SFS 1987:230

SFS 1987:230 Äktenskapsbalk;

Utkom från trycket

den 26 maj 1987

utfärdad den 14 maj 1 987.

Enligt riksdagens beslut' föreskrivs att i Sver iges rikes lag skall först

bland balkarna föras in en ny ba lk. benämnd äktenskapsbalk, av följande

lydelse.

Första avdelningen

Allmänna bestämmelser

2 § Makar skall visa varandra trohet och hänsyn. De skall gemensam t
vårda hem och barn och i samråd verka för familjens bästa.

494

' Prop. 1986/87: I. LU 1 8, rskr. 159.

z

1 kap. Äk tenskap

1 § Äktenskap ingås mellan en kvinna och en man. De som har ingått
äktenskap med var andra är makar.

I

3 § Varje make råder över sin egendom och svarar för sina skulder.

4 § Makar skall fördela utgifter och sysslor mellan sig. De skall lämna

:;

varandra de upplysningar som behövs för att familjens ekonomiska förhål­

landen skall kunna bedömas.

5 § Äktenskap upplöses genom den ena makens död eller genom äkten-

0

C

skapsskillnad.

,•!>,

¬

\

Andra avdelningen

SFS 1987:230

Äktenskaps ingående och upplösning

2 kap. Äktenskapshinder

1 § Den som är under 18 å r får inte ingå äktenskap utan tillstånd av

länsstyrelsen i det län där den underårige har sitt hemvist.

2 § Den som har förklarats omyndig eller enligt domstols beslut skall
förbli omyndig även efter uppnådd myndighetsålder får inte ingå äktenskap

utan förmyndarens samtycke. Om förmyndaren inte lämnar sitt samtycke,

får domstol på ansökan av den omyndige tillåta äktenskapet.

3 § Äktenskap får inte ingås mellan dem som är släkt med varandra i rätt

upp- och nedstigande led eller är helsyskon.

Halvsyskon får inte ingå äktenskap med varandra utan tillstånd av

regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

4 § Den som är gift får inte ingå nytt äktenskap.

3 kap. Prövning av äktenskapshinder

1 § Innan äktenskap ingås skall prövas om det finns något hinder mot
äktenskapet. Denna prövning skall göras i den församling inom svenska

kyrkan där kvinnan eller mannen är kyrkobokförd eller, om ingen av dem

är kyrkobokförd här i landet, i den församling där någon av dem vistas.

Hindersprövningen skall begäras av kvinnan och mannen gemensamt

hos pastorsämbetet i församlingen.

2 § Den som varken är eller skall vara kyrkobokförd här i landet skall vid

hindersprövningen visa upp ett intyg av utländsk myndighet om sin behö­
righet att ingå äkt enskapet, om ett sådant intyg kan anskaffas.

Om det fordr as tillstånd eller samtycke till ä ktenskapet, skall bevis om

tillståndet eller samtycket visas upp vid hindersprövningen.

3 § Kvinnan och mannen skall vid hindersprövningen skriftligen försäk­

ra på heder och samvete att de inte är släkt med varandra i rätt upp- och
nedstigande led eller helsyskon. Har de inte tillstånd till äktenskapet enligt
2 kap. 3 § and ra stycket, skall deras försäkran också avse att de inte är
halvsyskon.

De som begär hindersprövning skall på heder och samvete skriftligen

uppge om de tidigare har ingått äktenskap. Den som tidigare har ingått

äktenskap skall styrka att äktenskapet har blivit upplöst, om inte detta
framgår av folkbokföringen eller av intyg från utländsk myndighet.

4 § Finner pastorsämbetet att det inte finns något hinder mot äkten ska­

pet, skall ämbetet på begäran av kvinnan och mannen utfärda intyg om

detta.

495

¬

SFS 1987:230

4 kap. Vigsel

1 § Äktenskap ingås genom vigsel i närvaro av släktingar eller andra

vittnen.

2 § Vid vigseln skall kvinnan och mannen samtidigt vara närvarande. De

skall var för sig på fråga av vigselförrättaren ge till känna att d e samtycker
till äktenskapet. Vigselförrättaren skall därefter förklara att de är makar.

Har det inte gått till så som anges i första stycket eller var vigselförrät­

taren inte behörig att förrätta vigsel, är förrättningen ogiltig som vigsel.

En förrättning som enligt andra stycket är ogiltig som vigsel får godkän­

nas av regeringen, om det finns synnerliga skäl. Ärendet får tas upp endast

på ansökan av kvinnan eller mannen eller, om någon av dem har avlidit, av

arvingar till den a vlidne.

3 § Behörig att vara vigselförrättare är

1. präst i svenska kyrkan,
2. präst eller annan befattningshavare i ett an nat trossamfund, om rege ­

ringen har medgett samfundet vigselrätt och länsstyrelsen har utfärdat ett

intyg om prästens eller befattningshavarens behörighet,

3. lagfaren domare i tingsrät t, eller
4. den som länsstyrelsen har förordnat till vigselfö rrättare.

4 § Till vigsel inom s venska kyrkan får kvinnan och mannen välja den
präst inom kyrkan som de själva önskar och som är villig att viga. De har

rätt till vigsel i en församli ng som någon av dem tillhör.

5 § Innan vigsel förrättas skall vigselförrättaren förvissa sig om att hin­
dersprövning har skett inom fyra månader före den planerade vigseln och
att inget hinder har framkommit. Utan intyg om hindersprövningen får

vigseln förrättas endast av en präst som tjänstgör i den församling där
hindersprövningen har gjorts.

6 § Vid vigsel gäller i övrigt

1. föreskrifterna i k yrkohandboken eller andra föreskrifter för svenska

kyrkan, om vigseln för rättas av en präst i de n kyrkan,

2. den ordning som gäller inom annat trossamfund, om vigseln förrättas

av en präst eller någon annan i ett såd ant samfund,

3. föreskrifter som meddelas av regeringen för andra fall.

7 § Vigselförrättaren skall genast lämna makarna ett bevis om vigseln .
Regeringen meddelar föreskrifter om i vilka fall särskilt protokoll skall
föras över vigslar.

5 kap. Äkte nskapsskillnad
1 § Är makarna ense om a tt äktenskapet skall upplösas, har de rätt till
äktenskapsskillnad. Denna skall föregås av betänketid, om båda makarna

begär det eller om någon av dem varaktigt bor tillsammans med eget barn
under 16 år som står under den makens vårdnad.

496

¬

2 § Vill bara en av makarna att äktenskapet skall upplösas, har den

SFS 1987:230

maken rätt till äktenskapsskillnad endast efter betänketid.

3 § Betänketiden inleds när makarna gemensamt ansöker om äkten­

skapsskillnad eller när den ena makens yrkande om äktenskapsskillnad
delges den andra maken. Har betänketiden löpt under minst sex månader,
skall dom på äktenskapsskillnad meddelas om någon av makarna då fram­

ställer ett särskilt yrkande om det. Har ett sådant yrkande inte framställts

inom ett år från betänketidens böljan, har frågan om äktenskapsskillnad

fallit. Avvisas talan om äktenskapsskillnad eller avskrivs målet, upphör

betänketiden.

