Lag (1995:1649) om byg­gande av järn­väg

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1995:1649
Depar­te­ment: Landsbygds-​ och infra­struk­tur­de­par­te­men­tet RSIB TP
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2022:373
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1995:1649
Depar­te­ment/myn­dig­het: Landsbygds-​ och infra­struk­tur­de­par­te­men­tet RSIB TP
Utfär­dad: 1995-​12-21
Änd­rad: t.o.m. SFS

2022:373
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. All­männa bestäm­mel­ser

1 §   Med järn­väg avses i denna lag spå­ran­lägg­ning för järn­vägs­tra­fik. Till en spå­ran­lägg­ning hör spår och de övriga fasta anord­ningar som behövs för spå­rens bestånd, drift eller bru­kande, signal-​ och säker­hets­an­lägg­ningar i övrigt, tra­fik­led­nings­an­lägg­ningar samt anord­ningar för elför­sörj­ning av tra­fi­ken.

Vad som före­skrivs om järn­väg tilläm­pas också på tun­nel­bana och spår­väg. Om en tun­nel­bana eller en spår­väg byggs med stöd av en detalj­plan enligt plan- och bygg­la­gen (2010:900) behö­ver dock bestäm­mel­serna i denna lag inte tilläm­pas. Lag (2012:440).

1 a §   För vissa frå­gor om järn­vägs­sy­stem finns sär­skilda bestäm­mel­ser i järn­vägs­tek­ni­kla­gen (2022:366), järn­vägs­sä­ker­hets­la­gen (2022:367) och lagen (2022:368) om natio­nella järn­vägs­sy­stem. Lag (2022:373).

2 §   Med byg­gande av järn­väg avses att anlägga en ny järn­väg och att bygga om en järn­väg.

En åtgärd på en befint­lig järn­väg ska inte anses vara byg­gande av järn­väg om
   1. åtgär­den med­för endast mar­gi­nell ytter­li­gare påver­kan på omgiv­ningen, och
   2. berörda fas­tig­hets­ä­gare eller inne­ha­vare av sär­skild rätt skrift­li­gen med­gett att mark eller annat utrymme får tas i anspråk. Lag (2012:440).

3 §   Vid plan­lägg­ning av järn­väg och vid pröv­ning av ären­den om byg­gande av järn­väg ska 2-4 kap. och 5 kap. 3-5 §§ mil­jö­bal­ken tilläm­pas. Fast­stäl­lande av järn­vägs­plan enligt denna lag ska då jäm­stäl­las med med­de­lande av till­stånd enligt mil­jö­bal­ken. Pröv­nings­myn­dig­he­ten ska tillämpa det som sägs om mark- och mil­jö­dom­sto­lens hand­lägg­ning i 22 kap. 13 § mil­jö­bal­ken.

Vid plan­lägg­ning, byg­gande och under­håll av järn­väg ska hän­syn tas till både enskilda intres­sen och all­männa intres­sen såsom mil­jö­skydd, natur­vård och kul­turmiljö. En este­tisk utform­ning ska efter­strä­vas. Lag (2018:1417).

4 §   När en järn­väg byggs ska den ges ett sådant läge och utfor­mas så att ända­må­let med järn­vä­gen upp­nås med minsta intrång och olä­gen­het utan oskä­lig kost­nad. Hän­syn ska tas till stads-​ och land­skaps­bil­den och till natur-​ och kul­tur­vär­den.

Om en järn­vägs­plan med­för att mark eller annat utrymme eller sär­skild rätt till mark eller annat utrymme kan komma att tas i anspråk enligt 4 kap. 1 §, ska pla­nen utfor­mas så att de för­de­lar som kan upp­nås med den över­vä­ger de olä­gen­he­ter som pla­nen orsa­kar enskilda. Lag (2012:440).

4 a §   Plan­lägg­ning och annan pröv­ning enligt denna lag som avser använd­ning av ett mark- eller vat­ten­om­råde som också har prö­vats eller ska prö­vas enligt annan lag, ska sam­ord­nas med den plan­lägg­ningen och pröv­ningen, om det lämp­li­gen kan ske.

