Lag (1985:620) om vissa torv­fyn­dig­he­ter. För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2016:993

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Upp­hävd:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1985:620
Depar­te­ment: Miljö-​ och ener­gi­de­par­te­men­tet
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2013:759
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1985:620
Depar­te­ment/myn­dig­het: Miljö-​ och ener­gi­de­par­te­men­tet
Utfär­dad: 1985-​06-13
Änd­rad: t.o.m. SFS

2013:759
Upp­hävd: 2017-​01-01
För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS

2016:993
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   För under­sök­ning och bear­bet­ning av fyn­dig­he­ter av torv för att utvinna energi fordras sär­skilt till­stånd (kon­ces­sion), om inte annat föl­jer av 3 §.

2 §   Kon­ces­sion skall avse antingen under­sök­ning (under­sök­nings­kon­ces­sion) eller bear­bet­ning (bear­bet­nings­kon­ces­sion).

3 §   Fas­tig­hets­ä­ga­ren har rätt att företa under­sök­ning utan kon­ces­sion, om inte kon­ces­sion har med­de­lats någon annan. Denna rätt får över­lå­tas.

Fas­tig­hets­ä­ga­ren får också utan kon­ces­sion till­go­do­göra sig torv för att utvinna energi för hus­be­hov, om inte någon annan har bevil­jats bear­bet­nings­kon­ces­sion för fyn­dig­he­ten.

4 §   Under­sök­nings­kon­ces­sion får för­e­nas med rätt för inne­ha­va­ren att få före­träde fram­för andra till bear­bet­nings­kon­ces­sion för fyn­dig­he­ten. Lag (1998:825).

5 §   Frå­gor om kon­ces­sion prö­vas av läns­sty­rel­sen i det län där det område som avses med ansök­ningen eller större delen därav lig­ger.

Den som söker kon­ces­sion skall betala ansök­nings­av­gift enligt före­skrif­ter som med­de­las av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.

6 §   I fråga om verk­sam­het som avses i denna lag gäl­ler också tillämp­liga före­skrif­ter i mil­jö­bal­ken, plan- och bygg­la­gen (2010:900) och andra för­fatt­ningar. Lag (2010:908).

7 §   Kon­ces­sion får med­de­las endast om det från all­män syn­punkt är lämp­ligt att verk­sam­he­ten kom­mer till stånd och sökan­den från sådan syn­punkt är lämp­lig att bedriva verk­sam­he­ten.

Kon­ces­sion får inte strida mot en detalj­plan eller områ­des­be­stäm­mel­ser. Om syf­tet med pla­nen eller bestäm­mel­serna inte mot­ver­kas, får dock mindre avvi­kel­ser göras.

Vid kon­ces­sions­pröv­ning ska bestäm­mel­serna i 2-4 kap. och 5 kap. 3 § mil­jö­bal­ken tilläm­pas.

Vid pröv­ning av bear­bet­nings­kon­ces­sion ska man där­ut­ö­ver tillämpa bestäm­mel­serna i 6 kap., 9 kap. 6 g och 6 h §§ och 16 kap. 12 § första styc­ket 1 och 13 § mil­jö­bal­ken, bestäm­mel­serna i 1-3 kap. och 7 kap. 21-27 och 29 §§ lagen (1998:812) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vat­ten­verk­sam­het samt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av dessa bestäm­mel­ser.

Bear­bet­nings­kon­ces­sion får med­de­las endast om det görs san­no­likt att fyn­dig­he­ten kan till­go­do­gö­ras eko­no­miskt.
Lag (2013:759).

8 §   Om någon har bevil­jats kon­ces­sion för ett visst område, får inte någon annan bevil­jas kon­ces­sion för samma område.

9 §   Inom ett område som omfat­tas av under­sök­nings­till­stånd eller bear­bet­nings­kon­ces­sion enligt mine­ral­la­gen (1991:45) får någon annan än tillstånds-​ eller kon­ces­sions­ha­va­ren inte utan sär­skilda skäl bevil­jas kon­ces­sion enligt denna lag. Lag (1991:47).

