Lag (1990:746) om betal­nings­före­läg­gande och handräck­ning

Tillämp­nings­om­råde

1 §   Ett yrkande om att någon skall åläg­gas att full­göra en för­plik­telse får prö­vas av kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten enligt denna lag. Yrkan­det kan avse betal­nings­före­läg­gande, van­lig handräck­ning eller sär­skild handräck­ning.

2 §   En ansö­kan om betal­nings­före­läg­gande får avse åläg­gande för sva­ran­den att betala en pen­ning­ford­ran som är för­fal­len till betal­ning, om för­lik­ning är tillå­ten i saken.

Den som har en ford­ran som avses i första styc­ket, för vil­ken panträtt i fast egen­dom, skepp eller skepps­bygge eller före­tags­hy­po­tek har upp­lå­tits skrift­li­gen, kan i en ansö­kan om betal­nings­före­läg­gande begära att betal­ningen ska fast­stäl­las att utgå ur den egen­dom i vil­ken panträt­ten eller före­tags­hy­po­te­ket gäl­ler. Så kan också den göra, som för ford­ringen har inteck­ning i luft­far­tyg eller reserv­de­lar till luft­far­tyg. Lag (2008:994).

3 §   En ansö­kan om van­lig handräck­ning får, om för­lik­ning är tillå­ten i saken, avse åläg­gande för
   1. en tidi­gare ägare eller nytt­jan­de­rätts­ha­vare att flytta från fast egen­dom, bostads­lä­gen­het eller annat utrymme i bygg­nad när besitt­nings­rät­ten har upp­hört (avhys­ning),
   2. sva­ran­den att full­göra något annat än betal­ning, om tid­punk­ten för full­gö­relse har inträtt.

4 §   En ansö­kan om sär­skild handräck­ning får avse en skyl­dig­het för sva­ran­den att
   1. vidta rät­telse när sökan­dens besitt­ning egen­mäk­tigt har rub­bats eller någon annan olov­lig åtgärd har vid­ta­gits beträf­fande fast eller lös egen­dom, eller utöv­ningen av sökan­dens rätt till viss egen­dom på annat sätt olov­li­gen hind­ras,
   2. vidta eller tåla en åtgärd när sär­skild handräck­ning får ske enligt före­skrift i lag.

Om en ansö­kan enligt första styc­ket 1 avser en skyl­dig­het för sva­ran­den att flytta från fast egen­dom, en bostads­lä­gen­het eller något annat utrymme i en bygg­nad eller i annan lös egen­dom, ska den hand­läg­gas som en ansö­kan om avlägs­nande.

Sär­skild handräck­ning enligt första styc­ket 1 får inte avse avhys­ning i fall som anges i 3 § 1. Lag (2017:468).

5 §   Om en tvist angå­ende en för­plik­telse enligt någon sär­skild före­skrift ska tas upp av en annan myn­dig­het än tings­rätt, kan saken prö­vas enligt denna lag endast om det finns bestäm­mel­ser som med­ger sådan pröv­ning. Det som sägs i denna lag om tings­rätt ska i sådana fall gälla den andra myn­dig­he­ten. Lag (2009:1307).

6 §   Denna lag tilläm­pas inte om saken gäl­ler åter­läm­nande enligt 6 eller 7 kap. kul­turmil­jö­la­gen (1988:950).
Lag (2013:551).

6 a §   Har upp­hävts genom lag (2006:709).

7 §   Har upp­hävts genom lag (2006:709).

8 §   Har upp­hävts genom lag (2006:709).

Ansö­kan

9 §   En ansö­kan ska göras skrift­li­gen. Lag (2018:501).

10 §   Sökan­den skall i ansök­ningen ange sitt yrkande och grun­den för det.

11 §   I en ansö­kan om betal­nings­före­läg­gande skall anges ford­ring­ens belopp, för­fal­lo­da­gen och den ränta som begärs.

Begär sökan­den dröjsmåls­ränta på huvud­ford­ringen, behö­ver grun­den för rän­teyr­kan­det anges endast om det avser högre ränta än som föl­jer av rän­te­la­gen (1975:635). Fram­går det inte av ansök­ningen från vil­ken dag rän­tan yrkas, skall yrkan­det anses gälla ränta från den dag då ansök­ningen del­ges sva­ran­den.

