SFS 1987:230
Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
SFS 1987:230 Äktenskapsbalk;
Utkom från trycket
den 26 maj 1987
utfärdad den 14 maj 1 987.
Enligt riksdagens beslut' föreskrivs att i Sver iges rikes lag skall först
bland balkarna föras in en ny ba lk. benämnd äktenskapsbalk, av följande
lydelse.
Första avdelningen
Allmänna bestämmelser
2 § Makar skall visa varandra trohet och hänsyn. De skall gemensam t
vårda hem och barn och i samråd verka för familjens bästa.
494
' Prop. 1986/87: I. LU 1 8, rskr. 159.
z
1 kap. Äk tenskap
1 § Äktenskap ingås mellan en kvinna och en man. De som har ingått
äktenskap med var andra är makar.
I
3 § Varje make råder över sin egendom och svarar för sina skulder.
4 § Makar skall fördela utgifter och sysslor mellan sig. De skall lämna
:;
varandra de upplysningar som behövs för att familjens ekonomiska förhål
landen skall kunna bedömas.
5 § Äktenskap upplöses genom den ena makens död eller genom äkten-
0
C
skapsskillnad.
,•!>,
¬
\
Andra avdelningen
SFS 1987:230
Äktenskaps ingående och upplösning
2 kap. Äktenskapshinder
1 § Den som är under 18 å r får inte ingå äktenskap utan tillstånd av
länsstyrelsen i det län där den underårige har sitt hemvist.
2 § Den som har förklarats omyndig eller enligt domstols beslut skall
förbli omyndig även efter uppnådd myndighetsålder får inte ingå äktenskap
utan förmyndarens samtycke. Om förmyndaren inte lämnar sitt samtycke,
får domstol på ansökan av den omyndige tillåta äktenskapet.
3 § Äktenskap får inte ingås mellan dem som är släkt med varandra i rätt
upp- och nedstigande led eller är helsyskon.
Halvsyskon får inte ingå äktenskap med varandra utan tillstånd av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
4 § Den som är gift får inte ingå nytt äktenskap.
3 kap. Prövning av äktenskapshinder
1 § Innan äktenskap ingås skall prövas om det finns något hinder mot
äktenskapet. Denna prövning skall göras i den församling inom svenska
kyrkan där kvinnan eller mannen är kyrkobokförd eller, om ingen av dem
är kyrkobokförd här i landet, i den församling där någon av dem vistas.
Hindersprövningen skall begäras av kvinnan och mannen gemensamt
hos pastorsämbetet i församlingen.
2 § Den som varken är eller skall vara kyrkobokförd här i landet skall vid
hindersprövningen visa upp ett intyg av utländsk myndighet om sin behö
righet att ingå äkt enskapet, om ett sådant intyg kan anskaffas.
Om det fordr as tillstånd eller samtycke till ä ktenskapet, skall bevis om
tillståndet eller samtycket visas upp vid hindersprövningen.
3 § Kvinnan och mannen skall vid hindersprövningen skriftligen försäk
ra på heder och samvete att de inte är släkt med varandra i rätt upp- och
nedstigande led eller helsyskon. Har de inte tillstånd till äktenskapet enligt
2 kap. 3 § and ra stycket, skall deras försäkran också avse att de inte är
halvsyskon.
De som begär hindersprövning skall på heder och samvete skriftligen
uppge om de tidigare har ingått äktenskap. Den som tidigare har ingått
äktenskap skall styrka att äktenskapet har blivit upplöst, om inte detta
framgår av folkbokföringen eller av intyg från utländsk myndighet.
4 § Finner pastorsämbetet att det inte finns något hinder mot äkten ska
pet, skall ämbetet på begäran av kvinnan och mannen utfärda intyg om
detta.
495
¬
SFS 1987:230
4 kap. Vigsel
1 § Äktenskap ingås genom vigsel i närvaro av släktingar eller andra
vittnen.
2 § Vid vigseln skall kvinnan och mannen samtidigt vara närvarande. De
skall var för sig på fråga av vigselförrättaren ge till känna att d e samtycker
till äktenskapet. Vigselförrättaren skall därefter förklara att de är makar.
Har det inte gått till så som anges i första stycket eller var vigselförrät
taren inte behörig att förrätta vigsel, är förrättningen ogiltig som vigsel.
En förrättning som enligt andra stycket är ogiltig som vigsel får godkän
nas av regeringen, om det finns synnerliga skäl. Ärendet får tas upp endast
på ansökan av kvinnan eller mannen eller, om någon av dem har avlidit, av
arvingar till den a vlidne.
3 § Behörig att vara vigselförrättare är
1. präst i svenska kyrkan,
2. präst eller annan befattningshavare i ett an nat trossamfund, om rege
ringen har medgett samfundet vigselrätt och länsstyrelsen har utfärdat ett
intyg om prästens eller befattningshavarens behörighet,
3. lagfaren domare i tingsrät t, eller
4. den som länsstyrelsen har förordnat till vigselfö rrättare.
4 § Till vigsel inom s venska kyrkan får kvinnan och mannen välja den
präst inom kyrkan som de själva önskar och som är villig att viga. De har
rätt till vigsel i en församli ng som någon av dem tillhör.
5 § Innan vigsel förrättas skall vigselförrättaren förvissa sig om att hin
dersprövning har skett inom fyra månader före den planerade vigseln och
att inget hinder har framkommit. Utan intyg om hindersprövningen får
vigseln förrättas endast av en präst som tjänstgör i den församling där
hindersprövningen har gjorts.
6 § Vid vigsel gäller i övrigt
1. föreskrifterna i k yrkohandboken eller andra föreskrifter för svenska
kyrkan, om vigseln för rättas av en präst i de n kyrkan,
2. den ordning som gäller inom annat trossamfund, om vigseln förrättas
av en präst eller någon annan i ett såd ant samfund,
3. föreskrifter som meddelas av regeringen för andra fall.
7 § Vigselförrättaren skall genast lämna makarna ett bevis om vigseln .
Regeringen meddelar föreskrifter om i vilka fall särskilt protokoll skall
föras över vigslar.
5 kap. Äkte nskapsskillnad
1 § Är makarna ense om a tt äktenskapet skall upplösas, har de rätt till
äktenskapsskillnad. Denna skall föregås av betänketid, om båda makarna
begär det eller om någon av dem varaktigt bor tillsammans med eget barn
under 16 år som står under den makens vårdnad.
496
¬
2 § Vill bara en av makarna att äktenskapet skall upplösas, har den
SFS 1987:230
maken rätt till äktenskapsskillnad endast efter betänketid.
3 § Betänketiden inleds när makarna gemensamt ansöker om äkten
skapsskillnad eller när den ena makens yrkande om äktenskapsskillnad
delges den andra maken. Har betänketiden löpt under minst sex månader,
skall dom på äktenskapsskillnad meddelas om någon av makarna då fram
ställer ett särskilt yrkande om det. Har ett sådant yrkande inte framställts
inom ett år från betänketidens böljan, har frågan om äktenskapsskillnad
fallit. Avvisas talan om äktenskapsskillnad eller avskrivs målet, upphör
betänketiden.