10 §   Har två eller flera ansökt om kon­ces­sion för samma område, skall läns­sty­rel­sen pröva vil­ken av dem som från all­män syn­punkt bör ges före­träde. Avser ansök­ning­arna under­sök­nings­kon­ces­sion, skall även beak­tas om någon av sökan­dena utfört under­sök­nings­ar­bete inom områ­det.

Vill­kor i sam­band med kon­ces­sion

11 §   Kon­ces­sion skall avse ett bestämt område och gälla en viss tid.

Under­sök­nings­kon­ces­sion skall med­de­las för en tid av högst två år från beslu­tet, om inte sär­skilda skäl för­an­le­der annat.

12 §   En kon­ces­sion skall för­e­nas med de vill­kor som behövs för att skydda all­männa intres­sen och enskild rätt, såsom att skydda män­ni­skors hälsa och mil­jön mot ska­dor och olä­gen­he­ter och främja en lång­sik­tigt god hus­håll­ning med mark och vat­ten och andra resur­ser.

Med­de­las bear­bet­nings­kon­ces­sion för någon annan än fas­tig­hets­ä­ga­ren i fråga om en fyn­dig­het från vil­ken denne utvin­ner torv för sitt hus­be­hov, skall kon­ces­sio­nen, om inte sär­skilda skäl för­an­le­der annat, för­e­nas med vill­kor som gör det möj­ligt för fas­tig­hets­ä­ga­ren att på skä­liga vill­kor få torv för sitt hus­be­hov även i fort­sätt­ningen. Lag (1998:825).

13 §   En kon­ces­sion får för sin gil­tig­het göras bero­ende av att säker­het ställs för att kon­ces­sions­ha­va­ren skall full­göra skyl­dig­he­ten enligt 34 § att ta bort anlägg­ningar och vidta andra åtgär­der för åter­ställ­ning. Vid ingrepp i natu­ren av större omfatt­ning skall säker­het stäl­las, om det inte är uppen­bart att det sak­nas anled­ning till detta. Sta­ten, kom­mu­ner, lands­ting och kom­munal­för­bund behö­ver inte ställa säker­het.

Om det kan antas att den ställda säker­he­ten inte är till­räck­lig, får läns­sty­rel­sen bestämma att ytter­li­gare säker­het skall stäl­las.

I fråga om beskaf­fen­he­ten av säker­he­ten gäl­ler 2 kap. 25 § utsök­nings­bal­ken. Säker­he­ten skall prö­vas av läns­sty­rel­sen och för­va­ras av denna. Lag (1998:825).

14 §   Läns­sty­rel­sen får för­ena kon­ces­sio­nen med ytter­li­gare eller änd­rade vill­kor, om det genom verk­sam­he­ten har upp­kom­mit en olä­gen­het av någon bety­delse som inte för­ut­sågs när kon­ces­sio­nen med­de­la­des eller om verk­sam­he­ten med någon bety­delse med­ver­kar till att en mil­jö­kva­li­tets­norm enligt 5 kap. mil­jö­bal­ken inte följs.

Vill­kor enligt första styc­ket får inte vara så ingri­pande att verk­sam­he­ten inte längre kan bedri­vas eller att den avse­värt för­svå­ras. Lag (2010:887).

Över­lå­telse, från­trä­dande och åter­kal­lelse av kon­ces­sion

15 §   Kon­ces­sion får över­lå­tas endast med läns­sty­rel­sens till­stånd.

16 §   Anmä­ler kon­ces­sions­ha­va­ren till läns­sty­rel­sen att han öns­kar från­träda sin rätt, upp­hör denna sex måna­der efter det anmä­lan kom in, om ej annat föl­jer av kon­ces­sio­nen.