Bestäm­mel­ser om pla­ner och annat under­lag finns i 3 kap. 11-12 §§ och 5 kap. 15 § mil­jö­bal­ken. Lag (2017:963).

5 §   Inom område som omfat­tas av detalj­plan eller områ­des­be­stäm­mel­ser får en järn­väg inte byg­gas i strid mot pla­nen eller bestäm­mel­serna.
Om syf­tet med pla­nen eller bestäm­mel­serna inte mot­ver­kas, får dock mindre avvi­kel­ser göras.

En järn­väg får inte byg­gas så att syf­tet med skydds­fö­re­skrif­ter eller andra sär­skilda bestäm­mel­ser för använd­ning av bebyg­gelse, mark eller vat­ten mot­ver­kas. Om det finns sär­skilda skäl får rege­ringen, eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer, medge undan­tag från sådana bestäm­mel­ser.

6 §   Om en fas­tig­het har upp­lå­tits med tomträtt, skall vad som i denna lag är före­skri­vet om fas­tig­hets­ä­ga­ren eller fas­tig­he­ten tilläm­pas på tomträtts­ha­va­ren eller tomträt­ten.

7 §   I denna lag för­stås med sär­skild rätt till fas­tig­het nytt­jan­de­rätt, ser­vi­tut och rätt till elekt­risk kraft samt lik­nande rätt.

8 §   När den verk­sam­het som har bedri­vits på järn­väg upp­hör är verk­sam­hets­ut­ö­va­ren skyl­dig att ta bort anlägg­ningar och vidta andra åtgär­der för åter­ställ­ning av berörda områ­den i den omfatt­ning det behövs för att före­bygga stör­ningar eller olä­gen­he­ter i fram­ti­den. Lag (1998:850).


2 kap. Järn­vägs­plan m.m.

När en järn­vägs­plan ska upp­rät­tas

1 §   Den som avser att bygga en järn­väg ska upp­rätta en järn­vägs­plan.

En järn­vägs­plan behö­ver dock inte upp­rät­tas för indu­stri­spår eller hamn­spår som ska anläg­gas ute­slu­tande på egen fas­tig­het.
En järn­vägs­plan får upp­rät­tas för att stänga av en plan­kors­ning, även om åtgär­den inte är byg­gande av järn­väg.

Om en järn­väg behö­ver anläg­gas eller byg­gas om på grund av ett väg­pro­jekt, får järn­vä­gen i stäl­let regle­ras i en väg­plan enligt 20 b § andra styc­ket väg­la­gen (1971:948). I så fall ska 2-17 §§ inte tilläm­pas. Vid tillämp­ningen av övriga bestäm­mel­ser i denna lag ska väg­pla­nen, när det gäl­ler järn­vä­gen, lik­stäl­las med en järn­vägs­plan. Lag (2012:440).

Sam­råd

2 §   Den som avser att bygga en järn­väg ska under arbe­tet med att upp­rätta en järn­vägs­plan sam­råda med läns­sty­rel­sen, berörda kom­mu­ner och de enskilda som sär­skilt berörs. Om järn­vägs­pla­nen har bety­delse för kol­lek­tiv­tra­fi­ken, ska sam­råd även ske med berörda regi­o­nala kol­lek­tiv­tra­fik­myn­dig­he­ter. Sam­rå­det ska avse järn­vä­gens loka­li­se­ring, utform­ning och mil­jöpå­ver­kan.

Om järn­vä­gen kan antas med­föra en bety­dande mil­jöpå­ver­kan ska
   1. sam­råd också ske med de övriga stat­liga myn­dig­he­ter samt den all­män­het och de orga­ni­sa­tio­ner som kan antas bli berörda, och
   2. sam­rå­det även avse inne­håll i och utform­ning av sådan mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ning som ska fin­nas till­sam­mans med järn­vägs­pla­nen.