4 § Om makarna lever åtskilda sedan minst två år, har var och en av dem
rätt till äktenskapsskillnad utan föregående betänketid.
5 § Om äktenskapet har ingåtts trots att makarna är släkt med varandra i
rätt upp- och nedstigande led eller är helsyskon, har var och en av makarna
rätt till äkt enskapsskillnad utan föregående betänketid. Detsamma gäller
om äktenskapet har ingåtts trots att någon av makarna redan var gift och
det tidigare äktenskapet inte har blivit upplöst.
Föreligger tvegifte, har var och en av makarna i det tidigare äktenskapet
rätt att få detta upplöst genom äktenskapsskillnad utan föregående betän
ketid.
I fall som av ses i förs ta stycket kan talan om äktenskapsskillnad föras
även av allmän åklagare.
6 § När dom på äktenskapsskillnad vinner laga kraft, är äktenskapet
upplöst.
Tredje avdelningen
Makars ekonomiska förhållanden
6 kap. Underhåll
1 § Makarna skall, var och en efter sin förmåga, bidra till det underhåll
som behövs för att deras gemensamma och personliga behov skall tillgo
doses.
Om underhåll til l bar n finns bestämmelser i föräldrab alken.
2 § Om det som den ena maken skall bidra med inte räcker till för den
makens personliga behov eller för de betalningar som den maken annars
ombesörjer för familjens underhåll, skall den andra maken skjuta till de
pengar som behövs.
3 § Det som den ena maken med tillämpning av 1 och 2 §§ har erhållit av
den andra maken för sitt personliga behov är den förstnämnda makens
egendom.
497
¬
SFS 1987:230
4 § Kan den ena maken på grund av sjukdom eller bortavaro inte själv
sköta sina angelägenheter och fattas det medel för familjens underhåll, får
den andra maken i behövlig omfattning lyfta den sjuka eller bortavarande
makens inkomst och avkastning av dennes egendom samt kvittera ut
banktillgodohavanden och andra penningmedel. Detta gäller dock ej, om
samlevnaden mellan makarna har upphört eller om det finns fullmäktig,
förmyndare eller god man för den sjuka eller bortavarande maken.
Rättshandling som avses i första stycket är bindande för den sjuka eller
bortavarande maken även om medlen inte behövdes för familjens under
håll, såvida tredje man v arken insåg eller borde ha insett att behovet inte
förelåg.
5 § Om den ena maken försummar sin underhållsskyldighet, får domsto
len ålägga den maken a tt betala underhållsbidrag till den andra maken.
6 § Om makarna inte varaktigt bor tillsammans, skall den ena maken
fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala underhållsbidrag till den
andra maken.
Domstolen får, när makarna inte varaktigt bor tillsammans, förplikta en
av makarna att lämna bohag till den andra maken att användas av denne.
Skyldigheten omfattar dock bara det bohag som tillhörde makarna eller
någon av dem när samlevnaden upphörde. Avtal som efter domstolens
beslut ingås med tredje man om egendomen inskränker inte nyttjanderät-
ten till boh aget.
7 § Efter äktenskapsskillnad svarar vatje make för sin försörjning.
Om den ena maken behöver bidrag till sitt underhåll under en övergångs
tid, har den maken rätt att få underhållsbidrag av den andra maken efter
vad som är skäligt med hänsyn till dennes förmåga o ch övriga omständig
heter.
Har den ena maken svårigheter att försörja sig själv sedan ett långvarigt
äktenskap har upplösts eller finns det andra synnerliga skäl, har den maken
rätt till underhållsbid rag av den andra maken för längre tid än som ange s i
andra stycket.
8 § Underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad skall betalas fortlöpande.
Finns det särskilda skäl, får domstolen dock bestämma att bidraget skall
betalas med ett engångsbelopp.
9 § Talan om att underhållsbidrag skall fastställas får inte bifallas för
längre tid tillbaka än tre år före den dag då talan väcktes, om inte den
bidragsskyldige medger det.
10 § Rätten att kräva ut ett fastställt underhållsbidrag upphör tre år efter
den förfallodag som ursprungligen gällde.
Har utmätning för underhållsbidraget skett före den tidpunkt som anges i
första stycket eller har den bidragsskyldige försatts i konkurs på grund av
en ansökan som har gjorts före denna tidpunkt, får betalning för fordringen
även därefter tas ut ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen,
49g
Har ansökan om förordnande av god man e nligt ackordslagen (1970: 847)
¬
gjorts före den tidpunkt som anges i första stycket, får underhållsbidraget
SFS 1987:230
krävas ut inom tre månader från det att verkan av förordnandet om god
man förföll eller, när förhandling om offentligt ackord har följt, ackordsfrå
gan avgjordes. Om ackord kommer till stånd, får fordringen krävas ut inom
tre månader från det att ackordet skulle ha fullgjorts. Har utmätning för
underhållsbidraget skett eller konkursansökan gjorts inom den tid som nu
har angetts, gäller andra stycket.
Avtal som stri der mot denna paragraf är ogiltiga.
11 § En dom eller ett avtal om underhåll får jämkas av domstolen, om
det finns skäl för det med hänsyn till att förhållandena har ändrats. För
tiden innan talan har väckts får dock jämkning mot en parts bestridande
göras endast på det sättet att obetalda bidrag sätts ned eller tas bort.
Underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad får endast om det finns synner
liga skäl höjas utöver det högsta belopp till vilket bidraget tidigare har varit
bestämt. Underhållsbidrag i form av engångsbelopp far inte jämkas mot en
parts bestridande.
Ett avtal om underhåll får också jämkas av domstolen, om avtalet är
oskäligt med hänsyn till omständig heterna vid dess tillkomst och förhållan
dena i övrigt. Beslut om att erhållna bidrag skall betalas tillbaka får dock
meddelas endast om de t finns särskilda skäl.
7 kap. Makars egendom
1 § En makes egendom är giftorättsgods i den mån den inte är enskild
egendom.
2 § Enskild egendom är
1. egendom som till följd av äk tenskapsförord är enskild,
2. egendom som en make har fått i gåva av någon annan än den andra
maken med det villkoret att egendomen skall v ara mottagarens enskilda,
3. egendom som en make har erhållit genom testamente med det vill
koret att den skall vara mottagarens enskilda,
4. egendom som en make har ärvt och som enligt testamente av arvlå-
taren skall vara mottagarens enskilda,
5. vad som har trätt i stället för egendom som avses i I -4, om inte annat
har föreskrivits genom den rättshandling på grund av vilken egendomen är
enskild.
Avkastning av enskild egendom är giftorättsgods, om inte annat har
föreskrivits genom en såda n rättshandling som avses i först a stycket.