4 § Om makarna lever åtskilda sedan minst två år, har var och en av dem

rätt till äktenskapsskillnad utan föregående betänketid.

5 § Om äktenskapet har ingåtts trots att makarna är släkt med varandra i

rätt upp- och nedstigande led eller är helsyskon, har var och en av makarna
rätt till äkt enskapsskillnad utan föregående betänketid. Detsamma gäller

om äktenskapet har ingåtts trots att någon av makarna redan var gift och
det tidigare äktenskapet inte har blivit upplöst.

Föreligger tvegifte, har var och en av makarna i det tidigare äktenskapet

rätt att få detta upplöst genom äktenskapsskillnad utan föregående betän­
ketid.

I fall som av ses i förs ta stycket kan talan om äktenskapsskillnad föras

även av allmän åklagare.

6 § När dom på äktenskapsskillnad vinner laga kraft, är äktenskapet
upplöst.

Tredje avdelningen

Makars ekonomiska förhållanden

6 kap. Underhåll

1 § Makarna skall, var och en efter sin förmåga, bidra till det underhåll

som behövs för att deras gemensamma och personliga behov skall tillgo­
doses.

Om underhåll til l bar n finns bestämmelser i föräldrab alken.

2 § Om det som den ena maken skall bidra med inte räcker till för den
makens personliga behov eller för de betalningar som den maken annars

ombesörjer för familjens underhåll, skall den andra maken skjuta till de

pengar som behövs.

3 § Det som den ena maken med tillämpning av 1 och 2 §§ har erhållit av

den andra maken för sitt personliga behov är den förstnämnda makens
egendom.

497

¬

SFS 1987:230

4 § Kan den ena maken på grund av sjukdom eller bortavaro inte själv

sköta sina angelägenheter och fattas det medel för familjens underhåll, får
den andra maken i behövlig omfattning lyfta den sjuka eller bortavarande

makens inkomst och avkastning av dennes egendom samt kvittera ut

banktillgodohavanden och andra penningmedel. Detta gäller dock ej, om

samlevnaden mellan makarna har upphört eller om det finns fullmäktig,
förmyndare eller god man för den sjuka eller bortavarande maken.

Rättshandling som avses i första stycket är bindande för den sjuka eller

bortavarande maken även om medlen inte behövdes för familjens under­
håll, såvida tredje man v arken insåg eller borde ha insett att behovet inte

förelåg.

5 § Om den ena maken försummar sin underhållsskyldighet, får domsto­

len ålägga den maken a tt betala underhållsbidrag till den andra maken.

6 § Om makarna inte varaktigt bor tillsammans, skall den ena maken

fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala underhållsbidrag till den
andra maken.

Domstolen får, när makarna inte varaktigt bor tillsammans, förplikta en

av makarna att lämna bohag till den andra maken att användas av denne.
Skyldigheten omfattar dock bara det bohag som tillhörde makarna eller

någon av dem när samlevnaden upphörde. Avtal som efter domstolens

beslut ingås med tredje man om egendomen inskränker inte nyttjanderät-
ten till boh aget.

7 § Efter äktenskapsskillnad svarar vatje make för sin försörjning.

Om den ena maken behöver bidrag till sitt underhåll under en övergångs­

tid, har den maken rätt att få underhållsbidrag av den andra maken efter
vad som är skäligt med hänsyn till dennes förmåga o ch övriga omständig­
heter.

Har den ena maken svårigheter att försörja sig själv sedan ett långvarigt

äktenskap har upplösts eller finns det andra synnerliga skäl, har den maken

rätt till underhållsbid rag av den andra maken för längre tid än som ange s i

andra stycket.

8 § Underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad skall betalas fortlöpande.

Finns det särskilda skäl, får domstolen dock bestämma att bidraget skall
betalas med ett engångsbelopp.

9 § Talan om att underhållsbidrag skall fastställas får inte bifallas för

längre tid tillbaka än tre år före den dag då talan väcktes, om inte den

bidragsskyldige medger det.

10 § Rätten att kräva ut ett fastställt underhållsbidrag upphör tre år efter
den förfallodag som ursprungligen gällde.

Har utmätning för underhållsbidraget skett före den tidpunkt som anges i

första stycket eller har den bidragsskyldige försatts i konkurs på grund av
en ansökan som har gjorts före denna tidpunkt, får betalning för fordringen
även därefter tas ut ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen,

49g

Har ansökan om förordnande av god man e nligt ackordslagen (1970: 847)

¬

gjorts före den tidpunkt som anges i första stycket, får underhållsbidraget

SFS 1987:230

krävas ut inom tre månader från det att verkan av förordnandet om god
man förföll eller, när förhandling om offentligt ackord har följt, ackordsfrå­

gan avgjordes. Om ackord kommer till stånd, får fordringen krävas ut inom

tre månader från det att ackordet skulle ha fullgjorts. Har utmätning för
underhållsbidraget skett eller konkursansökan gjorts inom den tid som nu

har angetts, gäller andra stycket.

Avtal som stri der mot denna paragraf är ogiltiga.

11 § En dom eller ett avtal om underhåll får jämkas av domstolen, om

det finns skäl för det med hänsyn till att förhållandena har ändrats. För

tiden innan talan har väckts får dock jämkning mot en parts bestridande

göras endast på det sättet att obetalda bidrag sätts ned eller tas bort.

Underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad får endast om det finns synner­

liga skäl höjas utöver det högsta belopp till vilket bidraget tidigare har varit

bestämt. Underhållsbidrag i form av engångsbelopp far inte jämkas mot en
parts bestridande.

Ett avtal om underhåll får också jämkas av domstolen, om avtalet är

oskäligt med hänsyn till omständig heterna vid dess tillkomst och förhållan­
dena i övrigt. Beslut om att erhållna bidrag skall betalas tillbaka får dock

meddelas endast om de t finns särskilda skäl.

7 kap. Makars egendom

1 § En makes egendom är giftorättsgods i den mån den inte är enskild

egendom.

2 § Enskild egendom är

1. egendom som till följd av äk tenskapsförord är enskild,
2. egendom som en make har fått i gåva av någon annan än den andra

maken med det villkoret att egendomen skall v ara mottagarens enskilda,

3. egendom som en make har erhållit genom testamente med det vill­

koret att den skall vara mottagarens enskilda,

4. egendom som en make har ärvt och som enligt testamente av arvlå-

taren skall vara mottagarens enskilda,

5. vad som har trätt i stället för egendom som avses i I -4, om inte annat

har föreskrivits genom den rättshandling på grund av vilken egendomen är

enskild.

Avkastning av enskild egendom är giftorättsgods, om inte annat har

föreskrivits genom en såda n rättshandling som avses i först a stycket.

