs värdehandling, medan den är nedsatt. Betalning av
kapitalbelopp å omyndigs värdehandling må, medan den är nedsatt, upp­
bäras allenast av banken.

Ej håller må utan överförmyndarens tillstånd överlåtelse eller pantsätt­

ning ske av bevis angående inskrivning i skuldbok, varom i 8 § förmäles,

såframt å beviset finnes antecknat förbehåll som där sägs, eller av bevis

eller motbok rörande tillgodohavande å räkning hos bank, såframt 9 §

första stycket är tillämpligt å tillgodohavandet.

11 § Försummar förmyndaren att nedsätta värdehandling eller ins kriva
obligation eller låta registr era eller anmäla förhållande enligt vad i 8 § är

stadgat, anmäle överförmyndaren försummelsen hos rätlen och äge rätten

att genom vite tillhålla förmyndaren att fullgöra sitt åliggande. Innan
anmälan göres efter vad nyss är sagt, bör överförmyndaren, där det lämpli­

gen kan sk e, erinra förmyndaren om hans skyldighet. Lag (1989:839).

12 § Förvärvar omyndig värdehandling som avses i 8 §, eder äger omyn­
dig eljest att av annan utfå sådan värdehandling, må den som skall utgiva

handlingen fullgöra sin förpliktelse genom att i den omyndiges namn
nedsätta handlingen i öppet förvar hos bank, såvida ej den omyndige äger

2796

att själv förvalta handlingen. Förpliktelse att utgiva penningbelopp må ock

¬

fullgöras hos bank, ändå att den ej grundas ä nedsatt värdehandling; och

SFS 1990:1526

skola medlen av banken insättas för den omyndiges räkning enligt vad om
betalning, som uppbäres å nedsatt värdehandling, är särskilt stadgat. Äger
omyndig att av dödsbo utfå värdehandling eller penningar på grund av

bodelning, arv eller testamente, vare boutredningsman eller testaments­

exekutör pliktig att, såframt ej värdet är ringa eller överförmyndaren eljest

medgiver undantag, nedsätta värdehandlingen eller inbetala medlen hos
bank enligt vad i första stycket stadgas. Vad nu sagts om skyldighet a tt
inbetala penningmedel hos bank skall ock gälla, där någon, som här i riket

driver försäkringsrörelse, skall utgiva försäkringsbelopp, som tillkommer
omyndig, och fråga ej är om försäkringsbelopp, som den omyndige äger att
själv förvalta. I fråga om pension, livränta eller annan på grund av försäk­

ring utgående periodisk förmån gäller att inbetalning hos bank skall ske i

den mån förmånen för kalenderår överstiger ett belopp motsvarande två
gånger det basbelopp enligt lagen (19 62:381) om allmän försäkring som

gäller för det året.

I andra fall än som avses i an dra stycket äge Överförmyndaren genom

meddelande till den som skall utgiva värdehandling eller penningar för­

ordna, att nedsättning eller inbetalning skall ske hos bank.

Den som nedsätter värdehandling eller inbetalar penningar hos bank

enligt vad i denna paragraf är stadga t vare pliktig att ofördröjligen under­

rätta förmyndaren därom. Lag (1987: 790).

13 § Ej må förmyndaren låta den omyndige driva näring, med mindre

denne fyllt sexton år.

Utan överförmyndarens samtycke må ej förmyndaren låta den omyndi­

ge idka handel eller annan näring, som efter vad därom är stadgat ej må
drivas utan tillstånd av offentlig myndighet eller särskild anmälan, ej
heller själv å den omyndiges vägnar driva sådan näring. Ej må ansökan om

överförmyndarens samtycke av honom bifallas, med mindre den omyndi­
ge äger nödiga medel för rörelsens drivande.

Av förmyndaren till den omyndige givet tillstånd att driva näring må

han återkalla, om det må anses erforderligt med hänsyn till den omyndiges
uppfostran eller välfärd; tage dock, där den omyndige fyllt aderton år,

överförmyndarens samtycke. Överförmyndaren må ock återkalla sitt sam­

tycke till idkande av näring som avses i andra stycket, om skäl äro därtill.

Tillfälle att avgiva yttrande skall, innan överförmyndaren lämnar förmyn­
daren medgivande till återkallelse, beredas den omyndige samt, innan

eljest bes lut av överförmyndaren meddelas om återkallelse, förmyndaren
så ock den omyndige, om han driver rörelsen.

14 § Utan Överförmyndarens samtycke må ej förmyndaren å den omyn­

diges vägnar upptaga lån, ingå växelförbindelse eller låta återköpa livför-

i ! säkring. Vad sålunda är stadgat äge dock ej tillämpning, om åtgärden faller

inom området för rörelse som av förmyndaren med överförmyndarens

samtycke drives för den omyndiges räkning. Överförmyndarens samtycke

slii vare ej heller erforderligt i fråga om sådant statligt lån som upptages för att

jis5i bereda omyndig hjälp till utb ildning eller bosättning,

itit

Förmyndaren äge ej heller utan överförmyndarens samtycke å den

jf jS' om yndiges vägnar ingå borgen eller ställa den omyndiges gods såsom

2797

I

¬

SFS 1990:1526

säkerhet for annans förbindelse. Till sådan rättshandling må samtycke ej

givas, med mindre särskilda skäl äro därtill.

Ej m å förmyndaren bortgiva den omyndige tillhörig egendom, såvitt ej

fråga är om sedvanliga skänker, vilkas värde ej står i missförhållande till

myndlingens villkor. Dock äge förmyndaren, med samtycke av överför­

myndaren, av den omyndiges inkomster giva understöd åt anhöriga e ller

andra den omyndige närstående personer, då detta på grund av omständig­
heterna må anses tillbörligt. Lag (1974:1038).

15 § Förmyndaren må ej utan överförmyndarens samtycke överlåta eller

låta inteckna den omyndiges fasta egendom eller tomträtt eller upplåta

nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft i sådan egendom. Utan

sådant samtycke äger förmyndaren dock upplåta rätt att för egendomens

behov avverka skog eller upplåta annan nyttjanderätt, om den avser viss
tid, längst fem år.

Före besluts fattande skall överförmyndaren, såframt det utan märklig

omgång eller tidsutdräkt kan ske, bereda den omyndige, om han fyllt
sexton år, ävensom hans make och närmaste fränder tillfälle att yttra sig.

Bestämmelserna i första stycket om servitut äga ej tillämpning i fråga

om servitut som bildas vid fastighetsbildningsförrättning.

Tillstånd att överlåta eller låta inteckna fast egendom eller tomträtt

gäller under sex månader från det tillstån det meddelades. Erinran härom
skall göras i beslutet . Lag (1974:1038).