3 § Genom äktenskapsförord kan makar eller blivande makar bestämma
att egendom som tillhör eller tillfaller någon av dem skall vara dennes
enskilda egendom. Genom nytt äktenskapsförord kan makar bestämma att
egendomen skall v ara giftorättsgods.
Äktenskapsförord skall upprättas skriftligen och undertecknas av ma
karna eller de blivande makarna. Detta gäller även om någon av dem är
omyndig. I så fall skall dock förmyndarens skriftliga medgivande inhäm
tas.
Äktenskapsförord skall registreras hos domstolen. Ett äktenskapsförord
499
¬
SFS 1987:230
som har slutits mellan blivande makar gäller från äktenskapets ingående,
om det ges in till domstolen inom en månad från det att äktenskapet
ingicks. I annat fall gäller äktenskapsförord först från och med den dag då
det ges in till domstolen.
4 § Med makars ge mensamma bostad avses i denna balk
1. fast egendom som makarna eller någon av dem äger eller innehar med
tomträtt, om det finns en byggnad på egendomen som är avsedd som
makarnas gemensamma hem och egendomen innehas huvudsakligen för
detta ändamål,
2. fast egendom som makarna eller någon av dem innehar med nyttjan
derätt i förening med byggnad på ege ndomen som makarna eller någon av
dem äger, om byggnaden är avsedd som makarnas gemensamma hem och
egendomen innehas huvudsakligen för detta ändamål,
3. byggnad eller del av byggnad som makarna eller någon av dem
innehar med hyresrätt, bostadsrätt eller annan liknande rätt, om byggna
den eller byggnadsdelen är avsedd som makarnas gemensamma hem och
innehas huvudsakligen för detta ändamål.
Med makars gemensamma bohag avses i denn a balk möbler, hushålls
maskiner och annat inre lösöre som är avsett för det gemensamma hem
met. Till gemensamt bohag räknas inte sådant bohag som används uteslu
tande för den ena makens bruk.
Till makars gemensamma bostad och bohag räknas inte egendom som
används huvudsakligen för fritidsändamål,
5 § En make får inte utan den andra makens samtycke
1. avhända sig, låta inteckna, hyra ut eller på annat sätt med nyttjan de
rätt upplåta fast egendom som utgör makarnas gemensamma bostad,
2. avhända sig, pantsätta, hyra ut eller på annat sätt med nyttjanderätt
upplåta annan egendom som utgör makarnas gemensamma bostad, eller
3. avhända sig eller pantsätta makarnas gemensamma bohag.
Första stycket gäller inte bostad eller bohag som är den ena makens
enskilda egendom enligt 2 § först a stycket 2-4.
En make får inte heller utan den andra makens samtycke avhända sig,
låta inteckna, hyra ut eller på annat sätt med nyttjanderätt upplåta fast
egendom som inte utgör makarnas gemensamma bostad, om egendomen är
giftorättsgods. Detta gäller dock ej, om mål om äktenskapsskillnad pågår
och maken har förvärvat egendomen efter det att talan om äktenskapsskill
nad vä cktes.
Samtycke till avhändelse av eller inteckning i fast egendom ska ll lämnas
skriftligen.
Bestämmelserna i denna paragraf om fast egendom och rättighet i d enna
tillämpas också i fråga om to mträtt.
6 § Bestämmelserna i 5 § om samty cke av en make till en åtgärd av den
andra maken tillämpas också när dödsboet efter en avliden make vidtar en
sådan åtgärd.
7 § Samtycke enligt 5 eller 6 § behövs inte, om maken inte kan lämna
500
giltigt samtycke eller om dennes samtycke inte kan inhämt as inom rim lig
¬
tid. Samtycke enligt 5 § behövs inte heller sedan bodelning med anledning
SFS 1987:230
av äktenskapsskillnad har skett.
8 § Saknas samtycke som krävs för en åtgärd enligt 5 eller 6 §, får
domstolen tillåta åtgärden på ansökan av den som vill företa den.
9 § Om en make eller dödsboet efter en avliden make utan erforderligt
samtycke eller tillstånd har avhänt sig eller till nackdel för den andra
maken upplåtit nyttjanderätt till egendom, skall domstolen på talan av
denne förklara att rättshandlingen är ogiltig och att egendomen skall åter
gå. Detsamma gäller om en make eller dödsboet efter en avliden make utan
erforderligt sa mtycke eller tillstånd har pantsatt makarnas gemensamma
bohag. Överlåtelse eller pantsättning av bohag skall dock inte förklaras
ogiltig, om den nya innehavaren har fått egendomen i sin besittning i god
tro.
Talan enligt första stycket skall väckas hos domstolen inom tre månader
från det att den andra maken fick kännedom om förfogandet över egendo
men. När det gäller bohag räknas dock tiden från det att maken fick
kännedom om öv erlämnandet. Har lagfart eller inskrivning beviljats med
anledning av överlåtelse av fast egendom eller tomträtt, får talan inte
väckas.
Förs talan om avhysning, får domstolen medge skäligt anstånd med
flyttningen.
8 kap. Gåvor mellan makar
1 § En gåva mellan makar är gällande mellan dem, om vad som gäller för
fullbordande av gåva i allmänhet har iakttagits eller om gåvan har registre
rats enligt 16 kap.
Gåvan blir gällande mot givarens borgenärer när den har registrerats
enligt 16 kap. Är gåvan en personlig present vars värde inte står i missför
hållande til l givarens ekonomiska villkor, är den dock gällande mot giva
rens borgenärer utan registrering, om den är gällande mellan makarna.
Om de t för visst slag av egendom finns särskilda bestämmelser som
innebär att en gåva blir gällande mot givarens borgenärer först efter in
skrivning eller annan särskild registrering, krävs även dessa åtgärder för
att en sådan gåva mellan makar skall bli gällande mot givarens borgenärer.
2 § En utfä stelse av den ena maken att under äktenskapet ge den andra
maken en gåva är utan verkan.
3 § Kan en make som har gett den andra maken en gåva inte betala en
skuld för vilken givaren svarade när gåvan blev gällande mot givarens
borgenärer eller kan det av annan anledning antas att givaren är på obe
stånd, s varar den andra maken för bristen intill värdet av gåvan. Detta
gäller dock ej i fråga om personliga presenter vilkas värde inte står i
missförhållande till givarens ekonomiska villkor. Det gäller inte heller om
givaren, när gåvan blev gällande mot borgenärerna, hade kvar utmätnings
bar egendom som uppenbarligen motsvarade de skulder för vilka givaren
då svarade.
501
¬
SFS 1987; 230
Har gåvan utan mottagarens vållande gått förlorad helt eller delvis, är
mottagaren i mots varande mån fri från an svar.
En makes ansvar enligt den na paragraf får inte göras gällande så länge
ett mål pågår om återvinning av gåvan enligt konkurslagen (1921:225) eller
ackordslagen (1970: 847).