3 § Genom äktenskapsförord kan makar eller blivande makar bestämma
att egendom som tillhör eller tillfaller någon av dem skall vara dennes
enskilda egendom. Genom nytt äktenskapsförord kan makar bestämma att
egendomen skall v ara giftorättsgods.

Äktenskapsförord skall upprättas skriftligen och undertecknas av ma­

karna eller de blivande makarna. Detta gäller även om någon av dem är

omyndig. I så fall skall dock förmyndarens skriftliga medgivande inhäm­

tas.

Äktenskapsförord skall registreras hos domstolen. Ett äktenskapsförord

499

¬

SFS 1987:230

som har slutits mellan blivande makar gäller från äktenskapets ingående,

om det ges in till domstolen inom en månad från det att äktenskapet
ingicks. I annat fall gäller äktenskapsförord först från och med den dag då
det ges in till domstolen.

4 § Med makars ge mensamma bostad avses i denna balk

1. fast egendom som makarna eller någon av dem äger eller innehar med

tomträtt, om det finns en byggnad på egendomen som är avsedd som

makarnas gemensamma hem och egendomen innehas huvudsakligen för

detta ändamål,

2. fast egendom som makarna eller någon av dem innehar med nyttjan ­

derätt i förening med byggnad på ege ndomen som makarna eller någon av

dem äger, om byggnaden är avsedd som makarnas gemensamma hem och
egendomen innehas huvudsakligen för detta ändamål,

3. byggnad eller del av byggnad som makarna eller någon av dem

innehar med hyresrätt, bostadsrätt eller annan liknande rätt, om byggna­

den eller byggnadsdelen är avsedd som makarnas gemensamma hem och
innehas huvudsakligen för detta ändamål.

Med makars gemensamma bohag avses i denn a balk möbler, hushålls­

maskiner och annat inre lösöre som är avsett för det gemensamma hem­
met. Till gemensamt bohag räknas inte sådant bohag som används uteslu­

tande för den ena makens bruk.

Till makars gemensamma bostad och bohag räknas inte egendom som

används huvudsakligen för fritidsändamål,

5 § En make får inte utan den andra makens samtycke

1. avhända sig, låta inteckna, hyra ut eller på annat sätt med nyttjan de­

rätt upplåta fast egendom som utgör makarnas gemensamma bostad,

2. avhända sig, pantsätta, hyra ut eller på annat sätt med nyttjanderätt

upplåta annan egendom som utgör makarnas gemensamma bostad, eller

3. avhända sig eller pantsätta makarnas gemensamma bohag.

Första stycket gäller inte bostad eller bohag som är den ena makens

enskilda egendom enligt 2 § först a stycket 2-4.

En make får inte heller utan den andra makens samtycke avhända sig,

låta inteckna, hyra ut eller på annat sätt med nyttjanderätt upplåta fast

egendom som inte utgör makarnas gemensamma bostad, om egendomen är
giftorättsgods. Detta gäller dock ej, om mål om äktenskapsskillnad pågår
och maken har förvärvat egendomen efter det att talan om äktenskapsskill­

nad vä cktes.

Samtycke till avhändelse av eller inteckning i fast egendom ska ll lämnas

skriftligen.

Bestämmelserna i denna paragraf om fast egendom och rättighet i d enna

tillämpas också i fråga om to mträtt.

6 § Bestämmelserna i 5 § om samty cke av en make till en åtgärd av den

andra maken tillämpas också när dödsboet efter en avliden make vidtar en
sådan åtgärd.

7 § Samtycke enligt 5 eller 6 § behövs inte, om maken inte kan lämna

500

giltigt samtycke eller om dennes samtycke inte kan inhämt as inom rim lig

¬

tid. Samtycke enligt 5 § behövs inte heller sedan bodelning med anledning

SFS 1987:230

av äktenskapsskillnad har skett.

8 § Saknas samtycke som krävs för en åtgärd enligt 5 eller 6 §, får
domstolen tillåta åtgärden på ansökan av den som vill företa den.

9 § Om en make eller dödsboet efter en avliden make utan erforderligt
samtycke eller tillstånd har avhänt sig eller till nackdel för den andra

maken upplåtit nyttjanderätt till egendom, skall domstolen på talan av

denne förklara att rättshandlingen är ogiltig och att egendomen skall åter­
gå. Detsamma gäller om en make eller dödsboet efter en avliden make utan
erforderligt sa mtycke eller tillstånd har pantsatt makarnas gemensamma
bohag. Överlåtelse eller pantsättning av bohag skall dock inte förklaras

ogiltig, om den nya innehavaren har fått egendomen i sin besittning i god

tro.

Talan enligt första stycket skall väckas hos domstolen inom tre månader

från det att den andra maken fick kännedom om förfogandet över egendo­

men. När det gäller bohag räknas dock tiden från det att maken fick
kännedom om öv erlämnandet. Har lagfart eller inskrivning beviljats med

anledning av överlåtelse av fast egendom eller tomträtt, får talan inte

väckas.

Förs talan om avhysning, får domstolen medge skäligt anstånd med

flyttningen.

8 kap. Gåvor mellan makar
1 § En gåva mellan makar är gällande mellan dem, om vad som gäller för

fullbordande av gåva i allmänhet har iakttagits eller om gåvan har registre­

rats enligt 16 kap.

Gåvan blir gällande mot givarens borgenärer när den har registrerats

enligt 16 kap. Är gåvan en personlig present vars värde inte står i missför­

hållande til l givarens ekonomiska villkor, är den dock gällande mot giva­
rens borgenärer utan registrering, om den är gällande mellan makarna.

Om de t för visst slag av egendom finns särskilda bestämmelser som

innebär att en gåva blir gällande mot givarens borgenärer först efter in­
skrivning eller annan särskild registrering, krävs även dessa åtgärder för
att en sådan gåva mellan makar skall bli gällande mot givarens borgenärer.

2 § En utfä stelse av den ena maken att under äktenskapet ge den andra

maken en gåva är utan verkan.

3 § Kan en make som har gett den andra maken en gåva inte betala en

skuld för vilken givaren svarade när gåvan blev gällande mot givarens

borgenärer eller kan det av annan anledning antas att givaren är på obe­

stånd, s varar den andra maken för bristen intill värdet av gåvan. Detta

gäller dock ej i fråga om personliga presenter vilkas värde inte står i

missförhållande till givarens ekonomiska villkor. Det gäller inte heller om

givaren, när gåvan blev gällande mot borgenärerna, hade kvar utmätnings­

bar egendom som uppenbarligen motsvarade de skulder för vilka givaren

då svarade.

501

¬

SFS 1987; 230

Har gåvan utan mottagarens vållande gått förlorad helt eller delvis, är

mottagaren i mots varande mån fri från an svar.