16 § har upphävts genom lag (1974:1038).

17 § Har förmyndaren i fall, då enligt vad o van i detta kapitel är stadgat
överförmyndarens samtycke bort inhämtas, å den omyndiges vägnar in­

gått avtal utan sådant samtycke, må den, med vilken avtalet slöts, där ej

annat förbehåll gjorts, icke frånträda avtalet, såframt förmyndaren söker

godkännande inom en månad från det avtalet slöts. Varder ansökan avsla­
gen av överförm yndaren, äge den, med vilken avtalet slöts, härefter från­

träda avtalet, såframt ej annan överenskommelse träffats. Lag

(1974:1038).

18 § Varder avtal som avses i 17 § ej gällande efter vad där sägs, skall

angående skyldigheten att återbära vad jäm likt avtalet må vara uppburet
eller att utgiva ersättning därför vad i 9 kap. 7 § första stycket är stadgat
äga motsvarande tillämpning.

19 § Förmyndaren äge årligen uppbära skäligt arvode för förvaltningen

av den omyndiges egendom och arbetet med den personliga omvårdnaden
om myndlingen. Arvodet bestä mmes av överförmyndaren med ledning av

grunder som fastställas för vaije överförmyndardistrikt av vederbörande

kommun.

tin

Förmyndaren har även rätt till ersättning för de utgifter som vant

skäligen påkallade för uppdragets behöriga fullgörande. Beslut härom fat-

tas av överförmyndaren.

Arvode och ersättning för utgifter skola efter överförmyndarens bestäm-

279g

mande utgå av den omyndiges medel i den mån dennes beräknade inkomst

"t

¬

det år fönnyndaru ppdraget avser överstiger ett belopp motsvarande två

SFS 1990:1526

gånger det basbelo pp enligt lage n (1962:3 81) om allm än försäkring som
gäller för det året eller, om ej särskilda skäl föranleda annat, i den mån den

omyndige har tillgångar till ett värde överst igande tre gånger nämnda

basbelopp. I övrigt skola arvode och ersättning för utgifter utgivas av
kommunen.

Arvode, varom nu är sagt, tillkomme ej fader eller moder, som på grund

av la g är förmyndare, med mindre överförmyndaren med hänsyn till
särskilda omständigheter lämnar tillstånd därtill. Så dan förmyndare har
rätt till ersättning för utgifter endast om dessa hänföra sig till förvaltningen
av den omyndiges egendom. Arvode och ersättning som n u nämnts skola
utgå av den omyndiges medel. Lag (1981:1190).

20 § Vad som föreskrivs i 1 -18 §§ om förmyndares förv altning skall
gälla också i fråga om godmanskap och förvaltarskap. Lag (1988:1251).

21 § Gode män och förvaltare är berättigade att efter uppdragets slutfö­

rande eller, om uppdraget varar längre tid än ett år, årligen erhålla skäligt

arvode för uppdraget samt ersättning för de utgifter som varit skäligen

påkallade för uppdragets fullgörande.

Beslut om arvode och ersättning för utgifter fattas av överförmyndaren.

Denne bestämmer dessutom i va d mån arvod e och ersättning för utgifter
skall utgå av medel som tillhör den som go dmanskapet eller förvaltarska-

pet avser. Arvode och ersättning som ej sk all utgå a v sådana medel skall

betalas av kommunen. Lag (1988:1251).

22 § Har egendom i dödsbo, vilken har förvaltats av en go d man som
avses i 11 kap. 3 §, efter preskription av rätt att ta arv eller testamente eller

annars tillfallit allmänna arvsfonden, gäller i fråga om egendomens försälj­
ning lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden. Lag (1988:1251).

16 kap. Om förmyndares, gode mäns och förvaltares redovisningsskyldighet
1 § Förmyndaren vare pliktig att över sin förvaltning av den omyndiges

egendom föra räkenskaper på sådant sätt att därigenom för varje år en
noggrann redovisning lämnas för den omyndiges tillgångar och skulder
samt för förvaltningens gång.

2 § När egendom, som skall stå under förmyndarens förvaltning, första

gången tillfaller en underå rig, skall förmyndaren inom en må nad därefter
till överförmyndaren ge in en förteckning över egendomen.

Gode män och förvaltare som har förordnats att förvalta egendom skall

inom två månader från det att inskrivning ägt rum ge in en förteckning till
överförmyndaren Över den egendom som omfattas av förordnandet. Den­
na skyldighet gäller inte, om förvaltningen avser andel i oskiftat dödsbo.

Förteckning som avges av en god man som har förordnats enligt 11 kap.

^ 1 § behöver endast uppta den lösa egen dom som den god e mannen har

^ tagit hand om.

Har de n omyndige eller den som godm anskapet eller förvaltarskapet

'"^^ j^vser efter den tid som a vses i f örsta eller andra stycket erhållit egendom

2799

¬

SFS 1990:1526

som skall s tå under förvaltning av förmyndare, god man eller förvaltare,

skall förteckning över denna egendom ges in till överförmyndaren inom en

månad därefter.

Är det andel i oskiftat bo som har tillfallit en omyndig eller någon för

vilken har förordnats god man eller förvaltare, skall förteckning ges in först

inom en månad efter det bodelning eller skifte har skett.

Har rätten beslutat utvidga omfattningen av en god m ans eller förvalta­

res uppdrag när det gäller annan egendomsförvaltning än sådan som avs er
andel i oskiftat bo, skall den gode mannen eller förvaltaren inom en månad

från beslutet till överförmyndaren ge in en förteckning över den egendom

som omfattas av det utvidgade uppdraget. Lag (1988:1251).

3 § Å förteckning som avses i 2 § skall förmyndaren teckna försäkran

under edlig förpliktelse, att hans uppgifter äro i allo riktiga och att ej något

är med vilja och vetskap utelämnat. Rätten äge vid vite förelägga honom
att bestyrka detta med ed, såframt yrkande därom framställes av överför­

myndaren eller det eljest finnes påkallat. Har annan tagit befattning med

den omyndiges egendom, må ock edgång åläggas honom, om skäl äro
därtill.

4 § Saknar omyndig tillgångar, då förmynderskap för honom inskrives,
skall förmyndaren göra anmälan därom till överförmyndaren inom tre

månader från det inskrivningen ägde rum.

Vad i 3 § stadgas skall i tillämpliga delar gälla anmälan, varom i första

stycket sägs.

5 § Före den 1 mars vaije år skall förmyndaren till överförmyndaren
avge årsräkning, innefattande redogörelse för förvaltningen under föregå­
ende år eller den del av året varunder förmyndaren innehaft sin befattning.