9 kap. Allmänna bestämmelser om bodelning
1 § När ett äktenskap upplöses, skall makarnas egendom fördelas mellan
dem genom bodelning. Bodelning behövs dock ej, om makarna har endast
enskild egendom och ingen av dem begär att få överta bostad eller bohag
från den andra maken.
Är makarna ense. får de efter skriftlig anmälan till tingsrätt fördela sin
egendom genom bodelning under äktenskapet utan att något mål om äk
tenskapsskillnad pågår. Anmälan skall re gistreras av tingsrätten.
2 § Bodelning skall göras med utgångspunkt i egendomsförhållandena
den dag då talan om äktenskapsskillnad väcktes eller, om äktenskapet har
upplösts genom den ena makens död utan a tt ett mål om äktenskapsskil l
nad pågick, den dag då dödsfallet inträffade.
Bodelning under äktenskapet utan att något mål om äktenskapsskillnad
pågår skall g öras med u tgångspunkt i egendomsf örhållandena den dag då
anmälan om bodelningen gjordes enligt i § andra stycket.
3 § Varje make är skyldig att tills bodelningen fö rrättas redovisa för sin
egendom och för sådan egendom som maken har haft hand om men som
tillhör den andra maken. Makarna är även i övrigt skyldiga att lämna de
uppgifter som kan vara av betydelse vid bodelningen.
4 § Bodelning med anledning av äktenskapsskillnad skall förrättas när
äktenskapet har upplösts. Om någon av makarna begär bodelning när ett
mål om äktenskapsskillnad pågår, skall bodelningen dock förrättas genast.
5 § Bodelning förrättas av makarna tillsammans. Över bodelningen skall
upprättas en handling som skrivs under av dem båda. Är den ena maken
död, förrättas bodelningen av den andra maken s amt den d ödes arvingar
och universella testamentstagare. För arvingar och universella testaments-
tagare gäller i så fall, om inget annat sägs, vad som är föreskrivet om make,
6 § Bodelning mellan den ena maken och den andra makens arvingar och
universella testamentstagare får inte mot någon dödsbodelägares bestri
dande förrättas innan alla kända skulder för vilka den döde svarade har
betalts eller medel till de ras betalning har satts under särskild vård elle r
uppgörelse har träffats som innebär att delägaren inte svarar för skulderna.
Har den dödes egendom avträtts till konkurs, får bodelning dock förrättas
även om någon delä gare bestrider det.
7 § När talan om äktenskapsskillnad har väckts skall, i den omfattning
det behövs, varje makes tillgångar och skulder upptecknas sådana de var
502
när talan väcktes. Om det behövs för att få bouppteckningen till stånd, får
bodelningsförrättare förordnas.
¬
8 § Om det, när talan om äktenskapsskillnad har väckts, behövs för att
SFS 1987: 230
skydda d en ena makens rätt vid bodelning, skall domstolen på begäran
sätta den andra makens egendom eller del därav under särskild förvaltning.
Mot en makes bestridande får dock en sådan åtgärd inte vidtas, om
godtagbar säkerhet ställs.
Beslutet om särskild förvaltning gäller tills vidare intill des s att bodel
ning förrättas eller frågan om äktenskapsskillnad faller enligt 5 kap. 3 §,
avvisas eller avskrivs.
9 § En makes egendom får utmätas för den makens skuld även om
bodelning skall förrättas. Har egendomen satts under särskild förvaltning,
får den dock utmätas för den makens skuld endast om också den andra
maken svarar för skulden eller utmätningsfordringen är förenad med sär
skild förmånsrätt i egendome n.
10 § Försätts en make i konk urs innan bodelning har ägt rum eller har en
bodelning återgått med anledning av en makes konkurs, skall den makens
giftorättsgods stå under konkursboets förvaltning till dess att det har blivit
bestämt genom bodelning vad som skall tillfalla den maken. Konkursboet
får sälja egendomen om det behövs.
Beslut om särskild f örvaltning enligt 8 § faller vid konkurs.
11 § Om en m ake dör när ett mål om äkten skapsskillnad pågår, skall de
föreskrifter som avser bodelning med anledning av äktenskapsskillnad
tillämpas.
12 § Med den tid då ett mål om äktenskapsskillnad pågår förstås i denna
balk tiden från det att talan väcks till dess att domen på äktenskapsskillnad
vinner laga kraft eller, om domstolen avvisar eller avskriver frågan om
äktenskapsskillnad, till dess att beslut om detta vinner laga kraft eller
frågan om äktenskapsskillnad dessförinnan har fallit enligt 5 kap. 3 §.
13 § Makar får inför en omedelbart förestående äktenskapsskillnad av
tala om den kommande bodelningen eller om annat som har samband med
denna (föravtal). Över avtalet skall upprättas en handling som underteck
nas av makarna.
Avtal som makar i annat fall har ingått om kommande bodelning är utan
verkan, om det inte utgör äktenskapsförord.
10 kap. Vad som skall ingå i bod elning
1 § I bodelning skall ma karnas giftorättsgods ingå.
2 § Varje make få r från bodelningen i skälig omfattning ta undan kläder
och andra föremål som maken har uteslutande till sitt personliga bruk,
liksom personliga presenter. Om den ena maken är död, gäller denna rätt
endast för den efterlevande maken.
3 § Rättigheter som inte kan överlåtas eller som i annat fall är av person
lig art skall inte ingå i bodelning om det skulle strida mot vad som gäller för
503
rättigheten.
¬
SFS 1987:230
Även om det inte följer av första stycket, skall rätt till pension på grund
av en försäkring som någon av makarna äger inte ingå i bodelning, om
utfallande belopp skall beskattas som inkomst och försäkringen gäller rätt
till
1. ålderspension eller invalidpension, eller
2. efterlevandepension i fall då rätt till utbetalning av pensionen förelig
ger vid b odelningen.
4 § Egendom som har gjorts till enskild genom äktenskapsförord, liksom
vad som har trätt i stället för sådan egendom samt avkastning av denna
som är enskild egendom, skall ingå i bodelning om makarna kommer
överens om det vid bodelningen. Detsamma gäller sådan rätt till pension på
grund av försäkring som avses i 3 § andra stycket.
Har makarna kommit överens om att enskild egendom skall ingå i
bodelningen, skall sådan egendom vid bodelningen anses utgöra giftorätts
gods.
5 § Om försäkring eller försäkringsbelopp som vid försäkringstagarens
död tillfaller en förmånstagare finns bestämmelser i lagen (1927:77) om
försäkringsavtal.
11 kap. Andelar och lotter
Makarnas andelar i boet
1 § Vid bodelning skal l först makarnas andelar i boet berä knas.
