Check­lag (1932:131)

Utfär­dad:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1932:131
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet L2
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2006:676
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1932:131
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L2
Utfär­dad: 1932-​05-13
Änd­rad: t.o.m. SFS

2006:676
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Om utstäl­lande av check och om chec­kens form.

1 §   Check skall inne­hålla:
      1) benäm­ningen check, införd i själva tex­ten och uttryck å det språk, varå hand­lingen är avfat­tad;
      2) ovill­kor­lig anmo­dan att betala visst pen­ning­be­lopp (check­summa);
      3) nam­net å den, som skall infria chec­ken (tras­sat, här nedan benämnd tras­sat­ban­ken);
      4) upp­gift å den ort, där betal­ningen skall erläg­gas;
      5) upp­gift å dag och ort för chec­kens utstäl­lande; samt
      6) under­skrift av den, som utstäl­ler chec­ken (utstäl­lare, tras­sent).

2 §   Hand­ling, vari sak­nas något av vad check skall enligt 1 § inne­hålla, vare ågil­tig såsom check, där ej annat föl­jer av vad nedan i denna para­graf sägs.

Är ej ort, där betal­ningen skall erläg­gas, sär­skilt angi­ven, men har vid tras­sat­ban­kens namn viss ort bli­vit utsatt, gälle den såsom betal­nings­ort. Äro flera orter utsatta vid ban­kens namn, vare chec­ken betal­bar å den ort, som är först utsatt.

Sak­nas orts­upp­gift, som nu är sagd, och är betal­nings­or­ten ej hel­ler på annat sätt angi­ven i chec­ken, vare denna betal­bar å den ort, där tras­sat­ban­ken har sitt huvud­kon­tor.

Check, vari orten för utstäl­lan­det ej är nämnd men ort är vid utstäl­la­rens namn utsatt, skall anses vara där utställd.

3 §   Check må ej dra­gas på annan än bank. Sker det, gälle hand­lingen ej såsom check.

4 §   Utstäl­lare av check skall hos tras­sat­ban­ken äga ett mot check­sum­man sva­rande till­go­do­ha­vande, varö­ver han, på grund av uttryck­lig över­ens­kom­melse eller eljest före­lig­gande omstän­dig­he­ter, äger för­foga medelst check. Om straff för den, som till annans för­fång utan sådan täck­ning utstäl­ler check, stad­gas i 74 §.

5 §   Check må lyda på betal­ning:

till viss man, med eller utan uttryck­ligt angi­vande av att den är "till order";

till viss man, med tillägg av orden "icke till order" eller mot­sva­rande uttryck; eller

till inne­ha­va­ren.

Är check ställd till viss man med tillägg av orden "eller till inne­ha­va­ren" eller mot­sva­rande uttryck, gälle den såsom betal­bar till inne­ha­va­ren.

Check, som inte angi­ver, till vem betal­ningen skall ske, vare ock betal­bar till inne­ha­va­ren.

6 § check må lyda å utstäl­la­rens egen order.

Den må dra­gas för tredje mans räk­ning.

Den må ej dra­gas på utstäl­la­ren själv; dock må check, som ej är betal­bar till inne­ha­va­ren, dra­gas mel­lan skilda kon­tor av samma bank.

7 §   Inne­hål­ler check bestäm­melse om ränta, vare den bestäm­melse ogill.

8 §   Check må lyda på betal­ning hos annan bank än tras­sat­ban­ken, antingen å ort, där tras­sat­ban­ken dri­ver sin rörelse, eller å annan ort.

9 §   Är check­summa utsatt såväl i bok­stä­ver som i siff­ror, men till olika belopp, gälle den i bok­stä­ver utsatta sum­man.

Är check­summa utsatt flera gånger i bok­stä­ver eller flera gånger i siff­ror, gälle, om belop­pen äro olika, chec­ken endast för den minsta sum­man.

10 §   Fin­nes under­skrift å check vara teck­nad av per­son, som icke kan med laga ver­kan ingå check­för­bin­delse, eller är under­skrift falsk eller teck­nad i dik­tad per­sons namn eller av annan grund utan ver­kan emot under­teck­na­ren eller den, å vars väg­nar den teck­nats, svare övriga check­gäl­de­nä­rer lik­väl för sina för­bin­del­ser.

11 §   Har någon teck­nat sitt namn å check såsom ställ­fö­re­trä­dare för annan, och ägde han ej behö­rig­het att handla å den­nes väg­nar, svar e själv för check­för­bin­del­sen men njute, där han infriar chec­ken, samma rätt, som skulle till­kom­mit den andre. Vad nu sagts gälle och om den, som äger före­träda annan men över­skri­dit sin behö­rig­het.

12 §   Utstäl­lare svare för chec­kens betal­ning. Har han gjort för­be­håll om att vara fri från dylik ansva­rig­het, vare det för­be­håll utan ver­kan.

13 §   Har check, som utgi­vits i ofull­stän­digt skick, bli­vit utfylld på ett sätt, som stri­der mot träf­fad över­ens­kom­melse, må denna omstän­dig­het ej åbe­ro­pas emot check­in­ne­ha­va­ren, med mindre han vid chec­kens för­vär­vande var i ond tro eller för­for med grov vårds­lös­het.


2 kap. Om över­lå­telse av check (indos­sa­ment).

14 §   Check, som är ställd till viss man, med eller utan uttryck­ligt angi­vande av att den gäl­ler "till order", må medelst påskrift över­lå­tas till annan (indos­sa­ta­rie).