Öns­kar kon­ces­sions­ha­va­ren avstå endast från viss del av kon­ces­sions­om­rå­det, skall han ansöka om detta hos läns­sty­rel­sen.

17 §   Kon­ces­sion får åter­kal­las av läns­sty­rel­sen, om kon­ces­sions­ha­va­ren åsi­do­sät­ter vill­kor som har för­e­nats med kon­ces­sio­nen. Även i annat fall får kon­ces­sio­nen åter­kal­las, om syn­ner­liga skäl före­lig­ger. I sådant fall har kon­ces­sions­ha­va­ren rätt att få ersätt­ning av sta­ten för för­lust till följd av åtgärd som han vid­ta­git med anled­ning av kon­ces­sio­nen.

För­be­re­dande under­sök­ning

18 §   Behö­ver någon som för­be­re­delse för en ansö­kan om kon­ces­sion utföra under­sök­ning på annans mark och med­ger inte mar­kä­ga­ren detta, får läns­sty­rel­sen i det län där mar­ken eller större delen därav lig­ger efter ansö­kan lämna till­stånd till sådan under­sök­ning under viss tid.

Under­sök­ningen skall utfö­ras så, att minsta skada och intrång vål­las. Bygg­nad får upp­fö­ras och väg byg­gas endast om mar­kä­ga­ren har sam­tyckt till det eller läns­sty­rel­sen har läm­nat till­stånd till åtgär­den. För­an­le­der under­sök­ningen skada eller intrång, skall ersätt­ning läm­nas. Tvist om ersätt­ning prö­vas av den mark- och mil­jö­dom­stol inom vars område mar­ken eller större delen därav lig­ger.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får före­skriva att ansök­nings­av­gift skall beta­las för ansö­kan som anges i första styc­ket. Lag (2010:932).

Under­sök­nings­ar­bete

19 §   Den som inne­har under­sök­nings­kon­ces­sion får inom kon­ces­sions­om­rå­det utföra under­sök­nings­ar­bete för att utröna möj­lig­he­terna att av torv­fyn­dig­he­ten utvinna energi.

20 §   Under­sök­nings­ar­bete får omfatta endast sådana åtgär­der som behövs för att vinna när­mare kän­ne­dom om torv­fyn­dig­he­tens stor­lek, beskaf­fen­het och utvin­nings­bar­het.

Kon­ces­sions­ha­va­ren får inte inom kon­ces­sions­om­rå­det upp­föra annan bygg­nad än sådan som är ound­gäng­li­gen nöd­vän­dig för under­sök­nings­ar­be­tet, såvida inte mar­kens ägare och inne­ha­vare av nytt­jan­de­rätt eller ser­vi­tut avse­ende mar­ken med­ger det. I den mån det behövs får han utan med­gi­vande bygga väg inom områ­det eller begagna befint­lig väg till och inom områ­det. Efter till­stånd av läns­sty­rel­sen får han också bygga nöd­vän­dig väg till områ­det.

Åtgär­derna skall utfö­ras så, att minsta skada och intrång vål­las.

21 §   Kon­ces­sions­ha­va­ren får använda torv som utvun­nits under under­sök­nings­ar­be­tet endast i den mån det behövs för att under­söka tor­vens beskaf­fen­het och lämp­lig­het för bear­bet­ning.

22 §   Skada eller intrång, som för­an­leds av under­sök­nings­ar­bete skall ersät­tas av kon­ces­sions­ha­va­ren. Tvist om ersätt­ning prö­vas av den mark- och mil­jö­dom­stol inom vars område mar­ken eller större delen därav lig­ger.

Innan arbe­tet påbör­jas skall kon­ces­sions­ha­va­ren ställa säker­het för ersätt­nings­skyl­dig­het enligt första styc­ket, om inte den ersätt­nings­be­rät­ti­gade avstår från säker­het. Säker­he­ten skall stäl­las hos läns­sty­rel­sen, om inte par­terna kom­mer över­ens om annat. Sta­ten, kom­mun, lands­tings­kom­mun och kom­munal­för­bund behö­ver inte ställa säker­het. Lag (2010:932).

