SFS 1971:1088

Lag

SFS 1971:1088

om ändring i byggnadslagen (1947:385);

utkom f rån tr ycket

given Stockholms slott den 10 december 1971.

den 28 dec. 1971

V i GUSTAF ADOLF, med Guds nåde, Sveriges, Götes

och Vendes Konung, göra veterligt; att Vi, med riks-

f

dagen^, funnit gott förordna, att 6, 87 och 107 §§ byggnadslagen (1947:
385) skall ha nedan angivna lydelse. Till följd härav kommer lagen att

ha följande lydelse från och med den dag då denna lag träder i kraft.

Första avd. Inledande bestämmels er

1 § Marks användning för bebyggelse skall i den omfattning som

stadgas i denna lag föregås av planläggning.

2 § Grunddragen för marks användning inom kommun eller sam­
hälle angivas i generalplan.

Närmare reglering av bebyggelsen sker genom stadsplan eller bygg-

nadsplan.

Byggnadsverksamheten inom område som ej ingår i stadsplan eller

byggnadsplan regleras genom utomplansbestämmelser.

3 § För samordning av flera kommuners eller samhällens planlägg­

ning upprättas regionplan.

4 § Vid planläggning skola såväl allmänna som enskilda intressen till-

börligen beaktas.

5 § Markens ägare är med avseende å dess användning för olika slag

av bebyggelse underkastad de inskränkningar som stadgas i denna lag

eller med stöd av lagen.

För att mark skall få användas till tätbebyggelse förutsättes, att den

vid planläggning enligt denna lag prövats från allmän synpunkt lämpad

för ändamålet.

1 Prop. 1971:118, CU 26, rskr 309.

2507

¬

SFS 1971:1088

6 § Med tätbebyggelse förstås i denna lag sådan samlad bebyggelse

som nödvändiggör eller kan väntas nödvändiggöra särskilda anord­
ningar för tillgodoseende av gemensamma behov. Vid prövning huru­
vida tätbebyggelse föreligger skall hänsyn tagas även till bebyggelse so m

är att vänta.

Annan bebyggelse benämnes glesbebyggelse.

7 §2 Det närmaste inseendet över byggnadsverksamheten utövas av

byggnadsnämnd.

Länsstyrelsen har att öva tillsyn över planläggningen och byggnads­

väsendet inom länet.

Den allmänna uppsikten över planläggningen och byggnadsväsendet

inom riket tillkommer statens planverk.

8 § Närmare föreskrifter om byggnadsnämnd, om byggande och lov

därtill sant rörande tillämpningen i övrigt av denna lag meddelas av
Konungen.

Andra avd. Bestämmelser för stad

I. Om generalplan

9 § Generalplan skall genom stadens försorg upprättas i den mån så

erfordras till ledning fö r närmare planläggning beträffande stadens ord­
nande och bebyggande.

Planen skall angiva grunddragen för markens användning till olika

ändamål, såsom till tätbebyggelse, viktigare trafikleder och andra all­

männa platser.

Finnes till främjande av stadens ändamålsenliga utbyggande erforder­

ligt, att visst område tills vidare undantages från tätbebyggelse eller från
viss annan bebyggelse, oaktat det i och för sig är lämpat därför, skall
det ock angivas i generalplanen. Sådant undantag må icke avse bebyg­
gelse för jordbrukets, fiskets, skogsskötselns eller därmed jämförligt be­
hov.

Erfordras eljest särskild a bestämmelser angående markens bebyggan­

de eller användning i övrigt, skall generalplanen innehålla sådana be­
stämmelser.

2508

10 § Generalplan så ock ändring därav antages av stadsfullmäktige.

Planen må på framställning av staden helt eller delvis fastställas av

Konungen och skall, i vad den blivit fastställd, lända till efterrättelse
enligt vad nedan sägs.

Generalplan som blivit föremål för fastställelse benämnes fastställd

generalplan. Därmed avses, om planen är fastställd allenast i vissa hän­

seenden, endast de bestämmelser som sålunda skola gälla.

Ändring av fastställd generalplan må, om ändringen ej innefattar

väsentlig avvikelse från vad förut gällt, på framställning av staden fast­

ställas av länsstyrelsen.

2 Senaste lydelse 1967; 327.

¬

11 § Underlåter stad att vidtaga erforderliga åtgärder för upprättande

SFS 1971:1088

av generalplan, där sådan erfordras, må Konungen förelägga stadsfull­
mäktige viss tid inom vilken sådan plan skall vara upprättad. Ställa

stadsfullmäktige sig ej föreläggandet till efterrättelse, äger Konungen
efter hörande av stadsfullmäktige låta på stadens bekostnad upprätta
generalplan.

Finnes generalplan men prövas den uppenbarligen icke fylla de krav

som med hänsyn till stadens utveckling skäligen böra ställas på den­
samma, skall i fråga om ändring av planen vad i första stycket stadgas

äga motsvarande tillämpning.

12 § Beslut om fastställelse av generalplan gäller ej med avseende å

område som ingår i stadsplan eller byggnadsplan.

Beträffande sådant undantag från bebyggelse som omförmäles i 9 §

tredje stycket må fastställelse ej meddelas att gälla för längre tid än

fem år. Konungen äger dock på framställning av staden förlänga tiden

för beslutets giltighet, varje gång med högst nämnda tid.

13 § Nybyggnad må icke företagas i strid mot fastställd generalplan;

dock må Konungen och, enligt av Konungen meddelade föreskrifter,
myndighet som Konungen bestämmer medgiva undantag, när särskilda

skäl äro därtill och generalplanens syfte icke motverkas. Kan fastighet,

vilken bildats före planens fastställande, därefter icke tagas i anspråk för
byggnadsändamål, må ock undantag enligt vad nu sagts medgivas, om
generalplanens syfte icke avsevärt motverkas.

14 §3 Hava stadsfullmäktige beslutat göra framställning om fastställel­

se av generalplan beträffande visst område eller ändring av fastställd
generalplan, må nybyggnad, innan framställningen prövats, ej företagas
inom område som avses med denna; dock må länsstyrelsen och, enligt
av Konungen meddelade föreskrifter, annan myndighet som Konungen

bestämmer medgiva undantag, såvitt generalplanens genomförande icke
försvåras.

15 §4 Är fråga väckt om framställning angående fastställelse av gene­

ralplan beträffande visst o mråde eller ändring av fastställd generalplan,

äger länsstyrelsen på framställning av staden förordna, att nybyggnad

inom området icke må företagas. Sådant förordnande gäller intill dess
stadsfullmäktige beslutat i frågan, dock ej längre än ett år. Där så er­
fordras äger länsstyrelsen på framställning av staden förlänga förbudets
giltighetstid med högst två år i sänder.

Från förbud som i första stycket sägs må undantag medgivas av läns­

styrelsen och, enligt av Konungen meddelade föreskrifter, av annan

myndighet som Konungen bestämmer.

16 § Finner Konungen framställning om fastställelse av generalplan

icke kunna bifallas, äger Konungen för viss tid meddela det förbud mot
nybyggnad som föranledes av omständigheterna.

3 Senaste lydelse 1959: 611.

4 Senaste lydelse 1959: 611.

2509

¬

SFS 1971:1088

17 § Inom område som ingår i fastställd generalplan må schaktning,

fyllning, trädfällning eller annan därmed jämförlig åtgärd icke vidtagas,
såvitt åtgärden uppenbarligen är av beskaffenhet att kunna väsentligt
försvåra områdets användning för avsett ändamål.

Har med avseende å visst område beslut fattats eller fråga väckts an­

gående framställning om fastställelse av generalplan eller ändring av
fastställd generalplan eller har förbud mot nybyggnad meddelats enligt

16 §, äger länsstyrelsen, i den utsträckning som föranledes av omstän­

digheterna, stadga förbud mot åtgärd varom sägs i första stycket.

18

Mark som enligt fastställd generalplan är avsedd till trafikled

eller annan allmän plats må lösas av staden, när staden begär det.

Annan mark för vilken generalplan fastställts må, till den del marken

ej är avsedd för enskilt bebyggande, lösas av staden, såvitt markens an­

vändning f ör avsett ändamål ej ändock kan anses säkerställd.

Är marken i stadens ägo, må staden lösa särskild rätt som besvärar

marken. Inlösen av särskild rätt till mark som avses i andra stycket må

dock ske endast under där angiven förutsättning.

18 a §® Innehåller fastställd generalplan bestämmelse att mark, som

ej må lösas enligt 18 § första stycket, skall kunna nyttjas för allmän
trafikanläggning eller allmän ledning, skall på stadens yrkande servitut
eller nyttjanderätt upplåtas i den omfattning som erfordras för ända­

målet. Kan ägaren till följd av planen nyttja marken endast på sätt som

står i uppenbart missförhållande till dess tidigare värde, må han påfordra
att staden förvärvar rättighet som nu sagts. Staden äger bestämma om
förvärvet skall avse servitut eller nyttjanderätt.

19 § Ingår allmän väg i mark som enligt fastställd generalplan är av­

sedd till trafikled eller annan allmän plats eller till särskilt trafikområde
som skall tillhöra staden, skall vägmärken utan ersättning tillfalla sta­
den i den mån den tages i anspråk för avsett ändamål.

20 § Ingår enskild väg för två eller flera fastigheter i mark som enligt

fastställd generalplan är avsedd till trafikled eller annan allmän plats,
äger staden nyttja vägmärken för avsett ändamål utan hinder av den rätt

annan kan äga till marken. Har vägen upplåtits allenast på viss tid,

gälle stadens nyttjanderätt för samma tid.

Besväras vägmärken av fordran eller annan rättighet med bättre rätt

än vägupplåtelsen, njute innehavaren mot avskrivning å handling, varå

rättigheten grundas, ersättning av staden för förlust som uppstått genom

stadens nyttjanderätt. Den som vill framställa ersättningsanspråk skall

väcka talan, om han är innehavare av fordran, inom tio år och eljest
inom två år från det planen fastställdes. Sedan marken tagits i anspråk
av staden, vare staden ansvarig för avgäld eller annan förmån som ut­

går för vägens begagnande.

Senaste lydelse 1965: 718.

2510

c Senaste lydelse 1965: 718.

¬

Är vägen använd för ledning som hindrar eller väsentligt försvårar för

SFS 1971:1088

staden att nyttja vägmärken, äger staden få ledningen på sin bekostnad
flyttad till lämplig av staden anvisad plats.

21 § Skall mark enligt fastställd generalplan användas för annat ända­
mål än enskilt bebyggande och kan markens ägare till följd härav nyttja
marken allenast på sätt som står i uppenbart missförhållande till dess

tidigare värde, vare staden skyldig att lösa marken.

Frågan huruvida lösningsplikt föreligger skall bedömas efter den

fastighetsindelning som gällde vid tiden för generalplanens fastställande,

med de ändringar av indelningen som skett för planens genomförande.

22 § Får mark enligt fastställd generalplan icke användas för annan
glesbebyggelse än för jordbrukets, fiskets, skogsskötselns och därmed

jämförligt behov, och kan markens ägare till följd härav nyttja marken

allenast på sätt som står i uppenbart missförhållande till dess tidigare
värde, vare markens ägare berättigad till ersättning av staden för den

skada som han härigenom lider. Samma lag vare om innehavare av så­

dan nyttjanderätt eller annan särskild rätt till marken som upplåtits in­

nan planen fastställdes.