Check, som är ställd till viss man med tillägg av orden "icke till order" eller mot­sva­rande uttryck, må ej över­lå­tas i annan form eller med annan ver­kan än som i all­män­het gäl­ler i fråga om över­lå­telse av ford­ran.

Check må över­lå­tas även till utstäl­la­ren eller till tidi­gare över­lå­tare eller till någon, som å chec­ken teck­nat bor­gen. Sådan inne­ha­vare äge ånyo över­låta chec­ken.

15 §   Över­lå­telse skall vara ovill­kor­lig. Vill­kor, varav dess gil­tig­het gjorts bero­ende, vare utan ver­kan.

Över­lå­telse, som avser en del av check­sum­man, vare ogill,
Över­lå­telse, som teck­nas av tras­sat­ban­ken, vare jäm­väl ogill.

Över­lå­telse till inne­ha­va­ren gälle såsom över­lå­telse in blanco.

Över­lå­telse till tras­sat­ban­ken gälle blott såsom kvitto, utan så är att ban­ken har flera kon­tor och över­lå­tel­sen skett till annat kon­tor än det, å vil­ket chec­ken dra­gits.

16 §   Över­lå­telse skall teck­nas å själva chec­ken eller å ett där­vid häf­tat blad (allonge). Den skall under­teck­nas av över­lå­ta­ren.

Över­lå­telse vare gil­tig, även om däri ej är nämnt, till vem chec­ken över­lå­tes, eller över­lå­ta­ren alle­nast teck­nat sitt namn (indos­sa­ment in blanco). I sist­nämnda fall skall över­lå­tel­sen, för att gälla, vara teck­nad å chec­kens bak­sida eller på vid­häf­tat blad.

17 §   Genom över­lå­telse varda alla av chec­ken här­fly­tande rät­tig­he­ter över­flyt­tade.

Om över­lå­telse teck­nats i blanco, äge check­in­ne­ha­va­ren:
      1) ifylla den med sitt eller annans namn;
      2) teckna ny över­lå­telse, in blanco eller till annan per­son; eller
      3) över­låta chec­ken till annan per­son utan att ifylla över­lå­tel­sen eller teckna ny över­lå­telse.

18 §   Den, som å check teck­nat över­lå­telse, vare, såvitt han ej gjort sär­skilt för­be­håll, ansva­rig för chec­kens betal­ning.

Han äge för­bjuda, att chec­ken ånyo över­lå­tes; gör han det, vare fri från ansva­rig­he­ten emot dem, till vilka över­lå­telse där­ef­ter sker.

19 §   Har någon i hän­der en check, som enligt 14 § första styc­ket gäl­ler till order, skall han anses som rätt inne­ha­vare av chec­ken, så framt han styr­ker sin rätt till denna genom en oav­bru­ten följd av över­lå­tel­ser, även om den sista är in blanco. Utstrukna över­lå­tel­ser varde här­vid betrak­tade såsom ej före­fint­liga. Föl­jer å en över­lå­telse in blanco annan över­lå­telse, skall den, som under­teck­nat den senare, anses hava för­vär­vat chec­ken genom över­lå­tel­sen in blanco.

20 §   Har över­lå­telse teck­nats å check, som lyder på betal­ning till inne­ha­va­ren, svare den, som teck­nat över­lå­tel­sen, enligt vad nedan stad­gas angå­ende åter­gångs­ta­lan, men chec­ken gälle, oav­sett över­lå­tel­sen, såsom betal­bar till inne­ha­va­ren.

21 §   Har check för någon för­kom­mit, på vad sätt det vara må; är chec­ken ställd till inne­ha­va­ren eller styr­ker den, som fått chec­ken i hän­der, sin rätt på sätt i 19 § sägs, vare han ej plik­tig att lämna chec­ken ifrån sig, med mindre han vid dess för­vär­vande var i ond tro eller för­for med grov vårds­lös­het.

22 §   Den, mot vil­ken talan på grund av check göres gäl­lande, äge ej mot inne­ha­va­ren fram­ställa invänd­ningar, som grun­das på den för­res sär­skilda för­hål­lande till utstäl­la­ren eller till före­gå­ende check­in­ne­ha­vare, med mindre inne­ha­va­ren vid chec­kens för­vär­vande upp­såt­li­gen hand­lat till gäl­de­nä­rens för­fång.

23 §   Inne­hål­ler över­lå­telse orden "valuta till indriv­ning", "till inkasso" eller annat uttryck, som angi­ver, att över­lå­tel­sen endast inne­fat­tar ett upp­drag (pro­ku­rain­dos­sa­ment), äge inne­ha­va­ren av chec­ken att göra gäl­lande alla av denna här­fly­tande rät­tig­he­ter men icke att över­låta den annor­le­des än medelst ny pro­ku­raö­ver­lå­telse.

Check­gäl­de­när äge, i fall som nu sagts, ej mot check­in­ne­ha­va­ren fram­ställa andra invänd­ningar än dem han kun­nat gör gäl­lande mot över­lå­ta­ren.

Upp­drag, som inne­fat­tas i pro­ku­raö­ver­lå­telse, vare ej för­fal­let, om över­lå­ta­ren dör eller för­lo­rar för­må­gan att med laga ver­kan före­taga rätts­hand­ling.