Läns­sty­rel­sen ska verka för att mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ningen får den omfatt­ning och detal­je­rings­grad som behövs för pröv­ningen av järn­vägs­pla­nen. Om den som avser att bygga en järn­väg begär det, ska läns­sty­rel­sen redo­visa sin bedöm­ning i frå­gan. Läns­sty­rel­sens redo­vis­ning är inte bin­dande.

Under sam­rå­det får berörd kom­mun medge att undan­tag görs från krav på bygg­lov för upp­lag, mate­ri­al­går­dar, murar, plank och trans­for­ma­tor­sta­tio­ner. Lag (2017:963).

3 §   Sam­rå­det ska inle­das så tidigt som möj­ligt och anpas­sas efter beho­vet i det enskilda fal­let.

Den som avser att bygga järn­vä­gen ska ta fram under­lag för sam­rå­det och göra det till­gäng­ligt samt ge de enskilda som kan antas bli sär­skilt berörda möj­lig­het att yttra sig.
Lag (2012:440).

4 §   Läns­sty­rel­sen ska under sam­rå­det pröva om pro­jek­tet kan antas med­föra en bety­dande mil­jöpå­ver­kan.

Pröv­ningen ska göras av den läns­sty­relse inom vars område pro­jek­tet huvud­sak­li­gen ska utfö­ras efter sam­råd med övriga berörda läns­sty­rel­ser. Läns­sty­rel­sen får inte besluta i ären­det innan den som avser att bygga järn­vä­gen har gett de enskilda som kan antas bli sär­skilt berörda möj­lig­het att yttra sig enligt 3 § andra styc­ket.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att vissa slags pro­jekt enligt denna lag ska antas med­föra en bety­dande mil­jöpå­ver­kan.
Lag (2012:440).

5 §   Sam­råds­för­fa­ran­det får för­enklas om
   1. järn­vägs­pla­nen enbart gäl­ler änd­ring av pla­nen för ett järn­vägs­bygge som ännu inte är fär­dig­ställt, och
   2. änd­ringen inte kan antas med­föra en bety­dande mil­jöpå­ver­kan.

Ägare till fas­tig­he­ter som helt eller del­vis kan komma att tas i anspråk ska dock all­tid ges till­fälle att yttra sig. Det­samma gäl­ler berörda inne­ha­vare av sär­skild rätt till sådana fas­tig­he­ter. Lag (2012:440).

6 §   Sam­råd om en järn­vägs loka­li­se­ring och utform­ning i detalj behö­ver inte ske om
   1. järn­vägs­pla­nen enbart gäl­ler åtgär­der som också har prö­vats eller ska prö­vas genom detalj­plan enligt plan- och bygg­la­gen (2010:900),
   2. utred­ningen i detalj­pla­neä­ren­det är till­räck­lig och aktu­ell för järn­vägs­pla­nen, och
   3. sam­råd i detalj­pla­neä­ren­det sker eller har skett med alla dem som ska omfat­tas av sam­råd enligt 2 § första och andra styc­kena.

Om sam­rå­det i detalj­pla­neä­ren­det är avslu­tat och sam­råd inte har skett med alla enligt första styc­ket 3, är det till­räck­ligt att sam­råd sker med dem som inte har omfat­tats av sam­rå­det.
Lag (2012:440).

7 §   Om ett pro­jekt kan antas med­föra en bety­dande mil­jöpå­ver­kan i ett annat land ska 6 kap. 33 § mil­jö­bal­ken och före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till den bestäm­mel­sen tilläm­pas. Lag (2017:963).

Tillåt­lig­hets­pröv­ning

8 §   Om ett pro­jekt ska tillåt­lig­hets­prö­vas enligt 17 kap. 3 § mil­jö­bal­ken, ska den som avser att bygga järn­vä­gen över­lämna ären­det till rege­ringen med eget ytt­rande. Ären­det ska över­läm­nas när den som avser att bygga järn­vä­gen har tagit ställ­ning till vilka alter­na­tiv som är rim­liga och rang­ord­nat dessa.

Ären­det ska inne­hålla en mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ning och det övriga under­lag som behövs för tillåt­lig­hets­pröv­ningen. När under­la­get tas fram ska för­fa­ran­det för järn­vägs­plan i 2-4, 7 och 12 §§ tilläm­pas.

Mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ningen ska upp­fylla kra­ven i 6 kap. 35 och 37 §§ mil­jö­bal­ken och före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till dessa bestäm­mel­ser och god­kän­nas av berörda läns­sty­rel­ser innan ären­det kun­görs. Lag (2017:963).

Järn­vägs­pla­nens inne­håll och under­lag till pla­nen

9 §   Järn­vägs­pla­nen ska inne­hålla en karta över det område som pla­nen omfat­tar. Kar­tan ska visa järn­vä­gens sträck­ning och huvud­sak­liga utform­ning samt den mark eller det utrymme och de sär­skilda rät­tig­he­ter som behö­ver tas i anspråk för järn­vä­gen och för att bygga järn­vä­gen.

Pla­nen ska också inne­hålla upp­gif­ter om
   1. skydds­åt­gär­der och för­sik­tig­hets­mått som ska vid­tas för att före­bygga stör­ningar och andra olä­gen­he­ter från tra­fi­ken eller anlägg­ningen,
   2. verk­sam­he­ter eller åtgär­der som enligt bestäm­mel­ser i mil­jö­bal­ken ska undan­tas från för­bud eller skyl­dig­he­ter enligt bal­ken, och
   3. åtgär­der som undan­tas från krav på bygg­lov för upp­lag, mate­ri­al­går­dar, murar, plank och trans­for­ma­tor­sta­tio­ner med stöd av ett med­gi­vande från berörd kom­mun.

Till­sam­mans med pla­nen ska föl­jande under­lag fin­nas:
   1. en redo­vis­ning av moti­ven till valet av loka­li­se­ring och utform­ning av järn­vä­gen,
   2. en sam­man­ställ­ning av de syn­punk­ter som kom­mit fram under sam­rå­det och upp­gift om hur syn­punk­terna har beak­tats (sam­råds­re­do­gö­relse),
   3. en mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ning eller, om ett järn­vägs­pro­jekt inte kan antas med­föra en bety­dande mil­jöpå­ver­kan, upp­gif­ter om verk­sam­he­tens för­ut­se­bara påver­kan på män­ni­skors hälsa och på mil­jön, och
   4. de övriga upp­gif­ter som behövs för att genom­föra pro­jek­tet.
Lag (2012:440).

10 §   En mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ning ska upp­fylla kra­ven i 6 kap. 35 och 37 §§ mil­jö­bal­ken och före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till dessa bestäm­mel­ser.

Mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ningen ska god­kän­nas av berörda läns­sty­rel­ser innan den kun­görs enligt 12 §. Lag (2017:963).

11 §   Det behövs ingen mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ning som är sär­skilt upp­rät­tad för järn­vägs­pla­nen om
   1. järn­vägs­pla­nen enbart gäl­ler åtgär­der som också har prö­vats eller ska prö­vas genom detalj­plan enligt plan- och bygg­la­gen (2010:900), och
   2. mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ningen i detalj­pla­neä­ren­det tas in i järn­vägs­ä­ren­det och är aktu­ell och till­räck­lig för det ären­det.
Lag (2012:440).

Kun­gö­rande och gransk­ning

12 §   Den som avser att bygga en järn­väg ska kun­göra för­sla­get till järn­vägs­plan och under­la­get till denna och låta det grans­kas. Om en mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ning har upp­rät­tats, ska denna kun­gö­ras och hål­las till­gäng­lig för all­män­he­ten enligt 6 kap. 39 § första styc­ket samt 40 och 41 §§ mil­jö­bal­ken och före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till dessa bestäm­mel­ser.

Om för­sla­get enbart gäl­ler åtgär­der som också har prö­vats eller ska prö­vas genom detalj­plan enligt plan- och bygg­la­gen (2010:900), får kun­gö­ran­det sam­ord­nas med det kun­gö­rande som ska ske i detalj­pla­neä­ren­det. Lag (2017:963).