Ersättningen skall, om förbudet är tidsbegränsat, bestämmas att utgå

med visst årligt belopp, med rätt för såväl staden som markens ägare
eller annan sakägare att erhålla omprövning vid ändrade förhållanden
eller vid förlängning av giltighetstiden för bestämmelsen. Vad i fråga om

ersättningen avtalats eller uppenbarligen förutsatts skola gälla mellan sta­

den och sakägare gälle jämväl mot den som efter planens fastställande
förvärvat sakägarens rätt till marken.

Vid bedömandet av frågan huruvida ersättningsplikt föreligger skall

vad i 21 § andra stycket stadgas äga motsvarande tillämpning.

23

Kan överenskommelse i ersättningsfrågan icke träffas, skall den

som vill framställa ersättningsanspråk instämma sin talan till fastig­
hetsdomstolen. Jämväl staden äger påkalla prövning av ersättningsfrå­

gan enligt vad nu sagts.

Staden skall vidkännas å ömse sidor uppkomna kostnader å målet,

såframt ej domstolen med hänsyn till omständigheterna finner skäligt
annorlunda förordna.

II. Om st adsplan

Om stadsplans upprättande och a ntagande

24 § Stadsplan skall genom stadens försorg upprättas i den mån det
genom stadens utveckling påkallas för den närmare regleringen av be­

byggelsen.

25 § Stadsplan skall utmärka och till gränserna angiva de för olika
ändamål avsedda områden som ingå i planen , nämligen

' Senaste lydelse 1971: 537.

2511

,rK' -

¬

t

SFS 1971:1088

byggnadskvarter,

gator, torg, parker och andra allmänna platser samt
specialområden, såsom järnvägs- och andra särskilda trafikområden,

skydds- eller säkerhetsområden för vissa anläggningar, hamnområden,

idrottsoraråden, begravningsplatser och vattenområden.

Jämväl höjdlägen skola i e rforderlig omfattning angivas.

Stadsplan skall ock innehålla de ytterligare bestämmelser angående

områdenas bebyggande eller användning i övrigt som finnas erforderliga.

26

Stadsplan antages av stadsfullmäktige; dock äga fullmäktige i

den omfattning som prövas lämplig uppdraga åt byggnadsnämnden att i

fullmäktiges ställe antaga sådan plan.

Planen skall för att bliva gällande fastställas av länsstyrelsen. Läns­

styrelsen äger, om särskild anledning därtill föreligger, underställa

planen Konungens prövning. Är planen av större omfattning eller eljest

av större allmän betydelse eller har i ärendet uppkommit fråga vars

avgörande enligt denna lag ankommer på Konungen, skall underställ­

ning alltid ske.

Vad nu sagts gäller ock änd ring av stadsplan.

27 § Finnes för stads ändamålsenliga utveckling eller till främjande av

betydande allmänt intresse nödigt att stadsplan upprättas för visst områ­
de men underlåter staden att vidtaga härför erforderliga åtgärder, må
Konungen förelägga stadsfullmäktige viss tid inom vilken sådan plan

skall vara underställd Konungens prövning. Ställa stadsfullmäktige sig ej
föreläggandet tU l efterrättelse, äger Konungen på stadens bekostnad låta

upprätta och, efter hörande av stadsfullmäktige och dem frågan eljest
rör, fastställa stadsplan för området.

Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning med avseende å ändring

av stadsplan.

Om tomtindelning

28 § Byggnadskvarter skall indelas till tomter sålunda att det kan
ändamålsenligt bebyggas i överensstämmelse med stadsplanen .

29 § Tomtindelning bör såvitt möjligt ske i ett sammanhang för hela

kvarteret. Omfattar tomtindelning endast en del av ett kvarter, skall

iakttagas att återstoden kan indelas till lämpliga tomter.

30 § Tomtindelning av mark som ej varit föremål för dylik indelning
skall ske, när äg are av sådan mark begär det eller när byggnadsnämnden
så finner nödigt och m arkägare ej visar särskilt skäl till a nstånd.

31 §0 Tomtindelning må på begäran av markägare eller på byggnads­

nämndens föranstaltande ändras, om fastställd ändring av stadsplan

förutsätter ändring jämväl av tomtindelningen, så ock d är bebyggelsen å

två eller flera tomter är i behov av förny else, som icke lämpligen kan ske

^ Senaste lydelse 1959; 611.

2512

" Senaste lydelse 1959: 611.

¬

annorledes än i ett sammanhang, och den bestående tomtindelningen ut-

SFS 1971:1088

gör hinder för att marken inom kvarteret eller del därav utnyttjas på ett
ändamålsenligt sätt. I fråga om obebyggd mark må ändring av tomtindel­

ning äga rum när sådan påkallas av markägare eller av byggnadsnämn­
den, såvida ändringen kan antagas vara en förutsättning för att marken
eller angränsande mark i kvarteret inom skälig tid blir bebyggd på ett
ändamålsenligt sätt.

Ändring av tomtindelning må ock på begäran av markägare eller på

byggnadsnämndens eget föranstaltande äga rum, om därigenom bättre

överensstämmelse med bestående äganderättsförhållanden kan vinnas

utan avsevärd olägenhet.

Ej må tomtindelning ändras i andra fall än nu sagts, med mindre

ägarna av de tomter som beröras av ändringen äro ense därom och änd­
ringen finnes lämplig för ett ändamålsenligt utnyttjande av tomterna.

32 § Kostnaden för tomtindelning eller ändring därav skall bestridas

av staden. Markägare skall dock efter vad som prövas skäligt bekosta
ändring som han påkallat och som ej föranledes av ändring av stads­
planen eller annan av staden vidtagen åtgärd.

33 § Tomtindelning så ock ändring därav antages av byggnadsnämn­

den men skall för att bliva gällande fastställas av länsstyrelsen.

Om förbud mot nybyggnad m. m.

34 §10 Nybyggnad må ej företagas i strid mot stadsplan; dock må
Konungen medgiva undantag, när särskilda skäl äro därtill och en
ändamålsenlig användning av marken icke därigenom försvåras.

Enligt av Konungen meddelade föreskrifter må jämväl länsstyrelsen

eller annan myndighet som Konungen bestämmer medgiva undantag
från förbud som i första stycket sägs, när särskilda skäl äro därtill och

nybyggnaden ej avsevärt försvårar markens användning för det i planen
avsedda ändamålet,

35 § Har beslut fattats eller fråga väckts om antagande eller ändring

av stadsplan för visst område, skall angående förbud mot nybyggnad

inom området vad i 14 och 15 §§ stadgas äga motsvarande tillämpning.
Är nybyggnaden beroende av Konungens medgivande enligt 13 eller
34 §, skall dock jämväl fråga om undantag från förbud som nyss nämnts

prövas av Konungen.

36 §11 Befinnes stadsplan icke kunna fastställas eller ock böra i viss

del undantagas från fastställelse, äger Konungen eller, där fastställelse-
prövningen ankommer på länsstyrelsen, denna för viss tid meddela det

förbud mot nybyggnad som föranledes av omständigheterna.

10 Senaste lydelse 1959: 611.

11 Senaste lydelse 1959: 611.

2513

•;r'

¬

SFS 1971; 1088

Föreligger fråga om tillämpning av 27 §, äger Konungen ock förordna

om erforderligt nybyggnadsförbud.

37 §12 Inom byggnadskvarter vare nybyggnad icke tillåten å mark som

ej blivit indelad till tom ter.

Är fråga väckt om ändring av tomtindelning, må nybyggnad ej före­

tagas å mark som beröres därav innan frågan slutligt prövats.

Utan hinder av vad i första och andra styckena sägs må dock Konung­

en och, enligt av Konungen meddelade föreskrifter, myndighet som
Konungen bestämmer meddela tillstånd till nybyggnad, när särskilda

skäl äro därtill och nybyggnaden prövas ej medföra hinder för lämplig

tomtindelning inom kvarteret.

38 §12 Nybyggnad må ej företagas i strid mot tomtindelning eller å
fastighet som icke överensstämmer med tomtindelningen.

Ej heller må nybyggnad ske, innan skyldighet att anordna utfartsväg

och avlopp från fastigheten som enligt denna lag åligger ägar en eller att
utgiva det bidrag till kostnad för gata som belöper å fastigheten blivit

fullgjord eller nöjaktig säkerhet blivit ställd.

När särskilda skäl äro därtill, må Konungen och, enligt av Konungen

meddelade föreskrifter, myndighet som Konungen bestämmer medgiva

undantag från förbudet i första stycket.

39 §1^ Skjuter trappa från fastighet inom byggnadskvarter över gatu-
linjen, äger länsstyrelsen medgiva att den kvarstår å gatumarken under

viss tid eller tills vidare.

Har byggnad i annat fall uppförts så att den skjuter in på angränsan­

de mark och är enligt jordabalken ägaren ej skyldig att avträda den

mark som sålunda tagits i an språk, skall vad i 34, 38 och 158 §§ är före­
skrivet e j medföra hinder mot sådan ändring av byggnaden som är att
hänföra till nybyggnad. Ändringen må dock vidtagas, endast om ägaren
av den berörda marken medgiver det.

40 § Inom område som ingår i stadsplan må schaktning, fyllning,

trädfällning eller annan därmed jämförlig åtgärd icke vidtagas såvitt
åtgärden uppenbarligen är av beskaffenhet att kunna väsentligt försvåra

områdets användning för avsett ändamål.

Har med avseende å visst område beslut fattats eller fråga väckts

om antagande eller ändring av stadsplan eller har förbud mot nybygg­
nad meddelats enligt 36 §, äger länsstyrelsen, i den utsträckning som
föranledes av omständigheterna, stadga förbud mot åtgärd varom sägs
i första stycket.

Om avstående av mark m. m.'®

41 §12 I stadsplan ingående mark som är avsedd till gata eller annan
allmän plats äger staden lösa, när staden begär det.

12 Senaste lydelse 1970: 992.

12 Senaste lydelse 1970: 992.

11 Senaste lydelse 1970; 992.

1® Senaste lydelse 1965: 718.

2514

10 Senaste lydelse 1965: 718.

¬

Annan i stadsplan ingående mark som ej är avsedd för enskilt bebyg-

SFS 1971; 1088

gande äger staden lösa, såvitt markens användning för avsett ändamål
ej ändock kan anses säkerställd.

Är marken i stadens ägo, må staden lösa särskild rätt som besvärar

marken. Inlösen av särskild rätt till mark som avses i andra stycket
må dock ske endast under där angiven förutsättning.

41 a

Innehåller stadsplan bestämmelse att mark, som ej må lösas

enligt 41 § första stycket, skall kunna nyttjas för allmän trafikanlägg­
ning eller allmän ledning, skall på stadens yrkande servitut eller nytt­

janderätt upplåtas i den omfattning som erfordras för ändamålet. Kan

ägaren till följd av planen nyttja marken endast på sätt som står i up­
penbart missförhållande till dess tidigare värde, må han påfordra att
staden förvärvar rättighet som nu sagts. Staden äger bestämma om för­
värvet skall avse servitut eller nyttjanderätt.