24 §   Över­lå­telse, som teck­nas efter det pro­test eller där­med lik­ställt bestyr­kande äga rum eller efter utgången av den för chec­kens upp­vi­sande till betal­ning bestämda tid, äge ej annan ver­kan än som i all­män­het föl­jer av ford­rans över­lå­tande.

Fin­nes å chec­ken över­lå­telse, som ej är dag­teck­nad, skall den, såframt ej annat styr­kes, anses hava till­kom­mit, innan pro­test eller där­med lik­ställt bestyr­kande ägt rum eller tiden för chec­kens upp­vi­sande gått till ända.


3 kap. Om bekräf­tande av check

25 §   Har tras­sat­bank för­sett check med under­teck­nad påskrift, som giver anled­ning till anta­gande, att chec­ken kom­mer att av ban­ken beta­las ("bekräf­tas", "cer­ti­fie­ras", "note­ras", "vise­ras" eller dylikt), eller har ban­ken anbragt sin blotta fir­ma­teck­ning å chec­kens fram­sida, och var­der chec­ken upp­vi­sad till betal­ning inom tid, som är stad­gad i 29 §, vare ban­ken plik­tig att infria chec­ken.

Teck­nas av tras­sat­ban­ken påskrift, som inne­fat­tar för­plik­telse att även efter utgången av den i 29 § stad­gade tid infria chec­ken, vare ver­kan av påskrif­ten dock ej annan än i första styc­ket sägs.

Infrias ej chec­ken, äge inne­ha­va­ren, jäm­väl där han är utstäl­lare, att på grund av chec­ken ome­del­bart av tras­sat­ban­ken kräva att utbe­komma allt, som skall gäl­das jäm­ligt 45 och 46 §§.


4 kap. Om check­bor­gen (aval)

26 §   För betal­ning av check­sum­man eller en del därav må säker­het stäl­las medelst check­bor­gen (aval). Sådan bor­gen må läm­nas såväl av check­gäl­de­när som av tredje man, dock icke av tras­sat­ban­ken.

Check­bor­gen skall teck­nas å chec­ken eller ett där­vid häf­tat blad. Sådan bor­gen uttryc­kes genom orden "såsom aval" eller annat mot­sva­rande uttryck; den skall under­teck­nas av bor­ges­man­nen. Check­bor­gen må även läm­nas medelst bor­ges­man­nens blotta namn­teck­ning å chec­kens fram­sida, dock icke av utstäl­la­ren. Check­bor­gen skall utvisa, för vem den ingåtts.
I brist på upp­gift härom skall den anses ingången för utstäl­la­ren.

27 §   Den, som teck­nat check­bor­gen, svare lika med den, för vil­ken bor­gen ingåtts.

Hans utfäs­telse gälle, ändå att den för­bin­delse, för vil­ken han gått i bor­gen, är ogil­tig, dock ej där ogil­tig­he­ten här­rör av brist i for­men.

Har check­bor­ges­man infriat check, inträde han i den rätt chec­ken med­för mot den, för vil­ken bor­gen ingåtts, ävensom mot dem, som på grund av chec­ken äro ansva­riga i för­hål­lande till denne.


5 kap. Om upp­vi­sande och betal­ning av check

28 §   Check vare betal­bar vid upp­vi­san­det. Varje häre­mot stri­dande bestäm­melse är ogill.

Check, som upp­vi­sas till betal­ning före den dag, då den angi­ves vara utställd, vare betal­bar å upp­vis­nings­da­gen.

29 §   Check skall upp­vi­sas till betal­ning inom tjugu dagar eller, om chec­ken är utställd i något utom Europa belä­get land, som ej grän­sar till Medel­ha­vet, inom sjut­tio dagar.

Tid, som i första styc­ket sägs, skall räk­nas från den dag, som i chec­ken är angi­ven såsom utställ­nings­dag.

30 §   Har check dra­gits mel­lan två orter med olika tid­räk­ning, skall vid upp­vis­nings­ti­dens bestäm­mande chec­ken anses utställd den dag, som enligt betal­nings­or­tens tid­räk­ning mot­sva­rar utställ­nings­da­gen.

31 §   Inläm­nas check å avräk­nings­kon­tor (clea­ring house), gälle det såsom upp­vi­sande till betal­ning.

32 §   Har utstäl­la­ren med­de­lat tras­sat­ban­ken, att han åter­kal­lar chec­ken, är ban­ken icke, med mindre annat föl­jer av 25 §, berät­ti­gad att erlägga betal­ning.

Tras­sat­ban­ken äge även efter upp­vis­nings­ti­dens utgång infria chec­ken, så länge den ej bli­vit åter­kal­lad.

Om straff för den, som före upp­vis­nings­ti­dens utgång utan skä­lig anled­ning till check­in­ne­ha­va­rens för­fång åter­kal­lar check eller för­fo­gar över täck­ningen, stad­gas i 74 §.

33 §   Dör utstäl­lare av check, eller för­lo­rar han för­må­gan att med laga ver­kan före­taga rätts­hand­ling, inver­kar detta ej å chec­kens gil­tig­het.

34 §   Då check infrias, varde, där tras­sat­ban­ken det äskar, chec­ken utläm­nad till ban­ken med därå av inne­ha­va­ren teck­nat kvitto.

Check­in­ne­ha­vare må ej vägra att mot­taga betal­ning, som täc­ker alle­nast en del av check­sum­man.

Sker sådan betal­ning, skall, om tras­sat­ban­ken det begär, anteck­ning därom göras å chec­ken och sär­skilt kvitto läm­nas.