13 §   Trots vad som anges i 12 § behö­ver ett för­slag till järn­vägs­plan som enbart gäl­ler änd­ring av pla­nen för ett järn­vägs­bygge som ännu inte är fär­dig­ställt, bara kun­gö­ras och grans­kas om
   1. änd­ringen kan antas med­föra en bety­dande mil­jöpå­ver­kan, eller
   2. någon annans fas­tig­het eller del av fas­tig­het behö­ver tas i anspråk eller en sär­skild rätt till en sådan fas­tig­het behö­ver upp­hä­vas eller begrän­sas och åtgär­den inte skrift­li­gen med­getts av berörda fas­tig­hets­ä­gare och inne­ha­vare av sär­skild rätt.
Lag (2012:440).

14 §   Trots vad som anges i 12 § behö­ver ett för­slag till järn­vägs­plan inte kun­gö­ras om för­sla­get
   1. inte är av stor vikt eller har prin­ci­piell bety­delse,
   2. inte kan antas med­föra en bety­dande mil­jöpå­ver­kan, och
   3. sak­nar intresse för all­män­he­ten.

Den som avser att bygga järn­vä­gen ska då i stäl­let ge läns­sty­rel­sen, berörda kom­mu­ner och de enskilda som sär­skilt berörs till­fälle att god­känna för­sla­get eller att inom tre vec­kor granska det och lämna syn­punk­ter. Gransk­nings­ti­den får göras kor­tare, om alla berörda är över­ens om det.
Lag (2012:440).

Fast­stäl­lelse av en järn­vägs­plan

15 §   Tra­fik­ver­ket prö­var frå­gan om att fast­ställa en järn­vägs­plan efter sam­råd med berörda läns­sty­rel­ser.

Tra­fik­ver­ket ska över­lämna frå­gan om att fast­ställa pla­nen till rege­ringen för pröv­ning om Tra­fik­ver­ket och en läns­sty­relse har olika upp­fatt­ning.

När frå­gan om att fast­ställa pla­nen avgörs ska
   1. en iden­ti­fi­e­ring, beskriv­ning och sam­lad bedöm­ning av mil­jö­ef­fek­terna göras om pla­nen avser ett pro­jekt som kan antas med­föra en bety­dande mil­jöpå­ver­kan, och
   2. inne­hål­let i en mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ning och resul­ta­tet av sam­råd och ytt­ran­den beak­tas.

Ett beslut att fast­ställa pla­nen ska kun­gö­ras. Om sam­råd har skett med en ansva­rig myn­dig­het i ett annat land enligt 6 kap. 33 § mil­jö­bal­ken, ska den ansva­riga myn­dig­he­ten i det lan­det infor­me­ras. Lag (2017:963).

När beslut om att fast­ställa en järn­vägs­plan upp­hör att gälla

16 §   Ett beslut att fast­ställa en järn­vägs­plan upp­hör att gälla fem år efter det år då beslu­tet fick laga kraft om inte järn­vägs­byg­get har påbör­jats.

Om det finns syn­ner­liga skäl får gil­tig­hets­ti­den för­längas med högst två år.

Ett beslut att för­länga gil­tig­hets­ti­den ska kun­gö­ras.
Lag (2012:440).

17 §   Ett beslut att fast­ställa en järn­vägs­plan ska upp­hä­vas, helt eller del­vis, om för­hål­lan­dena efter beslu­tet har änd­rats så att för­ut­sätt­ning­arna för att fast­ställa pla­nen inte längre är upp­fyllda.

Ett beslut att upp­häva en järn­vägs­plan ska kun­gö­ras.
Lag (2012:440).

Avvi­kelse från järn­vägs­pla­nen

18 §   När en järn­väg byggs får endast ovä­sent­liga avvi­kel­ser göras från järn­vägs­pla­nen. Om en sådan avvi­kelse görs i fråga om den mark eller det utrymme som enligt pla­nen ska tas i anspråk för järn­vä­gen, ska det ome­del­bart anteck­nas i ett tillägg till pla­nen. Lag (2012:440).