Bear­bet­ning

23 §   Den som inne­har bear­bet­nings­kon­ces­sion får inom kon­ces­sions­om­rå­det under­söka, bear­beta och till­go­do­göra sig torv för att utvinna energi.

Kon­ces­sions­ha­va­ren får under­söka och bear­beta torv för annat syfte än att utvinna energi i den mån det behövs för att arbe­tet skall kunna bedri­vas på ett ända­måls­en­ligt sätt.

Kon­ces­sions­ha­va­ren får till­go­do­göra sig torv som bear­be­tats enligt andra styc­ket, i den mån mar­kä­ga­ren inte inom sex måna­der efter till­sä­gelse häm­tar tor­ven och ersät­ter på denna ned­lagda kost­na­der. Tvist om sådan ersätt­ning prö­vas av den mark- och mil­jö­dom­stol inom vars område mar­ken eller större delen därav lig­ger. Väcks talan, räk­nas nämnda tid från det att ersätt­nings­be­lop­pet slut­ligt bestämts. Lag (2010:932).

24 §   Kon­ces­sions­ha­va­ren får ej börja bear­bet­ningen och där­med sam­man­häng­ande verk­sam­het, såsom att upp­föra bygg­nad eller anlägga väg, trans­port­bana eller led­ning eller att lägga upp torv eller avfalls­pro­duk­ter, utan att mar­kä­gare som berörs av åtgär­derna har med­gett det eller att mark för ända­må­let har anvi­sats enligt 26 § första styc­ket och mar­ken får till­trä­das enligt 26 § andra styc­ket eller 32 § jäm­förd med 5 eller 6 kap. expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719).

25 §   Gäl­ler för samma område både kon­ces­sion för bear­bet­ning av torv och en eller flera sådana rät­tig­he­ter som anges i 9 §, får arbete som utförs med stöd av rät­tig­het som till­kom­mit först inte hind­ras eller uppe­hål­las av arbete som utförs med stöd av rät­tig­het som till­kom­mit senare.

26 §   I den mån med­gi­vande att påbörja bear­bet­ningen och där­med sam­man­häng­ande verk­sam­het inte läm­nats av berörda mar­kä­gare, skall läns­sty­rel­sen anvisa den mark som behövs.

Har kon­ces­sions­ha­va­ren hos läns­sty­rel­sen ställt säker­het för den ersätt­nings­skyl­dig­het som avses i 27 §, får den anvi­sade mar­ken genast till­trä­das, om inte läns­sty­rel­sen för­ord­nar annat. Sta­ten, kom­mun, lands­tings­kom­mun och kom­munal­för­bund behö­ver inte ställa säker­het.

Ersätt­ning till följd av att mark tas i anspråk för bear­bet­ning m.m.

27 §   Ägare till mark som tas i anspråk för bear­bet­ning eller här­med sam­man­häng­ande verk­sam­het är berät­ti­gad att av kon­ces­sions­ha­va­ren få intrångs­er­sätt­ning och annan ersätt­ning för skada. Samma rätt till ersätt­ning har inne­ha­vare av nytt­jan­de­rätt eller annan sär­skild rätt till fas­tig­het som berörs av ian­språk­ta­gan­det.

Beträf­fande ersätt­ningen gäl­ler 4 kap. expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719) i tillämp­liga delar. Lag (2010:823).

28 §   Upp­står till följd av att mark tas i anspråk syn­ner­ligt men för någon fas­tig­het eller del därav, skall kon­ces­sions­ha­va­ren lösa det område som lider sådant men, om äga­ren begär det.