12 §   Till en ansö­kan om betal­nings­före­läg­gande , som avser fast­stäl­lelse till betal­ning ur viss egen­dom, skall sökan­den foga pant­för­skriv­ning eller annan hand­ling, enligt vil­ken säker­he­ten upp­lå­tits.

13 §   En ansö­kan om betal­nings­före­läg­gande får även inne­fatta en ansö­kan om van­lig handräck­ning, om yrkan­dena stö­der sig på väsent­li­gen samma grund.

14 §   Avser en ansö­kan om van­lig handräck­ning avhys­ning på grund av att nytt­jan­de­rät­ten har för­ver­kats, skall sökan­den utö­ver vad som föl­jer av 10 § när­mare utveckla grun­den för sitt yrkande.

15 §   Om sökan­den vill att en ansö­kan om handräck­ning skall hand­läg­gas enligt reg­lerna för sär­skild handräck­ning, skall detta anges i eller på annat sätt tyd­ligt framgå av ansök­ningen.

Till en ansö­kan om sär­skild handräck­ning skall sökan­den foga de skrift­liga bevis och andra hand­lingar som han åbe­ro­par.

16 §   Om sökan­den inte vill att ett kom­mande utslag i målet skall verk­stäl­las eller om han har några sär­skilda yrkan­den i fråga om verk­stäl­lig­he­ten, skall han ange detta i ansök­ningen.

17 §   Om sökan­den begär ersätt­ning för kost­na­der med anled­ning av målet, skall han ange detta i ansök­ningen och sam­ti­digt uppge vilka kost­na­derna är.

18 §   En ansö­kan ska inne­hålla upp­gif­ter om par­terna i den utsträck­ning som anges i 33 kap. 1 § rät­te­gångs­bal­ken.

En ansö­kan om avlägs­nande behö­ver inte inne­hålla sådana upp­gif­ter om sva­ran­den som avses i första styc­ket, om sökan­den trots rim­liga ansträng­ningar inte kan lämna dessa upp­gif­ter. Lag (2017:468).

19 §   En ansö­kan ska skri­vas under av sökan­den eller hans eller hen­nes ombud och ges in till Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten.

Om en ansö­kan ges in elektro­niskt, ska den skri­vas under med en sådan avan­ce­rad elektro­nisk under­skrift som avses i arti­kel 3 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektro­nisk iden­ti­fi­e­ring och betrodda tjäns­ter för elektro­niska trans­ak­tio­ner på den inre mark­na­den och om upp­hä­vande av direk­tiv 1999/93/EG, i den ursprung­liga lydel­sen.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från kra­vet på under­skrift för ansök­ningar som ges in elektro­niskt. Lag (2018:501).

20 §   Är ansök­ningen så brist­fäl­lig att den inte kan läg­gas till grund för hand­lägg­ning av målet, skall sökan­den före­läg­gas att avhjälpa bris­ten. Sådant före­läg­gande får sän­das till sökan­den med post under hans i målet upp­givna adress eller för­med­las på annat lämp­ligt sätt. Föl­jer sökan­den inte före­läg­gan­det, skall ansök­ningen avvi­sas. Sökan­den skall upp­ly­sas om detta i före­läg­gan­det.

Första styc­ket skall också tilläm­pas, om kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten begär att sökan­den skall betala ansök­nings­av­gif­ten i för­skott.

Om sökan­den inte har beta­lat ansök­nings­av­gif­ten i för­skott men kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten ändå har tagit upp ansök­ningen, får ansök­nings­av­gif­ten genast utsö­kas hos sökan­den.
Lag (1996:1026).

21 §   Ansök­ningen skall också avvi­sas, om den avser en åtgärd som inte omfat­tas av denna lag eller om det finns något annat hin­der mot att ansök­ningen tas upp.

22 §   Åter­kal­lar sökan­den ansök­ningen, skall målet avskri­vas.