35 §   Vid infri­ande av check, som enligt 14 § första styc­ket gäl­ler till order, vare tras­sat­ban­ken plik­tig att för­vissa sig om att över­lå­tel­serna utgör en behö­ri­gen sam­man­häng­ande följd, men ej att pröva äkt­he­ten av över­lå­tar­nas under­skrif­ter.

36 §   Är check ställd att beta­las i myntslag, som icke är gång­bart å betal­nings­or­ten, må, intill upp­vis­nings­ti­dens utgång, betal­ning i stäl­let erläg­gas i lan­dets mynt efter vär­det å betal­nings­da­gen. Erläg­ges ej betal­ning vid chec­kens upp­vi­sande, äge inne­ha­va­ren kräva, att den erläg­ges i lan­dets mynt, så ock bestämma, huruvida vär­det där­vid skall beräk­nas efter upp­vis­nings­da­gens eller betal­nings­da­gens kurs.

Vid beräk­ning av främ­mande myntslags värde skola de å betal­nings­or­ten gäl­lande han­dels­bruk iakt­ta­gas, med mindre utstäl­la­ren före­skri­vits, att check­sum­man skall beräk­nas efter en i chec­ken angi­ven kurs.

Före­stå­ende reg­ler äge ej tillämp­ning, där utstäl­la­ren före­skri­vit betal­ning i visst främ­mande myntslag (för­be­håll om effek­tiv betal­ning i främ­mande mynt).

Är check­sum­man angi­ven i myntslag, som har ena­handa benäm­ning men olika värde i det land, där chec­ken utställts, och det, där den skall beta­las, skall det å betal­nings­or­ten gäl­lande myntslag anta­gas vara avsett.


6 kap. Om kor­sad check

37 §   Utstäl­lare eller inne­ha­vare av check må korsa den­samma med den ver­kan som nedan i 38 § sägs.

Kors­ning verk­stäl­les genom anbring­ande av två jämn­lö­pande streck å chec­kens fram­sida.

Kors­ning kan vara all­män eller sär­skild. Kors­ningen är all­män, då den består av alle­nast de två strec­ken, eller då mel­lan dessa ordet "bank" eller mot­sva­rande uttryck anbragts; den är sär­skild, då nam­net å en bank utsatts mel­lan strec­ken.

All­män kors­ning må änd­ras till sär­skild kors­ning men sär­skild kors­ning icke till all­män.

Utstry­kes kors­ningen eller nam­net å ban­ken, vare det ogillt.

38 §   Check med all­män kors­ning må tras­sat­ban­ken betala alle­nast till bank eller till kund hos tras­sa­tan­ken.

Check med sär­skild kors­ning må tras­sat­ban­ken betala alle­nast till den namn­givna ban­ken eller, om denna är tras­sat­ban­ken själv, till en av sina kun­der. Den namn­givna ban­ken må dock inkas­sera chec­ken genom en annan bank.

Bank må endast av kund eller av annan bank för­värva kor­sad check och må ej för andra än de nu nämnda inkas­sera sådan check.

Check med flera sär­skilda kors­ningar må ej av tras­sat­ban­ken infrias, med mindre fråga är om två dylika kors­ningar och den ena avser inkas­se­ring genom avräk­nings­kon­tor.

Bank, som åsi­do­sät­ter vad i denna para­graf är stad­gat, svare för ska­dan, dock icke utö­ver check­sum­man.

39 §   Där check, som är utställd utom riket, är tvärs över fram­si­dan för­sedd med påteck­ningen "blott till avräk­ning" eller mot­sva­rande uttryck, skall vad om kor­sad check är stad­gat äga tillämp­ning.


7 kap. Om åter­gångs­ta­lan (regress) för bris­tande betal­ning

40 §   Var­der check, som i rätt tid upp­vi­sats, ej infriad, äge inne­ha­va­ren väcka åter­gångs­krav mot över­lå­tare, utstäl­la­ren och andra check­gäl­de­nä­rer, sedan betal­ning­ens ute­bli­vande styrkts:
      1) genom en av offent­lig myn­dig­het upp­rät­tad hand­ling (pro­test);
      2) genom av en tras­sat­ban­ken å chec­ken teck­nad, date­rad för­kla­ring, vari dagen för upp­vi­san­det angi­ves; eller
      3) genom en av ett avräk­nings­kon­tor avgi­ven, date­rad för­kla­ring, som utvi­sar, att chec­ken dit inläm­nats i rätt tid men icke infri­ats.

41 §   Pro­test eller där­med lik­ställt bestyr­kande skall verk­stäl­las före upp­vis­nings­ti­dens utgång.

Om upp­vi­san­det ägt rum å upp­vi­sings­ti­dens sista dag, må pro­test eller där­med lik­ställt bestyr­kande äga rum påföl­jande söc­ken­dag.

42 §   Har betal­ning ute­bli­vit, ålig­ger det check­in­ne­ha­va­ren att härom giva den, som senast teck­nat över­lå­telse å chec­ken, så ock utstäl­la­ren, under­rät­telse senast fjärde söc­ken­da­gen från det pro­test eller där­med lik­ställt bestyr­kande ägde rum eller, där före­be­håll gjorts om åter­gång utan kost­nad, från upp­vis­nings­da­gen. Varje över­lå­tare, som mot­ta­git sådan under­rät­telse, skall sist andra söc­ken­da­gen där­ef­ter om för­hål­lan­det lämna med­de­lande till den, som näst före honom teck­nat över­lå­telse å chec­ken, med upp­gift å namn och adres­ser å dem, som läm­nat före­gå­ende under­rät­tel­ser, och så vidare, till dess med­de­lan­det nått utstäl­la­ren. Tiden av två söc­ken­da­gar räk­nas från mot­ta­gan­det av den före­gå­ende under­rät­tel­sen.