En makes ansvar enligt den na paragraf får inte göras gällande så länge

ett mål pågår om återvinning av gåvan enligt konkurslagen (1921:225) eller
ackordslagen (1970: 847).

9 kap. Allmänna bestämmelser om bodelning

1 § När ett äktenskap upplöses, skall makarnas egendom fördelas mellan

dem genom bodelning. Bodelning behövs dock ej, om makarna har endast
enskild egendom och ingen av dem begär att få överta bostad eller bohag
från den andra maken.

Är makarna ense. får de efter skriftlig anmälan till tingsrätt fördela sin

egendom genom bodelning under äktenskapet utan att något mål om äk­

tenskapsskillnad pågår. Anmälan skall re gistreras av tingsrätten.

2 § Bodelning skall göras med utgångspunkt i egendomsförhållandena
den dag då talan om äktenskapsskillnad väcktes eller, om äktenskapet har
upplösts genom den ena makens död utan a tt ett mål om äktenskapsskil l­
nad pågick, den dag då dödsfallet inträffade.

Bodelning under äktenskapet utan att något mål om äktenskapsskillnad

pågår skall g öras med u tgångspunkt i egendomsf örhållandena den dag då

anmälan om bodelningen gjordes enligt i § andra stycket.

3 § Varje make är skyldig att tills bodelningen fö rrättas redovisa för sin
egendom och för sådan egendom som maken har haft hand om men som

tillhör den andra maken. Makarna är även i övrigt skyldiga att lämna de
uppgifter som kan vara av betydelse vid bodelningen.

4 § Bodelning med anledning av äktenskapsskillnad skall förrättas när
äktenskapet har upplösts. Om någon av makarna begär bodelning när ett
mål om äktenskapsskillnad pågår, skall bodelningen dock förrättas genast.

5 § Bodelning förrättas av makarna tillsammans. Över bodelningen skall

upprättas en handling som skrivs under av dem båda. Är den ena maken

död, förrättas bodelningen av den andra maken s amt den d ödes arvingar
och universella testamentstagare. För arvingar och universella testaments-

tagare gäller i så fall, om inget annat sägs, vad som är föreskrivet om make,

6 § Bodelning mellan den ena maken och den andra makens arvingar och

universella testamentstagare får inte mot någon dödsbodelägares bestri­

dande förrättas innan alla kända skulder för vilka den döde svarade har

betalts eller medel till de ras betalning har satts under särskild vård elle r
uppgörelse har träffats som innebär att delägaren inte svarar för skulderna.

Har den dödes egendom avträtts till konkurs, får bodelning dock förrättas

även om någon delä gare bestrider det.

7 § När talan om äktenskapsskillnad har väckts skall, i den omfattning

det behövs, varje makes tillgångar och skulder upptecknas sådana de var

502

när talan väcktes. Om det behövs för att få bouppteckningen till stånd, får

bodelningsförrättare förordnas.

¬

8 § Om det, när talan om äktenskapsskillnad har väckts, behövs för att

SFS 1987: 230

skydda d en ena makens rätt vid bodelning, skall domstolen på begäran
sätta den andra makens egendom eller del därav under särskild förvaltning.

Mot en makes bestridande får dock en sådan åtgärd inte vidtas, om

godtagbar säkerhet ställs.

Beslutet om särskild förvaltning gäller tills vidare intill des s att bodel­

ning förrättas eller frågan om äktenskapsskillnad faller enligt 5 kap. 3 §,

avvisas eller avskrivs.

9 § En makes egendom får utmätas för den makens skuld även om

bodelning skall förrättas. Har egendomen satts under särskild förvaltning,

får den dock utmätas för den makens skuld endast om också den andra

maken svarar för skulden eller utmätningsfordringen är förenad med sär­

skild förmånsrätt i egendome n.

10 § Försätts en make i konk urs innan bodelning har ägt rum eller har en

bodelning återgått med anledning av en makes konkurs, skall den makens

giftorättsgods stå under konkursboets förvaltning till dess att det har blivit

bestämt genom bodelning vad som skall tillfalla den maken. Konkursboet

får sälja egendomen om det behövs.

Beslut om särskild f örvaltning enligt 8 § faller vid konkurs.

11 § Om en m ake dör när ett mål om äkten skapsskillnad pågår, skall de
föreskrifter som avser bodelning med anledning av äktenskapsskillnad

tillämpas.

12 § Med den tid då ett mål om äktenskapsskillnad pågår förstås i denna

balk tiden från det att talan väcks till dess att domen på äktenskapsskillnad
vinner laga kraft eller, om domstolen avvisar eller avskriver frågan om

äktenskapsskillnad, till dess att beslut om detta vinner laga kraft eller
frågan om äktenskapsskillnad dessförinnan har fallit enligt 5 kap. 3 §.

13 § Makar får inför en omedelbart förestående äktenskapsskillnad av­

tala om den kommande bodelningen eller om annat som har samband med

denna (föravtal). Över avtalet skall upprättas en handling som underteck­

nas av makarna.

Avtal som makar i annat fall har ingått om kommande bodelning är utan

verkan, om det inte utgör äktenskapsförord.

10 kap. Vad som skall ingå i bod elning

1 § I bodelning skall ma karnas giftorättsgods ingå.

2 § Varje make få r från bodelningen i skälig omfattning ta undan kläder
och andra föremål som maken har uteslutande till sitt personliga bruk,

liksom personliga presenter. Om den ena maken är död, gäller denna rätt

endast för den efterlevande maken.

3 § Rättigheter som inte kan överlåtas eller som i annat fall är av person­

lig art skall inte ingå i bodelning om det skulle strida mot vad som gäller för

503

rättigheten.

¬

SFS 1987:230

Även om det inte följer av första stycket, skall rätt till pension på grund

av en försäkring som någon av makarna äger inte ingå i bodelning, om

utfallande belopp skall beskattas som inkomst och försäkringen gäller rätt
till

1. ålderspension eller invalidpension, eller
2. efterlevandepension i fall då rätt till utbetalning av pensionen förelig­

ger vid b odelningen.

4 § Egendom som har gjorts till enskild genom äktenskapsförord, liksom

vad som har trätt i stället för sådan egendom samt avkastning av denna

som är enskild egendom, skall ingå i bodelning om makarna kommer

överens om det vid bodelningen. Detsamma gäller sådan rätt till pension på
grund av försäkring som avses i 3 § andra stycket.

Har makarna kommit överens om att enskild egendom skall ingå i

bodelningen, skall sådan egendom vid bodelningen anses utgöra giftorätts­

gods.

5 § Om försäkring eller försäkringsbelopp som vid försäkringstagarens
död tillfaller en förmånstagare finns bestämmelser i lagen (1927:77) om
försäkringsavtal.

11 kap. Andelar och lotter
Makarnas andelar i boet

1 § Vid bodelning skal l först makarnas andelar i boet berä knas.