Ogrun­dade eller obe­fo­gade anspråk

23 §   Om det kan antas att sökan­dens yrkande i ett mål om betal­nings­före­läg­gande eller van­lig handräck­ning är ogrun­dat eller obe­fo­gat, ska ansök­ningen behand­las som om sva­ran­den bestritt den.

Ett yrkande om ersätt­ning för åtgär­der som avses i 2 eller 3 § lagen (1981:739) om ersätt­ning för inkas­so­kost­na­der m.m.
eller om ersätt­ning enligt 4 a § samma lag ska all­tid antas vara ogrun­dat eller obe­fo­gat, i den mån ersätt­ningen inte kan utgå enligt den lagen. Lag (2013:58).

24 §   Om det i ett mål om sär­skild handräck­ning är uppen­bart att sökan­dens yrkande är ogrun­dat, skall ansök­ningen genast avslås.

Före­läg­gande för sva­ran­den att yttra sig

25 §   Tar kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten upp ansök­ningen, skall sva­ran­den före­läg­gas att till myn­dig­he­ten yttra sig inom viss tid från det att ansök­ningen del­gavs honom. Tiden får inte utan sär­skilda skäl bestäm­mas till mer än två vec­kor.

26 §   Sva­ran­den ska i före­läg­gan­det upp­ly­sas om att målet kan komma att avgö­ras även om han eller hon inte ytt­rar sig över ansö­kan. Sva­ran­den ska också upp­ma­nas att, om han eller hon bestri­der ansö­kan, ange skä­len för bestri­dan­det.

Sva­ran­den ska vidare upp­ma­nas att lämna de upp­gif­ter om sig själv som avses i 33 kap. 1 § första-​​tredje styc­kena rät­te­gångs­bal­ken i den utsträck­ning upp­gif­terna i ansö­kan sak­nas eller är ofull­stän­diga eller fel­ak­tiga. Om det behövs får sva­ran­den före­läg­gas vid vite att lämna sådana upp­gif­ter. Lag (2017:468).

27 §   Om sökan­den begärt ersätt­ning för sina kost­na­der i målet, skall kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten i före­läg­gan­det ange den kost­nads­er­sätt­ning som sva­ran­den kan åläg­gas att betala, om utslag med­de­las i målet.

28 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före­skrif­ter om vad före­läg­gan­det ytter­li­gare skall inne­hålla.

Del­giv­ning av före­läg­gan­det

29 §   Före­läg­gan­det ska del­ges sva­ran­den i enlig­het med vad som enligt rät­te­gångs­bal­ken gäl­ler för del­giv­ning av stäm­ning i tvis­te­mål. Kun­gö­rel­se­del­giv­ning enligt 48 § del­giv­nings­la­gen (2010:1932) får dock endast ske i mål om sär­skild handräck­ning och i mål om betal­nings­före­läg­gande när det gäl­ler fast­stäl­lelse till betal­ning ur viss egen­dom enligt 2 § andra styc­ket.

Vid kun­gö­rel­se­del­giv­ning enligt 49 § del­giv­nings­la­gen i ett mål om avlägs­nande ska ett med­de­lande som avses i 47 § samma lag anslås i anslut­ning till den plats som avlägs­nan­det avser.

En kopia av ansök­nings­hand­ling­arna ska fogas till före­läg­gan­det i mål om betal­nings­före­läg­gande som avses i 2 § andra styc­ket, i mål om sär­skild handräck­ning samt i andra mål där hand­ling­arna inne­hål­ler någon­ting utö­ver vad som fram­går av före­läg­gan­det.

Om sökan­den ska se till att del­giv­ning sker, tilläm­pas 32 kap. 2 § rät­te­gångs­bal­ken. Lag (2017:468).

30 §   Har del­giv­ning inte kun­nat ske, skall kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten pröva om för­sö­ken till del­giv­ning skall fort­sätta eller om sökan­den skall erbju­das att själv ombe­sörja del­giv­ningen. Hän­syn skall där­vid tas till det arbete och den kost­nad som dit­tills har lagts ned på del­giv­ningen, för­ut­sätt­ning­arna för att fort­satta för­sök skall lyc­kas samt omstän­dig­he­terna i övrigt. Erbju­dan­det får sän­das med post till sökan­den under hans i målet upp­givna adress eller för­med­las på annat sätt. Antar sökan­den inte erbju­dan­det, skall ansök­ningen avvi­sas.
Lag (1996:1026).