Gemen­sam pla­ne­ring av järn­vä­gar och vägar

19 §   En järn­vägs­plan och en väg­plan enligt väg­la­gen (1971:948) får upp­rät­tas i ett gemen­samt för­fa­rande och fast­stäl­las genom ett beslut.

Byg­gande av all­män väg som behövs på grund av det järn­vägs­pro­jekt som en järn­vägs­plan avser får regle­ras i järn­vägs­pla­nen. Lag (2012:440).

Väg­håll­ning för enskild väg

20 §   Om byg­gande av en järn­väg eller avstäng­ning av en plan­kors­ning med­för att en enskild väg behö­ver byg­gas eller att änd­rade för­hål­lan­den upp­står som väsent­ligt påver­kar väg­håll­ningen för en sådan väg, ska den som byg­ger järn­vä­gen eller järn­vä­gens infra­struk­tur­för­val­tare vid behov begära för­rätt­ning enligt anlägg­nings­la­gen (1973:1149) för att ordna väg­håll­ningen för den enskilda vägen. Lag (2012:440).

Bemyn­di­gande

21 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om
   1. sam­råd enligt 2-6 §§, och
   2. järn­vägs­plan enligt 9-11 §§. Lag (2012:440).


3 kap. Till­fäl­ligt ian­språk­ta­gande av mark, m. m.

1 §   Tra­fik­ver­ket, och efter till­stånd av läns­sty­rel­sen annan som avser att bygga en järn­väg, har rätt att få till­träde till en fas­tig­het för att verk­ställa mät­ning eller stak­ning, under­sök­ning av grund eller annan för­be­re­dande åtgärd för byg­gande av järn­vä­gen. Den som avser att bygga järn­vä­gen ska under­rätta fas­tig­hets­ä­ga­ren om beräk­nad tid­punkt för till­träde.
I en träd­gård, park eller lik­nande plan­te­ring får träd eller bus­kar inte ska­das eller fäl­las utan fas­tig­hets­ä­ga­rens sam­tycke. Även i övrigt ska skada så långt möj­ligt und­vi­kas.

Polis­myn­dig­he­ten ska lämna den hjälp som behövs för att åtgär­derna ska kunna genom­fö­ras. Lag (2012:440).

2 §   På den järn­vägs­mark som anges i en fast­ställd järn­vägs­plan får inte utan till­stånd av Tra­fik­ver­ket upp­fö­ras bygg­na­der, göras till­bygg­na­der, utfö­ras andra anlägg­ningar eller vid­tas andra åtgär­der som väsent­ligt kan för­svåra områ­dets använd­ning för järn­vägs­än­da­mål. För­bu­det gäl­ler från det att beslut att fast­ställa järn­vägs­pla­nen med­de­las och upp­hör att gälla om beslut med­de­las att upp­häva fast­stäl­lel­se­be­slu­tet eller om pla­nen annars upp­hör att gälla.

För­bu­det är inte tillämp­ligt i fråga om åtgär­der som lag­li­gen har påbör­jats innan för­bu­det bör­jade gälla.

Om åtgär­der vid­ta­gits i strid med första styc­ket, får Tra­fik­ver­ket vidta de åtgär­der som behövs för rät­telse.
Polis­myn­dig­he­ten ska lämna det biträde som behövs för att rät­telse ska kunna ske.

Vad som sägs i denna para­graf om järn­vägs­mark gäl­ler även annat utrymme avsett för järn­väg. Lag (2010:93).

3 §   Om mark eller annat utrymme i när­he­ten av järn­vägs­mar­ken i en fast­ställd järn­vägs­plan har avsatts för upp­lag eller lik­nande ända­mål i sam­band med byg­gan­det av järn­vä­gen, får mar­ken eller utrym­met tas i anspråk med nytt­jan­de­rätt i enlig­het med vad som anges i pla­nen. Lag (2012:440).

3 a §   Läns­sty­rel­sen får besluta att nytt­jan­de­rätt till mark eller annat utrymme ska upp­lå­tas för till­fäl­lig järn­väg om
   1. en järn­väg inte kan använ­das utan risk för olycks­hän­delse på grund av pågående arbete, jordras, över­sväm­ning eller av annan orsak, och
   2. järn­vä­gens infra­struk­tur­för­val­tare begär det.