42 § Ingår allmän väg i mark som enligt stadsplan är avsedd till gata
eller annan allmän plats eller till särskilt trafikområde som skall tillhöra

staden, skall vägmärken utan ersättning tillfalla staden i den mån den

tages i anspråk för avsett ändamål.

43 § Ingår enskild väg för två eller flera fastigheter i mark som enligt

stadsplan är avsedd till gata eller annan allmän plats, skall angående sta­

dens rättigheter och skyldigheter med avseende å vägmärken vad i 20 §
stadgas äga motsvarande tillämpning.

44 §18

44 a §10

45 §20 Finnes i samband med prövning av förslag till stads plan expro­
priation av viss i planen ingående mark böra ske enligt vad därom fin­

nes särskilt föreskrivet, må Konungen meddela fastställelse å planen

eller del därav under villkor att sådan expropriation kommer till stånd
inom viss tid, högst ett år; dock må, när synnerliga skäl äro därtill,
tiden förlängas med högst ett år i sänder. Intill dess expropriation skett
eller tiden därför gått till ända, må, nybyggnad ej utan Konungens till­
stånd företagas å den mark som omfattas av den villkorliga fastställel-
sen.

46 §21

47 §22 Tillhör enligt tomtindelning särskilda delar av tomt olika ägare
och har ej fastighetsbildning i överensstämmelse med tomtindelningen

kommit till stånd på grund av ansökan som gjorts senast ett år efter
tomtindelningens fastställande, är staden berättigad lösa tomtdelarna.

17 Senaste lydelse 1965: 718.

18 Paragrafen upphävd genom 1971: 916.

10 Paragrafen upphävd genom 1971: 916.

20 Senaste lydelse 1971: 916.

21 Paragrafen upphävd genom 1970: 992.

22 Senaste lydelse 1970: 992.

2515

¬

SFS 1971:1088

Har ansökan om fastighetsbildning i överensstämmelse med tomtin­

delningen gjorts innan staden med stöd av bestämmelserna i första styc­

ket väckt talan om inlösen, skall målet förklaras vilande till dess frågan
om fastighetsbildningen slutligt avgjorts. Bildas fastighet som överens­

stämmer med tomtindelningen, förfaller stadens talan.

När stad väckt talan om inlösen av tomt skall domstolen ofördröjli-

gen sända underrättelse därom till fastighetsbildningsmyndigheten.

48 § Skall mark enligt stadsplanen användas fÖr annat ändamål än

enskilt bebyggande och kan markens ägare till följd härav nyttja mar­
ken allenast på sätt som står i uppenbart missförhållande till dess tidi­
gare värde, vare staden skyldig att lösa marken.

När ett år förflutit från tomtindelnings fastställande, åligge lösnings­

plikt stad en jämväl beträffande tomtdel som ägaren kan nyttja allenast
på sätt som står i uppenbart missförhållande till markens värde.

Frågan huruvida lösningsplikt föreligger skall bedömas efter den fas­

tighetsindelning som gällde vid tiden för stadsplanens antagande, med

de ändringar av indelningen som skett för planens eller för tomtindel­
nings genomförande.

Om upplåt ande av gata eller annan allmän plats

49 § Iordningställande och upplåtande till allmänt begagnande av
gata eller annan allmän plats inom område som ingår i stadsplan an-

komme på staden.

50 §23 Ny gata skall upplåtas till allmänt begagnande i den mån be­

byggandet av fastigheter, som överensstämma med tomtindelning och

som enligt stadsplanen hava utgång till gat an, kvarter efter kvarter fort­
skrider från förut upplåten gata eller från allmän väg inom område som
i väsentlig utsträckning är bebyggt för bostads- eller industriändamål.
Härvid skall iakttagas, a tt varje gatudel som begränsas av två på varand­

ra följande tvärgators utdragna mittlinjer skall upplåtas, när antingen

fastigheter med en sammanlagd längd utmed gatudelen av minst en

tredjedel av de därvid befintliga gränslinjerna för byggnadskvarter eller

minst en tredjedel av de fastigheter som skola hava utgång till gatudelen
bebyggts i enlighet med stadsplanen, dock att, om dessförinnan be­
byggelse föreligger fastighet efter fastighet i följd från förut upplåten

gata eller från allmän väg inom område som nyss sagts, gatan skall upp­

låtas framför sålunda bebyggda fastigheter.

Har fastighet i enlighet med tomindelning belastats med servitut för

utgång till gata, skall såda n fastighet vid tillämpningen av första stycket

anses som bebyggd så snart härskande fastighet blivit bebyggd enligt

planen.

Skall redan nu befintlig gata vidgas, åligger det staden att till all­

mänt begagnande u pplåta gatans nya del i den mån med tomtindelning

överensstämmande fastigheter som enligt stadsplanen hava utgång till
gatan bebyggts i enlighet med pl anen.

2516

Senaste lydelse 1970: 992.

¬

51 §24 Torg, park eller annan sådan allmän plats skall till den del den

SFS 1971:1088

icke är att anse som gata upplåtas till allmänt begagnande, när fastighe­
ter, som överensstämma med tomtindelning, eller specialområden med

en sammanlagd längd utmed platsen av minst två tredjedelar av de där­

vid befintliga gränslinjerna för byggnadskvarter och specialområden be­

byggts i enlighet med stadsplanen eller eljest väsentligen tagits i anspråk

för där angivet ändamål.

52 §23 När gata upplåtes till allmänt begagnande, skall den till bredd
och höjdläge överensstämma med stadsplanen; dock äger länsstyrelsen på

framställning av staden medgiva avvikelse härifrån tills vidare eller
under viss tid, om den allmänna samfärdseln och hälsovården ändock

kunna behörigen tillgodoses.

Vid upplåtandet skall gatan vara försedd med beläggning efter be­

hovet och ortens sed samt med erforderliga gångbanor och nödig anord­

ning för vattnets avrinnande. Plantering eller annan särskild anordning,

varmed gatan skall vara försedd enligt stadsplanen, skall såvitt möjligt ut­

föras i samband med gatans iordningställande men eljest så snart ske

kan efter dess upplåtande.

Vad nu sagts om gata äger motsvarande tillämpning med avseende å

annan allmän plats.

53 §26 Skall enligt stadsplan trafikled anordnas till eller genom special­

område och kunna staden och den som förfogar över området ej enas

om de åtgärder som böra vidtagas, äger Konungen förordna härom.

Den som förfogar över området är pliktig att deltaga i kostnaden för

trafikledens anordnande i den mån han kan anses hava nytta av denna.
I kostnaden inräknas ersättning för intrång som genom trafikleden till­

skyndas honom. Uppstår tvist om skyldighet att deltaga i kostnaden,

skall tvisten på talan av endera parten avgöras av fastighetsdomstolen.
Kostnaden i sådant mål skall gäldas av staden, såvitt ej med hänsyn

till omständigheterna annat finnes skäligt.

54 §27 Vill ägare av fastighet inom byggnadskvarter verkställa ny­

byggnad därå innan gata, till vilken fastigheten enligt stadsplanen har ut­

gång, blivit upplåten till allmänt begagnande och allmän avloppsledning

anlagts, skall han anordna utfartsväg och nödigt avlopp från fastighe­

ten. I den mån staden förfogar över erforderlig obebyggd mark som

enligt stadsplanen är avsedd till gata eller annan allmän plats vare sta­
den pliktig att utan ersättning låta marken nyttjas för ändamålet.

55 §28 Är kronan efter vad i lagen om allmänna vägar sägs väghållare
i stad, skall vad ovan i 49, 50, 52 och 53 §§ stadgas om ansvarighet för

staden att såsom gata iordningställa och upplåta allmän väg avse kro nan,

med iakttagande att framställning varom i 52 § första stycket sägs må

göras såväl av kronan som av staden. Kostnad, som föranledes av att

24 Senaste lydelse 1970: 992.

23 Senaste lydelse 1955: 316.

26 Senaste lydelse 1971: 537.

27 Senaste lydelse 1970: 992.

28 Senaste lydelse 1955; 316.

2517

159—SFS 1971

¬

SFS 1971:1088

gatan enligt stadsplanen bygges till större bredd eller med dyrbarare

utförande i övrigt än som betingas av trafiken, skall dock gäldas av

staden, om ej Konungen annorlunda förordnar.

Om ersättning för gatumark

56 §29 Ägare av fastighet som är belägen vid gata och som överens­

stämmer med tomtindelning är skyldig att ersätta staden värdet av gatu-

marken framför fastigheten intill gatans mitt, dock ej till större bredd än

fem åttondelar av den enligt s tadsplanen vid gatans upplåtande till all­

mänt begagnande tillåtna högsta hushöjden å fastigheten.

Är fastigheten belägen vid gatu kors, omfattar ersättningsskyldigheten

tillika den del av gatukorset som inneslutes av den i första stycket an­
givna gatumarkens u tdragna gränslinjer och är belägen inom ett avstånd

från fastighetens sida eller hörn, motsvarande fem åttondelar av den i
första stycket angivna hushöjden.

57 §99 Ingår i gata allmän väg eller ock vägmark som staden jämlikt

43 § nyttjar, skall fastighetsägarens ersättningsskyldighet enligt 56 §

första stycket begränsas till värdet av gatumarken framför fastigheten

intill gatans mitt, minskad med halva ar ealen av vägmärken.

Ingår vägmark som avses i första stycket i gatukors och finnes den

areal gatumark som återstår i korset efter avdrag av vägens areal vara
mindre än den areal som ägarna av fastigheterna vid kors et jämlikt 56 §
andra stycket skola sammanlagt ersätta, jämkas ersättningsskyldigheten

för fastigheterna så att den sammanlagt ej överstiger värdet av nämnda

återstående areal.

Vad i första och andra styckena sägs avser icke allmän väg som efter

det att denna lag trätt i kraft eller, om väghållningen i staden dessför­
innan övertagits av kronan, sedan så skett byggts inom område som in­
går i stadsplanen.

58 §91 Ersättning varom i 56 och 57 §§ sägs skall beräknas efter me­

delvärdet å all gatumarken framför fastigheten eller, i fråga om gatu­
kors, å den mark som ingår i gatukorset; dock skall vägmark som avses

i 57 § första stycket icke tagas i beräkning. Värdet av själva marken
skall, efter de grunder vilka gälla för uppskattning av gatumark som
avstås till staden, uppskattas utan hänsyn till kostnad som staden vid-

känts för markens iordningställande.

59 §32 Därest så finnes lämpligt, må länsstyrelsen på framställning av

staden besluta, att gatumarksersättning som enligt 56—58 §§ samman­
lagt belöper på fastighetsägarna inom visst område skall fördelas mellan

dem och i förekommande fall ägarna till annan eller andra inom sam­
ma område belägna fastigheter, som ej hava egen grä ns mot gata, efter

omfattningen av den enligt stadsplanen å fastigheterna medgivna be­

byggelsen eller efter fastighe ternas storlek eller annan skälig grund.

29 Senaste lydelse 1970: 992.

90 Senaste lydelse 1970; 992.

93 Senaste lydelse 1970: 992.

2518

92 Senaste lydelse 1970: 992.

¬

Äro synnerliga skäl därtill, äger Konungen förordna om ändring i

SFS 1971; 1088

beslutet efter vad som prövas skäligt.