Bestri­dande av ansök­ningen

31 §   Om sva­ran­den vill bestrida ansök­ningen, skall han göra det skrift­li­gen.

32 §   I ett mål om sär­skild handräck­ning skall sva­ran­den till bestri­dan­det foga de skrift­liga bevis och andra hand­lingar som han åbe­ro­par. Om sva­ran­den begär ersätt­ning för sina kost­na­der, skall han ange detta i bestri­dan­det och sam­ti­digt uppge vilka kost­na­derna är.

Över­läm­nande av mål om betal­nings­före­läg­gande eller van­lig handräck­ning till tings­rätt

33 §   Om sva­ran­den i ett mål om betal­nings­före­läg­gande eller van­lig handräck­ning bestri­der ansök­ningen i rätt tid, skall sökan­den genast under­rät­tas om det. Om sökan­den vill vid­hålla sitt yrkande, kan han begära att målet eller, om bestri­dan­det avser endast en del av yrkan­det, målet i den bestridda delen skall över­läm­nas till tings­rätt.

Under­rät­telse enligt första styc­ket skall inne­hålla upp­lys­ning om vad som sägs där samt i 34, 35 och 37 §§.

En invänd­ning om skil­jeav­tal skall behand­las som ett bestri­dande. Lag (1999:126).

34 §   Vill sökan­den att målet skall över­läm­nas till tings­rätt, skall han begära detta skrift­li­gen. Hans begä­ran skall ha kom­mit in till kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten inom fyra vec­kor från den dag då under­rät­tel­sen sän­des till honom. Lag (1996:1026).

35 §   I sin begä­ran om över­läm­nande skall sökan­den ange de omstän­dig­he­ter och bevis som han vill åbe­ropa i rät­te­gången vid tings­rät­ten. Han skall sam­ti­digt ge in de skrift­liga bevis och andra hand­lingar som han åbe­ro­par.

36 §   Om sökan­den har begärt över­läm­nande i rätt tid, skall kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten över­lämna målet till en tings­rätt som enligt vad hand­ling­arna visar är behö­rig att hand­lägga målet.

37 §   Om sökan­den inte i rätt tid har begärt att målet skall över­läm­nas till tings­rätt, skall målet, eller den del av målet som sva­ran­den har bestritt, avskri­vas.

Den fort­satta hand­lägg­ningen av mål om sär­skild handräck­ning

38 §   Om det behövs, skall sökan­den få till­fälle att yttra sig över vad sva­ran­den har anfört i bestri­dan­det. Begär sökan­den ersätt­ning för kost­na­der som upp­kom­mit efter ansök­ningen, skall han ange detta i ett sådant ytt­rande.

Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten får inte för­ordna om ytter­li­gare skrift­väx­ling i målet.

En invänd­ning om skil­jeav­tal hind­rar inte att ansök­ningen prö­vas. Lag (1999:126).

39 §   Sökan­den skall styrka de omstän­dig­he­ter som han åbe­ro­par till stöd för sin ansö­kan. Hans fram­ställ­ning av omstän­dig­he­terna skall dock läg­gas till grund för pröv­ningen, i den mån fram­ställ­ningen har läm­nats utan invänd­ning av sva­ran­den och det inte är uppen­bart att den är orik­tig.

40 §   En berät­telse som någon har läm­nat skrift­li­gen med anled­ning av handräck­nings­må­let får åbe­ro­pas som bevis i målet.

41 §   Om en ansö­kan inte bifalls till någon del, skall kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten avslå ansök­ningen.

Utslag

42 §   Har i mål om betal­nings­före­läg­gande eller van­lig handräck­ning sva­ran­den inte i rätt tid bestritt ansök­ningen, ska Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten sna­rast med­dela utslag i enlig­het med ansök­ningen. Om sva­ran­den har bestritt endast en del av ansök­ningen, ska utslag med­de­las i enlig­het med den obe­stridda delen av ansök­ningen.