Nytt­jan­de­rät­ten ska upp­lå­tas för den tid en till­fäl­lig järn­väg behövs till följd av hind­ret. Lag (2012:440).

4 §   Om träd eller bus­kar intill mark eller annat utrymme som ska använ­das för järn­väg med­för olä­gen­he­ter för trafik-​ eller drift­sä­ker­he­ten på järn­vä­gen, får läns­sty­rel­sen besluta att de ska avlägs­nas eller beskä­ras genom järn­vä­gens infra­struk­tur­för­val­ta­res försorg. I sam­band med beslu­tet får läns­sty­rel­sen med­dela de vill­kor som behövs. Lag (2012:440).


4 kap. Inlö­sen och ersätt­ning

1 §   Den som i enlig­het med en gäl­lande järn­vägs­plan skall bygga en järn­väg som till­go­do­ser ett all­mänt trans­port­be­hov får lösa sådan mark eller sådant utrymme som enligt pla­nen inte endast till­fäl­ligt skall använ­das för järn­vägs­än­da­mål.

Besvä­ras sådan mark eller sådant utrymme som får lösas enligt första styc­ket av sär­skild rätt, får rät­tig­he­ten lösas.
Lag (2005:944).

2 §   Om fas­tig­hets­ä­ga­ren begär det, skall den som i enlig­het med en gäl­lande järn­vägs­plan skall bygga en sådan järn­väg som avses i 1 § lösa sådan mark eller sådant utrymme som enligt pla­nen inte endast till­fäl­ligt skall använ­das för järn­vägs­än­da­mål.
Lag (2005:944).

2 a §   En fas­tig­het eller del av fas­tig­het ska på fas­tig­hets­ä­ga­rens begä­ran lösas in även om det ännu inte finns någon gäl­lande järn­vägs­plan om
   1. det är san­no­likt att fas­tig­he­ten kom­mer att behö­vas för järn­vägs­än­da­mål, och
   2. det finns syn­ner­liga skäl för att få fas­tig­he­ten eller del av denna inlöst. Lag (2012:440).

3 §   Om till­stånd enligt 3 kap. 2 § väg­rats, är fas­tig­hets­ä­ga­ren och inne­ha­vare av sär­skild rätt till fas­tig­he­ten berät­ti­gade till ersätt­ning av den som avser att bygga järn­vä­gen för den skada de lider på grund av att pågående mar­kan­vänd­ning avse­värt för­svå­ras inom berörd del av fas­tig­he­ten.

4 §   Den som avser att bygga en järn­väg ska ersätta ska­dor till följd av åtgär­der som avses i 3 kap. 1 § och ska­dor till följd av att mark eller annat utrymme tagits i anspråk enligt 3 kap. 3 eller 3 a §. Järn­vä­gens infra­struk­tur­för­val­tare ska ersätta ska­dor till följd av åtgär­der som avses i 3 kap. 4 §.
Lag (2012:440).

5 §   I mål om inlö­sen och ersätt­ning ska expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719) tilläm­pas, i den mån avvi­kande bestäm­mel­ser inte med­de­las i denna lag. Om en talan i ett mål som väckts av en fas­tig­hets­ä­gare eller den som inne­har sär­skild rätt till en fas­tig­het ogil­las, tilläm­pas bestäm­mel­serna i 15 kap. 8 § plan- och bygg­la­gen (2010:900) i fråga om rät­te­gångs­kost­na­derna. Lag (2010:915).

6 §   Talan om inlö­sen får väc­kas även om beslu­tet att fast­ställa järn­vägs­pla­nen inte har vun­nit laga kraft.


5 kap. Över­kla­gande m. m.

1 §   Tra­fik­ver­kets beslut får över­kla­gas hos rege­ringen. Beslut enligt 3 kap. 2 § över­kla­gas dock hos all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2010:93).