Beslut enligt första eller andra stycket må ej avse gata eller del därav

som vid beslutets meddelande är eller lagligen skolat vara upplåten till

allmänt begagnande.

60 §3^ Svarar den fördel som genom gata beredes fastighet icke mot

den ersättningsskyldighet som enligt 56—58 §§ eller 59 § åligger fastig­

hetens ägare, jämkas ersättningen med hänsyn därtill.

61 §34 Har markägare utan lösen till staden överlåtit gatumark fram­

för fastighet eller i gatukors, eller har staden samtidigt varit ägare av

både den i fastigheten ingående kvartersmarken och gatumarken efter det

gatumarken blivit i stadsplan upptagen såsom sådan, vare fastighetens
ägare fri från skyldighet att utgiva ersättning intill värdet av samma

mark.

62 §35 Skall gata vidgas, vare den som äger fastighet vid någondera
sidan av gatan skyldig att ersätta staden skillnaden mellan de ersättnings­

belopp som med tillämpning av 56—58 §§ åvila fastighetsägare före och

efter vidgningen; dock skall medelvärdet å all mark framför fastigheten

eller i gatukorset beräknas efter medelvärdet å den mark som erfordras
för vidgningen, och må den fastighetsägarna å ömse sidor åvilande er­

sättningsskyldigheten sammanlagt icke avse högre belopp än som motsva­

rar värdet av sistnämnda mark.

Vid bestämmandet av ersättningsskyldigheten skola i övrigt 60 och

61 §§ äga motsvarande tillämpning.

Har enligt 59 § särskild grund fastställts för fördelning av ersättning

för gatumark, skall utan hinder därav den ökning av gatumarksersätt-

ning som föranledes av gatans vidgning gäldas enligt bestämmelserna i

första stycket, såvitt ej Konungen på framställning av staden annor­

lunda förordnar.

63 §35 Skyldighet att erlägga ersättning för gatumark inträder i mån

av gatas upplåtande till allmänt begagnande. Vad sålunda stadgats skall
äga motsvarande tillämpning i fråga om skyldighet att erlägga ersätt­

ning för gatumark efter gatas vidgning.

Ersättningsskyldigheten skall fullgöras vid anfordran. Vill fastighets­

ägare erlägga ersättning för gatumark genom avbetalningar, vare han
dock berättigad därtill, om nöjaktig säkerhet ställes. Avbetalning skall
ske med minst en tiondel årligen. A oguldet belopp skall enligt sta dens

bestämmande gäldas skälig ränta från den dag då kiav på ersättning

framställts. Prövas nu stadgade villkor alltför betungande för fastighets­
ägaren, äger länsstyrelsen medgiva den lättnad som påkallas av om­

ständigheterna.

53 Senaste lydelse 1970: 992.

S'l Senaste lydelse 1970: 992.

35 Senaste lydelse 1970: 992.

30 Senaste lydelse 1970: 992.

2519

¬

SFS 1971: 1088

64 §3^ Sedan stadsplan blivit fastställd, äger staden, ändå att ersätt­

ningsskyldighet enligt 63 § ej inträtt, påkalla fastställande av den ersätt­
ning fastighetsägare skall gälda för gatumark.

Vill, innan tomtindelning inom visst byggnadskvarter skett, staden att

den ersättningsskyldighet för värdet av gatumark, som jämlikt 56—

58 §§ eller 62 § första stycket kan komma att åläggas fastighetsägare
inom kvarteret, skall bestämmas, må det ske. Sedan tomtindelning skett,
skall ersättningsbeloppet fördelas mellan fastighetsägarna jämlikt 56—

59 §§ eller 62 § första stycket, varefter, om fall som avses i 60 eller 61 §
är för handen, där föreskriven jämkning skall ske.

Vid bestämmande av ersättning enligt andra stycket första punkten

skall vad eljest stadgas om fastighet och fastighetsägare gälla om kvar­

tersmark och ägare av sådan mark.

65 §38 Tvist om ersättning för gatumark prövas av fastighetsdomstolen

på talan av endera parten. Kostnaden i sådant mål skall gäldas av sta­

den, såvitt ej med hänsyn till omständigheterna annat finnes skäligt.

66 §39 Då ersättning för gatumark blivit bestämd, vare ny ägare av

kvartersmark, som berörts av åtgärden, bunden i samma omfattning
som förre ägaren.

Om ersättning för gatubyggnadskostnad

67 §^9 Stadsfullmäktige må för staden i dess helhet eller för viss del

därav meddela bestämmelser om skyldighet för ägare av fastighet som
överensstämmer med tomtindelning att bidraga till kostnaden för iord­

ningställande av gata {gatubyggnadskostnad).

Bestämmelserna skola underställas Konungens prövning, såframt på

fastighetsägare lägges skyldighet som tidigare icke ålegat honom.

68

Bestämmelser om bidrag till gatubyggnadskostnad skola an­

giva grunderna för beräkning av den kostnad som skall påföras fastig­
hetsägarna och för kostnadens fördelning mellan dem samt tid och
ordning för ersättningens erläggande. Vid grundernas bestämmande
skall iakttagas:

1. Ersättningsskyldighet må ej åläggas fastighetsägare beträffande gata

eller del därav vars anläggning påbörjats framför fastigheten då fråga

angående bestämmelser om bidrag till gatubyggnadskostnad väcktes hos

stadsfullmäktige.

2. Ersättningsskyldighet må ej avse gata eller del därav som lagligen

skolat vara upplåten till allmänt begagnande vid tid som under 1 sägs.

3. A fastighetsägare må ej läggas kostnad som utan motsvarande för­

del för fastighets bebyggande föranledes av att gatas höjdläge skall i
väsentlig mån avvika från markens naturliga höjdläge eller av att gatas

37 Senaste lydelse 1970: 992.

38 Senaste lydelse 1971: 537.

3'J Senaste lydelse 1970: 992.

-10 Senaste lydelse 1970: 992.

2520

"il Senaste lydelse 1970: 992.

¬

anläggning eljest på grund av särskilda omständigheter ställer sig mer

SFS 1971:1088

än vanligt kostsam.

4. Fastighetsägare må icke belastas med gatubyggnadskostnad i större

omfattning än som gäller i fråga om honom åliggande skyldighet att

ersätta gatumark; dock må kostnad uttagas för iordningställande av

vägmark såsom gata eller av gatumark som avses i 61 §, oaktat ersätt­
ningsskyldighet som nyss nämnts icke föreligger beträffande marken.

5. Utan hinder av vad under 4 sägs må den gatubyggnadskostnad, som

skulle sammanlagt belöpa å fastighetsägarna inom visst område, förde­

las mellan dem efter omfattningen av den enligt stadsplanen å fastig­
heterna medgivna bebyggelsen ell er efter fastigheternas storlek eller an­

nan skälig grund.

6. Är inom gatudel, som begränsas av två på varandra följande tvär­

gators utdragna mittlinjer, gatubyggnadskostnaden icke överallt den­

samma, skall ersättningen beräknas efter den genomsnittliga kostnaden.

7. Till grund för bestämmande av gatubyggnadskostnad må, i stället

för vad under 5 och 6 sägs, läggas på tidigare erfarenhet stödda beräk­
ningar av vad gata under likartade förhållanden betingar i anläggning.

8. Därest nuvarande eller föregående ägare av fastighet mot vederlag

helt eller delvis vunnit befrielse från deltagande i kostnad för anlägg­

ning av gata, skall hänsyn tagas härtill.

9. Fastighetsägarnas åligganden skola städse motsvara skäliga anspråk

på rättvisa och billighet.

69 §"^2 Svarar den fördel som genom gatas iordningställande beredes
fastighet icke mot den skyldighet som enligt bestämmelser om bidrag till
gatubyggnadskostnad åvilar fastighetens ägare, jämkas ersättningen med
hänsyn därtill.

Beträffande tvist om bidrag till gatubyggnadskostnad skall vad i 65 §

stadgas äga motsvarande tillämpning.

Särskilda bestämmelser om marks avstående och iordningställande i vi ssa fall

70 §^3 Lägges stadsplan över område i en ägares hand, må Konungen

på ansökan av staden vid planens fastställande förordna, att mark som

för områdets ändamålsenliga användning erfordras till gata eller annan

allmän plats eller till allmän byggnad skall utan ersättning tillfalla sta­
den, i den mån det med hänsyn till den nytta ägaren kan förväntas få

av planens genomförande och övriga omständigheter prövas skäligt. Den
mark som förordnandet avser skall angivas till läge och gränser. Mar­
ken skall avträdas, när staden behöver taga den i anspråk för avsett

ändamål.

När fråga väckts om tillämpning av vad i första stycket sägs, skall

byggnadsnämnden göra anmälan därom hos inskrivningsmyndigheten

för anteckning i fastighetsboken; och vare överlåtelse av mark som

äger rum efter det sådan anmälan inkommit ej hinder för förordnande
om markens avstående till staden.

Senaste lydelse 1970: 992.

43 Senaste lydelse 1971: 537.

2521

¬

SFS 1971:1088

Vid fastställande av ändring av stadsplan äger Konungen på ansökan

av staden, om synnerliga skäl äro därtill, förordna att mark som avståtts

enligt första stycket skall utbytas mot annan mark, såvitt det kan ske

utan förfång för ägaren.

71 §•" Den som fått avstå mark enligt 70 § skall frigöra den från in­

teckning och annan särskild rätt, som gäller däri. Kan detta icke ske,
vare han pliktig att hålla staden skadeslös.

Finnes å marken, då den avträdes, byggnad, stängsel, växande skog,

plantering eller annat av beskaffenhet att kunna hänföras till den fasta
egendomen, vare staden skyldig a tt utgiva ersättning därför.

Beträffande tvist om ersättningen skall vad i 65 § stadgas äga mot­

svarande tillämpning.

72 §^'5 Ägare av fastighet inom område, beträffande vilket förordnan­

de enligt 70 § meddelats, vare ej skyldig a tt utgiva ersättning för gatu-

mark.

73 §•'0 I förordnande som avses i 70 § må Konungen, i den mån så

prövas skäligt, på stadens begäran föreskriva, att områdets ägare skall
vara pliktig att i den ordning Konungen bestämmer bekosta anläggning
av gator samt anordningar för vattenförsörjning och avlopp inom om­
rådet.

Om underhäll av gata m. m.

74

Underhåll av gata eller annan allmän plats åvilar staden.

Är kronan väghållare i stad, skall underhållet av allmän väg som upp­

låtits till gata åvila kronan, dock med den begränsning som avses i

55 §. Samma lag vare i fråga om gata som förklarats tillika vara allmän

väg.

Om ersättning för skada vid stadspl ans genomförande

75 §^8 Varder vid ge nomförandet av stadsplan område, som varit av­
sett till allmän samfärdsel, helt eller delvis använt för annat ändamål

eller ändrat till sitt höjdläge, och uppstår därigenom skada för ägare av
invid liggande mark eller byggnad d ärå eller för den som har nyttjande­
rätt till marken eller byggnaden eller för innehavare av servitut som
vilar å marken, är staden pliktig a tt ersätta skadan.

Tvist om ersättning enligt första stycket prövas av fastighetsdomsto­

len.

Senaste lydelse 1949: 666.