I fall som avses i 2 § andra styc­ket ska i utsla­get fast­stäl­las att ford­ringen ska utgå med för­måns­rätt i den pant­satta eller inteck­nade egen­do­men i den omfatt­ning som gäl­ler enligt lag.
Lag (2008:994).

43 §   I mål om sär­skild handräck­ning ska Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten med­dela utslag i enlig­het med ansö­kan i den utsträck­ning denna är lag­li­gen grun­dad och de omstän­dig­he­ter som enligt 39 § ska läg­gas till grund för pröv­ningen utgör skäl för att bevilja åtgär­den.

En ansö­kan om avlägs­nande får bifal­las endast om skä­len för åtgär­den upp­vä­ger den olä­gen­het eller det men i övrigt som åtgär­den inne­bär för sva­ran­den. Lag (2017:468).

44 §   Under­rät­telse om utsla­get skall genast sän­das till par­terna. Om utsla­get skall verk­stäl­las utan sär­skild begä­ran från sökan­den, skall under­rät­tel­sen också inne­hålla upp­lys­ning om detta.

45 §   Av 2 kap. 1 § utsök­nings­bal­ken föl­jer att kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten själv­mant verk­stäl­ler utsla­get, om inte sökan­den har angett att verk­stäl­lig­het inte skall ske.

Kost­na­der i målet

46 §   Om ett utslag med­de­las ska Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten i utsla­get bestämma att sva­ran­den ska ersätta sökan­dens kost­na­der i målet, om inte sökan­den har inlett för­fa­ran­det i onö­dan.

I ett utslag som gäl­ler avlägs­nande ska endast en sva­rande som anges i ansö­kan för­plik­tas att ersätta sökan­dens kost­na­der i målet. Lag (2017:468).

47 §   Om en ansö­kan om sär­skild handräck­ning inte leder till något utslag, kan kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten ålägga sökan­den att ersätta sva­ran­dens kost­na­der i målet, om det finns skäl för det.

48 §   Ersätt­ning till sökan­den för kost­na­der i mål om betal­nings­före­läg­gande eller handräck­ning hos Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten får avse sökan­dens eget arbete med anled­ning av målet samt arvode till ombud eller biträde.
Ersätt­ningen ska bestäm­mas till skä­ligt belopp och får endast om det finns sär­skilda skäl bestäm­mas till högre belopp än 380 kro­nor i mål om betal­nings­före­läg­gande och 420 kro­nor i mål om handräck­ning.

Ersätt­ning till sva­ran­den för kost­na­der i mål om sär­skild handräck­ning hos Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten får avse sva­ran­dens eget arbete med anled­ning av målet samt arvode till ombud eller biträde. Ersätt­ningen ska bestäm­mas till skä­ligt belopp och får endast om det finns sär­skilda skäl bestäm­mas till högre belopp än 420 kro­nor.

I mål som anges i första styc­ket får ersätt­ning dess­utom avse ansöknings-​​ och expe­di­tions­av­gif­ter samt regi­stre­rings­be­vis, om sådant bevis har behövts. Sökan­den har vidare rätt till skä­lig ersätt­ning för del­giv­nings­kost­na­der, för över­sätt­ning av inla­gor eller andra hand­lingar samt för kopior, i den utsträck­ning anta­let sådana över­sti­ger tju­go­fem.
Lag (2013:1062).

49 §   Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten prö­var själv­mant stor­le­ken av par­ter­nas yrkan­den om kost­nads­er­sätt­ning enligt 46 och 47 §§.

50 §   Någon annan kost­nads­er­sätt­ning än den som föl­jer av 46-​-48 §§ får inte fast stäl­las i målet hos kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten.

51 §   Avvi­sas eller avskrivs en ansö­kan om betal­nings­före­läg­gande eller van­lig handräck­ning av kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten, är sökan­den skyl­dig att betala skä­lig ersätt­ning för sva­ran­dens kost­na­der i målet, om det finns syn­ner­liga skäl för det. Ett yrkande om sådan ersätt­ning får dock inte fram­stäl­las i målet hos kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten.