2 § Vid beräkningen av makamas andelar i boet skall så mycket avräk
nas från en makes giftorättsgods att det täcker de skulder som den maken
hade när talan om äktenskapsskillnad väcktes, anmälan enligt 9 kap, 1 §
andra stycket gjordes eller dödsfallet inträffade.
För sådana fordringar mot en make som är förenade med särskild för
månsrätt i makens enskilda egendom skall maken få täckning ur sitt gifto
rättsgods endast i den mån betalning inte kan erhållas ur den enskilda
egendomen. Detsamma gäller skulder som maken har ådragit sig för under
håll eller förbättring av den enskilda egendomen eller som på anna t sätt är
att hänföra till denna .
Vad som sägs i andra stycket om enskild egendom skall även gälla sådan
rättighet som enligt 10 kap. 3 § inte skall ingå i bodelning.
3 § Vad som återstår av makarnas giftorättsgods, sedan avdrag har gjorts
för att skulderna skall täckas, skall läggas sa mman. Värdet därav skall
därefter delas lika mellan m akarna.
4 § Har den ena maken ulan den andra makens samtycke inom ell år
Innan talan om äktenskapsskillnad väcktes i inte obetydlig omfattning
genom gåva minskat sitt giftorättsgods eller använt sitt giftorättsgods till
att öka värdet av sin en skilda egendom, skall den andra makens andel vid
bodelning med anledning av äktenskapsskillnad beräknas som om gåvans
504
värde eller värdet av det använda giftorättsgodset alltjämt hade ingått i den
¬
förstnämnda makens giftorättsgods. Dennes del i det sammanlagda gifto-
SFS 1987:230
rättsgodset skall m inskas i m otsvarande mån.
Vad som sägs i första stycket om enskild egendom skall även gälla
sådana rättigheter som enligt 10 kap. 3 § inte skall ingå i bodelning. Därvid
skall med ökning av värdet av en sådan rättighet jämställas förvärv av
rättigheten. V idare skall, om en makes användning av sitt giftorättsgods
har medfört att värdet av egen pensionsförsäkring ökat eller att maken
förvärvat förmån på grund av sådan försäkring, bestämmelserna i för sta
stycket tillämpas även om den andra maken har samtyckt till åtgärden.
5 § Skall vid bodelning med anledning av en makes död förskott på arv
som har getts ur någon makes giftorättsgods avräknas på arvet efter den
döde, skall på den lott som vid bodelningen tillkommer den dödes arvingar
avräkning ske för förskottet eller, om det inte kan avräknas helt på arvet,
för vad som kan avräknas av förskottet. Sedan avdrag har gjorts för att
skulderna skall täckas, skall förskottsgivarens giftorättsgods före samman
läggningen med den an dra makens giftorättsgods ökas med ett belopp som
motsvarar vad som skall avräknas vid bodelning en.
6 § Summan av det giftorättsgods som den ena maken skall få för täck
ning av skulder och vid delning av återstående giftorättsgods utgör den
makens andel i boet. Ett underhållsbidrag som har förfallit till betalning
och som en make enligt 6 kap. 8 § skall betala med ett engångsbelopp till
den andra maken skall vid b odelningen dock tas från vad den bidragsskyl
diga maken har rätt till utöve r egendom till täckning av skuld. Den bidrags
skyldiga makens andel skall minskas och den andra makens andel ökas
med de belopp som detta föranleder.
Egendomens fördelning på lotter
7 § Med ledning av de andelar som har beräknats för makarna skall
giftorättsgodset fördelas på lotter. Varje make har rätt att på sin lott i första
hand fa sin egendom eller den del av denna som den maken önskar.
8 § Den make som bäst behöver makarnas gemensamma bostad eller
bohag har rätt att få denna egendom i avräkning på sin lott eller, om värdet
är ringa, utan avräkning. Denna rätt gäller dock inte om egendomen är den
andra makens enskilda enligt 7 kap. 2 § första stycket 2—4. En f örutsätt
ning för att en make skall få överta en bostad eller bohag som tillhör den
andra maken är vidare att ett sådant övertagande även med hänsyn till
omständigheterna i övrigt kan anses skäligt.
Svarar egendomen för fordran som är förenad med särskild förmånsrätt i
egendomen, är en ytterligare förutsättning för ett övertagande att den
andra maken befrias från ansvar för fordringen eller att medel till att betala
denna har satts under särskild vård.
När den ena maken är död, gäller första stycket endast till föi'mån för
den efterlevande maken.
9 § En make, vars giftorättsgods i värde överstiger den makens andel,
har rätt att i stället för att lämna egendom till de n andra maken betala
motsvarande belopp i pengar . Om godtagbar säkerhet ställs för betalning-
505
¬
SFS 1987:230
en, kan maken få skäligt anstånd med denna. Lämnas inte någon betalning,
har den andra maken rätt att så långt det är möjligt få sådan egendom som
inte är uppenbart olämplig för den maken.
Vid bodelning med anledning av den ena makens död gäller första
stycket endast till förmån för den efterlevande maken.
10 § Om en make övertar makarnas gemensamma bostad eller bohag
mot avräkning och inte tillgodoser den andra maken med egendom ur
giftorättsgodset, skall den övertagande maken betala motsvarande belopp i
pengar. Om godtagbar säkerhet ställs för betalningen, kan maken få skäligt
anstånd med denna.
11 § En make, som vid fördelningen på lotter inte har kunnat få ut hela
sin andel, har en fordran på den andra maken för bristen.
12 kap. Jämkning vid bodelning
1 § I den mån det med hänsyn särskilt till äktenskapets längd men även
till makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är
oskäligt att en make vid bodelning skall lämna egendom till den andra
maken i den omfattning som följer av 11 kap ., skall bodelningen i stället
göras så att den förstnämnda maken får behålla mer av sitt giftorättsgods.
Är en make försatt i konkurs när bodelningen skall förrättas eller finns det
andra särskilda skäl att inte dela makarnas giftorättsgods, skall varje make
behålla sitt giftorättsgods som sin an del.
Första stycket gäller inte vid bodelning med anledning av en makes död.
2 § Vid bodelning med anledning av en makes död skall, om den efte rle
vande maken begär det, vardera sidan som sin andel behålla sitt gifto rätts
gods. Om den efterlevande maken begränsar sin begäran till att avse
endast en del av sitt giftorättsgods, skall den andra sidan behålla motsv a
rande kvotdel av den avlidna makens giftorättsgods, varefter återstoden
fördelas enligt 11 kap.
Bestämmelserna i 15 kap. 1 och 3 §§ ärvdabalken om förlust av rätt till
arv skall ock så gälla i fråga om rätten för den efterlevande maken att vid
bodelning få del i den av lidnes giftorättsgods liksom beträffande rätten för
den efterlevande maken att få behålla s itt giftorättsgods.
3 § Om ett villkor i ett äktenskapsförord är oskäligt med hänsyn till
förordets innehåll, omständigheterna vid förordets tillkomst, senare inträf
fade förhållanden och omständigheterna i övrigt, får det jämkas eller
lämnas utan avseende vid bodelningen.