-IS Senaste lydelse 1970; 992.

10 Senaste lydelse 1955: 316.

17 Senaste lydelse 1955: 316.

2522

18 Senaste lydelse 1971: 537.

¬

in. Om tillämpning i vissa fall av by ggnadsplan

SFS 1971:1088

76

Om särskilda skäl äro därtill äger länsstyrelsen förordna, att

vad i denna lag med avseende å landet är stadgat om byggnadsplan
skall tills vi dare äga tillämpning inom visst o mråde som hör till st ad.

IV. Om uto mplansbestämmelser

77

Utomplansbestämmelser utfärdas av Konungen för riket i dess

helhet eller viss del därav men ägo. tillämpning blott där särskilt förord­

nande härom meddelats.

Förordnande att bestämmelserna skola tillämpas å visst omr åde med­

delas av stadsfullmäktige, dock att förordnandet för att bliva gällande
skall fastställas av länsstyrelsen. Fullmäktige äga i den omfattning, som

prövas lämplig, uppdraga åt byggnadsnämnden att i fullmäktiges ställe
meddela dylikt förordnande. Där så uppenbarligen är påkallat, äger ock

länsstyrelsen efter fullmäktiges hörande meddela förordnande som nu
sagts.

Av Konungen beslutad ändring i gällande utomplansbestämmelser

skall, om Konungen så föreskrivit, träda i tillämpning utan särskilt för­

ordnande.

78

Utomplansbestämmelser må ej tillämpas i strid mot fastställd

generalplan.

79 §^2 Nybyggnad må ej företagas i strid mot utomplansbestämmel­
ser; dock må länsstyrelsen eller, enligt av Konungen meddelade före­
skrifter, annan myndighet som Konungen bestämmer medgiva undan­

tag, när särskilda skäl äro därtill.

80 §"2 Har beslut fattats eller fråga väckts att utomplansbestämmel­

ser skola tillämpas för visst område, skall angående förbud mot ny­

byggnad inom området vad i 14 och 15 §§ stadgas äga motsvarande
tillämpning.

V. Om förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret, luftfarten m. m.®^

81

I närheten av befästning eller statlig flygplats eller av annan

än staten tillhörig flygplats för allmänt bruk må ej nybyggnad företa­
gas, virkes- eller annat varuupplag, materialgård eller ljusanordning in­

rättas eller schaktning, fyllning eller därmed jämförlig åtgärd äga rum,

såframt därigenom befästningens eller flygplatsens användning för av-

"12 Senaste lydelse 1959: 611.

^0 Senaste lydelse 1959: 611.

Senaste lydelse 1959: 611.

Senaste lydelse 1959: 611.

Senaste lydelse 1959: 611.

Senaste lydelse 1958: 430.

Senaste lydelse 1959: 611.

2523

¬

i ' •>

v.;

SFS 1971:1088

sett ändamål försvåras eller eljest avsevärt men åsamkas försvaret eller
luftfarten; dock må länsstyrelsen medgiva undantag när synnerliga skäl
äro därtill.

Ej heller må utan länsstyrelsens medgivande nybyggnad äga rum in­

om område i närheten av atomreaktor eller annan atomenergianlägg­

ning, varest risk kan antagas föreligga f ör skadlig strålning från anlägg­
ningen.

82

Har beslut meddelats att anlägga eller utvidga befästning eller

statlig flygplats eller har tillstånd givits a tt anlägga eller utvidga annan
flygplats för allmänt bruk eller atomreaktor eller annan atomenergian­
läggning, äger länsstyrelsen förordna att vad i 8 1 § sägs skall äga mot­
svarande tillämpning. Sådant förordnande må ock meddelas, där avse­
värt men kan åsamkas försvaret genom bebyggelse eller inrättande av
varuupplag, materialgård eller ljusanordning i närheten av annan mili­

tär anläggning än befästning eller flygplats.

83

Innebär stadgandet i 81 § eller förordnande enligt 82 § hin­

der för att nybyggnad eller a nnan åtgärd vidtages i den omfattning eller

på det sä tt som eljest varit tillåtet och kan markens ägare till följd härav

nyttja marken allenast på sätt som står i uppenbart missförhållande till

dess tidigare värde, vare han berättigad till ersättning för den skada han
härigenom lider; kan marken av nämnda orsak överhuvud ej användas
för enskilt bebyggande och kan ägaren till följd härav nyttja marken
allenast på sätt nyss sagts, vare anläggningens ägare skyldig att lösa mar­

ken, där ej sådan skyldighet jämlikt 21 eller 48 § åligger staden.

Enahanda rätt till ersättning för skada tillkomme innehavare av sådan

nyttjanderätt eller annan särskild rätt till marken som upplåtits innan
inskränkningen i möjligheterna att nyttja marken inträdde.

Vad i fråga om ersättning avtalats eller uppenbarligen förutsatts skola

gälla mellan anläggningens ägare och markens ägare eller annan sak­
ägare gälle jämväl mot den som förvärvat sakägarens rätt till fastigheten
efter det inskränkningen i möjligheterna att nyttja marken inträdde.

84 § Har i fastställd generalplan eller stadsplan med hänsyn till an­

läggning, som avses i 81 § eller i förordnande enligt 82 §, blivit bestämt,

att mark skall användas för annat ändamål än enskilt bebyggande, och
har staden på grund av bestämmelserna i 21 eller 48 § löst marken, vare

staden, såvitt den kan nyttja marken allenast på sätt som står i uppenbart
missförhållande till den erlagda löseskillingen, berättigad till ersättning

av anläggningens äga re för sin förlust.

85 § Kan i fall som avses i 83 eller 84 § överenskommelse i ersätt­

ningsfrågan ej träffas, skola bestämmelserna i 23 § lända till efterrät­
telse; dock att vad där sägs om staden skall gälla anläggningens ägare.

Senaste lydelse 1958: 430.

2524

" Senaste lydelse 1959: 611.

¬

VI. Om sä rskilda åtgärder i vissa fall för regle ring av beb yggelsen

86

Finnes område som icke ingår i stadsplan eller byggnadsplan

böra särskilt skyddas med hänsyn till förefintlig från historisk eller

konstnärlig synpunkt värdefull bebyggelse, fasta fornlämningar eller
andra minnesmärken, äger länsstyrelsen förordna, att nybyggnad inom

området icke må företagas utan länsstyrelsens tillstånd. Ej må tillstånd
vägras, om avsevärt men därigenom tillskyndas markens ägare, utan att
skälig er sättning därför gives.

87 § Till förekommande av tätbebyggelse inom område som ej ingår

i stadspl an eller byggnadsplan äger Konungen meddela det förbud mot
nybyggnad eller de föreskrifter i övrigt som för ändamålet finnas er­
forderliga.

Föreskrift som i första stycket sägs må ej avse bebyggelse för jord­

brukets, fiskets, skogsskötselns eller därmed jämförligt behov.

SFS 1971:1088

Tredje avd. Bestämmelser för vissa stadsliknan de samhällen

88 § Vad i denna lag är stadgat för stad skall äga motsvarande till-

lämpning för köping.

Detsamma gälle i fråga om annat samhälle, där vid d enna lags ikraft­

trädande bestämmelserna för stad i stadsplanelagen den 29 maj 1931 (nr

142) sk ola tillämpas.

89

Beträffande samhälle som avses i 88 § skall den inskränkning

i fastighetsägares skyldighet att ersätta gatumark som enligt 57 och 62 §§
eller motsvarande äldre bestämmelser äger rum, därest i gatumarken
ingår allmän väg, ej gälla i det fall att vägen efter den 1 januari 1928

byggts inom område som ingår i stadsplanen.

90 § Konungen äger förordna, att vad i denna lag är stadgat för stad
skall äga motsvarande tillämpning för tätare befolkad ort på landet.

91 §00

92 §01

93 § Finnes vad i denna lag är stadgat för stad om iordningställande

och upplåtande till allmänt begagnande av gata eller annan allmän plats

vara oskäligt betungande för samhälle som avses i 88 eller 90 §, må

Konungen medgiva den lindring som prövas nödig.

94 § Finnes till följd av ändrade förhållanden tillämpning av vad i

denna lag är stadgat för stad icke vidare böra upprätthållas för samhälle
som avses i 88 § andra stycket eller 90 §, må Konungen förordna, att
sådan tillämpning skall upphöra.

58 Senaste lydelse 1964: 824.

5ö Senaste lydelse 1970: 992.

00 Paragrafen upphävd genom 1959: 611.

01 Paragrafen upphävd genom 1959: 611.

2525

¬

SFS 1971:1088

95 § I samhälle som avses i 88 eller 90 § skall den myndighet som
eljest utövar samhällets beslutanderätt äga den befogenhet som enligt

denna lag tillkommer stadsfullmäktige.

Fjärde avd. Bestämmelser för landet i övrigt

I. Om generalplan

96

Till ledning för närmare planläggning av bebyggelsen skall ge­

neralplan upprättas i den mån så erfordras.

97

Vad i 9 § andra, tredje och fjärde styckena samt 10—23 §§

stadgas om generalplan i stad skall äga motsvarande tillämpning beträf­
fande sådan plan på landet; och skall därvid vad som är stadgat om

stad och stadsfullmäktige gälla kommunen och kommunalfullmäktige.

98

99 §G5

100 §00

101 §07

102 §08

103 §00

104 §70

n. Om stadsplan

105 § Erfordras med avseende å tätare befolkad ort inom kommun på

landet att stadsplan upprättas för närmare reglering av bebyggelsen

men finnes med hänsyn till ortens förhållanden förordnande enligt 90 §

ej lämpligen böra meddelas, skall kommunen upprätta stadsplan för

orten.

106 §71 I fall som avses i 105 § skall vad i 25—75 §§ är stadgat äga

motsvarande tillämpning; och skall därvid vad som stadgats om stad
och stadsfullmäktige i stället gälla kommunen och kommunalfullmäk­

tige.

02 Senaste lydelse 1959: 611.

03 Senaste lydelse 1959: 611.

04 Paragrafen upphävd genom 1959: 611.

00 Paragrafen upphävd genom 1959: 611.

00 Paragrafen upphävd genom 1959: 611.

07 Paragrafen upphävd genom 1959: 611.

08 Paragrafen upphävd genom 1959: 611.

00 Paragrafen upphävd genom 1959: 611.

70 Paragrafen upphävd genom 1959: 611.

2526

71 Senaste lydelse 1959: 611.

¬

Finnes vad i denna lag är stadgat för stad om iordningställande och

upplåtande till allmänt begagnande av gata eller annan allmän plats

vara oskäligt betungande fÖr kommunen, må Konungen medgiva den
lindring som prövas nödig.

SFS 1971:1088

in. Om byggnadsplan

107 §"^2 pjar tätbebyggelse uppkommit eller kan sådan bebyggelse

väntas uppkomma å viss ort, och föranleda ej omständigheterna till att

stadsplan upprättas, skall genom kommunens försorg byggnadsplan

upprättas, i den mån sådan plan finnes erforderlig för reglering av be­
byggelsen.

Byggnadsplan skall utmärka och till gränserna angiva de för olika

ändamål avsedda områden som ingå i pla nen, såsom byggnadsmark samt
vägar och andra allmänna platser. I den mån så erfordras skola jämväl
höjdlägen angivas.