Då förmyndarens befattning upphör, skall förmyndaren ofördröjligen till

överförmyndaren avge sluträkning, avseende förvaltningen under det lö­

pande året intill befattningens upphörande.

I årsräkning och sluträkning skall upptas tillgångar och skulder vid

böljan av den tid räkningen avser, en sammanställning av inkomster och

utgifter under nämnda tid samt tillgångar och skulder vid samma tids

utgång.

Första och andra styckena gäller i tillämpliga delar även god man och

förvaltare.

;:r

Har rätten inskränkt omfattningen av en god mans eller förvaltares

uppdrag, gäller reglerna om sluträkning i fråga om den egendom som inte

längre omfattas av uppdraget.

Upphör ett godmanskap enligt 11 kap. 1 § innan tid för avgivande av

årsräkning eller sluträkning rörande förmynderskapet för den omyndige
inträffar, får sluträkning rörande godmanskapet begränsas till att avse en

,

redogörelse endast för de åtgärder som har vidtagits av den gode mannen. 1

övrigt skall redogörelse för förvaltningen avges av förmyndaren även

den tid som godmanskapet har varat. Lag (1988:1251).

6 § Har förmyndaren till överförmyndaren ingivit anmälan eller annan

2800

handling, enligt vilken den omyndige saknar tillgångar eller icke har andrg

¬

tillgångar än lösören, som ej lämna inkomst, vare förmyndaren fri från

SFS 1990:1526

skyldighet att avgiva räkning, intill dess genom föryttring av sådana lös­

ören eller eljest tillgångar av annan beskaffenhet tillfalla den omyndige .

Överförmyndaren må i annat fall för visst år eller tills vidare befria

förmyndare från att avgiva räkning eller medgiva att sådan upprättas i
förenklad form, där det med hänsyn till tillgångamas ringa värde eller

beskaffenhet finnes

kunna ske utan fara för den omyndige. Lag

(1974:1038).

7 § I förteckning över omyndigs egendom så ock i årsr äkning och slut-

räkning skola tillgångar och skulder fullständigt angivas med uppgift å de

särskilda tillgångamas värde. Finnes hos den omyndige pantbrev som
avser honom tillhörig fastighet eller tomträtt, skall detta särskilt angivas.
Äro medel insatta hos bank eller kvarstå medel hos försäkringsbolag, skall

uppgift lämnas om den räkning, varå medlen innestå. I fråga om värdepap­
per, som ej äro nedsatta hos bank efter vad i 15 kap. stadgas, skall nummer

eller annan beteckning anmärkas. Finnas tillgångar som stå under den
omyndiges eller annans särskilda förvaltning, skall förmyndaren jämväl

lämna uppgift därom, så ock o m dessa tillgångars värde, såframt det är
honom kunnigt. Skola i årsräkning eller sluträkning upptagas tillgångar

eller skulder, för vilkas fullständiga angivande erfordras utförlig uppräk­

ning, må beträffande dem hänvisning göras till förut avgiven förteckning

eller årsräkning, där det lämpligen kan ske.

Förteckning och räkning skola innehålla fullständig uppgift å förmynda­

rens och den omyndiges namn och hemvist samt förmyndarens postadress.
Lag (1974:1038).

8 § Innehåller förteckning över omyndigs egendom uppgift å tillgångar
som på grund av bodelning, arv, testamente eller gåva tillfallit den omyn­
dige, eller upptager årsräkning eller sluträkning sådana tillgångar, om vilka

uppgift förut ej lämnats, skall vid förteckningen eller räkningen fogas
besannad avskrift av bodelnings- eller skifteshandling, testamente eller

gåvobrev, om sådant finnes, så ock av bouppteckning, där den ej förut

ingivits till överförmyndaren. Är handling, varom nu sagts, av vidlyftig
beskaffenhet, må avskriften lämnas allenast i erforderliga dela r.

Upptager förteckning, årsräkning eller sluträkning värdehandlingar som

ej äro nedsatta hos riksbanken eller annan bank efter vad i 15 kap. stadgas,

skall vid förteckningen eller räkningen fogas intyg av två personer, att

. värdehandlingarna finnas i förmyndarens förvar. Innestå medel hos bank,

^ skall genom bevis från ban ken styrkas hur mycket som innestår, så ock i

vad män förbehåll gjorts att medlen må uttagas uta n överförmyndarens

samtycke. Lag (1987:790).

VT)

9 § Möter till följd av förmynderskapets vidlyftiga beskaffenhet eller av
annan orsak hinder att inom tid, som är för vaije särskilt fall bestämd,

avlämna förteckning, årsräkning eller sluträkning, skall ino m samma tid

anmälan om hin dret göras till överförmyndaren; och utsätte denne ny tid

inom vilken förmyndaren har att ingiva handlingen.

•4,

ri*^

2801

¬

SFS 1990; 1526

lO § Försummar förmyndaren att i rätt tid avgiva förteckning, årsräk-

ning eller sluträkning eller anmälan, varom i 4 § sägs, anmäle överförmyn­

daren försummelsen hos rätten, och äge rätten att genom vite tillhålla

förmyndaren att fullgöra sitt åliggande. Innan anmälan göres efter vad
nyss ä r sagt, skall överförmyndaren, där det lämpligen kan ske, erinra

förmyndaren om hans skyldighet.

11 § Då förmyndarens befattning upphör, vare förmyndaren pliktig att

till myndlingen, om han blivit myndig, eller, om förmynderskapet övergått
å annan, till denne ofördröjligen utgiva de tillgångar som förmyndaren för

myndlingens räkning har om händer.

12 § Sedan av förmyndaren avgiven sluträkning blivit granskad, skall

överförmyndaren till den som äger mottaga redovisning för förmyndarens

förvaltning överlämna, förutom sluträkningen, hos överförmyndaren för­

varad förteckning över den omyndiges tillgångar och skulder, så ock samt­
liga de r äkningar som avgivits under hela den tid omyndighetstillståndet

varat. Var förmyndaren, då hans befattning upphörde, fri från skyldighet

att avgiva sluträkning, skola de handlingar, varom ovan sägs, av överför­

myndaren tillställas den som äger mottaga redovisning, endast såframt

denne eller den avgående förmyndaren framställer begäran därom eller
ock överförmyndaren, på sätt i 17 kap. 4 § sägs, å sådan handling gjort

anteckning om anmärkning, utan att anmärkningen föranlett ansökan till

rätten.

Hava de handlingar som avses i första stycket tillställts ny förmyndare,

åligger det denne att inom två månader därefter till överförmyndaren
återställa handlingarna. Överförmyndaren skall vid handlingamas över­

lämnande skriftligen e rinra förmyndaren härom. Försummar förmynda­
ren att återställa handlingarna, skall vad i 10 § stadgas om påföljd av
försummelse, varom där sägs, äga motsvarande tillämpning.