2 § Vid beräkningen av makamas andelar i boet skall så mycket avräk­

nas från en makes giftorättsgods att det täcker de skulder som den maken
hade när talan om äktenskapsskillnad väcktes, anmälan enligt 9 kap, 1 §

andra stycket gjordes eller dödsfallet inträffade.

För sådana fordringar mot en make som är förenade med särskild för­

månsrätt i makens enskilda egendom skall maken få täckning ur sitt gifto­
rättsgods endast i den mån betalning inte kan erhållas ur den enskilda

egendomen. Detsamma gäller skulder som maken har ådragit sig för under­

håll eller förbättring av den enskilda egendomen eller som på anna t sätt är

att hänföra till denna .

Vad som sägs i andra stycket om enskild egendom skall även gälla sådan

rättighet som enligt 10 kap. 3 § inte skall ingå i bodelning.

3 § Vad som återstår av makarnas giftorättsgods, sedan avdrag har gjorts
för att skulderna skall täckas, skall läggas sa mman. Värdet därav skall
därefter delas lika mellan m akarna.

4 § Har den ena maken ulan den andra makens samtycke inom ell år

Innan talan om äktenskapsskillnad väcktes i inte obetydlig omfattning

genom gåva minskat sitt giftorättsgods eller använt sitt giftorättsgods till
att öka värdet av sin en skilda egendom, skall den andra makens andel vid

bodelning med anledning av äktenskapsskillnad beräknas som om gåvans

504

värde eller värdet av det använda giftorättsgodset alltjämt hade ingått i den

¬

förstnämnda makens giftorättsgods. Dennes del i det sammanlagda gifto-

SFS 1987:230

rättsgodset skall m inskas i m otsvarande mån.

Vad som sägs i första stycket om enskild egendom skall även gälla

sådana rättigheter som enligt 10 kap. 3 § inte skall ingå i bodelning. Därvid
skall med ökning av värdet av en sådan rättighet jämställas förvärv av

rättigheten. V idare skall, om en makes användning av sitt giftorättsgods

har medfört att värdet av egen pensionsförsäkring ökat eller att maken

förvärvat förmån på grund av sådan försäkring, bestämmelserna i för sta
stycket tillämpas även om den andra maken har samtyckt till åtgärden.

5 § Skall vid bodelning med anledning av en makes död förskott på arv

som har getts ur någon makes giftorättsgods avräknas på arvet efter den

döde, skall på den lott som vid bodelningen tillkommer den dödes arvingar
avräkning ske för förskottet eller, om det inte kan avräknas helt på arvet,

för vad som kan avräknas av förskottet. Sedan avdrag har gjorts för att
skulderna skall täckas, skall förskottsgivarens giftorättsgods före samman­
läggningen med den an dra makens giftorättsgods ökas med ett belopp som

motsvarar vad som skall avräknas vid bodelning en.

6 § Summan av det giftorättsgods som den ena maken skall få för täck­

ning av skulder och vid delning av återstående giftorättsgods utgör den

makens andel i boet. Ett underhållsbidrag som har förfallit till betalning

och som en make enligt 6 kap. 8 § skall betala med ett engångsbelopp till
den andra maken skall vid b odelningen dock tas från vad den bidragsskyl­
diga maken har rätt till utöve r egendom till täckning av skuld. Den bidrags­
skyldiga makens andel skall minskas och den andra makens andel ökas

med de belopp som detta föranleder.

Egendomens fördelning på lotter

7 § Med ledning av de andelar som har beräknats för makarna skall

giftorättsgodset fördelas på lotter. Varje make har rätt att på sin lott i första

hand fa sin egendom eller den del av denna som den maken önskar.

8 § Den make som bäst behöver makarnas gemensamma bostad eller

bohag har rätt att få denna egendom i avräkning på sin lott eller, om värdet

är ringa, utan avräkning. Denna rätt gäller dock inte om egendomen är den
andra makens enskilda enligt 7 kap. 2 § första stycket 2—4. En f örutsätt­

ning för att en make skall få överta en bostad eller bohag som tillhör den

andra maken är vidare att ett sådant övertagande även med hänsyn till
omständigheterna i övrigt kan anses skäligt.

Svarar egendomen för fordran som är förenad med särskild förmånsrätt i

egendomen, är en ytterligare förutsättning för ett övertagande att den
andra maken befrias från ansvar för fordringen eller att medel till att betala
denna har satts under särskild vård.

När den ena maken är död, gäller första stycket endast till föi'mån för

den efterlevande maken.

9 § En make, vars giftorättsgods i värde överstiger den makens andel,

har rätt att i stället för att lämna egendom till de n andra maken betala
motsvarande belopp i pengar . Om godtagbar säkerhet ställs för betalning-

505

¬

SFS 1987:230

en, kan maken få skäligt anstånd med denna. Lämnas inte någon betalning,

har den andra maken rätt att så långt det är möjligt få sådan egendom som

inte är uppenbart olämplig för den maken.

Vid bodelning med anledning av den ena makens död gäller första

stycket endast till förmån för den efterlevande maken.

10 § Om en make övertar makarnas gemensamma bostad eller bohag

mot avräkning och inte tillgodoser den andra maken med egendom ur

giftorättsgodset, skall den övertagande maken betala motsvarande belopp i

pengar. Om godtagbar säkerhet ställs för betalningen, kan maken få skäligt

anstånd med denna.

11 § En make, som vid fördelningen på lotter inte har kunnat få ut hela

sin andel, har en fordran på den andra maken för bristen.

12 kap. Jämkning vid bodelning

1 § I den mån det med hänsyn särskilt till äktenskapets längd men även

till makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är

oskäligt att en make vid bodelning skall lämna egendom till den andra

maken i den omfattning som följer av 11 kap ., skall bodelningen i stället

göras så att den förstnämnda maken får behålla mer av sitt giftorättsgods.
Är en make försatt i konkurs när bodelningen skall förrättas eller finns det

andra särskilda skäl att inte dela makarnas giftorättsgods, skall varje make

behålla sitt giftorättsgods som sin an del.

Första stycket gäller inte vid bodelning med anledning av en makes död.

2 § Vid bodelning med anledning av en makes död skall, om den efte rle­
vande maken begär det, vardera sidan som sin andel behålla sitt gifto rätts­

gods. Om den efterlevande maken begränsar sin begäran till att avse
endast en del av sitt giftorättsgods, skall den andra sidan behålla motsv a­

rande kvotdel av den avlidna makens giftorättsgods, varefter återstoden

fördelas enligt 11 kap.

Bestämmelserna i 15 kap. 1 och 3 §§ ärvdabalken om förlust av rätt till

arv skall ock så gälla i fråga om rätten för den efterlevande maken att vid

bodelning få del i den av lidnes giftorättsgods liksom beträffande rätten för

den efterlevande maken att få behålla s itt giftorättsgods.

3 § Om ett villkor i ett äktenskapsförord är oskäligt med hänsyn till

förordets innehåll, omständigheterna vid förordets tillkomst, senare inträf­
fade förhållanden och omständigheterna i övrigt, får det jämkas eller
lämnas utan avseende vid bodelningen.