29 §   Kan över­ens­kom­melse ej träf­fas om ersätt­ning enligt 27 § eller löseskil­ling enligt 28 §, prö­vas tvis­ten av den mark- och milj­lö­dom­stol inom vars område mar­ken eller större delen därav lig­ger. Annan än kon­ces­sions­ha­va­ren får ej väcka talan innan till­träde har skett. Lag (2010:932).

30 §   Ersätt­ning enligt 27 § som ej avser per­son­lig skada skall ned­sät­tas hos läns­sty­rel­sen, om fas­tig­he­ten så mins­kat i värde att den kan antas ej utgöra full säker­het för bor­ge­nä­rer, som hade panträtt i fas­tig­he­ten när rät­ten till ersätt­ning upp­kom. Ned­sätt­ning skall ske hos läns­sty­rel­sen i det län där mar­ken eller större delen därav lig­ger.

31 §   Om bor­ge­när som avses i 30 § lider för­lust till följd av att ned­sätt­ning ej skett, är han berät­ti­gad att av kon­ces­sions­ha­va­ren få gott­gö­relse för för­lus­ten. Det­samma gäl­ler, om bor­ge­nä­ren lider för­lust genom att ersätt­ning, som ej prö­vats av dom­stol, bli­vit för lågt beräk­nad.

Tvist om gott­gö­relse prö­vas av mark- och mil­jö­dom­stol som anges i 29 §. Lag (2010:932).

32 §   I mål om ersätt­ning enligt 27 § eller gott­gö­relse enligt 31 § och i ärende om för­del­ning av ersätt­ning som ned­satts enligt 30 § gäl­ler, om ej annat är före­skri­vet i denna lag, 5--7 kap. expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719) i tillämp­liga delar.

33 §   I mål om inlö­sen enligt 28 § gäl­ler, om inte annat är före­skri­vet i denna lag, expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719) i tillämp­liga delar. Lag (2010:823).

Ver­kan av att kon­ces­sion upp­hör

34 §   När en kon­ces­sion upp­hör skall kon­ces­sions­ha­va­ren ta bort anlägg­ningar och vidta andra åtgär­der för åter­ställ­ning, om detta är moti­ve­rat från all­män eller enskild syn­punkt.

I den mån skyl­dig­het att vidta sådana åtgär­der inte har bestämts genom vill­kor i kon­ces­sio­nen, skall frå­gan prö­vas av läns­sty­rel­sen i sam­band med att kon­ces­sio­nen upp­hör.

Bestäm­mel­sen i första styc­ket inne­bär inte någon inskränk­ning i kon­ces­sions­ha­va­rens skyl­dig­he­ter enligt 2 kap. 8 § eller 10 kap. mil­jö­bal­ken. Lag (1998:825).

Vissa sär­skilda ålig­gan­den för kon­ces­sions­ha­va­ren

35 §   Sve­ri­ges geo­lo­giska under­sök­ning eller annan myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer skall på begä­ran bere­das till­fälle att följa kon­ces­sions­ha­va­rens arbete i geo­lo­giskt hän­se­ende och ta del av de geo­lo­giska resul­ta­ten av arbe­tet.

Till­syn, handräck­ning, ansvar m. m.

36 §   Läns­sty­rel­sen utö­var till­syn över under­sök­ning och bear­bet­ning som utförs enligt denna lag.

Den som utö­var verk­sam­het enligt lagen skall på begä­ran att lämna läns­sty­rel­sen de upp­lys­ningar och hand­lingar som behövs för till­sy­nen.
Om det behövs skall läns­sty­rel­sen bestämma vill­kor, som tryg­gar att verk­sam­he­ten utövas i över­ens­stäm­melse med före­skrif­terna i lagen.

Läns­sty­rel­sen äger till­träde till arbets­plats och där­till hörande anlägg­ningar för att inspek­tera verk­sam­het som omfat­tas av denna lag.

37 §   Vid tvist angå­ende fråga som avses i 25 § tilläm­pas 8 kap. 7 § mine­ral­la­gen (1991:45). Lag (1991:47).