1 a §   Tra­fik­ver­kets beslut i fråga om fast­stäl­lelse av en järn­vägs­plan får över­kla­gas av en sådan ide­ell för­e­ning eller annan juri­disk per­son som avses i 16 kap. 13 § mil­jö­bal­ken.
Lag (2010:892).

2 §   Läns­sty­rel­sens beslut enligt 3 kap. 3 a § får över­kla­gas till rege­ringen.

Läns­sty­rel­sens beslut enligt 2 kap. 4 § första styc­ket, 8 § tredje styc­ket eller 10 § andra styc­ket får inte över­kla­gas.

Andra beslut av läns­sty­rel­sen får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol. Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rätt. Lag (2012:440).

3 §   Tra­fik­ver­ket och kom­mu­ner får över­klaga läns­sty­rel­sens beslut. Kom­mu­ner, regi­o­nala kol­lek­tiv­tra­fik­myn­dig­he­ter enligt lagen (2010:1065) om kol­lek­tiv­tra­fik och de regi­o­ner som avses i 7 kap. plan- och bygg­la­gen (2010:900) får över­klaga Tra­fik­ver­kets beslut. Lag (2019:894).

4 §   I ett beslut om till­stånd får för­ord­nas att beslu­tet skall gälla ome­del­bart.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1995:1649

Denna lag trä­der i kraft den 1 feb­ru­ari 1996.

Lagen gäl­ler inte för byg­gande av sådan del­sträcka av en järn­väg för vil­ken mark- eller bygg­nads­ar­bete påbör­jats före ikraft­trä­dan­det eller för vil­ken ansö­kan om expro­pri­a­tions­till­stånd inkom­mit senast fyra måna­der före ikraft­trä­dan­det. Om en järn­väg inte kan delas upp i del­sträc­kor, gäl­ler vad nu sagts för hela järn­vä­gen.

1998:850
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1999.
   2. Skyl­dig­he­ten att vidta åter­ställ­nings­åt­gär­der enligt 1 kap. 8 § gäl­ler även då järn­vä­gen har till­kom­mit före denna lags ikraft­trä­dande.
   3. Ett ärende skall hand­läg­gas och bedö­mas enligt äldre bestäm­mel­ser, om det i ären­det ingår en mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ning som vid denna lags ikraft­trä­dande har över­läm­nats till läns­sty­rel­sen för god­kän­nande enligt 2 kap. 4 §. Bestäm­mel­serna om mil­jö­kva­li­tets­nor­mer i mil­jö­bal­ken skall dock tilläm­pas ome­del­bart.

2010:829
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2010.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för ersätt­ning enligt
      a) 4 kap. 1 och 2 §§, om talan om inlö­sen har väckts före ikraft­trä­dan­det, och
      b) 4 kap. 3 och 4 §§, om beslu­tet enligt 3 kap. 1, 2, 3 eller 4 § har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.
   3. I de fall som avses i 2 ska hän­vis­ning­arna till expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719) avse den lagens lydelse vid utgången av juli 2010.

2012:440
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2013.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för planä­ren­den som vid ikraft­trä­dan­det inne­hål­ler en mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ning för en järn­vägs­plan som har över­läm­nats till läns­sty­rel­sen för god­kän­nande enligt 2 kap. 2 § i dess äldre lydelse.
   3. Äldre före­skrif­ter i 3 kap. 1 och 3 §§ gäl­ler fort­fa­rande för en järn­vägs­plan som har fast­ställts före den 1 janu­ari 2013.
   4. Bestäm­mel­sen i 2 kap. 16 § andra styc­ket tilläm­pas inte på en järn­vägs­plan som har fast­ställts före den 1 janu­ari 2013.

2017:963
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2018.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för hand­lägg­ningen och bedöm­ningen av ären­den i vilka det ingår en mil­jö­kon­se­kvens­be­skriv­ning som vid lagens ikraft­trä­dande har över­läm­nats till läns­sty­rel­sen för god­kän­nande enligt 2 kap. 8 § tredje styc­ket eller 2 kap. 10 § andra styc­ket.