Vad som sägs i första stycket om villkor i äktenskapsfö rord skall gälla
även villkor i föravtal.
13 kap. Verkan av bodelning
1 § En make får inte vid bodelning till skada för sina borgenärer låta
enskild egendom ingå i bodelningen eller, pä annat sätt än som anges i
506
denna balk, avstå egendom som skall ingå i bodelningen.
/
¬
En make får inte heller vid fördelning på lotter till skada för sina
SFS 1987:230
borgenärer avstå utmätningsbar egendom i utbyte mot sådan egendom som
inte får utmätas. Detta gäller dock ej, om den egendom som avstås eller
förvärvas utgör makarnas gemensamma bostad eller bohag och övertas
med stöd av 11 kap. 8 §.
Om den ena maken till följd av en sådan åtgärd som avses i första eller
andra stycket inte kan betala en skuld som har uppkommit före bodelning
en eller om det av annan anledning kan antas att maken är på obestånd,
svarar den an dra maken för bristen intill v ärdet av vad den förstnämnda
makens utmätningsbara egendom har minskat genom åtgärden. Detta gäl
ler dock ej, om den förstnämnda maken efter bodelningen hade kvar
utmätningsbar egendom som uppenbarligen motsvarade skulderna.
En makes an svar enligt denna paragraf får inte göras gällande så länge
ett mål pågår om återvinning av bodelningen enligt konkurslagen
(1921; 225) eller ackordslagen (1970:847).
2 § Om ansvaret för en avliden makes skulder gäller särskilda bestäm
melser i ärvdabalken i stället för vad som sägs i 1 §.
Har bodelning förrättats mellan en make och den andra makens arvingar
eller universella testamentstagare och har den efterlevande maken vidtagit
en sådan åtgärd som avses 1 §, s varar arvingarna och testamentstagarna
solidariskt för betalningsskyldighet enligt 1 §.
3 § Har en makes andel enligt 11 kap. 4 § förs ta stycket beräknats som
om värdet av en gåva hade ingått bland tillgångarna och kan maken vid
bodelningen inte få ut sin andel, gäller följande. Om den som fick gåvan
insåg eller borde ha insett att gåvan var till skada för maken, skall gåvota-
garen åter bära så stor del av gåvan eller dess värde som fordras för att
makens rätt skall tillgodoses. Talan om detta skall väckas inom fem år från
det att gåvan fullbordades.
Om gåvan inte var fullbordad vid tiden för bodelningen, får den inte
göras gällande i den mån den skulle hindra att maken får ut sin andel.
4 § Har en makes andel enligt 11 kap. 4 § an dra stycket beräknats som
om värde av en p ensionsförsäkring hade ingått bland tillgångarna och kan
maken vid bodelningen inte få ut sin andel är försäkringsgivaren skyldig att
av försäkringstagarens tillgodohavande betala tillbaka vad som fattas.
Återbetalningen får göras direkt till försäkringstagarens make.
5 § Om en bodelning har lett till att en fastighet har delats så, att makarna
har fått skilda andelar utan att villkor om utbrytning har ställts upp i
bodelningshandlingen, innehar makarna fastigheten med samäganderätt.
I den mån bodelningen i a ndra fall innebär att en del av en fastighet
kommeri en särskild ägares hand är bodelningen utan verkan.
6 § När bodelning har förrättats, får makarna eller en av dem ge in
bodelningshandlingen till domstol för registering.
507
¬
SFS 1987:230
Fjärde avdelningen
Rättegångsbestämmelser
14 kap. Äktenskapsmål och mål om underhåll
Äklenskapsmål
1 § Äktenskapsmål är mål om äktenska psskillnad och mål där talan förs
om fastställelse av att ett äktenskap består eller inte består.
2 § Talan om fastställelse av att ett äktenskap består eller inte består kan
föras endast i en tvis t mellan kvinnan och mannen.
Frågan huruvida ett äktenskap består kan i övrigt prövas i tvister där
någons rätt är beroende av det.
3 § Äktenskapsmål tas upp av tingsrätten i den ort där kvinnan eller
mannen har sitt hemvist. Har ingen av dem hemvist här i landet, tas målet
upp av Stockholms tingsrätt.
4 § Vill båda makarna ha äktenskapsskillnad, får de gemensamt ansöka
om detta. I an dra fall skall talan i äkte nskapsmål väckas genom ansökan
om stämning.
5 § I mål om äktenskapsskillnad får domstolen pröva frågor om under
hållsbidrag, vårdnad om och umgänge med barn, rätt att bo kvar i makar
nas gemensamma bostad till dess att bodelning sker och förbud att besöka
varandra. Yrkanden i sådana frågor framställs i den ansökan genom vilken
talan om äktenskapsskillnad väcks. Har sådan talan redan väckts, får
yrkandena framställas muntligen inför domstolen eller skriftligen utan
särskild stämning.
I målet får även prövas frågan om förordnande av bodelningsförrättare.
6 § Sedan talan om äktenskapsskillnad har väckts, skall domstolen prö
va om dom på äktenskapsskillnad kan meddelas genast. Behövs betänke
tid, skall domstolen underrätta parterna om att betänketid löper och ge
besked om målets fortsatta handläggning.
7 § I mål om äktenskapsskillnad får domstolen, för tiden till dess att
frågan har avgjorts genom dom som har vunnit laga kra ft, på yrkande av
någon av makarna
1. bestämma vem av makarna som skall ha rätt att bo kvar i maka rnas
gemensamma bostad, dock längst för tiden till dess att bodelning har skett,
2. förordna om skyldighet för den ena maken att utge bidrag till den
andra makens underhåll.
I sådant mål får domstolen också, för tiden till de ss att skillnadsfrågan
har avgjorts genom dom som har vunnit laga kraft, på yrkande av någon av
makarna förbjuda makarna att besöka varandra vid vite. som bestäms i
pengar eller till fängelse i högst en månad.
Ett beslut enligt för sta stycket får verkställas på samma sätt som en dom
som har vunnit laga kraft. Ett beslut enligt andra stycket gäller på sam ma
508
¬
\
sätt som en dom som har vunnit laga kraft. Beslut enligt första eller andra
SFS 1987:230
stycket får dock när som helst ändras av domstolen.
I mål om äk tenskapsskillnad får domstolen dessutom, med tillämpning
av bestämmelserna i föräldrabalken, förordna om vad som skall gälla i
fråga om vårdnad, umgänge och bidrag till barns underhåll för tiden till
dess att sådan fråga har avgjorts genom dom som har vunnit laga kraft.
8 § Den make som domstolen har berättigat att bo kvar i makarnas
gemensamma bostad har rätt att använda även den andra makens bohag
som finns i bostaden. Domstolen får dock beträffande viss egendom be
stämma annat. Avtal som den sistnämnda maken därefter ingår med tre dje
man inskränker inte nyttjanderätten till bostaden eller bohaget.