38 §   Påbör­jas under­sök­nings­ar­bete utan att vad som i 22 § andra styc­ket före­skrivs om stäl­lande av säker­het iakt­ta­gits eller utförs anlägg­ning i strid med 18 § andra styc­ket eller 20 § andra styc­ket, får kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten på ansö­kan av den som äger eller inne­har mar­ken med­dela sär­skild handräck­ning för att arbe­tet skall instäl­las eller att anlägg­ningen skall tas bort på under­sö­ka­rens bekost­nad.

I fråga om sådan handräck­ning som avses i första styc­ket finns bestäm­mel­ser i lagen (1990:746) om betal­nings­före­läg­gande och handräck­ning. Lag (1991:870).

39 §   Iakt­tar en kon­ces­sions­ha­vare inte vill­kor som har för­e­nats med kon­ces­sio­nen eller upp­fyl­ler inte koncessions-​ hava­ren skyl­dig­he­ten enligt 34 § att vidta åtgär­der för åter­ställ­ning eller vad som begärs med stöd av 35 § eller 36 § andra styc­ket, får läns­sty­rel­sen vid vite före­lägga honom att full­göra sina skyl­dig­he­ter.

Under samma för­ut­sätt­ning får kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten på ansö­kan av läns­sty­rel­sen eller, i fall som nämns i 35 §, myn­dig­het som avses där med­dela sär­skild handräck­ning för att åstad­komma rät­telse på bekost­nad av kon­ces­sions­ha­va­ren. I fråga om sådan handräck­ning finns bestäm­mel­ser i lagen (1990:746) om betal­nings­före­läg­gande och handräck­ning. Lag (1998:825).

40 §   Till böter eller fäng­else i högst sex måna­der döms den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het
   1. påbör­jar under­sök­nings­ar­bete utan att iaktta vad som i 22 § andra styc­ket före­skrivs om stäl­lande av säker­het,
   2. bear­be­tar en torv­fyn­dig­het utan att ha erhål­lit bear­bet­nings­kon­ces­sion, om sådan krävs.

Till sådan påföljd döms också den som vid full­gö­rande av upp­gifts­skyl­dig­het som är för­e­nad med kon­ces­sion eller som avses i 36 § andra styc­ket läm­nar orik­tig upp­gift, om detta sker upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het.

I fall som avses i första styc­ket 2 får torv som bear­be­tats för­kla­ras för­ver­kad.

Den som har gjort sig skyl­dig till gär­ning som avses i första styc­ket 2 får för­plik­tas att ersätta kost­nad som för­an­leds därav.

Brott som avses i första styc­ket 1 får åta­las av all­män åkla­gare endast om mål­sä­gan­den anger brot­tet till åtal.

41 §   Läns­sty­rel­sens beslut enligt denna lag får över­kla­gas hos rege­ringen genom besvär. Sta­tens natur­vårds­verk får över­klaga sådant beslut.

42 §   Med sär­skild rätt till fas­tig­het för­stås i denna lag nytt­jan­de­rätt, ser­vi­tut, rensköt­sel­rätt och rätt till elekt­risk kraft samt lik­nande rätt. Lag (1993:39).

43 §   Har säker­het som skall stäl­las enligt denna lag inte god­känts av den till vars för­mån den ställs, prö­vas säker­he­ten av läns­sty­rel­sen.