Vad som sägs i första stycket om villkor i äktenskapsfö rord skall gälla

även villkor i föravtal.

13 kap. Verkan av bodelning
1 § En make får inte vid bodelning till skada för sina borgenärer låta
enskild egendom ingå i bodelningen eller, pä annat sätt än som anges i

506

denna balk, avstå egendom som skall ingå i bodelningen.

/

¬

En make får inte heller vid fördelning på lotter till skada för sina

SFS 1987:230

borgenärer avstå utmätningsbar egendom i utbyte mot sådan egendom som

inte får utmätas. Detta gäller dock ej, om den egendom som avstås eller
förvärvas utgör makarnas gemensamma bostad eller bohag och övertas

med stöd av 11 kap. 8 §.

Om den ena maken till följd av en sådan åtgärd som avses i första eller

andra stycket inte kan betala en skuld som har uppkommit före bodelning­
en eller om det av annan anledning kan antas att maken är på obestånd,
svarar den an dra maken för bristen intill v ärdet av vad den förstnämnda

makens utmätningsbara egendom har minskat genom åtgärden. Detta gäl­

ler dock ej, om den förstnämnda maken efter bodelningen hade kvar

utmätningsbar egendom som uppenbarligen motsvarade skulderna.

En makes an svar enligt denna paragraf får inte göras gällande så länge

ett mål pågår om återvinning av bodelningen enligt konkurslagen
(1921; 225) eller ackordslagen (1970:847).

2 § Om ansvaret för en avliden makes skulder gäller särskilda bestäm­
melser i ärvdabalken i stället för vad som sägs i 1 §.

Har bodelning förrättats mellan en make och den andra makens arvingar

eller universella testamentstagare och har den efterlevande maken vidtagit
en sådan åtgärd som avses 1 §, s varar arvingarna och testamentstagarna
solidariskt för betalningsskyldighet enligt 1 §.

3 § Har en makes andel enligt 11 kap. 4 § förs ta stycket beräknats som
om värdet av en gåva hade ingått bland tillgångarna och kan maken vid

bodelningen inte få ut sin andel, gäller följande. Om den som fick gåvan

insåg eller borde ha insett att gåvan var till skada för maken, skall gåvota-

garen åter bära så stor del av gåvan eller dess värde som fordras för att

makens rätt skall tillgodoses. Talan om detta skall väckas inom fem år från

det att gåvan fullbordades.

Om gåvan inte var fullbordad vid tiden för bodelningen, får den inte

göras gällande i den mån den skulle hindra att maken får ut sin andel.

4 § Har en makes andel enligt 11 kap. 4 § an dra stycket beräknats som
om värde av en p ensionsförsäkring hade ingått bland tillgångarna och kan
maken vid bodelningen inte få ut sin andel är försäkringsgivaren skyldig att
av försäkringstagarens tillgodohavande betala tillbaka vad som fattas.
Återbetalningen får göras direkt till försäkringstagarens make.

5 § Om en bodelning har lett till att en fastighet har delats så, att makarna

har fått skilda andelar utan att villkor om utbrytning har ställts upp i
bodelningshandlingen, innehar makarna fastigheten med samäganderätt.

I den mån bodelningen i a ndra fall innebär att en del av en fastighet

kommeri en särskild ägares hand är bodelningen utan verkan.

6 § När bodelning har förrättats, får makarna eller en av dem ge in
bodelningshandlingen till domstol för registering.

507

¬

SFS 1987:230

Fjärde avdelningen
Rättegångsbestämmelser

14 kap. Äktenskapsmål och mål om underhåll

Äklenskapsmål

1 § Äktenskapsmål är mål om äktenska psskillnad och mål där talan förs

om fastställelse av att ett äktenskap består eller inte består.

2 § Talan om fastställelse av att ett äktenskap består eller inte består kan

föras endast i en tvis t mellan kvinnan och mannen.

Frågan huruvida ett äktenskap består kan i övrigt prövas i tvister där

någons rätt är beroende av det.

3 § Äktenskapsmål tas upp av tingsrätten i den ort där kvinnan eller

mannen har sitt hemvist. Har ingen av dem hemvist här i landet, tas målet

upp av Stockholms tingsrätt.

4 § Vill båda makarna ha äktenskapsskillnad, får de gemensamt ansöka
om detta. I an dra fall skall talan i äkte nskapsmål väckas genom ansökan
om stämning.

5 § I mål om äktenskapsskillnad får domstolen pröva frågor om under­

hållsbidrag, vårdnad om och umgänge med barn, rätt att bo kvar i makar ­
nas gemensamma bostad till dess att bodelning sker och förbud att besöka
varandra. Yrkanden i sådana frågor framställs i den ansökan genom vilken

talan om äktenskapsskillnad väcks. Har sådan talan redan väckts, får
yrkandena framställas muntligen inför domstolen eller skriftligen utan
särskild stämning.

I målet får även prövas frågan om förordnande av bodelningsförrättare.

6 § Sedan talan om äktenskapsskillnad har väckts, skall domstolen prö­

va om dom på äktenskapsskillnad kan meddelas genast. Behövs betänke­

tid, skall domstolen underrätta parterna om att betänketid löper och ge

besked om målets fortsatta handläggning.

7 § I mål om äktenskapsskillnad får domstolen, för tiden till dess att
frågan har avgjorts genom dom som har vunnit laga kra ft, på yrkande av

någon av makarna

1. bestämma vem av makarna som skall ha rätt att bo kvar i maka rnas

gemensamma bostad, dock längst för tiden till dess att bodelning har skett,

2. förordna om skyldighet för den ena maken att utge bidrag till den

andra makens underhåll.

I sådant mål får domstolen också, för tiden till de ss att skillnadsfrågan

har avgjorts genom dom som har vunnit laga kraft, på yrkande av någon av

makarna förbjuda makarna att besöka varandra vid vite. som bestäms i
pengar eller till fängelse i högst en månad.

Ett beslut enligt för sta stycket får verkställas på samma sätt som en dom

som har vunnit laga kraft. Ett beslut enligt andra stycket gäller på sam ma

508

¬

\

sätt som en dom som har vunnit laga kraft. Beslut enligt första eller andra

SFS 1987:230

stycket får dock när som helst ändras av domstolen.

I mål om äk tenskapsskillnad får domstolen dessutom, med tillämpning

av bestämmelserna i föräldrabalken, förordna om vad som skall gälla i
fråga om vårdnad, umgänge och bidrag till barns underhåll för tiden till
dess att sådan fråga har avgjorts genom dom som har vunnit laga kraft.

8 § Den make som domstolen har berättigat att bo kvar i makarnas

gemensamma bostad har rätt att använda även den andra makens bohag
som finns i bostaden. Domstolen får dock beträffande viss egendom be­
stämma annat. Avtal som den sistnämnda maken därefter ingår med tre dje

man inskränker inte nyttjanderätten till bostaden eller bohaget.