Åter­vin­ning

52 §   Är sva­ran­den miss­nöjd med ett utslag i ett mål om betal­nings­före­läg­gande eller van­lig handräck­ning, får han ansöka om åter­vin­ning.

53 §   Åter­vin­ning skall sökas skrift­li­gen. Ansök­ningen skall ha kom­mit in till kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten inom en månad från dagen för utsla­get.

54 §   Har åter­vin­ning sökts i rätt tid, skall kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten över­lämna målet för fort­satt hand­lägg­ning till en tings­rätt som enligt vad hand­ling­arna visar är behö­rig att hand­lägga målet. I annat fall skall kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten avvisa ansök­ningen.

Över­kla­gande

55 §   Den som är miss­nöjd med ett utslag i ett mål om sär­skild handräck­ning, får över­klaga utsla­get hos tings­rät­ten inom tre vec­kor från dagen för utsla­get. Det­samma gäl­ler om sökan­den i ett mål om betal­nings­före­läg­gande eller van­lig handräck­ning är miss­nöjd med ett utslag. Lag (1993:520).

56 §   Ett beslut, genom vil­ket ett mål har avgjorts på annat sätt än genom utslag, får över­kla­gas hos tings­rät­ten inom tre vec­kor från dagen för beslu­tet.

Beslut att över­lämna mål till tings­rätt och avskriv­nings­be­slut enligt 37 § får dock inte över­kla­gas. Lag (1993:520).

57 §   Kro­no­fog­de­myn­dig­he­tens beslut under hand­lägg­ningen av ett mål får inte över­kla­gas sär­skilt. Beslut som avses i 63 § får dock över­kla­gas sär­skilt hos tings­rät­ten inom tre vec­kor från dagen för beslu­tet. Lag (1993:520).

58 §   Vid över­kla­gande av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­tens utslag och beslut och vid hand­lägg­ningen i dom­stol tilläm­pas 18 kap. 1 och 9-11 §§ utsök­nings­bal­ken. Lag (2017:468).

Övriga bestäm­mel­ser

59 §   Avvi­sas ansök­ningen, skall kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten under­rätta sökan­den om detta. Med­de­lar myn­dig­he­ten något annat beslut som inne­bär att målet avgörs eller ett beslut enligt 63 §, skall båda par­terna under­rät­tas om beslu­tet, om det inte är uppen­bart obe­höv­ligt.

60 §   I mål som har över­läm­nats till tings­rätt med stöd av 36 § eller efter ansö­kan om åter­vin­ning skall talan anses väckt när ansö­kan om betal­nings­före­läg­gande eller handräck­ning kom in till kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten. De av sökan­den ingivna hand­ling­arna skall anses som stäm­nings­an­sö­kan. Stäm­ning i målet skall anses utfär­dad när rät­ten för­ord­nar om målets hand­lägg­ning. Har kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten med­de­lat utslag, skall detta anses som tred­sko­dom.

60 a §   Har Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten över­läm­nat ett mål till tings­rätt enligt 36 eller 54 §, hind­rar 24 § del­giv­nings­la­gen (2010:1932) inte att tings­rät­ten del­ger sva­ran­den hand­lingar i målet genom för­enklad del­giv­ning, om denne under hand­lägg­ningen hos Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten har fått infor­ma­tion om att sådan del­giv­ning kan komma att använ­das i målet i tings­rät­ten.
Lag (2010:1957).

61 §   Om en tings­rätt, som får ett mål från Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten eller en annan tings­rätt, fin­ner att det inte fram­går av hand­ling­arna att tings­rät­ten är behö­rig att hand­lägga målet, skall rät­ten över­lämna målet till en annan tings­rätt som kan vara behö­rig. Tings­rät­tens beslut om över­läm­nande får inte över­kla­gas. Lag (2006:709).

61 a §   Om ett mål har över­läm­nats till en tings­rätt med stöd av 36 eller 54 §, ska det som anges i 42 kap. 3 och 4 §§ rät­te­gångs­bal­ken om ansök­nings­av­gift gälla före­skri­ven tilläggs­av­gift.