Har den ena maken berättigats att bo kvar i bostaden, är den andra
maken skyldig att genast flytta därifrån.
9 § Beslut enligt 7 § får meddelas utan huvudförhandling. Innan beslutet
meddelas skall den andra maken fa tillfälle att yttra sig över yrkandet. Har
domstolen kallat makarna till förhandling och uteblir den make som har
framställt yrkandet, skall detta anses återkallat till den del det inte har
medgetts av den andra maken. Att den andra maken uteblir från förhand
lingen hindrar inte att yrkandet prövas.
10 § Särskilt yrkande om dom på äktenskapsskillnad efter betänketid
skall framställas muntligen inför d omstolen eller skriftligen. Har yrkandet
framställts av endast en av makarna, skall domstolen bereda den andra
maken tillfälle att yttra sig över yrkandet.
11 § Om en make återkallar talan om äktenskapsskillnad sedan gemen
sam ansökan om äktenskapsskillnad har getts in till domstole n eller sedan
den makens yrkande om äktenskapsskillnad har delgetts den andra maken,
skall målet trots detta prövas om denne yrkar det. Den sistnämnda maken
skall underrättas om d etta när återkallelsen delges den maken.
Om en make som har yrkat äktenskapsskillnad uteblir från en förhand
ling i denna fråga, skall målet trots detta prövas om den andra maken yrkar
det vid förhandlin gen. En make som har yrkat äktenskapsskillnad skall
underrättas om detta när den maken kallas till förhandlingen.
12 § När makarna eller en av dem yrkar äktenskapsskillnad får målet
prövas utan huvudförhandling. Detta gäller också andra frågor i målet, om
makarna är överens om dem.
13 § Dömer domstolen till ä ktenskapsskillnad, skall den samtidigt om
pröva beslut som har meddelats enligt 7 § första stycket 1 eller andra
stycket. När domstolen dömer i fråga om skyldighet för den ena maken att
utge bidrag till den andra makens underhåll, skall den ompröva beslut som
har meddelats enligt 7 § första stycket 2.
14 § Har frågan om äktenskapsskillnad fallit enligt 5 kap. 3 §, skall målet
avskrivas. Parterna svarar då för sina egna rättegångskostnader.
509
¬
SFS 1987:230
Mål om underhåll
15 § Vad som sägs i 7, 9 och 13 §§ beträffande förordnande om under
hållsbidrag för tiden till dess att frågan har avgjorts genom dom som har
vunnit laga kraft gäller även när
1. en make utan samband med ett mål om äktenskaps skillnad har yrkat
att den andra maken skall utge underhållsbidrag enligt 6 kap. 5 § eller 6 §
första stycket,
2. frågor om underhåll enligt 6 kap. 7 § handläggs s edan dom på äkten
skapsskillnad har meddelats, eller
3. talan om jämkning av dom eller avtal om underhåll förs enligt 6 kap
11 §.
16 § I fall som avses i 6 kap. 6 § andra stycket får domstolen på yrkande
av en av makarna besluta i frågan om nyttjanderätt för tiden till dess att
frågan har avgjorts genom dom som har vunnit laga kraft. Beslut meddelas
på det sätt som anges i 9 §. Beslutet får verkställas på samma sätt som en
dom som har vunnit laga kraft men får när som helst ändras av domstolen.
Domstols sammansättning m. m.
17 § I äktenskapsmål och mål om underhåll skall tingsrätten bestå av en
lagfaren domare och tre nämndemän. Tingsrätten är dock domför med e n
lagfaren domare i samma utsträckning som i an dra tvistemål. Dessa regler
gäller även för andra mål som handläggs i sam ma rättegång.
Om det behövs med hänsyn till målets omfattning eller någon annan
särskild omständighet, får fyra nämndemän sitta i rätten.
Om det inträffar förfall bland nämndemännen sedan en huvudförhand
ling har påböljats, är rätten domför med en lagfaren domare och två
nämndemän.
När nämndemän ingår i tingsrätten, skall ordföranden vid över läggning
redogöra för omständigheterna i målet och innehållet i gällande rätt. Vid
omröstning skall först ordföranden och därefter nämndemännen säga sin
mening. I övrigt gäller bestämmelserna i rättegångsbalken om överläggning
och omröstning i tvistemål.
18 § I äktenskapsmål och mål om underh åll är hovrätten domför med tre
lagfarna domare och två nämndemän. Fler än fyra lagfarna domare och tre
nämndemän får inte delta. Vid handläggning som inte sker vid huvud för
handling, liksom när målet i tingsr ätten har avgjorts utan nämndemän, är
hovrätten dock domför även med en bart lagfarna domare enligt vad som
sägs i 2 kap. 4 § första stycket rättegångsbalken. Hovrätten är i övri gt
domför enligt vad som sägs i 2 kap. 4 § t redje och fjärde styckena rätte
gångsbalken.
Tar nämndemän del i målets avgöran de, skall vid överläggning ordföran
den eller, om målet har beretts av en annan lagfaren domare, denne
redogöra för omständigheterna i målet och innehållet i gällande rätt. Vid
omröstning skall nämndemännen säga sin mening sist. I övrigt gäller be
stämmelserna i rättegångsbalk en om överläggning och omröstning i tv iste
mål.
510
¬
15 kap. Ärenden om äktenskaps ingående
SFS 1987:230
1 § I ärenden om tillstånd till äktenskap enligt 2 kap. I § skall länsstyrel
sen bered a den underåriges vårdnadshavare tillfälle att yttra sig, om det
kan ske. Yttrande skall också inhämtas från socialnämnden i den kommun
där den underårige har sitt hemvist.
Meddelar länsstyrelsen tillstånd till äktenskapet, får beslutet överklagas
av den underåriges vårdnadshavare.
2 § Pastorsämbetets beslut i fråga om hindersprövning får överklagas
hos domkapitlet.
Detsamma gäller beslut av präster inom svenska kyrkan om förrättande
av vigsel.
3 § Beslut av lagfarna domare i tingsrätter eller av särskilt förordnade
vigselförrättare om förrättande av vigsel får överklagas hos länsstyrelsen.
4 § Länsstyrelsens beslut om tillstånd till äktenskap eller om förrättande
av vigsel får överklagas hos kammarrätten.
Detsamma gäller beslut av domkapitlet om hindersprövning eller om
förrättande av vigsel.
16 kap. Registreringsärenden
;
1 § För hela landet gemensamt skall föras ett äktenskapsregister för
inskrivning av de uppgifter som skall registreras enligt denna balk eller
1
som skall tas in i reg istret enligt andra bestämmelser.
Närmare föreskrifter om hur äktenskapsregistret skall föras meddelas av
regeringen.
1
r
2 § Ansökan om registrering görs hos tingsrätt.