Då, på sätt i näst­fö­re­gå­ende stycke stad­gas, under­rät­telse givits check­gäl­de­när, skall inom samma tid ena­handa under­rät­telse med­de­las den, som må hava för honom ingått check­bor­gen.

I hän­delse över­lå­tare icke utsatt sin adress eller denna är oläs­lig, skall skyl­dig­he­ten att lämna under­rät­telse anses full­gjord, om den läm­nas den över­lå­tare, som när­mast före­går honom.

Den, som är plik­tig att med­dela under­rät­telse, varom nu sagts, äge lämna den på vad sätt som helst, jäm­väl medelst blotta över­sän­dan­det av chec­ken.

Det ålig­ger honom att styrka, att under­rät­tel­sen läm­nats inom den före­skrivna tiden. Denna skall anses iakt­ta­gan, om före dess utgång brev inne­hål­lande under­rät­tel­sen avläm­nats till pos­ten.

För­sum­melse att giva under­rät­telse inom ovan nämnd tid med­före ej för­lust av åter­gångs­krav, men väl ansva­rig­het för den skada, som kan hava för­or­sa­kats av för­sum­mel­sen. Ej må dock i ty fall ska­de­stånd sät­tas högre än till check­sum­man.

43 §   Utstäl­lare, över­lå­tare eller check­bor­ges­man äge, genom att å chec­ken insätta orden "retur utan kost­nad", "utan pro­test" eller annat mot­sva­rande uttryck och förse påteck­ningen med sin under­skrift, fri­taga check­in­ne­ha­va­ren från skyl­dig­he­ten att för beva­rande av sin rätt till åter­gångs­ta­len upp­taga pro­test eller ombe­sörja där­med lik­ställt bestyr­kande.

Sådant för­be­håll fri­tage icke inne­ha­va­ren från skyl­dig­het vare sig att upp­visa chec­ken inom före­skri­ven tid eller att giva under­rät­telse såsom i 42 § sägs. Den, som mot check­in­ne­ha­va­ren påstår, att före­skri­ven tid icke iakt­ta­gits, har att därom föra bevis.

Har för­be­håll, som nu sagts, gjorts av utstäl­la­ren, äge det ver­kan i avse­ende å alla check­gäl­de­nä­rerna; är för­be­hål­let gjort av över­lå­tare eller av check­bor­ges­man, äge det ej ver­kan i fråga om annan än denne.
Har, oak­tat för­be­håll från utstäl­la­rens sida, inne­ha­va­ren låtit verk­ställa pro­test eller där­med lik­ställt bestyr­kande, stånde han själv kost­na­den. Är för­be­håll gjort av över­lå­tare eller check­bor­ges­man, må, där pro­test eller där­med lik­ställt bestyr­kande ändock ägt rum, talan om åter­gäl­dande av kost­na­den här­för göras gäl­lande mot varje check­gäl­de­när.

44 §   Check­gäl­de­nä­rer vare i för­hål­lande till inne­ha­va­ren ansva­riga, en för alla och alla för en.

Check­in­ne­ha­va­ren äge anställa talan mot vil­ken som helst av dem, antingen mot envar för sig eller mot flera gemen­samt, utan att vara bun­den vid den ord­ning, i vil­ken deras för­plik­tel­ser ingåtts.

Samma rätt till­komme varje check­gäl­de­när, som infriat chec­ken,
Har talan anhäng­ig­gjorts mot en av check­gäl­de­nä­rerna, utgöre den omstän­dig­het ej hin­der för talans anstäl­lande mot annan check­gäl­de­när, ändå att han i ord­ningen föl­jer efter den, mot vil­ken talan först gjor­des gäl­lande.

45 §   Check­in­ne­ha­vare äge rätt att av den, mot vil­ken han väc­ker åter­gångs­krav, bekomma:
      1) den ej erlagda check­sum­man;
      2) ränta efter sex för hundra om året från upp­vis­nings­da­gen; samt
      3) ersätt­ning för kost­na­der för pro­test eller där­med lik­ställt bestyr­kande, utgif­ter för under­rät­tel­ser, som avses i 42 §, ävensom andra kost­na­der.

46 §   Den, som inlöst check, äge rätt att av dem, som i för­hål­lande till honom svara för chec­ken, bekomma:
      1) hela det belopp han själv betalt;
      2) ränta å detta belopp efter sex för hundra om året från den dag han erlagt betal­ningen; samt
      3) ersätt­ning för egna utgif­ter.

47 §   Varje check­gäl­de­när, mot vil­ken åter­gångs­krav är väckt eller kan göras gäl­lande, äge, mot gäl­dande av åter­gångs­ford­ringen, rätt att utbe­komma chec­ken jämte pro­tes­ten eller det där­med lik­ställda bestyr­kan­det och kvit­te­rad räk­ning.

Över­lå­tare, som inlöst chec­ken, äge utstryka sin egen och efter­föl­jande över­lå­tel­ser.

