Lag (1969:620) om ersätt­ning i vissa fall för utgivna under­hålls­bi­drag

1 §   Den som på grund av för­ord­nande enligt 7 kap. 15 § för­äld­ra­bal­ken i mål om fast­stäl­lande av fader­skap utgi­vit under­hålls­bi­drag till barn har rätt att av all­männa medel få ersätt­ning här­för om dom­sto­len genom dom eller beslut som vun­nit laga kraft skilt målet från sig utan att man­nen bli­vit under­hålls­skyl­dig.

Vad som sägs i första styc­ket om rätt till ersätt­ning av all­männa medel gäl­ler också för det fall att under­hålls­bi­drag utgi­vits på grund av att man­nen i skrift­lig, av två per­so­ner bevitt­nad hand­ling åta­git sig att utge under­håll för tid, intill dess resul­ta­tet av blo­d­un­der­sök­ning om fader­ska­pet före­lig­ger, och blo­d­un­der­sök­ningen visar att han icke kan vara fader till bar­net. Är hans fader­skap enligt blo­d­un­der­sök­ningen osan­no­likt, har han rätt till ersätt­ning för utgivna under­hålls­bi­drag, såvida talan om fader­ska­pet icke väc­kes mot honom inom sex måna­der från det utlå­tan­det över blo­d­un­der­sök­ningen förelåg. Oav­sett resul­ta­tet av blo­d­un­der­sök­ningen före­lig­ger rätt till ersätt­ning, om han genom laga­kraft­vun­nen dom fri­ats från fader­ska­pet eller om annan man på grund av laga­kraft­vun­nen dom eller erkän­nande är att anse som fader till bar­net. Lag (1979:337).

2 §   Har en man enligt 1 kap. 1 § för­äld­ra­bal­ken ansetts som far till ett barn eller har en mans fader­skap till ett barn fast­ställts genom bekräf­telse eller dom, men frias man­nen från fader­ska­pet, har han rätt till ersätt­ning av all­männa medel för under­hålls­bi­drag som han enligt 7 kap. 2 § för­äld­ra­bal­ken utgett till bar­net. Lag (1990:1531).

3 §   Ersätt­ning enligt 1 eller 2 § skall mot­svara vad man­nen på grund av dom, beslut eller avtal har erlagt i under­håll för bar­net. Om det finns syn­ner­liga skäl får dock ersätt­ningen sät­tas ner eller väg­ras.

Utö­ver ersätt­ning för erlagda under­hålls­bi­drag utgår ränta enligt 5 § rän­te­la­gen (1975:635) på varje erlagt belopp från dess betal­nings­dag.
Kan icke styr­kas när under­hålls­bi­dra­gen beta­lats, beräk­nas ränta till skä­ligt belopp. Lag (1979:338).

4 §   Före­lig­ger rätt till ersätt­ning enligt denna lag får man­nen ej kräva till­baka vad han har utgett av den som mot­ta­git under­hålls­bi­dra­get. Ej hel­ler får sta­ten kräva till­baka utgi­ven ersätt­ning av den som har mot­ta­git under­hålls­bi­dra­get.

Fast­ställs att en annan man är far till bar­net får sta­ten, om det finns sär­skilda skäl, kräva till­baka utgi­ven ersätt­ning av denne enligt vad som föl­jer av hans under­hålls­skyl­dig­het mot bar­net. Lag (1979:338).

5 §   Ansö­kan om ersätt­ning göres hos läns­sty­rel­sen i det län där mål om fader­ska­pet hand­lagts eller skulle ha hand­lagts av under­rätt.

6 §   Lagen tilläm­pas också i fråga om under­hålls­bi­drag som har beta­lats av en kvinna på grund av hen­nes för­äld­ra­skap enligt 1 kap. 9 § för­äld­ra­bal­ken. Lag (2005:440).