Har den ena maken berättigats att bo kvar i bostaden, är den andra

maken skyldig att genast flytta därifrån.

9 § Beslut enligt 7 § får meddelas utan huvudförhandling. Innan beslutet

meddelas skall den andra maken fa tillfälle att yttra sig över yrkandet. Har

domstolen kallat makarna till förhandling och uteblir den make som har

framställt yrkandet, skall detta anses återkallat till den del det inte har

medgetts av den andra maken. Att den andra maken uteblir från förhand­

lingen hindrar inte att yrkandet prövas.

10 § Särskilt yrkande om dom på äktenskapsskillnad efter betänketid

skall framställas muntligen inför d omstolen eller skriftligen. Har yrkandet
framställts av endast en av makarna, skall domstolen bereda den andra

maken tillfälle att yttra sig över yrkandet.

11 § Om en make återkallar talan om äktenskapsskillnad sedan gemen­

sam ansökan om äktenskapsskillnad har getts in till domstole n eller sedan
den makens yrkande om äktenskapsskillnad har delgetts den andra maken,
skall målet trots detta prövas om denne yrkar det. Den sistnämnda maken
skall underrättas om d etta när återkallelsen delges den maken.

Om en make som har yrkat äktenskapsskillnad uteblir från en förhand­

ling i denna fråga, skall målet trots detta prövas om den andra maken yrkar
det vid förhandlin gen. En make som har yrkat äktenskapsskillnad skall

underrättas om detta när den maken kallas till förhandlingen.

12 § När makarna eller en av dem yrkar äktenskapsskillnad får målet

prövas utan huvudförhandling. Detta gäller också andra frågor i målet, om
makarna är överens om dem.

13 § Dömer domstolen till ä ktenskapsskillnad, skall den samtidigt om­

pröva beslut som har meddelats enligt 7 § första stycket 1 eller andra

stycket. När domstolen dömer i fråga om skyldighet för den ena maken att

utge bidrag till den andra makens underhåll, skall den ompröva beslut som
har meddelats enligt 7 § första stycket 2.

14 § Har frågan om äktenskapsskillnad fallit enligt 5 kap. 3 §, skall målet

avskrivas. Parterna svarar då för sina egna rättegångskostnader.

509

¬

SFS 1987:230

Mål om underhåll

15 § Vad som sägs i 7, 9 och 13 §§ beträffande förordnande om under­

hållsbidrag för tiden till dess att frågan har avgjorts genom dom som har
vunnit laga kraft gäller även när

1. en make utan samband med ett mål om äktenskaps skillnad har yrkat

att den andra maken skall utge underhållsbidrag enligt 6 kap. 5 § eller 6 §

första stycket,

2. frågor om underhåll enligt 6 kap. 7 § handläggs s edan dom på äkten­

skapsskillnad har meddelats, eller

3. talan om jämkning av dom eller avtal om underhåll förs enligt 6 kap

11 §.

16 § I fall som avses i 6 kap. 6 § andra stycket får domstolen på yrkande
av en av makarna besluta i frågan om nyttjanderätt för tiden till dess att
frågan har avgjorts genom dom som har vunnit laga kraft. Beslut meddelas

på det sätt som anges i 9 §. Beslutet får verkställas på samma sätt som en

dom som har vunnit laga kraft men får när som helst ändras av domstolen.

Domstols sammansättning m. m.

17 § I äktenskapsmål och mål om underhåll skall tingsrätten bestå av en

lagfaren domare och tre nämndemän. Tingsrätten är dock domför med e n
lagfaren domare i samma utsträckning som i an dra tvistemål. Dessa regler

gäller även för andra mål som handläggs i sam ma rättegång.

Om det behövs med hänsyn till målets omfattning eller någon annan

särskild omständighet, får fyra nämndemän sitta i rätten.

Om det inträffar förfall bland nämndemännen sedan en huvudförhand­

ling har påböljats, är rätten domför med en lagfaren domare och två

nämndemän.

När nämndemän ingår i tingsrätten, skall ordföranden vid över läggning

redogöra för omständigheterna i målet och innehållet i gällande rätt. Vid
omröstning skall först ordföranden och därefter nämndemännen säga sin

mening. I övrigt gäller bestämmelserna i rättegångsbalken om överläggning

och omröstning i tvistemål.

18 § I äktenskapsmål och mål om underh åll är hovrätten domför med tre

lagfarna domare och två nämndemän. Fler än fyra lagfarna domare och tre

nämndemän får inte delta. Vid handläggning som inte sker vid huvud för­
handling, liksom när målet i tingsr ätten har avgjorts utan nämndemän, är
hovrätten dock domför även med en bart lagfarna domare enligt vad som
sägs i 2 kap. 4 § första stycket rättegångsbalken. Hovrätten är i övri gt
domför enligt vad som sägs i 2 kap. 4 § t redje och fjärde styckena rätte­

gångsbalken.

Tar nämndemän del i målets avgöran de, skall vid överläggning ordföran­

den eller, om målet har beretts av en annan lagfaren domare, denne

redogöra för omständigheterna i målet och innehållet i gällande rätt. Vid

omröstning skall nämndemännen säga sin mening sist. I övrigt gäller be­
stämmelserna i rättegångsbalk en om överläggning och omröstning i tv iste­

mål.

510

¬

15 kap. Ärenden om äktenskaps ingående

SFS 1987:230

1 § I ärenden om tillstånd till äktenskap enligt 2 kap. I § skall länsstyrel­

sen bered a den underåriges vårdnadshavare tillfälle att yttra sig, om det

kan ske. Yttrande skall också inhämtas från socialnämnden i den kommun

där den underårige har sitt hemvist.

Meddelar länsstyrelsen tillstånd till äktenskapet, får beslutet överklagas

av den underåriges vårdnadshavare.

2 § Pastorsämbetets beslut i fråga om hindersprövning får överklagas

hos domkapitlet.

Detsamma gäller beslut av präster inom svenska kyrkan om förrättande

av vigsel.

3 § Beslut av lagfarna domare i tingsrätter eller av särskilt förordnade

vigselförrättare om förrättande av vigsel får överklagas hos länsstyrelsen.

4 § Länsstyrelsens beslut om tillstånd till äktenskap eller om förrättande
av vigsel får överklagas hos kammarrätten.

Detsamma gäller beslut av domkapitlet om hindersprövning eller om

förrättande av vigsel.

16 kap. Registreringsärenden

;

1 § För hela landet gemensamt skall föras ett äktenskapsregister för

inskrivning av de uppgifter som skall registreras enligt denna balk eller

1

som skall tas in i reg istret enligt andra bestämmelser.

Närmare föreskrifter om hur äktenskapsregistret skall föras meddelas av

regeringen.

1

r

2 § Ansökan om registrering görs hos tingsrätt.