48 §   Kan upp­vi­sande av check eller ock pro­test eller där­med lik­ställt bestyr­kande ej inom behö­rig tid äga rum på grund av lag­bud, som utfär­dats inom eller utom riket, eller annat oöver­stig­ligt hin­der (force majeure), varde tiden för sådan åtgärds före­ta­gande för­längd.

Inne­ha­va­ren av chec­ken vare plik­tig att om sådant hin­ders före­komst utan dröjm­sål lämna under­rät­telse till den, som senast teck­nat över­lå­telse å chec­ken, samt att om denna under­rät­telse göra anteck­ning å chec­ken eller där­vid häf­tat blad; och skall denna anteck­nad vara dag­teck­nad och av inne­ha­va­ren under­skri­ven. I övrigt äge bestäm­mel­serna i 42 § tillämp­ning.

Efter hind­rets upp­hö­rande ålig­ger inne­ha­va­ren att oför­dröj­li­gen upp­visa chec­ken till betal­ning samt, om så erfordras, upp­taga pro­test eller ombe­sörja där­med lik­ställt bestyr­kande.

Fort­far hind­ret längre än fem­ton dagar efter den dag, före eller efter upp­vis­nings­ti­dens ugång, då inne­ha­va­ren om hind­ret under­rät­tat den, som senast teck­nat över­lå­telse å chec­ken, må åter­gångs­krav göras gäl­lande utan att upp­vi­sande eller pro­test eller där­med lik­ställt bestyr­kande före­gått.

Hän­delse, som berör alle­nast check­in­ne­ha­va­ren eller den, åt vil­ken han upp­dra­git chec­kens upp­vi­sande eller för­an­stal­tande av pro­test eller där­med lik­ställt bestyr­kande, skall ej anses såsom hin­der, varom i denna para­graf sägs.


8 kap. Om duplett av check.

49 §   Den, som vill draga check gäl­lande till order eller till viss man och betal­bar utom riket, må utställa chec­ken i flera lika lydande exem­plar. Varje exem­plar skall inne­hålla num­mer­be­teck­ning i själva tex­ten; äro exem­pla­ren ej sålunda beteck­nade, gälle vart och ett såsom själv­stän­dig check.

50 §   Infri­ande av ett checkex­em­plar med­före fri­het från vidare betal­nings­skyl­dig­het för chec­ken, ändå att för­be­håll ej träf­fats att genom sådant infri­ande övriga exem­plar bliva kraft­lösa; dock svare tras­sat­ban­ken efter ty i 25 § sägs för varje exem­plar, som är för­sett med ban­kens bekräf­telse och icke till ban­ken åter­ställts.

Över­lå­tare, som till olika per­so­ner över­lå­tit exem­plar av chec­ken, så ock annan, som senare över­lå­tit checkex­em­plar, svare för varje ute­lö­pande exem­plar som är för­sett med hans namn­teck­ning.


9 kap. Om änd­ringar i check.

51 §   Har check under­gått änd­ring i tex­ten, svare de, som efter änd­ringen teck­nat sitt namn å chec­ken, jäm­likt den änd­rade tex­ten. De, som förut teck­nat sitt namn å chec­ken, vare ansva­riga jäm­likt den ursprung­liga tex­ten.


10 kap. Om checks pre­skrip­tion.

52 §   Ford­ran, som till­kom­mer check­in­ne­ha­vare mot över­lå­tare, utstäl­la­ren och övriga check­gäl­de­nä­rer, vare pre­skri­be­rad sex måna­der från utgången av upp­vis­nings­ti­den.

Har check­gäl­de­när inlöst chec­ken, pre­skri­be­ras hans ford­ran mot övriga check­gäl­de­nä­rer sex måna­der från den dag, då han själv inlöste chec­ken eller mot honom vid­togs åtgärd, som i 53 § sägs.

53 §   Check­pre­skrip­tion avbryts genom:

del­giv­ning av stäm­ning till svensk dom­stol, kun­gö­rande av rät­te­gång vid svensk dom­stol eller del­giv­ning av ansö­kan om betal­nings­före­läg­gande hos Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten i Sve­rige;

check­ford­ring­ens åbe­ro­pande för kvitt­ning vid svensk dom­stol;

ford­ring­ens bevak­ning i gäl­de­nä­rens här i riket anhäng­iga kon­kurs; eller

dess anmä­lande under här i riket pågående ackords­för­hand­ling utan kon­kurs.

Genom check­ford­rans anhäng­ig­gö­rande vid dom­stol i främ­mande stat avbry­tes pre­skrip­tion, där gäl­de­nä­ren har hem­vist i den sta­ten eller, utan invänd­ning mot dom­sto­lens behö­rig­het, instäl­ler sig i målet eller per­son­li­gen erhål­lit del av stäm­ningen. Lika med check­ford­rans anhäng­ig­gö­rande vid utländsk dom­stol anses kun­gö­rande av rät­te­gång vid sådan dom­stol enligt där gäl­lande lag. Har i främ­mande stat ford­ringen beva­kats i check­gäl­de­närs kon­kurs eller anmälts under ackords­för­hand­ling utan kon­kurs, vare pre­skrip­tion där­i­ge­nom avbru­ten, där check­gäl­de­nä­ren vid kon­kur­sens eller ackords­för­hand­ling­ens bör­jan hade hem­vist i den främ­mande sta­ten. Check­ford­rans åbe­ro­pande för kvitt­ning vid utländsk dom­stol med­före ock avbrott i pre­skrip­tion.