Skall åtgärd, varom i första stycket sägs, vidtagas av överförmyndaren,

och varder den avgående förmyndarens förvaltning godkänd av myndling­

en eller ny förmyndare, innan handlingarna tillställts honom, vare godkän­

nandet utan verkan.

13 § När förmyndarens befattning upphört, skola de rörande förmyn­

derskapet förda räkenskaper samt de betalningsbevis och andra handlingar
som finnas förvarade till styrkande av särskilda poster i räkenskaperna, av

förmyndaren hållas för granskning tillgängliga å tid och ort som i händelse

av tvist bestämmas av överförmyndaren. Sedan tiden för väckande av

talan om ersättning mot förmyndaren gått till ända eller, där sådan talan

väckts, målet blivit avgjort genom laga kraft ägande dom, skola nämnda
räkenskaper och handlingar utgivas till den som äger mottaga redovisning

för förmyndarens förvaltning.

14 § Vad i 5— 13 §§ stadgas om förmyndare skall, om förmyndaren är

död, äga motsvarande tillämpning å hans dödsbo eller, därest hans kvarlå-

tenskap är avträdd till konkurs, konkursförvaltningen.

2802

¬

15 § Bestämmelserna i 1, 3, 4 och 6 -14 §§ om förmyndare och förmyn-

SFS 1990:1526

dares förvaltning gäller även i fråga om godmanskap och förvaltarskap.

Lag (1988:1251).

17 kap. Om tillsyn över förvaltning som utövas av förmyndare, gode män och
förvaltare
1 § Förmyndarens förvaltning av den omyndiges egendom skall med
ledning av ingiven förteckning samt års- och sluträkningar granskas av

överförmyndaren. Vid granskningen skall särskilt tillses, att omyndigs
tillgångar ha i skälig omfatttn ing använts till hans nytta och att tillgångar­

na i övrig t äro anbragta sålunda, att erforderlig trygghet finnes för deras

bestånd och skälig avkastning erhålles. Lag (1974:1038).

2 § Överförmyndaren äge själv eller genom någon, som av honom utses
därtill, genomgå de av förmyndaren förda räkenskaperna ävensom de

betalningsbevis och an dra handlingar som finnas förvarade till styrkande

av särskilda poster i räkenskaperna så ock hos förmyndaren förvarade

värdehandlingar. Dessa räkenskaper och handlingar skola av förmyndaren
hållas tillgängliga å tid och ort som bestämmas av överförmyndaren.

Är förmyndaren icke bosatt i det distrikt, där tillsynen utövas, vare

överförmyndaren i det distrikt, där förmyndaren bor, pliktig att, på anmo­

dan av den överförmyndare som det tillkommer att utöva tillsynen, verk­
ställa den granskning som avses i första stycket. Lag (1974:1038).

3 § Finner överförmyndaren vid granskningen eller eljest anledning till

anmärkning mot förmyndarens förvaltning, skall överförmyndaren bereda
förmyndaren tillfälle att förklara sig. Inkommer ej förmyndaren inom
förelagd tid med förklaring, eller finner överförmyndaren avgiven förkla­
ring otillfredsställande, vare överförmyndaren, såframt den omyndiges

rätt och bästa kräver att åtgärd mot förmyndaren utan dröjsmål vidtages

av rätten, pliktig att hos rätten göra ansökan därom.

4 § Angående verkställd granskning skall å förteckning, årsräkning eller

sluträkning tecknas bevis. Har överförmyndaren funnit anledning till an­

märkning som icke efter ingiven förklaring förfallit, skall jämväl därom

anteckning göras å handlingen. Underrättelse om sådan anteckning skall

meddelas förmyndaren, därvid särskilt skall angivas huruvida anmärk­

ningen föranlett ansökan till rätten eller ej.

Har, på sätt i första stycket sägs, anteckning skett om anmärkning, äge

förmyndaren, såframt anmärkningen innebär att ersättningsskyldighet i

förhållande till den omyndige skulle åvila förmyndaren, väcka talan mot
den omyndige om frihet från sådan ersättningsskyldighet.

5 § Äger den omyndige del i oskiftat bo, skall överförmyndaren med

ledning av bouppteckningen och avgivna årsuppgifter tillse, att förmynda­
ren väl vå rdar den omyndiges rätt i boet. Finner överförmyndaren anled­

ning till anmärkning, skall vad i 3 och 4 §§ stadgas äga motsvarande
tillämpning.

2803

K'

¬

SFS 1990:1526

6 § Den omyndige må, om han fyllt sexton år, taga del av de räkningar
och andra handlingar rörande förmynderskapet som förvaras hos överför­

myndaren. Enahanda rätt tillkommer den omyndiges make och närmaste

fränder.

7 § Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas också i fråga om godman-

skap och förvaltarskap. Lag (1988:1251).

18 kap. har upphävts genom lag (1988:1251).

19 kap. Om överförmyndare
1 § Överförmyndare väljas en fö r varje kommun, där ej annat följer av

vad nedan stadg as.

2 § Kommun kan bestämma att det i stället för överförmyndare skall

finnas en överförmyndamämnd. Vad som annorstädes än i detta kapitel är

föreskrivet om överförmyndare skall äga motsvarande tillämpning på

sådan nämnd. Lag (1974:1038).

3 § har upphävts genom lag (1974:1038).

4 § har upphävts genom lag (1974:1038).

5 § Överförmyndare väljes av kommunfullmäktige. För överförmynda­

re väljes en ersättare.

Ledamöter och ersättare i överför myndamämnd väljas av kommunfull­

mäktige till det antal fullmäktige bestämma. Antalet ledamöter får dock ej

understiga tre.

Val av ledamöter och e rsättare i öv erförmyndamämnd skall vara pro­

portionellt, om det begäres av minst så många väljande, som motsvara det
tal, vilket erhålles , om samtliga väljandes antal delas med det antal perso­
ner valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val
finnas särskilda bestämmelser.

Sker ej val av ersättare i överförmyndamämnd proportionellt, skall

tillika bestämmas den ordning i vilken ersättama skola inkallas till tjänst­

göring.

Då val av överförmyndare, ledamot av överförmyndamämnd eller er­

sättare förrättats, skall det genast anmälas till rätten. Har val ej skett i

behörig tid, skall rätten gör a anmälan därom hos länsstyrelsen, som tillser

att valet hålle s så sn art ske kan . Lag (1974:1038).

6§ har upphävts genom lag (1974:1038).

7 § överförmyndare, ledamot i överförmyndamämnd och ersättare

väljas för tre år, räknade från och med den 1 januari året efter det, då val i i.
hela riket av kommunfullmäktige ägt mm.