;

Till ansökan skall fogas den handling som skall registreras. Begärs

2

registrering a v en gåva som inte har skett skriftligen, skall uppgift om

gåvan lämnas i en handling som har undertecknats av båda makarna.

Beträffande anmälan om bodelning finns bestämmelser i 9 kap. 1 § and-

.

ra stycket.

.

3 § Rätten skall ta in handlingen i protokollet och genast översända

^

bestyrkt kopia av handlingen till den myndighet som för äktenskapsregist­

ret med uppgift om dagen d å handlingen gavs in till rätt en.

Begärs registrering av en gåva, skall tingsrätten låta föra in en kungörel-

,

se om detta i Post- och Inrikes Tidningar och i ortstidning. Detsamma
gäller om makar gör en anmälan om bodelning enligt 9 kap. 1 § andra

^

stycket eller om makarna eller en av dem ger in en bodelningshan dling för

registrering.

^

4 § Om ansökan bifalls, anses registrering ha skett den dag handlingen
kom in till rätte n.

511

¬

SFS 1987:230

17 kap. Bodelningsförrättare

1 § Om makarna inte kan enas om en bodelning, skall domstolen på

ansökan av make förordna någon att vara bodelningsförrättare. Om det

behövs får flera bodelningsförrättare förordnas.

Om boet efter den ena makens död ställs under förvaltning av en bo­

utredningsman, är denne utan särskilt förordnande bodelningsförrättare.
Detta gäller dock ej, om någon annan redan har förordnats eller om
boutredningsmannen är delägare i boet .

2 § Ansökan om förordnande av bodelningsförrättare skall, om mål om

äktenskapsskillnad pågår, göras i målet. I annat fall skall ansökan ges in till
en tingsrätt som är behörig att pröva tvister om bodelning mellan makarna.

3 § Skall ansökan prövas i mål om äktenskapsskillnad, gäller vad som

sägs i 14 kap. 9 § också förordnande av bodelningsförrättare. Även i annat
fall skall domstolen, innan den avgör frågan, bereda den andra maken

tillfälle att yttra sig.

4 § Till bodelning sförrättare får endast förordnas den som har samtyckt
till det. Bodelningsförrättaren skall entledigas om det finns skäl för det.
Innan beslut fattas om entledigande skall bodelningsförrättaren få tillfälle

att yttra sig.

Förordnanden som meddelas i mål om äktenskapsskillnad upphör att

gälla, om talan förfaller eller om målet avs krivs av annan anledning än den
ena makens död.

5 § Bodelningsförrättaren skall vid behov se till a tt bouppteckning för­

rättas. Varje make skall uppge sina tillgångar och skulder. Om en make
underlåter att lämna uppgifter till bouppteckningen, far domstolen på

ansökan av bodelningsförrättaren förelägga och döma ut vite.

En make är skyldig att bekräfta riktigheten av en upprättad bouppteck­

ning med ed inför domstolen, om den andra maken begär det. I ett sådant

fall får domstolen inte avsluta målet förrän eden har avlagts. Domstolen får

för detta ändamål förelägga och döma ut vite.

6 § Bodelningsförrättaren skall bestämma tid och plats för bodelning
samt kalla makarn a till förrättningen.

Kan makarna inte komma överens, skall bodelningsförrättaren pröva

sådana tvistiga frågor som är av betydelse för bodelningen och inte är

föremål för rättegång. I sådant fall skall han i en av honom underskriven

handling själv bestämma om bodelning i enlighet med denna balk. Finns

det inget a tt dela, skall detta anges i bodelningshandlingen.

7 § Bodelningsförrättaren har rätt att få arvod e och ersättning för sina

utgifter.

Kostnaderna skall betalas av makarna med hälften v ardera. Bodelnings­

förrättaren kan dock vid bodelningen bestämma en annan fördelning, om
den ena maken genom vårdslöshet eller försummelse har orsakat ökade

kostnader eller om makarnas ekonomiska förhållanden ger särskild anled -

512

ning till det.

¬

I förhållande till bodelningsförrättaren svara r makarna solidariskt för

SFS 1987:230

dennes ersättning.

8 § Den bodelningshandling som bodelningsförrättaren har upprättat

skall i original e ller bestyrkt kopia så snart som möjligt delges båda ma­

karna.

En make som är missnöjd med bodelningen får klandra den genom att

inom fyra veckor efter delgivningen väcka talan mot d en andra maken vid

den tingsrätt som har förordnat bodelningsförrättaren. Klandras inte bo­

delningen inom denna tid, har maken förlorat sin talan. I bodelnings-

handingen skall anges vad en make i des sa avseenden har att iaktta.

I mål om klander av bodelning får domstolen inhämta yttrande av

bodelningsförrättaren och återförvisa ärendet till h onom.

18 kap. Gemensamma bestämmelser

1 § Om den som talan enligt denna balk r iktas mot saknar känt hemvist

och det inte heller kan klarläggas var den parten uppehåller sig, skall
dennes rätt i saken bevakas av god man enligt 18 kap. föräldrabalken.

Detsamma gäller, om den som har känt hemvist utom riket inte kan nås för

delgivning eller om denne underlåter att utse ombud för sig och det finns
särskilda skäl att förordna god man.

Gode mannen skall samråda med den som han har förordnats för, om det

kan ske. I fråga om ersättning till gode mannen gäller 10 kap. 13 § föräldra­
balken.

2 § Om handläggningen av ett mål om äktenskapsskillnad har avslutats
utan att det har bestämts vem av makarna som skall ha rätt att bo kvar i
deras gemensamma bostad till dess att bodelning har skett, får domstolen

på ansökan av en av makarna meddela sådant förordnande. Domstolen får

även ändra ett tidigare meddelat förordnande. Ansökan skall ges in till en
tingsrätt som är behörig att pröva tvist om bodelning mellan m akarna.

Till samma tingsrätt inges ansökan om rättens tillstånd enligt 7 kap. 8 §

eller om rättens förordnande enligt 9 kap. 8 § att egendom skall sättas

under särskild förvaltning. Om et t mål om äktenskapsskillnad pågår, skall

ansökan dock alltid ges in till den tingsrä tt som har tagit upp målet.

Innan domstolen meddelar beslut skall motparten beredas tillfälle att

yttra sig.

3 § Meddelar domstolen under rättegången beslut i frågor som avses i 14

kap. 7, 15 eller 16 § eller 17 kap. , skall talan mot beslutet föras särskilt.

4 § Hovrättens beslut i frågor som avses i 14 kap. 7, 15 eller 16 § får inte
överklagas.

5 § Anteckningar om ingångna eller upplösta äktenskap skall göras i

kyrkoböckerna enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

17-SFS 1987

513

¬

SFS 1987:230

Föreskrifterom ikraftträdandet av denna balk meddelas i en särskild la g.

På regeringens vägnar

INGVAR CARLSSON

STEN WICKBOM
(Justitiedepartementet)

¬