Pre­skrip­tion avbry­tes icke i för­hål­lande till annan än den, mot vil­ken åtgärd för pre­skrip­tio­nens avbry­tande vid­ta­gits, men avbrot­tet gälle till för­del för alla check­gäl­de­nä­rer, vilka föregå den, som vid­ta­git åtgär­den.

Har pre­skrip­tion avbru­tits, men var­der det mål eller ärende, vari check­kra­vet gjorts gäl­lande, ej fört till slut, skall ny pre­skrip­tions­tid begynna att löpa från den dag, då målet eller ären­det sist hand­la­des.

Möter för vid­ta­gande av åtgärd för pre­skrip­tio­nens avbry­tande hin­der, som i 48 § sägs, vare check­rät­ten beva­rad, där­est åtgär­den före­ta­ges inom en månad efter hind­rets upp­hö­rande.
Lag (2006:676).


11 kap. All­männa bestäm­mel­ser.

54 §   Såsom bank anses i denna lag, för­u­tom envar som får driva bank­rö­relse, även kre­dit­mark­nads­fö­re­tag samt bolag eller annan inrätt­ning, som enligt Konung­ens sär­skilda med­gi­vande må till­han­dagå med hål­lande av check­räk­ning. Lag (2004:418).

55 §   Checks upp­vi­sande till betal­ning samt upp­ta­gande av pro­test må äga rum alle­nast å söc­ken­dag.

Då den sista dagen av stad­gad tid för vid­ta­gande av åtgärd beträf­fande check, sär­skilt den­nas upp­vi­sande till betal­ning eller verk­stäl­lande av pro­test eller där­med lik­ställt bestyr­kande, är sön­dag eller annan all­män helg­dag, varde tiden utsträckt att omfatta jäm­väl påföl­jande söc­ken­dag.
Vid tids beräk­nande skola mel­lan­lig­gande helg­da­gar med­räk­nas.

Lik­ställda med all­män helg­dag enligt denna lag äro lör­da­gar samt mid­som­ma­raf­ton, julaf­ton och nyårsaf­ton. Lag (1974:758).

56 §   Vid beräk­ning av tid, inom vil­ken enligt denna lag åtgärd skall vid­ta­gas, varde den dag, från vil­ken tiden skall löpa, ej med­räk­nad.

Upp­skovs­da­gar äge enligt denna lag ej rum.

57 §   Är check­ford­ran pre­skri­be­rad, eller har check­rät­ten gått för­lo­rad genom för­sum­melse att före­taga någon för dess beva­rande före­skri­ven hand­ling, stånde dock check­in­ne­ha­va­ren öppet att, såsom i van­ligt skuld­ford­rings­mål, hos check­gäl­de­när utsöka vad denna till ford­rings­ä­ga­rens skada skulle vinna, där ford­ringen för­fölle; och skall, i sak­nad av utred­ning om annat för­hål­lande, utstäl­la­ren anses till ford­rings­ä­ga­rens skada göra vinst, mot­sva­rande check­sum­man, där ford­ringen för­fal­ler.


12 kap. Om för­hål­lan­det till främ­mande lag.

58 §   Svensk med­bor­ga­res behö­rig­het att ingå check­för­bin­delse varde, ändå att han ej här i riket hade hem­vist eller att för­bin­del­sen är ingången utom riket, bedömd efter svensk lag.

Utländsk mebor­ga­res behö­rig­het att ingå check­för­bin­delse varde bedömd efter lagen i den stat han till­hör. Inne­hål­ler nämnda lag, att en annan stats lag skall tilläm­pas, lände det till efter­rät­telse.

Är enligt lag, som sålunda skall gälla, utländsk med­bor­gare obe­hö­rig att ingå check­för­bin­delse, vare han ändock här i riket för dylik för­bin­delse ansva­rig, där han åta­git sig den inom en stat, enligt vars lag han var där­till behö­rig.

59 §   Frå­gan å vem check må dra­gas varde bedömd enligt lagen i den stat, där chec­ken skall beta­las; dock vare check, som utställts i annan stat, ej i något fall ogil­tig på den grund att den dra­gits å någon, som enligt nämnda lag ej kan vara tras­sat.

Är enligt vad i första styc­ket sägs hand­ling ogil­tig såsom check, inver­kar detta ej på gil­tig­he­ten av för­bin­delse, som å hand­lingen teck­nas i stat, enligt vars lag­stift­ning den, å vil­ken chec­ken dra­gits, skulle kun­nat vara tras­sat.

60 §   I fråga om check­för­bin­del­ses form skall lagen i den stat, där för­bin­del­sen under­teck­nats, lända till efter­rät­telse; dock vare i varje hän­delse till­fyl­lest, att lagen å betal­nings­or­ten bli­vit iakt­ta­gen.

Där, på grund av vad nu är sagt, check­för­bin­delse sak­nar gil­tig­het, men den skulle varit gäl­lande, om den till­kom­mit i viss annan stat, där för­bin­delse senare åteck­nats chec­ken, må den tidi­gare för­bin­del­sens ogil­tig­het ej med­föra, att även den senare anses ogil­tig.

61 §   Rätts­verk­ning­arna av check­för­bin­delse skola, där ej här nedan annor­le­des stad­gas, bedö­mas enligt lagen i den stat, där för­bin­del­sen under­teck­na­des.

62 §   Tid för fram­stäl­lande av åter­gångs­krav skall i fråga om samt­liga check­gäl­de­nä­rer beräk­nas enligt lagen i den stat, där chec­ken utställ­des.