Avgår sådan ledamot i överförmyndamämnd som har utsetts vid pro- M

portionellt val unde r den för honom bestämda tjänstgöringstiden, inkallas

®

2804

till ledamot den ersättare som enligt den mellan ersättarna bestantda^^^^

¬

ordningen bör inträda. Den ersättare som sålunda har inkallats tjänstgör

SFS 1990:1526

under den tid som återstått för den avgångne. Avgår överförmyndare,
ersättare för överförmyndare eller ledamot som ej har uts etts vid propor­

tionellt val, anställes fyllnadsval för den återstående delen av tjänstgö­

ringstiden. Lag (1974: W38).

8 § Överförmyndare, ledamot i överförmyndamämnd och ersättare

skall ha röstr ätt vid val av kommunfullmäktige och vara kyrkobokförda i

kommunen och får inte vara i konkurs eller ha förvaltare.

Lagfaren tjänsteman vid tingsrätt får ej vara överförmyndare, ledamot i

överförmyndamämnd eller ersättare inom domsagan, om ej regeringen för

särskilt fall meddelat t illstånd därtill.

Ej må annan avsäga sig uppdrag att vara överförmyndare, ledamot i

överförmyndamämnd eller ersättare än den som under de tre senast för­
flutna åren fullgjort sådant uppdrag, den som uppnått sextio års ålder eller
den som eljest uppgiver förhinder, vilket godkännas av kommunfullmäkti­
ge. Lag

725/;.

9 § Överförmyndare, ledamot i överförmyndamämnd eller ersättare kan
av rätten entledigas, om han finnes icke vara lämplig. Lag (1974:1038).

10 § Äro såväl överförmyndare som hans ersättare förhindrade att full­
göra sitt uppdrag, äge rätten förordna tillfällig vi karie. Lag (1974:1038).

11 § Bland leda möterna i öve rförmyndamämnd utse kommunfullmäk­

tige en ordförande och en vice ordförande att tjänstgöra under den tid för
vilken de blivit valda som ledamöter.

Äro både ordföranden och vice ordföranden hindrade att inställa sig till

sammanträde med överförmyndamämnden, skall nämnden utse annan

ledamot att för tillfallet föra or det. Lag (1974:1038).

12 § har upphävts genom lag (1986:1143).

13 § Om det framkommer skiljaktiga meningar i en överförmyndar-

nämnd i ett ärende enligt denna balk, tillämpas föreskrifterna i 16 kap.

rättegångsbalken om omröstning i tvistemål. I 19 § förvaltningslagen

(1986:223) finns bestämmelser om rätt att få en skiljaktig mening anteck­
nad.

För vaije beslut av en överförmyndare eller en överförmyndamämnd i

ett ärende enligt denna balk skall finnas en handling av vilken framgår vem
som har fattat beslutet, vem som har varit föredragande samt beslutets dag
och dess innehåll.

Protokoll hos ö verförmyndare eller överförmyndamämnd i annat ären­

de än enligt denna balk behöver ej upptaga annat än förteckning över dem

som har deltagit i handläggningen samt beslutet i ärendet. Lag

(1986:1143).

14 § Om kommunfullmäktige bestämma det, får överförmyndamämnd

aippdraga åt ledamot, ersättare som har inkallats till tjänstgöring eller

uistfi''

''''''^r^jänsteman hos kom munen att på nämndens vägnar avgöra vissa grupper

2805

11713 ^

¬

SFS 1990:1526

av ärenden, vilkas beskaffenhet skall angivas i fullmäktiges beslut. Fram­
ställning eller yttrande till kommunfullmäktige får dock ej beslutas annor-
ledes än av nämnden samfällt.

Finner den som erhållit uppdrag som avses i första stycket, att samtycke,

tillstånd eller förordnande i visst fall ej bör meddelas, eller anser han

frågan tveksam, skall ärendet hänskjutas till nämnden. Beslut i ärende

enligt denna balk vilket har fattats på gr und av uppdrag som avses i första
stycket behöver ej anmälas infor nämnden. Lag (1974:1038).

15 § 1 frå ga om ersättning, arvode, pension och andra ek onomiska för­
måner till överförmyndare, ledamot i överförmyndarnämnd och ersättare

äger vad som föreskrives i 2 kap. 29 § kommunallagen (1977:179) motsva­

rande tillämpning. Lag (1977:202).

16 § Vad som föreskrives i kommun allagen (1977:179) om nämnd som
avses i 3 kap. 13 § andra stycket nämnda lag gäller, med de avvikelser som

följa av detta kapitel, i fråga om överförmyndarnämnd och i tillämpl iga

delar beträffande överförmyndare. Lag (1977:202).

17 § Överförmyndare och överförmyndarnämnd är skyldiga att föra bok
angående de förmynderskap, godmanskap och förvaltarskap som har in-

skrivits och står under deras tillsyn. Över ärenden rörande de förmynder­

skap, som ej inskrivits, skall särskild förteckning föras. Lag (1988:1251).

18 § Rätten skall vaka över att överförmyndare och överförmyndar­
nämnd fullgöra sina åligganden enligt denna balk. Lag (1974:1038).

20 kap. Vissa gemensamma bestämmelser om rättegången
1 § I mål om faderskap, vårdnad, umgänge och underhåll tillämpas 14
kap. 17 och 18 § § äktenskapsbalken. Lag (1988:1251).

2 § Vistas den, mot vilken talan enligt denna balk riktas, på okänd ort,

skall hans rätt i sak en bevakas av god man enligt 11 kap. Dets amma gäller,
om han vistas på känd ort utom riket men stämningen eller andra hand-

•®r.

lingar i m ålet ej kan delges honom eller han underlåter att ställa ombud for
sig och särskilda skäl föreligger att fÖrordna god m an.

;

I ett ärende om förordnande av förvaltare eller utvidgning av ett fÖrval-

tarskaps omfattning, där den enskilde uppenbarligen inte förstår vad saken

gäller eller skulle lida skada av att få del av handlingarna i ärendet, skall

rätten förordna en god man enligt 11 kap. att företräda den enskilde i

ärendet och bevaka hans eller hen nes rätt.

En god man som avses i första eller andra stycket skal! samråda med den

för vilken han har förordnats, i den mån det kan ske. Lag (1988:1251).

2 a § 1 ett ärende om förordnande av förvaltare eller utvidgning av ett

förvaltarskaps omfattning, där det inte föreligger fall som avses i 2 § andra 'd
stycket, skall rätten förordna ett biträde att bevaka den enskildes rätt i

2806

ärendet. Ett rättegångsbiträde skall också förordnas, om den som har

¬

förvaltare begär att forvaltarskapet skall upphöra eller att dess omfattning

SFS 1990:1526

skall inskränkas.