Om ett mål där Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten har med­de­lat utslag avvi­sas av tings­rät­ten på grund av att tilläggs­av­gif­ten inte har beta­lats, ska tings­rät­ten sam­ti­digt undan­röja Kro­no­fog­de­myn­dig­he­tens utslag. Lag (2014:251).

61 b §   /Upp­hör att gälla U:den dag som rege­ringen bestäm­mer genom lag (2020:924)./ Om en ansö­kan har getts in elektro­niskt och Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten där­ef­ter har läm­nat över målet till en tings­rätt med stöd av 36 eller 54 §, ska 42 kap. 2 § tredje styc­ket rät­te­gångs­bal­ken om egen­hän­digt under­teck­nande inte tilläm­pas. Lag (2018:501).

62 §   Om sökan­den vill få till stånd kvar­stad eller någon annan säker­hets­åt­gärd innan ett utslag kan verk­stäl­las, får han göra fram­ställ­ning om det vid tings­rätt enligt bestäm­mel­serna i 15 kap.
rät­te­gångs­bal­ken.

63 §   I mål om sär­skild handräck­ning får den sökta åtgär­den bevil­jas ome­del­bart, om sökan­den yrkar det och gör san­no­likt att saken inte tål upp­skov. Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten skall ompröva ett sådant beslut så snart som möj­ligt.

64 §   Sedan tiden för åter­vin­ning löpt ut får ett utslag i mål om betal­nings­före­läg­gande eller van­lig handräck­ning rätts­kraf t i enlig­het med vad som gäl­ler för en laga­kraft­vun­nen tvis­te­måls­dom.

65 §   Ett utslag i ett mål om sär­skild handräck­ning hind­rar inte att en part väc­ker talan i fråga om det bakom­lig­gande rätts­för­hål­lan­det i den ord­ning som är före­skri­ven för tvis­te­mål i all­män­het.

66 §   I den mån sär­skilda bestäm­mel­ser inte har med­de­lats i denna lag, gäl­ler i tillämp­liga delar vad som är före­skri­vet om utsök­nings­mål i 1 kap. 3--5 §§ samt 2 kap. 6--9, 18 och 20 §§ utsök­nings­bal­ken.

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1990:746
   1. Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer.
   2. Genom lagen upp­hävs lagen (1946:808) om lagsök­ning och betal­nings­före­läg­gande samt handräck­nings­la­gen (1981:847). Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i fråga om mål om lagsök­ning, betal­nings­före­läg­gande och handräck­ning som kom­mit in till tings­rätt före ikraft­trä­dan­det.
   3. Om en inteck­nings­hand­ling som rör fast egen­dom, far­tyg eller närings­verk­sam­het vid ikraft­trä­dan­det utgör säker­het för ford­ran, får ansö­kan om betal­ning ur egen­do­men göras enligt 2 § andra styc­ket, även om säker­hets­upp­lå­tel­sen inte gjorts skrift­li­gen.

1993:520
   1. Före­skrif­terna i 20 § trä­der i kraft den 1 juli 1993. Om ansö­kan har gjorts före ikraft­trä­dan­det gäl­ler dock äldre före­skrif­ter.
   2. Före­skrif­terna i 55-​-58 §§ trä­der i kraft den 1 janu­ari 1994. I fråga om beslut som med­de­lats av kro­no­fog­de­myn­dig­het före ikraft­trä­dan­det gäl­ler äldre före­skrif­ter.

2003:542
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2004.
   2. I fråga om före­tags­hy­po­tek på grund av en inteck­ning som har bevil­jats före ikraft­trä­dan­det tilläm­pas äldre bestäm­mel­ser fram till den 1 janu­ari 2005.

2005:700

Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler i fråga om krav på pröv­nings­till­stånd vid över­kla­gande av beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.

2010:1957
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2011.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler om ett beslut om del­giv­ning enligt 15-17 §§ del­giv­nings­la­gen (1970:428) har fat­tats före den 1 april 2011 eller om en hand­ling har skic­kats eller läm­nats före denna tid­punkt.

2013:1062
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2014.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i mål som har kom­mit in till Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten före ikraft­trä­dan­det.