;
Till ansökan skall fogas den handling som skall registreras. Begärs
2
registrering a v en gåva som inte har skett skriftligen, skall uppgift om
gåvan lämnas i en handling som har undertecknats av båda makarna.
Beträffande anmälan om bodelning finns bestämmelser i 9 kap. 1 § and-
.
ra stycket.
.
3 § Rätten skall ta in handlingen i protokollet och genast översända
^
bestyrkt kopia av handlingen till den myndighet som för äktenskapsregist
ret med uppgift om dagen d å handlingen gavs in till rätt en.
Begärs registrering av en gåva, skall tingsrätten låta föra in en kungörel-
,
se om detta i Post- och Inrikes Tidningar och i ortstidning. Detsamma
gäller om makar gör en anmälan om bodelning enligt 9 kap. 1 § andra
^
stycket eller om makarna eller en av dem ger in en bodelningshan dling för
registrering.
^
4 § Om ansökan bifalls, anses registrering ha skett den dag handlingen
kom in till rätte n.
511
¬
SFS 1987:230
17 kap. Bodelningsförrättare
1 § Om makarna inte kan enas om en bodelning, skall domstolen på
ansökan av make förordna någon att vara bodelningsförrättare. Om det
behövs får flera bodelningsförrättare förordnas.
Om boet efter den ena makens död ställs under förvaltning av en bo
utredningsman, är denne utan särskilt förordnande bodelningsförrättare.
Detta gäller dock ej, om någon annan redan har förordnats eller om
boutredningsmannen är delägare i boet .
2 § Ansökan om förordnande av bodelningsförrättare skall, om mål om
äktenskapsskillnad pågår, göras i målet. I annat fall skall ansökan ges in till
en tingsrätt som är behörig att pröva tvister om bodelning mellan makarna.
3 § Skall ansökan prövas i mål om äktenskapsskillnad, gäller vad som
sägs i 14 kap. 9 § också förordnande av bodelningsförrättare. Även i annat
fall skall domstolen, innan den avgör frågan, bereda den andra maken
tillfälle att yttra sig.
4 § Till bodelning sförrättare får endast förordnas den som har samtyckt
till det. Bodelningsförrättaren skall entledigas om det finns skäl för det.
Innan beslut fattas om entledigande skall bodelningsförrättaren få tillfälle
att yttra sig.
Förordnanden som meddelas i mål om äktenskapsskillnad upphör att
gälla, om talan förfaller eller om målet avs krivs av annan anledning än den
ena makens död.
5 § Bodelningsförrättaren skall vid behov se till a tt bouppteckning för
rättas. Varje make skall uppge sina tillgångar och skulder. Om en make
underlåter att lämna uppgifter till bouppteckningen, far domstolen på
ansökan av bodelningsförrättaren förelägga och döma ut vite.
En make är skyldig att bekräfta riktigheten av en upprättad bouppteck
ning med ed inför domstolen, om den andra maken begär det. I ett sådant
fall får domstolen inte avsluta målet förrän eden har avlagts. Domstolen får
för detta ändamål förelägga och döma ut vite.
6 § Bodelningsförrättaren skall bestämma tid och plats för bodelning
samt kalla makarn a till förrättningen.
Kan makarna inte komma överens, skall bodelningsförrättaren pröva
sådana tvistiga frågor som är av betydelse för bodelningen och inte är
föremål för rättegång. I sådant fall skall han i en av honom underskriven
handling själv bestämma om bodelning i enlighet med denna balk. Finns
det inget a tt dela, skall detta anges i bodelningshandlingen.
7 § Bodelningsförrättaren har rätt att få arvod e och ersättning för sina
utgifter.
Kostnaderna skall betalas av makarna med hälften v ardera. Bodelnings
förrättaren kan dock vid bodelningen bestämma en annan fördelning, om
den ena maken genom vårdslöshet eller försummelse har orsakat ökade
kostnader eller om makarnas ekonomiska förhållanden ger särskild anled -
512
ning till det.
¬
I förhållande till bodelningsförrättaren svara r makarna solidariskt för
SFS 1987:230
dennes ersättning.
8 § Den bodelningshandling som bodelningsförrättaren har upprättat
skall i original e ller bestyrkt kopia så snart som möjligt delges båda ma
karna.
En make som är missnöjd med bodelningen får klandra den genom att
inom fyra veckor efter delgivningen väcka talan mot d en andra maken vid
den tingsrätt som har förordnat bodelningsförrättaren. Klandras inte bo
delningen inom denna tid, har maken förlorat sin talan. I bodelnings-
handingen skall anges vad en make i des sa avseenden har att iaktta.
I mål om klander av bodelning får domstolen inhämta yttrande av
bodelningsförrättaren och återförvisa ärendet till h onom.
18 kap. Gemensamma bestämmelser
1 § Om den som talan enligt denna balk r iktas mot saknar känt hemvist
och det inte heller kan klarläggas var den parten uppehåller sig, skall
dennes rätt i saken bevakas av god man enligt 18 kap. föräldrabalken.
Detsamma gäller, om den som har känt hemvist utom riket inte kan nås för
delgivning eller om denne underlåter att utse ombud för sig och det finns
särskilda skäl att förordna god man.
Gode mannen skall samråda med den som han har förordnats för, om det
kan ske. I fråga om ersättning till gode mannen gäller 10 kap. 13 § föräldra
balken.
2 § Om handläggningen av ett mål om äktenskapsskillnad har avslutats
utan att det har bestämts vem av makarna som skall ha rätt att bo kvar i
deras gemensamma bostad till dess att bodelning har skett, får domstolen
på ansökan av en av makarna meddela sådant förordnande. Domstolen får
även ändra ett tidigare meddelat förordnande. Ansökan skall ges in till en
tingsrätt som är behörig att pröva tvist om bodelning mellan m akarna.
Till samma tingsrätt inges ansökan om rättens tillstånd enligt 7 kap. 8 §
eller om rättens förordnande enligt 9 kap. 8 § att egendom skall sättas
under särskild förvaltning. Om et t mål om äktenskapsskillnad pågår, skall
ansökan dock alltid ges in till den tingsrä tt som har tagit upp målet.
Innan domstolen meddelar beslut skall motparten beredas tillfälle att
yttra sig.
3 § Meddelar domstolen under rättegången beslut i frågor som avses i 14
kap. 7, 15 eller 16 § eller 17 kap. , skall talan mot beslutet föras särskilt.
4 § Hovrättens beslut i frågor som avses i 14 kap. 7, 15 eller 16 § får inte
överklagas.
5 § Anteckningar om ingångna eller upplösta äktenskap skall göras i
kyrkoböckerna enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
17-SFS 1987
513
¬
SFS 1987:230
Föreskrifterom ikraftträdandet av denna balk meddelas i en särskild la g.
På regeringens vägnar
INGVAR CARLSSON
STEN WICKBOM
(Justitiedepartementet)
¬