Rättegångsbiträde skall inte forordnas, om det är uppenbart att ett

biträde inte behövs. Lag (1988:1251).

2 b § Den som har forordnats till god man enligt 2 § eller rättegångsbi­

träde enligt 2 a § har efter rättens prövning rätt till skälig ersättning av

allmänna medel for arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt.

Kostnaden skall stanna på staten, såvida inte motparten till den, for vilken

god man eller rättegångsbiträde har forordnats, skäligen bör åläggas att

ersätta staten kost naden. Lag (1988:1251).

2 c § Rättegångsbalkens bestämmelser om hämtning av part tillämpas
också på den som i annan egenskap än vittne eller sakkunnig skall höras i

mål eller ärende som avses i den na balk. Lag (1988:1251).

3 § Ansökan om a nnan rättens åtgärd med avseende på formynderskap

än förmyndares förord nande eller entledigande får, såvida fråga ej är om
ärende enligt 9 kap. 2 a §, göras, förutom av överförmyndaren och förmyn­
dare, av den omyndige själv, om han fyllt sexton år, samt av hans make

och närmaste fränder. Fråga som avses i denna paragraf skall rätten också

taga upp självmant, när anledning förekommer därtill.

I ärende som avses i första stycket skall rä tten, när det rör omyndig som

fyllt sexton år, bereda denne tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

Mot rättens beslut i ärende som avses i första stycket får talan föras,

förutom av den som beslutet särskilt rör, av var och en som har rätt att
göra ansökan.

Mot beslut, varigenom det förelagts förmyndare att vid vite fullgöra

visst åliggand e, får talan föras endast i samband med klagan över rättens

beslut om utdömande av vitet. Lag (1976:612).

4 § Överförmyndarens tillstånd till åtgärd beträffande omyndigs egen­
dom får sökas endast av förmyndaren. Mot överförmyndarens beslut i
sådant ärende och mot överförmyndarens förordnande, att förbehåll enligt
15 kap. 9 § andra stycket ej skall gälla, får talan föras endast av förmynda­
ren samt, såvida ärendet angår omhändertagande av egendom, varöver
den omyndige råder, eller återkallelse av förmyndarens eller överförmyn­

darens tillstånd för omyndig att driva näring, av den omyndige själv, om

han fyllt sexton år.

Mot överförmyndarens beslut i fall som avses i 13 kap. 8 § tredje stycket

får talan ej föras. Lag (1976:612).

5 § Bestämmelserna i 3 och 4 §§ om förmyndare och förmynderskap
gäller i tillämpliga delar beträffande god man och godmanskap samt för-

valtare och förvaltarskap. Härvid skall bestämmelserna om omyndig, den­
nes m ake och närmaste anhöriga, när det är fråga om godmanskap som

avses i 11 kap. 3 eller 4 §, gä lla den fÖr vilken god man har förordnats och

dennes make och närmaste släktingar samt i fråga om förvaltarskap den

för vilken förvaltare har förordnats och dennes make och närmaste släk-

, ijtiis(|tingar. Ar det fråga om godmanskap för en omyndig, har i ärende som

2807

¬

SFS 1990:1526

avses i 3 § även förmyndaren sådan behörighet som anges där. L/xg

(1988:1251).

6 § Talan mot överförmyndarens beslut i ärende enligt denna balk fores

skriftligen hos rätten inom två veckor från den dag klaganden fick del av
beslutet. Lag (1976:612).

7 § I mål eller ärende, där överförmyndaren fört talan, får rätten, när
skäl föreligga, vid målets eller ärendets avgörande tillerkänna överförmyn­

daren ersättning av allmänna medel for det arbete han nedlagt på målets

eller ärendets utförande samt for nödiga utgifter. Rätten prövar också

huruvida ersättningen skall återgäldas av Överförmyndarens motpart eller

stanna på statsverket.

Överförmyndaren får anlita ombud i mål eller är ende där han for talan.

Lag (1976:612).

8 § Beslut som i ärende om fÖrmynderskap, g odmanskap eller förval-
tarskap enligt denna balk meddelas av överförmyndaren eller rätten länder
till efterrättelse utan hinder av att beslutet Överklagas. Vad som nu har

sagts gäller ej rättens avgörande, varigenom avtal om sammanlevnad i

oskiftat bo hävs eller förmyndare, god man eller förvaltare döms till
utgivande av försuttet vite. Lag (1988:1251).

9 § har upphävts genom lag (1990:444).

10 § har upphävts genom lag (1980:159).

11 § Beslut som tingsrätten har meddelat under rättegången i frågor som
avses i 6 kap. 20 §, 7 kap. 15 §,10 kap. 16 eller 17 § eller 11 kap. 18 §, 20 §

andra stycket eller 23 § tredje stycket skall överklagas särskilt. Lag

(1988:1251).

12 § Hovrättens dom eller slutliga beslut i mål om underhåll enligt 7

kap. får inte överklagas. Hovrätten får dock tillåta att domen eller beslutet

överklagas, om det finns särskilda skäl for en prövning om tillstånd skall

ges enligt 54 kap. 10 § första stycket 1 rättegångsbalken.

Första stycket första meningen gäller inte, om någon annan del av

domen överklagas.

Hovrättens beslut i frågor som avses i 11 § får aldrig överklagas. Det­

samma gäller ärenden som först har handlagts av öv erförmyndaren. Lag

(1989:354).

13—41 §§ h ar upphävts genom lag (1976:612).

21 kap. Om verkställighet av domar eJJer beslut om vårdnad eller umgänge

m.m.
Verkställighet av domar eller beslut

1 § Verkställighet av vad allmän domstol har bestämt i do m eller beslut

2808

om vårdnad, umgänge eller överlämnande av barn söks hos länsrätten.

¬

' Här domen eller beslutet inte vunnit laga kraft och är det inte särskilt

SFS 1990:11526

medgivet att verkställighet ändå får ske, får länsrätten inte vid ta åtgärder

enligt 2-4 §§. Lag (1983:485).

2 § Innan länsrätten förordnar om verkställighet, får den uppdra åt
ledamot eller suppleant i socialnämnden eller tjänsteman inom socialtjäns­

ten att verka for att den som har hand om barnet frivilligt skall fullgöra vad

som åligger honom eller henne. Sådant uppdrag får även lämnas åt någon
annan lämplig person.

Den som har fått ett uppdrag enligt första stycket skall inom den tid som

länsrätten bestämmer lämna denna en redogörelse for de åtgärder som har
vidtagits och vad som i övrigt har kommit fram. Tiden får inte sättas

längre än två veckor. Länsrätten får dock forlänga ti den, om det finns

förutsättningar för att nå en frivillig fullgörelse. Lag (1983:485).