Erfordras särskilda bestämmelser angående områdenas bebyggande

eller användning i övrigt, skola sådana bestämmelser intagas i planen.

108 §•'•2 Byggnadsplan antages av kommunalfullmäktige men skall

för att bliva gällande fastställas av länsstyrelsen. Fullmäktige äga i den
omfattning som prövas lämplig uppdraga åt byggnadsnämnden att i
fullmäktiges ställe antaga byggnadsplan.

Underlåter kommun att vidtaga erforderliga åtgärder för upprättande

av byggnadsplan, där sådan erfordras, må länsstyrelsen efter kommu­
nalfullmäktiges hörande låta upprätta samt, sedan tillfälle givits full­

mäktige och dem frågan eljest rör att yttra sig, fastställa byggnadsplan

för det område varom fråga är.

Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning med avseende å ändring

av byggnadsplan.

109 §'''^ Har fråga väckts om upprättande av byggnadsplan för visst

område eller om ändring av sådan plan, äger länsstyrelsen för viss tid,

högst ett år, förordna, att nybyggnad inom området icke må företagas.
Länsstyrelsen må förlänga förbudets giltighetstid med högst två år i

sänder.

Från förbud som i fö rsta stycket sägs må undantag medgivas av läns­

styrelsen och, enligt av Konungen meddelade föreskrifter, av annan

myndighet som Konun gen bestämmer.

Finner länsstyrelsen byggnadsplan icke kunna fastställas eller ock

böra i viss del undantagas från fastställelse, äger länsstyrelsen fö r viss tid
meddela det förbud mot nybyggnad som föranledes av omständigheter­
na.

110 §"5 Nybyggnad må ej företagas i strid mot byggnadsplan; dock

må länsstyrelsen medgiva undantag, när särskilda skäl äro därtill och

'2 Senaste lydelse 1959; 611.

•^3 Senaste lydelse 1959: 611.

Senaste lydelse 1959: 611.

Senaste lydelse 1959: 611.

2527

¬

SFS 1971:1088

nybyggnaden ej avsevärt försvårar markens användning för avsett ända-

j;:j

mål.

v:

Därest så finnes påkallat, äger länsstyrelsen förordna, att nybyggnad

i|i|

inom område som ingår i byggnadsplan ej må företagas utan tillstånd av

,t I

länsstyrelsen, innan vägar, vattenförsörjning och avlopp för området an-

! I

ordnats i erforderlig mån.

' i

Konungen äger förordna att undantag från förbud, som avses i första

i '

och andra styckena, må i enlighet med Konungens närmare förskrifter

meddelas jämväl av annan myndighet än länsstyrelse,

j

Beträffande område som ingår i byggnadsplan eller med avseende å

I

vilket förbud mot nybyggnad meddelats enligt 109 § äger länsstyrelsen, i
den utsträckning som föranledes av omständigheterna, stadga förbud
mot schaktning, fyllning, trädfällning eller annan därmed jämförlig åt­
gärd.

111 §'ö Kostnaden för upprättande av byggnadsplan skall förskju­

tas av kommunen. Ägare av mark som ingår i planen vare, därest planen

för honom medför avsevärd nytta, skyldig att återgälda kommunen så

stor del av kostnaden som svarar mot hans del av planområdets areal.

Föranleda särskilda omständigheter att vad som sålunda belöper å

markägare icke står i skäligt förhållande till den nytta han har av pla­

nen, skall beloppet i e rforderlig mån sänkas eller höjas.

Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning be­

träffande ändring av byggnadsplan.

Det ankommer på länsstyrelsen att meddela beslut i de hänseenden

som avses i fö rsta och andra styckena.

112 § Mark som enligt byggnadsplan är avsedd till väg eller annan all­

män plats må, i den mån den till följd av nybyggnad erfordras för sam­

färdseln inom området, utan ersättning tagas i anspråk och nyttjas för

det avsedda ändamålet, såvitt marken är obebyggd och vid planens fast­
ställande tillhörde antingen den fastighet, å vilken nybyggnaden före­

tagits eller från vilken efter fastställandet mark för byggnaden upplåtits,

eller ock annan fastighet som hade samma ägare.

113 §^''' Lägges byggnadsplan över område i en ägares hand, må läns­

styrelsen vid planens fastställande förordna, att ägaren skall, ändå att

112 § ej är tillämplig, utan ersättning upplåta obebyggd mark, som för

områdets ändamålsenliga användning erfordras till väg eller annan all­

män plats, i den mån det med hänsyn till den nytta ägaren kan förvän­

tas få av planens genomförande och övriga omständigheter prövas skä­

ligt. Den mark som förordnandet avser skall angivas till läge och grän­
ser. Marken skall upplåtas, när den behöver tagas i anspråk för avsett
ändamål.

Väckes hos kommunens fullmäktige fråga att gÖra framställning om

förordnande som i första stycket sägs, skall byggnadsnämnden göra an­

mälan därom hos inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighets­
boken; och vare överlåtelse av mark som äger rum efter det sådan an-

Senaste lydelse 1959: 6 11.

2528

77 Senaste lydelse 1971; 53 7.

¬

mälan inkommit ej hinder för förordnande om markens upplåtande.

SFS 1971: 1088

Uppkommer fråga om förordnande enligt första stycket hos länssty­
relsen, har denna att fullgöra den nu stadgade anmälningsskyldigheten.

Äro synnerliga skäl därtill, må länsstyrelsen i samband med ändring

av byggnadsplan besluta om jämkning i förordnande som avses i första

stycket, såvitt det kan ske utan förfång för ägaren.

114 § Om rätt att i vissa an dra fall än som avses i 112 och 113 §§ taga

i anspråk mark, som enligt byggnadsplan är avsedd till väg e ller annan
allmän plats, stadgas i lagen om allmänna vägar och lagen om enskilda

vägar.

115 § Nyttjanderätt till m ark enligt 112 eller 113 § gälle f ramför an­

nan rätt till marken som uppkommit efter byggnadsplanens faststäl­
lande.

Lägges stadsplan över mark som avses i 112 eller 113 §, må

Konungen på ansökan av kommunen eller samhället förordna, att mar­

ken utan ersättning skall tillfalla kommunen eller samhället.

116

Har i byggnadsplan bestämts att mark skall användas till väg

eller annan allmän plats utan att skyldighet att upplåta marken förelig­
ger enligt 112 eller 113 §, och kan markens ägare till följd av vad så­
lunda bestämts nyttja marken allenast på sätt som står i uppenbart miss­

förhållande till dess tidigare värde, vare han berättigad till ersättning

för den skada som han härigenom lider. Samma lag vare om innehavare
av sådan nyttjanderätt eller annan särskild rätt till marken som upp­

låtits innan byggnadsplanen fastställdes. Skyldighet att svara för ersätt­

ningen åligger i fråga om mark, som är avsedd till allmän väg, kronan

samt beträffande annan mark vägförening, inom vars område marken är

belägen. Finnes ej vägförening när fråga uppkommer om ersättning i fall

som sist nämnts, skall länsstyrelsen föranstalta om sådan förenings bil­

dande.

Ersättningen skall bestämmas att utgå med visst årligt belopp, med rätt

för såväl den ersättningsskyldige som markens ägare eller annan sakägare

att i händelse av ändrade förhållanden eller sedan tio år förflutit från det
ersättningen senast bestämts erhålla ny p rövning av beloppet. Vad i f rå­

ga om ersättning avtalats eller uppenbarligen förutsatts skola gälla mel­

lan den ersättningsskyldige och sakägare gälle jämväl mot den som efter

byggnadsplanens fastställande förvärvat sakägarens rätt till marken.

Frågan huruvida ersättningsplikt föreligger skall bedömas med hänsyn

till den fastighetsindelning som gällde vid tiden för byggnadsplanens

fastställande, med de ändringar av indelningen som skett för planens
genomförande.

117 § Kan i fall som avses i 116 § överenskommelse i ersättningsfrå­

gan ej träffas, skall vad i 23 § är stadgat äga motsvarande tillämpning.

118 § Ej må mot ägarens bestridande i byggnadsplan bestämmas att

mark skall användas för annat ändamål än till enskilt bebyggande, väg

78 Senaste lydelse 1954: 198.

2529

¬

SFS 1971; 1088

eller annan allmän plats, med mindre ägaren tillförsäkras ersättning för
skada som han lider genom att han till följd av planen kan nyttja mar­

ken allenast på sätt som står i uppenbart missförhållande till markens
värde. Om markägaren så fordrar, skall, innan byggnadsplan fastställes,

för gäldande av ersättningen ställas säkerhet som länsstyrelsen prövar be­

tryggande. Från ställande av säkerhet vare kronan fri.

Utan hinder av vad nu sagts må, med iakttagande att behovet av

vägar och andra allmänna platser främst tillgodoses, bestämmas att mark
inom område som är i en ägares hand skall användas för allmän bygg­

nad som erfordras för området, i den mån det med hänsyn till den nytta

ägaren kan förväntas få av planens genomförande och övriga omständig­

heter prövas skäligt.

Mark som i byggnadsplan avsetts för annat ändamål än väg eller an­

nan allmän plats må ej fördenskull tagas i anspråk för ändamålet utan
medgivande av markens ägare.

IV. Om utomplansbestämmelser

119 §'ö Beträffande utomplansbestämmelser på landet skall vad i 77-

80 §§ är stadgat äga motsvarande tillämpning; och skall vad där sägs om

stadsfullmäktige gälla kommunalfullmäktige.

120 §80

V. Om förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret, luftfarten m. m.®^

121 §8- Inom område med stadsplan, byggnadsplan eller utomplans­

bestämmelser skall vad i 81—85 §§ är stadgat äga motsvarande tillämp­
ning.

Beträffande annat område äger länsstyrelsen föreskriva, att vad i 81 §

är stadgat skall lända till efterrättelse, ävensom meddela sådant förord­

nande som avses i 82 §; och skall i sådant fall vad i 83—85 §§ är

stadgat äga motsvarande tillämpning inom området.

VI. Om särskilda åtgärder i vissa fal l för reglering av bebyggelsen

122 §83 Vad i 86 och 87 §§ stadgas skall äga motsvarande tillämp­

ning på landet.

123 §84

•o Senaste lydelse 1959: 611.

80 Paragrafen upphävd genom 1959: 611.

81 Senaste lydelse 1958: 430.

81! Senaste lydelse 1959: 611.

83 Senaste lydelse 1964: 824.

2530

8-1 Paragrafen upphävd genom 1964: 824.

¬

124 §85

SFS 1971:1088

125 §80

Femte avd. Gemensamma bestämmelser för stad och landet

I. Om regionplan

126 § Finnes för två eller flera städer, samhällen som avses i 88

och 90 §§ eller landskommuner gemensam planläggning böra i ett eller

flera hänseenden äga rum beträffande grunddragen för markens använd­

ning, såsom i fråga om viktigare trafikleder, flygplats, områden för tät­
bebyggelse och områden för friluftsliv samt anläggningar för vattenför­

sörjning och avlopp, skall regionplan upprättas.

Erfordras närmare bestämmelser angående användningen av område

som omfattas av regionplan, skall planen innehålla sådana bestämmelser.