63 §   Enligt lagen i den stat, där check är betal­bar, skall bedö­mas:
      1) om chec­ken måste vara betal­bar vid upp­vi­san­det eller om den må utstäl­las att beta­las viss tid efter upp­vi­san­det samt ver­kan därav, att chec­ken date­rats för senare dag än den verk­liga dagen för utstäl­lan­det;
      2) upp­vis­nings­ti­den;
      3) om chec­ken må god­kän­nas, bekräf­tas eller vise­ras samt ver­kan av påskrift härom;
      4) om inne­ha­va­ren må fordra betal­ning, som täc­ker alle­nast en del av check­sum­man, och om han är plik­tig att mot­taga sådan betal­ning;
      5) om chec­ken må kor­sas eller för­ses med påteck­ningen "blott till avräk­ning" eller mot­sva­rande uttryck samt om ver­kan av sådan åtgärd;
      6) om inne­ha­va­ren äger sär­skild rätt till täck­ningen och beskaf­fen­he­ten av sådan rätt;
      7) om utstäl­la­ren må åter­kalla chec­ken eller eljest vid­taga åtgärd till för­hind­rande av dess betal­ning;
      8) vilka åtgär­der må vid­ta­gas, när chec­ken obe­hö­ri­gen från­hänts inne­ha­va­ren eller för­kom­mit; samt
      9) om pro­test eller där­med lik­ställt bestyr­kande erfordras för beva­rande av rätt till åter­gångs­ta­len mot över­lå­tare, utstäl­la­ren eller annan check­gäl­de­när.

64 §   Beträf­fande tiden och sät­tet för verk­stäl­lande av pro­test eller där­med lik­ställt bestyr­kande, så ock beträf­fande sät­tet för verk­stäl­lande av andra åtgär­der, som äro av nöden för utö­vande eller beva­rande av rätt på grund av check, gälle lagen i den stat, där pro­test eller annan åtgärd, varom fråga är, skall verk­stäl­las.

65 §   Skall, efter ty här förut är sagt, i visst mål främ­mande lag lända till efter­rät­telse, och är ej inne­hål­let i den främ­mande lagen för rät­ten känt, äge rät­ten före­lägga part att i sådant hän­se­ende före­bringa utred­ning.

66 §   Pro­test tas upp av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten, av en sär­skild för­rätt­nings­man som läns­sty­rel­sen för­ord­nar eller av nota­rius pub­licus. Lag (2006:676).

67 §   Pro­test skall, där ej annat över­ens­kom­mits, upp­ta­gas å tid, då ban­ken plä­gar hål­las öppen för all­män­he­ten, eller, å dag då ban­ken ej hål­les öppen, mel­lan kloc­kan 9 för­mid­da­gen och 7 efter­mid­da­gen. Är ej någon, som äger att före­träda ban­ken, att träffa, må pro­tes­ten upp­ta­gas vid ban­kens lokal. Beträf­fande pro­test av utländsk check, som dra­gits i annan än bank, gälle vad om växel är stad­gat.

I fråga om checks upp­vi­sande till betal­ning skall vad nu är sagt om pro­test äga tillämp­ning.

68 §   Vid pro­test skall chec­ken med­fö­ras av för­rätt­nings­man­nen eller någon, som honom åtföl­jer; och skall anteck­ning av pro­tes­ten av för­rätt­nings­man­nen göras å chec­ken.

69 §   Över pro­test skall föras pro­to­koll. I detta skall infö­ras: chec­ken med allt vad därå fin­nes teck­nat; den sökan­des påstå­ende; det svar, som gives av den, som pro­tes­ten gäl­ler, eller anmärk­ning att svar ej kun­nat erhål­las eller att han ej kun­nat träf­fas; upp­gift på plat­sen varest och tiden när pro­tes­ten sker; samt under­skrift av för­rätt­nings­man­nen.

70 §   För­rätt­nings­man­nen, som vid upp­ta­gande av pro­test med­för chec­ken, skall anses bemyn­di­gad att upp­bära betal­ning, med mindre check­in­ne­ha­va­ren med­de­lat ban­ken, att sådant ej är åsyf­tat.

71 §   Om laga dom­stol i check­mål gäl­ler vad som är före­skri­vet för tvis­te­mål. Lag (1991:878).

72 §   På fram­ställ­ning av käran­den skall rät­ten,om syn­ner­ligt hin­der ej möter och sva­ran­den är så till hands att han kan infinna sig, utsätta första instäl­lelse till samma dag som stäm­ning sökes eller näst föl­jande dag. Lag (1978:772).

73 §   Har upp­hävts genom lag (1981:813).


14 kap. Straff­be­stäm­mel­ser.

74 §   har upp­hävts genom lag (1994:1414).

75 §   har upp­hävts genom lag (1964:192).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1991:856

Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i fråga om mål om lagsök­ning där talan väckts före ikraft­trä­dan­det.

Vik­tiga lagar inom för­mö­gen­hets­rät­ten
JP Info­nets tjäns­ter inom för­mö­gen­hets­rätt

JP Info­nets tjäns­ter inom för­mö­gen­hets­rätt

Arbe­tar du med för­mö­gen­hets­rätt? I JP Info­nets tjäns­ter hit­tar du det juri­diska grund­ma­te­rial du behö­ver som besluts­un­der­lag samt den senaste prax­isut­veck­lingen snabbt ana­ly­se­rad och kom­men­te­rad. Se allt inom för­mö­gen­hets­rätt.