3 § Förordnar länsrätten om verkställighet, får den förelägga vite eller

besluta att barnet skall h ämtas genom polismyndighetens forsorg. Häm t­

ning får dock beslutas endast i de fall och under de forutsättningar som

anges i andra och tredje styckena.

Ar det fråga o m dom eller beslut om vårdnad eller ö verlämnande av

barn, får länsrätten besluta om hämtning av barnet, om verkställighet

annars inte kan ske eller om hämtning är nödvändig for at t undvika att

barnet lider allvarlig skada.

Ar det fråga om dom eller beslut om umgänge mellan barnet och en

förälder som inte är vårdnadshavare, får länsrätten besluta om hämtning
av barnet, om verkställighet annars inte kan ske och barnet har ett särskilt

starkt behov av umgänge med föräldern.

Frågor om utdömande av forelagt vit e prövas av länsrätten på ansökan

av den par t som har begärt verkställigheten. Lag (1983:485).

4 § Förordnar länsrätten om verkställighet, kan den även lämna upp­
drag enligt 2 §. Har rätten beslutat att barnet skall häm tas genom polis­

myndighetens forsorg, skall sådant uppdrag lämnas, om inte särskilda skäl
talar mot det.

Om det finns särskilda skäl, får länsrätten för att underlätta att barnet

överflyttas föreskriva att barnet tillfälligt skall tas om hand på lämpligt
sätt.

Förordnar länsrätten om verkställighet av en dom eller ett beslut om

umgänge som har vunnit laga kraft, kan rätten, när det påkallas av forhål­

landen som har inträffat efter domen eller beslutet, jämka vad som har
bestämts om villkor eller tidpunkt for umgänget. Lag (1983:485).

5 § Har barnet fyllt tolv år, får verkställighet inte ske mot dess vilja utom

då länsrätten finner det nödvändigt av hänsyn till barnets bästa. Detsam­
ma gäl ler, om barnet ännu inte har fyllt t olv år men har nått en sådan

mognad att dess vilja bör beaktas på motsvarande sätt. Lag (1983:485).

6 § Länsrätten kan vägra verkställighet, om det är uppenbart att förhål­
landena har ändrats sedan den allmänna domstolens dom eller beslut

meddelades och det av hänsyn till barnets bästa är påkallat att frågan om

2809

¬

SFS 1990:1526

vårdnad eller umgänge prövas på nytt. Sådan fråga tas upp av allmän

domstol på ansökan av den som har varit part i målet hos länsrätten ellei^

på ansökan av socialnämnden.

Länsrätten får även i annat fall vägra verkställighet, o m det finns risk

som inte är ringa för att barnets kroppsliga eller själsliga hälsa skadas. Lag

(1983:485).

Överflyttning av barn i andra fal!
7 § Även om dom eller beslut som avses i 1 § inte föreligger, kan barnets

vårdnadshavare, när barnet vistas hos någon annan, begära att länsrätten
beslutar om åtgärd för att barnet skall överflyttas till vårdnadshavaren.

Länsrätten kan vägra att vidta den begärda åtgärden, om det av hänsyn

till barnets bästa är påkallat att frågan om vårdnaden prövas av allmän

domstol.

En åtgärd enligt första stycket får inte beslutas, om ett flyttningsförbud

enligt lagen (1990:52) med särskilda be stämmelser om vård av unga före­

ligger beträffande barnet.

I övri gt gäller 2 —6 §§ . Lag (1990:54).

8 § Bestämmelserna i 7 § gäller också när föräldrar, adoptivföräldrar

eller särskilt förordnade förmyndare gemensamt har vårdnaden och en av
dem utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortfört eller kvarhåller barn et

samt den andre beg är rättelse. Lag (1983:485).

Gemensamma bestämmelser

9 § Hämtning och annan åtgärd som rör barnet skall utföras på ett sätt

som är så skonsamt som möjligt för barnet.

Vid hämtning skall någon som kan vara till stöd för barnet närvara.

Finns det en sådan kontaktperso n för barnet som avses i socialtjänstlagen

(1980:620) bÖr denne anlitas. Om möjligt skall också en barnläkare, barn-

psykiater eller barnpsykolog med verka. Om barnet på gr und av sjukdom

inte bör flyttas eller om det möter något annat särskilt hinder, skall
hämtningen uppskjutas. Lag (1983:485).

10 § Föreligger i m ål enligt detta kapitel fara för att barnet förs ur landet

eller är saken av a nnan anledning brådskande, kan länsrätten omedelbart

förordna att barnet skall tas om hand på det sätt som länsrätten finner

lämpligt.

Kan ett beslut enligt första stycket i nte avvaktas, får polismyndigheten,

oavsett om något mål är anhängigt, vidta sådana omedelbara åtgärder som

kan ske utan skada för barnet. När en sådan åtgärd v idtas skall om möjligt

närvara en läkare samt företrädare för socialtjänsten eller i förekommande

fall en sådan kontaktperson för barnet som avses i socialtjänstlagen

(1980:620). Åtgärden skall genast anmälas till länsrätten, som utan dröjs­

mål prövar om den skall be stå. Lag (1983:485).

11 § 1 mål enligt detta kapitel kan länsrätten förordna att barnet skall

undersökas av läkare.

I kal lelse till läkarundersökning får länsrätten förelägga vite. Länsrätten

2810

prövar frågor om utdömande av förelagt vite. Lag (1983:485).

¬

12 § I mål enligt detta kapitel skall länsrätten hålla muntlig förhandling,

SFS 1990:1526

om det inte är uppenbart obehövligt. Om muntlig förhandling i kam mar­

rätten och regeringsrätten finns bestämmelser i 9 § förvaltningsprocess-

lagen (1971:291).

Vid muntlig förhandling får barnet höras inför rätten, om särskilda skäl

talar för det och det är uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras.

Uteblir en part från en förhandling till vilken han eller hon har kallats

vid vite att inställa sig personligen, får rätten förordna att parten skall

hämtas till rätten antingen omedelbart eller till en senare dag. Lag

(1983:485).

13 § Länsrätten får, enligt vad som är skäligt, förordna att den ena

parten skall ersätta motpartens kostnader i ett mål enligt detta kapitel.

Kostnader för utförande av uppdrag enligt 2 § första stycket andra

meningen, för hämtning av en part till förhandling, för hämtning eller

omhändertagande av barn och för läkarundersökning betalas av allmänna

medel. Rätten får efter vad som är skäligt besluta att en part som har

föranlett kostnad för hämtning skall helt eller delvis betala kostnaden till
statsverket.