127 § Har fråga väckts om upprättande av regionplan, skall läns­

styrelsen efter erforderlig utredning överlämna handlingarna i ärendet

jämte eget yttrande till Konungen.

Konungen bestämmer därefter, huruvida regionplan skall finnas, an­

gående regionplaneområdets omfattning och i vilka hänseenden gemen­
sam planläggning skall äga rum.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning med avseende å upp­

hävande eller ändring av vad sålunda bestämts.

128 §87 Har Konungen förordnat att regionplan skall finnas, skola

för handläggning av frågor rörande planen de kommuner och samhällen
som beröras av denna bilda regionplaneförbund.

Beträffande sådant förbund skall, med de avvikelser som följa av vad

i denna lag stadgas, lagen om kommunalförbund äga tillämpning.

För handläggningen av frågor om regionplan för kommunerna i

Stockholms län finnas särskilda bestämmelser.

129 §88 En ledamot av förbundsfullmäktige, tillika ordförande, skall

jämte ersättare för honom förordnas av Konungen. Övriga ledamöter

i förbundsfullmäktige skola utses av förbundets medlemmar till det an­
tal för varje medlem som bestämmes i förbundsordningen.

Kan enighet icke uppnås angående förbundsordningen eller ändring

av denna, skall länsstyrelsen besluta därom.

130 § Kan regionplan komma att beröra kommuner eller samhällen

inom två eller flera län, må Konungen bestämma, act länsstyrelsen i ett
av länen skall taga den befattning med upprättande av regionplan och
övriga med planen sammanhängande frågor som ankommer på länssty­

relse.

85 Paragrafen upphävd genom 1964; 824.

88 Paragrafen upphävd genom 1959: 611.

87 Senaste lydelse 1968; 597.

88 Senaste lydelse 1959: 611.

2531

¬

SFS 1971: 1088

131

Regionplan fastställes av Konungen, sedan förslag därtill upp­

rättats av förbundsstyrelsen och antagits av förbundsfullmäktige. Har
avvikande mening uttala ts inom styrelsen eller fullmäktige eller har för­

bundsmedlem framställt erinran mot förslaget, äger Konungen göra den

avvikelse från detta som med hänsyn till sålun da yppad mening må an­

ses befogad.

Vad nu sagts gäller ock i fråg a om ändring av regionplan.

132

Kostnaderna för upprättande eller ändring av regionplan samt

för regionplaneförbunds verksamhet i övrigt skola, intill dess planen
fastställts, förskjutas av förbundsmedlemmarna eller av statsmedel enligt

vad Konungen på förslag av förbundsfullmäktige bestämmer.

Kostnaderna skola, i den mån bidrag ej lämnas av statsmedel, slut­

ligen fördelas mellan förbun dsmedlemmarna efter vad som med hänsyn
till varje medlems nytta av planen finnes skäligt. Därest ej omständig­
heterna föranleda till annat, sker fördelningen efter skatteunderlag.

Grunderna för fördelningen skola på förslag av förbundsfullmäktige

bestämmas av Konungen, sedan planen eller ändring därav fastställts.

133

Underlåta förbundsfullmäktige att vidtaga erforderliga åtgär­

der för upprättande av regionplan, må Konungen förelägga fullmäktige
viss tid, inom vilken sådan plan skall vara underställd Konungens pröv­
ning. S tälla fullmäktige sig ej föreläggandet till efterrättelse, äger Ko­
nungen på förbundets bekostnad låta upprätta samt, efter hörande av

fullmäktige och dem frågan eljest rör, fastställa regionplan.

Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning, om ändring av region­

plan finnes påkallad för regionplaneområdets ändamålsenliga utveck­

ling eller till främj ande av betydande allmänt intresse.

134

Regionplan skall tjäna till ledning vid u pprättande av general­

plan, stadsplan och byggnadsplan eller ändring därav så ock eljest vid
reglering av bebyggelsen eller användningen i övrigt av mark inom
planområdet.

135 § Är nybyggnad eller schaktning, fyllning, trädfällning eller annan

därmed jämförlig åtgärd inom regionplaneområde beroende på pröv­

ning av myndighet, skall denna tillse, att markens användning för i re­

gionplanen avsett ändamål icke försvåras. Ej må dock härigenom avse­
värt men tillskyndas markens ägare utan att skälig ersättning därför
gives.

II. Om tillstånd för särskilt fall till tätbebyg gelse

136 § Utan hinder av att förhållande ej föreligger som enligt denna

lag förutsät tes för att mark skall få användas till tätbebyggelse äger Ko­

nungen och, enligt av Konungen meddelade föreskrifter, myndighet som

Senaste lydelse 1959; 611.

Senaste lydelse 1959: 611.

Senaste lydelse 1959: 611.

2532

ne Senaste lydelse 1959: 611.

¬

Konungen bestämmer för särskilt fall medgiva tillstånd till nybyggnad,

SFS 1971; 1088

vilken innefattar sådan bebyggelse.

III. Om bestämmande och erläggande av lösen m. m."®

137

Med avseende å inlösen av mark enligt denna lag skola de

allmänna bestämmelserna i lagen om expropriation i tillämpliga delar

lända till efterrättelse med iakttagande av vad nedan i 138—145 §§

stadgas.

I mål, som eljest enligt denna lag skall upptagas av fastighetsdomstol,

skola bestämmelserna om domstol och rättegång i expropriationsmål i
tillämpliga delar gälla, där ej annat är särskilt stadgat.

138

I fall, då markens ägare är berättigad fordra att inlösen sker,

ankommer det på honom att göra ansökan om stämning.

Ogillas yrkande om inlösen, gälle i fråga om rättegångskostnad vad

därom i allmänhet är stadgat.

139 §00

140 §0" Uppkommer i mål angående inlösen av mark tvist om rätt eller

plikt att lösa, skola bestämmelserna i 36 och 37 §§ lagen om expropria­

tion äga tillämpning först sedan det genom lagakraftägande dom blivit

avgjort att inlösen skall äga rum.

141 §08 Bestämmelserna i 12 § första stycket lagen om expropriation

skola ej äga tillämpning med avseende å inlösen av mark som ingår i
stadsplan.

142 §99 När kommun inlöser mark enligt denna lag äger 111 a § lagen

om expropriation (1917: 189) motsvarande tillämpning i fråga om värde­
ökning som ägt rum under tiden från dagen tio år före det talan väcktes
vid domstol.

143 § Vill kommun eller samhälle lösa i enskild väg ingående mark

som enligt denna lag må tagas i anspråk och nyttjas till trafikled eller
annan allmän plats, skall vid expropriationsersättningens bestämmande
hänsyn tagas till denna rätt. Ej må kostnad som kommunen eller sam­

hället nedlagt för trafikledens eller platsens iordningställande föranleda

höjning av ersättningsbeloppet.

144 § Försummar kommun eller samhälle att, på sätt i 48 § första

stycket lagen om expropriation stadgas, nedsätta fastställd expropria-

tionsersättning och har ej kommunen eller samhället enligt medgivande

av markens ägare eller jämlikt stadgande i samma lag tagit marken i

93 Senaste lydelse 1949: 666.

9^ Senaste lydelse 1971: 537.

99 Senaste lydelse 1949: 666.

90 Paragrafen upphävd genona 1970; 992.

97 Senaste lydelse 1966: 259.

98 Senaste lydelse 1970; 992.

99 Senaste lydelse 1971: 916.

2533

160—SFS 1971

¬

*• • ft

SFS 1971:1088

besittning, skall den väckta frågan om markens avträdande, om någon
till ersättning berättigad yrkar det, vara förfallen, såvitt på hans rätt
inverkar.

145 § I fråga om mark som inlösts enligt denna lag skola bestäm­

melserna i 68—70 §§ lagen om expropriation icke äga tillämpning.

146 §1°" Vad i 137, 138, 140, 144 och 145 §§ är stadgat beträffande

inlösen av mark skall äga motsvarande tillämpning vid inlösen av sär­
skild rät t eller upplåtelse av servitut eller nyttjanderätt enligt denna lag.

När särskild rätt inlöses eller servitut eller nyttjanderätt upplåtes, skola
bestämmelserna i 12 § första stycket lagen om expropriation ej tilläm­
pas på mark som ingår i stadsplan.

IV. Om ansvar, handräckning och fullföljd av tala n m. m.

147 § Företager någon nybyggnad eller annan åtgärd i s trid mot för­

bud som meddelats i denna lag eller med stöH av lagen, straffes med

dagsböter. Äro omständigheterna synnerligen försvårande, må till fäng­
else i högst sex månader dömas.

Böter tillfalla k ronan.

148 § I fall som avses i 147 § äger överexekutor meddela handräck­

ning till rättelse i vad olagligen skett.

Ansökan om handräckning må göras av allmän åklagare eller av

byggnadsnämnd. Är ansökan gjord av allmän åklagare och begär ut­

mätningsman att kostnad för förrättning skall förskjutas, må det ske av

allmänna medel. I övrigt gälle en ahanda bestämmelser som äro stadgade
för det i 191 § utsökningslagen avsedda fallet.

149 §101 över stadsfullmäktiges, kommunalfullmäktiges, municipal-

fullmäktiges eller byggnadsnämnds beslut rörande stadsplan, byggnads-

plan, utomplansbestämmelser eller tomtindelning som enligt denna lag

för att bliva gällande skall fastställas av Konungen eller länsstyrelsen,
så ock över förbundsfullmäktiges förslag till regionplan må särskild kla­
gan ej föras, vederbörande obetaget att framställa erinringar mot beslu­

tet i ärendet angående fastställelse därå. Vad nu sagts skall äga motsva­
rande tillämpning å beslut av st adsfullmäktige, kommunalfullmäktige el­

ler municipalfullmäktige som innefattar framställning om fastställelse

av generalplan eller om annan åtgärd av Konungen eller länsstyrelse

enligt denna lag.

Om talan mot annat beslut av byggnadsnämnd meddelas bestämmel­

ser av Konungen.

150

Länsstyrelses beslut rö rande fastställelse av generalplan, stads­

plan, byggnadsplan eller tomtindelning så ock länsstyrelses beslut avse­

ende tillämpning av utomplansbestämmelser å visst om råde skall medde­
las efter anslag.

Senaste lydelse 1971; 916.

Senaste lydelse 1959: 611.

2534

102 Senaste lydelse 1971: 592.

¬

Mot länsstyrelses beslut i ärende om medgivande, varå 39 § äger till-

SFS 1971:1088

lämpning, föres talan hos kammarrätten genom besvär. Talan mot an­

nat av länsstyrelsen meddelat beslut föres hos Konungen genom besvär.
I fall som avses i f örsta stycket räknas besvärstiden från den dag då be­

slutet meddelades.

Har länsstyrelse till alla delar fastställt av stadsfullmäktige, kommu­

nalfullmäktige, municipalfullmäktige eller byggnadsnämnd antaget eller

eljest i vederbörlig ordning .handlagt förslag rörande generalplan, stads­

plan, byggnadsplan, utomplansbestämmelser eller tomtindelning, må kla­

gan föras allenast av sakägare som i ärendet framställt yrkande vilket
helt eller delvis lämnats utan bifall.