Bor­gen får god­kän­nas av läns­sty­rel­sen endast om bor­gensman sva­rar som för egen skuld och, om två eller flera teck­nat bor­gen gemen­samt, de sva­rar soli­da­riskt.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1985:620
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1985.
   2. Före­kom­mer i lag eller annan för­fatt­ning hän­vis­ning till före­skrift som ersatts genom bestäm­melse i denna lag, skall i stäl­let den nya bestäm­mel­sen tilläm­pas.
   3. Vad som enligt denna lag gäl­ler om ägare av fas­tig­het skall tilläm­pas även på den som inne­har fas­tig­het med stän­dig besitt­nings­rätt eller fide­i­kom­miss­rätt.
   4. Bestäm­mel­serna i denna lag om bor­ge­när som har panträtt i fas­tig­het tilläm­pas även på den som har rätt till avkomst eller för­mån som avses i 8 § lagen (1970:995) om infö­rande av nya jor­da­bal­ken, om rät­tig­he­ten inte är att anse som sådan sär­skild rätt som avses i 42 § denna lag.
   5. Den som vid utgången av juni 1985 bedri­ver torv­täkt för vil­ken kon­ces­sion inte behövs enligt lagen (1974:890) om vissa mine­ral­fyn­dig­he­ter men för vil­ken kon­ces­sion där­ef­ter behövs enligt denna lag får utan kon­ces­sion fort­sätta verk­sam­he­ten till utgången av juni 1986 samt, under för­ut­sätt­ning att ansö­kan om kon­ces­sion gjorts före nämnda tid­punkt, till dess ansök­ningen har slut­ligt prö­vats.
   6. I över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1985:624) om änd­ring i lagen (1974:890) om vissa mine­ral­fyn­dig­he­ter finns bestäm­mel­ser rörande ansök­ningar om kon­ces­sion för under­sök­ning eller bear­bet­ning av torv­fyn­dig­het för att utvinna energi, som gjorts före den 1 juli 1985, och vissa andra mål och ären­den som avser sådana torv­fyn­dig­he­ter.

1991:47

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1992.

Beträf­fande kon­ces­sio­ner enligt lagen (1974:890) om vissa mine­ral­fyn­dig­he­ter och beträf­fande inmut­ningar och utmål gäl­ler äldre bestäm­mel­ser.

1991:870

Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i fråga om mål om handräck­ning där talan väckts före ikraft­trä­dan­det.

1993:689
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1993.
   2. Kon­ces­sions­vill­kor som har med­de­lats med stöd av det upp­hävda andra styc­ket i 12 § upp­hör att gälla vid utgången av 1993.
Skyl­dig­he­ter enligt sådana vill­kor som har upp­kom­mit dess­förin­nan skall dock full­gö­ras.

1998:825
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1999.
   2. Ett ärende skall hand­läg­gas och bedö­mas enligt äldre bestäm­mel­ser, om ären­det har inletts före denna lags ikraft­trä­dande. Bestäm­mel­serna om mil­jö­kva­li­tets­nor­mer i mil­jö­bal­ken skall dock tilläm­pas ome­del­bart.
   3. En säker­het som har ställts enligt 13 § i äldre lydelse skall bestå.

2010:823
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 augusti 2010.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för ersätt­ning med anled­ning av en bear­bet­nings­kon­ces­sion som har bevil­jats före ikraft­trä­dan­det, om talan om ersätt­ning eller inlö­sen har väckts före den 1 augusti 2015. I ett sådant fall ska hän­vis­ning­arna till expro­pri­a­tions­la­gen (1972:719) avse den lagens lydelse vid utgången av juli 2010.

2016:993
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2017.
   2. Till­stånd (kon­ces­sion) som har med­de­lats enligt den upp­hävda lagen gäl­ler fort­fa­rande. Till­stån­den ska anses med­de­lade med stöd av mot­sva­rande bestäm­mel­ser i mil­jö­bal­ken eller i före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av mil­jö­bal­ken.
   3. För till­stånd (kon­ces­sio­ner) som har med­de­lats enligt den upp­hävda lagen gäl­ler 19-33 och 37 §§ i den upp­hävda lagen fort­fa­rande.
   4. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för mål och ären­den som har inletts före den 1 janu­ari 2017 och för mål och ären­den som avser över­kla­gande av beslut i ett sådant mål eller ärende till dess målet eller ären­det är slut­ligt avgjort.