Den som har hand om barnet får tillerkännas ersättning och förskott

med anledning av kostnader för resa och uppehälle i samband med instäl­
lelse vid läkarundersökning enligt 11 §. Härvid gäller 15 § förvaltningspro-

cesslagen (1971:291).

Frågor om ersättning enligt andra och tredje styckena prövas av länsrät­

ten. Lag (1983:485).

14 § Länsrätten kan förordna att beslut enligt detta kapitel som ej avser
utdömande av vite, ersättning för parts kostnader eller parts skyld ighet att
betala kostnader till statsverket skall gälla omedelbart. Lag (1983:485).

15 § Beslut enligt det ta kapitel om överflyttning av barn hindrar inte att

den fråga som har avgjorts prövas på nytt, när ändrade förhållanden eller
något annat särskilt skäl föranleder det. Lag (1983:485).

16 § Vid handläggning i kammarrätten av mål enligt detta kapitel skall

nämndemän ingå i rätten. Lag (1983:485).

1. Denna lag' träder i kraft den 1 januari 1977, då lagen (1969:618) om

fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap skall upphöra att
gälla.

2. Talan som avses i 3 kap. 1 § får icke väckas, om rätten till motsvaran­

de talan på grund av äldre bestämmelser har gått förlorad före ikraftträ­

dandet av denna lag.

5. I mål om fastställande av faderskap till barn kan talan om barnets

egenskap av trolovningsbarn enligt äldre rätt upptagas till prövning, om

^ barnet är fött före utgången av år 1969 eller den uppgivne fadern har

"

avlidit dessförinnan.

'1976:612.

281 1

¬

SFS 1990:1526

7. Bestämmelserna i 7 kap. 10 § i dess ä ldre lydelse om skyldighet för

fader till barn utom äktenskap att bidraga till underhåll av barnets moder
äger fortfarande tillämpning, om barnet har fötts före ikraftträdandet av

denna lag.

1, Denna lag' träder i kraft, såvitt avser 6 kap. 7 — 9, 10a och 12 §§ samt

20 kap. 9 § den I ja nuari 1979, såvitt avser 7 kap. 4 § den ! januari 1980,

och i övrigt den 1 juli 1979.

5. Bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser skall

bestå enligt vad som följer av domen eller avtalet.

6. Bidragsskyldighet som har bestäms enligt äldre bestämmelser skall

fullgöras enligt de nya bestämmelserna.

7. För bidragsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser

gäller i fråga om jämkning och omprövning de nya bestämmelserna.

Har någon enligt 7 kap . 7 § andra stycket i dess äldre lydelse slutit avtal

om att betala engångsbelopp till barnet, lår talan om jämkning enligt 7

kap. 10 § första stycket i dess nya lydelse dock inte föras i fråga om avtalet.

8. Bestämmelserna i 15 kap. 12 § andra stycket i äldre lydelse tillämpas

fortfarande om arvlåtaren har avlidit före ikraftträdandet.

9. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift

som har ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, tillämpas i stället den

nya bestämmelsen.

Denna lag® träder i kraft den 1 juli 1983.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrifter som

har ersatts av bestämmelser i denna lag, tillämpas i stä llet de nya bestäm­
melserna.

Denna lag^ träder i kraft den 1 mars 1985. Lagen skall dock inte gälla i

fråga om inseminationer som har utförts före ikraftträdandet.

Har insemination utförts före lagens ikraftträdande på en kvinna med :

samtycke av hennes make eller av annan man som bodde tillsammans med •-

henne under äktenskapsliknande förhållanden och är det med hänsyn til l 5^ |

samtliga omständigheter sannolikt att barnet har avlats genom insemina-

tionen, får efter utgången av februari månad år 1986 talan int e väckas om
förklaring enligt 1 kap. 2 § första stycket om att mannen inte är far till
barnet eller enligt 1 kap. 4 § tredje stycket om att ett erkännande av

faderskapet som m annen har lämnat saknar verkan mot honom.

Denna lag'" träder i kraft den 1 juli 1985.
Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråg a om mål, vari talan väckts före

ikraftträdandet.

' 1978:853.

" 1983 :47.

"1984:11 39.

2812

'"1985:358.

¬

I.

U' 1. Denna lag" träder i kraft den 1 januari 1988.

SFS 1990:1526

' 2. Har mannen avlidit före ikraftträdandet, skall 3 kap. 1 och 2 §§ i

deras äldre lydelse fortfarande tillämpas.

3. Har talan väckts före ikraftträdandet, skall 6 kap. 20 § och 7 kap. 15 §

i deras äldre lydelse fortfarande tillämpas.

Denna lag" träder i kraft den 1 januari 1989. Lagen skall dock inte gälla

i fråga om be fruktning utanför kroppen som har utförts före ikraftträdan­

det.

Har befruktning av modems ägg utanför hennes kropp utförts före

lagens ikraftträdande med samtycke av hennes make eller sambo och är

det med hänsyn till samtliga omständigheter sannolikt att barnet har avlats

genom befruktningen, får efter utgången av år 1989 talan inte väckas om
förklaring enligt 1 k ap. 2 § första stycket om att mannen inte är far till
barnet eller enligt 1 kap. 4 § tredje stycket om att ett erkännande av

faderskapet som mannen har lämnat saknar verkan mot honom.

1. Denna lag" träder i kra ft den 1 januari 1989.

2. Den som vid ikraftträdandet är omyndigförklarad enligt äldre be­

stämmelser skall tills vidare anses ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § i dess nya
lydelse. Härvid skall förmyndaren anses vara förvaltare med uppdrag att

vårda den enskildes angelägenheter utan begränsning av uppdraget.

3. Förordnande av god man som har skett enligt äldre bestämmelser

skall anses ha meddelats enligt motsvarande nya bestämmelser i 11 kap.

4. Om det vid ik raftträdandet pågår ett mål om omyndigförklaring eller

hävande av såd an förldaring, skall handläggningen fortsättningsvis anses
avse ett ärende angående förvaltarskap.

5. Förekommer i lag eller annan författning någon hänvisning till en

föreskrift som h ar ersatts genom en bestämmelse i d enna lag, tilläm pas i
stället den bestämm elsen.

Denna lag" träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre bestämmelser tillämpas

dock i fråg a om avgöranden av hovrätt som har meddelats före ikraftträ­

dandet.

Denna lag" träder i kraft den 1 mars 1991.

På regeringens vägnar

LAILA FREI VALDS

Severin Blomstrand
(Justitiedepartementet)

" 1987:790,

1988:712,

" 1988:1251.

" 1989:354,

" 1990:1526.

2813

¬