151 §^03 Länsstyrelses beslut i fråga rörande utomplansbestämmelsers

tillämpning å visst område, länsstyrelses förordnande enligt 82 § eller

121 § andra stycket, så ock länsstyrelses beslut om förbud mot nybygg­

nad utan särskilt tillstånd eller mot schaktning, fyllning, trädfällning
eller annan därmed jämförlig åtgärd skall lända till efterrättelse utan
hinder av förd klagan.

V. Allmänna be stämmelser

152 § Har någon av statlig eller kommunal myndighet erhållit uppdrag

att upprätta förslag till regionplan, generalplan, stadsplan, byggnads-

plan eller tomtindelning eller att verkställa plan- eller höjdmätning eller

kartläggning till ledning vid upprättande av sådant förslag, äge han och
hans biträden erhålla tillträde till fastigheter och byggnader samt därvid
övergå ägor och anbringa märken eller signaler i vad det finnes erfor­

derligt för uppdragets genomförande, varvid skall iakttagas att skada
å egendom såvitt möjligt undvikes.

Vad nu sagts galle ock den, vilken på grund av föreskrift som med­

delats med stöd av denna lag har att företaga utstakning av byggnads

läge eller besiktning av pågående eller avslutat byggnadsföretag eller

därmed likartat arbete.

153 §134 Vad i denna lag sägs om ägare av mark eller fastighet skall

ock gälla om den som innehar mark eller fastighet under sådan besitt­

ningsrätt som enligt lag är att hänföra till fas t egendom.

154 §105 ;^i- fastighet belägen vid torg, park eller annan sådan allmän

plats, skall marken framför fastigheten anses, som gata till en bredd,
motsvarande fem fjärdedelar av den å fastigheten enligt stadsplanen
vid gatans upplåtande till allmänt begagnande tillåtna högsta hushöj­
den.

155 §103 Vad i denna lag föreskrives om tomt och om fastighet äger

tillämpning även på samfällighet inom byggnadskvarter. Med ägare av

tomt eller fastighet avses därvid ägarna av de fastigheter som hava del

103 Senaste lydelse 1959: 611.

104 Senaste lydelse 1970: 992.

105 Senaste lydelse 1970: 992.

100 Senaste lydelse 1970: 992.

2535

¬

SFS 1971:1088

i samfälligheten. Är samfälligheten ej avsedd för bebyggelse, skall den
anses bebyggd n är den väsentligen tagits i a nspråk för angivet ändamål.
Högsta tillåtna hushöjden antages därvid vara medeltalet av vad som
gäller för de fastigheter som hava del i samfälligheten.

Vad i 56, 62 och 67 §§ stadgas om fastighet som överensstämmer med

tomtindelning avser även a nnan inom byggnadskvarter belägen fastighet,
varå nybyggnad företagits eller skall äga rum efter det att kvarteret in­
togs i stadsplanen, samt tomt som är i en ägares hand.

Vad i denna lag föreskrives om fastighet som överensstämmer med

tomtindelning skall gälla även beträffande fastighet som bildats med

stöd av bestämmelserna i 3 kap. 2 § tredje och fjärde styckena fastig­

hetsbildningslagen (1970: 988).

156 §i''7 Går gräns mellan två städer i gatas längdriktning, skall i

fråga om tidpunkten för inträdandet av skyldighet att upplåta gatan till
allmänt begagnande så anses som om gatan vore belägen inom en och
samma stad.

Kostnaden fö r gatan skall fördelas mellan städerna efter den nytta de

hava av gatan, med rä tt för vardera staden att i enlighet med de i denna

lag stadgade grunderna av vederbörande fastighetsägare i den staden

uttaga bidrag till dess andel i kostnaden som om gatan helt vore belägen
inom staden.

157 §10^

Förordnas att område, för vilket generalplan, stadsplan eller

byggnadsplan fastställts eller för vilket utomplansbestämmelser äro gäl­
lande, skall tillhöra stad eller köping eller meddelas beträffande sådant
område förordnande att vad i denna lag är stadgat för stad skall äga
motsvarande tillämpning för området, lände planen eller bestämmelserna
fortfarande till efterrättelse.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning beträffande förord­

nande, förbud eller annan föreskrift som meddelats med stöd av bestäm­
melse i fjä rde avdelningen.

158 § Vad i denna lag sägs om nybyggnad skall ock gälla om sådan

ändring av befintlig byggnad som, enligt vad Konungen därom stadgar,

är att hänföra till nybyggnad.

Övergångsbestämmelser^ 09

159 § Denna lag tr äder i kraft den 1 januari 1948.

Genom denna lag upphäves stadsplanelagen den 29 maj 1931 (nr

142); dock skola de i stadsplanelagen meddelade övergångsbestämmel­
serna alltjämt i tillämpliga dela r gälla, under iakttagande av att hänvis­
ning till stadgande som ersatts genom bestämmelse i nya lagen skall
anses i stället hava avseende å den bestämmelsen.

Förekommer eljest i lag eller särskild författning hänvisning till lag­

rum som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall den bestämmel­

sen i stället tillämpas.

'O'' Senaste lydelse 1970: 992.

Senaste lydelse 1959: 611.

2536

100 Till 1947: 385.

¬

160 §110 När särskilda skäl äro därtill, äger länsstyrelsen beträffande

SFS 1971:1088

område på landet, för vilket stadsplan, byggnadsplan eller utomplans-

bestämmelser ej fastställts, förordna att stadgandet i 7 § första stycket

ej skall gälla förrän från och med den 1 januari 1952.

161 § Har stomplan fastställts före denna lags ikraftträdande, skall

beträffande planen tillämpas vad om fastställd generalplan i stad är
stadgat.

162 § Vid prövning av fråga om lösnings- eller ersättningsplikt med

avseende å mark, vilken enligt denna lag eller föreskrift, som meddelas

med stöd av lagen, eller enligt motsvarande äldre bestämmelser ej må
tagas i anspråk för enskilt bebyggande eller för viss bebyggelse, skall
värdet å marken bestämmas med skälig hänsyn till det värde, marken
vid tiden för lagens ikraftträdande ansågs hava enligt dittills tillämpade

grunder; och må förty jämväl det värde som då tillmättes marken för

tätbebyggelse komma i betraktande.

163 §1^1 Har gata eller gatudel framför kvartersmark upplåtits eller

lagligen skolat upplåtas till allmänt begagnande före denna lags ikraft­

trädande, skall angående skyldighet för kvartersmarkens ägare att gälda
ersättning för gatumark äldre lag äga tillämpning.

Vidgas gata, som upplåtits till allmänt begagnande före ikraftträdan­

det av denna lag, och har skyldighet för ägare av kvartersmark att er­
sätta staden värdet av den gatumark, som tagits i an språk för gatan, en­
ligt bestämmelserna i äldre lag ännu icke inträtt vid vidgningen, skall

skyldighet för markägaren att enligt denna lag med anledning av vidg­

ningen gälda ersättning för mark icke inträda förrän ersättningen för
mark för gatans upplåtande enligt äldre lag förfaller till betalning.

164 §112 Finnes i stadsplan föreskrift ej meddelad om den hushöjd

som är tillåten å kvartersmark, må markägares skyldighet att bidraga

till stads gatukostnad ej beräknas efter större gatubredd än aderton

meter.

165 § Vad i 70 § stadgas skall äga motsvarande tillämpning med av­

seende å område i en ägares hand som ingår i stadsplan vilken fastställts

före denna lags ikraftträdande, därest området utgör minst ett helt bygg­

nadskvarter.

Ingår i byggnadsplan som fastställts före denna lags ikraftträdande

område i en ägares hand, skall vad i 113 § stadgas om upplåtande av

mark äga motsvarande tillämpning.

166 § Är då denna lag träder i kraft föreskrift meddelad jämlikt 1 §

andra stycket lagen den 24 mars 1942 (nr 128) om förbud mot bebyg­
gelse till hinder för försvaret, skall så anses som om föreskriften medde­
lats jämlikt motsvarande stadgande i förevarande lag.

167 §^^2 Har före denna lags ikraftträdande, i avbidan på upprättande

av byggnadsplan, förbud meddelats mot nybyggnad utan länsstyrelsens

Senaste lydelse 1949: 666.

111 Senaste lydelse 1970: 992.

112 Senaste lydelse 1970: 992.

113 Senaste lydelse 1959: 611.

2537

¬

if;

SFS 1971; 1088

tillstånd, vare beslutet ej gällande längre än fem år från lagens ikraft­
trädande, med mindre tiden förlänges enligt vad i 109 § stadgas.

168

Utan hinder av vad eljest i denna lag är stadgat må, där ej

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer annorlunda för­

ordnar, tätbebyggelse äga rum inom område för vilket avstyckningsplan
gäller vid denna lags ikraftträdande.

Med avseende å sådan plan skall vad i 110 § stadgas äga motsvarande

tillämpning.

169 § Har jämlikt äldre lag tomtindelning fastställts för område inom

byggnadsplan, må nybyggnad ej företagas i strid mot tomtindelningen,

dock må länsstyrelsen för särskilt fall meddela tillstånd till nybyggnad,

när synnerliga skäl äro därtill. Ej må tomtindelningen ändras i andra fall

än då fastställd ändring i byggnadsplanen förutsätter ändring av tomt­
indelningen eller ock ägarna av de tomter som beröras av ändringen äro
ense därom och ändringen finnes lämplig för ett ändamålsenligt utnytt­

jande av to mterna.

170 § Beträffande byggnadsplan som fastställts före denna lags ikraft­

trädande skall vad i 116 § stadgas icke äga tillämpning.

Denna lag^^^ trä der i kraft den 1 januari 1972. I fråga om mål om

inlösen av tomt eller tomtdel som vid utgången av år 1971 är anhängigt

äger dock de upphävda bestämmelserna i 46 §, 139 § och 141 § andra

stycket samt den äldre lydelsen av 47 § fortfarande tillämpning.

Denna lag"® tr äder i kraft den 1 januari 1972.

Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos expropriationsdomstol

prövas av fastighetsdomstol, om huvudförhandling ej påbörjats dessför­

innan. Är mål om ersättning enligt 75 § anhängigt hos allmän domstol
vid ikraftträdandet, handlägges målet enligt äldre bestämmelser.

Denna lag""' träder i kraft den 1 januari 1972.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om talan mot beslut

som meddelats före den 1 januari 1972.

1. Denna l?g^^® träder i kraft den 1 januari 1972.

2. Har ansökan om inlösen gjorts hos Kungl. Maj:t före ikraftträdan­

det, prövas frågan om medgivande till inlösen enligt äldre bestämmelser.

3. Äldre bestämmelser gäller i fall då talan vid domstol väckts före

ikraftträdandet.

4. Bestämmelserna i 142 § i dess nya lydelse gäller ej värdeökning

som ägt rum före utgången av juni 1971.

Denna lag"® träder i kraft den 1 januari 1972,

Senaste lydelse 1959: 611,

115 Till 1970: 992.

11" Till 1971: 537.

ii^Till 1971: 592.

11" Till 1971; 916.

2538

"»Till 1971: 1088.

¬

Det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. Till ytter-

SFS 1971:1088

mera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt

kungl. sigill be kräfta låtit.
Stockholms slott den 10 december 1971.

GUSTAF ADOLF

SVANTE L UNDKVIST

(L, S.)

(Civildepartementet)

¬